Linnés reseskildringar (SV)

Iakttagaren Linné
När Linné ger sig av på sin första landskapsresa till Lappland 1732 är han bara 25 år gammal. Han
reser ensam till häst och häpnar över de exotiska samerna och det sällsamma fjällandskapet. När
han gör sin sista resa till Skåne 1749 är han en berömd vetenskapsman som reser med vagn och
beundrande medresenärer. Men trots att berömmelsen har gjort honom både fåfäng och högmodig
har han genom alla resorna kvar sin skarpa iakttagelseförmåga och sin närmast barnsliga upptäckarglädje.
Fram träder bilden av en Linné som i Lappland stöter på en spottstrit, en liten insekt som skyddar
sig genom ett spottliknande skum, stryker bort skummet och gör sig omaket att komma tillbaka
efter en timme för att konstatera att den lilla krabaten har bildat nytt skum. (Lappländska resan,
s 73) Eller den något äldre Linné som på Öland faller i beundran inför en gammal ekstock, räknar
ringarna och upptäcker att vissa är tätare än andra och kommer fram till att det kan bero på strängare
vintrar. ”Alltså havom vi uti eken liksom en krönika på vintrarna, dem vi kunna få oss bekanta
hela 200 ad 300 åren tillbaka.” (Öländska resan, s 79) Vi möter en Linné som i Bodback gruva i
Dalarna får för sig att skjuta ett skott in i gruvan för att mäta hur djup den är, ”vilket gjorde ett eko
att jorden darrade, att det liksom hördes en sång i själva gruvan.” (Dalaresan, s 19) Linné känner på
jordarter, smakar på stenar för att utröna vilka mineral de innehåller, beskriver med vetenskaplig
exakthet en ovanlig växt eller fågel och faller i trans inför arter som han för första gången ser i Sverige.
Allra mest vaken i sin iakttagelseförmåga är han kanske i sina resor till Lappland, Gotland och
Öland, där naturen var en annan än vad han var van vid. Vid sidan av berget Vallavari ”tycktes jag
föras uti en ny värld, och när jag kom uppå det, visste jag ej om jag var uti Asien eller Afrika, ty både
jordmånen, situationen och örterna voro mig obekanta.” (Lappländska resan, s 90)
Att funderA på / diskuterA:
Linné var skicklig på att se på sin omgivning med liksom nytvättad blick. Alla har
nog upplevt hur det kan vara på en resa, när allt är nytt och tingen liksom står fram
tydligare än annars. Hur skulle man kunna överföra den blicken till sin vardagsmiljö?
Linné är en berömd vetenskapsman, men lyckas ändå se på tingen som ett barn. kan
vi det? Hur då?
kanske har ni områden i ert liv där ni har övat upp ett noggrant iakttagande, i yrket
eller i något fritidsintresse, till exempel ornitologen som kan bestämma en fågelart
av en förbiflaxande glimt av en vinge, lantbrukaren som av jordens färg, doft och
konsistens kan avgöra att det är dags att så eller seglaren som av en blick på himlen
kan veta att oväder är på väg. Vad har givit upphov till en sådan förmåga? Hur kan vi
öva upp den?
Naturälskaren och ekologen Linné
Det som gjort Linné odödlig, också utanför Sveriges gränser, är hans enorma arbete att systematisera
både växter, djur och mineral. Hans sexualsystem ersattes så småningom i vetenskapliga sammanhang
av andra sätt att ordna arterna, men den så kallade binära nomenklaturen används än idag.
Den innebär att varje växt och djur har dels ett släktnamn och dels ett artnamn. Så heter till exempel
maskros Taraxacum vulgare, där vulgare betyder vanlig.
3