I pionjärernas spår SIDAN 12 - Finlands svenska baptistmission

More documents

Recommendations

Info

6 Under ett år hinner man resa en hel del, vilket jag gjorde 2004 då jag tillbringade hela min tid i Australien med ett ”Working Holiday Visa”, dvs. ett ettårigt arbetsvisum som 18-30-åringar kan ansöka om och som man bara kan få en gång i livet. Jag kom ner till Sydney från ett -20 grader kallt Norden till +38 grader. Första veckan bodde jag hos en kompis i hans hus på Northern Beaches Missionsstandaret Johanna Tuuf i Vasa: sjukskötare, antropolog och globetrotter ”Mitt mål är att ha jobbat i varje världsdel” Johanna Tuuf från Vasa är sjukskötaren, antropologen och globetrottern som har som sitt livs mål att ha jobbat i varje världsdel. Och hon är på god väg att nå målet, återstår bara två världsdelar, Afrika och Sydamerika. Hon har många strängar på sin lyra och har hunnit syssla med mycket och studera mycket, men än vill hon resa och kanske studera lite till innan hon börjar fundera på någon ny bosättningsort och/eller andra arbeten. Sjukskötare i Vasa, fil.mag. i Stockholm Johanna är sjukskötare med en examen från Svenska yrkeshögskolan i Vasa år 2002. Redan innan hon blev klar med den utbildningen hade hon åkt till Sverige och börjat studera vid Stockholms universitet. – Jag började läsa socialantropologi vid Stockholms universitet år 2001. Det har jag fortsatt med ända tills nu, vilket har lett till en fil.mag. i internationell ekonomisk historia. Utöver det har jag läst enstaka kurser i internationella relationer, spanska, engelska och statsvetenskap. Jag har inte tagit ut mina fil.mag.-papper ännu. Ifall jag skulle bestämma mig för att studera vidare är det lättare att få bostad ifall jag fortfarande är studerande. – Jag tror att min sjukskötarutbildning och min magistersexamen i internationell ekonomisk historia är en bra kombination. Nordjobbare på Island, praktik i Hong Kong – På sommaren 1999 var jag nordjobbare på Island, där jag arbetade som närvårdare i Reykjavik. Efter bara en helgs isländsk språkkurs skulle man prata isländska med patienterna! Men det gick nog snart ganska bra. Jag har bra fantasi, så gissade mig till vad de sade. – På hösten 1999 hade jag från yrkeshögskolan en tre månaders utlandspraktik i Hong Kong. Vi var fyra personer från Vasa som jobbade där på två olika sjukhus. en australiensisk tjej jag lärt känna under studietiden vid Stockholms universitet. Där var det ännu kallare väder, men jag var tacksam över att få se Parlamentshuset där min f.d. cocktailpartygäst John Howard bl.a. håller hus. Under den guidade turen lärde jag mig att emun och kängurun är Australiens symboler som finns på alla statliga emblem. Eftersom varken emun eller kängurun kan gå baklänges passar symboliken väldigt bra på Australien eftersom det är ett land som siktar framåt. Spårvagnar, Formel 1, museer och stora sport- ETT ÅR I AUSTRALIEN – utdrag ur Johannas resedagbok Det var en trevlig upplevelse. Vi fick se väldigt många operationer. Det får man inte här. Där fanns läkare från hela världen. De var vänliga och visade och förklarade noggrant för oss. På fritiden tog de oss t.o.m. till hästkapplöpningar, som är någonting stort i Hong Kong. – I Hong Kong lärde vi också känna några australiensiska utbyteselever, förutom en del kineser förstås. En vecka var vi på en vårdkonferens i Peking. Under den veckan hann vi också gå på den kinesiska muren. Hotelljobb i Kalifornien – På sommaren 2000 for jag till Kalifornien där jag jobbade på ett hotell i Lake Tahoe, som förresten är en känd skidort. Där hade jag olika uppgifter, jobbade i tre olika butiker och i restaurangen och var också några dagar växeltelefonist. Det sistnämnda var det svåraste. – Det här arbetet fick jag via en organisation här i landet. Jag måste först vara på en intervju. Det var en hård gallring. Organisationen i fråga ordnade boende och arbete. Efter att ha blivit antagen gick man på en ”orienteringskurs” (en dag) i New York. Skattepapper skulle fyllas i och så måste man få ett ”social security card”, ett ”socialförsäkringskort”. – Jag bodde i en stuga tillsammans med en australiensisk tjej. Jag var den enda från Skandinavien, men där fanns många som hade finskt påbrå, men de hade aldrig varit till Finland. Vi fick en grundlön, men levde egentligen på dricks. På det här hotellet träffade jag en av de läkare som hade jobbat i Hong Kong då jag var där. Det var en släkting till hans fru som ägde hotellet. Sommarjobb på Hawaii – Sommaren 2001 åkte jag till Hawaii. Jag var ute med samma organisation som då jag for till Kalifornien, men den här gången hade jag bara arbetsvisum (J 1visum), jobbet ordnade jag själv. i norra Sydney. Det är där de riktigt rika och välbärgade bor. Under de första dagarna öppnade jag ett bankkonto, köpte ett telefonkontantkort, ansökte om ett sjukförsäkringskort och ett ”tax file number” så jag kunde börja ansöka om ett jobb. Jag registrerade mig som sjukskötare, vilket var en lång och utdragen process med språktest, vidimerade avgångsbetyg och personlighetsreferenser. För att lära känna flera människor i Ett J 1-visum gäller för fyra månaders arbete. Sen kan man stanna en månad till om man vill resa runt. – Jag hade ingen kontakt där, så jag for på vinst och förlust. Men jag hade en returbiljett. Jag åkte först till huvudön Oahu där jag lärde mig surfa på Waikiki beach. Det var där som surfingen tog sin början och där finns också en staty av den första, kända surfaren. Min lärare var ganska imponerad av min läraktighet då det gällde surfing. Det svåraste är faktiskt att paddla ut, då man ska gå mot vågorna. Jag var på Oahu en vecka och gjorde ön. stadion kännetecknar Melbourne. Höjdpunkterna var då jag för första gången fick se koalor sitta i träden samt att se att det finns ett ställe som heter Johanna och Johanna Beach. Fyra dagar i Perth på västkusten När veckan i Melbourne gick mot sitt slut var det dags för mig att ta tåget i fyra dagar till västkusten och Perth. Första sträckan gjorde jag med Overlander-tåget som tog mig till Adelaide. Bredvid mig satt en nyfiken 17-årig balettdansör och han ville veta allt om Finland och Norden. ”Har min situation flyttade jag snart in till ett gästhem (”hostel”) nära stan. Där lärde jag känna andra backpackers (ryggsäcksresenärer). Svårt få jobb Mina dagar gick åt att söka jobb och bostad. Eftersom jag även har jobbat som servitris sökte jag först jobb som det. Trots flera försök så ville de flesta arbetsgivare inte ha backpackers, eftersom Johanna Tuuf har gett sig den på att utforska världen. Hennes mål är att ha arbetat i varje världsdel. Hela 2004 tillbringade hon i Australien. Bilden är från åskådarläktaren i Rod Laver-stadion i Melbourne under Australian Open. Var bl.a. till Pearl Harbor och till en regnskog. Det var mycket intressant. – Sen flög jag till Maui som är en lite mindre ö. Där var jag först också turist. Stannade på ett vandrarhem där de hade gratis utflykter runt hela ön. Man behövde bara ge dricks åt chauffören. Utflykter anordnades varje dag. – Efter det for jag till andra sidan av ön, där jag också bodde på ett vandrarhem. Nu började jag mera aktivt söka arbete. Jag betade av varje hotell, men de flesta ville ha folk för en längre tid. På sista hotellet fick jag napp. ni McDonald’s?, har ni Marschoklad?, finns det isbjörnar?” var några frågor jag snällt fick svara på. Väl framme i Adelaide fick jag tio timmar på mig att se stan innan jag bytte tåg till Indian Pacific som skulle ta mig till Western Australia, Australiens största delstat. Utsikten var ökenlandskap och ibland såg man ”roadtrains”, lastbilar med tre flak, men inga kängurur syntes till. Vi gjorde några enstaka stopp upp till några timmar, bl.a. på ett ställe mitt ute i ingenstans samt i gruvstaden Kalgoorlie. Trots att tågresan var en fantastisk och billig upplevelse är arbetsvisumet bara tillåter jobb i högst tre månader för en och samma arbetsgivare. Efter några veckors letande fick jag slutligen ett jobb. Ett bemanningsföretag inom restaurangbranschen ville anställa mig och efter ett krävande test där jag skulle visa om jag kunde fatservering (servera med tre tallrikar, två i en hand och en i andra handen), duka upp ett bord, veta australiensiska benämningar på en korkskruv samt vara Jag började jobba på en restaurang. Hade den lägsta rangen och fick fylla på vattenglas och ge bröd åt gästerna. Jag hade en del filippinska män som kolleger. – Senare jobbade jag också som servitris på bröllop och var också värdinna. Vidare fick jag jobba i någon glasskiosk och i rumservice. Allt dessa olika arbetsuppgifter hörde till hotellet. – Jag ordnade rum åt mig själv. Jag var inneboende och det var jättedyrt. Men så var det också riktigt hawaiiskt med palmer i trädgården. Jag kunde höra då kokosnötterna föll ner. Havet fanns på två minuters gångväg från huset. – I närheten där jag bodde fanns en baptistkyrka som jag besökte. I stället för kyrkkaffe serverades det ananasjuice. Jag går ofta till kyrkor, för där får man ofta förslag på arbete och bostad samt kontakt med lokalbefolkningen. – Jag lärde också känna några riktiga hawaiianer. De har det problematiskt och kommer i skymundan. De får ofta barn tidigt och drogproblem är vanliga. Under den här tiden läste jag ju socialantropologi, så det var samtidigt en intressant, praktisk studie. – Jag var på Hawaii två och det här en resa jag vill göra bara en gång. Trots att jag spenderade bara fyra dagar i Perth gav staden mig ett fint intryck. Staden har mycket att erbjuda av storstadspuls samt närheten till stränder, hav och natur. Jag hann bl.a. göra en båttur till ön Rottnest Island, där inga bilar är tilllåtna och där de små rått- och känguruliknande pungdjuren quokkas finns. Det är enbart på denna ö i hela världen som de finns. Bussresa från Perth till Darwin Nästa etapp var en organiserad bussresa som
klädd i en vit långärmad skjorta, svart slips, svart väst och platta svarta finskor så var jobbet mitt. Uppdragen var olika varje dag. Under mina tre månader för firman jobbade jag bl.a. på Sydney universitets olika representationsmiddagar, på bröllop, på cocktailpartyn, bl.a. ett där Australiens premiärminister John Howard var huvudgäst, samt på en boxningsmatch, i en personalmatsal, på hästkapplöpning, på nattklubbar, kaféer, vid armén och flottan, på hotell och konferenser samt på rugbymatcher vid OS-stadion. en halv månader. Sen for jag till Kalifornien för att träffa kompisar som jag hade på hotellet där jag jobbat sommaren innan. Då jag åkte hem till Finland passerade jag New York två dagar innan den 11 september. Det var tur att jag hann flyga hem innan det hände. Tillbaka till studier och arbeten i Stockholm Efter Hawaii åkte Johanna tillbaka till Stockholm för vidare studier och olika arbeten. – Jag har i Stockholm jobbat som timanställd på Röda Korsets sjukhus sedan 2003. Det betyder att jag själv väljer när jag vill jobba. Studierna har ju kommit i först hand. På sjukhuset har jag också jobbat under två somrar. – Sen jobbar jag på Grand Hotel som servitris sedan 2001. Också där bestämmer jag själv när jag jobbar. Det är lite annorlunda mot sjukhusjobbet. På Grand Hotel, som är ett femstjärnigt hotell, har jag på mig en rock med guldknappar. Ägnar sig åt multisport För att resa land och rike runt som Johanna gör behöver hon en god kondition och den skaffar hon sig genom att ägna sig åt multisport. Vad är nu det undrar en som inte är så sportsligt bevandrad. – Multisport omfattar cykling, löpning, orientering, paddling och klättring. Vi är en grupp (varierar mellan 3 och 10 personer) som tränar varje måndag. Främst är det fråga om oriente- körde från Perth till Darwin i norra Australien. Jag kunde hoppa av och på bussen hur jag ville och bestämma själv på vilka ställen jag ville tillbringa mera tid. Under mina tre veckor på västkusten hann jag fira ner mig längs en bergsvägg i Kalbarri nationalpark, snorkla bland sköldpaddor och färggranna fiskar vid korallrevet Ningaloo Reef, äta lunch på en strand full av snäckor (Shell Beach), se delfiner, valar och djävulsrockor simma, spendera tolv dagar i pärlfiskestaden Broome, vars 22 kilometer långa sandstrand Cable Beach har utsetts till en av världens bästa, flyga helikopter ring, löpning och cykling, någon gång paddling. Jag har hållit på med detta i många år. – Nu har jag också börjat springa Tjejmilen och halvmaraton. Och i juni sprang jag första gången maraton. Alla de här loppen har gått av stapeln i Stockholm. Jag har också cyklat en del, bl.a. Tjejtrampet. Under det senaste året har jag gjort fyra lopp. – Man lär känna sig själv och vilka begränsningar man har genom sporten. Det är en hel vetenskap. Klädseln är viktig, det gäller att veta vad man ska ha på sig, speciellt inför sådana satsningar som ett maratonlopp. Matförberedelserna är också viktiga. Det gäller att veta vad man ska äta och när man ska göra det. Matlagning och Alphakurs Johanna berättar att maten är någonting som hon inte sparar på. – Jag satsar verkligen på mat och har blivit ganska bra på matlagning. Jag måste äta ganska mycket då jag tränar så pass hårt. Sedan resan till Australien 2004 har jag inte varit på någon långresa. I stället har jag så att säga gjort en ”matresa” och lärt mig laga olika slags mat. Som exempel på nya ingredienser i sin matlagning nämner Johanna palsternacka och fänkål. – Det har blivit ungefär sex nya recept i veckan. Johanna ägnar sig åt annat än studier, resor och sport också. Delat rum på 32:a våningen Efter tre veckor på gästhemmet nära stan hittade jag en lapp på en anslagstavla om en lägenhet mitt inne i stan i ett våningshus på 32: a våningen. Jag fick förmånligt hyra en sängplats i ett rum med balkong som jag delade med två andra. Själva lägenheten delade jag med ytterligare tre till, så sammanlagt var vi sex personer i tre rum och kök, två badrum och två balkonger. Det gick förvånansvärt bra och under de tre Johanna framför Ayers Rock (Uluru), den stora röda stenen som finns ungefär mitt i Australien. Vy över Wine Glass Bay i Tasmanien. – Senaste höst gick jag en Alphakurs. Jag kollade först på nätet vilka dagar som passade mig bäst. Jag råkade komma till en grupp i Korskyrkan på Birger Jarlsgatan där det också fanns två personer från Finland: Daniel och Rebecka Björk. Under våren har samma diskussionsgrupp fortsatt ca tre gånger per månad, och några nya har kommit till. Till Nya Zeeland Men nu är Johanna på resande fot igen. Om knappt en vecka startar hon en ny långresa vars slutdestination är Nya Zeeland. Varför åka så långt bort? – Då jag var i Australien hann jag inte fara till Nya Zeeland, så därför far jag nu dit. Dessutom är det här min sista chans att få visum för ”arbetssemester” Missionsstandaret 7 Operahuset i Sydney tillhör definitivt sevärdheterna. över den svårtillgängliga Bungle Bungle nationalparken och vara på fyra krokodilbåtturer och se både salt- och färskvattenkrokodiler ute i naturen. Färskvattenkrokodiler finns förövrigt endast i Australien. Efter tre veckors resa i den australiensiska ödemarken, då vi ibland sovit i tält och nästan varit ensamma på vägarna, var det en smärre chock att komma till civilisationen i heta Darwin. För första gången på länge såg vi stora shoppingcenter, klädaffärer, bilköer och trafikljus. På en nattmarknad fanns det möjlighet att äta olika djur månader som jag bodde där delade jag lägenheten med tjejer från Slovakien, Tjeckien, USA och Irland. Vi hade för det mesta olika arbetstider så det kunde t.o.m. gå dagar innan jag ens såg dem jag delade rum med. 35-våningshuset hade grillmöjligheter på taket, simbassäng, bastu, gym, squashhall, biljardbord, pingisbord, bubbelpool och garage tillgängligt för alla boende. Jag var speciellt glad över att ha tillgång till bastun och jag använde den ofta. Efter allt som allt fyra månader i Sydney bör- (”working holiday”). Åldersgränsen är nämligen 31 år och det fyller jag i december. – Måndag den 10 juli åker jag ner till Helsingfors där jag träffar Ida och Lena Dahlström från Sverige. Ida lärde jag känna då jag jobbade på Island. Det är bara Ida som ska ända till Nya Zeeland. Lena åker inte längre än till Peking. – Vi far med tåg till Moskva där vi stannar två nätter. Sen åker vi med den transsibiriska järnvägen, med ändstation Peking. Men det blir flera stopp på vägen. Först stannar vi i Irkutsk vid Bajkalsjön. Där ska vi övernatta en natt. Sen bär det av till Mongoliet, där vi ska vara åtta dagar. Vi ska flyga med inrikesflyget till Gobiöknen. Vi kommer att bo hos nomader i en jurta (en tältliknande bostad). som är kända för Australien. Krokodil smakade som kyckling och känguru smakade mera vilt och var ganska segt. Alice Springs i Australiens mitt Efter några dagars tur i nationalparken Kakadu med ännu mer krokodilbåtturer, tältande och vandring till olika vattenfall var det dags för den dygnslånga tågresan ner till Australiens mitt, Alice Springs. Kilometerlångt ökenlandskap med enstaka kontrollerade skogsbränder var vår utsikt från tågfönstret. Framme i Alice Springs var vädret jade den ankommande vintern kännas alltför kall. Lokalbefolkningen började klä sig i mörka höstfärger samt tjockare kläder trots att temperaturen var runt +20 grader. I juni blev det dock riktigt kallt på 32:a våningen. Det fanns ingen centralvärme och fönsterglasen var tunna. – Från Mongoliet fortsätter vi sen till Peking med tåget. Där kommer vi att stanna en vecka. Sen åker som sagt Lena hem till Sverige. I Kina tar vi båt från Tianjin till Kobe i Japan. Det är en 48-timmars sjöresa. I Japan träffar vi några japanska vänner som vi känner från tiden i Australien. Vi får först övernatta hos föräldrarna till Idas en bekant. Sen har vi skaffat ett tågpass för sju dagar inom Japan. Då kommer den japanska kompisen med oss. I Tokyo träffar vi sen en annan kompis som jag känner från Australientiden. – Den 21 juli flyger vi från Tokyo till Fiji där vi stannar vi en vecka. Tiden där får väl bli vår semester innan det hårda livet på Nya Zeeland börjar. Vi kommer dit den 28 augusti. – Jag gissar att jag kommer att få arbete ganska snart. Vi tänker börja med att söka jobb i Auckland som är den största staden. Jag ska försöka registrera mig som sjukskötare. Fast sen skulle jag nog vilja pröva på annat också, som jobb på någon vingård, fårfarm och kanske plocka frukt någon dag. Det sistnämnda vill jag inte hålla på med så många dagar, eftersom det är väldigt tungt. – Vi har ingen returbiljett hem, men vi får vistas i landet ett år med det visum vi har. Jag tror att vi kommer att jobba först och åka runt i landet senare då det blir varmare väder. Vi kanske åker hem i mars eller april. På hemvägen vill jag åka via Australien och Till Canberra och Melbourne Jag tyckte det var dags att lämna Sydney för varmare väder. Jag åkte dock i fel riktning. Mitt första stop var huvudstaden Canberra. Där besökte jag hälsa på några kompisar där. Men tillbaka i Finland vill jag nog vara innan sommaren är slut. – Jag gillar utmaningar. Jag måste stå ut med mig själv och vara min egen bästa vän då jag är ute och reser. Nu är det lite ovant denna gång då jag åker med två andra personer. Vilka ställen tycker Johanna bäst om? – Jag tycker mycket om Stockholm. Sydney är en annan favoritstad. Hösten 2007 oviss Vad som händer hösten 2007 har Johanna ännu ingen aning om. Om det blir mera studier, mera resor eller något stadigvarande jobb, det är ännu öppet. Innan hon kan slå sig till ro kanske hon först måste åka till Afrika och Sydamerika, det är ju de världsdelar som återstår innan hon nått sitt mål. – Mitt livs mål är att jobba i varje världsdel. – Jag vet ännu inte vad jag ska jobba med, men jag tror att jag kommer att få bra jobb. Det har fungerat hittills. Det löser sig på ett eller annat vis. Har Johanna något manligt sällskap i faggorna? – Inte ännu. Nog hinner man med det också. Den som vill följa med Johannas äventyr på resorna och i Nya Zeeland kan lämpligen bekanta sig med hennes blogg som finns på adressen http://halftheglobe. blogspot.com STEN-GÖRAN LILJESTRÖM som skandinavisk sommar men efter en månad med +30 graders värme kändes det kallt. En tredagars organiserad busstur till Ayers Rock, den stora röda stenen bör göras om man har kommit till Australiens mitt. Enligt aboriginsk kultur ska man inte bestiga stenen eftersom den är en helig plats, dock finns möjligheten till detta och jag klättrade på den efter vissa moraliska betänkligheter. Vill du läsa mera om Johannas år i Australien, finns hela texten på vår hemsida www.baptist.fi/mst
Page 1 and 2: Inne i tidningen: SKAPADE TILL ATT
Page 3 and 4: www.baptist.fi Finlands svenska bap
Page 5: Baptister borde göra mer för soci
Page 9 and 10: Krönikan Den dag Tyra fyllde två
Page 11 and 12: Kort tal vid Maria Ekqvists grav p

I pionjärernas spår SIDAN 12 - Finlands svenska baptistmission

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?