Informationsfolder om Möllerödssjö - Stiftelsen Skånska Landskap

Bild: Joakim Norgren
Möllerödssjö
Möllerödssjö
Möllerödssjö strövområde fi nner man i de gamla, karga,
en gång fattiga, småbrukarbygderna i Göingeskogarna.
Området är ursprungligen ett kulturlandskap, liksom
många skånska skogstrakter. Om detta vittnar de
många kulturlämningarna i området.
En stor del av Möllerödssjö strövområde upptas av
själva sjön. Denna är en populär badsjö och fågellokal.
Stora delar av strövområdet utgörs av bokskog. I
områdets norra och södra delar växer planterad granskog.
En tidigare ägare till gården Lilla Mölleröd har
här och var planterat in några exotiska trädslag. En del
av dem är skyltade.
Gården Lilla Mölleröd har gamla anor. I mitten av
1600-talet införlivades den till kronan och fungerade
som boställe för Skånska kavalleriet, först korpralsboställe,
sedermera upphöjt till sergeantboställe. År
1684 beskrevs gården i kronans syneprotokoll:
”Mangårdslängan i söder, 43 alnar lång, bestående
av bondestuga med furuboler och ryggås. Två fönster på
sydväggen, ett mindre på norra väggen. Golv av furubrä-
Välkommen till Möllerödssjö!
Välkommen att ströva i Möllerödssjö strövområde.
Området ägs av O D Krooks donation. I strövområdet
fi nns iordningställda vandringsleder, motionsslingor,
grillplatser och annat för att göra friluftslivet lättillgängligt
och upplevelserikt.
I Möllerödssjö rör man sig fritt efter de principer
som allemansrätten anger, om inte våra anvisningar
säger annat. Allemansrätten är annars den sedvanerätt
som gör det möjligt för oss som enskilda personer, att
vandra, kanske också rida eller cykla i naturen om vi
kan göra det utan att förstöra något eller skräpa ner.
Naturen ska vara lika oförstörd för dem som kommer
dit efter oss.
Om vi inte gör åverkan på träd och växter, inte stör
de vilda djuren och inte går in på tomtmark eller odlade
marker och ser till att bära med hem allt det som vi burit
med ut så har vi mycket stor frihet att ströva i vår natur.
Men det är under ansvar. Vi får inte elda om det är minsta
risk för brand och måste alltid släcka elden noga efter
oss. Vi är skyldiga att veta om det råder eldningsförbud
under torra perioder.
I Möllerödssjö rör sig ofta ganska mycket folk. Av
hänsyn till detta och till viltet ska alla hundar hållas i
koppel. Under tiden 1 mars till 20 augusti gäller detta
enligt lag.
Cykla och rida ska man bara göra på särskilt iordningställda
slingor och områden. För närvarande fi nns
inga sådana i Möllerödssjö.
Motorfordon (även moped) får aldrig användas i
terrängen. Detta innefattar även stigar!
Våra strövområden är till för alla. Det innebär att
man måste visa hänsyn till andra besökare och följa de
föreskrifter som ges för allas trivsel. Om Du gör det
kommer vi alla att uppskatta och må väl av besöket i
Möllerödssjö!
Storskrake. Detta är en ganska stor fågel som häckar i ihåliga
träd eller holkar vid sjöar och älvar i hela landet. Här i Möllerödssjö
både häckar och övervintrar den.
dor. Täckt med halm”. (En aln är cirka 0,6 m, furuboler
syftar på skiftesverk med fyllning av furubrädor).
Lilla Mölleröd brann ner 1852, återuppbyggdes,
brann igen 1911 och återuppbyggdes inte. Fortfarande
fi nns rester av grunderna kvar.
Under Lilla Mölleröd fanns en handfull torp. Ett
torp var byggt på ofri grund och torparen hade rätten
till sin bostad reglerad i ett torpkontrakt. För att torparfamiljen
skulle kunna försörja sig fanns det någon liten
åkerteg kring torpet och bete för en get eller en ko. I
torparkontrakten reglerades vilka rättigheter torparen
hade att samla ved och ta ut virke ur skogarna men
framför allt vilka skyldigheter han hade gentemot
Kabbeleka
O D Krooks donation
Otto Daniel Krook var köpman i 1800-talets Helsingborg.
Han såg med oro hur ”skogsförödelsen år från
år fortgått utan synnerlig omtanke för nyodling som
ersättning”.
”Lifvad av en icke slumrande känsla för fosterlandet”
donerade han år 1873 100 000 riksdaler till de båda
landstingen i Skåne. Enligt donationsbreven skulle
landstingen ”inköpa jordegendom som för åkerbruk
eller gräsväxt är otjenlig, men till skogskultur är tjenlig”.
Avkastningen av skogsbruket skall användas till inköp
av ytterligare egendomar.
De bägge landstingen har sedan dess verkställt dessa
intentioner. I dag uppgår O D Krooks donations totala
skogsinnehav till cirka 5 500 ha produktiv skogsmark.
Ändamålet är främst att bedriva ett aktivt och rationellt
skogsbruk.
Moderna principer för skogsbruk har medfört att en
allt större del av arbetet med donationens skogar knutits
till naturvård, kulturmiljövård, rekreation och friluftsliv.
Det innebär också att många av granplanteringarna
efter hand ersätts med ek- och bokskog, helt efter O D
Krooks intentioner.
Bild: Anders Ekstrand
huvudgården. Detta innebar ofta ett
stort antal dagsverken med plöjning,
sådd och skörd eller andra sysslor
som krävde mycket arbetskraft.
Det fi nns inga bevarade torparkontrakt,
så man vet inte mycket om
torpen kring Lilla Mölleröd. Kulturslingan
passerar tre av dem. Som
vanligt bland torp har de namn efter
någon som bott där tidigare. Det är
inte alltid den som byggde torpet som
fått ge det dess namn. Två av torpen, Jon Hanssons
och Forsbergs, har namn efter torpare som brukat dem
under 1800-talet, medan Danska Hemmanet kallas så
då en av de sista brukarna utmärkte sig genom att härstamma
från Danmark.
Markerna kring Möllerödssjö
har varit odlade eller betade under
lång tid, men det har också funnits
en del lövskog. Denna hörde
till gårdarnas utmarker, det vill
säga de skogs- och hagmarker som
nyttjades som bete för husdjuren.
Från skogen fi ck man dessutom
virke och ved.
Utmarkerna avgränsades oftast
från den odlade marken kring
gård arna med någon form av
gärdsgårdar, ofta stengärds gårdar.
Samtidigt som man röjde markerna
från sten kunde man bygga
hållbara och pålitliga stängsel för
husdjuren. Efter hand som marken
plöjdes kröp det upp mer sten och
man fi ck mer material till sten-
Bägarlav
gärdsgårdarna. Många av dessa
gärdsgårdar kan man påträff a på
olika ställen i Möllerödssjö.
Bild: B Granelli Bild: Joakim Norgren
Nyckelbiotoper
En biotop är ett område med en enhetlig miljö och
med vissa bestämda djur och växtarter.
En nyckelbiotop är en biotop som innehåller
intressanta eller känsliga, ofta sällsynta eller utrotningshotade
djur- och växtarter. Nyckelbiotoperna
är därför av avgörande betydelse för bibehållande av
den biologiska mångfalden. Det handlar ofta om relativt
små områden som ligger insprängda i det vanliga
landskapet.
Inom strövområdena strävar man efter att bevara
nyckelbiotopernas naturvärden. De är undantagna från
den vanliga skogsskötseln. Nyckelbiotoperna förbinds
med varandra genom s.k. spridningskorridorer som
ofta utgörs av stråk med relativt orörd natur. Då blir det
lättare för djur och växter att sprida sig. Detta bidrar
till att minska risken för att små, isolerade, grupper av
utrotningshotade djur- och växtarter dör ut.
För upplysningar gällande
Möllerödssjö strövområde:
Ring 020 - 23 10 20
www.strovomraden.se
Från bronsåldern och framåt när svedjebruk bedrevs,
lades stenen ofta i högar, odlingsrösen, på eller invid
den odlade marken. Svedjebruket innebar att man
brände ner skog och buskar och därefter anlade små
åkrar i askan. När marken var utarmad på näring fi ck
den ligga i träda, ofta under många år, för att återvinna
sin bördighet. Odlingsrösena i Möllerödssjö fi nner vi
på hagmarkerna och i skogen. Större odlingsrösen är
ofta av yngre datum och tillkomna när man inte hade
behov av mer stengärdesgårdar.
Längs Kulturstigen, strax väster om ruinerna
av Danska Hemmanet, som var ett av de mer välmående
torpen, passerar man genom en fägata. En
sådan ledde från byn eller gården till utmarkerna och
genom dem drev man korna ut i betesmarkerna. I vårt
Så här kan man tänka sig att det såg ut när grisarna drevs på ollonbete. De långa ”ollonpiskorna”
som männen på bilden använder var till för att skaka ner ollonen från träden.
Bild: B Granelli
Bild: Anders Ekstrand
Utsläppandet av svinen i skogarna reglerades av
särskilda kronobetjäningsmän som bestämde hur
många svin som skulle släppas ut. Dessa svinkvoter
kunde ibland delas mellan fl era byar och gårdar och
den som inte fyllde sin kvot kunde sälja ”överskott et” till
någon annan. Alla svinen på ollonbetet var märkta
med ägarens bomärke.
Svinbodarna byggdes som små enkla krypin, ofta
som här i Mölleröd mot ett större stenblock och
med ett litet snedtak. De var mycket enkla men
förmodlig en uppskattade av grisarna om vädrets
makter visade sig från sin onådiga sida.
Ollonbetet fortgick under den tid när skogs markerna
oftast nyttjades gemensamt av byarna. Det var före
de stora skiftenas tid. När dessa genomförts under
1800-talet och ägouppdelningen blivit striktare hade
ollonbetet och därmed svinbodarna spelat ut sin
roll.
Makaonfjäril. Detta är en av vårt lands största fjärilar och
den hör till de vackraste. Den förekommer över hela vårt
land på blomrik ängsmark. Larverna lever på fl ockblomstriga
växter (körvel, hundkäx m fl ). Man ser inte fjärilen så
ofta. Den fl yger på ett sätt som lätt för tankarna till en liten
fågel.
Akvarell: Jimmy Juhlin
Bild: Anna Avilov, t v, Joakim Norgren, t h
Fägatan väster om Danska Hemmanet är väl synlig och man följer den en bit på Kulturslingan. Där korna nu går och
betar var det förmodligen åkermark en gång i tiden.
moderna jordbruk har vi inga inhägnader kring åkermarkerna
utan använder stängsel för att stänga inne
betesdjuren. Förr i tiden gjorde man tvärt om, den
odlade marken var inhägnad av gärdsgårdar medan
betesdjuren strövade fritt i utmarkerna. Stengärdsgårdarna
i Möllerödssjö har alltså varit inhägnader
för åkrarna. Fägatan hindrade djuren att springa ut i
dem på vägen mellan stallet och betet.
I Möllerödssjö fi nns några väl synliga rester efter
svinbodar. Detta antyder att svinen kan ha spelat
en stor roll för försörjningen i den annars så fattiga
trakt en. I bok- och ekskogarna släpptes svinen på
Möllerödssjö
I Göingeskogarna fi nner man strövområdet
Möllerödssjö med badplats i sjön, motionsspår,
naturströvslinga och en kulturslinga. Här
fi nns något för hela familjen, bad för att svalka
kropp en och en slinga med informationstavlor
vid kulturlämningar att läska själen med.
Mölleröd har gamla anor och man kan få
sig till livs historier om bland annat gamla
ryttartorp.
Naturstigen ger fi na upplevelser och man
kan lära sig mycket om bland annat olika
trädslag.
bete, vilket dels var ett sätt att utnyttja alla ollon som
föll från träden och dels genom svinens bökande var
viktigt för skogens återväxt. Särskilt under ”ollonår”,
som inträff ar med något eller några års mellanrum,
kunde svinen äta sig duktigt feta.
Numera värderar vi oftast skogen efter hur mycket
virke den kan producera men under tiden fram till
mitten av 1800-talet värderades den ofta efter hur
många svin den kunde föda under ett ollonår. Sålunda
fi nns exempel, från början av 1600-talet, på att en skog
kunde värderas till att hålla 424¼ svin!
Strövområdet
Möllerödssjö
O D Krooks donation

Bilder: Joakim Norgren
Bild: Anders Ekstrand
Möllerödssjö
Vandringsslingorna vid Möllerödssjö bjuder på många
upplevelser.
Sjöstigen leder runt själva sjön och går förbi intressanta
naturmiljöer. Här fi nns fuktig lövskog med öppna
vattenytor och den särskilda fl ora som hör till dem.
Många av träden är skyltade så man kan lära sig att
känna igen de olika arterna och lära sig litet om livet i
och omkring dem.
Sjöstigen leder även till observationstornet på udden i
sjön. Här har man utsikt över nästan hela sjön och kan
med litet tur få se en del sjöfåglar, till exempel storskrakar
på hösten.
Kulturstigen
Kulturstigen slingrar sig fram genom vitsippsbackar
upp till Danska Hemmanet och fortsätter bort genom
den gamla fägatan. Här kan man med litet fantasi lätt
föreställa sig hur livet tedde sig en gång i tiden med
små åkertegar och betesdjur i utmarkerna.
Rödräven är ett av våra vanligaste rovdjur och
den fi nns nästan överallt. Räven är ett skyggt och
försiktigt djur som mest är i rörelse om natten.
Dagtid tar den lega i ett gryt eller uppe på en stor
sten där den kan hålla uppsikt över sin omgivning.
Den är mycket vaksam och slinker lätt iväg vid
minsta tecken på fara, så det är inte ofta man kan
få syn på den.
Bild: B Granelli
Bild: B Granelli
Bild: B Granelli
Rest av Jordkällare vid Jon Hanssons torp
Bild: B Granelli
Stengärdsgårdar och odlingsrösen ger en bild av det strävsamma liv de gamla torparna förde.
Ofta fi ck man se sig om efter olika bisysslor för att klara livhanken. Familjerna var för det
mesta stora. Det var inte ovanligt med bortåt dussinet barn och det var omöjligt att försörja
dem på det lilla som de magra tegarna gav och mjölken från en ko, eller kanske bara en get.
Behovet av pengar var inte så stort men det lilla man behövde av den varan fi ck man hämta
på annat sätt än genom arbetet på huvudgården. Detta var ju till för att betala arrendet av
torpet, åkertegarna och betesmarken. Många torpare eller torparhustrur sysslade med enkla
hantverk som att binda kvastar och vispar eller laga stövlar och toffl or.
Sten var ett viktigt material i det gamla bondesamhället. Sten till enklare konstruktioner
som husgrunder och stengärdsgårdar kunde man lätt fi nna på de steniga åkrarna men ibland
hade man behov av sten i speciella former.
I norra delen av Skåne var stenbrytning ett vanligt hantverk för att dryga ut försörjningen.
Stenen användes till trappstenar, grindstolpar eller murstockar. Vid stenbrytningen använde
man ett borr (huggmejsel) och en slägga. Med borret gjordes en rad av hål i stenen. Sedan
slog man ner små järnkilar i hålen, litet åt gången och lika mycket på varje kil. Så småningom
ökade detta spänningen i stenen så mycket att den slutligen sprack.
Här vid Lilla Mölleröd förekom det inte någon stenbrytning för avsalu utan man bröt
antag ligen mest för eget behov.
Kulturslingan leder förbi det fl yttblock som visas på bilden till höger. Här syns tydliga spår
efter ett stenborr och hur en stor sprickyta har bildats.
Rest efter en av svinbodarna i
Möllerödssjö. Denna lilla svinbod
som byggts intill en större sten
har inte rymt mer än kanske ett
par svin åt gången.
Bild: B Granelli
8
Spelande tjädertupp.
Nordöstra Skåne utgör tjäderns
sydligaste utbredningsområde
i Sverige. Den är en utpräglad
skogsfågel som helst håller till i
barrskog med inslag av lövträd.
Bild: B Granelli
“Suggesten” med spår
efter stenbrytning
Vår i bokskogen vid Bokstigen väster om Möllerödssjö. Det är en vacker men ganska ung skog. Det var knappast skogar som denna
ollonsvinen strövade omkring i. Svinens skog bestod nog av en blandning av gamla och unga träd.
Den sorts skog som fi nns på bilden växer ofta på mark som en gång varit odlad. På fl era ställen längs stigsystemen i Möllerödssjö
ser man odlingsrösen i skogen som minner om tiden med jordbruk och hagmarker.
Skalbaggen är en myskbock efter
en akvarell av Martin Holmer.
Larven lever på sälg- eller pilstammar.
Namnet har skalbagget fått
på grund av att den avger en
vätska med egendomlig lukt.
Bild: Anders Ekstrand
Femstensröret i
Möllerödssjö
Bild: B Granelli
Ett utsnitt ur den gamla
”Häradsekonomen” från ungefär 1920.
Kartan visar den sydöstra delen av det
nuvarande strövområdet. Man kan här
se sockengränsen där femstensröret fi nns
(det är inte utmärkt på kartan men fi nns
invid gränsen nere i sydväst där en liten
bäck ansluter till gränsen).
Gården Lilla Mölleröd hade brunnit
ett tiotal år innan kartan upprättades och
fi nns därför inte med. Däremot ser man
Danska Hemmanet med byggnaderna
utmärkta med rött strax ovanför L:et i L.
Mölleröd.
Man ser på kartan att det fortfarande
fanns kvar odlade marker runt torpen och
gårdarna, men också att barrskog hade
gjort sitt intåg på delar av hagmarkerna.
Det är också spännande att se att de
gamla stigarna och körvägarna är ungefär
desamma som dem vi använder i dag.
Vägar och stigar har ofta mycket gamla
anor.
Femstensröret
Ett femstensrör eller femstensröse är en ålderdomlig gränsmarkering, kanske så gammal som från medeltid en.
Det kunde, som här, markera sockengräns eller ägogräns. Gränserna märktes ofta ut med rågångsstenar och
vid strategiska punkter placerade man ett femstensröse. Stenen i mitten kallas för hjärtsten. Den fl ankeras
av fyra stenar som markerar att det verkligen är ett gränsröse. De fyra yttre stenarna kunde användas som
visarstenar för att visa i vilken riktning man kan vänta sig att fi nna nästa gränsmarkering, kanske i form
av en ensam så kallad riktsten. Dessa placerades med upp till ett par hundra meters mellanrum, men det
skulle vara möjligt att se mellan dem. I en del riktstenar kunde fi nnas ett riktmärke inhugget.
Hjärtstenen i ett femstensröse kan
ibland ha inhuggna initialer eller ett
bomärke efter den som ägde marken
och placerat ut markeringen.
Det berättas att femstensröret i
Möllerödssjö är rest i en bädd av träkol.
Detta gjordes för att ingen skulle
kunna fl ytta eller förstöra markering en
utan att det märktes.
Femstensröret i Möllerödssjö är
tämligen ovanligt genom att alla de
uppresta stenarna fi nns kvar.
Produktion: Skogssällskapet. Form och layout: B Granelli. Tryckt med miljövänlig tryckteknik på miljövänligt papper av AM-Tryck i Hässleholm år 2008