Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

26
Fåglar i Närke 2009 nr 4
huvudet som stack upp ibland. Den var även
svår att se från hr Sandbergs upphöjda position.
Vi fick ändra taktik. Jag blev kvar och höll
koll så att den inte drog iväg. Hr Sandberg tog
några sjumilakliv upp till toppen på Öby kulle
för att se om man kunde hitta den därifrån.
Det blev ett lyckokast. Han hittade den omgående.
Av någon anledning fick jag ta några
fler sjumilakliv för att komma upp till toppen.
Nu såg vi det som behövdes och fågeln
kunde slutligen bli 100 % säkert bestämd till
prärielöpare. Och som sådan larmades den nu
ut. Snart hördes rytande motorer från alla vädersträck.
Asfalt skrynklades och eterångorna
låg snart täta. Det var de fruktade kryssarna
som kom! Det visades sig vara ett genidrag att
skynda sig för även prärielöparen hade bråttom.
Den lyfte och flög söderut för att aldrig
återfinnas. Och detta efter bara någon timme.
Snopet! Uppskattningsvis hann ett tiotal personer
ut och fick se fågeln.
1-a obsar i Närke 2009:3
Svartskägget
Johan Åhlén
Här följer den ”ocensurerade” berättelsen om
hur Närke begåvades med sin fjärde nya art
för landskapet på mindre än två veckor i månadsskiftet
september-oktober 2009. Sviten
som började med den rödhuvade törnskatan
och taigasångaren, fortsatte med prärielöparen
och som fick en magnifik avslutning med
skäggtärnan lämnar ingen oberörd. När man
minst anar det slår lilla Närke till med full
kraft och rör om i skådarsverige!
Vid lunchtid fredagen den 9:e oktober skickade
Håkan Carlestam ut larmet om en svarttärna
vid Svartåns mynning i Oset och skrev som
kommentar att den drog mot Rynningeviken.
Själv befann jag mig å tjänstens vägnar i bilen
på väg hemåt från Karlstad och reagerade
direkt på att det var ett av de senaste fynd av
Prärielöparen häckar i norra Alaska och Canada.
Men även i de östligaste delarna av Sibirien.
Den bangar inte för att ta sig en rejäl tur till
sina övervintringsområden som sträcker sig
ända ned till centrala Argentina och Paraguay.
Fram till och med 2007 har 62 fynd av 64ex
gjorts i Sverige. De allra flesta vid våra kuster.
Inlandsfynd är direkt sällsynta. De flesta av
fynden anses ha sin härkomst från den amerikanska
kontinenten.
En liten lustifikation som utspelades sig under
dramat var det telefonsamtal jag råkade
höra. Det var hr Sandbergs käresta som ringde.
Hon undrade varför veckohandlingen stod
ute på garageuppfarten. Hon undrade vidare
varför de 5kg potatis som hr Sandberg hade
inhandlat inte låg i sin påse utan överallt på
ovan nämnda garageuppfart. Jag hörde ett något
svajigt svar om att. – Det blev lite bråttom.
Efter samtalet anförtrodde hr Sandberg
mig att det nog kunde bli lite jobbigt för honom
i kväll.
svarttärna i landet jag hört talas om. Frågan
dök också upp, utan att veta ålder och dräkt på
fågeln, om det inte lika gärna kunde vara en
vitvingad tärna. Ringde runt till bland annat
Peter Gustafson och Anders Kronhamn och
sökte stöd för mina tankar. För omväxlings
skull kunde ingen av de jag ringde släppa allt
de höll på med och åka dit och kontrollera.
Styrde själv mot Rynningeviken och hoppades
på turen.
Väl där, bara utrustad med handkikare, promenerade
jag ut till Strandpromenaden och
spanade mot Svartåns mynning där snabbt en
liten, ljusvingad tärna dök upp och snappade
insekter vid ytan. Chlidonias! Ljuset var inte
det bästa och avståndet för långt men i vissa
vinklar upplevdes fågeln ha helt mörk buk.
Med hjärnan fortfarande inställd på svarttärna
eller vitvingad tärna tänkte jag: ”Adult fågel
som ruggar mot vinterdräkt? Udda!” Lyfte
upp telefonen igen och meddelade fler att fågeln
var kvar medan jag gick tillbaka mot bilen
för att köra runt till Ormesta holme med