TEMA: Ordning & reda Grattis alla grusvägshållare! Extra vinterpengar!

More documents

Recommendations

Info

TEMA Ordning & reda Vi tackar för svaret och konstaterar att Enköping har i alla fall en vägstrategi, ett principiellt förhållningssätt, något som vi önskar att alla kommuner hade. Men det är inte svårt att förstå de kommuninvånare som bor i ett område som exploaterats av annan än kommunen och därför ska ta ansvaret för den del av infrastrukturen som gäller vägar eller annan allmänplatsmark. Kommunen svarar för en så gemensam anläggning som vattenoch avloppsförsörjning men inte för vägarna. Om kommunen exploaterat då tar kommunen det hela. Vad säger JOhnnie Om sVaret? Jag förstår att det funnits ett avtal vad gäller vilka områden där drift och underhåll ska skötas av samfälligheter. I vårt fall är det så att området ca 100m från oss (Mariedal) är kommunal mark och därmed sköts allt av kommunen. Området har ungefär lika många fastigheter som vår samfällighet. Vi har samma kommunala skatt som detta område men inte samma service. Kommunen tillhandahåller V/A och service som sophämtning etc. åt oss. Kommunen har också ansvar för en å som går igenom vårt område. Vi är 27 fastigheter och det nya området under uppbyggnad (Bredsandsterrassen) kommer att bli betydligt större. ”Under 2010 förtydligades beslutet och nu är inriktningen att kommunen ska vara huvudman för allmän platsmark inom Enköpings tätort.” Men det är kommunen som avgör vad som är tätbebyggt område så då blir det risk för godtycke ”prövning från fall till fall” utan den tydliga strategin. Något som vi upplever i dag. När förhållandena ändras måste väl principbeslut omprövas? Vårt område ligger inte längre ifrån stadskärnan än andra kommunala områden. Om- råden som alla ligger i kommunens intresse, då det är många inflyttade familjer från andra orter, som därmed bidrar med mycket pengar i den kommunala kassan. ”När andra exploatörer är drivande part i processen och också markägare lämnar vi huvudmannaskapet till dem, då i form av nybildade vägföreningar eller samfälligheter enligt anläggningslagen.” Det borde inte ha någon betydelse om markägaren väljer att sälja mark, eller att kommunen driver processen. Vi är kommunala skattebetalare och vi bor i stora detaljplanerade villaområden som i detta fall inte längre kan klassas som något annat än tätort. När området byggdes för snart 6 år sedan, kanske man med viss tvekan, skulle kunna säga att det var ett enskilt område. Men nu är det definitivt inte längre fallet. Detta ursprungliga principbeslut från 2005 gällde då, men dels så är det en princip som går att diskutera och dels så har förutsättningarna förändrats i och med att området exploateras än mer. Kommunen går ut med mycket reklam att flytta till Enköping. Var byggs det? Jo, i våra områden. Därför borde inte kommunen längre lägga ansvaret för infrastruktur på enskilda medborgare. Kommunen tjänar mycket pengar på oss nya skattebetalare i kommunen, så jag anser inte att ett ”gammalt” principbeslut ska ligga i vägen för vad som är kommunalt ansvar. Kommunen har mark i angränsning till vår mark, så detta känns mer som om de vill klara sig undan kostnaden. Vår väg är inte mer än ca 8-900 meter och är asfalterad. Kommunen ansvarar för underhåll av vägnätet i grannområdet och vägen till och förbi vårt område. Så sett till detta så är det en droppe i ämbaret för kommunen. För oss enskilda medborgare, så innebär det en ”extra” skatt om 2 400: - per år och fastighet, pengar som kunde användas till andra förbättringar i området, som t.ex. ett miljövänligt bevattningssystem. Nu blir det mycket pengar till snöröjning och annat underhåll och inte minst en fondering för asfaltering inom några år. Vi har i och för sig säkert de ekonomiska förutsättningarna för att klara detta själva, det är inte det som är problemet. Men när förutsättningarna förändras, måste också principer kunna förändras är min fasta ståndpunkt. Kommunen kan inte längre luta sig tillbaka på ett 6 år gammalt ”principbeslut” när förhållandena förändrats så radikalt. Hoppas vi kan få ytterligare stöttning i ärendet. Jag var ganska säker på att kommunen inte skulle ändra sig i första läget. Därför vill jag driva processen vidare, då situationen ser annorlunda ut nu. Johnnie Håkansson När förhållandena ändras måste väl principbeslut omprövas? Det är inte svårt att inse frustrationen hos de boende i Bredsandsängen.Manborietttrivsamtområdeiensomdetupplevsiövrigt, välskött kommun och så skall man behöva reta upp sig på en så fullständigt omotiverad rättvisa. Å andra sidan så har vi också medlemmar som tackat nej till kommunalt övertagande eller begärt att få ta över statliga vägar. Underhållet genom allmänförsorgharupplevtssomotillfredsställande med potthål på sommaren och dålig plogning vintertid.Skötselnivånvidenskildförvaltning har vid standardjämförelse gjort att man bitit i det sura äpplet, tagit kostnaderna och skött vägarna själv! Det verkar ju av kommunalrådets svar som att man har en strategi – efter hand som områdena förtätas går kommunen in och tar över ansvaret. Men om det då också skall upplevas som rättvisa så måste man vara beredd att göra behövliga omprövningar och kommunicera sitt tänkande och handlande med de medborgare som man ålagt att i en samfällighetsförening under viss tid framåt i kommunens ställe sköta en allmän nytta. De boende har inte bett om enskilt huvudmannaskap! De flesta samfällighetsföreningar bemannar dessutom sina styrelser med lekmän som har grannarnas förtroende. Även i detta fall har föreningen en i och för sig kompetent styrelse, men inga väghållningsspecialister. Men ni har REVs stöd! Vi ser fram emot att tillsammans med våra övriga medlemmar följa Enköpings och andra kommuners framtida hantering av dessa frågor. Text: Sven Ivarsson 6 Bulletinen Nr 1 • 2011
gränsdragning svårast mot kommunerna Som vi tidigare rapporterat om deltar REV i den av Trafikverket startade utredningen om vem som ska vara huvudman för våra vägar; staten, kommunen eller enskilda fastighetsägare. Staten har ju genom dåvarande Vägverket under några år drivit ett antal ärenden om överförande av statliga vägar till enskilda. Besluten, som fattades av Vägverket själva, resulterade dock i så många överklaganden till regeringen att Vägverket till slut fick beskedet att innan nya ärenden aktualiseras, klara då ut vilka kriterier som ska gälla och hur vi hittar för parterna förståeliga och acceptabla lösningar. Därför den av Trafikverket nu inledda pilotstudien i Mullsjö, Värnamo och Växjö. Men här finns ju en part till, kommunerna, och väghållningen i våra tätorter. Frågan om statlig eller enskild väg på landsbygden regleras i väglagen (VL). Motsvarande regelverk för planlagda områden är plan- och bygglagen, (PBL). Där framgår att för område med detaljplan skall kommunen svara för (vara huvudman för) allmänplatsmark, till exempel vägar om det inte finns särskilda skäl för att enskilda skall vara huvudman. För att förstå händelseutvecklingen behöver vi titta i historieboken på tiden före PBL. Då hade vi Byggnadslagen och Byggnadsstadgan och vi hade stadsplaner och byggnadsplaner – dagens detaljplaner. Då gällde att inom stadsplan skulle staden (kommunen) sköta gatorna, inom område med byggnadsplan bildades en vägförening enligt lagen om enskilda vägar (EVL) och så fick de boende inom området ta ansvar för de gemensamma vägarna. Inom många landsortskommuner fanns bara byggnadsplaner, inga stadsplaner – kommunen hade ingen stad. I samband med 70-talets storkommunreform blev flera landsortskommuner med sina tätorter, köpingar, municipalsamhällen etc. inkorporerade i närmsta stad. Eftersom kommunalskatten blev densamma i den tidigare staden och de utanför liggande tätorterna beslöt vissa av de nya storkommunerna att sköta vägarna även i de gamla byggnadsplanområdena. För dessa beslut fanns alltså inget juridiskt krav på kommunerna, det var helt politiska majoritetsbeslut. I de fall det inom planområdet fanns vägar som var berättigade till statsbidrag så blev en av vägföreningens sista beslut och åtgärder att utfärda fullmakt till den dåvarande vägförvaltningen att kommunen hade rätt att för deras räkning utkvittera statsbidraget. Därefter insomnade vägföreningen, kommunen skötte ju vägarna, ingen uttaxering behövde göras, varför då hålla stämma och välja styrelse. Det mest generösa exemplet svarar nog Gotlands kommun för, som tog över ansvaret inte bara för tätorterna med byggnadsplaner, man beslöt ta över ansvaret för alla enskilda vägar med längd överstigande 100 meter. MEN, som andra kommuner, man ändrade inte i Ordning & reda TEMA planerna till kommunalt huvudmannaskap, man lät i stället föreningarna och i vissa fall vägsamfälligheterna somna in. Så långt historieboken. Problemen är två i dag. Dels konstaterar nu vissa kommuner att det blir dyrt att svara för den här väghållningen enligt gamla beslut och man har ju faktiskt ingen skyldighet att fortsätta med att vara förlustentreprenör. Dels fortsätter vissa kommuner att hitta särskilda skäl när man upprättar och genomför nya detaljplaner, alltså beslutar man om enskilt huvudmannaskap även om det till slut handlar om stadsliknande samhällen. I brev till REV redovisar tre av våra medlemmar sina erfarenheter och synpunkter på sina kommuners agerande. Johnnie Håkansson från Enköping trycker för sina medlemmar på en fråga som vi får ifrån allt fler oroliga/oförstående medlemmar. Alf Svensson för Skepparps sff i Simrishamn efterlyser bättre anpassning av väghållningsansvaret till övriga samhällsförändringar. Torsten Björklund för fastighetsägare i Juniskär, Sundsvalls kommun uttrycker deras oro över kommunens beslut att ”återlämna” vägansvaret för Nätvägen i Kvissleby. Ett problem som tillspetsades ytterligare av att det fanns inte lantmätarkapacitet tillgänglig vare sig i Sundsvall eller i Härnösand för att bilda gemensamhetsanläggningen innan överlämnandedatum! Hur går vi vidare? Många kommuner tar ett stort ansvar i dessa frågor, andra inget alls. Dessutom är trenden oroväckande. Vad säger ansvarig chef, Gunilla Glasare på SKL, Sveriges kommuner och Landsting? Svaret blir kort och koncist: ”SKL delar uppfattningen att fördel- ning av väghållaransvar har en lång och snårig historik och i många fall Gunilla Glasare har samhällsutvecklingen gjort den alltmer svårförklarad. SKL deltar i arbetet med förstudien då vi ofta har problem med gränsdragningsfrågor gentemot staten. Förstudien får utvisa om det finns anledning att gå vidare med frågeställningarna”. Vi tackar för svaret och ser framtiden an med lagom blandning av förväntan och bävan! Text: Sven Ivarsson Bulletinen Nr 1 • 2011 7 Foto: skl.se
Page 1 and 2: Bulletinen Riksförbundet Enskilda
Page 3 and 4: Innehåll VÄGHÅLLNING 11 Grattis
Page 5: Ordning & reda TEMA enköpings komm
Page 9 and 10: REV i Riksdagen! Onsdagen den 26 ja
Page 11 and 12: VäghåLLning grattis alla grusväg
Page 13 and 14: prOBLem med damm i närOmrådet Boe
Page 15 and 16: appOrt från mötet REV:s Väg- och
Page 17 and 18: Paneldebatt: Kan esKiL sKapa Ordnin
Page 19 and 20: här sKaLL riVas Nu var det sålund
Page 21 and 22: REV har träffat Catharina Elmsäte
Page 23 and 24: så här fungerar det i Gladökvarn
Page 25 and 26: Dikesrensning eller dikning? Vägf
Page 27 and 28: EVA-REV handboken - alla enskilda v
Page 29 and 30: Ett annat exempel är en kommun som
Page 31 and 32: Lättskött hemsida! Prova utan fö

TEMA: Ordning & reda Grattis alla grusvägshållare! Extra vinterpengar!

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?