Handledning (pdf) - Filmcentrum

Att diskutera:
– Var det något du inte förstod i boken? I filmen?
– Jämför de bilder du ritade efter du läst boken, med bilderna du ritat efter att ha sett
filmen. Varför valde du de bilder du ritat? Valde du samma scen från både bok och film?
– Hände det samma saker i boken ”Pumans dotter”, som i filmen?
– Var det mycket olika? Var det något du tycker skulle vara annorlunda?
– Såg personerna i filmen ut så som du tyckte de såg ut när du läste boken? Om du tyckte
de var annorlunda, hur tänkte du dig dem?
– Vilken scen var starkast i boken/filmen? Varför det?
– Hur kände du dig när du läst boken?
– Hur kände du dig när du sett på filmen?
– Vad tror du bokens författare tycker är viktigast i historien?
– Vad tror du filmens författare tycker är viktigast i historien?
Arbeta med:
– Låt halva klassen/gruppen skriva en egen baksidestext till boken. Låt den andra göra ett
dvd-omslag.
DRAMATURGI
När man berättar en historia, oavsett om man berättar den muntligt, skriver ner den eller filmar
den, måste man berätta på ett sätt som gör att publiken blir intresserad och vill höra på den ända
till slutet. Berättar man på ett tråkigt sätt vill ingen lyssna.
Alla författare till både böcker och filmer är noga med hur de berättar sin historia. Hur ska den
börja? Vad ska hända sen? Och hur ska den sluta? Det kallas för historiens dramaturgi.
De flesta författare brukar börja med att göra en kort synops – skriva ner själva handlingen, med
början, konfliktupptrappningen, konfliktlösningen och slutet, på högst en A4 sida.
Filmens dramaturgi är ofta ganska lika från film till film – de använder samma dramaturgi som även
de gamla grekerna använde (fast det finns filmer som är uppbyggda på helt andra sätt).
Många bokförfattare använder sig också av den här dramaturgin, men ofta är de lite friare och broderar
ut sin historia lite mer, eftersom de har många fler sidor att skriva på än en manusförfattare.
Så här ser den klassiska dramaturgin ut ungefär:
1. Spännande början.
2. När läsaren väl blivit intresserad av historien är det dags att berätta lite om huvudpersonens
bakgrund så vi lär känna henne/honom.
3. Huvudkonflikten visas – det är den som gör att publiken frågar sig hur det ska gå? Men visa
den bara lite grand första gången. Bygg sedan ut konflikten och gör den större i flera steg.
4. När konflikten är så stor att något måste hända, är det dags att lösa konflikten – lyckligt
eller olyckligt. Det viktigaste är att läsaren får svar på sin fråga "Hur ska det gå?"
5. Avslutning – då alla lösa trådar kan knytas ihop. Och kanske ge en liten fingervisning om
vad som hände efter konfliktlösningen.
5