Råd vid mottagande av avloppsvatten från ... - Käppalaförbundet

3 . Avloppsreningsverken
Olämpliga utsläpp av ämnen till avloppsnätet kan
orsaka skador av varierande slag. Exempel på sådana
skador är på personal som arbetar i avloppssystemet,
explosion, igensättning och korro sion i ledningsnätet,
förgiftning av den biologiska reningen i reningsverken,
påverkan på recipienter av kvarvarande ämnen
i det behandlade avloppsvattnet och påverkan på
mark genom ämnen som hamnat i slammet.
3 .1 Avloppsreningsverkens uppgift
De kommunala avloppsreningsverken är byggda för
att ta emot och rena spillvatten från hushåll. Processerna
är därför anpassade till att avskilja sus penderat
material, fosfor och i vissa fall kväve samt att
bryta ner ämnen som är biologiskt nedbrytbara.
På reningsverken nyttjas bl.a. biologiska reningsprocesser
vid nedbrytning av organiskt material och
kväve. Kvävereduktionen utförs genom två biologiska
processer, den ena med syretillförsel–nitrifikation o c h
den andra utan syre–denitrifikation.
3 .2 Slammet – strävan mot en
användbar produkt
Vid avloppsvattenreningen bildas slam som innehåller
näringsämnen såsom fosfor, kväve och mullbildande
ämnen – slammet har därför ett värde som växtnäring
och jordför bättringsmedel. Avloppsvatten från samhället
innehåller också metaller och oönskade organiska
ämnen som även de hamnar i slammet vid avlopps reningen.
Det är därför viktigt att ämnen som tillförs avlopps
vattnet inte är toxiska, svårnedbrytbara eller bioackumulerande.
En förutsättning för att slam ska kunna
användas i jordbruket är alltså att det har ett lågt innehåll
av farliga ämnen.
3 .3 Vår gemensamma recipient
in klu sive slam
Det vatten vi använder i samhället är lånat från naturen.
Efter användning och rening återförs vattnet till recipienten,
dvs. vatten som får motta det renade avloppsvattnet.
Recipienten kan vara en sjö, ett vattendrag, en
älv mynning eller en havskust. Recipienten kan också
vara grundvatten t.ex. där vattnet infilteras och då det
an vänds för bevattning. I recipi enten sker ett komplicerat
samspel mellan fysikaliska, kemiska och biologiska
processer. I de biologiska pro cesserna deltar ett stort
antal olika organismer.
EU:s ramdirektiv för vatten – Vattendirektivet –
antogs år 2000. Syftet med Vattendirektivet är att
upprätta regler och riktlinjer för att skydda våra vatten
och bl.a. förhindra ytterligare försämringar, förbättra
vattensta tusen, främja en hållbar vattenanvändning och
efter sträva ett ökat skydd för våra vattenmiljöer, se
www.vattenmyndigheterna.se
För att nå en god vattenstatus finns en lista med
huvudsakliga förorenande ämnen angivna i Vattendirektivet.
Detta är ämnen som innebär en betydande
risk för förorening av vatten. Åtgärder syftar till en
gradvis minskning av dessa ämnen.
Inom vattendirektivet har man också tagit fram en
lista på prioriterade farliga ämnen, se bilaga 1.
Åtgärderna syftar till att utsläpp och spill av dessa
prioriterade farliga ämnen upphör och till slut elimineras.
Denna lista kommer att uppdateras av EUkommissionen
ca vart 4:e år. Av dessa ämnen finns de
flesta med i Kemikalieinspektionens PRIO­databas.
Utövare av tillståndspliktig verksamhet ska enligt
Natur vårds verkets föreskrifter NFS 2006:9 lämna
miljörapport. Med stöd av 26 kap 20 § miljöbalken och
Europa parlamentets och rådets förordning (EG) nr
166/2006 krävs årlig miljörapport. Miljörapporten ska
avse kalen derår och ska bestå av grunddel, en textdel
och för vissa verksamheter en emissionsdeklaration.
Anläggningar för rening av avloppsvatten från
tätbebyggelse med en kapacitet på 100 000 personekvivalenter
ska lämna emissionsdeklaration i samband
med miljörapporteringen. I Sverige finns det 15 kommuner
med så stora reningsverk.
I emissionsdeklarationen ska årsvärden för 65 ämnen
med utsläpp till luft och vatten enligt NFS 2006:9,
bilaga 2 redovisas.
Varje årsvärde i emissionsdeklarationen ska förses
med en beskrivning av hur värdet har tagits fram enligt
någon av följande tre kategorier:
■ mätning
■ beräkning
■ uppskattning
Svenskt Vatten P95 • 11