Fåglar i Närke - Sveriges Ornitologiska Förening

miljöförändringar som skett vid Oset.
Snatterand kunde troligen ses enstaka gånger
vid Oset på Rosenbergs tid men har sedan
dess ökat i numerär då den gynnats av miljöförändringarna.
Årta fanns säkert i enstaka exemplar men har
säkert gynnats av biotopförändringarna vid
Oset för den är betydligt vanligare nu än tidigare.
Nötväcka och trädkrypare fanns säkert på
plats även när Erik gjorde sin vandring men
förbuskningen och ökat antal träd med högre
ålder har säkert inneburit att vi har lättare att
hitta arterna vid våra besök.
Mindre korsnäbb är en invasionsart vars numerär
i våra trakter varierar avsevärt år från
år. Oset saknar barrskog varför observationen
är högst tillfällig och lämnas utan hänsyn.
Taltrast fanns med all sannolikhet på plats i
någon av lundarna. Antagligen en ren slump
att den inte noterats av honom.
Rödvingetrast däremot hade då ännu inte
genomfört invandring norrifrån enligt Eriks
bok Fåglar i Sverige. Biotopförändringarna
genom igenväxning torde ha gynnat både taloch
rödvingetrast.
Kärrsångaren har kommit invandrande söderifrån
enligt Fåglar i Närke och kan ha förekommit
i Oset 1949. Biotoper den gillar som
igenväxningsmark och mycket brännässlor
som på Gamla soptippen och Snötippen har
ökat väsentligt varför det inte är konstigt att vi
”hängde in den”. Ökningen kan anses reell.
Gärdsmyg kan ha förekommit men att skogen
numer lämnas för fri utveckling har nog
gynnat arten i Oset.
Mindre strandpipare. Förekomsten av lämpliga
ytor för häckning i Oset 1949 känner jag
inte till men arten häckar numer i Oset och
kommer väl att fortsätta med det så länge
grusytor för lämpliga boplatser inte helt vuxit
igen med gräs.
Mosnäppa och svartsnäppa är arter som
syns på både vår - och höststräcket men juli-
obsarna i Svalan visar att årets första höstobsar
var den 11/7. Troligen var deras höststräck
i sin inledning när Erik hade sin Osetvakt och
inga hade ännu anlänt till Oset. Lämpliga rastplatser
fanns säkert i Oset men de är säkert
många fler i dag.
Brushane häckar inte i Oset. Möjligen sker
höststräcket pga klimatförändring tidigare numer
men troligen är det en slump att arten inte
finns med. Lämpliga rastplatser torde dock ha
ökat.
Rödbena saknades troligen som häckfågel
vilket den är numera genom de utförda naturvårdsarbetena.
Sothöna. Att den arten saknas i Eriks artlista
torde vara en ren slump. Den har i numerär
ökat och minskat sedan dess. Just nu ser det ut
att finnas bra förutsättningar för arten i Oset.
Gråhakedopping saknades troligen 1949
men häckar numer tack vare naturvårdsarbetena.
Gräshoppssångare fanns glest men allmänt
på 40-talet i Mellansverige men dess favoritbiotop,
ängs- och åkermark på väg att förbuskas
som på Snötippen och Gamla soptippen,
kanske saknades på den tiden i Oset. Arten är
säkert mer allmän nu i Oset än tidigare.
Övriga kommentarer
Erik hade enligt den beskrivande texten förväntat
sig att notera drillsnäppan på rundan
men misslyckades liksom vi. Den häckar fortfarande
och har troligen behållit sin numerär.
Han hade också förväntat sig storspov men
gjorde det inte. Redan då insåg han att arten
hade problem. Vi vågade inte hoppas att kunna
finna den där annat än möjligen som rastande.
Att häcka har den upphört med sedan länge.
För ett mänskligt öga kan det tyckas som att
vidtagna naturvårdsarbeten skulle duga men
den har tydligen ännu större krav på sin häckningsplats
än så. En annan art som varken
vi eller Erik hade med är havsörn. Den var
säkert inte närvarande då. Vi hade dock förhoppning
om att få se den vid vår vandring då
den häckar norr om Hemfjärden och ofta jagar
i området. En glädjande utveckling.
9