Släktprofiler von Koch - Släktföreningen von Koch

Släktprofiler von Koch vers:3. 2013-01-12
1) Carl Gustav Roos (1655 – 1722) Generalmajor död i Åbo efter frigivning ur rysk fångenskap.
2) Axel E Roos (1686 – 1765). Generallöjtnant, livdrabant och page hos Karl XII
Son till Carl Gustav Roos, morfar till Catherine Svinhuvud (1744 – 1786) maka till Samuel Koch (1739 – 1818)
3) Michael Christian Koch (1661-1733) kyrkoherde på Tjörn.
4) Nils von Koch (1768 -1848) major, adlad von Koch
5) Nils Samuel von Koch (1801 – 1881) justiekansler och riksdagsman.
Son till Nils v K. Gift m Frances v K.
6) Frances von Koch (1804-1888) höll litterära salonger och inspirerade Fredrika Bremer
Gift m Nils Samuel v K.
7) Richert von Koch (1838 – 1913) författare och överstelöjtnant
Son till Nils Samuel och Frances v K.
8) Helge von Koch (1870 – 1924) Professor i matematik
Son till Richert och Agathe v K.
9) Halfred von Koch (1872 – 1948) kansliråd
Son till Richert och Agathe v K.
10) Nils Ragnar von Koch (1881 -1960) hovrättsråd
Son till Richert och Agathe v K.
11) Ebba von Koch (1866-1943) målarinna
Dotter till Richert och Agathe
12) Sigurd von Koch (1879 – 1919) kompositör
13) Kaju von Koch, född Karin Maria Magnell (1880 - 1952) konstnärinna, möbelarkitekt
Gift med Sigurd v. K.
14) Carl Gustav von Koch (1818 – 1876) v häradshövding. Startade Skandia VD, son till Nils v K.
Gift med Juliana Mallet (1833 – 1911)
15) Erland von Koch (1910 – 2009) Professor, kompositör
Son till Sigurd och Carin v K.
16) Frances von Koch (1915 – 2007) skådespelerska, journalist

Dotter till Halfred och Carola v K.
17) Agnes Wirén (1913 – 2005) fil.dr., folkbildare
Dotter till Halfred och Carola v K.
18) Michael von Koch (1919 -) jurist inom bl.a. bostads- och hyresrätt
Son till Nils Ragnar och Eva v K.
19) Lena von Koch f Thorstorp (1949-) professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid KI.
1)Carl Gustaf Roos även, före 1705, Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter, född (1655 - 1722),
friherre, karolinsk krigare.
Efter att enligt traditionen ha utbildats i utländsk tjänst deltog Carl Gustaf Roos i Karl XI:s
danska krig. Efter Karl XII:s trontillträde följde han denne i fält. Roos utmärkte sig i slaget
vid Narva år 1700 och befordrades därefter till överste, tillika chef för Närke-Värmlands
regemente (1707).
Carl Gustaf Roos upphöjdes till friherrlig värdighet år 1705. Han hade dessförinnan haft
tillnamnet Roos af Hjelmsäter, men kom efter upphöjelsen att kallas enbart "Roos".
År 1706 blev Roos generalmajor och deltog som sådan i slaget vid Poltava den 28 juni 1709.
Vid detta slag blev han, tillsammans med bland andra Hugo Johan Hamilton, tillfångatagen
och fördes sinom tid till Moskva i fångenskap.
Roos avled år 1722 på hemväg, sedan han frigivits ur fångenskap efter freden i Nystad 1721.
Carl Gustaf Roos var far till friherre Axel Erik Roos (1684-1765)
2) Axel Erik Roos af Hjelmsäter gift med Elisabeth Lilliehöök af Särdala (1684-1765)
föddes på Årnäs gård (se fadern)
*
Anställdes, 16 år gammal, vid armén 1700 som page hos Karl XII. Utnämndes till löjtnant
1706 i Närke Värmlands reg:e och blev livdrabant 1708, överste 1713 vid Södra Skånska
kavallerireg:t och generalmajor 1722 av kavalleriet. Fick befattning som överste vid Nylands
och Tavastehus läns dragoner 1725 (Finland) och överste 1728 vid Bohusläns dragonreg:e. 56
år gammal blev han landshövding i Älvsborgs län samt generallöjtnant 1749. Han dog 79 år
gammal på Lövås gård.
Han levde ett mycket äventyrligt liv och var utpräglad djärv och modig. Sammanlagt sårades
han16 gånger vid olika strider under det stora Nordiska kriget. Han deltog i landstigningen i
Danmark samt slagen vid Narva, Düna, Kliszov, Fraustadt och Poltava. Han följde med Karl

XII till Turkiet där han utmärkte sig speciellt vid kalabaliken vid Bender. Var med i det
norska fältåget 1718.
Axel hade förutom en dotter i första giftet med Elisabeth Lilliehöök också en son i det andra
giftet med Dorotea von Döbeln. Denne son föddes 1723 och hette Axel Carl och blev även
han officer i likhet med fadern och farfadern. Han utnämndes 1742, 19 år gammal till
livdrabant och avancerade till kapten vid Västgöta Dals reg:e (1745). Den 5 april 1758 var
han med vi stormningen av Penemünde skans i Pommerska kriget. Som förste man på
stormstegen sköts han till döds och därmed dog denna gren av släkten ut på mansidan men
levde vidare genom halvsystern Kristina som 1737 hade gift sig med ryttmästaren vid
sachsiska livgardet Johan Svinhuvud.
3) Ur Valla sockens kyrkobok
Valla kyrkobok C:1, 1691 -1730 Valla Kyrkobobok C:1 och ett uppslag av den skadade kyrkoboken
Foto: Sven Ängermark.
*
Vid tiden för kyrkobokens förande var prästen Michael Christiansson Koch (1661-1733)
kyrkoherde i Valla socken på Tjörn, dit han kom 1687 efter att ha varit hovpredikant hos
Rutger von Ascheberg. Hans fader Christian Koch var handlande i Kungälv och hans moder
hette Anna Andersdotter och uppges vara befryndad med ätten Månesköld. Släkten Koch kom
från Livland. Koch var också riksdagsman 1723. Vid en eldsvåda 1730 förlorade han det
mesta av sin egendom. Kanske det var i detta sammanhang som Valla kyrkobok, C:1, blev
skadad. Det är förmodligen han som skrivit kyrkoboken.
Michael Koch och hans komminister Herman Niebuhr (1661-1730) i Rävsal var inblandade i
den bekanta historien om plundringen av skeppet Jungfru Elisabet, som strandat vid Herrön
varvid också besättningen skulle ha mördats. Koch och hans familj skulle ha befattat sig med
vrakgodset vari bl.a. ingick en spatserkäpp innehållande dukater och en vagga av guld samt
dyrbara textilier, men vid rättegången 1724 kunde han ej fällas.

Kochs hustru hette Ingeborg Holst (1670-1747) från Kungälv. De hade 11 söner och 5
döttrar. En son Michael Michaelsson Koch (1702-1738) efterträdde fadern som kyrkoherde i
Valla. En ättling till Michael Koch var justitiekansler Samuel von Koch (1801-1881). Hans
far Nils hade blivit adlad von Koch till Blomsholm.
Källa: Villa Ängemarks hemsida
http://www.angermark.se/bohuslan/las-valla-sockens-kyrkobok
4) Avskrift av majoren Nils von Kochs levnadsbeskrivning.
utskrivet från handskrift av E Hedgren
Jag undertecknad Koch, von Nils; upphöjd den 16 maj 1815 till adelig Wärdighet.
Introducerad 1817 under nummer 2244.
Bibehållit förra namnet; var då major.
Född 1768 den 21 februari. 1788 Konstituerad Fendrik vid Kungl. Dahle Fri Corpsen. Före
denna tid idkat studier, först privatim och sedan vid ett institut Thun i Västra Götaland..
Genast efter utnämnandet till Fendrik börjades militaria tjänstgöringen i Kampanjen mot
Norrige 1788.
I januari 1789 efter slutat fälttåg mot Norrige kommenderad till tjänstgöring i Falun och
samma år i maj transporterad på Wästgöta Dahls Regemente (uppgick senare i Hallands regemente
min anm,) till tjänstgöring. I juli månad samma år avgått med detta Regemente till Finland. Den
första september bevistad affairen vid Broby nära Högfors, som då av Ryssarna häftigt
angreps, samt efter allmänna reträtten natten till den 2 sept. kommenderad vid Arrier-Gardet,
under återmarschen över Pyttis till Svenska Abborfors. Den 21 november erhållit indelning på
stat vid förenämnda Regemente. Den 1,2 & 3 maj 1790 kommenderad vid Anjala Batterier
under Ryssarnas häftiga anfall på desamma och sistnämnda dag kommenderad i Batteriet No
5 efter att Befälhavaren blivit dödsskjuten och Svenska artillerielden upphört, vilken jag vid
min ankomst åter började och som häftigt constituerade hela dagen till sent uppå natten och
mottog en croisserad eld från 7 Ryska Batterier.
Den 5 maj bevistad affairen vid Korrhois och reträtten därifrån vid Arriär-gardet, samma dag
som befälhavaren haft en häftig affair vid Willikala bro och slutligen uppbränt den samma.
Den 30 maj kommenderad vid Korrhois Passets återtagande från Ryssarna, samt i övrigt
bevistat det årets kampanj till lands och därunder förefallande affairer.
Den 26 november 1794 utnämnd till lieutnant i Wästgötha Dahls Regemente och den 6
december erhållit lieutnants indelning på vid Regementet. I mars 1801 kommenderad med
hela Wästgötha Dahls Regemente till Göteborg och Wästra kustens försvar. Den 31 mars
1802 befordrad till Capitain i Armén. och den 6 maj erhållit nådigt avsked från Wästgötha
Dahls Regemente med tillåtelse att stå kvar i Armén.
I mars 1808 anmodad av dåvarande Generalintendenten för Wästra Armén Landshövdingen
och Kommendören Baron Liljehorn, att biträda honom vid Norrska gränsen med

organiserande av magasin och sjukhus utan appointment (avlöning). Samma år den 21 april
erhållit Kungl. Majt: s nådiga befallning genom dess Brigadchef, Översten m.m. Peyron, att
emottaga och organisera en lantvärnsbataljon i Göteborgs stad. Den 14 augusti därpå följande
frikallad från denna militaristiska tjänstgöring, så länge till dess fullgjort blivit, vad av Kungl.
Wästra kommissariatet blivit uppdragit.
Den 4 februari 1812 uppå på begäran erhållit nådigt avsked ur Armén och blivit benådad med
Majors namn, heder och värdighet.
1813 gått Hans Kungl. Höghet Kronprinsen och sedermera Hans Excellence Rikståthållaren
H.H. von Essen tillhanda med nödiga upplysningar i avseende på Campagnen på Norge och
senare året haft den nåden, Si så väl Hans Majst. Konungen som Deras Kungl. Högheter
Kronprinsen och Hertigen av Södermanland på min egendom Blomsholm inkvarterade och av
Konungen i nåder erhållit en emaillerad Guld Dosa.
Gift den 2 juni med Fröken Sofie Charlotta Hummelhjelm, som föddes den 10 mars 1779 och
var dotter av framlidne Ryttmästaren vid Smålands Cavallerie och Riddaren av Kungl.
Svärdsorden Hans Hummelhjelm och deras även framlidna Fru Catharina Maria Dougliz
Mina barn äro och hava varit följande: (nedtecknat 1822)
1 mo Sonen Nils Samuel född den 10 mars 1801. student
2 do Rudolf född d. 27 aug. 1802 Fanjunkare vid Kung. Bohus Läns Regemente
3 tio Hans född d. 1 sept. 1803
4. Jean född d.3 sept. 1804 Fanjunkare vid Östgöta Liv Grenandier Regemente
5. Dottern Marie Catherina född d. 3 nov. 1805
6. Sofie Louise född född d. 28 okt. 1813
Redan döda
7 Sonen Fabian född 1807 i december död 1808 d. 28 april
8 Dottern Emilie född 1809 d. 22 april död 1810 d. 28 juni
9. Sonen Carl Gustaf född 1818 29 mars
Min Fader är: Samuel Koch Brukspatron, född den 7 juli 1739 på Billingsfors Bruk på Dahls
Land. Med Kungl. Maj:t. nådigaste tillstånd trädde i gifte den 21 mars 1765 med Fröken
Catherina Elisabet Svinhuvud (Min Moder) född på Årrups sätes Gård i Skåne den 7. mars
1744, Dotter av Ryttmästaren vid Kungl. Saxiska Livgardet Johan Magnus Svinhufvud och
dess Friherrinna Fröken Christina Magdalena Roos. Mina syskon efter förenämnda föräldrar
voro:
1 0 Christina Magdalena född 1765 och trädde i Gifte med numera avlidne Capitainen August
Edvard Liljenstjerna den 10 april 1787.
Deras levande barn äro: 1 o Dotter Chaterine Lisa 2 do Dottern Sophie Christine, 3 o Sonen
Anders Samuel, Lieutnant vid Kungl. Värmlands Regemente, 4o Sonen August Edvard,
Fendrik vid Wästgötha Dahls Regemente 5 o Dottern Nora, 6 Sonen Johan Magnus,
Sergeant vid Wästgötha Dahls Regemente.
2 do Lisa Maria Född 1766, 1 November. Änka efter Brukspatron Herr Eric Gustaf Ekerman
till Forsbacka. Äger ej egna barn.
3 tio Jag undertecknad Nils von Koch
4 o Johan Magnus född den 14 febr. 1769, Major i Armén, gift 1806 den 19 okt. med Fröken
Louise C. von Döbeln (Dotter av avlidne Major Conrad von Döbeln och dess även avlidna
Fru, (född) Fröken Charlotta Zelow). Har ej barn.
5 te Cathrine Charlotta, född 1772, ogift.
6 o Anna Juliana, född 1779, dog helt ung.

Min MorFader var Johan Magnus Svinhufvud, Ryttmästare vid Sachsiska Livgardet, föddes
på Säters Gården, Norra Dingelvik 1708, gifte sig på Överste Bostället Castegården 1737 med
Friherrinnan Fröken Christina Magdalena Roos (Dotter av Översten för Bohus Läns Dragon
Regemente, sedermera General Lieutnanten och Commendeuren samt Landshövdingen i
Elfsborgs Län Friherre Axel Eric Roos (min notering: Som livdrabant räddade han Karl XII i kalabaliken
i Bender 1712 och blev sårad 17 gånger) och hans Fru Elisabet Lilliehöök av Fårdala. Min Mors
Fader Fader var Capitainen Lars Svinhufvud, som uti Konung Carl den IX:es tid gifte sig med
Hof Fröken Friherrinnan Catharina Fägerskjöld, Dotter av General Lieutnanten och
Landshövdingen över Örebro Län Friherre Fägerskjöld.
Min FaderFader var Nils Koch, ägare av Kollerud Yxnäs och Rådmansfors Bruk på Dahlsland
gift med Elisabeth Maria Ehrencrona, änka efter Lieutnanten Carl Svinhufvud till Bågen och
Dotter av Wilhelm G Ehrencrona, Överste Lieutnant, som omkring slutet av 1600-talet trädde
i gifte med Fröken Walleriana Dreffenskjöld, en dotter av Capitainen Dreffenskjöld och hans
hustru Stina Brockenhausen.
Min Faders Faders Fader Michael Koch född i Kongelf 1661. Kyrkoherde och Cathedral
Prost 1 över Elfsyssel i Bohus Lähn, gift i Konghell, numera Kong-Elf, 1688 med Ingeborg
Holst, en dotter av Grosshandlaren Jens Holst därstädes.
Min Faders Faders Faders Fader Christian eller efter norsk benämning Christen Koch. En
betydelig Handlare i Kongelf, ursprunglig från Liffland, är i början av 1600-talet född uti då
under Dansk Dominion 2 florerande Stapelstaden Kongshelle, men nu Kongelf benämnd. Gift
med Anna Andersdotter som förmenes varit en Måneskjöld. - Längre tillbaka känner jag intet
antecknat om denna familj, mera än att properiteten 3 blivit disperserad 4 till Ryssland, Pohlen,
Dannemark, Norrige och Sverige, även som att Kochska ätten städslat under Danskt område.
Annalerna och de i Liffland på 1500-talet varande Härmästare upptaga och omförmäla bland
dessas antal en Christian Koch. Den under Danska Regeringen bekanta då flere Familjers
Capita på en gång, ej allena gingo förlustiga av deras liv, utan alla till Ätterna hörande
diplomer och Familjehandlingar, har från den tiden betagit de flesta all autentigua 5 bevisnings
Rätt av deras Börd. Men efter att de mest probabla och oväldiga bedömanden har här ifråga
varande Kochiska ätten sin upprinnelse från Liffland eller som är det samma genom ättens
utvandring från Norrige.
Vad för övrigt kan tillägnas Kochiska Ätten är Faders och Faders Faders allmänt kända
patriotiska Rön och Upptäckter, speciellt uti Bergsmannavägen varav min Fader Samuel Koch
med rättvisa tillägnar sig upptäckten av Slagsmidet till största båtnad för Riket och Herrar
Järnbruksägare, och Fader Fadern Nils Koch upptäckte att med hälften mindre Kol tillverka
och utsmida Stångjärn, vilket att Handlingarna som finnes förvarade uti Kongl. Riksarkivet
och Kongl. Bergs Collegium, nogsamt vitsorda. Utom de flera upptäckter och företag, som
dels genom tryckta Avhandlingar och dels Riksens Ständers Protokoll kunna företes, vittna de
flera betydeliga Bruksanläggningar av Urfjäld på Dahlsland och Wermeland och deras
Patriotiska drift, speciellt min Fader Faders.
1 Motsvarar domprost
2 Överhöghet
3 egendomen
4 skingrats (försvunnit)
5 Autentiska (ursprungliga)

Blomsholm december 1815
Nils Koch
Avskrift efter J Koch. (alla syskon och deras barn ej medtagna, finns dock i handavskriften)
Kochska släktens ursprung:
A. Christian Koch född 16.. Handlare i Kungelf, gift med N.N. Andersdotter
(Måneskiöld).
B. Mikael Christian Koch född 29/9 1661, Kyrkoherde i Tjörn 26/5 1687 Prost över
Elfsyssel 1713 död 26/4 1733. Gift med Ingeborg Holst född 6/9 1670 död 6/12 1777,
dotter av rådman Jöns Holst. De hade tillsammans 11 söner och 5 döttrar, varav endast
7 söner och 3 döttrar äro bekanta.
C. Nils M:son Koch född 28/4 1707 död 17/7 1762. Brukspatron på Billingsfors. Rådman
i Åmål. Gift första gången med Maria Elisabeth Ehrencrona, enka efter Lieutnant C.
Svinhuvud. andra gången med Catharina Ullholm, dotter av Prosten Ullholm i
Högsätra på Dahl. Hon blev sedan gift med Hovrättsrådet v. Schaig
D. Samuel Nilsson Koch född 1739 död18.. Brukspatron på Södra Dingelvik på Dahl,
gift med Cajsa Stina Svinhufvud, dotter till Ryttmästaren Magnus Svinhufvud. Hade
sex barn
E. Nils Koch född 21/2 1768 död i Stockholm 1848. Ägare till Blomsholm i Bohus Län,
adlad 1815 under namnet von Koch. Hade sju barn.
F. Nils Samuel von Koch född 1801, Justie Cansler. gift med Frances Eliza Lewin från
England.
Ovanstående uppgifter hämtade dels ur egenhändiga anteckningar i gamla Biblar och dels av
en Stamtavla från Gymnasiebibliotek, innehållande alla de upplysningar jag kan lämna om
Justie Cansler Nils von Kochs stamfäder i rätt uppstigande led.
Uddevalla och Torp d. 5/12 1856
J. Koch
*
Avskrift från efterlämnade dokument rörande Nils von Koch.
Detta är ett eftermäle av Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetsakademien. Språket är omvandlat
till modern stavning. En viss avstavning har jag också utfört för att göra läsningen lättare. utskrivet nov 2005 E
Hedgren
Bland hädangångne ledamöter av Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetsakademien räknar
saknaden även Majoren Nils von Koch, som tillhört detsamma i 32 år, och då några ord om
honom nu fogas till de levnadsteckningar varmed den här firar sina fester, förenar därvid
jämväl den enskilda högaktningen sin minnesgärd.
Nils Koch föddes på Säteriet Dingelvik i Dalsland den 21 febr. 1768 av föräldrarna
Brukspatron Samuel Koch och Margaretha Svinhuvud. åt vilken den lyckliga lott var
förundrad, att utan bakgrund kunna lämna en bildad uppfostran åt honom, som i en framtid
tacksamt återgäldade utläggen genom vården om den 80-åriga fadern, vilken vid misslyckade
försök i bergshanteringen småningom förlorat sin betydliga förmögenhet.

Den stadga och drift som hos ynglingen utvecklades, ingåvo hos föräldrarna förhoppningen
att han skulle återföra välståndet på samma väg som det försvunnit. Tidigt fick han plats å
brukskontoret, men utbrottet av 1788 års krig väckte honom till högre plikters fullgörande och
utbytte det fredliga yrket mot svärdets, då han, hänförd av berättelsen om Konungens
uppmaning till Dal-allmogen från Mora kyrkvall, att såsom fordom tåga ut till fädernelandets
försvar. Den 5 okt. samma år lät han inskriva sig som fänrik vid den frikorps den uppställde
mot de anfallande danskarna, därifrån han vid korpsens upplösning erhöll transport till
Västgöta Dals regemente.
I sept. månad 1789 avgick regementet med förstärkningar till Armén i Finland, där han deltog
i slagen vid Broby nära Högfors och vid Korrkojs och vid Willkalla bro. Denna bro
uppbrändes för att skydda en retirerande större truppstyrka från de förföljande Ryssarna.
Därvid anförde han 5te Anjala Batteriet, vars chef stupat vid hans sida; men se spridda dragen
av tapperhet inom hären vunno ingen särskild utmärkelse, ty krigslyckan var icke landarmén
följaktig på dess tåg. Den hade flytt från misshälligheter inom befälet och gått ombord på
Svenska flottan i Svensksund. Sedan armén efter freden i Wärälä återkommit till Sverige blev
Koch den 26 nov. 1794 utnämnd till löjtnant vid regementet och den 5 mars 1802 ytterligare
befordrad till kapten, sedan han nästföregående år tjänstgjort vid garnisonen i Göteborg under
s.k. engelska kriget.
Efter avskedstagande från regementet, därifrån han framförde sina kamraters vitsord om
mandom, rådighet, ordningssinne och ihärdighet, kvarstod han såsom kapten i Armén. Först
år 1812 d. 5 febr. slutade han för alltid sin militaristiska bana, därvid han i det nådiga
avskedet tilldelades majors värdighet.
Emellertid hade kärlekens pilar sårat det bröst, som fiendens kulor icke förmått att träffa och
gärna låter man sig besegras i en sådan strid, där bytet tillhör den övervunna. Oaktat de
hinder, släktförhållanden ville göra gällande, ingick han den 2 juni 1800 med fröken Sofia
Charlotta Hummerhjelm det äkta förbund, som sedermera i närmare 50 år förljuvat hans
levnad och skänkt honom 9 barn. Med sin unga hustru avflyttade han samtidigt till det vackra
Blomsholm i norra delen av Bohuslän, för att ägna sin framtida verksamhet åt ett jordbruk till
vars förbättring han företog vidsträckta odlingar under införande av nya brukningsmetoder till
fördel för allmogen som i honom värderade den kunnige och kloke rådgivaren, såväl i fråga
om jordens skötsel, som i vården om de kommunala bestyren. Självklokheten, som uppammas
av halvbildningen, hade ännu icke vuxit till halstarrighet, och enfalden led aldrig någon
missräkning i stödet av den ärlige ledaren. Ärlighet var det framträdande draget i hans
karaktär, den tillhörde så att säga hans stånd såsom krigare.
Man omtalar i socknen hur han vid flera tillfällen vredgades på dem som ville angiva otrohet,
begångna av hans tjänstefolk, och utlät sig att man skulle ha en dålig karaktär för att tro sig
kunna bliva bestulen av sina tjänare. Ingen undersökning därom tillät han, utan ville hellre i ro
vara blind, än erfara obehaget av en upplysning; och det var likväl icke bekvämligheten, som
här vållade liknöjdhet, ty han var i allmänhet känd för rastlös verksamhet, kraftigt omfattande
ledningen och ordnandet av angelägenheterna.
Denna verksamhet blev heller icke obemärkt av Länsstyrelsen som kallade honom till
deltagande i Prövningskommittéer och föreslog honom i underdånighet till ledamot Lagrätts-
och Kurhusdirektionen. Denna befattning innehade han i många år, och med fördel prövades,
såväl under 1808 års krig, som under det sista Norska kriget. Regeringen använde hans
uppoffrande nit och trohet, då han i flera avseenden användes, icke blott i ekonomiska bestyr
vid gränsen utan också i politisk väg, medverkande i sin mån till den förening, varav
erövringen fick bära namn. Han var bland sina Norska grannar lika aktad och betrodd som i

sin hembygd. Konungen erkände också hans vitsordade förtjänster, då han år 1815 upptogs i
adligt stånd, vilket han högt värderade för en del av dess historiska vinning.
Majoren bevistade i följd av sin utnämning 2da Riksmötet med den övertygelsen att
fäderneslandet väl var bevakat genom ståndsfördelningen, men han deltog f.ö. föga i dagens
politiska meningsstrider. Frikostigt belönades han även då, när han i sin skuldsatta belägenhet
den glädje honom bereddes , att genom försäljning av Blomsholm, utan att likväl rubbas i sin
besittning, kunna göra var man rätt och under fullgörande av de billiga förvaltningsvillkor den
höge Ägaren föreskrev, åter hopsamla den förmögenhet, som slutligen satte honom i tillfälle
att ånyo få kalla egendomen sin. Han utövade där nästan från sitt första tillfälle en glad
gästfrihet. Även Konungar och Furstar gästade hans hus. Hans öppna och ärliga rättframhet
och skämtsamma lynne och den täcka värdinnans fina vett omväxlade för att göra
sällskapslivet till det behagligaste, och även på senaste tid mottogo Blomshoms bord och
vackra omgivningar de många besökanden, som från baden i Strömstad skyndade ut för att
njuta förfriskning. Det var ett behov för honom att ständigt se sig omgiven av glada
människor. De som hos honom firade hans sista födelsedag erinrar sig knappast en
angenämare måltid och en mera skämtsam och lycklig värd än den 80 årige gubben. Han var
den huldaste make och far. Väl hörde hans närmaste icke sällan i hemmet kommandotonen
från hans militärliv; men det endast ögonblickets utgjutelser och mildheten återtog genast sitt
välde. Också trivdes barnen företrädesvis på faderns knä och i vilket hus den gamle kom, där
barn uppväxte, omringades han snart av de små. Det var oskuldens frändskap med fromheten.
Gudsfruktan övade han av behov och plikt, men icke denna trumpna vemodsfulla, som
överallt ser förbudet efter upprätthålla mot njutningen av jordisk fröjd. Bildningens fördelar
skattade han alltid högre än penningens värden, och för att skaffa sina barn en vårdad
uppfostran var ingen uppoffring honom för stor; så skiljde han sig i en tid, då tillgångarna
voro knappa, vid sin snusdosa och sin kråsnål, dyrbara minnen av Kungl. bevågenhet, för att
bestrida kostnaderna för den ene sonens vistelse vid Karlbergs läroanstalt.
Men slutligen tröttnade han vid levnadsbestyren, bortsålde Blomsholm och uppflyttade till
Stockholm där en av hans söner innehar ett av Rikets högra ämbeten och där han hoppades att
i ro få sluta sina dagar. Vid den höga ålder vartill han hunnit, voro de ock snart räknade. Det
dröjde icke länge innan uppbrottsordern till kom den sista striden den 11:e sistlidna juni
Pingstdagen efter det han i kyrkan slutat sin sista gudstjänst. Honom förunnades ehuru
ögonblickligen de anlände, överraskades han dock icke, ty den gudfruktige är alltid iklädd sin
rustning. Han sörjes nu av sin 70 åriga änka, 6 barn och 18 barnbarn.
5) Nils Samuel von Koch, född 10 mars 1801 i Skee socken, Bohuslän (numera Västra
Götalands län), död 13 juni 1881 på godset Augerum i Blekinge; ämbetsman, justitiekansler,
son till majoren Nils Koch (adlad von Koch år 1815). Gift med Frances Eliza född Lewin
Koch tog 1820 juridisk ämbetsexamen i Uppsala och blev 1825 kopist i
Justitierevisionsexpeditionen. 1841 kallades Koch till expeditionschef i
Justitiestatsexpeditionen, utnämndes 1841 till revisionssekreterare och inträdde 1843 i
tjänsteutövning som sådan samt erhöll 1844 förordnande och 1848 fullmakt såsom
justitiekansler, från vilken befattning han 1866 tog avsked.
Koch var 1845–1850 ledamot av dåvarande lagberedningen och innehade, förutom åtskilliga
andra allmänna uppdrag, ordförandeskapet i 1855–1859 års kommitté för utarbetande av
*

ordningsstadga för rikets städer och 1858–1859 års kommitté för ny bevillningsstadgas
uppgörande. Sedan Koch efter faderns död (1848) erhållit säte och stämma på riddarhuset,
deltog han i ridderskapets och adelns förhandlingar vid alla följande ståndsriksdagar. Efter
representationsförändringen, av vilken han var anhängare, valdes Koch 1866 av Blekinge läns
landsting till ledamot av Första kammaren och omvaldes 1875. Vid 1867 års riksdag var han
ledamot av konstitutionsutskottet.
Inom politiken ägnade Koch särskild uppmärksamhet åt undervisningsfrågor och humanitära
spörsmål. Han deltog i stiftandet av Hillska skolan på Barnängen (1830) och av Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande (1833), visade i sin ämbetsutövning obenägenhet att åtala
anmälda förbrytelser mot det s.k. konventikelplakatet och uttalade sig vid riksdagarna för en
sparsammare användning av edgång, dödsstraffets samt vatten- och brödstraffets avskaffande,
gift kvinnas rätt att råda över sin egen arbetsförtjänst, oäkta barns lika arvsrätt med äkta efter
moder samt inskränkning av förmögenhetens övervikt vid kommunala frågors avgörande.
Som riksdagsmotionär och medlem av bevillningsstadgekommittén arbetade han för
upphävandet av personella skatter och införandet av allmän nettoinkomstskatt. Av
frihandelsidén var han en avgjord anhängare; särskilt motionerade han om tullfrihet på flera
livsförnödenheter. Genom en motion vid 1856 års riksdag gav han uppslaget till den allmänna
regleringen av prästerskapets löneinkomster. Under den nya riksdagsordningens tid
motionerade Koch ihärdigt om ändringar i brännvinslagstiftningen till nykterhetens främjande
samt till en jämnare fördelning mellan landsbygden och städerna av inkomsten av
försäljningsavgifterna. Även var han genom motioner verksam för medgivande av oinskränkt
jordavsöndring och för ett rättvisare ordnande av skjutsväsendet, väghållningstungan och
skyldigheten att uppföra allmänna byggnader på landet.
Koch deltog i 1873 års s.k. kompromiss rörande de stora försvars- och grundskattefrågorna.
Med bestämdhet uttalade han sig för öppen votering vid riksdagsförhandlingarna
Källa: Wikipedia (Nordisk Familjebok Uggleuppl)
Biografi
av Stig Jägerskiöld:
Nils v K hade tidigt kommit i förbindelse med kronprins Oscar o delade dennes intresse för
fångvård o rättssäkerhet. I Anmärkaren, bröderna Theorells oppositionella tidning, hade
påtalats vissa fall av tortyr o olaglig behandling av fängslade. K, som då var kanslist i
justitierevisionsexpeditionen, fick i anledning härav till uppgift att utarbeta förslag till
administrativa förbättringar; ett resultat blev kungörelsen 25 okt 1839 om fångförteckningars
noggranna uppgörande. Till statsutskottet vid 40 års riksdag uppgjorde K på kronprinsens
önskan en promemoria om fängelsernas o underdomstolarnas organisation, som föranledde
anslag till nya fängelser, i huvudsaklig anslutning till kronprinsens skrift Om straff o
straffanstalter. Vid den följande verkställigheten av besluten uppkom en skarp konflikt mellan
å ena sidan justitiestatsministern Tömebladh, vars expeditionschef K var, o fångvårdens chef
Clas Livijn. Meningsskiljaktigheterna gällde frågan om man skulle välja Philadelphia-systemet
eller Auburn-systemet. Konflikten ledde till Törnebladhs avgång 43, varefter även K lämnade

sin tjänst.
Under det följande året vistades K i Tyskland o Frankrike för studier i juridik, särskilt frågor
om fångvård. Han reste i sällskap med Emil von Troil, som flera år senare gifte sig med hans
syster. De hörde i Heidelberg föreläsningar av Rau o Mittermaier; den senare var en av de
främsta kämparna mot dödsstraffet, något som i hög grad påverkade även K liksom senare
Knut Olivecrona. I Frankrike besökte K olika fångvårdsanstalter o hörde i Paris föreläsningar
bl a av Tocqueville o Fournier samt den då uppmärksammade specialisten på fångvård greve
Rossi. K följde även debatter i deputeradekammaren.
Efter tronskiftet 44 fick K förordnande som justitiekansler medan v Troil blev generaldirektör
för fängelseväsendet. Fyra år senare — i samband med de stora förändringar som
framkallades av februarirevolutionen — blev K ordinarie justitiekansler, ett ämbete som han
innehade till sin avgång med pension. K nedlade ett omsorgsfullt arbete på ämbetets efter 40
års departementalreform begränsade verksamhetsområden. JK hade då väsentligen blivit en
chefsmyndighet för delar av justitiestaten o kronjurist. Uppmärksammat blev hans
ställningstagande i det ömtåliga o svårbedömda ärendet Helga de la Brache (bd 10), där han
efter tvekan tillstyrkte en pension åt den föregivna kungadottern.
K:s främsta insatser ligger dock på det politiska o rättspolitiska planet. Han tillhörde alltifrån
ungdomen de frisinnades ledande kretsar. I första rummet synes hans äldre kusin på
mödernet, bruksägaren greve David Frölich, ha påverkat honom. Frölich (bd 16) var en av
riddarhusliberalernas främste, rikt begåvad o beläst, starkt engelskt orienterad. Kring honom
samlades en krets likasinnade, till vilken K anslöt sig. Till dem hörde Fabian Jacob Wrede, en
kusin till Fredrika Bremer, med tiden generallöjtnant o berömd vetenskapsman (i fysik). K
delade som ungkarl bostad med Wrede. Stort inflytande hade även Emil v Troil.
Frölich hade under en studieresa till England kommit i kontakt med en liberal reformskola,
den s k Hillska skolan, som han ville efterbilda i Sverige (se nedan). Som lärare förvärvade
han en ung engelsman av en välbeställd whig-familj, Edward Lewin. Med dennes intelligenta,
politiskt intresserade syster Frances ingick K 32 äktenskap, vilket blev av stor betydelse för
hans hållning i tidens politiska frågor.
Frances Lewin hade under sin första vistelse i Sverige vunnit insteg i den sthlmska societeten
o dit förmedlat kunskaper om engelsk samhällsdebatt. Hon hade blivit nära vän med Fredrika
Bremer o hennes krets o intresserat dem för Bentham o John Stuart Mill. Efter äktenskapet
med K — som oreserverat godtogs av den Lewinska familjen som "a perfect gentleman" —
blev makarnas hem, Stora Nygatan 36, en mötesplats för tidens liberala politiker o

skriftställare. I många memoarverk o brevsamlingar möter uppgifter därom, såsom i Fredrika
Bremers brev. Fredrika skildrar en debatt mellan "ultras o liberala" på en middag i sitt hem
34, där såväl Geijer som K deltog. K intresserade senare Geijer för fångvårdsfrågan; i ett brev
till sin hustru skildrar denne hur K tagit honom o Fredrika med för att bese Sthlms rådhusrätts
fängelselokaler, en syn som bekom Geijer illa. Med K o hans hustru dryftade Geijer även
religiösa problem. Ofta anfört är hans till Frances 43 lämnade redogörelse för sin
trosåskådning, där han säger sig inte vara kyrko- eller bibelkristen utan "en kristen på egen
hand". Genom dessa vänner kom K även i kontakt med Lars Johan Hierta.
Genom hustruns inflytande o det stimulerande umgänge makarna hade fördjupades o
utvecklades K:s frisinnade tänkesätt. Men han var o förblev en välbalanserad ämbetsman, på
vilken säkerligen den karaktäristik är tillämplig, som han själv gjorde av svågern Emil v Troil
efter dennes död: denne var "som allt förståndigt folk här i landet, en god royalist, men ansåg
tillika nödigt att genom tidsenliga förbättringar förekomma missnöje o bereda folkets
intellektuella, moraliska o ekonomiska väl".
K:s åsikter gjorde honom likväl ofta misstänkt i de starkt konservativa kretsarnas ögon. Han
var föremål för en stundom perfid uppmärksamhet i tidningen Minerva — där han ibland
ingick i svaromål. I ärkebiskop Reuterdahls memoarer möter syrliga omdömen om den
"slingrige" frisinnade justitiekanslern, som ådagalade en upprörande likgiltighet i trosfrågor o
slapphet ifråga om läsarna o andra sekterister. Men K lyckades undgå allvarliga konflikter. Ett
tecken på det förtroende han åtnjöt hos Karl XIV Johan ännu under dennes senare levnadsår
var, att han från 37 användes som ombud vid dennes egendomsförvärv. De timmar som K
minst en gång i veckan fick tillbringa under samtal med den gamle monarken — oftast om
andra ting än ekonomin — hörde, sade K senare, till hans oförglömliga minnen.
Tidigt slöt sig K till "richertianernas" skara. Han hade mött Richert redan i direktionen för den
Hillska skolan o delade hans rättspolitiska åsikter. K stödde honom i de olika, delvis
dramatiska förhandlingarna om hans inträde i lagberedningen 44—45. Givetvis beklagade K
de konservativas seger över Richert o Karl Johans slutliga negativa ståndpunktstagande till
denne. Richert å sin sida hade i olika sammanhang betygat sin uppskattning av K; 40 föreslog
han honom som sekreterare i konstitutionsutskottet, när han själv nödgades avböja denna
post. När Richert efter tronskiftet 44 återkallades till lagstiftningsarbetet, följde K honom
såsom justitiekansler till lagberedningen. Under ett gott femårigt samarbete växte deras
vänskap allt fastare. K deltog med flit o stort intresse i det intensiva arbete som nu följde. Ett
nytt förslag till straffbalk lades fram 45 o K verkade intensivt för riksdagens beslut att
godkänna de grundsatser, varpå det byggde. Därefter utarbetades förslagen till nya
giftermåls-, ärvda-, jorda- o byggningabalkar. De var undertecknade av bl a K o innebar, då

de lades fram 47, i flera hänseenden framsteg jämfört med lagkommitténs tidigare. Därefter
följde förslag till ny rättegångsbalk. Emellertid hade under tiden det richertska reformpartiet
kommit i motvind, o förslagen kunde ej nu genomföras. Utöver uppgiften att K energiskt
deltagit i lagberedningsarbetet kan man inte med säkerhet uttala någon mening om hans
andel i reformplanerna o graden av självständiga insatser från hans sida. Betecknande är
emellertid, att när lagberedningens förslag till straffbalk till sist följdes av förslaget till den 64
utfärdade strafflagen var det till K som den åldrige Richert sände sina anmärkningar över den
nya produkten (M v K 66).
Vid sidan av sin tjänst fick K ett flertal statliga utredningsuppdrag. Han var ordf i kommittén
för Allmänna barnhusets organisation o utarbetade 50 dess betänkande o nytt reglemente för
barnhuset. Betydelsefullt var uppdraget att utarbeta en ny författning om allmänna
bevillningen. Reformen blev vittgående o ansågs djärv. Nämnas må även att K var ordf i den
kommitté som lade fram förslaget till 68 års ordningsstadga för rikets städer, ett för sin tid
märkligt reformverk. Det betydande arbete, som kommittén nedlade på att utreda den äldre
rätten på detta komplicerade område o klarlägga, vad som borde bevaras av denna, torde
emellertid ha utförts av andra.
K:s politiska intressen hade föranlett honom att såsom företrädare för andra ätter delta i
ståndsriksdagen. Faderns död 48 gav honom rätt o möjlighet därtill å sin egen släkts vägnar.
Han kom därefter att delta i varje riksdag under ståndsriksdagens tid o därefter i många år
som ledamot av FK. Hans verksamhet i riksdagen blev med tiden omfattande. Från och med
ständermötet 53 hörde han till de flitigaste talarna. Han var ej, säger han själv, någon
lysande talare, men han var vederhäftig o saklig. Han yttrade sig oftast i ärenden, vilka han
haft beröring med i sin ämbetsmannaverksamhet, såsom bevillningslagstiftning, strafflag o
näringsrätt.
K fängslades också av tidens sociala frågor. Hans första större inlägg rörde nykterhets-
frågan, där han, som så ofta eljest, kunde åberopa sin förtrogenhet med engelska
förhållanden. Hans inlägg präglades givetvis av den klassiska liberalism som han bekände sig
till. Bentham o Mill hörde till de oftast åberopade auktoriteterna. I representationsfrågan
talade han i olika sammanhang o även efter 66 för reformer, som skulle ge större grupper i
samhället rösträtt. Han ivrade naturligt nog även för en utvidgad näringsfrihet. I samband
med hans politiska verksamhet stod hans publicistiska. Öppet eller under hand deltog han i
debatten på den liberala sidan. Han medarbetade i Hiertas Aftonblad, o han ansågs utöva ett
stort inflytande över publicisten W F Dalman.
Undervisningsfrågorna hörde till de dåtida liberalernas intressesfär. I Hillska skolan på

Barnängen tillhörde K direktionen, o han fungerade även som sekreterare för denna. Skolan
var en internatskola för ynglingar. Den var avsedd att vara en experimentskola o var starkt
påverkad av engelska liberala tänkesätt. Bl a intresserade man sig för växelundervisningen. K
följde skolan under hela dess verksamhetstid, tidvis som direktör. När det ekonomiska
underlaget till sist sviktade, övergick skolans fastighet på Barnängen till Lars Johan Hierta,
som tidigare stött den i Aftonbladet o stod K nära. När senare folkundervisningen utvidgades
o gjordes obligatorisk, återfanns K bland reformens tillskyndare. Han ivrade senare för ett
univ, förlagt till Sthlm. Bakgrunden var misstro mot de konservativa professorerna i Uppsala.
I detta ämne inlämnade K motioner vid 56 o 62 års riksdagar (jfr JO:s berättelse 75).
Som god ekonom förkovrade K både sin o hustruns förmögenhet. Han förvärvade Augerums
egendom utanför Karlskrona, som han lyckades bevara, även efter det att han lidit avsevärda
förluster genom en annan persons oegentligheter vid förvaltningen av ett bruksbolag. Genom
anknytningen till Blekinge kom K att representera detta län i FK ända till sin död.
Författat av:Stig Jägerskiöld
Nils S Koch, von, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11689, Svenskt
biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2012-12-27.
6) Frances von Koch född Lewin (1804-1888) gift med Nils Samuel v K.
*
Frances hade under sin första vistelse i Sverige vunnit insteg i den stockholmska societeten o
dit förmedlat kunskaper om engelsk samhällsdebatt. Hon hade blivit nära vän med Fredrika
Bremer o hennes krets o intresserat dem för Bentham o John Stuart Mill. Efter äktenskapet
med Nils som oreserverat godtogs av den Lewinska familjen som "a perfect gentleman" —
blev makarnas hem, Stora Nygatan 36, en mötesplats för tidens liberala politiker o
skriftställare. I många memoarverk o brevsamlingar möter uppgifter därom, såsom i Fredrika
Bremers brev. Fredrika skildrar en debatt mellan "ultras o liberala" på en middag i sitt hem
34, där såväl Geijer som K deltog. K intresserade senare Geijer för fångvårdsfrågan; i ett brev
till sin hustru skildrar denne hur K tagit honom o Fredrika med för att bese Sthlms rådhusrätts
fängelselokaler, en syn som bekom Geijer illa. Med Nils o hans hustru dryftade Geijer även
religiösa problem. Ofta anfört är hans till Frances 43 lämnade redogörelse för sin
trosåskådning, där han säger sig inte vara kyrko- eller bibelkristen utan "en kristen på egen
hand". Genom dessa vänner kom Nils även i kontakt med Lars Johan Hierta.
Källa: Stig Jägerskjöld
I boken berömda och glömda stockholmskvinnor beskriver L Scheutz Frances von
Koch på följande sätt:
Ett kort kapitel om engelskan Frances von Koch som hamnat i Stockholm, en kulturellt
efterbliven stad, anser Frances. Men hon och hennes svenske man, Nils Samuel von Koch,

lir betydande i sällskapslivet. Under några år på 1850-talet bor de på Drottninggatan och
ingår i Drottninggatssocieteten, men redan på 1830-talet, när Frances var ogift och följde med
sin bror till Stockholm, kom hon in i de kulturella kretsarna och hade uppenbarligen gott
inflytande. Det lär vara tack vare Frances von Kochs uppmuntran som Fredrika Bremer
bestämde sig för att bli författare.
Utdrag ur Scheutz, Lisbet, Berömda och glömda stockholmskvinnor : sju stadsvandringar : 155 kvinnoporträtt. -
2001. - Sidor. 233-236.
7) Richert Vogt von Koch, född 22 december 1838 i Stockholm, död 28 november 1913,
militär och skriftställare. Son till justitiekanslern Nils Samuel von Koch. Gift med Agathe
Henriette född Wrede (1847 – 1931)
Richert Vogt von Koch blev 1856 student i Uppsala och 1857 underlöjtnant vid Livgardet till
häst, där han befordrades till överstelöjtnant 1887. Han tog avsked ur krigstjänsten 1894.
Koch invaldes 1873 i Krigsvetenskapsakademien.
Koch var även verksam som författare av romaner, bl.a. Camilla (1893), Statsministern (2
delar, 1894-1895) och Ritschlianen (1896), samt ströskrifter (Om flickors uppfostran, 2 uppl.
1876, m.fl.).
Far till konstnärinnan Harriet Ebba von Koch, matematikern Helge von Koch, kompositören
Sigurd von Koch och socialpolitikern Gerard Halfred von Koch.
Källa: Wikipedia
8) Niels Fabian Helge von Koch, född 25 januari 1870 i Stockholm, död 11 mars 1924 i
Danderyd i Uppland, där han även bodde större delen av sitt liv, var en svensk matematiker
som är mest känd för att ha givit sitt namn till en av de första fraktalerna: Koch-kurvan. Gift
med Signe Neijber
*
*
Han var sonson till justitiekanslern Nils Samuel von Koch (1801-1881) och Frances Liza
Lewin. Han var son till överstelöjtnanten i Livgardet till häst, tillika romanförfattaren, Richert
Vogt von Koch (1838-1913) och Agathe Wrede af Elimä. Han hade två syskon som utmärkte
sig på skilda områden, kompositören Sigurd von Koch och socialpolitikern Gerard Halfred
(G.H.) von Koch.
Efter mogenhetsexamen (studentexamen) vid Högre realläroverket i Stockholm 1887 skrevs
von Koch samma år in som student vid Stockholms högskola och följande år (1888) vid
Uppsala universitet. Han var lärjunge till Gösta Mittag-Leffler i Stockholm, men då
Stockholms högskola ännu inte hade examensrätt, avlade han sin fil. kand.-examen i Uppsala.

Där blev han även fil. dr 1892 på sin doktorsavhandling, som bestod av de två arbetena "Sur
une application des déterminants infinis à la théorie des équations différentielles linéaires"
(publicerat i Acta Mathematica 1891) och "Sur les déterminants infinis et les équations
différentielles linéaires" (i Acta Mathematica 1892). Avhandlingen gav honom samma år även
docentstipendium vid Stockholms högskola. År 1905 utnämndes han till professor i ren
matematik vid KTH (där han efterträdde Ivar Otto Bendixson), men avsade sig tjänsten där,
då han 1911 efterträdde Mittag-Leffler som professor i ren matematik vid Stockholms
högskola. 1910 blev Koch ledamot av Vetenskapsakademien.
Helge von Koch utmärkte sig genom en till såväl innehåll som omfång betydande matematisk
författarverksamhet. Den omfattar väsentligen tre olika områden. Henri Poincaré hade 1885
lagt en fast grund för de oändliga determinanternas teori. På föranledande av Mittag-Leffler
upptog von Koch i anslutning till Poincaré problemet att använda denna teori för erhållande
av en aritmetisk framställning av lösningarna till en linjär differentialekvation med rationella
koefficienter och i övrigt av allmännaste typ, samt framlade 1891 den fullständiga lösningen
på detta problem. Detta gav von Koch anledning att ytterligare fördjupa samt utveckla teorin
för de oändliga determinanterna, och han kan anses som sin tids förnämste kännare av denna
till stor del av honom skapade viktiga del av den högre analysen.
von Koch förde vidare det svåra och invecklade problemet rörande primtalens frekvens ett
steg längre än de författare, som efter Bernhard Riemann hade behandlat denna fråga. Han
erhöll den hittills noggrannaste approximationen för antalet primtal mellan två givna
godtyckligt valda gränser. Han ägnade slutligen viktiga arbeten även åt den egentliga
funktionsteorin. Han härledde här, i anslutning till Mittag-Lefflers undersökningar över den
aritmetiska framställningen av en entydig och reguljär gren av en analytisk funktion, ett
enhetligt aritmetiskt uttryck för en funktion av rationell karaktär, vilket framställer funktionen
för varje reguljär punkt, samt inte innehåller andra element från funktionen än koefficienterna
för en Taylorutveckling kring en dylik godtyckligt vald reguljär punkt.
von Koch skrev åtskilliga arbeten om talteori. Bland annat lyckades han år 1901 bevisa att
Riemannhypotesen är ekvivalent med den starka varianten av primtalssatsen. Av hans
viktigaste arbeten kan anföras de i den av Mittag-Leffler grundade tidskriften Acta
Mathematica införda: "Sur une application des déterminants infinis à la théorie des équations
différentielles linéaires" (del 15), "Sur la distribution des nombres premiers" (d. 24) och "Sur
le prolongement analytique d'une serie de Taylor" (del 27).
I ett arbete med titeln Sur une courbe continue sans tangente, obtenue par une construction
géométrique élémentaire (1904) beskrev han det som efter honom har kommit att kallas
Koch-kurvan.
Källa: Wikipedia
N F Helge Koch, von, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11688, Svenskt
biografiskt lexikon (art av Tord Hall), hämtad 2012-12-27.

*
9) Richert Gerhard Halfred (G. H.) von Koch (i riksdagen kallad von Koch i Stockholm,
senare von Koch i Djursholm), född 13 januari 1872 i Stockholm, död där 16 mars 1948, var
en svensk socialinspektör och politiker (frisinnad). Han var bror till matematikern Helge von
Koch och till kompositören Sigurd von Koch.
G. H. von Koch var i ungdomen förvaltare på olika storjordbruk men kom snart att bli en av
sin tids framträdande socialpolitiker. Han var initiativtagare till Kooperativa Förbundet, vars
sekreterare han var 1899-1905, och till Folkbildningsförbundet (grundat 1903).
Han var också, tillsammans med bland andra Ernst Beckman, år 1903 instiftare av
Centralförbundet för socialt arbete (CSA), som blev en viktig plattform för tidens liberalt
präglade socialpolitiska debatt. Han ingick själv i CSA:s styrelse 1903-1940, från 1930 som
ordförande, och var redaktör för Social Tidskrift 1901-1917 som kom att bli språkrör för
CSA:s verksamhet.
Åren 1919-1938 var G. H. von Koch statens fattigvårdsinspektör, från 1926 även inspektör
för barnavården. År 1938 utsågs han till byråchef i Socialstyrelsen. Åren 1939-1941 var han
också ordförande i nämnden för statens flyktinghjälp.
Han var riksdagsledamot i första kammaren 1915-1926 för Örebro läns valkrets. I riksdagen
tillhörde han frisinnade landsföreningens partigrupp liberala samlingspartiet, efter den liberala
partisplittringen frisinnade folkpartiet. Han var bland annat ledamot i andra lagutskottet 1920
och 1924-1926. Som riksdagsledamot var han flitigt engagerad i en rad socialpolitiska frågor,
bland annat om fattigvård, barnavård och alkoholistvård. Han anlitades också i ett antal
statliga utredningar.
Källa: Wikipedia
R G Halfred Koch, von, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11687,
Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Skogh), hämtad 2012-12-27.
10) Nils Ragnar von Koch, härads- hövding, fd. revisionssekreterare, Gtbg, f. i Sthlm 1881
av överstelöjtn. Richert v. K. o. frih:an Agathe Wrede; jur. kand. Upps. 1905, tf. fisk. 09,
adj.led.11,assess.15, fisk. 16, hovrråd 17, allt i Svea hovr., byråch. f. lag- ärend. i civ.-,
sedermera soc:dep. 18-22, tf. rev:sekr. 15, ord. 19, hhövd. i Askims doms. sed. 29, delt. i
utarb. av 18 års lag om fattigv. 17-18 o. 24 års lag om samhällets barnav. 22-24, utarb. försl.
till ny lösdnlagstiftn. 25-26. Gm. (18) Eva Plym-Forshell i h. 2. g., f. 1886,
Källa: Sv. Bibiografisk Handbok
*
11) Ebba Harriet von Koch, född den 1 juli 1866 i Stockholm, död där den 1 april 1943, var
en svensk konstnär (målare).
*

Ebba von Koch var dotter till författaren och överstelöjtnanten Richert Vogt von Koch och
friherrinnan Agathe Henriette Wrede af Elimä, samt syster till Helge, Sigurd och Halfred von
Koch och Frances Wachtmeister.
von Koch började sin konst utbildning i Paris 1888, där hon studerade för Gustave Courtois
och Pascal-Adolphe-Jean Dagnan-Bouveret på Académie Colarossi. Som konstnär har hon
målat landskap, porträtt och stilleben främst i olja.
Bibliografier:
1896 - Lefnadslycka
1892 - Eva Nordenhjelm
Källa: Wikipedia
*
12) Richert Sigurd Valdemar von Koch, född 28 juni 1879 på Ägnö i Stockholms skärgård,
död 16 mars 1919 i Stockholm, svensk musikanmälare, målare, diktare, kompositör och
musiker (piano). Han var son till författaren och överstelöjtnanten Richert Vogt von Koch och
friherrinnan Agathe Henriette Wrede af Elimä, samt bror till Ebba von Koch och Aurore
Wachtmeister. Han gifte sig 1904 med konstnären Karin Magnell och var far till
kompositören Erland von Koch. Han avled endast 39 år gammal i spanska sjukan.
von Koch bedrev musik- och konststudier i Tyskland. Som konstnär har han företrädesvis
målat lyriskt betonade skärgårdslandskap. Bland hans kompositioner märks några
kammarmusikverk, främst pianokvintetten i F-dur från 1916, och ca 250 solosånger.
Källa: Wikipedia
R Sigurd V Koch, von, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11690, Svenskt
biografiskt lexikon (art av Martin Tegen), hämtad 2012-12-27.
*
13) Kaju von Koch, född Karin Maria Magnell 27 mars 1880 i Uddevalla, död 20 augusti
1952 i Stockholm, svensk möbelarkitekt, konstnär (målare, tecknare och silhuettkonstnär).
Hon var syster till arkitekten Agnes Smith. Hon gifte sig 1904 med kompositören Sigurd von
Koch och var mor till Erland von Koch.
von Koch började sin utbildning vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1894. Hon
praktiserade därefter som möbelarkitekt samtidigt som hon studerade måleri för Richard
Bergh. Hon har varit verksam som bokillustratör - bland annat i H Wachtmeisters Min dotters
bröllopsresa till Kaukasien och hennes mor Agnes Magnells Glada minnen från 1850-talets
Karlskrona samt barnböcker.
*

15) Carl Gustaf von Koch (1818 – 1876) född på Blomsholm. Gift med Juliana Mallet (1833
– 1911). Son till Sofia och Nils v K. Vice häradshövding. Försäkringsbolaget Skandias
skapare och förste VD.
En av försäkringsbranschens viktigaste entreprenörer och innovatörer var grundaren av
Sveriges första aktiebolag Skandia, Carl Gustaf von Koch. Han lyckats inte bara att skapa en
helt ny organisationsform på den svenska marknaden utan blev även bolagets första vd och
bidrog till att bolaget lyckades få en stabil position, samt skapade en helt ny marknad för
riskhantering. Han var såväl innovatör som entreprenör, vars insatser lade grunden till en
modern försäkringsmarknad som underlättade storskaliga industriella investeringar och erbjöd
nya lösningar för att försörja efterlevanden. Trots dessa insatser kan emellertid konstateras att
von Kochs eftermäle inte är särskilt positivt eftersom han har kommit att bli symbol för giriga
direktörer i industrialismens begynnelse. Det ska emellertid påpekas att synen på von Koch
delvis har reviderats.
Källa: Denna artikel är en sammanfattning av ett kapitel som ingår i nyutkommen bok;
Pengamakarna. 350 år av entreprenörskap och innovation inom det svenska finansiella systemet,
med Tom Petersson som redaktör och publicerad av Atlantis bokförlag.
Den främste tillskyndaren bakom bildandet av Skandia var juristen och ämbetsmannen Carl
Gustaf von Koch. Han hade skött svenska agenturer för utländska försäkringsbolag och
började 1852 att utarbeta planer på ett svenskt försäkringsaktiebolag. von Koch blev Skandias
förste VD och satsade hårt på en expansiv försäljning av försäkringar. (Han hade provision på
bruttopremien.) Tyvärr var det sämre med riskbedömningen. Bolaget hamnade därför i en kris
1857 i samband med lågkonjunkturen efter Krimkriget. Året därpå fick von Koch avgå.
Källa: Skandias hemsida:
16) Erland von Koch Sigurd Christian Jag Erland Vogt von Koch, född 26 april 1910 i
Stockholm, död 31 januari 2009 i samma stad, var en svensk tonsättare. (Han hette Jag i
förnamn efter sin gudfar, J.A.G. Acke).
Erland von Koch var son till tonsättaren Sigurd och konstnärinnan Kaju von Koch. Han
studerade först på Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium i Stockholm, där han
avlade högre organist- och kantorsexamen 1935. Efter detta gick han vidare till att studera
komposition, piano och dirigering i Berlin, och studerade även i Frankrike. Hans
kompositionslärare i Berlin var Paul Höffer.
I början av sin karriär försörjde sig von Koch bland annat med att skriva filmmusik, bland
annat till flera av Ingmar Bergmans tidigare filmer. Han anställdes 1952 han som lärare i
harmonilära vid Kungliga Musikhögskolan, där han sedan stannade i tjugotre år. Han blev
ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1957 och fick professors namn 1968.

von Koch brukar räknas till trettiotalisterna bland svenska tonsättare. Ibland grupperas han
tillsammans med Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie. Han förknippas ofta
med sitt intresse för svensk folkmusik, som han använde som material i exempelvis
orkesterverken Oxberg-variationer (1956) och Lappland-metamorfoser (1957), men detta är
bara en sida av hans mångsidiga skapande. Om sin stil sade han själv: ”Jag strävar efter en
enkel, klar, melodisk stil, gärna anknytande till folkton och med fast, rytmisk profil.
Harmoniken vill jag ha okomplicerad. Ju äldre man blir, desto klarare kommer man underfund
med melodins betydelse.” [1]
På 1970-talet komponerade von Koch en serie solostycken för de vanliga klassiska
musikinstrumenten. Styckena heter Monolog nr 1-18 och har blivit ofta spelade. Vidare har
von Koch komponerat sex symfonier, ett stort antal konserter för olika soloinstrument och
orkester, fristående orkesterstycken, baletter, kammarmusik samt sånger med mera. Han finns
representerad i 1986 års psalmbok med tre koraler: nr 202, 484 och 637.
von Koch utgav 1989 memoarboken Musik och minnen (1989), som uppmärksammats främst
för att han där beskriver den konflikt som rådde mellan de mer radikala och de mer
traditionella svenska tonsättarna under decennierna efter andra världskriget.
Erland von Koch avled den 31 januari 2009 och hans dödsannons publicerades i Svenska
Dagbladet den 7 februari. En runa över honom, författad av bland andra tonsättaren Gunnar
Bucht, publicerades i Dagens Nyheter den 25 februari 2009.
Han var gift med Margareta Gyllenhammar (1919 – 2000), en syster till skådespelerskan
Marianne Gyllenhammar.
Källa: Wikipedia
16) Frances von Koch (gift Forss) (1915- 2007)
Journalist i dagspressen (Stockholmstidningen, Aftonbladet, Sydsvenskan m.fl).
Under kort tid skådespelerska (filmer 1940-1944).
Roller: Flickan och Djävulen (1944), Vi mötte stormen (1943), Swing it, magistern! (1940)
Källa:Svensk Filmdatabas
*
17) Agnes Wirén (1913 – 2005) fil.dr., folkbildare
Dotter till Halfred och Carola v K.
18) Michael N von Koch född 1919 av häradshövd. Ragnar von K och Eva f. Plym-
Forshell. Gift 1947 m förlägggare Anne-Catherine f Curman f. 1923
*

Fil. kand. Gbg 41 jur. kand. Uppsala 46. Tingstjg. 46-49. tf.asseror o rådman Uppsala 48-49
fiskal Svea hovr. 50 tingssker. Örebro 51-55. Assess 57. Rev.sekr.59-63. Led.stat. hyresråd.
56-68. sekr.hyreslagstiftnsakk. 63-66. Hovrättsråd 66. Sakk. Justdep. 67-68. hyresråd o chef
hyresnämnd Sthlm o Uppsala, Gotl 68-73. ordf arrendendn. Samma län 72-73. lagman S
Roslags tingsrätt 73-86.
Källa: Vem är det
19) Lena von Koch född Thorstorp (1949 -) gift med Richert (1941-)
Professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap
och samhälle.
Lena von Koch föddes 1949 i Södertälje och tog sjukgymnastexamen vid Karolinska
Institutet, KI, 1970. Hon fortsatte att utbilda sig i USA vid Rancho los Amigos
Rehabilitation Center, 1972, samt Sargent College of Allied Health Professions, Boston
University, 1975-1976, där hon gick en masterutbildning i sjukgymnastik.
*
1973-1984 var Lena von Koch anställd som sjukgymnast vid neuroklinikerna på Karolinska
sjukhuset. Där var också Ingrid Odéen verksam, som inspirerade von Koch att inkludera ett
forskningsperspektiv i arbetet.
1984 flyttade Lena von Koch till Insjön, Dalarna, och öppnade privat praktik som
sjukgymnast.
På 1990-talet blev von Koch involverad i hälso- och sjukvårdsforskningen vid KI, först som
forskningsassistent, sedan som doktorand. Hon disputerade 2000. Åren 2000-2001 arbetade
hon vid Högskolan Dalarna. Sedan 2002 har hon varit verksam som forskare vid KI - idag
vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, sektionen för arbetsterapi.
Lena von Koch utnämndes den 15 mars 2011 till professor i hälso- och sjukvårdsforskning
vid Karolinska Institutet.