Gröna bilagan hösten 2012 - Lärarförbundet

More documents

Recommendations

Info

Det här är pensionärskommittén Lärarförbundets pensionärskommitté utses av förbundsstyrelsen. Vårt uppdrag är att verka för att förbundets pensionärsmedlemmar erbjuds en bra verksamhet. Hör gärna av dig! Marianne Stensson, Uddevalla Ordförande marianne.stensson@telia.com Tommy Christell, Kävlinge Ledamot tommy.christell@hotmail.com Birgitta Gleerup, Piteå Ledamot b.gleerup@telia.com Lennart Johansson, Eskilstuna Ledamot bml.johansson@telia.com Gunilla Jägemalm, Partille Ledamot gunilla.jagemalm@euromail.se Ulla-Liss Lofjell, Örebro Ledamot ullaliss.lofjell@gmail.com Gunnar Nordin, Storuman Ledamot guggenn@telia.com Sonja Svenle-Pettersson, Älmhult Ledamot sonja_svenle@hotmail.com Sören von Knorring, Falun Ledamot von.knorring.soren@live.se Birgitta Wennerberg, Strängnäs Ledamot birgitta.sanda@bredband.net Sandra Wahlström, Linköping Förbundsstyrelsens representant sandra.wahlstrom@linkoping.se Annica Pettersson, Sekreterare, ombudsman annica.pettersson@ lararforbundet.se Läs mer: lararforbundet.se/pensionar 2 Gröna bilagan • Hösten 2012 ”Ålderdomen överrumplar oss” m”Minns i november den ljuva september….”. Dagarna med siktigt väder är över, men vi kan se fram emot en tid med härliga höstfärger. Tre Irlandsresor är genomförda till belåtenhet. Vädret var härligt. Regnkläderna behövdes inte. Det var typiskt irländskt: ”Liquid sunshine”. De nästan 140 deltagarna är många fina minnen rikare. Vi följde med spänning avtalsförhandlingarna, och hoppas nu att detta avtal ska vara ett första steg till förbättrade löne- och arbetsvillkor för lärarna. Många kommer i höst att avgå med pension. Det är lokalavdelningarnas ansvar att de är kvar i den fackliga gemenskapen. Pensionen innebär en stor förändring, kanske större än det första jobbet, som man utbildat sig till i flera år och varit inställd på länge. Pensionen har få förberett sig lika väl för. ”Ålderdomen överrumplar oss”, skrev Goethe. Före första barnet läser man om barnavård och frågar andra föräldrar till råds. Hur många blivande pensionärer läser böcker om hur det är att vara pensionär? Det är nog inte överraskande att man orkar mindre. Det har man gradvis vant sig vid. Det är inte ålderdomen i sig, utan att man själv blivit gammal. Alla andra – men jag? Arbetet är för många en identitet. Särskilt för oss svenskar, tror jag. Om man träffar en spanjor, vill han veta hur många barn man har. En amerikan vill kanske veta, hur mycket man tjänar, men svensken frågar alltid: ”Vad gör du?” Umgänget med de forna kollegorna håller kvar något av den roll som yrket gav. Men trots allt. Att få sitta i lugn och ro med kaffekoppen och tidningen på morgonen ger ändå guldkant på pensionärstillvaron. MARIANNE STENSSON Ordförande i centrala pensionärskommittén Gröna bilagan är Lärarförbundets tidning för pensionerade medlemmar. Den distribueras som en bilaga till Lärarnas tidning och kommer ut två gånger om året. Upplaga hösten 2012: 28 000 ex. Manusstopp: 30 mars 2013. Redaktion: Anna Norrby, Gunnar Nordin, Annica Pettersson, Marianne Stensson, Birgitta Wennerberg. Kontakt: info@annanorrby.se Layout och produktion: Lärartidningar Produktion AB; Maria Hamqvist och Mari Lingensjö Omslagsfoto: Anna Norrby Foto: Casper Ljungdahl
PROFILEN Kjell Kampe reste som nybliven pensionär till Tanzania för att utvärdera ett HIV/AIDS-projekt som folkhögskollärarna drivit. Text: Kjell Kampe Foto: Privat Att bli gammal, stel och vis ” Utmattad, stel och svettig anlände jag med flyg till Dar es Salaam. Nästa dag var det dags för ytterligare en jobbig resa, nu med buss till Mbeya i sydvästra delen av landet. Inklämd i 13 timmar, allvarligt oroad för hur det skulle sluta. Det gick, men resultatet blev ryggont och stelhet i två dagar. Därefter var det bara trevligt och lättarbetat i en underbart vacker omgivning. Första kvällen kom de två lokala värdarna och vi åt middag tillsammans. Vi avhandlade projektet, Palmes relation till Nyerere, möjligheten att åka Tazarajärnvägen tillbaka till Dar, den arabiska våren, studiecirkeln och svenskt fackligt bistånd. Den underbara känslan av totalt stressfri afrikansk samvaro började infinna sig – ett kärt återseende efter åtta år utan uppdrag i Afrika. Projektet jag utvärderade innebär bland annat att lärare går ett femdagarsseminarium där de får en grundlig sexualundervisning och kunskap om sexuellt överförda sjukdomar, men framför allt har genomgripande diskussioner om könsroller och hur man kan stoppa spridningen av HIV. Seminarierna var mycket bra, men resul- Ombudmannen i Tanzania Teachers´ Union lokalavdelning i Mbeya, Zacharia Mponjoli leder det praktiska arbetet och är utbildare i projektet. Bredvid står Reginald Christonsia som på TTU:s förbundskansli i Dar es Salaam ansvarar för kontakten med Mbeyaregionen och projektet. Moses Mwalimi, ledamot i TTU:s förbundsstyrelse, är också utbildare i projektet. Längst till höger utvärderaren Kjell Kampe. taten som deltagare och ledare vittnade om verkade ändå osannolika. Tidigare var det vanligt att framför allt männen hade många sexuella kontakter utanför familjen. Nu insåg man att det inte kan fortsätta. Men frun fick ju jobba så hårt med allt hemarbete och barnen att hon inte orkade ställa upp på sex. Alltså måste jag börja hjälpa till hemma om det ska bli något! En så genomgripande förändring av attityd och levnadsvanor kan ju omöjligt åstadkommas bara genom ett femdagarsseminarium! Min första tanke var att dessa vittnesmål var det gamla vanliga sättet att servera utvärderare vad de vill ha för att donatorerna ska bli nöjda. Det är många naiva svenskar som svalt det betet. Men jag är erfaren och brukar kunna slå hål på sådana argument, dock inte denna gång! Min slutsats blev att det måste ligga en hel del i det som berättades. Efter 30 år med HIV har många kommit till insikt om att något drastiskt måste göras. Man befinner sig vid ett slags ”tipping point” där en mindre knuff kan få stora resultat. Seminariet har blivit den knuffen. Verksamheten borde få fortsätta. Det var inte bara lång erfarenhet av fackligt arbete i Afrika som fick mig att inse det. Resan, ofta med skumpiga och obekväma färdmedel, gav inte bara negativa erfarenheter av att ha blivit äldre och mindre rörlig. Det var uppenbart i samtal och diskussioner att utgångspunkten i bedömningen av mig var att jag som gråhårig gubbe som dessutom skickats ”from beyond the sea” för att hjälpa måste vara väldigt erfaren och klok. En trevlig känsla. Men det allra bästa var att inse att de hade rätt! Jag kunde leva upp till deras i Afrika vanliga grundinställning ”gamla har erfarenheter som gör de kloka” tack vare egen upplevd kunskap om självständighetskampen, Nyereres afrikanska socialism, ujamaabyar, Arushadeklarationen, Kinas bistånd med TaZarajärnvägen, samarbetet Palme-Nyerere i Non-Aligned Movement. När det var dags att summera arbetet så kände jag att de kunskaperna tillsammans med tidigare erfarenheter av arbete med facklig utbildning i Afrika och goda kunskaper om de svenska givarna gjorde att jag bättre än tidigare kunde bistå med kloka råd. Än så länge överstiger de negativa aspekterna av att bli äldre inte de positiva. Det är underbart att ibland få arbeta på en kontinent som förstår att uppskatta ålderns vishet. • Gröna bilagan • Hösten 2012 3
Page 1: GRÖNA bilagan Lärarförbundets ti
Page 5 and 6: Högstadieelever år 1978, vid tide
Page 7 and 8: Foto: Anna Norrby Vem är du? - Jag

Gröna bilagan hösten 2012 - Lärarförbundet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?