Jordbruk - SLU

foto: rebecka milestad
FAKTA Jordbruk
Sammanfattar aktuell forskning • Nr 20, 2002
REBECKA MILESTAD
Hur uthålligt är ekologiskt lantbruk?
– ett österrikiskt exempel
• I Sölktal i de österrikiska alperna har hälften av lantbrukarna
ställt om till ekologisk produktion. Dessa lantbrukare
har två olika perspektiv på ekologiskt lantbruk.
De ser det som en form av uthållig utveckling för sina
gårdar, men också som en påtvingad politik som gör
lantbrukare mer bidragsberoende.
• Lantbrukarna ser inga större skillnader mellan traditionellt
alpjordbruk och ekologiskt lantbruk. De är dessutom
Läget i de österrikiska alperna bestämmer ramarna för jordbruket i Sölktal.
beredda att gå tillbaka till
konventionell odling om
situationen för den ekologiska
produktionen skulle
försämras ekonomiskt.
• Om ekologiskt lantbruk ska
kunna ge de fördelar som
konsumenter och beslutsfattare
förväntar sig, måste
kvalitetsmålen vara lika
viktiga som expansionen av
ekologisk åkerareal. Detta är
lika relevant för svenska
förhållanden.
• För att en gårds omställning
ska vara långsiktig behövs
inte bara ekonomiskt och
politiskt stöd, utan även
utbildning och rådgivning
samt en saklig diskussion i
samhället om vad ekologiskt
lantbruk ska bidra med.

Ekologiskt lantbruk växte fram
under 1900-talet som en social
rörelse för att främja ett rättvist
och miljövänligt jordbruk. De senaste
åren har antalet ekologiska gårdar vuxit
avsevärt över hela Europa. En bidragande
orsak till ökningen är politiskt
och ekonomiskt stöd inom EU. Man
satsar på ekologisk produktion eftersom
det anses främja uthålligheten i
jordbrukssektorn.
Den snabba och stora ökningen av
ekologiskt lantbruk i EU har medfört
att det delvis har förändrat sin karaktär
– från en rörelse i motvind till en accepterad
form av jordbruksproduktion. Stor
efterfrågan och detaljhandelns intresse
har inneburit en specialisering av produktionen,
en utveckling mot större
gårdar och en viss priskonkurrens. Dessutom
förädlas och marknadsförs ekologiska
produkter till stor del inom det
konventionella livsmedelssystemet.
Den här utvecklingen ger upphov
till ett antal frågor som jag har velat
studera närmare:
• Hur väl överensstämmer målen för
ekologisk produktion med lantbrukarnas
syn på ekologiskt lantbruk?
• Gör övergången till ekologisk produktion
att lantbruksföretagen i sig
blir mer uthålliga?
• Hur bör den fortsatta utvecklingen
se ut för att det ekologiska jordbruket
ska kunna ge alla fördelar som
konsumenter och beslutsfattare förväntar
sig?
Ekologisk frammarsch
i österrikiska alpdalar
För att utforska dessa komplexa frågor
sökte jag mig till Österrike (tabell 1),
och framför allt regionen Sölktal. I alpdalgångarna
i Sölktal har nära hälften av
gårdarna ställt om till ekologisk odling.
tabell 1. | Kort jämförelse av Österrike och Sverige.
I Sverige är den genomsnittliga ekologiska gården nästan
dubbelt så stor som den konventionella, medan de i
Österrike är ungefär lika stora.
Österrike Sverige
Invånare 8 miljoner 9 miljoner
Yta 85 000 km2 450 000 km2 Antal lantbruk 200 000 75 000
Genomsnittlig gårdsstorlek 15 ha 34 ha
Ekologiskt certifierade gårdar 18 500 st 3 500 st
I Österrike som helhet rör det sig om ca
tio procent av åkermarken och i Sverige
om drygt sex procent.
Min bild av utvecklingen i Sölktal
bygger på intervjuer och workshopar,
framför allt med lantbrukare. En viktig
poäng är att det var lantbrukarnas egna
perspektiv jag ville få fram (figur 2).
Sölktal
Jordbruket i Sölktal (figur 1 & 3) bedrivs
under ganska besvärliga förhållanden,
med branta sluttningar, kort växtsäsong,
låg mekaniseringsgrad och mycket manuellt
arbete. Skogen tar snabbt över
om jordbruksmarken inte hålls efter.
Gårdarna är små och inriktade på mjölkoch
köttproduktion (nöt och får), med
vallodling, betesmarker och fäboddrift.
Jordbrukarna är mångsysslare och ägnar
sig även åt skogsbruk, turism, förädling
på gården och jobb utanför gården.
Jordbruket förlorar stadigt i ekonomisk
och social betydelse för regionen,
men alla är överrens om att lantbruket
är grunden för turistnäringen. Bönderna
är även oroliga över avfolkningen
och att antalet gårdar minskar. Det finns
många paralleller med problematiken
på den svenska landsbygden.
Omställning utan omställning
Det viktigaste skälet till att hälften av
Sölktals jordbruk drivs ekologiskt är
just de förutsättningar som råder i
dalarna. Mina intervjuer visade att
många lantbrukare såg på omställningen
ur följande perspektiv:
• Jag har en liten, extensivt skött gård.
• Det finns inga stora möjligheter att
utveckla gården till högre intensitet.
• Jag måste inte investera.
• Jag är relativt van vid bidrag.
• Jag uppfyller kraven på ekologisk
certifiering – varför inte utnyttja att
foto: rebecka milestad
Schweiz
Kleinsölk
Tyskland
Italien
Großsölk
Liezen
Sankt Nikolai
im Sölktal
Tjeckien
Slovenien
0 10 20 km
Slovakien
Ungern
figur 1. | Sölktal ligger mitt i Österrike.
jag är berättigad till den högsta
ersättningsnivån?
Bönderna såg alltså att ekologiskt lantbruk
var bra för ekonomin – stora stöd
och bättre betalt. Dessutom gillar turisterna
det. De kommer till Sölktal för att
uppleva ett traditionellt kulturlandskap
och vacker alpnatur, och då passar ekologiska
produkter och gårdar in väl i
deras bild av hur det ”ska vara”.
Det fanns också andra förutsättningar
som banade vägen. Den första vågen av
omställningar kom då mejeriet närmast
Sölktal satsade på ekologisk mjölk 1989.
Ett nationellt stöd för ekologisk odling
infördes 1990 och genom EU-inträdet
1995 höjdes ersättningsnivåerna ytterligare.
Dessutom förhandlade Österrike
skickligt inför EU inträdet – man
hade 2 procent av lantbruken men fick
9 procent av stödpengarna.
Jämförelse med Sverige
Österrike har kommit långt med utvecklingen
av ekologiskt lantbruk, och
det finns en tydlig koppling till turistnäringen.
Det österrikiska lantbruket
marknadsför sig självt som Feinkostladen
Österreich, dvs. Europas delikatess-
N
figur 2. | Tre
lantbrukare
i samspråk
under workshop
i Sölktal.

foto: rebecka milestad
figur 3. | Bygatan i Sölktal och boskap på alpbete i västra Österrike.
butik. Man fokuserar på kvalitet, hälsa
och regionala specialiteter. Jämför
gärna med Sveriges ”på väg mot världens
renaste jordbruk”, som inte är
lika mångbottnat. Österrike är ett intressant
exempel för det svenska jordbruket,
som har delvis liknande ambitioner:
att utveckla gårdsturismen, producera
mervärden och stärka det ekologiska
lantbruket.
Tillbakagång
Den snabba ökningen av det ekologiska
lantbruket i Österrike har dock
inte varit helt oproblematisk. År 2000
avstod ca 10 procent av de ekologiska
gårdarna från förnyad certifiering, vilket
uppmärksammades i media. De
flesta avhoppen skedde i områden liknande
Sölktal. Varför stannade då den
branta uppförstrenden för ekologisk
certifiering plötsligt av? Varken stödnivåerna
eller efterfrågan hos konsumenterna
hade förändrats till det sämre.
Övervägande ekonomiska skäl
De studier som har gjorts visar att
ekonomiska faktorer vägde tungt för
avhopparna. Det fanns ett missnöje med
den ekonomiska utvecklingen för ekologiska
gårdar, inte minst sjunkande
FAKTARUTA 1
mjölkpriser (vilket slår hårt mot alpbönder).
Ett annat missnöje gällde dåliga
förädlingsmöjligheter för kött och
även mjölk. Långt ifrån alla ekologiska
produkter marknadsförs som sådana
efter förädling. Osäkerhet om framtiden
var också en viktig faktor.
Ingen mental omställning
En anledning till att ekonomiska argument
vägde så tungt för de lantbrukare
som hoppade av är givetvis att gårdens
ekonomi är viktig. Men dessutom var
det just de ekonomiska skälen som
avgjorde för merparten av de Sölktalbönder
som ställde om produktionen
från början. Ofta var omställningsprocessen
enkel – eller så uppfyllde de
kraven för en certifiering redan innan.
Frågan är dock hur djupgående en
sådan omställning är. Samtidigt som de
flesta lantbruken i Sölktal uppfyllde
kraven för ekologisk produktion, var
kunskapen om, och identifikationen
med, ekologiskt lantbruk låg. Många
lantbrukare ser inte någon skillnad
mellan det traditionella jordbruket i
Sölktal och ekologisk produktion. Ekoodlarna
känner sig inte annorlunda,
och vill inte heller vara det. Man är
framför allt Sölktalbönder.
Vem bestämmer vad inom ekologiskt lantbruk?
Utvecklingen av ekologiskt lantbruk bestäms av ett antal aktörer. En viktig sådan
är den internationella paraplyorganisationen för ekologiskt lantbruk, IFOAM, som
formulerar och reviderar mål och regelverk för det ekologiska lantbruket. Även
EU är en aktiv aktör som stödjer ekologiskt lantbruk. Sedan 1993 definierar
EG:s förordning 2092/91 vad som uppfyller kraven på ekologisk produktion, och
därmed berättigande till stöd, inom EU. Enskilda nationella organisationer kan
dock ha stramare regler. Detta är till exempel fallet med KRAV i Sverige.
Långsiktig ideologi och
kortsiktiga regelverk?
Det traditionella och det ekologiska
jordbruket i Sölktal har utan tvekan
mycket gemensamt, men det ekologiska
lantbruket representerar dessutom
en vidare och mer ideologisk syn på
jordbruk.
Enligt IFOAM (se faktaruta 1) ska
fokus ligga på lokal produktion och
social rättvisa genom hela livsmedelskedjan,
utöver hårda krav på ekologisk
uthållighet i produktionen. Många författare
menar att en omställning till
ekologiskt lantbruk bara är långsiktig
om lantbrukaren ändrar sin inställning
till jordbruket parallellt med att praxis
förändras. Då blir en tillbakagång till
konventionellt jordbruk inte intressant,
även om regler, bidragsnivåer och priser
förändras.
I Österrikes fall verkar det som att
detta är en relevant tankegång. De senaste
åren har antalet ekologiska gårdar
gått något tillbaka, från över 20 000
gårdar 1998 till 18 400 år 2001. Minskningen
har ägt rum i regioner liknande
Sölktal, dvs. där lantbrukarna ställde
om gården med lätthet, men sedan inte
ändrade vare sig inställning till jordbruket
eller sin praxis. Mycket av tillbakagången
förklaras med att motivationen
att fortsätta inom det ekologiska lantbruket
är låg när bidragsnivåer och
priser justeras nedåt, eller när regler
skärps.
Likartad syn på uthållighet
Trots att lantbrukarna i Sölktal inte
identifierade sig med den ekologiska
rörelsen visade det sig att synen på
uthållighet var likartad. I intervjuer och
foto: mikael propst

FAKTARUTA 2
Resiliens – förmåga att hantera störning • En förståelse hos lantbrukaren om naturliga och
Resiliens är ett begrepp och en teoribildning som bland annat
används inom systemekologi och i forskning om naturresurshushållning.
Resiliens beskriver en egenskap hos ett system
och är ett neutralt begrepp (till skillnad från hållbar utveckling,
som allmänt ses som något positivt). Resiliens framhäver
vidare dynamiken hos naturliga och mänskliga system, liksom
det ömsesidiga beroendet mellan människa och natur. Ett
resilient system anses ha tre karaktärsdrag:
• Förmåga att buffra förändringar.
• Förmåga till självorganisation.
• Förmåga till anpassning och lärande.
I mitt arbete utvecklade jag begreppet vidare genom en anpassning
till förhållandena på lantbruksföretag – dvs. resiliens
på gårdsnivå. Med grund i litteratur och arbetet med lantbrukare
i Österrike utvecklades en lista med åtta villkor för att
gården skulle beskrivas som resilient:
workshopar, med såväl ekologiska som
konventionella lantbrukare, kom det
fram att deras syn på uthålligt lantbruk
ligger mycket nära det som IFOAM
identifierar som målen för det ekologiska
lantbruket. Detta var dock de
flesta lantbrukarna endast vagt medvetna
om.
När istället ekologiskt lantbruk fördes
på tal var lantbrukarna mer kluvna.
Dels sågs det ekologiska lantbruket som
en logisk fortsättning på det traditionella
– och enligt lantbrukarna själva –
uthålliga alpjordbruket, dels som en
pålaga från EU som gör lantbrukarna
mer bidragsberoende. I och med att det
ekologiska lantbruket har de högsta
bidragsnivåerna och lägre skördar såg
bönderna det som att deras bidragsberoende
ökade med en certifiering.
Samtidigt är alla gårdar i Sölktal beroende
av bidrag till lantbruket för sin
ekonomiska överlevnad.
Uthållighet på gårdsnivå
En annan och mer teoretisk fråga jag
har arbetat med är om lantbruksföretagen
i sig blir mer uthålliga av en
omställning till ekologisk produktion.
Det vill säga om dessa företag har större
förmåga att hantera oönskade förändringar
(t.ex. politiska) eller naturliga och
oförutsägbara händelser (t.ex. laviner
eller sjukdomar). En viktig faktor är
riskspridning, som bland annat handlar
om gårdens mångfald och flexibilitet när
det gäller inkomstkällor. För att kunna
göra sådana jämförelser har jag arbetat
med begreppet resiliens (faktaruta 2).
För Sölktal kan framförallt två slutsatser
dras. Den första är att ekologiskt
lantbruk inte nödvändigtvis gör gårdarna
mer uthålliga. Utfallet beror både
på vilket perspektiv lantbrukarna har
och på förutsättningarna för ekologiskt
lantbruk gentemot konventionellt. För
det andra borde hänsyn tas till lantbrukarnas
ambivalenta syn på ekologiskt
lantbruk, framförallt när en ytterligare
expansion diskuteras.
Min syn på framtiden
För att ekologiskt lantbruk ska kunna
ge alla fördelar som konsumenter och
beslutsfattare förväntar sig, är det avgörande
att fokusera lika mycket på
kvalitetsmål som på expansion av ekologisk
åkerareal. Detta gäller inte minst
Ansvarig utgivare:
Redaktör:
Internet:
Prenumeration och lösnummer:
Prenumerationspris:
Tryck:
oförutsägbara förändringar.
• En mångfald och flexibilitet i aktiviteterna på gården och
i hur gården sköts.
• Ett etiskt grundat förvaltande av agro-ekosystemet och
människorna i det.
• Litet beroende av externa institutioner vad gäller
information och kunskap.
• Stödjande nätverk i lokalsamhället.
• Minskande beroende av externa insatsmedel.
• Mekanismer för lärande.
• Mekanismer för återkopplingar mellan lantbrukare, och
mellan lantbrukaren och landskapet.
I våra diskussioner fick lantbrukarna i Sölktal själva definiera
vilket system de ville skulle vara resilient (och beskriva det),
och vilka hot de såg mot det systemet (och beskriva dem).
Britta Fagerberg, SLU, JLT-fakulteten, Box 7070, 750 07 UPPSALA
David Stephansson, SLU Omvärld, Informationsenheten,
Box 7077, 750 07 UPPSALA. Telefon: 018-67 14 92. Telefax: 018-67 35 20.
E-post: David.Stephansson@omv.slu.se
www.slu.se/forskning/fakta/
SLU Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 UPPSALA
Telefon: 018-67 11 00. Telefax: 018-67 35 00. E-post: Publikationstjanst@slu.se
372 kronor + moms
SLU Reproenheten, Uppsala, 2003
ISSN 1403-1744 © SLU
i Sverige, eftersom regeringen har beslutat
att 20 procent av jordbruksmarken
bör vara omställd till ekologisk produktion
år 2005. För att en omställning
ska vara långsiktig behövs inte bara
ekonomiskt och politiskt stöd, utan
även utbildning och rådgivning. Dessutom
behövs en saklig diskussion i
samhället om vad ekologiskt lantbruk
ska bidra med.
Ämnesord
Jordbruk, uthålligt lantbruk, resiliens,
jordbrukssystem, ekologiska principer,
traditionellt lantbruk, EG Förordning
2092/91, IFOAM, Sölktal, Österrike.
Läs mer
Milestad, R. 2003. Building farm resilience:
challenges and prospects for organic
farming. Acta Universitatis Agriculturae
Sueciae, Agraria 375. SLU, Uppsala.
Författare
AgrD Rebecka Milestad
disputerade vid SLU:s inst. för
landsbygdsutveckling. Hon är
nu verksam vid Centrum för
uthålligt lantbruk (CUL), Box
7047, 750 07 Uppsala.
Tel: 018-67 20 89.
Rebecka.Milestad@lbutv.slu.se