480. Etik och moral - Sida

Etik och moral
Etiska dilemman

Innehåll
Case 3: Witness to murder ........................................................................................................................................... 2
Case 4: Hiding a Suspect ................................................................................................................................................. 3
Case 5: Anonymity Declined ........................................................................................................................................... 4
Case 6: Anonymity Revisited .......................................................................................................................................... 5
Att diskutera - Svar .......................................................................................................................................................... 6
Ett etiskt dilemma ............................................................................................................................................................ 7
Etik, Moral och etiska dilemman ..................................................................................................................................... 8
Etiskt dilemma i vården, problem .................................................................................................................................. 10
Ett forskningsetiskt dilemma ......................................................................................................................................... 11
1

Att diskutera. #1
Case 3: Witness to murder
Mary Thompson had been conducting fieldwork in a Southeast Asian community for l8 months. Her house
was ideally located on the edge of the village plaza, allowing her to readily observe daily activities that
took place in the plaza. In addition to gatherings of women who shared food preparation tasks and
talk, and groups of men working individually on carvings, the plaza was regularly a gathering place for
men at night.
One night while Thompson was working up some statistical problems in her house, she was
distracted by loud, seemingly argumentative discussions in the plaza. When the noise of the
argument reached a high pitch, she decided to investigate the situation. Just as she stepped from her
doorway, she saw one of the men in the group of five, angrily raise his machete and deliver a deadly
blow to another—Tom—in. the group. Stunned silenced fell over the other three men, as they
watched their companion quickly bleed to death before their eyes. Moments later people from the
other houses began moving in to the plaza in response to the wailing that came from the man who bad
wielded the machete. Mournful crying and walling was carried throughout the village. The family
members of the dead man carried him to their home and began funeral preparations. The next
evening, Tom was buried. The man who bad dealt the deadly blow was allowed to participate in the
funeral and to make a death payment to the family of the deceased.
Two days after the funeral, three regional policemen came to the village. As part of a new
governmental program designed to reduce blood feuds, the regional authorities now regularly
sought to arrest and jail people who were involved in killings. They had heard about the recent
death.
They began questioning the villagers in an attempt to determine if Tom bad been "murdered."
Thompson had written a detailed description of the events of the night of Thom’s death in her
notebook which contained a running record of village activities.
Thompson’s Dilemma: (1) Since she knew the police would question her, should ,she quickly tear
out and destroy the pages in her notebook where the events were recorded? (2) When questioned by
the police should she, like the other -villagers, plead ignorance concerning the killing?
Vad skulle du göra? Vad tror du att Thompson faktiskt gjorde?
2

Att diskutera #2:
Case 4: Hiding a S uspect
George Teller had been conducting research on an American Indian reservation for two years.
During that time he developed strong, close relationships with many of the people who lived on the
reservation. One morning while sitting at the breakfast table with the family he was staying with, the
conversation became centered on an event that bad occurred one week before. This is what was
recounted.
Six men and five women were gathered in one of the men’s homes having a party. As the night wore on and
the effects of wine and beer drinking began to be felt by the people at the party, one of the men
--Ted-- went into a bedroom. He returned veering a holster which contained an ivory-handled pistol.
He began showing everyone his "quick draw" and, while, doing so, one of the, other men – Mike --
began teasing him. Ted responded to this teasing by putting the pistol against Mike’s forehead. The
stories that went around the next day expressed confusion over how the gun happened to go off and
whether or not Mike was shot right then, or whether not Ted had the gun when Mike was shot.
Anyway, after the shooting everyone left Mike's home, except his girlfriend, who called the police.
After taking Mike's body to the mortuary, the police arrested Ted. Ted was released the next
morning after a hearing where the tribal judge charged him with involuntary manslaughter and
placed him on two years’ probation. Now, at breakfast, people talked of a rumor going about the
reservation that the ex-husband of Mike's girlfriend -- Joe -- had arrived at the party angry and
"feeling high". Joe got into an argument with Mike and his ex-wife and wound up shooting Mike
with Ted’s gun. The tribal police were questioning everyone about this possibly, particularly since
Joe seemed to be the center of a lot of recent violent activities on the reservation.
Teller asked his hosts if they thought Joe had killed Mike: the answer was yes and that nobody had
seen Joe for several days--"he's hiding out, as usual, now that the FBI is looking for Him".
Later that same day, Joe showed up at the house and asked Teller to take him to a distant town so
he could catch a bus "for California". Joe said he was going back to his job for a while to earn money,
and, that he would be coming back to the reservation in a couple of months. Teller looked at his host
for help in deciding what to do. They looked away, leaving the decision up to him.
Teller's Dilemma: Should he or should he not take Joe to the bus station? In either case, if questioned
by the Tribal Police, should he tell them he had seen Joe?
Vad skulle du göra? Vad tror du att George Teller faktiskt gjorde?
3

Att diskutera #3:
Case 5: Anonymity Dec lined
Mira Walton spent two years in Melanesia conducting a broadly defined community study in a rural village
with a population of about 1,500 people. She returned to the United States and wrote a 500-page descriptive
monograph in which she included specific instances of conflicts of interest and dispute settlement in a variety
of contexts: broken marriage contracts; instances of alleged encroachment of farming on neighbors' lands; a
case of theft; a charge of mismanagement of community resources which was made against the village
headman; family feuds; and blood feuds. Following the conventions of the AAA, Walton decided that the
village and its location should be disguised and that pseudonyms should be used for all individuals mentioned
in the published ethnography.
A year after publication of Walton's ethnography, which was three years following her departure from the
field, she returned to the community of study, taking along copies of the book. These copies were distributed
to the people who had been most helpful during her original research project. Most of these individuals were
literate and readily understood the contents of the book. Walton asked and received permission to conduct
further study in the village. She settled into her task.
Six months later, a meeting was called by one of the elders in order that the community members might
discuss the book about them with Walton. Walton was surprised by the first remarks concerning the book;
namely that, although she had done an accurate job of characterizing the situations of dispute settlement and
the overall political structure of the village, they were surprised that she had (1) gotten the name of the village
wrong, and (2) not given accurate names of the individuals involved in the disputes. More than 60 people
were at the meeting, and these individuals represented a majority of the families in the village. The
murmurings indicated strong agreement that she should have given the actual name of both the village and
individuals. Furthermore, she was explicitly told that in the next book she should be more careful to use the
correct village name and use the correct names of villagers who asked her to do so or who gave permission
for her to do so.
Ironically, Walton had debated the issue of anonymity with colleagues in the United States. She had argued
that in order for further studies to be done accurately by other researchers, it was necessary to specify the
precise location and name of the village. And, in order to judge credibility of information obtained from the
villagers, she had wanted to provide the names of the individuals who worked most closely with her. They
had argued that it was her responsibility to protect "her informants and her community" from outside
interference or other possible negative consequences, and cited examples of villages and villagers who had
come to harm because the anthropologists in question had used real names.
Faced now with the villagers' criticisms, Walton was in a quandary.
Walton's Dilemma: Given that she had a contract for a new book about the community and that the
community expected her to publish this new book, should she (1) defer to the villagers' insistence that she
publish the correct name of the village and the correct names of villagers who had asked or given permission
for her to do so? Or, (2) should she rely on anthropological conventions and cautions (as stated in the
Principles of Professional Responsibility of the American Anthropological Association) and use pseudonyms
in the new book?
Vad skulle du göra? Vad tror du att Mira Walton faktiskt gjorde?
4

Att diskutera #4:
Case 6: Anonymity Revisited
Mary Jones had spent three years, 1969-72, working as an applied medical anthropologist in an urban black
community in the United States. In order to provide the social science communities with some data on her
project, she wrote a series of articles to be published in relevant professional journals. The data included
sensitive materials concerning specific epidemiological problems faced by members of the community as
well as strategies and tactics used to improve health care delivery by the local community. Before submitting
her articles for publication, Jones asked specific members of the community if they would read the papers for
comments and criticism. Individuals from the community health center who had been part of the applied
project did so and set up a meeting for discussion of the contents of the manuscripts.
The discussion began with several individuals complimenting Jones on her accurate characterization of the
local situation and the sensitive way in which she addressed their health care problems and ways they chose
to solve some of these. Several moments of silence passed after these initial remarks. Then an elder asked
Jones why she had not given the accurate name of the community health center where much of this activity
took place. Immediately, someone else asked why she had not given the accurate name of the town where the
center was located. A third person asked why there were no names given for the people at the center and in
the community who were involved in the project and in the "struggle to improve health care for our people."
Jones countered with explanations regarding anthropological conventions which specified the use of
pseudonyms in certain types of anthropological reporting, specifically if there was any chance that
individuals or a community might be harmed. She provided some examples of instances in a nearby town
where people had been harmed because the actual name of the town and the names of people there had been
published in a scientific report. The participants at the meeting told her that she should use her own judgment
in the final analysis, but they felt that even if she could not see that using the name of the health center might
help them, at least she should name some of the people who had helped Jones and her students during their
three years of work, even though Jones and her students were on the applied project to help the community.
Jones's Dilemma: Should she defer to the community health center members' desire that she publish the name
of the health center, the town in which the health center was located, and or the names of individuals who had
asked or given permission for their names to be published (during the meeting described above)? Or, should
she retain the use of pseudonyms throughout her papers?
Vad skulle du göra? Vad tror du att Mary Jones faktiskt gjorde?
5

Att diskutera - Svar
Case 3: Witness to Murder
Thompson's Decision
Thompson decided to risk discovery of her field notes and consequently hid the notebook containing the
description of the events surrounding Tom's death under coverings on her bed. When police asked her if she
knew anything about Tom's death, she denied having any knowledge of the events of that evening. The police
accepted her statements and did not search for her field notes.
Case 4: Hiding a Suspect
Teller's Decision
Teller refused to provide transportation for Joe on the grounds that he was already committed to doing some
work for someone else at that moment. Later in the day, when the Tribal Police came to the home of Teller's
hosts, following his hosts' lead, Teller also denied having seen Joe that day.
Case 5: Anonymity Declined
Walton's Decision
Walton finished fieldwork, returned to the United States and wrote the second book. When the manuscript
was in the final stages of revision, having been accepted by a publisher, she sent a copy of the version being
revised to a trustworthy friend in the village, along with a letter requesting comments on the manuscript and
a direct response to the question asking if, once they saw the book, they would still want the actual name of
the village used, as well as individuals' names.
Walton's actions were based on the following rationales. She wanted the book to be in as near final form as
possible before sending a manuscript copy to the villagers so they would have a chance to assess the overall
quality and accuracy of the book and comment on it generally. This would give them a chance to make an
independent judgment of the book as a whole, deciding whether or not they liked the book before deciding
whether or not to have the actual name of the village and individuals published. Further, Walton feels that it is
the fieldworker's responsibility to assure that informed choices are being made, when one gives informants
options, thus her determination to have the context for decision making about anonymity well laid out.
Walton also felt that she was obligated to make the final decisions in terms of serving the best interests of the
community and the best interests of the book.
Accepting the ultimate responsibility for use of names in the book, and not having any reply to her direct
question regarding the use of actual names, Walton decided to use the same pseudonyms published in the first
book, except when a statement about an individual would, in her judgment, be acceptable and pleasing to the
person.
Cage 6: Anonymity Revisited
Jones's Decision
Jones decided not to publish the actual name of the health center or the name of the town where she had
worked. Her rationale was that, although the articles in question contained little in the way of "sensitive"
materials, future publications might since such materials were in her records. She therefore chose to protect
the anonymity of the community. She did, however, acknowledge the support and assistance of specific
community people (by name) in footnotes to the articles.
6

debatt
Redaktör: Jan Lind 08-790 34 84 fax: 08-20 76 19 debattlakartidningen.se
Ett etiskt dilemma
I diskussionen om intressekonflikter vid publicering av medicinska
artiklar har på senare tid uppmärksammats det dilemma som uppstår
när bland författarna ingår forskare som är heltidsanställda i det
företag som sponsrat arbetet. Någon enkel lösning på problemet är
svår att se, men läsarna bör åtminstone ha klart för sig sponsorns inflytande,
trots allt intygande om motsatsen.
LARS WERKÖ
professor emeritus, Stockholm
Diskussionen om intressekonflikter i
klinisk forskning, etiska problem och i
viss mån frågan om avgränsning, av vad
som är fusk i forskning gäller framförallt de
forskare som, anställda av universitet eller
annan huvudman, uppbär ersättning
från de kommersiella företag de samarbetar
med.
De stora medicinska tidskrifternas redaktörer
har gjort ett förtjänstfullt arbete
med att se till att de artiklar som kommer
till stånd med stöd från kommersiella intressenter
innehåller uppgifter om författarnas
eventuella intressekonflikter.
Genomgående intygas nu att den kommersielle
sponsorn inte har haft något inflytande
på uppläggningen av arbetet
och tolkningen av resultaten. Det är
kanske framförallt de senare som varit
av intresse.
Heltidsanställda forskare
På senare tid har emellertid ett särskilt
problem kommit fram i detta sammanhang.
Alltfler kliniskt betydelsefulla artiklar,
framförallt gällande nya behandlingsmedel
eller behandlingsmetoder,
har bland sina många författare flera
forskare som är heltidsanställda i det
företag som sponsrat arbetet, Även i
dessa artiklar förekommer en passus
som talar om att företaget inte haft något
inflytande i tolkningen av resultaten,
samtidigt som det intygas att »samtliga
författare har bidragit till utformningen
av artikeln och det arbete som
ligger bakom den«. Ofta intygas vilket
borde vara självklart — att samtliga författare
också står bakom de slutsatser
som dras.
Naturligtvis skall även forskare som
är anställda i ett företag ha rätt och möjligheter
att publicera de vetenskapliga
arbeten de utför eller deltar i. Det finns
alltså inte någon anledning att kritisera
att företagsforskare finns med bland artikelförfattarna,
Frågan som uppstår är i stället: Hur
kan man intyga att »företaget« inte har
haft något inflytande om dess forskare
aktivt har deltagit i arbetet? En forskare
som är anställd i ett företag måste genom
sitt anställningsförhållande representera
företaget, dess policy och ambitioner.
Det är svårt att tänka sig ett företag som
låter sina anställda göra uttalanden som
inte är sanktionerade av företaget eller
som skulle gå emot dess intressen. Genom
alt en företa g sforskare aktivt deltar i
ett vetenskapligt arbete kommer företaget
att ha både insyn och möjlighet att påverka
forskarens insatser och bidrag till arbetet.
En del i marknadsföringen?
Måste inte den självklara slutsatsen bli
att de vetenskapliga artiklar som tillkommer
med aktiv medverkan av forskare
anställda i det sponsrande företaget
uttrycker företagets syn på arbetets uppläggning
och resultat? Kan uppgiften i
uppsatsen att sponsorn inte haft något inflytande
vara sann om av sponsorn anställda
individer samtidigt deltagit i (och
därmed påverkat) arbetet med artikeln?
Måste man inte se de artiklar där en eller
flera företagsanställda står bland de huvudförfattare
som fått ansvar att författa
meddelandet till allmänheten som en del
av företagets bidrag till sin marknadsföring?
Det etiska dilemmat är att alla forskare
som bidrar till ett arbete skall få kredit av
det. Framförallt genom författarskap.
När de publicerar sitt arbete kommer det
från företagets vetenskapliga division.
Det publicerade arbetet måste då ses
som godkänt av företaget. Det utgör i realiteten
en del av det arbete som företaget
lagt ned på att marknadsföra sin nya
produkt — det är oftast i sådana sammanhang
som problemet uppstår.
Läsarna måste känna till förhållandet Både
tidskrifternas redaktörer och vetenskaps-
samhället synes ha förbisett detta etiska
problem när man accepterat arbeten från
företags laboratorier. De intresse-
konflikter som diskuterats i samband
med stora multicenterstudier av nya
läkemedel har sett mera på situa-
7
tionen för de akademiska än på de företagsanställda
forskarna.
Någon lösning på problemet är svår
att föreställa sig, men det uppenbara
resultatet är att läsarna av dessa uppsatser
måste ha klart för sig det inflytande som
sponsorn i realiteten har, trots alla intyg
om motsatsen.
Jag har inte velat ge något exempel
eftersom det inte finns anledning att
»hänga ut« någon särskild forskare, tidskrift
eller företag, eftersom det jag påtalat
förekommer i allt större omfattning.
***
Potentiella bindningar eller .jävsförhållanden:
Inga uppgivna.
Genom att en företagsfors- kara
aktivt deltar i ett vetenskapligt
arbete kommer företaget att ha
både insyn och möjlighet att
påverka forskarens insatser och bi-
drag till arbetet.
2500 Läkartidningen | Nr 32-33 | 2004 | Volym 101

Etik, Moral och
etiska dilemman
Etik och moral
Det finns ett filosofiskt område som
handlar om hur vi agerar i olika dilemman
etiken. Etiken har rötter många tusen år
tillbaka i tiden. Etik och moral är i grunden
samma sak. Etik härstammar från
grekiskan medan moral härstammar från
latinet och betyder sed eller sedvänja. En
definition av etik lyder: "De yttre normer,
lagar och regler som vi förväntas att följa."
Moral kan definieras som "Det praktiska
handläggandet av etiska valsituationer".
Det vill säga hur vi tänker och agerar inför
ett etiskt problem. 1 Vad som är rätt och fel
agerande varierar givetvis från land till
land och från person till person. Stefan
Einhorn beskriver i sin bok Konsten att
vara snäll att han mött två kinesiska läkare
som reagerat våldsamt på att vi berättar för
patienter i den svenska sjukvården att de
har drabbats av cancer. "Men då dödar ni
dem i förtid. Vi tycker ni är oetiska!", hade
de sagt upprört. 2
Etisk verktygslåda
Det finns några verktyg som kan hjälpa Oss
människor att välja rätt i etiska dilemman.
Det första verktyget är att följa vårt
samhälles lagar, regler som normer. Vi
anser exempelvis att alla människor är lika
värda, att vi skall värna om alla liv och att
alla människor har rätt att fatta beslut om
sitt eget liv och att man skall dela med sig
till dem som har det sämre ställt. Ibland
kommer dessa på kollisionskurs,
exempelvis när en ung tjej tvingas ta
ställning till om hon skall göra abort, vilket
värde är viktigast, den unga tjejens rätt att
fatta beslut om sitt eget liv eller att vi skall
värna om alla liv. För det andra har vi vårt
förnuft, genom en rationell analys kan vi
bedöma hur vi kan göra så gott som
möjligt och hur vi undviker ont. Det tredje
—
1
Einhorn, Konsten att vara snäll, s. 20f
2
a.a. s. 78
8
verktyget är vårt samvete, som fungerar
som inre kompass och talar om för Oss vad
som är gott och vad som är ont. Det fjärde
verktyget är vår empatiska förmåga, det
vill säga vår kapacitet att tänka in oss in en
annan människas värld. Denna kan hjälpa
oss att först hur andra människor tänker,
denna kan vi sedan använda för att göra
gott eller inte. Det femte verktyget är våra
medmänniskor, som vi kan använda oss i
svåra dilemman som bollplank. 3
Etiska dilemman
Etiska dilemman hör till vår vardag. Det
kan handla om att stanna på gatan för att
hjälpa någon som har fått motorstopp, och
riskera att komma sent hem. Eller om man
ska ta sig tid att diska ur kaffekoppen i
lunchrummet och därmed komma sent till
ett möte. Eller om man ska orka hälsa på
sin arbetskamrat långt bort i korridoren
eller morgontrött smita in på sitt rum. 4
Här följer några etiska dilemman som kan
fungera som diskussionsunderlag.
Dilemma 1
En dag ringer en god vän gråtande upp dig.
Hon är lycklig med sin man, men han är
mycket svartsjuk. Hon har nu ätit middag
med sin före detta partner. Mötet var helt
oskyldigt, men hennes man har fått reda på
att de setts på stan och blivit rasande. Din
vän bönar och ber dig intyga att ni två varit
ute tillsammans på kvällen och att den före
detta partnern av en slump dykt upp en
kort stund. Kan du tänka dig att duga för
din goda väns skull? 5
Dilemma 2
En arbetskamrat har presterat allt sämre de
senaste månaderna. När du talar med henne
om detta avslöjar hon att hennes son blivit
psykiskt sjuk och försökt att ta sitt liv. Hon
får dig att lova att inte berätta för någon.
Några veckor senare träffar du din chef,
som säger att han planerar att avskeda din
3 a.a., s. 35
4 a.a., s. 27
5 a.a., s. 19f

arbetskamrat och att ledningsgruppen skall
fatta beslut om detta på eftermiddagen.
Dina protester hjälper inte, men du anar att
hans hjärta skulle vekna om du berättade
sanningen. Du kan inte få tag i din
arbetskamrat. Bryter du ditt löfte och
berättar för chefen? 6
Dilemma 3
a) En bekant till författaren av boken
Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn,
arbetade för några år sedan på ett litet
företag. Där fanns sammanlagt sex
anställda, förutom chefen, som också var
företagets grundare. Den person som
ansvarade för försäljningen hade arbetat
tillsammans med chefen i närmare tjugo år.
De kände varandra mycket väl och deras
familjer umgicks på fritiden.
Försäljningschefen var nu över sextio och
hade de senaste, åren fått allt svårare att
hänga med i utvecklingen speciellt inom
dataområdet. Hans misstag blev allt fler
och han tedde sig ibland förvirrad. Chefen
var naturligtvis bekymrad över situationen
och övriga medarbetare påpekade allt
oftare att något måste göras. 7
Vad skulle ni göra i den här situationen?
b) 1 verkligheten blev följden denna: Chefen
hade inte hjärta att säga upp sin gamle
vän och medarbetare så nära
pensioneringen och valde till slut att
anställa en assistent, som i realiteten tog
över många av försäljningschefens
upp g ifter. Samtidigt blev tiderna kärvare
och omsättningen sjönk. Den extra
anställningen, som medförde att två
personer i realiteten gjorde en persons
arbete, bidrog till att företaget gick i
konkurs. Samtliga anställda förlorade sina
arbeten. 8
Var det ändå ett riktigt beslut av chefen?
Dilemma 4
6
Ibid
7
a.a,. s. 24f
8
Ibid
9
Säg att du är tio år äldre och har barn. Du
brukar skicka dem på sommarläger över en
tid under sommarlovet. En dag åker du ut
för att hälsa på dem. Dina barn hade bönat
och bett om att du skulle ta med chips,
godis och läsk. När du kommer fram
kommer den huvudansvarige för lägret och
tittar i din väska och säger: "Vet att du inte
att det är förbjudet att ta med godis till
barnen? Det är en rättvisefråga!"
Hur agerar du?
Är det alltid rätt an följa regler?
Dilemma 5
På din arbetsplats har en ny person
anställts. Snart upptäcker ni att han luktar
så starkt av svett att alla undviker an gå
nära honom. Några har tagit upp det med er
chef, som generat skrattat och sagt att det
är den anställdes ensak hur ofta han vill
duscha. Ingen av arbetskamraterna
förefaller benägen att agera. Hur agerar du i
detta läge? Vilka konsekvenser kan ditt
agerande få?
Dilemma 6
Den moderna gentekniken har gjort det
möjligt att fastställa om någon bär anlag
för ärftli g a cancersjukdomar. När en
person bär på ett sådant anlag är risken ofta
50 procent att barn och syskon bär på
samma anlag. För den som har detta anlag
är risken i regel stor att utveckla cancer,
ibland i unga år.
Föreställ dig nu en situation där du läkare och
behandlat en kvinna med bröstcancer. Det
visar att kvinnan bär på anlaget för
bröstcancer, men hon vägrar att informera
sin yngre syster, som hon inte har haft
kontakt på flera år, om att hon i sin tur
löper en 50-procentig risk att ha anlaget.
Om den yngre systern inte får denna
information är risken stor att hon får en
allvarlig sjukdom, kanske i unga år. Om du
informerar lillasystern blir möjligheterna
att förebygga betydligt större, men då
bryter du mot lagen och riskerar att bli

Etiskt dilemma i vården, problem
Zahia är muslimsk kvinna som under hela sitt liv har varit en god och troende muslim.
På sina äldre dar bor hon nu på ett äldreboende. Hon är inte dement, men hon är efter en
hjärnblödning förlamad på kroppens högra sida. Hon sitter i rullstol och har svårt att sköta sin
hygien själv.
Nu är det sommartid vilket innebär en hel del ny personal i form av vikarier.
Johan är en av de lyckliga som har fått sommarjobb. Den här natten ska han jobba tillsammans med
Maria.
När han kommer till arbetsplatsen får han veta av kvällspersonalen att Maria har anmält sig sjuk.
Bemanningen ordnar en annan vikarie istället. Johan stämmer av med kvällspersonalen och får veta
att Zahia har mått dåligt. Hon har kräkts och har haft diarré och hon är orolig. Sjuksköterskan har
tittat till henne tidigare under kvällen och skulle återkomma morgonen därpå.
Precis när kvällspersonalen har gått dyker vikarien upp. Vikarien heter Peder. Johan vet att det här
kan innebära problem. Zahia vill pga sin religion inte bli omhändertagen av män. Om det kan
undvikas vill hon helst inte ha dem i sitt rum eftersom att hon inte på egen hand kan ta på sig sin
slöja innan de kommer in till henne.
Johan berättar för Peder hur det ligger till och de kommer tillsammans överens om att de ska ringa
bemanningen. Efter ett samtal kan de konstatera att det inte finns någon annan vikarie och ingen av
de ordinarie vill avbryta sin semester.
Larmet ringer och när Johan svarar talar Zahia om att hon behöver gå på toaletten.
Hur ska de göra? De måste sköta sitt arbete samtidigt som de respekterar Zahias religion.
Några saker att tänka på:
• Zahia har rätt till sin integritet
• Zahia har rätt att säga ifrån när det gäller män i vården. Lagen ger henne stöd i detta
• Johan och Peder får absolut inte tvinga Zahia till något hon motsätter sig
Vilka följder kan det få om Johan och Peder inte hjälper Zahia till toaletten?
Vilka blir följderna om de hjälper henne trots hennes önskan?
Vilket är det bästa alternativet ur vårdetiskt och humanistiskt perspektiv?
De är ensam nattpersonal på 4 avdelningar så det finns ingen möjlighet att kalla in personal från en
annan avdelning.
10

Ett forskningsetiskt dilemma
Vad ska en forskare göra, om han eller hon kommer fram till något som inte "går" att
publicera? Inom samhällsvetenskaperna har jag ibland träffat på detta problem. En
forskare berättade till exempel att hon hade gjort intervjuer för att få veta mer om hur
en viss grupp i samhället levde och vilka normer de ansåg viktiga. När hon upptäckte
att det skulle öka fördomarna (eller motviljan) mot den här gruppen om hon
offentliggjorde sina rön, valde hon att inte göra det.
"Sök sanningen! Och förde den dig till helvetets portar, så
klappa på!" Detta råd som tillskrivs filosofen Benjamin Höijer
(1767-1812) har väckt både beundran och förargelse. Ett
problem med att följa rådet är att inte bara forskaren själv utan
även - och framför allt - de som är föremål för forskningen
riskerar att hamna i helvetet på grund av sanningssägandet.
Sanning eller hänsyn, vad ska prioriteras? Detta är ett
verkligt dilemma, för hur man än gör blir det inte bra.
Forskare lever inte i ett lufttomt rum, och forskningen står inte
bortom gott och ont. Men hur mycket hänsyn ska forskaren ta
till vad som för tillfället är gångbart i samhället? Dagmar
Lange, mer känd som deckarförfattaren Maria Lang, fick sitt
avhandlingsarbete fördröjt då hon hade upptäckt att föremålet
för hennes studium, Pontus Wikner, var homosexuell. På
1940-talet var detta inte lämpligt att säga om en "vitter"
författare.
Charles Darwin väntade i tjugo år med att offentliggöra sina
rön om evolutionen, och att han inte väntade ännu längre än till
1859 med att ge ut sin bok om arternas uppkomst anses bero på
att han fick veta att Alfred Russel Wallace var honom i hälarna
med sin snarlika upptäckt.
Darwin förstod att hans rön skulle väcka förargelse och ville ha
starka belägg för att han hade rätt innan han vågade publicera.
Han verkar ha varit mycket medveten om att det finns andra
krafter än rent intellektuella som påverkar vilket bemötande en
forskare får. Argument kan väga lätt när det vill sig illa. I en
anteckningsbok skriver han att det inom praktiskt taget alla
vetenskapsområden används repressiva metoder för att hindra
publicering, förvägra någon en professur eller att i pressen
förfölja någon med invektiv och förlöjliganden. Detta leder till
att den som har impopulära idéer håller inne med dem,
publicerar anonymt, presenterar sina idéer i försvagad form
eller skjuter upp publiceringen i många år.
Robert Malthus hade publicerat sin bok "An Essay on the
Principles of Population" anonymt 1798. Den boken blev en
avgörande inspirationskälla för Darwin. En annan föregångare
till Darwin var Robert Chambers, som 1844 hade gett ut en bok
11
med titeln "Vestiges of the Natural History of Creation"
anonymt. Den väckte stor förargelse, och geologer' Adam
Sedgwick skrev i ett brev till sin kollega Charles Lyell att "om
boken är sann, är religionen en lögn". Lyell, en av Darwins
mentorer, ska ha instämt och sagt att om boken var sann, vore
"all vår moral förgäves". Man kan förstå att detta höll tillbaka
Darwin.
Den som "bara" är ute efter sanningen och inte efter att göra
karriär på sin forskning, kan kosta på sig att publicera anonymt,
men det är inget alternativ för dagens forskare som hela tiden
måste visa upp sina meriter för att få mer pengar att forska för.
Så hur ska en modern forskare göra med önskade resultat? En
lösning är förstås att utelämna dem ur redovisningen och
hoppas att ingen upptäcker det, men hur "etiskt" är det?
Den danske medicinaren Daniel Andersen, som har varit aktiv i
debatten om vetenskaplig oredlighet, är mycket klar: Att hålla
tillbaka oönskade resultat som har kommit fram genom
kvalitetsmässigt god forskning är lika allvarligt som att
fabricera data, säger han. Skälet är att man i båda fallen handlar
bedrägligt mot dem som ska ta del av resultaten.
Återstår då att låta bli att forska på områden där det är troligt att
man får fram oönskade resultat. En fri forskare är naturligtvis
inte tvungen att forska om ett visst område, men är det alltid bra
att vissa områden inte blir utforskade? I efterhand är det lätt att
se att forskare har blundat för vissa fakta när det var
inopportunt att se dem. Ett sådant exempel är att det dröjde
länge innan biologer "såg" att många djurarter är homo- eller
bisexuella.
Enligt mitt vetenskapsideal ska en forskare försöka stå utanför
sin egen tid och plats och inte begränsas av vad det omgivande
samhället godkänner som opportunt. Ett sådant vetenskapsideal
gör inte det skisserade dilemmat mindre.
Författare: Birgitta Forsmak