Välkommen till den skitigaste Södern, och dess ... - Victoria Larsson

Recommendations

Info

4 NEW ORLEANS Man kunde tro att New Orleans är det nya Williamsburg. På sistone har det varit en stor inflyttningsvåg av unga kreativa typer – många av dem från New York – som kommit hit i jakt på inspiration, låga hyror och en mer avspänd livsstil. Unga designer tar över dammiga butikslokaler, band för oväsen i stans källare och det verkar som om det alltid finns nåt att fira. Men New Orleans har alltid varit en kreativ magnet. Seklerna igenom har artister och äventyrare flockats här för att insupa magin. Och deras ankomst, avresa och/eller bleka död har resulterade i nya myter som stan vårdar som juveler. New Orleans har figurerat i mer än en House of the Rising Sun-dänga. Det har använts som scen för infödingen Anne Rices vampyrsagor, för Pulitzerbelönta John Kennedy Tooles roman Confederacy of Dunces. Fotografen Richard Sextons hyllade coffee table-bok New Orleans: Elegance and Decadence triggade en renoveringsrazzia som förmodligen drev upp fastighetspriserna åtminstone ett snäpp. Nicolas Cage, Fats Domino, Trent Reznor, Ray Davies och Johnny Thunders är bara några av stans berömda invånare från förr och nu. Men New Orleans är inte en plats som spottar ur sig stjärnor. New Orleans är en plats som man kan ha som gömställe, som en plats för att skapa för skapandets skull och för att hitta likasinnade. Berömmelse och pengar har alltid varit bortom räckhåll för den kreativa underjorden i New Orleans. De som är fast beslutna att lyckas reser oftast någon annanstans. Det är därför som undergroundscenen här är så vital – den kommer från hjärtat. Och stans dragningskraft är inte svår att förstå för den som gått nerför gatorna i French Quarter och verkligen tagit in dess old world-arkitektur, kvalmiga charm och vilda energi. Stadsplanen skiljer sig från vilken annan amerikansk stad som helst: New Orleans var under franskt och spanskt styre från 1699 till 1803, då staten Louisiana köpte stan. Det europeiska inflytandet, särskilt det franska, har ändå fortsatt att ha ett järngrepp om allt från de kulinariska traditionerna till gatunamnen. En gång var New Orleans också en av de största och rikaste städerna i Staterna, men det är länge sen nu. Under tidigt 80-tal gick oljeindustrin kaputt och lämnade stan i fattigdom. Idag är New Orleans inne i ett tungt turistberoende. La Nouvelle Orleans, i sina djupaste punkter två och en halv meter under havsytan, ligger på Mississippis träskiga flodbanker. Det är en halvmåneformad stad, djupt inbäddad i den skitigaste södern, som inger en underlig känsla av obekymrad övergivenhet och melankoli. Forskarna spår att New Orleans kommer att vara dränkt av vatten inom mindre än hundra år, eftersom det intrikata dräneringssystem som håller stan torr i slutänden kommer att kollapsa. Många av de viktorianska trähusen är i så dåligt skick – ruttna och infekterade av termiter – att de är direkt fallfärdiga. En orkan skulle kunna göra slut på stan på nolltid. Så eftersom vi ändå alla ska dö, är det lika bra att festa så hårt man kan – barerna stänger aldrig, musiken tystnar aldrig. Dricka kan man göra medan man går nerför gatan (fråga bara efter en ta med-mugg!) eller medan man kör bil, som de många Daiquiri-drive-thru-ställena vittnar om. New Orleans-attityden i kombination med den överallt närvarande jazzen och den årliga Mardi Gras-festivalen har fått stans hårdsuparrykte att blomstra och gjort Bourbon Street till den förmodligen mest nedspydda gatan i USA, och kanske till och med i världen. Men turisterna fortsätter att strömma genom det hjärtskärande vackra French Quarter. Många av dem kommer för att supa och svina i korkade hattar, Mardi Gras-gehäng och värmeutslag, och för att vingla nerför Bourbon Street medan de hojtar: ”show your tits!” och greppar sina Hurricane-cocktails (en rosa rombrygd som gör dig full och bakfull i samma svep). Om nu Bourbon Street inte skulle funka med din uppfattning om en promenad på den vilda sidan, f bara vidare österut – turistflockarna blir tunnare och naturens närvaro blir allt starkare. Gamla ekar lutar sig över dig, trädgårdar exploderar av färg, palmer och bananträd växer överallt. Under större delen av året är värmen tryckande, som om någon tryckt in en hårtork i din mun. Samtidigt är klimatet en stor anledning till att folk kommer hit. Medan de infödda klagar över värmen – och maxar luftkonditioneringen till arktiska temperaturer – så omfamnas det av invandrarna från norr. Detta är tropikerna, ett faktum som bara blir tydligare när du korsar Esplanade Avenue och kliver in i de funkigare delarna av downtown, där trottoarerna är buckliga av aggressivt framträngande trädrötter. Förutsatt att du inte går vilse – vilket är lätt gjort i en så konstigt formad stad – så hamnar du snart i Faubourg Marigny, ett väletablerat vattenhål för de unga och hippa. På huvudstråket Frenchmen street ligger barer, klubbar, matställen och tatueringssalonger dörr i dörr. NEW ORLEANS ”Inga sista beställningar, inga förbud. Matservering dygnet runt. New Orleans passar mig som har en dygnsrytm mellan nio och fem på natten” Motstående sida: MC Trachiotomy, alias Jay Poggi driver klubben Pearl. 5
6 NEW ORLEANS ”Det finns ett varningssystem för bartendern som snabbt får det att se ut som om vi bara har ett vanligt party med liveband” Gå vidare, korsa Elysian Fields (där Marlon Brando skrek ”Stella” för sina lungors fulla kraft i Linje Lusta) och du landar på 9th Ward, en gammal arbetarstadsdel där färgstarka, typiskt lågt byggda kreolstugor och inomhusmarknader trängs längs gatorna. Mycket av charmen med 9th Ward har med känslan av avskildhet att göra – ofta har man en bestämd känsla av att ha förflyttats i tiden. En känsla som får en att undra om man vetat vad som pågick i världen utanför om man bodde här. Många gatuskyltar, som den som gör reklam för den lokala pajbagaren Hubig’s på Burgundy Street, har hängt med sedan 50-talet, oförändrade av mode- och designtrender. Cykel är det mest använda fordonet, och de bilar du ser är oftare El Caminos och Barracudor snarare än Toyotor eller Hondor. Tills nyligen var det här mest ett bostadsområde med inte särskilt mycket att erbjuda ifråga om nattliv och shopping – något som nu håller på att förändras. Lagerlokaler blir till ateljéer och gallerier, skrangliga hus blir funkiga barer och secondhandbutikerna poppar upp som svampar ur jorden. Det är definitivt inget shopping- eller nattlivsdistrikt – många av de bästa butikerna och uteställena lurar bakom knappt synliga skyltar och illa upplysta entréer, som om de inte ville bli hittade. 9th Ward är fortfarande en fattig, svart stadsdel i grunden. New Orleans är en av de fattigaste städerna i USA, en av de värsta i landet ifråga om mordstatistik. Skillnaden mellan de som har och de som inte har är skriande och handlar nästan alltid om hudfärg. 69 procent av New Orleans befolkning är afroamerikansk och många lever i trista, nedgångna delar av stan – inte Mr Quintron och Miss Pussycats hemmaklubb Spellcaster. alltför olika tredje världens kåkstäder. Ibland är den här typen av gator nära sammanbundna med paradavenyer som St Charles, där perfekt underhållna residens tronar på pedantiskt klippta gräsmattor, skyddade av stängsel och privata säkerhetspatruller. 9th Ward har också blivit legendariskt tack vare rappare som Master P och Mystikal som gjort shoutouts till sin hood, och till filmer som Jim Jarmuschs Down by Law, som fångat den förfallna, sjaskiga melankolin i dröjande, svartvita bilder. David Lynch har också skildrat den här delen av stan i Wild at Heart. Närvaron av barer, vintagebutiker och coffeeshops har gjort området något säkrare, men det är fortfarande farligt. Många infödda skulle aldrig sätta sin fot i 9th Ward efter mörkrets inbrott. Det kan handla om rasism, eller också inte – jag vet inte säkert. Nästan alla jag pratat med om saken har rånats, inte sällan under pistolhot, eller känner någon som blivit det. Statistiken är visserligen skrämmande, men många verkar också posera med att de lever farligt, ständigt med en skräckhistoria i beredskap. New York-bor som blir varnade svarar gärna, ”I’m from Brooklyn, I ain’t scared”, men blir utskrattade. Av den enkla anledningen att Brooklyns brottsstatistik är ett skämt jämfört med New Orleans. Via mystiska flygblad och mun-till-mun-metoden hamnar du förr eller senare på klubben The Spellcaster Lodge. Små kluster av cyklar utanför det stora huset i den ruckliga delen av 9th Ward och en röd lykta är säkra tecken på att ett party pågår. Du närmar dig genom en liten gränd, sedan en Alice i Underlandetliknande liten trädgård. Därinne hittar du en nautisk temabar, ett dansgolv och en scen. Övervåningen kan nås genom en lönndörr bakom scenen. Klättra uppför stegen och du når Mr Quintrons och Miss Pussycats sovrum. Mr Quintron och Miss Pussycat är 9th Wards coolaste par. Han är organist, tokig uppfinnare och producent. Hon är dockmakerska, kostymsömmerska och maracasspelare. I det stora huset lever de, skapar, gör musik och driver Spellcaster Lodge – när de inte turnerar runt världen med sin psykedeliska musik- och dockteaterakt. Miss Pussycat flyttade hit tidigt 90-tal på känn, inspirerad av en målning. Hon råkade flytta till ett hus med en scen och började boka shower – något som hon aldrig gjort förut – och innan hon visste ordet av drev hon en klubb: The Pussycat Caverns. XXXX 7
Page 1: 2 MODE 9TH WARD, New Orleans MUSIK
Page 5: 10 NEW ORLEANS ”Jag vill inte var

Välkommen till den skitigaste Södern, och dess ... - Victoria Larsson

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?