Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

Öland veckoslutet 41
Torsdag 8 oktober
Marianne Johansson
Det var med stor förväntan vi började vår resa
till Öland. Två bilar med sammanlagt nio deltagare
startade på morgonkvisten från Örebro.
Det blev mycket packning när fem personer,
som vi var i Hans Waerns bil, skulle ha med
mat, kläder och utrustning. Utanpå det var sin
tubkikare också. Den andra bilen, Jan-Olov
Ragnarssons, var utrustad med takbox och det
var nog inte så dumt.
Resvägen, R34, gick över Linköping, Vimmerby,
Hultsfred och Kalmar. Planerna var
att vi skulle göra ett första stopp vid Svartåns
mynning utanför Linköping. Nästa stopp skulle
bli vid café Columbia i Kisa och första matstoppet
i Beijershamn. Sedan skulle vi följa
”kryssvägen” vidare ner till Grönhögens camping
där vi hade tingat boende av Erling.
Naturreservatet Svartåmynningen rymmer
flera utsiktstorn runt sjön Roxen. Vi stannade
vid Sätunaviken för en första rast och där fick
vi verkligen en fin start på resan. Morgonsolen
hade precis gått upp och det var nästan vindstilla.
Upplevelsen var desto större eftersom
tornet stod mitt i fågellivet. Åns mynning,
sjöns vattenspegel och maderna runt omkring
var perfekta för skådning. Vi fick bland annat
se brunänder, stjärtänder, skedänder och cir-
Art? se nästa sida. Foto: Jan-Olov Ragnarsson
ka femhundra grågäss. Ett hundratal skäggdoppingar
och en svarthakedopping rastade
på sjön. En pilgrimsfalk visade sig över våra
huvuden och två blåa kärrhökar spanade efter
mat över maderna. Även två havsörnar spanade
efter mat vid sjökanten.
Resan gick vidare mot Kisa och det berömda
Café Columbia med Kisa Emigrantmuseum.
Huset är flyttat till den plats där det nu ligger,
Storgatan 10 i Kisa, under 1700-talet. Det är
en av Kindas kulturskatter med en rik historia.
På Kisa Emigrantmuseum, finns samlingar
från den första gruppen svenskar, som år 1845
utvandrade från Kinda till Nordamerika. Om
du vill veta mera, se på deras hemsida: www.
maeverba.se/. Det blev spännande att se om vi
skulle lyckas pricka in öppettiden efter några
år då vi kommit för tidigt. Och vi lyckades!
Det var bara personalen som blev överraskade
av att det trillade in nio vrålhungriga fågelskådare
samtidigt som öppenskylten vändes utåt.
Allt smakade mycket bra. Mätta och belåtna
fortsatte vi mot Ölandsbron. Som vanligt tävlade
vi om vilken fågel som vi skulle få syn på
högst uppe från bron mot Öland. Kerstin Signal
vann på storskarv.
Väl framme vid Beijershamn var det skådning
som gällde. Fyra myrspovar landade alldeles
intill oss. De ”vanliga typerna”; havsörn två,
kärrsnäppor femton, säd-, grå-, kanada- och
vitkindade gäss i stora mängder såg vi förstås.
Knölsvanar räknade Hans W till 151 st. Även
Hägrar och purpurhöns
17