Handledning (pdf) - Filmcentrum

PUMANS
DOTTER
Handledning för dig som
är lärare eller cirkelledare

En historia kan berättas på många olika sätt; muntligt, nerskriven,
filmatiserad, sjungen, dansad… ja, uttryckssätten är många. Ofta
låter man de olika stilarna konkurrera – har man till exempel sett
en film, så struntar man i att läsa boken som filmen bygger på.
Vi vill med studiehandledningarna ”Läs En Film”, om hur man arbetar
med både bok och film samtidigt, låta filmen och boken
komplettera varandra. Så kan elever och cirkelledare få hjälp att
förstå hur en historia kan berättas för att bli intressant och värd att
lyssnas på. Hur arbetar en manusförfattare när hon/han omarbetar
en bok till film? Hur arbetar en litterär författare när hon/han
vill berätta sin historia?
Studiehandledningarna har kommit till i samarbete med Film i
Dalarna, Länsbibliotek Dalarna och AV Media Falun.
Med den här studiehandledningen kan du låta dina elever eller
cirkeldeltagare arbeta med boken ””Pumans dotter””, skriven av
Monica Zak, och filmen med samma namn filmatiserad av Ulf
Hultberg och Åsa Faringer, manusförfattare Bob Foss.
Eleverna får lära sig hur medvetet en bokförfattare respektive
filmmanusförfattare arbetar för att nå fram med det han eller hon
vill säga. Förhoppningen är att eleverna både ska få läslust och
lust att titta på bra filmer och få verktyg att analysera båda.
Handledningen är medvetet fyllig. Du kan plocka de delar som
passar dig att arbeta med.
3

ARBETSSÄTTET
Det viktigaste du bör tänka på när du arbetar med ”Läs En Film”, är att alla människor tar till sig en
historia på grundval av de erfarenheter de gjort i livet. Därför uppfattar vi historier olika.
Och vi lägger olika vikt vid vad som händer både i boken och i filmen.
Det finns inget rätt eller fel när man analyserar, bara olika sätt att se på saken. Låt alltså
eleverna/cirkeldeltagarna ha sina egna upplevelser och tankar – och utgå från deras upplevelse.
Om du börjar med att låta eleverna/cirkeldeltagarna läsa boken ”Pumans dotter” eller titta på filmen,
är en smaksak. Filmen kan få eleverna intresserade av historien och vilja veta mer, i boken
finns ju mer information. Dessutom upplever man lättare filmen som ett eget konstnärligt verk om
man ser den först.
Vissa elever kan emellertid tycka att det är jobbigt att läsa boken, efter det att de sett filmen först.
De kan uppleva att de redan vet vad som ska hända. För dem kan det vara bra att börja med
boken. Då kan de också bli mer uppmärksamma på hur filmen är uppbyggd när de sedan ser den.
Om ni börjar med boken kan du låta eleverna/kursdeltagarna, när de läst färdigt, rita en bild (utan
att de tittar i boken) av något i historien, något de reagerade särskilt på eller tyckte om.
När alla ritat klart sina bilder kan ni diskutera boken med hjälp av elevernas bilder.
Låt dem få berätta om sina bilder och hur de känner sig inför den händelse som de ritat.
Nu är det dags att se på filmen. Se till att det finns tid avsatt direkt efter att eleverna sett filmen. Låt
dem rita en av scenerna från filmen direkt ur minnet. Därefter kan de berätta om sina bilder på
samma sätt som de gjorde då de läst boken.
Börjar ni med filmen, gör ni på samma sätt – fast tvärtom. Låt eleverna/kursdeltagarna rita en av
scenerna ur filmen direkt ur minnet. Låt dem sedan berätta om sina bilder. Därefter får de läsa
boken.
I slutet av handledningen finns tips på några böcker som tar upp hur man kan diskutera film och
böcker, men också vad man kan läsa om man vill veta mer om Guatemala. Tidningen Maya-Nytt,
som följer med väskan, berättar om de indianer som skildras i boken och filmen
och hur de lever i dag.
Jämför boken med filmen
Då eleverna tagit del av både bok och film är det dags att jämföra de båda uttryckssätten.
Filmen ”Pumans dotter”, precis som alla filmer, skildrar händelseförloppet med bilder, ljud och
skåde spelare. En film ser man oftast från början till slut utan att stanna den och fundera över det
man ser. Funderingarna kommer istället när man väl sett färdigt filmen.
Boken använder istället ord. Då kan även lukter, ljud och tankar beskrivas, så att läsaren skapar sig
egna bilder och stämningar inne i sitt huvud.
En bok läser man oftast inte från pärm till pärm, utan man läser lite då och då och har även tid att
reflektera över det man läser. Därför är boken ”Pumans dotter” mer utförlig, medan filmen inte har
mer än 1 timme och 36 minuter på sig. Mycket av handlingen från boken måste strykas och historien
komprimeras när orden förvandlas till bildvinklar, scener, ljus och ljud.
4

Att diskutera:
– Var det något du inte förstod i boken? I filmen?
– Jämför de bilder du ritade efter du läst boken, med bilderna du ritat efter att ha sett
filmen. Varför valde du de bilder du ritat? Valde du samma scen från både bok och film?
– Hände det samma saker i boken ”Pumans dotter”, som i filmen?
– Var det mycket olika? Var det något du tycker skulle vara annorlunda?
– Såg personerna i filmen ut så som du tyckte de såg ut när du läste boken? Om du tyckte
de var annorlunda, hur tänkte du dig dem?
– Vilken scen var starkast i boken/filmen? Varför det?
– Hur kände du dig när du läst boken?
– Hur kände du dig när du sett på filmen?
– Vad tror du bokens författare tycker är viktigast i historien?
– Vad tror du filmens författare tycker är viktigast i historien?
Arbeta med:
– Låt halva klassen/gruppen skriva en egen baksidestext till boken. Låt den andra göra ett
dvd-omslag.
DRAMATURGI
När man berättar en historia, oavsett om man berättar den muntligt, skriver ner den eller filmar
den, måste man berätta på ett sätt som gör att publiken blir intresserad och vill höra på den ända
till slutet. Berättar man på ett tråkigt sätt vill ingen lyssna.
Alla författare till både böcker och filmer är noga med hur de berättar sin historia. Hur ska den
börja? Vad ska hända sen? Och hur ska den sluta? Det kallas för historiens dramaturgi.
De flesta författare brukar börja med att göra en kort synops – skriva ner själva handlingen, med
början, konfliktupptrappningen, konfliktlösningen och slutet, på högst en A4 sida.
Filmens dramaturgi är ofta ganska lika från film till film – de använder samma dramaturgi som även
de gamla grekerna använde (fast det finns filmer som är uppbyggda på helt andra sätt).
Många bokförfattare använder sig också av den här dramaturgin, men ofta är de lite friare och broderar
ut sin historia lite mer, eftersom de har många fler sidor att skriva på än en manusförfattare.
Så här ser den klassiska dramaturgin ut ungefär:
1. Spännande början.
2. När läsaren väl blivit intresserad av historien är det dags att berätta lite om huvudpersonens
bakgrund så vi lär känna henne/honom.
3. Huvudkonflikten visas – det är den som gör att publiken frågar sig hur det ska gå? Men visa
den bara lite grand första gången. Bygg sedan ut konflikten och gör den större i flera steg.
4. När konflikten är så stor att något måste hända, är det dags att lösa konflikten – lyckligt
eller olyckligt. Det viktigaste är att läsaren får svar på sin fråga "Hur ska det gå?"
5. Avslutning – då alla lösa trådar kan knytas ihop. Och kanske ge en liten fingervisning om
vad som hände efter konfliktlösningen.
5

Att diskutera:
– Hur kändes det att läsa ”Pumans dotter”? Blev du nyfiken på hur det skulle gå – om
Aschlop skulle hitta sin bror?
– Vad tycker du var viktigast? Varför?
– Fanns det något du saknade i filmen/boken? Varför?
– Fanns det något som du inte tycker skulle varit med? Varför?
– Vad tyckte du om filmen? Berätta varför du tycker som du tycker.
Arbeta med:
– Berätta historien om Aschlops försök att hitta sin bror i Guatemala (antingen muntligt
eller skriftligt) med ungefär 15 meningar.
Början måste väcka nyfikenhet
För att läsaren/publiken ska vilja läsa mer än första sidan i boken /se längre än första scenen i
filmen, är det viktigt hur författaren börjar historien. Början måste väcka nyfikenhet.
När man öppnar en bok eller tittar på de första minuterna av en film, vet man kanske inte riktigt
vad den ska handla om eller om det är en bok/film som man kommer att tycka om. Man vet ju
inget om huvudpersonerna. Kanske de är tråkiga. Bokförfattaren och manusförfattaren måste därför
vara väldigt noga med den första sidan/första scenen, så att läsarna/publiken verkligen fångas
av historien och inte lämnar boken/filmen utan att ha gett den en chans. Är början tråkig, hjälper
det inte hur bra boken/filmen än är längre in. Då har redan många lämnat den.
Läs första sidan i boken. Ta sedan och titta på första scenen i filmen.
Boken ”Pumans dotter” börjar med att Aschlop ligger vaken och lyssnar på cikadornas sång. Det är
idag hon ska göra det ingen chujindianska någonsin gjort tidigare. Hon ligger och väntar in gryningen.
Snart… snart…
Filmen börjar med att vi får se Aschlop gå in i en hydda där farmor och farfar sitter. Aschlop frågar
farfar om sin skyddsande. Farfar berättar. Han säger att skyddsanden har samma hjärta som den
som han skyddar. Är du en god människa är också skyddsanden god. Men om ditt hjärta är ont är
också din skyddsande ond. Då är det farligt. Det kan skada mycket. Farfar berättar att Aschlops
skyddsande är puman och hennes bror Matteos skyddsande är pumans följeslagare ugglan. Hon
ser nöjd ut när hon hör det.
Att diskutera
– Varför tror du att boken och filmen börjar olika?
– Vad får Aschlop att ge sig iväg ut och leta efter Mateo i boken/i filmen?
– Varför tror du att vi i filmen får se ett kort inklipp på en uggla, när förtexterna rullat en
liten stund?
– Finns det någon detalj i bokens/filmens början som också finns med i slutet?
6

Men, det räcker inte med att man i början har en scen i boken/filmen som gör oss nyfikna. Redan i
början måste författaren också presentera vilken/vilka personer som historien handlar om. Vi måste
få lära känna dem, så att vi kan identifiera oss med huvudpersonen/huvudkaraktären.
Även tonen i historien etableras i början. Publiken/läsaren måste förstå vilken typ av film/bok det är
– action, deckare, drama eller komedi?
”Pumans dotter” är ett politiskt drama som handlar om indianflickan Aschlop. Familjen har tvingats
fly till Mexiko från Guatemala efter en massaker i grannbyn. Nu ska Aschlop ge sig tillbaka till
Guatemala för att leta rätt på sin försvunna bror Mateo.
Att diskutera:
– Förstår du vilken typ av film det kommer att bli genom att bara titta på början? Kommer
den att vara rolig, sorglig, romantisk eller…?
– Vilka förväntningar får du som läsare av bokens första kapitel?
– Vilken bild får du av Aschlop genom att läsa bokens första kapitel? Jämför med den bild
du får av Aschlop i filmens början.
– När du läser/ser början tror du att det är någon/några andra personer som är viktiga i
boken/filmen? Vem/vilka?
Arbeta med:
– Låt halva klassen/gruppen tänka igenom om det finns en annan scen som skulle kunna
vara bokens början. Vad skulle hända med historien då?
– Låt andra hälften få tänka ut hur man skulle kunna börja filmen på ett annat sätt. Diskutera
vad som skulle hända med handlingen då.
– Tänk ut en historia som börjar spännande. Skriv ner början.
– Tänk ut en scen som skulle vara spännande att börja en film med. Beskriv den scenen.
Huvudpersonen/huvudkaraktären identifierar vi oss med
En huvudperson (som det heter i boken) eller huvudkaraktär (som man brukar kalla det i filmen) är
den som läsaren och publiken följer genom hela historien. Då det går illa för
huvudpersonen/huvud karaktären blir vi som läsare/publik ledsna. När det går bra drar vi en lättnadens
suck.
I de flesta böcker och filmer finns en eller några huvudpersoner eller huvudkaraktärer.
Författaren till en bok kan beskriva sin huvudperson med några få detaljer och gärna med tankar
som den personen tänker.
Boken ”Pumans dotter” är skriven i tredje person. Ändå förstår vi snabbt vems historia som skildras.
Genom att beskriva hur indianflickan Aschlop känner det och vad hon tänker, är det lätt att identifiera
oss med henne. Det är genom Aschlops ögon och tankar som vi tar oss genom historien ända
fram till slutet. Författaren Monica Zak har haft indianflickan Aschlops röst i sitt huvud när hon skrivit
boken.
7

I en film måste tankarna uttryckas i bilder istället för i ord. Ofta väljer då filmaren att visa en helt
annan scen än den som finns i boken, så att vi får lära känna huvudkaraktären. Genom att presentera
personen med något den gör, får publiken möjlighet att förstå hur den är och fungerar.
I filmens första scen filmar kameran Aschlop mycket nära, medan farföräldrarna filmas lite längre
ifrån, på det sättet förstår vi instinktivt att Aschlop är huvudkaraktären. Vi ser hennes nyfikna lite
osäkra ögon, hur hon andas, hur förväntansfull hon är inför det svar hon ska få av sin farfar. Lite
längre in i filmen låter filmens författare oss också höra att det verkligen är hon som berättar sin
historia, genom en berättarröst.
Både i boken och filmen finns Aschlop med från första stund.
I bokens första kapitel får vi börja lära känna henne. Hur hon gör sig i ordning för att ta bussen inför
den långa resan genom djungler, förbi hemlighetsfulla sjöar, torra slätter…
Jag är Aschlop, tänkte hon. Jag är chujindianskan Aschlop från Yalan i Guatemala. Så står det i
slutet av första kapitlet. Efter den meningen berättar bokens författare om vem Aschlop är.
Lite högre upp på samma sida får vi också reda på hur viktiga kläderna är för Aschlop, hennes
indianska kläder. Med dem på sig var hon Aschlop, indianflickan, igen.
I början av filmen väljer istället filmens författare att presentera Aschlop genom ett samtal med sin
farfar (i boken är det hennes morfar, det har blivit fel i filmens översättning till svenska, eftersom
man på spanska inte skiljer mellan farfar och morfar) Hon frågar honom om vilken hennes nahual,
skyddsande är. Och han berättar om skyddsandarna och att hennes nahual är Pumans. Aschlop är
”Pumans dotter”. Så berättar manusförfattaren det viktiga bandet mellan Aschlop och hennes bror
Mateo. Ett band som är så starkt att hon övervinner sin rädsla att ge sig iväg tillbaka till skräckens
Guatemala för att leta reda på honom.
För att en person ska bli riktigt trovärdig kan författaren inte bara visa de bästa sidorna, utan också
de dåliga. Varje människa har både dåliga och bra sidor, om man bara visar den ena sidan känns
inte figurerna äkta.
I filmen finns en scen där Aschlops familj hälsar på hos en annan familj. Mateo har med sig blommor
som han överräcker åt en av döttrarna, Catarina. När Aschlop ser det blir hon vansinnigt svartsjuk
och springer iväg. Catarinas bror följer efter henne och får henne till sist att lugna sig – tror vi
som publik. Men i nästa klipp ser vi Aschlop gå in i ett hus där Catarina sitter och provar sina
brudkläder. Catarina ler inbjudande och frågar om inte Aschlop har lust att hjälpa henne. Aschlop
går fram till henne, men istället för att hjälpa henne tar hon en kniv och skär av Catarina håret.
Den scenen har två funktioner. Dels att skildra Aschlop som den hon är med både sina goda och
dåliga sidor. Men också att presentera Catarinas bror för oss, för att senare i historien känna starkt
för honom då militären griper och för bort honom.
I boken finns inte den scenen med, istället finns en annan scen där Aschlop hatar ett annat barn –
sin lillasyster Schepel. Aschlop hatade sin syster. Hon hatade henne hett och starkt. Schepel hade
förändrat allt, förstört allt. Nu var det bara hon som fick sitta i knä, alla ville ha henne i knä, bröderna
också, alla pussade hennes och kastade henne upp i luften…
8

Att diskutera:
– Vem är Aschlop som person i boken? Vem är hon i filmen? Finns det några skillnader?
– Finns det en eller flera huvudpersoner i filmen? I boken?
– Nämn fyra saker som gör att du förstår vem som är huvudperson i boken och vem som är
huvudkaraktär i filmen.
– Är Aschlop lik sig både i boken och filmen?
– Vad skiljer dem åt?
– Vilka är Aschlops goda sidor? Vilka är de dåliga?
Arbeta med:
– Hitta på en figur och beskriv den med två synintryck, ett ljud den har för sig, en lukt och
en känsla som personen sprider omkring sig. Skriv kort i endast ett fåtal meningar.
– Välj ut två av personerna i ”Pumans dotter” och beskriv den med fyra olika saker du kan
tänka dig att personen tar med sig till en öde ö.
Bipersoner/biroller
I de flesta böcker och filmer finns många personer med i handlingen. De kallas för bipersoner i
boken. I filmen kallas de för biroller.
En del personer dyker bara upp en kort stund. Andra är viktigare.
Förutom huvudpersonen och huvudkaraktären finns ofta vad man i film kallar en drivande karaktär.
Den drivande karaktären är den som får huvudkaraktären att handla. Det är han eller hon som
är det största hindret, ja, kanske till och med fiende till huvudpersonen/huvudkaraktären. Fast det
kan vara en vän också.
Den drivande karaktären driver konflikten tillsammans med huvudkaraktären ända tills filmens slut.
I ”Pumans dotter” är det Aschlops bror som är den drivande karaktären. Det är han som driver
Aschlop att göra det hon gör. Eftersom han försvunnit i Guatemala, känner sig Aschlop tvingad att
söka efter honom. Även om filmen och boken slutar på olika sätt dyker Mateo upp i slutet på båda
och gör att Aschlop kan sluta sitt sökande och återvända till Mexiko, till det land och den by där
hon numera känner sig hemma.
I filmen ser vi precis hur Aschlop och alla andra personer ser ut. Vi ser hur gamla de verkar vara och
hur de beter sig. Vi hör också deras röster och kan därför bilda oss en uppfattning om dem. Regissören
har från början varit tvungen att bestämma precis hur allt ska se ut och vilka ljud som ska finnas.
Så är det inte i boken.
I boken berättar författaren om några detaljer, hur det ser ut och hur det hörs, luktar och känns.
Men det mesta måste vi som läsare själva försöka skapa inuti våra huvuden, med hjälp av det som
författaren berättat.
Skulle författaren till ”Pumans dotter” beskriva allt in i minsta detalj, skulle det säkert bli tråkigt och
många läsare skulle lägga boken ifrån sig. Därför ser hon till att berätta om sådana detaljer som får
vår fantasi att sätta fart och själva fylla i de luckor som finns i boken.
Alla läsare av ”Pumans dotter” får inte samma bilder och samma ljud inne i huvudet när vi läser.
9

Vilka bilder vi får inne i huvudet beror på våra egna erfarenheter. Därför händer det ofta att läsare
till böcker blir besvikna då de efter att ha läst färdigt boken, tittar på filmen. De personer de tycker
så mycket om i boken, är ju inte alls med i filmen! De ser ju helt annorlunda ut än vad de tänkt sig.
Att diskutera:
– Vilka bipersoner tycker du är viktiga i filmen? Är det samma bipersoner som är viktiga i
boken?
– Varför tror du att Aschlops kusin Pascual, som finns med i boken, inte finns med i filmen?
Eller hennes lillasyster Schepel?
– Vem är den drivande karaktären i filmen? Hur förstår du det?
– Varför tror du att regissören valde att karaktärerna i filmen skulle se ut som de gjorde?
– Om du fick bestämma hur skulle filmens karaktärer se ut då?
Arbeta med:
– Titta på scenen när Aschlop åker buss och träffar den vita kvinnan Maria. Tänk dig att de
byter kläder så att de får varandras kläder. Vad händer då?
– Välj ett stycke från boken där personer beskrivs. Skriv om det stycket och sätt dig själv i
huvudrollen. Du kan också byta kön på dem och se vad som händer då.
Miljön berättar mer än bara hur det ser ut
För att berätta en historia är det ofta viktigt var någonstans historien utspelar sig. Och hur det ser
ut där, vilka ljud som finns och vilka känslor miljön skapar.
Det är också viktigt att veta när berättelsen utspelar sig. Är det något som har hänt för mycket
länge sedan eller i modern tid?
I en bok kan författaren berätta om miljön, precis hur det ser ut, luktar, hörs och känns. Oftast skriver
hon/han bara några få detaljer. Sedan kan läsarna själva bilda sig en egen uppfattning med de
erfarenheter de har.
I filmen ser vi alla samma bild och hör samma ljud. Men känslan och lukterna får vi tänka oss. Då är
det viktigt att de bilder och de ljud som hörs får publikens fantasi att spela.
Vill man förstärka känslorna så använder man ofta musik. Men också färger.
I slutet av filmen ”Pumans dotter”, då Aschlop är i en kyrka och Mateo kommer till henne, blir det
plötsligt mycket ljust. På det sättet får vi som publik nästan en känsla av att det som sker är overkligt
– att det kanske bara existerar i Aschlops huvud.
Har författaren och manusförfattaren slarvat med miljöbeskrivningen kan det hända att vi som publik
eller läsare inte alls tror på historien. Om författaren till ”Pumans dotter” skrivit att det bara var
några få personer som åkte med bussen och männen var klädda i kavaj och kvinnorna i dräkt,
skulle de som någon gång åkt buss i Guatemala förstå att författaren inte alls hade varit där och
därför säkert hade hittat på hela historien själv. Det är i och för sig inte fel att hitta på en historia,
men även en påhittat historia måste kännas ”på riktigt”.
10

Att diskutera:
– I Mexiko och Guatemala är lukterna starka – fick du en känsla av några lukter när du läste
boken/såg filmen? Vilka?
– Vilka ljud tycker du påverkade dig mest i filmen?
– Hörde du musiken? När påverkade musiken dig mest?
– Om du bara tittar på miljöerna i filmen, utan att bry dig om handlingen – vad berättar de?
– Kan du tänka dig att en liknande historia skulle kunna hända i Sverige? Vilken bok/film
skulle det bli om den utspelades här?
– Vad i filmen/boken berättar att historien utspelar sig i modern tid?
– Vad tror du händer om Aschlop skulle flytta till Sverige? Hur skulle hennes liv se ut då?
Arbeta med:
– Titta på en scen i filmen där ingen pratar. Stäng av ljudet. Hur upplever du scenen då?
– Titta på början av scenen när militären kommer till byn med helikopter. Ta bort ljudet och
sätt istället dit glättig musik, vad tycker du händer då?
– Tänk dig en djungel. Skriv ner två saker som man kan se där. Och något som luktar. Och
två ljud. Och en känsla. Skriv ihop det till högst tre meningar.
Huvudkonflikten är med från början till slutet
I varje historia finns en huvudkonflikt – en motsättning som gör det spännande och får publiken
att vilja veta hur det ska gå. Konflikten kan vara ett moraliskt dilemma eller något annat. Men ofta
handlar den om mänskliga problem eller känsloladdningar. Det är huvudkonflikten som gör att
publiken inte reser sig upp och går från filmen – eller lägger boken ifrån sig. Därför följer den med
genom hela historien, från början ända tills den till slut löses i slutet.
Huvudkonflikten i filmen ”Pumans dotter” handlar om ifall Aschlop kommer att hitta sin bror som
blev kvar i Guatemala när hon och familjen flydde till Mexiko. Lever han fortfarande eller är han
död?
Aschlop ger sig ut på en vandring för att hitta sin bror. Det första hindret är själva resan. Tänk om
militären tar henne? När hon kommer fram till sin hemby finns inte brodern där. Hon reser vidare. I
filmen träffar hon på en kvinna som låtsas hjälpa henne men som i själva verket tillhör fiendesidan.
Hon lyckas fly och ser då en kvinna med samma indiandräkt som hon själv bär. Kvinnan hjälper
henne och till slut har hon kommit fram till en präst som vet vilka som lever och vilka som hittats
döda. Då krossas hennes dröm. Han berättar att brodern är död. När allt ser som allra mörkast ut så
kommer plötsligt brodern. Han berättar att han låtsas vara död eftersom det är säkrast så. Då blir
han inte ett lika lätt offer för militären. Och så har de överlistat militären – huvudfienden.
I boken är handlingen lite annorlunda. Men även där är huvudkonflikten om Aschlop ska lyckas
hitta sin försvunne bror. Och det är militären som hindrar henne. Till sist träffar hon en man från
Fredsbrigaden som kör henne till ett gult hus där Mateo finns. Historien slutar lyckligt. Mateo följer
med hem till det nya hemmet i Mexiko och hela familjen återförenas.
Fienden är militären som försöker hindra henne att nå målet.
Eftersom det är huvudkonflikten som får oss att bli nyfikna och vilja veta hur det går, får vi redan
11

från början – både i boken och i filmen – reda på att brodern är borta. Och att han är mycket viktig
för Aschlop.
Om huvudkonflikten löstes direkt skulle det inte bli något spännande, därför stegras hela tiden
konflikten och det blir svårare och svårare för Aschlop att hitta sin bror. När vi till sist tror att hoppet
är ute får vi den sista pusselbiten och får reda på hur det går – Aschlop hittar sin bror.
En del historier slutar lyckligt, andra olyckligt – men på något sätt måste man få veta hur det går.
Att diskutera:
– Vad blev du nyfiken på i boken/filmen? Vad tycker du är viktigast?
– Vilka scener i filmen bygger upp spänningen?
– Vad är det i boken som bygger upp spänningen?
– Är de mest spännande scenerna samma scener som är de otäckaste? Eller är det helt
andra scener?
– När förstod du hur det skulle gå i filmen/ boken? Varför förstod du det?
– Varför tror du att boken och filmen har olika handlingar? Och slutar lite olika?
Arbeta med:
– För att en historia ska bli riktigt bra kan man först tänka igenom handlingen innan man
sätter sig ner och skriver. Då kan man punkta ner den i stora drag med några få meningar.
Det brukar kallas att författaren gör en synops.
Låt klassen dela upp sig i grupper. Hälften av grupperna kan försöka tänka igenom handlingen
i boken och punkta ner den i en synops. De andra grupperna gör samma sak med
filmen. Varje synops bör innehålla minst sju punkter.
Delkonflikter är viktiga
Det finns inte bara en enda konflikt i böcker och filmer. Där finns också delkonflikter. De dyker upp
här och där i historien och behöver inte vänta ända till slutet innan de löses.
Skulle det bara finnas en enda konflikt i berättelsen skulle den upplevas som en väldigt enkel historia
som knappast är värd att tro på. Därför är delkonflikterna också viktiga eftersom de gör historien
intressantare och mera trovärdig.
Att diskutera:
– Vilka delkonflikter finns det i boken?
– Vilka delkonflikter finns det i filmen?
– Är delkonflikterna samma i boken och filmen?
– I både boken och filmen ”Pumans dotter” är en av delkonflikterna Aschlops svartsjuka på
Mateos fru. Blev den delkonflikten löst tycker du?
12

Arbeta med:
Låt eleverna leta efter en delkonflikt i boken eller filmen och sedan skriva om den, så att
det är med samma personer men att det händer något annat. Diskutera vad skulle hända
med hela historien då?
När utspelar sig ”Pumans dotter”?
I en bok kan man klart och tydligt skriva när historien utspelar sig eller också låta bli att säga något
alls. Till exempel skriver författaren till ”Pumans dotter” i efterordet att handlingen är halvdokumentär
och bygger på en ohygglig massaker som inträffade i Guatemala 1982.
I de flesta filmer behöver man inte uttala när handlingen utspelar sig, det ser publiken ändå eftersom
bilderna talar om vilken tid det handlar om. Du kan märka det på kläderna, frisyrerna bilarna,
husen etc.
På ljuset kan du se att tiden går – när det blivit kväll eller morgon. Naturens skiftningar, människornas
åldrande och liknande saker berättar om hur lång tid som förflutit.
Filmen ”Pumans dotter” uttalar inte klart och tydligt att historien utspelar sig 1982 ändå förstår
man att det är modern tid. Visserligen har indianerna på sig samma kläder som de burit i hundratals
år, men det finns mycket annat som talar om vilken tid det är; trafiken, helikoptrarna och alla
andra moderna saker som skymtar i filmen.
Många historier hoppar mellan nutid och dåtid. Det gör ”Pumans dotter” till exempel. Både i boken
och i filmen berättas om vad som hände innan Aschlop och hennes familj var tvungna att fly till
Mexiko.
Då bokförfattaren gör en tillbakablick till den tid som hände innan Ashlop flydde, skriver hon till
exempel: ”Minnesbild efter minnesbild steg upp till ytan. Flykten genom störtregnet. Schepel som
föll i elden. Antils fotboll…” Så förstår vi att det handlar om något som hänt innan historien tagit sin
början.
I filmen finns också tillbakablickar. Där har manusförfattaren löst det genom att använda Aschlop
som berättar hur det var förut.
Att diskutera:
– Vad ser du i filmen som gör att du vet ungefär när filmen utspelar sig?
– Leta efter några ställen i boken där du vet att tiden går, utan att det direkt står att det gått
en tid.
– Varför tror du att författaren inte berättar allt i den ordning som händelserna händer?
Varför börjar hon inte med att beskriva vad som hände i byn innan familjen flydde.
– Gör filmen på samma sätt? Varför tror du filmens författare valt att berätta som han gör?
– Hur vet du när du ser filmen, att det har gått en stund? Tänk bland annat på ljuset – när
det blivit kväll eller morgon.
13

Arbeta med:
– Skriv en scen i en tänkt film som visar när den utspelar sig. Beskriv sedan en annan scen
två dagar senare. Försök att visa för publiken att tiden gått utan att du säger det.
Dialogen
Manus– eller bokförfattare brukar inte bara låta personerna prata i största allmänhet. Istället använder
de sig av dialogen för att visa vilken typ av person det är eller hur personernas relation är. Sättet
personen pratar på och den röst den har kan berätta mycket om vilken typ den är och hur den fungerar.
Dialogen kan också användas för att komma vidare i handlingen eller att informera om något.
I en film kan man låta personerna prata nästan precis som i verkligheten. De kan staka sig och de
kan vara omständliga. Det gör inget. Det viktiga är att varje person pratar så som den personen
verkligen skulle prata om den fanns i verkligheten. Skådespelarna kan kanske inte prata precis lika
mycket som i verkliga livet, men bra mycket mer än i en text i en bok, eftersom bilderna, kroppsspråket,
röster etc även berättar en hel del om personen som pratar.
I en bok måste man ta bort mycket av pratet. Nästan alla hej och hur mår du blir bara tråkiga att
läsa. I en bok bör högst en tredjedel vara prat. För att läsaren ska kunna se personerna i boken
framför sig när de talar med varandra brukar många författare berätta några meningar mellan pratet,
hur de ser ut när de pratar och vad de gör
I filmen kan manusförfattaren också använda sig av tystnaden för att berätta. Den kan ibland säga
mer än om personen hade talat.
Manusförfattaren kan också använda sig av knäckebrödspratet. Istället för tystnad låter man en av
personerna prata hela tiden, utan att den egentligen säger något. Kanske har den svårt för att
komma fram med vad den vill säga eller också vill den dölja något. Knäckebrödspratet kan verka
helt meningslöst, men under ytan kan det dölja stor dramatik och blotta huvudkonfliktens dju-
Att diskutera:
– Finns det någonstans i filmen där manusförfattaren använder sig av tystnad istället för
prat? Titta till exempel på scenen där gerillan kommer till byn.
– I samma scen pratar gerillaledaren. Hur pratar han? Förstår du vilken typ av människa han
är genom att bara höra honom prata?
– I boken, när Aschlop äntligen får träffa Mateo, säger de inte mycket. Tror du att det är så i
verkligheten?
– Hörde du några repliker i filmen som författaren skrev bara för att berätta för publiken
vad som skulle hända, eller vad som hade hänt?
– Finns det sådana repliker i boken?
– Titta på scenen där gerillan kommer för att be byborna om hjälp och släpper ut ett par
fångar ur fängelset.
14

Arbeta med:
– Låt eleverna få skriva en påhittad dialog mellan Aschlop och hennes mamma (eller mellan
ett par andra som de får välja ut själva) i filmen. Skriv också hur de ser ut och vad de gör
när de talar.
– Ta och stanna filmen någonstans mitt i och låt bilden vara stilla. Låt eleverna skriva en
pratbubbla till personerna som visas på stillbilden.
paste inre. Det får publiken att vakna till och bli delaktiga. Om man inte är alert kanske man missar
hela poängen. Många gånger laddar manusförfattaren knäckebrödspratet med budskap som
hon/han vill nå fram med..
När Aschlop får hjälp av den vita kvinnan Maria i bussen på väg till Guatemala City, pratar Maria på
för att försöka dölja sina egentliga avsikter. Så får hon Aschlop att berätta vad hon vet om gerillan.
Det är en typ av knäckebrödsprat.
Undertexter – vad säger de egentligen?
Ofta händer det att en person i en film eller bok säger något som den inte menar, utan istället
menar något helt annat. Det brukar man kalla för undertexter. Skulle alla i filmen eller boken mena
precis allt den säger skulle det inte bli trovärdigt.
Undertexterna får publiken och läsarna att börja tänka själva, gör man det blir också filmen/boken
mycket intressantare och författaren slipper vara övertydlig.
I en film kan man låta skådespelaren använda sig av sitt kroppsspråk för att visa publiken att
han/hon inte menar vad han/hon säger.
Att diskutera:
– Leta efter ställen i filmen då vi förstår vad personerna menar utan att de säger det. Vad
tror du de vill säga egentligen? Och hur förstår vi det?
– Varför tror du att sådana här undertexter inte är så vanliga i böcker?
Arbeta med:
– Låt eleverna ta en scen i filmen där personer pratar. Låt dem spela upp den scenen, men
ändra en av replikerna så att skådespelaren säger något tvärtom vad hon/han menar.
I filmen när Aschlop blir förhörd efter att den vita kvinnan Maria svikit henne och förhörsledaren
frågar om Aschlops bror är med i gerillan, svara Aschlop att hon inte vet. Med hela sitt kroppsspråk
förstår vi ändå att hon inte skulle våga säga sanningen.
Även om undertexter finns i böcker är de mycket vanligare i film. I boken kan ju författaren
beskriva vad personerna tänker och tycker. I filmen måste det istället visas i bild.
15

Tankarna
Alla huvudpersoner tänker, men det går inte att berätta om tankarna på samma sätt i filmen som i
boken.
Att diskutera:
– I ”Pumans dotter”, när Aschlop flytt från den vita kvinnan Maria och förhörsledaren, vaknar
hon i en grop och vet inte var hon är. Vad tror du att hon tänker då? Skriv hennes tankar
som en inre monolog. Varför tror du hon tänker det du skrivit?
– Finns det några fler ställen i filmen där Aschlop tänker något, som vi förstår genom att se
på hennes kroppsspråk, lyssna på musiken eller något annat som förstärker hennes tankar?
– Hur vet vi vad personerna tänker i boken? Försök kom ihåg några exempel.
Stämningen:
Alla historier har en egen stämning. Med stämningen kan författaren få fram mycket av det
budskap hon/han vill förmedla.
I boken behöver författaren bara skriva ner vad personen tänker. Att skildra en person tankar på
film är betydligt svårare. Här måste tankarna visas med bilder och ljud. För att vi som publik ska
förstå vad huvudkaraktären tänker måste vi åtminstone lite grand ha börjat lära känna personen.
Tankar om rädsla och kärlek kan man förstärka i filmen med musik. Det går också att använda ljuset.
Varm belysning ger en känsla av kärlek och trygghet. Blått ljus gör att vi känner kyla och avstånd.
En annan möjlighet är att använda inre monolog. Filmskaparen låter oss höra en röst som uttrycker
personens tankar.
I boken skapas stämningen framförallt med språkets rytm – korta eller långa meningar, men också
vilken typ av ord och språk man använder. Korta meningar ger en känsla av spänning, långa meningar
kan skapa poetiska stämningar eller eftertänksamhet. Även miljöer kan användas för att
förstärka känslostämningar.
I filmen kan man skapa olika stämningar genom rytmen i klippen mellan olika scener och filmvinklar.
Precis som med bokens korta meningar, känns en film med snabba klipp spännande. Även med
ljud och musik kan man förstärka både spänning, poesi och känslor.
Ett annat sätt att förstärka en stämning är närbilder. Genom att filma nära får man som publik en
känsla av att vara där och filmen upplevs mer intensiv.
I scenen då militären invaderar byn används alla de här verktygen. Klippen blir snabbare och snab-
Att diskutera:
– I bokens kapitel Där jorden ler beskriver författaren stämningen på torget där kvinnorna
som mist sina anhöriga demonstrerar. Vilken stämning tycker du att det är där?
16

– Titta på samma scen i filmen. Är det samma stämning tycker du?
– I filmens scen, då byborna flyr från sin by, regnar det. Tror du att det var medvetet från
manusförfattaren? Vad tror du i så fall han vill säga?
– Titta på någon av scenerna i filmen där Aschlop är rädd, kan vi identifiera oss med den
känslan? Varför?
– Vilken visar känslorna tydligast, filmen eller boken? Varför?
Arbeta med:
– Säkert har de flesta eleverna/cirkeldeltagarna något musikstycke som de känner starkt
för, be dem lyssna på det och skriva ner två olika känslor när de lyssnar. Låt dem sedan berätta
om dessa känslor.
– Låt också eleverna hitta på en kort historia till sitt musikstycke.
bare, musiken blir mer och mer intensiv. Och närbilder på springande militärkängor och vapen gör
att vi som publik inte kan komma undan faran som hotar.
När en film vill berätta om vilken relation människor har till varandra brukar det visas i halvbilder
(en bild som visar människorna till midjan ungefär) eller i extrema närbilder där vi ser hur de rör
ögonen. Översiktsbilder (bilder på långt håll) kan inte bara användas till att visa hela miljöer. Om
man visar en översiktsbild länge utan att den klipps så ger den en känsla av stillhet.
Att diskutera:
– I scenen där Aschlop förföljer kvinnan med samma typ av indiankläder som hon själv bär,
springer hon genom en soptipp med massor av fåglar. Vad tror du det betyder?
– Kan du hitta några andra symboler i filmen? Vad tycker du de betyder?
– Använder sig filmen och boken av samma symboler?
Symboler
Ofta berättar man inte en historia rakt upp och ner. För att bättre kunna förklara vad man vill säga
kan man använda sig av symboler. Symbolerna gör att läsarna/publiken får tänka till och bli medskapare
av historien. Vanliga symboler brukar vara något från naturen eller olika färger. Till exempel
ger mörka eller grå färger sken av tråkighet och tristess. Röda färger ger ett intryck av energi. Och
ibland kan en öde gata symbolisera hur huvudkaraktären känner sig. Genom att använda symbolik
kan läsaren och publiken ta till sig personerna i boken eller filmen på ett djupare plan.
Metaforer
En metafor är ett annat namn för bild eller liknelse. När man till exempel ska säga att något är mycket
stort, säger man jättestort. Jätte är en metafor för något som är mycket, mycket stort.
17

Att diskutera:
– I ”Pumans dotter” används ofta både puman och ugglan som metaforer. Vad tycker du att
de betyder?
– Hittar du några andra metaforer? Vad betyder de?
Arbeta med:
– Rita en bild av en av scenerna från ”Pumans dotter”. Rita så en till, men använd då en metafor.
Metaforer är inte bara vanligt när man pratar. Även författare både till böcker och filmer brukar använda
sig av metaforer. Regn är ofta en metafor för sorg.
Oftast används metaforer när man vill förstärka något. Då byter man ut ett ord mot en bild. Men
även för att göra filmen/boken mer intressant kan man använda metaforer. Skriver man exakt som
det är kan historien lätt upplevas som tråkig.
En metafor går också att använda när man ska förklara något komplicerat.
Att diskutera:
– Vilket budskap tycker du boken/filmen har?
– Har bokens och filmens författare samma budskap i sin historia? Vilken tycker du har tydligast
budskap?
Att arbeta med:
Låt eleverna tänka igenom ett budskap som de själva skulle vilja föra ut. Välj ett par av budskapen
och låt sedan eleverna få arbeta med dem i grupper och hitta på en egen historia.
Budskapet
Alla bra filmer och böcker har ett budskap. Författaren och manusförfattaren berättar sin historia
för att läsaren/publiken ska få en insikt i något. Ibland kan budskapet vara något politiskt, men det
kan också vara moraliskt eller upplysande.
Både boken ”Pumans dotter” och filmen berättar om en massaker som ägt rum under inbördeskriget
i Guatemala. Genom att följa Aschlops letande efter sin bror får vi också reda på de grymheter
som ägt rum och de dilemman som befolkningen utsatts för under denna epok i Guatemala.
18

Fler uppgifter som ni kan arbeta med
Vill ni veta mer om Guatemala?
Läs tidningen Maya-Nytt som skildrar hur de indianer som boken och filmen handlar om lever i dag
och vad som händer i Guatemala. Den kan också läsas på nätet: www.Cnl.nu
Monica Zak har förutom ”Pumans dotter” skrivit tre böcker till som berättar om det som hänt i Guatemala:
”Felix gatubarn”. ”Gatubarnmordet” och thrillern ”Offensiv röda nunnan”.
I novellsamlingen ”Tigermiraklet” finns det en novell som skildrar två föräldralösa indianbarn som
överelever inbördeskrigets och flyktens fasor och till slut blir adopterade av en kvinna i Helsingborg.
Novellen heter Är det någon som sett min bror.
Jobba mer med bok och film
Känner ni att eleverna har tyckt det varit roligt och intressant att arbeta med bok/film analys så kan
ni arbeta vidare.
– Hitta på en historia till en film. Skriv ett manus på den idén. Historien ska helst inte sträcka sig
över mer än ett dygn och inte innehålla fler än fem personer. Tänk först igenom dramaturgin och
vad du vill berätta.
– Hitta på en historia till en radioteater (där bara rösterna och ljuden hörs men inga bilder visas).
Historien ska helst inte vara mer än fem sidor lång. Fundera på vilka ljudeffekter som kan ersätta en
berättarröst.
– Gör ett bokomslag
– Gör en filmasch. Jämför bokomslaget och filmaschen och diskutera varför de ser ut som de
gör?
– Gör en rolig filmscen på någon som är ärlig eller hjälpsam eller lat eller snobb.
– Gör sedan en allvarlig och lite sorgsen filmscen på samma tema.
– Dela upp er i grupper med fyra till fem elever i varje. Ta fram bilderna ni ritade av i minnet från
boken. Hitta på en alldeles ny historia av de bilderna. Berätta historien inför klassen och låt klassen
hitta på en titel till den.
– Gör en film.
– Skriv en roman.
19

Lästips
Vill du ha idéer till hur du kan samtala med eleverna om böcker kan du läsa:
Aidan Chambers ”Böcker inom oss. Om boksamtal”, Rabén och Sjögrens förlag.
”På tal om böcker – om bokprat och boksamtal i skola och bibliotek” Btj:s förlag.
Vill du ha tips om hur man pratar med elever om film kan du läsa de filmhandledningar som
Svenska Filminstitutet har gjort. Du kan hitta dem på www.sfi.se Se på film.
Du kan också få bra idéer på www.filmpedagogik.nu, www.ur.se,
Några bra böcker om film är:
”Reklamvärldens fantastiska värld” av Fredrik och Joan Holmberg utgiven av Konsumentverket.
”Att skriva för film” av Kjell Sundstedt.
”Berätta och förför med film” av Tine Breum.
”Mediaboken” av UR Redaktör Cecilia Boresson.
Filmens språk. Ordlista
Anslag – Första scenen i filmen som väcker publikens nyfikenhet och presenterar huvudkaraktären
och visar vilken typ av historia det är. I boken heter det istället ”inledning”
Avtoning – I slutet av filmen då huvudkonflikten är löst, när de sista frågorna besvaras eller ställs. I
boken heter det ”slutet”
Berättargrepp – De medel man kan använda att berätta historien på. I en bok kan berättargreppet
vara om man skriver den i första, andra eller tredje person. Eller om den har flera parallellhistorier
etc. Filmens berättargrepp kan vara hur bilderna, ljudet och ljuset används.
Bipersoner – De personer som är med i boken men som inte är huvudpersoner.
Biroller – De karaktärer som är med i filmen men som inte är huvudkaraktärer.
Delkonflikter – konflikter i historien som kan börja och avslutas mitt i och inte behöver vänta på
att lösas till slutet.
Dialog – Pratet i boken eller filmen.
Dramaturgi – På vilket sätt som författaren/manusförfattaren bestämmer sig för att berätta historien.
Hur den börjar, vad som händer sedan och hur den slutar.
Drivande karaktär – Huvudpersonens/huvudkaraktärens främsta motspelare. Det är han/hon som
sätter igång konflikten och driver den tillsammans med huvudpersonen/huvudkaraktären ända till
historiens slut.
Författare – Den som skriver ett bokmanus. Den som skriver ett filmmanus kallas manusförattare.
Huvudkaraktär – filmens huvudperson. Den som publiken identifierar sig med.
Huvudkonflikt – Den motsättning i historien som är viktigast och som följer med från början till
slut.
Huvudperson – bokens huvudperson.
Idiom – En liknelse som har sitt ursprung för så länge sedan att man inte längre kan förstå liknelsen.
Tex brukar man säga ”Dansa efter någons pipa” när man menar att någon gör precis som
någon annan vill att man ska göra.
Inledning – Första kapitlet i boken som väcker publikens nyfikenhet och presenterar huvudpersonen
och visar vilken typ av historia det är. I filmen heter det ”Anslag”.
20

Karaktär – en av personerna (behöver inte vara en människa kan lika gärna vara tex en anka, Kalle
Anka) i filmen.
Konflikt – En motsättning som måste lösas innan historien tar slut.
Manusförfattare – Den som skriver ett filmmanus.
Metafor – En bild eller liknelse som förstärker det man vill säga.
Regissör – Den som är ansvarig för hur filmen till slut blir. Han/hon instruerar skådespelarna, filmfotograferna
och alla andra som håller på med filmen.
Replik – Ett yttrande av en person i både en bok eller en film.
Scen – En del av filmen eller boken som hänger ihop i tid och rum.
Statist – Personer i en film som finns i bakgrunden och som inte säger något.
Symbol – En bild som förstärker historien. Tex kan en bro symbolisera avståndet mellan människor.
Synonym – Ett ord som betyder samma sak som ett annat ord och som kan bytas ut mot det.
Synops – Ett kortfattat sammandrag av historien både i en bok och i en film.
Undertext – När någon säger något men menar något annat. Ironi är tex en typ av undertext.
Upptrappning – När konflikten blir törre och större i en film.