Linnés reseskildringar (SV)

Storkar anses av skåningarna vara bra att ha i närheten. Därför brukar man hugga av kronan på ett
träd och där placera ett vagnshjul som storkarna kan bygga sitt bo på. Här gör Linné en spännande
kommentar om var man då trodde att svalor och storkar tillbringade vintern, s 163.
Tjänstefolket i Skåne är ovilliga att äta den ganska nya grödan potatis, vilket föranleder Linné
till att göra ett nytt försök med grisar (!). Han kastar till dem en mängd potatis, men ”de stygga
svinen fingo icke av sig att äta en enda”, s 168.
Som så ofta är Linné kritisk mot det han uppfattar som vidskepelse. Han sätter en slagruteman
på prov, vilket närapå leder till att han förlorar sin reskassa, s 171–173.
Gärdesgårdarna består på många håll i Skåne av jordvallar, vilket Linné menar är förkastligt.
Dels används fin åkerjord till vallarna, dels medför de ett ”otroligt arbete för lantmännen”. Istället
borde man så som i andra länder plantera häckar, menar Linné. Han för också ett långt resonemang
om varför hästarna är så svaga i Skåne, s 182–183.
Stäkran är en ört som Linné anser kunna döda hästar. Eftersom ortsbefolkningen inte alls är
av samma uppfattning ordnar han ytterligare ett experiment. Resultatet förvånar honom och får
honom att leta nya förklaringar, s 191–194.
Då och då skymtar en personlig kommentar förbi, som när Linné råkat dricka ett glas dåligt
blåbärsvin och drabbas av migrän, s 209–210.
I en klädesfabrik i Malmö blir Linné fascinerad av hur många steg ullen genomgår innan den
blir till kläder. Här framträder en detaljerad bild av dåtidens textilindustri, s 212.
Linné beskriver hur man kokar potatis och blandar med råg för att baka bröd. Återigen prövar han
potatis som djurmat. ”Potatisörten gavs av mig åt hästar och kor, som föga ville smaka henne”, s 348.
Baron Liewen i Läkesholm ”var en herre, som utan studier igenom ett makalöst snille själv
inventerat ganska många och nyttiga saker för ekonomien”, bland annat beskriver Linné målande
hans metod för att fånga och döda vargar. ”Igenom desse medel var herr översten övertygad, att alla
vargar kunde utrotas i Sverige inom ett år”, s 353.
Linné berättar om hur man framställer ”ungerskt vatten” av destillerade granbarr, s 365,
och hur fjolårets äpplen kan hålla sig långt in på sommaren om de hanteras med handskar och
förvaras i torra eklöv, s 366.
På hemvägen ökar Linné tempot. Han oroar sig för att de så kallade järnnätterna i mitten av augusti
ska skada några av de ömtåligare växterna i hans trädgård, så som gurkor, fikon, vinrankor och
”en hel hop rara utländska växter”. Lättad kan han konstatera att järnnätterna ”hade ännu i år sparat
Uppsala trädgård, då jag om morgonen hemkom.”
Mer att läsa: Med Linné genom Sverige, Linnélektioner
13