Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling

Rapport 

Rädda mannen 

- Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling

Innehåll 

Förord 1 

1. Människan i en kemisk cocktail 2 

Kemikalieproblem även i Syd 2 

Kemikalierna sprids globalt 4 

2. Bedömningar av kemikaliernas egenskaper 5 

Olika sätt att uppskatta blandningars effekter 6 

Miljöeffekter av blandningar 6 

3. Cocktaileffekter – ett hot mot hälsan 8 

Störningar av nervsystemets utveckling 8 

Störningar av immunförsvarets utveckling 9 

Störningar av fosterutveckling 10 

4. Hormonstörande ämnen och reproduktionstoxicitet 11 

Kombinationseffekter på utveckling och reproduktion 11 

5. Politik och lagstiftning på kemikalieområdet 16 

6. Vägar framåt 17 

7. Fakta om olika kemikalier 19 

8. Ordlista 23 

9.Referenser 24 

Bilaga 27 

Text: Helena Norin, Ulrika Dahl, Andreas Prevodnik, David Gunnarsson och 

Henrik Appelgren 

Layout: Anki Bergström, Naturskyddsföreningen 

Omslagsfoto: Istockphoto 

Tryck: Åtta45, Stockholm 2011

Förord 

Hormoner påverkar allt från humöret till könet. De är avgörande 

för ämnesomsättningen, nervsystemet och fortplantningen. 

Även om hormonernas intrikata betydelse 

inte är fullt känd så visar forskningen att det ofta rör sig 

om fina balanser mellan olika substanser för att en kropps 

funktion ska utlösas eller tryckas ner. Denna livsviktiga 

kemi hotas nu av kemikalier. 

Hormonstörande kemikalier kan förstärka, försvaga 

eller kortsluta de kroppsegna substansernas signaler. Vi vet 

sedan tidigare att enskilda ämnen – däribland DDT, PCB, 

DEHP och tributyltenn – kan påverka hormoner med svåra 

effekter som följd, men egenskaperna hos de flesta ämnena 

är okända. Undersökningar visar att miljögifter sprids från 

exempelvis livsmedel, kläder, leksaker, kosmetika, hygienprodukter 

och elektronik likaväl som från fabriksutsläpp. 

Ingen vet hur den resulterande cocktail av tusentals ämnen 

som vi lever i påverkar oss. Många ämnen som hittas är 

konstaterat eller misstänkt hormonstörande, men osäkerheten 

om långtidseffekter och eventuella kombinationseffekter 

är slående. 

Kunskapsbristerna till trots skärper forskarna tonen alltmer. 

På senare år har vetenskapen visat samband mellan 

hormonstörande ämnen och fetma, diabetes samt ADHD. 

Stödet är särskilt starkt för att hormonstörare kan skada 

fortplantningsförmågan. Förskjuten pubertetsutveckling, 

försämrad spermieproduktion och missbildningar på könsorgan 

hör till effekterna – och tyvärr blir de vanligare. 

Människans reproduktionsförmåga är allvarligt 

hotad. Särskilt mannens fertilitet är i fara. Efter att i decennier 

ha arbetat med kampanjer för att rädda pilgrimsfalk, 

havsörn och andra arter från miljögifterna drar 

Naturskyddsföreningen därför igång en ny kampanj – 

Rädda Mannen! 

Självklart är inte alla kemikalier farliga, men redan 

ämnen som är misstänkta hormonstörare måste gallras 

bort. Det är bättre att fälla än fria kemikalier som kan skada 

människans fortplantning. Det förutsätter en ny kemika- 

liepolitik. För att rädda mannens fertilitet måste i första 

hand foster och barn skyddas. Det kräver givetvis också att 

kvinnor skyddas. 

Utgångspunkten för politiken måste vara att skydda 

foster och barn, de är mest utsatta och känsliga. Riskbedömningar 

måste utgå ifrån ett barnperspektiv. Ämnen 

som är konstaterat eller misstänkt hormonstörande bör som 

utgångspunkt förbjudas eller bytas ut i linje med försiktighetsprincipen. 

Den asymmetri som råder idag – att kemikalier 

får introduceras utan tillräcklig riskbedömning, men 

att en svår och kostsam sådan krävs för att reglera samma 

kemikalie – bör vändas i sin motsats. Erfarenheten av regleringar 

visar att kemiindustrin klarar sådana innovativa 

utmaningar. Stora framsteg är möjliga. 

Vi anser att Sverige med denna utgångspunkt måste 

driva en ambitiös politik i EU och internationellt. Ett viktigt 

sätt att göra det är att gå före nationellt. Då ökar pressen på 

övriga länder och då tidigareläggs skyddet i Sverige. 

Hormonstörande substanser i ökända kemikaliegrupper 

som bromerade flamskyddsmedel, ftalater och fluoroganiska 

kemikalier behöver snabbt regleras. 

Det är svårt att tänka sig något värre för mänskligheten 

på sikt än att dessa fertilitetsproblem fortsätter att förvärras. 

Räddas inte mannen spelar i förlängningen inget annat 

någon roll. Det får inte ske – och det behöver inte ske. 

Mikael Karlsson 

Ordförande, Naturskyddsföreningen 

1

2 


1. Människan i en kemisk cocktail 

Många ämnen finns naturligt i miljön, men under de senaste 

hundra åren har tillverkningen av syntetiskt framställda 

kemikalier ökat många gånger. 1930 tillverkades 1 

miljon ton kemikalier i hela världen, 2001 angav EUkommissionen 

att mängden ökat till 400 miljoner ton. 1 

Också antalet kemikalier i världen har ökat, bland annat på 

grund av att de med allt högre precision kan skräddarsys för 

att svara mot alltfler syften. För många är bilden av kemikalier 

en vätska i ett provrör, en bild som kanske härrör från 

skolans kemiundervisning. I samhället finns kemikalier i 

form av bränslen (som bensin), i olika kemiska produkter 

(som diskmedel, tvättmedel eller tändvätska), i kosmetika, 

läkemedel, bekämpningsmedel eller livsmedelstillsatser. 

Det är produkter som de flesta kan föreställa sig att de tillverkas 

i kemiska fabriker. Att de allra flesta saker vi omger 

oss med också tillverkats med hjälp av olika kemikalier är 

däremot inte lika tydligt. För att tillverka ett kg t-shirt krävs 

till exempel i genomsnitt omkring tre kilo kemikalier . 2 Det 

är bland annat spinnoljor, blekmedel och färger som behövs 

för att en t-shirt ska få sitt utseende. En dator innehåller 

mängder av olika material som kan ha behandlats med flamskyddsmedel 

och i de elektroniska komponenterna är det 

olika kemiska föreningars egenskaper som utnyttjas. 

Byggmaterial är ett annat exempel på varor som ofta innehåller 

olika kemikalier för att få önskade egenskaper. 

Byggmaterial har lång livslängd och det är därför vikigt att 

inte använda kemikalier som kan orsaka problem i framtiden, 

på samma sätt som miljögiftet PCB i bland annat byggnader 

har gjort. 

Kemikalieutsläpp till miljön sker vid utvinning av mineraler, 

oaktsam hantering av kemikalier vid framställning 

av produkter, användning av produkten, avfallshantering 

eller vid användande av bekämpningsmedel. Effekterna kan 

vara både akuta, som förgiftning, eller långvariga, som utsläpp 

av svårnedbrytbara och bioackumulerande miljögifter. 

Några uppmärksammade grupper är bromerade flamskyddsmedel, 

ftalater, antibakteriella medel, läkemedel och 

perflourerade ämnen. Åtskilliga av de flamskyddsmedel 

som används idag har en kemisk struktur som liknar de 

klassiska miljögifterna PCB och DDT; flera har visats vara 

svårnedbrytbara och bioackumulerande och ger ofta liknande 

negativa effekter hos levande organismer. 3 

Det stora antalet källor innebär att det finns en blandning 

av kemikalier i miljön med okänd sammansättning. 

Eftersom antalet kemikalier som används är mycket stort, 

innebär det att antalet i miljön också är stort. Bara i Europa 

finns över 145.000 olika ämnen registrerade. Antalet tänkbara 

blandningar blir därför nästan oändligt. Det innebär 

att vi lever i en cocktail av olika kemikalier. Ämnenas inverkan 

på hälsa och miljö undersöks i bästa fall för det enskilda 

ämnet, men mycket sällan för blandningar. En blandning 

är i stort sett alltid mer skadlig än om man bara tittar 

på koncentrationen av det mest skadliga enskilda ämnet i 

blandningen. Detta tas idag inte in i de bedömningar som 

görs av kemikaliers farlighet. Det innebär att vi alla är försökskaniner 

i ett gigantiskt okontrollerat kemiexperiment. 

Mot den bakgrunden är det inte särskilt konstigt att riksdagens 

miljökvalitetsmål om en Giftfri miljö bedöms av 

myndigheterna att vara omöjligt att uppnå till år 2020. 

Kemikalieproblem även i Syd 

Kemikalieproblemen är idag globala och ökande. 

Tillverkningen av varor har i många fall flyttats från länder 

i Nord, som Sverige, till i utvecklingsländer i Syd med lägre 

tillverkningskostnader. Ett klassiskt exempel är textilproduktion 

som flyttats från Sverige, till Öst- och Sydeuropa, 

för att nu i huvudsak finnas i Asien. I och med flytten gäller 

andra länders lagstiftning för produktionen. Många länder 

i Syd har låga krav på hälsa och miljö. Även om detta endast 

undantagsvis är anledningen till att flytta produktionen kan 

följden bli att miljöeffekterna ökar och osynliggörs för konsumenter 

i Nord. De senaste årtiondena har även en stor del 

av kemikalieproduktionen flyttats från OECD-länder till 

icke OECD-länder 4 .Det har lett till att konsumtionen av 

kemikalier ökat även i många länder i Syd och det visar sig 

inte sällan att en viss produkt kan ha ett miljö- och hälso-

mässigt sämre kemikalieinnehåll i Syd än i Nord, trots att 

den marknadsförs under samma produktnamn. 

I många länder i Syd används fortfarande välkända miljögifter, 

vilka ofta kategoriseras såsom CMR (cancerogena, 

mutagena och/eller reproduktionstoxiska) och PBT (persistenta, 

bioackumulerande och/eller toxiska). Detta betyder 

att de bland annat kan vara svårnedbrytbara och lagras i 

vävnader, och de kan störa utveckling och fortplantning hos 

människor, djur och växtlighet och orsaka cancer. Följden 

av detta kan bli att människor skadas eller dör efter att ha 

blivit utsatta för oaktsam hantering av kemikalier. 

Vissa läkemedel, exempelvis, har visat sig vara till stor 

skada för naturen och problemen ökar när tillverkningen 

flyttar till länder med låga miljökrav. I Pakistan, till exempel, 

utrotades bengalgamen nästan helt (95% av populationen 

försvann), då man matat kor med det smärtstillande 

medlet diklofenak, som i Sverige är känt som Voltaren. När 

korna dog åt gamarna upp deras kadaver, och skadades svårt 

då njurarna inte kunde hantera läkemedelsresterna 5 . Vidare 

har det visats att läkemedelsfabriker kan släppa ut väldiga 

mängder aktiva substanser rakt ut i miljön. När antibiotikan 

ciprofloxacin tillverkas i Indien har halten i avloppsvattnet 

runt omkring fabriken visat sig vara högre än halten i blodet 

hos människor som använder medicinen 6 . Användningen 

av läkemedel leder också till utsläpp med delvis okända effekter 

i miljön där de används. 

I Syd är drygt en femtedel av alla arbetsrelaterade dödsfall 

och skador direkt orsakade av ohållbar kemikaliehantering 

i arbetet. Så många som 439 000 dödsfall och 35 miljoner 

fall av skador orsakas av kemikalier varje år 7 . Bristfälliga 

arbetsförhållanden leder till direkt kemikalieexponering av 

människor, och oaktsam hantering av kemikalier leder till 

utsläpp av kemikalier som sprids i miljön. Vid tillverkningen 

av textilier, leksaker, elektronik, skinn, tvätt- och rengö- 


ringsmedel, plast- och petroleumprodukter och andra vardagsprodukter 

– vilka ofta skickas till konsumenter i Nord 

- utsätts människor ofta för ohälsosamma mängder kemikalier 

på sin arbetsplats. Det finns sällan föreskrifter om hur 

kemikalierna bör hanteras, och när det finns så är de ofta 

svåra att förstå, särskilt om många inte är läskunniga. 

Dessutom krävs ofta skyddsutrustning som kan vara för dyr 

eller svåranvänd i ett varmt klimat. 

Sammantaget har politiker, myndigheter, näringsliv och 

allmänhet i fattiga länder svårt att kontrollera kemikalieanvändningen 

och andra samhällsproblem prioriteras ofta 

framför frågor som rör kemikalier. Detta innebär att kemikalielagstiftningen, 

eller dess tillämpning och efterlevnad, 

ofta är svag. Därför drabbas fattiga människor ofta hårt av 

miljögifter, särskilt om deras hälsa redan är försvagad p.g.a. 

undernäring eller sjukdomar, som malaria och hiv/aids, 

vilket ökar känsligheten för stress från kemikalier. 

Fattiga bor dessutom ofta i områden där miljöfarlig industriell 

verksamhet, förbränningsanläggningar eller soptippar 

finns. De är samtidigt särskilt beroende av lokala 

ekosystemtjänster för sitt livsuppehälle, vilket skadas av 

föroreningar. Orenade avlopp från fabriker leder till att vatten 

som människor utnyttjar varje dag också förgiftas och 

blir obrukbart, samtidigt som fisk och andra djur i vattnet 

skadas av kemikalierna. Detta gör att de fattigaste människorna, 

som ofta odlar sin egen mat, eller fångar fisk i närliggande 

vattendrag, kan bli lidande. 

Barn är extra känsliga för kemikalieexponering. Några 

exponeringskällor är navelsträngsblod, bröstmjölk och 

annan föda, kontaminerad luft, leksaker och kläder. De 

uppskattningsvis 250 miljoner barn (ålder 5-14 år) i Syd som 

arbetar kan dessutom utsättas för kemikalier även i sin arbetsmiljö 

8 . Många barn som lever i fattiga länder är undernärda, 

har dålig allmänstatus, och är därför extra känsliga 

för miljögifter. 

3

4 

Fördjupning: DDT används fortfarande mot malaria 

DDT är i många fattiga länder fortfarande ett medel som används 

för malariakontroll, främst på grund av den låga kostnaden 

vid användningen 9 . Årligen smittas cirka 270 miljoner människor 

och cirka 2 miljoner dör av malaria. De afrikanska länder 

som ligger söder om Sahara är värst drabbade, med 90 % av alla 

malariafall 10 . Att DDT fortfarande används vid malariabekämpning 

beror på att andra medel för bekämpning, såsom impregnerade 

nät och biologisk kontroll, fortfarande kostar mycket eller 

kräver mer kunskap. Åtskilliga miljögifter sprider sig långväga, 

vilket man har sett exempel på bland annat i Sydafrika, Uganda 

och Kenya, där höga halter av DDT hittats i bröstmjölk, även i 

områden där DDT inte används för malariakontroll 11,12 . 

Kemikalierna sprids globalt 

Ingen vet hur mycket kemikalier som släpps ut i världen, 

men mätningar visar att de kan transporteras med vatten 

och vind över landgränserna. Det handlar om oerhört 

många ton kemikalier som kan störa utveckling och fortplantning 

eller ge svåra sjukdomar hos människor. Giftiga 

substanser som är persistenta och släpps ut tusentals mil 

bort i Syd, avdunstar i det varma klimatet. Därefter bärs de 

med vindar tills de kondenserar i kyla och faller till marken, 

för att eventuellt avdunsta igen och förflytta sig ytterligare 

över jordklotet. Detta fenomen kallas för gräshoppseffekten 

och förflyttningarna i atmosfären kan ske i både långa och 

korta hopp, och tar olika lång tid för olika ämnen, beroende 

deras inneboende egenskaper. Flyktiga ämnen har lättare 

för att avdunsta än mindre flyktiga ämnen. 

På Svalbard har man hittat höga halter av PCB hos isbjörnar. 

PCB påverkar isbjörnshannarnas halter av det manliga 

könshormonet testosteron vilket allvarligt kan påverka 

deras möjlighet att fortplanta sig 13 och till och med leda till 

tvåkönade hannar. På senare år har man även hittat även 

nyare kemikaliegrupper såsom perfluorerade ämnen och 

bromerade flamskyddsmedel hos isbjörn 14 . Isbjörnens hormonsystem 

skiljer sig inte stort från människans och slutstationen 

för många av de kemikalier som transporteras 


runt globalt är länder runt polerna, såsom Sverige. 

Kvicksilver är ett annat exempel på en farlig kemikalie 

som transporteras långväga. En av de största källorna idag 

är kolkraftverk och en betydande del av det kvicksilver som 

släpps ut i Syd transporteras via luft till länder i Nord. I syrefattiga 

vattenmiljöer omvandlas kvicksilver till metylkvicksilver 

som lätt tas upp i fisk. Mycket av kvicksilvret i 

fisk har alltså sitt ursprung långt från den plats där fisken 

tagits upp. I Sverige, till exempel, är kvinnor som väntar 

barn rekommenderade att bara äta vissa sorters fisk maximalt 

2-3 gånger per år, på grund av de höga kvicksilverhalterna 

15 . Ämnen såsom DDT, PCB och bekämpningsmedlet 

hexaklorcyklohexan, känt under namnet Lindan, transporteras 

bevisligen från Syd till Nord eftersom de fortfarande 

används i andra länder, även om de är förbjudna i Sverige 16 .


2. Bedömningar av kemikaliernas egenskaper 

För att uppskatta olika egenskaper hos och effekter av kemikalier 

testas de på många sätt. För många egenskaper 

antas att effekten står i proportion till den koncentration 

eller dos som testorganismen utsätts för. Det innebär att 

ämnen anses säkra vid låga halter. Det är viktigt att betona 

att detta samband inte gäller för alla egenskaper och att det 

är oklart när det gäller och inte. För hormonstörande ämnen 

kan starkare effekter uppstå vid låga halter än vid höga, och 

för vissa cancerogena ämnen kan ingen säker halt anges. Ett 

annat exempel är asbest, där exponering kan vara farligt 

redan vid enstaka fibrer. 

De studier som görs på stora grupper av människor som 

drabbats av en sjukdom eller annan effekt kallas epidemiologiska. 

I dessa söker man förklaringen till vad som påverkar 

människorna, t.ex. exponering av olika kemikalier. 

Exempel på en epidemiologisk studie är när man tittar på 

hur arbetare som drabbats av cancer har utsatts för ett visst 

ämne och jämför detta med en kontrollgrupp som inte utsatts 

för samma ämne. Det är ofta mycket svårt att visa klara 

orsakssamband i epidemiologiska studier eftersom halterna 

i miljön ofta är låga och många faktorer i regel inverkar. 

Däremot är det möjligt att hitta faktorer som samvarierar 

med den studerade effekten. 

För att få fram effekter snabbt görs istället för epidemiologiska 

studier ofta tester på djur. Ofta är koncentrationerna 

då mycket högre än de som normalt förekommer i 

miljön. Svårigheten är sedan att dra slutsatser från djurstudier, 

där olika kemikalier testats under kort tid och vid hög 

koncentration, rörande effekter på människor, som utsätts 

under lång tid för ämnen i låg koncentration, och ofta för 

många ämnen samtidigt. 

Det vanliga under lång tid har varit att undersöka hur ett 

ämne i taget påverkar olika organismer. Det har även lett 

till att data av den typen ligger till grund för lagstiftning och 

riskbedömningar av olika kemikalier. Olika gränsvärden 

för kemikalier som förekommer i exempelvis arbetsmiljön, 

som tillsatser i mat eller ftalater i leksaker är ofta satta uti- 

från att man identifierat en koncentration där skador uppnåtts 

och sedan lagt på en säkerhetsfaktor, t ex 100, som 

antas räcka för att skydda människor. I riskbedömningar 

utgår man sedan från denna förmodat säkra nivå och jämför 

med exponeringen från olika källor av det aktuella 

ämnet, utan att se hur det eventuellt kan samverka med 

andra ämnen. 

Kunskaperna om hur kemikalier påverkar miljön är i 

regel ännu mer bristfälliga än när det gäller hälsoeffekter. 

Det beror på att miljöeffekter uppmärksammats i senare tid 

än effekter på hälsan. De data som finns gäller ofta enskilda 

ämnens akuta giftighet, dvs hur hög halt som behövs för att 

snabbt döda eller allvarligt skada en art. I verkligheten kan 

det motsvaras av ett stort utsläpp av en giftig kemikalie som 

dödar fisk mer eller mindre omedelbart, men den vanliga 

situationen är att många kemikalier förekommer i relativt 

sett lägre halter. Om enstaka kemikalier undersökts bristfälligt, 

så gäller det i ännu högre grad för hur kemikalier i 

en blandning påverkar miljön. 

Fördjupning: Olika mått på akut toxicitet 

Ett vanligt giftighetstest som använts under mycket lång tid är 

toxicitet för råtta. Man undersöker ofta vid vilken dos hälften av 

råttorna i en grupp dör. Måttet på detta kallas LD 50 . LD står för letal 

dödlig) dos och 50 betyder 50%. Även andra typer av toxicitetstester 

används, som till exempel undersöker kronisk toxicitet, 

skador på arvsmassa och reproduktion. Miljöeffekter som mäts 

kan vara på fisk, kräftdjur eller alger. Dessa arter undersöks för att 

se vilken effekt kemikalier har i vattenmiljön. Då testas vid vilken 

koncentration i vatten t ex hälften av populationen dör (LC 50 ) eller 

färre tex LC 10 , där 10% av populationen dör. För kräftdjur tittar 

man istället på det man kallar för effektkoncentration. EC 50 är den 

koncentration där t ex 50% av populationen inte rör sig längre. 

För alger tittar man på motsvarande sätt på hur algernas tillväxt 

hämmas. Detta kallas immobilisering och effekten betecknas med 

IC (inhibitory concentration). I vissa tester bestäms också den 

högsta halt som inte orsakar någon skada eller mätbar påverkan 

(No Observed Adverse Effect Level, NOAEL) eller No Effect 

Concentration, NOEC). Dessa tester visar dock inte hormonstörande 

effekter, som ofta sker vid ännu lägre koncentrationer än 

NOEC. 

5

Olika sätt att uppskatta blandningars effekter 

Cocktaileffekt eller kombinationseffekt innebär att alla 

ämnen i en blandning bidrar till blandningens egenskaper, 

som till exempel giftighet. Det kan verka självklart, men 

trots det bedöms i regel enbart de enskilda ingående ämnenas 

giftighet och inte den sammanlagda effekten. Med nuvarande 

testmetodik är det helt omöjligt att genomföra detta 

för alla tänkbara blandningar eftersom djurtester tar lång 

tid. Anledningar till att så få tester gjorts är att det är svårt 

att veta hur olika ämnen samverkar, och när det gäller 

ämnen i miljön är det också svårt att ta reda på alla de olika 

ämnen som finns närvarande. Det är också svårare att hitta 

samband mellan olika effekter och halter i miljön om många 

olika parametrar, som koncentration av olika ämnen, måste 

studeras. 

Det finns flera sätt att uppskatta blandningars giftighet. 

De två vanligaste kallas additionsmetoden (concentration 

addition) och ett koncept som utgår ifrån oberoende verkan 

(independent action). De är rent teoretiska metoder som 

bygger på att man känner de enskilda ingående ämnenas 

egenskaper och räknar fram en förväntad sammanlagd effekt. 

I additionsmetoden lägger man ihop de ingående ämnenas 

giftighet i proportion till deras koncentration i blandningen. 

Detta bygger på ett antagande om att ämnenas 

giftverkan fungerar på samma sätt. När man räknar utifrån 

oberoende verkan antas istället att ämnena kan ha olika 

vägar för att nå samma giftverkan och effekterna multipliceras 

då med varandra i stället för att adderas. För att utvärdera 

metoderna jämförs resultaten med uppmätta värden 

och då har additionsmetoden visat sig vara mest användbar, 

även om den kan leda till en mer försiktig bedömning än 

beräkningar utifrån oberoende verkan. Skillnaden är emellertid 

inte större än 1,5-3 gånger för studerade kemikalier. 17 

Dessa båda sätt syftar till att teoretiskt väga samman de 

enskilda ämnenas kända egenskaper. I verkligheten kan 

kemikalierna i vissa fall ytterligare förstärka, men även 

försvaga varandras effekt, jämfört med vad som kunde för- 

6 


väntas utifrån beräkningsmodellerna. I en blandning där 

flera kemikalier förekommer och effekten blir större än vad 

man kan räkna ut med metoderna ovan, brukar man prata 

om synergieffekter. I de fall kemikalierna i blandningen 

förminskar varandras effekt brukar man tala om antagonistisk 

effekt. 

Miljöeffekter av blandningar 

Det finns olika typer av blandningar. Ett tvättmedel består 

av ungefär 10-30 olika kemikalier som blandats. Då har 

blandningen en känd sammansättning, som utvecklats för 

att ge tvättmedlet sin funktion. När tvättmedlet når avloppet 

blandas det igen med andra ämnen från olika källor till 

en ny blandning, nu med okänd sammansättning. Så är det 

med alla olika kemikalier som används och sedan når miljön. 

För en känd blandning, som tvättmedlet, är det möjligt 

att testa dess egenskaper, t.ex. giftighet för fisk och det är 

också möjligt att göra en teoretisk beräkning av effekterna 

om man vet de enskilda ämnenas egenskaper. När det gäller 

den blandning som finns i avloppsvatten är det möjligt att 

testa vattnets effekter på fisk, men omöjligt att idag teoretiskt 

uppskatta blandningens giftighet eftersom sammansättningen 

är okänd. För att bestämma innehållet med kemiska 

analyser måste man också veta vad man letar efter för 

att kunna hitta det. 

Det finns mängder av studier som visar att många olika 

kemikalier som tillverkats av människan förekommer i miljön. 

Även när de använts som rena ämnen i en teknisk process, 

så blandas de med andra ämnen när de når ut i den 

omgivande miljön. Här tas endast upp några exempel på 

undersökningar där man tittat på hur olika djur eller växter 

påverkas av en känd blandning av kemikalier och hur väl 

kombinationseffekterna kan beskrivas. 

En av de mest undersökta grupperna av kemikalier är 

bekämpningsmedel, som växtskyddsmedel och biocider. 

De är utvecklade för att vara giftiga eftersom avsikten är att 

bekämpa mikroorganismer, djur eller växter och sprids

avsiktligt i miljön. Därför har deras påverkan på hälsa och 

miljö varit i fokus under mycket lång tid. Testkraven har 

också varit mer omfattande i bl a Sverige än för andra kemikalier. 

För bekämpningsmedel som har samma verkningsmekanism 

fungerar additionsmetoden som ett bra sätt att uppskatta 

blandningens ekotoxikologiska egenskaper. Det finns 

dock blandningar som avviker. Om organofosfater och karbamater 

blandas med andra organofosfater eller pyretroider 

blir giftigheten högre än när den beräknas med additionsmetoden. 

Denna effekt är synergistisk och innebär att de 

ingående ämnena förstärker varandras giftighet. 

Blandningar av insektsbekämpningsmedlet α-cypermetrin 

och olika svampbekämpningsmedel visar i de flesta 

fall synergistiskt verkan. En blandning av α-cypermetrin 

och prochloraz var 12 gånger giftigare än vad additionsmetoden 

kunde förutspå. För triazoler som blandades med 

α-cypermetrin var giftigheten 6-7 gånger högre än beräknat, 

medan fenpropimorph som blandades med 

α-cypermetrin visade antagonistisk verkan, dvs med lägre 

giftighet än vad additionsmetoden visade. 18 

Båtbottenfärger innehåller biocider som precis som växtskyddsmedel 

ska vara giftiga, i detta fall för att förhindra 

påväxt på skrov. För blandningar som undersökts har, precis 

som för vissa växtskyddsmedel, synergieffekter upptäckts 

om man jämför med teoretiska beräkningar. För en 

blandning av Irgarol (som innehåller koppar) och diuron 

behövdes bara 5% av den individuella EC 50 för alger för att 

uppnå 50% effekt. Det innebär att blandningen är tio gånger 

giftigare än man kunde förutse med additionsmetoden. 

Även blandningar av diuron och zinkpyrition respektive 


Irgarol och zinkpyrition visade synergieffekter. En förklaring 

till att blandningen av koppar och zinkpyrition visar 

synergieffekter jämfört med additionsmetoden kan vara 

den snabba omvandlingen som sker till den mer giftiga formen 

kopparpyrition. 19 Det fanns också blandningar som 

uppvisade små tecken på motsatsen, dvs mindre giftighet 

än beräknat 20 . 

Vid test av en blandning bestående av tre olika biocider, 

zinkpyrition, diuron och irgarol visade sig giftigheten för 

embryon vara klart lägre än vad additionsmetoden visade. 

Att uppskatta en båtbottenfärgs effekter med hjälp av additionsmetoden 

förefaller vara svårt. 

Hur kräftdjurs upptag av koppar påverkas av samtidig 

närvaro av kolnanorör har också testats. En nanometer är 

en miljarddels meter eller en miljondels millimeter. 

Kolnanorör är bara några nanometer tjocka, men längden 

kan vara från nanometer till decimeter. Kolnanorör misstänks 

kunna ha liknande effekter som asbest på lungorna. 

Effekterna av även denna blandning kunde förutsägas med 

additionsmetoden 21 . Denna studie pekar också på att upptag 

av nanomaterial kan öka biotillgängligheten för koppar, 

genom att koppar fastnar på nanorören som sedan kan gå 

igenom membran. 

Blandningar av läkemedel kan också uppvisa större giftighet 

än förväntat. En blandning av fluoxetin, ibuprofen 

och ciprofloxacin hade dödlig inverkan på fisk 22 . För kräftdjur 

och alger har additionsmetoden fungerat bra för att 

förutsäga giftigheten hos en blandning av diklofenak, ibuprofen, 

naproxen och acetylsalicylsyra, alla läkemedel mot 

inflammationer) 23 . Detsamma gäller för blandningar av 

β-blockerarna propranolol, atenolol och metoproplol 24 . 

7

8 


3. Cocktaileffekter – ett hot mot hälsan 

Foster (embryon) och barn är särskilt känsliga för kemikalier, 

eftersom deras kroppar ännu inte är färdigutvecklade. 

Inte minst gäller detta hjärnans, nervsystemets, immunförsvarets 

och könsorganens utveckling 25, 26, 27 . De följande avsnitten 

tar upp kända kombinationseffekter på hjärna, nervsystem, 

immunförsvar och allmän utveckling hos foster, 

hos både människa och andra arter. 

Störningar av nervsystemets utveckling 

Tre grupper av kemikalier som var för sig är kända för att 

störa hjärnans och nervsystemets funktioner är metylkvicksilver 

28 , polyklorerade bifenyler (PCB) 29 och polybromerade 

difenyletrar (PBDE) 30 . Både PCB och PBDE finns i många 

olika varianter beroende på hur många klor- eller bromatomer 

samma grundmolekyl försetts med. De olika varianterna 

brukar kallas kongener. De är vanliga miljöföroreningar 

som vi ofta får i oss genom konsumtion av fisk och 

skaldjur 31, 32 . Karaktäristiskt för dessa kemikalier är att de 

lätt tas upp i kroppen eftersom de är fettlösliga och samtidigt 

långlivade i miljön. Kemikalier med sådana egenskaper 

kallas för bioackumulerande och persistenta. Våra kroppar 

innehåller mycket fetter, inte bara ren fettvävnad under 

huden och runt organ, utan även i membran som omger 

celler, liksom i nervsystemet och hjärnan. Metylkvicksilver, 

PCB och PBDE ansamlas i de delar av kroppen där det finns 

fett och kan där utöva sin giftiga verkan. Du kan läsa mer 

om dessa kemikalier i kapitel 7. 

Mellan 90 och 100 procent av metylkvicksilvret som vi 

får i oss via maten tas upp i kroppen via mag-tarmsystemet 

och transporteras till olika delar av kroppen med blodet 33 . 

Metylkvicksilver kan fritt passera blod-hjärn-barriären 34 

– den selektiva barriär som reglerar utbytet av kemiska 

ämnen och föreningar mellan blodet och hjärnan – och över 

moderkakan från moder till foster 35 . Barn kan alltså födas 

med metylkvicksilver i sina kroppar. Metylkvicksilvrets 

nervstörande egenskaper kan leda till hörsel- och synrubbningar 

och nedsatt minneskapacitet, samt försämrad muskelkoordinationsförmåga 

36 . 

PCB tas upp i kroppen från föda via magtarmsystemet 37, 38 . 

De kan även passera moderkakan mellan moder och foster 39 , 

varför barn kan födas med PCB i sina kroppar. PCB förstör 

blod-hjärn-barriären genom att hämma produktionen av 

vissa strukturella proteiner i denna barriär. När sammansättningen 

av proteinerna i blod-hjärn-barriären ändras, 

ökar genomsläppligheten för olika ämnen vilket kan leda 

till tumörer. 40, 41 Då finns en risk att exponering för PCB kan 

leda till oväntade kombinationseffekter med många olika 

kemikalier som normalt inte kan passera blod-hjärnbarriären. 

PCB stör även utvecklingen av den del av hjärnan som 

kallas barken 42, 43 där bland annat information från hörseln 

bearbetas. Ett flertal epidemiologiska studier antyder att 

exponering för PCB i fosterstadiet, eller senare i livet, kan 

skada reflexer, försämra muskelmotorik, leda till nedsatt 

kapacitet hos sinnen och försämrad IQ 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50 . 

Halterna av PBDE i miljön ökar på många håll och i människor 

börjar de nu närma sig PCB-halterna 51,52 . PBDE tas 

upp i kroppen från föda 53 , men kan även föras via moderkakan 

från moder till foster 54 . Många olika djurförsök har 

visat att hjärnans och nervsystemets utveckling störs av 

PBDE 55 och en epidemiologisk studie antyder att PBDE kan 

orsaka försämrad muskelmotorik, minskad verbal förmåga 

och lägre IQ hos barn 56 .Det vetenskapliga underlaget för att 

dessa ämnen var för sig är skadliga för hjärnans och nervsystemets 

utveckling är omfattande, men vad vet vi om 

eventuella kombinationseffekter, dvs om cocktaileffekten?

Bland flera andra har en forskargrupp från Uppsala universitet 

visat att metylkvicksilver, PCB och PBDE har kombinationseffekter 

på hjärna och nervsystem som förstärker 

varandras effekter och därför är exempel på synergieffekter, 

dvs på kombinationseffekter som är större än additiva effekter: 

• I en studie fann de att möss exponerade för en kombination 

av metylkvicksilver och PCB-153 (vanligt förekommande 

i miljön) i individuella halter som var för 

sig är ofarliga visade neurologiska effekter av samma 

storleksordning som möss exponerade för en tio gånger 

högre dos av enbart metylkvicksilver 57 . 

• I en annan studie fann de att kombinationen av PCB-52 

och PBDE-99 (vanligt förekommande i miljön) i individuella 

halter som var för sig är ofarliga gav upphov 

till större neurologiska effekter i möss än enbart PCB- 

52 i en fem gånger högre halt än i kombinationsbehandlingen 

58 . 

• I ytterligare en studie fann man att PBDE-99 i kombination 

med metylkvicksilver gav strukturella förändringar 

i nervceller vid koncentrationer där dessa kemiska 

föreningar var för sig inte ger några effekter 59 . 

Störningar av immunförsvarets utveckling 

Ett fungerande immunförsvar är livsnödvändigt för att 

kroppen skall kunna stå emot angrepp av bakterier, virus, 

parasiter, samt rensa bort genetiskt defekta celler som på 

sikt kan ge upphov till cancer. Det finns kritiska perioder i 

immunförsvarets utveckling, både i fosterstadiet och senare 

i livet, när exponering för kemikalier som stör denna 

utveckling kan leda till allvarliga brister i immunförsvaret. 

Bland annat misstänker man att barnleukemi kan uppkomma 

på detta vis. Barnleukemi ökar på många håll i 

världen 68, 69 liksom astma och allergier som också beror på 

obalanser i immunförsvaret 70,71 . En cocktail av främmande 


Fördjupning: Metylkvicksilver kan ge sämre inlärning 

Epidemiska akuta metylkvicksilverförgiftningar är kända från 

Japan och Irak under 1950- till 1970-talen, med dramatiska effekter 

hos både vuxna och barn. Dödsfall och neurologiska missbildningar 

förekom. Det finns några större befolkningsstudier, så kalllade 

epidemiologiska studier, där man har försökt utvärdera 

effekter av kronisk exponering för låga halter metylkvicksilver – 

en normal exponeringssituation för majoriteten av oss. I en välkänd 

studie från Färöarna fann man samband mellan metylkvicksilverinnehåll 

i mödrarnas hår och navelsträngsblod och hur 

barnen vid sju års ålder presterade i 11 olika neurologiska tester 60 . 

Studien antyder att kronisk exponering för låga halter av metylkvicksilver 

kan ge små men mätbara utvecklingsstörningar i nervsystemet. 

Andra studier har gett liknande resultat, men det finns 

även enstaka studier med motsägande resultat. I en studie av barn 

från Seychellerna, till exempel, kunde man inte visa något samband 

mellan metylkvicksilver och hur barnen presterade i sex neurologiska 

tester 61, 62, 63, 64, 65 . En komplicerande faktor i tolkningen av 

resultaten från den färöiska studien var att den studerade populationen 

också exponerades för höga halter av PCB 66 . En samverkan 

mellan PCB och metylkvicksilver har föreslagits förklara resultaten 

i Färöstudien 67 . Vidare tycks resultaten från den svenska forskargruppen 

i Uppsala ge stöd åt att de neurologiska effekter som 

studerades i den färöiska studien uppkom genom kombinationseffekt 

– i detta fall en samverkan mellan metylkvicksilver och PCB. 

kemikalier i omgivningen och i våra kroppar kan vara en 

del av förklaringen bakom dessa trender. 

Det finns en del studier som har visat effekter på immunförsvaret 

när olika kemikalier samverkar. Exemplen nedan 

illustrerar hur kemikalier kan samverka i att skapa obalanser 

i immunförsvaret. 

• En kombination av halvmetallen arsenik och metallen 

bly är giftigare för vissa celltyper i immunförsvaret hos 

möss än summan av de enskilda ämnenas giftighet 72 . 

Detta är ett exempel på synergism. Människan har spridit 

arsenik och bly i miljön och liknande effekter som 

möss uppvisar kan inte uteslutas i människa. 

9

• I en studie visade man att blandningar av klororganiska 

föreningar, från grupperna PCB och så kallade 

dioxiner, gav olika typer av kombinationseffekter (synergism, 

antagonism och additiva effekter) jämfört 

med de enskilda föreningarnas effekt på immunförsvaret 

i olika organismer 73 . Dioxiner sprider människan i 

miljön ofrivilligt, främst genom förbränningsprocesser 

(läs mer om dioxiner i kapitel 7). 

• Polyaromatiska kolväten (PAH) är en grupp bioackumulerande 

och i vissa fall cancerframkallande organiska 

föreningar som sprids i miljön genom alla slags 

förbränningsprocesser som trafik, förbränning av kol 

och olja, skogsbränder och vulkanutbrott. I en studie 

av PAH:ers effekt på immunförsvarets aktivitet, gav 

blandningar av PAH upphov till synergistiska kombinationseffekter 

74 . En annan studie visade att metallen 

kadmium och det polyaromatiska kolvätet benzo[a] 

pyren var för sig påverkade immunförsvaret, men när 

redan kadmiumexponerade fiskar också exponerades 

för benzo[a]pyren, blev effekten betydligt större än vad 

man förväntade sig från de enskilda kemikaliernas effekter 

75 . 

Störningar av fosterutveckling 

Ett växande foster (embryo) genomgår serier av noggrant 

koordinerade faser av celltillväxt, celldöd och bildning av 

organ. Obalanser i dessa faser leder till utvecklingsstörningar, 

vilket kan resultera i att fostret missbildas eller dör. 

Det finns många exempel på dokumenterade kombinationseffekter 

med avseende på fosterutveckling. Nedan följer 

några exempel: 

• I en studie av effekterna av bisfenol A (BPA), en vanlig 

råvara vid tillverkning av bl a polykarbonat- och epoxiplast 

och genistein som är en östrogenliknande förening 

i sojabönor, fann man hos råttfoster tydliga synergistiska 

effekter med avseende på olika kroppsdelars 

10 


proportioner och på organutvecklingen, speciellt ryggmärgen 

och de delar i hjärnan och nervsystemet som 

är kopplade till syn och doft 76 . Forskargruppen som 

utförde studien menar att det finns risk för liknande 

effekter på människans fosterutveckling, vilket är oroande 

då användningen av BPA är stor, samtidigt som 

konsumtionen av sojabaserade produkter (vegetariska 

alternativ till bland annat mjölkprodukter) stadigt 

ökar. I en nyligen utförd studie i USA på innehållet av 

BPA i urin, kunde BPA detekteras i 93% av alla prover 77 . 

• BPA och bekämpningsmedlet pentaklorfenol kan förekomma 

i miljön som kombinerade föroreningar i 

vatten 78 , vilket kan vara skadligt för vattenlevande organismer. 

Kombinationseffekter med avseende på embryodöd 

och hjärtödem i fiskembryon exponerade för 

dessa föreningar kunde visas i en studie 52 . 

Kombinationseffekten uppkom redan då fiskarna exponerades 

för pentaklorfenol i koncentrationer som 

understeg den lägsta koncentrationen för vilken effekt 

kan detekteras – LOEC-värdet. Studien visade förekomst 

av både synergistiska och antagonistiska kombinationseffekter. 

Metallerna järn och aluminium sprids i stora mängder i 

miljön. Några användningsområden med spridning till 

miljön är fällningskemikalier i vattenreningsverk, kosttillskott 

och mediciner, samt industriella processer. I kombination 

kan dessa metaller vara skadligare för fosterutvecklingen 

hos vissa vattenlevande organismer än metallerna 

var för sig. I embryon av musslor och sjöborrar har man 

observerat varierande grader av kombinationseffekter – från 

additiva till synergistiska – mellan järn och aluminium 53 . 

Embryona slutade utvecklas, missbildades, eller dog.


4. Hormonstörande ämnen och 

reproduktionstoxicitet 

Ett väl fungerande hormonsystem är en nödvändighet för 

en rad fysiologiska processer i kroppen, som fortplantningsförmåga, 

ämnesomsättning och nervsystemets utveckling. 

Hormonsystemet, som egentligen består av ett antal parallella 

system för olika funktioner, är organiserat i flera nivåer 

med återkopplingar sinsemellan. För att en viss fysiologisk 

funktion ska upprätthållas krävs oftast att flera 

hormoner produceras, frisätts och verkar på ett korrekt sätt. 

Denna uppbyggnad skapar många möjliga ”måltavlor” (se 

figur) för hormonstörande (eller endokrinstörande) ämnen, 

vilket också ökar risken för kombinationseffekter genom 

att olika substanser, trots att de verkar på skilda nivåer, kan 

störa samma process. 

Kemiska ämnen som stör hormonsystemets funktion 

och därigenom orsakar negativa hälsoeffekter brukar kalllas 

hormonstörande ämnen. Hormonstörande ämnen finns 

i ett brett spektrum av produkter, exempelvis bekämpningsmedel, 

plaster, textilier och läkemedel. De förekommer 

också naturligt i vissa växter och mögelsvampar. 

Hormonstörande ämnen har en stor geografisk spridning 

och kan ge upphov till skadliga effekter hos såväl människa 

som andra djurarter, däribland fåglar, fiskar och kräldjur79, 80, 81 . Epidemiologiska studier har under senare år påvisat 

samband mellan exponering för hormonstörande ämnen 

och bland annat fetma, diabetes, ADHD och missbildningar 

på urinvägar och könsorgan, vilket väckt frågan om dessa 

ämnens betydelse för folkhälsan 82, 83, 84, 85 . 

De första hormonstörande ämnena identifierades genom 

sina likheter med det kvinnliga könshormonet östrogen och 

länge ansågs just den kemiska likheten med kroppsegna 

hormoner, samt förmågan att imitera dessa, förklara den 

hormonstörande effekten. I takt med att nya substanser 

identifierats har fler mekanismer kartlagts och det är numera 

känt att hormonstörande ämnen påverkar även övriga 

nivåer i hormonsystemen. Denna grupp av föreningar 

skiljer sig också på flera viktiga punkter från andra giftiga 

ämnen. Ett grundkoncept inom toxikologi är att utifrån 

iakttagelser vid exponering för en viss dos kunna förutsäga 

vad som sker vid lägre doser. Detta har visat sig särskilt svårt 

för hormonstörande ämnen och i vissa fall är effekterna rakt 

motsatta vid exponering för låg och hög dos. Ett exempel är 

ftalaten DEHP, som i låga doser (10 mg/kg) påskyndar pubertetsutvecklingen 

hos försöksdjur medan höga doser (750 

mg/kg) istället försenar utvecklingen 86 . Effekterna av hormonstörande 

ämnen upptäcks ofta långt under NOECvärdena 

och missas därför med traditionella testmetoder. 

Vilka effekter som uppstår vid exponering för hormonstörande 

ämnen är dessutom starkt beroende av tidpunkten 

för exponering samt halterna av kroppens egna hormoner 

87, 88,89 . Ett tidsintervall som är särskilt känsligt är fosterstadiet 

hos pojkar, där utvecklingen är kritiskt beroende av 

testosteron. Pojkar med en hormonrubbning som gör att 

testosteron helt saknas eller hindras i sin verkan kommer 

att födas som pseudohermafroditer, dvs med kvinnliga yttre 

könsorgan trots att de har testiklar, medan mildare störningar 

ger en lägre grad av feminisering. Många forskare 

har därför valt att studera effekterna av hormonstörande 

ämnen, både enskilda substanser och blandningar, på fosterutvecklingen 

hos handjur, främst råttor. Härigenom har 

man kunnat identifiera ett kritiskt tidsfönster (dagarna 

15,5-19,5 i fosterstadiet), inom vilket exponeringen måste 

ske för att hanarna ska feminiseras. Under samma tidsintervall 

är även honorna sårbara, men då istället för ämnen 

som liknar testosteron och därigenom ger en oönskad maskulinisering 

90 . Med hänsyn tagen till människans fosterutveckling 

innebär detta att barnet sannolikt är känsligast 

under veckorna 8-14. 

Kombinationseffekter på utveckling och 

reproduktion 

För att identifiera och gradera en hormonstörning hos pojkfoster 

brukar man förutom att mäta halterna av testosteron 

även undersöka två sorters missbildningar eller avvikelser 

i urinvägar och könsorgan som uppkommer vid testoste- 

11

onbrist: hypospadi och kryptorkism. Hypospadi är en 

missbildning där urinröret mynnar på penisens undersida, 

medan kryptorkism innebär att testikeln inte vandrat ner i 

pungen från ljumskkanalen eller bukhålan. Ytterligare ett 

vanligt tecken på störd testosteronfunktion är ett reducerat 

avstånd mellan ändtarm och könsorgan (anogenitalt avstånd, 

AGD), vilket sannolikt är den känsligaste markören 

för rubbad testosteronfunktion 91 . 

Kombinationseffekter under fosterutvecklingen har dokumenterats 

för såväl föreningar inom samma kemiska 

grupp (t ex ftalater) som aktiva substanser i olika produkt- 

92, 93, 

kategorier, exempelvis plaster och bekämpningsmedel 

94 . Även kemikalier som har olika verkningsmekanismer 

eller måltavlor kan ge upphov till kombinationseffekter, 

liksom blandningar där de enskilda substanserna förekommer 

i sådana halter att de inte orsakar någon skada (No 

Observed Adverse Effect Level, NOAEL) 95, 96 . Dessa iakttagelser 

vederlägger den tidigare allmänt accepterade97 teorin 

att kombinationseffekter bara kan uppstå då varje ämne 

förekommer i doser som överstiger dess NOAEL och för 

kemikalier som verkar på samma sätt. Vanligen är det möjligt 

att uppskatta effekterna relativt väl med hjälp av dosadditionsmodellen, 

men det finns också exempel på blandningar 

som ger upphov till synergistiska effekter, vilka är 

svårare att förutsäga98, 99, 100 . 

Sammantaget kan man säga att människans fortplantning 

kan påverkas i mycket lägre koncentrationer än de som 

ger akuta effekter på barn och vuxna. 

Som nämnts tidigare fungerar ofta dos-additionsmodellen 

väl för att förutsäga kombinationseffekter. I ett experiment 

med en blandning av sex ftalater och fyra bekämpningsmedel 

följde sju av åtta parametrar (bl a 

missbildningar) den beräknade dos-additionskurvan 101 . Ett 

annat exempel på dos-addition är hämningen av testosteronproduktion 

hos råttfoster som exponerats för en ftalatblandning 

(DEHP, DBP, BBP, DiBP, DPP) 102 . 

12 


Kombinationseffekter av hormonstörande ämnen är inte 

begränsade till fosterutvecklingen eller de processer som 

regleras av testosteron. En cocktail bestående av sju östrogena 

substanser utvärderades i ett test där ämnen med östrogena 

egenskaper identifierades genom att de ökade livmoderns 

vikt, och man fann en markant kombinationseffekt. 

Blandningen bestod av nonylfenol, bisfenol A (BPA), metoxyklor, 

genistein, östradiol, dietylstilbestrol och etinylöstradiol, 

i doser som var och en var verkningslösa, och 

den fördubblade livmodervikten hos de behandlade råttorna 

103 . Också en blandning av två växtöstrogener (daidzein 

och genistein) och sex syntetiskt framställda föreningar 

(metoxyklor, o,p-DDT, oktylfenol, bisfenol A, 

beta-hexaklorocyklohexan och 2,3-bis(4-hydroxyfenyl)propionitril) 

gav signifikant högre livmodervikt då de analyserades 

i samma typ av test 104 . Effekten var dos-additiv och 

uppstod vid så låg dos som 1/10 av LOAEL (för de enskilda 

föreningarna). Pubertetsutvecklingen är ett annat exempel 

på en fysiologisk process som påverkas av ämnen med östrogena 

egenskaper. Samtidig exponering för genistein och 

metoxyklor gav honorna en tidigare och hanarna en senare 

pubertetsstart än icke-exponerade djur 105 . 

Förutom i djurstudier undersöks potentiellt hormonstörande 

ämnen, samt kombinationseffekter av dessa, ofta i 

cellkulturer, med så kallade in vitro-tester. Genom att isolera 

celler från något av de organ där det aktuella hormonet 

verkar är det möjligt att på ett mer direkt vis än i djurförsök 

undersöka om en kemikalie förstärker, motverkar eller tar 

rollen av det kroppsegna hormonet. Fördelen med denna 

typ av tester är att de inte nödvändigtvis kräver försöksdjur. 

De är också kostnadseffektiva och innebär att det går att 

analysera ett stort antal ämneskombinationer. Cellkulturer 

förmår bara att fånga upp effekter på en nivå i hormonsystemet, 

varför ett resultat från denna sorts tester vanligen 

och kan därför behöva kompletteras med försöksdjursstudier. 

Exempel på blandningar som visat sig ge upphov till 

östrogena kombinationseffekter i cellbaserade tester är UV-

filter (synergistisk, NOEC), läkemedel (synergistisk, 

NOEC), växtöstrogener (koncentrationsadditiv) och parabener 

(koncentrationsadditiv) 106, 107, 108, 109 . På motsvarande 

vis har antiandrogena effekter dokumenterats för olika 

blandningar av bekämpningsmedel 110, 111 . In vitro-metodiken 

har gått framåt mycket på senare tid, vilket kommer att 

leda till helt nya möjligheter för testning och nya teststrategier. 

Även om en majoritet av de studier som publicerats kring 

kombinationseffekter av hormonstörande ämnen har behandlat 

könshormonreglerade funktioner så finns det andra 

intressanta exempel. Ett amerikanskt forskarteam visade 

2005 att en blandning av 18 polyhalogenerade aromatiska 

kolväten (däribland 12 PCB och 2 dioxiner) hämmade 

sköldkörtelns funktion (frisättning av tyroxin) hos råttor. 

Vid låga, miljömässigt relevanta, doser var effekten dosadditiv, 

medan den vid högre doser var synergistisk 112 . 

Att avgöra vilken betydelse hormonstörande ämnen har 

för dagens folkhälsoproblem är ingen lätt uppgift. De studier 

som redovisats här ger emellertid all anledning till oro. 

Detta inte minst sedan de hormonrelaterade störningarna 

ökat kraftigt de senaste decennierna. Exempelvis var spermiekoncentrationerna 

bara hälften så höga år 1990 som 

femtio år tidigare och antalet pojkar som föds med urinrörets 

mynning på penisens undersida ökar i såväl Europa som 

Nordamerika 113, 114, 115 . Den kraftiga förändringen under kort 

tid samt iakttagelsen att andra generationens invandrare 

följer det nya hemlandets statistik indikerar starkt att den 

bakomliggande förklaringen är en eller flera miljöfaktorer 116 . 

Epidemiologisk forskning har traditionellt sett fokuserat på 

enskilda föreningar eller grupper av strukturellt likartade 

substanser, men nyligen publicerades en studie som analy- 


serade 121 hormonstörande ämnen i bröstmjölk hos danska 

och finska kvinnor 117 . Finland har en låg och Danmark 

en hög frekvens av reproduktiva störningar, varför man 

önskade utreda om orsaken låg i en skillnad i kemikalieexponering. 

Resultatet var entydigt: proverna från Danmark 

innehöll avsevärt mer av de hormonstörande ämnena än de 

finska proverna. Troligen uppstår alltså kombinationseffekter 

mellan de kemikalier vi har i blodet, något som sedan 

yttrar sig i form av bland annat testikelcancer och urogenitala 

missbildningar. Om andra sjukdomar och störningar, 

såsom diabetes och ADHD, kan kopplas till en generellt 

högre kemikalieexponering är ännu inte undersökt, men 

sådana studier vore förstås värdefulla. 

Fördjupning – Östrogener skadar miljön 

Östrogenliknande substanser har uppmärksammats också för sina 

miljöfarliga egenskaper. Under tidigt 1990-tal iakttog forskare 

tydligt östrogena effekter hos fisk nedströms reningsverk i 

England, något som senare dokumenterats även i Sverige, vilket 

innebar ett ökat intresse för frågan 118, 119 . Som markör användes i 

dessa studier (liksom i många andra) koncentrationen av vitellogenin, 

ett leverprotein vars produktion är starkt kopplad till exponering 

för östrogena ämnen. Även om antalet studier är begränsat 

har man kunnat påvisa kombinationseffekter av östrogena föreningar 

även hos fisk. En blandning av 17 β-östradiol (kroppseget 

östrogen) , 17 α-etinylöstradiol (p-pilleröstrogen), bisfenol A, nonylfenol 

och oktylfenol inducerade vitellogeninproduktion på ett 

koncentrations-additivt sätt hos sötvattensarten Phimephales 

promelas (en karpfisk) 120 . På motsvarande sätt visade sig en 

blandning av östradiol, etinylöstradiol och bisfenol A höja vitellogeninkoncentrationerna 

hos havsabborre 121 . Även i detta fall var 

effekten koncentrationsadditiv. I likhet med flera andra nämnda 

studier uppstod den östrogena effekten i de båda fiskexperimenten 

vid doser där de enskilda ämnena var verkningslösa. 

13

14 

Fördjupning – Kombinationseffekter på manliga hormoner 

En nyligen publicerad studie av Sofie Christiansen och hennes 

medarbetare vid Danmarks Tekniske Institut illustrerar på ett bra 

sätt flera av dessa aspekter 122 . I studien undersöktes en blandning 

av fyra kemikalier med olika användningsområden, nämligen ftalaten 

DEHP, bekämpningsmedlen vinclozolin och prochloraz, samt 

läkemedlet finasterid. Samtliga dessa fyra föreningar är väl dokumenterade 

som hormonstörande ämnen, men med olika måltavlor. 

DEHP minskar produktionen av testosteron från kolesterol 

(måltavla 3, se figur 1), vinclozolin hindrar androgenen dihydrotestosterons 

(DHT) verkan genom att blockera dess inbindning till 

androgenreceptorn (måltavla 5), Finasterid (läkemedel mot godartad 

prostataförstoring) blockerar omvandlingen av testosteron till 

DHT (måltavla 4), medan prochloraz har flera av dessa steg som 

måltavlor (3 och 5) 123, 124, 125, 126,127 . Blandningen visade sig ge upphov 

till både dos-additiva och synergistiska kombinationseffekter 

på fosterutvecklingen, beroende på vilken parameter som analyserades. 

Det anogenitala avståndet (AGD) hos exponerade råttor 

minskade på ett dos-additivt vis, medan effekten var synergistisk 

med avseende på hypospadier. Denna missbildning observerades 

vid 3-4 gånger lägre doser än vad som beräknats i den teoretiska 

modellen för dos-addition. Ytterligare ett intressant resultat från 

studien var att AGD reducerades vid exponering för en blandning 

där doserna av varje enskilt ämne motsvarade NOAEL. Även andra 

typer av blandningar kan störa fosterutvecklingen vid NOAELdoser 

(eller lägre). Exponering för en cocktail av fem fungicider 

(svampdödande bekämpningsmedel), där de ingående doserna 

var så låga som 25% av NOAEL, gav en hög frekvens (>40%) av 

hypospadier hos den hanliga avkomman. Samtidigt såg man även 

en signifikant förändring av AGD hos såväl han- som hondjur 128 . 

Rädda mannen

2 

1 

Hypotalamus 

Hypofys 

GnRH 

LH 

7 

6 


Figur 1. Exempel på hormonell reglering och möjliga måltavlor för hormonstörande 

ämnen. Från hypotalamus frisätts hormonet GnRH (måltavla 1) 

som verkar på hypofysen och ger frisättning av hormonet LH (måltavla 2). I 

testikeln inducerar LH produktion av testosteron från kolesterol (måltavla 3). 

I prostatan omvandlas sedan testosteron till dihydrotestosteron (måltavla 

4), en mer potent androgen*, som verkar genom att binda till androgenreceptorn 

(måltavla 5). Via en återkopplingsmekanism styr nivåerna av testosteron 

även hur mycket GnRH och LH som frisätts från hypotalamus respektive 

hypofysen (måltavla 6 och 7). Samtliga dessa steg är potentiella 

måltavlor för hormonstörande ämnen. 

*Androgener är en grupp av könshormoner som styr könsutvecklingen hos 

män. De utövar sin effekt genom att binda till en specifik receptor, androgenreceptorn. 

De två viktigaste androgenerna är testosteron och dihydrotestosteron 

(DHT). 

Testikel 

Prostata 

kolesterol testosteron Testosteron kolesterol DHT 

3 

4 

AR 

5 

15

16 


5. Politik och lagstiftning på kemikalieområdet 

Kemikalielagstiftningen går tillbaka långt i tiden, inom EU 

till 1960-talet. Reglerna som rör industrikemikalier inom 

EU har nyligen omarbetats. En direkt gällande förordning 

kallad REACH 129 (Registration, Evaluation, Authorisation 

and restrictions of CHemicals) trädde i kraft 2007. 

Registreringsreglerna ställer krav på data för ämnen inom 

vissa volymintervall, men fokus ligger på de enskilda ämnena. 

Det innebär att kunskapen om ämnena kommer att 

öka, men det ger inte automatiskt kunskap om blandningar 

och kombinationseffekter eller hormonstörande effekter. 

Vilka egenskaper som måste testas för registreringen beror 

också på hur mycket som tillverkas eller importeras av 

ämnet. Ju större volymer, desto mer testdata krävs. För 

ämnen som tillverkas i kvantiteter mellan ett och tio ton ska 

toxikologiska data tas fram om hudirritation, ögonirritation, 

hudsensibilisering, mutagenicitet och akut toxicitet. 

Miljöeffekter som ska undersökas gäller toxicitet i vattenmiljö 

för kräftdjur och alger respektive lättnedbrytbarhet. 

För ämnen som tillverkas i volymer över 100 ton ställs högre 

krav på data, som omfattande reproduktionsstudier, toxicitet 

för jordlevande organismer, kroniska toxicitetstester 

på fisk och kartläggning av spridningsvägar i miljön. 

Omvänt saknas krav på ämnen i volymer under 1 ton, vilket 

faktiskt är merparten av de ämnen som kan finnas på marknaden. 

För kemiska produkter gäller även CLP-förordningen 130 

om klassificering, märkning och förpackning av produkter. 

Den tar upp hur blandningar ska klassificeras och märkas, 

men i de allra flesta fall utgår man då från data för de enskilda 

ämnena. För ämnen i kvantiteter under tio ton räcker 

inte den information som tas fram genom REACH för att 

kunna klassificera ämnena korrekt. Blandningar märks 

utifrån sina fysikaliska egenskaper (brandfara, explosivitet 

mm), hälsoeffekter (giftighet, cancer, reproduktionsstörningar 

mm) och miljöeffekter (främst för vattenlevande 

organismer som fisk, kräftdjur och alger). Det är bara för 

akut förgiftning för djur och växter på land eller i vatten som 

man i vissa fall försöker ta hänsyn till hur olika ämnen samverkar 

i blandningen. 

Det finns annan lagstiftning på miljöområdet där man 

istället tittar på tillståndet i miljön. Exempel är ramdirektivet 

för vatten 131 som bland annat sätter gränsvärden för 

vissa ämnen i vatten och industriemissionsdirektivet 

(IED) 132 som sätter gränser för utsläpp till luft och krav på 

bästa möjliga teknik. Ramdirektivet för vatten sätter upp 

miljökvalitetsnormer för 33 prioriterade ämnen. I det tekniska 

vägledningsdokument för miljökvalitetsnormer som 

håller på att utvecklas kommer blandningar att beröras. De 

blandningar av olika ämnen som uppträder i luft och vatten 

är alla oavsiktliga, och sammansättningen blir därför svårare 

att förutsäga. 

Lagstiftningen för bekämpningsmedel, dvs växtskyddsmedelsdirektivet 

(91/414/EG) och biociddirektivet (98/8/ 

EG) reglerar användningen av växtskyddsmedel (medel som 

huvudsakligen används i jordbruket och i parker, golfbanor 

och hemträdgårdar) och biocider (hit hör övriga bekämpningsmedel, 

t ex träskyddsmedel, båtbottenfärger, råttgifter, 

desinfektionsmedel), Lagstiftningen för växtskyddsmedel 

har nyligen omarbetats och direktivet ersätts av växtskyddsmedelsförordningen 

1107/2009/EG, som skall tillämpas 

från 14 juni 2011. Den ställer bl a utökade krav på att resthalter 

av flera olika bekämpningsmedel i livsmedel eller 

foder inte får ha skadlig effekt på hälsan. Även för biocider 

håller lagstiftningen på att ses över och även där blir det en 

kommande förordning.

6. Vägar framåt 

Naturskyddsföreningen har sedan lång tid arbetat med kemikalier, 

dels med analys och kartläggning av miljögifter i 

pilgrimsfalk, havsörn och konsumentprodukter, dels med 

miljömärkningen Bra Miljöval och konsumentguidning, 

dels med förslag på utvecklad lagstiftning på svensk och 

internationell nivå, inklusive förslag på förbud av enskilda 

kemikalier som DDT eller tekniker som klorgasblekning av 

papper. Föreningens policy för miljögifter beskriver målsättningar, 

ställningstaganden och åtgärder för att bland 

annat riksdagens mål om en giftfri miljö inom en generation 

ska kunna uppnås. Försiktighetsprincipen och förorenarens 

ansvar är två grundstenar i policyn, dvs att förebyggande 

åtgärder ska vidtas redan vid osäkerhet om miljö- och hälsohot, 

och att förorenaren ska täcka kostnaderna för dessa. 

En central åtgärd är att kräva att alla som använder kemikalier 

hela tiden ska ersätta och söka alternativ till farliga 

ämnen. 

Genom miljömärkningen Bra Miljöval gör föreningen 

det enklare för konsumenter att följa utbytesprincipen i 

vardagen. Bra Miljöval sätter gränser för vilka egenskaper 

hos en kemikalie som kan accepteras med utgångspunkten 

är att ju mindre giftiga kemikalierna är som enskilda 

ämnen, desto lägre bör den kombinerade giftigheten sannolikt 

bli. Med stärkta grundläggande lagkrav på bättre 

kunskaper och data om exempelvis kombinationseffekter 

kan spjutspetskrav på den punkten utvecklas inom miljömärkningen. 

Det är viktigt att inse att miljömärkningens 

syfte är att vägleda konsumenter till de relativt bättre produkterna, 

och att märkningen inte kan ersätta lagstiftning 

för att begränsa de farligaste ämnena eller teknikerna. 

Denna rapport har beskrivit vad som är känt idag om 

blandningars giftighet och vilka luckor som finns i dagens 

lagstiftning. Det finns tyvärr anledning till stor oro. De 

kombinationseffekter som dokumenterats i djurförsök, exempelvis 

förskjuten pubertetsutveckling och missbildningar 

av könsorganen, är samma typ av störningar som ökat 

kraftigt i befolkningen under senare år. Effekterna uppstår 


dessutom redan vid nivåer som uppmätts i naturen, eller 

betraktas som säkra enligt dagens riskbedömningsmetodik. 

Att forskare dessutom visar att hormonstörande ämnen kan 

förstärka varandras effekter är extra skrämmande, särskilt 

när de förekommer i stort antal och med en stor geografisk 

spridning. Det krävs därför skyndsamma åtgärder för att 

Rädda mannen, vilket självfallet innebär att skydda även 

barn och foster, och därmed också kvinnor. 

En första åtgärd är att se över systemet för riskbedömningar. 

Trots att behovet av data och kunskap är stort finns 

allvarliga brister, exempelvis att kombinationseffekter inte 

bedöms trots att forskningen tydligt visar att sådana finns. 

I människors blod finns en cocktail av hundratals kemikalier 

och att bedöma dessa var för sig utan att ta hänsyn till 

kombinationseffekter är inte försvarbart. Ett argument mot 

att inkludera kombinationseffekter i riskbedömningen har 

varit att de tänkbara interaktionerna är oändliga och att 

tillförlitliga beräkningsmodeller saknats. Vår genomgång 

visar emellertid att det numera finns väl fungerande modeller 

att tillämpa på hormonstörande ämnen. Dosadditionsmodellen 

kunde i de flesta fall förutsäga kombinationseffekter 

med hög precision och visade sig tillämpbar 

även på substanser med olika verkningsmekanismer. 

Oberoende verkan-modellen däremot underskattade genomgående 

effekterna 133, 134 . Därför bör dos-additionsmodellen 

introduceras så snart som möjligt i riskbedömningssammanhang, 

samtidigt som forskningen om nya 

testmetoder förstärks. 

En annan viktig aspekt vid riskbedömning av hormonstörande 

ämnen är att identifiera särskilt känsliga grupper 

så att de kan skyddas. Känsligheten varierar mellan olika 

tidsperioder i livet och med halterna av kroppens egna hormoner. 

En ökad sårbarhet kan också uppstå som följd av 

genetisk variation mellan olika individer eller befolkningsgrupper. 

Därtill är ämnets egenskaper centrala. Exempelvis 

är pojkfoster mycket känsliga för substanser som hämmar 

testosteron medan förpubertala flickor är extra sårbara för 

17

ämnen med östrogen verkan. Ökad kunskap om enskilda 

kemikalier är också grunden för att kunna förutse möjliga 

kombinationseffekter och utveckla modeller för riskbedömning. 

Ytterligare forskning kring hormonstörande ämnen, 

såväl enskilda substanser som blandningar, bör därför prioriteras 

samtidigt som åtgärder snabbt vidtas för att stärka 

skyddet för de mest utsatta. Den rapport från 2009 som 

fastslog att danska två-åringar exponeras för sådana nivåer 

av hormonstörande ämnen att deras hälsa riskeras visar på 

behovet av snabba åtgärder 135 . 

När det gäller klassificering och märkning av blandningar 

bör de enkla teoretiska modellerna snabbt börja användas 

för att åtminstone i någon mån ta hänsyn till kombinationseffekter. 

Det är svårare att i dagsläget se hur de 

oavsiktliga blandningar som finns i vatten och luft ska hanteras. 

I vissa fall kan giftigheten testas, men det är inte alltid 

realistiskt och i sådana fall måste ämnena bedömas utifrån 

deras inneboende egenskaper, i linje med försiktighetsprincipen. 

När väl ämnen är mer eller mindre kartlagda krävs beslut 

om någon form av reglering. Redan misstanke om farliga 

egenskaper, såsom giftighet, hormonstörande egenskaper 

eller persistens kombinerad med bioackumulerande förmåga 

bör sätta stopp för introduktionen av nya ämnen och 

leda till utfasning av befintliga. Det kräver i sin tur en reformering 

av kemikalielagstiftningen. REACH-förordningen, 

exempelvis, måste allmänt sett inkludera ämnen i lägre 

volymer och modifieras så att det blir lättare att få till stånd 

tillståndsprövning eller restriktioner. 

18 


När det gäller hormonstörande ämnen är fyra områden 

viktig att fokusera på i REACH och övrig kemikalielagstiftning. 

Det är krav som miljöroganisationer i hela Europa står 

bakom, se bilaga. För det första är det viktigt att omgående 

lägga mer resurser på arbetet med att identifiera och föra in 

kända och misstänkta hormonstörande ämnen inom ramen 

för REACH, särskilt i de fall då barn och kvinnor i fruktsam 

ålder kan tänkas exponeras. För det andra behöver kraven 

på substitution av ämnen skärpas i REACH. Särskilt utifrån 

insikten om cocktaileffekter bör hormonstörande ämnen 

framöver automatiskt räknas till de ämnen som i REACH 

klassas som särskilt farliga, och för sådana bör tillstånd 

aldrig medges om det finns mindre farliga alternativ. För 

det tredje bör information om sådan klassning alltid vara 

transparent och fullt tillgänglig för konsumenter och företag 

som använder kemikalier i sin verksamhet. För det fjärde 

krävs framöver en genomgripande reformering av samtliga 

kemikalieregler inom EU, så att ämnen som är 

hormonstörande, enligt kriterier i linje med försiktighetsprincipen, 

alltid blir föremål för regleringsåtgärder. 

Naturskyddsföreningen har i olika sammanhang lämnat en 

rad förslag på sådana reformer för en politik för en giftfri 

miljö, som bland annat innebär att mannens fertilitet kan 

skyddas.


7. Fakta om olika kemikalier 

Bisfenol A (BPA) 

Funktion: 

BPA används huvudsakligen till produktion av polykarbonatplast och till s.k. 

epoxiinnehållande limmer. Polykarbonatplaster har stor spridning och användning 

i samhället, t.ex. i vattenflaskor, sportutrustning, CD och DVD och 

glasögonlinser. 

Kända miljö- och hälsoproblem: 

BPA har hormonliknande egenskaper, vilka kan orsaka fosterskador vid exponering 

under fosterstadium, fortplantningsstörningar, påverka immunförsvaret, 

och man misstänker också att BPA är cancerframkallande. 

Baserat på laboratorieförsök och observationer av olika organismer i miljön, 

anses BPA kunna leda till feminisering av hanar. BPA är klassificerat som 

farligt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter 

i miljön. 

Restriktioner: 

Inom ramen för europeiska unionen utförs just nu en riskutvärdering av 

BPA. Danmark och Kanada har förbjudit BPA i nappflaskor. EU har tagit beslut 

om att Bisfenol A inte får finnas i nappflaskor fr o m sommaren 2011. 

DDT 

DDT är en insekticid (insektsdödande medel) som utvecklades under 

1940-talet. Under andra världskriget användes DDT frekvent mot insektsburna 

sjukdomar såsom malaria och tyfus. Kommersiellt tillgänglig DDT är 

egentligen en blandning av flera kemikalier, där huvuddelen utgörs av p,p’- 

DDT och o,p’-DDT. 

Kända miljö- och hälsoegenskaper: 

DDT är hormonstörande och under 50- och 60-talen fann man att det störde 

könsutvecklingen samt orsakade äggskalsförtunning hos fåglar. Det är 

också svårnedbrytbart, bioackumulerande och klassificerat av WHO (IARC) 

som ”möjligen cancerogent för människor”. 


Sedan 1969 råder ett totalförbud mot DDT i Sverige. 1986 förbjöds det inom 

EU och 2001 var DDT ett av de tolv ursprungliga ämnena att föras upp på 

Stockholmskonventionens lista över långlivade organiska ämnen som kräver 

långtgående globala åtgärder. Dock används DDT fortfarande mot malaria 

av många länder i Syd. 

Dioxiner 

Funktion: 

Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade förbränningsprodukter 

som kan bildas när organiskt material bränns tillsammans med material som 

innehåller klor, t.ex. PVC-plast. Dioxiner har inga användningsområden, 

utan är en oönskad miljöförorening. 


Dioxiner är fettlösliga och svårnedbrytbara och tas därför lätt upp av organismer 

och kan spridas i ekosystemens näringsvävar. Eftersom de är fettlös- 

liga hittar man dem främst i animaliska livsmedel med hög fetthalt. Flera av 

dem kan skada fosterutvecklingen, ge störningar i immunförsvaret och den 

allmänna ämnesomsättningen, samt leda till DNA-skador (mutationer), vilket 

kan resultera i cancer. Giftigast av dioxinerna är 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin 

(TCDD). TCDD är ett av de mest potenta miljögifter man känner 

till. Det är klassat av WHO (IARC*) som cancerframkallande för människor 

och endast ytterst låga halter bedöms som säkra. 

Fosterutvecklingen är särskilt sårbar för dioxinexponering och därför rekommenderar 

Livsmedelsverket gravida att inte äta fet Östersjöfisk mer än 

två-tre gånger per år. Sverige har ett undantag från EU:s regler, vilket medger 

försäljning av fisk med dioxinhalter som överskrider de gemensamma 

gränsvärdena. 

*IARC är en förkortning för International Agency for Research on Cancer 

som är WHO:s cancerforskningsorgan. 

Finasterid 

Funktion: 

Finasterid är ett läkemedel mot godartad prostataförstoring. Det verkar genom 

att blockera omvandlingen av testosteron till dihydrotestosteron (DHT). 

DHT är ett hormon som stimulerar prostatans tillväxt och därför vill man 

stoppa produktionen av det, vilket man kan göra med finasteridbehandling. 

Under fosterutvecklingen är DHT däremot absolut nödvändigt för att pojkfoster 

ska utvecklas normalt och som gravid måste man vara väldigt aktsam 

så att man inte kommer i kontakt med finasterid. 


Finasterid är svårnedbrytbart och bioackumuleras i naturen. Det också 

skadligt för vattenlevande organismer. I människokroppen bryts dock finasterid 

ned till mindre aktiva ämnen innan det utsöndras. 

Ftalater 

Ftalater är en grupp av kemikalier som produceras i stora mängder och förekommer 

i en lång rad vardagsartiklar. Små ftalater med låg molekylvikt finner 

man i kosmetika medan större ftalater med högre molekylvikt används 

som mjukgörare i plast. Det är främst de stora ftalaterna som är förknippade 

med negativa hälsoeffekter. Bland dessa hittar man dibutylftalat (DBP), dietylhexylftalat 

(DEHP), bensylbutylftalat (BBP), diisobutylftalat (DIBP), diisodecylftalat 

(DIDP), diisononylftalat (DINP) och di-n-oktylftalat (DNOP). 


DBP, DEHP, BBP, DIBP, DIDP, DINP, DNOP är hormonstörande (i varierande 

grad) och kan störa fosterutveckling och fortplantningsförmåga. Vissa ftalater 

har också miljöfarliga egenskaper. Exempelvis är DBP och BBP bioackumulerande 

och mycket giftiga för vattenlevande organismer. 


Fyra ftalater (DEHP, DBP, BBP och DIBP) finns upptagna på kandidatlistan till 

REACH, vilket innebär att de identifierats som särskilt farliga ämnen. För användning 

av dessa ämnen kan det längre fram komma att krävas särskilt tillstånd. 

Att de finns med på kandidatlistan innebär också att försäljaren av en 

19

vara som innehåller mer än 0,1% av någon av dessa ftalater har en skyldighet 

att, på begäran, informera sina kunder om detta. 

Särskilda regler begränsar hur ftalater får användas i leksaker. DEHP, DBP, 

BBP får inte förekomma i halter över 0,1% i några leksaker eller barnavårdsartiklar, 

medan DIDP, DINP och DNOP är förbjudna över 0,1% i leksaker eller 

barnavårdsartiklar som kan stoppas i munnen. DEHP är ett av 

Vattendirektivets prioriterade ämnen och skall således fasas ut. 

Danmark har under våren 2011 föreslagit en reglering av ftalaterna DEHP, 

DBP, BBP och DIBP baserat på deras kombinationseffekter. 

Metallföreningar 

Funktion: 

Metaller har i samhället en uppsjö av olika funktioner, men förekommer 

också som föroreningar, t.ex., i drivmedel och konstgödsel. 

Aluminium används, främst, till metallegeringar, men används även i kosmetika 

och mediciner. 

Arsenik har tidigare använts i stor mängd som impregneringsmedel i träindustrin. 

Den kan även ingå i legeringsmetaller och användas i glastillverkning. 

Bly används, bland annat, i ackumulatorer och elektronisk utrustning, kablar, 

i färger, vikter och ammunition, kristallglas, samt som strålskydd. 

Järn används främst till produktion av stål. 

Kadmium har tidigare använts i stor skala i batterier, men användningen där 

minskar stadigt, i solpaneler, som stabilisator i plaster, samt i pigment. 

Kadmium är en förorening i konstgödsel. 


Aluminium kan passera blod-hjärn-barriären och misstänks ha en koppling 

till uppkomst av demens och Alzheimers sjukdom, även om sambanden inte 

är helt klarlagda. Aluminium är giftigt för fiskar genom att det skadar gälarna. 

Arsenik orsakar störningar i ämnesomsättningen och är klassificerat som 

mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter 

i miljön. Arsenik tas lätt upp i organismer, ackumuleras och kan 

spridas i ekosystemens näringsvävar. Flera arsenikföreningar misstänks, 

dessutom, vara cancerogena. 

Bly kan passera blod-hjärn-barriären och över moderkakan från moder till 

foster. Nervskador och skador på hjärt-kärlsystemet är de allvarligaste hälsoeffekterna 

av bly. Allt fler blyföreningar misstänks även vara cancerframkallande. 

Bly är mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka 

skadliga långtidseffekter i miljön. 

Järn finns normalt inte fritt i cellerna, utan är bundna till proteiner och enzym. 

Ofta är järnet vitalt för enzymfunktionen. Exponering för andra me- 

20 


taller kan dock frisätta järn i cellerna och orsaka uppkom av fria radikaler 

som leder till, bl.a., DNA-skador, vilket kan öka risken för cancer. 

Kadmium och flera av dess föreningar är klassificerade som cancerogena, 

samt mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga 

långtidseffekter i miljön. Eftersom kadmium lätt tas upp i organismer och 

ackumuleras i dem, sprids metallen i ekosystemens näringsvävar. Kadmium 

passerar över moderkakan från moder till foster och skadar njurar och skelett. 


Användningen av vissa aluminiumföreningar begränsas i kosmetika av kosmetikadirektivet 

(direktiv 1976/768/EG) och i leksaker av leksaksdirektivet 

(direktiv 2009/48/EG). 

Användningen av arsenik i den Europeiska Unionen begränsas enligt REACH, 

bilaga XVII, i båtbottenfärger och konserveringssyften. Det är även begränsat 

i leksaker enligt leksaksdirektivet (direktiv 2009/48/EG), 

Blykarbonater- och sulfater är enligt REACH, bilaga XVII, förbjudna att användas 

till färger i Europeiska Unionen. Bly regleras dessutom i elektriska 

och elektroniska produkter via RoHS-direktivet (direktiv 2002/95/EG), i batterier 

av batteridirektivet (direktiv 2006/66/EG), i kosmetika av kosmetikadirektivet 

(direktiv 1976/768/EG), i leksaker av leksaksdirektivet (direktiv 

2009/48/EG), i drivmedel av bensindirektivet (direktiv 1998/70/EG), i direktivet 

för uttjänta fordon (direktiv 2000/53/EG), samt några direktiv som har 

med livsmedelsproduktion och förpackning att göra. 

Kadmium får enligt REACH, bilaga XVII, inte användas i Europeiska Unionen 

för färger eller de plasttyper som definieras i bilaga XVII . Det är även begränsat 

i leksaker enligt leksaksdirektivet (direktiv 2009/48/EG) och i elektroniska 

produkter via RoHS-direktivet (direktiv 2002/95/EG). Enligt kosmetikadirektivet 

(direktiv 1976/768/EG), är kadmium förbjudet i kosmetiska 

produkter. 

Metylkvicksilver 

Metylkvicksilver är en mycket giftig kvicksilverförening som bildas i naturligt 

i miljön från metalliskt kvicksilver. Metylkvicksilver är en fettlöslig förening 

och anrikas i näringskedjan. Den främsta exponeringskällan för oss 

människor är konsumtion av fisk. 


Metylkvicksilver överförs mellan mor och foster. Det passerar även blodhjärnbarriären, 

vars funktion är att hindra farliga ämnen att nå hjärnvävnaden. 

Metylkvicksilver, också i mycket låga halter, stör nervsystemets utveckling 

hos fostret. Vid exponering för höga doser är skadorna omfattande och 

yttrar sig i form av kraftigt nedsatt intellektuell och motorisk förmåga, 

medan en lägre exponering ger mer subtila störningar som försämrad 

språkutveckling och minneskapacitet. WHO (IARC) klassificerar metylkvicksilver 

som ”möjligen cancerframkallande hos människor”. 

Restriktioner:

Sedan 2009 har Sverige ett generellt förbud mot kvicksilver, vilket också inkluderar 

föreningar där kvicksilver ingår. Förbudet är mer omfattande än 

det tidigare från 1993, men omfattar inte vissa användningsområden där 

EU-harmoniserad lagstiftning råder. Av denna anledning kan kvicksilver förekomma 

i exempelvis belysning. Trots decennier av minskad kvicksilveranvändning 

i Sverige ökar halterna i naturen, vilket tydliggör behovet av gemensamma 

internationella regler och åtaganden. Utsläpp av kvicksilver och 

dess föreningar skall enligt vattendirektivet helt ha upphört år 2020. 

Nonyl- och oktylfenol 

Nonyl- och oktylfenol tillhör gruppen alkylfenoler och bildas som nedbrytningsprodukter 

av nonyl- respektive oktylfenoletoxilat (ytaktiva ämnen som 

används i rengöringsmedel). 


Nonyl- och oktylfenol är bioackumulerbara och giftiga för vattenlevande 

organismer (nonylfenol klassificeras som mycket giftigt). De är även hormonstörande. 


Inom EU finns lagstiftning som mycket stark begränsar användningen av 

nonylfenol och nonylfenoletoxilat i industriella processer. Dock saknas motsvarande 

lagstiftning för färdiga produkter, varför import av varor (t ex textilier) 

innehållande dessa ämnen är tillåten. Såväl nonyl- som oktylfenol tillhör 

vattendirektivets prioriterade ämnen. Detta innebär att de identifierats 

som mycket problematiska och skall fasas ut. Nonylfenol bedöms som så 

problematiskt att utsläpp till vattenmiljön helt skall ha upphört senast 2020. 

Parabener 

Parabener är en grupp av kemiska ämnen som används konserveringsmedel 

i bland annat kosmetika och läkemedel. Några vanligt förekommande 

parabener är metylparaben, etylparaben, propylparaben, benzylparaben och 

butylparaben. 


Butylparaben kan ge allergi vid hudkontakt och är bioackumulerande. 

Många parabener har också visat sig ha östrogena egenskaper. Starkast östrogena 

effekter uppvisar butyl- och propylparaben, vilka även visat sig sänka 

spermieproduktionen och testosteronnivån hos handjur. 


Sedan 1 januari 2011 tillåts inga parabener som konserveringsmedel i produkter 

som tvätt- och diskmedel. För användning i kosmetiska produkter råder 

dock inga begränsningar. 

Pentaklorfenol (PCP) 

Funktion: 

PCP har använts som växt- och svampbekämpningsmedel, till impregnering 

av trä, allmänt desinfektionsmedel, samt som komponent i båtbottenfärger. 



PCP är mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga 

långtidseffekter i miljön. Den är svårnedbrytbar under vissa miljöbetingelser 

och kan därför hittas i organismer och sediment. Akuttoxiska effekter av 

PCP-exponering omfattar, bl.a., skador på lungor, ögon, hud, blod och hjärta, 

njurar, levern och immunförvaret. 


Enligt REACH, bilaga XVII, är pentaklorfenol, eller dess salter och estrar, som 

rena föreningar (100%) förbjudna på marknaden i Europeiska Unionen, men 

får i halbegränsad mängd ingå i kemiska produkter som är blandningar mellan 

olika föreningar. 

Perfluorerade ämnen 

Perfluorerade ämnen har använts sedan 1950-talet för sina vatten- och 

fettavvisande egenskaper. De återfinns exempelvis i ytbehandlade kläder, 

brandsläckningsmedel och golvpolish. Gemensamt för perfluorerade ämnen 

är att de är ytterst svårnedbrytbara i naturen. Eftersom de är extremt långlivade 

är det viktigt att begränsa användningen och spridningen av alla perfluorerade 

ämnen, även de som ännu inte visat sig orsaka några negativa 

hälso- och miljöeffekter. 


Förutom att vara svårnedbrytbara, har vissa av de perfluorerade ämnena 

har också andra miljö- och hälsofarliga egenskaper. Perfluoroktansulfonat 

(PFOS), som sannolikt är den mest välkända av dem, kan bland annat skada 

fosterutvecklingen och ammande spädbarn. PFOS ansamlas i levern och 

blodet. Det är även giftigt för vattenlevande organismer. Kunskapen om 

många av de övriga perfluorerade ämnena är ännu mycket begränsad. 


Sedan 2006 råder inom EU ett förbud mot PFOS i kemiska produkter och varor. 

Förbudet inkluderar ämnen som bryts ned till PFOS, men undantar 

många användningsområden. 2009 fördes PFOS upp på Stockholmskonventionens 

lista över långlivade organiska ämnen som kräver långtgående 

globala åtgärder. PFOS är ett av elva ämnen som utvärderas för att 

eventuellt upptas som på vattendirektivets lista över ”prioriterade ämnen”. 

Polyaromatiska kolväten (PAH) 

Funktion: 

Polyaromatiska kolväten är en stor grupp förbränningsprodukter från ofullständig 

förbränning av organiskt material eller kan förekomma som beståndsdelar 

i petroleumprodukter, d.v.s. de oljor som framställs från mineralolja. 

PAH har, i sig, inga användningsområden, utan är oönskade 

miljöföreningar. 

Kända miljö- och hälsoproblem 

PAH är till varierande grader fettlösliga och svårnedbrytbara, varför de kan 

tas upp av organismer och spridas i ekosystemets näringsvävar, speciellt 

bland icke-ryggradsdjur som har extra svårt att bryta ned PAH. De kan orsaka 

skadliga långtidseffekter i miljön. Många av nedbrytningsprodukterna 

från PAH ger DNA-skador (mutationer), vilket kan resultera i cancer. PAH är 

21

den grupp av organiska föreningar som har flest kända cancerogener. 


I Europeiska Unionen regleras halterna av vissa PAH:er i utfyllnadsoljor till 

bildäck (se bilaga XVII till den europeiska kemikalielagstiftningen REACH). 

Polybromerade difenyletrar (PBDE) 

Funktion: 

Flamskyddsmedel i elektroniska produkter, möbler, fordon, plastartiklar och 

textiler. 


Polybromerade difenyletrar är en grupp av ca. 70 olika föreningar och tillhör 

gruppen bromerade flamskyddsmedel. De är i varierande grader fettlösliga 

och svårnedbrytbara och vissa tas lätt upp i organismer och sprids i ekosystemens 

näringsvävar, där de blir kvar under lång tid. Kunskapsluckorna rörande 

miljö- och hälsoeffekter är stora för flera av föreningarna. De fem 

PBDE-varianter (pentabromdifenyleter, oktabromdifenyleter, dekabromdifenyleter, 

tetrabrombisfenol A och hexabromcyklododekan) som använts i 

störst volymer historiskt är mest undersökta. Många PBDE är mycket giftiga 

för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i 

miljön, vissa skadar nervsystemet och oktabromdifenyleter är klassificerat 

som fortplantningsstörande. 


Penta– och oktadifenyletrar över en viss halt är förbjudna i kemiska produkter 

och varor inom Europeiska Unionen (se bilaga XVII i den Europeiska kemikalielagstiftningen 

REACH). PBDE är dessutom förbjudna att användas i 

elektriska och elektroniska produkter via det s.k. RoHS-direktivet (direktiv 

2002/95/EG). 

Polyklorerade bifenyler PCB) 

Funktion: 

PCB används som elektriska isoleringsvätskor i transformatorer och kapacitorer, 

hydrauloljor och skäroljor, kan finnas i fogmassor, färger och självkopierande 

papper, eller användas som mjukgörare och stabilisatorer i plaster 

22 


och cement, m.m. 


PCB är fettlösliga och svårnedbrytbara och tas därför lätt upp i organismer 

och sprids i ekosystemens näringsvävar, där PCB blir kvar under lång tid. 

PCB skadar hjärnan och dess utveckling, har hormonliknande egenskaper 

och kan leda till störningar i den allmänna ämnesomsättningen, fortplantningen 

och uppkomst av vissa cancertyper. Hög hudexponering kan leda till 

utslag, s.k. klorakne, och sår. 


All nyanvändning av PCB förbjöds 1978 i Sverige och sedan dess har PCB 

successivt fasats ut, senast genom förordningen SFS 2007:19. Globalt sett 

är PCB fortfarande ett miljöproblem. I Europeiska Unionen regleras framställning 

och användning av PCB genom Europaparlamentets och Rådets 

förordning EG 850/2004 och export av dem genom förordningen EG 

689/2008. 

Vinklozolin och prokloraz 

Vinklozolin och prokloraz är fungicider, dvs svampbekämpningsmedel. 


Vinklozolin kan skada fosterutvecklingen och ge nedsatt fortplantningsförmåga. 

Det är även bioackumulerande och giftigt för vattenlevande organismer, 

samt kan orsaka allergier. Därtill misstänks vinklozolin kunna ge cancer. 

Prokloraz är svårnedbrytbart, bioackumulerande och mycket giftigt för vattenlevande 

organismer. 

I rapporten nämns vinklozolin och prokloraz främst för sina hormonstörande 

egenskaper. Eftersom de stör den normala funktionen hos kroppens androgener 

(manliga könshormoner) kan de skada könsutvecklingen hos pojkfoster. 


Vinklozolin är inte tillåtet att användas inom EU. Prokloraz utvärderas för 

tillfället och innan beslut är fattat får det användas t om december 2011. 

Såväl vinklozolin som prokloraz används i många länder utanför EU.

8. Ordlista 

Nord och Syd 

Nord och Syd är i dag ett vedertaget begrepp, vilket visar på 

en socio-ekonomisk och politisk avgränsning som existerar 

mellan utvecklade länder (kollektivt kallade för Nord, 

"Global North") och utvecklingsländer samt länder i ekonomisk 

transition (kollektivt kallade för Syd, "Global 

South"). Begreppet är i dag vanligare att använda än till 

exempel begrepp som Tredje världen. 

In vitro 

Tester som görs på cellkulturer istället för att använda djurförsök. 

OECD-länder 

OECD är en samarbetsorganisation för främst industriländer 

som framför allt engagerar sig i ekonomi och utvecklingsfrågor. 

Vissa miljöfrågor finns också på agendan. 

Medlemmar är bland annat alla EU-länder, USA, Japan och 

Canada. Även länder som Mexico, Turkiet och Chile har 

blivit medlemmar på senare tid. 

Riskbedömning 

För att bedöma riskerna med kemiska ämnen görs riskbedömningar 

där den förutsedda exponeringen av ett ämne 

jämförs med den nivå där skadliga effekter uppstår. Då tar 

man hänsyn både till ämnets inneboende egenskaper (farlighet), 

exempelvis om det orsakar fortplantingseffekter 

eller allergier, och hur exponeringssituationen ser ut och 

beskriver risken. 

Toxikologi 

Läran om gifters egenskaper och verkningar. 

NOAEL/NOEC (No Observed Adverse Effect Level/No 

Observed Effect Concentration) 

Den högsta dos/koncentration, vid vilken ingen toxisk effekt 

iakttagits. 


Androgener 

Könshormoner som styr könsutvecklingen hos män och 

handjur. Hos människor är testosteron och dihydrotestosteron 

(DHT) de viktigaste. 

Antiandrogena effekter 

Så kallas effekter där androgenstyrda funktioner störs av 

exempelvis kemikalier. En sådan störning kan uppkomma 

genom att kemikalien minskar produktionen av hormonet 

(tex testosteron) eller blockerar dess verkan. 

LOAEL/LOEC (Lowest Observed Adverse Effect Level/ Lowest 

Observed Effect Concentration) 

Den lägsta dos/koncentration vid vilken en toxisk effekt 

iakttagits 

Bioackumulerande ämnen 

Ämnen med sådana egenskaper att de lagras i vävnader och 

ökar i koncentration eftersom de tas upp fortare än de bryts 

ned eller utsöndras 

Persistenta ämnen 

Ämnen som är långlivade eller svårnedbrytbara. 

Bekämpningsmedel 

Är ett samlingsnamn för växtskyddsmedel och biocider. 

Växtskyddsmedel används för att skydda växter inom jord- 

och skogsbruk mot angrepp, medan biocider är benämningen 

för de bekämpningsmedel som används i andra sammanhang, 

exempelvis båtbottenfärger och råttgift. 

23

9. Referenser 

1. European Commission (2001) “Towards Sustainability", A European Community 

Programme of Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable 

Development, Commission of the European Communities, COM(92) 23/II final, 

Brussels; White Paper - Strategy for a future Chemicals Policy. Commission of the 

European Communities, COM(2001) 88 final, Brussels. 

2. Olsson E, Posner S, Roos S, Wilson K, 2009. Kartläggning av kemikalieanvändning i 

kläder. Swerea IVF Uppdragsrapport 09/52 

3. Betts K. 2008. Does a key PBDE break down in the environment? Environment 

Science Technology,10.1021/es8018463. 

4. OECD, 2001. Environmental Outlook for the Chemicals Industry. Organisation for 

Economic Co- operation and Development (http://www.oecd.org/ 

dataoecd/7/45/2375538.pdf). 

5. Oakes et al., 2004. Diclofenac residues as the cause of vulture population decline in 

Pakistan. Nature. 427, 630-633. 

6. Larsson et al., 2007. Effluent from drug manufactures contains extremely high 

levels of pharmaceuticals. Journal of Hazardous Materials. 148, 751-755. 

7. International Labour Organization,2005 (http://www.ilo.org/global/About_the_ILO/ 

Media_and_public_information/Press_releases/lang--en/WCMS_075502/index. 

htm) 

8. World Bank, 2002. Toxics and poverty. The impact of toxic substances on the poor in 

developing countries. 

9. The National Vision, August 13th, 2008, Uganda. 

10 World Bank, 2002.Toxics and poverty. The impact of toxic substances on the poor in 

developing countries. 

11. Bouwman et al., 2006. Simultaneous presence of DDT and pyrethroid residues in 

human breast milk from a malaria endemic area in South Africa. Environ. Pollut. 144, 

902-917. 

12. Kinyamu et al., 1998. Levels of organochlorine pesticides residues in milk of urban 

mothers in Kenya. Bull. Environ. Contam. Toxicol. 60, 732-738. 

13. Magnusson U., Brunström B., Norrgren L. 2005. Fortplantningsstörningar och 

kemikalier. Centrum för Reproduktionsbiologi. ISBN 91-576-6816-7. 

14. Verreault J., Gabrielsen G.2006. Contaminants in Polar Bears: Temporal and 

Geographical Trends (http://mosj.npolar.no/filearchive/IsbjornTolkning(2006).pdf) 

15. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/ 

Kvicksilver/ 

16. Olsson M., Bignert A.1997. Miljöövervakningsdata ger perspektiv. (http://www.smf. 

su.se/nyfiken/ostersjo/arsrapp/ostersjo97/T6s16-19.pdf) 

17. Kortenkamp et al. 2009 State of the Art Report on Mixture Toxicity European 

Commission Study Contract Number 070307/2007/485103/ETU/D.1 

18. Nørgaard K. B. and Cedergreen, N. 2010. Pesticide cocktails can interact 

synergistically on aquatic crustaceans. Environ Sci Pollut Res (2010) 17:957–967 

19. Dahlloff, I., Grunnet, K., Haller, R., Hjorth, M., Maraldo, K., & Petersen, D. G. Analysis, 

fate and toxicity of zinc- and copper pyrithione in the marine environment. 2005. 

Nordic Council of Ministers. 

20. Koutsaftis, A. & Aoyama, I. 2006, "The interactive effects of binary mixtures of 

three antifouling biocides and three heavy metals against the marine algae 

Chaetoceros gracilis", Environmental Toxicology, vol. 21, no. 4, pp. 432-439. 

21. Kim,K.T, Klaine, S.J, Lin, S., Ke, P.C. and Kim, S.D. 2010, “Acute Toxicity of a Mixture 

of Copper and ingle-Walled Carbon Nanotubes to Daphnia Magna”, Environ. Toxicol. 

Chem. 2010;29:122–126. 

22. Richards, S. M. et al. 2004, "Effects of pharmaceutical mixtures in aquatic 

microcosms", Environmental Toxicology and Chemistry, vol. 23, no. 4, pp. 1035-1042. 

23. Cleuvers, M. 2004, "Mixture toxicity of the anti-inflammatory drugs diclofenac, 

ibuprofen, naproxen, and acetylsalicylic acid", Ecotoxicology and Environmental 

Safety, vol. 59, no. 3, pp. 309-315. 

24. Cleuvers, M. 2005, "Initial risk assessment for three beta-blockers found in the 

aquatic environment", Chemosphere, vol. 59, no. 2, pp. 199-205. 

25. Counter, S.A., Buchanan, L.H., 2004. Mercury exposure in children: review. 

Technology and Applied Pharmacology 198, 209-230. 

26. Dietert, R.R., 2009. Developmental immunotoxicity (DIT), postnatal dysfunction 

and childhood leukemia. Blood, Cells and Diseases 42, 108-112. 

27. Chen, M.-L., Lee, H.-Y., Chuang, Gou, B.-R., Mao, I.-F., 2009. Association between 

nonylphenol exposure and development of secondary sexual characteristics, 

Chemosphere 76, 927-931. 

28. Zahir, F., Shamim, J.R., Soghra, K.H., Khan, R.H., 2005. Low dose mercury toxicity 

and human health. Environmental Toxicology and Pharmacology 20, 351-360. 

24 


29. Royland, J.E., Wu, J., Zaiwa, N.H., Kodavanti, P.R.S., 2008. Gene expression profiles 

in the cerebellum and hippocampus following exposure to a neurotoxicant, Arcolor 

1254: Developmental effects. Toxicology and Applied Pharmacology 231, 165-178. 

30. Coburn, C.G., Cúrras-Collazo, M., Kodavanti, P.R.S., 2008. In vitro effects of 

environmentally relevant polybrominated diphenyl ether (PBDE) congeners on calcium 

buffering mechanisms in rat brain. Neurochemical Research 33, 355-364. 

31. Díez, S., Montuori, P., Pagano, A., Sarnacchiaro, P., Bayona, J. M., Triassi, M., 2008. 

Hair mercury levels in an urban population from Southern Italy: fish consumption as a 

determinant of exposure. Environment International 34, 162-167. 

32. Fischer, C., Fredriksson, A., Eriksson, P., 2008. Neonatal co-exposure to low doses 

of an ortho-PCB (PCB 153) and methyl mercury exacerbate defective developmental 

neurobehavior in mice. Toxicology 244, 157-165. 



34. Kerper, L.E., Ballatori, N., Clarksson, T.W., 1992. Methylmercury transport across 

the blood-brain barrier by an amino acid carrier. American Journal of Physiology 262, 

R761-R765. 

35. Goyer, R.A., 1995. Factors influencing metal toxicity. San Diego: Academic Press, p. 

31-45. 

36. Grandjean, P. Weihe, P., 1998. Cognitive performance of children prenatally 

exposed to safe levels of methylmercury. Environmental Research 77, 165-172. 

37. Kimborough, R.D., 1995. Polychlorinated biphenyls and human health: an update. 

Critical Reviews in Toxicology 25, 113-163. 

38. Bjerregaard, P., Dewailly, E., Ayotte, P., Pars, T., Ferron, L. Mulvad, G., 2001. Exposure 

of Inuit in Greenland to organochlorines through the marine diet. Journal of 

Toxicological Environmental Health Part A 62, 69-81. 

39. Kawashiro, Y., Fukata, H., Omori-Inoue, M., Kubonoya, K., Jotaki, T., Takigami, H., 

Sakai, S.-I., Mori, C., 2008. Perinatal exposure to brominated flame retardants and 

polychlorinated biphenyls in Japan. Endocrine Journal 55, 1071-1084. 

40. Eum, S.-Y., András, I. E., Couraud, P.-O., Hennig, B., Toborek, M., 2008. PCBs and 

tight junction expression. Environmental Toxicology and Pharmacology 25, 234-240. 

41. Seelbach, M., Chen, L., Powell, A., Choi. Y.-J., Zhang, B., Hennig, B., Toborek, M., 

2010. Polychlorinated biphenyls disrupt blood-brain barrier integrity and promote 

brain metastasis formation. Environmental Health Perspectives 118, 479-484. 

42. Kenet, T., Froemke, R.C., Schreiner, C.E., Pessah, I.N., Merzenich, M.M., 2007. 

Perinatal exposure to a noncoplanar polychlorinated biphenyl alters tonotopy, 

rececptive fields, and plasticity in rat primary auditory cortex. PNAS, The National 

Academy of Sciences of the USA 104, 7646-7651. 

43. Kimura-Kuroda, J., Nagato, I., Kuroda, Y., 2007. Disrupting effects of hydroxypolychlorinated 

biphenyl (PCB) congeners on neuronal development of cerebellar 

Purkinje cells: A possible causal factor for developmental brain disorders? 

Chemosphere 67, S412-S420. 

44. Stewart, P.W., Reihman, J., Lonky, E.I., Darvill, T.J., Pagano, J., 2003. Cognitive 

development of preschool children prenatally exposed to PCBd and MeHg. 

Neurotoxicological Teratology 25, 11-22.- 

45. Fein, G.G., Jacobson, J.L., Jacobson, S.W., Scwartz, P.M., Dowler, J.K., 1984. Prenatal 

exposure to polychlorinated biphenyls: effects on birth size and gestational age. 

Journal of Pediactrics 105, 315-320. 

46. Jacobson, J.L., Jacobson, S.W., 1996. Intellectual impairment in children exposed to 

polychlorinated biohenyls in utero. New England Journal of Medicine 335, 783-789. 

47. Jacobson, J.L., Jacobson, S.W., Humprey, H.E., 1990. Effects of exposure to PCB and 

related compounds on growth and activity in children. Neurotoxicological Teratology 

12, 319-326. 

48. Patandin, S., Lanting, C.I., Mulder, P.G., Boersma, E.R., Sauer, P.J., Weisglas-Kuperus, 

N., 1999. Effects of environmental exposure to polychlorinated biphenyls and dioxins 

on cognitive abilities in Dutch children at 42 months of age. Journal of Pedriatics 134, 

33-41. 

49. Stewart, P., Reihman, J., Lonky, E., Darvill, T., Pagano, J., 2000. Prenatal PCB 

exposure and neonatal behavioral assessment scale (NBAS) performance. 

Neurotoxicology and Teratology 22, 21-29. 

50. Walkowiak, J., Wiener, J.A., Fastabend, A., Heinzow, B., Kramer, U., Schmidt, E., 

Steingruber, H.J., Wudram, S., Winnke, G., 2001. Environmental exposure to 

polychlorinated biphenyls and quality of the home environment: effects on 

psychodevelopment in early childhood. Lancet 358, 1602-1607. 

51. Johnson-Restrepo, B., Kannan, K., Rapaport, D.P., Rodan, B.D., 2005. 

Polybrominated diphenyl ethers and polychlorinated biphenyls in human adipose

tissue from New York. Environmental Science and Technology 39, 5177-5182. 

52. Morland, K.B., Landrigan, P.J., Sjodin, A., Gobeille, A.K., Jones, R.S., McGahee, E.E., 

Needham, L.L., Patterson, D.G.Jr., 2005. Body burdens of polybrominated diphenyl 

ethers among urban anglers. Environmental Health Perspectives 113, 1689-1692. 

53. Darnerud, P.O., Eriksen, G.S., Johannesson, T., Larsen, P.B., Viluksela, M., 2001. 

Polybrominated diphenyl ethers: occurence, dietary exposure, and toxicology 109k 

49-68. 

54. Tan, J., Loganath, A., Ching, Y.S., Obbard, J.P., 2009. Exposure to persistent organic 

pollutants in utero and related maternal chatcateristics on birth outcomes: A 

multivariate data analysis approach. Chemosphere 74, 428-433. 

55. Viberg, H., 2009. Exposure to polybrominated diphenyl ethers 203 and 206 during 

the nonatal brain growth spurt affects proteins important for normal 

neurodevelopment in mice. Toxicological Sciences 109, 306-311. 

56. Herbstman, J.B., Sjödin, A., Kurzon, M., Lederman, S.A., Jones, R.S., Rauh, V., 

Needham, L.L., Tang, D., Niedzwiecju, M., Wang, R.Y., Perera, F., 2010. Prenatal Exposure 

to PBDEs and Neurodevelopment. Environmental Health Perspective 118, 712-719. 

57. Fischer, C., Fredriksson, A., Eriksson, P., 2008. Neonatal co-exposure to low doses 

of an ortho-PCB (PCB153) and methyl mercury exacerbate defective developmental 

neurobehavior in mice. Toxicology 244, 157-165. 

58. Eriksson, P., Fischer, C., Fredriksson, A., 2006. Polybrominated diphenyl ethers, a 

group of brominated flame retardants, can interact with polychlorinated biphenyls in 

enhancing developmental neurobehavioral defects. Toxicological Sciences 94, 302- 

309. 

59. Fischer, C., Fredriksson, A., Eriksson, P., 2008. Coexposure of neonatal mice to a 

flame retardant PBDE99 (2, 2´, 4, 4´, 5-pentabromodiphenyl ether) and methyl mercury 

enhances developmental neurotoxic defects. Toxicological Sciences 101, 275-285. 

60. Grandjean, P., Weihe, P., White, R.F., Debes, F., Araki, S., Yokoyama, K., Murata, K, 

Sørensen, N., Dahl, R., Jørgensen, P.J., 1997. Cognitive deficit in 7-year-old children 

with prenatal exposure to methylmercury. Neurotoxicological Teratology 19, 417-428. 

61. Davidson, P.W., Myers, G.J., Cox, C., Shamlaye, C., Marsh, D.O., Tanner, M.A., Berlin, 

M., Sloanne-Reeves, J., Cerichiari, E., Choisy, O., Choi, A., Clarkson, T.W., 1995. 

Longitudinal neurodevelopmental study of Seychellois children following in utero 

exposure to methylmercury from maternal fish ingestion: outcomes at 19 and 29 

months. Neurotoxicology 16, 677-688 

62. Myers, G.J., Davison, P.W., Cox, C., Shamlaye, C., Tanner, M.A., Choisy, O., Sloanne- 

Reeves, J., Marsh, D.O., Chernichiari, E., Choi, Berlin, M., Clarkeson, T.W., 1995. Pilote 

neurodevelopment study of Seychellois children following in utero exposure to 

methylmercury from a maternal fish diet. Neurotoxicology 16, 629-638 

63. Myers, G.J., Marsh, D.O., Davison, P.W., Cox, C., Shamlaye, C., Chernichiari, E., 

Choisy, O., Clarkson, T.W., 1995. Main neurodevelopment study of Sychellois children 

following in utero exposure to methylmercury from a maternal fish diet: outcome at 

six months. 

64. Davidson, P.W., Myers, G.J., Cox, C., Axtell, C., Shamlaye, C., Sloanne-Reeves, J., 

Cerichiari, E.,Needham, L., Choi, A., Wang, Y., Berlin, M., Clarkson, T.W., 1998. Effects of 

prenatal and postnatal methylmercury exposure from fish on neurodevelopment. 

Journal of the American Medical Association 281, 897. 



Neurotoxicological Teratology 25, 11-22. 





Neurotoxicological Teratology 25, 11-22. 

68. Kaatsch, P., Mergenthaler, A., 2008. Incidence, time trends and regional variation 

of childhood leukemia in Germany and Europe. Radiation Protection Dosimetry 132, 

107-113. 

69. Baade, P.D., Youlden, D.R., Valery, P.C., Hassall, T., Ward, L., Green, A.C. Aitken, J.F., 

2010. Trends in incidence of childhood cancer in Australia, 1983-2006. British Journal 

of Cancer 102, 620-626. 

70. Branum, A.M., Lukacs, S., 2009. Food allergy among children in the United States. 

Pedriatrics 124, 1549-1555. 

71. Anthracopoulos, M.B., Antonogeorgos, G., Liolios , E., Triga, M., Panagiotopoulou, 

E., Priftis, K.N., 2009. Increase in chronic or recurrent rhinitis, rhinoconjunctivitis and 

eczema among schoolchildren in Greece: Three surveys during 1991–2003. Pedriatric 

Allergy and Immunology 20, 180-186. 


72. Bishayi, B., Sengupta, M., 2006. Synergism in immunotoxicological effect due to 

repeted combined administration of arsenic and lead in mice. International 

Immunopharmacology 6, 454-464. 

73. Mori, C., Morsey, B., Levin, M., Gorton, T.S., deGuise, S., 2008. Effects of 

organochlorins, individually and in mixtures on B-cell proliferation in marine 

mammals and mice. Journal of Toxicology and Environmental Health 71, Part A, issue 

4, 266-275. 

74. Harper, N., Steinberg, Safe, S., 1996. Immunotoxicity of a reconstituted polynuclear 

aromatic hydrocarbon mixture in BW3F1 mice. Toxicology 109, 31-38. 

75. Lemaire-Gony, S., Lemaire, P., Pulsford, A.L., 1995. Effects of cadmium and benzo(a) 

pyrene on the immune system, gill ATPase and EROD activity of European sea bass 

Dicentrarchus labrax. Aquatic Toxicology 31, 297-313. 

76. Xing, L., Xu, Y., Xiao, Y., Shang, L., Liu, R., Wei, X., Jiang, J., Hao, W., 2010. 

Embryotoxic and teratogenic effects of the combination of bisphenol A and genistein 

on in vitro cultured postimplantation rat embryos. Toxicological Sciences 115, 577- 

588. 

77. Vandenberg, L.N., Hauser, R., Marcus, M., Olea, N., Welshons, W.V., 2007. Human 

exposure to bisphenol A (BPA). Reproductive Toxicology 24, 139-177. 

78. Huang, Y.R., Shi, J.H., Zhou, L., Di, Y., Quan, H., 2001. Environmental monitoring and 

governance in the East Asian coastal hydrosphere. Endocrine Disrupter Compounds 

(EDCs) in water 2001. Report, China. 

79. Newbold RR. Lessons learned from perinatal exposure to diethylstilbestrol. Toxicol 

Appl Pharmacol. 2004 Sep 1;199(2):142-50. 

80. Waring RH, Harris RM. Endocrine disrupters: a human risk? Mol Cell Endocrinol. 

2005 Dec 1;244(1-2):2-9. 

81. Sonne C. Health effects from long-range transported contaminants in Arctic top 

predators: An integrated review based on studies of polar bears and relevant model 

species. Environ Int. 2010 Jul;36(5):461-91. 

82. Hatch EE, Nelson JW, Stahlhut RW, Webster TF. Association of endocrine disruptors 

and obesity: perspectives from epidemiological studies. Int J Androl. 2010 

Apr;33(2):324-32. 

83. Lee DH, Lee IK, Song K, Steffes M, Toscano W, Baker BA, Jacobs DR Jr. A strong 

dose-response relation between serum concentrations of persistent organic 

pollutants and diabetes: results from the National Health and Examination Survey 

1999-2002. Diabetes Care. 2006 Jul;29(7):1638-44. 

84. Fernandez MF, Olmos B, Granada A, López-Espinosa MJ, Molina-Molina JM, 

Fernandez JM, Cruz M, Olea-Serrano F, Olea N. Human exposure to endocrinedisrupting 

chemicals and prenatal risk factors for cryptorchidism and hypospadias: a 

nested case-control study. Environ Health Perspect. 2007 Dec;115 Suppl 1:8-14. 

85. Kim BN, Cho SC, Kim Y, Shin MS, Yoo HJ, Kim JW, Yang YH, Kim HW, Bhang SY, Hong 

YC. Phthalates exposure and attention-deficit/hyperactivity disorder in school-age 

children. Biol Psychiatry. 2009 Nov 15;66(10):958-63. 

86. Ge RS, Chen GR, Dong Q, Akingbemi B, Sottas CM, Santos M, Sealfon SC, Bernard 

DJ, Hardy MP. Biphasic effects of postnatal exposure to diethylhexylphthalate on the 

timing of puberty in male rats. J Androl. 2007 Jul-Aug;28(4):513-20. 

87. Gunnarsson D, Leffler P, Ekwurtzel E, Martinsson G, Liu K, Selstam G. Mono-(2ethylhexyl) 

phthalate stimulates basal steroidogenesis by a cAMP-independent 

mechanism in mouse gonadal cells of both sexes. Reproduction. 2008 

May;135(5):693-703. 

88. Ullerås E, Ohlsson A, Oskarsson A. Secretion of cortisol and aldosterone as a 

vulnerable target for adrenal endocrine disruption - screening of 30 selected 

chemicals in the human H295R cell model. J Appl Toxicol. 2008 Nov;28(8):1045-53. 

89. Welsh M, Saunders PT, Fisken M, Scott HM, Hutchison GR, Smith LB, Sharpe RM. 

Identification in rats of a programming window for reproductive tract 

masculinization, disruption of which leads to hypospadias and cryptorchidism. J Clin 

Invest. 2008 Apr;118(4):1479-90 

90. Welsh M, Saunders PT, Fisken M, Scott HM, Hutchison GR, Smith LB, Sharpe RM. 

Identification in rats of a programming window for reproductive tract 

masculinization, disruption of which leads to hypospadias and cryptorchidism. J Clin 

Invest. 2008 Apr;118(4):1479-90 

91. Swan SH, Main KM, Liu F, Stewart SL, Kruse RL, Calafat AM, Mao CS, Redmon JB, 

Ternand CL, Sullivan S, Teague JL; Study for Future Families Research Team. Decrease 

in anogenital distance among male infants with prenatal phthalate exposure. Environ 

Health Perspect. 2005 Aug;113(8):1056-61. 

92. Howdeshell KL, Wilson VS, Furr J, Lambright CR, Rider CV, Blystone CR, Hotchkiss 

AK, Gray LE Jr. A mixture of five phthalate esters inhibits fetal testicular testosterone 

25

production in the sprague-dawley rat in a cumulative, dose-additive manner. Toxicol 

Sci. 2008 Sep;105(1):153-65. 

93. Jacobsen PR, Christiansen S, Boberg J, Nellemann C, Hass U. Combined exposure to 

endocrine disrupting pesticides impairs parturition, causes pup mortality and affects 

sexual differentiation in rats. Int J Androl. 2010 Apr;33(2):434-42 

94. Rider CV, Furr JR, Wilson VS, Gray LE Jr. Cumulative effects of in utero 

administration of mixtures of reproductive toxicants that disrupt common target 

tissues via diverse mechanisms of toxicity. Int J Androl. 2010 Apr;33(2):443-62. 




96. Christiansen S, Scholze M, Dalgaard M, Vinggaard AM, Axelstad M, Kortenkamp A, 

Hass U. Synergistic disruption of external male sex organ development by a mixture of 

four antiandrogens. Environ Health Perspect. 2009 Dec;117(12):1839-46. 






four antiandrogens. Environ Health Perspect. 2009 Dec;117(12):1839-46 




100. Hass U, Scholze M, Christiansen S, Dalgaard M, Vinggaard AM, Axelstad M, 

Metzdorff SB, Kortenkamp A. Combined exposure to anti-androgens exacerbates 

disruption of sexual differentiation in the rat. Environ Health Perspect. 2007 Dec;115 

Suppl 1:122-8 




102. Howdeshell KL, Wilson VS, Furr J, Lambright CR, Rider CV, Blystone CR, Hotchkiss 

AK, Gray LE Jr. A mixture of five phthalate esters inhibits fetal testicular testosterone 

production in the sprague-dawley rat in a cumulative, dose-additive manner. Toxicol 

Sci. 2008 Sep;105(1):153-65. 

103. Tinwell H, Ashby J. Sensitivity of the immature rat uterotrophic assay to mixtures 

of estrogens. Environ Health Perspect. 2004 Apr;112(5):575-82. 

104. Charles GD, Gennings C, Tornesi B, Kan HL, Zacharewski TR, Bhaskar Gollapudi B, 

Carney EW. Analysis of the interaction of phytoestrogens and synthetic chemicals: an 

in vitro/in vivo comparison. Toxicol Appl Pharmacol. 2007 Feb 1;218(3):280-8. 

105. You L, Casanova M, Bartolucci EJ, Fryczynski MW, Dorman DC, Everitt JI, Gaido 

KW, Ross SM, Heck Hd H. Combined effects of dietary phytoestrogen and synthetic 

endocrine-active compound on reproductive development in Sprague-Dawley rats: 

genistein and methoxychlor. Toxicol Sci. 2002 Mar;66(1):91-104. 

106. van Meeuwen JA, van Son O, Piersma AH, de Jong PC, van den Berg M. Aromatase 

inhibiting and combined estrogenic effects of parabens and estrogenic effects of 

other additives in cosmetics. Toxicol Appl Pharmacol. 2008 Aug 1;230(3):372-82. 

107. Fent K, Escher C, Caminada D. Estrogenic activity of pharmaceuticals and 

pharmaceutical mixtures in a yeast reporter gene system. Reprod Toxicol. 2006 

Aug;22(2):175-85. 

108. Kunz PY, Fent K. Estrogenic activity of UV filter mixtures. Toxicol Appl Pharmacol. 

2006 Nov 15;217(1):86-99. 

109. van Meeuwen JA, Ter Burg W, Piersma AH, van den Berg M, Sanderson JT. Mixture 

effects of estrogenic compounds on proliferation and pS2 expression of MCF-7 

human breast cancer cells. Food Chem Toxicol. 2007 Nov;45(11):2319-30. 

110. Nellemann C, Dalgaard M, Lam HR, Vinggaard AM. The combined effects of 

vinclozolin and procymidone do not deviate from expected additivity in vitro and in 

vivo. Toxicol Sci. 2003 Feb;71(2):251-62. 

111. Birkhøj M, Nellemann C, Jarfelt K, Jacobsen H, Andersen HR, Dalgaard M, 

Vinggaard AM. The combined antiandrogenic effects of five commonly used 

pesticides. Toxicol Appl Pharmacol. 2004 Nov 15;201(1):10-20. 

112. Crofton KM, Craft ES, Hedge JM, Gennings C, Simmons JE, Carchman RA, Carter 

WH Jr, DeVito MJ Thyroid-hormone-disrupting chemicals: evidence for dosedependent 

additivity or synergism. Environ Health Perspect. 2005 Nov;113(11):1549- 

54. 

113. Carlsen E, Giwercman A, Keiding N, Skakkebaek NE. Evidence for decreasing 

quality of semen during past 50 years. BMJ. 1992 Sep 12;305(6854):609-13. 

26 


114. Leung AK, Robson WL. Hypospadias: an update. Asian J Androl. 2007 Jan;9(1):16- 

22. 

115. Paulozzi LJ, Erickson JD, Jackson RJ. Hypospadias trends in two US surveillance 

systems. Pediatrics. 1997 Nov;100(5):831-4. 

116. Myrup C, Westergaard T, Schnack T, Oudin A, Ritz C, Wohlfahrt J, Melbye M. 

Testicular cancer risk in first- and second-generation immigrants to Denmark. J Natl 

Cancer Inst. 2008 Jan 2;100(1):41-7 

117. Krysiak-Baltyn K, Toppari J, Skakkebaek NE, Jensen TS, Virtanen HE, Schramm KW, 

Shen H, Vartiainen T, Kiviranta H, Taboureau O, Brunak S, Main KM. Country-specific 

chemical signatures of persistent environmental compounds in breast milk. Int J 

Androl. 2010 Apr;33(2):270-8. 

118. Purdom CE, Hardiman PA, Bye VJ, Eno NC, Tyler C, Sumpter J. Estrogenic effects of 

effluents from sewage treatment works. Chem Ecol 1994;8:275-85. 

119. Larsson DGJ, Adolfsson-Erici M, Parkkonen J, Pettersson M, Berg H, Olsson P-E, 

Förlin L. Ethinyloestradiol - an undesired fish contraceptive? Aquatic Toxicol 

1999;45:91-7. 

120. Brian JV, Harris CA, Scholze M, Backhaus T, Booy P, Lamoree M, Pojana G, Jonkers 

N, Runnalls T, Bonfà A, Marcomini A, Sumpter JP. Accurate prediction of the response 

of freshwater fish to a mixture of estrogenic chemicals. Environ Health Perspect. 2005 

Jun;113(6):721-8. 

121. Correia AD, Freitas S, Scholze M, Goncalves JF, Booij P, Lamoree MH, Mañanós E, 

Reis-Henriques MA.Mixtures of estrogenic chemicals enhance vitellogenic response in 

sea bass. Environ Health Perspect. 2007 Dec;115 Suppl 1:115-21. 



four antiandrogens. Environ Health Perspect. 2009 Dec;117(12):1839-46. 

123. Vinggaard AM, Hass U, Dalgaard M, Andersen HR, Bonefeld-Jørgensen E, 

Christiansen S, Laier P, Poulsen ME. Prochloraz: an imidazole fungicide with multiple 

mechanisms of action. Int J Androl. 2006 Feb;29(1):186-92. 

124. Borch J, Metzdorff SB, Vinggaard AM, Brokken L, Dalgaard M. Mechanisms 

underlying the anti-androgenic effects of diethylhexyl phthalate in fetal rat testis. 

Toxicology. 2006 Jun 1;223(1-2):144-55. 

125. Lin H, Lian QQ, Hu GX, Jin Y, Zhang Y, Hardy DO, Chen GR, Lu ZQ, Sottas CM, Hardy 

MP, Ge RS. In utero and lactational exposures to diethylhexyl-phthalate affect two 

populations of Leydig cells in male Long-Evans rats. Biol Reprod. 2009 May;80(5):882- 

8. 

126. Anway MD, Memon MA, Uzumcu M, Skinner MK. Transgenerational effect of the 

endocrine disruptor vinclozolin on male spermatogenesis. J Androl. 2006 Nov- 

Dec;27(6):868-79. 

127. Aggarwal S, Thareja S, Verma A, Bhardwaj TR, Kumar M. An overview on 5alphareductase 

inhibitors. Steroids. 2010 Feb;75(2):109-53. 

128. Jacobsen PR, Christiansen S, Boberg J, Nellemann C, Hass U. Combined exposure 

to endocrine disrupting pesticides impairs parturition, causes pup mortality and 

affects sexual differentiation in rats. Int J Androl. 2010 Apr;33(2):434-42. 

129. Regulation (EC) No 1907/2006 on Registration,Evaluation, Authorisation of 

Chemicals 

130. Regulation (EC) No 1272/2008 on classification, labelling and packaging of 

substances and mixtures 

131. Directive 2000/60/EC of the European Parliament and of the Council establishing 

a framework for the Community action in the field of water policy 

132. Directive 2010/75/EC of the European Parliament and of the Council of 15 January 

2008 concerning industrial emissions 

133. Kortenkamp et al. 2009 State of the Art Report on Mixture Toxicity European 

Commission Study Contract Number 070307/2007/485103/ETU/D.1 




135. DEPA 2009. Survey and Health Assessment of the exposure of 2 year-olds to 

chemical substances in Consumer Products. Survey of Chemical Substances in 

Consumer Products, 102, 2009.


Endocrine Disrupting Chemicals under REACH: 

Four Priority Areas for Regulation 

Endocrine disrupting chemicals (EDCs) have been linked with several health problems 

including the deterioration of male reproductive health, the increased incidence of 

hormone related cancers and the increase in cardiovascular disease, obesity and 

diabetes. Despite this growing weight of evidence, the EU has been very slow in 

regulating EDCs. We therefore call upon the European Commission, Member States 

and relevant European institutions to: 

ACT NOW: Expedite the use of REACH to reduce exposure to EDCs 

Chemicals with ED properties should be subject to restrictions or authorisation and 

phased out without delay. Priority should be assigned based on their hazardous 

properties and the likelihood of coming into contact with the public, particularly with 

vulnerable populations such as infants, children, women of childbearing age and 

pregnant women, or the environment. SIN List 2.0 is a good starting point for identifying 

priority chemicals for stricter control under REACH, as it shows that the Commission and 

Member States can act now despite the fact that an EU wide approach for identifying 

EDCs is not in place yet. 

PLAY IT SAFE: Replace EDCs with safer alternatives whenever they exist 

The Commission shall review by June 2013 the conditions for granting authorisations to 

chemicals with ED properties under REACH. Given the possibility of mixture effects, the 

goal should be the elimination of exposure to chemicals with ED properties. This review 

should ensure that: 

ED properties are recognised under a distinct and additional criterion in Article 57 

for naming a chemical as a SVHC and separated from the Equivalent Concern 

criterion (57f). 

An authorisation can only be granted for a limited period if no safer alternatives 

are available and the use is absolutely essential to society. 

CMR chemicals with ED properties be proposed on the basis of both 57c and f. 

PROVIDE TRANSPARENCY for citizens: Disclose information on EDCs 

Sufficient information to allow chemical users and consumers to make informed choices 

This must document be publicly is intended available to be on read ECHA's in conjunction website. with the Member more comprehensive States should ”Requirements make information for the 

proper regulation of chemicals with endocrine disrupting properties” position paper. 

available about EDCs present in consumer and industrial goods and how citizens and 

workers can protect themselves from them. 

GET THE CRITERIA RIGHT: Develop comprehensive criteria for identifying 

chemicals with ED properties to be used across all relevant EU legislation 

Public interest stakeholders must be involved in the development of the criteria 

currently being elaborated in the EU, which will have implications for several 

policies. 

The absence of precise scientific knowledge of how a substance with endocrine 

properties exerts its effects (mechanisms of action) should not hinder or retard 

the regulation of such a chemical. 

Independent peer reviewed studies (including non-GLP ones) should be 

considered when assessing whether a chemical has ED properties and its likely 

effects to humans and the environment. 

Apply the precautionary principle in the identification of ED chemicals. 

We therefore call upon the European Commission, Member States and the 

relevant European institutions to achieve the above by 2013. 

27

28 


Kemikalier i miljön uppmärksammas allt mer. Lagstiftningen har nyligen skärpts och mer kunskap tas 

fram efter hand. Trots detta fortsätter kemikalier att påverka vår miljö och hälsan. Vad som tidigare antagits 

vara säkra halter av kemikalier visar sig kunna vara skada känsliga processer som styrs av hormoner. 

Det kan vara livsviktiga funktioner som förmåga att få barn och utveckling av nervsystemet. 

De kemikalier som kan hittas i miljön finns ofta i låga halter och i en okänd blandning från alla diffusa 

källor som sprider dem. Den här rapporten tar upp vad som är känt om hur kemikalier påverkar fortplantning 

och utveckling av andra viktiga funktioner i kroppen. Den beskriver också enkla metoder som kan 

användas för att uppskatta egenskaper för kemikalier i en blandning och vilka luckor som finns i dagens 

lagstiftning. 

Det finns tyvärr anledning till stor oro. De kombinationseffekter som dokumenterats i djurförsök, exempelvis 

förskjuten pubertetsutveckling och missbildningar av könsorganen, är samma typ av störningar 

som ökat kraftigt i befolkningen under senare år. Att hormonstörande ämnen kan förstärka varandras 

effekter är extra skrämmande, särskilt när de förekommer i stort antal och med en stor geografisk spridning. 

Det krävs därför skyndsamma åtgärder för att Rädda mannen, vilket självfallet innebär att skydda 

även barn och foster, och därmed också kvinnor. 

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 Stockholm. 

Tel 08-702 65 00. info@naturskyddsforeningen.se 

Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation 

med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger 

miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och 

myndigheter såväl nationellt som internationellt. 

Föreningen har ca 190 000 medlemmar och finns i lokalföreningar 

och länsförbund över hela landet. 

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning 

Bra Miljöval. 

www.naturskyddsforeningen.se

Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?