Informationsfolder om Djurholmen - Stiftelsen Skånska Landskap

Obygd med folkvimmel
Hallandsåsen har alltid varit glest befolkad, men den stillhet
du möter i Djurholmen idag fanns inte för hundratalet
år sedan. Bönder, knektar, torpare, hantverkare och backstugusittare
framlevde sina liv och fyllde det svårbrukade
området med både skratt och klagosång. I skogen gick
kor med bjällror och bökande grisar. På åkrar insprängda i
skogen arbetade man med stenplockning och plog för att
kunna så och få skörd. Var och en hade sin egen lilla lycka
(åker eller äng) att sköta om. Än idag hittar du odlingsrösen
efter övergivna åkrar i skogen.
På myren slog man foder åt djuren. Männen gick med
lie, kvinnor och barn räfsade och hängde upp höet att
torka på hässjor. Invallningen vid bäcken användes för att
torrlägga myren före skörd. På hösten skars torv till strö
och bränsle ur mossen.
De människor som levde här hade en krävande tillvaro.
Såväl torparna med gårdarna Djurholmen, Västra Århult
och Mellan Århult som backstugusittarna. Ingrid i back-
stugan Jordboen var en av dem. Här föddes hon 1818
och växte upp, tillsammans med tre syskon. Här lyckades
hon försörja sig och sina två oäkta barn. Och här dog hon,
utfattig, 43 år gammal. Längs Backstugestigen passerar
du resterna efter stugan.
”Det stänker vatten”
När vattenflödet i Århultsbäcken var högt dunkade skvaltkvarnarna
längs bäcken igång. Med vattnets kraft malde
familjerna sin säd till mjöl. Eftersom det var förbjudet
att mala till andra än sig själv hade många sin egen
”skvalta”. Man kunde också lämna säden för malning
hos en tullkvarn, där mjölnaren behöll en
del av säden i avgift (tull) och betalade skatt för
verksamheten. Ordet skvalta betyder ”det stänker
vatten”.
I skvaltkvarnen malde familjerna sitt
mjöl eller använde kraften till sågen eller
vadmalsstompen.
Illustration: Katarina Månsson
Uppe th: Klockljungen blommar i juli-augusti. Det är den enda
svenska blomma med nektar som ger naturligt flytande honung.
Uppe tv: Orre och tjäder liknar varandra, tupparna är blåsvarta
och hönsen brunspräckliga. Men stjärten är olika, orrens är kluven
och tjäderns rundad. Orrtuppens stjärt har dessutom vita fläckar.
Skogens dansare
Den speciella miljön med öppen myrmark, gammal skog
och döda träd lockar särskilda fågelarter, till exempel skogshöns
som orre och tjäder. Här hittar de plats för häckning
och spel. Tjädern håller gärna till på myrens trädklädda del,
där den kan äta tuvull, tallbarr och skott. Orren favoriserar
området kring högmossen och äter insekter, björkknopp och
blåbärsblom. Tupparnas spel under april-maj är inte helt
olikt en riddartornering, allt för att imponera på traktens
hönor.
Trummande ljud från gamla eller döda träd avslöjar
spillkråka eller mindre hackspett. Antingen på jakt efter
småkryp eller hackandes nya bohål. Hålen övertas senare
av fåglar och djur som inte kan bygga bo själv, som den
lilla pärlugglan.
Bli inte förvånad om du stöter på tranor, eller om den
rundmagade morkullan drar förbi i skymningen.
Svårflirtad blir artrik
Med gemensamma krafter skapade isälvarna och bäcken
hopplöst svårbemästrad terräng. Mark som förr fick användas
som utmark, där djuren fick beta och skogen växa fritt.
Skogen har sedan fått mogna, bokens stam grovna och
alens sockel ser ut att hysa både tomtar och troll. Trädkronorna
ger skugga åt bäcken och luftfuktigheten är hög och
jämn. Krävande arter av insekter, fåglar, lavar och mossor
har flyttat in.
I bokskogen kan du botanisera bland sällsynta lavar och
mossor som bokkantlav, bokvårtlav, stor knopplav och
bokfjädermossa. Närmare bäcken växer dunmossa och
gullpudra. Chansen att få se vilda djur är mycket stor, även
de trivs här.
Isälvar banar väg
För ungefär 14 000 år sedan virvlade smältvatten fram
genom tunnlar i den smältande inlandsisen. Dessa isälvar
förde med sig tonvis med sten och grus som sedan avsattes
vid älvarnas mynningar. Så skapades ravinen i Djurholmen
med sina mjuka kullar, terrasser och åsryggar.
Århultsbäcken har sedan etsat sig allt djupare ner i ravinen.
Följ Bäckstigen längs bäcken och upplev ravinen.
Vitmossan enväldig diktator
Vitmossan skapar en sur miljö som få andra växter klarar
att leva i. Den dikterar villkoren på mossens torra tuvor
och i blöta höljor. Några växter som accepterar den kärva
miljön är ljung, klockljung, tuvull och tall. Bristen på näring
gör tallarna små och förvridna, så kallade martallar. De är
mycket äldre än man kan ana. Märkligt nog är vitmossa
grön, brun, gul, rosa eller röd – aldrig vit.
Det är ovanligt med bevarade högmossar i Skåne och Djurholmamossen är en av få.
Djurholmen
Ett strövområde lämpligt för dig som söker det avskilda
och stilla. Följ spången över mossen eller stigen längs
den brusande bäcken, och spana på djurlivet från det
åtta meter höga utsiktstornet. Här lever både älg, orre
och tjäder.
För mer information om Djurholmens strövområde:
www.strovomraden.se | www.skaneleden.se
Sjö, kärr, myr och till slut mosse
För tusentals år sedan var Djurholmamossen en sjö.
Rester från vass och andra växter sjönk till botten,
omvandlades till gyttja och sjön blev allt grundare. Efterhand
blev den ett gräsbevuxet kärr och vitmossan kunde
ta över kommandot. Vitmossa växer uppåt och dör underifrån.
Den kan inte förmultna i den syrefattiga miljön
utan bildar lager med torv och en myr växte på höjden.
Till slut tappade vitmossan kontakten med grundvattnet
och mossen var född. Därefter lever växterna endast på
regnvatten.
Djurholmamossen har utvecklats till högmosse och
har både svagt sluttande partier och den typiskt välvda
mosskupolen. Mellan mossen och fastmark finns laggkärr,
smala kärr som tar emot vatten från skogen runt om.
Mossen fortsätter in i Hallands län men byter där namn
till Matkroksmossen.
Högt uppe på Hallandsåsen, ovanför Västersjön, tronar
strövområdet Djurholmen. En gång var detta gränslandet
mellan Sverige och Danmark.
Djurholmens strövområde
Strövområde
Djurholmen

Djurholmen
– tyst och stilla vildmark
Djurholmen tjusar med sin egensinniga karaktär, som
inte anpassar sig efter människans nycker och behag,
men bjuder på genuina naturupplevelser. Här hittar du
en väldig mosse, en ravin med små vattenfall, stillhet och
massor av skog. Stigar och spångad led tar dig med rakt ut
i äventyret och skyltar berättar historier. Grillplatser och
utsiktstorn förhöjer besöket. Kom om hösten och plocka
skogens och mossens guldklimpar – kantarell och hjortron
Allemansrätten i Klåveröd
Den svenska allemansrätten är unik och därför måste vi
vara rädda om den. Lär du dig grundregeln så klarar du dig
långt: inte störa och inte förstöra.
Du får vandra, cykla, rida, åka skidor eller bara vara
nästan överallt. Men du får inte skada mark, växter eller
djur. Trädgårdar, åkrar med grödor och trädplantor (framtidens
skog) får du bara titta på – inte kliva i. Tänk också
på att inte störa skogens invånare, människor och djur. Du
får gärna plocka blommor, svamp och bär om de inte är
fridlysta.
I Djurholmen rör sig en del folk. Av hänsyn till dem och
till viltet rekommenderar vi att alla hundar hålls i koppel
under hela året. När du passerar genom en betesmark var
noga med att stänga grindarna efter dig.
Om du rider eller cyklar, följ anvisade leder eller vägar.
Stigar och blöt och känslig mark skadas lätt av sprättande
hästhovar och cykeldäck. Rider du på skogsbilvägar håll
dig i mittsträngen. Motorfordon är bara tillåtna på vägar
avsedda för dessa. Tänder du grillen kontrollera noga så
att det inte är fara för brand och se till att du har vatten
att släcka med. Glöm inte att plocka med dig skräpet.
Våra strövområden är till för alla. Det innebär att man
måste visa hänsyn till andra besökare och följa de föreskrifter
som ges för allas trivsel. Om du gör det kommer
alla att uppskatta och må väl av besöket i Djurholmen!
Välkommen till våra
strövområden & Skåneleden
Stiftelsen Skånska Landskap förvaltar ett tjugotal
strövområden där verksamheten finansieras av
Region Skåne. Här kan du promenera, fiska, paddla,
bada eller bara njuta av vacker natur.
I våra strövområden finns något för alla, oavsett
om du är en inbiten naturälskare, ute efter oanade
äventyr eller bara vill koppla av. I områdena finns
informationstavlor, markerade strövstigar, toalett
och plats att äta matsäck eller grilla. Ibland finns
slingor för terrängcyklar eller hästar.
Den som inte nöjer sig med dagspromenader kan
satsa på Skåneleden. Vandringsleden erbjuder över
etthundra mils vandring, ett åttiotal vindskydd och
oräkneliga vandrarhem och B&B.
Upptäck också Fulltofta Naturcentrum med en
spännande utställning och café intill fina stigar för
både korta ben och stora hjul.
Välkommen!
Bra att veta
Storlek: 340 ha
Ägare: O.D. Krooks donation i Malmöhus län
Drift: Stiftelsen Skånska Landskap
Hållplats: Bussen stannar närmast i Hjärnarp.
Hitta till parkeringen med gps:
Parkering: RT90 2,5 gon v: X6249350, Y1328330
WGS 84 (lat, lon): N 56° 20.452’, E 13° 1.735’
Vägbeskrivning: Kör av E6 vid avfart Hjärnarp (avfart
37), kör mot Hjärnarp och följ skyltarna därifrån. Efter
cirka fem kilometer hittar du en ny skylt. Den sista
sträckan går på grusväg. Skylten ”Här slutar allmän
väg” kan du bortse ifrån. Parkeringen ligger några
minuter längre fram, efter att du svängt höger vid en
sista mindre vägvisningsskylt.
Strövområdet är av riksintresse för friluftsliv och
naturvård. Djurholmamossen och Århultsbäcken ingår
i Natura 2000, EU:s nätverk för skyddsvärda naturmiljöer.
I strövområdet Djurholmen finns en handfull markerade
strövstigar, några grillplatser och utsiktstorn.
För att vara säker på att du har korrekt information
och aktuell status på stigarna i området hänvisar vi till
webben, där du hittar denna folder som pdf.
Mer information om strövområdet finns på:
www.strovomraden.se | www.skaneleden.se
Båstad
KRONOSKOGEN
Höganäs
Åstorp
DJURHOLMEN
Ängelholm
Ås till Åsleden
KLÅVERÖD
Helsingborg
FINSTORP
FROSTAVALLEN
SMEDJEBACKEN
Höör
Landskrona
JÄRAVALLEN
Eslöv
Lund
SKRYLLE
Staffanstorp
Kust till Kustleden
VEDBY
VEDEMA
Nord till
Sydleden
Nord till
Sydleden
Malmö Nord till Sydleden
SNOGEHOLM
ARRIESJÖN
Skanör
Falsterbo
Trelleborg
MÖLLERÖDSJÖ
FULLTOFTA
Hässleholm
Kristianstad
Tomelilla
Simrishamn
Produktion: Skogssällskapet. Layout: Annika Håkansson. Copy: Cia Larsson. Foto: Johan Hammar. Tryckt med miljövänlig tryckteknik på miljövänligt papper av AM-tryck & reklam i Hässleholm år 2011.
GRYTÅSA
Österlenleden
Ås till Åsleden
Ystad
Kust till
Kustleden
Österlenleden
BREANÄS
FRISEBODA
VITEMÖLLA
Åhus
TJÖRNEDALA
Sölvesborg
... benkrossande blomma?
Det latinska namnet Narthecium ossifragum berättar
att myrliljan ”krossar ben”, ossa (ben) och fraga
(bryta). Förr hade den rykte om sig att ge benskörhet
hos boskap. Boven i dramat var det magra och kalkfattiga
betet. Myrliljan trivs nämligen på mager och
fuktig mark, som vid mossar och kärr. Den är vanlig i
sydvästra Sverige och blommar i juli-augusti.
4
4
4
4
Ë
.È
xW
.È
... vatten som följer sin egen väg.
Århultsbäcken slingrar sig nerför sluttningen. Ibland
kastar den sig modigt ut i vattenfall, ibland vilar den
nästan stilla, breder ut sig och översvämmar skogen.
Vattnet är på väg från mossen, via Västersjön till
Rönne å och havet. Vatten som följer sin egen väg,
som inte rätas och dikas, får bättre kvalitet. Det
syresätts när det tumlar runt och släpper kväve åt
växterna när det stillnar. En vattendriven kalkningsautomat
neutraliserar den sura nederbörden. Allt
detta minskar övergödningen i sjö och hav.
4
4
Håll extra utkik efter...
... löpare i gyllene grönt.
Den lilla skalbaggen guldlöpare Carabus nitens (13-18
mm) behöver en yta på 40 hektar med öppen, fuktig
mark och kort växtlighet för att arten ska överleva.
Inte mindre än 100 stycken mindre fotbollsplaner!
Guldlöparen är ett rovdjur och jagar smådjur om
natten. Den kan inte flyga – men springer bra.
x
x
4
Efter en akvarell av Martin Holmer
4
4
8x.
... spång så långt ögat kan nå.
Mossestigen tar dig med ut i det otillgängliga, där
marken gungar under dina fötter. Sommartid dansar tuvullens
duniga blommor i vinden och doften av pors kryddar
luften. Håll tungan rätt i mun – promenad på spång
kräver koncentration. Tavlor visar hur mossen föddes,
växte på höjden och hur människan brukade den.
... fotsulor som pontoner.
Med sina långa klövar och bakre lättklövar klafsar
älgen i mosskanten. Klövarna är specialdesignade för
att inte sjunka för djupt i sankmark. Mycket passande
då älgen trivs på fuktig mark där det finns gott om ris,
örter, löv och skott. Det händer att den till och med
vadar ut i vatten och betar växter på botten.
Vill du få en glimt av en älg? Passa på i gryning
och skymning, då den är aktiv. Allra bäst ser du från
utsiktstornet.
... stenar i människans tjänst.
Sten på hög, i strängar och ruiner. I hela
området möter du spår efter dina föregångare.
Längs Gubbalyckestigen finns
rester från forntid till nutid. Lägg märke
till den välvda jordkällaren, som bärs upp
genom spänningen mellan stenarna. Besök
även Jordboen vid Backstugestigen och
föreställ dig det fattiga livet som backstugusittare
i en primitiv stuga.
... svarta, blå, gula och röda bär.
Väck plockaren i dig! På vårvintern är det tid att
smaka de annars sura tranbären. Den riktiga bärsäsongen
– sensommaren - smygs igång av mognande
blåbär. Tätt följda av björnbär, hjortron och lingon. De
måttligt goda kråkbären, naturens energidryck, kan du
äta nästan när som.
4
7
1
x
.
È
W
Ë
Kartunderlag: Skogssällskapet.
Kartredigering: M. Larsson, A Håkansson
Godkänd från sekretessynpunkt för
spridning. ©Lantmäteriverket 2001.
Ortofoton och höjdkurvor
©Lantmäteriverket. Ärende nr MS2006/1937
Djurholmens
strövområde