Rapport Skogsbruk utan hyggen - Naturskyddsföreningen

Rapport 

Skogsbruk utan hyggen 

SKOGSBRUK UTAN HYGGEN 

i

Innehåll 

Presentation av författarna 1 

Förord 2 

Hyggesfritt är ett laddat ord 3 

Definitioner och bakgrundsfakta 5 

Sverker Rosell: Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar 8 

Anders Lindroth: Hyggesfritt bättre för klimatet? 10 

Anders Dahlberg: Skogsbrukets påverkan på biologisk 16 

mångfald – en jämförelse mellan skötselmetoder 

Mats Hagner: Naturkulturmetoden: största möjliga nytta för markägaren 28 

Malin Sahlin: Hyggesfritt i praktiken - två exempel från Jämtland 35 

Jonas Rudberg: Hyggesfritt i praktiken – tätortsnära skogsbruk 38 

Lutz Fähser: En global utblick från centraleuropeisk horisont 41 

Naturskyddsföreningens slutsatser och förslag 45 

Text: Sverker Rosell, Anders Lindroth, Anders Dahlberg, Lutz Fähser, Mats Hagner, 

Jonas Rudberg, Malin Sahlin 

Projektsamordning och textgranskning: Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen 

Layout: Carina Grave-Müller, Naturskyddsföreningen 

Omslagsfoto: sxc.hu 

Tryck: åtta45 

Varunummer: 9037 

ISBN: 978-91-558-0023-9

Presentation av författarna 

Sverker Rosell 

Skogsskötselspecialist på 

Skogsstyrelsen med inriktning 

på mångbruk. Leder 

Skogsstyrelsens projekt om 

hyggesfritt skogsbruk och kon- 

tinuitetsskogar. Sverker har 

arbetat med produktions- och 

miljöfrågor vid skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen 

sedan examen 1976. 

Anders Lindroth 

Professor i Naturgeografi vid 

Lunds universitet som forskar 

på interaktionen mellan 

klimatsystemet och olika 

ekosystem, främst skogar och 

våtmarker. Han har studerat 

hur upptag och avgång av CO 2 

påverkas av skilda klimat- och andra faktorer. Hans forskning 

kring kolbalansen och skogsmarkers förmåga att ta 

upp koldioxid har stor betydelse för klimatforskningen. 

Lindroth är sedan 2008 ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin. 

Anders Dahlberg 

Mykolog med inriktning på 

svamparnas ekologi vid 

Artdatabanken och 

Institutionen för skoglig 

mykologi och patologi, SLU. 

Han har bland annat studerat 

vilka faktorer som påverkar 

svamppopulationer, med särskilt fokus på mykorrhizasvampar. 

Dahlberg har för Skogsstyrelsen lett delprojektet 

om skötselmetodernas påverkan på biologisk mångfald 

(se Rosells kapitel). Han har också medverkat i vetenskapsteater 

på Stockholms Stadsteater. 

Lutz Fähser 

Doktor i skogsekonomi. Fram till 

2009 chef för skogsförvaltningen i 

Lübeck, Tyskland. Hans naturnära 

skogsbruksmodell har 

blivit uppmärksammad och 

föremål för otaliga studiebesök 

av grupper från hela världen. 

Fähser är en flitigt anlitad föredragshållare på internationella 

skogskonferenser och andra liknande sammanhang. 

Mats Hagner 

Professor emeritus, arbetade 

med skogsforskning 1970-1999 

vid de två universiteten i Umeå. 

Hagner bedrev forskning om 

biologiska samband och om 

teknik i såväl Sverige, Kanada, 

Ost-Asien som Sydamerika. 

Han är fortfarande aktiv inom skoglig forskning och utbildning, 

men driver också uppfinnarverksamhet och akvarellmålning, 

spelar fiol samt skriver en bok med filosofiskt innehåll. 

Jonas Rudberg 

Skogshandläggare på Naturskyddsföreningens 

kansli. Arbetar bland annat 

med internationella kontakter, opinionsbildning, 

policyfrågor samt en granskning 

av naturvårdspolitiken. 

Biolog och skribent. 

Malin Sahlin 

Projektledare för Hotade Skogar på 

Naturskyddsföreningens rikskansli. 

Arbetar med samordning av rikskansliets 

skogsarbete under 2010, hotade svenska 

skogar med höga biologiska värden och 

inventeringar. 

1

Förord 

Vi har bett några namnkunniga experter att från olika håll 

belysa det hyggesfria skogsbrukets möjligheter och utmaningar. 

De teoretiska och resonerande faktaspäckade kapitlen 

kompletteras med rapporter från några praktiska tillämpningar 

av hyggesfritt skogsbruk samt röster med 

synpunkter från ett lokalt perspektiv. 

Syftet är givetvis inte att täcka in alla aspekter av frågan 

eller att ge några definitiva svar – än mindre att publicera 

en handbok i skogsskötsel. Vårt syfte med skriften 

”Skogsbruk utan hyggen” är i första hand att visa på möjlig 

2 


Inte hyggesfritt. Contortaplantage, Norrbotten. Foto: Hans Sundström 

heter, mångsidiga vinster och därmed bidra till en utveck- 

ling mot ett hållbart skogsbruk. Som framgår av bredden 

på de åsikter som framförs i denna skrift är debatten redan 

igång. 

Mikael Karlsson 

Ordförande 

De åsikter som framförs av respektive författare sammanfaller 

inte nödvändigtvis med Naturskyddsföreningens.


”Hyggesfritt” är ett laddat ord 

Det slags skogsbruk vi känner till i dagens Sverige – trakthyggesbruket 

– är den utan jämförelse största orsaken till 

den kris för skogens biologiska mångfald vi idag upplever. 

Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång. På forskarnas 

rödlistor finns tusentals hotade och missgynnade djur- och 

växtarter. Skogsbruk baserat på kalhyggen har skapat brist 

på livsmiljöer för dessa arter, har gjort urskogen till en nästan 

mytologisk företeelse som få av dagens människor upplevt 

och har omvandlat landskapet på ett sätt som saknar 

motstycke. Decenniers avverkningar har frambringat de 

norrländska hyggeslandskapen – stora områden som närmast 

kan betecknas som ekologiska öknar. 

Trakthyggesbruket har dessutom omfattande negativa 

konsekvenser för en rad andra näringar och verksamheter 

som renskötsel, turism, rekreation och utomhuspedagogik. 

Hur kan det ha blivit så här? Svaret ligger säkerligen i den 

viktiga roll som skogen och skogsbruket spelar utifrån ett 

snävt ekonomiskt perspektiv – men också i samhällsdebatten 

och hur detta påverkar vår världsbild. Sveriges skogar 

har brukats under lång tid och utgjort råvara för en av våra, 

historiskt sett, mest framgångsrika exportnäringar. 

Skogsindustrin har haft, till synes obegränsad, tillgång till 

relativt billig råvara i vårt skogrika land och med ett högt 

förädlingsvärde har framför allt massa- och papperstillverkning 

skapat stora exportinkomster. Skogsbolagen har 

undan för undan köpt upp varandra och vuxit till ekonomiska 

kolosser och, i flera fall, multinationella storföretag 

med produktion och försäljning över hela världen. Näringen 

har under lång tid varit en viktig maktfaktor i samhället 

med en framgångsrik lobby- och PR-apparat. 

Trots att skogsnäringen idag endast står för en liten del 

av BNP uppfattas skogens och skogsbrukets betydelse för 

landets ekonomi ofta som helt avgörande. Skogsnäringen 

har framgångsrikt etablerat bilden av att skogen måste brukas 

för landets bästa, och med ”brukas” menas ”kalhuggas”. 

Detta är en bild som bland beslutsfattare verkar ha överlevt 

de senaste decenniernas samhällsdebatter – där hyggen i 

fjällnära skog, kemisk bekämpning, gödsling med flera miljöskadliga 

metoder kritiserats. 

Det har därför under lång tid varit i det närmaste tabubelagt 

att ifrågasätta själva grundkonceptet för verksamheten: 

trakthyggesbruket. Skogen brukar man genom att kalhugga 

den – det är bara att fråga vilken jägmästare som 

helst. Allmänhet och personer från andra professioner, t ex 

biologer, som ifrågasatt kalhyggen har avfärdats just på 

grund av sin påstådda brist på insikt i skogsproduktionens 

villkor. Kritikerna har inte kunskapen att förstå hur det 

förhåller sig, menar man från näringens sida. Den debatt 

som förs förefaller ofta ha känslomässiga bottnar. Dogmer 

och tron på den egna verksamhetens förträfflighet saknar 

ofta stöd i vetenskapliga belägg. Att ny skogsråvara (i de allra 

flesta fall) växer upp där man kalhuggit har empirin visat. 

Men det är ett långt steg från denna iakttagelse till att säkert 

kunna säga att trakthyggesbruket är långsiktigt hållbart – 

ur vare sig ekologisk, social eller produktionsmässig synvinkel. 

Skog växer långsamt. En så kallad omloppstid i hyggesbruket 

tangerar (och överstiger ofta) en levnadsålder. Därför 

måste forskningen om produktionsmetoderna i stor utsträckning 

grundas på modeller och antaganden. Exakt hur 

systematisk kalavverkning av den absoluta merparten av 

våra skogar under flera generationer kommer att påverka 

ekosystemen – och därmed den framtida råvarubasen – kan 

ingen idag säkert säga. 

De få som höjt rösten inom näringens egna led har under 

lång tid avfärdats som ignoranta eller orealistiska drömmare. 

Först under senare år har det blivit möjligt att på 

allvar och med visst genomslag föra en debatt om alternativ 

till trakthyggesbruket. Ett exempel är det projekt som initierades 

av Skogsstyrelsen där syftet var att studera såväl 

förekomsten av s.k. kontinuitetsskogar som möjligheterna 

till vad som då kallades kontinuitetsskogsbruk, sedermera 

av goda skäl omdöpt till hyggesfritt skogsbruk. Projektet 

pågick 2005-2007, levererade en rad intressanta resultat och 

har fått en uppföljning med syfte att fortsätta kunskapsut- 

3

vecklingen. Ett av kapitlen redogör mer utförligt för projekten. 

Andra exempel är det gehör som praktisk användning 

av alternativa brukningssätt fått bland ett antal småbrukare, 

kommuner och andra offentliga markägare samt de 

fältförsök som numera utförs i skogsbolagens egen regi. 

Detta är en sen men likväl god start. Ett viktigt skäl till 

att trakthyggesbruket så totalt dominerat det skogliga tänkandet 

är att det i stor utsträckning har saknats ny kunskap 

om andra skogsbrukssätt. Eftersom man har ”vetat” att 

4 


trakthyggesbruket är överlägset andra metoder har alltför 

lite forskning och utveckling ägnats åt alternativen, vilkas 

fulla potential av detta skäl inte kunnat visas. Ett skogssektorns 

Moment 22 om man så vill. 

Skogsbruk utan hyggen i en väsentlig del av skogslandskapet 

kan vara ett sätt att förbättra samspelet mellan virkesproduktion 

och skogens många andra värden för människan, 

för våra medvarelser djuren och växterna och inte 

minst för det globala klimatsystemet. 

FAKTATUTA 1: Trakthyggesbruk 

Trakthyggesbruk är ett system för skogsskötsel som innebär att man avverkar alla eller nästan alla träd samtidigt i 

ett skogsbestånd. Därefter anläggs ny skog, oftast genom plantering. Under dess utveckling kommer beståndet 

att röjas och gallras för att till sist slutavverkas på nytt. Därefter anläggs ett nytt bestånd osv. Man har alltså en 

bestämd start och slutpunkt i beståndsutvecklingen. Tidrymden däremellan benämns omloppstid. Skogar som 

sköts på detta sätt är normalt enskiktade, det vill säga att alla träd är ungefär lika stora och lika gamla. I samband 

med generationsväxling kan skogen tillfälligt vara tvåskiktad om föryngring sker under fröträd eller skärm. [Källa: 

Skogsstyrelsens sammanfattning av projektresultat ”Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk”, 2007.] 

FAKTARUTA 2: Hyggesfritt skogsbruk 

Hyggesfritt skogsbruk är ett sammanfattande namn för system för skogsskötsel som låter skogsmarken vara kontinuerligt 

beskogad genom olika former av selektiv avverkning. Exempel på (mer eller mindre beprövade) metoder 

är plockhuggning, luckhuggning, dimensionshuggning, naturkultur, stamvis blädning, volymblädning m m. Att 

bläda innebär att skogen sköts med återkommande gallringar (blädningar) som utförs så att skogen förblir fullskiktad. 

Eftersom träden är olikåldriga och föryngringen sker gradvis saknar begreppet omloppstid (liksom i naturskogen) 

relevans. Vissa räknar även trakthyggesbruk med t ex fröträdställning (skärm) som kalhyggesfritt, eftersom 

marken inte blir kal i strikt mening. Metoden innebär dock väsentligen, som den tillämpas i vårt land, 

samma sak som kalhuggning. Merparten av virket tas ut vid samma tillfälle och metoden bygger på ett skötselsystem 

med en artificiell omloppstid.


Definitioner och bakgrundsfakta 

Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen 

Trakthyggesbruket (se faktaruta 1) etablerades i Sverige 

på 1950-talet och har helt dominerat skogsbruket sedan 

dess. Detta innebär att åtminstone hälften av landets skogar 

systematiskt kalavverkats sedan mitten av förra seklet. 

Som företeelse är kalhuggning emellertid ingen nymodighet. 

Betydande arealer har kalavverkats mer eller mindre 

fullständigt under något tidigare tillfälle. Skogsstyrelsen 

uppskattar att det endast finns omkring 2 miljoner hektar 

kontinuitetsskog (faktaruta 4) kvar i landet utanför befintliga 

reservat och andra skyddade områden, dvs högst 10 % 

av den produktiva skogsmarken. 

Hyggen har orsakat ekologisk kris i skogen 

Konsekvenserna för den biologiska mångfalden av trakthyggesbruket 

är numera väl kända. Det artificiella skapandet 

av produktionsskogar med likartade bestånd leder till 

en brist på många typer av livsmiljöer och substrat i skogen. 

Detta påverkar i sin tur många djur- och växtarter negativt. 

Arter som är beroende av en kontinuerlig beskogning kan 

slås ut helt från skogar som kalhuggs. Många naturligt sällsynta 

eller svårspridda arter missgynnas starkt av den stor- 

skaliga fragmentering av landskapet som trakthyggesbruket 

medfört, som vi belyser närmare i kapitlet om biologisk 

mångfald. 

Trakthyggesbruket har också omfattande konsekvenser 

för andra näringar och nyttjandeformer, både sociala och 

ekonomiska. Inte alla är enbart negativa, hyggesbruket har 

exempelvis lett till ökade stammar av älg vilket ökat jaktutbytet. 

De flesta andra konsekvenser är emellertid dystrare. 

Rennäringen drabbas negativt av skogsbruket, t ex genom 

att renbetet minskar på många håll. Tillgången på skog för 

rekreation minskar, även i städernas närhet där flest skogsbesök 

görs. I dessa fall drabbas också skolor och förskolor 

som får svårare att bedriva utomhuspedagogik. 

Besöksnäringen påverkas också negativt i områden där en 

levande naturskog utgör en viktig bas för verksamheten 

inom upplevelseturism. 

En övergång till ett hyggesfritt skogsbruk på allt större 

delar av skogsarealen leder till en förbättring på många av 

dessa områden. Inte minst vore hyggesfritt skogsbruk i de 

flesta avseenden bättre för den biologiska mångfalden än 

trakthyggesbruk. Men även med hyggesfria metoder måste 

FAKTARUTA 3: Blädning 

Blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk. Skogsstyrelsen skriver följande i sin Skogsskötselserie: 

”Blädning är en gallring där skogen efter avverkningen är fullskiktad. En skog som sköts med upprepade blädningar 

sköts med skogsskötselsystemet blädningsbruk. En fullskiktad skog har träd i alla storleksklasser, från små 

plantor till stora träd, i alla delar av skogen, och det finns alltid fler små än stora träd. Blädningsbruk förutsätter 

skuggfördragande trädslag och i Sverige innebär det granskog.” Blädning har ibland använts närmast som skällsord, 

på grund av det exploaterande skogsbruk som bedrevs under detta namn under första halvan av 1900-talet. 

Det moderna begreppet blädning täcker in många, men inte alla, hyggesfria skötselmetoder. Uppfattningen att 

det endast går att bedriva blädning eller annat hyggesfritt skogsbruk i fullskiktad skog är omstridd, se bl a kapitlet 

om Naturkultur-metoden i denna skrift. 

En utförlig genomgång och beskrivning av metoden finns i Skogsskötselserien: Blädningsbruk (Lars Lundqvist m 

fl), se länk http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/SNormalPage.aspx?id=36692 

5

särskild hänsyn tas genom att t ex evighetsträd lämnas. Det 

är viktigt att komma ihåg att hyggesfritt skogsbruk i första 

hand är ett sätt att producera virke. 

En hel del av de ovan nämnda negativa konsekvenserna 

mildras eller försvinner redan genom det faktum att skogen 

inte kalhuggs. Situationen förändras i starkt positiv riktning 

för vissa grupper av djur- och växtarter, och många av de 

hyggesfria metoderna är i betydligt högre grad förenliga 

med andra verksamheters behov och krav på skogen. 

Resultaten från Skogsstyrelsens delprojekt om naturvärden 

visar bland annat följande 1 : 

Hyggesfritt skogsbruk är i sig gynnsamt för: 

• marksvampar 

• skogsmesar 

• kärlväxter 

• mossor knutna till äldre skog 

• hänglavar (i viss mån) 

• barklevande lavar (i viss mån) 

6 


Hyggesfritt skogsbruk är i sig inte gynnsamt för 

• arter knutna till död ved 

• arter knutna till gamla träd 

Skogsstyrelsen framhåller att särskild naturhänsyn är lika 

viktig i hyggesfritt skogsbruk som vid trakthyggesbruk, 

men också att ”samma hänsyn vid hyggesfritt skogsbruk är 

mestadels mer kostnadseffektivt än vid trakthyggesbruk.” 2 

Enligt de beräkningar som Skogsstyrelsen gjort innebär 

hyggesfritt skogsbruk oftast en sämre ekonomi. Man anger 

intervallet 10-35% uttryckt som nuvärdesförlust, siffran 

varierar med diskonteringsränta (alltså den tänkta framtida 

ekonomiska utvecklingen av kapitalet). Lönsamheten i 

trakthyggesbruk kontra hyggesfritt skogsbruk är emellertid 

omstridd, vilket framgår av kapitlet om Naturkulturmetoden. 

FAKTARUTA 4: Kontinuitetsskogar 

Skogsstyrelsens har med begreppet kontinuitetsskogar försökt avgränsa potentiellt värdefulla skogsområden genom 

att identifiera skogsområden med dokumenterad lång trädkontinuitet. Skogar som uppfyller definitionen har 

vanligen höga naturvärden. Men alla skogsområden med arter som är knutna till kontinuitet uppfyller inte definitionen. 

Skogsstyrelsen uppskattar att det finns ungefär 400 000 ha ”trolig” kontinuitetsskog i landet och ytterligare 

ca 1,8 miljoner hektar ”möjlig”. 

Skogsstyrelsens ursprungliga definition ”… områden som varit kontinuerligt trädbevuxna utan väsentliga trädslagsbyten 

sedan år 1700” (praktiskt är det dock ofta svårt att dokumentera 300-årig trädkontinuitet). 

Kontinuitetsskogar är skogar som aldrig varit kalhuggna. Men mycket av den skogsareal som inte kalhuggits hamnar 

utanför Skogsstyrelsens definition. Se vidare en diskussion om begreppet i kapitlet om biologisk mångfald. 

1 Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM 2007-09-06 

2 Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM 2007-09-06


Virkesförrådsdiagram hämtad från bilaga till Skogsstyrelsens föreskrifter och 

allmänna råd till 5 och 10 §§ skogsvårdslagen. 

Lägsta virkesförråd efter en 

avverkning i barrskog som 

syftar till att främja skogens 

utveckling. 

Virkesförråd i barrskog, 

björkskog och blandskog av 

barrträd och björk som anger 

den nivå där skyldighet att 

anlägga en ny skog normalt 

inträder. 

Med barrskog avses bestånd som till 

minst 7/10 består av tall och/eller gran. 

Med björkskog avses bestånd som till 

minst 7/10 består av björk. Med blandskog 

av barrträd och björk avses bestånd 

som till minst 7/10 består av sådana 

trädslag. 

FAKTARUTA 5: Vad säger skogsvårdslagen om hyggesfritt skogsbruk? 

Skogsvårdslagen, som tillkom för att garantera råvaruförsörjningen till skogsindustrin, utgår i sin konstruktion 

från ett skogsbruk med trakthyggen, med ”omloppstider” och därmed i stort sett likåldriga skogar. Det finns t ex 

regler för hur många plantor det minst måste finnas vid viss tid efter slutavverkning och för när skogen får respektive 

skall slutavverkas. 

Men hyggesfritt skogsbruk är enligt lagen möjligt så länge man inte avverkar mer än vad som definieras som avverkning 

för att ”främja skogens utveckling” (vilket normalt innebär röjning och gallring inom trakthyggesbruket). 

Detta beskrivs i föreskrifterna och de allmänna råden till 10 § SVL och regleras genom en kurva som anger det 

lägsta virkesförråd som ”bör” finnas kvar efter en sådan avverkning. Nivån är helt relaterad till trädens medelhöjd. 

Skogsvårdslagen ställer också krav på att en sådan avverkning ska gynna ”rätt” trädslag, dvs de som kan ge en 

tillfredsställande produktion, samt att kvarlämnade träd ska vara tämligen jämnt fördelade över ytan. 

Hyggesfritt skogsbruk medför ofta ett större uttag än vad 10 § tillåter. Denna kurva ligger emellertid långt över 

den nivå där skyldighet att anlägga ny skog inträder (5 § SVL). Det innebär att Skogsstyrelsen i många fall måste 

bevilja dispens från 10 §-kurvan om lägsta virkesförråd, ifall hyggesfritt skogsbruk ska kunna bedrivas. Detta sker 

ibland, se vidare kapitlen om hyggesfritt i praktiken sid 35 ff. I det uppmärksammade fallet i Lycksele, där markägaren 

Harald Holmberg vill bedriva hyggesfritt skogsbruk, har dispens inte beviljats. 

7

8 


Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar 

Sverker Rosell, Skogsstyrelsen 

Skogsstyrelsen har sedan 2005 engagerat och fördjupat sig 

i konsekvenserna av hyggesfritt skogsbruk i jämförelse med 

trakthyggesbruk och studerat förekomsten av skogar med 

naturvärden kopplade till kontinuitet. 

Resultaten från detta arbete finns samlade i 

Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk (Meddelande 

1:2008) samt delrapporter. Ytterligare resultat och underlag 

publiceras löpande. 

Den forskning som har bedrivits om hyggesfritt skogsbruk 

är av liten omfattning vilket medfört att det är svårt 

att ge entydiga svar på alla frågor kring hyggesfritt skogsbruk. 

För att kunna ge mer exakta svar kring tex skogstillväxt 

krävs långsiktiga jämförande försök på olika marktyper 

och geografiska lägen i landet. 

På Skogsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram riktlinjer 

för hyggesfritt skogsbruk utifrån de begränsade kunskaper 

som nu finns. De synpunkter som framförs i denna 

text har ännu inte hunnit att diskuteras tillräckligt internt 

och externt. Vissa justeringar kan komma framöver. 

Sedan 1950-talet har vi i Sverige i huvudsak tillämpat 

trakthyggesbruk. Tidigare har olika brukningsformer tillämpats 

och den totala dominansen efter år 1950 för trakthygggesbruket 

var en reaktion mot upprepade avverkningar 

av de grövsta träden som resulterat i glesa skogar med 

dålig tillväxt. 

Vid trakthyggesbruk eftersträvar man att skapa skogar 

där träden är av samma ålder och storlek och vi får då enskiktad 

skog. Vid trakthyggesbruk utglesas den ca 2 m höga 

ungskogen först med röjning och när träden är ca 10 m höga 

med gallring. Gallringen kan sedan upprepas en till tre 

gånger beroende på mark och hur mycket som gallras ut 

varje gång. Då tas klenare och skadade träd bort för att 

gynna de grövre träden som när de uppnått viss ålder och 

dimension slutavverkas. Sedan utförs plantering eller så 

föryngras skogen med fröträd. Därefter är det åter dags för 

röjning, gallring och slutavverkning. 

Fördelen med trakthyggesskogsbruk är att det är enkelt 

att administrera och överblicka samt att slutavverkningen 

ger ett stort ekonomiskt utbyte. Kalavverkning är med dagens 

kunskap och teknik enklare att utföra än att bara avverka 

vissa träd i en skog. 

Den främsta nackdelen med metoden är att det sker en 

drastisk miljöförändring vid kalavverkning som missgynnar 

och hotar ett stort antal växt- och djurarter såsom vissa 

mossor, lavar, svampar och insekter beroende av bland 

annat död ved, vissa mykorrizabildande marksvampar, 

skogsfåglar med flera. 

Om man istället bibehåller skogar med träd av olika åldrar 

och storlek har vi en flerskiktad skog. Om vi i denna skog 

bara gallrar ut vissa träd och lämnar kvar träd av olika storlek 

så har många av ovanstående växter och djur bättre 

möjligheter att långsiktigt finnas kvar och man tillämpar 

då så kallat hyggesfritt skogsbruk. Andra fördelar med hyggesfritt 

skogsbruk i jämförelse med trakthyggesbruk är 

minskad risk för näringsutlakning till vattendrag och mindre 

risk för markförsumpning efter avverkning. 

Hyggesfritt skogsbruk innebär dock oftast sämre ekonomiskt 

utbyte och en minskad skogstillväxt. När man plockar 

ut stora träd ökar risken att skada träd som ska stå kvar. 

Dessa skador kan lätt bli inkörsport för röta. 

Ytterligare motiv för hyggesfritt skogsbruk kan vara att 

man av estetiska skäl eller kulturmiljöskäl vill behålla en 

oförändrad landskapsbild. Rennäringen kan också föredra 

hyggesfritt skogsbruk i t ex hänglavsrika skogar. 

Bäst förutsättningar för hyggesfritt skogsbruk har en 

virkesrik skiktad granskog sett ur produktionssynpunkt. 

Granen föryngrar sig lättast vid blädning medan det är svårt 

att föryngra ljusälskande trädslag som asp, rönn, sälg och 

tall. 

Skogsstyrelsen ser gärna att hyggesfritt skogsbruk ökar 

där detta är motiverat ur miljö-, social, kulturmiljö-, skötselsynpunkt 

eller med hänsyn till rennäringen. Objekt som 

bedöms ha lång skoglig kontinuitet prioriteras liksom 

sumpskogar som är lämpliga att bruka. Andra angelägna 

objekt kan vara skyddszoner mot vattendrag och nyckelbiotoper. 

Hyggesfritt skogsbruk är dock inte synonymt med

god naturvård i alla avseenden då det ofta är de största träden 

som avverkas. Eftersom det ofta är de största träden som 

har eller kan få högst naturvärde så måste särskild miljöhänsyn 

tas vilket innebär att en del stora träd måste sparas 

som evighetsträd. 

För att inte tappa för mycket i skogstillväxt så får man 

inte ta ut för stor volym ur ett skogsbestånd när man tillämpar 

hyggesfritt skogsbruk och detta finns reglerat i 

skogsvårdslagen 10 §. Lagstiftningen anger det lägsta virkesförråd 

som bör finnas kvar efter avverkning för att inte 


FAKTARUTA 6: Skogsstyrelsens publikationer 

För dig som önskar ytterligare information: www.skogsstyrelsen.se/bokhandeln 

Meddelande: 

Meddelande 1:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk 

skogen ska tappa för mycket i tillväxt (se faktaruta 5 i bakgrundskapitlet). 

Undantag från lagstiftningen kan fås för 

specifika skogar där det finns starka skäl ur natur-, kultur- 

eller friluftslivssynpunkt. 

Det är viktigt att hyggesfritt skogsbruk inte används primärt 

för att undvika återväxtkostnader och utan tanke på 

konsekvenser för den framtida virkesproduktionen. 

Hyggesfritt skogsbruk får inte heller användas för att legitimera 

avverkning i skogar som av naturvårdsskäl bör undantas 

från skogsbruksåtgärder. 

Rapporter: 

22:2008 Kontinuitetsskogar och Kontinuitetsskogsbruk 

7:2008 Regionala analyser om kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk 

19:2008 Hyggesfritt skogsbruk i ädellövskog 

20:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk i ädellövskogar 

21:2008 Skoglig kontinuitet och historiska kartor 

23:2008 Naturkultur Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren 

24:2008 Jämförelse av ekonomi och produktion mellan trakthyggesbruk och blädning i skiktad granskog-simulering 

4:2009 Kartläggning och Identifiering av kontinuitetsskog 

9

Skogens roll i den globala kolbalansen 

Den ökning av koldioxidkoncentrationen i atmosfären som 

har pågått sedan industrialismens början beror på att vi 

tillför mera koldioxid till atmosfären än vad som tas upp i 

hav och i vegetation. Tillförseln av koldioxid till atmosfären 

genom förbränning av fossilt kol var under perioden 2000- 

2006 ca 7,6 Gigaton C per år och avskogningen bidrog med 

ytterligare 1,5 Gigaton 1 C per år (Fig. 1). Totalt sett tillfördes 

atmosfären således 9,1 Gigaton C per år under den perioden. 

Av dessa tillförda mängder stannade 4,1 Gigaton C (Fig. 1) 

kvar i atmosfären, medan 2,2 Gigaton C togs upp av haven 

och resten, 2,8 Gigaton C per år togs upp av den terrestra 

delen av jorden som inte är berörd av avskogning. 

Vegetationens upptag av koldioxid från atmosfären är 

kopplat till vegetationens produktionsförmåga och globalt 

10 


Hyggesfritt bättre för klimatet? 

Anders Lindroth, Lunds universitet 

CO 2 flux (Pg C y -1 ) 

Source 

Sink 

1 1 Gigaton = 1 000 000 000 ton (en miljard ton), C= kol. 

fossil fuel emissions 

Time (y) 

deforestation 

atmospheric CO 2 

ocean 

2000- 

2006 

7.6 

1.5 

4.1 

2.8 

2.2 

Figur 1. Utvecklingen av den globala kolbalansen under perioden 

1850-2006. I höger kant av figuren ges värdena som 

medeltal för perioden 2000-2006. Efter Canadell et al. 

(2007) samt www.globalcarbonproject.org. 

sett är det skog, gräsmark och jordbruksmark som har den 

största produktionsförmågan. Skog utgör ca 30 % av jordens 

landyta medan gräsmarker upptar 16 % och jordbruksmark 

ca 10 % av ytan. Nettokolbalansen för jordbruksmarker är 

i stort sett noll eftersom allt som producerats konsumeras 

och därmed bryts ner och återförs till atmosfären efter en 

kort tid. Gräsmarker och skog har grovt sett samma nettoupptag 

av koldioxid per yt- och tidsenhet och därmed kan 

vi omedelbart dra slutsatsen att skogen spelar en mycket stor 

roll för jordens kolbalans. Man kan uttrycka det som så att 

skog och gräsmarker tillsammans ger atmosfären en ’rabatt’ 

på emissionerna motsvarade ca 35 %. Vi kan också konstatera 

att om vi helt kunde upphöra med avskogningen så 

skulle situationen förbättras men koldioxidhalten i atmosfären 

skulle ändå fortsätta att öka med dagens omfattning 

av fossila utsläpp. 

Skogens interaktion med atmosfären på 

ekosystemnivå 

De två grundläggande processerna som bestämmer ett 

skogsekosystems utbyte av koldioxid gentemot atmosfären 

är fotosyntes och respiration (Fig. 2). Genom fotosyntesen 

tas koldioxid upp (assimileras) från den luft som omger de 

gröna växtdelarna och därmed skapas ett flöde av koldioxid 

från atmosfären ner mot växttäcket. Detta upptag av 

koldioxid kallar vi bruttofotosyntes eller på engelska ’Gross 

Primary Production’ (GPP). Eftersom växterna är levande 

organismer så sker det hela tiden cellandning och i denna 

process frigörs koldioxid både från ovanjordiska växtdelar 

och från rötterna. Denna process som då skapar ett flöde av 

koldioxid ut från växten till atmosfären betecknar vi autotrof 

respiration (Ra). I ekosystemet har det under lång tid 

ansamlats organiskt material genom att växtdelar dör och 

faller ner till marken. Detta material är under ständig nedbrytning 

av de mikroorganismer som finns i systemet och

även detta skapar ett flöde av koldioxid ut från systemet till 

atmosfären. Detta betecknar vi heterotrof respiration 

(Rh). 

Eftersom vi är intresserade av att följa hur mycket koldioxid 

som flödar ut och in i atmosfären, måste vi hålla reda 

på vilken riktning dessa olika flöden har. Inom mikrometeorologin, 

som är den vetenskapsgren där utbytesprocesser 

med atmosfären studeras, har man av tradition valt att definiera 

ett uppåtriktat flöde som positivt och ett nedåtriktat 

som negativt. Därmed får GPP negativa värden och Ra och 

Rh positiva värden. Som en konsekvens av detta blir nettoutbytet 

(på engelska, NEE; Net Ecosystem Exchange) mellan 

skogsekosystemet och atmosfären lika med summan av 

dessa olika flöden. Ett negativt värde på NEE innebär således 

att ekosystemet har tagit upp mera koldioxid än det har 

emitterat. 

Det traditionella sättet att beräkna utbytet av koldioxid 

Bruttofotosyntes (GPP) 

Förnafall 


Nettoutbyte NEE = GPP + R a + R h 

Autotrof 

respiration (R a ) 

mellan ett skogsekosystem och atmosfären är att mäta den 

totala mängden kol, både i mark och i vegetation, vid två 

olika tidpunkter och sedan ta skillnaden mellan dessa. Om 

den totala kolmängden har ökat över tiden så har systemet 

tagit upp mera kol än det har avgett och alltså fungerat som 

en sänka gentemot atmosfären. Problemet med denna metodik 

är att man måste ha ett relativt långt tidsintervall, fem 

till tio år, mellan dessa mätningar för att kunna säkerställa 

eventuella skillnader med rimlig noggrannhet. Men med 

ny teknik kan vi nu i stället direkt mäta gasutbytet av koldioxid 

mellan atmosfären och ekosystemet med en tidsupplösning 

av 30 minuter. Det betyder att vi i detalj kan följa 

hur ett skogsekosystem reagerar på förändringar i solinstrålning, 

temperatur, fuktighet mm. Ett exempel på en 

sådan mätning ges i Fig. 3. På natten är nettoutbytet positivt, 

det vill säga flödet av koldioxid går från skogen till atmosfären, 

vilket är naturligt eftersom den enda process som är 

Markkol 

Figur 2. Grundläggande processer för kolflöden i ett skogsekosystem. 

Heterotrof 

respiration (R h ) 

DOC 

11

aktiv under natten är respirationen. Så småningom kommer 

fotosyntesen igång allteftersom solinstrålningen öka och 

flödet blir negativt vilket innebär att skogen tar upp mer än 

den avger. I den undre figuren visas solinstrålningen och 

man kan tydligt se sambandet mellan solstrålning och koldioxidflödet, 

ökande strålningsintensitet ger ökat upptag 

(större negativa värden) av koldioxid. 

Men eftersom vi är intresserade av att veta hur kolbalansen 

varierar över säsonger och år så gör vi sådana mätningar 

kontinuerligt sekund för sekund, ofta under flera års tid. 

Genom att summera dessa kontinuerliga mätningar kan vi 

12 


bestämma årskolbalanser för alla de skogar där vi har möjlighet 

att göra sådana mätningar. En viktig lärdom från 

dessa studier är att förändringen av kolförrådet i en typisk 

svensk skog är mycket liten jämfört med omsättningen av 

kol i systemet. Nettoutbytet är således skillnaden mellan två 

stora flöden och detta innebär att årsbalansen kommer att 

vara mycket känslig för påverkan på endera av dessa komponenter. 

Detta illustrerar också en del av problematiken 

med att förutsäga hur framtida klimatförändringar kommer 

att påverka kolupptaget i våra skogar. Om till exempel 

en ökad temperatur påverkar respirationen mera än foto- 

Figur 3. Dygnsvariationen av nettoutbytet av koldioxid (övre) och solinstrålning (undre) över ett ca 100-årigt blandbestånd i 

Uppland.

syntesen, eller vise versa, så får det stor betydelse för nettoutbytet. 

Kolbalansen i dagens svenska skogsbruk 

Dagens svenska skogar är utsatta för en aktiv skötsel som 

innefattar flera olika åtgärder som har påverkan på koldioxidutbytet. 

Förutom skötsel så har även ålder och andra 

faktorer betydelse för hur kolbalansen utvecklas under en 

omloppstid. För att skapa en bättre kunskap om hur sådana 

faktorer påverkar skogens roll i klimatsystemet genomfördes 

ett europeiskt projekt med deltagare från fem länder 


(Sverige, Finland, Storbritannien, Frankrike och Italien) där 

vi gjorde mätningar av koldioxidutbytet på ett antal olika 

kronosekvenser 2 . I samtliga fall innefattade skötseln slutavverkning 

genom kalhuggning. Vårt bidrag till studier om 

denna frågeställning var att vi mätte kolbalansen över ett 

färskt kalhygge samt 30-, 60- och 100-åriga skogsbestånd i 

ett skogsområde i Uppland. Analyser av dessa data resulterade 

i att vi kunde etablera en enkel generell modell som 

fungerade för samtliga kronosekvenser 3 . För att beskriva 

hur det kan se ut i en svensk skog har jag exemplifierat med 

en skog som har ett maximalt upptag om -225 gram kol per 

Figur 4. Ackumulerade kolflöden från en 30-årig tallskog i södra Sverige under 2002. I detta fall är nettoutbytet större än 

medelvärdet för svensk skog, ca -250 g C m -2 år -1 och utgör ca 20 % av bruttoupptaget. En hektar av en sådan skog tar således 

upp ca 9,1 ton CO 2 per år. 

2 En kronosekvens består av ett antal bestånd av olika ålder av samma trädslag som växer i likartat 

klimat, under samma skötselbetingelser och på samma typ av mark. 

3 Lindroth et al., 2009 

13

kvadratmeter och år samt en omloppstid av 100 år (Fig. 5). 

Dessa värden är ganska typiska för en svensk ’medelskog’ 

på fast mark. Utsläppen under det första året efter kalhuggning 

är på årsbasis ungefär lika stort som det maximala 

upptaget som inträffar i beståndets ’medelålder’. Utsläppen 

minskar efterhand som plantorna börjar växa till sig och 

tack vare annan vegetation som växer in. Efter ca 12 år är 

systemet i balans, dvs fotosyntes och respiration balanserar 

varandra och efter ytterligare ca 15 år har förlusterna under 

de första 12 åren hämtats in. Medelupptaget räknat över hela 

omloppstiden är ca 50 % av det maximala upptaget. 

De stora kolförlusterna i början av omloppsperioden 

beror på att det finns stora mängder dött organiskt material 

i systemet både ovan mark och i marken och dessa börjar 

omedelbart brytas ner av mikroorganismerna. 

Förutsättningarna för hög nedbrytningshastighet är dessutom 

särskilt goda på ett öppet hygge med höga temperaturer 

och god markfuktighet. 

Om man önskar optimera nettokolupptaget i dagens 

skogsbruk, dvs bestämma när ett bestånd ska skördas för 

att kolupptaget ska bli så stort som möjligt behövs kunskap 

av denna typ. De analyser vi har gjort baserade på denna 

kunskap visar att tidpunkten för optimal skörd ur kolupptagssynpunkt 

ligger ganska nära idag gällande praxis. Detta 

innebär att andra åtgärder måste vidtas om man önskar att 

öka sänkan i skogen med oförändrat virkesuttag (se 

nedan). 

Den svenska skogen spelar idag en viktig roll i den globala 

kolbalansen sett i proportion till dess omfattning. Våra 

beräkningar av Sveriges skogars kolbalans, som baseras på 

en kombination av modeller som testats mot gasutbytesmätningar 

och data från riksskogstaxeringen, visar att det årliga 

nettokolupptaget är ca 29 miljoner ton C. Den årliga 

avverkningsvolymen innehåller ca 18 miljoner ton C vilket 

ger ett minsta nettoupptag om 11 miljoner ton C. Av det 

skördade materialet hamnar en mycket liten del i långlivade 

produkter, medan resten hamnar i produkter som bryts ner 

5 Lagergren et al., 2008 

14 


eller förbränns relativt snabbt och därmed återemitteras till 

atmosfären. Även om man räknar med miniminivån så 

motsvarar detta ca 65 miljoner ton koldioxid dvs ungefär 

lika mycket som vi släpper ut genom användning av fossila 

bränslen. Det är intressant att notera att medelupptaget i 

den svenska skogen, räknat på minimivärdena ovan, är ca 

-50 g C m -2 år -1 vilket är nästan 50 % mer än det globala medelvärdet 

för perioden 2000-2006 om man räknar upptaget 

i skog och gräsmarker lika och att upptaget på dessa ytor är 

2.8 gigaton C per år. Detta stämmer ganska väl med den 

globala bilden att det är skogarna på höga latituder på norra 

halvklotet som är de största kolsänkorna. 

Kolbalansen i morgondagens svenska skogsbruk 

Kurvan som beskriver sambandet mellan nettoupptaget av 

koldioxid och skogens ålder (fig. 5) indikerar att det kan 

finnas möjligheter att öka medelupptaget i skogen under 

förutsättning att de initiala förlusterna kan reduceras och 

att det maximala upptaget kan bibehållas. Ett tänkbart alternativ 

att åstadkomma detta vore att helt undvika kalhyggesfasen 

och i stället skörda genom upprepade gallringar. 

Det finns ett fåtal studier som visar att effekterna av gallring 

på nettoutbytet av koldioxid kan vara mycket små om ens 

mätbara. I en studie i Finland i ett tallbestånd som gallrades 

till 74 % av den ursprungliga grundytan fann man ingen 

reduktion alls av nettoupptaget av koldioxid. Förlaringen i 

detta fall var att markvegetationen svarade för ett ökat upptag 

och detta tillsamman med en minskad autotrof respiration, 

kompenserade helt för kronskiktets minskade fotosyntes. 

Vi har även gjort egna studier av gallringseffekter på 

trädens transpiration 5 . I ett blandbestånd av tall och gran 

där 76 % återstod efter gallring, med bibehållen fördelning 

mellan trädslagen, fann vi att transpirationen ökade med 

ca 20 % under de två på varandra följande åren. Den starka 

kopplingen mellan transpiration och fotosyntes gör att vi 

vågar dra slutsatsen att även fotosyntesen ökad med ungefär

samma värden. Vår tolkning av detta var att de kvarvarande 

träden fick ökad tillgång till näring och ett bättre 

ljusklimat och kunde därigenom snabbt öka sin fotosyntes. 

Underlaget för att dra definitiva slutsatser om gallringars 

effekter på kolbalansen är idag för svagt men de fåtal studier 

som finns pekar på mycket intressanta möjligheter. En viktig 

förutsättning i detta sammanhang är givetvis att återbeskogningen 

efter gallring fungerar. Det är A och O i dessa 

sammanhang att så snabbt som möjligt återskapa en blad- 

Nettoupptag (g Cm -2 år -1 ) 

) 

-1 

år-2 

Nettoupptag (g C m 

300 

200 

100 

0 

-100 

-200 

-300 


Medelupptag 

yta som kan assimilera koldioxid. Det är utanför min kompetens 

att bedöma huruvida detta är möjligt men frågan 

huruvida ett kalhyggesfritt skogsbruk skulle kunna öka 

nettoupptaget i skogen får enligt min mening inte förbli 

oprövad. Antag att medelupptaget i skogen skulle kunna 

utgöra 60 % i stället för 50 % av det maximala (se Fig. 5) så 

skulle detta betyda att Sveriges skogar skulle ta upp ytterligare 

20 miljoner ton CO 2 per år. Som av en händelse motsvarar 

detta 30 % inbesparad emission. Värt att pröva kanske? 

Potential 

Utsläpp 

Upptag 

0 20 40 60 80 100 

Beståndsålder (år) 

Figur 5. Nettoupptag som funktion av beståndsålder i en typisk svensk skog. Det röda fältet illustrerar den period under vilket 

beståndet är en källa av CO 2 till atmosfären, det blå den period som krävs för att kompensera för de initiala utsläppen och 

slutligen det gröna fältet som är den period under vilket beståndet ackumulerar kol totalt sett. 

15

Introduktion 

Tanken svindlar och man blir lätt ödmjuk när man vandrar 

fram i en gammal naturskogsartad barrskog. Skogens innevånare 

och dess miljö har utvecklats till vad det är idag 

under mycket lång tid, flera tiotals miljoner år. Detta har 

förstås inte skett i Sverige, utan där skogarna befunnit sig 

geografiskt under olika tidsepoker. Sett i ett längre tidsperspektiv 

har inte de boreala barrskogarna alltid legat som en 

brett band runt norra halvklotets landmassor utan likt 

vandrande nomader förflyttat sig på grund av jordens 

många nedisningar och ändrat klimat. 

Den biologiska mångfalden i de svenska skogarna är därför 

ett resultat av en lång evolutionär resa i kombination 

med vilka arter som lyckats sprida sig hit efter den senaste 

inlandsisen och Sveriges naturgivna förutsättningar. 

Människans brukande av skog har därtill starkt och i ökande 

grad påverkat förutsättningarna, och därmed förekomsterna, 

för skogens arter, i synnerhet sedan kalhyggesbruket 

infördes i stor skala kring 1950. 

Som en följd av modernt skogsbruk och allt intensivare 

skötsel minskar livsutrymmena för många skogsarter stadigt. 

I Sverige, Finland och Norge bedöms ungefär en tiondel 

av skogens arter vara rödlistade. Att arter är rödlistade 

innebär att deras populationer minskar eller att arterna är 

mycket ovanliga och att de på sikt riskerar att försvinna från 

de nordiska länderna. För att motverka denna utarmning 

är det avgörande att naturhänsyn i vardagens skogsskötsel 

görs på bästa sätt eftersom arealen skyddad skog i Sverige 

inte på långa vägar räcker för att klara skogens artmångfald. 

På senare år har intresset för så kallad hyggesfri skogsskötsel 

ökat, bland annat med förhoppningen att det skulle 

kunna vara bättre på att förvalta vissa naturvärden än traditionellt 

kalhyggesbruk. Hyggesfri skogsskötsel skulle vara 

positivt, framförallt för mykorrhizasvampar men även för 

många fåglar, hänglavar, landmollusker och kärlväxter. 

Rent allmänt ger en variation av skogsskötsel också större 

16 


Skogsbrukets påverkan på biologisk mångfald – en 

jämförelse mellan skötselmetoder 

Anders Dahlberg, Artdatabanken 

mångfald av förutsättningar för olika arter och därmed 

berikande för skogens mångfald. Självfallet skulle hyggesfritt 

på många sätt vara bra för många naturvärden. Men jag 

bedömer att hyggesfria metoder kommer att vara av mindre 

betydelse eftersom det är orealistiskt att de skall kunna realiseras 

i större skala. Det är bara på små arealer skogsmark 

i Sverige som det finns skogsmässiga och ekonomiska förutsättningar 

för att kunna bedriva hyggesfri skogsskötsel 

idag. Skall hyggesfritt komma till stånd krävs andra incitament 

för skogsägare för att göra det attraktivt att bedriva på 

produktiv skogsmark. Därför kommer det vara av större 

betydelse att naturhänsynen vid trakthyggesbruk utformas 

på bästa sätt, följs upp och anpassas till den nivå som krävs 

för att få den mångfald vi önskar ha i framtiden. 

Nedan för jag ett resonemang kring dessa frågor; varför 

arter är hotade, varför många arter framförallt finns i gamla 

skogar, naturskogsartade eller under långa tider plockhuggna, 

varför dessa s k kontinuitetsskogar är betydelsefulla och 

vad hyggesfri skogsskötsel skulle kunna tillföra i förhållande 

till traditionell skogsskötsel. 

Skogens arter förklarar var de finns 

och kommer att finnas 

För att förstå varför skogens arter har den ekologi och de 

anpassningar till sin miljö som de har, liksom varför många 

av dem är hotade och rödlistade idag, behöver vi ha ett evolutionärt 

och historiskt perspektiv. 

Den främsta orsaken till att antalet rödlistade arter i skog 

är så stort är att i princip all skogsmark sköts allt intensivare 

för att producera allt mer virke och massa. 

Skogsbruksskötta skogar skapar helt andra förutsättningar 

för biologisk mångfald än vad som fanns i naturskogstillståndet 

eller där människan under lång tid har utnyttjat 

skogar mer extensivt. Rationellt skogsbruk med trakthyggesbruk 

– som innebär kalhyggen, likåldriga skogar med 

ett trädslag och korta omloppstider – ger andra miljöer och 

andra förutsättningar än vad den naturliga dynamiken gav

med storskaliga störningar i form av i första hand brand och 

storm och där ingen ved skördades. 

Det är därför inte konstigt att många arter som anpassats 

till naturskogsförhållanden idag är hotade eftersom de med 

modernt skogsbruk har fått sina livsutrymmen starkt beskurna. 

Men självfallet finns det också arter som knappt 

påverkas eller rent av gynnas av trakthyggesbruk; exempel 

på det senare är rotticka och älg. Ett annat exempel är törnskata 

som till följd av nedgången av arealen buskrik naturbetesmark 

numera har merparten av sin svenska förekomst 

på just hyggesmark. Samtidigt vill jag lyfta fram att precis 

som att skötsel av en skog kan vara produktionsinriktad, 

kan den vara inriktad på att få så höga naturvärden som 

möjligt. Vilken skötsel man då skall ha beror förstås på vilka 

arter eller andra naturvärden man har som mål. Det kan 

både innebära att skog lämnas för fri utveckling och att man 

genom olika slags skogsskötsel upprätthåller och skapar de 

förutsättningar som olika arter fodrar. 

Naturen har inget mål med sitt varande. Det är bara människan 

förunnat att kunna ha detta utvärderande och planerande 

perspektiv. Vi skall därför inte glömma att det är 

med ett antropocentriskt perspektiv som vi pekar ut vilka 

värden, till exempel naturvärden, en skog har och vilka vi 

vill skall finnas i framtiden. 

Länge var en hög och värdefull skogsproduktion allenarådande 

huvudmål i den svenska skogspolitiken. Sedan 

1993 har skogspolitiken dock omformulerats till att innefatta 

både produktion och miljö, som dessutom skall väga 

lika tungt. Miljömålet preciseras med att ”Skogen skall brukas 

så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i 

skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser 

och i livskraftiga bestånd…”. För att kunna realisera 

detta behövs goda kunskaper om skogens arter, miljöer 

och processer. Eftersom praktisk skogsskötsel och 

skoglig forskning huvudsakligen är, och har varit, inriktad 

på att producera gran och tall, är kunskapsläget för två arter, 

milt sagt, något bättre än för våra övriga drygt 20 000 skogs- 


levande arter. 

Samtidigt är den sammanlagda kunskapen om skogslevande 

arters ekologi i Sverige stor och ökande. I stora drag 

vet vi vilka skogsmiljöer och andra förutsättningar som 

krävs för att skogens olika arter skall kunna leva vidare, 

även om det är stora kunskapsluckor för många enskilda 

arter. I princip minskar populationerna för alla arter som 

huvudsakligen eller uteslutande har sina förekomster i skogar 

med naturskogskvaliteter; på gamla träd, på grov död 

ved och där dessa funnits länge, eftersom tillgången på dessa 

miljöer blir allt ovanligare och fragmentiserade. Skall situationen 

förbättras är det dessa brister som skall åtgärdas. 

Om detta finns det en bred och välgrundad samsyn bland 

skogsekologer. Den biologiska mångfalden i svensk skog 

håller på att förändras och trivialiseras som ett resultat av 

allt mer intensivt skötta produktionsskogar som ger helt 

andra och mer ensartade biologiska förutsättningar än 

gångna tiders dynamik i naturskogar eller extensivt plockhuggna 

skogar. 

Naturvård i svensk skog baseras på en samverkan mellan 

staten och skogsnäringen. Principen är att skogsnäringen 

skall ansvara för en ansvarsfull förvaltning av skogens alla 

värden, inklusive naturvärden, på all skogsmark som en 

betydande del i den sammanlagda hushållningen av naturvärden 

i skogen i Sverige. Det innebär olika grad av naturhänsyn 

i skogslandskapet; en generell hänsyn som tas i samband 

med skogsskötsel och som utgör en form av basnivå, 

ibland en förstärkt hänsyn samt områdesskydd för skogsområden 

med särskilt höga naturvärden och som staten 

svarar för. Sköts detta på ett bra sätt blir behovet av skyddad 

skog betydligt mindre för att nå samma mål eftersom en hel 

del naturvärden då kan fortleva i den brukade skogen. 

Paradoxalt nog har situationen för skogens mångfald aldrig 

varit så dålig som idag, trots att arealen skog som skyddats 

är större än tidigare, att viss naturhänsyn tas och att merparten 

av skogsmarken är certifierad. Arealen skogsmark 

17

som kalavverkats har aldrig varit så stor och ökar hela tiden. 

Dagens intensivt skötta skogar kommer aldrig att kunna 

hysa likartad artmångfald. 

Arter bryr sig inte om nationsgränser eller om naturen 

är skyddad eller inte. Finns det lämpliga förutsättningar för 

en art och arten kan sprida sig dit och framgångsrikt etableras 

så gör den det. Arter är inte beroende av att det måste 

vara en naturskog, utan snarare av att det finns t ex träd som 

växer länge på samma plats eller lämpliga kvalitéer av grov 

död ved. Därför kan en del av dessa miljöer skapas och skötas 

i brukad skog, t ex genom en klok generell miljöhänsyn 

vid avverkningar, röjningar, gallringar och annan skogsskötsel. 

Men andra miljöer fodrar naturskogar och deras 

naturliga dynamik. En helt annan sak är att det är den politiska 

ambitionsnivån, påverkad av skogsnäring och den 

allmänna opinionen, som till slut avgör balansen mellan 

skogens olika värden. Vad som görs idag är dock inte tillräckligt 

för nå riksdagens miljömål. 

En grundläggande förutsättning för det delade ansvaret 

mellan skogsnäringen och staten, vad som brukar kallas den 

svenska modellen, är att de miljökrav som arter behöver 

också i hög grad tillgodoses och skapas av skogsbruket. Det 

är därför nödvändigt att använda alla tillgängliga kunskaper 

om skogslevande arter och se om deras miljökrav kan 

tillgodoses vid skogsskötsel och när områdesskydd är nödvändigt. 

Som i alla sammanhang, är det viktigt att beakta 

nya fakta och bedömningar liksom att ha en öppenhet för 

att kunna ompröva tidigare slutsatser för att kunna fatta 

kloka naturvårdsbeslut. 

Naturvård har idag större fokus på att förvalta än att bevara. 

Skydd av skog med höga naturvärden är förstås en viktig 

del, men lika viktigt är sköta skog på ett sådant sätt att det 

kontinuerligt finns och skapas förutsättningar för de arter vi 

vill skall finnas kvar. Det är otvetydigt så att vissa arters miljökrav 

aldrig kommer att kunna tillgodoses i produktionsskog 

utan kräver skyddade områden för att de skall kunna 

fortleva. Däremot kan produktionsskog vara värdefull för 

många andra arter om deras miljökrav kan tillgodoses. 

18 


Kontinuitet betyder inget och allt 

På senare tid har begrepp som ”kontinuitetskrävande” eller 

”kontinuitetsberoende” och ”kontinuitetsskogar” ofta figurerat 

i naturvårdsdiskussionerna. Man har använt dem för 

att försöka förklara förekomsten av arter i naturskog och 

för att peka ut skogar med höga naturvärden i form av arter. 

Men eftersom det inte finns någon enkel definition på kontinuitet 

har begreppen uttolkats och använts med olika betydelse. 

En okritisk användning av ”kontinuitetsberoende” 

kan lätt förmedla ett statiskt synsätt, dvs att arter bara finns 

i skogar med en lång kontinuitet och att just dessa skogar är 

den enda förutsättningen för att arternas fortlevnad. Så är 

det förstås inte. Med kontinuitet menas att någonting finns 

hela tiden, i tid eller rum, men det behöver inte innebära 

oföränderlighet! 

Det är mer biologiskt verklighetsnära att ha ett dynamiskt 

perspektiv på hur arter och livsmiljöer uppträder. 

Ingen art är i strikt bemärkelse beroende av kontinuitet i en 

viss miljö i sig utan snarare av att det finns en kontinuitet av 

lämpliga miljöer i tid och rum som arten klarar av att sprida 

sig till. Det krävs därför dels att det finns lämpliga livsmiljöer, 

och att sådana nyskapas i motsvarande grad som 

de försvinner inom spridningsbara avstånd, dels att arter 

hela tiden finns i tillräckligt stora populationer i landskapet 

för att kunna spridas och nyetableras. Artmångfalden i en 

skog är därför inte bara ett resultat av vilka arter som funnits 

och finns i just i denna skog, utan också vilka som finns 

i landskapet runt omkring. Man kan uttrycka det som att 

det är det biologiska arvet på såväl skogs- som landskapsnivå 

som avgör vilka arter som kommer att finnas framgent. 

Det biologiska arvet i en skog efter en avverkning är de arter 

eller strukturer (t ex död ved, äldre träd, intakta miljöer i 

äldre skog) som finns kvar och som möjliggör för arterna 

att på nytt etableras i området. Men det biologiska arvet 

finns också på landskapsnivå i form av att det finns källområden 

för arter att spridas ifrån för att kunna återetableras. 

I takt med att en allt större andel av skogslandskapet av-

Biologiskt landskapsarv 

Kontinuitet inom en skog 

Schematisk bild - relationen mellan biologiskt arv inom en 

skog och ett landskap. 

verkats har arealerna skogar med naturskogsmiljöer minskat 

och avståndet mellan dessa har blivit allt större. Därmed 

minskar också successivt möjligheterna för arter huvud- 


A 1 (skogsyta) B 1 (plockhuggning) C 1 (återväxt) 

A 2 (skogsyta) B 2 (kalhuggning) C 2 (återväxt) 

sakligen knutna till dessa miljöer att spridas till brukad 

skog. De kvarvarande skogarna med värdefulla naturvärden 

får därför en allt större betydelse för att arter överhuvudtaget 

skall finnas kvar i skogslandskapet och om det 

skall vara möjligt för dessa arter att kunna etablera sig i skött 

skog. Finns det lämpliga miljöer och tillräckligt stora populationer 

av arterna i närheten av brukad skog kan de etablera 

sig. Finns det äldre skog med garnlav i anslutning till 

en uppväxande produktionsskog kan garnlaven successivt 

sprida sig in i kanterna av denna, högst 100 meter under en 

skogsgeneration, om den gamla skogen får stå kvar. På 

samma sätt kan en kryddspindling etableras i unga örtrika 

granskogar – om det i det omedelbara grannskapet finns 

SUCCESSIONSSTÖRNING 

KONTINUITETSBROTT 

Alla skogsbestånd innehåller en edafisk mosaik (markmosaik) av olika ståndortsförhållanden (här markerat med siffrorna 1-7) 

som olika arter inom skogsekosystemet är anpassade till. Selektiv avverkning i form av t.ex. plockhuggning innebär normalt 

endast en småskalig successionsstörning hos det lokala skogsekosystemet och arterna kan här lätt återinvandra från närområdet 

när ny skog växer upp (C1). Kalavverkning av motsvarande skogsområde medför däremot ett kontinuitetsbrott hos det 

lokala skogsekosystemet och arterna måste återinvandra från omgivningarna (C2). Detta medför att endast lättspridda arter 

kan återetablera sig när ny skog växer upp på kalhygget och vissa sällsynta och svårspridda arter återkommer sannolikt aldrig 

(ur: Kers 1977). 

19

lämpliga skogar med rikliga förekomster av denna svampart, 

så att den kan spridas in med sporer. 

Med begreppet kontinuitetsskogar avses i realiteten skogar 

som ännu inte har kalavverkats eftersom de generellt 

har högre naturvärden. Skogsstyrelsen har i ett försök att 

identifiera dessa skogar definierat dem som skogar som haft 

en minst 300-årig kontinuitet av träd. Men det är viktigt att 

vara införstådd med att det inte bara är orörda naturskogar 

som kan innehålla höga naturvärden. Ofta kan också gamla 

skogar som under lång tid påverkats av människan men 

aldrig kalavverkats, ha höga naturvärden. Plockhuggning 

och dimensionsavverkning har skett i de allra flesta skogar 

och därmed normalt i alla gamla skogar som avverkas idag, 

undantaget i södra Sverige där de första kalavverkade skogarna 

redan är så gamla att det är dags för att avverka dem. 

I och med att kalavverkning började ske i stor omfattning 

först kring 1950 kan man i princip kalla alla skogar som inte 

kalavverkats för kontinuitetsskogar. Samtidigt måste man 

vara införstådd med att hur höga naturvärden en skog har 

beror på flera omständigheter och att kontinuitetsskogar 

kan ha såväl höga som låga naturvärden. Det avgörande för 

hur värdefull en skog är för den biologiska mångfalden är 

därför inte om skog kallas kontinuitetsskog, naturskog eller 

någonting annat, utan om det faktiskt finns höga naturvärden 

där eller inte. Och det beror både på skogens och det 

omgivande landskapets biologiska förutsättningar och historia. 

Arealen kontinuitetsskogar i Sverige minskar snabbt 

Det är förstås av intresse att veta hur mycket kontinuitetsskog 

det finns kvar i Sverige eftersom det är bland dessa 

skogar som de stora naturvärdena finns. Hur mycket det är 

beror förstås på hur kontinuitetsskog definieras. I ett försök 

av Skogsstyrelsen och Riksskogstaxeringen vid SLU för 

några år sedan bedömde man att det fanns 2,2 miljoner 

hektar kontinuitetsskog utanför skyddade områden. Men 

kriterierna för att avgränsa denna areal var bl a att spåren 

av mänsklig aktivitet skulle vara minimala, varför denna 

1 Nyckelbiotop är endast en klassificering av naturvärden och inget skydd. I teorin har 

nyckelbiotoper ett visst skydd genom bl a certifieringssystemen men i praktiken avverkas ändå 

20 


siffra snarare visar hur stora arealer skog det finns med element 

av naturskogskaraktär. Äldre tiders dimensions- och 

plockhuggning lämnade som regel ett betydligt större biologiskt 

arv än vad dagens skogsbruk gör och avsevärt mer 

än under kalhuggningens barndom utan naturhänsyn 1950- 

90. Dessutom har dessa dimensionsavverkade skogar haft 

lång tid och bättre förutsättningar att få arter etablerade 

som i första hand förekommer i äldre skogsmiljöer. Under 

de senaste 60 åren har arealen som kalavverkats successivt 

ökat. Därmed har arealen skog med högre naturvärden i 

landskapet starkt minskat och i takt med det har också förutsättningarna 

för många arter att kunna återetableras 

minskat starkt. 

Det kan därför vara mer funktionellt att ha ett biologiskt 

synsätt på vad som skall definieras som kontinuitetsskog. 

Den stora skiljelinjen i naturvärden finns mellan skog som 

kalavverkats och inte kalavverkats. Det kan därför vara 

rimligt att betrakta all skogsmark som ännu inte kalavverkats 

som kontinuitetsskog. Med den avgränsningen är arealen 

kontinuitetsskog uppemot 10 miljoner ha, dvs omkring 

40 % av all skogsmark. Alla kontinuitetsskogar innehåller 

då förstås inte lika höga naturvärden utan innehållet beror 

på skogens och det omgivande landskapets historia tillsammans 

med vad varje skog har för förutsättningar för olika 

arter. De mest värdefulla skogarna är som regel antingen 

skyddade (som nationalparker, reservat eller biotopskyddsområden), 

omfattas av naturvårdsavtal eller är utpekade 

som nyckelbiotoper 1 . Men fortfarande finns det stora arealer 

skogar som har höga naturvärden och som faller utanför 

dessa kategorier, framförallt i mellersta och norra Sverige. 

Arealen skog som aldrig avverkats minskar stadigt och 

kommer med nuvarande trend att saknas helt utanför skyddade 

områden om ett par decennier. 

Med detta perspektiv på kontinuitetsskogar kan det förefalla 

som att det finns gott om tid att säkerställa skogens 

naturvärden. Så är dock inte alls. Lokalt och regionalt har 

nästan all kontinuitetsskog försvunnit. I ett pågående projekt 

kombinerar forskare vid SLU satellitdata med data 

150-350 kända nyckelbiotoper årligen, enligt Skogsstyrelsens beräkningar (Red. anm.)

Bilder: Johan Svensson och Per Sandström, institutionen för skoglig resursanalys, SLU 


1958 

1973 

2004 

Trakthyggen (gul färg) i Vilhelmina kommun sedan 1958 då 

Skogsstyrelsen registrerade första avverkningsanmälan i området. 

Kartan, som täcker ca 1500 km2, visar skog (grön), vatten 

(blå) och myr, kalfjäll och annan öppen mark (grå). 

från Riksskogstaxeringen för att studera trakthyggesbrukets 

påverkan i Vilhelmina kommun under en 50-årsperiod. 

Analyser planeras av de områden som har avverkats sedan 

1958, varav många påverkats av dimensionshuggningar och 

blädning, samt av dagens tillstånd med hjälp av data från 

den nationella landskapsinventeringen (NILS). Bildsviten 

är ett illustrerande exempel hur snabbt och omfattande 

kontinuitetsskog på landskapsnivå omvandlas till kalhygge 

och rationellt skött skog. En liknande utveckling har skett 

och pågår snabbt i såväl andra delar av Sverige som i Finland 

och Ryssland. 

Hyggesfritt eller kalhygge – spelar det någon roll? 

Den stora skillnaden mellan skogsskötsel med trakthyggesbruk 

och hyggesfri skogsskötsel är förstås att vid kalavverkning 

avverkas alla träd vid ett tillfälle medan vid hyggesfri 

skogsskötsel lämnas per definition merparten av 

träden kvar vid varje avverkningstillfälle. Här kommer 

istället träd att kontinuerligt och successivt avverkas med 

kanske ett par decenniers mellanrum. Beprövad kunskap 

för att göra detta finns för ädellövskog och granskog, däremot 

inte för tallskog. Vid såväl kalavverkning som hyggesfri 

skötsel skall naturhänsyn lämnas och certifieringssystemen 

bör rimligen också gälla oavsett skogsskötsel. 

När man beaktar att naturhänsyn skall tas vid all avverkning 

och hur värdefull den kan vara för den biologiska 

mångfalden är varken kalhyggesbruk eller hyggesfri skogsskötsel 

någon vinnare. Det beror helt på vilken och hur 

mycket naturhänsyn som tas och hur den utformas. 

Hyggesfri skogsskötsel innebär därför lika lite som kalhyggesbruk 

per automatik bra eller dålig naturhänsyn. 

Hyggesfri skogsskötsel i sig behöver inte innebära att skogsarter 

får bättre förutsättningar. Snarare kan det vara en fara 

om begreppet hyggesfri skogsskötsel på felaktiga grunder 

får ett rykte om sig att vara naturmässigt bättre än traditionellt 

skogsbruk - men får en sämre naturhänsyn. Arter reagerar 

inte på skötselmetoden i sig utan på hur mycket lämpliga 

miljöer det finns och skapas. I realiteten bedrivs 

21

trakthyggesskötsel med kalhyggen på nästan all skogsmark 

och arealen som har bedömts ha förutsättningar att kunna 

skötas med hyggesfri skötsel är knappt 5 %. Inte minst för 

tallskogar som länge förbisetts i naturvården är det mycket 

angeläget att snarast omgående utveckla metoder och incitament 

eller styrmedel för hyggesfri skötsel. Genom att möjliggöra 

och realisera trädkontinuitet även i produktionsskog 

av tallskog skulle betydligt mindre arealer tallskog behöva 

skyddas för att säkerställa bl a dessa skogars mångfald av 

marksvampar, t ex goliatmusseron. 

Många skogslevande arter har sin huvudsakliga förekomst, 

eller förekommer uteslutande, i skogar som inte kalavverkats, 

kontinuitetsskogar. I skötta skogar skapas inte 

många av de miljöer som dessa arter fordrar. När man sammanställer 

känd kunskap om vid vilka skogsåldrar olika 

arter uppträder får man en tydlig bild av att brukad yngre 

skog har betydligt färre arter i allmänhet, och rödlistade 

arter i synnerhet, än äldre skog. Särskilt äldre skogar med 

inslag av naturskogskaraktärer har större artmångfald och 

22 

2000 

1000 

0 

hygge 

80 % av skogsmarksarealen 

} 

röjningsskog 

Antal rödlistade arter vid olika skogsåldrar. 


gallringsskog 

starkare populationer av rödlistade arter. 

Anledningen är att äldre skog binder mer solenergi, har 

större energiflöden till skogens näringsvävar och därmed 

större förutsättningar för en hög biologisk mångfald i kombination 

med en betydligt högre strukturell variation och 

ett biologiskt arv. Detta biologiska arv är betydligt större i 

kontinuitetsskog än trakthyggesbrukad skog som oftast är 

mer att beteckna som ensartad plantageskog. Det biologiska 

arvet i kontinuitetsskogar har byggts upp under lång 

tid och är ett resultat av att dessa arter funnits i det omgivande 

landskapet och kunnat spridas in. 

Naturhänsyn kan förstärka biologisk mångfald på tre 

sätt. För det första kan det för vissa arter fungera som en s 

k livbåt, hjälpa dem att överleva hygges- och ungskogsfasen 

fram till skogen blir äldre igen. För det andra bidrar det till 

att skapa bättre strukturella förutsättningar för biologisk 

mångfald i det uppväxande beståndet. Slutligen bidrar dessa 

partier av skog till att förstärka och sprida skogslandskapet 

biologiska arv, och underlättar därmed för arter att spridas 

slutavverkningsskog 

Rödlistade arter förekommer framförallt i 

gammal skog 

överhållen skog 

naturskog

och återetableras i resten av landskapet. 

En grundläggande princip är att det bästa sättet att förvalta 

naturvärden är att utgå ifrån de värden som redan 

finns. Det är så enkelt som att om det finns lämpliga miljöer 

men arternas populationer ligger för långt bort, så kommer 

de inte att etableras. Det gäller därför att identifiera var 

höga naturvärden finns och avgöra hur dessa skall skötas, 

om det är mest lämpligt med områdesskydd eller om man 

kan utforma skogsskötsel med generell miljöhänsyn på ett 

sätt så att en stor del av naturvärdena kan finnas kvar och 

100 

50 

0 

400 

200 

hygge 

0 

Rödlistade boreala arter 

röjningsskog 

hygge 

gallringsskog 


Alla boreala arter 

röjningsskog 


gallringsskog 

naturskog 


huvudsaklig förekomst 

generell förekomst 


fortleva. Det är summan av all naturhänsyn på landskapsnivå, 

utformningen och var den ligger som är det viktiga för 

den biologiska mångfalden. Detta innebär också att det 

biologiska arvet i skogslandskapet var mycket större innan 

trakthyggesbrukets införande och därefter successivt har 

minskat och fortsätter att minska i takt med att arealen 

kontinuitetsskogar minskar. Genom införandet av naturhänsyn 

och certifiering har minskningstakten blivit lägre, 

men den fortsätter. I takt med att allt färre skogar hyser detta 

naturskogsarv kommer det bli allt svårare för dessa arter att 

överhuvudtaget kunna spridas in och potentiellt etableras i 

det nya skogslandskapet. 

Det är mindre skillnad mellan en skog som är skött med 

trakthyggesbruk och hyggesfri skötsel än mellan dessa och 

en skog som har en naturlig dynamik. Den senare har kontinuitet 

vad gäller såväl levande träd som t ex grov död ved 

och gamla träd. Eftersom skogsskötsel alltid syftar till att 

producera och ta bort ved blir tillgången på äldre trädmiljöer 

och död ved mer begränsad. Den grova döda vedens 

kvalitet blir dessutom helt annorlunda eftersom den inte 

skapas naturligt utan i samband med avverkning. En stor 


naturskog 

huvudsaklig förekomst 

generell förekomst 

Ovanstående illustrationer visar antal boreala lavarter vid olika skogsåldrar. Överst rödlistade boreala 

arter och ovan visas alla boreala arter. 

23

del av denna döda ved körs dessutom sönder i samband med 

avverkning, framförallt vid markberedning men även vid 

gallringar. Det är ett troligt scenario att mängden grov död 

ved kan komma att vara ännu lägre med hyggesfria metoder 

som följd av att man avverkar oftare och därför kommer att 

köra med maskiner vid fler tillfällen. 

Den stora skillnaden är att vid hyggesfri skötsel kommer 

det kontinuerligt att finnas träd över hela skogsområdet till 

skillnad från vid kalavverkning där det som finns kvar är 

den generella hänsyn som lämnats. Detta ger förstås goda 

förutsättningar för i första hand mykorrhizasvampar som 

är beroende av sin symbios med träden för att kunna fortleva 

efter en avverkning. 

Mykorrhizasvampar - beroende av trädkontinuitet 

Mykorrhizasvamparnas markmycel är ofta stora, 10-100 

m 2 , och kan år efter år producera fruktkroppar. Mycelen är 

långlivade och kan potentiellt bli mycket gamla och äldre 

än träden. I princip kan ett mycel av en mykorrhizasvamp 

fortleva på en och samma plats så länge det finns träd kvar 

på platsen. Forskning och fältobservationer visar att många 

av dessa svampar ofta bara förekommer med enstaka mycel 

i de skogsområden där de finns och att de har uppenbara 

svårigheter att återetableras efter kalavverkning. Som regel 

24 


15% 40% 100% 

Mängden träd är avgörande för mängden mykorrhizasvvamp, ju mer träd desto mer mykorrhizasvamp. Antalet arter beror på 

bl a trädkontinuiteten, dvs skogsmarkens biologiska arv. Fotografierna visar ett långtidsförsök i Oregon, USA och diagrammet 

det generella samband man funnit. 

Mängd svamp 

Kvarvarande trädtäcke 

0 100 % 

saknas de i den nya skog som kommer upp. Delvis beror 

det på om det finns äldre skog i grannskapet varifrån de kan 

spridas in. Ett exempel på detta är den eftertraktade matsvampen 

goliatmusseron som nästan uteslutande förekommer 

i sandtallskogar i norra Sverige som har en lång trädkontinuitet. 

Den har aldrig påträffats i skog yngre än 50-60 

år och bara undantagsvis i skog som uppkommit efter kalavverkning 

– och då i anslutning till kvarlämnade träd. Det 

finns goda kunskaper om att merparten av ett träds mykorr-

hizasvampar fortlever om träd får stå kvar och att de genom 

sina markmycel sprids och etableras på de träd som växer 

upp runt omkring. Överlevnaden av mykorrhizasvampar 

är proportionell till hur mycket träd som blir kvar efter en 

avverkning. Hyggesfri skötsel med kontinuerligt trädklädd 

skogsmark skulle därför möjliggöra för mykorrhizasvampars 

mycel att bli betydligt äldre och arter som annars skulle 

försvinna i samband med kalavverkning att fortleva. 

En annan grupp arter som kan gynnas av hyggesfritt 

skogsbruk är lavar och i första hand granskogens hänglavar. 

Hänglavar sprids främst genom fragmentering av bålen och 

har ofta inga svårigheter att etablera sig i uppväxande skog. 

Men de är starkt spridningsbegränsade och beroende av att 

kunna spridas in från äldre skogar med hänglav. Beräkningar 

visar att spridning inte sker mycket längre än cirka 100 m 

under 100 år. Det är till och med så att olika former av plockhuggning 

eller skärmträdställning ofta skapar bättre förutsättningar 

genom att öka solinstrålningen samtidigt som 

de kvarvarande träden med hänglavar inte blir vindexponerade. 

Studier från Norge visat t ex att långskägg har gynnsammare 

miljöer i granskogar som blädats eftersom de är 


ljusare än i granskogar utan mänskliga ingrepp. Men skall 

hänglavar gynnas är det viktigt att en stor andel av granarna 

tillåts att bli tillräckligt gamla innan de avverkas. I 

alperna finns granskogar där man kontinuerligt huggit ut 

små ytor i många hundra år. Här saknas grova gamla granar 

och därmed dess barklevande lavar. Men här fortlever alla 

hänglavar. Lavar som är knutna till granbark kan också 

gynnas av blädning genom att det skapar ett gynnsamt mikroklimat, 

speciellt om man har förstärkt naturhänsyn för 

grova äldre träd. 

Många fåglar och kärlväxter kan gynnas av hyggesfritt 

skogsbruk men också av förstärkt hänsyn 

Fåglar är rörliga och förflyttar sig över förhållandevis stora 

områden för att finna lämpliga miljöer och är därför mindre 

beroende av enstaka bestånd. Men hyggesfri skötsel innebär 

flerskiktade och olikåldriga skogar som ger påtagligt förbättrade 

förutsättningar för häckningar och födosök för 

bland annat skogsmesar och exempelvis lavskrika. Samtidigt 

kan väl planerad och i synnerhet förstärkt naturhänsyn vid 

trakthyggesbruk både i form av enstaka grova träd eller 

Skogslevande naturvärdesarter Trakthyggesbruk Hyggesfritt Naturskogsdynamik 

Mykorrhizasvampar ++ +++ 

Vedlevande svampar + +++ 

Hänglavar + +++ 

Bark och vedlevande lavar + +++ 

Kärlväxter (+) + +++ 

Mossor + +++ 

Fåglar + +++ 

Insekter + +++ 

Tabell. En förenklad översikt av hur rödlistade skogslevande arter och signalarter påverkas av skogsskötsel med trakthygge , 

hyggesfritt och naturlig skogsdynamik i ett längre tidsperspektiv. Plustecknen visar hur goda förutsättningar detta urval arter 

har med dessa tre scenarier. Observera samtidigt att alla arter har olika ekologiska krav och att det för alla artgrupper även 

finns andra arter som kan gynnas eller knappt påverkas av skogsskötsel. 

25

dungar göra mycket stor nytta för fågelfaunan. 

Det stora flertalet skogslevande kärlväxter i äldre skog 

överlever kalavverkningar även om många arter missgynnas 

och minskar i antal och tillväxt. Men med en god generell 

naturhänsyn kan även mer krävande växter som t ex 

guckusko eller knärot klara hygges- och ungskogsfasen. 

Individer av växter är på samma sätt som marksvampar ofta 

långlivade och kan fortleva på ett och samma ställe mycket 

länge. Mossor är mer känsliga än kärlväxter för uttorkning 

och för många arter är dagens naturhänsyn inte tillräcklig 

för att de ska kunna fortleva in i det nya beståndet. Med ett 

hyggesfritt skogsbruk skapas ett mer gynnsamt mikroklimat, 

men samtidigt bedöms flertalet av mossorna kunna 

återetableras under en skogs livstid varför nettoeffekten av 

hyggesfritt är litet. Vedlevande mossarter kommer att missgynnas 

eftersom hyggesfritt förmodligen medför att mer 

död ved körs sönder av skogsmaskiner. 

Var kan man sköta skog med hyggesfria metoder? 

Det få skogsmarker som idag har förutsättningar för hyggesfri 

skötsel är granskogsmarker som är olikåldriga och 

flerskiktade samt bokskogar vilka redan sköts hyggesfritt. 

För tallmarker är det svårare att finna fungerande och ekonomiskt 

möjliga skötselmetoder, men en högre grad av t ex 

fröträdställning, grupper av evighetsträd, mindre bränningar 

av avgränsade hänsynsytor med lämnade träd, upprepad 

luckhuggning över större områden, längre omloppstider 

och mindre brukningsenheter skulle vara sätt att 

bättre sköta tallskogens biologiska arv som försvinner i 

intensivt skött tallskog. 

Det går att klara skogens mångfald 

– men inte samtidigt med en hög skogsproduktion 

Det finns idag en solid kunskap om att det moderna skogsbruket 

snabbt håller på att minska och trivialisera mångfalden 

i skogen. Skogsbruk ger helt nya förutsättningar för 

arter som under 10-tals miljoner år anpassats till natur- 

26 


skogskvaliteter. Brukade skogar blir inte gamla, de är mer 

likformiga och har en betydligt lägre variation i miljöer och 

därmed ändrade förutsättningar för olika arter, jämfört 

med naturskogar. Företeelser som att levande träd finns på 

ett och samma ställe under århundraden, grova gamla träd 

och grov död ved är ovanliga. Förvisso finns det inte något 

idealtillstånd på vad som skall finnas i en skog. Natur är föränderlig, 

det råder ingen balans, jämvikt eller idealtillstånd, 

utan naturen och dess artinnehåll utvecklas successivt och 

dynamiskt hela tiden efter rådande förutsättningar. 

Men samtidigt har vi människor alla möjligheter, och 

ansvar, att på bästa sätt förvalta och utveckla de värden vi 

vill skog skall ha i framtiden. Det kommer förstås aldrig 

finnas något rätt svar på hur stor vikt vi skall lägga vid värden 

som timmer, massa och energi, friluftsliv och jakt, biologisk 

mångfald, andra etiska och estetiska aspekter eller så 

kallade ekosystemtjänster som t ex inlagring av koldioxid. 

Men det är genom våra kunskaper och val av skogsskötsel 

som vi avgör hur den biologiska mångfalden kommer att 

vara i framtiden. Långsiktigt kommer förstås klimatet att 

avgöra vilka förutsättningar det finns för skog av olika slag, 

men skogar blir gamla och skogsskötsel har ett 50-100 årigt 

perspektiv. Den helt avgörande faktorn för dagens och morgondagens 

biologisk mångfald i svensk skog är därför hur 

vi sköter skogen idag. 

Såväl synsättet på, som det faktiska hänsynstagandet till, 

naturvärden vid skogsskötsel har förbättrats markant under 

de senaste 20 åren. Dagens avverkade skogar har potentiellt 

ett betydligt större biologiskt arv med sig in ungskogsstadiet 

än de skogar som bokstavligen kalavverkades 1950-1980. 

Det finns numera ett engagemang och en kunnighet om 

natur hos många skogsbrukare. Dessutom har många av de 

mest värdefulla skogsområdena skyddats. Men samtidigt 

som det blivit mycket bättre, blir det dock stadigt sämre för 

skogens artmångfald eftersom summan av skyddad skogsmark 

och naturhänsyn inte på långa vägar motsvarar förlusten 

av kontinuitetsskogar. Skillnaden är att försämring-

en går betydligt långsammare nu än vad den gjorde 

tidigare. Skogsstyrelsen konstaterade nyligen att statens 

sammanlagda ansträngningar med att skydda skog tillsammans 

med skogssektorns åtaganden genom skogsvårdslag, 

skogscertifiering och frivilliga åtaganden inte räcker för att 

uppnå riksdagens uppsatta miljömål för skogen. 

Klokt skött innebär den svenska modellen för naturvård 

i skogen att om tillräckligt stor naturhänsyn tas vid ordinarie 

skogsskötsel, behöver inte lika stora områden skyddas 

som annars. Dock behöver större områden än idag skyddas. 

Det avgörande är hur väl hela kedjan av skogsskötselåtgärder 

förmår att skapa och sköta lämpliga förutsättningar för 

skogens arter. Naturpåverkan av skogsskötsel har inte bara 

att göra med hur skog avverkas utan också alla andra steg 

däremellan. Vid alla dessa steg har graden av naturhänsyn 

stor betydelse, t ex vid val av trädslag, markberedning och 

plantering, röjning och gallring, skogsbränsleuttag, gödsling 

m m. Långsiktigt är det också de sammantagna förutsättningarna 

på landskapsnivå som är avgörande för skogens 

mångfald, inte främst vad som händer i enskilda 

skogar. Med detta sagt, skall det också understrykas att den 

enskilda skogens naturvärden är helt avgörande för hur 

mångfalden skall kunna utvecklas, eftersom man måste 

utgå från var arterna och det biologiska arvet finns och att 

de är starkt utarmade i yngre till medelålders skog. 

Det avgörande är då inte i första hand om man har trakthyggesbruk 

och kalavverkar med naturhänsyn eller om man 

har någon form av hyggesfri skogsskötsel med naturhänsyn 

utan vilka förutsättningar för mångfald som de ger upphov 

till under hela skogens omloppstid. Självfallet kan det för 

enskilda skogar vara mycket värdefullt att ha hyggesfri skötsel 

för att säkerställa t ex förekomster av hänglavar, mykorrhizasvampar 

eller behålla en olikåldrighet och skiktning av 

trädskiktet som gynnar många skogsfåglar. Men det är en 

skötsel som snarare är inriktad på att förvalta vissa natur- 


värden än att producera virke. För tätortsnära skogar som 

används mycket för friluftsliv och annan rekreation kan 

hyggesfritt vara en lämplig skötsel. 

Men för att behålla, förvalta och skapa naturvärden i 

skogslandskapet vid normalt skogsbrukande kommer hyggesfria 

metoder att ha begränsad potential. Det är onekligen 

så att mykorrhizasvampar, och några andra artgrupper delvis 

skulle gynnas med hyggesfri skötsel om man samtidigt 

har en god naturhänsyn. Men samtidigt kommer förutsättningarna 

att bli sämre för vedlevande arter eftersom det 

oftare kommer vara maskiner i dessa skogar som kan köra 

sönder den lilla mängd grova döda ved som skapas. Det 

kommer också vara av största vikt att evighetsträd som har 

stora naturvärden verkligen lämnas kvar också vid hyggesfri 

skötsel. Det finns en uppenbar risk med hyggesfria metoder 

att även dessa träd åker med ut eftersom de har de 

största ekonomiska värdena. Vid trakthyggesbruk finns det 

stora möjligheter att ta bra naturhänsyn för alla artgrupper, 

såväl för vedlevande arter som för arter knutna till gamla 

träd eller mykorrhizasvampar. Det är långt ifrån alltid bra 

idag och här finns också en mycket stor potential till förbättringar. 

Naturhänsynen är inte bara det som sker vid en 

avverkning utan också vad som sker vid all skogsskötsel 

under en skogs hela omloppstid. Vid t ex röjning och gallring 

borde det vara självklart att som en kompletterande 

målbild, måna om att skapa förutsättningar för en rik mångfald. 

Hyggesfri skogsskötsel skulle vara ett välkommet inslag i 

svensk skogskötsel som skulle berika mångfalden. Men det 

är tyvärr bara få skogar och en liten areal skogsmark där det 

finns förutsättningar för att kunna bedriva hyggesfritt skogsbruk 

idag. Det är därför mer avgörande vad som kommer att 

ske på trakthyggesbrukad mark, att naturhänsynen där är 

tillräcklig och att arealen skyddad skog är tillräckligt stor. 

27

28 


Naturkulturmetoden: 

största möjliga nytta för markägaren 

Mats Hagner, SLU 

En halvcirkel blåvit färg läggs snabbt på varje sida av 

stammen. Den skall synas även ovanför snön. 

1 Ordet gallring används här för avverkning enligt Naturkulturmetoden, som tekniskt sett kan liknas 

vid en serie upprepade gallringar, ej att förväxla med gallring som ett led i trakthyggesbruket. 

Sammanfattning 

Naturkultur är en ekonomisk princip som maximerar nuvärdet 

i varje grupp av träd som konkurrerar med varandra. 

När trädvalet görs av en välutbildad person kan hänsyn tas 

till skogens alla värden: biodiversitet, rekreation, mångbruk 

och klimat. Till skillnad från alla andra metoder för skogsskötsel 

utnyttjas lokal konkurrens mellan enskilda träd och 

ett optimalt trädval sker med största möjliga hänsyn. Med 

hjälp av ett särskilt dataprogram optimeras metoden pengamässigt. 

Naturlig föryngring utnyttjas där den finns, men 

luckor planteras om naturplantor saknas. Detta gör att principen 

kan användas överallt. Om stora skador uppkommit 

vid gallringen eller om små träd står i täta grupper justerar 

man med röjsåg något år efter gallringen. 1 Genom att återväxten 

består av alla träd som inte uppnått ekonomisk mognad 

blir skogen ständigt produktiv och nästa skörd av vuxna 

träd kommer tämligen snart efter en gallring. Kostnaderna 

för återväxt och röjning blir avsevärt mindre. Virkesskörden 

innehåller allt grövre timmer med allt bättre kvalitet när de 

träd som odlas väljs ut av en specialutbildad person (trädmärkare). 

Hänsyn till trädens olikheter och inbördes konkurrens 

medför en förädling och det ekonomiska nettot blir 

högt. Plockhuggning utförd av en person som saknar tillräcklig 

kompetens kan dock skada skogens långsiktiga 

värde. 

En specialutbildad person väljer träd vid gallring 

Det nya är att träden som skall skördas väljs ut av en certifierad 

person som ser till att målet, ”största möjliga nytta”, 

uppnås. Före arbetet i skogen intervjuas skogsägaren om 

sina önskemål och trädmärkaren presenterar sin kunskap 

om hur biodiversitet skall bevaras och vilka hänsyn som 

krävs i skogsvårdslagens 30 §. Nytt är också att begreppet 

”bestånd” ersätts med ”trädgrupp”. Om målsättningen skall 

uppfyllas måste tätt stående stora träd plockas bort så att ett 

enda träd, dominanten, får utnyttja det mesta av gruppens

ljus och näring. 

Vid gallring enligt denna princip skördas det största trädet 

ifall detta efter gallringen annars skulle ha givit dålig 

ränta på sitt eget värde. Det största trädet skördas också om 

det är fördelaktigt för trädgruppens långsiktiga värde att 

det ersätts av ett något mindre träd med bättre egenskaper. 

Dominanten håller genom sin konkurrens tillbaka tillväxten 

i de mindre träden i gruppen, vilka då får önskvärda 

egenskaper, liten årsring, rak stam och få, klena grenar. 

Dominanten växer fritt utan konkurrens från lika stora träd 

och mognar så snart som möjligt. Den snabba tillväxten 

innebär att räntan på dominantens eget värde blir hög och 

trädet hinner bli mycket stort innan det är moget. Principen 

resulterar därför i att skogen ger grövre och värdefullare 

virke än när lika stora träd får växa bredvid varandra. 

Två anledningar finns till att ett stort träd ger mycket 

högre netto än ett litet, avverkningskostnaden per kubikmeter 

sjunker med ökande storlek samtidigt som priset på 

virket ökar. 

Endast de träd som ger god ränta på sitt eget värde lämnas 

vid gallringen. Dessa är i ekonomiskt avseende omogna 

och därför goda investeringsobjekt. 

Trädvalet sker med tanke på alla värden, även de ickemonetära. 

En halvstor gran räknas som mogen om den står 

i vägen för skott från ett älgpass. Om en trädgrupp hindrar 

utsikten från en välbesökt utsiktspunkt tas alla träd bort. 

Mångfald och biodiversitet beaktas såsom i all skoglig verksamhet. 

Evighetsträd, högstubbar, skyddszoner etc. gynnar 

miljön. 

Om ett litet träd står inklämt bland andra småträd så är 

det moget om trädgruppens värde ökar genom att det skördas. 

Om många långa granar står intill varandra kommer 

en utglesning att få de kvarlämnade att blåsa omkull. Alla 

är därför mogna och resultatet kan bli ett mindre hygge. 


Trädmärkning i praktiken – ett exempel 

Trädmärkaren, som i detta fall heter Eva, sörjer alltså för att 

trädgruppens sammanlagda värde optimeras långsiktigt. 

Det vetenskapliga uttrycket är att hon maximerar trädgruppens 

nuvärde, vilket är summan av alla framtida inkomster 

och utgifter diskonterade med den ränta som skogsägaren 

kan uppnå vid alternativ placering av sina pengar. 

För att bedöma vilka träd som skall lämnas vid gallringen 

måste Eva intervjua skogsägaren, som heter Erik. 

Hon frågar honom om hur gallringen skall gå till. Vilka 

maskiner skall användas? Vem skall köpa virket? Hur skall 

inkomsterna från avverkningen investeras? Den sistnämnda 

uppgiften räknar hon om till en räntenivå. Hon tar också 

i detalj reda på var älgpassen är placerade, var utsiktspunkter 

finns, var han önskar att skogen skall vara orörd, hur 

evighetsträd och högstubbar skall väljas, vilken hänsyn som 

skall tas till svamp- och bärställen och hur skogsbryn skall 

formas med tanke på stormskador. Hon måste också ta reda 

på när han tänker gallra nästa gång. 

Tänker Erik sälja virket som en rotpost, dvs som stående 

skog till högstbjudande? I så fall beskriver Eva de träd som 

skall skördas: antal, storlek och kvalitet, så att en annons 

kan utformas. 

Efter intervjun med Erik laddar Eva sin dator med uppgifter 

om ränta, virkesprislista och skördekostnader. 

På plats i skogen börjar Eva arbetet med att ta reda på hur 

större träd kommer att växa efter gallring. Årsringen avgör 

vid vilken diameter träden är ekonomiskt mogna (detta 

kallas inom Naturkultur Mogendia). Efter gallring ger de 

största träden inte längre acceptabel ränta på sitt eget värde. 

Endast evighetsträd, eller träd i områden som skall lämnas 

orörda, tillåts bli större. 

Stora avverkningsmaskiner är för dyra för att hantera 

småträd. Därför använder Eva datorn även för att räkna ut 

diametern hos det minsta träd som skall märkas (Minidia). 

29

Om vanliga skördare och skotare används ligger denna 

undre gräns på ca 11 cm i dagens Sverige. 

Vid gallring kan det ibland uppstå så stora luckor att de 

skall planteras. För att kunna lägga in kostnaden för detta 

vid trädmärkningen går Eva runt i skogen ett tag och mäter 

”frihetstal”, dvs antal nya skott i toppen, på tall- och granplantor 

i luckorna. En lucka måste vara ganska stor innan 

det är motiverat att plantera i dess mitt. Eva vet att frihetstalet 

på tall skall vara över 10 för att luckan skall anses stor 

nog att plantera. Storleken på en sådan lucka beror på markens 

bördighet. 

Så börjar Eva märka träd. Ringen med blåvit färg sitter 

kvar i mer än två år. Linoljefärgen är inte giftig och sprutar 

ut i en stråle utan att bilda dimma. Det långa tunna röret 

gör att hon lätt når stammen även där grenar sitter i vägen. 

Färgen sprutar ut sidledes vilket gör det enkelt att lägga en 

halvcirkel på vardera sidan av stammen. 

På första punkten märker Eva först två träd som passerat 

Mogendia. Sedan plockar hon bort tre mindre träd med så 

stora skador och fel, att de självklart skall lämna plats för 

bättre träd. Därefter utser hon ett bra träd till dominant och 

Figur 1 

30 


plockar bort dominantens två huvudkonkurrenter. 

Dominanten, som är femton meter lång, utnyttjar marken 

effektivt inom sex meters radie (0,4 ggr trädhöjden). 

Trädgruppen inom denna cirkel består då av en dominant 

och ett antal rekryter. Någon av dessa får bli dominant i 

framtiden. Om stor risk för stormfällning föreligger på 

grund av att skogen länge varit tät, reducerar Eva måttet 0,4. 

Skogen förblir då tätare. 

Det ideala med tanke på volymproduktionen är att rekryterna 

har tillräcklig plats för att bilda lika stor årsring 

som dominanten. Är det stor risk för att rekryterna kommer 

till skada innan dominanten skall ersättas lämnas många 

rekryter. 

Eva fortsätter sedan till nästa trädgrupp. Efter gallringen 

följer berikande plantering i stora luckor som saknar naturlig 

återväxt. I Sverige finns nämligen lagstiftning sedan 

åtminstone 1903 med krav på återväxt. Om planteringen 

utförs redan första sommaren kan insektsskyddade plantor 

sättas ytligt i mossan i samma förband som på ett vanligt 

hygge. Till skillnad från blädning, som enbart kan utföras 

på de tio procent av svensk skogsmark som anses vara lätt-

föryngrad, kan Naturkultur tillämpas överallt eftersom 

luckor planteras på vanligt sätt. Längs kanten på ett hygge 

är det inte ekonomiskt motiverat att plantera eftersom plantorna 

växer mycket långsamt på grund av konkurrensen 

från stora träd. Detsamma gäller för luckor i skogen. 

Något år efter gallringen kan det vara motiverat att gå 

över arealen med röjsåg. Detta sker endast om det förekommer 

stora områden med stark trängsel bland träd med diameter 

över 5 cm. Även stora träd som skadades allvarligt vid 

gallringen kan behöva dödas med hjälp av röjsågen. 

Naturkultur, som är namnet på den serie av åtgärder som 

beskrivits, har visat sig fördubbla avkastningen på områden 

där metoden tillämpats i Sverige. Den ökade avverkningskostnaden 

vid gallringen uppvägdes av ökade intäkter från 

grovt virke. Kostnaden för återväxten blev låg, eftersom 

omogna träd täckte ca 90 % av markytan även på svårföryngrade 

marker. Volymtillväxten var långsiktigt minst lika 

hög som vid kalhyggesbruk, varför varje avverkning skulle 

innehålla lika många kubikmeter som vid sådant skogsbruk. 

Nettointäkten efter försäljning av virket blev därför 

lika hög som vid konventionellt hyggesbruk. Återväxt- 

5 

4 

3 

2 

1 

Virkesvalitet i bottenstocken 

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 

Träd nummer 


kostnaderna blev starkt reducerade och utfallet av grova 

träd inträffade mycket närmare i tiden än efter kalhuggning. 

Trots den ökade intensiteten i skogsbruket, med trädmärkning 

och gallring i stället för kalhuggning, blev därför det 

sammanlagda nettot mycket stort. 

Den ökade kompetens som används vid trädvalet gör att 

hela spännvidden av värdeskillnader mellan enskilda träd 

kan tillgodogöras. Skogen förädlas när någon ges tid att 

beakta både vitalitet, skador och sjukdomar. Utöver detta 

tillkommer att förbättrad hänsyn kan tas till miljö, mångbruk 

och rekreation. Skogsmarken släpper inte heller ut 

samma mängd växthusgaser på grund av kalläggning och 

markberedning. Nationens intresse gynnas därför av att 

utbildning och certifiering av trädmärkare pågår tills det 

finns tillräckligt många trädmärkare för att klara av Sveriges 

totala skörd. 

Illustrerat exempel 

Utgångspunkten är en vanlig ”slutavverkningsskog” i 

mellersta Sverige (Figur 1). Tätheten och trädens storlek 

växlar på ett naturligt sätt. Som vanligt är de flesta träden 

1500 

1000 

Figur 2 Figur 3 

S kogsägarens nettoinkomst om trädet skördas nu 

500 

0 

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 

Träd nummer 

31

mer eller mindre defekta. Bottenstockens värde är ca hälften 

av trädets hela nettovärde. Erik står längst till vänster och 

Eva märker den mogna tallen nr 4. 

Givetvis vill man vid gallringen lämna kvar de träd som 

i framtiden ger högst värde, dvs. de träd som har hög kvalitet 

i bottenstocken (Figur 2).Samtidigt vill Erik omedelbart 

18 

15 

12 

32 

9 

6 

3 

0 

Ränta på trädets värde om det lämnas 

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 

Träd nummer 


Figur 4 Figur 5 

Figur 6 

tjäna så mycket pengar som möjligt (Figur 3). I så fall skördar 

han bara de värdefulla tallarna nr 4 och 25. De andra 

träden ger mycket litet netto. Somliga träd kostar mer att 

skörda än Erik tjänar på virket. Skall Erik investera genom 

att lämna träd, vill han naturligtvis få god ränta på arbetande 

kapital (Figur 4). Trädets räntabilitet ger tillsammans 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Vinst i nuvärde om trädet lämnas 

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 

Träd nummer

med tillväxten efter gallring information om den vinst han 

kan göra genom att lämna ett träd till dess det uppnått mognad 

i ekonomiskt avseende (Figur 5). 

Emellertid konkurrerar träden med varandra, vilket gör 

att bästa räntabilitet uppnås om ett relativt stort träd slipper 

konkurrens av något lika stort träd. Maximal avkastning 

uppnås i skogen om några få dominanta träd disponerar så 

mycket av tillväxtresurserna som möjligt. Dominanta träd 

med god kvalitet lämnas därför så långt ifrån varandra att 

de inte konkurrerar. Runt varje dominant bildar småträd 

en grupp. Någon av de små blir dominant efter nästa gallring. 

Efter att Eva arbetat sig fram genom hela området blir 

skogen så gles som i figur 6. Om området är utsatt för hårda 

vindar måste betydligt fler träd lämnas. I den centrala luckan 

sker berikande plantering. 

Teori mot verklighet 

Den skog som visas i figur 6 ser gles ut. Det beror främst på 

att den är tvådimensionell. I verkligheten upplever vi aldrig 

skog på det viset eftersom vi ser även de träd som står bakom 

Figur 7 


den första raden av träd. Av detta skäl visar jag med fotot på 

nästa sida en skog som nyss gallrats efter märkning av träd 

enligt principen Naturkultur. Det är min egen skog i 

Jämtland, där jag märkte träden på 25 hektar. 

Resonemang vid gallring 

Eva kommer in i skogen från vänster (Figur 7). Den stora 

tallen nr 4 är troligen ekonomiskt mogen. Den har mycket 

högt drivningsnetto, 1569 kr, vilket är den summa som 

skogsägaren får kvar när han sålt virket och betalat avverkningen. 

När Eva använder datorn ser hon att räntan på trädets 

värde bara blir 1.8 %, om det står kvar och träd i närheten 

gallras bort. Erik får mera, 3 %, vid placering av 

pengarna i bank. Tallen är därför mogen och Eva märker 

den. 

Tall nr 1 har då befriats från konkurrens av den stora 

tallen. Datorn visar att nr 1 kommer att ge 9 % ränta. Radien 

i trädgruppen runt nr 1 är 0,4 x 20 = 8 m. Nr 1 påverkas 

starkt av tallarna nr 2 och nr 3, men inte av nr 5 som står för 

långt bort. Datorn räknar ut att trädgruppen får maximalt 

33

nuvärde om nr 1 tas bort och om nr 2 och 3 lämnas. Att 

datorn ger detta besked beror på att nr 2 har väsentligt bättre 

kvalitet i bottenstocken än nr 1. Emellertid visar det sig 

att nuvärdet hos trädgruppen är nästan lika stort, om man 

i stället lämnar nr 1 som dominant och tar bort nr 2. Det 

beror på att nr 1 är större än nr 2. Avståndet mellan 2 och 3 

är så litet, att nr 3 kommer att få sin grönkrona deformerad 

under den tid det tar för nr 2 att växa upp till full storlek. 

Eva märker tall nr 2 och går vidare till nästa trädgrupp. 

34 


Avsteg från detta resonemang, som är optimalt med 

tanke på markens långsiktiga värdeavkastning från virke, 

sker när andra värden, såsom biologisk mångfald, rekreation, 

vilt, renbete, jakt, klimat eller fornlämningar, motiverar 

det. Den sammanlagda bedömningen gör att markens 

totala värde maximeras på varje punkt. Erik får uthålligt 

största möjliga nytta av sin fastighet och detsamma gäller 

för hela nationen.


Hyggesfritt i praktiken – två exempel från Jämtland 

Malin Sahlin, Naturskyddsföreningen 

Detta kapitel bygger på ett fältbesök den 8 juni 2009 tillsammans 

med Sten Edlund från Skogsstyrelsen i Jämtland. Två 

skogsområden där hyggesfria skogsbruksmetoder har använts 

besöktes. 

Vallbo, Åre kommun. Här har Statens Fastighetsverk 

genomfört en hyggesfri avverkning i ett område med höga 

sociala värden. 

I Ulvsjö, Bräcke kommun har en privat markägare använt 

sig av principen Naturkultur vid avverkning av sin skog. 

Nedanstående text ger inte en fullständig redogörelse för 

vare sig skogsbruket eller tillståndet i de båda skogarna. 

Notera att endast delar av områdena har besökts. 

Vallbo, Åre kommun, Jämtlands län 

Statens Fastighetsverk genomförde i september 2008 en 

hyggesfri avverkning i ett skogsområde i anslutning till byn 

Vallbo i västra Jämtland. Skogsområdet håller mycket höga 

sociala värden och nyttjas flitigt av både bybor och turister 

både sommar och vintertid. 

Inför avverkningen fördes en dialog mellan bybor och 

Statens Fastighetsverk vilket var en av anledningarna till att 

Fastighetsverket valde en hyggesfri brukningsmetod. 

Den besökta delen av skogen är tämligen produktiv och 

ursprungligen ganska gles med ett naturligt skiktat bestånd 

av övervägande gran och en del inslag av löv och tall. Den 

har en tidigare historia av dimensionsavverkningar 1 och det 

var sparsamt med död ved i området med undantag av ett 

par lågarika 2 områden som var undantagna denna avverkning. 

Skogsstyrelsen bedömde traktplaneringen som väl 

genomarbetad med bra kantzoner till bäckar och fuktiga 

partier samt hänsyn till död ved, naturvärdesträd, kulturlämningar, 

stigar och risbon som finns i området. Omkring 

200-300 naturvärdesträd hade bandats, främst grova tallar. 

God hänsyn till lövträd, främst asp, hade tagits. 

Under genomförandet av avverkningen så har fastig 

hetsverket valt att avverka genom uttag i stickvägar 3 genom 

1 Förr vanlig i stora delar av norra Sverige, innebär att man endast avverkar träd över viss grovlek. 

2 Låga = dött, liggande träd, ofta av stor betydelse för många arter. Bristvara i dagens 

produktionsskog. 

3 En stickväg är en ”väg” för skogsmaskiner inne i skogsbeståendet. 

Vallbo: tillskapad lucka för att främja tillväxten av yngre individer 

området, i vilka alla träd tas ut. Mellan stickvägarna har 

man endast gjort mindre uttag. Detta har resulterat i att 

området har fått behålla mycket av sin ursprungliga struktur. 

I vissa områden där träden har stått tätt har gallring 

skett för att skapa luckor och främja tillväxten av yngre individer. 

Ingen markberedning har gjorts i det besökta området. 

Stickvägarna är till största delen risade för att minimera 

körskador. 

Vid avverkningen gjordes ett uttag på ca 40 % av volymen 

virke. En första gallring av ett område som senare ska kalavverkas 

brukar ofta ligga på 35-40 %, så den gallring som 

gjordes i Vallbo kan anses vara ganska kraftig. Nivån ligger 

mellan 10§ och 5§ SVL, dvs uttaget är större än vad lagen 

normalt medger men inte så stort att man måste anlägga ny 

skog enligt lagens krav. Trots det höga uttaget har området 

bibehållit sin skogskänsla. Statens Fastighetsverk har i 

Vallbo avverkat med god hänsyn till både kultur- och sociala 

värden. Naturvärdena i skogen är måttliga, och hänsyn 

till dessa värden har tagits. Död ved har lämnats i form av 

lågor och torrakor, gamla träd, all asp och alla naturliga 

högstubbar. Nya högstubbar har också skapats. God hänsyn 

har tagits till särskilt grova träd av både barr och löv. Både 

35

Vallbo: gallrat område mellan stickvägarna. 

lokalbefolkning och tjänstemän från Skogsstyrelsen anser 

att resultatet är tillfredsställande. 

Den här metoden verkar ha lämpat sig väl för området 

vid den första gallringen. Skogen är produktiv och naturligt 

skiktad vilket förmodligen kommer resultera i en fullt acceptabel 

naturlig återväxt. Hade områdets naturvärden däremot 

varit högre och mer spridda skulle det troligen på sikt 

bli svårt att klara dessa vid ett uttag av samma storlek. 

Ulvsjö, Bräcke kommun, Jämtlands län 

På fastigheten i Ulvsjö besöktes skog där principen 

Naturkultur har använts vid avverkning. Området utgjordes 

dels av en barrdominerad skog med bitvis rikliga inslag 

av björk och asp, dels av en gallrad skog dominerad av tall. 

Markägaren har gått över fastigheten i två omgångar. Den 

första omgången var en ren Naturkultur-gallring där Mats 

Hagners principer för trädval uteslutande har använts. 

Detta virkesuttag skedde 2007, utan någon strategi för naturvårdande 

avsättningar. Det andra virkesuttaget skedde 

vintern 2008/09 och genomfördes med större fokus på mil- 

4 Stämpling innebär att de träd som ska avverkas markeras med snitsel e dyl 

5 Skogsstyrelsen använder ofta två nivåer för naturhänsyn vid kalavverkning, en lagnivå som 

måste följas och en högre ”rådgivningsnivå” som är önskvärd (men frivillig) 

36 


jöhänsyn, även om trädvalsprincipen var densamma. Det 

första området som besöktes var gallrat tidigare, dock återstod 

ett stort antal stämplade 4 träd som ej hade avverkats. 

Längre in i samma område har skogen gallrats hårdare. 

Gallringen var nyligen utförd, även här återstod en del 

stämplade träd. Området har avverkats så att en del större 

luckor har skapats. Markägaren har under omställningen 

från likåldrig, enskiktad skog till flerskiktad skog för framtida 

hyggesfritt skogsbruk skördat en relativt stor andel av 

förrådet för att få en maximal skiktning samt skapa förutsättningar 

för en generös etablering av ny skog underifrån. 

Uppskattningsvis har medeluttaget varit 40 % upp till maximalt 

60 %. 

Markägaren har avsatt cirka 25 % av arealen till naturvård. 

Tillvägagångssättet har varit att lämna större områden 

helt orörda i vissa delar. I andra delar är hänynsytorna uppdelade 

i mindre ”mikromiljöer” som skall integreras i produktionsskogen. 

I principen Naturkultur är det Skogs- 

Ulvsjö: område med stor tillskapt lucka. Ett par träd i kanten är 

stämplade men ej avverkade.

styrelsens s k rådgivningsnivå 5 som ligger till grund för 

trädvalet för privata markägare. Hur stor natur- och miljö- 

hänsyn som tas avgör således markägaren själv med ledning 

av rådgivningsnivån. I det besökta området noterades 

stämplade naturvärdesträd av grov asp som ej hade avverkats. 

Markägaren på fastigheten i Ulvsjö väljer ut naturvärdesträd 

på följande sätt: 

• 

• 

• 

Stora, gamla träd med viss del död ved i kronan lämnas. 

Vid behov av en hög lövandel lämnas lövträd i varierad 

ålder och storlek. Andel löv bör överstiga 20 %. 

Missvuxet, skadat eller dött träd lämnas såvida det 

ej konkurrerar med särskilt fina produktionsträd. 

Ulvsjö: grov björk t.h lämnat som evighetsträd. 


Vallbo: stickvägar där majoriteten av avverkningen skett i 

området. 

Slutsatser 

Naturkultur bygger i grunden på ekonomiska kalkyler vid 

val av träd. I skogar med höga biologiska värden är risken 

således stor för en förlust av den biologiska mångfalden på 

sikt. Konkreta restriktioner om naturvårdshänsyn samt 

hänsyn till sociala värden bör ställas upp inom principen 

Naturkultur. Metoden lämpar sig för produktionsskogar. 

Den avverkning som gjorts av Statens Fastighetsverk i 

samband med avverkningen i Vallbo är, med det stora uttaget, 

en kraftig gallring. God hänsyn har tagits, i samråd 

med bofasta, till skogens sociala och kulturella värden. 

Naturvärdena i denna skog är måttliga, och hänsynen till 

de befintliga naturvärdena var, i de besökta delarna av skogen, 

god. Det stora uttaget av träd hade dock inte varit möjligt, 

med full hänsyn till de biologiska värdena, om skogen 

haft större koncentrationer av höga naturvärden. 

37

En intressant aspekt av hyggesfritt skogsbruk är möjligheten 

att tillämpa det i tätortsnära skogar, dvs skog som ligger 

mindre än tre kilometer från en tätort. 1 I de allra flesta tätortsnära 

skogar bedrivs idag ett ”normalt” skogsbruk, dvs 

enligt trakthyggesmodellen. Skogen kalhuggs även om särskild 

hänsyn till rekreation ibland tas. Genom att helt övergå 

till hyggesfritt skogsbruk i tätortsnära skog kan skogarna 

behålla en stor del av sina rekreationsvärden, samtidigt som 

ett uttag av virke sker. Märta Berg, som är Naturskyddsföreningens 

expert på tätortsnära skogar, menar att i de fall 

där tätortsnära skogsbruk är nödvändigt bör det vara hyggesfritt. 

– Men tätortsnära skogar bör i första hand ha en rekreationsinriktad 

skötsel, dvs en skötsel med målsättningen att 

bevara biologiska, sociala och kulturella värden. Det hyggesfria 

skogsbruket måste också anpassas till den tätortsnära 

skogens unika ställning som den skog som de flesta män- 

1 Det finns ingen allmän definition av tätortsnära skog. För Naturskyddsföreningen är tätortsnära 

skog ett skogsområde som helt eller till större delen ligger inom eller högst tre kilometer från en 

tätort. I områden där det råder brist på tätortsnära skog innefattas även skog som ligger längre 

bort än tre kilometer. Naturskyddsföreningen använder SCB:s definition av tätort: ”hussamlingar 

38 


Hyggesfritt i praktiken – tätortsnära skogsbruk 

Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen 

I Yttringeskogen på Lidingö bedrivs fältförsök med hyggesfritt skogsbruk. Foto: Klas Ancker 

niskor använder för sin vardagsrekreation. Forskning visar 

att allmänheten inte uppskattar kalhyggen och spår från 

skogsbruksåtgärder. 2 

Vilka värden är det som hotas? 

– Idag minskar tillgången på tätortsnära skog i takt med 

att vägar, bostäder, köpcentra och industrier breder ut sig. 

Trakthyggesbruket bidrar till ytterligare minskad tillgång. 

Vistelse i skogen minskar stressen, sänker blodtryck och 

puls och kan innebära att sjukdomar läker snabbare. Att 

leka och lära i skogen gynnar också barns fysiska, mentala 

och sociala utveckling. Att uppleva djur och växter på nära 

håll ökar också förståelsen för sambanden i naturen – och 

av miljöproblemen. Naturskyddsföreningen skulle gärna se 

att kommuner, som äger en större del av den tätortsnära 

skogen, såg det samhällsekonomiska värdet av att bevara 

den tätortsnära skogen, exempelvis bättre folkhälsa, ökad 

turism och större attraktionskraft för kommunen. 

med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter”. 

2 Gundersen, V., Public preferences for forest structures: A review of quantitative surveys from 

Finland, Norway and Sweden, Urban Forestry & Urban Greening 7 (2008) 241–258.

Yttringeskogen i Lidingö kommun strax utanför Stockholm 

är ett populärt och välbesökt område med höga sociala värden. 

Tusentals människor har detta som sin närmaste skog 

och varje höst går tävlingen Lidingöloppet rakt genom skogen. 

Här pågår också ett av de fältförsök som Skogsstyrelsen 

lagt ut inom ramen för sitt projekt. 

Skogen och skogsbruket på Lidingö har länge varit föremål 

för debatt. Lidingö är en till ytan liten kommun med ca 

43 000 invånare, landets femte mest tätbefolkade. I princip 

all skog på ön är tätortsnära skog. Ett antal natur-, miljöoch 

friluftsorganisationer har bildat en gemensam skogsgrupp 

som för dialog med kommunen som äger och brukar 

all skog på ön. 

Yttringeskogen är en tätortsnära blandskog med tall, 

gran, björk och inslag av ädla lövträd. Den totala ytan som 

ingår i försöket är 4,8 hektar. Skogen har en god bonitet 

(G24) och ett relativt högt virkesförråd (265 m3sk/ha före 

avverkning). 3 Föryngringsförsöket består av tre orörda kontrollytor 

och sex volymblädade ytor med ett planerat uttag 

på cirka 30 % av volymen. Tre av de volymblädade ytorna 

kommer att markberedas för att förbättra förutsättningarna 

för föryngring av tall. Planen är att göra ett nytt uttag 

om ca 15 år när virkesförrådet åter ligger på samma volym 

som före avverkningen. 

Försöket avser, på sikt, att besvara följande frågor: 

• Hur påverkas rekreationsvärdena och naturvärdena? 

• Hur utvecklar sig den långsiktiga skogsproduktionen 

över tiden? 

• Är markberedning och plantering nödvändig för att 

säkra föryngringen i beståndet? 

Enligt önskemål vid samråd med intressenterna i 

Skogsgruppen lämnades gamla tallar kvar. Särskild hänsyn 

till sociala värden togs, exempelvis lades stickvägar ut så att 

de inte skulle synas från befintliga stigar och riset har dragits 

undan från stigarna. Uttaget av virke minskades efter 

önskemål till drygt 20 %. 

3 Bonitet anger skogens bördighet eller ungefärliga produktionsförmåga. Värdena är typiska för 

äldre skog i denna del av landet. 


Klas Ancker är aktiv i Lidingökretsen av Naturskyddsföreningen 

och var då försöket genomfördes sammankallande 

i skogsgruppen där kretsen ingår. Klas berättar om 

gruppens kritiska synpunkter: Kretsen är en av organisationerna 

i skogsgruppen, och har kritiska synpunkter på 

försöket: 

Hur tycker du att skogsgruppen har fått komma till tals? 

”Skogsgruppen fick tyvärr komma in först i ett mycket sent 

skede. Kallelse till möte kom med mycket kort varsel (strax 

före jul 2006), och därför kunde bara några få medlemmar 

ur gruppen delta. Beslut om åtgärder krävdes i januari.” 

Har ni fått besöka skogen i fält och diskutera de planerade 

åtgärderna? 

”Ja, då planen redan var beslutad av Skogsstyrelsen. Vi anser 

att nyttan av föryngringsförsöket är svår att förstå. Det finns 

också frågetecken om genomförandet: är det tillräckligt 

många och stora ytor för att vara statistiskt relevant? Gynnar 

markberedning rekreationsvärden? Föryngring är inte den 

tätortsnära skogens problem. Svensk skog hyser i genomsnitt 

cirka 39 000 småplantor per hektar , redo att växa upp 

i de luckor som uppstår efter vid hyggesfri avverkning.” 

Tycker du att man har lyssnat på och tagit hänsyn till 

skogsgruppens synpunkter? 

”Man har lyssnat, men dåligt. Skogsgruppen ville inte ha 

några försöksytor alls. Vi tvivlar på att det blir bättre rekreationsskog 

genom den avverkning som sker inom försöksytorna, 

med och utan markberedning. Trots att vi på 

plats, för ansvarig tjänsteman, pekat ut ömtåliga växtlokaler, 

förstördes dessa vid avverkningen.” 

Vilka konsekvenser har den genomförda avverkningen 

för de sociala värdena samt de biologiska värdena? 

”Tyvärr har de sociala värdena inte gynnats i Yttringeskogen. 

Vandringar med förskolebarn och skolbarn som tidigare 

skett regelbundet har uteblivit då man upplevt att alltför 

mycket sevärt har förstörts vid avverkningen.” 

Anser du att hyggesfritt skogsbruk kan vara ett alternativ 

till trakthyggesbruk på Lidingö? 

39

”Kalavverkning är alltid det sämsta alternativet i en tätortsnära 

skog och hör överhuvudtaget inte hemma där. Samtidigt 

har vi svårt att se hur rekreationsvärdena skulle gynnas av det 

hyggesfria skogsbruk som bedrivs i försöket.” 

Övriga synpunkter: 

”Vi har inte fått bra svar på frågor vi ställt om t ex principerna 

för urval av träd för avverkning. Vilken metodik tillämpar 

man? Man har även avverkat ett femtontal 180-åriga 

tallar och granar. Dessa var att betrakta som naturvärdesträd 

som ska sparas enligt FSC-certifieringens regler. Vidare 

har man inte tagit bort (konkurrerande) träd runt gamla 

tallar och aspar som sparats, vilket står i försökets skötselplan. 

Man genomförde en utmärkt naturvärdesinventering, 

40 

FAKTARUTA 7: Fältförsök med hyggesfritt skogsbruk 

Inom Skogsstyrelsens projekt om hyggesfritt skogsbruk 

och kontinuitetsskogar har sju fältförsök anlagts. 

Remtliden, Lappland demonstrationsyta 

Halåsen, Jämtland demonstrationsyta 

Halåsen, Jämtland försöksyta 

Fångåmon, Jämtland försöksyta 

Yttringeskogen, Uppland försöksyta 

Eriksköp, Halland försöksyta 

Blinkarp, Skåne försöksyta 

4 Grundfakta om fältförsöken inklusive Yttringeskogen i detta kapitel bygger till stor del på 

Skogsstyrelsens rapport 2008:22, slutrapport för delprojekt Skötsel – hyggesfritt skogsbruk. 


men i ett mycket sent skede i planeringen, strax före avverkning. 

Vi anser att försöket borde ha inletts med en sådan 

inventering. Utifrån denna skulle man sedan ha resonerat 

sig vidare och i samråd med Skogsgruppen komma fram till 

en plan.” 

Försöksytor innebär att vetenskaplig metodik använts 

för utläggning, med kontroller och upprepningar. 

Demonstrationsytor saknar denna vetenskapliga försöksdesign. 

Utöver de nyanlagda ytorna finns ett antal tidigare 

anlagda försök med olika typer av hyggesfritt skogsbruk 

som beskrivs närmare Skogsstyrelsens rapporter från projektet. 

4 

Cirka 20% av virket har avverkats. Foto: Klas Ancker

Historiskt sett har skogarnas utredning varit mycket större 

än idag. För några miljoner år sedan fanns det omkring sex 

miljarder hektar(ha) skog i världen, på snart sagt alla slags 

jordar. Men för ett antal tusen år sedan började människan 

se på dessa primära skogar som objekt för ekonomisk produktion 

– istället för subjekt med ett mångsidigt och hållbart 

liv. 

De primära, jungfruliga skogarna var som de mest utvecklade 

och sofistikerade företag man kan föreställa sig, 

med oändliga erfarenheter av upp- och nedgångar och störningar, 

men som alltid startade om på nytt utifrån nya förhållanden. 

Vi borde studera dessa tidlösa, framgångsrika 

mekanismer. 

Primära skogar, både i boreala, tempererade och tropiska, 

har gemensamma karaktärsdrag: 

• Hög biodiversitet: en riskförsäkring. Kontinuitet i 

en naturskog gör det möjligt för delarna i systemet 

att specialisera och anpassa sig. 

• Naturlig föryngring: sker hela tiden när förutsättningarna 

är goda. Den nya växtgenerationen börjar 

med ett fantastiskt överflöd av 50 000 eller rentav 

100 000 förplantor per hektar. Detta ger en extrem 

konkurrens och urval och till slut specialisering. De 

olika arterna har olika funktioner i systemet. 

• Låg entropi: de primära skogarna är väl organiserade 

system med minimum av import från omgivande 

ekosystem, drivna av solenergi. 

Skogen, en krympande resurs 

Det totala skogstäcket har idag krympt till 3,3 miljarder 

hektar, med en nuvarande minskning på cirka 20 miljoner 

ha per år 1 , en yta större än Götaland och Svealand tillsammans. 

De återstående skogarna kan delas upp i: 

• 1,1 miljarder ha primär skog (gammelskog, ”old 

growth forest”) som är nästan helt opåverkad av 

människan 


En global utblick från centraleuropeisk horisont 

Lutz Fähser, f.d. chef Lübecks skogsförvaltning 

1 Enligt författarens uppskattning. Officiell statistik anger lägre tal (12,9 miljoner ha, FAO 2005). 

Siffrorna bygger på ländernas egen rapportering. FAO:s skogdefinition räknar även med 

plantager . 

• 2,2 miljarder ha sekundärskog (produktionsskog, 

”seminatural forest”) som till största delen är skapad 

eller omformad av människan. 

Ytterligare ca 1 miljard ha tidigare skog har genom avverkning 

i modern tid blivit så degraderad och förstörd att den 

inte längre har någon social eller ekonomisk användning. 

Sannolikt kan vår konsumtion av skogsprodukter minska 

med åtminstone 50 % utan att vår livskvalitet försämras. 

Detta kan ske genom ersättning av andra material, återbruk 

och tekniska förbättringar m m. Dessa mekanismer kommer 

att börja verka när virkesprodukter blir svårare att få 

tag i och därmed dyrare. 

Verksamma inom vetenskap, skogsbruk och virkesindustri 

borde först och främst se som sin uppgift att beskriva 

och förklara för sina kunder konsekvenserna av dessas önskemål. 

De borde förklara de negativa effekterna på naturen, 

skogen, färskt vatten, långsiktig ekonomi och samhällets 

välfärd. Endast då har konsumenterna ett reellt val och 

möjlighet att fatta ansvarsfulla beslut. 

I Tyskland har 250 års erfarenheter och de trettio senaste 

årens dåliga ekonomiska resultat i skogsbruket gjort 

att myndigheter och skogsägare nu återvänder till naturens 

måttstock. De strävar nu mot den hållbara utveckling som 

definierades på miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992. 

Skogsbruk i återvändsgränd 

Vårt jordklot har endast begränsade resurser. Skogar är 

produktiva, förnybara utan kostnad inom gränser definierade 

av naturen själv. Skogar är levande ekosystem. Om 

skötsel och skörd tangerar eller spränger gränserna för hållbart 

liv i skogen förlorar vi inte bara möjligheten till förnyelse, 

utan också andra fördelar som skogens ekosystemtjänster. 

Det finns tillräckligt med kunskap om skogsbruk för att 

göra de rätta sakerna – eller åtminstone för att undvika att 

göra fel saker. Olyckligtvis agerar vi människor som kol- 

41

lektiv inte alltid rationellt. 

Industrialiserade länder som Tyskland och Österrike har 

en nästan 300-årig tradition av professionellt skogsbruk. 

Det mesta av tillväxten har skett i människoskapade skogar 

med monokulturer, enskiktade bestånd och snabbväxande, 

ofta ej inhemska, arter. Skörd innebar normalt kalhuggning, 

gallring och annan skötsel i syfte att öka tillväxten. 

Konstgödning och kemiska bekämpningsmedel framstod 

som nödvändigt för att uppnå mognad och ekonomiska 

volymer. 

Denna modell var framgångsrik så länge som naturens 

reserver kunde buffra denna stress, arbetskraften var billig, 

produkterna gav hög vinst och allmänheten ännu inte kände 

till den ekologiska ”tidsinställda bomben”. Den som riskerar 

försämra levnadsförhållandena och välfärden dramatiskt 

för framtida generationer. 

1992 års miljökonferens i Rio de Janeiro blev den hittills 

mest spektakulära händelsen för att stoppa det centraleuropeiska 

skogsbrukets långa odyssé. En exploaterande, icke 

hållbar användning av skogen hade lett till ekonomisk och 

social erosion. Det blev uppenbart att skogsindustrin hade 

hamnat i en återvändsgränd. 

Det nya paradigmet var helt enkelt anpassning till naturen. 

Istället för intensiva ingrepp i naturen och ersättande 

av natur med fysiska, kemiska och genetiska substitut började 

skogsbruket bejaka naturliga processer i skogen som 

en produktionsfaktor att stärka och skydda. 

Naturnära skogsbruk i Lübeck 

Det första konceptet grundat på strikt anpassning till naturen 

utvecklades och publicerades 1994 i Lübecks stadsskog 

som Naturnära skogsbruk. 2 

Exemplet Lübeck och dess naturnära skogsbruk visar en 

trend mot ekologisk markanvändning, inte bara inom 

Tyskland, utan hela EU. 

2 International Journal of Ecoforestry 11 (1), 1995, Canada. 

3 Sverige är motsvarande siffror 2-10 m3/år. 

4 Förklaringen till denna princip är enkel. Skogsbruket arbetar (liksom jordbruket) med levande 

42 


Centrala begrepp i Lübecks-modellen för skogsbruk: 

• För att skapa hållbara, skötta skogar måste man 

närma sig sammansättningen, strukturen och funktionen 

av de lokala, naturliga skogsekosystemen. 

• Målen för skogsskötseln och uttaget av virke måste 

baseras på det ekosystemens naturliga produktionsförmåga 

(i Tyskland 4-15 m3/år) 3 . 

• Den ekonomiska principen för ett framgångsrikt 

skogsbruk är att minimera insatsen - och inte att 

maximera uttaget. 4 

Den praktiska skogsskötseln bygger på att man ser skogen 

som ett komplext system vars ekologiska, sociala och ekonomiska 

tillgångar förser både växter, djur och människor 

med nyttigheter. 

• Endast selektiv avverkning förekommer. Luckan i 

krontäcket får inte överstiga 0,25 hektar. 

• Naturlig föryngring är den huvudsakliga föryngringsmetoden. 

Plantering förekommer endast i undantagsfall, 

och då bara med inhemska trädslag. 

• Modellen klarar sig utan röjning i de flesta fall, eftersom 

skogens naturliga struktur prioriteras. 

Gallring kan göras för att avlägsna stammar av undermålig 

kvalitet, men ska inte omintetgöra konkurrensen 

mellan träd. 

• Avverkning av enskilda träd bestäms av en minsta 

måldiameter för respektive trädslag. Denna är 65 cm 

för bok (Fagus sylvatica) och 75 cm för ek (Quercus 

sp) vid brösthöjd, dvs 1,3 meter. 

• Minst 10 % av träden lämnas permanent som högstubbar, 

boträd, naturvärdesträd o dyl, eller för att 

de är extremt särpräglade eller vackra. 

• Minst 10 % av skogsarealen lämnas till fri utveckling 

som referensområden. 

system som viktigaste produktionsfaktor. Levande organismer är endast kapabla till en mycket 

begränsad respons på insatser och kan till och med kollapsa av stress från övergödning, chock 

eller annan onaturlig påverkan.

Följande metoder är inte tillåtna, enligt Lübecksmodellen: 

• Kalhyggen 

• Monokulturer 

• Införande av främmande trädslag 

• Användning av bekämpningsmedel och gödsel 

• Påverkan på jordmånen genom kompaktering, 

plöjning etc 

• Utdikning av fuktiga områden 

• Utfodring av vilt 

• Störande aktivitet under ekologiskt känsliga 

perioder 

Det naturnära skogsbruket ger förbättrade ekonomiska resultat, 

vilket bland annat beror på 

• låg input 

• låga risker, få sjukdomar 

• låg skada på jord och återstående bestånd 

• hög naturlig produktivitet 

• högt värde på avverkat timmer och andra virkesprodukter 

Många tyska storstäder har nu infört Lübecks skogsbrukskoncept, 

t ex Berlin, München, Bonn, Düsseldorf och 

Göttingen. Chefen för det tyska naturvårdsverket (BfN), 

Beate Jessel, har framhållit Lübecks-modellen som en förebild 

för både det offentliga och privata skogsbruket. 

Plantageskogsbruk – ett gigantiskt experiment 

Jag har studerat och utvärderat trädplantager i Asien, 

Afrika, Nord- och Sydamerika under nästan 30 år. Jag har 

sett de flesta av ”mirakelarterna”: akacia, douglasgran, eukalyptus, 

gmelina, furu och teak. Och överallt har jag lagt 

märke till en liknande utveckling: 

5 För definition och diskussion av begreppet kolsänka se kapitlet om skogen och klimatsystemet . 


FAS 1: höga förväntningar, guldgrävaranda 

FAS 2: tekniskt genomförande på stora arealer, statsbi- 

drag 

FAS 3: goda ekonomiska resultat i första och andra om- 

loppstid 

FAS 4: ökning av sjukdomar i antal och intensitet, ökad 

tillförsel av gödsel och kemiska bekämpnings- 

medel – protester från lokalsamhällena 

FAS 5: förfall, degraderat land till salu eller 

bara övergivet – utarmade lokalsamhällen, 

svårigheter för människor att överleva 

Denna process sker regelbundet och i stor skala i industriella 

plantager. Jag har sett det i South Carolina, USA (tall), 

Jari, Brasilien (gmelina, eukalyptus, tall), Malaysia (akacia), 

Ghana (teak), Portugal (eukalyptus) och även i Tyskland 

(tall, gran). 

Kan vi då inte ta lärdom av denna process? Problemet är 

ofta psykologiskt. Mot erfarenheterna står förhoppningar, 

i fas ett och två uppfattas plantagerna som det framgångsrika 

undantaget från tidigare misslyckanden i regionen. 

När snaran sen dras åt är det för sent. De ansvariga beslutsfattarna 

är pensionerade eller döda, investeringar är förlorade, 

ekosystem förstörda, lokalbefolkningen rotlös. 

Företagen är borta sedan länge – kanske igång med nya 

experiment på nya platser och med nya mirakelarter. 

Normalt görs inte dessa ”experiment” fler än fyra eller 

fem omloppstider. Detta innebär 30-100 år i tropikerna, 

100-300 år i tempererade och boreala skogar. Industriella 

trädplantager är inte hållbara. Och vad värre är: de lämnar 

ekosystemen kraftigt skadade och skjuter enorma kostnader 

på lokalbefolkningen och samhället, idag och i morgon. 

Ett argument om ofta anförs för plantager är funktionen 

som s.k. kolsänka 5 , för att motverka den globala uppvärmningen. 

Plantager kan förvisso ta upp koldioxid men endast 

43

i låg grad och för en mycket begränsad tid. Det vore mycket 

mer effektivt att bibehålla gammelskogen med dess höga 

mångfald och att sköta andra skogar på ett naturorienterat 

sätt. Intakta skogar är mångfaldigt bättre kolsänkor än unga 

plantager, eftersom skogsprodukter från de senare (massa, 

papper, biobränsle mm) har en kort livscykel där koldioxiden 

avges till atmosfären inom några år. Många plantager 

är t o m nettokällor för växthusgaser under de första åren, 

då koldioxid frigörs efter kalhuggning då jorden blottläggs 

och solinstrålningen ökar. 

Plantager rättfärdigas ofta med den stora efterfrågan på 

skogsprodukter. Men den som känner till plantagernas destruktiva 

effekter, för både naturen och samhället, kan 

44 


För att balansera efterfrågan på skogsprodukter i framtiden måste vissa mått och steg vidtas, exempelvis: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

undvika, minska eller ersätta konsumtion av skogsprodukter 

öka återvinningsgraden 

förbättra den tekniska effektiviteten vid biobränsleanvändning 

introducera hållbart skogsbruk i de resterande kommersiella skogarna 

återplantera och restaurera minst 1 miljard ha utarmat tidigare skogsland 

stoppa förlusten av ca 20 miljoner ha skog per år i världen 

omöjligen rekommendera en medicin som ger tillfällig lindring 

men dödar på sikt! Skall skogsbruket verkligen fortsätta 

med industriella trädplantager, när vi ser de destruktiva 

effekterna av dessa experiment? 

Bearbetning: Jonas Rudberg 

Översättning: Vera Billing, Jonas Rudberg 

Texten bygger till del på ett föredrag av Lutz Fähser (”Why 

nature hasn´t invented (exotic) plantations yet”, 2006) och 

har tidigare publicerats i tidskriften Fri Jord 2/2009.


Naturskyddsföreningens slutsatser och förslag 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Hyggesfritt skogsbruk innebär olika slags alternativ till trakthyggesbruk som skulle kunna ge en rad fördelar, 

genom att virkesproduktionen på ett bättre sätt kan kombineras med bevarande av skogens andra värden, för 

t ex rekreation, turism, rennäring och biologisk mångfald. 

Hyggesfritt skogsbruk skapar oftast skogar som är mer attraktiva och tillgängliga för rekreation och 

naturpedagogik. Därför är det särskilt angeläget att hyggesfritt skogsbruk bedrivs i tätortsnära skogar, i de fall 

där dessa brukas. 

Hyggesfritt skogsbruk har en del fördelar för den biologiska mångfalden. Detta gäller långt ifrån alla arter, men 

det är betydligt färre arter som gynnas av hyggen. 

Det är viktigt att hyggesfritt skogsbruk inte bedrivs i kontinuitetsskogar som har sådana naturvärden att de bör 

undantas helt från skogsbruk, vilket ofta är fallet. Sannolikt gäller detta merparten av arealen kontinuitetsskog 

(så som Skogsstyrelsen definierar begreppet). 

Lämpliga delar av dagens trakthuggna skogar behöver ställas om till hyggesfritt skogsbruk, dvs att skogar 

återskapas som lämpar sig för hyggesfritt skogsbruk. 

Hyggesfria metoder bör kombineras med artspecifika hänsynsåtgärder i många fall, t ex för tjäderspelplatser. 

Hyggesfritt skogsbruk ger inte per automatik bra naturvård, men det har en många gånger större potential för 

bra naturvård än trakthyggesbruket. Om inte tillräcklig naturvårdshänsyn tas finns risken att metoderna ger 

varierade, flerskiktade skogar som har kontinuerlig beskogning men som är fattiga på död ved och riktigt gamla 

träd. Oavsett skötselsystem måste specifik naturvårdshänsyn tas, dvs evighetsträd och död ved lämnas mm. 

De fältförsök som idag genomförs behöver skalas upp rejält. Ett förslag på en målsättning som behöver diskuteras 

kan vara att hyggesfritt skogsbruk ska bedrivas på minst 500 000 hektar senast år 2015. 

Ovanstående är Naturskyddsföreningens preliminära slutsatser 

och förslag. Föreningen kommer att fortsätta driva 

frågan om hyggesfritt skogsbruk. Detta är än mer angeläget 

då det blivit uppenbart att varken lagstiftning eller frivillighet 

är tillräckliga för att stoppa utarmningen av våra 

skogar. Under lång tid har såväl lagen som efterlevnaden av 

den haft stora brister. FSC-certifieringen är i grunden en 

god tanke, men har i många stycken för svaga regler och är 

för närvarande helt otillräcklig när det gäller sanktioner för 

regelbrott. 

Vi vill med denna skrift uppmana alla med intresse för 

den svenska skogen – enskilda, organisationer och företag 

- att delta i den fortsatta debatten och i arbetet med att utveckla 

metoder för ett skogsbruk som är uthålligt, i ordets 

alla bemärkelser. 

45

Den svenska modellen för skogsbruk har skapat en kris för skogens biologiska mångfald. 

Skogsbruket baserat på kalhyggen har skapat brist på livsmiljöer för flera tusen djur- och växtarter 

och har omvandlat landskapet dramatiskt. Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång. 

I Skogsbruk utan hyggen diskuterar vi hur virkesproduktionen bättre skulle kunna kombineras 

med andra värden – som bevarande av biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan och 

rekreation. Vi vill med denna skrift uppmana alla med intresse för den svenska skogen att delta 

i den fortsatta debatten och att utveckla metoder för ett skogsbruk som är uthålligt, i ordets alla 

bemärkelser. 

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 

Stockholm. Tel 08-702 65 00. info@naturskyddsforeningen.se 

Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation 

med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger 

miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och 

myndigheter såväl nationellt som internationellt. 

Föreningen har ca 180 000 medlemmar och finns i 

lokalföreningar och länsförbund över hela landet. 

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning 

Bra Miljöval. 

www.naturskyddsforeningen.se 

Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se

Rapport Skogsbruk utan hyggen - Naturskyddsföreningen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?