Nummer 1 2005 - Dialäsen
Nummer 1 2005 - Dialäsen
Nummer 1 2005 - Dialäsen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Tassin-klinikens<br />
patienter lever längre<br />
Dialysbehandlingen på Tassin-kliniken i Frankrike stod i fokus<br />
på Uppsalas regionmöte i november. Denna galliska utpost i dialysvärldens<br />
Romarrike har antingen ett fungerande livselixir<br />
eller har hittat ett sätt att få dialyspatienter att överleva långt<br />
över de krassa siffror som resten av Romarriket visat.<br />
Mötet hölls i Universitetshusets aula och Björn Wikström,<br />
överläkare på Njursektionen, Akademiska sjukhuset,<br />
kunde hälsa drygt 200 deltagare välkomna. Förste talare var<br />
Professor Bernard Charra från Tassin-kliniken i Frankrike.<br />
Han startade sin dialyskarriär med Dr Belding Schribner i Seattle<br />
på 1960-talet, och redan då konstaterade man att 15–<br />
20 timmars dialys i veckan inte var tillräckligt. Istället fick<br />
patienterna 8–10 timmars behandling tre gånger i veckan.<br />
På Tassin-kliniken har man sedan 1968 dialyserat på samma<br />
sätt, 7–8 timmar tre gånger per vecka. Patienterna har samtidigt<br />
haft en strikt torrvikts bestämning, noggrann blodtrycksövervakning<br />
och saltrestriktion. Man har använt Cuprofan<br />
filter, acetat buffrad dialysatlösning och ändå haft de i särklass<br />
bästa överlevnads siffrorna i världen.<br />
Dr. Charra fortsatte sin genomgång med att säga, att i början<br />
av 1980 talet ökade prestandan på dialysfiltren och patienterna<br />
blev flera. Dialystiderna sänktes till i sämsta fall<br />
3 timmar tre gånger i veckan, och i slutet av 80-talet ökade<br />
mortaliteten hos dialyspatienterna i USA. Även mätningen av<br />
Kt/V förkortade tiderna eftersom man i början ansåg att 0,8–<br />
1,0 var en lämplig dialysdos. Vid Tassin-kliniken trodde man<br />
inte på dessa idéer utan fortsatte på den ursprungliga linjen<br />
enligt Dr Schribner.<br />
I Tassin har man som målsättning att Kt/V ska ligga på 2,11<br />
+– 0,41, PCR 1,25 samt att patienterna ska ha ett proteinintag<br />
på 1, 2 g/kg kroppsvikt/dygn och ett saltintag på 5 g natrium<br />
per dygn. Patienterna har en liten viktuppgång mellan dialyserna<br />
på knappt 2 liter tack vare långsam dragning och saltrestriktionen.<br />
Överlevnaden har dock sjunkit samtidigt som<br />
medelåldern vid dialysstart nästan har fördubblats från 37<br />
till 69 år. Patienternas morbiditet har ökat från ca 5 % i kardiovaskulära<br />
sjukdomar till 60 % idag och cirka 50 % är diabetiker.<br />
Även om man tar hänsyn till dessa faktorer har Tassin-kliniken<br />
fortfarande dubbelt så hög överlevnad som förväntat.<br />
26<br />
Blodtryck<br />
Patienterna har ett medelblodtryck före dialys på 128/78 utan<br />
större hjälp av antihypertensiva läkemedel. Man har hittat<br />
en brytpunkt för blodtryck, ett medelartärtryck (MAP). En patient<br />
med ett MAP på max 97 har jämfört med ett MAP på 105<br />
hälften så stor risk att dö i kardiovaskulär död. Charra menade<br />
att patientens tidigare blodtrycksanamnes spelade en stor<br />
roll för mortalitet och morbiditet. Han sammanfattade med<br />
att säga, att hypotoni är en markör för tidig död medan hypertoni<br />
är en orsak till senare död.<br />
Fosfat<br />
Enligt rådande riktlinjer för s-fosfat =