Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

Innehållsförteckning 

Ordföranden har ordet Börje Karlsson 1 

I Rosenbergs fotspår Åke Lorin 3 

Kallelse till årsmöte 2010, styrelsen 4 

Information från Regionala rapportkommittén (Rrk) och 

om rapportering i Svalan, Anders Kronhamn 4 

All-inclusive - Till Falsterbo med NOF 2009 Ronnie Lindqvist 10 

Ungdomslogga, Andreas Tranderyd 13 

Utflykten till Kilsbergen där inte mycket gick rätt, 

Andreas Tranderyd 13 

Landkrabbor på Landsort, Ulf Jorner 14 

EuroBirdWatch09, redaktionen 14 

Öland veckoslutet 41, fyra resenärer 17 

Två veckors ringmärkning, Lennart Eriksson 23 

Taigasångaren på 1 Ässön 30 september, Jan Rees 24 

Prärielöparen i Kvismaren 2 oktober, Peter Gustafson 25 

Svartskägget Johan Åhlén 26 

OBSat i Närkemarker perioden september-november 

Hans Waern 28 

Tuppkammen som försvann.., Peter Gustafson 32 

Septembermöte fel vecka? Hans Waern 33 

Reseöverskott blir fågelskydd i Vitryssland, Ronnie Lindqvist 35 

Vinterfåglar inpå knuten, readaktionen 35 

Program 35 

2009 nr 4

Fåglar i Närke 

Årg 32 2009 Nr 4 

Närkes Ornitologiska Förenings medlemstidning. 

Redaktör och layout 

Åke Lorin 

Brantströms gränd 12, 702 28 Örebro, tel. 019-24 49 32, 

070-326 90 02. E-post: ake.lorin@telia.com 

Redaktionsgrupp 

Ann-Margret Elmroth, tel. 019-32 01 83, 

070-637 15 95 E-post: elmroth@telia.com 

Helny Olsson, tel. 019-29 90 03, 070-576 29 81 

E-post: helny@telia.com 

Marianne Johansson, tel. 019-36 17 75, 

070-656 63 69 E-post: marianne-j@telia.com 

Närkes Ornitologiska Förening 

En ideell regionalförening av Sveriges Ornitologiska 

Förening, SOF. 

Medlem i Närkes Ornitologiska Förening blir man 

genom att sätta in årsavgiften på plusgiro 430 33 

22-4 eller bankgiro 5747-3357. Årsavgiften är för 

vuxen 160 kr, för familjemedlem 40 kr (erhåller 

ej medlemstidning), för ungdomsmedlem (13-20 år) 

80 kr och barn (1-12 år) 40 kr. Medlem i NOF 

erhåller vår medlemstidning som utkommer med 

fyra nummer per år. 

Adressändringar sänds till: 

Närkes Ornitologiska Förening 

c/o Hans Waern, Box 42, 692 21 Kumla. 

E-post: hans@ekonoma.se 

NOF:s hemsida: www.nofnet.se 

Du är välkommen att besöka NOF:s hemsida där du 

finner information om föreningens verksamhet. 

NOF-svararń: tel. 019-18 84 19 

• frågor till oss om föreningens verksamhet 

• fågelrapporter som ni vill delge oss andra men 

som ej inrapporterats till rapportsystemet Svalan 

Svararen avlyssnas någon gång per vecka. 

Manusstopp 

för Fåglar i Närke 2010 nr 1 är 

den 15 februari 

Omslag: Gråspett. En akvarell av Staffan 

Ullström. 

NOF:s styrelse 

Ordförande 

Börje Karlsson, Oskarsvägen 4 B, 

702 14 Örebro, tel. 019-12 06 20, 073-059 12 73 

E-post: borje.k@gmail.com 

Vice ordförande och kassör 

Hans Waern, Vilebacken 45, 692 36 Kumla, 

tel. 019-58 20 18, 070-492 53 51 

E-post: hans@ekonoma.se el. hans.waern@telia.com 

Sekreterare 

Ann-Margret Elmroth, 

Rusthållaregatan 14, 702 83 Örebro, 

tel. 019-32 01 83, 070-637 15 95 

E-post: elmroth@telia.com 

Övriga ledamöter 

Andreas Tranderyd, ungdomsansvarig, 

Örebro, tel. 073-717 08 52 

E-post: andreas.tranderyd@hotmail.com 

Albin Lundkvist, ungdomsledamot, 

Sörbyvägen 19, 702 21 Örebro, 

tel. 076-822 12 15 

E-post: jagheteralbin_90@hotmail.com 

Daniel Gustafson, programansvarig, 

Hemmansvägen 5, 702 17 Örebro, 

tel. 019-18 87 72, 073-714 16 06 

E-post: daniel.gustafson@telia.com 

Ronnie Lindqvist, exkursionsansvarig, 

Skomakaregården Wadköping, 

702 15 Örebro, tel. 019-10 23 33, 070-262 14 17 

E-post: lindqvist_ronnie@hotmail.com 

Suppleanter 

Bernt Jerlström, försäljningsansvarig, 

Drottningholmsvägen 17, 702 31 Örebro, 

tel. 019-24 48 91, 070-634 39 39, 

E-post: bernt.jerlstrom@telia.com 

Anders Kronhamn, inventeringsansvarig. 

Västra Bangatan 3, 703 54 Örebro. 

tel. 019-18 90 12, 070- 551 22 12 

E-post: anders_kronhamn@hotmail.com 

NOF:s försäljningsmaterial 

NOF-kåsa mörkgrön m NOFlogga 30 kr 

NOF-dekal små 3 kr/st 

stora 10 kr/st 

Artlista Närke gratis 

Vill du handla? Vänd dig till Bernt Jerlström, 

tel. 019-24 48 91, 070-634 39 39, 

E-post: bernt.jerlstrom@telia.com 

Småfågelholk 60 kr/st 

Uggleholk 250 kr/st 

Holkbeställningar: Tage Carlsson tel. 0582-66 00 11 

eller Svenåke Josefsson tel. 0582-522 55. 

Porto + frakt tillkommer 

Regionala rapportkommittén (Rrk) 

Rapportmottagare: 

Lage Johnson, Bondvrak, 715 92 Stora Mellösa, 

tel. 019-44 62 83 eller 070-309 00 00 

E-post: lage.johnson@ibs.se 

Övriga medlemmar: Paul Alarcon, Peter 

Gustafson, Anders Kronhamn, Andreas 

Sandberg och Johan Åhlén 

Osetkommittén 

Kommittén för skötsel av naturreservatet Oset-Rynningeviken. 

NOF:s representant är: 

Leif Sandgren, Tuppa Klaras väg 18, 702 29 Örebro 

tel. 019-24 56 11. E-post: leif.sandgren@telia.com 

Svansjön Tysslingen 

NOF:s representant i stiftelsen: 

Helny Olsson, Arvaby, 719 95 Vintrosa, tel 019-29 

90 03 eller 070-5762981. E-post: helny@telia.com 

NOF:s Ungdomsgrupp 

Andreas Tranderyd, Örebro, tel. 073-717 08 52 

E-post: andreas.tranderyd@hotmail.com 

Albin Lundkvist, Sörbyvägen 19, 702 21 Örebro, 

tel. 076-822 12 15, 

E-post: jagheteralbin_90@hotmail.com 

Ann-Margret Elmroth, Rusthållaregatan 14, 

702 83 Örebro, tel. 019-32 01 83, 070-637 15 95, 

E-post: elmroth@telia.com 

NOF:s föreningslokal 

För sammanträden, litteratur, utställningsmaterial, 

holkar m m. Källarlokal med ingång gavel på gårdssidan. 

Adress: Hagmarksgatan 9, Örebro. 

NOF:s tjejgrupp 

Annika Lorin, tel: 019-24 48 46 

ISSN 0349-3970 

Fågelakuten 

Besvarar frågor om skadade eller tillvaratagna fåglar. 

Tar hand om skadade fåglar för rehabilitering. 

E-post: fagelakuten@telia.com 

Fågeldoktorń 

Staffan Ullström, Gällersta PL 20, 705 94 Örebro, 

tel. 019-23 92 37 

Övriga 

Leif Sandgren, tel. 019-24 56 11 

Svenåke Josefsson, Östansjö, tel. 0582-522 55 

Leif Bertilsson, Fjugesta, tel. 0585-311 46 

Ulla Wallin, Frövi, tel. 0581-331 79 

Statens vilt 

Den som påträffar ett dött djur av nedanstående 

arter skall anmäla detta till polisen för vidarebefordran 

till något av landets större naturhistoriska 

museer. 

Artlista för fåglar: 

Fiskgjuse Svarttärna 

Bivråk Storkar 

Örnar Rördrom 

Glador Lunnefågel 

Kärrhökar Salskrake 

Falkar Svarthalsad dopping 

Tornuggla Skärfläcka 

Hökuggla Gråspett 

Berguv Vitryggig hackspett 

Fjälluggla Mellanspett 

Lappuggla Kungsfiskare 

Slaguggla Härfågel 

Fjällgås Blåkråka 

Skräntärna Sommargylling 

Skjutfältsbesök? 

Planerar du utflykt till Kilsbergen och skjutfälten 

kan du kolla på webbplats www.skjutfalten.se vilka 

dagar dessa är avlysta. 

Ringmärkta fåglar 

Ringar från döda eller avlästa data från le vande 

fåglar sänds till: 

Naturhistoriska riksmuseet, Ring märk nings - 

cen tralen, Box 50 007, 104 05 Stockholm 

tel. 08-5195 40 80. Fax 08-5195 42 44. 

Uppge plats, omständigheter som dödsorsak, tid 

m m för fyndet. 

Rapportera via webb: 

http://www2.nrm.se/rc/rc-formular.html.se

När jag skriver denna krönika är vi redan i 

mitten av november och det börjar bli dags att 

summera det gångna årets verksamhet samt 

planera för 2010. En av NOF:s viktigaste uppgifter 

är, enligt stadgarna, att hos allmänheten 

väcka och underhålla intresset för fåglar. För 

detta har vi har ett digert program med exkursioner 

och resor samt inomhusmöten med inbjudna 

föredragshållare. Till att väcka intresset 

för fåglar bidrar även den särskilda ungdomsverksamheten 

och olika studiecirklar. 

Jag har valt att ägna denna krönika åt ovan 

nämnda verksamheter och översiktligt redovisa 

genomförda arrangemang under 2009 samt 

presentera en grov planering av verksamheten 

för 2010. Detta för att göra det möjligt för 

föreningens medlemmar att ha synpunkter på 

och kunna påverka programutbudet. 

Exkursioner och resor 2009 

Under 2009 har föreningen haft ett stort utbud 

av exkursioner och resor såväl inom som 

utanför Närke, som lockat många deltagare. 

Nedan ges en översiktlig redovisning av genomförda 

exkursioner och resor i kronologisk 

ordning. För utförligare beskrivning se NOF:s 

verksamhetsberättelse som kommer att utdelas 

vid årsmötet 2010 och även återges i kommande 

nummer av Fåglar i Närke. 

Året inleddes med ett artrace i Närke som liksom 

tidigare år ägde rum den första lördagen 

i januari. 

Traditionsenligt genomfördes sedan i början 

av februari en exkursion till Garphyttans nationalpark. 

Vi avsatte också några kvällar i månadsskiftet 

februari/mars till ugglelyssning. 

Nytt för i år var en bussresa till Hornborgasjön 

och Trandansen i början på april. Bussen var 

i det närmaste fullsatt och deltagarna bjöds på 

ett fantastiskt skådespel med tusentals tranor. 

Ordföranden har ordet 

Börje Karlsson 

En vårexkursion till Yxnäset genomfördes traditionsenligt 

i mitten av april. 

Under april arrangerade vi också ha en vårexkursion 

till Kvismaren. 

Under maj månad hade vi ett flertal arrangemang. 

Särskilda Osetguidningar genomfördes 

varje söndag i maj, den andra maj åkte vi 

till Klåvudden och studerade sjöfågelsträck, 

den tionde maj var det dags för Fågelskådningens 

dag med ett flertal aktiviteter vid våra 

fågellokaler i Närke, under maj månad brukar 

vi genomföra en vadarexkursion och i år 

besökte vi Boglundsängen – Örebros senaste 

våtmark. I maj arrangerade föreningen en resa 

till Bulgarien, en resa som snabbt blev fullbokad. 

I juli kunde vi ansluta oss till Hopajolas vandring 

i Oset, I Erik Rosenbergs fotspår. 

Vi erbjöd i början av september en resa till Falsterbo, 

men den lockade tyvärr bara tre deltagare. 

I slutet av månaden genomfördes en resa 

till Landsort. Ett nytt arrangemang som gav 

mersmak. 

Vecka 41 var det dags för den årliga Ölandsresan, 

en klassiker som alltid har minst ett tiotal 

deltagare. I oktober ägde också den traditionsenliga 

Yxnäsvandringen rum. Vid nästa veckoslut 

prövade vi ett nytt resmål, också en resa 

till västkusten med besök på Hållö och andra 

lokaler på västkusten. Trots fel vind och regn 

gjordes flera spännande observationer. 

I november genomförde vi en exkursion till 

Engelbrektsholmen och Katrinelund. 

Året avslutas med örnspaning vid Öby kulle i 

december. 

Exkursioner och resor 2010 

Året inleds med ett artrace, vilket börjar bli en 

tradition. Program i övrigt fram till mitten av 

april har fastställts av styrelsen, se detta nummer 

av Fåglar i Närke. 

1

2 

Fåglar i Närke 2009 nr 4 

Maj månad är en intensiv månad för fågelskådning 

och NOF brukar under maj genomföra 

ett flertal olika arrangemang. Arrangemang 

som brukar locka många deltagare och 

även uppmärksammas i lokala media. I första 

hand tänker jag på Osetguidningarna röda dagar 

i maj (2010; 2, 13, 16, 23, 30 maj) samt 

fågelskådningens dag (2010; 9 maj) med ett 

flertal aktiviteter vid våra fågellokaler i Närke. 

För att vi ska kunna genomföra dessa arrangemang 

även detta år krävs att föreningens 

medlemmar i större utsträckning medverkar 

som guider. Dessutom lär det bli aktuellt med 

en utflykt till Klåvudden och en vadarexkursion 

till någon lämplig lokal. 

2009 planerade vi för att under en kväll i juni 

lyssna på nattsångare. Ett nytt evenemang 

som vi tyvärr tvingades ställa in eftersom det 

regnade ymnigt och ihärdigt. Vi gör ett nytt 

försök under 2010. 

I augusti 2009 planerade vi för en båtresa på 

Hjälmaren som tyvärr blev inställd på grund 

av för få anmälningar. Det är tveksamt om vi 

ska göra ett nytt försök 2010. 

September och oktober är också intensiva 

månader för fågelskådning. Under 2009 arrangerade 

vi fyra resor under dessa månader: 

Falsterbo via Getterön, Landsort, Öland och 

Hållö m.fl. lokaler på västkusten. Resorna till 

Falsterbo och Öland var traditionsenliga resor 

till klassiska fågellokaler, som dock var 

långt ifrån fullbokade. Resorna till Landsort 

och Hållö var nya NOF-arrangemang och de 

var båda fullbokade. Det är tveksamt om alla 

dessa resor ska genomföras varje år. I oktober 

kommer troligen den sedvanliga höstvandringen 

till Yxnäset också att genomföras. 

I november lär det väl också bli aktuellt med 

en eller flera exkursioner. 

Liksom 2008 och 2009 avslutas året i december 

med örnspaning vid Öby kulle i Kvismaren. 

Föreningsmöten 2009 

Liksom tidigare har vi arrangerat föreningsmöten 

med föredrag och bildvisningar tredje 

torsdagen i varje månad, med undantag 

för sommarmånaderna och julmånaden. Vi 

Tack alla 

medarbetare! 

Styrelsen framför sitt tack till alla medlemmar 

som under året vänligen ställt upp 

med planering och arbete i samband med 

våra arrangemang. 

har anlitat olika föredragshållare dels sådana 

med lokal anknytning, dels personer som 

är nationellt erkända auktoriteter. För utförligare 

beskrivning se NOF:s verksamhetsberättelse 

som kommer att utdelas vid årsmötet 

2010 och även återges i kommande nummer 

av Fåglar i Närke. 

Föreningsmöten 2010 

Föreningsmöten kommer att genomföras under 

2010 enligt samma principer som tidigare. 

Program för första halvåret är klart, se detta 

nummer av Fåglar i Närke. För andra halvåret 

är ännu inget klart. Styrelsen tar tacksamt 

emot förslag på föredragshållare. 

Avslutningsvis 

NOF-medlem; hör av dig om du har idéer eller 

förslag avseende ändringar i vårt programutbud. 

Vi behöver också fler som kan ställa upp som 

ledare och guider. Även om det är många 

bland våra medlemmar som engagerar sig i 

vår verksamhet så är det ändå några av dessa 

som har en allt för stor arbetsbörda. 

NOF behöver dig! 

Du som vill vara med och arbeta för Närkes 

Ornitologiska Förening och som medlem 

av styrelsen vill påverka och ansvara 

för beslut, hör av dig till valberedningen! 

Anders Fransson, tel. 019-24 41 33, 073- 

847 90 36, Tage Carlsson, tel. 0582-66 00 

11, 073-036 14 06, eller Ola Erlandsson, 

tel. 070-314 43 40.

Erik Rosenberg. Troligen är kortet taget vid 

Oset då han fyllde 50 år (dvs augusti 1952). 

Han fick då en uppstoppad rördrom. Kanske 

herrarna tillhör uppvaktningen. Foto: Knut 

Borg /Torbjörn Arvidson 

Gott Nytt År 2010 

öNskar vi pÅ redaktioNeN 

aNN-MarGret, HelNy, MariaNNe ocH Åke 

vi tackar alla er soM Hjälpt oss Med 

referat, artiklar ocH bilder 

I Rosenbergs fotspår 

Åke Lorin 

Hopajola arrangerade den 11/7 i år en fotvandring 

i Rosenbergs fotspår med anledning 

av att det var jämt 60 år sedan Rosenberg 

hade Osetvakten den dagen. Hans noteringar 

återges nedan med kursiv stil. 

Ett 20-tal personer deltog i exkursionen vars 

ledare var Lars Johansson. Han informerade 

om Hopajola och syftet med vandringen. 

Även om Osetvakten, ett projekt som Ornitologiska 

Klubben startade för mer än 60 år 

sedan och som avsåg att genom inventering 

av Oset minst en gång i veckan följa 

fågelfaunans förändring över tiden. NOF 

deltog i arbetet en tid innan det lades ned 

för tio år sedan. All inventering utfördes 

av frivilliga och mot slutet blev det för 

svårt att rekrytera inventerare. Lars har 

sedan kämpat hårt för att återstarta vakten, 

dock utan framgång. Men alla kan 

på sitt sätt hjälpa till genom att inte tveka 

att rapportera alla sina observationer från 

Osetbesök till Svalan! 

Inledningsvis företogs vår vandring i så 

gott som klart sommarväder men efter halva 

tiden kom de första regndropparna och 

mot slutet påverkades sikten. Temperaturen 

var modesta +15°. 

Vi började vid P-platsen närmast Näsby 

och följde gång- och cykelvägen i na- 

Forts sid 5 

3

4 


§1 Val av ordförande för årsmötet. 

§2 Val av sekreterare för årsmötet. 

Kallelse till årsmöte 2010 

Medlemmar i Närkes Ornitologiska Förening kallas till årsmöte torsdagen den 18 

februari 2010 kl. 19.00 i Vasakyrkan, Vasagatan 6-8 Örebro. 

§3 Val av två justeringsmän att justera årsmötesprotokollet. 

§4 Fråga om årsmötet utlysts i behörig ordning 

(senast fjorton dagar före mötet). 

§5 Föredragning av styrelsens årsberättelse 

och redovisning av räkenskaperna. 

§6 Föredragning av revisionsberättelse. 

§7 Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 2009. 

§8 Val av ledamöter i styrelsen (tre ordinarie 

ledamöter för två år och två suppleanter 

för 1 år). 

§9 Val av två revisorer för 2010 samt två revisorssuppleanter 

(vardera för ett år). 

Den Regionala rapportkommittén (Rrk) i Närke 

arbetar med att granska och sammanställa 

rapporter om både vanliga och ovanliga fåglar 

inom landskapet Närke. Rapporterna publiceras 

årligen i Fåglar i Närke. Rrks medlemmar 

framgår på sid 37 i FiN. 

Rrks arbete sker sedan flera år uteslutande genom 

administrering i Svalan. Rapportering av 

sällsyntare och svårbestämda fåglar märks i 

nuläget automatisk upp med krav på att en raritetsrapport 

måste skrivas för att Rrk ska kunna 

bedöma fyndet. Tidigare har denna märkning 

skett automatiskt via en mall i Svalan. 

Från och med 2010 kommer Rrk att ändra sitt 

arbete med krav på raritetsrapporter genom 

att den automatiska märkningen tas bort. Istället 

kommer Rrk att märka upp de rapporterna 

där det bedöms att en raritetsrapport be- 

§10 Val av valberedning (sammankallande 

och två ledamöter). 

§11 Fastställande av budget för 2010. 

§12 Fastställande av årsavgift för 2011. 

§13 Ärenden som styrelsen förelägger årsmötet. 

§14 Av medlem skriftligt framställt, motiverat 

förslag som kommit styrelsen tillhanda 

före den 15 januari 2010. 

§15 Övrigt av medlem framställt förslag, 

som styrelsen tagit ställning till. 

§16 Övriga frågor. 

Efter årsmötet fortsätter kvällen enligt programmet 

för inomhusmöten. 

Välkomna! 

Information från Regionala rapportkommittén 

(Rrk) och om rapportering i Svalan. Anders Kronhamn 

hövs. Orsaken till att Rrk ändrar sitt arbetssätt 

är att det i många fall är onödigt med en automatisk 

märkning, t ex är det inte nödvändigt 

att alla rapportörer av en amerikansk kricka 

får krav på att skriva en raritetsrapport – det 

räcker med att upptäckaren gör det. Tanken är 

också att det ska bli lättare för Rrk att kunna 

begära en raritetsrapport för vissa avvikande 

observationer, t ex fynd som avviker från normal 

tidsmässig fyndbild, och som i normala 

fall inte kräver raritetsrapport. Det är Rrk:s 

förhoppning att förändringen i arbetssättet ska 

förenkla arbetet i Svalan och leda till ett färre 

antal ”onödiga” rapporter (och därmed mindre 

administration) samt att rapportkrav enkelt ska 

kunna ställas på observationer som avviker så 

mycket att en raritetsrapport bedöms vara nödvändig. 

Förhoppningen är kort och gott att nuvarande 

system ska bli mindre trubbigt!

Forts från sid 3 

turskyddsområdets syd- och östsida fram till 

Rosenbergsstugan och förbi Ormesta holme. 

Vi passerade udden och följde sedan Svartån 

uppströms fram till Gamla soptippen, gick 

över den och via reningsverket Skebäcksvägen 

fram till cykelvägen mot Näsby i höjd 

med båtuppläggningsplatsen och tillbaka till 

Näsby. 

I det följande kommenteras Eriks noteringar 

mot bakgrund av vad deltagarna kunde se och 

kompletterat med de funderingar Lars och jag 

har haft med anledning av vandringen. 

Osetvaktnoteringar 

Måndag 11 juli 1949. 

Observatör OK 1, dvs Erik Rosenberg. 

Värmebölja, kl 4 visade termometern i Bruksgatan 

7, Almby +17°. Vädret klart, 

daggigt, västlig bris. (Söndagens max. temp. i 

Örebro +29°). 

Mycket har skett i Oset sedan Rosenberg företog 

sin promenad. Rosenberg skriver inte 

vilken väg han vandrade den dagen i Oset. 

Men det är väl troligt att han från Bruksgatan 

i Almby där han bodde rundade pappersbrukets 

östra sida på väg (se karta punkt 1) som 

numera slopats för att hamna på Skebäcksvägen 

vid (2) som han tog mot öster. På norra 

sidan av vägen låg då närmast vägen renhållningsverkets 

byggnader (3) med svinstallar 

och pudrettfabrik, numera rivna, på mark som 

nu används för båtuppläggning. På höger sida 

fanns då som nu avtagsväg mot söder. Den 

leder till cykelvägen mot Näsby där det låg 

några numera rivna byggnader. Fortsatte han 

Skebäcksvägen österut passerades nuvarande 

Snötippen. De nuvarande reningsverksbyggnaderna 

vid (4) uppfördes inte förrän under 

50-talet så söder om vägen fanns här endast 

odlade gärden. Kartan från början av 50-talet 

antyder platsen för den nya anläggningen. 

Kanske gick han över soptippen som då var i 

bruk och fram till Svartån (5) och följde den 

nedströms. Runt Gammelån var det öppna 

ängsytor fram till början av övre dungen. Över 

huvud taget fanns på den tiden inga högre träd 

utefter Svartåns södra sida med undantag för 

dem i dungarna. I övre dungens mittre del passerades 

Berggrens udde uppkallad efter det 

kafé som låg på norra sidan Svartån ungefär 

där äldsta Lillåkanalen mynnar. Granarna i 

höjd med Lillåmynningen har Erik själv medverkat 

till att få planterade för att ge skydd åt 

bl.a ugglor. Övre dungen avslutades vid Näsbybäcken 

intill nuvarande fyren. Längs den 

bäcken var marken öppen och man hade fri 

sikt mot slakteriet och Almby. Om han lyckats 

ta sig över bäcken följde han kanske alskogen 

till dess slut och vek av på den dåvarande 

spången söderut genom alskogen ut på öppnare 

mark fram till Gammelån (7). Här kanske 

han följde ån österut genom gles björkskog, 

Nedre dungen, som då den togs bort på 80-talet 

växt in i ungskog som norrut nådde ungefär 

halvvägs fram till Svartån. Österut slutade 

Nedre dungen ungefär halvvägs fram till 

nuvarande cykelväg med en enkel plattform i 

kanten mot betad mark med utsikt mot udden 

(8). Mot Svartån och Hemfjärden var då som 

nu låglänt terräng som betades av djur. Längst 

ut vid Svartåmynningen markerade några buskar 

var ett pråmvrak låg (9). Dit kunde man 

vid lågvatten ta sig om man följt södra sidan 

av Svartån. 

Erik kanske återvände västerut, gick över 

Gammelån och följde gärdesvägen söderut till 

ladan (10). Runt ladan såg det troligen ut ungefär 

som i dag bortsett från att det var lägre 

vattennivå sommartid. Från ladan fanns en 

ojämn bank österut som man med möda kunde 

ta sig fram på till Ormesta holme. Vallen 

mynnade alldeles norr om Rosenbergsstugan 

och han kunde följa vägen norrut till Ormesta 

holme. Troligen gick han inte söderut från ladan 

på gärdesvägen ned till nuvarande Tvärvägen 

för inget kartverk visar något vägsystem 

i öst-västlig riktning om det nu inte fanns 

åkervägar i skiftesgränser som inte markerats. 

OK-tornet som en gång i tiden låg vid nuvarande 

utsiktskullen hade då ännu inte uppförts 

så Erik fick stå och kika över vassarna från 

strandkanten. Söder om Tvärvägen, dvs Almby- 

och Näsbyängarna, brukades markerna 

och hölls så torra som möjligt. Inga dammar 

5

6 


Del av karta från 

50-talet över Oset 

med siffror som 

texten hänvisar till. 

Övre och nedre 

dungens läge angivet. 

Aktuell karta 

Över Oset i 

ungefär samma 

skala som 

den ovan.

för vadare fanns här vare sig vid nuvarande 

Rosenbergsstugan eller söder om Tvärvägen. 

Efter att ha passerat ladan på hemvägen kanske 

Erik följde Gammelåns södersida mot väster 

mot soptippen om det nu fanns en spång 

där över Näsbybäcken. Därifrån gick han Skebäcksvägen 

fram till dåvarande renhållningsverk 

och noterade hussvalorna på husen. 

Eriks allmänna noteringar 

Vid Oset var det stor blomsterprakt: mjölke, 

älggräs, fackelros och videört! Sävsångare 

och trädgårdssångare sjöng för fullt men eljest 

var sången på upphällningen eller avslutad. 

Svarthättan sjöng på Berggrens udde, i 

nedre dungen drog en bastardnäktergal på 

(nu härmsångare). Blott en lövsångare hördes 

samt en ungfågel, som presterade några virriga 

försök. Törnsångaren kvittrade ibland i 

övre dungen. 

Rörsångare pladdrade allmänt i vassen. Vid 

enstaka tillfällen hördes hämpling och steglits. 

En gulsparv och en sävsparv voro mycket 

flitiga. Bruna kärrhökarna jagade träget, 

en unge lyfte ur boet vid 5-tiden och slog ned 

igen efter en liten sväng över stora vassen. 

Skrattmåsarna hade fått ut flertalet av ungarna 

och det var tjockt av dem på sophögen, på 

udden och i Ladviken. 

Kråkan i övre dungen matade 

alltjämt sina för länge 

sedan utflugna ungar. Då 

jag gick förbi förde hon ett 

förskräckligt oväsen. 

Flera vipor skrek och slogs 

vid Ladviken, fast deras 

ungar verkade vara allmänt 

flygga. 

Drillsnäppfamiljen i nedre 

dungen, som observerades 

26/6, syntes ej till; man får 

hoppas att ungarna blivit 

flygga. 

Blott få änder kunde upptäckas 

i måsvimlet: 20-tal 

gräsanddrakar, 3 skedanddrakar, väl halvdussinet 

krickdrakar, alla i sommardräkt. En 

gräsandkull. 

Ett 10-tal enkelbeckasiner, varav några tickade 

och bräkte, iakttogs. 

Samtliga storspovar vid Oset synes ha misslyckats 

med häckningen efter vanligheten under 

senare år. I fjol gingo dock två kullar till 

av fem. Många ungar trampas nog ihjäl av 

boskapen. 

Intet vadarsträck kunde förmärkas i det varma, 

så småningom vindstilla vädret. Rastande 

noterades 2 gluttar, 3-4 skogssnäppor, 2 grönbenor. 

En lärkfalk och en av fiskmås förföljd ormvråk 

flög lågt över Ladviken mot norr. 

Bastardnäktergal avlyssnades en stund. Hans 

melodier voro föga märkliga, men som härmare 

var han god. Mindre hackspettens ”pit pit 

pit pit pit” återgav han fullkomligt lika - där 

torde han kunna kännas igen på i framtiden: 

isolerat från den övriga repertoaren och i två 

avdelningar, först fem, sex ”pit” så efter en 

se kundlång paus två eller tre. I övrigt antecknades 

härmningar av läten och lock från snöskata, 

vipa, koltrast, ladusvala, trädpip lärka, 

kattuggleunge, svartvit flugsnappare, steglits, 

stenskvätta, grönbena, drillsnäppa, fisktärna, 

Vitkindad gås häckar vid Oset. Dessa dock fotade i Ölandsmiljö. 

Foto: Torbjörn Arvidson 

7

8 


sädesärla, lövsångare, fiskmås, gröngöling, 

och fiskgjuse. 

Fram mot middagen tangerade temperaturen 

+ 30°. På hemvägen möter jag OK 7 (Erland 

Moberg vår kommentar). Vi räknade 21 bebodda 

hussvalebon vid renhållningsverket. 

Artlista 11/7 1949 

Kråka, skata, kaja, stare, grönfink, steglits, 

hämpling, grönsiska, bofink, gulsparv, sävsparv, 

pilfink, gråsparv, sånglärka, trädpiplärka, 

ängspiplärka, gulärla, sädesärla, 

talgoxe, blåmes, entita, svart-vit flugsnappare 

,grå flugsnappare, lövsångare, rörsångare, 

sävsångare, bastardnäktergal, trädgårdssångare, 

svarthätta, törnsångare, snöskata, koltrast, 

stenskvätta, buskskvätta, rödhake, ladusvala, 

hussvala, tornsvala, mindre hackspett, 

brun kärrhök, ormvråk, lärkfalk, fiskgjuse, 

häger, gräsand, kricka, skedand, skäggdopping, 

ringduva, blåduva (skogsduva), enkelbeckasin, 

glutt, grönbena, skogssnäppa, vipa, 

fisktärna, skrattmås, fiskmås, gråtrut. Summa 

59 arter. 

Artlista 11/7 2009 

Vår artlista innehöll summa 66 arter. Av dessa 

var det 44 arter som både vi och han såg. Erik 

noterade 12 arter som ”vi” missade som vanligtvis 

finns vid Oset och som vi borde ha sett, 

nämligen; hämpling, gulsparv, trädpiplärka, 

entita, grå flugsnappare, rörsångare, brun 

kärrhök, ormvråk, skedand, glutt- och skogssnäppa. 

Vi lämnar dessa 56 arter utan kommentar 

tills vidare. 

Listjämförelser 

Det är mycket svårt att jämföra listorna då 

vår vandring under pågående information 

från Lars inte helt befrämjade uppmärksamheten 

på omgivningarna. Omvänt kan påstås 

att 20 par ögon ser mer än ett par. Samtidigt 

kan man förmoda att Erik besökte Oset oftare 

än både Lars och jag och därmed hade större 

kännedom om var arterna höll till. Vårt besök 

stördes av regn samtidigt som det brukar vara 

slött på fågelfronten vid kraftig värme. Ingen 

vet vilket som har störst betydelse. Med dessa 

reservationer i minnet görs ett försök att tolka 

skillnaderna i artsammansättning. Hjälp har 

tagits av rapporter inlagda i rapportsystemet 

Svalan för perioden 1-31 juli 2009. 

Försvunna arter? 

4 av de arter Erik såg men inte vi kan kommenteras 

enligt följande: 

Gråsparv är numer inte vanlig vid Oset. En 

enda julirapport finns i Svalan. Här föreligger 

en verklig minskning, troligen pga miljöförändringar 

i Oset. 

Stenskvätta är fåtalig i Oset. Endast 3 julirapporter 

finns i Svalan. så det kanske inte var 

så konstigt att den gick oss förbi. Arten har 

minskat generellt men det är svårt att säga om 

biotopförändringarna i Oset påverkat numerären 

där. 

Lärkfalk har generellt gles utbredning. 12 julirapporter 

finns i Svalan varav några som tyder 

på häckning i omgivningen. Arten har antagligen 

oförändrad numerär vid Oset. 

Skogsduvan är också en art som generellt 

minskat under senare tid. Julirapporter i Svalan 

styrker att den är rar vid Oset. 

Nya arter vid Oset? 

Inte mindre än 22 arter sågs av oss men saknas 

i Eriks lista. Nedan spekuleras litet om orsaken 

och hur utvecklingen har varit. 

Storskarv. Arten fanns troligen inte vid den 

tiden och kan betraktas som ny eller åtminstone 

”nygammal” då den kanske funnits i Hjälmaren 

längre tillbaka. Benfynd från mänskliga 

boplatser tyder på det. 

Knölsvan fanns säkert även vid den tiden och 

kan knappast betraktas som ny där. 

Grågås fanns troligen i Hjälmaren på den tiden 

men var betydligt mer ovanlig då än vad 

den är i våra dagar. Miljöförändringarna i Oset 

och förstås även i Rynningeviken har kraftigt 

gynnat arten. Det samma kan sägas gälla kanadagåsen. 

Vitkindad gås är helt klart en ny art för Oset 

där den numera häckar. Det gjorde den inte 

på Eriks tid men kunde kanske sällsynt ses på 

vår- och höststräck. Arten gynnas också av de

miljöförändringar som skett vid Oset. 

Snatterand kunde troligen ses enstaka gånger 

vid Oset på Rosenbergs tid men har sedan 

dess ökat i numerär då den gynnats av miljöförändringarna. 

Årta fanns säkert i enstaka exemplar men har 

säkert gynnats av biotopförändringarna vid 

Oset för den är betydligt vanligare nu än tidigare. 

Nötväcka och trädkrypare fanns säkert på 

plats även när Erik gjorde sin vandring men 

förbuskningen och ökat antal träd med högre 

ålder har säkert inneburit att vi har lättare att 

hitta arterna vid våra besök. 

Mindre korsnäbb är en invasionsart vars numerär 

i våra trakter varierar avsevärt år från 

år. Oset saknar barrskog varför observationen 

är högst tillfällig och lämnas utan hänsyn. 

Taltrast fanns med all sannolikhet på plats i 

någon av lundarna. Antagligen en ren slump 

att den inte noterats av honom. 

Rödvingetrast däremot hade då ännu inte 

genomfört invandring norrifrån enligt Eriks 

bok Fåglar i Sverige. Biotopförändringarna 

genom igenväxning torde ha gynnat både taloch 

rödvingetrast. 

Kärrsångaren har kommit invandrande söderifrån 

enligt Fåglar i Närke och kan ha förekommit 

i Oset 1949. Biotoper den gillar som 

igenväxningsmark och mycket brännässlor 

som på Gamla soptippen och Snötippen har 

ökat väsentligt varför det inte är konstigt att vi 

”hängde in den”. Ökningen kan anses reell. 

Gärdsmyg kan ha förekommit men att skogen 

numer lämnas för fri utveckling har nog 

gynnat arten i Oset. 

Mindre strandpipare. Förekomsten av lämpliga 

ytor för häckning i Oset 1949 känner jag 

inte till men arten häckar numer i Oset och 

kommer väl att fortsätta med det så länge 

grusytor för lämpliga boplatser inte helt vuxit 

igen med gräs. 

Mosnäppa och svartsnäppa är arter som 

syns på både vår - och höststräcket men juli- 

obsarna i Svalan visar att årets första höstobsar 

var den 11/7. Troligen var deras höststräck 

i sin inledning när Erik hade sin Osetvakt och 

inga hade ännu anlänt till Oset. Lämpliga rastplatser 

fanns säkert i Oset men de är säkert 

många fler i dag. 

Brushane häckar inte i Oset. Möjligen sker 

höststräcket pga klimatförändring tidigare numer 

men troligen är det en slump att arten inte 

finns med. Lämpliga rastplatser torde dock ha 

ökat. 

Rödbena saknades troligen som häckfågel 

vilket den är numera genom de utförda naturvårdsarbetena. 

Sothöna. Att den arten saknas i Eriks artlista 

torde vara en ren slump. Den har i numerär 

ökat och minskat sedan dess. Just nu ser det ut 

att finnas bra förutsättningar för arten i Oset. 

Gråhakedopping saknades troligen 1949 

men häckar numer tack vare naturvårdsarbetena. 

Gräshoppssångare fanns glest men allmänt 

på 40-talet i Mellansverige men dess favoritbiotop, 

ängs- och åkermark på väg att förbuskas 

som på Snötippen och Gamla soptippen, 

kanske saknades på den tiden i Oset. Arten är 

säkert mer allmän nu i Oset än tidigare. 

Övriga kommentarer 

Erik hade enligt den beskrivande texten förväntat 

sig att notera drillsnäppan på rundan 

men misslyckades liksom vi. Den häckar fortfarande 

och har troligen behållit sin numerär. 

Han hade också förväntat sig storspov men 

gjorde det inte. Redan då insåg han att arten 

hade problem. Vi vågade inte hoppas att kunna 

finna den där annat än möjligen som rastande. 

Att häcka har den upphört med sedan länge. 

För ett mänskligt öga kan det tyckas som att 

vidtagna naturvårdsarbeten skulle duga men 

den har tydligen ännu större krav på sin häckningsplats 

än så. En annan art som varken 

vi eller Erik hade med är havsörn. Den var 

säkert inte närvarande då. Vi hade dock förhoppning 

om att få se den vid vår vandring då 

den häckar norr om Hemfjärden och ofta jagar 

i området. En glädjande utveckling. 

9

10 


All-inclusive - Till Falsterbo med NOF 2009 

”Det var en mörk och stormig natt” 

En klassisk inledning på en rysare men den 

passar sämre i det här sammanhanget. Det var 

snarare en ljus och mild sensommardag trots 

att vi kommit in i september. Hösten var långt 

borta och vi var tre entusiaster på väg till Falsterbo 

för att skåda rovfåglar och annat som 

kunde komma i vår väg. Inte en rysning gick 

genom våra kroppar, tvärtom kändes det behagligt 

att sitta i bilen och mumsa på nyplockade 

äpplen från vännernas trädgårdar. 

Ganska sent på onsdagskvällen installerade vi 

oss i VOF-huset vid Getterön, Varberg. 

Torsdag. Frukost intogs framför panoramafönstren 

på detta för fågelskådning så perfekt 

placerade vandrarhem. Vid den här tiden 

på året är det mycket fåglar i rörelse. Uppfloget 

av 3000 vitkindade gäss, 2000 grågäss 

och 500 tranor var imponerande. Den korta 

promenaden ut till gömslet friskade upp våra 

sinnen och väckte de sista sömniga cellerna i 

våra kroppar. Bassängen, som fågelsjön kallas, 

var välförsedd med fåglar, framförallt vadare. 

Bl.a 30 kustsnäppor, två spovsnäppor, en 

rödspov och 25 myrspovar. 

Pilgrimsfalk och brun kärrhök 

jagade. Havsörnen höll 

sig i stillhet på sin stolpe 

däremot. En sevärd avslutning 

vid den här lokalen 

blev den unga stenfalken 

som lyckade ta en ladusvala 

till stor förtret för de övriga 

i flocken. 

Vi drog vidare mot Galtabäck 

som är en av alla dessa 

fina kustlokaler som Halland 

är så fullt av. Förutom 

den alltid så välsmakande 

matsäcken bjöd Galtabäck 

på en sträckande fiskgjuse, 

30 rastande kärrsnäppor, 20 

Ronnie Lindqvist 

större strandpipare, resans första sträckande 

forsärla, och även här en stenfalk och en pilgrimsfalk 

som solade på sin utkiksplats. 

Nästa stopp blev Morups Tånge som trots sin 

ryktbarhet var ganska fågelfattig denna dag. 

Vi fick känslan av att höststräcket inte riktigt 

kommit igång ännu. Vädret fortsatte att vara 

sensommarlikt. Dock såg vi bl.a en kustpipare, 

sju myrspovar, tre kentska tärnor och en 

skärpiplärka. 

Lunch på Grand i Falkenberg. Tack för tipset, 

Björn! På verandan fick vi se att man inte bara 

kan radiopejla vargar och andra landlevande 

varelser. Tydligen går det bra med lax också. 

Mannen med pejlantennen såg ut att hitta de radiomärkta 

fiskarna han sökte i Ätrans vatten. 

Ett kort stopp hanns med vid Sandön, Ängelholm, 

och obslistan blev också därefter men i 

närheten såg vi i alla fall två röda glador. 

Lite möra i benen steg vi av vid Ljungens camping 

och checkade in i vår stuga. Proviantering 

i Skanör och lite koll runt Skanörs hamn 

och Flommen gav 2000 vitkindade gäss, en 

Ormörn, här tillsammans med en något närmare och till höger 

kretsande ormvråk. Foto: Lars-Göran Lindström

svartsnäppa, 12 gluttsnäppor, sex kentska tärnor 

och en rastande forsärla. 

Fredag. Det är brukligt att starta dagarna här 

nere i sydvästligaste delen av landet ute på 

Nabben, den yttersta spetsen av Sverige. Vid 

promenaderna ut hit på morgnarna kunde vi 

konstatera vad vi redan misstänkt, höststräcket 

hade inte kommit igång på det sätt som var 

förväntat. Normalt väller bo- och bergfink ut 

ur landet i tio- och ibland hundratusental, men 

inte det här veckoslutet i Falsterbo. Kan det 

vara så att klimatförändringarna redan påverkat 

vårt fågelliv så att de ändrat flyttningsstrategier? 

Bofinkar i all ära men det fanns naturligtvis 

mycket annat att titta på. Tio arter 

vadare rastade. Bland dessa kan nämnas tre 

kustpipare, tre kustsnäppor, sex sandlöpare, 

fem småsnäppor och inte mindre än 130 kärrsnäppor. 

Bland rovfåglarna kan nämnas tio bivråkar, 

fem röda glador och en brun glada. En 

jorduggla och två sträckande forsärlor gladde 

oss också, liksom Fåglar i Närke en skäggmes 2005 nr 4 i vassarna. 

Morgonen gick och det var dags att åka till 

Ljungen och placera NOF sig samarbetar i ett strategiskt med: läge. 

På vägen till bilen passerar man Kolabacken 

som är en legendarisk lokal för sällsyntheter. 

Studiefrämjandet 

Den här dagen gav Kolabacken röd och brun 

glada som väluppfostrat flög sida vid sida för 

jämförande studier. Telefon 019-16 83 00 

Vi beslutade oss för att vind och väder inte 

var idealiska på Ljungen och planerade blixtsnabbt 

om färdplanen så att det blev Börringesjön 

denna dag. 

Börringesjön och närliggande Näsbyholm är 

kända rovfågelmarker. Här laddar rovfåglarna 

upp före den sista etappen ut över Falsterbonäset. 

Ofta kan man ha bra skådning här om 

väderförhållandet i Falsterbo inte är det bästa. 

Åtta olika individer havsörn, en fiskgjuse, tio 

ormvråkar, fem bivråkar, fem tornfalkar och 

inte mindre än tolv röda glador räknade vi in. 

Kronan på verket var väl de sex vita storkarna 

vi såg skruva i termiken Tel. 019-58 på halvskapligt 10 45 avstånd. 

De var säker från någon av uppfödning- 

har bidragit till detta nummer av 

arna som finns i Skåne, 

Fåglar 

men inte 

i Närke 

desto mindre 

sköna att se. 

Näsbyholmssjön fick avrunda dagen med stora 

mängder stjärtand, brunand och vigg. Dessutom 

två smådoppingar efter idogt letande. 

Lördag. Tidig morgon på Nabben. En blå 

kärrhök och två bruna letade ätbara byten. 

Idag var jordugglorna två stycken. En ensam 

forsärla och en småtärna retade aptiten på alla 

men morgonens höjdare var en uppvisning av 

en pilgrimsfalk i konsten att jaga kricka i hög 

hastighet. Imponerande, och från första parkett 

dessutom. 

Den här dagen var utsikterna på Ljungen betydligt 

bättre. Vädret var idealiskt och siffrorna 

talar sitt tydliga språk även om flyttningen 

inte kommit igång på allvar. 75 bivråk, 

75 ormvråk, fyra fjällvråk, tre fiskgjuse, fyra 

havsörn, en pilgrimsfalk, en brun glada och 

inte mindre än 25 röda glador. Härligt, mäktigt 

och lite utmanande för kunskaperna. En 

brun kärrhök passerade under flitig diskussion. 

Det är en helt annan fågel än den man 

ser hemma vid fågelsjöarna, på låg höjd och 

ofta under idealiska betingelser. Här kommer 

de i termikflykt och bär sig inte alls åt ”som de 

ska”. Till slut blev det en 2K hona brun kärrhök 

i ruggning. Senare när vi var hemma läste 

vi om en observation dagarna före av en mystisk 

kärrhök som kan bli en ny art för landet 

om den godkänns. Det var inte samma fågel, 

men vilken rysare. 

Då hände det, LARM! Ormörn över Falsterbo 

kanal på väg mot oss. Panik och ängslan blandades 

med förväntan. En havsörn ropades ut 

som både det ena och det andra. Där är den! 

Lorins Pumpservice AB 

Var? Borta! Neeej! Sen kom frågorna. Var det 

verkligen har den bidragit eller till var detta det nummer paniken? av En oändlig 

minut av grämelse Fåglar passerade i Närke. men sen kom 

örnen tillbaka. Det verkade som om alla hit- 

Tel. 019-20 74 30 • Box 1504 • 701 15 Örebro 

www.triotryck.se • triotryck@triotryck.se 

har bidragit till detta nummer av 

Fåglar i Närke 

11

12 


tade den samtidigt. Hade den vänt? Där var 

den i alla fall, rakt framför oss. Cirklande i 

termiken på bra avstånd och kunde utan tvekan 

pekas ut. Bra möjligheter att jämföra den 

med tre vråkarter blev det under en lång stund. 

Allehanda börringevråkar (ljusa ormvråkar), 

bivråkar i olika dräkter och fjällvråkar gjorde 

örnen sällskap. Till sist tröttnade den på utsikten 

och drog sakta bort, vände förmodligen 

mot inlandet igen. 

Eftermiddagen tillbringade vi i Foteviken. 

Först letade vi efter möjligheter att skåda på 

östra sidan. Det gav en lärkfalk och en överblick 

över motsatta sidan viken och dit begav vi oss. 

Lite eftermiddagsslöa satt vi och njöt av utsikten 

över den flacka och inbjudande viken. 100 

ljungpipare, 45 myrspov och 40 storspov såg 

vi bland de otaliga gässen. 

Söndag. Sista dagen. Hällregn över Nabben. 

Nu fick regnstället bekänna färg och resultatet 

blev fortsatt förtroende. Än så länge får 

det duga. Svårt att se fåglarna överhuvudtaget. 

Den stora vadarflocken var kvar och hade 

förstärkts med två roskarlar. Småtärnan trivdes 

med fiskevattnet och även den här dagen 

sträckte en forsärla förbi. 

När vi lämnat en välstädad stuga och lagt Skanör 

och Falsterbo bakom oss funderade vi lite. 

Beslutet blev att vi stannade till en stund vid 

Klagshamns badplats och för 

att lyssna en stund. Två friska 

ungdomar badade havsbad i 

den kyliga vinden! Brrrr! 

Magert resultat av skådningen 

men kaffet smakade 

bra. Nu var det bara den 

långa vägen hem kvar av den 

här resan, trodde vi. 

Strax söder om Jönköping 

kollade jag lite förstrött av 

larmen i telefonen, mest 

för att se om vi missat något. 

Då visade det sig att 

det var tre kustlabbar i Vättern 

utanför strandpromenaden. 

Resesällskapet var inte 

svårövertalat att stanna till en stund i Jönköping. 

Sagt och gjort. In till stan och efter en 

stunds letande och konsulterande av GPS-en 

hittade vi rätt. 

Abisko, som bytt namn till Sesam, är ett parkeringshus 

mitt i centrala Jönköping, och det 

måste vara Sveriges märkligaste fågellokal. 

Man kör in och tar sin biljett. Kör upp till 

översta våningen som är på taket av byggnaden. 

Vad möter man där om inte ett gäng av 

traktens skådare? 

Jodå. Labbarna hade just varit synliga men var 

för tillfället borta. Under tiden vi väntade tittade 

vi på en imponerande flock av 800 bläsand. 

Två storlommar sträckte förbi. Parkeringshuset 

har verkligen ett utmärkt läge 50 meter 

från Vätterns södra spets. Så kom labbarna 

upp i luften. Vi fick syn på dem i riktning mot 

Gränna. Tre kustlabbar som jagade runt på sitt 

karakteristiska sätt. Inget kan vara så gracilt 

och så kraftfullt samtidigt. Tio – femton minuter 

fick vi njuta av dem innan de landade på 

vattnet igen och blev osynliga. 

En fin avslutning på en härlig skådarresa. 

All-inclusive med allt från rariteter till gratis 

frukt. 

Strax före Örebro tog äpplena slut. Vi tre lyckades 

äta två fulla kassar på de här dagarna. 

Forsärla. Foto: Tord Larsson

Ungdomslogga 

Andreas Tranderyd 

Äntligen är NOF:s ungdomsgrupps logga klar 

och nu undrar väl alla varför den ser ut som 

den gör. För de nyfikna kommer här en kort 

förklaring. De som har listat ut vilken art det 

är har sett att det är en småspov i loggan. Då 

kommer man till frågan, varför en småspov? 

Jo svaret är enkelt. Vi ville ha en logga med 

anknytning till NOF:s men på samma gång till 

barn och ungdomar. Då blev alltså resultatet 

en småspov eftersom NOFs logga innehåller 

storspovar (spovar) och barn och ungdomar är 

mindre än vuxna (små). 

Ungdomssektionen vill ge ett stort tack till Per 

Wedholm som tecknat småspoven och Mimax 

solution som gjort layouten! 

Utflykten till Kilsbergen 

där inte mycket gick rätt 

Andreas Tranderyd 

Morgonen började när Ann-Margret hämtade 

upp mig för att vi skulle åka och möta barnen 

vid Scandic Västhaga. Jag var ordentligt seg 

på morgonen eftersom jag jobbat två långa dagar 

på bokmässan. När jag äntligen släpat mig 

ut till Ann-Margret och bilen så möttes jag av 

att dagen tydligen inte hade kunnat börja värre 

för oss. Det som då hade hänt medan jag själv 

hade haft problem med att sega mig ur sängen 

var att Ann-Margret hade glömt mobilen och 

namnlistan hemma, var i stort behov av en toalett 

och hade kört in i ett räcke. 

Vi kom som tur var i tid men parkerade naturligtvis 

framför en buss som började tuta 

argsint. Efter att ha bilen körts i säkerhet började 

vi packa in oss och blev tillslut klara för avfärd. 

På vägen mot Kilsbergen dit vi skulle såg vi 

björktrastar och nötskrikor, vilket uppskattades. 

När vi kom fram till Trolldalen parkerade vi 

för att sedan gå upp mot Gårdsjön. Längs vägen 

hördes endast kungsfåglar och jag utlovade 

att det skulle bli enda arten den här utflykten. 

Men jag skulle ha fel för när vi kom upp 

till Gårdsjön och hade slagit oss ned kom det 

en strömstare flygande och den höll sedan på 

och födosökte runt oss hela tiden. 

Medan jag försökte få fyr på engångsgrillen 

gick några av barnen iväg längs vattenkanten 

för att kolla efter strömstaren och i min 

ögonvrå såg jag hur ett av barnen föll i sjön. 

I det ögonblicket trodde jag att jag skulle få 

en hjärtattack men som tur var slapp jag det. 

Det var en otrolig tur att det var så grunt där 

så att inte hela ungen föll i vattnet. Trots det 

så blev det en hel del blöta kläder som måste 

bytas och efter att det var gjort kunde vi njuta 

av grillad korv och mums-mums. 

Med ett barn på min rygg, killens kängor var 

oanvändbara, begav vi oss sedan ner mot bilarna 

igen och nästan framme kunde vi spana 

in tre större korsnäbbar. Så totalt under utflykten 

i Trolldalen blev det tre arter vilket i alla 

fall är bättre än noll. 

13

14 


Landkrabbor på 

Landsort 

Ulf Jorner 

Alla har vi väl någon gång hört sjöväderrapporten: 

”Landsort sydväst åtta, halvklart”. Nu 

skulle vi äntligen få se vad som dolde sig bakom 

denna kortfattade väderbeskrivning. Vi 

var tolv NOF-are som på eftermiddagen fredagen 

den 25 september samlades vid Svampen 

för avfärd. På lördagen skulle ytterligare 

tre deltagare ansluta. 

De drygt tjugo milen till båtbryggan på Torö 

gick snabbt, så vi hade tid till en liten uppmjukning. 

Ronnie Lindqvist, som hade planerat 

resan på ett föredömligt sätt och som under 

resan höll oss i ett lagom fast grepp, hade koll 

på en obsplats nära hamnen. Så vi traskade 

upp till väderkvarnen på sin kulle och fick en 

fin utsikt över hamnen Ankarudden och dess 

omgivning. 

Skådandet gav en försmak av hur det skulle 

bli ute på Landsort: vi hade mest tur med 

rovfåglar. Här på fredagskvällen blev det en 

havsörn, en tornfalk som stod nästan stilla i 

den friska vinden, en stenfalk och en sparvhök. 

Bland annat som visade upp sig fanns 

små- och storskrakar och ejdrar liksom några 

ladusvalor kring själva kvarnen. 

Båtresan ut till Landsort tog en halvtimme och 

när vi kom fram var det redan mörkt. En positiv 

överraskning var att vandrarhemmet bjöd 

NOF samarbetar med: 

www.sfr.se/orebro 

på transport av vår utrustning ända fram till 

stugorna. Vandrarhemmet var också i övrigt 

en angenäm bekantskap, med stora fräscha 

utrymmen och god utrustning. Efter en kort 

planering av morgondagen gick vi tidigt till 

sängs: Redan 0615 skulle vi ge oss av för att 

inte missa morgonens första sträck. 

Morgonen tillbringade vi omkring Landsorts 

fyr, enligt uppgift Sveriges äldsta, något dock 

beroende på hur man räknar. Förresten är det 

fyren, samhället och fågelstationen som heter 

Landsort, själva ön heter egentligen Öja. Men 

i dagligt tal blir ofta även ön kallad Landsort, 

och så också i denna rapport. 

Knappt hade vi kommit upp till fyren och hittat 

en hyfsat läläge förrän någon skrek ”Pille” 

och så hade vi en fin obs på en ung pilgrimsfalk. 

Havsörnar fanns det här och var; vi gissade 

på att vi vid dagens slut sett sex olika individer, 

men det kan förstås ha varit både fler 

och färre. En sparvhök gjorde också ett kort 

framträdande. 

Men det var ju sträcken som var skälet till att 

vi stod här uppe. Själv har jag en hatkärlek till 

denna forma av skådning, möjligen beroende 

på att jag provat den så sällan. Den övning som 

Klåvudden och Nydalen har gett är ju bara ett 

slags småskola. Problemet är att fåglarna i regel 

är långt borta, att man ofta har motljus och 

att det är ont om referenspunkter när man spanar 

rakt ut. Den som bara tittat i en fågelbok 

kan inte föreställa sig att även tränade skådare 

kan ha svårt att skilja en flock med bläsänder 

från en dito med svärtor. 

Även om man relativt snabbt vänjer sig, finns 

det gott med problem. Är det en lom eller är 

det en dopping? Vad är det för vadare som går 

snabbt åt höger? (Eftersom höger är söderut så 

går nästan alla fåglar åt höger, så den upplysningen 

lär man sig snart att bortse ifrån.) De 

där som fällde mot kassusen, var det verkligen 

ejdrar? 

Det uppstod en hel del intressanta diskussioner: 

”Det måste ha varit en gråhakedopping! 

Såg du inte hur mörkt huvud den hade?” De 

flesta diskussioner slutar i enighet, men i en

del fall blir det oavgjort. 

Vilket i detta sammanhang 

inte är lika med 

kryss. 

Vad såg vi då denna morgon? 

Jo, förutom rovfåglarna 

en hel del småfågel, 

mest ängspiplärkor, 

grönsiskor och ladusvalor. 

I sträcken ejder, svärta, 

sjöorre och bläsand 

samt någon vigg och 

några storskrakar. En hel 

del vadare sträckte, mest 

kärrsnäppor och större 

strandpipare, men också 

en kustpipare och en enkelbeckasin. 

Fem tordmular 

och en tobisgrissla kunde 

vi också notera. Samt ca 200 storskarvar. 

När sträcket verkade ha avtagit begav vi oss 

mot norra delen av ön. Nu skulle vi ”sparka i 

buskarna”. Vandringen på ca. fyra kilometer 

företogs i flera smågrupper, varav en innehöll 

de tre nyanlända som Ronnie mötte vid tolvbåten 

och efter installation i vandrarhemmet 

ledde norrut. Återfärden till vandrarhemmet 

blev ännu mer utspridd. Snabbast hem kom de 

fem (inga namn!) som fick skjuts hem på en 

av de fyrhjulingar som var så vanliga på den 

nästan bilfria ön. 

Norra ön gav inte så mycket. Höjdpunkten var 

definitivt en stenfalk som en lång stund vilade 

på en bergknalle en bit bort. Några tornfalkar 

blev det också liksom ännu fler havsörnar. I 

den dungliknande skogen hittade vi bl.a. törnskata, 

större hackspett, trädkrypare, gärdsmyg 

och rödhake. Den vanligaste småfågeln var 

kungsfågel, som vi såg och hörde ett femtiotal 

av. Skälet till att det inte fanns fler småfåglar 

var nog den ganska kraftiga vinden från ”fel” 

håll, alltså västlig. Det hade därför inte kommit 

in några östliga arter, vilket vi hade hoppats 

på. 

Landsort är en fascinerande ö. Som den ligger 

längst ut i skärgården, mellan farlederna 

Jalle har kanonobs! Foto: Ulf Jorner 

till Nynäshamn och Södertälje, har den haft 

stor betydelse för försvaret. Även om den inte 

är lika hemlig numera så märks den tidigare 

militära närvaron överallt. Fullt av kanontorn, 

med och utan kanoner. Dörrar som leder rakt 

in i berget och ventilationsschakt som leder 

ut. När man hittat en bekväm småväg så slutar 

den ofta blint vid en befästning och sedan får 

man ta sig vidare på klipporna. Ön med sin intressanta 

natur är definitivt värt ett besök, inte 

bara för den fågel- eller militärintresserade. 

Det blev en eftermiddagsskådning också, i 

närheten av vandrarhemmet, men den gav 

föga nytt. Några av oss passade på att gynna 

det lokala näringslivet i form av en butik och 

en pub, som båda hade öppet sista helgen för 

säsongen. Butiken hade halva priset på glass 

och godis, medan puben tyvärr inte hade några 

motsvarande erbjudanden. 

Efter en summation av dagens observationer 

blev det åter en tidig kväll och kvart över sex 

på söndagsmorgonen startade vi den korta 

promenaden upp till fyren för att sedan sprida 

ut oss i dess närhet. Vi såg naturligtvis till stor 

del samma arter som på lördagen, men med en 

del intressanta tillskott. Vi såg till exempel tre 

alfåglar, två storlommar och en smålom. Sju 

15

16 


Fyrsamhället Landsort på ön Öja sedd från öster med Östra hamnen i 

förgrunden och fastlandet i bakgrunden. Foto: Marianne Johansson 

strandskator och en myrspov kom förbi ganska 

nära oss. Det var litet klarare i luften på 

söndagen, så vi fick se en magnifik soluppgång. 

Och därmed ännu mer motljus. 

Också på söndagen var det gott om småfåglar. 

Vi såg ett hundratal grönsiskor och lika 

många sädesärlor, samt förstås ängspiplärkor 

EuroBirdWatch09 

och kungsfågel. Hela 

fem sparvhökar, en 

tornfalk och en stenfalk 

utgjorde rovfågelkvoten. 

Däremot 

var havsörnarna som 

bortblåsta. 

Efter skådningen på 

södra delen av ön 

gick några upp till 

fågelstationen för att 

kontrollera om de 

hade sett något som 

vi hade missat. Men 

det hade de inte. 

Så var det dags att 

göra lunch och att 

städa på vandrarhemmet. 

Tjugo i två tog 

båten oss tillbaka till 

fastlandet och sedan 

återstod endast bilresan 

hem för femton nöjda resedeltagare. Vi 

hade visserligen ”bara” sett 61 olika arter och 

hade inga ovanligare observationer, men det 

uppvägdes mer än väl av den annorlunda naturen 

och det trevliga sällskapet. Ett stort tack 

till Ronnie för ett perfekt arrangemang! 

Perioden för EBW var 3-4 oktober 2009 och Sverige var det land som rapporterade näst mest 

individer. I Närke deltog 82 rapportörer och de rapporterade 1 003 arter. Individantal okänt. Det 

var SOPR i Ryssland som var bäst på att rapportera och där deltog ungefär 15 000 människor. 

Se vidare tabell nedan! 

Land Deltagare 

Tot. sedda 

fåglar 1.* 2.* 3.* Kommentar 

1. Ryssland 15 456 896 716 Tamduva Kråka Råka 

2. Sverige 1 300 540 758 Grågås Trana Sädgås Storm och hårt regn 

3. 

- 

Ungern 4 393 495 453 Stare Trana Gräsand Sol och blåsigt 

25. Makedonien 240 70 Klippduva Kaja Talgoxe Molnigt och hårt regn 

* Flest sedda arter. Källa: Anders Lundquist, SOF

Öland veckoslutet 41 

Torsdag 8 oktober 

Marianne Johansson 

Det var med stor förväntan vi började vår resa 

till Öland. Två bilar med sammanlagt nio deltagare 

startade på morgonkvisten från Örebro. 

Det blev mycket packning när fem personer, 

som vi var i Hans Waerns bil, skulle ha med 

mat, kläder och utrustning. Utanpå det var sin 

tubkikare också. Den andra bilen, Jan-Olov 

Ragnarssons, var utrustad med takbox och det 

var nog inte så dumt. 

Resvägen, R34, gick över Linköping, Vimmerby, 

Hultsfred och Kalmar. Planerna var 

att vi skulle göra ett första stopp vid Svartåns 

mynning utanför Linköping. Nästa stopp skulle 

bli vid café Columbia i Kisa och första matstoppet 

i Beijershamn. Sedan skulle vi följa 

”kryssvägen” vidare ner till Grönhögens camping 

där vi hade tingat boende av Erling. 

Naturreservatet Svartåmynningen rymmer 

flera utsiktstorn runt sjön Roxen. Vi stannade 

vid Sätunaviken för en första rast och där fick 

vi verkligen en fin start på resan. Morgonsolen 

hade precis gått upp och det var nästan vindstilla. 

Upplevelsen var desto större eftersom 

tornet stod mitt i fågellivet. Åns mynning, 

sjöns vattenspegel och maderna runt omkring 

var perfekta för skådning. Vi fick bland annat 

se brunänder, stjärtänder, skedänder och cir- 

Art? se nästa sida. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

ka femhundra grågäss. Ett hundratal skäggdoppingar 

och en svarthakedopping rastade 

på sjön. En pilgrimsfalk visade sig över våra 

huvuden och två blåa kärrhökar spanade efter 

mat över maderna. Även två havsörnar spanade 

efter mat vid sjökanten. 

Resan gick vidare mot Kisa och det berömda 

Café Columbia med Kisa Emigrantmuseum. 

Huset är flyttat till den plats där det nu ligger, 

Storgatan 10 i Kisa, under 1700-talet. Det är 

en av Kindas kulturskatter med en rik historia. 

På Kisa Emigrantmuseum, finns samlingar 

från den första gruppen svenskar, som år 1845 

utvandrade från Kinda till Nordamerika. Om 

du vill veta mera, se på deras hemsida: www. 

maeverba.se/. Det blev spännande att se om vi 

skulle lyckas pricka in öppettiden efter några 

år då vi kommit för tidigt. Och vi lyckades! 

Det var bara personalen som blev överraskade 

av att det trillade in nio vrålhungriga fågelskådare 

samtidigt som öppenskylten vändes utåt. 

Allt smakade mycket bra. Mätta och belåtna 

fortsatte vi mot Ölandsbron. Som vanligt tävlade 

vi om vilken fågel som vi skulle få syn på 

högst uppe från bron mot Öland. Kerstin Signal 

vann på storskarv. 

Väl framme vid Beijershamn var det skådning 

som gällde. Fyra myrspovar landade alldeles 

intill oss. De ”vanliga typerna”; havsörn två, 

kärrsnäppor femton, säd-, grå-, kanada- och 

vitkindade gäss i stora mängder såg vi förstås. 

Knölsvanar räknade Hans W till 151 st. Även 

Hägrar och purpurhöns 

17

18 


starar var det mängder av, cirka tvåhundra i en 

flock. Många arter var det. 

Nu fick även det lekamliga sitt igen. Den medhavda 

matsäcken inmundigades med stor aptit 

under planering efter larm som kommit av hur 

vi skulle köra; kolla på taigasångaren i Seby 

eller prärielöparen vid Hahns stuga nere på 

udden. Det blev prärielöparen som vann. I full 

karriär åkte vi mot Ottenby och udden. Vi passerade 

Mörbylånga med obs av tranor, Södra 

Lundparkeringen med fjällvråk, Kastlösa, 

med tio korpar, Kungsgården, med mer än tusen 

ljungpipare och till slut var vi framme vid 

Hahns stuga och prärielöparen. Där gick den 

i sin fulla glans precis vid vägkanten. Solen 

hade börjat dala så vi såg den mitt i solnedgången. 

Kanske inte det allra bästa ljuset för 

obsen men vi skulle få fler chanser. 

Mitt emot kunde vi spana in en svarthakad 

buskskvätt. I det fallet var vi nog lite blasé 

hemifrån med den i Hättinge. Nu fortsatte vi 

av bara farten och kollade på en fjällvråk, ettusen 

ljungpipare och sjuttio skogsduvor vid 

Schäferiängarna. Vid Gäddviken rastade det 

tio bläsänder och vid Södra Lunden flög det 

hundratalet ringduvor. 

Och det bästa till sist, larmet gick om en 

TÄRNMÅS vid Ventlinge strand. Det visade 

sig att halva Ölands skådarkår var där. Vi fick 

parkera alldeles efter strandkanten och det var 

ett lyckokast. Innan vi hann få upp bildörren 

flög den förbi oss på bara fem meters håll. Sedan 

flög den fram och tillbaka efter stranden 

som för att visa upp sig för alla skådarna och 

fotografer som häckade i strandkanten. Det var 

dagens sista obs, och vilken obs det blev!! 

Dagen avslutades med att vi checkade in på 

Grönhögens camping i tre stugor, vi tjejer bodde 

i en och grabbarna delade på de två andra. 

Efter kvällsmaten samlades vi för genomgång 

och alla var mycket nöjda med dagens resultat 

som blev sextiofyra arter varav det var några 

förstakryss för ett par av oss. 

Första dagen kunde inte ha blivit bättre, sol 

och stilla vind, trevligt sällskap och en bra 

chaufför och sist men inte minst en god säng 

att sova i. 

Fredagen 9. Ann-Margret Elmroth med 

hjälp av Hans Waerns noggrant förda 

anteckningar 

– Hoppas Kerstins väckarklocka ringer för tidigt, 

är min första tanke. Men icke. Jag hör 

mina stugkamrater omedelbart stiga upp, trots 

att det är kolmörkt ute. Även jag får lov att 

lämna sängläget medan jag gruvar mig när jag 

hör vinden tjuta därute. Att tillbringa timmar 

vid Ölands södra udde en höstdag i minst kulingvind 

är inte det bästa jag vet. Här gäller det 

att klä på sig ordentligt och få med sig varmt 

vatten i termosen. Och framför allt: tappert uthärda 

att skådarkamrater är till synes oberörda 

av sådana umbäranden. Att det är på tok fel 

vind har det goda med sig att man kan få lä på 

östra sidan av Fågel Blå. Där trängs vi medan 

vi stirrar mot antydningen av soluppgång. Det 

är faktiskt bara det ett härligt skådespel. Allteftersom 

blir det lite ljusare och plötsligt ser 

vi det vi är där för att se: sträckande fåglar, 

flock efter flock mot den rosa horisonten. Det 

är svårt att koncentrera sig på fågelsträck, ögat 

fångas så lätt av soluppgången. Jag uppfattar 

till nöds vad det är för arter när mina kamrater 

har identifierat de olika arterna men det måste 

bli ljusare för att jag ska klara av det på egen 

hand. Så småningom urskiljer jag storskarvarna 

som flyger fram och tillbaka ganska nära 

stranden och längre ut ejdrar. Ibland vilar jag 

ögonen på knubbsälarna som tumlar omkring. 

Sträckskådandet avbryts också av alla slags jagande 

rovfåglar, duv- och sparvhök, fjällvråk, 

blå kärrhök och en pilgrimsfalk, minsann. De

gör sina rundturer och sätter fart på måsar och 

änder i strandkanten och småfåglarna i buskar 

och träd. Är det västvinden som blåst över 

fastlandets sädesärlor, gransångare, steglitsor 

och järn- och sävsparvar, månne? 

Bland de sträckande ejdrarna ser vi också sjöorrflockar, 

storlommar, en alfågel och en roskarl 

Vi upptäcker förstås krickor, knipor och 

kärrsnäppor intill stranden. Stora ringduveflockar 

med en del skogsduvor i drar förbi. 

Några kamrater trotsar blåst och kyla för att 

titta på en skärsnäppa. Den står och sover men 

vaknar till och visar sin gula näbb med svart 

spets. Det är också ljust tillräckligt nu för att 

urskilja den bruna översidan och det streckade 

bröstet. 

Efter detta intensiva skådande unnar sig alla 

lite fika. Somliga kan inte motstå Fågel Blås 

äppelkaka med vaniljsås, andra inte de färska 

wienerbröden. 

Stärkta åker vi nu mot Södra Lunden men 

stannar vid Hahns fiskestuga och tar en närmare 

titt på prärielöparen där på samma ställe 

som igår. Nu ser vi också att den har sällskap 

med två kustpipare i vinterdräkt: Inget svart, 

strimmig hjässa och vitaktig halssida och 

bröst. Prärielöparen springer snabbt iväg med 

karaktäristiska, kvicka rörelser. 

Vi lämnar snabbt parkeringsplatsen i Södra 

Lunden och märker inte att Hans Waern blir 

efter. Det står honom dyrt, han missar den 

mindre flugsnapparen som vi hittat i ett buskage. 

När han kommer ifatt oss är dock en rödstjärt, 

och en svarthättehona kvar, starar, talgoxar 

och blåmesar syns där också. Korsnäbbar 

hörs flyga förbi, vi iakttar en ringduva och får 

syn på en börringevråk och en skruvande fjällvråksflock. 

Som vanligt ser vi sparvhökar och 

en havsörn lite längre bort. Från träddungarna 

hörs taltrast, grönfink, grönsiska och kungsfågel 

(den senare hör förstås bara de yngre 

i gruppen). Eftersom det kommer larm om 

stäppörn blir den angenäma vandringen i lunden 

lite kort, men det glömmer man när man 

ser stäppörnen cirkla högt upp i skyn. Förstakryss 

för en del! Det är fullt möjligt att se 

skillnaden på hans silhuett och havsörnens i 

närheten. 

Nu gällde det ett nytt larm som krävde att vi 

vände tillbaka mot fiskarstugan. En större piplärka 

ska springa omkring i gräset. Där är alldeles 

fullt med skådare och ute på ängen går 

en grupp personer långsamt och försiktigt för 

att om möjligt stöta upp den. Och sannerligen, 

den lyfter men slår sig ner och försvinner i det 

höga gräset. Så lyfter den igen och låter höra 

sitt tjirp som övertygar de sista tvivlarna innan 

den försvinner åt sydväst. Vi kan återta vår 

färd norrut. 

Sebybadet är nästa mål. Det är gott om småfågel 

i buskagen och ute över havshorisonten 

ser vi plog efter plog med vitkindade gäss. 

Vi uppskattar antalet till sammanlagt närmare 

500. Det är högvatten och strandbanken är 

för obetydlig för vadare. Några kärrsnäppor är 

där och vi fängslas av deras ivriga och nervösa 

sätt att leta föda. Här nere på östsidan är det 

gott att vara. Vinden når oss inte och solen har 

skingrat molnen. Vi njuter av ejderflockarna 

som drar söderut, och likaså av knipor, småskrakar, 

gräs – och bläsänder. Korp, ängspipoch 

sånglärka hörs. När vi sedan upptäcker en 

gluttsnäppa blir vi ändå gladare, studerar den 

länge och åker sedan vidare. 

Det obligatoriska besöket på Naturbokhandeln 

i Stenåsa avverkas ganska snabbt och vi 

kan återvända till Östersjökusten vid Stenåsabadet. 

I träddungarna finns det rätt mycket 

småfågel, t ex kungsfågel och rödhake. Eftersom 

det inte heller här finns några strandbankar 

går vi upp i tornet och konstaterar att ejder 

och vitkindad gås fortsättar att sträcka söderut. 

På ett rev norrut upptäcker vi två skärfläckor, 

beklagligtvis på för långt avstånd för 

att riktigt kunna njuta av deras anblick. Ett 50tal 

sjöorrar drar förbi. På återvägen till bilarna 

ser vi en liten trädkrypare och en del finkar. 

Dock inte någon taigasångare som vi nästan 

förväntade oss. 

Nu åker vi tvärs över Alvaret och förundras 

över den märkliga naturformen. Vid Mörbylånga 

vänder vi söderut och letar efter Risinge 

strandängar, en fågellokal som är okänd för 

oss. Plötsligt spatserar en ståtlig fasantupp 

19

20 


Gransångare, Grönhögen. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

över den lilla grusvägen och strax därefter flyger 

en flock på 16 rapphöns upp och landar 

på åkern. Vi kan se deras huvuden sticka upp 

ur gräset. En sparvhök jagar runt och därefter 

kommer en duvhök inom sikthåll. Nu skymtar 

Kalmar sund och vi lämnar bilarna och går 

utmed stranden norrut. En stor flock ljungpipare 

fångar vår uppmärksamhet. Vilken fascinerande 

syn! I mjuka rörelser stiger och sjunker 

flocken och ändrar form hela tiden. Ibland 

följer man med blicken en enstaka individ 

som urskiljer sig i underkanten. Fantasin sätts 

i gång och man tycker sig se 

ett flygande skepp eller ett 

sagoslott. Flocken försvinner 

bortom horisonten efter 

ett par minuter och vi får 

inte se var de eleganta fåglarna 

söker skydd för natten. 

Det börjar nämligen skymma 

och vi får skynda oss att 

artbestämma de fåglar som 

finns i ute på ett rev och i en 

liten vik norrut. Mängder av 

tofsvipor, kärrsnäppor och 

skrattmåsar, flera gråhägrar 

och havstrutar, några kustpipare 

och två svartsnäppor 

söker där sin kvällsmat. Två 

mindre sångsvanar kom- 

mer inflygande och landar 

i det blanka vattnet. Det 

har blivit kväll, och vilken 

kväll! Alldeles vindstilla 

och molnfritt, underbart att 

få se solen sjunka och färga 

fastlandet och vattnet rosa. 

Hur kämpigt det var idag på 

morgonen glömmer vi bort. 

Vi bara njuter i den milda 

kvällssolen. En utmärkt 

plats att avsluta en minnesvärd 

skådardag på. 

Det smakar bra med en pizza 

innan vi återvänder till Grönhögen 

för obsgenomgång 

och vila. 

Lördag 10 november, Hans Waern 

Dagens skådning börjar vi som vanligt nere 

vid Ottenbys södra udde. Den här morgonen 

blåser en svag ostlig vind. Flockar med vitkindade 

gäss beger sig mot sydligare breddgrader. 

Men de är denna morgon inte alls lika 

vanliga som ejderflockarna. Hela tiden kommer 

stora flockar på 400 – 500 ex. Under de 

två timmar vi står där passerar ca 10 000 ex. 

Tuvsnäppan vid Sebybadet. Foto: Jan-Olov Ragnarsson

Skärsnäppan vid Udden. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

Imponerande mängder. Även prutgäss ses 

passera. Det är gott om tättingar ute på udden 

idag. Bo-, berg-, pil- grönfink och steglits är 

talrika. Vi ser en bergandshona som passerar 

udden. Även stor- och smålom flyger mot söder, 

liksom små flockar alfågel och tordmule. 

Den här morgonen är det betydligt mer rödhakar 

och kungsfåglar i rörelse, fullt av dem 

i och runt fyrträdgården. Efter några timmar 

nere vid udden beger vi oss sedan upp till Södra 

lunden. Var det många rödhakar och kungsfåglar 

nere vid udden så är det ingenting mot i 

lunden. Där kryllar det utav dem. När en regnskur 

kommer tar vi skydd under några träd och 

väntar ut regnet. Gråsiskor, 

taltrastar och rödvingetrastar 

ses. Gransångare noteras 

vid Lundsjön. Vi går 

därefter ut till obsplatsen på 

Schäferiängen. En sen ladusvala 

flyger förbi på vägen 

ut och en gärdsmyg hoppar 

omkring intill stenmuren. 

Väl på plats vid obsplatsen 

ser vi fyra dvärgmåsar 

dra förbi ute över Sandvik. 

Några större strandpipare 

och kustpipare ses trots att 

det är mycket högt vattenstånd. 

Där det brukar vara 

många fina vadarbankar 

bort mot Sandvik är det nu 

bara högt vatten. Sju storspovar 

upptäcker vi och en 

hel del bläsänder rastar och 

vi ser en stor flock gravänder 

håller till på ett skär. Vi går 

tillbaka mot Lunden igen. 

Från parkeringen blir nästa 

mål vägen mellan Näsby 

och Parboäng. Mitt emellan 

dessa byar ser vi stäppörnen 

sitta i ett träd. Den lyfter 

efter en stund och drar 

iväg och landar på en stenmur. 

Vi får oss en praktobs 

av denna magnifika örn. Vi 

kan knappt se oss mätta på stäppörnen men 

åker till slut till Grönhögens industriområde. I 

dammarna där ser några en smådopping. och 

på fabrikstaken kan vi se några svarta rödstjärtar 

Ett larm kommer om att en tuvsnäppa 

finns vid Sebybadet, så vi beger oss iväg dit. 

En klunga skådare står vid strandkanten och 

där är tovsnäppan. En till praktobs av en raritet 

får vi. Den är tillsammans med några kärrsnäppor 

så arterna kan jämföras väl. Så åker vi 

ner till Össby. Där har en mindre flugsnappare 

setts under dagen. Efter en stunds letande hittar 

vi den i en trädgård. Den födosöker ibland 

träden. Vi avslutar sedan dagen nere i Otten- 

Kärrsnäppa. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

21

22 


by, närmare bestämt vid S:t Johannes kapell. 

Där spanar vi efter en dvärgbeckasin som setts 

under dagen, men den har försvunnit när vi 

väl är på plats. 

Söndag 11/10. Ronnie Lindqvist 

Sista dagen med gänget, och vad gör man? Jo 

naturligtvis går man upp och städar klockan 

06.00 innan morgonljuset når oss. Frukosten 

smakar som vanligt förträffligt och förväntningarna 

på dagen skruvas upp efterhand som 

tiden går. 

Bilfärd mot Ottenby genom mörkret. Trastar, 

rödhakar och obestämbara tättingar i strålkastarljuset. 

I natt har de kommit, de har färdats 

på betydligt svårare vägar än vi. 

Vi får välja ny sida av udden eftersom det blåser 

från öster idag, eller varifrån blåser det 

egentligen? I söder hänger tunga moln med 

miljoner regndroppar som väntar. 

Ejder, sjöorre, svärta, prutgås, vitkindad gås. 

Paraden av de välkända fåglarna som kämpar 

i vinden har börjat. Kämpar förresten? De förefaller 

nonchalant starka, välanpassade och i 

sitt rätta element. Undrar hur länge man själv 

skulle orka flyga, om man kunde, över öppet 

hav och ofta i motvind. De stannar inte ens 

och rastar som man vill! 

Lom, ropar någon och lite har man lärt sig. 

Snabba vingslag, kutryggig, lyfter på huvudet 

ibland - smålom. Kort därefter kommer 

en till, och sen en till och sen en till. Det blir 

lommarnas morgon. Tio smålom, fyra storlom 

och några obestämda. Bra träning. Andra fåglar 

som gläder oss den här morgonstunden är 

alfågel och tordmule. Vi räknar in trettio alfåglar 

i varierande dräkter. Vackert vita vinterdräkter 

blandat med sådana som fortfarande 

föredrar sommarkostymen. Tordmularna 

kommer som torpeder i vågtopparna. 

Vad var det?! En tobisgrissla i vinterdräkt 

dimper ner i synfältet, landar på vattnet och 

är borta. Några sekunders obs och sen får man 

vara nöjd. 

Skäggdoppingar och gråhakedoppingar i vinterdräkt 

över blåsigt hav är vi människor från 

slättsjöarnas land inte vana vid men med lite 

övning går det att skilja dem åt. Gråhaken ser 

lite mörkare och ”sotigare” ut med mindre 

vitt på vingen. Skäggdoppingen ser ut som 

en lång, gänglig blond yngling. Två svarthakedoppingar 

i ren och fin vinterdräkt avslutar 

doppingskolan. 

Ser ni måsarna där ute vid sjömärket? Långt, 

långt ute jagar ett par små måsar sjövant och 

smidigt i blåsten. Dvärgmåsar, ungfåglar, så 

olika de lätta tärnliknande vi ser ibland hemma. 

Här ser de urstarka ut och jag förundras. 

En annan fågel som inte beter sig som hemma 

är kungsfågeln. Vanligtvis omöjlig att se i sin 

grantopp men här är de nära. Jag ser en som 

sätter sig på ett stativ under tiden som ägaren 

av stativet omedvetet stirrar ut i fjärran. Fyrträdgården 

myllrar av de små kungarna. 

Larmet går. Taigasångare i Grönhögen! Det 

rör sig bland skådarna på udden. Vi drar. 

Väl framme i Grönhögen ser vi allvarliga män 

och kvinnor med blicken fästade i trädkronorna. 

Dock i olika trädkronor, vilket brukar betyda 

att ingen vet var fågeln befinner sig. Vi 

sprider ut oss, letar, hajar till, hittar gransångare, 

kungsfåglar, rödhakar men ingen taiga. 

En svart rödstjärt gläder några. Jag ansluter 

mig till ett gäng brittiska skådare som verkar 

entusiastiska. De har hittat en flock bergfink 

som äter lunch i en rönn. ”Jolly nice birds”. 

Rop bortifrån ICA-butiken men den är borta 

när horden av kikarbärare kommer fram. Några 

påstår sig ha sett den bra men själv får jag 

nog leta taigasångare något år till. Till slut blir 

det för stimmigt för att det ska kännas bra. 

Regnet kommer och vi drar norrut, hemåt. 

Ett litet skogsparti mot Kalmarsund ser bra ut, 

det måste vi kolla. Här växer tydligen Arontorpsros 

på sommaren. Platsen kallas Mörbylilla 

och är en talldunge som lutar betänkligt 

åt ett och samma håll. Vi skrämmer slag på 

korna som flyr i panik. De har nog inte besök 

så ofta som kusinerna vid Ottenbylund. 

Gransångare, trädkrypare, mesar. Någon hör

ett misstänkt läte men regnet börjar ösa ner. 

Vi drar mot norr. 

Sista stoppet på Öland blir Bårbykärret som är 

en ny bekantskap för mig. Gråhäger och knölsvan 

hinner vi notera innan regnet hinner ifatt 

oss. Hit ska jag återvända en solig vårdag och 

njuta av Ölands gåvor, men idag får det räcka 

med en försmak. 

1-a obsar i Närke 2009:1 

Två veckors ringmärkning 

Lennart Eriksson 

Ringmärkningen vid Venan vecka 40 – 41 

verkade vara en perfekt avslutning på fågelåret 

2009. Föga anade jag då vad jag skulle ställa 

till med. Tanken med det hela var att hitta 

Närkes första taigasångare. Hur det gick vet vi 

numera (grattis Kvismare fågelstation!). 

Den 29/9 sågs en avvikande ljus törnskata i 

buskagen söder om Venastugan. Observationen 

blev kort och fågeln försvann utan att ses 

mer den dagen. Onsdagen 30/9 fanns törnskatan 

där i buskagen igen. Jag ställde upp min 

tubkikare, tittade noga, för att dessemellan 

kontrollera näten. Tillbaka var fågeln och nu 

var den väldigt samarbetsvillig. Jag hade telefonkontakt 

med Johan Åhlén. 

”Du, jag har en ljus törnskata, vattrad i brunt, 

grått och vitt, som jag inte får något grepp 

om”. ”Jag ringer några skådare”, sa Johan och 

snart var Leif Sildén på plats. Han kunde dock 

inte ge mig något stöd mer än att den såg annorlunda 

ut. 

”Jag åker hem och tittar lite i mina fågelböcker” 

sa han, fast jag tror att Ässön med ”taigan” 

lockade honom mera! 

Peter Gustafson dök upp och nu började vi 

närma oss artbestämningen. 

”Jag tycker det ser bra ut” var hans kommentar. 

”Jag måste dock iväg en sväng till jobbet, 

De 40 milen hem går snabbt, alla sitter i sina egna 

tankar med plötsliga utbrott av pratsamhet. 

Artgenomgång på McDonalds i Oskarshamn. 

Frågande blickar från oinvigda ortsbor. Tänk 

vad många upplevelser de går miste om, de 

som inte skådar. 

Tack alla vänner för en härlig resa. 

men kommer tillbaks med mer litteratur”. Så 

försvann även han. 

Leif Sandgren, en av de tre märkarna på Venan 

kom till min hjälp. 

”Jag tycker vi fångar den”, var hans kommentar. 

Vi dividerade lite om eller inte, men bestämde 

oss snart att försöka. Efter att vi studerat 

färdigt dess jaktvanor så mäskade vi med 

mjölmask nära vår märkplats. Det tog en minut 

så var törnskatan fast. Nu dök Peter upp 

med mera hjälpmedel. Väl i handen såg vi den 

ljusa övergumpen, den ljusa skuldran och den 

vita handpennebasfläcken som lyste fint när 

vingen fälldes ut. Vingformeln kontrollerades 

och nu var vi säkra: 

– Det är en juvenil RÖDHUVAD TÖRN- 

SKATA! 

Normalvikten är 25-30 gram, men vår vägde 

40,8 gram. Vi tittade även på upplagring av 

fett, (en skala på 1-9 används) och 6 kunde 

utläsas. Den var med andra ord välmående. 

Även bröstmuskulaturen var bra och den kunde 

så att säga bara ha flyttat vidare. Den valde 

dock att stanna kvar på Venan en längre tid. 

Någon brist på föda var det inte, både gröna 

och bruna larver infångades och förtärdes. 

Rödhuvade törnskatan häckar i mellersta och 

södra Europa, påträffas i öppen skog, i trädgårdar 

och på odlingar. Den är välanpassad till 

torra gräsfattiga marker, men vill ha träd och 

buskar i sin omgivning. 

Detta är en ny art för Närke. 

En kontroll i Svalan av redaktionen visade att 

23

24 


Rödhuvad törnskata, juvenil. Foto: Torbjörn Arvidson 


Taigasångaren på 

Ässön 30 september 

Jan Rees 

Den sista dagen i september är det avslutning 

för den standardiserade ringmärkningen 

vid Kvismare fågelstation och denna dag var 

det märkning på Ässön. Bemanningen utgjordes 

av två spanska ringmärkare (Jose Antonio 

Barba Ramos och Fabricio Pardo Cervera) 

samt undertecknad och min hustru Nina. 

Näten sattes upp som vanligt i gryningen och 

vinden gjorde att vi inte förväntade oss några 

större fågelmängder. Morgonen började också 

som vanligt lugnt med enstaka rödhakar och 

koltrastar i näten och en skrikande vattenrall 

i vassen. Men på nätrundan vid halv åtta gick 

jag ensam till de västra näten vid brofästet och 

där satt bara en fågel. Det syntes direkt att det 

var något spännande och när jag kom fram såg 

jag att det var min, Kvismarens och Närkes 

första taigasångare, något jag var väl medveten 

om efter önskningar från delar av styrelsen 

att just en sådan skulle fångas. För mig som 

ringmärkt många år på Hammarö utan att se 

skymten av en taigasångare kom det som en 

mycket oväntad och trevlig överraskning att 

sista obsdag blev 1/11 rapporterat 

av Lennart. Tyvärr får man förmoda 

att den trodde sig vara på sin 

”riktiga” övervintringsplats i Afrikas 

tropiker och därför inte flyttat 

vidare varför den dukat under av 

hunger. 

fånga den i Närke och för våra spanska ringmärkare 

var det naturligtvis en ännu större raritet, 

även om en eller två tydligen fångas i 

Spanien årligen. Taigasångare påträffas av naturliga 

skäl oftare i östra Sverige och inlandsfynd 

är betydligt mer sällsynta, men det finns 

till exempel mer än 20 fynd i Värmland. Detta 

var alltså första fyndet i Närke och det var 

med andra ord hög tid. 

Taigasångaren häckar huvudsakligen i norra 

Ryssland och österut till Kina och övervintrar 

huvudsakligen i Sydostasien. Trots detta når 

ett antal fåglar Sverige varje höst och antalet 

brukar vara högre under år med förhärskande 

ostliga vindar under senhösten. Det är sannolikt 

att en del av de fåglar som påträffas i Sverige 

på hösten och flyttar ner genom kontinentala 

Europa inte är felflugna utan har upptäckt 

en alternativ flyttningsväg, inte minst sedan 

ett fåtal observationer även gjorts under våren. 

Detta är naturligtvis svårt att bevisa utan 

återfynd av ringmärkta fåglar så enligt min 

mening bör vi i Sverige ringmärka så många 

taigasångare vi bara kan, ett återfynd i Ryssland 

av Ässöfågeln vore ju otroligt häftigt! 

Fågeln som fångades på Ässön var en årsunge 

(1K), vilket bestämdes med hjälp av en ruggningsgräns 

bland de större täckarna. Ungfåglarna 

ruggar partiellt under sommaren med

an de vuxna fåglarna byter 

hela fjäderdräkten efter 

häckningen. Fågeln kunde 

dock inte könsbestämmas 

då vinglängden (56 mm) 

hamnade i överlappszonen. 

Sångaren var i relativt gott 

skick, vägde 5,8 g och fick 

en trea i fettupplagring. Vid 

frisläppandet försvann den 

norrut utan att ge ifrån sig 

några ljud men återfanns senare 

av tillresta skådare. 


Prärielöparen i 

Kvismaren 2 oktober 

Peter Gustafson 

Efter att ha tillbringat eftermiddagen på Ässön 

med taigasångare som målart var jag rätt desillusionerad 

och redo för att åka hem till stugvärmen. 

Någon taigasångare blev det förstås 

inte. Några gransångare och salskrakar bjöds i 

alla fall. Trevligt sällskap av hr Hedlund gjorde 

att det hela kändes rätt lyckat ändå. Väl i 

bilen och på väg hem slog det mig plötsligt 

att hemma väntade minsann inte något lugn 

utan en hel hoper med släktingar som var ute 

på snyltturné. Hustrun hade nämnt något om 

att de skulle titta förbi på en fika. För en gångs 

skull hade jag lyckats registrera vad hon sagt. 

Det blev min smala lycka det! Valet att åka 

över Kvismaren hem blev plötsligt väldigt 

enkelt. Tänkte att man i alla fall kunde spana 

lite centralt i Kvismaren innan det blev mörkt. 

Åkte därför direkt från Ässön och stannade 

vid parkeringsfickan som ligger 75m norr om 

Öby kulle. Här hade det varit mycket fågel 

sista veckorna och var så även denna dag. Satt 

Taigasångaren på Ässön. Foto: Jan Rees 

på huk bakom bilen och tubade för att slippa 

den rätt elaka vinden. Mycket tofsvipor, starar 

och gäss. Enstaka ljungpipare osv. I bakgrunden 

dök det plötsligt upp en liten gul krabat 

som rullade omkring lite för sig själv. Vad fanken! 

Skall inte säga att det var kärlek vid första 

ögonkastet. Men det kändes helt rätt från 

början! Dock var avståndet långt för att se de 

viktigaste karaktärerna, dessutom var det svårt 

att få någon uppfattning om storleken. 

Vad göra? Första tanken var förstås att få ut 

någon mer skådare och få lite hjälp. Tanken 

gick då till mannen som vågar vägra fågeltorn. 

Hr Sandberg bor nära och har dessutom av naturen 

bra överblick. Han var på hemväg från 

Marieberg men lovade att trycka ”Pelle i botten”. 

Han var också föredömligt på plats 12 

minuter senare. Den lille gick då fortfarande 

på långt avstånd men nu hade jag sett den nära 

både ljungpipare och tofsvipor och kunde se 

att det var en knatte. Hr Sandberg hummade 

och stönade några minuter utan känna sig säker 

han heller och vi väntade bara på att den 

skulle lyfta lite på vingarna och visa undersidan 

av dessa. Vita med ett par svarta markeringar 

och saken skulle vara biff! Det gjorde 

den förstås inte utan gick hela tiden bort från 

oss och ned i en svacka. Till slut var det bara 

25

26 


huvudet som stack upp ibland. Den var även 

svår att se från hr Sandbergs upphöjda position. 

Vi fick ändra taktik. Jag blev kvar och höll 

koll så att den inte drog iväg. Hr Sandberg tog 

några sjumilakliv upp till toppen på Öby kulle 

för att se om man kunde hitta den därifrån. 

Det blev ett lyckokast. Han hittade den omgående. 

Av någon anledning fick jag ta några 

fler sjumilakliv för att komma upp till toppen. 

Nu såg vi det som behövdes och fågeln 

kunde slutligen bli 100 % säkert bestämd till 

prärielöpare. Och som sådan larmades den nu 

ut. Snart hördes rytande motorer från alla vädersträck. 

Asfalt skrynklades och eterångorna 

låg snart täta. Det var de fruktade kryssarna 

som kom! Det visades sig vara ett genidrag att 

skynda sig för även prärielöparen hade bråttom. 

Den lyfte och flög söderut för att aldrig 

återfinnas. Och detta efter bara någon timme. 

Snopet! Uppskattningsvis hann ett tiotal personer 

ut och fick se fågeln. 


Svartskägget 

Johan Åhlén 

Här följer den ”ocensurerade” berättelsen om 

hur Närke begåvades med sin fjärde nya art 

för landskapet på mindre än två veckor i månadsskiftet 

september-oktober 2009. Sviten 

som började med den rödhuvade törnskatan 

och taigasångaren, fortsatte med prärielöparen 

och som fick en magnifik avslutning med 

skäggtärnan lämnar ingen oberörd. När man 

minst anar det slår lilla Närke till med full 

kraft och rör om i skådarsverige! 

Vid lunchtid fredagen den 9:e oktober skickade 

Håkan Carlestam ut larmet om en svarttärna 

vid Svartåns mynning i Oset och skrev som 

kommentar att den drog mot Rynningeviken. 

Själv befann jag mig å tjänstens vägnar i bilen 

på väg hemåt från Karlstad och reagerade 

direkt på att det var ett av de senaste fynd av 

Prärielöparen häckar i norra Alaska och Canada. 

Men även i de östligaste delarna av Sibirien. 

Den bangar inte för att ta sig en rejäl tur till 

sina övervintringsområden som sträcker sig 

ända ned till centrala Argentina och Paraguay. 

Fram till och med 2007 har 62 fynd av 64ex 

gjorts i Sverige. De allra flesta vid våra kuster. 

Inlandsfynd är direkt sällsynta. De flesta av 

fynden anses ha sin härkomst från den amerikanska 

kontinenten. 

En liten lustifikation som utspelades sig under 

dramat var det telefonsamtal jag råkade 

höra. Det var hr Sandbergs käresta som ringde. 

Hon undrade varför veckohandlingen stod 

ute på garageuppfarten. Hon undrade vidare 

varför de 5kg potatis som hr Sandberg hade 

inhandlat inte låg i sin påse utan överallt på 

ovan nämnda garageuppfart. Jag hörde ett något 

svajigt svar om att. – Det blev lite bråttom. 

Efter samtalet anförtrodde hr Sandberg 

mig att det nog kunde bli lite jobbigt för honom 

i kväll. 

svarttärna i landet jag hört talas om. Frågan 

dök också upp, utan att veta ålder och dräkt på 

fågeln, om det inte lika gärna kunde vara en 

vitvingad tärna. Ringde runt till bland annat 

Peter Gustafson och Anders Kronhamn och 

sökte stöd för mina tankar. För omväxlings 

skull kunde ingen av de jag ringde släppa allt 

de höll på med och åka dit och kontrollera. 

Styrde själv mot Rynningeviken och hoppades 

på turen. 

Väl där, bara utrustad med handkikare, promenerade 

jag ut till Strandpromenaden och 

spanade mot Svartåns mynning där snabbt en 

liten, ljusvingad tärna dök upp och snappade 

insekter vid ytan. Chlidonias! Ljuset var inte 

det bästa och avståndet för långt men i vissa 

vinklar upplevdes fågeln ha helt mörk buk. 

Med hjärnan fortfarande inställd på svarttärna 

eller vitvingad tärna tänkte jag: ”Adult fågel 

som ruggar mot vinterdräkt? Udda!” Lyfte 

upp telefonen igen och meddelade fler att fågeln 

var kvar medan jag gick tillbaka mot bilen 

för att köra runt till Ormesta holme med

Prärielöpare, den vid Haans fiskestuga, som Ölandsresenärerna 

fick hålla till godo med.. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

hoppet att kunna komma närmare. Besvikelsen 

slog snabbt till när det enda vi kunde hitta 

därifrån var en 1k fisktärna och ytterligare en 

”fisktärna”, troligen adult, som rastade på en 

sten långt österut på Hemfjärden. Hmm? Mötte 

på väg därifrån Peter Gustafson och vaktavlösningen 

var utförd. 

Herr Gustafson är en envis herre och ett par 

timmar senare kommer larmet om att svarttärnan 

är tillbaka och kosan 

styrs mot Oset igen. Väl 

där vill tärnan inte visa upp 

sig igen men både Peter och 

Erik Törnvall har hunnit se 

den. Ljuset försvinner mer 

och mer och vi ger snabbt 

upp igen och tar oss hemåt. 

Senare kommer samtal från 

Öland till Håkan Carlestam 

och Christian Cederroth 

(herr ”tänka ett steg längre”) 

undrar om det inte kan 

röra sig om en amerikansk 

svarttärna som av vissa anses 

vara en egen art och av 

vissa endast en ras. ”Jaha, 

och hur skiljer man på dessa 

då?” Internet får stå till 

tjänst och till slut hittas en 

artikel över hur man skiljer 

dessa raser/arter åt. Bland 

annat genom ruggningsmönster 

visar det sig då den 

amerikanska ruggar senare 

är vår europeiska. Intressant 

med tanke på den fortfarande 

mörka buken och telefonen 

går varm igen. 

Utrustad med bestämningsartikel, 

kaffe och smörgåsar 

styr bilen mot Oset tidigt på 

lördagens morgon. Fågeludden 

är täckt med markfrost 

och i gryningen lättar 

dimma från en spegelblank 

Hemfjärden samtidigt som 

första koppen hälls upp och 

dagens första telefonkontakt tas med den ringmärkande 

Lennart Eriksson på Venan. Under 

samtalet kommer en ensam tärna flygande 

från åmynningen och passerar i motljuset på 

cirka 50 meters håll. Kaffet sätts i vrångstrupen 

och jag säger: ”Var det den tärnan så är 

det nog en skäggtärna!” Lägger på luren och 

följer tärnan som nu vänt rakt österut och tar 

höjd i motljuset. Flera gånger ändrar den rikt- 

Skäggtärna. Foto: Lars-Göran Lindström 

27

28 


ning och hoppet tänds att den ska vända men 

till slut tar den ytterligare höjd och försvinner 

söderut in över skogen vid Ekeby-Almby. 

Frustrationen är total! Är man bara 95 % säker 

så är man! Larmet går men med reservationen 

att artbestämningen är något osäker. 

Drar mot Kvismaren i hopp om att det blev i 

Rysjön den hamnade istället och träffar Anders 

Jacobsson och Ronnie Nederfeldt vid Löten. 

Berättar om min frustration och ber dem 

att hålla utkik och säger att den ju eventuellt 

kan komma tillbaka till Oset igen också. Det 

har ju hänt förut. Ingen lycka i Kvismaren så 

jag åker hem igen för att bläddra i böcker och 

för att försöka bli lite klokare. En dryg timme 

senare ringer Anders Jacobsson från Ormesta 

holme och Lennart Eriksson från Strandpromenaden 

oberoende av varandra och berättar 

att fågeln är tillbaka vid Svartåns mynning 

och Rynningeviken och att det visst ser ut att 

vara en skäggtärna som hänger ihop med en 

1k fisktärna. Snabbt i bilen igen och kör igenom 

Kvismaren där jag i flygande fläng kör 

om Ronnie Nederfeldt i Norrbyås. Av farten 

att döma anser han att det nog är vettigt att 

hänga på mot Oset. 

För fjärde gången på två dagar kommer man 

andfådd fram till Ormesta holme och det dröjer 

en lång halvtimme innan tärnan börjar födosöka 

på norra sidan av vassen vid åmynningen 

igen och saken är biff! Det är en 

SKÄGGTÄRNA! En adult fågel i närmast 

full sommardräkt som ses dra fram och tillbaka 

längs farleden och vasskanten. Den ses 

sedan under hela dagen både från Oset och 

Rynningeviken av många både lokala och tillresta 

men när skymningen kommer tar den 

höjd och försvinner mot norr för att inte ses 

igen. Vidare öden okända! Som kuriosa kan 

nämnas att tillresta skådare som besökte Venan 

för att titta på den rödhuvade törnskatan 

samtidigt kunde se skäggtärnan födosöka över 

Rynningeviken. Häftigt! 

Sensmoralen med denna historia får väl ändå 

vara att vad som helst kan hända närsomhelst 

och att man inte alltid ska snöa in fullständigt 

på bestämningar gjorda under korta observationstider 

och dåliga förhållanden. Man måste 

kunna tänka ett steg längre i Cederroths anda! 

Bestämningsartikeln om amerikansk svarttärna 

ligger fortfarande oanvänd på hallbyrån 

men vem vet, förr eller senare får man kanske 

nytta av den också? 

OBSat i Närkemarker perioden 

september - november 2009 

Hans Waern 

Ett godtyckligt urval av noteringar från Närkesvararń och rapportsystemet Svalan. 

Inriktningen ligger på sällsynta fåglar, avvikande mängder eller udda tidpunkter för 

vanligare arter. Kort sagt - en skvallerspalt i god veckotidningsanda. Urvalet är således 

helt subjektiv och artikeln bör därför inte citeras i andra alster om fåglar i Närke. 

En riktig raritetshöst kan vi benämna denna 

period, med flera nya Närkearter som är beskrivna 

på annan plats i tidningen. 

Andfåglar – flamingor 

Stora mängder med sädgäss har som vanligt 

på höstarna rastat vid Kvismaren. Toppnoteringen 

är ifrån den 8 oktober då 19 900 ex inräknades. 

Rasen tundrasädgås har rapporterats 

vid 2 tillfällen, nämligen den 9 oktober 

med 50 ex på Hammarmaden och den 11 oktober 

med 7 ex vid Västra rakan. Bläsgässen

har inte varit talrika under hösten, som mest är 

12 ex rapporterade den 29 oktober. Däremot 

har spetsbergsgäss setts i större antal, största 

flocken den 21 november, 300 ex vid Husön, 

Kvismaren. De vitkindade gässen blir bara 

fler och fler, största antalet noterades 27 oktober 

med ca 1 400 ex runt om i Kvismaren. 

Sista veckan i oktober gjordes nästan dagligen 

observationer av sträckande prutgäss. 

Den 25 oktober sågs arten vid Rynningeviken, 

Storhjälmaren, Odensbacken och Kvismaren. 

Största flocken, 75 ex sågs vid Bondvrak, 26 

oktober. Observationer av sjöorrar har gjorts 

på flera lokaler under perioden. Storhjälmaren, 

Oset, Kvismaren, Klåvudden och Segersjö är 

några platser som fått besök. Svärta har gästat 

7 olika lokaler regelbundet mellan mitten 

av oktober till mitten av november. Salskrake 

har setts regelbundet under perioden, med 

som mest 250 ex vid Ässön den 21 november. 

En stor mängd skäggdoppingar noterades 29 

november med 3 700 ex ute på Storhjälmaren. 

En imponerande mängd. 

Rovfåglar – vadare 

En stäpphök är rapporterad ifrån Västra rakan, 

Kvismaren, den 11 oktober. Kungsörn 

är rapporterad ifrån 9 olika lokaler under perioden, 

1 i september, 5 i oktober och 3 i november. 

En misstänkt, ung jaktfalk sågs mellan 

4 och 7 oktober vid Asker och Kvismaren 

av 4 olika rapportörer. Tyvärr var det ingen av 

rapportörerna som såg den tillräckligt bra. Ett 

Sverige rekord har vi fått i Närke under perioden, 

nämligen av antalet tranor. Den 6 oktober 

inräknades inte mindre än 19 400 ex av arten, 

imponerande mängder. Några få lyckliga skådare 

hann med att se prärielöparen vid Öby 

kulle, Kvismaren, den 2 oktober. En av periodens 

nya Närkekryss. Själv var jag på kurs i 

Stockholm, oturligt nog. Det finns en rapport 

om en amerikansk tundrapipare från den 

3 september vid Svartåns mynning vid Oset. 

Ifall den skulle godkännas av rapportkommitten 

så har vi ett 5:e Närkekryss under perioden. 

Återstår att se om den passerar deras nålsöga. 

Två dubbelbeckasiner har rapporterats 

från Almbyängen i Oset den 5 september, 1 

ex vid Hammarbron, Kvismaren den 11 oktober 

och 1 ex 7 november vid Boglundsängen. 

Dvärgbeckasiner har noterats vid Boglundsängen 

16 och 23 september, Södra Näsbyängen 

och Almbyängen i Oset den 28 september 

och 4 oktober vid Myrömaden, Rynningeviken, 

Löten, Kvismaren, den 10 oktober, vid 

Rävgångsmaden, Rynningeviken, mellan 12 

och 17 oktober. Arten är även obsad vid Domarkärret 

mellan 18 oktober och 3 november. 

Småsnäppa har setts vid Oset 1 september och 

vid Boglundsängen mellan 1 och 28 september 

och är sedd vid Kvismaren, 27 september 

i Rysjön och 5 oktober vid Hammarmaden. 

Kustsnäppa har setts med 1-2 ex vid Boglundsängen 

mellan 1 och 15 september. Den 

är även observerad vid Näsbyängen och Almbyängen, 

Oset, den 4-5 september med 1-2 ex. 

Även spovsnäppa är sedd i början av september 

vid Boglundsängen, Oset och Kvismaren. 

Labbar – ugglor 

Kustlabb har setts vid badplatsen på Vinön 

den 1 september, vid Tjugholmen, Hjälmaren, 

den 4 september och vid Stora Aspön, 

Olshammar, den 16 oktober. Silltrut är rapporterad 

ifrån Rynningeviken den 11 oktober. 

Dvärgmås har setts vid Vinön, 12 ex den 1 

september, 3 ex på Storhjälmaren den 5 september 

och 1 ex 12 september vid Läppe småbåtshamn. 

Lyckliga är de Närkeskådare som 

trotsade Club 300:s satsning på Öland vecka 

41 och stannade hemma i Närke, för vad fick 

de se om inte en skäggtärna! Det andra av de 

nya Närkekryssen. Den 9-10 oktober sågs den 

vid Oset och Rynningeviken. Den sällskapade 

med en sen fisktärna, inte heller så vanlig i 

29

30 


Fjällgås. Foto: Magnus Friberg 

oktober. 5 skräntärnor sågs 1 september vid 

Vinön. Den 14 september sågs ett ex nedanför 

Venastugan, Rynningeviken. Den 28 oktober 

gjordes höstens första obs av gråspett. 

Den sågs vid Solberga där den även fanns den 

30 oktober och 2 gånger i november. Vid Flyhagen, 

Ånnaboda sågs den första gången den 

9 november och sedan månaden ut. Spridda 

obsar finns även från Berga, Villingsbergs 

Spovsnäppa bland kärrsnäppor. Foto: Magnus Friberg 

skjutfält, 1 november, 

vid Boda, Hammar, 

7 november, 

vid missionshuset i 

Arvaby 9 november, 

vid Lövängen, Garphyttans 

nationalpark, 

15 november och vid 

Tomta, Hallsberg, 

den 21 november. 

Tretåig hackspett är 

sedd i Tolsbohyttan, 

Villingsbergs skjutfält, 

den 13 november 

och Gårdsjöbrännan, 

Stora Gårdsjön, 

den 29 november. 

En hökuggla sågs 

den 10 oktober vid 

Södra Tolsboda, Villingsbergs skjutfält, en 

berguv den 8 september i Kvarntorps industriområde 

och en på Ormkärrsrundan, Kvismaren, 

den 8 november. En hornuggla blev 

iakttagen 12 oktober vid Rönneberget, Resta. 

Nattskärror – trastar 

En ovanligt sen tornseglare sågs den 31 oktober 

vid Hästh 

a g s v i k e n , 

Katrinelund. 7 

obser vationer 

av rödstrupig 

piplärka fanns 

mellan 5 och 

24 september 

vid Atleverket,Kvismaren, 

Orrkilen i 

Käglanområdet, 

Oset, Rynningeviken 

och 

Tysslingen. En 

skärpiplärka 

rapporterades 

23 september 

från Hjälmarsberg 

och 

ett ex av sam-

ma art från Fågeludden, 

Oset, mellan 24 

september och 1 oktober. 

Den svarthakade 

buskskvättan 

vid Hättinge, Tysslingen, 

som var kvar 

från tidigare period 

sågs fram till den 6 

oktober. Många observationer 

av blåhake 

finns från flera 

lokaler under hela 

september månad. 

Sångare – kardinaler 

Periodens 3:e kortstannande 

raritet blev 

den sedan länge eftertraktade taigasångaren. 

Personalen vid Kvismare Fågelstation hade 

lyckan att hitta en i näten på Ässön den 30 

september. Några lyckliga hann dit och såg 

den i fält innan den försvann in i skogen. Den 

rapporterades även den 2 oktober. Kvismare 

fågelstation fångade även 3 kärrsångare i 

september och ett ex av denna art sågs även 19 

september vid Gamla tippen, Oset. En mindreflugsnappare 

sågs den 

13 september 

vid Uggelboda 

gård, Stortorp. 

Periodens riktiga 

stänkare 

blev den rödhuvadetörnskatan 

som 

stan nade kvar 

mellan 29 september 

och 

1 november. 

Den sågs runtom 

på Venakullarna,Rynn 

i n g e v i k e n , 

och fastnade 

vid flera tillfäl- 

Kustpipare. Foto: Magnus Friberg 

len i ringmärkningsnäten. Många är de skådare 

runt om i Sverige som fått sig ett nytt kryss 

här i Närke. Trevligt. Mer om den arten finns 

på annan plats i tidningen. 12 tallbitar sågs 

10 september vid Lill-trysslingen, Svartå, 3 ex 

vid Västra Vintergatan 45, Örebro, 25 september 

3 i Almby, Örebro, den 7 oktober, 2 Råby, 

Stora Mellösa, 19 oktober och slutligen 3 vid 

Södra Näsbyängen, Oset, 25 oktober. Bändel- 

Prutgås. Foto: Jan-Olov Ragnarsson 

31

nta inom gott kikarhåll från redet utan fortätter 

Fåglar ända i Närke fram 2009 nr som 4 om det gällde att försöka 

a på fåglarna. Även fotografer har hittats vid 

oet korsnäbbar !! Bofotografering har rapporterats borde ifrån väl följande vara bann- 

platser, 2 ex Uggelboda, Stortorp, 3 septemystber, 

bland 2 ex naturfotografer? 

Mockatjärnen, Villingsbergs skjut- 

i måste fält, 10 hjälpas september, åt 2 att ex stävja i Örebro dylikt 19 septem- beteende, 

ber, den 23 september 1 ex i Hjortkvarn, och 

n årsart 1 vid Glomman eller ett i bra Örebro. kort Ett är exemplar ingen har orsak att 

töra vidare häckningen setts den 24 för september en fågel. vid Här raststugan accepterar 

Tysslingen, 3 oktober vid Venastugan, 1 no- 

i bara en snabb ringmärkarinsats och sedan 

vember vid Hammarmaden, Kvismaren, och 

ugn slutligen och ro. den 9 november vid Orrkilen, Käg- 

ig den kände skådaren Urban Toresson som 

ick För avliva en tid den sedan svårt hade skadade jag problem. fågeln Ja! Mer och sedan 

än vanligt alltså. Det var nämligen så mössan 

illsammans vägrade att sitta med kvar de på övriga huvudknoppen. passagerarna Under väna 

två en timmar ljuv första på vecka en ny i oktober buss. hade Nejdå, jag nämli- det finns ju 

å många gen den vinklingar äran att bära tuppkam. på fågelskådandet Tyvärr fick jag nu för 

alltså bara njuta av den en ynklig vecka. Hur 

iden. En del vill komma med i 300-klubben, 

32 

Tuppkammen som försvann... 

kommer det sig undrar ni säkert? Och hur fick 

karlsloken en tuppkam över huvud taget? Jo, 

lanområdet. Snösparv är regelbundet rapporterad 

ifrån mitten av oktober perioden ut vid 

Boglundsängen, Oset, Rynningeviken, Kvismaren, 

Stortorp, Segersjö, Villingsbergs skutfält, 

Hjälmaren och Sköllersta. Fyra observationer 

av lappsparv finns, 1 ex 13 september 

i Oset, 4 ex Blacksta, Tysslingen, 16-17 september, 

1 ex Västra rakan, Kvismaren, 20 september 

och 1 ex raststugan Tysslingen den 24 

september. 

det är precis vad jag skall berätta. Egentligen 

är allt Johan Åhléns fel. Men det kommer vi 

till senare. Fredagen den 2 oktober upptäckte 

jag en prärielöpare i Kvismaren. Hur vacker är 

inte denna mening? Min blygsamhet förbjuder 

mig egentligen att berätta att detta var frukten 

av en talang som i det närmaste är utomjordisk. 

Någon tur var det alltså inte frågan om! 

Den timme som förflöt innan de värsta stringarna 

hade kryssat upp sig var rätt så intensiv. 

Så jag märkte aldrig att kammen började växa 

till sig. Blyg som jag är och för att slippa ifrån 

de värsta hurraropen och ryggdunkningarna 

så smet jag hem så fort jag kunde. Det var 

först i bilen hem som jag märkte att mössan 

liksom gled upp för att sedan helt sonika trilla 

av. Just nu var jag fågelskådartuppen i Närke! 

Jag märkte att den växte extra mycket när jag 

tänkte på alla superlativ som östes över mig 

Skänk gärna vinster till vårt månadslotteri! 

33 

Vi behöver vinster till lotterierna vi har vid våra inomhusmöten. Inte 

så stora och dyra vinster utan förslagsvis ett paket kaffe, eller fågelmat 

som talgbollar, solrosfrön och jordnötter. Ett lotteri med vinster 

som medlemmarna skänkt innebär att hela vinsten går direkt in i föreningskassan! 

Ansvarig är Svenåke Josefsson tel. 0582-522 55. Kontakta honom eller 

Tage Carlsson tel. 0582-66 00 11 om du vill skänka något. Eller 

också: ta med din gåva på nästa månadsmöte! 

ETT STORT TACK PÅ FÖRHAND! Styrelsen

ute vid själva brottsplatsen. 

– Bra jobbat Gustafson! 

– Dig kan man i alla fall lita på! 

– Hur f-n hittade du den? 

– Osv. 

Väl uppfostrad som man är så svarade jag förstås 

att det mest var tur. Fast ni vet ju sanningen. 

Detta var en fredagskväll och just denna kväll 

i veckan betyder arbete för mig. Då lägger jag 

oftast in nya auktioner på nätet. Så ock denna 

fredag. Det gick ju förstås lätt som en plätt. 

Jag frågade hustrun om hon märkte något speciellt? 

Samtidigt som jag strök mig över min 

allt kalare hjässa. Alltså, om man bortser från 

tuppkammen. 

– Nej! Kanske verkar du trevligare än vanligt? 

– Det var då också ett enfaldigt och högst 

otrevligt svar, replikerade jag. Sen släppte jag 

bomben. Din make har faktiskt upptäckt en 

prärielöpare idag! 

Nu kan man ju tycka att hustrun skulle falla 

mig om halsen och uttrycka sin stora lycka 

över att vara gift med en så fantastisk fågelskådare. 

Men självklart inte. På kvinnors vanliga 

trångsynta vis svarade hon bara 

– Jaså. 

– Men kvinna! Hör du inte vad jag säger? Jag 

har ju upptäckt en första klassens raritet idag! 

En amerikansk vadarfågel som det är en mikroskopiskt 

liten chans att hitta i inlandet. 

– Ja det var ju roligt. 

Svarade hon. Är detta tacken, tänkte jag. 

– Förstår inte människan vad jag säger? Sluddrar 

jag? Det är ju som om David Beckham 

kommer hem till Victoria efter att ha avgjort 

VM-finalen i fotboll och bara får ett ”jaha” av 

Vickan. Hustrun som har ett krasst förhållande 

till sakers varande svarade. 

– David har väl tagit hem en lite tjockare plånbok 

än hr Gustafson så det är kanske inte så 

konstigt att han får lite mer uppskattning. 

Så var det med det. Nåja! Dagarna gick och 

jag flöt fram som på ett rosa moln. Lyckönskningarna 

strömmade in från jordens alla hörn. 

I det närmaste i alla fall. Det kom faktiskt ett 

från Nora! Hemma gick jag och kluckade för 

mig själv, förvissad om att ha den vackraste av 

tuppkammar. 

– Åh! Vilken fågelskådare man är, tänkte jag! 

Men så kom då det olycksaliga datumet 9 oktober. 

Telefonen ringde vid middagstid. Johan 

i andra änden berättar; 

– Närkeflytet verkar hålla i sig. En mysko tärna 

är sedd under morgonen i Oset. Troligen en 

svarttärna. 

Detta kändes förstås lite udda och spännande. 

Flertalet av de värsta kryssarna i landskapet 

var på väg eller redan där för att försöka se 

tärnan. Själv jobbade jag förstås och kunde 

inte komma loss förrän lite senare. Väl där 

marscherade jag i rask takt ut via Rosenbergsstugan 

mot udden. Tuppkammen som nu närmade 

sig trädtoppshöjd vaggade stolt i vinden. 

Halvvägs mötte jag dock en dyster samling 

som konstaterade att de bara sett en ung fisktärna. 

Men stärkt av min veckogamla bedrift 

vägrade jag förstås att låta mig nedslås utan 

gick raka vägen ut till udden. Vädret var vackert 

så det gick verkligen ingen nöd på mig. En 

timme gick och visst fiskade det en ung fisktärna 

utanför udden då och då. Plötsligt hade 

den sällskap av en mindre tärna med tydligt 

mörkfläckig buk. Sedan höll jag på och velade 

en halvtimme eller två. Tärnan kom tillbaka 

flera gånger och jag skulle ljuga om jag påstod 

att jag inte såg den bra. Tyvärr! Jag skall inte 

trötta er med detaljer men jag kom slutligen 

fram till att det var en gammal svarttärna efter 

moget bläddrande i tillgänglig litteratur. För 

tuppkammens skull borde historian vara slut 

här. Men icke! 

Nästa morgon ringer telefonen igen. Samme 

Johan igen. (Han är riktigt tjatig ibland). 

– Jo, jag var nere i Oset på morgonen och såg 

din svarttärna och jag är nästan hundra på att 

det är en skäggtärna. Det var nu tuppkammen 

började krackelera för att om några timmar 

33

34 


helt pulveriseras. 

– Men, försökte jag, den var ju alldeles svart 

på magen. 

– Ja, men jag har kollat i Nya sjöfågelboken 

och där är en bild som är klockren. 

Nya sjöfågelboken? Jag fingrade lite nervöst 

på min Durango och undrade vad det var för 

bok. Har jag ens Gamla sjöfågelboken? Det 

var bara in i bilen och på’t igen. Onda aningar 

då till och med den trögtänkte med tuppkammen 

började inse att det låg något i vad 

hr Åhlén sa. Väl nere i Oset visade tärnan upp 

sig fint inför alla hänförda. Med skammens 

rodnad på växande på kinderna tittade jag 

på bilden i Nya sjöfågelboken som visade en 

adult ruggande skäggtärna. Det kunde knappast 

bli mer likt! En vänlig själ försökte rädda 

mitt ego genom att fråga om det möjligen var 

en annan fågel jag sett igår? Det var väldigt 

vänligt och jag erkänner att, för en mikrosekund 

satt en liten hornprydd sak på min axel 

och nickade ivrigt. Men han försvann innan 

jag riktigt förstod vad han menade. Så här i 

efterhand har jag lite svårt att förstå hur man 

kan snöa in så på en karaktär så att man glömmer 

3-4 andra? En kombination av dålig påläsning 

och taskig logik är väl sanningen. Jo, 

jo! Det var sannerligen ingen bra kombination 

det. En av mina s.k. vänner försökta trösta mig 

och sa. 

– Även den bästa kan ha fel. 

Sen sa han lite tystare. 

– Ja, även den sämste! 

Det går fort att komma ned på jorden ibland. 

Jag får säga som bonden som bröt av dynggrepen. 

– Det är bara att ta tag i skiten! Man 

får väl försöka hitta något mer i framtiden så 

kanske det här är glömt om några mansåldrar. 

Men mössan sitter i alla fall bra igen 

Eder tillgivne 

Peter Gustafson. 

NOF-mötesrapporter 

Septembermöte fel 

vecka? 

Hans Waern 

Klaus-Malling Olsens föredrag är alltid lika 

intressanta. Han började med att ingående och 

pedagogiskt gå igenom skillnaderna mellan 

ljungpipare och de båda tundrapiparearterna, 

amerikansk och sibirisk. Med snabba teckningsdrag 

och upplysande diabilder fick vi en ingående 

beskrivning hur man skiljer de tre arterna åt. 

Man förundras över hans gedigna kunskap. 

Han verkar att ha alla detaljer över alla fjädrars 

utseende lagrade i huvudet. Han fortsatte 

sedan med beskrivning av skillnader mellan 

brushane och prärielöpare. Vidare fortsatte han 

med skillnader mellan kärrsnäppa, tuvsnäppa 

och andra sällsynta calidrisarter. Det enda negativa 

med kvällen var antalet besökare som 

bara uppgick till 25 personer. Det är bara att 

beklaga er alla som inte besökte föreningsmötet 

denna kväll och fick höra Klaus-Mallings 

intressanta genomgång i artbestämning. Kanske 

berodde det låga besöksantalet att det var 

fel torsdag i månaden. Normalt har vi mötet 

den tredje, nu var det den andra. 

Klaus-Malling Olsen. Foto: Hans Waern

Reseöverskott blir fågelskydd 

i Vitryssland 

Ronnie Lindqvist 

Söndagen den 8 november träffades alla som 

deltog i NOF:s resa till Bulgarien 2009 för 

en återförening med bilder och prat om gemensamma 

reseminnen. Uppslutningen var 

100-procentig och lyckad. Många vackra bilder 

visades och det kändes som att uppleva resan 

en gång till. 

Pengar för fågelskydd hade avsatts redan i 

budgeten för resan och genom lyckliga omständigheter 

blev överskottet från resan större 

än förväntat. 

Ungdomsaktiviteter för 

tjejer och grabbar 

Vårterminen 2010 

Lördag 6 februari Start av vårterminen! 

Samling hos Ann-Margret kl. 09.00. Ta med 

varma kläder och kikare! 

Lördag 6 mars Uggleexkursion 

Samling vid Minigolf, korsningen Glomman 

– Sörbyvägen kl.16.00. NOF bjuder på grillad 

korv. Ta med varma kläder, kikare och varm 

dryck! 

Lördag 20 mars Tysslingen 

Samling vid Scandic, Västhaga, kl. 09.00. Ta 

med varma kläder, matsäck och kikare! 

Lördag 5 april Hornborgasjön 

Mer information om bussresan kommer se- 

Vi beslutade att överskottet på 2 112:- skulle 

skänkas oavkortat till ett angeläget ornitologiskt 

projekt i världen. 

Gruppens val blev att stödja SOF:s arbete för att 

bygga upp och utveckla fågelskydd och fågelföreningsverksamhet 

i Vitryssland genom vår systerorganisation 

APB, Akhova Ptushka Belarus. 

Vinterfåglar inpå knuten 

Fredag 29 januari – måndag 1 februari. 

Var med även du! Hur det går till ser du på 

www.sofnet.org där du också helst skall rapportera. 

Alternativt brevledes på blankett som 

kan beställas via Naturbokhandeln tel. 0485- 

44440. 

nare. 

Lördag 17 april Kvismaren 

Samling vid Öby kulle kl. 09.00. Ta med varma 

kläder, matsäck och kikare! 

Söndag 9 maj Fågelskådningens dag 

Mer information kommer senare. 

Lördag 22 maj Oset 

Samling vid Rosenbergsstugan kl. 09.00. Ta 

med matsäck och kikare! 

Fredag - söndag 11-13 juni Avslutning 

Avslutning med övernattningar på hemlig 

plats. Mer information kommer senare. 

Gamla och nya medlemmar är välkomna! 

Ledare, telefonnummer mm se sid 37 

Exkursioner och resor m m 

Lördag 2 januari 2010 – Januarirace i Närke 

Tävlingen börjar kl 00.00 på valfri plats och 

kl 16.00 är det målgång på Gröna Grodan, f d 

Hamncaféet, i Örebro där vi samlas för diskussioner, 

erfarenhetsutbyte, artgenomgång och 

Forts. nästa sida 

35

36 


kora vinnarna. Regler på vår hemsida.Vandringspriset 

finns för närvarande i Hällabrottet. 

Anmälan av lag bestående av minst 2 deltagare, 

görs till Håkan Persson, hakan.persson@ 

nofnet.se eller tel. 070-774 56 33. Känner du 

att du gärna skulle vilja vara med men inte har 

några lagkamrater, hör av dig till Håkan, som 

samordnar det med de lag som anmäler sig. 

Fredag 29 januari – måndag 1 februari. 

Vinterfåglar Inpå Knuten. 

Fågelbordsräkningen sker som vanligt sista 

helgen i januari. Se SOF:s hemsida hur du ska 

rapportera. 

Lördag 30 januari – söndag 31 januari. 

Årskryssarresa till västkusten. 

Resa till västkusten för att titta på övervintrande 

fåglar, och få en kickstart på årslistan. 

Avresa tidigt på lördagen, preliminär övernattning 

i VOF-huset på Getterön, hemkomst på 

söndagskvällen. Reseledare meddelas senare. 

För information kontakta Ronnie Lindqvist. 

Söndag 7 februari. Garphyttans nationalpark. 

NOF i samarbete med Östernärkes 

naturvårdsförening. Samling vid p-platsen, 

Garphyttans nationalpark kl 9.30. Ledare är 

Helny Olsson och Bengt Jalsborn. För upplysningar 

ring Ronnie Lindqvist 070-262 14 17. 

Lördag 27 februari. Ugglor i Brevensskogarna. 

samling vid Sandvads sportstuga kl 

18:00. Stugan ligger drygt 3 km S Odensbacken 

på vägen mot Kilsmo. Det är en handmålad 

skylt Sportstugan i vägskälet. Efteråt blir 

det brasa. Exkursionen ställs in vid regn eller 

blåsväder. 

Fredag 5 mars. Ugglor i Örebrotrakten. 

Samling vid Statoil i Västhaga kl 17.30. För 

upplysningar ring Ronnie Lindqvist 070-262 

14 17. Exkursionen ställs in vid regn eller 

blåsväder. 

Måndag 5 april - Annandag påsk. Bussresa 

till Trandansen vid Hornborgasjön 

Vi gör om förra årets lyckade dagsresa med 

buss till tranorna och alla andra vårfåglar vid 

Hornborgasjön. Avresa från Örebro 06.00. 

Hemkomst omkring kl 18.00. Pris meddelas 

senare. Ta med matsäck för hela dagen. För 

anmälan och mer info kontakta Ronnie Lindqvist. 

Söndag 11 april. Vårexkursion till Yxnäset 

tillsammans med Östernärkes Naturvårdsförening 

gör vi som vanligt en vårexkursion och 

alla är varmt välkomna. Samling vid p-platsen 

i Bondevrak 9.00. Ledare: Gunnar Nilsson 

019-24 66 77. 

Lördag 17 april. Vårexkursion till Kvismaren 

Samling vid p-platsen Öby kulle där guider 

finns från kl 6:30. För information ring: Ronnie 

Lindqvist 070-262 14 17. 

Vid resor med övernattningar tas en 

mindre avgift ut av deltagarna för administration 

och till fågelskydd. Om du vill 

ha hjälp med skjuts vid våra exkursioner 

kon takta respektive ledare. Bilresor betalas 

direkt till föraren med 6 kr/mil och 

resenär. 

Inomhusmöten 2010 

Torsdag 21 januari kommer Lillebror 

Ham marström från Kolsva och har en 

bildvisning om ”Fåglar och natur i Bergslagen”. 

Torsdag 18 februari blir det Årsmöte 

följt av bildvisning av Torbjörn Lorin som 

visar naturbilder från Australien. 

Torsdag 25 mars. OBS datum! Johan 

Lind från Stockholms universitet, visar 

bilder och berättar på temat ”Darwin, fåglar 

och evolution”. 

Torsdag 15 april kommer Staffan Ulfstrand 

från Uppsala universitet och berättar: 

”Charm eller pengar - vilket är viktigast 

när en fågelhona väljer partner”? 

Inomhusmötena äger rum kl 19.00 i Vasakyrkan, 

Vasagatan, Örebro

Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?