Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

an de vuxna fåglarna byter
hela fjäderdräkten efter
häckningen. Fågeln kunde
dock inte könsbestämmas
då vinglängden (56 mm)
hamnade i överlappszonen.
Sångaren var i relativt gott
skick, vägde 5,8 g och fick
en trea i fettupplagring. Vid
frisläppandet försvann den
norrut utan att ge ifrån sig
några ljud men återfanns senare
av tillresta skådare.
1-a obsar i Närke 2009:3
Prärielöparen i
Kvismaren 2 oktober
Peter Gustafson
Efter att ha tillbringat eftermiddagen på Ässön
med taigasångare som målart var jag rätt desillusionerad
och redo för att åka hem till stugvärmen.
Någon taigasångare blev det förstås
inte. Några gransångare och salskrakar bjöds i
alla fall. Trevligt sällskap av hr Hedlund gjorde
att det hela kändes rätt lyckat ändå. Väl i
bilen och på väg hem slog det mig plötsligt
att hemma väntade minsann inte något lugn
utan en hel hoper med släktingar som var ute
på snyltturné. Hustrun hade nämnt något om
att de skulle titta förbi på en fika. För en gångs
skull hade jag lyckats registrera vad hon sagt.
Det blev min smala lycka det! Valet att åka
över Kvismaren hem blev plötsligt väldigt
enkelt. Tänkte att man i alla fall kunde spana
lite centralt i Kvismaren innan det blev mörkt.
Åkte därför direkt från Ässön och stannade
vid parkeringsfickan som ligger 75m norr om
Öby kulle. Här hade det varit mycket fågel
sista veckorna och var så även denna dag. Satt
Taigasångaren på Ässön. Foto: Jan Rees
på huk bakom bilen och tubade för att slippa
den rätt elaka vinden. Mycket tofsvipor, starar
och gäss. Enstaka ljungpipare osv. I bakgrunden
dök det plötsligt upp en liten gul krabat
som rullade omkring lite för sig själv. Vad fanken!
Skall inte säga att det var kärlek vid första
ögonkastet. Men det kändes helt rätt från
början! Dock var avståndet långt för att se de
viktigaste karaktärerna, dessutom var det svårt
att få någon uppfattning om storleken.
Vad göra? Första tanken var förstås att få ut
någon mer skådare och få lite hjälp. Tanken
gick då till mannen som vågar vägra fågeltorn.
Hr Sandberg bor nära och har dessutom av naturen
bra överblick. Han var på hemväg från
Marieberg men lovade att trycka ”Pelle i botten”.
Han var också föredömligt på plats 12
minuter senare. Den lille gick då fortfarande
på långt avstånd men nu hade jag sett den nära
både ljungpipare och tofsvipor och kunde se
att det var en knatte. Hr Sandberg hummade
och stönade några minuter utan känna sig säker
han heller och vi väntade bara på att den
skulle lyfta lite på vingarna och visa undersidan
av dessa. Vita med ett par svarta markeringar
och saken skulle vara biff! Det gjorde
den förstås inte utan gick hela tiden bort från
oss och ned i en svacka. Till slut var det bara
25