Mfnltoåffige i Helsingfors,

DRÄTSELKAMMAREN 

i 

Helsingfors, 

den 22 December 1882. 

N:o 326. 

Mfnltoåffige i Helsingfors, 

1883. 

Handlingar i frågan om hontrollen öfver gaslysningen. 

Till Helsingfors Stadsfullmäktige. 

Uti remiss af den 29 sistlidne Juni anmodade Stadsfullmäktige Drätselkammaren 

att till Fullmäktige inkomma med utlåtande i anledning såväl af Direktorn 

August Fredrik Soldans gjorda anmälan *) derom att han vore sinnad att afgå från 

sin befattning såsom gaskontrollör för staden som ock Magistratens till Stadsfullmäktige 

aflåtna framställning **) om antagande af annan person till nämnda befattning. 

Drätselkammaren har till följd häraf öfverlemnat åt ett särskildt utskott, bestående 

af Direktorn E. Qvist, ledamoten i Kammaren Ingenjören M. Hallberg och 

undertecknad Öhman, att förbereda 'förevarande ärende och i sammanhang dermed 

jemväl öfverväga och utlåta sig huruvida., på sätt äfven Gaskontrollören Soldan i 

sin senast afgifna berättelse *) framstält, skäl förekomme att med Gaslysningsaktiebolaget 

härstädes söka träffa öfverenskommelse om vidtagande af ändringar i det 

mellan Helsingfors stad och bolaget den 30 Maj 1860 afslutade kontrakt om gaslysnings 

införande i staden, till den del detta kontrakt innefattar bestämningar rörande 

normen för gasens lyskraft, sättet för dennas undersökande samt påföljden för bolaget 

i händelse lyskraften skulle understiga det derför föreskrifna minimum. Och 

sedan nämnda utskott, som i nyssberörda del af frågan meddelat sig med disponenten 

för gasverket E. Bergroth samt t. f. gaskontrollören Bandirektörsassistenten 

Gummerus, slutfört sitt uppdrag, får Kammaren nu, i hufvudsaklig öfvérensstämmelse 

med de resultat, hvartill utskottet kommit, afgifva följande yttrande och förslag 

i ämnet, 

Beträffande först den blifvande gaskontrollörens åligganden har Drätselkammaren, 

med sammanfattning af de göromål, som^ äfven nu ankommit å denne funktionär, 

ansett för gaskontrollören böra i sådant afseende fastställas skyldighet: 

l:o) att undersöka och kontrollera såväl gasens lyskraft, minst två gånger 

i veckan under lysningsåret, som ock den kontraktsenliga beskaffenheten af de vid 

gatubelysningen använda brännare samt att en gång hvarje månad uti å orten utkommande 

tidningar offentliggöra resultaten af förstnämnda undersökningar: 

2:o) att, på anmälan af vederbörande gaskonsumenter, kontrollera de af gaslysningsbolaget 

åt dem anskaffade gasur eller gasmätare, dock endast mot den sär- 

*) Se Bilaga A. 

**) Se Bilaga B. 

***) Se Bilaga C.

2 

skilda godtgörelse härför af alla andre konsumenter än staden hvarom gaskontrollören 

kan med dem öfverenskomma; 

3:o) att efter utgången af hvarje lysningsår till stadsmyndigheterna afgifva 

berättelse om sin verksamhet under nämnda tid; 

4:o) att på anmodan af staden och vederbörande myndigheter samt på eljes 

gifven anledning afgifva utlåtanden i frågor, som röra gaslysningen och att föra stadens 

talan vid uppkommande tvist i dylika frågor; samt 

5:o) att handhafva den tillsyn öfver gasverket och verkställa den inspektion, 

af detsamma, som Kejserliga Senaten den 28 Maj 1880 åhvälft gaskontrollören. 

Arvodet för gaskontrollören anser Drätselkammaren, med hänsyn till de för 

honom nytillkomna, ofvanföre under punkt 5:o omnämnda göromåien, böra höjas till 

ettusen tvåhundra mark, hvaremot Kammaren, i motsats till Magistraten, ej tror någon 

förhöjning derutöfver nödig för att till sysslandet erhålla en kompetent person. 

Lämpligaste sättet för kontrollörens antagande vore, enligt Kammarens tanke, det 

vanliga medelst lediganslående af befattningen. 

På grund häraf får Drätselkammaren således vördsamt föreslå, det Stadsfullmäktige 

ville besluta . 

att gaskontrollösbefattningen, hvarmed ofvan uppgifna åligganden 

skola vara förenade och som åtföljes af ett årligt arvode af etttusen 

tvåhundra mark, skall af Drätselkammaren kungöras ledig, att 

hos Kammaren ansökas inom trettio dagar och, på förslag af Kammaren, 

besättas af Stadsfullmäktige. 

Vidkommande sedan de ifrågasatta ändringarna och tilläggen uti ofvan uppgifna 

delar af gaslysningskontraktet, eller i dess 28, 27, 28 och 35 §§*) får Kammaren 

till Fullmäktige öfverlemna nedan affattade och med utskottets, i hufvudsak, 

öfverensstämmande förslag till förändrad lydelse af berörda §§, härvid dock förutskickande 

den anmärkning, att förslaget för såvidt angår de tekniska detalj bestämningarna, 

som uppställts af Direktorn Qvist, men hvilkas ändamålsenlighet Kammaren 

icke tilltrott sig att bedöma, ännu torde tarfva granskning af fackmän. — De 

nämnda §§ följa bär, med utmärkande af förändringarna medelst deras understrykande. 

§ 26. 

Bolaget förbinder sig att till lysningen använda gas, renad eniigt de bästa 

godkända metoder och af den styrka, att en brännare, beräknad att förtära fem 

svenska kubikfot gas i timmen, skall gifva en låga, som i lyskraft och klarnet motsvarar 

tolf brinnande normala spermacetiljm^ hvarmed i detta kontrakt förstås sådana, 

som hafva en vigt af omkring 77 gramm, en längd af 25 centimeter och en tjocklek 

af 21 millimeter på midten af ljuset, hvilket vid ostörd förbränning bör visa en vigtförlust 

af omkring 7,5 gramm i timmen. Af dessa ljus förvaras några stycken under 

båda kontrahenter nes sigill i och för af görande af tilläfventyrs uppkommande tvister. 

Men som gasmaterialiernas beskaffenhet och atmosferiska förhållanden kunna 

*) Den nuvarande lydelsen af desssa §§ se Bilaga D

hafva betydligt inflytande på gasens lyskraft, komma de i § 35 bestämda påföljder 

icke att tillämpas, desest icke ljusstyrkan hos profbrännaren understiger den af tio 

normala spermaceti\)m; och är bolaget, i händelse gasljuset icke befinnes motsvara 

det af tio sådana spermacetiljus, pligtigt att utan åtnjutande af särskild betalning 

använda den större myckenhet gas, som för tillvägabringande af sådan ljusstyrka 

kan erfordras. Skulle profbrännaren med en förtäring af fyra kubikfot gas 

befinnas lysa starkare än tolf spermaceti\)m^ får gasmängden, för gatulyktorna i 

samma förhållande minskas. 

§ 27. 

På det gasljusets beskaffenhet må kunna kontrolleras, bör i en af staden 

upplåten lokal anbringas en profbrännare. Undersökning företages af stadens gaskontrollör 

vid en tid af dygnet då normal gatubelysning eger rum. Dervid bör „Bunsens 

a eller annan allmän antagen fotometer, anskaffad på stadens bekostnad, användas. 

Hvarken reverberer eller gascylindrar må vid sådan profmätning anbringas. 

Vid prof ningen bör normalljuset vara stillastående och befinna sig i ostörd förbränning; 

vekens spets bör utträda i lågans yta och der befinna sig i liflig glödning; lågans 

höjd bör vara 45 å 47 millimeter, vekens höjd i lågan omkring 11 millimeter 

samt den af veken bildade kurvans plan parallelt med fotometer skärmen. Om ändamålsenligheten 

och nog granheten af de vid profningen använda apparaterna böra stadens 

kontrollör och af bolaget utsedt sakkunnigt ombud vara ense; och för af gör ande 

af tilläfventyrs uppkommande tvister förvaras några stycken nu begagnade brännare 

under båda kontrahentemes sigill. Fotometerrummet bör hafva tillräcklig storlek och 

god luftvexling; och bör profningen anställas vid vanlig rumvärme. För utrönande i 

öfrigt huruvida gatulyktorna förses med gas till qvantitet och qvalitet i enlighet med 

hvad i kontraktet finnes bestämdt, äga stadsmyndigheterna att vidtaga de åtgärder, 

som för undersökningen deraf anses mest ändamålsenliga; skolande instrumentalier 

och den gas, som för kontrollernas verkställande erfordras, på bolagets bekostnad 

anskaffas. 

§ 28. 

Gatulyktornas brännare skola i allmänhet vara i likhet med profbrännaren 

beräknade att förtära fem svenska kubikfot gas i timmen, men större lampor för 

torg och öppna platser erhålla brännare, afpassade efter den för en större ljusstyrka 

erforderliga myckenhet gas. 

§ 35. 

Skulle gaslågornas lyskraft befinnas understiga det minimum som i § 26 

medgifves, bör bolaget der om genast underrättas och profmätningen upprepas i närvaro 

af bolagets ombud. Utredes dervid, att gasens lyskraft verkligen är för liten, 

bör bolaget efter skedd tillsägelse sådant ofördröjligen rätta samt är derjemte genast 

skyldigt att förutom det betalningen i samma mån minskas, utgifva ersättning med 

nedannämnda belopp, nemligen: 

3

4 

l:o) Om berörde minskning utgör åtta procent af hvad derom är såsom minimum 

stadgadt, fyratio mark för hvarje dag. 

2:o) om minskningen utgör från och med åtta till och med sexton procent, 

sextio mark för hvarje dag. 

3:o) om minskningen utgör från sexton till och med tjugufyra procent, åttatio 

mark för hvarje dag och så vidare i samma proportion. 

Från utgifvande af sådan ersättning, hvilken beräknas intill dess den bestämda 

ljusstyrkan är återstäld, är bolaget fritt, derest med bevis, som af stadsmyndigheterna 

godkännes, styrkas kan, att ofvanberörda förhållande inträffat i följd af omständigheter, 

som icke kunnat förekommas. 

Enligt förestående förslag komme vid undersökningen af gasens lyskraft de 

dertill förut afsedda vaxljusen, enär sådana ej mera tillverkas, att, såsom redan nu 

varit fallet, ersättas af spermacetiljus, men enskildheterna i bestämningarna om beskaffenheten 

af dessa ljus är Drätselkammaren, såsom ofvanföre antyddes, ej i tillfälle 

att närmare motivera. Den punkt i § 26 af gastysningskontraktet, som bestämmer, 

att gasen skall ha den renhet och styrka, att en brännare, beräknad att förtära 

fem kubikfot gas i timmen, skall gifva en låga, som i lyskraft och klarhet motsvarar 

tolf brinnande normalljus, har härtills varit föremål för olika tolknin gaf gaskontrollören 

och gasverkets ombud, i ty att den förre med nämnda kubikmått velat förstå 

svenska kubikfot, men den sednare engelska kubikfot, enär inom gasindustrin begagnandet 

af engelskt mått vore det vanliga. Men då kontraktet är här uppgjordt samt det 

således bordt uttryckligen der utsättas att engelskt mått var afsedt, om meningen varit 

sådan, kan staden icke finnas förbunden att ingå på bolagets omordade tolkning, 

hvilken, då det engelska måttet öfverstiger det svenska (1 eng. kubfot = 1,0819 

sv. kubtot) en faktisk eftergift skulle, staden till nackdel, göras i föreskriften om 

gasens minimiljusstyrka: och har Kammaren derföre förtydligat ifrågavarande punkt 

genom utsättande der af svenska kubikfot. — Alla öfriga ofvan föreslagna förändringar 

och tilläggsbestämmelser i gaslysningskontraktet har deremot Ingeniören Bergroth 

förmält kunna af Gaslysningsaktiebolaget godkännas. 

Remisshandlingarna får Kammaren härhos återställa, hvarhos Kammaren bör 

anmäla, att Kammarens viceordförande Bandirektörsassistenfen H. E. Gummerus, 

med hänsyn dertill att han för närvarande bestrider gaskontrollörs befattningen, icke 

deltagit i ärendets afgörande. 

På Drätselkammarens vägnar: 

E. Öhman. 

Lars Homén.

Till Herr Politieborgmästaren O. L. Palmgren. 

Högädle Herr Borgmästare! 

Bilaga A. 

Helsingfors den 5 Juni 1882 

Sedan ett par år har jag af tilltagande sjuklighet känt mig manad, att afgå 

från min befattning såsom gaskontrollör. Att jag dock intill denna stund uppskjutit 

hvarje äfgörande åtgärd till afskedets förverkligande har varit en följd af den sväfvande 

ställning, hvaruti frågan om justering af hufvudstadens kontrakt med Gaslysningsaktiebolaget 

under de senaste åren råkat. Jag trodde mig icke böra utan absolut 

nödvändighet taga ett steg, som syntes mig innebära ett våldsamt afbrott i de 

till ärendet hörande förhandlingarnas kontinuitet. 

Men för att äfven nu, då jag icke längre vågar emotse någon möjlighet, att 

under loppet af nästa vinter med nödig kraft handhafva nämnde befattning, såvidt 

sig göra låter undvika ett dylikt afbrott, tager jag mig härmedelst friheten, att preliminärt 

underrätta Herr Borgmästaren om situationen för tillfället samt om den deraf 

följande nödvändigheten för Magistraten att utse en efterträdare, till hvilken jag, 

såsnart omständigheterna det med fog tillåta, finge öfverlemna befattningen. 

Det är nu omkring 20 år sedan jag tillträdde densamma, d. v. s. det skedde 

samtidigt med gaslysningens begynnelse i Helsingfors. Måhända är det vid detta 

tillfälle icke opåkalladt, att bringa i åtanke några omständigheter rörande den ifrågavarande 

funktionen, om hvars rätta beskaffenhet jag under denna långa tid haft 

tillfälle, att bilda mig en bestämd öfvertygelse; omständigheter, hvilka enligt min 

tanke vid ett nytt besättande af platsen icke borde lemnas ur sigte. 

Hvad man i ordets trängre och vanliga mening förstår med att „kontrollera 

gasen% d. v. s. den regelbundna fotometriska undersökningen af gasens ljusstyrka 

är i och för sig en operation så enkel, att densamma icke förutsätter någon teknologisk, 

eller ens öfverbufvudtaget någon vetenskaplig bildning att tala om. Den kräfver 

s. a. s. endast friska ögon och nödig skritkunnighet för att anteckna de å en 

färdig skala aflästa siffrorna. — Gällde det således ingenting annat, än sjelfva denna 

gaskontroll och anmälandet af de funna resultaten, så erbjöde ett lämpligt besättande 

af platsen inga svårigheter. Men, såsom sakerna s-tå, är det icke så mycket en 

kontrollör öfver gasens fluktuerande beskaffenhet, det gäller att anställa, som fastmer 

en person, hvilken är förpligtad och fullt kompetent att i fråga om gaslysningen 

bevaka hufvudstadens intresse, dels i och för sig, dels och i synnerhet gentemot 

gasbolaget; en hufvudstadens gasombudsman således, antingen han sedan benämnes 

kontrollör eller annorledes. 

För att om denne funktionärs qvalifikation kunna uttala min hela tanke, måste 

jag dock göra det förbehåll, att få helt och hållet förbise, huru ofullkomligt jag 

sjelf under min långa tjenstetid motsvarat den erforderliga kompetensen. — På den 

5

6 

tiden, då jag anställdes stod vår bufvudstad, i afseende å tekniska insigter och förmågor 

på en jemförelsevis ganska anspråkslös ståndpunkt. Numera har detta förhållande 

på ett glädjande sätt förbättrats, vi äga s. a. s. en hel korps af ingeniörer 

ocb tekniskt bildade personer. Derför torde äfven stadens anspråk på sin gasombudsman 

kunna ställas på vederbörlig höjd. 

Bortsedt från alla karaktersegenskaper — om hvilka det ju icke kan anstå 

mig att orda, huru magtpåliggande än dessa måste anses — ville jag således beteckna 

en verklig teknologisk bildning såsom en qvalifikation sine qua non, deruti 

inberäknad äfven en närmare bekantskap med gastekniken. — Det är, som sagdt, 

icke vid det normala kontrollörsarbetet, en högre qvalifikation ifrågakommer, utan 

vid förefallande abnormiteter af ett eller annat slag: vid inträffande fel och brister 

i gaslysningen, eller uti inrättningarna, vid uppkommen tvist med gasbolaget, vid 

mötande frågor om rörnätets utvidgning, vid frågor om fara och säkerhet om önskvärda 

förändringar (bland hvilka möjligen äfven den om gasverkets inlösen för kommunen) 

m. m. d. 

Hvad; särskildt beträffar bekantskapen med gasteknikens enskildheter, är 

detta fack, af lätt begripliga skäl, i vårt land en specialitet, åt hvilkeu just ingen 

ingeniör, utan särskild anledning kan finna mödan värdt, att egna någon närmare 

uppmärksamhet. Men den är tillika af sådan beskaffenhet, att hvar och en, som 

studerat teknologi samt egnat sig åt något praktiskt yrke, med största lätthet kan 

tillegna sig den nödiga specialkunskapen — om han blott finner sig dertill föranledd. 

Jag tror, att några veckors deråt egnadt verkligt studium och derpå en liten utflygt 

för att besöka några utländska (framför allt nordiska) gasverk, för en person af 

nämnda kategori skulle utgöra hela den förberedelse, ifrågavarande kompetens toge 

i anspråk. 

Det kunde möjligen emot denna min framställning invändas, att våra förhållanden 

öfverhufvudtaget äro alltför små och den ifrågavarande befattningen slutligen 

dock alltför oansenlig, för att rättfärdiga ett extra bemödande i afseende å platsens 

återbesättande. Jag kan härtill blott säga, att enligt min uppfattning gaslysningsintresset 

i vår hufvudstad ännu är i hög grad outveckladt. Ställningen för 20 år 

sedan medförde, att sjelfva. kontraktet emellan gaslysningsaktiebolaget och hufvudstaden 

i flere stycken, för den sistnämnda är i betänklig grad ofördelaktigt. Bestämningarna 

rörande gaslysningens utbredning (hvilken från början alltför knappt 

utstakades) hafva tvungit staden att, utmed den offentliga belysningen med gas, anlita 

en annan uppfinning än lysgas, och de lemna föga utsigt till försatt utvidgning 

af rörnätet; allt medan staden befinner sig i rask tillväxt. — Bestämningarna rörande 

gaskontrollen och den dermed sammanhängande ansvarigheten för gasbolaget äro 

intill denna stund s. a. s. omöjliga. — Icke heller ligger det i gaslysningens egen 

natur att förblifva inskränkt endast till kommunens förmögnaste befolkning, eller till 

en konsumtion hufvudsakligast blott i teatrar, butiker och verkstäder. Men totalkonsumtionen 

Csom enligt folkmängden kunde vara ojemförligt större än den är) visar 

hos oss sedan några år föga eller ingen tendens till stegring. Jag kan ej annat

tro, än att allt detta kunde erfara vigtiga förbättringar, om blott nödig sakkännedom 

i förbund med friska krafter egnades detta intresse. 

MAGISTRATEN 

•Med största högaktning. 

Aug*. F. Soldan. 

1 Bilaga B. 

Helsingfors. 

Den 17 Juni 1882. Till Helsingfors Stadsfullmäktige. 

N:o 176. 

Uti en till undertecknad aflåten skrifvelse har Direktorn för myntverket August 

Fredrik Soldan anmält sig vara sinnad att afgå från sin befattning såsom gaskontrollör 

för staden, såsnart en efterträdare kan varda utsedd. Med anledning härai 

har undertecknad för erhållande af annan kompetent person till gaskontrollör gjort 

förfrågan hos Ingeniören Herman Erik Gummerus, huruvida han vore villig att åtaga 

sig berörda sysslande: och som Ingeniören Gummerus, efter flagen kännedom om de 

änsagda befattning åtföljande skyldigheter, förklarat sig icke obenägen att emottaga 

sysslandet mot ett arvode af ettusen åttahundra å tvåtusen mark om året, får Magistraten 

som, med afseende derå att åt gaskontrollören redan vid tiden för det med 

gaslysningsaktiebolaget ingångna kontrakt eller år 1860 ansetts böra bestämmas ett 

årligt arvode af ettusen mark, finner den af Ingeniören Gummerus fordrade godtgörelsen 

ej vara för högt tilltagen, enär arbetet med sjelfva garantikontrollen, såsom 

kändt är, under de senaste åren betydligt ökats samt kontrollören, förutom den egentliga 

tillsynen öfver gasens lyskraft, numera och framdeles äfven har att, på 

sätt 2o § i gaslysningskontraktet föreskrifver, profva och stämpla gasmätare, äfvensom 

afgifna yttranden i hvarjehanda gaslysningen rörande frågor m. m., hos Herrar 

Stadsfullmäktige äran föreslå, att Ingeniören Gummerus blefve till gaskontrollör antagen 

emot ett arvode af ettusen åttahundra mark om året, så mycket hellre som 

stor vigt ligger derpå, att nu, då underhandlingar pågå om åstadkommande af nya 

för staden fördelaktigare bestämuingar om gaslysningen, ifrågavarande befattning handhafves 

af en så insigtsfull och för kommunens angelägenheter så varmt intresserad 

person som Ingeniören Gummerus det är. 

Direktorn Soldans omnämnda skrifvelse bilägges, med begäran att återfå densamma 

i sinom tid. 

På Magistratens vägnar: 

Oskar Palmgren. 

K. G. Kollin. 

7

B 

Till vällofliga Magistraten i Helsingfors. 

Bilaga C. 

Härmedelst får jag äran aflemna berättelse om gaskontrollen i Helsingfors under 

lysåret 1881—1882 samt tillika bilägga den under samma tid förda fotometriska 

dagboken jemte en tabellarisk öfversigt af kontrollresultaten. 

Nämnda handlingar utvisa, att fotometrisk gaspröfning under detta lysår blifvit 

utförd vid 83 tillfällen. — Härvid åligger mig dock att anmäla, det jag, under 

loppet af sistlidne vinter, i följd af inträffade sjukdomsfall, oftare än vanligt var 

nödsakad, att om gaspröfningens verkställande anlita Underdirektorn för myntverket, 

Herr J. C. Lihr, som äfven förut, under årens lopp, upprepade gånger i mitt ställe 

utfört detta göromål. 

Såsom af öfversigts tabellen lätteligen kan inhemtas har gasen under det nu 

afslutade lysåret synnerligen ofta befunnits icke uppnå den såsom tillbörligt minimum 

betraktade siffran af 12 normalljus. Gasens ljusstyrka understeg nämligen: 

den af 12 normalljus 65 gånger 

»5 5» IQ 51 ^ ?? 

samt utgjorde i medeltal för hela året: 10>95 normalljus. Men då, i likhet med vanliga 

förhållandet, ljusstyrkan äfven under detta lysår de första månaderna ofta uppnådde, 

ja oftast äfven ansenligen öfversteg 12 normalljus, var densamma under den 

mörkare och längre årstiden så mycket lägre. Från början af November intill lysårets 

slut blir medelsiffran (beräknad, likasom årsmedeltalet, enligt observationsaftnarnes 

resultat) endast 10,22 normalljus.*) 

Detta resultat, likasom det nästföregående lysårets (då ljusstyrkan, enligt 

enahanda norm, endast 10 gånger bland 72 uppnådde den af 12 normalljus) höra 

onekligen till de mest ogynnsamma årsresultat, som hos oss förekommit. — Hvad 

nu i fråga varande lysår beträffar, förefaller detta i allo oväntadt, i det att sistlidne 

vinter var en af de för vårt klimat allra mildaste. Men sjelfva sakförhållandet, 

nämligen en otillräcklig lyskraft hos gasen under senare år bör så mycket mindre 

nu lemnas oanmärkt, som detsamma knappast torde kunna undgå att ytterligare försvåra 

den redan i sig sjelf invecklade frågan om förbättrad formulering af gaskontraktet. 

— Bekanteligen var det Stockholms gaskontrakt af år 1853, som togs till förebild 

för det hos oss år 1860 uppgjorda. Särskildt öfvergingo de stockholmska 

bestämningarna om gasens ljusstyrka och gaskontrollen så godt som ordagrant i 

vårt kontrakt. Men dessa bestämningar voro, såsom ytterligt sväfvande, redan vid 

sistnämnda tid föråldrade. I Stockholm hade denna omständighet redan år 1873 

*) En närmare förklaring angående dessa siffrors betydelse har jag ansett lämpligast, att bifoga 

den öfversigtstabell, som åtföljer denna berättelse.

framkallat en ny uppgörelse af vissa punkter i kontraktet Det gällde då, att, med 

bibehållande af den ursprungligen öfverenskomna normen för gasens lyskraft, få 

denna norm lagligen så fastsälld, att densamma kunde effektivt kontrolleras; äfvensom 

att för framtiden förebygga en möjlig försämring af gasen i följd af förbättrade 

metoder att tillgodogöra dess lyskraft. De nya uppfinningar, som i detta syfte tid 

efter annan uppdyka — hvilka dock städse hänföra sig endast till stenkolsgasen, såsom 

den nästan öfverallt begagnade — borde nämligen billigtvis komma, icke blott 

gasbolagen, utan äfven kommunerne till godo. Men det visade sig vid nyssnämnda 

kontraktsrevision (1873) i Stockholm, att hvardera kontrahentens rättvisa anspråk 

utan svårighet kunde tillgodoses, blott i följd af den omständighet, att den stockholmska 

gaslysningens då varande faktiska tillstånd kunde såsom det ursprungligen 

aftalade erkännas och såsom lagligen giltig norm för framtiden fastställas. 

I alla fall synes det högeligen af omständigheterna påkalladt, att vår hufvudstad 

nu, i samband med den ombildning, dess gasinrättning som bäst undergår 

— i det att stenkolsgas införes — vidtoge definitiva åtgärder, för att få sitt kontrakt 

med bolaget tillbörligt rättadt i alla de punkter, som hänföra sig till gasens 

ljusstyrka, gaskontrollen och den med hvardera sammanhängande ansvarigheten för 

gasbolaget. Ty i och med stenkolsgasens införande synes en ny utväg öppnad att 

på ett omisstydligt och med all billighet öfverensstämmande sätt, äfven hos oss, förverkliga 

den ursprungligen aftalade normen. 

Frågan om denna angelägenhet bos oss behandlades, såsom kändt är, under 

loppet af ett par år af en dertill år 1877 utsedd komité, som dock icke lyckades 

bringa densamma till bestämdt resultat. Om våren 1880 upplöste sig denna komité 

samt öfverlemnade de i ärendet uppkomna handlingarna till mig, som i egenskap 

af gaskontrollör ansågs böra och kunna föra frågan till sitt slutliga afgörancle. 

Följande redogörelse skall utvisa, huruledes icke heller under sistförflutna år mitt 

enskilda bemödande i detta syfte uppnått målet: 

Såsom jag uti min senaste årsberättelse hade äran anmäla, ansågs ärendet 

för tillfället bero uppå anskaffandet af ett bättre exemplar af fotometrisk apparat, 

än det kort förut erhållna. En sådan, fullkomligt tillfredsställande apparat erhölls 

omsider från Berlin i December 1881. De härförinnan omtalade experiment, på 

grund af hvilka ett definitivt aftal emellan Ingeniör Bergroth och mig skulle uppgöras, 

företogs dock — i anseende till mellankomna hinder — icke förr, än den 7 

sistledne Mars. Under 4 möten utförde vi nu en serie af försök rörande normalljusens 

beskaffenhet. Försöken skulle än vidare fortsättas; men nya hinder mellankommo. 

Först vid tidpunkten af landtdageus afslutning, i början af Juni, kunde saken 

åter komma till tals. Och nu anmodade mig Ingeniör Bergroth att utan vidare 

uppgöra ett skriftligt förslag i ämnet, hvilket han sedan ville underställa gasaktiebolagets 

pröfning. 

På denna punkt står saken för det närvarande. Jag har icke inlemnat ett 

sådant förslag — af orsak, att jag, i följd af förändrade omständigheter, numera icke 

9

10 

ansåg mig böra göra det. En af dessa omständigheter var den ofvannämnda öfvergången 

till stenkolsgas. En annan är följande: 

Jag har under senare år genom tilltagande sjuklighet känt mig allt mera manad, 

att från min befattning med stadens gasfrågor afgå, och hade redan vid sistnämnda 

tillfälle fattat mitt beslut att så göra, så snart en efterträdare vore redo att 

omhändertaga ärendena. Medan jag nu för ingen del eftersträfvar att undandraga 

mig de göromål, en fortsatt förmedling vid kommunens i fråga varande intresse kan 

medföra — i fall min förmedling ännu anses af behofvet påkallad — tror jag mig 

likväl, sedan saken en gång kommit att draga så långt ut på tiden, att min helsa 

och mina krafter derunder hunnit betydligt försvagas, icke längre böra ikläda mig 

det stora ansvar, ett ensamt uppträdande såsom kommunens rådgifvare i närvarande 

fall, enligt min uppfattning innebär. — Det synes å ömse sidor billigt, att det förslag, 

jag möjligen ännu kan anses befogad att framlägga, af mig uppgöres i samråd 

med den, antagligen sakkunniga person, som skall efterträda mig i befattningen, och 

för hvilken den nya uppgörelsen kommer att ega en särskild och vigtig betydelse. 

Enligt häfdvunnen ordning torde slutligen en öfversigt af gaskonsumtionens 

närvarande ståndpunkt i hufvudstaden här vara på sin plats: 

Å r Privat konsumtion Gatubelysning Total konsumtion 

1880 15,339,149 4,146,416 19,485,565 

1881 16,691,091 4,221,997 20,913,088 

Tillökning 1,351,942 75,581 1,427,523 

Blindsund Kyrkslätt den 31 Juli 1882. 

Ang*. F. Soldan. 

Utdrag ur kontraktet om gaslysnings införande i Helsingfors. 

§ 26. 

Bilaga D. 

Bolaget förbinder sig att till lysningen använda gas, renad enligt de bästa, 

godkända methoder och af den styrka, att en brännare, beräknad att förtära fem kubikfot 

gas i timmen, skall gifva en låga, som i lyskraft och klarhet motsvarar tolf 

brinnande normala vaxljus, hvarmed i detta kontrakt förstås sådana, af hvilka sex

väga ett skålpund viktualievigt, livarje ljus af vid pass tretton verktums längd och 

förtärande trefemtedels lod vax i timmen. 

Men som gasmaterialiernas beskaffenhet och atmosferiska förhållanden kunna 

hafva betydligt inflytande på gasens lyskraft, komma de i § 35 bestämda påföljder 

icke att tillämpas, derest icke ljusstyrkan hos profbrännaren understiger den af tio 

normala vaxljus; och är bolaget, i händelse gasljuset icke befinnes motsvara det af 

tio sådana vaxljus, pligtigt att utan åtnjutande af särskild betalning använda den 

större myckenhet gas, som för tillvägabringande af en sådan ljusstyrka kan erfordras. 

Skulle profbrännaren med en förtäring af fyra kubikfot gas befinnas lysa starkare 

än tolf vaxljus får gasmängden för gatulyktorne i samma förhållande minskas. 

§ 27, 

På det gasljusets beskaffenhet må kunna kontrolleras, bör i någon offentlig 

byggnad anbringas en profbännare. Undersökning kan af Magistraten eller dess ombud 

när som helst, medan lysning pågår, företagas. Dervid bör „Bunsens" eller annan 

allmännare antagen fotometer, anskaffad på stadens bekostnad, användas. Hvarken 

reverberer eller glascylindrar må vid sådan profmätning anbringas. För utrönande 

huruvida gatulyktorne förses med gas till qvantitet och qvalitet i enlighet med 

hvad i kontraktet finnes bestämdt, äger Magistraten att vidtaga de åtgärder, som för 

undersökningen deraf anses mest ändamålsenliga; skolande instrumentalier och den 

gas, som för kontrollemes verkställande erfordras, på bolagets bekostnad anskaffas. 

§ 28. 

Gatulyktornas brännare skola i allmänhet vara i likhet med profbrännaren, 

beräknade att förtära fyra och en half kubikfot gas i timmen, men större lampor 

för torg och öppna platser erhålla brännare, afpassade efter den för en större ljusstyrka 

erforderliga myckenhet gas. 

§ 35. 

Skulle gaslågornas lyskraft befinnas mindre än § 26 bestämmer, bör bolaget 

efter skedd tillsägelse sådant ofördröjligen rätta, men om så, det oaktadt, ej sker, 

erkännes bolaget skyldigt att förutom det betalningen i samma mån minskas, utgifva 

ersättning med nedannämnde belopp, nemligen: 

l:o Om berörde minskning utgör åtta procent af hvad derom är såsom minimum 

stadgad t, tio rubel för hvarje dag. 

2:o Om minskningen utgör från och med åtta till och med sexton procent, 

femton rubel för hvarje dag. 

3:o Om minskningen utgör från sexton till och med tjugufyra procent, tjugu 

rubel för hvarje dag och så vidare i samma proportion. 

Från utgifvande af sådan ersättning, hvilken beräknas intill dess den bestämda 

ljusstyrkan är återställd, är bolaget fritt, derest med bevis som af Magistraten 

godkännes, styrkas kan, att ofvanberörde förhållande inträffat i följd af omständigheter, 

som icke kunnat förekommas. 

11

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri, 1883. 

i


i 



N:o 316. 

Staflsfullmälrtige i Helsingfors. 

1883. 


Uti skrifvelse till Drätselkammaren af den 10 sistlidne Oktober hafva Stadsfullmäktige 

meddelat Kammaren de vilkor, som Fullmäktige funnit böra å stadens sida 

uppställas för tilldelande åt Ingeniören D, Fraser af ansökt koncession å en spårvägsanläggning 

i denna stad, hvarjemte Fullmäktige anmodat Kammaren att, efter inhemtad 

underrättelse huruvida Herr Fraser vore villig att ingå på dessa vilkor, uppgöra 

förslag till koncessionskontrakt och insända det till Fullmäktiges skärskådande. 

Till följd häraf har Kammaren meddelat sig med Ingeniör Fraser i ärendet 

och fått af honom emottaga bilagda skrift *), deri han framställer sin önskan om vidtagande 

af särskilda uppgifna förändringar i de ofvan berörda vilkoren. Af dessa förslag 

till förändringar har Kammaren emellertid ansett följande icke kunna godkännas, 

nemligen: l:o) förslaget att koncessionären skulle befrias från skyldigheten att ombesörja 

renhållningen af den del utaf gata eller allmän plats, som ligger emellan spårvägsskenorna; 

ty detta skulle möta synnerliga praktiska svårigheter och leda till förvecklingar 

med de gårdsegare, hvilka renhållningen af de tillstötande gatuandelarne 

åligger; och 2:o) förslagen derom att koncessionären skulle vara skyldig att låta endast 

sådana jernvägsspår, som afgiftsfritt upplåtas till allmän person-trafik, korsa koncessionärens 

spår i samma plan samt vara berättigad att förse hvilka som helst andra 

gat- och vägsträckor inom stadens område, än de nu ifrågasatta tre spårvägslinierna, 

med spårvägar på enahanda vilkor, som blifva gällande för dessa linier, eller således 

med andras uteslutande; härigenom skulle nemligen för koncessionären faktiskt uppstå 

ett uteslutande monopol å spårvägsanläggning öfverhufvud i staden, ehuru ett sådant 

afsetts att tilldelas honom endast beträffande de tre nämnda linierna. Deremot måste 

det finnas billigt att, vid fråga om utvidgningar af spårvägsnätet, rättigheten till företagande 

af sådana främst hembjudes koncessionären. — De öfriga önskningsmål, Ingeniören 

Fraser uttalat, har Kammaren deremot funnit staden väl kunna tillmötesgå; 

likasom Kammaren ock, beträffande den tid af dygnet då spårvägen bör trafikeras och 

hvarom förut ej varit närmare bestämdt än att turerne skulle ega rum med högst 30 

minuters mellanskof, omfattat Herr Frasers uttalade åsigt, att åt koncessionären lämpligast 

skulle öfverlemnas att bestämma härom, endast med den inskränkning att minst 

tjugu turer dagligen borde expedieras från hvardera ändpunkten af hvarje linie. Då 

Kammaren derpå delgifvit Ingeniören Fraser sitt beslut i anledning af hans framställning, 

har han förklarat sig nöjd med detsamma. 

*) Se Bilaga A.

2 

I enlighet härmed och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan berörda, af 

Stadsfullmäktige härförinnan i förevarande afseende godkända bestämningar har Kammaren 

nu uppgjort härhos bilagda förslag till koncessionskontrakt emellan staden och 

Ingeniören Fraser eller det bolag, han komme att för ändamålet bilda. Och får Kammaren 

således vördsamt föreslå, det Fullmäktige ville besluta: 

l:o) att godkänna omordade förslag; 

2:o) att till vederbörlig ort ingå med framställning om tillstånd till anläggande 

af spårväg i Helsingfors i enlighet med detta förslag; och 

3:o) att, sedan nämnda tillstånd erhållits, åt Drätselkammaren öfverlemna att 

med vederbörande afsluta koncessionskontrakt. 

Ingeniören Frasers ofvanberörda skrift torde Kammaren framdeles återfå. 


E. Öhman. 

Lars Hornen. 

Koncessionskontrakt om anläggning* af spårvägar i Helsingfors stad. 

Åt Ingeniören Daniel Fraser, från denne stad, eller det bolag han kan för 

ifrågavarande ändamål bilda, meddelas härigenom koncession, att, med uteslutande af 

alla andra, anlägga och drifva spårvägar för person- och godsbefordran å nedannämnda 

linier inom stadens område på de i det följande upptagna vilkor: 

§ i. 

Koncessionen meddelas för en tid af trettio år, räknadt från den dag detta 

kontrakt afslutats, och afser följande linier: 

linien N:o 1, sträckande sig från villan Hagasund eller så nära Tölö sockerbruk, 

som markens stigning tillåter, utmed Östra Henriksgatan, Norra Esplanadgatan, 

öfver Salutorget och Vestra kajen, samt utmed Brunnshusvägen så långt stigningen 

derstädes sådant medgifver; 

linien N:o 2 med sträckning från Brunnshusvägen längs Bergmansgatan och 

derifrån å lämpligaste väg till Boulevardsgatan samt längs denna öfver Skillnaden till 

Norra Esplanadgatan, för att der förenas med linien N:o 1; och 

linien N:o 3 från Salutorget förbi Skatuddskanalen, längs Norra kajen till Elisabetstorg 

samt derifrån antingen utmed Elisabetsgatan, eller ock, i fall Norra kajen 

framdeles förenas med Brobergskajen och denna fortsattes till Långa bron, utmed 

nämnda kajsträcka till Unionsgatan; vidare längs denna gata, Trädgårds-, Fabians-och 

Wiihelinsgatorna till Mikaelsgatan samt utmed denna till Norra Esplanadgatan, der 

denna linie förenas med de öfriga. 

Angående linierna N:ris 2 och 3 gäller dock, att om synnerliga hinder i följd 

af stigningsförhållanden skulle finnas möta deras dragande i nu angifna sträckning,

eger koncessionären förelägga stadsmyndigheterna, till granskning och godkännande 

förslag till förändrad riktning af sagda linier. * 

Uppstår fråga om utvidgning af spårnätet och finna stadsmyndigheterna koncessionären 

hafva på ett tillfredsställande sätt fullgjort sina skyldigheter enligt detta 

kontrakt, skall, innan rättighet meddelas annan till anläggande och begagnande af nya 

spårvägar inom staden eller dess område, sådan rättighet hembjudas koncessionären. 

§ 

Angående ordningen för ofvannämnda spårvägars begagnande och tiden, då de 

skola vara färdiga för trafikering, gälla följande bestämningar: 

l:o) Inom ett år efter det förevarande koncessionsaftal afslutats skall arbetet 

vidtaga å linien N:o 1, och inom ytterligare ett år framåt skall denna linie vara färdig 

och till allmänt begagnande upplåten; och 

2:o) Inom högst sex år efter det linien N:o 1 begynt trafikeras skall, om denna 

linie då lemnar en nettovinst af minst sex procent å anläggningskapitalet, men i annat 

fall så snart vinsten uppgår till nämnda procenttal, anläggandet af linien N:o 2 vidtaga; 

och så snart äfven sistnämnda linie uppvisar samma resultat, skall jemväl arbetet 

å linien N:o 3 påbörjas. Begge dessa linier skola ock inom ett år efter det deras 

byggande, enligt hvad nu är sagdt, bordt vidtaga, vara färdiga och för trafikering 

upplåtna. 

§ 3. 

Koncessionären skall vidare vara underkastad följande bestämmelser: 

l;o) spårvägarne få icke utgöra hinder: 

för andra trafikerande att färdas öfver spåren eller att med åkdon, som icke 

äro enkom för spårvägar konstruerade, färdas längs med spåren; 

för anläggning och begagnande af banor för trafik med jernvägsvagnar från 

eller till bangårdar, hamnar, stadens packhus eller salutorg, och ej heller för anläggande 

och begagnande af sådana spår eller spårvägar, hvilka antingen alls icke eller 

ock afgiftsfritt upplåtas till allmänhetens begagnande; 

för ändring, omläggning eller reparation af gata och allmän plats, af rör- eller 

kloakledningar; och må af sådana anledningar härrörande af brott eller hinder i rörelsen 

å spårvägarne icke föranleda till några ersättningsanspråk. 

2:o) Koncessionären är skyldig att låta andra jernvägsspår och spårvägar, som 

med behörigt tillstånd anläggas, korsa koncessionärens spår i samma plan. 

§ 4. 

Beträffande det närmare utförandet af ifrågavarande arbete och handhafvandet 

af spårvägsinrättningen gälla för koncessionären följande föreskrifter: 

l:o) arbetet skall utföras i öfverensstämmelse med vederbörligen faststäld plan 

och under inseende af stadsmyndigheterna; 

2:o) spårvidden blir en meter, och spåren, hvilkas öfverkant skall ligga i gatans 

plan med de undantag, som kunna af krökningar påkallas, bildas af skenor, hvi- 

3

4 

lande på långsyllar, som äro omkring fyra tum breda och omkring sju tum djupa samt 

förses med nödiga tvärförbindningar; * 

3:o) arbetet utföres på det sätt, som är minst störande för den allmänna trafiken, 

och med största möjliga skyndsamhet, för hvilket ändamål de materialier, som 

erfordras såväl för den första anläggningen som spårvägarnes framtida underhåll, skola, 

såvidt ske kan, vara så tillredda, att de kunna i mån af arbetets fortskridande framföras 

och användas, så att gator och platser, hvarest spårvägarne framgå, må i minsta 

måtto med upplag af materialier belamras; 

4:o) Koncessionären vidkännes alla de kostnader, hvilka erfordras vid eller till 

följd af nedläggandet af spår och underlag, ehvad utgifterna förorsakats genom nödiga 

anordningar af terrängen, ändring eller flyttning af vatten- och gasledningar och trummor 

eller andra arbeten; 

5:o) Koncessionären bekostar och underhåller gatuläggningen inom spåren och 

till två fots bredd på hvardera sidan utanför desamma med enahanda materialier, 

hvarmed gatan i öfrigt är lagd eller kommer att läggas; åliggande det honom derjemte 

att på sin bekostnad bättra den skada, som till följd af spårvägen kan uppkomma på 

tillstötande gatläggning. Renhållningen af den del af gata eller allmän plats, som ligger 

emellan skenorna, skall likaledes af koncessionären bekostas. Från denna renhållningsskyldighet 

frikallas koncessionären dock under den tid af vintern, då andra åkdon 

i stället för spårvagnar af en ellerann an orsak begagnas; 

6:0) Koncessionären är skyldig att hålla spårvägarne med all deras materiel 

i ett godt och tidsenligt skick; och skola vagnarne till konstruktion och utseende vara 

lika beskaffade med de vid enahanda inrättningar å andra orter vanliga. Öfver vagnarnes, 

hästarnes, körsvennernes m. m. anständiga skick utöfvar polisens tillsyn; 

7:o) Spårvägarne må icke för allmän trafik öppnas förrän de blifvit vederbörligen 

afsynade och godkända. Drifkraften vid dem blir tills vidare hästkraft; men efter 

särskildt utverkadt tillstånd kan äfven annan drifkraft, hvars begagnande icke är förenadt 

med' eldfara eller störing af öfrig gatutrafik, framdeles komma till användning, 

om skäl finnes till sådan förändring; 

8:0) Trafiken bör af koncessionären oafbrutet underhållas med iakttagande af 

att åtminstone tjugu turer dagligen, enligt kungjord turlista, företagas från hvardera 

ändpunkten af hvarje spårvägslinie, hvilket antal turer icke får minskas utan stadsmyndigheternas 

begifvande. Skulle dock trafiken omöjliggöras af snöhinder, berättigas koncessionären 

att, om han så önskar, utbyta vagnarne emot andra lämpliga åkdon på 

medar. Skulle åter spårvägarne genom hopad snömassa blifva till hinder för öfrig samfärdsel, 

bör dessutom trafiken med vagnar på polisens tillsägelse afbrytas. Afbrytes 

deremot, utan dertill på förhand utverkadt tillstånd, rörelsen på hela spårvägen, eller 

någon del deraf, under mera än fyra dygn, och kan koncessionären ej visa, att sådant 

härrört af naturhinder eller annat olycksfall, som ej kan läggas bolaget till last, ega 

Stadsfullmäktige förklara koncessionen förverkad. 

9:o) Afgift för begagnande af ordinarie tur å spårväg får af koncessionären 

icke uppbäras med högre belopp än efter beräkning af tjugu penni för en tillryggalagd

sträcka af tillochmed en verst; och får koncessionären icke utan stadsmyndigheternas 

begifvande höja sina taxor för ifrågavarande afgifter utöfver de häraf följande maximibeloppen. 

Dock är det honom obetaget att med trafikerande enskildt öfverenskomma 

om pris för extra turer, likasom ock om tider för deras företagande; 

10:o) Koncessionen är förverkad, förutom uti det ofvanföre under mom. 8:0 

förutsedda fall, jemväl derest icke koncessionären inom ett år, räknadt från den dag 

då detta kontrakt blifvit afslutadt, till stadsmyndigheterna inlemnat fullständig plan 

för arbetets utförande och trafikens bedrifvande, eller derest icke anläggningen af de 

uppgifna linierna blifvit fullbordad inom den i § 2 härofvan derför bestämda tid; 

11 :o) Den erhållna koncessionen må icke å annan öfverlåtas utan att stadsmyndigheterna 

sådant medgifva; 

12:o) När koncessionstiden utgår eller koncessionen förverkas eller koncessionären 

hos staden anmäler sig vilja åt annan öfverlåta koncessionen, är staden berättigad 

att till sig lösa spårvägsanläggningen med dertill hörande redskap och dragare 

samt annan för spårvägsrörelsen nödig egendom för ett värde motsvarande medelnettoinkomsten 

under de tio sista åren, kapitaliserad efter sex procent, med afdrag af det 

värde, som af fem gode män anses nödigt för bringande af spårvägen och dertill hörande 

materiel i fullgodt skick. Denna lösningssumma må dock i ingen händelse öfverstiga 

halfannan gång den summa, som af samme gode män anses nödig för utförande 

af en helt och hållet ny spårvägsanläggning. Af desse gode män utser koncessionären 

tvenne och stadsmyndigheterna tvenne; desse fyra välja den femte, skolande, 

derest någondera parten underlåter att utse gode män eller de fyra utsedde icke blifva 

om valet af den femte ense, till Helsingfors stads rådstufvurätt öfverlemnas att fylla 

antalet. Vill staden vid koncesionstidens utgång begagna sig af nämnda lösningsrätt, 

bör den derom tillsäga koncessionären senast ett år före koncessionstidens utgång. 

Vill staden deremot icke då ännu begagna sig af sin lösningsrätt, må koncessionstiden 

utsträckas ytterligare tio år; efter denna tids förlopp står det ännu staden fritt att inlösa 

spårvägsanläggningen med dertill hörande redskap och dragare samt annan för 

spårvägsrörelsen nödig egendom för samma kapital, som vid den ursprungliga koncessionstidens 

utgång skulle varit tillfyllest, dock sålunda att det ofvan nämnda kapitalafdraget 

för anläggningens försättande i fullgodt skick fastställes efter den förlängda 

koncessionstidens utgång. Vill icke staden efter äfven denna tids utgång inlösa spårvägsanläggningen, 

eller kan nytt aftal om koncessionens förlängning icke träffas, är 

koncessionären skyldig att inom lämplig, af Guvernören i länet bestämd tid borttaga 

spårvägsanläggningen och sätta de gator och platser, hvaröfver den framgått, uti godt 

stånd, i öfverensstämmelse med hvad ofvan är stadgadt, vid äfventyr att sådant eljest 

af staden på koncessionärens bekostnad verkställes; 

13:o) Till säkerhet för de kostnader, som antingen kunna uppkomma i följd 

deraf att koncessionären icke ställer sig de i förevarande kontrakt ingående föreskrifter 

till efterrättelse, eller ock, i händelse koncessionen förverkas eller företaget nedlägges 

och icke af annan med stadens begifvande öfvertages, kunna blifva erforderliga för 

iståndsättande af gator och andra platser, skall koncessionären, innan arbetet får vid- 

5

6 

taga, hos Drätselkammaren deponera i räntebärande papper, hvilka af Drätselkammaren 

godkännas, en summa af tiotusen mark. Detta belopp skall alltid hållas oförminskadt; 

och skall derföre, i fall staden nödgats använda något deraf för arbetens verkställande, 

bristen genast af koncessionären fyllas; och eger staden, der detta ej af koncessionären 

fullgöres, hålla sig till hans öfriga tillhörigheter för beloppets fyllande. 

Först när staden icke vidare kan hafva något ersättningsanspråk emot koncessionären, 

må han återbekomma den deponerade säkerheten. Koncessionären äger deremot tillgodonjuta 

de å säkerhetshandlingarna upplupna räntor; 

14:o) Allt hvad här ofvan blifvit sagdt om koncessionären gäller vare sig att 

koncessionen kommer att utöfvas af sökanden, Ingeniören Fraser, eller af det bolag, 

som han kan för ändamålet bilda. 

Helsingfors, den

Bilaga Å. 

Till Drätselkammaren i Helsingfors. 

Vid uppsättandet af kontraktet om koncession å spårvägar i Helsingfors, beder 

jag att få föreslå följande små förändringar uti Spårvägsutskottets betänkande, nemligen: 

Uti klausulen e) föreslås att ordet gatudelar utbytes mot tillstötande gatläggning. 

Äfvenså torde förpligtelsen till renhållning emellan skenorna, som samma klausul 

bestämmer, kunna bortlämnas, på den grund, att det redan åligger gårdsägare att 

hålla gatudel ren, och emedan spårväg torde väl minska, men ingalunda öka, bildandet 

af orenlighet; derjemte får gårdsägare förmånen att icke behöfva underhålla gatläggningen, 

som är föreslaget att spårvägen skall göra, såväl emellan skenorna som en aln 

å hvardera sidan. 

Klausulen h) bör förändras så att den får följande lydelse, nemligen: Koncessionären 

är skyldig att låta andra jernvägsspår, hvilka ej mot af gift upplåtas till allmän 

persontrafik, men som med behörigt tillstånd anläggas, korsa sina spår i samma plan. 

Klausulen k) torde äfven med fördel kunna förändras sålunda att efter ordet 

turer tillsättes under minimum och efter taxa tillsättes utöfver maximi. — Äfvenså 

vore önskligt att få följande tillägg neml.: Dock må med enskild person eller personer 

öfverenskommas om pris för extra tur. 

Förutom dessa förändringar uti Spårvägsutskottets betänkande, bedes att i 

kontraktet få intaget följande tillägg, beträffande linien N:o 2 & 3, nemligen att de 

anläggas i sinom tid, såvida icke oöfvervinnerliga hinder möta, hvad stigningen beträffar, 

då i så fall förslag till annan riktning bör föreläggas stadens myndigheter. 

Alla öfriga gator och vägar inom stadens område bör det stå Koncessionären 

fritt att förse med spårvägar, då föregången anmälan derom blifvit gjord hos stadsmyndigheterna, 

på enahanda vilkor som förestående linier. 

-g-**-! 


David Fraser.

N s o StaMnllmäMp i Helsingfors, 

Utskottsbetänkande i fråga om fastställande af inqvarteringstariff 

för hyresåret 1883—1884 m. m. 

Vid sitt sammanträde den 16 dennes beslöto Stadsfullmäktige att åt ett särskildt 

utskott, till livars medlemmar undertecknade vid samma tillfälle utsågos, uppdraga 

att afgifva yttrande med anledning af bilagda handlingar, nämligen: 

l:o) Magistratens skrifvelse af den 28 December 1882, hvarmedels Magistraten, 

med anhållan »om vidtagande af den åtgärd sakens beskaffenhet påkallar», till Stadsfullmäktige 

öfversändt bestyrkta afskrifter af Inqvarteringsnämiidens den 31 föregående 

Oktober uppgjorda »förslag till den ersättning i penningar, som den i Helsingfors 

förlagda militären under nästinstundande hyresår från den 1 Juni 1883 till den 

1 Juni 1884 eger åtnjuta i stället för rum och öfriga inqvarteringsförmåner in natura», 

äfvensom af Inqvarteringsnämndens skrifvelse af den 23 December 1882 angående 

särskilda tillägg och förändringar i detta förslag. Sistnämnda handlingar äro af 

följande lydelse: 

Förslag 

till den ersättning i penningar, som den i Helsingfors förlagda militären under nästinstundande 

hyresår från den 1 Juni 1883 till den 1 Juni 1884 eger åtnjuta i stället 

för rum och öfriga inqvarteringsförmoner in natura. 

Motsvarande 

klass 

För 

månad 

För 

helt kr 

i civil tjenst. Fmk. p:i. Fmk. p:i. 

n En gift general 375 — 4,500 

En ogift general 334 — 4,008 — 

III En gift generallöjtnant 300 — 3,600 — | 

n En ogift generallöjtnant 267 — 3,204 - — 

IV En gift generalmajor 267 — 3,204 — 

J J En ogift generalmajor 229 — 2,748 — 

v En gift stabsofficer, hvilken är regementsbefälhafvare 

eller åtnjuter regementsbefälhafvares 

233 — 2,796 — 

200 — 2,400 —

2 

VI--VIII En gift öfverste, öfverstelöjtnant och major som 

ej åtnjuter förenämnde rättigheter 158 — 1,896 — 

En ogift dito dito 125 — 1,500 — 

IX-X En gift kapten eller stabskapten 120 — 1,440 — 

il En ogift dito dito 84 — 1,008 — 

XI-I1X En gift löjtnant eller underlöjtnant och fänrik . 84 — 1,008 — 

En ogift dito dito 54 — 648 — 

Ett soldatqvarter för 10 man 50 — 600 — 

Ett kansli- eller arkivrum 20 | — 240 — 

Anmärkning: Stabs- och öfverofficerare som icke äro regementsbefälhafvare 

eller åtnjuta regementsbefälhafvarerättigheter, äfvensom vid militären anstälde civile 

tjenstemän af V—XIV klasserna, erhålla ersättning för stallrum endast för det antal 

hästar, för hvilka fourage bestås enligt stat och utbetalas sådan ersättning åt dem, 

som åtnjuta fourage för två hästar med 100 mark och för en häst med 60 mark om 

året. Helsingfors den 31 Oktober 1882. 

På Inqvarteringsnämndens vägnar : 

F. Mansner. 

B. Sirén. 

INQVARTERINGSNÄMNDEN 

i 


Helsingfors, den 23 Dec. 1882. pm Magistraten i Helsingfors. 

N:o 113. 

Jemte skrifvelse af den 31 sistlidne Oktober insände Inqvarteringsnämnden till 

Magistraten, i följd af derom erhållen föreskrift, förslag till hyresmedel-tariff för den 

ryska militär, som under nästkommande hyresår 1883—1884 kommer att förläggas i 

Helsingfors stad. Detta förslag var uppstäldt efter härintills följda grunder och upptog 

förty endast hyresbeloppet för de skilda militära graderna tillkommande lokaler 

samt för truppernas kansli- och arkivrum, men icke något hyresanslag för de i § 7 af 

Nådiga Inqvarterings Reglementet af den 19 Januari 1876 omförmälde särskilda militärförvaltningar, 

af hvilka följande för närvarande äro i Helsingfors stationerade, nemligen: 

Finländska militärdistriktets stab, Distriktskonseljen, Distriktsintendents styrelsen, 

Distrikts artilleristyrelsen, Distrikts ingeniör styrelsen, Distrikts medicinal styrelsen och Distrikts 

gendarme styrelsen samt Styrelserna för militära byggnaderna utom fästningarne, 

för 23:e infanteridivisionen och för 23:e artilleribrigaden. Likaledes upptager berörda för-

slag icke något särskildt hyresanslag till anskaffande af logis för till inqvartering berättigade 

militärpersoner, hvilka i följd af tillfällig kommendering härstädes äroibehof af bostad, 

äfvensom för härvarande ryska truppers judiska synagoga och mohamedanska bönehus. 

Emedan alla dessa militärförvaltningar och inrättningar, med undantag af styrelsen 

för 23:e infanteridivisionen, som är inlogerad uti kronans hus, nu äro inqvarterade 

uti genom Inqvarteringsnämndens försorg upphyrda lokaler, får Nämnden, för 

den händelse sådant äfven framdeles komme att ske, äran anhålla om Magistratens 

benägna åtgärd derhän att hyresbeloppet också för de för ifrågavarande militära förvaltningar 

och inrättningar erforderliga lokaler för nästkommande hyresår 1883—1884, 

på sätt i Nådiga Förordningen af den 18:e Januari 1882, angående grunderna för militär 

inqvartering i Finland, stadgas, så fort sig göra låter närmare bestämmas, och har 

Nämnden, med afseende å de stora och i stadens centrum belägna kostsamma lokaler, 

hvilka härintills i allmänhet tagits i anspråk för bemälde militära förvaltningar, samt 

i närmaste öfverensstämmelse med för dessa lokaler nu utgående hyror, ansett sig böra 

föreslå hyresbeloppet för desamma, inberäknadt nödig ved till lokalernas eldning, till 

450 mark per rum; och får Inqvarteringsnämnden tillika hemställa om icke det kunde 

tillåtas Nämnden att emot för hyresåret afgifvande skild redovisning, få upphyra erforderligt 

logis för sådana till inqvartering berättigade militärpersoner, hvilka i följd af 

tillfällig kommendering härstädes äro i behof af bostad, äfvensom att för truppernas 

judiska synagoga och mohamedanska bönehus få anskaffa behöfliga lokaler, enär kostnaden 

för förstnämnda logis svårligen på förhand kan beräknas och såväl judiska som 

isynnerhet den mohamendanska kultens seder och bruk äro af sådan beskaffenhet att 

lokaler sannolikt endast med svårighet och mot hög hyresersättning kunna för dem 

anskaffas, derest de nu upphyrda af en eller annan orsak komme att uppsägas. Upplysningsvis 

får Inqvarteringsnämnden dock meddela att följande hyresbelopp för innevarande 

utgå: för en å Kleinehs hotel upphyrd lokal, å sju boningsrum, för till staden 

i tillfälliga tjensteuppdrag ankommande militärpersoner, med 4,000 mark, hvilken 

summa likväl befunnits vara otillräcklig och förty för nästkommande hyresår förslagsvis 

borde bestämmas åtminstone till 5,000 mark, samt för judiska synagogan, för tre 

rum, med 800 mark äfvensom för mohamedanska bönehuset, för tre rum och kök, med 

1,400 mark finskt mynt, hvartill kommer för sistnämnde tvenne lokaler nödig ved till 

rummens eldning. 

På Inqvarteringsnämndens vägnar: 

F. Mansner. 

B. Siren.

4 

2:6) Inqvarteringsnamndens skrifve se af den 12 Januari 1883, hvilken likaledes 

åtföljes |af här ofVan intagna handlingar i bestyrktJafskrift samt for öfrigt är af 

följande innehåll: 

1NQVARTERINGSNÄMNDEN 

Helsingfors, ^^ Herrar Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

Helsingfors, den 12 Jan. 1883. 

N:o 7. 

Enligt § 8 mom. a. i den för Inqvarteringsnämnden fastställda instruktion af 

den 25 Januari 1878 åligger det Nämnden att årligen inom Februari månads utgång 

uppgöra samt till granskning och godkännande öfverlemna ett på gångbara priser grundadt 

förslag till den ersättning i penningar som får erbjudas inqvarteringsberättigad 

i stället för qvarter och förmåner in natura under nästp af oljande hyresår. 

Ehuruväl Nämnden, i följd af Magistratens i skrifvelse för den 21 nästvikne 

Oktober derom meddelade föreskrift, afgifvit förslag till tariff för hyresmedel i stället 

för natura-qvarter för den ryska militär, som under nästinstundande hyresår komme 

att förläggas härstädes samt Nämnden sedermera, med afseende derå att den ersättning, 

som från den 1 Juni 1884 tillkomme kommunen för upphyrda natura-qvarter möjligen 

kunde komma att baseras på ännämnda tariff, i skrifvelse af den 23 nästvikne Detember 

hos Magistraten framhållit nödvändigheten att utverka bestämmelse rörande hyresbeloppet 

för de här förlagda större militära styrelserna oeh embetsverken samt för 

anskaffande af lokaler för mohamedanska bönehuset oeh judiska synagogan oeh för de 

i tillfälliga tjensteuppdrag till staden anländande militär-personer, — har Nämnden 

dock, till fullgörande af föreskriften i åberopade instruktion, trott sig böra till Herrar 

Stadsfullmäktige insända afskrift af ej mindre omförmälda hyrestariff för hyresåret 

1883—1884, än af sistnämnda till Magistraten aflåtna skrifvelse. 

Då emellertid någon ersättnings- eller hyrestariff i det syfte Kejserliga förordningen, 

angående grunderna för militär inqvartering, gifven den 18 Januari 1882, innehåller 

och bestämmer, snarligen icke torde vara att emotse, hvaremot samtliga för 

natura-inqvarterings utgörande afslutade kontrakt, hvilka uppgå till ett antal af 48 

och representera en årlig hyressumma af 74,800 mark, eller något derutöfver, måste 

dels under denna månad dels under Februari ocli Mars månader uppsägas eller förnyas, 

får i sammanhang [ härmed hos Herrar Stadsfullmäktige Nämnden äran förfråga 

huru med de upphyrda natura-lokalerna samt om dem afslutade kontrakt bör förfaras. 

Att låta med upphyrande af rum bero, torde icke vara att tillgodose kommunens bästa, 

enär dessa styrelser hafva behof af stora lokaler, af hvilka flere äro mera centralt 

belägna samt nästan omöjliga att anskaffa efter tiden för hyresaftals afslutande, samt

då endast emot stegrade hyresbelopp. Många ganska svära samt med dryga omkostnader 

förenade förvecklingar skola uppstå om ej det närvarande förhållandet om inqvarteringens 

utgörande kan förlängas intill dess att närmare bestämda stadganden i 

ämnet hunnit emanera, hvadan Nämnden, med uppmärksammande härom, får äran 

hemställa huruvida icke, då Kejserliga Senaten i skrifvelse från Militie Expeditionen 

af den 17 Mars 1882 förordnade att inqvarteringen skulle under det nu löpande hyresåret 

utgöras i enlighet med inqvarteringsreglementet af den 19 Januari 1876 med 

tillämpning af 1881 års tariff samt derjemte tillförsäkrade kommunen full ersättning för 

dessa utgifter, Herrar Stadsfullmäktige funne skäl vara för handen att söka utverka 

enahanda bestämmelse för det nästinstundande hyresåret 1883—1884. 

På Inqvarteringsnämndens vägnar: 

Aiig. Bergenstrål©. 

B. Siren. 

De handlingar, hvilka sålunda hänskjutits till utskottets öfvervägande, beröra 

hufvudsakligen tvänne frågor. Den ena gäller åstadkommandet af en, i överensstämmelse 

med stadgandet i § 5 i Kejserliga Förordningen af den 18 Januari 1882, angående 

grunderna för militärinqvarteringens utgörande i Storfurstendömet Finland, uppgjord 

inqvarteringstariff för hyresåret 1883—1884, enligt hvilken staden skulle vara 

berättigad att af ryska Riksskattkammaren utbekomma hyresersättning för de qvarter 

som upplåtas åt ryske militärpersoner och ryska militära inrättningar, hvilka i stället 

för hyresmedel vilja åtnjuta af kommunen anvisadt qvarter. 

Den andra frågan åter angår de åtgärder, som böra vidtagas, för att staden 

skall kunna för nästinstundande hyresår hafva i beredskap nödiga lokaler till bestridande 

af den natura-inqvartering, som möjligen kommer att påfordras. 

Hvad först beträffar bestämmandet af en inqvarteringstariff, stadgas i § 5 af 

nyssnämnda förordning af den 18 Januari 1882 att densamma, för så vidt den angår 

rysk militär och ryska militära inrättningar, skall fastställas af vederbörande myndighet 

i Kejsaredömet årligen i öfverensstämmelse med de hyrespris, som, på grund af 

Kommunalstyrelsernas uppgifter, blifvit af Senaten och Generalguvernören för de 

skilda kommunerna godkända; hvilka uppgifter af Generalguvernören genom Ministerstatssekreteraren 

insändas till vederberörande Minister i Kejsaredömet. 

Med anledning af de uppgifter som ingå ingå i föreliggande handlingar, har 

utskottet förskaffat sig upplysning om de åtgärder som redan vidtagits för åstadkommande 

af en dylik inqvarteringstariff, och har dervid erfarit följande: 

Den 12 Oktober sistlidet år afläts ifrån Militieexpeditionen i Kejserliga Sena- 

5

6 

ten till Guvernören i Nylands län en skrifvelse, hvari Guvernören anbefaldes att »i 

det afseende § 5 uti Nåd. Förordningen den 18 Januari 1882, angående grunderna för 

militärinqvarteringens utgörande i Storfurstendömet Finland, innehåller, oförtöfvadt af 

vederbörande myndigheter i städerna Helsingfors och Lovisa infordra prisuppgifter eller 

förslag till tariff å de ersättningar, som för möjligen erforderlig inqvartering af 

rysk militär under nästinstundande hyresår från den 1 Juni 1883 till samma dag 1884 

borde utgifvas», hvarvid tillika föreskrefs att militärens inqvarteringsförmåner skulle 

anses och beräknas enligt de uti Nåd. Inqvarteringsreglementet af den 19 Januari 1876 

bestämda grunder. Dessa uppgifter borde af Guvernören till Kejserliga Senaten in- 4 

sändas så snart ske kunde och ovilkorligen senast innan utgången af nästinstundande 

November månad, hvarjemte Guvernören borde utlåta sig om, huruvida uppgifterna 

voro med verkliga prisförhållanden å orterna öfverensstämmande. 

På grund af denna föreskrift anmodade Guvernören i länet medels skrifvelse 

af den 17 Oktober Magistraten i Helsingfors att så fort ske kunde och senast inom den 

15 förstinstundande November till Guvernören inkomma, i det afseende § 5 uti nyssaberopade 

Kejs. Förordning innehåller, med äskade, »af vederbörande myndighet upprättade» 

prisuppgifter. Och i skrifvelse af den 21 Oktober vände sig då Magistraten 

till Inqvarteringsnämnden med anhållan om förenämnda uppgifter, hvilka skulle till Magistraten 

insändas senast inom den 10 nästinstundande November. 

Men emedan § 8 mom. a i den för Inqvarteringsnämnden faststälda instruktion 

af den 25 Januari 1878 stadgar att Nämnden årligen inom Februari månads utgång 

eger uppgöra samt till granskning och godkännande öfverlemna »ett på gångbara 

priser grundadt förslag till den ersättning i penningar, som får erbjudas inqvarteringsberättigad 

i stället för qvarter och förmoner in natura under nästpåföljande hyresår», 

— så fattades Magistratens omförmälda föreskrift af Nämnden antagligen såsom 

åsyftande blott detta sedvanliga årsförslag. På grund deraf uppgjorde Nämnden och 

insände till Magistraten det ofvanför intagna förslaget, hvilket, såsom upprättadt blott 

i öfverensstämmelse med föregående årsförslag, icke afsåg att utgöra en sådan grund 

för bestämmandet af stadens ersättning för inqvarteringstungans utgörande, som i oftanämnda 

förordning af 1882 omnämnes, hvarjemte detsamma, såsom af Inqvarteringsnämnden 

ofvanintagna skrifvelser framgår, äfven för öfrigt var ofullständigt. 

Oaktadt dessa brister blef detta »förslag» den 4 November 1882 af Magistraten 

till Guvernören insändt, såsom varande den af Guvernören »infordrade tariff å 

ersättning i stället för natura-inqvartering för ryskmilitär», och af Guvernören aflemnades 

förslaget till Militieexpeditionen i Kejserliga Senaten, med uppgift tillika att 

uppgifterna deri voro med verkliga prisförhållandena å orten öfverensstämmande. 

Då nu emellertid i § 5 af Kejs. Förordningen den 18 Januari 1882 uttryckligen 

stadgas att ifrågavarande tariff skall grundas på kommunalstyrelsernas uppgifter, 

samt Helsingfors Stadsfullmäktige likväl icke blifvit satta i tillfälle att uttala sig om 

de prisuppgifter, som uti detta afseende inlemnats, hvilka tillika äro af den art, att, 

ifall inqvarteringstariffen för nästkommande hyresår uteslutande baserades på den-

samma, staden ofcvifvelaktigt komme att lida stor förlust, får utskottet föreslå att Stadsfullmäktige 

vill besluta 

att fordersammmast till Hans Kejserliga Majestät ingå med en 

underdånig skrifvelse af följande lydelse: 

»St. A. K. o. St. 

Uti Eders Kejserliga Majestät Nådiga Förordning angående grunderna för militärinqvarteringens 

utgörande i Storfurstendömet Finland, gifven den 18 Januari 1882, 

stadgas, att kostnaderna för beredande af qvarter åt rysk militär och ryska militära 

inrättningar skola kommunerna i Finland ersättas af Riksskattkammaren i Kejsaredömet, 

enligt tariff som årligen fastställes af vederbörande myndighet i Kejsaredömet, 

i öfverensstämmelse med de hyrespris, som, på grund af Kommunalstyrelsernas 

uppgifter, blifvit af Eders Kejserliga Majestäts Senat för Finland och Generalguvernören 

för de skilda kommunerna godkända. 

Under det pågående hyresåret, från den 1 Juni 1882 till samma dag 1883, 

har den Helsingfors stad tillkommande ersättningen för åt rysk militär upplåtna qvarter, 

på grund af Militieexpeditionens i Kejserliga Senaten skrifvelse af den 17 Mars 

1882, förskottsvis utbetalts af finska Kronan enligt grunderna i Nådiga Inqvarteringsreglementet 

af den 19 Januari 1876 och med tillämpning af de för hyresåret 1881— 

1882 faställda hyrespris. 

Men denna anordning synes blott varit provisoriskt gällande för det löpande 

hyresåret, och torde derför, vtd fastställandet af den Helsingfors stad tillfallande inqvarteringsersättningen 

för nästkommande hyresår 1883 — 1884, föreskrifterna i 1882 

års Nådiga Förordning komma att tillämpas. 

Med anledning af en skrifvelse från Magistraten i Helsingfors af den 28 December 

1882, hvilken kommit Helsingfors Stadsfullmäktige tillhanda; den 7 innevarande 

Januari, hafva Stadsfullmäktige emellertid nu erfarit, att på grund af Militieexpeditionens 

skrifvelse till Guvernören i Nylands län af den 12 Oktober 1882, Magistraten i 

Helsingfors redan den 17 Oktober förlidet år af Guvernören anmodats att inkomma, i 

det afseende § 5 i ofvannämnda Nådiga Förordning af den 18 Januari 1882 innehåller, 

med af vederbörande myndighet upprättade prisuppgifter eller förslag till inqvarteringstariff 

för hyresåret 1883—1884. 

Likaså hafva Stadsfnllmäktige inhemtat, att, enligt Magistratens föreskrift, af 

Inqvarteringsnämnden i staden ett förslag i nyssnämndt afseende upprättats, hvilket 

förslag — ehuru detsamma af Nämnden uppgjorts i öfverensstämmelse med de årsförslag, 

som Nämnden äfven förut på grund af sin instruktion haft sig ålagdt att till 

stadsstyrelsen aflemna, för beräknande af den ersättning som ryska militärpersoner, på 

grund af § 9 i 1876 års Nådiga Inqvarteringsreglemente, äro berättigade att åtnjuta 

i stället för natura-inqvartering, samt oaktadt det sålunda icke varit afsedt att utgöra 

den grund, enligt hvilken stadens ersättning för inqvarteringen framdeles borde beräknas, 

och i följd deraf icke heller fullständigt upptagit alla de i § 7, jemförd med § 21, i 

nyssåberopade inqvarteringsreglemente omfö^mälda lokaler, — emellertid af Magistraten 

7

8 

utan Stadsfullmäktiges hörande, insändts till Guvernörsembetet, hvarifrån detsamma 

ytterligare torde expedierats till Militieexpeditionen, för att tjena som bas för bestämmandet 

af stadens inqvarteringsersättning för nästkommande hyresår. 

Enär dock, såsom af nedanstående ytterligare framgår, de prisuppgifter, hvilka 

sålunda aflemnats, både äro ofullständiga och delvis af den art, att genom deras läggande 

till grund för ifrågavarande ersättning stor förlust skulle åsamkas staden, i följd 

af skilnaden mellan den verkliga inqvarteringskostnaden och den ersättning staden enligt 

tariff komme att uppbära, samt då dessa uppgifter, hvilka enligt § 5 af ännämnda 

1882 års Nådiga Förordning borde afgifvas af kommunalstyrelsen, nu aflemnats utan 

att Stadsfullmäktige på något sätt satts i tillfälle att pröfva desamma, så våga Stadsfullmäktige 

i djupaste underdånighet anhålla att Eders Kejserliga Majestät, till afböjande 

af den betydliga förlust, som annars skulle drabba staden, Nådigst ville låta, 

vid fastställandet af inqvarteringstariffen för Helsingfors stad för hyresåret 1883—1884, 

taga i betraktande följande tillägg och ändringar i de genom Magistraten härförinnan 

insända prisuppgifterna å qvarter m. m. Dessa ändringar hafva redan framhållits i 

en från Inqvarteringsnämnden den 23 December 1882 till Magistraten aflåten skrifvelse, 

hvilken jemväl torde blifvit till Guvernören i länet insänd, men då det är Stadsfullmäktige 

obekant, huruvida densamma till Eders Kejserliga Majestät öfverlemnats, 

tillåta sig Stadsfullmäktige att här upprepa desamma. 

Det af Inqvarteringsnämnden uppgjorda, ofvanberörda förslaget upptog endast 

hyresbeloppet för personer i de skilda militära graderna tillkommande boningslokaler 

samt för truppernas kansli- och arkivrum, men icke något hyresanslag för de i § 7 af 

Nådiga Inqvarteringsreglementet af den 19 Januari 1876 omförmälda särskilda militärförvaltningar, 

af hvilka följande för närvarande äro i Helsigfors stationerade, nämligen: 

Finländska militärdistriktets stab, Distriktskonseljen, Distriktsintendentstyrelsen, 

Distriktsartilleristyrelsen, Distriktsingeniörstyrelsen, Distriktsmedicinalstyrelsen och Distriktsgensclarmstyrelsen 

samt Styrelserna för militära byggnaderna utom fästningarne, 

för 23:e infanteridivisionen och för 23:e artilleribrigaden. Likaså upptog nämnda förslag 

icke något särskildt hyresanslag till anskaffande af logis för till inqvartering berättigade 

militärpersoner, hvilka i följd af tillfällig kommendering härstädes äro i behof 

af bostad, äfvensom för härvarande ryska truppers judiska synagoga och mohamedanska 

bönehus. 

Samtliga ofvannämnda militärförvaltningar och inrättningar, med undantag af 

Styrelsen för 23:e infanteridivisionen, som är inlogerad i kronans hus, hafva fortfarande 

under loppet af flere år varit inqvarterade uti af staden upphyrda qvarter, för hvilka 

sammanlagda årliga hyressumman uppgår till omkring 70,000 mark; och med afseende 

å de stora och i stadens centrum belägna kostsamma lokaler, hvilka härintills 

i allmänhet tagits i anspråk för bemälda militära förvaltningar, samt i närmaste överensstämmelse 

med för dessa lokaler utgående hyror, hafva Stadsfullmäktige ansett sig 

böra hos Eders Kejserliga Majestät i underdånighet anhålla att hyresbeloppet för desamma, 

inberäknadt nödig ved för lokalernas uppvärmning, måtte bestämmas till 450 

mark pr rum om året.

Kostnaderna för anskaffandet af logis åt sådana till inqvartering berättigade 

militärpersoner, hvilka i följd af tillfällig kommendering härstädes äro i behof af bostad, 

hafva härförinnan beräknats till 4000 mark, men i sjelfva verket hafva dessa 

kostnader i icke ringa mon befunnits öfverstiga denna summa, hvarför Stadsfullmäktige 

jemväl underdånigst anhålla om upptagande i tariffen af ett belopp af 5000 mark 

för detta ändamål. 

Hvad åter beträffas hyresprisen för de till judisk synagoga och mohamedanskt 

bönehus upplåtna lokalerna, hafva de härförinnan årligen stigit till följande belopp: 

för judiska synagogan, innehållande tre rum, till 800 mark. samt för mohamedanska 

bönehuset, omfattande tre rum och kök, till 1,400 mark, förutom nödig ved till dessa 

lokalers uppvärmning; och våga Stadsfullmäktige underdånigst uttala den förhoppning 

att äfven dessa summor skola varda uti den ifrågavarande tariffen upptagna. 

Ytterligare anse sig Stadsfullmäktige pligtige framhålla att samtliga afgifna 

prisuppgifter, både de som förut genom Magistraten aflemnats och de ofvan anförda, 

hänföra sig uteslutande till bestämningarna i det fortfarande gällande Nådiga Inqvarteringsreglementet 

af den 19 Januari 1876, Skulle emellertid genom det nya Inqvarteringsreglemente, 

som, i öfverensstämmelse med hvad i sista §:n af 1882 års Nådiga 

Förordning säges, framdeles torde komma att i Nåder utfärdas, kommunens skyldighet 

att i förekommande fall utgöra inqvartering utsträckas äfven till andra ändamål än de 

som faststälts genom § 7, jemförd med § '21, i nyssberörda Inqvarteringsreglemente 

af 1876, så torde rättvisligen få förutsättas att staden i sådan händelse komme att åtnjuta 

full ersättning för den ökning i inqvarteringsbesväret, som derigenom blefve densamma 

åhvälfd. 

För den händelse åter, att Eders Kejserliga Majestät, i motsats till hvad^Stadsfullmäktige 

i underdånighet ansett sig kunna hoppas, icke skulle täckas fästa Nådigt 

afseende vid deras förevarande framställning, våga Stadsfullmäktige slutligen underdånigst 

anhålla, att för hyresåret 1883—1884 samma förfarande i afseende å liqviderandet 

af den Helsingfors stad tillfallande inqvarteringsersättningen måtte fastställas, som 

på grund af Militieexpeditionens i Eders Kejserliga Majestäts Senat för Finland skrifvelse 

af den 17 Mars 1882 iakttagits under nu löpande hyresåret, nämligen att hela 

den faktiska kostnaden för inqvarteringen förskottsvis ersatts staden af finska Kronan. 

St. A. K. o. St. etc.' 1 

Beträffande åter den af Inqvarteringsnämnden väckta frågan om de åtgärder 

som böra vidtagas, för att staden skall kunna utan svårighet under nästa hyresår bestrida 

den inqvartering som kan påfordras, har utskottet visserligen funnit en fördelaktig 

lösning af densamma förbunden med många svårigheter, då någon hyrestariff ännu 

icke tinnes faststäld, samt icke ens, på sätt § 2 mom. 2 af 1882 års förordning förutsätter, 

någon kungörelse emanerat angående det antal rum, hvartill ryske militärper- 

9

10 

söner i förekommande fall äro berättigade, medan å andra sidan den sedvanliga tiden 

för upphyrande af rum i staden för nästkommande hyresår samt för uppsägning af 

gällande hyreskontrakt inom kort utgår. Emellertid har utskottet ansett det mest antagligt, 

att ungefär samma inqvartering, som under pågående hyresår af staden utgjorts, 

äfven under nästkommande år torde ifrågakomma, hvarför det vore för staden 

fördelaktigast, om Inqvarteringsnämnden, utan att försumma tiden för hyresaftals ingående, 

skulle för stadens räkning upphyra så många lämpliga lokaler som pröfvas 

nödiga, dock med* iakttagande deraf, att för de militära styrelseverken och förvaltningarna 

lika stora lokaler som härintills bibehållas endast i det fall, att nämnda inrättningar 

påyrka det. 

Utskottet föreslår derföre, att Stadsfullmäktige ville besluta: 

att till svar å Inqvarteringsnämndens skrifvelse af den 12 innevarande 

Januari anmoda Nämnden, att hos vederbörande inqvarteringsberättigade 

militärförvaltningar underrätta sig om, huruvida de anse 

sig vara i ovilkorligt behof af sådana lokaler som de härförinnan åtnjutit, 

samt att derefter på grund af mottagna uppgifter och den kännedom 

Nämnden kan förskaffa sig angående behofvet af qvarter för 

inqvarteringens bestridande under nästkommande hyresår, utan dröjsmål 

skrida till upphyrande af erforderligt antal lämpliga lokaler. 

Helsingfors den 2? januari 1888. 

Wilh. Brummer. 

Carl Gust. Borg. J. G. Sohliuan, 

Helsingfors, J. Sitnelii arfvingars tryckeri, 1883.

N:o StaflsfnllmäKti£e i Helsingfors, 1883. 

Utskottsbetänkande angående förslaget till nytt reglemente 

för börsauktionerna i staden. 

Den 8 sistlidne Juni hafva Stadsfullmäktige uppdragit åt undertecknade, 

såsom ett särskildt utskott, att till Stadsfullmäktige inkomma med utlåtande i 

anledning af G-uvernörsembetets bilagda remiss af den 19 föregående Maj, hvarigenom 

Stadsfullmäktiges till Hans Kejserliga Majestät ställda underdåniga yttrande 

infordrats rörande en af Fullmäktige för Handelsföreningen härstädes ingifven 

ansökan om stadfästelse å ett nytt reglemente för börsauktionerna i staden. 

Den af Fullmäktige för Handelsföreningen i sådant syfte ingifna ansökningen 

är af följande innehåll: 

Stormägtigste, Allernådigste Kejsare och Storfurste. 

Hos Eders Kejserliga Majestät få i djupaste underdånighet fullmäktige 

för handelsföreningen i Helsingfors anhålla om Nådig stadfästelse af närslutna 

förslag till förändradt reglemente för börsauktioner i Helsingfors. 

De skäl, som föranledt fullmäktige att redan nu underdånigst ansöka om 

ändring i det af Eders Kejserliga Majestät den 3 September 1879 faststälda reglemente 

för sagda börsauktioner, hafva varit dels behofvet af en lindrig förhöjning 

i den börsmäklaren tillkommande provision för försäljning af värdepapper 

äfvensom nödvändigheten att förtydliga några stadganden i det nuvarande reglementet, 

särskildt i fråga om hvad med „återrop och återgång" skall förstås, dels 

och förnämligast önskan att på en ort i Finland åstadkomma börsauktioner å handelsvaror 

partivis. 

Det har härvid ingalunda undfallit Fullmäktige, att Eders Kejserliga Majestät 

vid fastställandet af det nu gällande reglementet för börsauktioner å värdepapper 

icke ansett sig kunna för tiden bifalla en då jemväl framstäld underdånig 

anhållan om rätt till anställande af börs auktioner å varor. Men fullmäktige hafva 

trott, att detta Eders Kejserliga Majestäts beslut föranledts företrädesvis deraf 

att i det förslag till reglemente, som fullmäktige vid berörda tillfälle till Eders 

Kejserliga Majestät inlemnade, börsauktioner å värdepapper och varubörsauktioner 

icke tillbörligen åtskiljts från hvarandra. Till sin natur äro de dock i sjelfva 

verket väsendtligen olikartade och påkalla derför i vissa delar olika bestämninningar. 

Ty medan öfvergången från hand till hand af värdepapper är ytterst lätt 

och man derför utan fara kan åt en börsmäklare öfverlemna att, der säljaren icke 

önskar gifva sig vid auktionen tillkänna, öfvertaga ansvaret för det såldas leve-

2 

rerande, kan sådant svårligen medgifvas eller befinnas lämpligt, då fråga är om 

handelsvaror af allehanda slag. Möjligheten af tvist om den levererande varans 

godhet eller öfverensstämmelse med det, som vid utropet utlofvats, ligger så nära 

nära till hands att det är nödvändigt att fritaga börsmäklaren från allt ansvar 

härutinnan. Dessutom böra varorna kunna levereras ej blott å auktio isorten utan 

i annan finsk hamn eller viss jernvägsstation i landet, om man skall kunna pär 

räkna större deltagande och utbildandet efterhand af en gemensam börsplats för 

landet. — Fullmäktige hafva derför vid uppgörandet af sitt nya förslag sökt, för 

så vidt angår varubörsauktioner, strängt vidhålla den princip, att förhållandet 

må gestaltas alldeles såsom om aftal träffats direkt mellan säljare och köpare, endast 

att priset bestämmes genom stegring af tillstädeskomne spekulanter och att 

stipulationerna vid aftalet upptagas af mäklaren i slutsedeln samt ytterligare bestyrkas 

genom det af den öfvervakande tjenstemannen förda protokoll, hvarigenom 

allt bevisningen för hvardera parten, i händelse af tvist, blir vida säkrare 

än vid aft^l vanligen är fallet. 

I enlighet härmed har i förslaget åtskilnad blifvit gjord mellan fondbörsoch 

varubörsauktioner. Hvad de senare angår, har uppstälts den fordran, att säljaren 

eller den, som svarar för levere r andet af varan, alltid skall vid utropet 

namngifvas, på det hvarje spekulant må, såsom annars vid uppgörande af aftal, 

pröfva, huruvida han finner det rådligt att inlåta sig i affärstransaktioner med 

den, som säljer. Säljaren åter förklaras berättigad att af okänd köpare eller annars, 

der han finner sådant nödigt, fordra handpenning. — Lika litet som beträffande 

varans levererande, är börsmäklare medlare i fråga om betalningens erläggande; 

denna bör af köparen utgifvas direkte till säljaren vid det försåldas emottagande. 

Varan bör vidare kunna säljas att levereras antingen omedelbart eller 

inom viss, om ock kortare termin. Utom att det ligger i sakens natur, att rådrum 

för emottagandet måste gifvas, då varan levereras å mera aflägsen ort, bör 

man förutse en mängd fåll, då säljaren föryttrar varor, dem han först inom någon 

tid kan leverera. En handlande kan till exempel sälja så kallad flytande 

last, det är varor, som äro destinerade och på väg till någon ort, en tegelfabrikant 

kan sälja, hvad som är under tillverkning, men först efter någon tid blir 

färdig vara o. s. v. — Slutligen torde böra framhållas att fullmäktige ansett nödigt 

förebygga, att varor må i alltför små partier utropas, enär annars de större 

partihandlandenes intresse för dessa auktioner skulle slappas. Grenom fixerande 

af visst stycke- eller kollytal kan emellertid icke bestämmas hvad med större 

parti skall förstås, enär varorna till sin beskaffenhet och sitt värde äro inbördes 

så ofantligt olika. Men fullmäktige hafva trott ändamålet vinnas genom fastställandet 

af en slagafgift för hvarje utropadt parti samt genom bestämningen att 

denna afgift ej må tillfalla mäklaren, som sålunda ej har något intresse att föreslå 

en för honom endast besvärlig försäljning i små partier. Den föreslagna slagafgiften, 

25 penni, skall vid större partier ej väga mycket, men är tillräckligt stor 

att förekomma utminutering i smått.

Då i hvärje land, der omsättningen är helst något lifligare, en eller flere, 

för vidsträckta trakter gemensamma, varubörser med till dem hörande auktioner 

utbildat sig och visat sig medföra synnerligen lyckliga följder, i ty att det verkliga 

marknadspriset, det verkliga förhållandet mellan tillgång och efterfrågan 

framträdt och säljare bäst funnit köpare, synes åstadkommandet af en dylik varubörs 

så mycket hellre önskvärd i vårt land, som af naturförhållanden är så stor 

del af året afstängdt och hvarest just till följd deraf så ofta måste inträffa, att 

en partihandlande öfverskattar det kommande behofvet å en ort af en vara och 

förser sig med alltför stort lager deraf, medan å en annan ort just samma slags 

vara har god åtgång. För åstadkommandet af en gemensam varubörs har också 

redan ofta röster i landet höjt sig. Senast vid det allmänna köpmannamötet i 

Helsingfors år 1881 uttalades den önskan, att en gemensam börs i sagda stad 

skulle bringas till stånd och såsom en af de nödvändiga förutsättningarna framhölls, 

att rätt till anställande af varubörs auktioner skulle vinnas. 

Något intrång på auktionsverkets i staden inkomster skola dessa börsauktioner 

å partier af frivilligt till auktion anmälda handelsvaror icke medföra. Ty 

dylika partier försäljas ej å auktionskammaren, dels emedan försäljningsprovisionen 

är mycket större, men framförallt emedan denna provision måste erläggas 

äfven i det fall att det pris, som bjudes, icke konvenerar säljaren och denne sjelf 

nödgas återinropa sin vara. Också hade stadens myndigheter, då fullmäktiges 

förut omförmälda, tidigare ansökning i enahanda syfte till deras hörande öfverlemnades, 

för sin del intet att i detta afseende emot ansökningen erinra. Staden 

skall i sjelfva verket genom dessa varubörs auktioner vinna en icke obetydande 

inkomst, som den nu alldeles icke har. Tilläggas må slutligen att väl i Stockholm 

förhållandena gestaltat sig så att varuauktionerna å börsen förmedlas af 

auktionskammaren, men denna af historiska förhållanden betingade anordning 

återfinnes ej annorstädes och synes endast vara egnad att onödigtvis inveckla 

saken. 

Underdånigst hysande den tillförsigt, att Eders Kejserliga Majestät i betraktande 

af det ofvan anförda nådigst skall finna skäl medgifva rätt till anställande 

af de nu föreslagna varubörsauktionerna, hvilka, om de i sin mån komme 

att bidraga till åstadkommande af en gemensam verklig varubörs för vårt land, 

skulle för utvecklingen af våra kommersiela förhållanden blifva af stor betydelse, 

framhärda med djupaste undersåtliga vördnad och trohet 

N. Wavulin. 

C. O. Lindström. 

O. Kjällmanson. 

Stormäktigste, Allernådigste Kejsare och Storfurste 

Eders Kejserliga Majestäts 

underdånigste och tropligtigste undersåtar 

Fullmäktige för Handelsföreningen i Helsingfors: 

A. F. Wasenius. 

Leon. Borgström. A. Ferlmann. 

B. Rudolpk. C. M. Eskolin. 

HJ. Schildt. 

Th. Wegelim. 

3

4 

Förslaget till nytt reglemente åter har följande lydelse: 

Reglemente 

för börsauktioner i Helsingfors stad. 

§ l. 

Fondbörs auktion eller sådan börsauktion, vid hvilken försäljas obligationer, 

aktier och dylika värdepapper, förrättas i Helsingfors första helgfria onsdag 

i hvarje månad. 

Varubörsauktion eller sådan börsauktion, vid hvilken frivilligt till auktion 

anmälda handelsvaror försäljas partivis enligt profver eller annan qvalitetsbestämning, 

förrättas i Helsingfors första helgfria fredag i hvarje månad. 

Förenämnda börsauktioner vidtaga å uppgifne dagar klockan ett efter 

middagen och fortgå, derest myckenheten af det till försäljning anmälda sådant 

påkallar, ej mindre samma dagar till klockan tre eftermiddagen, än närmast påföljande 

helgfria dag från klockan ett till klockan tre eftermiddagen. 

Skulle framdeles finnas behöfligt att dylika auktioner förrättas oftare, eger 

Guvernören i Nylands län derom förordna. 

§ 2. 

Börsauktionerna förrättas af den eller de bland stadens edsvurne mäklare, 

som emottagit försäljningsuppdraget, samt i lokal, som för ändamålet blifvit af 

fullmäktige för handelsföreningen anskaffad, och om hvilken bör i landets officiela 

tidningar genom fullmäktiges försorg kungöras. 

§ 3. 

Börsauktionernas lagliga gång öfvervakas af en dertill, på fullmäktiges 

anhållan, af stadens magistrat förordnad tjensteman, som i protokoll antecknar 

förloppet vid auktionen. 

§ 4. 

Säljare bör före auktionstimmans ingång sjelf eller genom befullmäktigadt 

ombud till auktionsförrättaren aflemna skriftlig uppgift å de värdepapper eller 

varupartier, som han önskar afyttra, och utsätte dervid, om han så för godt finner, 

det eller de pris, hvarunder försäljning icke må ega rum. Då fråga är om 

försäljning af varupartier, bör säljare vidare, likaledes före auktionstimmans ingång, 

till auktionsförrättaren aflemna profver eller annan q valitetsbestämning beträffande 

de till försäljning anmälda varor. 

För öfrigt eger säljare, sjelf eller genom ombud, bevaka sin rätt. 

Om. vid fondbörsauktion, säljarens namn vid utropet uppgifvits, är han 

sjelf för det såldas åtkomst, och beskaffenhet ansvarig samt skyldig att mot det

vid auktionsförrättningen fäststälda pris tillhandahålla köparen det försålda; men 

om säljarens namn icke varder uppgifvet, åligger sagda ansvar auktionsförrättaren, 

som då jemväl, mot erhållande betalning utlemnar hvad såldt blifvit. 

Vid varubörsauktioner bör städse, innan utropet för spekulanterne tillkännagifvas 

säljarens namn, orten, antingen i finsk hamn eller vid viss jernvägsstation 

i landet, hvarest, äfvensom tidpunkten, antingen genast eller å viss 

dag senast inom tre månader, då varan skall levereras. Och åligger det säljaren 

att till köparen eller dennes rättsinnehafvare å uppgifven ort och tid, mot erhållande 

betalning, genast utlemna hvad såldt blifvit till sådan godhet, som profven 

utvisa eller annan qvalitetsbestämning angifver; ersätte annars skadan. 

§ 6. 

Har säljare faststält ett pris, derunder försäljning ej inå ega rum, bör den 

auktionen förrättande mäklaren genast vid utropet af varan uppgifva detta lägsta 

pris. Göres intet anbud till detta lägsta pris eller deröfver, eger återgång af 

försäljning rum. 

§ 7. 

Kommer försäljning till stånd, men köparen är okänd eller säljare eller 

auktionsförrättare annars anser för sin säkerhet erforderligt att handpenning erlägges, 

må sådant ej vägras, vid äfventyr att det försålda annars genast ånyo utropas. 

Bortgår då samma vara till mindre summa än vid första utropet, skall 

skilnaden af första inroparen godtgöras. I handpenning må ej fordras mer än 

högst tio procent af försäljningspriset. Handpenningen omhändertages af auktionsförrättaren, 

som deröfver bär till köparen utfärda qvitto. 

§8. 

Öfver hvarje försäljning skall genast eller omedelbart efter auktionens 

slut upprättas och såväl säljare som köpare tillställas en kortligen affattad slutsedel, 

innehållande säljarens namn, der sådant är vid auktionstillfället uppgifvet, 

köparens namn, det såldas benämning, myckenhet och pris, orten hvarest, och 

tidpunkten då det sålda skall levereras och emottagas samt andra vid auktionen 

faststälda vilkor, äfvensom förrättnings dagen och auktionsförrättarens namnunderskrift. 

§ 9. 

Betalningen för det, som å fondbörsauktion försåldt blifvit, erlägges af 

köparen, efter som å auktionen före utropet blifvit tillkännagifvet, vid det försåldas 

emottagande hos säljaren eller auktionsförrättaren, antingen genast eller å 

viss uppgifven dag innan påföljande veckas utgång. 

Betalningen för det, som å varubörsauktion försåldt blifvit, erlägges af 

köparen till säljaren vid det försåldas emottagande å den dag, som för varans levererande 

vid auktionen faststäld blifvit. Försummar köpare att å sagde dag ombesörja 

varans omhändertagande, svare han för all skada, som deraf härflyta kan. 

Vid liqviden mellan säljare och köpare är den sistnämnde berättigad att 

5

6 

såsom liqvidationsmedel använda auktionsförrättares qvitto öfver emottagen handpenning, 

men bör i sådant fall å samma qvitto anteckna bemyndigande för säljaren 

att de deponerade medlen hos auktionsförrättaren lyfta. 

§ 10. 

De profver å varor, livilka till förrättare af varubörsauktion blifvit före 

auktionen öfverlemnade, skola af densamme i säkert förvar hållas minst en månad 

efter den bestämda levereringsdagen samt derutöfver, om köpare eller dennes 

rättsinnehafvare, sjelf eller genom ombud, inom sagda tid hos auktionsförrättare 

anmäler att tvist om varans leverering eller godhet uppstått. 

§ 11. 

För det, som å börsauktion såldt blifvit, erlägger säljaren till auktionsförrättaren 

en provision, som utgår med tre mark för tusendet af försäljningssumman 

för det å fondbörsauktion försålda och sju mark femtio penni för tusendet 

af försäljningssumman för det å varubörsauktion försålda, och är auktionsförrättaren 

i alla de fall, då betalningen af köpeskillingen skall erläggas af köpareil 

direkte till säljaren och icke till auktionsförrättaren, berättigad att, före 

auktionen, af säljare fordra säkerhet för erläggandet af förenänmda provision. 

För hvarje parti varor, som å varubörsauktion i ett utrop utbjudet blifvit, 

erlägger säljaren vidare en slagafgift, stor tjugufem penni. 

Förstnämnda provision fördelas mellan Helsingfors stad, den tjensteman, 

som öfvervakat auktionen, och auktionsförrättaren, sålunda att en tredjedel deraf 

tillfaller stadskassan, en sjettedel förenämnde tjensteman och återstoden auktionsförrättaren, 

hvilken det åligger ej mindre ombesörja att stadens andel varder behörigen 

till stadskassan inlevererad, än äfven tillhandahålla den, som öfvervakat 

auktionen, hvad honom derför tillhör. 

Slagafgiften inkasseras af auktionsförrättaren och inlevereras af honom 

till fullmäktige för handelsföreningen, hvilka ega använda de sålunda inflytande 

medlen till bestridande af kostnaden för börslokalen. 

§ 12. 

För annonsering om börsauktion och vård af varuprofver, der sådant ifrågakommer, 

eger auktionsförrättare af säljare uppbära ersättning, beräknad enligt 

grunder, som af fullmäktige för handelsföreningen bestämmas. 

§ 13. 

Vid återgång af försäljning, hvarom i § 6 talas, erlägges icke någon 

provision, men är säljare skyldig utgifva den slagafgift för å varubörsauktion 

utropade varupartier äfvensom den ersättning för annonsering om börsauktion 

och vård af varuprofver, som i §§ 12 och 13 omförmälas.

Utskottet har vid granskningen af det föreliggande förslaget ansett att 

från synpunkten af stadens fördel någon gensaga icke borde göras mot dess godkännande. 

Utskottet har nämligen trott att det föreslagna införandet af börsauktioner 

å varor, hvilket utgör hufvudsyftet med den ifrågasatta förändringen 

af det nu gällande börsreglementet, utan att i nämnvärd mon kunna skada stadens 

intresse genom minskande af auktionsverkets inkomster, vore väl egnadt att 

höja affärsverksamheten å orten samt dymedels bidraga till stadens förkofran. 

Stadsfullmäktige hafva också redan förut tillstyrkt en af Handelsföreningen i 

ungefär samma syfte gjord tidigare framställning, hvarför någon invändning mot 

förslaget ur sådan synpunkt så mycket mindre torde ifrågakomma. 

Då emellertid åtskilliga ändringar i förslaget befunnits önskliga, dels för 

undvikande af otydlighet, dels af andra orsaker, som här nedan skola anföras, 

föreslår utskottet 

att Stadsfullmäktige ville genom Magistraten till högvederbörlig 

ort insända ett underdånigt yttrande af följande 

lydelse : 

„St. A. K. o. St. 

Medels Civilexpeditionens i Eders Kejserliga Majestäts Senat för Finland 

remiss af den 16 sistlidne Maj, som genom Gruvernörsembetet i länet och Magistraten 

härstädes tillställts Helsingfors Stadsfullmäktige, har Stadsfullmäktiges 

underdåniga utlåtande infordrats angående en af Fullmäktige för Handelsföreningen 

i denna stad gjord ansökning om fastställande af nytt reglemente för börsauktionerna 

i staden. På grund deraf få Stadsfullmäktige, jemte återsändande 

af remisshandlingarne, i underdånighet anföra följande: 

Den hufvudsakligaste ändring af det bestående, som det föreslagna reglementet 

åsyftar, gäller införandet af försäljning å börsauktion af varor som icke 

är o tillstädes eller ännu finnas till. Grenom denna auktionsform utsträckes auktionsbegreppet 

betydligt utöfver hvad detsamma härintills hos oss ansetts omfatta. 

Såsom äfven Fullmäktige för Handelsföreningen i sin underdåniga ansökan 

framhålla, kräfves vid anordnandet af ett dylikt försäljningssätt särskilda bestämningar 

till förebyggande af förvecklingar mellan köpare och säljare; och de 

stadganden, Handelsfullmäktige i detta afseende föreslagit, förefalla jemväl Stadsfullmäktige 

i allmänhet lämpliga och tillfyllesgörande. Dock synes det enligt 

Stadsfullmäktiges åsigt icke nödigt att för undvikande af slika tvister försaka 

de fördelar, som möjligheten att anonymt försälja äfven varupartier onekligen 

innebär; hvarför Stadsfullmäktige för sin del önskade underdånigst hemställa, 

huruvida icke äfven vid börsauktion å varor säljarens namn kunde lemnas ouppgifvet, 

så framt varan finnes till hands vid auktionstillfället samt mäklaren är 

villig att åtaga sig hemulsmanna-ansvaret. 

Hvad åter beträffar den af Handelsfullmäktige uttalade åsigten att genom 

varubörsers inrättande härstädes varunoteringar kunde åstadkommas, hvilka skulle 

7

8 

motsvara det verkliga marknadspriset, kan deremot visserligen invändas, att det 

åsyftade ändamålets vinnande stundom kunde försvåras derigenom, att personer, 

hvilka funne det med sitt intresse förenligt att åstadkomma låg prisnotering å 

en vara, skulle utbjuda dylik vara på leverans genom osolid säljare, men då anställandet 

af börsauktioner å varor komme att medföra andra väsentliga fördelar, 

anse sig Stadsfullmäktige underdånigst böra förorda deras anordnande. 

I afseende å andra vigtigare ändringar i det förevarande förslaget hafva 

Stadsfullmäktige väl icke kunnat undgå att finna, det den nu föreslagna förhöjningen 

af provisionen vid försäljning å fondbörs icke kan bidraga till att öka 

försäljningarna inom denna gren, men med afseende å nödvändigheten att äfven 

tillgodose mäklarens anspråk på skälig ersättning hafva Stadsfullmäktige dock 

velat tillstyrka förh öjningen. 

Beträffande detaljbestämningarne i förslaget hafva Stadsfullmäktige funnit 

skäl till följande erinringar: 

§ 1. I första momentet af denna § synes böra införas ett tydligt stadgande 

derom, att äfven vid fondbörsauktion icke någon exekutiv försäljning kan 

ifrågakomma. Denna princip, som uttalats redan i Eders Kejserliga Majestäts 

Nådiga kungörelse af den 3 September 1879, angående tillstånd att i Helsingfors 

anställa börsauktioner å obligationer, aktier och dylika värdepapper, torde nämligen 

fortfarande på goda skäl böra vidhållas, och i afseende å varubörsauktioner 

nämnes också i det föreliggande förslaget uttryckligen att vid desamma endast 

frivillig försäljning af varor kan ega rum. — I tredje momentet af samma § 

stadgas, att, ifall vid börsauktion mängden af det till försäljning utbjudna sådant 

påkallar, auktionen skall fortsättas påföljande helgfria dag; men då möjligt 

är att försäljningen icke ens då hinner slutföras, torde ordet „dag" böra utbytas 

mot „dagar". — I slutmomentet synes åter initiativet till anordnande af tätare återkommande 

börsauktioner böra tillerkännas någon myndighet, som omedelbart kan 

hafva kännedom om behofvet deraf, hvarför Handelsfullmäktige borde medgifvas 

rätt att i sådant afseende göra framställning hos Gruvernören. 

§ 2. Emedan förslaget icke innehåller något stadgande om det förfarande, 

som vid börsauktion bör iakttagas, exempelvis i afseende å anmälning till försäljning, 

och icke heller rörande den ordning, enligt hvilken framdeles flera mäklare 

vid samma auktion ega verkställa försäljning, anse Stadsfullmäktige att Fullmäktige 

för Handelsföreningen borde berättigas att i händelse af behof i detta 

afseende utfärda speciela föreskrifter. Stadsfullmäktige hemställa derför, huruvida 

icke denna § kunde erhålla följande innehåll: „Börsauktionerna förrättas af 

den eller de bland stadens edsvurne mäklare, som emottagit försäljningsuppdraget, 

samt i lokal, som för ändamålet blifvit af Fullmäktige för Handelsföreningen anskaffad 

och hvarom genom desses försorg skall i landets officiela tidningar kungöras 

; egande bemälde Fullmäktige derhos att, om de anse sådant nödigt, utfärda 

ordningsregler för börsauktionerna, innefattande bland annat föreskrifter beträffande 

ej mindre sättet för värdepappers och varors anmälande till försäljning

samt tillkännagifvande om hvad till försäljning anmälts, än ock ordningen för 

de skilda försäljningsnumrens utbjudande". 

§ 4. Enär bestämmandet af den tid, inom hvilken anmälan om försäljning 

bör ega rum, synes böra till de detaljföreskrifter, om Ii vilka nyss nämndes, borde 

här bestämmas att sådan anmälan skall göras före auktionstimmens ingång, eller 

inom den tid dessförinnan som af Handelsfullmäktige tilläfventyrs fastställes. 

Inom samma tid borde äfven profven eller de andra qvalitetsbestämningarne å de 

till försäljning anmälda varorna aflemnas. — Sista momentet i denna § torde såsom 

betydelselöst kunna utgå. 

§ 5. Alldenstund första momentet i denna § enligt den föreslagna lydelsen 

förefaller Stadsfullmäktige otydligt, skulle Stadsfullmäktige för sin del vilja' 

föreslå följande formulering deraf: „Om vid fondbörsauktion säljarens namn icke 

blifvit af auktionsförrättaren uppgifvet, eger den sistbemälde ansvara för att det 

försålda till uppgifvet belopp och af behörig beskaffenhet emot utfäst betalning 

till köparen utlemnas; men om säljarens namn vid auktionen uppgifvits, ansvarar 

säljaren ensam för leveransens behöriga fullgörande". — Den i senare momentet 

ingående inskränkningen, att å varubörs till salu utbjuden vara skall levereras 

antingen i finsk hamn eller vid viss jernvägsstation i landet, kunna Stadsfullmäktige 

icke finna af behofvet påkallad, då ju leveransorten synes kunna äfven 

på annat sätt med erforderlig noggrannhet bestämmas. — Beträffande leveranstiden 

synes åter för vissa fall,, exempelvis leverering af en fartygslast, erfordras 

längre tid än en dag; men då det å andra sidan är af vigt att denna tid icke 

utsträckes alltför långt, borde dock en maximitid af förslagsvis 10 dagar bestämmas. 

— Slutligen tyckes den skadeersättning, som enligt förslaget skulle åligga 

säljaren blott vid försäljning å varubörsauktion, böra ega rum äfven vid försäljning 

å fondbörsauktion. 

§ 6. Det här använda uttrycket att „återgång af försäljning" skall ega 

rum, ifall intet anbud göres, som uppgår till det af säljaren uppgifna lägsta priset, 

förefaller icke sakenligt, då i sjelfva verket någon försäljning i sådan händelse 

icke egt rum. 

§ 9. I öfverensstämmelse med Stadsfullmäktiges under § 5 gjorda förslag 

att leveranstiden skall utsträckas utöfver en dag, önskade Stadsfullmäktige 

att i af seende å betalningens erläggande föreslå den bestämning, att betalningen 

skall erläggas å viss dag eller, ifall leveransen sker under flera dagar, i mon af 

leveransens fortgång. 

§ 10. Den köpare här medgifna rätten att yrka på bevarandet af de varuprof, 

enligt hvilka försäljning å varubörs egt rum, utöfver den vanliga tiden af en månad, 

borde enligt Stadsfullmäktiges tanke medgifvas äfven säljare, då det jemväl 

för denne kan blifva nödvändigt att ådagalägga, att det levererade öfverensstämmer 

med profven eller de andra qvalitetsbestämningarne. 

§ 13. Med afseende å hvad ofvan nämnts angående § 6, torde orden: 

„Vid återgång af försäljning, hvarom i § 6 talas" böra utbytas mot exempelvis: 

9

10 

„Då, såsom i § 6 är nämndt, försäljning af ett å varubörsauktion utbjudet varuparti 

ej kommit till stånd, utan varan afslås för säljarens räkning" etc. — Derjemte 

böra hänvisningarna till §§ 12 och 13 ändras till §§ 11 och 12. 

St. A. K. o. St. etc". 

Helsingfors den 30 Januari 1883. 

R. Elvingf. 

Å. Laurell. M. Svensson. 


Stadsfullmäktige i Helsiiiefors. 

Handlingar angående bestämmandet af tolagsafgiften i Helsingfors för 

åren 1883—1892. 

GUVERNÖREN 

i 

NYLANDS LÄN. 

LANDSKANSLIET. 

Helsingfors, d. 15 dec. 1882. 

Jfe 2,083. 

Till Magistraten i Helsingfors stad. 

Sedan genom Nådiga förordningen af 'den 20 nyssvikne november stadgats 

att, med bibehållande af den nu gällande och sednast uti förordningen af den 31 december 

1877 fastställda grund för tolagsafgiftens beräknande, sagda afgift skulle från 

och med den 1 januari 1883 intill utgångeu af år 1892 bestämmas till någon viss 

procent af tullsatsen å den tolagsbeskattning underkastade varan, på sätt nådiga kungörelsen 

angående tillämpningen häraf, daterad förstberörda dag, närmare innehölle, 

varder Magistraten, jemlikt Kejserliga Senatens befallning, härmed anmodad att 

skyndsamt affordra Stadsfullmäktige i Helsingfors stad förslag till det procenttal af 

tullsatsen, hvartillåtolagen anses böra i staden uppbäras, med iakttagande, vid uppgörande 

af detta förslag, att det i åberopade kungörelse bestämda högsta procenttal 

icke öfverskrides; skolande det uppgjorda förslaget, åtföljdt ej mindre af Magistratens 

yttrande samt uppgift å det belopp, hvartiil tolagen eller ock tullinkomsterna i 

staden sedan år 1878 årligen uppgått, än äfven af öfriga upplysningar, hvilka för 

pröfningen af förslaget kunna anses nödiga, till mig ofördröjligen insändas för att 

till Kejserliga Senaten i afseende å pröfning och stadfästelse öfverlemnas. 

I sammanhang härmed och då den för staden nu gällande tolagsprocenten 

blifvit fastställd att fortfara endast till utgången af innevarande år, samt Kejserliga 

Senaten i betraktande deraf, att endast kort tid i berördt hänseende numera återstår, 

funnit godt tillåta att, derest ny bestämning i ämnet innan detta års slut icke hinner 

komma till stånd, staden må än vidare och intill dess sådant nytt bestämmande 

varder mecldeladt, dock icke längre än till utgången af April månad nästinstundande 

år 1883, tillgodonjuta tolag i öfverensstämmelse med livad derom för närvarande är 

gällande, får detta Kejserliga Senatens förordnande jag härmed Magistraten till 

kännedom och efterrättelse samt vederbörandes förständigande meddela. 

G. t. Alfthan. 

W. Nysten.

2 


1 

Helsingfors, ^^ Helsingfors Stadsfullmäktige, 

den 18 februari 1883. 

M 31. 

Den 19 december sistlidet år remitterade Stadsfullmäktige till utlåtande af 

Drätselkammaren ärendet angående Stadsfullmäktige affordradt förslag rörande det 

procenttal af tullsatsen å tullpligtiga varor, bvartill tolagsafgiften bär i staden ansåges 

böra bestämmas för tiden intill utgången af år 1892. 

För att förbereda detta ärende tillsatte Drätselkammaren ett särskildt utskott, 

bestående af Handlandene M. Hallberg och K. H. Renlund samt Bankkamreraren E. 

Schybergson. Utskottet fann skäl att, i sammanhang med sitt egentliga uppdrag, 

äfven ingå i undersökning såväl huruvida anledning förekomme till revision af nu 

gällande trafiktaxa som ock om förändring i sättet för tolags- och trafikafgiftemas 

uppbärande kunde åvägabringas i det syfte att, i likhet med hvad i Åbo är fallet, 

denna uppbörd verkstäldes af tullkammaren på engång med uppbörden af tullafgifterna; 

men i ansende till den tidsutdrägt, de förberedande arbetena för pröfningen 

af dessa frågor kräfde, blef utskottet nödsakadt att tills vidare inskränka sig till 

afgifvande af yttrande allenast i nu förevarande ärende. Detta skriftligen aftattade 

yttrande får Kammaren här hos insända till Stadsfullmäktige*}. 

För egen del har också Drätselkammaren funnit sig böra gilla de synpunkter, 

utskottet framhållit, och biträda det resultat bvartill det kommit, härvid dock 

anmärkande emot utskottets uppfattning derom att tolagen skulle kunna fastställas 

till oiika procenttal för transitovaror, som förtullas å annan ort, och andra hit inkommande 

varor, att denna uppfattning kunde anses stå i strid med Kejserliga kungörelsen 

af den 20 november 1882, den der, i likhet ined tidigare författningar, stadgar: 

att tolagsafgiften skall utgöras "till lika procent af tullen å både inkommande 

och utgående varor", eller således ock till lika procent å alla inkommande varor, 

bland dem äfven transitogods, hvarutom Kejserliga kungörelsen den 1 juni 1881 föreskrifver, 

att tolagsafgilt för dylikt transitogods skall utgöras enligt i den stad gällande 

taxa, för hvars räkning sådan af gift uppbäres. 

Den nedsättning af tolagsafgiften från 3 till 2 procent å tullsatsen, h vilken Drätselkammaren, 

i likhet med utskottet, sålunda funnit sig böra förorda, skulle väl till en 

början innebära en rätt betydlig minskning i stadens inkomst, nemligen, efter den i innevarande 

års budget gjorda beräkning af tolagen, med 32,000 mark för ett år. Men i 

sjelfva verket komme ifrågavarande åtgärd, enligt Kammarens öfvertygelse, ganska snart 

att verka till den tillväxt i rafiken, att stadens på grund häraf ökade inkomst mer än väl 

*) Se Bilaga R.

uppvägde den af anförd orsak vållade minskningen. Parti- och kommissionshandeln 

har icke i Helsingfors nått den ståndpunkt, som man i betraktande af ortens läge 

och öfriga förhållanden ägde rätt att] vänta; och såsom väsendtligen medverkande 

härtill måste man anse den omständighet, att varuimporten för inlandet kan göras 

billigare öfver andra konkurrerande hamnplatser, såsom Borgå och Hangö, der, förutom 

annat, tolagen utgör blott 2 procent, eller Åbo, der jernvägen är ledd ned 

längs hamnstranden. För t. ex. en större kaffelast motsvarar ifrågavarande skilnad 

af en procent i tolagsafgiften en summa af nära 500 mark, för socker inemot x /4t 

penni för skålpundet o. s. v. (den större transportkostnaden exempelvis från Hangö 

till Tammerfors motväger endast i mindre mån detta förhållande); och vid konkurrens 

om import af dessa och andra s. k. stora artiklar spela dylika prisdifferenser 

en nära nog afgörande rol. Det föreslagna nedsättandet af tolagsafgiften skulle således 

otvifvelaktigt stegra importen, men derigenom äfven exporten i följd af den 

ökade tillgången på fraktlägetfhet: och i stället för den tredjedel af tolagsafgiften 

enligt de föregående trafikförhållandena, som bortgått, skulle staden få tillgodonjuta 

tolags-, trafik- och hamnafgifter för tillväxten i trafiken. Uti årets budget upptagas, 

i grund af härtills vunnen erfarenhet, trafikafgifterna till ö x /2 gånger och hamnafgifterna 

til 1 2 gånger de 32,000 mark, som utgöra en tredjedel af den beräknade tolagsinkomsten: 

och häraf inses i hvilken ringa grad trafiken i sjelfva verket behöfver 

växa för att staden skall hafva fördel af tolagsskattens nedsättande. Den indirekta 

vinst Helsingfors skulle draga af handelns uppblomstring och hvilken mäktig 

häfstång för hufvudstadens framåtgående derigenom vunnes, behöfver icke framhå! 

las. Med anledning af utskottets uttalande rörande inqvarteringstolagen bör Drätselkammaren 

ännu nämna, att om också inqvarteringskostnademas bestridande numera 

ankommer å ryska statsverket, staden dock, enligt hvad som förljudits, snart har att 

förvänta sig icke så obetydliga utgifter för inq var teringen i följd af att den tariff, 

enligt hvilken detta besvär skall utgöras, lärer fastställas lägre än att natura-qvarter 

enligt densamma här kan presteras och denna prisskilnad kommer att drabba 

staden, hvartill torde få läggas kostnaderna för sjelfva Inqvarteringsnämnden. Men 

emedan inqvarteringstungan emellertid till större delen blifvit från staden aflyftad 

och inqvarteringstolagens anvisande särskildt för hithörande kostnaders bestridande 

skulle bereda de uti ifrågavarande besvär delaktige i förhållande till de derifrån i 

grund af privilegier befriade endast en ytterst obetydlig lindring, är Drätselkammaren, 

så mycket hellre som redan 1877 års ständer läto det dertills gällande stadgandet 

att det finge bero på städerna att bestämma huru stor del af tolagsinkomsten 

skulle anslås till inqvarteringens bekostande bortfalla från den sedermera den 31 december 

1877 promulgerade författningen i ämnet, ense med utskottet derom att någon 

del af tolagen icke vidare bör för inqvarteringen anvisas. Uppenbart är ock 

att nuberörda förhållande lemnar ett ytterligare skäl för tolagsafgiftens nedsättande. 

3

4 

Drätselkammaren får således vördsamt föreslå, det Stadsfullmäktige ville 

besluta: 

att uti det i förevarande ärende å Stadsfullmäktige ankommande 

utlåtande anhålla, det tolagsafgiften i Helsingfors måtte 

fastställas att utgå med 2 procent af tullsatsen å den tolagsbeskattning 

underkastade varan, och att stadens tolagsinkomst härefter 

skall i sin helhet ingå i stadens allmänna kassa. 

Remisshandlingarna återställas, hvarjemte den infordrade uppgiften om beloppen 

af stadens tolagsinkomst under åren 1878 tillochmed 1882 *) bilägges. 

Bilaga A» 


E. Öhman. 


Lars Homén. 

K. K. af den 17 november 1873 om tolagsafgiftens beräknande stadgar bl. 

a. att det må ankomma på städerna, huru stor del af tolagsinkomsten anslås till inqvarteringens 

bekostande. Detta stadgande återfinnes icke i senare tolagsförordningar. 

Men i Helsingfors har 1 /z-de\ af tolagen icke desto mindre fortfarande varit 

fastställd att användas till utgifter för inqvarteringen och tillochmed innevarande års 

budget upptager särskildt posten inqvarteringstolag. Från och med sistlidet år, då 

den städerna åliggande inqvarteringstungan aflyftades, har emellertid denna del af 

tolagen tagits i anspråk för stadens gemensamma behof och icke, såsom förut, kommit 

endast dess inqvarteringsskyldige medlemmar till godo. 

Då gällande författning icke ger anledning att för inqvarteringen reservera 

någon del af tolagen, torde i den hemställan, som med anledning af Guvernörens öfver 

Nylands län skrifvelse af 15 dec. 1882 kommer att afgifvas, någon skilnad icke 

böra göras mellan inqvarterings- och annan tolag. 

Hvad sedan vidkommer tolagens belopp anser utskottet förty att densamma 

numer icke borde utgå med mera än 2 procent af tullsatsen. Det kan väl synas 

djerft att med ens frånsäga staden en så betydlig inkomst som denna ena procent i 

*) Se Bilaga R.

sjelfva verket utgör (i 1883 års budget 32,000 mark), men det får icke förglömmas 

att förut, medan inqvarteringstungan hvilade på staden, denna ena procent de facto 

tillföll icke stadens allmänna budget utan blott den del deraf, som uppbar inqvarteringskostnaden, 

hvadan staden jämnväl då noga taget åtnjöt endast 2 % i tolagsmedel. 

Och då man vidare besinnar att stadens handel på senaste tid vunnit en glädjande 

tillvext och väl äfven framgent skall vidare utveckla sig, är det att hoppas det 

den minskning i uppbörd nu föreslagna nedsättning förorsakar icke skall blifva af 

lång varaktighet utan snart nog visa sig vara ett välbetänkt steg, egnadt att till vår 

stad draga mer och mer af Finlands import. 

Utskottet har vidare icke kunnat undgå att fästa särskild uppmärksamhet vid 

sådana varor, som ehuru sjöledes hit inkomna jämnlikt K. k. den 2i mars 1877 förtullas 

icke härstädes, utan vid Tammerfors och Tavastehus tullkamrar och för hvilka 

icke desto mindre i öfverensstämmelse med K. k. den 1 juni 1881 tolag skall vid vederbörande 

tullkamrar för Helsingfors stads räkning uppbäras. 

Dessa varor åtnjuta redan nu en lättnad så till vida att trafikafgifterna, 

hvilka motsvara c. 2—6 procent af resp. tullsatser, uppdebiteras uteslutande på grund 

af uppgifter från Helsingfors tullkammare rörande der angifna varor och af sådan anledning 

icke uppbäras för ifrågavarande transitoartiklar. Men å andra sidan förekomma 

alls inga trafikafgifter t. ex. i Hangö, med hvilken stad Helsingfors närmast 

har att uthärda konkurrensen på detta område, och tolagsafgiften är der endast 2 

procent af tullsatserna eller lägre än den i Helsingfors för det närvarande gällande. 

Det vore dessutom, enligt utskottets tanke, af synnerlig vigt att minsta möjliga hinder 

lades för denna transitotrafik, hvilken kunde på mer än ett sätt bereda staden 

och dess innevånare ökade inkomstkällor. Utskottet har derför trott det vara med 

stadens fördel öfverensstämmande att äfven för dessa varor, hvilka dessutom såsom 

genomgående icke belamra stadens packhus, vågar etc., fastställa en tolagsafgift af 

2 procent. 

Någon kännbarare uppoffring för stadskassan skulle en nedsättning af tolagsafgiften 

för sådana transitovaror icke medföra. Den för Helsingfors uppburna tolagen 

utgjorde under sistlidet år: 

B: to. N:t0. 

i Tammerfors 5,938: 85. 5,744: 79. 

i Tavastehus . . . . . . 3,178: 06. 3,071: 24. 

9fnf 9,116: 91. 8,816: 03. 

Under förutsättning att tolagen framdeles äfven för dessa varor komme att utgå 

med 2 i st. f. 3 % a f tullsatserna samt under antagande tillika, att transitotrafiken i 

motsats mot livad utskottet anser sig kunna förutsätta, icke komme att i följd af denna 

nedsättning tilltaga, skulle förändringen för stadskassan innebära en förlust at högst 

2,933 mark 68 penni. Denna förlust ingår dock redan i den till 32,000 mark kal» 

kylerade förlusten som möjligen kunde uppkomma om tolags proeenten för alla varor, 

både transito- och icke transito , bestämdes till 2 %. 

5

6 

På ofvan anförda skäl har utskottet äran föreslå att tolagsafgifterna i Helsingfors 

måtte lastställas till 2 procent af tullsatserna för så väl här förtullade som 

för transito-varor å annan ort. Helsingfors, den 15 Februari 1883. 

Mauritz Hallberg. K. H. Renlund. E. Schybergsoii. 

Bilaga B. 

Tablå, utvisande totalbeloppet af uppdebiterad Tolag för Helsingfors 

stad under åren 1878 till och med 1882. 

Året. Ordinarie Tolag. Inqvarterings- 

Tolag. 

Summa. 

1878 52,859 68 26,172 97 79,032 65 

1879 45,049 57 22,525 34 67,574 91 

1880 . 49,982 06 24,991 18 74,973 24 

1881 66,771 70 33,385 90 100,157 nO 

1882 73,780 05 36,875 05 110,655 10 

Helsingfors Stads Drätselkontor, den 19 Februari 1883. 

Helsingfors, J. Sitnelii arfvingars tryckeri, 1883. 

Teodor Holmberg,

3 Staisfnllmåffige i Helsingfors, 1 8 8 3 

Utskottsbetänkande med förslag till taxor för fasta försäljningsplatser 

å stadens torg. 

Sedan revisorerne af stadens räkenskaper för år 1880 i sin berättelse öfver den 

verkställda revisionen framhållit, att någon taxa för debiteringen af afgifterna för mark 

nadsstånd och bord icke förefinnes, utan att denna debitering sker efter gammal häfd, 

beslöto Stadsfullmäktige å sammanträde den 11 oktober 1881 vid behandlingen af det 

i anledning af denna revisionsberättelse afgifna utskottsbetänkandet (N:o 18 för 1881) 

att anmoda Drätselkammaren att inkomma med förslag till nya taxor för marknadsstånd 

och bord. 

Ett dylikt förslag afgafs äfven af Drätselkammaren i skrifvelse af den 16 juni 

1882*). hvilken skrifvelse blifvit särskildt till tryck befordrad och bland Stadsfullmäktige 

utdelad. Men då detta förslag vid dess föredragning hos Stadsfullmäktige ansågs 

vara både ofullständigt och upptaga för låga afgifter, beslöto Stadsfullmäktige vid sitt 

sammanträde den 10 oktober 1882 a!t uppdraga åt undertecknade såsom ett särskildt 

utskott att afgifva nytt förslag i ämnet. 

Den första fråga som vid handläggningen af detta ärende sjelffallet framstälde 

sig för utskottet var den, hvilka personer kunde och borde åläggas att till staden erlägga 

afgift för den handel de bedrifva å stadens torg, och har utskottet angående 

densamma utan tvekan omfattat den af Drätselkammaren uttalade åsigten, att afgifter 

icke borde affordras andra än dem. som derigenom önska tillförsäkra sig rätt att få 

bedrifva handel på viss bestämd plats å torget. I § 8 af K. Förordningen angående 

näringarne af den 31 mars 1879 stadgas visserligen blott, att särskild afgift ej får påföras 

dem som i stad å torg, i hamn eller annat försäljningsställe föryttra landtmannaalsier, 

men att om dervid stånd eller diskar begagnas, faststälda afgifter för desamma 

böra till staden erläggas; och på grund deraf kunde väl påstås att försäljare å torget 

af andra varor än lancltmannaalster vore skyldige att till staden erlägga skälig platshyra. 

Men utskottet anser dock stadens fördel icke bjuda att för den inkomst, som 

genom slik afgifts uppbärande kunde vinnas, möjligen riskera att från stadens torg utestänga 

tillförseln af en del af de mångahanda artiklar, som nu derstädes fritt föryttras 

*) Se Bilaga A.

2 

och hvilkas utbjudande å torget just sätter stadens innevånare i tillfälle att lätt och 

beqvämt fylla sina behof. Medan utskottet derför i detta afseende velat likställa öfriga 

varor med landtmannaalster, har utskottet å andra sidan ansett att försäljare, som 

vilja bereda sig fördelen att städse på en bestämd plats af torget få till salu hålla 

sina varor, borde för denna rättighet erlägga en skälig platshyra eller afgift, antingen 

försäljningen omfattar landtmannaalster eller andra artiklar. Någon orättvisa mot 

landtmannavaruförsäljarne eller något öfverträdande af nyssåberopade lagstadgande 

skulle derigenom icke uppkomma, då de försäljare, som ej vilja tillösa sig dylik fast 

saluplats, vore oförhindrade att å annan del af torget bedrifva sin handel. 

Utskottet har nämligen trott det vara ändamålsenligast och för ordningens 

upprätthållande lämpligast, om torghandeln blefve sålunda ordnad att den vestra delen 

af Salutorget, som ligger mellan Unionsgatan och förlängningen af Sotiegatan, skulle i 

sin helhet upplåtas åt försäljare hvilka tillöst sig rätt till fasta saluplatser, men att 

den återstående delen af torget anvisades för den öfriga, s. k. rörliga torghandeln. 

Dessutom kunde fasta försäljningsplatser anordnas å den söder om hamnkontorsbyggnaden 

eller våghuset befintliga delen af Vestra kajen, som äfven för närvarande upptages 

af personer, hvilka vid diskar och bord försälja tyger, böcker, matvaror samt 

diverse sinåkram. 

Utlegningen af dessa fasta försäljningsplatser, för hvilka här nedan skall närmare 

redogöras, har utskottet ansett kunna försiggå sålunda att sedan en allmän plan 

för fördelningen af platserna på nyssnämnda delar af torget blifvit mellan försäljare 

af olika artiklar behörigen fastställd, skulle polletter, berättigande till handel på viss 

plats under ett åts tid, af Drätselkontoret på anmälan tillhandahållas hugade torgförsäljare 

mot erläggandet af en viss på förhand bestämd afgift. Inom utskottet har visserligen 

framhållits att det blefve fördelaktigare för staden, ifall intresserade spekulanter 

tillätes att vid offentlig auktion göra konkurrerande anbud å de särskilda platserna, 

men utskottet har dock stannat vid den åsigt att åtminstone till en början, innan 

resp. försäljare hunnit bilda sig en på erfarenheten grundad åsigt om fördelarne 

af de olika platserna vore bestämmandet af fixa priser mera att rekommendera. — 

Hvad åter beträffar erläggandet af de fastställda afgifterna synes det, på grund af de 

af Drätselkammaren framhållna skälen, lämpligast att afgifterna inbetalas förskottsvis. 

Men då det|för mången torgförsäljare kunde blifva synnerligen betungande, att på förhand 

erlägga afgiften för ett helt år, borde dem beredas tillfälle till qvartalsvis skeende 

inbetalning. 

För att de torgförsäljare, som tillöst sig rätt till fast saluplats, deraf icke måtte 

taga sig anledning att till hinder för den allmänna trafiken under hela dagens lopp 

upptaga Salutorget, torde den bestämning böra göras att all handel å detta torg hvarje 

dag skall ovilkorligen upphöra kl. 1 e. m. 

Och då utom annat äfven bättre ordning derigenom skulle vinnas om de bord, 

diskar m. m., vid hvilka torghandlarne försälja sina varor, vore likformiga, torde Drätselkammaren 

anmodas att gå i författning om anskaffande af lämpliga modeller för

desamma, hvilken äfven borde förses med lätt handterliga skärmar, genom hvilka solljuset 

kunde vid behof afstängas och äfven något skydd mot regn och snö åstadkommas. 

För att åskådliggöra den fördelning af de fasta försäljningsplatserna, som utskottet 

efter inhemtade upplysningar om den nuvarande torghandeln ansett lämpligast, 

har utskottet låtit uppgöra härhos bilagda tvänne planer, af hvilka den ena utvisar 

platserna å den ofvannämnda delen af Salutorget mellan Unionsgatan och förlängningen 

af Sofiegatan, samt den andra dem å Vestra kajen söderom om våghuset. Under 

framhållande deraf, att samtliga här utmärkta platser måhända icke genast vore behöfliga, 

ehuru flertalet af dem redan nu torde komma att af försäljare intagas, meddelar 

utskottet följande närmare redogörelse för ifrågavarande planer: 

I. Salutorget. 

Här äro platserna anordnade dels på ömse sidor om åtta från ett centrum i 

radier utlöpande gångar, dels utefter de denna del af torget omgifvande Södra och 

Norra Esplanadgatorna samt Unionsgatan och förlängningen af Sofiegatan. Dessa gångar, 

som äro afsedda blott för den köpslagande publiken, borde enligt utskottets tanke 

i allmänhet icke under pågående handel få med åkdon befaras, ehuru de samtliga, med 

undantag endast af den vertikalt mot Södra Esplanadgatan löpande gången, som i 

bredd mäter blott 10 fot, äro af 20 fots bredd och således tillåta tvänne åkdon att 

passera förbi hvarandra, då sådant för varornas släpning till och från torget kan blifva 

behöfligt. 

Tydligt är att handeln bör försiggå vid dessa gångar, medan de triangelformiga 

tomrum, som bildas mellan de åt gångarna och de omgifvande gatorna vettande platserna, 

äro afsedda endast för försäljarnes beqvämlighet och användande. Å de utmed 

gatorna anordnade platserna är handeln beräknad att bedrifvas på den åt gatan belägna 

sidan, såvida nämligen å planen att mellanrum är angifvet mellan försäljningsplatserna 

och gatan. Der detta icke är fallet, hvilket eger rum å de vid Södra Esplanadgatan 

och till densamma närmast liggande delar af Unionsgatan och Sofiegatans förlängning 

utmärkta platserna, torde handeln lämpligast ske från motsatta sidan, vid den 10 fot 

breda gång som här finnes mellan de ytterst vid gatlinien belägna platserna och en 

annan inre, parallelt med dessa löpande rad af saluplatser. 

Å den nu ifrågavarande delen af Salutorget upptager planen följande försäljningsplatser: 

A) För 27 stycken köttvagnar (af 10 X fots yta), uppställda dels längs 

Södra Esplanadgatan, dels längs de dertill stötande delarna af Unionsgatan och Sofiegatan 

förlängning. 

B) För 68 st. bord för kött (3 X 4 fots yta), placerade dels midt emot före 

3

4 

nämnda köttvagnar, på andra sidan om den framför dem löpande gången, dels på ömse 

sidor om den mot Södra Esplanadgatan vertikala gången. 

C) För 60 st. handkärror eller bord för smör (4X6 fots yta), anordnade j å 

ömse sidor om de tvänne snedt löpande gångarne från centrum till hörnen af Södra 

Esplanadgatan och Unionsgatan samt förstnämnda gata och förlängningen af Sofiegatan. 

D) För 14 st. bord eller kärror för saltad lax, sik, fiskrom m. m. (4 X 6 fots 

yta), längs södra sidan af de tvänne vertikalt emot Unionsgatan och Sofiegatan riktade 

midtelgångarne *). 

E & F) För 40 st. bord för grönsaksförsäljare (3 x 7 fots yta), placerade 

dels på båda sidor om den mot Norra Esplanadgatan vinkelrätt löpande gången, dels 

längs sistnämnda gata samt de dertill stötande delarne af Unionsgatan och förlängningen 

af Sofiegatan. 

G) För 6 st. kärror eller bord för blommor (4 X 6 fots yta) längs vestra sidan 

af den mot Norra Esplanadgatan vertikala gången. 

H) För rotfrukter 6 platser (4x6 fots yta) längs östra sidan af nyssnämnda 

gång; samt 

I) För 86 st. bord för frukter, ägg, ost, mjölk, bröd, fogel, gryn m. m. (3 X 

4 fots yta), längs norra sidan af de vertikalt mot Unionsgatan och Sofiegatan löpande 

gångarne, äfvensom på ömse sidor om de båda gångar, som från centrum leda till 

hörnen af Unionsgatan och Norra Esplanadgatan samt sistnämnda gata och Sofiegatan. 

II. Vestra kajen. 

För de fasta saluplatserna härstädes, der handeln kunde eg a rum under hela 

dagens lopp, föreslår utskottet i den framlagda planen följande anordning: 

A) För 12 st. kramhandelsvagnar (10 X 5 l /2 fots yta) upplåtas platser närmast 

våghuset i en längre, mot kajen vinkelrät, och tvänne kortare, med densamma 

parallela, rader. 

De öfriga försäljningsplatserna anordnas i sex rektangulära figurer, inom hvilka 

försäljarne hafva sin plats, medan allmänheten rör sig längs de ungefär 10 fot breda 

gångar, som löpa emellan rektanglarne. Fem af dessa rektanglar hafva långsidorna parallela 

med kajarmen, men den sjettes äro vinkelräta emot densamma. — I de fem förstnämnda 

rektanglarne, af hvilka fyra äro ställda i tvänne rader samt den femte längre 

norrut mellan kramhandelsplatserna, äro platser beräknade för: 

B) 20 st. bord för tyghandel (6x4 fots yta), närmast längs efter kajarmen; 

samt 

*) För handeln med färsk fisk samt försäljningen af salt strömming, m. m. torde platser 

såsom härförinnan böra afgiftsfritt upplåtas vid hamnen, på det den från nämnda handel 

oskiljaktiga dåliga lukten icke måtte sprida sig öfver torget.

C) 08 st. bord for böcker, lerkärl, blecksaker och diverse (3 X 4 fots yta), 

upptagande de öfriga platserna. 

Den sjette rektangeln, hvars södra långsida är belägen utmed förlängningen af 

Norra Magasinsgatan, är afsedd för den matförsäljning, delvis till förtäring på stället, 

som äfven förut egt rum på Vestra kajen, men för hvilken de nu föreslagna, mera afsides 

liggande platserna synas vara lämpligare än de hittills använda. För ifrågavarande 

ändamål finnas här 

D) platser för 35 bord (med 3x4 fots yta). 

Dessutom äro på södra sidan af Norra Magasinsgatans förlängning platser beräknade 

för försäljning af träkärl; men då för detta ändamål erfordras mera tillfälliga 

platser, hvilkas areal ej kan på förhand bestämmas, har utskottet ansett att nödiga 

platser härstädes kunde af drätselverket upplåtas för ett pris af 2—5 mk pr månad, 

dock med rätt för den som sådant önskar, att äfven få betinga sig plats för hela året. 

Hvad sedan beträffar afgifterna för de nu omnämnda platserna, så har följande 

tariff för dem uppgjorts af utskottet och hemställes till Stadsfullmäktiges antagande 

: 

I. Platserna å Salutorget. 

A) Köttvagnar pr år 5%: 160: — 

B) Bord för köttförsäljning » t> » 40: — 

C) Smörkärror eller bord » » » 80: 

I)) Kärror eller bord för salt fisk . . . . » » > 60: — 

E é F) Bord för grönsaker •» » » 60: — 

G) Kärror eller bord för blommor . . , . > » » 60; — 

H) D:o för rotfrukter ». » » 40: — 

I) Bord för frukter, ägg, mjölk, ost, bröd, 

gryn m. m » » » 40: — 

II. Platserna å Vestra kajen. 

A) Vagnar för kramhandel pr år Smf 160: — 

B) Bord för tyghandel » » » 40: — 

C) D:o för böcker, porsliner, lerkärl, blecksaker 

m. m » » » 32: — 

D) Bord för matförsäljning » » » 20: — 

E) För försäljning af träarbeten, 2—5 mk 

pr månad eller . » » » 24 å 60: — 

5

52 

Sedan samtliga ofvan föreslagna platser blifvit åt vederbörande försäljare utlegda, 

komme stadens inkomst från dem att uppgå till följande ungefärliga belopp: 

I. Salutorget. 

A) 27 st. köttvagnar, å 9mf 160 9mf 4,320: - 

B) 68 st. bord för köttförsäljning, ä 3mf 40 . . » 2,720: — 

C) 60 st. smörkärror, å $hfi 80 » 4,800: — 

D) 14 st. kärror för salt fisk, å Smf 60. . . . » 840: — 

E & F) 40 st. bord för grönsaker, å 9mf 60 . . » 2,400: — 

G) 6 st. kärror eller bord för blommor, å $mf 60 » 360: — 

H) 6 st. d:o för rotfrukter, å 5%: 40 . . . . » 240: — 

I) 86 st. bord för frukter, ägg, mjölk, ost, bröd, 

fogel, gryn m. m. å 3mf 40 » 3,440: — 

II. Yestra kajen. 

A) 12 st. vagnar för kramhandel, å $mfi 160. . $mf 1,920: — 

B) 20 st. bord för tyghandel, å %: 40. . . . » 800: - 

C) 98 st. d:o för böcker, porsliner, lerkärl, blecksaker 

m. m., å $mf. 32 » 3,136: 

D) 35 st. d:o för matförsäljning, å $mf 20. . . » 700: — 

E) Platser för försäljning af träarbeten, approximativt 

» 500: — 

Summa 9mf 26,176: — 

Beträffande slutligen frågan om afgifter för stånd och diskar vid marknader, 

hvilken egentligen gifvit upphofvet till detta ärendes upptagande, anser utskottet i likhet 

med Drätselkammaren, att afgiften för stånd eller kärror vid marknader kunde bestämmas 

till 10 mark, hvaremot utskottet för bord och diskar ville föreslå en något 

olika norm, nämligen för bord af 3 X 4 fots yta 5 mark samt för större bord i proportion 

derefter, äfvensom för mindre bord, begagnade till handel med hvetebröd och 

dylikt, en afgift af 3 mark. 

Utskottet, som , anser önskligt vara att äfven Drätselkammaren blefve hörd öfver 

detta förslag till torghandelns ordnande, får fördenskull och med stöd af allt det 

ofvan anförda föreslå 

att Stadsfullmäktige först ville inhemta Drätselkammarens 

åsigt beträffande detta betänkande i hela dess vidd; 

att Stadsfullmäktige derefter, med de förändringar hvartill 

Drätselkammarens yttrande möjligen kunde gifva anledning, måtte 

godkänna utskottets förslag till ordnande af den fasta torghandeln 

i staden enligt bilagda tvänne planer äfvensom till de åtgärder, 

utskottet i sammanhang dermed ansett böra vidtagas; samt

genom Magistraten hos Guvernören i länet anhålla om fastställelse 

af en i öfverensstämmelse med utskottets ofvanstående 

förslag uppgjord taxa för fasta försäljningsplatser å stadens Salutorg 

och Vestra kajen invid Södra hamnen, samt för stånd och 

diskar vid marknader. 

En reservation bifogas. 

Helsingfors den 28 februari 1883. 

Carl Gust. Borgr. 

C. M. Eskolin. 

Wllh. Brummer. 

Reservation. 

Otto Höljer. 

Gk Tallgren, 

(frånv. vid justeringen*. 

Till utskottets förslag i afseende å torghandelns ordnande i närmaste framtid 

ber jag att för min enskilda del få göra ett väsendtligt tillägg. Då, såsom utaf närlagde 

planer framgår, en behöflig omgestaltning af torghandeln till fromma för såväl 

försäljningen som staden häraf kommer att framkallas, anser jag det både nyttigt, riktigt 

och nödvändigt, att gränslinierna för de olika platserna med tuktad sten utmärhas. 

Man behöfver blott tänka sig att flere hundra platser här skola bestämmas, hvilka äro 

beräknade efter fot, och att ordnandet och uppställningen af dem, som här skola drifva 

sin handel sker nära nog samtidigt om morgonen, huru nödig den af mig föreslagna 

anordningen är för upprätthållande af god ordning. Kostnaderna härför borde ej särdeles 

komma att betunga staden i jemnförelse med den opåräknade årliga inkomst, 

som staden af sina torgplatser kommer att njuta. Någon väsendtlig tidsutdrägt till arbetets 

utförande torde väl ej heller behöfva befaras, och har jag tänkt mig det hela 

så bedrifvet, att torghandeln, ordnad på sätt af utskottet föreslaget blifvit, skulle komma 

till full användning ifrån den 1 Juli, en lämplig tid för platsernas upplåtande och hyressummornas 

erläggande i förskott qvartalsvis. 

Bland utskottets medlemmar har den åsigten uttalats, att gränslinierna på torget 

kunde utmärkas med färg, men mig förefaller det mindre praktiskt för hållbarheten 

och snyggheten, utom det att ett så beskaffadt randigt och rutigt torg^skulle taga 

sig ganska egendomligt ut för hufvudstaden. 

Med anledning häraf vågar jag vördsammast anhålla att Hrr Stadsfullmäktige 

ville uppmärksamma detta mitt förslag i det afseende det kan förtjena och dertill 

lemna mitt bifall och godkännande. 

Helsingfors den 2 Mars 1883. 

Otto Höljer. 

7

8 


i 


Den 16 Juni 1882. Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

N:o 148. 

Bilaga A. 

Då Stadsfullmäktige den 11 Oktober sistlidet år till behandling förehade berättelsen 

angående verkstäld revision af Helsingfors stads räkenskaper för år 1880 och 

1 sammanhang dermed det betänkande, som af ett utaf Fullmäktige nedsatt utskott i 

frågan aflemnats. hafva Fullmäktige, bland annat, beslutit att anmoda Drätselkammaren 

att till Fullmäktige inkomna med förslag Ull nya taxor för af gifter för marknadsstånd 

och bord; och får Drätselkammaren, sedan ett af Kammaren i ärendet tillsatt 

utskott med yttrande i saken till Kammaren inkommit, i öfverensstämmelse med sagda 

yttrande vördsamt afgifva följande: 

Enligt af bemälda utskott inhemtade underrättelser har för rättigheten att å 

stadens Salutorg drifva handel härintills uppburits afgifter endast för dem, som handla 

med grönsaker och] öfriga trädgårdsalster, och hafva de derför erlagt en årlig afgälcl 

af 16 mark, hvarförutom för rättigheten att å det s. k. strandiorget, emellan stadens 

hamnkontor och kokhus, drifva månglerihandel med olikartade varor en årlig afgift af 

2 mark 50 penni blifvit till stadskassan erlagd Vid marknader hafva härintills åter 

i platshyra för stånd uppburits af Helsingfors stadsbor 2 mark 40 penni samt af 

fremmande personer 4 mark 80 penni äfvensom för bord och diskar hälften af nästnämnda 

summor eller resp. 1 mark 20 penni och 2 mark 40 penni. 

Uti 8 § af nu gällande näringslag af den 31 Mars 1*79 stadgas, att särskild 

afgift ej farjpåföras dem, somj. stad å torg, i hamn eller annat försäljningsställe föryttra 

landtmanna-alster, men att om dervid stånd eller diskar begagnas, „böra faststälda 

afgifter för desamma till staden erläggas. 4 ' Beträffande öfriga varor än landtmanna-alster 

finnes ingenting särskildt stadgadt, hvarför staden bör anses berättigad 

att af försäljare af sådana varor uppbära skälig platshyra. Dock synes det Drätselkammaren 

att afgifter för plats å torget icke borde atfordras andra än dem, som derigenom 

önska tillförsäkra sig rättighet att på viss bestämd plats å torget få bedrifva sin handel. 

Beträffande beloppet af de afgifter, som borde åläggas torghandeln, anser Drätselkammaren 

att desamma borde bestämmas till en månatlig afgäld af 3 mark för 

stånd och 1 mark \5() penni för diskar, i areal ej öfverstigande 20 qvadratfot, å det 

egentliga Salutorget, samt 2 mark för stånd och 1 mark för diskar å strandtorget, på 

h vilket sistnämnda i allmänhet en jemförelsevis mindre inbringande handel bedrifves. 

Önskade någon använda diskar af större areal än 20 qvadratfot så borde derlör betalas 

samma afgifter som för stånd. 

För att förenkla uppbörden af dessa afgifter samt för att undvika det några

ester å dem skulle uppstå, borde desamma erläggas förskottsvis, och enär handeln å 

torget bedrifves af olika personer under vintern än under sommaren, borde afgifterna 

få erläggas halfårsvis den 1 Maj och den 1 November och kunde uppbörden af nämnde 

afgifter lämpligen anordnas sålunda, att poletter, som berättigade till handel å viss 

plats på torget under tiden från den 1 Maj till den 1 November, samt andra sådana 

för tiden från 1 November till 1 Maj följande år, skulle å Drätselkontoret, mot erläggande 

af de bestämda afgifterna, tillhandahållas vederbörande. 

Vidkommande sedan afgifterna för användandet af stånd och diskar å stadens 

torg vid marknader, får Drätselkammaren föreslå att desamma, jemte det den olika 

debiteringen för Helsingforsbor och fremmande sjelffallet borde upphöra, skulle något 

forhöjas samt bestämmas till 3 mark för disk och 10 mark för stånd. Sistnämnda afgifter 

borde likasom hitintills uppbäras å hamnkontoret, 

I öfverensstämmelse med det af Drätselkammaren här ofvan anförda får Kammaren 

alltså vördsamt föreslå att Stadsfullmäktige ville besluta, att genom Magistraten 

hos Guvernören i länet anhålla om fastställelse å en taxa, dessmedels staden blefve 

berättigad att såsom platshyra uppbära: 

för stånd å stadens salutorg en månatlig afgift af 3 mark — penni 

„ disk af högst 20 qvadratfots areal å samma 

torg månatligen . 1 ,, 50 „ 

„ stånd å strandtorget månatligen 2 „ — „ 

„ disk af förberörda storlek å sistnämnda torg 

månatligen 1 „ „ 

stånd vid hvarje marknad 10 ,, — 

jf disk vid marknaden 3 „ — „ 


B. Öhman. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri, 1888, 

Lars Homén. 

9

я»

N s o Stadsfnlliäffip i Helsingfors. 1 S 8 3 

Utskottsbetänkande i frågan om polisinrättningens i Helsingfors 

förstärkande. 

Sedan de militära vaktpatrullerna i Helsingfors, i enlighet med Generalguvernörens 

skrifvelse till Kejserliga senaten af den 28 (16) december 1881, blifvit indragna, 

väcktes af Guvernören i länet fråga om polisens i Helsingfors förstärkande med två 

öfverkonstaplar och tolf konstaplar, hvaraf sex under tjenstgöringen vore beridne, för 

ordningspolisen samt tre konstaplar för detektiva eller spaningspolisen, och genom Guvernörens 

skrifvelse till Magistraten härstädes af den 13 januari 1882*) affordrades enligt 

Kejserliga senatens föreskrift Magistratens och Stadsfullmäktiges underdåniga yttranden 

rörande detta förslag jemte utlåtande, huruvida och till hvilket belopp staden 

vore villig att erlägga de för polisens förstärkning nödiga kostnaderna. 

I sitt med anledning häraf afgifna, till Hans Kejserliga Majestät ställda underdåniga 

yttrande af den 7 juni 1882 förordade Stadsfullmäktige Guvernörens förslag rörande 

ordningspolisens ökande med tolf konstaplar, hvaremot Fullmäktige på framhållna 

skäl afstyrkte anställandet af ytterligare tvänne öfverkonstaplar vid ordningspolisen och 

tre konstaplar vid. detektiva polisen samt ansågo det för ordningspolisen föreslagna antalet 

af sex hästar kunna minskas till fyra. Tillika förklarade sig Stadsfullmäktige villige 

att i den härigenom uppkommande, till 15,120 mk beräknade kostnaden för polisens 

förstärkande deltaga med 5,540 mk, eller i samma proportion enligt hvilken anslaget 

från statsverket och bidraget från staden till polisens bekostande för närvarande utgå. 

Och då Guvernören sedermera, med anledning deraf att Magistraten tillstyrkt ökning 

jemväl af polisöfverkonstaplarnes antal samt Poliskammaren anfört hvarjehanda skäl till 

stöd för Guvernörens förslag om det erforderliga antalet hästar, medels resolution af 

den 5 oktober 1882**) beredt Stadsfullmäktige tillfälle att ånyo yttra sig i ämnet, biföllo 

Stadsfullmäktige, uti skrifvelse till Guvernören af den 21 derpåföljande november, 

jemväl till inrättandet af de tvänne föreslagna öfverkonstapelsplatserna samt förklarade 

sig beredde att i den sålunda uppkommande totalökningen i polisinrättningens stat, 

hvilken komme att belöpa sig till 18,120 mk, deltaga med en efter nyssanförda proportion 

afpassad summa af 6,525 mk. 

Emellertid hafva Stadsfullmäktige nu genom Guvernören och Magistraten fått 

emottaga ett till Guvernören i Nylands län stäldt bref från Kejserliga Senatens Civilexpedition 

af följande lydelse: 

*) Se tryckta utskotts betänkandet N:o 12 för 1882. 

**) Se d:o d:o N:o 25 för 1882.

C1VIL-EXPED1TI0NEN 

i 

Kejserliga Senaten 

för 

Finland. 

Kfors d. 24 Jan. 1883. 

N:o 56. , 

Till Herr Guvernören i Nylands län. 

Sedan Herr Guvernören, i följd af de militära vaktpatrullernas i Helsingfors 

stad indragning, hemställt huruvida icke polisen derstädes kunde förstärkas med två 

öfverkonstaplar och femton konstaplar, af hvilka åtminstone sex under tjenstgöringen 

vore beridne, samt Kejserliga Senaten anbefallt Herr Guvernören att i anledning deraf 

affordra stadens Magistrat och Stadsfullmäktige underdåniga yttranden, innefattande 

jemväl huruvida och till hvilket belopp staden vore villig att erlägga de för polisens 

förstärkande nödiga kostnader, har Herr Guvernören uti underdånig skrifvelse af den 

11 December 1882 icke allenast insändt nämnda yttranden, af hvilka framgår att ordningspolisen 

ansetts böra förstärkas med två öfverkonstaplar och tolf konstaplar samt 

förses med fyra hästar, för hvilken förstärkning kostnaden beräknats uppgå till adertontusen 

etthundra tjugu mark om året samt att Stadsfullmäktige förklarat sig villige 

att i bekostandet af denna utgift deltaga i samma förhållande, som råder emellan de 

från statsverket och staden för närvarande utgående bidrag till polisens aflöning eller 

i rundt tal med sextusen femhundra tjugufem mark, utan äfven tillstyrkt polisens i staden 

förstärkande i enlighet med Magistratens och Stadsfullmäktiges berörda förslag. 

Vid i dag skedd föredragning af detta ärende har Kejserliga Senaten, med afseende 

derå att af de etthundra tjugutretusen femhundra fyratio mark, hvartill polisinrättningens 

i Helsingfors stad stat för närvarande uppgår, utgifterna för poliskammaren 

och de till Guvernörens disposition för polisändamål ställda medel utgöra tjugusjutusen 

sexhundra mark, som Kejserliga Senaten anser böra uteslutande af statsverket 

bekostas, samt att således, då statsverket med tillsammans sjuttioåttatusen tvåhundra 

åttatio mark bidrager till polisinrättningens i staden underhåll, af de å polisens stat, 

efter afdrag af omförmälda tjugusjutusen sexhundra mark, återstående nittiofemtusen 

niohundra fyratio mark, för närvarande femtiotusen sexhundra åttatio mark af statsverket 

och fyratiofemtusen tvåhundra sextio mark af staden erläggas, funnit de af staden 

för polisens förstärkande utlofvade sextusen femhundra tjugufem mark icke motsvara 

det belopp, hvarmed staden i förhållande till statsverket borde deltaga i polisens 

bekostande; och som Kejserliga Senaten ansett sig ega anledning att hos Hans 

Kejserliga Majestät i underdånighet hemställa huruvida icke statens bidrag till polisinrättningens 

i staden underhåll under tiden från den 1 Januari 1883 till samma dag 

år 1893 finge utgå till förhöj dt belopp af åttatiosextusen mark om året, emot skyldighet 

för staden att erlägga alla derutöfver för polisväsendets underhållande erforderliga 

kostnader, har Kejserliga Senaten, innan vidare i ärendet tillgöres, velat hafva Herr 

Guvernören anbefaldt att i anledning häraf affordra Stadsfullmäktige ytterligare under-

dånigt utlåtande i saken och med detsamma till Kejserliga Senaten inkomma; hvilket 

Civil Expeditionen, enligt Kejserliga Senatens beslut, får Herr Guvernören till kännedom 

och efterrättelse härigenom meddela, jemte det handlingarna i ärendet, hvilka åter 

införväntas, härhos biläggas. 

W. Zilliacus. 

Oskar Knmlin. 

Vid föredragningen af denna skrift hos Stadsfullmäktige vid sammanträde den 

20 sistlidne februari beslöto Stadsfullmäktige uppdraga åt undertecknade, som förut 

förberedt ärendet i fråga, att ånyo ingå i pröfning af detsamma samt sedan med förslag 

i ämnet till Stadsfullmäktige inkomma. 

Utskottet anser sig då först böra framhålla att, medan i förestående skrifvelse 

staten för Helsingfors stads polisinrättning, i öfverensstämmelse med Kejs. Förordningen 

den 29 juni 1876, är upptagen till 123,540 mk — deri inberäknad den summa af 

5,000 mk som är ställd till Guvernörens disposition för polisändamål och utbetalas af 

statsmedel —, de beräknade kostnaderna för den nuvarande polisen enligt innevarande 

års budget för Helsingfors stad, med tillägg af nyssnämnda 5,000 mk, uppgå till inalles 

126,340 mk. Utöfver de i 1876 års stat ingående posterna utbetalas nämligen af 

staden 400 mk i expenser för poliskammaren samt 2,400 mk i hyra för andra polisvaktkontorets 

lokal. 

På grund af nyssnämnda stat angifves äfven i Civilexpeditionens ofvanstående 

skrifvelse stadens bidrag till polisens underhåll blott till 45,260 mk samt statsanslaget 

till 78,280 mk, under det staden i sjelfva verket deltager i bestridandet af kostnaderna 

för denna institution med 48,060 mk. 

Förhållandet mellan stadens nuvarande bidrag till polisinrättningen och statsanslaget 

för densamma kan sålunda enligt 1876 års stat uttryckas genom 1 : 1,7 samt 

efter tillkomsten af den utöfver staten försiggångna ökningen med 1 : 1,6. Efter samma 

proportion af 1 : 1,7 är äfven den andel uträknad, hvarmed staden jemlikt Stadsfullmäktiges 

ofvan åberopade skrifvelse af den 21 november 1882 skulle bidraga i bekostandet 

af den nu ifrågavarande polisförstärkningen, för hvilken utgifterna beräknats 

till 18,120 mk, ty enligt Stadsmäktiges förslag komme denna kostnad att fördelas så 

att 6,525 mk skulle erläggas af staden och 11,595 mk af statsverket, hvarigenom stadens 

bidrag i sin helhet skulle uppgå till 54,585 mk och statsverkets anslag till 84,875 m. 

Enligt Civilexpeditionens ofta nämnda skrifvelse komme deremot ifrågavarande 

proportioner att blifva helt andra. Då statsverket nämligen enligt densamma skulle 

deltaga i utgifterna för förstärkningen blott med den summa, hvarmed det utlofvade 

totalbidraget af 86,000 mk öfverstiger det nu utgående beloppet af 78,280 mk, eller 

med 7,720 mk, skulle förhållandet mellan stadens bidrag (10,400 mk) och statsverkets 

3

4 

andel (7720 mk) blifva =1,3 : 1 och proportionen mellan stadens och statsverkets totalutgifter 

för polisen blifva = 58,460 : 86,000 eller — 1 :1,4. 

Ifall den i Civilexpeditionens bref föreslagna fördelningen af kostnaderna för 

polisinrättningen komme att af Stadsfullmäktige bifallas, skulle sålunda det bestående 

förhållandet mellan stadens bidrag och statsanslaget för detta ändamål helt och hållet 

rubbas. 

Men icke nog dermed. Genom antagandet af det i brefvet inryckta vilkoret 

för det förhöjda statsanslagets beviljande eller att staden skulle åtaga sig skyldigheten 

»att erlägga alla derutöfver för polisväsendets underhållande erforderliga kostnader», 

om ock till en början blott på tio år, skulle »polisinrättningen i Helsingfors» sjelifallet 

komma att utgöra och anses för en kommunal inrättning, medan den i sjelfva verket 

är och af stadens myndigheter städse betraktats som en statsinstitution, hvilken tillkommit 

utan stadens hörande och utan beaktande af städernas grundlagsenliga privilegier 

att öfver politien hålla öfverinseende, samt förty äfven bör i hufvudsak af statsverket 

bekostas, mot åtnjutande af det bidrag från kommunen, som med hänsyn till 

dess gagnelighet kan pröfvas skäligt. 

I detta afseende anhåller utskottet att få erinra om hvad Stadsfullmäktige 

förut i sin till Guvernören öfver Nylands län aflåtna skrifvelse af den 29 juni 1875*) 

framhållit i en likartad fråga. 

Stadsfullmäktige yttrade nämligen bl. a. följande: 

»Hvad vidare beträffar frågan om den andel hvarmed staden bör deltaga i polisens 

aflöning få Stadsfullmäktige anföra följande: 

Handhafvandet af ärender, rörande städernas handel, politi och hushållning 

har af ålder tillkommit och ålegat städernas Magistrater (se härom Kongl. Stadgan om 

städernas administration af den 26 December 1619 mom. 3, Kongl. Resolution på städernas 

besvär af den 28 Augusti 1727, försäkran för Rikets Borgerskap och städerna 

i allmänhet af den 23 Februari 1789 samt Förenings- och Säkerhetsakten af den 21 

Februari och 3 April 1789, m. fl.). På grund deraf har äfven i Helsingfors polisvården 

handhafts af Magistraten ända till år 1826 då Hans Kejserliga Majestät genom 

Nådiga Stadgan och Kungörelsen af den 21 Februari 1826 »fann godt förordna till en 

Police-inrättning i Helsingfors«. 

I denna författning stadgades bland annat, att »Polisen i Helsingfors handhafves 

af en särskild Police-kammare»; att »Landshöfdingen i Länet äger deruti föra 

ordet», att, »när Landshöfdingen är frånvarande, föres ordet af Police-Mästaren, som 

af Generalgouverneuren och Senaten gemensamt, och utan förslag tillsättes»; samt att 

»till Bisittare äger Landshöfdingen och Magistraten årligen utse 2:ne af stadens Rådmän». 

Poliskammaren reorganiserades sedermera genom nådiga förordningen den 6 

Maj 1861, uti hvilken stadgas att »polisen i Helsingfors handhafves, under Guvernörens 

i länet öfverinseende, af en Polismästare och en Underpolismästare, biträdde, vid 

*) I öfverensstämmelse med tryckta utskottsbetänkandet N:o 25 för 1875.

de på Poliskammaren ankommande göromål, af två Ledamöter, en Sekreterare» med 

flere tjenstemän och betjente»; att »Polismästaren och Underpolismästaren, af hvilka 

endera bör tillhöra militära ståndet och den andre, såsom civil tjenstemän, hafva aflagt 

de kunskapsprof, som erfordras för inträde i landets Hofrätter, och förvärfvat sig 

erfarenhet i domarekallets utöfning, utnämnas af Hans Kejserliga Majestät». I sådant 

afseende bör Guvernören till Senaten insända ansökningarne jemte sitt förord, hvarefter 

Senaten jemte eget utlåtande genom Generalguvernören öfverlemnar ärendet till 

Hans Kejserliga Majestäts afgörande. 

Genom dessa författningar betogs Staden sålunda icke blott rättigheten att 

ordna och ombesörja polisvården i staden utan ock det inflytande å polisstyrelsen som 

staden, så länge närmaste ledningen af polisvården handhades af Magistraten, utöfvade 

genom den staden tillkommande rätt att genom val utse Magistratens ledamöter och 

bestämma förslaget vid tillsättande af dess ordförande, Politie Borgmästaren, som tilllika 

var polisens chef. 

Då polisvården sålunda af styrelsen öfverflyttades från Magistraten till Poliskammaren 

och denna ställdes under Polismästare, hvilka utan förslag tillsättas af styrelsen, 

blef Poliskammaren alltså en statsinstitution, och till följd deraf har styrelsen 

äfven, enligt åberopade författningar, öfvertagit hufvudsakligaste delen af kostnaderne 

för den sålunda omorganiserade polisens aflöning. — — 

På dessa skäl och då den enda giltiga grund för att staden med ett betydligare 

bidrag skulle deltaga i polismaktens underhåll vore den, att staden återfinge 

sin på ofvananförda sätt densamma frångångna rätt att sjelf handhafva de ärender som 

röra stadens polisväsende och utöfva inflytande på dess närmaste ledning, hafva Stadsfullmäktige 

ansett att, under nu rådande förhållanden, stadens bidrag till polismaktens 

underhåll i förhållande till styrelsens ej bör ökas». 

Och i detta uttalande förenade sig äfven stadens magistrat, ty dess i frågan 

afgifna yttrande af den 30 augusti 1875 var af följande lydelse: 

»Sedan Herr Guvernören uti skrifvelse af den 8 Februari innevarande år anmodat 

Magistraten att inkomma med såväl eget som Helsingfors Stadsfullmäktiges yttranden, 

angående ej mindre det af Herr Guvernören uppgjorda förslag till ny stat för 

polisinrättningen i denna stad, än frågan om den andel, hvarmed staden borde i polisens 

aflöning deltaga, så får Magistraten, jemlikt derom i dag fattadt beslut, med återställande 

af handlingarne i saken samt med biläggande af det utaf Stadsfullmäktige 

afgifna utlåtande i ämnet, i afseende å det på Magistraten ankommande yttrande ödmjukast 

anföra, att Magistraten, enär Stadsfullmäktige beträffande hvarken anslagsfrågan 

eller sättet för polisens organisation enligt Magistratens omdöme öfverskridit deras 

rättsliga befogenhet samt då Stadsfullmäktiges åsigter rörande polisens ordnande synas 

Magistraten förtjenta af erkännande, icke kan annat än i Stadsfullmäktiges utlåtande 

i saken instämma». 

Då de förhållanden som år 1875 betingade ett dylikt uttalande från kommunens 

sida ännu äro bestående samt stadsmyndigheterna fortfarande äro i afsaknad af 

all rättighet att handhafva polisväsendet och att öfver polisen utöfva inseende, synes 

5

62 

staden icke kunna ingå på förslaget att under tio år tillskjuta alla utöfver det utlofvade 

statsanslaget möjligen erforderliga extra bidrag för polisen, så mycket mindre som 

all utredning saknas derom, hvem som skall bestämma tillskottens såväl erforderlighet 

som belopp. 

Med afseende å allt det anförda och alldenstund staden icke heller på något 

sätt gifvit anledning till upptagandet af frågan om den tillämade förstärkningen af 

polisväsendet, för hvilken kostnaderna enligt det nu framlagda förslaget till större delen 

komme att falla på kommunen, föreslår utskottet 

att Stadsfullmäktige, med anslutning till hvad utskottet ofvan 

anfört, ville till Hans Kejserliga Majestät afgifva underdånigt 

yttrande i det syfte, att staden nödgas undandraga sig att i den 

till 18,120 mark uppskattade årliga kostnaden för den nu påtänkta 

förstärkningen af polisstyrkan bidraga i högre proportion, 

än som för närvarande enligt 1876 års stat råder mellan de från 

staden och statsverket utgående anslagen för polisens upprätthålhållande, 

eller med inalles 6,525 mark. 

Helsingfors den 15 mars 1883. 

Wilh. Brummer. Viktor Höckert» M. Weenerberg. 


Ständerhus- 

delegationen. 

StaMnlMffige i Helsingfors. 

1883. 

Handlingar i fråga om upplåtande af plats för 

Ständer huset. 

Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

J.fors d. 10 Febr. 1883. * 

N:o 1. 

Sedan Ständerhusdelegationen genom beslut af den 1 innevarande Februari för 

sin del utsett östra delen af Observatoriibergen till plats for uppförande af ett ständerhus 

och dervicl tillika ansett att för nödig befunnen planering samt anläggning af 

gator, vägar och planteringar, för ändamålet skulle erfordras det tomtområde, som å 

bilagde kartor öfver platsen begränsas af linierna sub litt. A—I, får delegationen hos 

Herrar Stadsfullmäktige vördsamt anhålla, att ifrågavarande område måtte af staden 

till Ständerhusets ego upplåtas, äfvensom tillstånd, såvidt på Stadsfullmäktige kan bero, 

beviljas till sådan ändring i uppfarten från vestra quaien till länemagasinet, som af 

omständigheterna möjligen varder påkallad, mot förbindelse för Ständerhuset att ansvara 

för framtida underhåll af ofvan antydda gator, vägar och planteringar samt för 

öfrigt på vilkor, som Herrar Stadsfullmäktige kunna finna lämpligt att bestämma; och 

enär ej mindre den afsedda Ständerhusbyggnaden än ock de tillernade promenad- och 

parkanläggningarne invid densamma komme att för staden utgöra en prydnad, vågar 

delegationen härvid uttala den förhoppning, att Herrar Stadsfullmäktige skola pröfva 

skäligt afstå merberörda område i öfrigt kostnadsfritt utom hvad beräknas kan i lösen 

för magasinet sub litt. M och uthuset sub litt. N äfvensom i godtgörelse af ett staden 

frångående arrende för arrendetomten sub litt. O (s k. Dahlströmska badstugutomten), 

hvilken icke såsom byggnadstomt ingår i den nu gällande stadsplanen. 

Slutligen utber sig delegationen få tillägga att, om oftanämnda område af Observatoriibergen 

till Ständerhuset öfverlemnas mot vilkor, på hvilka delegationen kan 

ingå, delegationen i sådant fall skall vidtaga erforderliga åtgärder för en cleraf påkallad 

ändring i närvarande stadsplan. 

På Ständerhusdelegationens vägnar; 

J. Sohlman. 

Carl Joh. Lindeqvist.


i 


den 16 Mars 1883. 

M 74. 


Uti remiss af den 20 sistlidne Februari infordrade Stadsfullmäktige utlåtande 

af Drätselkammaren i anledning af en till Fullmäktige från Ständerhusdelegationen inkommen 

skrifvelse, deri Delegationen, med förmälan att den för sin del utsett östra 

delen af Observatoriibergen till plats för det blifvande ständerhuset, anhållit, att ett 

uppgifvet område derstädes måtte af staden för sådant ändamål upplåtas till ständerderhusets 

ego, äfvensom att tillstånd, såvidt på Fullmäktige kunde bero, blefve beviljadt 

till den förändring af uppfarten från yestra kajen till länemagasinet, som häraf 

möjligen påkallades, allt detta emot förbindelse för ständerhuset att ansvara för framtida 

underhållet af nödiga gator, vägar och planteringar inom ifrågavarande område, 

samt att till staden erlägga såväl lösen för ett magasin och ett uthus, hvilka fölle inom 

området, som ock godtgörelse för ett staden frångående arrende från den för en badstuguinrättning 

upplåtna tomt söder om länemagasinet och tyska kyrkan. 

Härvid har Drätselkammaren att främst bemärka, det afgörandet af huruvida 

och under hvilka vilkor staden kan åt ständerhuset afstå den begärda platsen å Observatoriiberget 

förutsätter ett ingående på frågan om den blifvande omregleringen af 

trakten nedanom berget utmed Badhusvägen. Enligt den för Helsingfors senast faststälda 

stadsplan skola nemligen de nuvarande, öster om Badhusvägen befintliga magasinerna 

undanskaffas och lemna rum för en öppen plats med trädplanteringar, men 

kostnaderna för den härför nödiga expropriationen samt för utförandet af sprängnings-, 

planerings- och planteringsarbeten samt af alla öfriga härmed sammanhängande anordningar 

komme, enligt approximativ beräkning, att uppgå till den enorma summan 

af 700,000 mark, äfven sedan stadens till omkring 100,000 mark ungefärligen uppskattade 

inkomst af nyplanerade magasinstomter vester om Badhusvägen afdragits. Med 

afseende härpå äfvensom derå att omordade omreglering? ehuru med så dryga kostnader 

förenad, icke komme att för staden medföra några materiela fördelar, utan tvärtom 

stora årliga underhållskostnader, samt att den dessutom skulle i betänklig grad 

stå i strid med handelns och sjöfartens intressen, har man för afsigt att i det projekt 

till förändring i vissa delar af stadsplanen, som nu är under utarbetning å byggnads 

kontoret, äfven väcka förslag derom, att den ofvan nämnda bestämningen om magasinernas 

bortskaffande finge förfalla, och regleringen af området vid Bådhusvägen inskränkas 

derhän att, jemte det magasinstomterna öster om densamma bibehölles såvidt 

möjligt oförändrade, beqväma och tillräckligt breda gator utmed dem tillika bildades. 

Men ehuruväl det således, enligt Kammarens tanke, för staden ligger stor vigt uppå, 

att nu berörda förändring uti gällande stadsplan kan utverkas, är det å andra sidan 

att befaras, att om staden, utan att inlåta sig på denna fråga och göra något förbehåll 

i antydt syfte, tillåter ständerhusets placerande å Observatoriiberget, tillkomsten 

sålunda af en monumental byggnad derstädes skall komma att å högvederbörlig ort

öka den äfven eljes sannolika obenägenheten för bifall å en ansökan af staden om rätt 

för sig att i närheten af nämnda byggnad bibehålla de visserligen för handeln behöfliga, 

men, huru de än må upputsas och dekoreras, ögat dock ej tilltalande varumagasinerna. 

Kammaren anser fördenskull, att staden i hvarje fall bör, om den nu begärda 

platsen upplåtes för ständerhuset, härvid uppställa det vilkor, att sådant icke får utgöra 

hinder för en förändring af ofvan antydd art uti nuvarande stadsplans bestämmelser 

beträffande området vid Badhusvägen. 

Vidare har Kammaren funnit det nödigt att, för pröfningen af förevarande 

ärende, nu redan inlåta sig äfven närmare på frågan om på hvad sätt —- i stället för 

det i stadsplanen afsedda — nyssberörda område bör af staden omregleras; ty om 

Ständerhusdelegationens förslag förverkligas, måste, enligt hvad här nedan skall visas, 

en del af kostnaden för denna reglering rättvisligen drabba ständerhuset. — I nämnda 

hänseende har Stadsingeniören Ehrström uppgjort tre alternativa förslag, dem tiden 

dock ännu ej medgifvit honom att i detalj utarbeta, och beträffande hvilka Kammaren 

får åberopa bilagda ritning och dertill hörande promemoria af Herr Ehrström. Enligt 

alternativet 1) skulle magasinsområdena A, B och C, eller de öster om Badhusvägen 

belägna, förblifva oförändrade, men de onödigtvis breda uppfarterna emellan dem göras 

smalare, hvarigenom tillsammans 2,400 qvadratfot vunnes för föryttring till nya 

magasinstomter. Den nu 30 fot breda Badhusvägen skulle utvidgas till sextio fots 

bredd på bekostnad af magasinslinien vester om sagde väg eller af grupperna D och 

E, hvilka komme att inlösas af staden, hvarjemte vägen skulle gifvas en beqvämare 

stigning. Deremot skulle området längs vestra sidan af den sålunda blifvande nya 

Badhusgatan på en sträcka af 530 fot och till 45 fots bredd upplåtas till magasinstomter, 

samt ytterligare vester om dessa en tjugu fot bred väg anläggas i jemnhöjd 

med andra våningen af de der blifvande magasinerna eller tolf fot högre än Badhusgatan. 

Och slutligen skulle den innanför träkajen nu befintliga men obehöfliga båthamnen 

igenfyllas för vinnande af bättre strandutrymme, men sagde kaj i öfrigt bibehållas 

oförändrad. För genomförandet af detta alternativ 1) har stadsingeniören äfven 

uppgjort ett approximativt kostnadsförslag, som härhos bilägges och enligt hvilket 

ifrågavarande kostnad beräknats uppgå till 238,000 mark, hvartill ännu väl skulle komma 

utgiften för inlösen af de nuvarande magasinerna vester om Badhusvägen, de der upptaga 

en areal af 14,580 qvadratfot; .men till uppvägande af sistnämnda utgift skulle 

staden få att tillgå löseskillingarna såväl för tvenne nya tomter, om tillsammans 2,400 

qvadratfot å de nuvarande, men, såsom ofvanföre nämndes, framdeles inknappade tvärgatorna 

emellan Badhusgatan och magasinskajen som ock för de nytillkommande magasinstomterna 

vester om den blifvande Badhusgatan, dessa sednare med en areal af 

inalles 23,800 qvadratfot. På de skäl, stadsingeniören framlagt för antagande af alternativet 

1), har äfven Kammaren funnit sig böra gifva detta afgjordt företräde framför 

alternativen 2) och 3), beträffande hvilkas innehåll Kammaren nödgas inskränka sig 

till att hänvisa till stadsingeniörens ofvanberörda ritning och promemoria, endast framhållande, 

att regleringens utförande enligt alternativet 1) måste blifva betydligt billigare 

än efter de begge andra, emedan dessa förutsätta att hela den östra magasins- 

3

4 

komplexen antingen flyttas mera vesterut eller inlöses. — Vid ifrågavarande, i en ej 

aflägsen framtid förestående omreglering — hvilken Drätselkammaren, om ändring i 

stadsplanen vinnes, således ville förorda till utförande enligt alternativet 1), åtminstone 

till dettas hufvuddrag — blefve staden alltså i tillfälle att, i stället för de nuvarande 

tomterna med magasiner, vester om Badhusvägen, de cler staden nödgades inlösa, utbjuda 

till försäljning andra tomtplatser, tillsammans om 23,850 qvadratfots areal, vester 

om den utvidgade Badhusgatan, i fall marken derstädes ej tages i anspråk för 

annat ändamål; men disponeras nu för ständerhuset det område, som af Delegationen 

härför afsetts, komme den der tillämnade uppfartsvägen från vestra kajen att ej mera 

lemna tillräcklig mark öfrig för sistnämnde tomter med den till dem nödiga väg. Drätselkammaren 

måste derföre finna det billigt att staden för sin häraf vållade förlust, 

hvilken icke kan ens närmelsevis uppskattas, hålles ersatt af ständerhuset derigenom 

att detta bestrider alla omkostnader för expropriationen af såväl de nuvarande magasinstomterna 

vester om Badhusvägen, betecknade i stadens tomtbok med N:ris 19—27 

vestra linien som ock för de å dem uppförda byggnader. 

Delegationen har, för den händelse att den begärda platsen inom linierna A—I 

å kartan öfver densamma upplåtes för ifrågavarande ändamål, förklarat ständerhuset 

skola, såsom sjelftållet är, ansvara för planering af detta område samt för anläggning 

och framtida underhåll af gator, vägar och planteringar inom detsamma. Men i följd 

af ständerhusets uppförande å denna plats och öfriga anläggningars utförande derstädes, 

blir det inom kort nödvändigt att planera och plantera äfven marken närmast intill 

ständerhusområdet, om den ej skall komma att stå i en skriande motsats till det 

sistnämnda; och, såframt annat förbehåll derom ej göres, blir det naturligtvis stadens 

sak att utföra detta kostsamma och improduktiva arbete, som eljes hade kunnat uppskjutas 

till läglig tid och verkställas småningom. Drätselkammaren anser derföre äfven 

det vilkor böra uppställas för bifall till Delegationens framställning, att det skall 

åligga ständerhuset att planera, plantera och underhålla hela den östliga delen af Observatoriiberget 

intill Unionsgatan, observatoriitomten och en linie, som från nedfarten 

till Bergmansgatan dragés i denna nedfarts riktning till nämnda tomt. Och enahanda 

skyldighet borde äfven åhvälfvas ständerhuset beträffande den långsträckta jordremsa, 

som uppstår emellan den blifvande Badhusgatan och den tillämnade vägen från vestra 

kajen till stänclerhustomten, enär denna remsa, på sätt ofvanföre framhållits, icke kan, 

i anseende till dess af nyssberörde väg orsakade ringa bredd, af staden användas. 

För den händelse Ständerhusdelegationen ingår på samtliga nu framstälda vilkor 

anser Drätselkammaren hinder icke möta för staden att villfara Delegationens ifrågavarande 

anhållan, och får Kammaren således vördsamt föreslå, det Stadsfullmäktige 

ville besluta: 

att för uppförande af ett ständerhus upplåta, utan lösen, 

det område å Observatoriiberget, hvarom Ständerhusdelegationen 

gjort anhållan och som begränsas af linierna A—I å en af Delegationen 

bilagd karta, dock ej allenast med förbehåll, att sådant 

icke får utgöra hinder för den förändring i gällande stadsplan att

magasinerna öster om Badhusvägen fortfarande få å stället bibehållas, 

utan ock under vilkor om förbindelse för ständerhuset: 

a) att planera, plantera och underhålla såväl den östliga delen 

af Observatoriiberget intill den nuvarande inhägnaden söder om 

länemagasinet, Tyska kyrkans tomt, Unionsgatan, observatoriitomten 

och en linie, dragen från nedfarten till Bergmansgatan i 

denna nedfarts riktning till observatoriitomten, som ock den jordremsa, 

som uppkommer emellan den nya Badhusgatan och den 

blifvande vägen från vestra kajen till ständerhuset; b) att till staden 

erlägga lösen för inom ifrågavarande område fallande magasins* 

och uthusbyggnader, litt. M och N, samt arrendetomt litt. 

O, allt enligt ofvan nämnda karta, med å denna tomt uppförd 

badstuga; och c) att ersätta staden samtliga kostnader för skeende 

expropriation af magasinstomterna N:ris 19—27 vester om 

Badhusvägen jemte de å dem uppförda byggnader. 

Remisshandlingarna återställas härjemte. 


E. Öhnian. 

Lars Homén. 

Promemoria till den föreslagna omregleringen af magasinstomterna vid Badhusgatan 

och Magasinskajen. 

Anordningarnes, i gällande stadsplan, 

utförande skulle medföra följande kostnader 

och olägenheter: 

Inlösen af samtliga nuvarande magasiner (vestra linien är icke å gällande stadsplan 

bibehållen å samma ställe der de nuvarande magasinerna stå utan framdragna åt 

öster 20 fot samt hafva ett djup af 60 fot emot 30 som de nuvarande hafva). Kostnaderna 

beräknas: 

Grupp. A N:o 1, 2, 3, 4 = qv. fot 12,960 

B , • 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 . . = 25,704 

C s • 13, 14, 15, 16, 17, 18 . . . 19,560 

D ! > 19, 20, 21, 22 6,480 

E j > 23, 24, 25, 26, 27. . . . . 8,100 

qv. fot 72,804 ä 4 % 291,216 ®hf 

Öfriga kostnader för genomförande af anordningarne enligt stadsplan: 

Sprängning 1200 kub. famnar å 50 9mf 60,000 6Jmf 

Stenkaj 500 str. fot (på pålning) å 750 » 75,000 » 

Igenfyllning af båthamnen, pålning, rostbädd och på denna hvilande 

jordlager, 29,250 qv. fot . . . . . . å 10 * 292,500 » 

5

6 

Anläggning af alléer och planteringar 43,000 3mf 

D:o af gator och grusade, med kantsten omgifna, gångar. . . . . . 39,000 * 

Summa 800,716 » 

Afdrages värdet på 26,400 qv. fot nya färdig planerade tomter å 4 Smf 105,600 » 

Återstår 695,116 9mf 

Inga materiela fördelar men dryga årliga underhållskostnader tillskyndas staden 

härigenom. 

Kajerne äro betydligt försämrade om de ens mera afses att betjena handeln 

och sjöfarten, derigenom att promenaderna inkräkta 20 fot af den eljest smala strandkajen. 

Omregleringen går ut på att såvidt 

möjligt är bibehålla magasinstomterna oförändrade 

men att tillika bilda beqväma, tillräckligt 

breda gator omkring desamma. Tre 

alternativa förslag äro i sådant afseende uppgjorda; 

af dessa förordas 

Alternativ 1\ hvilket afser: 

l:o. Att bibehålla magasinsgrupperna A, B och C oförändrade; endast de nu 

onödigt breda uppfarterna mellan magasinsgrupperna skulle göras smalare genom att 

20 fot, utgörande tillsammans 2400 qvadratfot, skulle till magasinstomter föryttras. 

2:o. Att utvidga den 30 fot breda Badhusgatan till 60 fots bredd, på bekostnad 

af vestra magasinslinien (grupperna D och E), hvilken måste inlösas samt gifva 

denna gata en beqvämare stigning upp till höjden vid dess södra ända utanför skeppshvarfvét. 

3:o. Att upplåta området längs vestra sidan af den nya Badhusgatan, på en 

sträcka af 530 fot, till 45 fot djupa magasinstomter, samt att vesterom dessa magasiner 

anlägga en 20 fot bred väg i höjd med magasinernas 2:dra våning eller 12 fot högre 

än Badhusgatan. 

4:o. Att igenfylla den innanför träkajen befintliga båthamnen med bibehållande 

af träkajen oförändrad. 

Dessa anordningar motiveras på följande sätt: 

Genom att bibehålla tomterna till så stor del som möjligt, nemligen grupperna 

A, B och C oförändrade, åsamkas staden inga kostnader för deras inlösen och omgifvande 

gator komma att underhållas af tomtegarene. 

Bibehållandet af en gata på landsidan eller vesterom dessa magasinsgrupper, 

der Badhusgatan nu går, nödvändiggöres deraf att varutrafiken å kajen, till fartyg och 

magasiner, med åkdon och framdeles äfven med jernvägsvagnar, icke bör störas af den 

stora rörelsen mellan Brunnsparken och staden. Denna gata är om vintern äfven skyddad 

för ifrån hamnen med ostlig vind uppdrifvande snö, hvilken tidtals gör all trafik 

omöjlig på den öppna af inga utanför liggande kajarmar (såsom vid vestra kajen är 

fallet) skyddad strandgata. Stigningen från kajen till den höjd gatans fortsättning

utanför Skeppshvarfvet har, som utgör 13 fot, blir längs Badhusgatan beqväm (1 fot 

på 40). För den händelse att denna gata bortlemnades och magasinerna blefve flyttade 

vesterut med sin baksida mot här befintliga bergvägg, skulle en uppfart med ändamålsenlig 

lutning endast med stor svårighet och dryga kostnader kunna åstadkommas. 

Dess föreslagna bredd 60 fot motiveras af att denna gata redan nu är lifligt trafikerad, 

att hästjernväg antagligen kommer att i framtiden här anläggas, samt att 

denna gata kommer att utgöra hufvudtrafikleden mellan den å nyaste förslag till stadsplan, 

till fabrikstomter upplåtna Rödbergstrakten och södra hamnen för såväl vanliga 

fordon som för jernvägsvagnar då lokomotivbana hit utsträckes från kajerna. 

I stället för de 30 fot djupa magasinstomterna i grupperna D, E, hvilka helt 

och hållet upptagas af den med lika många fot utvidgade gatan, skulle magasinstomter 

till motsvarande längd och med 45 fots djup upplåtas till försäljning å den jemförelsevis 

ländiga terrängen längs vestra sidan af den nya Badhusgatan. För att fördela 

trafiken till och ifrån dessa magasiner och så mycket som möjligt afleda densamma 

ifrån Badhusgatan, skulle en 20 fot bred väg anläggas vesterom denna magasinsrad 

på 12 fots höjd öfver Badhusgatan eller i nivå smed magasinernas 2:dra våning. 

Den från torget till länemagasinet ledande gata skulle äfven utgöra uppfart till 

denna väg. Grupperna D och E innehålla 14,580 qv. fot och utgöra de nya tomternas 

areal 23,850 qv. fot. Planeringen af sjelfva tomterna skulle åligga köparene. 

Igenfyllningen af båthamnen utanför grupp C medför en stor vinst i utrymmet 

vid den djupaste delen af kajen och blir för magasinerna i denna grupp af stor nytta, 

enär dessa blifva tillgängliga från sjösidan såväl för vanliga åkdon som framdeles för 

jernvägsvagnar. Båthamnen kan dock ej utan vidare igenfyllas genom tillförande af 

fyllningsmaterial emedan en dylik fyllning, genom sitt sidotryck, otvifvelaktigt skulle 

förstöra den i lös dy på starkt sluttande bergbotten stående träkajen. I förslaget har 

derföre förutsatts att fyllningen skulle hvila på pålrust, under lägsta vattenståndet, uppburen 

af till berget inrammade pålar, emedan detta torde vara det billigaste sätt för 

åstadkommande af en fyllning hvilken utvecklar endast vertikaltryck och sålunda har 

intet inflytande på träkajen. Sjelfva träkajen skulle som sådan bibehållas enär den 

hvarken är eller kan blifva invändigt fylld och kostnaderna för att förvandla densamma 

till en fäst kaj blefve så dryga att räntan på detta kapital antagligen mångfaldiga 

gånger skulle Öfverstiga årliga remontkostnaden på kajen sådan den nu är. 

Alternativ II, hvilket likasom Alt. III blifvit uppgjordt hufvudsakligen för att 

visa att förändringar af de bestående magasinsgrupperna A, B och C, i ett eller annat 

syfte, medför ojemförligt mycket drygare kostnader än Alt. I, utan att motsvarande 

förbättringar eller fördelar vinnas. 

Alternativ II afser att genom främre magasinsradens förflyttande 20 fot mot 

vester, åstadkomma en bredare strandkaj, hvilket för lossning och lastning af fartyg 

och för forsling till och ifrån magasinerna väl vore önskligt. En 60 fot bred gata 

löper längs dessa magasiners baksida och är ytterligare en magasinsrad tänkbar vesterom 

denna gata, ehuru anläggning af dessa magasiner är förenad med stora utgifter 

för bergsprängning. Kostnaden för endast planering af gatan mellan magasinsraderna 

7

8 

stiger till 186,000 mark, då motsvarande arbete i Alt. I är beräknadt till 116,000 mark, 

och kommer förflyttningen af magasinerna, äfven om egarene vid ombyggnad af desamma 

icke egentligen kunna förlora någonting uppå att de byggas 20 fot längre från 

kajen, dock antagligen att orsaka förvecklingar och ersättningsanspråk af en eller annan 

anledning. 

Alternativ III afser åter att öka magasinera as antal och på samma gång göra 

dem lätt tillgängliga från två sidor. I sådant afseende äro de fördelade på tvenne 

rader, af 40 fots bredd, skilda genom en 30 fot bred gata. Vester om båda raderna 

är en gata för den genomgående trafiken till 7:de stadsdelen och Brunnsparken förlagd 

12 fot högre än gatan mellan magasinerna för att i möjligaste mån undvika bergsprängningsarbetet. 

Då hela platsen emellertid genom dessa anordningar utbredes, blir 

kostnaden för planeringsarbetet i detta alternativ 232,000 mark och således 46,000 

mark större än i Alt. II och 116,000 mark större än i Alt I. I detta fall skulle stånden 

nödgas inlösa samtliga magasinstomter med derå befintliga byggnader och efter 

slutförd planering föryttra de nya tomterna, hvilket icke torde låta sig göra utan stora 

uppoffringar från stadens sida. 

Anmärkning. Förslaget till omreglering af ifrågavarande tomter och gator är 

ännu icke i detalj utarbetadt, likasom ock kostnadsberäkningarne äro endast approximativa, 

men blir detsamma antagligen dock till sina hufvuddrag oförändradt. Helsingfors 

stads Byggnadskontor den 13 Mars 1883. 

Otto Ehrström.

Approximativt Kostnadsförslag till omreglering af magasins- 

tomterna vid Badhusgatan. 

Alternativ I. 

Omreglering af magasinstomterna vid Badhusgatan: 

2,450 kub. fmr bergsprängning . . . ä 50 3mf 122,500: —• 

170 > » jordschaktning . . . . å 8 » 1,360: — 

100 » » grusfyllning å 16 » 1,600: — 

60 » » sten att utsläpa och ifylla å 6 » 360: - 

100 » » stödjemur å 24 » 2,400: — 

80 str. fmr barriére å 6 » 480: — 

600 qv. fmr omläggning af gata . . å 5 » 3,000: — 

1,205 » » nyläggning af d:o . . å 8 » 9,640: - 

2,120 qv. alnar nyläggning med nubbsten å 2 » 4,240: — 

2,550 löp. fot kantsten incl. läggning . å 2 » 5,100: — 

3 st. infalls brunnar med aflopp 5,100: — 

Sänkning af vattenledningen å en sträcka af circa 

500 fot å Swif 2 1,000: — 

1,125 qv. fot inlösen af tomten N:o 1 vid Bergmansgatan 

. å Svif 2: 50 2,812:50. 

Igenfyllning af båthamnen framför grupp C medelst 

på pålrust hvilande sten- och grusbädd, incl. 

stenläggning 67,000: — 226,592:50. 

Transporter, arbetsredskap & diverse, c:a 5 % . . — — 11,407: 50. 238,000: — 

Summa 9mf 238,000: — 

Härtill kommer inlösen af magasinstomterna N:ris 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 

26 och 27 af vestra linien med 1,620 qv fot hvarje eller tillsammans 14,580 qv. fot. 

Deremot minskas kostnaden med löseskillingen för tvenne nya tomter å nuvarande 

tvärgator å 1,200 qv. fot eller tillsammans 2,400 qv. fot, samt 23,850 qv. fot 

oplanerade magasinstomter vester om den nya Badhusgatan. 

Helsingfors stads Byggnadskontor den 17 Mars 1883. 

Helsingfors, J. Simelii arfyingars tryckeri, 1883. 

Otto Ehrström. 

9

INso 

Staflsfullmättige i Helsingfors. i®®». 

Utskottsbetänkande i frågan om kontrollen öfver gaslysningen 

i staden. 

Vid sitt sammanträde den 30 sistlidne januari gåfvö Stadsfullmäktige åt undertecknade, 

såsom ett särskildt utskott, i uppdrag att från teknisk synpunkt granska 

Drätselkammarens i skrifvelse af den 22 december 1882*) afgifna förslag till 

bestämmelser rörande gaskontrollörens åligganden samt. till ny formulering af vissa 

§§ i det mellan Helsingfors stad och Gaslysningsaktiebolaget härstädes den 30 maj 

1860 afslutade kontrakt om gaslysnings införande i staden. 

Sedan utskottet på grund käraf genomgått ifrågavarande förslag samt af disponenten 

för gasverket, Herr Ingeniören E. Bergroth, inbemtat huruvida utsigt förefinnes 

för att de ifrågasatta ändringarna skola af Gaslysningsaktiebolaget godkännas, 

får utskottet här framlägga de erinringar som utskottet ansett sig böra göra 

mot Drätselkammarens förslag. 

Beträffande sammanfattningen af gaskontrollörens åligganden synes det utskottet, 

för vinnande af nödig kontroll öfver gatubelysningens kontraktsenlighet, icke 

nog med att kontrollören öfvervakar blott den behöriga beskaffenheten af de vid gatubelysningen 

använda brännarene. Äfven med begagnande af fullkomligt riktiga 

brännare kan lyskraften blifva alldeles olika, allt etter den mängd af gas som får 

strömma till brännaren, och denna mängd kan regleras på flera andra sätt, genom, 

anbringandet af dubbla kranar m. m. Det bör derför enligt utskottets tanke åligga 

gaskontrollören äfven att tillse det gaskonsumtionen vid gatulyktorna öfverensstämmer 

med det i kontraktet föreskrifna beloppet. 

De öfriga bestämmelserna rörande kontrollörens skyldigheter synas deremot 

utskottet lämpliga och tillfyllesgörande, och får utskottet derför föreslå: 

att Stadsfullmäktige ville godkänna Drätselkammarens förslag 

till sammanfattning af gaskontrollörens åligganden med den 

förändring att första momentet deri erhåller följande lydelse: 

1:0) att undersöka och kontrollera såväl gasens lyskraft, 

minst två gånger i veckan under lysningsåret, som ock den 

kontraktsenliga gaskonsumtionen och beskaffenheten af de vid 

gatubelysningen använda brännare samt att en gång hvarje månad 

uti å orten utkommande tidningar offentliggöra resultaten 

af förstnämnda undersökningar. 

•) Se „Handlingar i frågan om kontrollen öfver gaslysningen", tr. 1883.

2 

Hvad åter angår de ifrågasatta ändringarna i gaslysningskontraktet, beröra 

desamma §§ 26, 27, 28 och 35 i kontraktet. 

I § 26 har Drätselkammaren föreslagit införandet af ett förtydligande tillägg 

i det syfte att profbrännaren får förtära blott fem svenska kubikfot gas i timmen, för 

att gifva en ljuseffekt motsvarande tolf normalljus, medan kontraktet för närvarande 

endast upptager att nämnda konsumtion får utgöra fem kubikfot, utan angifvande af 

måttets beskaffenhet, med stöd hvaraf gasbolagets ombud yrkat att beräkningen bör 

ske efter det i gasindustrin vanligen begagnade engelska måttet, som något öfverstiger 

det svenska, i det att 1 eng. kub. fot är lika med 1,0819 sv. kub. fot. Drätselkammaren 

anför nämligen att då kontraktet är här uppgjordt samt det derför 

bort der uttryckligen nämnas att engelskt mått var afsedt, om meningen varit sådan, 

staden ej vore förbunden att ingå på bolagets tolkning, som skulle lända staden 

till nackdel. 

Ehuru utskottet erkänner befogenheten af Drätselkammarens betraktelsesätt, 

och genom medgifvandet af gasbolagets yrkande en obetydlig eftergift i afseende å 

gasens qvalitet skulle bolaget beviljas, anser utskottet dock att detta tillägg kunde 

uteslutas, emedan någon förbättring i gasbelysningen derigenom faktiskt ej skulle 

åstadkommas. Enär nämligen, såsom nämndt, det engelska måttet allmänt begagnas 

inom gasfabrikationen, äro äfven alla mätningsapparater m. m. konstruerade efter 

detta mått, och om å ena sidan brännarne äro afsedda att förtära fem engelska kubikfot 

gas i timmen, för att producera en ljusstyrka af tolf normalljus, mäter också 

bolaget å andra sidan ut gasen åt konsumenterne enligt engelskt mått. Ifall nu uttryckligen 

bestämmes att beräkningen skall ske enligt svenskt mått, måste gasens 

qvalitet väl ökas med omkring 8 °/0, för att med den mindre qvantiteten åstadkomma 

samma ljuseffekt, men på samma gång komma ock alla konsumenter att få 

v sin gas utmätt enligt det mindre måttet, hvadan resultatet blefve detsamma. Förändringen 

komme sålunda blott att medföra omgångar vid uträkningen. 

De i § 26 i öfrigt föreslagna förändringarna anser utskottet sig i allo böra 

förorda, så mycket mer som de i det gällande kontraktet som normalljus faststälda 

vaxljusen äro svåra att anskaffa samt spermacetiljusen synas med fördel kunna för 

ändamålet användas. 

Likaså vill utskottet för sin del tillstyrka äfven det sätt för verkställandet 

af fotometerprofningen, som i § 27 föreslagits. Utskottet har sig visserligen bekant 

att äfven ett annat profningssätt på goda skäl blifvit hos oss förordadt, men då utskottet 

anser den nu ifrågasatta metoden i praktiskt afseende fullkomligt tillfredsställande 

samt Gaslysningsaktiebolaget befunnits villigt att äfven för sin del godkänna 

densamma, synas några hinder icke böra sättas för förslagets antagande. 

I § 28 har Drätselkammaren rättat det i det bestående kontraktet ingående 

felet att gatulyktornas brännare angifvas beräknade att förtära blott fyra och en half 

kubikfot gas i timmen, ehuru af kontraktet i öfrigt samt särskildt af § 29, der priset 

per brännare angifves, framgår att ifrågavarande brännare i likhet med profbrännaren 

beräknas förtära fem kubikfot i timmen. Rättelsen möter ej motstånd från gasbolagets 

sida och synes derför böra godkännas.

För öfrigt ingår i förslaget till denna § samma tillägg som i § 26, eller att 

gaskonsumtionen pr brännare beräknas till fem svenska kubikfot, hvilket tillägg utskottet 

på ofvan anförda skäl anser kunna bortfalla. 

I afseende å § 35 har Drätselkammaren föreslagit införandet af en bestämning 

derom att då gasens lyskraft vid profning befinnes understiga det kontraktsenliga 

minimum, bör bolaget derom genast underrättas och profmätningen upprepas i 

närvaro af bolagets ombud. På det emellertid icke omöjligheten att vid förefallande 

behof påträffa något ombud för bolaget måtte hindra den förnyade profningens behöriga 

verkställande, anser utskottet en förändring "böra införas i det syfte att sistnämnda 

profning äfven utan bolagets underrättande kan företagas i närvaro af någon 

kompetent person, som på förhand blifvit af staden och bolaget för ändamålet 

godkänd. 

På grund af allt det anförda och alldenstund hinder från Gasbolagets sida 

icke torde möta för en ändring af kontraktet i den omfattning utskottet föreslagit, 

får utskottet föreslå att Stadsfullmäktige ville besluta 

att för sin del bifalla till de ändringar i det nu gällande 

kontraktet mellan staden och Gaslysningsaktiebolaget af den 30 

maj 1860, som föreslagits i Drätselkammarens skrifvelse af den 

22 december 1882, blott med de ändringar 

l:o) att i första meningen af § 26 äfvensom i § 28 ordet 

„svenska" utelemnas; samt 

2:o) att första meningen i § 35 erhåller följande lydelse: 

„Skulle gaslågornas lyskraft befinnas understiga det minimum 

som i § 26 medgifves, bör profmätningen upprepas i närvaro af 

bolagets ombud eller annan kompetent person, som af staden 

och gasbolaget blifvit för ändamålet godkänd". 

Helsingfors den 9 april 1883. 

J. C. Lihr. E. Qvist. K. Moring. 

(frånv. vid justeringen.) 

3

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri, 1883.

HELSOVÅRDSNÄMNDEN 

i 


den 20 April 1883. 

M 35. 

Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

1883. 

Handlingar i fråga om inrättande af en besigtningsbyrå 

för lifsmedel. 


Genom återremiss af den 24 Oktober sistlidet år ha Stadsfullmäktige i anledning 

af ett förslag till inrättande uti staden af en undersökningsstation för lifsmedel 

uppdragit åt belsovårdsnämnden att uppgöra och till Stadsfullmäktige inkomma 

med fullständigt, detaljeradt förslag till instruktion eller arbetsordning för 

ifrågavarande besigtningsstation äfvensom med kostnadsförslag för dess första uppsättning 

och vidare underhåll. 

Enär helsovårdsnämnden ansett att framgången af den föreslagna, för våra 

förhållanden nya inrättningen måste i väsendtlig mån blifva beroende af den persons 

skicklighet, nit och kunskaper, åt hvilken besigtningen skulle anförtros, kar 

nämnden trott sig till först böra för saken söka intressera en man af berörde qvalifikationer, 

som kunde uppställas såsom kandidat till föreståndareplatsen vid stationen 

och har nämnden jemväl lyckats finna en sådan i Provisom J. Hynén, hvilken 

förklarat sig villig att, derest vederbörande skulle fästa afseende vid honom, efter 

en delvis i och för här ifrågavarande ändamål under denna sommar företagande studieresa, 

öfvertaga ledningen af stationen. 

Aterhemtande hvad nämnden i sitt till Magistraten inlemnade förslag af den 

23 September sistlidet år, som här jemväl bifogas,*) yttrat rörande oändamålsenligheten 

af en obligatorisk köttbesigtning, äfvensom olämpligheten eller snart sagdt 

omöjligheten att utsträcka en sådan obligatorisk besigtning till alla torgförda lifs 

medel, hvilka emellertid i lika hög grad, som köttet, kunde behöfva öfvervakas, äfvensom 

åberopande hvad der jemväl föreslagits angående tillsättandet af föreståndaren 

af besigtningsstationen genom Magistraten, samt antagandet genom honom, i 

fall af behof, af ett eller flera biträden, hvilka dock äfven borde af Magistraten godkännas, 

har nämnden äran framlägga följande förslag till 

arbetsordning vid stationen: 

1) Besigtningsstationen, som bör vara inrymd uti en lokal i närheten af 

stadens förnämsta saluplats för lifsmedel, hålles öppen för allmänheten tre 

timmar hvarje söckendag, under månaderna Mars till och med September 

*) Se Bilaga A.

2 

från klockan 7—10 f. m. och under månaderna Oktober till och med Februari 

från kl. 8—11 f. m. 

2) Å stationen utföras undersökningar å lifsmedel af alla slag, som torgföras, 

d. ä. till salu utbjudas å torg eller i öppen butik, och gälla deras 

äkthet eller förfalskning, skadlighet eller oskadlighet för helsan m. m., 

allt efter hvad den åstundar, som undersökningen äskar. 

3) Undersökningarne verkställas, såvidt möjligt är, i den ordning, de 

till utförande anmälts, och med görligaste skyndsamhet, så att enhvar må 

se sig på bästa sätt för sitt intresse betjenad. 

4) Undersökning sker kostnadsfritt, då den af någon af stadens myndigheter 

begäres. 

5) Enskilde personer, vare sig köpare eller säljare, tillhandagås vid stationen 

med dessa undersökningar enligt en af Magistraten fastställd taxa 

och tillfalla tillsvidare de uppburna afgifterna föreståndaren, hvilken likväl 

är skyldig att bokföra samt på begäran till Magistraten inlemna förteckning 

öfver desamma. 

6) Andra undersökningar, än de som gälla lifsmedel, må föreståndaren 

vid stationen utföra och derför låta godtgöra sig enligt fri överenskommelse, 

dock få dessa undersökningar icke göra intrång på hans här bestämda, 

till stationens egentliga uppgift hörande åligganden. 

Beträffande omkostnaderna för besigtningsstationen anhåller helsovårdsnämnden 

att få till Stadsfullmäktige inkomma med följande förslag: 

a) Uppsättningskostnad: 

l:o 1 st. analytisk våg . . . . 250 mark 

2:o 1 „ polaristrobometer . . . 100 „ 

3:o 1 „ mikroskop 100 „ 

4:o 1 „ mindre spektroskop . . 100 „ 

5:o diverse glasapparater, utensi 

lier och kemikalier . . . 1,000 „ 

6:o inredning 

men 

af laboratorii-rum 

J>22 2,050 

b) Årlig underhållskostnad: 

l:o hyra för 2 rum och kök . . 1,500 

2:o aflöning åt föreståndaren . . 3,000 

3:o dito åt laboratoriidräng . . 480 

4:o för underhåll af apparat- och 

boksamling . . . . . . . 500 5,480 

Summa Smf 7.530. 

Som motivering för det åt föreståndaren bestämda fasta arvodet och hans 

derjemte stipulerade rättighet att tillsvidare uppbära alla vid stationen ingående afgifter 

anhåller helsovårdsnämnden få anföra, att någon beräkning öfver de sist-

nämnda svårligen torde på förhand kunna anställas, enär det icke kan förutses i 

hvilken utsträckning stationen af allmänheten till en början kommer att anlitas, med 

afseende hvarå nämnden ej trott sig kunna annat än för närvarande alldeles af se 

från dessa tillfälliga intrader. 

Nämnden anhåller vidare få tillägga, att till ofvanstående förslag äfven skulle 

höra uppgörandet förslagsvis af den taxa, eniigt hvilken enskilda personer skola erlägga 

afgift för af dern äskade undersökningar, men då nämnden för detta ändamål 

önskat taga kännedom om de tariffer, hvilka äro gällande å vissa utrikesorter, der 

undersökningsstationer af detta slag äro inrättade, så ber nämnden att framdeles, 

så snart några af dessa tariffer erhållits, få ingifva förslag i detta afgeende. 

Helsovårdsnämnden har ännu äran anmäla att provisorn Hynén framställt 

anhållan om ett understöd af staden till ett belopp af sexhundra mark till betäckande, 

delvis, af kostnaderna för den utrikes resa, han jemte andra ändamål för 

studier uti här ifråga varande afseende under instundande sommar ärnar företaga, 

och ber nämnden att få hos Stadsfullmäktige inlägga sitt förord för utgifvande af 

sagda understöd. 

Och får helsovårdsnämnden slutligen tillägga att, sedan ofvanstående förslag 

blifvit uppsatt och justeradt, ett meddelande gjorts nämnden att föreståndaren för 

agrikultur- och handelskemiska laboratorium härstädes Magistern A. W. Forsberg, 

i händelse det af honom nu ansökta bidrag från staden till nämnda laboratorii underhåll 

om 1,600 mark på tre års tid beviljas, vore villig att utan särskildt arvode, 

men mot de vilkor i öfrigt som derför kunna blifva fastställda, verkställa jemväl 

undersökning af lifsmedel, som i staden till salu utbjudas. Medan nämnden anser 

sig böra omnämna detta enskildta delgifvande, som icke i skriftlig form till densamma 

inkommit, tillåter sig nämnden likväl framhålla att enligt dess mening de 

ändamål, hvilka med inrättandet af den ifrågavarande besigtningsstationen för torgförda 

lifsmedel åsyftas, icke skulle vinnas, i händelse denna besigtning och dermed 

förenade undersökningar öfverlemnades åt ett agrikultur- och handelskemiskt laboratorium, 

der de sannolikt skulle behandlas som en underordnad verksamhetsgren vid 

sidan af laboratoriets egentliga och hufvuduppgiftei\ 

På helso vårdsnämndens vägnar: 

C, Q vist. 

Herman Tranberg. 

3

SUNDHETSNÄMNDEN 

i 


Helsingfors, den 23 Sep 

ternber 1882. 

M 63. 

Till Magistraten i Helsingfors. 

Bilaga A. 

Hos Magistraten får Sundhetsnämnden vördsamt framhålla följande: 

Redan länge har behofvet af en noggrannare kontroll med hänsyn till beskaffenheten 

af de lifsmedel, som torgföras och utbjudas till salu i staden, gjort sig 

gällande. En 'fullt tillfredsställande anordning häraf kan dock icke vinnas förrän 

staden erhåller en särskild sundhetspolis, inom hvars verksamhetsområde sjelffallet 

äfven utöfvandet at en dylik kontroll skulle falla. Men det synes dock som om staden 

redan nu borde vidtaga några åtgärder lör att möjliggöra ett verksammare öfvervakande 

från den allmänna polisens sida af handeln med lifsmedel äfvensom för 

att lemna de enskildta tillfälle att få de lifsmedel, hvilka kunna anses vara af tvifvelaktig 

beskaffenhet, utan omgångar och till ett skäligt pris undersökta af sakkunnig 

person. 

I sådant afseende tillåter sig Sundhetsnämnden föreslå att en undersökningsstation 

för lifsmedel skulle af staden inrättas och bekostas. Stationen, som borde 

förses med nödiga profvare och öfriga instrument samt placeras invid eller i närmaste 

närhet af salutorget, skulle förestås af en af staden aflönad person, hvilken 

tillförordnades af Magistraten. I fall af behof ägde föreståndaren antaga en eller 

flere biträden, hvilka likväl äfven borde af Magistraten godkännas, men för hvilkas 

verksamhet föreståndaren vore ansvarig. Vid stationen borde utan vidare ersättning 

verkställas de undersökningar, som af polisen eller andra stadsmyndigheter äskades, 

meti föreståndaren skulle af enskildta, hvilka önskade få någon undersökning verkställd, 

uppbära afgift enligt en af Magistraten fastställd taxa. Stationen borde hållas 

öppen hvarje dag på tid, som af Magistraten på föreståndarens förslag bestämmes 

allt efter de under olika årstider förekommande omständigheter. 

Såsom motiver för detta förslag får Sundhetsnämnden yttermera framhålla 

följande: 

Såsom kändt finnes uti några af landets städer införd obligatorisk besigtning 

af allt torgfördt kött och inom Sundhetsnämnden har äfven fråga förevarit om icke 

en dylik äfven borde införas härstädes. Men Sundhetsnämnden har ansett att en 

ovilkorlig besigtning af allt det kött, som utbjudes till salu i Helsingfors, i händelse 

densamma noggrannt genomfördes, skulle i hög grad vara hinderlig för det fria utbytet 

och medföra dryga kostnader, hvarigenom priset på denna nödvändighetsvara 

icke obetydligt skulle fördyras utan att en motsvarande fördel ernåddes. Ty genom 

besigtning al det styckade slagtdjuret såsom köttet vanligen torgföres kunna med 

nu tillgängliga undersökningsmetoder icke andra sjukdomar än dynt och trikiner 

igenkännas. Men faran af dessa måste anses vara ganska ringa, emedan svinköttet

hos oss nästan alltid komina till användning endast efter en tillredning, som fullkomligt 

oskadliggör dessa parasiter. Anmärkas bör äfven att troligen just i följd 

häraf trikinsjukdomen hos oss alls icke blifvit iakttagen och att den art binnikemask, 

som uppkommer genom förtärande af dynthaltigt fläsk, är ganska sällsynt. 

Nyttan af köttbesigtningen skulle derföre nästan uteslutande inskränka sig till att 

förhindra torgföring af förskämdt eller annars odugligt kött, hvilket af hvarje uppmärksam 

köpare kan såsom sådant igenkännas. Att endast härför vidtaga en så 

kostsam och för trafiken hinderlig anordning, som den obligatoriska besigtningen af 

allt torgiördt kött, anser nämnden icke vara ändamålsenligt. 

En sådan åtgärd vore dessutom högst ofullständig, då den helt och hållet 

lemnade å sido öfriga lifsmedel såsom fisk, mjölk, smör, mjöl och bröd etc. Att åter 

påbjuda en obligatorisk besigtning af alla torgförda lifsmedel, hvilkas beskaffenhet i 

lika hög grad, som köttet, kunde behöfva öfvervakas, kan sjelffallet icke ifrågakomma. 

Sundhetsnämnden har derföre ansett att en sådan anordning, som den 

nämnden nu föreslagit, för det närvarande bäst och fullständigast skulle motsvara 

ändamålet. Enligt nämndens åsigt bör kostnaderna för den föreslagna stationen bestridas 

af staden. Möjligen kan det framdeles visa sig att stationen skulle af de 

enskildta anlitas i den utsträckning att kostnaderna till större delen eller helt och 

hållet kunde betäckas genom de inflytande afgifterna. Men till en början kan detta 

icke påräknas, utan måste staden derföre ikläda sig den utgift, som denna stadens 

allmänna nytta afseende inrättning komme att medföra. 

På 8 und h etsnämn de ns vägnar: 

J. W. Runeberg:. 

Helsingfors, J. Simelii arfyingars tryckeri, 1883. 

Herman Tranbery. 

5

Sis-Sb Stadsfullmäktige i Helsingfors. 1883. 

Utskottsbetänkande med förslag till allmän plan för ett 

spårvägsnät i Helsingfors samt till ny formulering af det 

föreslagna kon eessionskontråktet om anläggning af ett sådant. 

Då Stadsfullmäktige vid sitt sammanträde den 30 sistlidne Januari skulle till 

fortsatt behandling upptaga det af Drätselkammaren, med anledning af Ingeniören 

D. Frasers ansökan om erhållande af koncession för anläggning af spårvägar i staden*) 

uppgjorda förslaget till koncessionskontrakt om slika vägars anläggning **), 

beslöto Fullmäktige uppdraga åt undertecknade såsom ett särskildt utskott att uppgöra 

en allmän plan för spårvägsnät i staden samt att i sammanhang dermed omarbeta 

det framlagda förslaget till koncessionskontrakt. 

På grund deraf får utskottet nu till Stadsfullmäktiges pröfning förelägga nedan 

intagna förslag till koncessionskontrakt, i hvliket äfven ingår den allmänna 

planen för ett framtida spårvägsnät, sådant utskottet tänkt sig detsamma. Till m o 

tivering af de föreslagna bestämmelserna i kontraktet får utskottet anföra följande. 

Vid sitt försök att uppgöra ett förslag till spårvägsnät för Helsingfors stad har 

utskottet utgått från den forutsättning, att de aflägsnare stadsdelarne och af dessa i 

främsta rummet sådana, hvarifrån och hvarthän en större folkströmning gör sig 

märkbar, vore i behof af den förbättrade kommunikation med stadens inre delar, 

som spårvägar erbjuda. Härigenom har utskottet kommit till ett system af spårvägslinier, 

hvilka från salutorget såsom centrum i strålar utlöpa till stadens utkanter och 

villamarker. 

Men på det att spårvägarne tillika måtte kunna betjena äfven den publik, 

som på kortare distanser rör sig fram och äter i de inre delarne af staden, har ut* 

skottet ansett, att spårvägsförbindelsen mellan stadens centralare och aflägsnare delar 

bör ske utmed stadens mest trafikerade gator, älven om denna väg ej blefve den 

kortaste möjliga förbindelse meilan en spårvägslinies ändpunkter; ty endast sålunda 

dragna kunna spårvägarne i tillbörlig mån motsvara sin dubbla uppgift att samtidigt 

tillgodose både den mera långväga och den mera lokala rörelsen i staden. 

Härjemte har utskottet tagit hänsyn till befintliga stigningsförhållanden å 

stadens gator och visar sig härvid, såsom ju äfven är att antaga, att de mest trafikerade 

och de mest plana gatorna i hufvudsak äro desamma. Då gatorna i Helsingfors 

för det mesta äro besvärade af icke obetydliga backar, och spårvägar, ledda ötver 

dessa, äro, om ej omöjliga, så åtminstone högst kostsamma att trafikera, blir äf- 

*) Se tryckta utskottsbetänkandet N:o 22 för 1882. 

**) Se Drätselkammarens till tryck befordrade skrifvelse af den 15 december 1882.

2 

ven med afseende härå — naturligtvis på mindre betydande afvikelser när — en 

väsendtligen annan anordning af spårvägslinierna, än sådan utskottet föreslagit den 

i § 1 af bilagda förslag till koncessionskontrakt, knappast tänkbar. 

Den i tekniskt afseende största möjliga afvikelse, som kunde komma ifråga, 

vore tvenne alternativa linier till den föreslagna linien N:o 4, af hvilka den ena 

skulle hafva samma sträckning, som nyssnämnda linie ända till hörnet af Unionsoch 

Elisabetsgatorna, men derifrån löpa utmed sistsagda gata, Elisabetstorg, Norra 

kajen och Kyrkogatan till Nikolaigatan och sedan vidare, såsom den föreslagna linien 

N:o 4; och den andra alternativa linien i öfrigt vara lika med den första, utom 

att linien fortsatte längs Norra kajen och sidan af Skatuddskanalen direkte till Salutorget. 

Linien N:o 5 kunde också med afseende å stigningar likaså väl löpa utmed 

Nylands- som stora Robertsgatan, men komme i det förra fallet att blifva en mera 

onödig parallellinie till linien N:o 3. Att från Stora Robertsgatan fortsätta linien 

N:o 5 utmed Lilla Robertsgatan och vidare ned till linien N:o 1, antingen utmed Kasern-, 

Södra Esplanad- och Fabiansgatorna eller snedt öfver Kaserntorget och derifrån 

utmed Fabiansgatan eller Norra Magasins- och Unionsgatorna, möter betänkliga 

tekniska svårigheter. 

Genom de af utskottet föreslagna fem hufvudlinierna beröres hvarje redan 

bebyggd stadsdel, sä godt sådant sig göra låter, och håller utskottet för, att en spårväg, 

såsom en stråle dragen något så när genom midten af en viss stadsdel, bättre 

skall betjena densamma samt derjemte till sin anläggning och drift blifva mera ekonomisk 

än en ringbana deromkring, Ii vilken i många fall förutsatte att en person, 

för att komma till sitt slutmål, åtminstone till att börja med ginge i rakt motsatt 

riktning dertiil. Härmed är dock icke sagdt, att ej en vidare förlängning framdeles 

af de föreslagna banorna och möjligen en eller par förbindande tvärbanor dem emellan 

kunde bidraga till ytterligare beqvämlighet. 

Att slutligen koncessionera spårvägslinier, sådana som linierna N:o 2 och 3 

i det tidigare förslaget till koncessionskontrakt med Ingeniör Fraser, hvilka dels 

icke äro fullkomligt bestämda, dels föreslagna att dragas å gator och vägar, som 

ännu icke finnas och antagligen ej ens i närmaste framtid komma att finnas och som 

ingalunda blifva af de planaste i staden, har synts utskottet såsom en betänklig 

oformlighet. 

Ehuru spårvägar i- och för sig onekligen äro kommunikationsmedel af stort 

värde, följer deraf icke enligt utskottets åsigt, att de under hvilka. vilkor som helst endast 

medföra fördelar och inga ölägenheter. Det är hvarken otänkbart eller ens oantagligt, 

att ej en eller par spårvägslinier i en stads mest trafikerade delar skall kunna 

undantränga, minska och fördyra, andra, äldre kommunikationsmedel .— hos oss hyrkuskarne 

~ hvaraf åter följer att det för afiägsnare stadsdelar, som äro hänvisade 

uteslutande till dessa enklare samfärdsmedel, blir ännu svårare än förut att konkurrera 

med de centralare stadsdelarne, hvarför ock stadens ntvidning och förkofran, 

i dess helhet tagen, till någon grad kan komma att hämmas. 

Det förefaller utskottet derför som en pligt för en stadsstyrelse, att den-

samma redan vid den första anläggningen af spårvägar i staden må taga tillbörlig 

hänsyn dertill, att spårvägarne inom en icke alltför aflägsen framtid kunna erhålla 

nödig utsträckning öfver hela staden, samt att möjligheten för spårvägsnätets utvidning 

ingalunda må genom en eller annan olämplig kontraktsbestämmelse försvåras. 

Som utskottet dessutom med afseende såväl å stadens område och planläggning, som 

å spårvägsliniernas N:ris I, 2 och 3 stora företräde, hvad inkomst från desamma beträffar, 

framför andra möjliga spårvägslinier i staden, icke för dessa senare kan tänka 

sig möjligheten af en spekulant sedan de förra medels koncession bortgifvits, så 

anser utskottet stadens sauna intresse fordra, att vid uppgörandet af nu ifrågavarande 

konecssionskontrakt den princip deri göres gällande, att de sämre linierna 

böra åtfölja de bättre. Dessa sämre linier borde så mycket mindre ifrån kontraktet 

uteslutas, som utskottet icke kunnat finna på någon allmän formel, hvarigenom koncessioniircn 

kunde förpligtas att vid behof framdeles utvidga spårvägsnätet. 

Ä andra sidan anser utskottet att koncessionären redan genom nu ifrågavarande 

kontrakt bör sättas i tillfälle att, utan andra omgångar än Stadsfullmäktiges 

dertill för hvarje gång utverkade tillstånd, få utvidga spårvägsnätet, då sådant kan 

af ett eller annat skäl komma att ligga i hans intresse. 

Från å stadens byggnadskontor befintliga profiler öfver stadens gator och 

chausscer har utskottet funnit längd- och lutningsförhållandena för de fem föreslagna 

linierna vara i hufvudsak följande: 

Liniens 

| 

N:o. 

] 

Sträckningen. 

!Längd i Lutning | 

fot. 1: x, ; 

j 

Liniens 

! 

i N:o. 

! 

| 

Sträckningen 

| Längd i Lutning 

fot. 1: x 

i 

1 Vestra chausséen 65 1 

750 

150 

00 1 

Brunnsgatan 

Jernvägstorget 

253 

126 

43 

180 

200 40 16 80 

i 650 i 20 60 120 

250 1 50 207 230 

| 

400 i 

200 i 

150 

co 

30 

CO 

! 

Mikaelsgatan 

242 

174 

371 

800 

350 

oo 

j 

i 

; 

1 

i 

IOO 

150 

400 

100 

30 

GC 

30 

00 | 

I 

Alexandersgatan 352 

319 

38 

160 

00 

52 

47 

1 

27 

700 

300 

30 I 

i 

oo 

Senatstorget 

106 

47 

44 

39 

Östra Henriksgatan 

500 

400 

250 

73 

44 

120 

73 

70 

i 

| Brunnsgatan 

106 

226 

165 

115 

59 

74 

28,4 

95 I 

Katrinegatan 

126 

150 

16 

32 

96 

118 

oo 

00 

94 oo i 77 85 

3

Katrinegatan 

Platsen nedanför 

Katolska kyrkan 

Badhusgatan 

Tvärgata 

Magasinskajen 

Vestra kajen 

Salutorget 

Platsen framför 

luth. begrafningsplatsens 

port 

Lappviksgatan 

Arbetaregatan 

Barnhemsgatan 

Abrahamsgatan 

Boulevardsgatan 

291 

304 

46 

00 

! 

i 

] 

! 

Boulevardsgatan j 156 

| Skiluaden i 165 

71 

31,< 

276 46 

140 

203 

103 

127 

•X' 

43 

60 

OD 

1 

| 

Norra Esplanadgatan 

232 

| 96 

1 232 

19 

730 

52 

87 

52 

190 

154 

89 

118 

128 

169 

i 365 

192 

113 

137 

157 

79 

24,6 

158 

i 

i 

| 288 480 

81 

198 

60 

1,120 

1,040 

450 

22,5 

180 

14 

CO 

CO 

CO 

1 

' 4 i Östra Chausséen 

Vägen från Chausséeuppbördshuset 

till Unionsgatan 

^ 

980 

110 

530 i 

97 I 

103 ! 

177 

50 

500 

00 

00 

126 

39 

20 

250 

100 •30 

! 

i 

| 

110 

92 

336 | 

23 

47 

OD 

152 

62 

40 

438 

65 

34 

80 

33,1 

t 

Unionsgatan 

234 1 

306 1 

126 j 

46 

43 

54 

26 

46 

40 00 135 42 

608 200 150 75 

75 

255 

00 

65 

167 

340 

45 

34 

; 

i 

; 

94 

200 

so 

252 

52 

83 

125 

79 

Fredsgatan 

i 

i 

100 

163 

100 

102 

24 

81 

42 

! i 50 26,3 

i 

; 283 

86 

31 

! 448 

i 650 

1 368 

56 

46 

68 

Ni kol a i ga tan 

; 69 

1 42 i 

1 106 

29 

140 

62 

I 206 

! 38 

147 

oo 

: 196 ! 82 

i 

1 146 104 

Seuatstorget | 336 24 

i 

241 

io6 

142 

96 

5 Styrmansgatan 

Rödbergsgatan 

i 

100 

420 

CX) 

27 

: 38 190 

| 134 60 

246 246 Sammanbindnings- 120 | 30 

! 

141 

125 

282 

156 

gatan !• 138 ! 

! 180 

18 

50 

19 63 Stora Robertsgatan ! 180 140 

156 94 Tvärgatan ! 236 40

Rödbergsgatan 

Fredriksgatau 

Stora Robertsgatau 

;uo 

159 

130 

296 

150 

86 

38 

} i 

! Linien N:o. 

i 

t 

i 

N:o 1 

2 

3 

4 

5 

100 

28 

81 

164 

116 

143 

190 

Sammandrag. 

Stora Robertsgatau 156 111 

337 96 

174 348 

132 147 

328 80 

80 89 

120 50 

L ä n g d 

i fot i verst 

9,652 

3,965 

; 8,095 

5,734 

4,034 

2,68 

1,10 

2,2 5 

1,59 

1,12 

31,480 8,75 

Hvad tiden för de skilda spårvägsliniernas fullbordande och upplåtande till 

allmänt begagnande beträffar, har utskottet icke kunnat omfatta den åsigt, att detta, 

så när som på linien N:o 1 i det tidigare förslaget till koncessionskontrakt med Ingeuiören 

Fraser, helt och hållet borde göras beroende af den nettoinkomst koncessionären 

kunde komma att göra sig vid driften af redan fullbordade linier, emedan 

denna nettoinkomst, beroende bland annat på den administrationskostnad och de afskrifningar, 

koncessionären finner för godt att påföra affären, i sjelfva verket svårligen 

kan kontrolleras och densamma för resten till väsendtlig del är beroende af den sakkännedom 

och sparsamhet vid anläggningen samt den drift och omsorg vid trafikerandet, 

som af koncessionären kan utvecklas, hvarför ock en dylik tidsbestämning blir till den 

grad obestämd, att den icke kan betraktas annorlunda än som ett kringgående af sjelfva 

saken i det syfte, att tiden för anläggningen af de skilda linierna helt och hållet lemnades 

beroende af den ena kontraherande partens, koncessionärens, godtycke. Utskottet har 

derför, utan att likväl synnerligen vilja pressera koncessionären, härvid tagande hänsyn 

till affärens, åtminstone till en början, mindre indrägtighet, försökt närmare fixera tiderna, 

då de skilda linierna skola kunna till begagnande upplåtas, sålunda äfvenatt 

den andra kontraherande partens, stadens, intresse blefve behörigen beaktadt. Vid 

hvarje affär är förknippad en viss risk och från denna kan koncessionären, som bör 

hafva kalkylerat sin affär så godt sig göra låter, icke i allo befrias. Utskottet tror 

för resten ifrågavarande affär, förståndigt planlagd och skött, icke var alldeles 

omöjlig samt att Helsingfors stad ej så alltför länge behöfde vänta på ett spårvägs-

6 

nät, om också frågan för denna gång skulle förfalla; ty såväl till folkmängd som 

utvidgning befinner sig staden i stark tillväxt och exempel saknas icke, att till och 

med städer med ungefärligen samma antal innevånare, som Helsingfors redan nu 

eger, hafva spårvagnar. Såsom några för uppkomsten af spårvägar i Helsingfors 

försvårande omständigheter måste likväl de å stadens gator vissa vintrar hopade 

snömassorna samt vår publiks ovanligt goda tillgång på tid betraktas. Med teknikens 

rastlösa utveckling blifva emellertid dylika anläggningar, ju mera tiden framskrider, 

allt billigare och derigenom äfven mera möjliga. I bvarje fall anser sig utskottet 

böra afrådä från ett förhastande på grunden af för stora eftergifter. 

I och för belysning af frågan om spårvägars möjlighet i Helsingfors från 

ekonomisk synpunkt må nedanstående kostnadsberäkning för deras anläggning, antaglig 

inkomst från desamma och vissa andra data anföras, för att gälla hvad de kunna. 

Kostnaden för 1 verst spårväg beräknas på följande sätt: 

Arbetskostnad. 

Upprifning och schaktning af gata eller chaussée 

till 8 fots bredd och 1 V2 fots djup, 3,600 

löp. fot å 0,3 5 1,260: — 

Utläggning och hophuggning af tvär- och 

långslipers samt utläggning och spikning 

af räler jemte fyllning och stoppning 

mellan slipers, 3,600 löp. fot . å 0,75 2,700: — 

Gatläggning eller chausséering till 8 fots 

bredd, inberäknaclt transport af grus, 

28,800 qv. fot å 0,2o 5,760: - 9,720: 

Materialkostnad. 

Tvärslipers 0,4' X 0,5' X 6' från midt till 

midt 5 fot = 720 st å 1,50 1,080: — 

Långslipers 0,4' X 0,6' = 7,200 löp. fot å 0,25 1,800: — 

Rälor 7,200 löp. fot å 15 skålp. per fot 

= 1,080 centner å 8,50 9,180: - 

Vinkeljern 4 st, per tvärslipers = 2,880 

st. med spik 5 . . å 0,35 1,008: — 

Rälspik 4 st. per slipers = 2,880 st.. . å 0,15 432: — 

Tillägges för vexlar cirka 10 °/0 af såväl 

arbets- som materialkostnad 

materiel. 

1 personvagn 6,000 

5 hästar å 1,000 5,000 

13,500: — 

2,320: - 25,540: 

Va släda : . . . å 1,500 750 

1,5 seldon . å 300 450 12,200: —

Husbyggnader. 

Stall, vagnslider m. fl. mindre byggnader . . . — — 7,000: — 

Arbetsledning. 

Uppsigt öfver arbetet, en del redskap och inventarier, 

diverse jemte ränteförlust under byggnadstiden 

ni. m., cirka 23 %, som till summans 

afrundning utföres med . . . . . . , . — —- 10,260: — 29,460: — 

Summa $mf — — — — 55,000: — 

Och då den sammanlagda längden af spårvägslinierna N:ris 1, 2 och 3, 

Ii vilka först komma till utförande, utgör 6 verst, komme hela anläggningen af dessa 

linier alltså att uppgå till 330,000 mark 

Vid beräkning af den antagliga inkomsten från spårvägarne har man att utgå 

från antalet innevånare i staden. I Köpenhamn befordrades år 1873 på 2,22 mil 

spårvägar 8,700,000 passagerare, hvilket, då folkmängden uppgick till 200,000, angifver 

att på hvarje innevånare belöpt sig 43,5 turer å spårvägarne. Samma år befordrades 

å spårvägarne i Hannover af 0,8 9 mils längd 1,800,000 passagerare eller 

18 gånger innevånareantalet. A Stockholms spårvägar af cirka 1 mils längd befordrades 

år 1881 3,700.000 passagerare, som på ett innevånareantal af 170,000 utgör 

cirka 22 gånger samtliga innnvånare. Räknas innevånarene i Helsingfors för närvarande 

till 45,000 och efter 6 år till 50,000 och antages på hvarje innevånare om 

åiet belöpa sig respektive 15 och 20 turer på spårvägarne, skulle med en farafgift 

al 15 penni per tur erhållas en årlig inträd af 101,250 och 150,000 mark, den förra 

summan omkring x /5 af hvacl man nödgas antaga att hyrkuskarne i Helsingfors nu 

minst uppbära. 

Om från ofvanantagna bruttoinkomst af 150,000 mark öfverst afdrages ränta 

å anläggningen efter 5% me( * ^ 6,500 mark, återstår för drift- och remontkostnaden 

163,500 mark, hvilket utgör 22,250 mark per verst eller 365 mark per hvarje dag 

af året, 

Änskönt utskottet, beträffande alla tekniskt konstruktiva delar i spårvägsanläggningen, 

med afseende å dessa delars med tiden föränderliga natur, är af den 

åsigt, att desamma i allmänhet icke böra ingå uti ett dokument af den oföränderliga 

beskaffenhet, som ett på lång tid stäldt koncessionskontrakt, utan lämpligast bestämmas 

vid granskning och godkännande af den allmänna plan för anläggningen jemte 

dertill hörande ritningar och beskrifning, hvars underställande Stadsfullmäktige böra 

förbehålla sig, har utskottet emellertid ansett att vissa kardinala bestämmelser rörande 

spårvägarnes konstruktion, i nedanstående förslag till koncessionskontrakt upptagna 

under § 3 mom. b., icke böra från detta kontrakt utelemnas. Af dessa bestämmelser 

torde likväl icke andra, än de som gälla vagnarne, behöfva närmare 

motiveras. 

Med afseende å beskaffenheten af vår publik, som väsendtligen sönderfaller 

i herramanna- och arbetareklassen, och hvilka klasser ej äro vana att sammanföras, 

7

8 

har utskottet ansett att det kos oss tills vidare vore såväl med publikens som koncessionärens 

intresse förenligt, att spårvagnarne byggdes med indelning i tvenne 

klasser, hvarpå äfven annorstädes finnes exempel. Utskottet befarar nemligen, om 

så icke skedde, att spårvägarne nästan uteslutande komme att anlitas antingen endast 

af den ena eller andast af den andra folkklassen, bvarigenom affären naturligtvis 

gestaltade sig betydligt sämre, än om det blefve sed och vana för begge folkklasserna 

att betjena sig af spårvägarne. 

Ehuru tyngre och för ett större antal personer afsedda vagnar visserligen 

kunde äfven i Helsingfors komma till användning, efter som det såsom allmän regel 

gäller, att såväl en som tvåspanns spårvägsvagnar kunna gå upp för hvilken som 

helst å gator och vägar bruklig stigning, då möjligheten alltid förefinnes att vid mötande 

skarpare stigningar öka dragarenes antal i förhållande till stigningen, och utskottet 

äfven har sig bekant att stigningar af ända till 1: 15 förekomma å -spårvägar, 

som trafikeras med häst, så har utskottet likväl genom en skild bestämmelse i koncessionskontraktet 

velat hafva uttryckt att endast lätta enspannsvagnar få användas. 

Då nämligen drift-kostnaden ökas i förhållande icke blott till stigningen utan äfven 

till vagnens tyngd, men skarpa stigningar i en sådan terräng som den i Helsingfors 

icke kunna undvikas, böra vagnarne i stället hållas lätta, och då dessutom lättare, 

— eller, hvad som är detsamma, mindre rymliga — vagnar vid en svagare trafik 

hafva mera utsigt än större vagnar att blifva temmeligen fullbesatta, så har utskottet 

ansett det vara af vigt, att å Helsingfors blifvande spårvägar i allmänhet och innan 

trafiken vunnit en större utveckling ej må införas större vagnar än sådana som inrymma 

omkring 20 personer oeh ännu kunna å plan väg och i måttligare stigningar 

dragas af en häst och hvartill vid de starkare stigningarne behöfves ytterligare endast 

en hjelphäst. Mindre vagnar och tätare turer betjena derjernte publiken bättre 

än större vagnar och färre turer. 

Under förutsättning af dylika lättare vagnar erfordras å linien N:o 1 en hjelphäst 

vid stigningen utanför villan Hagasund, å linien N:o 2 en hjelphäst vid backen Irån Magasinskajen 

till Badhusgatan och vidare längs denna gata ända till Bergmansgatan, å linien 

N:o 3 fordras ingen hjelphäst; å linien N:o 4 torde en hjelphäst deremot blifva behöflig på 

hela sträckan ända från och med Broholmen till Senatstorget samt å linien N:o 5 en hjelphäst 

på sträckan emellan liniens begynnelsepunkt och hörnet af Stora Roberts- och 

Tvärgatan. 

Beträffande spårvägarnes trafikering anser utskottet, då trafikens storlek nu 

icke ens för den närmaste framtiden, ännu mindre för en mera aflägsen tid kan 

uppskattas, att de dagliga turernas antal på de skilda linierna nu ej heller kan 

bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt stadens Drätselkammare att halftärsvis fastställa 

af koncessionären föreslagna turlistor, vid hvilkas fastställelse rättvisan 

fordrar, att å ena sidan tages hänsyn till publikens behof och å den andra till koncessionärens 

förmåga, med afseende å affärens rentabilitet; koncessionärens intresse 

i öfrigt skyddadt genom vissa maximibestäinmelser, dels rörande den tid. af dygnet,

hvuiutöfvcr koncessionären icke kan tvingas att underhålla rörelse å spårvägarne, 

dels rörande tätheten af turer å de skilda liniema. 

Då i begreppet af spårvägarnes trafikering inneligger en viss regelbundenhet \ 

och kontinuitet, och då publiken, en gång vänjd vid denna trafik, härefter till bo- \ 

sättning och all ar etablerar sig, så betingar detta att den en gång påbörjade spår- j 

vägsdriitcn äfven skall underhållas utan störande afhrott. Af detta skäl har utskottet 

ansett att konecssionären, vid äfventyr dels af vissa penningeböter dels i svårare fäll 

af koncessionens förlust, borde vara ålagd att fullgöra sina skyldigheter beräffande 

trafikens oalbrutna gång, hvilka i annat fall lätteligen kunde försummas. Af samma 

skäl har utskottet i koncessionskontraktet låtit den bestämmelse ingå, att koncessioniiren, 

då svårare snöhinder om vintern omöjliggöra spårvägstrafik med vagnar, sedan 

lian utbytt vagnarne mot andra lämpliga åkdon på medar, med sina hästar bör stå 

specielt den publik, som röres utmed de af honom trafikerade liniema, så regelbundet 

till tjenst, som omständigheterna kunna medgifva. Utskottet anser likväl, att 

den vanliga afgiften för ordinarie tur i detta fall rättvisligen borde förhöjas med 

femtio procent, bland annat af det skäl, att af en och samma häst och körsven då 

ett betydligt mindre antal passagerare kunna befordras. 

En högsta far-afgift för begagnande af ordinarie tur å spårvägarne af ända 

till tjugu penni för en tillryggalagd sträcka af till och med en verst synes utskottet 

i allmänhet alldeles för högt beräknad. Fortskaffning i spårvagnar, i hvilka man 

färdas massvis och liksom i association, innebär låga farafgifter; men en afgift af 

tjugu penni per verst icke blott icke uppgår till, utan till och med betydligt öfverstiger 

— ja närmar sig det dubbla — priset för begagnande af hyrkusk i Helsingfors 

efter nu gällande taxa, om man tänker sig en något längre tur och tillika beaktar 

att i en hyrkusks åkdon två personer äro berättigade till plats. Och likväl bjuder 

hyrkuskens åkdon ett stort företräde framför spårvagnarne, i det man derrned kan 

färdras oberoende af någon turlista samt å alldeles godtyckliga linier, äfvensom komma 

fram precis till den punkt man önskar, och ej behöfver afstiga endast i närheten deraf, 

såsom öfverhufvud vid begagnande af spårvagn. Med höga farafgifter hafva spårvägarne 

föga utsigt att bära sig. 

Från 13 stycken spårvägar i tyska och österrikiska städer, der ett likformigt 

pris af 10 Pfennige per tur är gällande och af hvilka spårvägar den kortaste 

har en längd af 1,27 verst och den längsta af 3,5 verst, har utskottet uträknat den 

medellängd, uppgående till 2,21 verst, hvarå man kunde färdas för 10 Pfennige. 

Som 10 Pfe äro lika med 12,5 penni, erhåller man en afgift af cirka 5,7 penni per 

verst. Å jernvägarna i landet utgör afgiften i I, II och III klass respektive 10. 7 

och 5 å 4 penni per verst. Utskottet anser derför att en afgift för ordinarie tur å 

spårvägarne, beräknad till 10 penni för I:a och 7 penni för II:a klass, i allmänhet är 

det högsta, hvartill koncessionären med fog kan berättigas, om derifrån undantages 

afgiften för alldeles korta linier eller resesträckor af ända till två versts längd, 

hvarför kunde medgifvas en och samma minimifarafgift, uppgående högst till det 

dubbla af hvad som i allmänhet bestämts såsom högsta priset för en verst. 

9

10 

Enligt o fv an nämnda beräkningsgrunder biel ve de högsta tillåtna farafgiftema 

ä de skilda linierna med deras nu föreslagna längder följande: 

ä lin. N:o 1 för I klass 25 p:ni, för II klass 20 penni 

,, N:o 2 ,, ,, ,, 20 ,, 5, ,, ,, lo ,, 

1> 15 ° 41 J1 '1 ^ 51 51 »J 5? 

„ ,, N:o 4 (ända till Salutorget) 20 p:ni „ 15 „ 

« ii N:o 5 „ „ „ 20 „ „ „ 15 

men torde sakens natur bjuda koncessionären att afrunda farafgifteu till likformig 

på alla linier för enkel tur inom stadens egentliga område, samt endast för turer 

utom stadens område hafva varierande och något förhöjda priser. Ehuru nedsatta 

afgifter för de passagerare, som direkte önska flytta ölver från en linie till en annan, 

betydligt bör bidraga till spårvägarnes anlitande och rentabilitet, har utskottet 

likväl ansett, alt härom icke någon bestämmelse borde i koucessionskontraktet ingå, 

dels af skäl att en sådan anordning torde ligga i koncessionärens egna väl förstådda 

intresse, dels emedan utskottet ej känner till något sätt, huru det missbruk, som härvid 

kunde af en mindre samvetsgrann passagerare bedrifvas. skulle genom kontroll 

kunna fullständigt förebyggas, ehuru å andra sidan ringa praktisk betydelse 

den ligger. 

På grund af alla här oivan anförda motiv har utskottat uppgjort följande 

förslag till 

Koncessionskontrakt om anläggning af spårvägar i Helsingfors stad. 

Ät Iugeniören Daniel Fraser från denna stad meddelas härigenom koncession, 

att med uteslutande af alla andra, anlägga och drifva spårvägar för personbefordran 

å nedannämnda linier inom stadens område på de i det följande upptagna vilkor: 

§ 1. 

Koncessionen afser följande linier: 

a) Linien N:o 1, begynnande der vägen till Fattiggården afviker från Vestra 

chausséen och sträckande sig utmed denna chaussée, Östra Henriksgatan, Brunnsgatan, 

Jeruvägstorget, Mikaelsgatan, Alexandersgatan, Senatstorget och Katarinegataii 

till en centralstation å Salutorget framför qvarteret N:o 4, Elefanten. 

b) Linien N:o 2, begynnande nedanom backen, hvarå katolska kyrkan är uppförd 

och sträckande sig utmed Badhusgatan, första tvärgatan emellan handelsmagasinerna, 

Magasins- och Vestra kajen till centralstationen å Salutorget. 

c) Linien N:o 3, begynnande utanför Lutherska begrafningsplatsen och sträckande 

sig utmed Lappviksgatan, Arbetaregatan, Barnhemsgatan, Abrahamsgatan, Sandvikstorget, 

Boulevardsgatan, Skilnaden, Östra Henriksgatan och Norra Esplatiadgatau 

till centralstationen å Salutorget. 

d) Linien N:o 4, begynnande pä Östra chausséen nedanför backen utanför

villan Neckcn ocli sträckande sig utmed denna chaussée, Långabron, Unionsgatan, 

I i eds-nian. Nikolaigatan och Senatstorget i förening med linien N:o 1. 

o Linien N:o 5, begynnande i hörnet emellan Styrmans- och Rödbergsgatoma 

>;iini siriickandc sig utmed sist sagda gata, Sammanbindningsgatan, Stora Robertsfjii.-m, 

Tv ii rgat.au, Rödbergsgatan, Fredriksgatan, Stora Robertsgatan och Georgs. 

I* a la n till Boulevardsgatan i förening med linien N:o 

f) Skulle det vid anläggningen eller driften al ofvanuppräknade spårvägslin 

icr visa sig, att någon fördel i ett eller annat hänseende ernåddes genom några 

mindre väsendtliga afvikelser i liniernas sträckning, är koncessionären sådan afvikelse 

medgifven, under vilkor af Stadsfullmäktiges bifall dertill. 

g) Önskar koncessionären för spårvägsnätets vidare utvidgning anlägga och 

drifva äfven andra spårvägslinier, än de ofvan uppräknade, på så beskaffade gator 

och vägar inom stadens område, å hvilka terrängförhållandena det medgifva, är han 

dertill berättigad, för den händelse Stadsfullmäktiges tillstånd härtill kunnat utverkas, 

önska deremot Stadsfullmäktige en dylik utvidgning, ega de full rätt att antingen 

diiekt genom stadens Drätselkammare eller genom enskild person låta anlägga och 

drifva ifrågavarande spårvägar, sedan dessa först hembjudits koncessionären, men 

lians bifall å Stadsfullmäktiges anbud och vilkor inom tre månaders tid icke erhållits. 

§ 2. 

a) Koncessionen meddelas för en tid af 30 år, räknadt från den dag detta 

kontrakt vederbörligen faststälts och kan ytterligare förlängas för en tid af 10 år, 

för den händelse spårvägsrörelsen blifvit så bedrifven, att den fullkomligt motsvarat 

behofvet, hvilket Stadsfullmäktige ega pröfva. 

b) Senast inom ett och ett hälft år från den dag koncessionen träder i gällande 

kraft, skall arbetet å linierna. N:ris 1 och 2 vidtaga och inom ytterligare ett 

år framåt skola dessa linier vara färdiga och till allmänt begagnande upplåtna. 

c) Senast inom sex år från den dag koncessionen träder i gällande kraft skall 

åter linien N:o 3 vara färdig och till allmänt begagnande upplåten. 

d) Härefter följa till utförande och upplåtande till allmänt begagnande linierna, 

N:ris 4 och 5 senast inom tider, som af Stadsfullmäktige, då med vunnen erfarenhet 

från tidigare linier utsigt till rentabilitet förefinnes, framdeles bestämmas Tidsbestämmelserna 

böra likväl meddelas koncessionären minst ett år, innan arbetena skola 

påbörjas och Koncessionären för hvardera liniens fullbordande erhålla en byggnadstid 

af äfven minst ett år. 

§ 

Koncessions-vilkoren beträffande spårvägarnes ändamål, konstruktion och utförande 

äro: 

a) Koncessionen, såvidt den gällar uteslutande af alla andras rätt, afser endast 

personbefordran : koncessionären likväl icke förbjudet att på de af honom anlaggda 

spårvägar äfven befordra gods, -såvidt det lör personbefordran icke medför 

11

någon olägenhet, hvaröfver polisen eger hålla noggrann uppsigt. Spårvägarne få 

derför icke utgöra hinder för anläggning och begagnande af spårbanor, afsedda uteslutande 

för godsbefordran, af hvad art och beskaffenhet de vara må och hvarstädes 

inom stadens område de än må befinnas nödiga. Dylika spar, äfvensom de i senare 

delen af mom. g. § 1 omnämnda spårvägar, skola således ock få korsa koncessionärens 

spår i samma plan. 

b) Koncessionären skall vid konstruktion af spärvägarne med dertill hörande 

vagnar iakttaga: 

l:o) att spårvägarne byggas efter den princip, att spårvägsvagnarne vid möte 

med andra gatuåkdon behålla spåret. I öfrigt få spårvägarne ej utgöra något hinder 

för andra vanliga gatuåkdon att färdas öfver och längs spåren. Spårvägsskenornas 

öfra kant skall derför äfven ligga i gatans plan ; 

2:o) att spårvägarne byggas „smal- och enkel-spåriga u med nödigt antal 

omfartsspår; 

3:o) att vagnarne hafva tak, äro indelade i tvenne klasser och af en enspännig 

vagns vigt och dimensioner med utrymme för omkring 20 personer, så vida ej 

Stadsfullmäktiges tillstånd till ändring häri kunnat utverkas; 

4:o) att till dritkraft för vagnarne tills vidare användas hästar. 

c) Koncessionären är förbunden att till Stadsfullmäktiges granskning framlägga 

icke allenast fullständig planritning, upptagande spårens läge å respektive gator, 

deras förhållande till befintliga kloak-, vatten- och gasledningsrör jemte hithörande 

inrättningar samt omfartsspårens antal, längd och inbördes afstånd, utan äfven 

fullständiga ritningar och noggrann beskritning öfver alla såväl till sjelfva spåret som 

till den rörliga materielen hörande konstruktiva delar och inrättningar, och eger koncessionären 

först efter Stadsfullmäktiges godkännande häraf skrida till utförande af 

spårvägarne. För ofvan beskrifna granskning ega Stadsfullmäktige använda en tid 

af ända till två månader. 

d) Arbetet skall utföras under inseende och kontroll af person eller myndighet, 

som af Stadsfullmäktige härtill utses, och är koncessionären i anledning deraf 

skyldig att minst en månad före arbetets påbörjande derom göra anmälan å stadens 

Drätselkammare. 

e) Arbetet skell ulföras på det sätt, som är minst störande för den allmänna 

trafiken, och med största möjliga skyndsamhet, för hvilket ändamål de materialier, 

som erfordras såväl för den första anläggningen som spårvägarnes framtida underhåll, 

skola, såvidt ske kan, vara så tillredda, att de kunna i mån af arbetets fortskridande 

framföras och användas, så att gator och platser, hvarest spårvägarne 

framgå, må i minsta måtto med upplag af materialier belamras; 

f) De i denna § momm. c. och cl. upptagna vilkor gälla äfven vid framdeles 

möjligen behöfliga väsendtligare förändringar i spårvägsanläggningen. Nya omfartsspår, 

som icke finnas upptagna i den i denna § mom. c. omnämnda planritningen för 

spårens läge m. m., men senare kunna finnas ai behofvet påkallade, åligger det koncessionären 

att efter tillsägelse af Stadsfullmäktige anlägga.

§ 4. 

Koncessions vilkoren beträffande spårvägarnes trafikering äro: 

a) Spårvägarne må icke för allmän trafik öppnas, förrän de blifvit vederbörligen 

afsynade och godkända. 

b) Trafiken underhålles af koncessionären derefter oafbrutet i enlighet med 

af koncessionären föreslagna och af stadens Drätselkammare halftårsvis fastställda 

turlistor, första halfåret omfattande April till och med September månader, det andra 

halfåret årets öfriga månader. Vid turlistornas fastställande bör hänsyn tagas å 

ena sidan till den trafikerande publikens behof, och å den andra sidan till affärens 

rentabilitet samt får koncessionären icke åläggas att begynna rörelsen tidigare om 

morgnarne än kl. 7 eller att fortfara dermed på aftnarne senare än till kl. 10, ej heller 

till tätare turer i liniernas hvardera riktningar än hvarje qvart-timme. Bestämmandet 

af tider för extra turers företagande beror uteslutande på öfverenskommelse 

emellan koncessionären och de trafikerande. 

c) Koncessionären är skyldig att hålla spårvägarne med all deras materiel 

i ett godt och tidsenligt skick. Häröfver, äfvensom öfver hästarnes och körsvennemes 

anständiga skick utöfvar polisen tillsyn. För öfrigt är koncessionären underkastad 

alla på hans affär tillämpliga bestämmelser i nu gällande eller framdeles utfärdande 

polisordning. 

d) Afgiften för begagnande af ordinarie tur å de skilda spårvägsliniema 

fastställes af Stadsfullmäktige för vissa bestämda tidslängder på förslag af koncessionären. 

Härvid medgifves koncessionären att uppbära för tur å alla kortare linier 

af till och med två versts längt äfvensom för tur å likartade sektioner af längre linier 

en likformig minimifärafgift af högst 20 penni i första och högst 15 penni i 

andra klass per person, men gäller för tur å längre distanser såsom allmän beräkningsgrund 

ett pris af högst 10 penni i första och högst 7 penni i andra klass för en 

spårvägslängd af en verst. Afgiften afrundas till närmast lägre eller högre tal, slutande 

på noll eller fem. Taxa för extra turer äfvensom för transport af gods uppgöres 

af koncessionären ensam. Denna taxa äfvensom förändringar deri böra offentliggöras 

minst fjorton dagar, innan de träda i gällande kraft. 

e) Vid spårvägstrafikens omöjliggörande af snöhinder skyldigkännes koncessionären 

att utbyta vagnarne mot andra lämpliga åkdon på medar, hvilka så regelbundet, 

som förhållandena medgifva. hållas i gång på samma linier, som för spårvägarne 

äro bestämda. Afgift för ordinarie tur i detta fall får likväl uppbäras med 

ända till femtio procents förhöjning. 

§ 5. 

Beträffande ändring, remont och renhållning af gator, chausséer, vägar, afloppskanaler 

och andra rörledningar gälla för koncessionären följande föreskrifter: 

a) Koncessionären vidkännes alla de kostnader, hvilka erfordras vid eller till 

följd af nedläggandet af spår och underlag, ehvad utgifterna förorsakats genom nödiga 

anordningar af terrängen, ändring eller flyttning af afioppskanaler, vatten- och 

gasledningar eller andra arbeten. 

13

14 

b) Koncessionären bekostar och underhåller gatuläggningen, chausseringen 

och grusningen inom spåren och till två fots bredd på hvardera sidan utanför desamma 

med enahanda materialier, hvarmed gatan, chausséen eller vägen i öfrigt är 

lagt eller kommer att läggas; åliggande det honom derjemte att på sin bekostnad 

bättra den skada, som till följd af spårvägen kan uppkomma på tillstötande gata, 

chaussée eller väg. Renhållningen af den del af gata, chaussée, väg eller allmän 

plats, som ligger emellan skenorna, skall likaledes af koncessionären bekostas. Från 

denna renhållningsskyldighet frikallas koncessionären dock under den tid af vintern, 

då andra åkdon i stället för spårvägsvagnar af en eller annan orsak begagnas. 

Chaussée-afgift behöfver deremot ej af koncessionären erläggas. 

c) Spårvägarne få ej utgöra hinder för ändring, omläggning eller reparation 

af gata, chaussée. väg eller allmän plats, och må al sådana anledningar härrörande 

afbrott eller hinder i rörelsen å spårvägarne icke föranleda till några ersättningsanspråk. 

d) Vid undanskaffande af snö från spårvägarne bör detta å gata, chaussée 

eller väg utsträckas så bredt och så utföras att hvarken någon våda eller hinder för 

öfrig samfärdsel uppstår eller slädföret förstöres. Skulle likväl spårvägarne genom 

hopad snömasssa blifva till hinder för öfrig samfärdsel, bör trafiken med vagnar på 

polisens tillsägelse afbrytas, till dess hindret upphört att ega rum. 

§ 6. 

Vilkoren för koncessionens öfverlåtande, äfventyr af plikter samt orsaker till 

koncessionens förverkande äro: 

a) Koncessionen må icke å annan öfverlåtas utan att Stadsfullmäktige sådant 

medgifva. 

b) Koncessionen är förverkad för den händelse, att koncessionären uraktlåtit 

att påbörja arbetena å de i § 2 mom. b, c och d föreskrifna tider. Öfverskridas de 

i samma mom. bestämda tider för spåivägsliniernas färdigblifvande och upplåtande 

för allmänt begagnande, så pliktar koncessionären till stadskassan 1000 finska mark 

för hvarje sålunda öfverskriden månad. Öfverskridas samma ifrågavarande tider med 

ända till tolf månader, ärfkoncessionen förverkad. 

c) För hvarje dygn rörelsen å hela spårvägsnätet eller någon del deraf afbrytes 

och koncessionären ej kan visa, att sådant härrört af naturhinder eller annat 

olycksfall, som ej kan läggas koncessionären till last, pliktar koncessionären till 

stadskassan från 100 till 1000 finska mark, beroende på Stadsfullmäktiges pröfning, 

och fortfar afbrottet till och med 30 dagar, ega Stadsfullmäktige rätt förklara koncessionen 

förverkad. 

d) När koncessionstiden utgår eller koncessionen förverkats eller anhållan 

till Stadsfullmäktige inkommit om dess öfverlåtande på annan person eller annat bolag, 

äro Stadsfullmäktige berättigade att lör stadens räkning inlösa spårvägsanläggningen 

med dertill hörande redskap och dragare samt annan för spårvägsrörelsen nödig 

egendom efter det värde, som utan någon hänsyn till spårvägens aikastning bestäm»

mes af fem gode män. Af dessa gode män utser koncessionären tvenne och Stadsfullmäktige 

tvenne: desse fyra välja den femte, skolande, derest någondera parten 

underlåter att utse gode män eller de fyra utsedde icke blifva om valet af den femte 

ense, till Helsingfors stads rådstufvurätt öfverlemnas att fylla antalet. Vill staden vid 

koncessionstidens utgång begagna sig af nämnda lösningsrätt, bör den derom tillsäga 

koncessionären senast ett år före koncessionstidens utgång. Vill icke staden efter 

denna tids utgång inlösa spårvägsanlägningen eller kan nytt aftal om koncessionens 

förlängning icke träffas, är koncessionären skyldig att inom lämplig, af Guvernören 

i länet bestämd tid borttaga spårsvägsanläggningen och sätta de gator och platser, 

bvaröfver den framgått, uti godt stånd, i öfverensstämmelse med hvad ofvan är 

stadgadt, vid äfventyr att sådant eljes af staden på koncessionärens bekostnad 

verkställes. 

e) Till säkerhet för möjligen till stadskassan förfallna plikter och för de kostnader, 

som antingen kunna uppkomma i följd deraf, att koncessionären icke ställer 

sig de i förevarande kontrakt ingående föreskrifter till efterrättelse, eller ock i händelse 

koncessionen förverkas eller företaget nedlägges och icke af annan med stadens 

begifvande öfvertages, kunna blifva erforderliga för iståndsättande af gator och 

andra platser, skall koncessionären, innan arbetet får vidtaga, hos Drätselkammaren 

deponera i räntebärande papper, hvilka af Drätselkammaren godkännas, en summa 

motsvarande tiotusen mark finskt mynt. Denna deposition bör vid oförminskadt värdebelopp 

bibehållas och skall derföre, i fall staden nödgats använda något deraf för 

plikters betäckande eller arbetens verkställande, eller ock depositionen fallit i värde, 

bristen genast af koncessionären fyllas; och eger staden, der detta ej af koncessionären 

fullgöres, hålla sig till hans öfriga tillhörigheter för beloppets fyllande. Först 

när staden icke vidare kan hafva något ersättningsanspråk emot koncessionären, 

må han återbekomma den deponerade säkerheten. Koncessionären eger deremot tillgodonjuta 

de å säkerhetshandlingarne upplupna räntor. 

§ 7." 

Allt hvacl här ofvan blifvit sagdt om koncessionären gäller, vare sig att koncessionen 

kommer att innehafvas af sökanden, Ingeniören Fraser, eller af annau 

koncessionär. 

Helsingfors, den 

Utskottet som anser att Stadsfullmäktige icke böra bifalla till väsendtligare 

medgilvanden utöfver hvad i detta kontrakt bestämts, utan, ifall Ingeniören Fraser icke 

i hufvudsak godkänner detsamma, hellre låta frågan om anläggning af spårvägar i 

staden för denna gång förfalla, får slutligen, mecl afseende å allt som i det föregående 

anförts, hos Stadsfullmäktige föreslå: 

15

att Stadsfullmäktige ville granska och för sin del godkänna 

ofvanstående förslag till koncessionskontrakt samt derefter remittera 

det till Drätselkammaren, med anmodan att höra Ingeniören Fraser, 

huruvida äfven han för sin del vore benägen att utan några väsendtliga 

förändringar deri ingå på detsamma. 

Helsingfors den 17 mars 1883. 

K. F. Nybom. 

Th. Frosterus. 

Th. Tallqvist. 

M. Svensson. 

Otto Bhrström. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri, 1883,

Staasfullmäfctige i Helsingfors, 

1883. 

Utskottsbetänkande med förslag till ordnande af stadens 

afstjelpningsväsende för den närmaste framtiden. 

Sedan Stadsfullmäktige vid sitt sammanträde den 6 sistlidne Mars beslutit nedsätta 

ett utskott af fem personer, hvilket i samråd med stadsläkaren och stadsingeniören 

egde uppgöra ett fullständigt förslag till ordnande af stadens renhållningsväsende, blefvo 

vid påföljande sammanträde, den 20 i samma månad, undertecknade Tallqvist, Brummer, 

Qvist och Wasastjerna äfvensom professorn J. Pippingsköld utsedde till ledamöter 

i detta utskott, hvilkei sedermera, med anledning af prot. Pippingskölds af Stadsfullmäktige 

godkända afsägelse af uppdraget, kompletterades med undertecknad Asp. 

Innan utskottet emellertid ansett sig kunna gå att söka en fullständig och tillfredsställande 

lösning af den vigtiga och maktpåliggande fråga, som blifvit till dess beredning 

öfverlemnad, har utskottet funnit det nödigt att föreslå vidtagandet af åtgärder, 

hvilka åtminstone i hufvudsak kunde aflägsna de svåra olägenheter som äro förbundna 

med det nuvarande sättet för spillnings och annan orenlighets bortförande från staden. 

Sedan nämligen under senaste år användandet af den härförinnan begagnade 

afstjelpningsplatsen å Kampen, i anledning af den i dess närhet bosatta befolkningens 

ifriga och på goda skäl stödda yrkanden, blifvit instäldt, finnes för närvarande endast 

en afstjelpningsplats anvisad för uppläggandet af all den spillning och orenlighet, som 

skall bortskaffas från staden och ej direkt afföres till i stadens grannskap liggande lägenheter, 

för att användas för jordbrukets eller trädgårdsskötselns behof. Och denna 

enda afstjelpningsplats är belägen ända på villan Wallgårds mark vid östra chausséen, 

dit afståndet från de längst belägna delarne af staden utgör omkring fyra verst. 

Det är lätt att inse, hvilka svårigheter detta betydliga afstånd måste bereda ett 

stort antal gårdsegare, särskildt dem som samvetsgrannt vilja vidmakthålla renlighet å 

gård och gata, och denna svårighet ökas betydligt af de stränga stadganden gällande 

polisordning innehåller, framför allt rörande forsling af odesinficierad latrinspillning, som 

får transporteras genom staden endast mellan kl. 12 pä natten och kl. 5 om morgonen. 

Att dessa förhållanden måste i betydlig raon försvåra och fördyra bortskaffandet 

af den i gårdarne sig samlande orenligheten, är sjelffallet, och i samma mon ökas 

äfven frestelsen för de renhållningsskyldige att alltför länge låta densamma hopa sig i 

latrinerna, hvaraf sanitära vådor kunna uppstå. Men äfven andra olägenheter äro förbundna 

med det nu följda förfarandet. Det långa afståndet och den mörka tid af dygnet, 

hvarunder släpningen försiggår, omöjliggör hvarje kontroll öfver densammas behöriga 

verkställande; och då kan det icke förefalla oväntadt att de personer, som omhänderhafva 

denna transport, söka begagna hvarje möjlighet att förkorta den långa distans,

2 

de med sina lass hafva att tillryggalägga. Följden häraf är att man ej så sällan, särskildt 

under menförestiden, här och der längs gator och vägar påträffar hela och halfva 

lass af den obehagligaste orenlighet, hvilka under natten blifvit afstjelpta, utan att upphofsmännen 

härtill kunna upptäckas och straffas. 

Den utväg, som närmast erbjöde sig för aflägsnandet af nu antydda missförhållanden, 

vore väl den att inrätta en eller flera afstjelpningsplatser närmare staden, men 

enligt hvad Drätselkammaren redan förut hos Stadsfullmäktige framhållit och utskottet 

äfven kunnat inhemta, finnes inom det staden tillhöriga området icke någon närmare 

belägen plats som kunde för ändamålet upplåtas. Erfarenheten af de cbehag och olägenheter, 

som af den numera öfvergifna afstjelpningsplatsen å Kampen vållats den i 

grannskapet och äfven på temligen långt afstånd från densamma bosatta befolkningen, 

(och hvilka olägenheter ännu icke på länge kunna anses fullkomligt undanrödjade), 

manar j em väl till försigtighet vid upplåtandet af ny afstjelpningsplats i närheten af områden, 

som redan äro bebodda eller i framtiden komma att bebyggas. 

Med afseende härå har utskottet, i hvars öfverläggningar såväl stadsläkaren och 

stadsingeniören som äfven polismästaren och Drätselkammarens ordförande deltagit, kommit 

till öfvertygelsen att det är för staden fördelaktigast att, intill dess en total omgestaltning 

af stadens renhållningsväsende kan varda genomförd, fortfarande bibehålla den 

nuvarande afstjelpningsplatsen å Wallgård, som dock kan, om äfven med svårighet, begagnas 

af den närmast intill belägna delen af staden, men att emellertid äfven skrida 

till andra åtgärder, som kunde underlätta afstjelpningen för stadens öfriga innevånare. 

Och då utskottet erfarit att å Meilans eller Grejus hemmans mark en afstjelpningsplats 

utan synnerligen stor svårighet kunde åstadkommas, hvilken, om också icke 

närmare staden än den andra platsen å Wallgård, dock bättre än denna kunde betjena 

stadsboarne å Kampen och i dfess omgifning, har utskottet icke tvekat att i denna trakt 

föreslå inrättandet af en ny afstjelpningsplats. 

Men framför allt har utskottet ansett att staden borde göra försök med ett annat 

sätt för bortförande af spillning och orenlighet från staden, hvilket härförinnan hos 

oss användts endast af några enskilde lägenhetsinnehafvare i stadens omnejd, men hvilket 

synts utskottet kunna förtjena ett närmare beaktande. Det är transporten sjöledes 

medels för behofvet afpassade pråmar. För detta ändamålet erfordrades att staden skulle 

anskaffa några större pråmar, hvilka skulle förläggas på lämpliga ställen i stadens hamnar 

och å hvilka resp. renhållningsskyldige kunde få låta på lämpliga tider afstjelpa 

sopor, spillning och annat affall, som sedan pråmen blifvit fylld bortföres, för att antingen 

direkt försäljas till jordegare i trakten eller också temporärt uppläggas på någon 

längre från staden belägen holme eller strand. 

Om pråmarne för dagarne skulle utbogseras på nödigt afstånd från stranden,, 

skulle de hufvudsakligaste olägenheter och obehag, som äro med detta afstjelpningssätt 

förenade, kunna undvikas. Och då de till renhållning skyldige på ifrågavarande sätt 

kunde med betydligt mindre kostnad verkställa sin afstjelpning, vore det ej obilligt ifall 

en mindre afgift, till en början förslagsvis 25 penni pr lass, skulle dem härför affordras;

hvarigenom stadens kostnader för denna anordnings åvägabringande kunde i icke obetydlig 

grad förminskas. 

Till en början skulle, enligt utskottets tanke, för åstadkommande af en på detta 

sätt bedrifven afstjelpning, ett antal af fyra pråmar vara tillfylles, af hvilka tvänne 

skulle ligga i hamnarne till allmänhetens förfogande, medan de tvänne öfriga vore i reserv, 

för att genast intaga de förras plats, så snart dessa blifvit fyllda och måste bortföras. 

Beträffande platserna för de tvänne förstnämnda, hvilka sjelffallet måste anordnas 

så att de ej ligga vid någon större trafikled, men tillika så att de beqvämt kunna 

begagnas af så många som möjligt, har utskottet ansett att den ena kunde utsättas vid 

Skatuddens norra strand, strax öster om strandmagasinerna, den andra åter vid norra 

sidan af den nuvarande kajarmen i Sandvikshamnen. Å det förra stället kunde med 

tillgodogörande af en gammal träkaj en landningsbrygga lätteligen inrättas, med en kostnad 

som af stadsingeniören beräknats till 1600 mark. A den senare platsen skulle, i 

följd af det der befintliga ringa vattendjupet, en muddring vara af nöden, som dock 

icke kan tarfva någon drygare kostnad än några hundra mark. Dessa utgifter äro, enligt 

utskottets tanke, ej så stora, att de borde hindra ett försök med det i afseende å 

vår stads läge rationela afstjelpningsväsende, som det nu anförda utgör. 

Med afseende å allt det anförda, och då det synes behöfligt att kunna oförtöfvadt 

vidtaga med detta afstjelpningssätt samt det icke torde blifva svårt att för måttligt 

pris erhålla lämpliga pråmar, hemställer utskottet att Stadsfullmäktige måtte besluta 

att uppdraga åt Drätselkammaren att, med bibehållande af 

den nuvarande afstjelpningsplatsen å villan Wallgård, upplåta en 

annan lämplig sådan å Meilans eller Grejus hemmans mark; samt 

att med det görligaste första söka anskaffa fyra lämpliga pråmar, 

för att i enlighet med utskottets of van intagna förslag möjliggöra 

ifrågavarande afstjelpning samt att för sådant ändamål låta 

behörigen iståndsätta bryggan vid Skatuddens norra strand äfvensom 

verkställa nödig muddring vid kaj armen i Sandvikshamnen. 

Helsingfors den 10 Maj 1883. 

Th. Tallqyist. 

Georg Asp, Wilh. Brummer. E. Qvist. E. Wasastjerna 

(frånv. vid justeringen). 


3


i 


den 20 April 1888. 

M 113. 

Stadsfnllmäffip i Helsingfors. 

1883. 

Handlingar i frågan om fastställande af taxor för fasta 

försäljningsplatser å stadens torg. 


Genom remiss af den 6 sistlidne Mars hafva Stadsfullmäktige till Drätselkammaren 

öfversändt ett tryckt „utskottsbetänkande *) med förslag till taxa för fasta 

försäljningsplatser å stadens torg 7 ', hvari tillika föreslås särskilda åtgärder för ordnandet 

af torghandeln i staden; och hafva Fullmäktige anmodat Kammaren att inkomma 

mecl yttrande öfver betänkandet i hela dess vidd. 

Innan Kammaren ingick i närmare bedömande af detta ärende, ansåg Kammaren 

nödigt inhemta Poliskammarens utlåtande öfver den af utskottet föreslagna 

fördelningen af de fasta försäljningsplatserna å Salutorget och vestra kajen. Uti 

härbos bilagda skrifvelse af den 13 i denna månad har Poliskammaren jemväl afgifvit 

utlåtande 2 ) uti nästnämndt afseende med berörande tillika af särskilda andra delar 

af förslaget, hvarhos Poliskammaren på begäran tillhandahållit Drätselkammaren 

här äfven närslutna uppgift öfver antalet af de i Helsingfors hemmahörande personer, 

som regelbundet idka handel å stadens torg, med angifvande af detta antal särskildt 

för de olika slagen af handel 3 ). 

Efter inhändigande af Poliskammarens berörda utlåtande, har ett af Drätselkammaren 

tillsatt utskott, till hvilket äfven Hamnkaptenen Leander inkallats såsom 

ledamot, underkastat frågan en förberedande behandling och deröfver afgifvit betänkande, 

med anmälan dock att utskottet beträffande beloppet af de afgifter, som 

borde bestämmas för de olika försäljningsplatserna, icke kunnat förena sig om något 

gemensamt förslag, enär alla ledamöterne i utskottet härom haft olika åsigt. 

Det yttrande Drätselkammaren nu går att afgifva är i hufvudsak överensstämmande 

med hvad förenämnda utskott för öfrigt föreslagit. 

I likhet med Stadsfullmäktiges utskott finner Kammaren det vara lämpligt 

att den rörliga torghandeln, hvilken förnämligast uppehälles af allmoge från kringliggande 

trakter, får sig anvisad plats afskildt från dem, hvilka bedrifva handeln å 

torget såsom ett ständigt yrke; och förekommer, enligt Kammarens åsigt, icke skäl 

*) Se tryckta utskottsbetänkandet N:o 3 för 1883. 

2 ) Se Bilaga A. 

3 ) Se Bilaga B.

2 

till anmärkning emot den fördelning af salutorget emellan de begge olika slagen af 

handel, som af utskottet föreslagits. I enlighet dermed borde således den del af 

torget, som är belägen emellan Unionsgatan och förlängningen af Sofiegatan, upplåtas 

till fasta försäljningsplatser. Den fördelning af dessa platser emellan försäljarene 

af olika slags varor, utskottet tänkt sig och hvilken åskådliggöres genom den 

ena af de betänkandet vidfogade tabellerna, kan Kammaren deremot för sin del icke 

godkänna. De anmärkningar Poliskammaren gjort emot berörda fördelning synas 

nemligen vara i allo befogade. Det är onekligen icke till köparenes fördel, att 

samma slags varor måste uppsökas å olika sidor af torget, och planen för uppställningen 

är alltför invecklad för att lemna tillfälle till nödig öfversigt af varorna. Den 

härintills följda anordningen uti parallela linier erbjuder otvifvelaktigt i alla afseenden 

stora fördelar. Det torde derföre vara skäl att, likasom härintills, öfverlemna 

åt polisen att meddela närmare bestämningar om varornas uppställning, blott med 

iakttagande af principen att varor af olika slag såvidt möjligt uppställas i närheten 

af hvarandra. 

Hvad angår fördelningen af försäljningsplatserna å vestra kajen, har Kammaren 

emot förslaget i denna del intet att invända, men anser dock den härför uppgjorda 

tabellen icke böra göras ovilkorligt bindande för uppställningen, utan bestämmandet 

härutinnan jemväl öfverlemnas åt polismyndigheten. 

Afgifterna för de ständiga försäljningsplatserna anser Kammaren, med vidblifvande 

af sitt härutinnan förut framstälda förslag, till förenklande af uppbörden, 

böra erläggas halfårsvis och i förskott, hvarvid, med afseende derå att en del varor 

hållas till salu endast under sommaren och andra endast under vintern, den 1 Maj 

och den 1 November vore bäst egnade till uppbördsterminer. Beträffande afgifternas 

belopp hafva skiljaktiga meningar i Kammaren uttalats, men hafva likväl de afgifter, 

som föreslagits i det tryckta betänkandet, af flertalet inom Kammaren ansetts 

vara för höga, hvilken mening äfven erhållit uttryck uti Poliskammarens yttrande i 

saken. Nedanstående förslag har i detta afseende af Kammarens pluralitet omfattats: 

I. platserna å Salutorget: 

A) köttvagnar per år . $mf 80: — 

B) bord för köttförsäljning v 5) 20: — 

C) smörkärror eller bord » 55 '5 40: — 

D) kärror eller bord för salt fisk 51 35 40: — 

E) bord för grönsaker 55 -5 30: — 

F) kärror eller bord för blommor 5> 11 >5 30: — 

G) d:o „ rotfrukter 5? 5> 55 20: — 

H) bord för frukter, ägg, mjölk, 

ost, bröd, fogel, gryn m. m. 55 ti 20: —

II. platserna å vestra kajen: 

A) vagnar för kramhandel, skodon 

etc. per år Smf 120: — 

B) bord för tyghandel „ „ ,, 20: — 

C) d:o för böcker, porsliner, lerkärl, 

blecksaker m. m. ,, „ ,, 12: — 

D) bord för matförsäljning ,, „ ,, 12: — 

E) för försäljning af träarbeten „ „ „ 20: — 

Platshyran vid marknader i öfverensstämmelse med betänkandet. 

All handel å Salutorget borde, på sätt i betänkandet föreslagits, å vanliga 

torgdagar afstanna kl. 1 på dagen. 

För öfrigt får Kammaren anmäla, att Kammaren är villig att gå i författning 

om anskaffande af lämpliga modeller till bord och diskar, som vid torghandeln 

begagnas. 

Protokoll öfver den i Kammaren vid ärendets behandling förefallna omröstning 

äfvensom en af Herr Hallberg afgifven reservation bifogas vördsammast. 


E. Ölvman. 

Edvard Loo. 

f:d. 

Utdrag ur Drätselkammarens i Helsingfors stad protokoll 

för den 20 April 1883. 

§ 32. 

Vid ärendets behandling förspordes nedan antecknade skiljaktighet emellan 

Kammarens ledamöter: 

Herr Schybergson afgaf, beträffande afgifterna för försäljningsplatserna å salutorget, 

följande af honom sedermera skriftligen affattade yttrande: 

5,De af Stadsfullmäktiges utskott föreslagna trafikafgifterna synas mig alltför 

högt tilltagna. Det kan i regeln icke anses såsom god politik att underkasta de i 

egentlig mening s. k. lifsförnödenheterna eller handeln med dem särskild beskattning. 

Hos oss är dessutom, på sätt äfven af utskottets betänkande framgår, handeln 

med landtmannaprodukter i allmän lag frikallad från sådan afgift, såframt icke 

3

4 

stånd eller disk dervid begagnas, ett stadgande, hvilket utskottet synes vilja utsträcka 

äfven till öfrig torghandel. Det är sålunda endast den omständigheten att 

en del af försäljarene på torget i snygghetens och ordningens intresse begagna sig 

af stånd eller disk, som skulle utgöra tillräcklig anledning för att, enligt utskottets 

förslag, pålägga dem de drygaste afgifter. För min del anser jag att dessa afgifter 

åtminstone icke borde fastställas högre än i drätselkammarens skrifvelse i ämnet 

af den 16 Juni 1882 föreslagits. Ett skäl, som jag härvid icke heller kunnat lemna 

ur sigte, är att torghandeln, enligt hvad äfven poliskammaren uti sitt i frågan afgifna 

yttrande framhåller, till icke ringa del handhafves af fattiga personer, hvilkas 

dåliga ekonomiska ställning af mer än en anledning icke borde genom den ifrågasatta 

beskattningen yttermera försvåras. 

Hvad sedan vidkommer det af utskottet uppgjorda förslaget till torghandelns 

ordnande, så kan detsamma möjligen synas nödvändigt, under förutsättning af de 

höga afgifter utskottet föreslagit. I fall deremot dessa fastställas lägre, torde förslaget 

åtminstone för en tid framåt vara fullkomligen obehöfligt äfven i den del, som 

afser att anvisa en särskild del af salutorget öster om Sofiegatans förlängning åt 

den s. k. rörliga eller bondhandeln samt sålunda helt och hållet särskilja denna 

från den öfriga torghandeln. Om en sådan anordning i framtiden visar sig af behofvet 

påkallad, skall densamma utan tvifvel vidtagas af polismyndigheterna, åt 

hvilka det lämpligen torde böra öfverlemnas att framdeles, likasom hittills, ordna 

hithörande förhållanden." 

Herr Hallberg ansåg sig beträffande beloppen af de afgifter, som borde fastställas 

för de särskilda försäljningsplatserna, böra i allo vidhålla det förslag, Drätselkammaren 

härförinnan i saken afgifvit. 

Herrar Ärt och Sandberg funno väl de af Stadsfullmäktiges utskott föreslagna 

afgifterna för försäljningsplatserna vara något högt tilltagna, men då Herrar 

Ärt och Sandberg likväl å andra sidan icke kunde förena sig om en så betydlig 

nedsättning af desamma, som af Kammarens öfriga ledamöter påyrkats, ville de härutinnan 

understöda utskottets förslag. 

Viceordföranden Herr Gummerus och Ordlöranden Herr Öhman voro uti nu 

anmärkta delar med hvarannan ense; och är Kammarens utlåtande i överensstämmelse 

med deras åsigt affattadt. 

Herr Hallberg förbehåll sig rättighet att mot det beslut, hvari Kammarens 

pluralitet stannat beträffande afgifterna för försäljningsplatserna å torget, få til) protokollet 

afgifva skriftlig reservation. Som ofvan. 

In fidem: 

Edvard Loo. 

f:d.

Reservation. 

I)å jag lika litet nu, som senast när frågan om dessa taxor var före i Drätselkammaren, 

kan i princip godkänna att platsafgifter uppbäras af dem af stadens 

innevånare, hvilka genom idkande af handel å stadens salutorg lifnära sig, nödga 

jag mot det beslut, Drätselkammarens nog knappa majoritet stannat i, reservera mig. 

Det ligger, enligt min åsigt, intet Jberättigadt i, att, medan ordnandet af torghandeln 

är önskvärd, man skall låta denna ordnings införande — som likväl ingen ens påstått 

vara förenad med direkta utgifter för staden - åtföljas af en tor mången betungande 

afgift. Att för grönsakshaudlare och månglerihandel med diverse varor en 

viss afgift hittils uppburits, utgör i och för sig icke något skäl att fortfarande gå i 

samma spår; dessa afgifter hafva äfven tillkommit på en tid då den del af befolkningen, 

som dermed sysselsätter sig, icke på annat sätt kunde åläggas bidraga till 

stadens utgifter; men numera kunna äfven de taxeras för sin inkomst och borde 

förty vara fritagne från umgälder a f den art som de nu föreslagna. — Den torgbesökande 

allmogen kan ju icke heller åläggas betala platsbyra, hvarföre då låta 

stadens innevånnare drabbas af en sådan? Att den mellanhandel, hvilken af dessa 

månglare etablerats är så förkastlig, som man på många håll tyckes anse den vara, 

vill jag ej tro. Man förebrår den samma, att den af allmogen tillhandlar sig deras 

varor i parti och sedan styckar, delar, utminuterar det köpta — hvad ondt ligger 

deri? Jag kan ej finna annat än att den mindre bemedlade, som ej förmår göra stora 

inköp, derigenom får sitt lilla behof lättare fyldt. — Att vidare den förbättring stadens 

slagtare infört, att i snygga vagnar hålla, (styckadt) kött till salu å torget 

skulle förtjena den belöning, att de derför finge betala en extra afgift, förmår jag 

ej heller inse. Vidare anser jag icke stadens finanser vara i det förtviflade tillstånd 

att beskattningssätt nu måste tillgripas, de der hufvudsakligen drabba personer, 

hvilka man borde med glädje se sträfva att försörja sig, istället för att falla den 

allmänna eller enskilda barmhertigheten till last. Dessutom är att erinra det dessa 

stånd, bord, diskar etc. icke anskaffas af staden, och denna således icke ens haft 

kostnaden för deras anskaffande att påvisa såsom skäl för afgiftens tagande, hvarförutom 

ännu fara är att, om dessa höga afgifter fastställas, ett stort flertal, de der 

icke mägta betala sin plats, skola söka sig en sådan på den nu för bondhandeln 

afsedda delen af torget, något som ingen kan förmena dem, men hvarigenom den 

åsyftade ordningen blefve fullkomligt förfelad. 

På nu anförda skäl ville jag helst föreslå att inga afgifter för begagnande 

af plats å stadens salutorg borde uppbäras; men om sådant nödvändigt skall ske, 

att dessa afgifter icke måtte fastställas högre än hvad Drätselkammaren i sitt betänkande 

§ 148 af 16 juni 1882 haft äran föreslå. 

Deremot har jag intet att anmärka mot de afgifter Drätselkammarens majoritet 

föreslår att gälla vid marknader, då intet trängande behof finnes för dessa 

högtiders bibehållande, och, om de genom prohibitiva taxor kunna utrotas, bestämdt 

ingen derpå förlorar. 

Helsingfors, den 20 April 1883. 

Mauritz Hallberg,

POLISKAMMAREN 

i 

Helsingfors. XiU Drätselkammaren i Helsingfors. 


den 13 April .1883. 

M 318. 

Bilaga A. 

Efter det ett af Stadsfullmäktige nedsatt utskott aflemnat betänkande och 

förslag rörande ordnande af torghandeln i denna Helsingfors stad samt Fullmäktige 

anmodat Drätselkammaren att inkomma med yttrande deröfver, har Drätselkammaren 

funnit nödigt att derförinnan inhemta af Poliskammaren, så väl utlåtande angående 

den af utskottet föreslagna fördelning af de fasta försäljningsplatserna å Salutorget 

och Vestra kajen, som uppgift om antalet af de i denna stad hemmavarande 

personer hvilka regelbundet idka handel å stadens torg, med angifvande af 

detta antal, särskildt för de olika slagen af handel. Till följd häraf har Poliskammaren 

äran härjemte bihigga, i nästnämnde afseende upprättad summarisk förteckning 

öfver de framhållna två olika fallen eller uppgift så väl öfver antalet af de 

personer hvilka regelbundet idka handel å stadens torg, som särskildt öfver antalet 

för de olika slagen af handel. Hvad vidare beträffar fördelningen af de fasta försäljningsplatserna, 

så och jemte det Poliskammaren finner utskottets betänkande i 

allmänhet och synnerligast hvad angår bestämmandet derom, att de personer som 

önska idka ständig handel med landtmanna produkter å stadens torg, lemnas tillfälle 

att dertill tillförsäkra sig stadig plats samt att för den egentliga landtmanna - 

handeln anvisas särskild plats, som kostnadsfritt får begagnas, vara enligt sig företeende 

förhållande väl grundadt, anhåller Poliskammaren deremot få erinra, att enligt 

utskottets förslag, samma slags produkter komme att uppställas på olika delar 

af torget, så att till exempel köttvagname blifvit delade på tre sidor deraf, äfvensom 

borden för samma vara återfinnas på sex linier, hvilket förhållande äfven gäller 

för öfrige slag af matvaror, ehuru i mindre grad. Denna anordning som å de, 

utskottsbetänkandet bilagde tvänne planer, för ögat förefaller tillfredsställande, finner 

deremot Poliskammaren olämpligt för köparene, hvilka sålunda löranlåtes uppsöka 

samma vara på särskilda delar af torget för att inhemta hvarest den bästa 

vara står till buds, i stället för att för närvarande ej mindre kottet än andra matvaror 

äro uppställda i parallela linier och sålunda erbjuda en lätt öfversigt till så 

väl beskaffenhet som pris. Af nästnämnde anledning föredrar Poliskammaren det 

nu rådande föisäljningssättet, medelst vagnar och bord m. m. placerade i parallela 

linier, hvilket äfven medförer den fördelen, att ögat kan öfverfara hela torget och 

något så när upptäcka hvad derå står till salu, då deremot, enligt utskottets förslag 

hvarje köpare, som icke varit i tillfälle att studera planerne öfver torghandelns

indelning, måste försumma sin tid med att gå omkring torget minst en gång, för 

att till en början finna den sökta varan och derefter kunna på de olika ställena 

jemföra beskaffenheten och prisskilnaden, ett förhållande som komnie att betydligt 

försvåra torghandeln. Varder utskottets förslag antaget, är att förutses att ej så 

ringa svårighet komnie att förefalla vid den dagliga uppställningen af diskar och 

bord i trianglar och flere slags rutor, bvarföre Poliskammaren föranlåtes fästa Drätselkammarens 

uppmärksamhet dervid, att för denna händelse Herr Otto Höijers reservation 

förefaller Poliskammaren vara värd att tagas i närmare öfveivägande. 

En omständighet, om den också ej direkte rör Poliskammaren, är dock till 

sina följder af den beskaffenhet att Poliskammaren anhåller att derorn få yttra några 

ord. Den angår den, enligt Poliskammarens åsigt öfverdrifvet höga afgift som utskottet 

föreslagit i hyra för ständiga platser för bord och kärror, med 40, 60 och 

80 mark för hvarje. Många af dem som idka handel på Salutorget och Vestra Kajen 

äro ålderstigna qvinnor, hvilka ej handla året om, men för att försäkra sig om 

ständig plats, dock måste lösa sig sådan för hela året. Då dessa personer dessutom 

betala kommunala och andra utskvlder, är att antaga att många af dem som för 

närvarande hafva sin knappa utkomst genom torghandeln, blifva tvungna att upphöra 

dermed, i följd af den höga beskattningen, hvarigenom inträffar, att de för 

framtiden falla stadens fattigvård till last. Detta gäller isynnerhet sådana medellösa 

personer som handla med surt bröd och andra mindre vinstgifvande varor. Visserligen 

står det dessa personer fritt, att fortsätta sin handel på den del af torget 

som är reserverad för den egentliga landtinannahandeln, men som platserna der ej 

äro stadigvarande och vida ofördelaktigare, så torde handeln derstädes komma att 

blifva betydligt mindre vinstgifvande. 

H. Åkerman. 

J. F. Lagerblad. 

f:d. 

7

Summarisk uppgift 

Bilaga B. 

öfver antalet af de i Helsingfors hemmahörande personer, soin idka regelbunden 

handel å stadens torg, med särskild uppgift å antalet af de olika slagen af handel. 

Å salutorget. 

Grönsaker: finnar 15) ^ 

ryssar 23J 

Köttvagnar 22. 

d:o bord . 85. 

Smörhandlare 52. 

Ost- och äggsäljare . . 10. 

Ärter- och gryn-säljare 8. 

Å strandtorget. 

Summa 215. 

Småkram-handlare . 60. 

Inhemska tygsäljare 18. 

Brödsäljare 44. 

Sbitting och svagdricka 8. 

Färdig kokadt kaffe 14. 

Sylta, korf och stekt fisk 4. 

Cigarrer och papyrosser 39. 

Stadens fiskköpare 21. 

Lax- och siksäljare från annan ort . . . 5. 

Sten- och porslins kärl . 10 

Summa 223. 

Helsingfors, den 3 April 1883. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri, 1883, 

Adolf Mesterton.

M Staåsfnllinålrtige i Helsingfors, 18^3. 

Utskottsbetänkande i frågan om det till Parkgatan gränsande 

Brunnsparksområdets upplåtande till villatomter. 

Med anledning af att Justitierådmannen E. Bergh, såsom egare af gården 

N:o 2 vid Parkgatan, uti en till Magistraten inlemnad skrift*), med förmälan att Direktionen 

lör Ulrikasborgs Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolag hade för afsigt att 

till villatomter lör bebyggande upplåta det till Parkgatan gränsande området af 

Brunnsparken, anhållit om åtgärd till förhindrande af detta företag, — förnämligast 

på grund deraf att en dylik användning af Brunnsparksområdet strede mot de vilkor, 

på hvilka marken åt bolaget upplåtits, samt emedan tillkomsten af byggnader 

derstädes, vid hvilkas uppförande föreskrifterna i stadens byggnadsordning ej behöfde 

iakttagas, innebure en fara för de närliggande gårdarne vid Parkgatan , anhöll 

Magistraten i skrifvelse af den 18 oktober 1880 om Stadsfullmäktiges skriftliga yttrande, 

huruvida staden såsom jordegare kunde tillåta att ifrågavarande del af parkområdet 

skulle till tomtplatser upplåtas. 

Stadsfullmäktige beslöto att i saken inhemta Drätselkammarens utlåtande, 

hvilket jemväl afgafs den 18 mars 1881, men då Fullmäktige, vid ärendets föredragning 

den 26 påföljande april, funno att de Stadsfullmäktige meddelade handlingarne 

ej innehöllo tillräckliga upplysningar om det ändamål, till hvilket den jord, hvarå 

parken anlagts, ursprungligen blifvit upplåten, beslöto Stadsfullmäktige åt ett utskott, 

till medlemmar hvari undertecknade **) invaldes, gifva i uppdrag att komplettera de 

frågan berörande handlingarne samt derpå med yttrande i saken till Fullmäktige 

inkomma. 

Utskottet har på grund häraf från Statsarkivet och andra håll förskaffat sig 

afskrilter af de öfriga handlingar, som röra frågan om upplåtandet af mark åt Ulrikasborgs 

Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolag. Dessa handlingar, hvilka här medfölja 

som bilagor, äro utdrag ur Magistratens i Helsingfors protokoll för den 10 september 

och 6 oktober 1834, den 11 april och 28 september***) 1836 äfvensom för 

den 23 februari, 7, 14 och 16 mars samt 13 april 1853, Guvernörens i Nylands län 

utslag af den 31 december 1853 i anledning af Ulrikasborgs Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolags 

intressenters hos Magistraten i Helsingfors gjorda ansökan att den 

mark som åt bolaget upplåtits, måtte få af detsamma innehafvas, så länge inrättningen 

*) Se „Handlingar i frågan om Ulrikasborgs Bad- och Br unnsinr ättnings aktiebolags förhindrande 

att till bebyggande upplåta tomter vid Parkgatan 14 , tr. 1881. 

**) Äfvensom juriskandidaten Th. Wegelius, som dock icke deltagit i utskottets arbete. 

Tryckt här ånyo.

2 

fortfore att vara i dess närvarande ändamål till allmänhetens betjenande upplåten; 

vidare intressenternes i nämnda bolag hos Hans Kejserliga Majestät anförda besvär 

öfver Guvernörens berörda utslag samt Helsingfors stads äldstes infordrade förklaring 

angående nyssanförda besvär. 

Beträffande den svarsskrifvelse, Stadsfullmäktige borde till Magistraten afgifva 

i anledning af Magistratens ofvanberörda förfrågan, synes det nödigt att först 

bestämma omfånget af den rätt, Ulrikasborgs Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolag 

eger öfver den i dess besittning öfverlåtna marken. Denna rätt är tydligen beroende 

och begränsad af det ändamål, för hvilket det ifrågavarande området blifvit upplåtet. 

Och detta ändamål, sådant det kan uppställas på grund af både de Stadsfullmäktige 

förut meddelade och de här bilagda handlingarne, är otvifvelaktigt att utgöra en så 

vidt möjligt lämplig „lokal 75 för den å platsen anlagda bad- och brunnsinrättningen. 

Nu är det visserligen, såsom äfven af Drätselkammaren framhålles, fallet att någon 

uttrycklig öfverenskommelse icke blifvit mellan staden och bolaget träffad derom, att 

bolaget borde af det upplåtna området bilda en park, men en slik användning af 

detsamma är dock närmast öfverensstämmande med och förutsatt af det ändamål, 

för hvilket marken upplåtits, och af samtliga handligar, hvilka beröra bolagets åtkomst 

af besittningsrätten, liksom äfven af bolagets stadgar, framgår tydligt att alltifrån 

begynnelsen båda parterne tänkt sig planteringar och parkanläggningar omkring 

de för bad- och brunnsinrättningens behof uppförda byggnaderna. Särskildt 

betonas dessa parkanläggningar i bolagets, i bilagorna återgifna ansökan att få besitta 

den upplåtna marken så länge den der befintliga inrättningen fortfar att vara 

i dess närvarande ändamål för allmänheten upplåten. Uti denna anhållan, som hade 

till följd att staden utan dess representanters bifall och samtycke för så godt som 

obegränsad tid frånkändes besittningsrätten till en icke obetydlig del af dess^bäst be 

lägna område, framhålles nämligen trädgårds- och parkanläggningarna bland de företag 

som kräft nedläggandet af betydliga summor i anläggningen, och ytterligare 

namnes, bland de arbeten bolaget ännu äi nade företaga, utvidgning af „promenadanläggningen 

i parken 75 , för hvilket ändamål större jordpåfyllningar, planeringsarbeten 

och trädplanteringar skulle verkställas. 

Med afseende å det ändamål, för hvilket det ifrågavarande Brunnsparksområdet 

sålunda blifvit af staden upplåtet, kan Ulrikasborgs Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolags 

besittningsrätt till detsamma icke anses innefatta berättigandet att disponera 

marken för andra syftemål än bad- och brunnsinrättningens omedelbara 

behof. Och allra minst kan det då ligga inom bolagets befogenhet att utan tillstånd 

af staden till byggnadstomter för enskilda förvandla en del deraf, som redan i överensstämmelse 

med syftet för öfverlåtelsen blifvit till park anordnad. — Att nämligen 

bolagets stadgar icke kunna på något sätt gentemot staden utvidga omfånget af bolagets 

dispositionsrätt, anser utskottet i likhet med Drätselkammaren fullkomligt 

sjelffailet.

Kommer sedan frågan, huruvida ej staden emellertid för denna gång borde 

tillåta bolaget att till bostadsvillor upplåta den närmast Parkgatan liggande delen af 

Brunnsparksområdet. För ett dylikt medgifvande talar utan tvifvel främst och dertill 

ganska kraftigt den känsla af tacksamhet staden otvifvelaktigt måste hysa mot 

de personer hvilka nedlagt icke blott betydliga kapital utan äfven möda och omsorger 

på åstadkommandet af den vackra anläggning, hvartill det åt Brunnsparksbolaget 

upplåtna och ursprungligen så oländiga jordområdet blifvit omdanadt, och hvilket 

företag af dem utförts utan någon hänsyn till framtida ersättning, blott af intresse 

och värme för saken. 

Men utskottet kan ej finna det riktigt att denna hänsyn till bolagets stora 

förtjenster tages i anspråk för att möjliggöra en partiel förstöring af den parkanläggning, 

kvars åstadkommande uppenbart utgjort en af hufvudmotiven för sjelfva 

områdets så godt som afgiftsfria upplåtande från stadens sida och på hvars bibehållande 

staden derföre äfven eger giltiga anspråk. För sin del kan utskottet ej heller 

i den utarrendering till villatomter af en del af parkområdet, hvarom fråga nu är, ej 

se annat än en början till brunnsparkens förstöring. Ty obestridligt är det att anläggningen 

af villor å den ifrågavarande platsen icke så alldeles obetydligt komme 

att inkräkta på den del af Brunnsparksområdet, hvilken kan såsom park underhållas. 

Och att några villor här vore af nöden, för att förmedla öfvergången från gata 

till park, eller för att gifva Parkgatan en angenämare och gladare anblick, eller för 

att åstadkomma större harmoni med karakteren af hela Brunnsparken, har utskottet 

ej förmått inse. Finge dylika synpunkter blifva rådande, skulle hela Brunnsparken 

inom kort vara förvandlad till en villastad med några trädgrupper mellan byggnaderna, 

men någon parkanläggning eller promenadplats för allmänheten skulle då ej 

mera återstå. 

På grund af det ofvan anförda och då utskottet ej heller af andra åberopade 

skäl kunnat öfvertygas om nödvändigheten att förminska det äfven annars ganska 

inskränkta område, der stadens innevånare på nära håll kunna njuta af grönskande 

gräsmattor och skuggande träd, får utskottet föreslå 

att Stadsfullmäktige ville meddela Magistraten, det Fullmäktige, 

som anse Ulrikasborgs Bad- och Brunnsinrättningsaktiebolag 

icke berättigadt att, utan tillstånd af staden, till villatomter 

upplåta någon del af den åt bolaget arrenderade marken, 

för sin del icke heller kunna tillåta bolaget att på anfördt 

sätt disponera öfver det till Parkgatan gränsande området af 

Brunnsparken samt fördenskull anhålla att erforderlig åtgärd 

måtte af Magistraten vidtagas till förhindrande af slik upplåtelse. 

Helsingfors den 14 juni 1883. 

Henr. Borenius. 

n 

Wald, Eneberg. 

3

Bilagor. 

Utdrag ur Magistratens i Helsingfors stad protokoll för nedannämnde 

år och dagar. 

ir 1884: den 10 September. 

§ 5. 

Föredrogs en till Magistraten ställd sålydande ansökning: 

Tit. 

Sedan ett bolag härstädes förenat sig derom att uppföra en för Helsingfors 

stad länge saknad men högst nyttig allmän Badhus-Inrättning och dertill såsom 

lämpligaste local utsett den emellan Ulricasborgs berg icke långt ifrån Warfs-smeden 

Ramstedts Plantage staden tillhörige odisponerade mark, så får hos Tit. och stadens 

Äldste jag å Bolagets vägnar anhålla, att ifrågavarande local må till Bolaget för 

ofvannämnde ändamål emot 10 Frihetsår och ett årligt arrende af 50 rb. b:co ass:r 

öfverlåtas på så lång tid Inrättningen fortfar: och får jag upplysningsvis härjemte 

vidfoga en af Stads Ingeneuren Grönlund öfver berörde plats affattad charta som utvisar 

icke allenast den mark, som Bolaget till inrättningen önskar erhålla, utan 

äfven den sammas beskaffenhet, samt derjemte tillkännagifva, att Bolaget icke kan 

lemna annan säkerhet för det årliga arrendets utgörande, än den som sjelfva inrättningen 

erbjuder. Med etc. 

Tit. 

ödmjuke tjenare 

som upplästes och 

Beslöts 

Lars Sacklén. 

Att denna ansökning skulle tillställas Stadens Äldste med anmodan det ville 

de med skriftligt utlåtande i ämnet till Magistraten inkomma och ansökningen tillika 

återställa. 

År 1834 den 6 oktober. 

§ 2. 

Sedan Stadens Äldste till Magistraten inkommit med affordradt skriftligt utlåtande 

i atiledning af Bolagets för en tillämnad Badhus-Inrättning här i Staden 

gjorda ansökning, att till local för berörde inrättning få begagna en emellan Ulricas-

orgs berg icke långt ifrån Warfs-Smeden Ramstedts plantage belägen Staden tillhörig 

odisponerad mark, föredrogs nu bemälde ansökning och utlåtande, bvilket sistnämnde 

befanns vara af följande lydelse: 

„Ledamoten i Kejserliga Senaten för Finland, Herr Landshöfdingen och Riddaren 

Saeklén har å Bolaget för en allmän Badhus-inrättning härstädes vägnar hos 

Vällofl. Magistraten ansökt, att till Local för sagde inrättning undfå den mellan 

Ulricasborgs berg varande staden tillhörige odisponerade mark, emot Tio frihets år 

och derefter samt så länge inrättningen fortfar erläggande årligt arrende af Femtio 

Rubel Banco Assign. Och få Stadens Äldste till affordradt yttrande öfver berörde 

ansökning afgifva: att ifrågavarande mark må till det uppgifne ändamålet upplåtas 

på Femtio års tid, de första Tio åren arrendefritt, och sedan emot en årlig afgift till 

Stads kassan af Ett hundrade Rubel Banco Assignationer, hvilket arrende i anseende 

till markens vidd icke torde anses för högt beräknadt. a 

Efter uppläsandet hvaraf i Magistraten 

Beslöts: 

Magistraten anser nödigt att öfver Stadens Äldstes ofvanherörde utlåtande 

höra Bolaget för den tillämnade Badhus inrättningen; skolande Utdrag af detta Protocoll 

i sådant afseende bemälde Bolag tillställas-, Och vill Magistraten derefter och 

sedan Bolaget med dess nu affordrade bemötande inkommit, företaga detta ärende 

till vidare behandling. Tid och Ort föreskrifne. 

ir 1886 den 11 April. 

§ 13. 

Sedan vice Consulen Henrik Borgström å Bolagets för den härstädes befintliga 

Sjöbads-inrättningen till Magistraten inkommit med följande ansökning: 

„Tit. 

Sedan Herrar Stadens Äldste aflemnat sitt yttrande öfver Delägarenes i den 

nya Sjöbads inrättningen hos Välloflige Magistraten gjorde ansökning om upplåtande 

för inrättningens behof af den Staden tillhörige odisponerade mark å Ulricasborg, 

som befinnes söder om Smeden Ramstedts plantage och Yarfvet samt på andva sidan 

begränsas af saltsjön och den så kallande Laboratorie planen har Välloflige 

Magistraten den 6 October 1834 infordrat Sjöbads Inrättningens Delägares utlåtande 

angående de af Stadens Äldste härvid fästade arrende villkor och jemte det jag 

af sådan anledning å nämnda Delägares vägnar och enligt deras uppdrag får anmäla, 

att Delägarene förklarat sig belåtne med sagde arrende villkor, anhåller jag 

ödmjukast att i fråga varande mark, betecknad å bilagde Charta under Litt: A. B. 

C. D. E och F. måtte i uppgifvit ändamål till Sjöbads Inrättningen upplåtas till en 

början på Femtio år eller för så lång tid densamma kan deraf vara i behof med 

rättighet för Inrättningen att då arrendet upphör få undanflytta sina derstädes uppförde 

byggnader och tilläfventyrs utsatte Trädgårds och Busk växter, hvaremot hägnaden 

och vilda planteringar åtfölja marken, såframt Inrättningen icke önskar att 

5

6 

för längre tid af marken sig begagna. Och som denna Charta, hvilken förut varit 

för annat ändamål uppgjord, icke upptager hela den med litt. C betecknade mark 

ända fram till Landsvägen men Inrättningen likväl är i oundgängeligt behof af sagde 

mark, hvaröfver vägen från Landsvägen nu leder till Badhuset, alltså anhåller 

jag att under ifrågavarande arrende äfven måtte inbegripas den obetydliga triangel, 

som inneslutes af Landsvägen, linien a b samt linien emellan puncten b och punkten 

c vid grinden till Glasmästar Strömbergs qvarnväg. 

Med fullkomligaste högaktning har jag äran etc. 

H. Borgström j:or." 

samt Stadens Äldste, i ämnet hörde, afgifvit ett sådant utlåtande: 

„Tit. 

Sedan Wälloflige Magistraten med anledning af Bolagets för den härstädes 

inrättade Sjöbads Inrättningen gjorde ansökning, att till berörde Inrättnings fria 

begagnande få sig upplåten den å Ulricasborg af Smeden Ramstedts plantage Varfvet 

och Salt sjön samt den så kallade Laboratorie planen omgifne, Staden underlydande 

och å bilaggd Charta med Littera A, B, C, D? E och F betecknade mark, 

efter det stadens Äldstes yttrande i saken blifvit afifordrad och afgifven, i enlighet 

med det samma, under den 6 October 1834, emot vist bestämdt årligt arrende bifallit 

till Bolagets berörde ansökning, har Herr vice Consulen H. Borgström J:or, såsom 

ombud för nämnde Bolag, med tillkännagifvande deraf att Bolaget vore belåtet 

och förklarat sig villig erlägga till Staden det för sagde mark bestämda arrende, 

hos Välloflige Magistraten anhållit, att, utom den å berörde Charta betecknade plan, 

Bolaget emot samma arrende afgifts erläggande finge sig tilldelt all den med Litt. 

C utmärkte mark till Landsvägen, som inneslutes af den sistnämnde linien a b 

samt linien emellan puncterne b och c vid grinden till Glasmästaren Strömbergs 

qvarnväg, och hvilken plan, deu der formerar en triangel, ej vore å Chartan upptagen, 

under femtio års tid emot vissa i ansökningen närmare upptagne förbehåll, så 

framt Bolaget efter sagde tids förlopp ej ville framdeles af i fråga varande mark sig 

begagna. Och få Stadens Äldste, såsom affordradt yttrande i ämnet förklara, att 

Stadens Äldste emot sagda ansökning ej halva något att anmärka, utan fastmer tillstyrka 

bifall till densamma, likväl med förbehåll att Badhus bolaget, innan det ansökta 

stället till detsamma upplåtes, ålägges till välloflige Magistraten inkomma med 

fullständig Charta, som i ett sammanhang uppfattar hela den plan, hvaraf Bolaget 

önskar sig begagna samt då jemväl ingifva den nu till hands vordne Chartan, på 

det Wälloflige Magistraten mätte komma i tillfälle jemföra sagda Chartor med hvarandra. 

Med fullkomligaste högaktning hafve vi äran framhärda etc. 

G. O. Wasenius. S. A. Wathen. Justus Etholen. Jegor Uschakoff. A. M. 

Dreijer. G. Fagerström. J. T. Petrell. J. O. Nordin. H. Silfverberg. G. Lindroos. 

G. Björklund" 

så företogs nu detta ärende hvarefter 

Beslöts: 

Magistraten aktar nödigt att Badhus Bolaget låter afmäta och å charta affatta

all den mark Bolaget under arrende önskar få sig upplåten; hvarefter och sedan sådant 

skett samt Magistraten fått emottaga sagde Cbarta närmare utlåtande i ärendet 

skall meddelas. Ort och Tid förutskrifne. 

1886 den 28 September. 

§ 7. 

Sedan Bolaget för Sjöbads-inrättningen härstädes, jemlikt Magistratens föreskrift, 

nu mera hit inlemnat en af Herr Ingenieuren och Riddaren Claes Wilhelm 

Gyldén affattad fullständig charta med åtföljande beskrifning öfver den local i Ulrikasborgs 

trakten, söder om gamla skeppsvarfvet, Bolaget tid efter annan ansökt att för 

sagde Inrättning kunde upplåtas, samt stadens äldste, i anledning af Bolagets sednast 

gjorda begäran om den förut uppgifna platsens utvidgning, i ämnet ytterligare blifvit 

hörde och afgifvit följande utlåtande: 

"Till Välloflige Magistraten! 

För Stadens Äldste har blifvit anmäldt Directionens för Badhusinrättningen 

här i staden åstundan, att till den mark, som redan förut blifvit på arrende till nämnde 

inrättning upplåten, erhålla en tillökning, hvilken af Herr Stads Ingenieuren uppmätts 

och å charta affattats, bestående af 28 kappeland stenhölstrig backe, 2 Tunne 

16^ kappeland kalt berg samt 14 kappeland gammal väg. Såsom yttrande öfver 

denna anhållan få vi ödmjukast afgifva: att vi bifalla det ifråga varande plats finge 

till Badhusinrättningen öfverlåtas, under den tid som den öfriga marken redan förut 

blifvit till sagde inrättning bortarrenderad; Och anse vi, med afseende å oländigheten 

af samme begärda plats, någon särskild arrende afgift derföre icke böra erläggas: 

dock skulle det åligga Badhus Directionen att hålla den väg som nu leder 

till Krutbusen öppen, så länge den samma är behöflig. men i händelse sådant förhållande 

under arrendetiden skulle inträffa att Kronans behof af sagde väg upphörde, 

ägde Directionen instänga och jemte öfriga platser begagna den samma. 

(Rysk namnteckning.) F. P. Kiseleff. 

H. Borgström j:or. J. O. Nordin. 

A. M. Dreijer. G. Björklund. 

J. Öhrnberg. H. Silfverberg. 

J. H. Broström. J. F. Petrell. 4 ' 

And. Hellman. 

så företog sig Magistraten nu detta ärende till slutlig åtgärd, och stadnade dervid 

i följande 

Beslut: 

Magistraten har tagit förevarande ärende i öfvervägande, och pröfvar i 

överensstämmelse med stadens äldstes i ämnet afgifna särskilta utlåtanden, hvarefter 

7

8 

Bolaget för Sjöbads-inrättningen äfven velat foga sig, skäligt att för denna inrättning 

upplåta Bolaget den ansökta platsen å stadens mark, utgörande i areal vid Femtio 

Tunne- tre och sju åttondedels kappeland, berg, backar och vägar derunder inbegripne, 

på sätt af Herr Ingenieuren och Riddaren Gyldéns ofvan åberopade charta 

med dess beskrifning närmare inhemtas kan, att af Badhus Bolaget begagnas uti 

Femtio års tid, räknad ifrån innevarande års början till 1885 års utgång, de första 

tio åren afgiftsfritt, men derefter emot ett härigenom faststäldt årligt arrende af 

Etthundra Rubel Banco Assignationer, som vid hvarje års slut till Stads Kassan inbetalas, 

och hvarföre Inrättningen anses erbjuda säkerhet; börande den till Kronans 

Krutmagasin öfver den upplåtna platsen nu ledande väg obehindradt få begagnas, 

så framt icke Kronans behof deraf upphör, då densamma må tillslutas. Efter det 

förenämnde arrende tid till ända lupit, och i den händelse att öfverenskommelse om 

platsens framtida begagnande icke kunde träffas, kommer denna lägenhet att till 

staden åter afträdas med deromkring varande hägnad, derstädes skedda vilda planteringar 

samt all under tiden dit framskaffad jord; utan att någon ersättning derföre 

eller för uppodlingskostnaden äger rum; hvaremot Bolaget berättigas att ifrån 

stället låta afföra alla der till äfventyrs då befintliga trädgårds och buskväxter. 

Af livad sålunda förelupit, skall Badhus Bolaget undfå del genom utdrag af 

detta protokoll. 

lr 1858 den 28:de Februari. 

§ 11. 

Sedan Rådmännerne Backmansson och Decker för jäfvighet uti nedanstående 

ärende uppstigit från deras säten i Magistraten, deri tjenstförrättande Magistratsnotarien, 

Hofrättsauskultanten Finström till vinnande af domfördt antal Ledamöter 

emellertid adjungerats, samt af Stadens Äldste, för enahanda orsak, Handianderne 

Herr Kommerserådet Borgström, Herr vice Konsuln Sundman, Lindroos och 

Baturin jemte viktualie Handlanden Andstén afträdt, föredrogs en af Ulrikasborgs 

Brunns- och Badhusbolags Intressenter undertecknad, till Magistraten ingifven skrift, 

hvilken här intogs så lydande: 

„Ödmjukaste ansökning! 

Genom Högtärade Magistratens beslut för den 28 September 1836, den 3 Oktober 

1842 och den 13 September 1845, hvaröfver protokolleme i afskrift här bilaggas, 

har Bolaget för Ulrikaborgs Bad- och Brunnsinrättningar kommit i besittning 

af den mark hvarå dessa Inrättningar äro anlagda, intill utgången af år 1885. — 

Bolaget har icke sparat några uppoffringar för att sätta dessa Inrättningar i det 

skick att de icke blott skulle motsvara hufvudstadens innevånares billiga önskningar, 

utan äfven tillocka orten besök af Bad- och Brunnsgäster från öfriga delar af 

landet och från fremmande orter. Hvilken framgång dessa bemödanden haft ligger 

för allas ögon, och Bolaget vågar hoppas på det erkännande att dessa Inrättningar

icke obetydligt bidragit att öka rörelsen i staden och närmaste landsort^samt bereda 

dessas innevånare nya och vidgade inkomst källor. 

Med det hopp om framtida betäckning för gjorda utläggningar, hvarpå hvarje 

företag af denna art måste byggas, hafva delegarene^sett sig tvungne att ända hittills 

med nya utgifter för Inrättningen öka förlags capitalet i densamma. Icke nog att 

det ursprungligen tecknade actie capitalet af 7,900 Rubel silfver för företaget användts 

ocb hittills icke gifvit actieinnehafvarene någon^ränta; ett vida större capital 

har derutöfver tillskjutits af fyra förlagsmän Herrar H. Borgström, C. Appelgrén, J. 

Etholén och C. W. I. Sundman, hvilka förbehållit sig endast återbetalning af deras 

förskotter jemte ränta, utan anspråk på delaktighet i någon möjlig vinst af förtaget. 

Detta förlags capital uppgick år 1844, då Inrättningen kommit i begagneligt skick 

till 54,000 Rubel silfver; Och ehuru enligt Bolagets stadgar förlagsmännen ensamme 

få sig tillgodoräkna nettobehållningen för året ända till dess förlags capitalet med derå 

upplupen ränta är återbetaldt, har sagda capital under de sju^sistförflutna åren icke 

minskats, utan tvärtom, såsom bilagde afskrifter af års redovisningarne för nämnde 

tidrymd och liqviden å ett förlags actiebref utvisar, stigit med 33 procent, så att förlagscapitalet 

vid innevarande års början utgjorde 71,820 Rubel silfver, hvaraf belöpa 

sig på förlagsmännen CommereelRådet Borgströms anpart 33,250. 

Apothekaren Appelgréns 19,950. 

Commerse Rådet Etholéns • 17,290. 

Consul Sundmans 1,330. 

Summa 71,820. 

Att detta resultat uppstått till en icke ringa del genom förbättringar och nya 

anläggningar för Inrättningens fullkomnande inhemtas af de här bilagde års redovisningarne. 

Förhållandet härutinnan är dessutom allom bekant. 

Alla dessa ansträngningar oaktadt återstår ännu mången förbättring å Inrättningen 

att önska. Främst tarfvar localen för Brnnnsgästerne att utvidgas, emedan 

utrymmet både för Restauratören och samqväms nöjena derstädes är för inskränkt. 

Äfvenså måste promenad anläggningen inom parken utvidgas och för detta ändamål 

betydligare jordpåfyllningar, planerings arbeten och trädplanteringar verkställas. 

Såsom af Inrättningens räkenskaper kan finnas, hafva förlagsmännen äfven 

sedan år 1843 fortfarande på Inrättningens utvidgande och förbättrande uppoffrat en 

betydlig del af de inkomster genom hvilka de skulle kunnat betäcka räntan för 

det utlagda capitalet och möjligen återvinna åtminstone någon del af detta capital. 

Man kan derföre icke betvifla, att de skola vara villige att äfven framdeles göra 

uppoffringar för att ställa Inrättningen i jemnhöjd med publikens stigande fordringar, 

men utan obillighet kan man icke vänta att de fortfarande skola öka sitt förlag, 

om dem icke lemnas utsigt att åtminstone i en aflägsen framtid kunna vinna 

återbetalning för dessa utläggningar, ehuru svagt än hoppet om en sådan återvinning 

äfven under den längsta tidrymd måste vara. Men om också, såsom sannolikt är, 

full återbetalning af inkomsterna från Inrättningen aldrig kan emotses, så skulle förlagsmännen 

genom medgifvandet af en längre tidrymd för Inrättningens bestånd åt- 

2 

9

10 

minstone vinna fördelen att deras actier i företaget, när de engång säljas, icke blifva 

nära nog värdelösa, såsom eljest ske måste, då arrendetiden närmar sig till slut och 

staden åter träder i disposition af den till Inrättningen upplåtna marken. 

Ingen kunde vid företagets början ana att det skulle blifva nödvändigt att 

utföra detsamma i den skala som nu skett, och att på utförandet nedlägga ett så 

stort capital som det ofvan angifna, men skulle detta kunnat beräknas hade säkert 

ingen gått in på ett så vidtutseende företag under vilkor, att endast i femtio år få 

begagna den för Inrättningen upplåtna marken. Också kan det knappast hetviflas, 

att ju icke, för att möjliggöra ett för staden så hedrande och gagnande företag, med 

förutseende af dess betydenhet, åt Bolaget samma fördelar skulle blifvit beviljade, 

som de af hvilka kallvatten-kur-anstalten å Thölöbotten är i åtnjutande, nemligen 

markens fria begagande så länge Inrättningen till allmänhetens tjenst hålles vid makt. 

Det är under åberopade förhållanden och på anförda skäl, Bolaget för Ulrikasborgs 

Bad- och Brunnsinrättning får vända sig till vällofliga Magistraten med den 

ödmjuka begäran, att den mark Bolaget för närvarande innehar måtte mot samma 

årliga arrende som hitintills åt Bolaget upplåtas för all den tid Inrättningen fortfar 

att vara i dess närvarande ändamål till allmänhetens betjenande upplåten. Bolaget 

vågar med afseende på Inrättningens allmännyttiga art och på de fördelar densamma 

tillskyndar staden, hoppas, att så väl 'Vällofliga Magistraten som stadens Äldste 

skola erkänna billigheten af denna begäran och gunstigt finna det ifrågavarande 

medgifvandet vara en uppmuntran, hvaraf Bolaget icke gjort sig oförtjent. 

Skulle åter denna anhållan icke beviljas, så emotser Bolaget med bedröfvelse 

den tid då den Inrättning, som blifvit af Bolaget sålunda organiserad och hvilken 

det med oförminskadt intresse såsom en för all framtid bestående anstalt omfattat, 

kommer att förfalla emedan Förlagsmännen, då nödtvungne att i tid skydda 

sig, skola begagna sin rätt att använda inkomsterne af Inrättningen så vidt möjligt 

till återbetalning af det stora förlag de på Inrättningen nedlaggt, en omtanke å deras 

sida så mycket mera påkallad, som de måste finna att företaget af stadens 

myndigheter med likgiltighet betraktas, samt att allmänna opinionen, hvarken erkänner 

hittills gjorda eller kräfver några framtida uppoffringar för detta företag. Hel 

singfors den 13 December 1852. 

På Bolagets vägnar: 

A. E. Ramsay. 

G. M. Armfelt. 

W. Blidberg. 

Carl Tavaststjerna. 

Fredr. Wilh. Wärnhjelm. H. Borgström. 

C. Appelgrén. 

Justus Etholén. 

Victor Hartvall, 

Frans Johan Rabbe 

Fr. Tengström. 

C. W. I. Sundman. 

F. Edelheim. 

Fredr. Wilh. Pipping. 

Carl Joh. Meinander. 

A. Wetterhoff.

Gabr. Rein. 

L. O. Prytz. 

J. Lethin. 

C. G. Bockström. 

Eric. And. Crohns. 

A. Federley. 

Sai. Jansson. 

Carl Edv. Stjernvall. 

F. Piklflyckt. 

Alex. Tanninen. 46 

C. W. Gyldén. 

J. M. af Tengström. 

Const. von Schoultz. 

W. G. Lagus. 

David Alopeeus. 

C. E. Björklund. 

Fredr. Baeck. 

A. Weckman. 

A. Wulffert. 

som upplästes jemte de ansökningen bilagde deri omordade handlingar, hvaraf inhemtades 

att Magistraten genom beslut, den 28 September 1836 till Bolaget för sjöbadsinrättningen 

upplåtit en plats, söder om skeppsvarfvet, som innehöll i areal vidd 

femtio tunne tre sju åttondedels kappeland, uppå femtio års tid eller intill 1885 års 

utgång, de första tio åren afgiftsfritt, men derefter emot ett årligt arrende af etthundra 

Rubel JBanko JAssignationer, att detta Bolag, som sedermera kallat sig Ulrikasborgs 

brunnsoch badhusinrättningsbolag, genom Magistratens utslag den 31 Oktober 

1842 erhållit tillökning i dess område till tretusen niohundra sjuttiosex qvadrat 

alnars vidd, utan att arrendet emellertid ökats: att nämnde bolag, af hvars mark 

tretton tusen etthundra åttatiofem qvadrat alnar afgått till utvidgande af stadsplanen 

uti denjsåkallade Badhusförstaden, genom Magistratens den 13 September 1845 fattade 

utslag i vederlag derföre erhållit en annan plats, till en vidd af 15335 qvadrat 

alnar: äfvensomâtt de ingifne bestyrkte afskrifterne af Bolagets special räkningar 

från och med 1844 till och med 1851 utvisade, icke allenast att bolagets affärer 

vid utgången af sistnämnde år befunnos i det skick, ofvaninförda ansökningsskrift 

upptager samt att det utöfver primitiva actie beloppet upptagne förlags-capitalet, som 

år 1844 utgjorde femtiofyra tusen rubel silfver, vid 1851 års utgång uppgick till sjuttioett 

tusen åttahundra tjugu Rubel allt silfver, utan ock att betydliga summor jemväl 

under de sednaste åren användts till nybyggnader och reparationer samt nya 

trädgårds- och parkanläggningar; Och afskrefs här till närmare upplysning af förhållandet 

med omnämnde förlags-capital, ett tillika inlemnadt actie-bref af följande 

lydelse: 

11

12 

»N:o 21. 

Förlags-actie Bref. 

Ulrikasborgs allmänna Bad- och Brunns Inrättning. 

Aetiens eapital- Ränta ä sex Tillskott Uppburen Uppkommande 

värde vid det procent vid det under det utdelning på capitalvärde per 

nästföregående löpande årets löpande Actie af det lö- Actie vid det löårets 

slut. utgång. året. pande årets vinst. pande årets slut. 

Silfver. Silfver. Silfver. Silfver. Silfver. 

Rub. kop. Rub. kop. Rub. kop. Rub. kop. Rub. kop. 

1845 . . . . 500 — 30 — — — — — 530 — 

1846 . . . . 530 — 31 80 — — 9 30 552 50 

1847 . . . . 552 50 33 15 — 15 65 570 — 

1848 . . . . 570 — 34 20 — 2 20 602 — 

1849 . . . . 602 — 36 12 — 15 12 623 

1850 . . . . 623 — 37 38 25 38 635 — 

1851 635 — 38 10 — — 8 10 665 — 

Rätteligen utdragit från Förlags-Actiebrefvet N:o 21 i Ulrikasborgs Allmänna 

Bad- och Brunns Inrättning, ställt på Herr Consulen Henric Borgström i belopp stort 

Fem hundra Rubel silfver och daterat Helsingfors den 2 Januari 1845. 

E. Björklund. J. Markulin." 

Detta antecknadt hördes Stadens Äldste i ärendet, samt ansågo nämnde Inrättningar 

vara af väsendtlig nytta för staden och att intressenterne i bolaget jemte 

dess förlagsmän nedlagt derå så mycken kostnad att de enligt all sannolikhet, under 

den tid Bolaget hade öfrig af besittningen till deras nu innehafvande mark, icke kunde 

blifva derföre godtgjorde; och ehururäl stadens äldste vid sådant förhållande måste 

erkänna att bolaget ägde giltiga auspråk uppå villfarighet af dess härvid gjorda anhållan, 

funno de Äldste sig likväl icke kunna för närvarande tillstyrka annat eller 

vidsträcktare bifall till densamma, än att bolaget måtte erhålla förlängning å besittningsrätten 

till sagde mark på högst femtio år utöfver den nuvarande arrendetiden, 

emot samma vilkor hvarunder bolaget nu innehar marken och det förbehåll att Brunnsoch 

Badhusinrättningarne under tiden vidmagthållas; hvarefter detta ärende lemnades 

på vidare föredragning i Magistraten beroende. 

Den 7 Mars. 

§ 16. 

Det under § 11 den 28 sistvikne Februari förevordne ärendet, angående Ulrikasborgs 

Brunns- och Badhus Bolags ansökning om förlängning af den tid hvar - 

under åtskillig staden tillhörig mark blifvit åt Bolaget upplåten, företogs nu, sedan 

Rådmännen Backmansson och Decker för jäfvigbetâlträdt, till vidare åtgärd, dervid

efter det handlingarne blifvit uppläste, Rådmannen Strömberg, som först borde i saken 

sig yttra, förbehöll sig rådrum dermed intill dess han ägt tillfälle att närmare 

genomse handlingarne, dem Rådmannen jemväl nu emottog. 

Den 14 Mars. 

§ 5. 

Sedan Rådmännen Backmansson och Decker för jäfvighet i nedannämnde 

ärende uppstigit från sina säten i Magistraten, afgaf Rådmannen Strömberg uti det 

under § 16 den 7 dennes sednaste förevordne Ärendet, angående sökt förlängning af 

besittningen till den mark Ulrikasborgs Brunns- och Badhusbolag af staden erhållit, 

följande yttrande — — — — — 

Rådmannen Röö förbehöll sig betänketid i afseende å yttrandes afgifvande 

och emottog emellertid handlingarne i ärendet till närmare genomseende. 

Den 10 Mars. 

§ 12 - 

Efter det Justitie Borgmästaren Cavonius uppkommit och intagit säte i Magistraten, 

af hvars Ledamöter Rådmännerne Backmansson och Decker för jäfvighet 

i nedanupptagne sak afträdde, återställde Rådmannen Röö handlingarne uti det under 

§ 5 den 14 dennes sednast förevordne Ärendet, angående sökt förlängning af besittningen 

till den mark, Ulrikasborgs Brunns- och Badhusbolag af staden erhållit, — 

Justitie Borgmästaren Cavonius förbehöll sig handlingarne till närmare genomgående. 

Den 18 April. 

§ 10. 

Justitie Borgmästaren Cavonius återställde handlingarne uti det den 16 sistvikne 

Mars under § 12 af protokollet sednast förevordne Ärendet, angående sökt förlängning 

af besittningen till den mark. Ulrikasborgs Brunns- och Badhusbolag af 

stadenjjerbållit, — — — — — — — — — — — — — — 

i följdjjhvaraf i Magistraten fattades följande 

Utslag. 

Lika med Stadens Äldste finner Magistraten, att delägarene i Ulrikasborgs 

Brunns- och Badhusbolag, men synnerligen bolagets förlagsmän, genom denna för orten 

likaså gagneliga och värdefulla som prydande inrättnings tillvägabringande och 

vidmakthållande i dess nu varande ändamålsenliga skick, gjort sig af staden högt 

förtjente. g Magistraten finner ock, att Bolagets bestånd är äfventyradt, om ej den 

arrende];förlängning, det nu begärt, vinnes; Och ehuruväl Magistraten, på sådan grund 

13

14 

och för att betyga bolaget och dess förlagsmäll ett berättigadt erkännandeâf deras, 

enligt bolags räkenskapernes utvisande, med sällspord uppoffring och oegennytta fullföljda 

bemödanden för inrättningen, önskade kunna till bolagets berörde anhållan i 

hela dess vidd samtycka, bör Magistraten dock, med föranledande af Kongl. Förordningen 

den 13 Juni 1800 till denna anhållan endast så till vida bifalla, att bolaget, 

på förut stadgade och ännu gällande vilkor, tillerkännes fortfarande besittning till 

det område, detsamma, enligt Magistratens den 28 September 1836, den 3 Oktober 

1842, och den 13 September 1845 meddelade beslut, för närvarande af Stadens jord 

innehar, intill utgången af år 1903, hvarförinnan bolaget må, derest Brunns- och Badinrättningarne 

under tiden oafbrutet hållits vid makt och uti ett ortens behof och förbandenvarande 

förhållanden motsvarande skick, om ytterligare arrende förlängning 

göra ansökan; men skulle nämnde inrättningar tidigare upphöra, anses den nu medgifna 

rättigheten till förlängdt arrende förverkad och bolaget eller dess^rättsinnehafvare 

pligtige att ifrågavarande mark med dertill hörande hägnader och till försköning 

anbragte trädplanteringar, utan ersättning eller vidare uppsägning, till stadens disposition 

afträda, antingen genast då inrättningen upphört, om detta inträffade efter den 

ursprungliga arrendetidens utgång?år 1885, eller vid denna tidpunkt, om meranämnde 

inrättnings nedläggande tidigare ägde rum. 

I anseende till detta ärendes beskaffenhet öfverlemnasf detsamma likväl till 

Herr Gouverneurens i Länet närmare bepröfvande, hvarföre protokollerne och utslaget 

deri, skola, sedan de blifvit utskrifne och sökanderne delgifne, till Herr Gouverneuren 

inbefordras. År och dagar förutskrifne. 

Guvernörens i Nylands län utslag^ anledningjaf Ulrikasborgs Brunns- och 

Badhusbolags Intressenters hos Magistraten i denne stad gjorda ansökning derom, att 

den staden ûnderlydande mark, som jemlikt Magistratens den 28 September 1836, 

den 31 Oktober 1842 foch den 13 September 1845 vidtagne beslufför närvarande och 

intill år 1885 års jutgångâf nämude bolag å arrende innehafves emot en årlig af gift 

af Etthundra Rubel Banco; Assignationer, måtte såvidajhvarken bolagets intressenter 

eller förlagsmän hitintills]; blifvit i någon mon godtgjorde för de dryga kostnader, de 

å sagde mark med Jderå ^befintliga] inrättningar nedlagt,futan fastmer bolagetsjförlags 

capitaljår frångår ökats, varda till bolaget upplåten emot samma årliga arrende 

som hittills förjden tidjnrättningen iortfore att vara i dess när var ande^ändamålj till 

allmänhetens] betjenande upplåten: Uti hvilket mål Magistraten, efter det Stadens 

Äldstej blifvit hörde, medelst den 13 nästvikne April 1853 meddeladt Utslag sig utlåtit 

att Magistraten lika med Stadens Äldste, fann det delägarene utiÛlrikasborgs 

Brunns- och JBadhusbolag, men synnerligen bolagets förlagsmän, Igenom denna:: för 

orten flikaså Igagneliga |och fvärdefulla som prydande inrättningsjtillvägab ringande 

och vidmakthållande i dess nu varande ändamålsenliga skick gjort sig affstaden 

högst ^ betjente samt] .bolagets bestånd vore äfventyradt, om ej den arrende förlängning, 

bolaget nu begärt, vunnes; och ehuruväl Magistraten på sådan grund och för

att betyga bolaget och dess förlagsmän ett berättigadt erkännande af deras, enligt 

hvad bolagets räkenskaperne utvisade, med sällspord uppoffring och oegennytta fullföljda 

bemödanden för inrättningen, önskade kunna till bolagets berörda anhållan i 

hela dess vidd samtycka, kunde Magistraten dock, med föranledande af Kongl. förordningen 

den 13 Juni 1800 till denna anhållan endast så till vida bifalla, att bolaget, 

på förut stadgade och ännu gällande vilkor tillerkännes fortfarande besittning 

till det område, detsamma enligt Magistratens ofvanberörde den 28 September 1836, 

den 3 Oktober 1842 och den 13 September 1845 meddelade beslut, för närvarande 

af Stadens jord innehar, intill utgången af år 1903 hvarförinnan bolaget ägde, derest 

Brunns- och Badinrättningarne under tiden oafbrutet hållits vid makt, uti ett ortens 

behof och förhandenvarande förhållanden motsvarande skick, om ytterligare arrende 

förlängning göra ansökan ; men skulle nämnde inrättningar tidigare upphöra, borde 

den nu medgifna rättigheten till förlängdt arrende anses förverkad och bolaget eller 

eller dess rätts innehafvare pligtige att ifrågavarande mark med dertill hörande hägnader 

och till försköning anbragte trädplanteringar, utan ersättning eller vidare uppsägning 

till Stadens disposition afträda, antingen genast då inrättningen upphört, 

om detta inträffade efter den ursprungliga arrende tidens utgång år 1885 eller vid 

denna tidpunkt om meranämnde inrättnings nedläggande tidigare egde rum; och 

skulle^detta ärende i anseende till dess beskaffenhet ötverlemnas till Mitt närmare 

bepröfvande, i hvilket afseende Magistratens Protokoll och ofvanberörde Utslag jemte 

de till ärendet hörande handlingar blifvit jemte skrifvelse af den 19 i denne månad 

hit insände, med anmälan, att Sökanderne af berörde Utslag haft behörig del; Gifvet 

å Lands Cancelliet i Helsingfors, den 31 December 1853. 

Detta mål med hvad dertill hörande handlingar vidare innehålla, har jag 

öfvervägande tagit; och pröfvar skäligt gilla och fastställa Magistratens omförmälde 

enligt 25 § uti Kongl. Resolutionen på städernas allmänna besvär af den 16 Oktober 

1723 till min pröfning hemstälda Utslag; skolande detta Utslag under omslag tillsändas 

bemälde Magistrat till egen kännedom och efterrättelse, vederbörandes förständigande 

samt för att Sökanderne tillställas med påteeknadt bevis öfver dagen, 

då sådant sker, och emot afgifterna derföre utgörande tillsammans En rubel tjuguåtta 

kopek silfver, som sedermera böra hit insändas. 

I händelse af missnöje får bärutinnan sökas ändring medelst skriftliga till- 

Hans Kejserliga Majestät ställde underdåniga besvär, hvilka inom nittio (90) dagar 

efter häraf erhållen del, samma dag dock oräknad, före klockan tolf på dagen skola 

af Besväranden §jelf eller dess dertill lagligen befullmäktigade ombud ingifvas til 

Registratorn för Supplikärenderna uti Economie Departementet af Kejserliga Senaten 

för Finland. För öfrigt länder Besväranden till underrättelse att de underdåniga besvären 

böra bifogas såväl detta Utslag antingen i bufvudskrift eller behörigeu styrkt 

afskrift, som behörigt bevis om dagen då Besväranden deraf erhållit del, emedan de 

underdåniga besvären eljes icke varda till Nådig pröfning upptagne. Ort och tid 

som£ofvan. 

J. M. Nordenstam. 

Werner von Rehausen, 

15

16 

Stormaktigaste, Åller nådig aste Kejsare och Stor Furste! 

Hos Eders Kejserliga Majestät våga undertecknade Ledamöter i Direetionen 

för den invid denna stad af ett bolag inrättade Ulrikasborgs Bad och Brunns-Inrättning 

å Bolagets vägnar i djupaste underdånighet anhålla om ändring af Guvernörens 

öfver Nylands län Utslag för den 31 December 1853, hvilket Utslag under den 23 

nästlidne Januari blifvit oss tillstäldt, angående för Bolaget hos Magistraten i Helsingfors 

sökt rättighet att fortfarande få besitta den Inrättningen af Staden upplåtna 

mark emot det derföre Staden förbehållne årliga arrendet så länge denna Inrättning 

fortgår och vidmakthålles såsom hitintill. 

På de af Bolaget iörebragta skäl har Magistraten i Helsingfors lika med 

Stadens Äldste funnit, att delägarene i Helsingfors Bad- och Brunns-Inrättnings Bolag, 

men synnerligen Bolagets förlagsmän, genom denna för orten likaså gagneliga 

ock värdefulla som prydande Inrättnings tillvägabringande och vidmakthållande i dess 

nuvarande ändamålsenliga skick gjort sig af Staden högst förtjente, samt att Bolagets 

bestånd vore äfventyradt, om ej den arrende-förlängning Bolaget nu begärt vunnes: 

och ehuruväl Magistraten på sådan grund och för att betyga Bolaget och dess förlagsmän 

ett berättigadt erkännande af deras, enligt hvad Bolagets räkenskaper utvisade, 

med sällspord uppoffring och ogennytta fullföljda bemödanden för Inrättningen 

önskade kunna till Bolagets anhållan i hela dess vidd samtycka, kunde den 

dock med föranledande af Kongl. Förordningen af den 13 Juni 1800 till denna anhållan 

endast så till vida bifalla, att Bolaget på förut stadgade och ännu gällande 

vilkor tillerkännes fortfarande besittning af det utaf Stadens mark till Bolaget upplåtna 

området intill utgången af år 1903 eller endast i 50 år framåt och sålunda 

allenast 18 år utöfver den ursprungliga arrendetiden, hvilken med år 1885 tilländagår. 

Detta Magistrateus i ärendet fattade beslut har Guvernören i Länet medelst 

dess öfverklagade Utslag af den 31 nästlidne December faststält med derjemte lemnad 

besvärsanvisning. 

Genom de till Magistraten inlemnade Handlingar är styrkt, att Bolaget, i 

synnerhet genom dess förlagsmäns försträckningar, uppoffrat ett betydligt capital till 

det Allmännas fördel. Kändt och erkändt är äfven att denna Inrättning medfört och 

framdeles för Staden kommer att medföra en mängd nya inkomstkällor genom tillopp 

af fremlingar, som endast i och för denna Inrättning om sommaren besöka orten. 

De dryga kostnaderna anläggningen af Inrättningen samt dess underhåll härintills 

medtagit, komma troligen äfven framgent att medtaga största delen af inkomsterne. 

Förlagsmännen hafva ock härintills icke kunnat utbekomma den dem tillerkända 

ränta å deras förlag, hvars belopp årligen ökats och sannolikt ännu en längre tid 

kommer att ökas. Detta förlag uppgår ock nu redan enligt i uuderdånighet här tilllaggd 

afskrift af Redovisnings Räkning för år 1853 till det höga beloppet af 78,408 

Rubel silfver, hvaraf belöpa sig på mig Borgström 36,300 Rubel, på mig Appelgren 

21,780 Rubel, på mig Etholén 18,876 Rubel, och på mig Sundman 1452 Rubel, allt 

silfver. Det primitiva actie beloppet af 7957 Rubel 14\ kopek silfver härtill laggdt 

utvisar totala Actie beloppet till 86,365 Rubel 14£ kopek silfver.

Då nu detta betydliga Actie och Förlags-Capital endast varit förlustgifvande 

lör Actieegarene och Förlagsmännen och troligen alldrig af dem kan återfås, men 

deremot allaredan för Helsingfors stad inbringat och äfven framdeles kommer att 

inbringa vida mer än det hvartill den årliga räntan å detsamma uppgår, och Inrättningen 

sålunda i sig sjelf är för orten ett vinstgifvande företag, anser Bolaget sig 

icke hafva af staden begärt för mycket, då det anhållit om rättighet att emot samma 

arrende som närintills eller 28 Rubel 57 kopek silfver om året, få disponera öfver 

den till detsamma upplåtna marken så länge Bad- och Brunns-Inrättningen derstädes 

hålles vid makt. Stadens myndigheter hafva ock erkänt värdet af Bolagets sålunda 

gjorda uppoffringar; men emellertid Magistraten af gällande författnigar sett sig hindrad 

att bifalla Bolagets begäran. På grund häraf och med stöd af de hos Magistraten 

anförda skäl våga nu undertecknade hos Eders Kejserliga Majestät undemådigast 

anhålla, det täckes Eders Kejserliga Majestät i Nåder bevilja Bolaget den rättighet 

hvarom det ansökt, såsom den enda möjliga utväg att hålla actierna i något värde, 

särdeles de på Förlagsmännen utställde, hvilka utan en sådan rättighet skola ju längre 

det lider mer och mer falla i det obetydliga värde de redan nu innehafva samt öka 

innehafvarenes förlust i en affaire som lemnat och alltid skall lemna Staden och det 

allmänna stora fördelar. 

Bolaget hoppas att Eders Kejserliga Majestät å denna ansökan så mycket 

hellre skall fästa nådigt afseende, som i ett lika beskaffadt fall for en tillämnad 

Parkanläggning och Vattenkuranstalt i Thölö-botten Eders Kejserliga Majestät genom 

nådig Resolution af den 24 November 1848 beviljat ett sig härföre bildande Bolag 

en lika beskaffad fcirmon, som den hvarom härhos anhålles, ehuru det dervid gällde 

öfverlåtande af en nära fyra gånger så stor areal af Stadens mark, som den hvilken 

Bad- och Brunns- Inrättningen å Ulrikasborg disponerar, och vid tiden af detta Nådiga 

beviljande ännu för sagde Vattenkuranstalt ingenting var tillgjordt, men deremot 

den mark, hvarom här är fråga, allaredan är ifrån kala och sterila berg och 

backar af Bolaget omskapad till en täck och inbjudande park. 

Bestyrkt afskrift af Gouverneurens öfver Länet här öfverklagade Utslag bilägges 

underdånigast, äfvensom ett Exemplar af Bolagets tryckta stadgar, och vi 

framhärda med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit, 

Stormäktigste, Allernådigste Kejsare och Stor Furste 

Eders Kejserliga Majestäts 

H. Borgström. 

Justus Etholén. 

17 

tropligtigaste och underdånigste 

undersåter 

Gond. Appelgren. 

C. W. I. Sundman.

18 

Stormäktigste Ållemådigste Kejsare och Stor Furste! 

Såsom Helsingfors stads Äldste affordrad förklaring öfver de besvär Direktionen 

för Ulrikasborgs Bad- osb Brunnsbus Inrättning i underdånighet anfört emot 

Gouverneurens i Nylands län utslag af den 31 December 1853 i anledniug af nämnde 

Inrättnings Bolags Intressenters hos Magistraten i berörda stad gjorde ansökning orn 

att den staden underlydande, och af Bolaget på viss bestämd tid, emot årligt arrende 

af ett hundra rubel banco assignationer innebafvande mark måtte varda till Bolaget 

upplåten emot samma arrende som hittills, så länge och för den tid Inrättningen fortfar 

att vara i dess närvarande ändamål till allmänhetens betjenande upplåten, få vi uti 

djupaste underdånighet endast återhemta vårt förut den 28:de Februari 1853 till Magistratens 

Protokoll meddelade yttrande samt det utlåtande Magistraten medelst utslag 

af den 13 derpå följde April i ärendet afgifvit. 

Jemte återställande af Remisshandlingarne framhärde Wi med djupaste undersätlig 

vördnad, trohet och nit. 

Stormäktigste Ållemådigste Kejsare och Stor Furste 

Eders Kejserliga Majestats 

aller underdånigste och 

tropliktigste 

• undersåter. 

S. A. Wathén. F. A. Gadd, E. H. Bäck. 

J. Lindroos. P. Sinebrychoff. L. j. Källström. 

E. G. Granholm J. Litonius. G. A. Wickholm 

Otto Raateli. A. F. Bergman. 

G. A. Kropp. A. Fagerström. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri 1883.

MsfiMtige i Helsingfors. 

1883. 

Kontrakt, angående arrenderätt till schiveitzeripaviljongen 

eller det s. k. kapellet i östra esplanaden i Helsingfors 

stad, afslutadt emellan Drätselkammaren, å stadens 

vägnar, och Herr Handlanden A. J. Johansson på vilkor, som 

följa: 

l:o) Omförmälda paviljong eller det s. k. kapellet i östra esplanaden 

upplåtes af Helsingfors stad till Herr Johansson på arrende intill 

den 1 Juni 1885, räknadt från den 2 Januari 1880, med rätt och 

skyldighet för Herr Johansson att derstädes bedrifva sådan schweitzerirörelse, 

som * det staden i ämnet 'meddelade Nådiga utslaget af den 

27 Januari 1865 tillåter, och sommartid jemväl servera i trädgården 

eller esplanaden. 

2:o) I penningearrende för ifrågavarande i punkten 1 bestämda 

arrenderättighet erlägger arrendator till staden åttatusen (8,000) mark 

om året, som årligen på två terminer med hälften deraf för gången 

bör erläggas, för första året dock först vid årets slut; åliggande det 

arrendator i öfrigt fullgöra nedanstående arrendevilkor: 

3:o) Arrendator skall på egen bekostnad verkställa alla reparations- 

och putsningsarbeten inom byggnaden och vid arrendetidens 

utgång utan ersättning aflemna densamma i det goda skick, i hvilket 

den vid tillträdet, enligt verkstäld syn, befann sig. Målning och reparation 

af det yttre utaf byggnaden bekostas af staden och verkställes 

på föranstaltande af Drätselkammaren. 

4:o) Arrendator åligger å stället drifva schweitzerirörelse i enlighet 

med ofvanberörda Nådiga utslag; och åstundar han jemväl utskänka 

bränvin och andra starka drycker, bör han, innan dermed begynnes, 

i laga ordning utverka sig särskildt tillstånd dertill, hvarjemte 

han skall erlägga den skatt till kronan, som för utskänkningen varder 

bestämd, allt med iakttagande att restaurationen icke får utsträckas 

till annat än schweitzerirörelse. Yid dess handhafvande eger ärren-

2 

dator tillse att ordning och skick iakttages samt att jemväl beträffande 

tiden för serveringens upphörande efterlefva § 30 i den för staden 

gällande polisordning af den 29 Mars 1878, dock att arrendator 

ställer sig till efterrättelse de föreskrifter, som i afseende å såväl ordningen 

som schweitzerirörelsens bedrifvande i restaurationspaviljongen, 

som tiden för densammas tillslutande för gäster och serveringens upphörande 

af Guvernören i länet tilläfventyrs meddelas. Börande de flesta 

slags lätta viner serveras jemväl glastals samt öl sommartiden äfven 

på seidlar. 

5: o) Restaurationsrörelsen får icke under arrendetiden afstanna 

eller upphöra; skulle för reparationers verkställande eller af annan 

nödig orsak något kortare afbrott ifrågakomma, bör särskildt tillstånd 

dertill sökas hos Drätselkammaren, som eger förhållandet pröfva. 

Arrenderättigheten får icke, utan särskildt tillstånd af Drätselkammaren, 

till annan person öfverlåtas eller öfvergå. Aflider arrendator 

under arrendetiden, är det Drätselkammaren förbehållet att bestämma 

huruvida arrendet får af hans rättsinnehafvare öfvertagas. 

6:o) Arrendator åligger, på egen bekostnad, till midsommaren 

innevarande år försätta den i esplanaden inrättade springbrunnen uti 

ett med skönhetssinnets fordringar mera öfverensstämmande skick, än 

härintills varit fallet, och i sådant afseende till Drätselkammaren ingifva 

ritning, äfvensom förse sagda springbrunn med en för ändamålet 

lämplig grupp, staty eller vas af brons. 

7:o) Arrendator skall, på hvardera sidan om kapellet, uppföra 

ett prydligt stånd, afsedt det ena för diskning m. m., samt det andra 

för särskilda behof, båda omgifna sommartid af vackra krukväxter, 

samt uti nordöstra hörnet af esplanaden inrätta en öppen med 

glasfönster, som kunna efter behof öppnas eller tillskjutas, försedd 

prydlig paviljong, med utsigt åt hafvet och omgifven af olika slags 

buskar. Börande ritningar till såväl stånden som paviljongen under 

första året företes Drätselkammaren till godkännande och sedan inlemnas 

till Magistraten i afseende å erhållande af fastställelse, hvarefter 

stånden och paviljongen skola under andra året ovilkoiiigen uppföras. 

De framför kapellet på hvar sin sida om den öppna sandplanen 

uppförda tvenne paviljonger af ekribbor, som invändigt skola af arrendator 

förses med gardiner, böra af honom väl underhållas och, i händelse 

de förfalla, med nya ersättas.

8:0) De i trädgården eller esplanaden befintliga, staden tillhöriga 

tre gaskandelabrar skola af arrendator underhållas, honom föröfrigt 

obetaget att förse densamma med iiere och elegantare sådana. 

9:o) Arrendator skall likaledes, på egen bekostnad, icke allenast 

underhålla, utan ock försköna esplanaden, som af honom tillika bör 

rikligt förses med smakfull trädgårdsmöbel, genom plantering af träd 

och buskvexter samt inrättande af vackra blomstergrupper m. m. äfvensom 

anläggning årligen af nya gräslindor; åliggande honom i sådant 

afseende, bland annat, att längs muren emot södra esplanadgatan 

plantera i grupper barrträd af omvexlande grönska. 

De uti östra esplanaden redan befintliga träd eger arrendator 

vårda, och få desamma icke af honom rubbas, såframt ej särskildt 

tillstånd af Drätselkammaren meddelas att ett eller annat sådant omplacera. 

Egande stadens trädgårdsmästare hafva närmaste tillsynen 

deröfver att anläggningarna och planteringarna af arrendator ej mindre 

utföras än behörigen underhållas. 

Bevakning vid anläggningarna i esplanaden, som tillika utgör 

en allmän trädgård, tillgänglig för stadens innevånare, skall ega rum 

och handhafvas sommartid om dagen af en livréklädd ordningsman 

samt 0111 natten af nattvakt; och åligger det arrendator att derom 

besörja samt att jemväl densamma bekosta. För öfrigt må arrendator, 

derest trädgårds- och blomsteranläggningarna icke kunna genom 

bevakning skyddas, omgifva esplanaden med ett jerntrådsnät eller annan 

anständig hägnad, med vilkor att nätet eller hägnaden ej får vanpryda 

eller genom bristfällighet eller rifvet skick verka störande. Börande 

arrendator förse de stora ingångarne till esplanaden, hvilka ensamt 

skola bibehållas, med tourniqvetter eller andra lämpliga inrättningar, 

som förebygga alltför stor folkströmning. 

10:o) Vid arrendetidens utgång öfver gå såväl springbrunnen med 

dertill hörande grupp, som alla paviljonger, tre kandelabrar med kupor, 

öfriga anläggningar äfvensom planteringar utan någon ersättning 

i stadens ego. 

ll:o) Det för anläggningarna erforderliga vatten levereras af 

staden kostnadsfritt; likväl till springbrunnen endast för de tider, som 

af Drätselkammaren särskildt bestämmas. Arrendator bekostar underhållet 

af den för ändamålet nödiga rörläggningen. 

o 

O

4 

. 12:o) Bryter arrendator emot bestämningarna i detta kontrakt 

eller fullgör han icke i öfrigt arrendevilkoren, är arrenderättigheten 

af honom förverkad, dock först efter Drätselkammarens anmälan och 

framställning derom hos Stadsfullmäktige och desses beslut, utan att 

arrendator heller i detta fall eger någon rätt till ersättning för sina å 

anläggningarna nedlagda kostnader, ehuru han före arrendetidens utgång 

blifvit derifrån skild, då således tillämpningen af momentet 10 

jemväl inträder. Och är staden berättigad att derå utan vidare omgångar 

antaga annan arrendator. 

13:o) Inseendet och tillsynen öfver fullgörandet af detta kontrakt 

tillkommer Drätselkammaren, som i sådant afseende eger meddela 

närmare föreskrifter. 

14:o) Arrendator eger icke rätt till någon talan emot staden, 

i fall tillstånd icke skulle af vederbörande meddelas till uppförande 

af en eller annan af paviljongerna eller byggnaderna eller begifvande 

till utskänkning af spritdrycker icke erhållas eller rörande tiden för 

schweitzerirörelsens stängande och serveringens inställande annorlunda 

förordnades, än detta kontrakt innehåller. 

15:o) Borgen för arrendeafgiftens behöriga erläggande och fullgörandet 

af öfriga arrendevilkor ställes af arrendator; och ankommer 

det på Drätselkammaren att godkänna denna borgen. 

Helsingfors Drätselkammare, den 9 Januari 1880. 


Bevittna : 

TheocL Bergelund. 

Lars Homén. 

t. f. 

Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd. 

A. J. Johansson. 

G. W. Nordberg. Aug. Wahlström. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri 1883.

Slaclsfulliitte i Helsingfors. 

ÅRSBERÄTTELSE 

för 

läseåret 1882—1883, angående folkskoleväsendet i Helsingfors stad. 

1. Folkskolornas antal och art samt förändringar deri. 

Huru många folkskolor af livarje slag har staden ? (högre, lägre o. s. v— 

med finskt, svenskt, annat undervisningsspråk, — för gossar, flickor?) Ha under läseåret 

nya skolor öppnats eller förut befintliga tillslutits? när och af hvad orsak? Ha 

några cmdra förändringar i af seende å skolornas antal och art inträffat? 

5 högre folkskolor: 2 för gossar, 1 svensk och. 1 finsk; 2 för flickor, 1 

svensk och 1 finsk, och. en för gossar och flickor 

gemensam, svensk, (å Sveaborg); 

19 lägre folkskolor: 12 svenska och 7 finska, gemensamma för gossar 

och flickor; 

3 förberedande folkskolor (försummade barns skolor): 2 svenska, 1 för 

gossar och 1 för flickor, och 1 finsk, gemensam för 

gossar och flickor. 

Af de högre skolorna voro fyra fullständiga, enhvar med fyra årsafdelningar, 

till hvilka dessutom hörde 17 parallelafdelningar: 8 till första, 6 till andra, 

2 till tredje och 1 till fjerde årets afdelningar. Den femte högre skolan, å 

Sveaborg, hade endast första årets afdelning, bildad af en utaf de två lägre skolor, 

som året förut inrättats å fästningen. — Under detta år tillkommo i staden 

två nya lägre folkskolor, en svensk och en finsk, af hvilka den förra öppnades 

den 12 September och den senare den 1 Oktober 1882. 

2. Förändringar inom lärarepersonalen. 

Ha under läseåret några lärare (lärarinnor) af gått eller tillkommit? hvart 

eller hvarifrån? Ha lärare (lärarinnor) åtnjutit tjenstledighet och hvem eller hvilka 

under tiden förestått tjensten ? Ha några andra förändringar inom lärarepersonalen 

inträffat? —- Alla namn fullständigt och tydligt l

2 

Lärarinnan vid en af de lägre svenska skolorna, Margreta Johanna Söderman, 

som trädt i gifte med magistern P. Nordmann, afgick från skolorna vid 

läseårets början, och till lärarinna efter henne antogs Maria Olga Fanny Meurman, 

som genomgått H:fors fruntimmersskola och i tre år varit lärarinna vid en privatskola 

härstädes. Till biträdande lärarinna för en ny parallel-afdelning vid högre 

svenska folkskolan för flickor blef i början af höstterminen Anna Sigrid Alexandra 

Heurthén (seminarist från Ekenäs) antagen. Yid den nya svenska lägre 

skolan, hvilken i början sköttes af seminaristen Hilda Stark, anstäldes den 6 november 

1882 som extra ordinarie lärarinna Lydia Vilhelmina Palmroth, utgången 

från Ekenäs seminarium och derefter folkskollärarinna i Viborg. Till extra ordinarie 

lärarinna för den nya lägre finska skolan antogs Erika Sofia Ahlgren, seminarist 

från Jyväskylä och under någon tid lärarinna vid. folkskolan i Abo. 

Tjenstlediga nnder hela läsåret voro : för studier läraren Johan Fredrik 

Appelroth och sångläraren Abraham Ojanperä samt för sjuklighet lärarinnan 

vid en af de lägre svenska skolorna Fanny Lovisa Rosberg. Vikarier voro: för 

Appelroth seminaristerne August Jakobsson och Johan Svedberg, den förre under 

september och oktober 1882 och den senare under återstoden af läsåret; för 

Ojanperä musikern Frans Olof Holmberg, hemma härstädes, och för lärarinnan 

Rosberg Anna Elin Stenberg, hvilken genomgått Helsingfors fruntimmersskola och 

skilda gånger varit tjenstförrättande lärarinna vid stadens folkskolor. 

3. Skolhållningen. 

Är något väsendtligt att anmärka angående elevernas uppförande eller skolgången 

i allmänhet? Har något straff af strängare art (förvisning, kroppsstraff) användts, 

samt hvarför och med huru många elever? 

Tre elever från högre svenska gosskolan förvisade för vanart. Kroppsstraff 

användt för gröfre okynne och trots. 

Helsotillståndet. 

Har under läseåret större och för skolgången hinderlig sjuklighet yppats ? 

Anses någon af folkskolornas lokaler eller omgifningar genom otillräckligt utrymme, 

bristande ventilation, fuktighet, köld o. s. v. vara för helsotillståndet i skolan menlig? 

Hvilket är det högsta och lägsta mått golfyta (qvadratfot) och luft (kubikfot), som i 

folkskolan under läseåret belöpt sig på en elev? 

Helsotillståndet i allmänhet godt. 

Flere skollokaler trånga och de flesta dessutom för mycket anlitade, 

i det två afdelningar dagligen efter hvarandra undervisats i alla lokaler, äfven 

de minsta.

Största golfyta på elev . . . . . . . . 32 qvadratfot, 

Minsta d:o „ ,, 15 „ 

Största rymd ,, „ 505 kubikfot, 

Minsta d:o „ „ 160 „ 

5. Oåfvor under året. 

Ha folkskolorna under läseåret ihogJcommits med några gåfvor eller understöd? 

af hvem? till hvad belopp (in natur a eller. penningar)? för Jivacl ändamål? huru 

använda? 

Fru kommerserådinnan Anna Sinebrychoff skänkte till julen åt de flitigaste 

bland skolornas fattigare elever 241 par eller stycken skoplagg och kläder, 

och en fruntimmerssyförening i staden gaf samtidigt och för samma ändamål 9 

klädningar med tröjor. Folkskollärarinnepersonalens understödsförening har dessutom 

under året bisprungit många behöfvande elever med beklädnadshjelp. — Herr 

bokhandlaren G. V. Edlund gaf till julpremier åt skolorna 1,105 böcker och skrifter 

jämte en mängd stål- och. blyertspennor, och stadens utskänkningsaktiebolag anslog 

af sin behållning från år 1882 tretusen fyrahundra tjugu mark att i poster 

af 30 mark insättas för 114 folkskoleléver i Kapital- och Lifränteförsäkringsanstalten 

härstädes. 

6. Årsexamen m. m. 

Hvad anmärkning svär dt om examen? Ha några premier eller understöd 

dervid eller under läseåret utdelats? åt hvilka och huru många elever? 

Årsexamen för sig gick 26—31 maj. Dervid utlofvades följande belöningar: 

åt Frans Oskar Ekman, Johan Albert Kosk, Felix Grerhard Tengström, 

Karl Alexander Andersson, Karl Johan Mandelin och Johan Vilhelm Nyberg, 

hvilka utdimitterades från de högre gosskolorna, tvåhundra mark åt den förstnämde, 

etthundra femtio mark åt hvardera af de två följande och etthundra 

mark åt enhvar af de tre sistnämde, samt åt Anna Mathilda Forsman, Maria Josefina 

Finnberg, Lydia Elisabet Vikman och Hanna Maria Nyberg, hvilka efter 

fulländad kurs afgingo från de högre flickskolorna, hemgiftsbelopp å 500 mark. 

För 114 de bästa af skolornas öfriga elever skulle de af utskänkningsbolaget anslagna 

medlen insättas i Kapital- och Lifränteförsäkringsanstalten. 

7. Folkskoledirektionen. 

Hvilka medlemmar ha senast, jemlikt folkskoleförordningens § 14, från direktionen 

af gått och dit invalts? Af hvilka medlemmar består direktionen för närvarande 

? Huru många gånger har direktionen under läseåret haft sammanträden ? Har 

direktionen utöfver det- föregående något att anföra? 

3

4 

Folkskoledirektionen, som under läsåret haft 20 sammanträden, utgöres, 

sedan professorn A. O. Freudenthal och magistern E. Lagerblad, hvilka voro i tur 

att afgå, under juni månad detta år blifvit återvalde och lärarepersonalen till 

sin ledamot jemväl återvalt läraren F. O. Dannholm, för närvarande af desse personer 

jämte senatstranslatorn F. AMman, öfverläraren E. J. Mellberg, handlanden 

E. Budolph, ordföranden i stadens fattigvårdsstyrelse häradshofdingen JB. Siren, 

skomakaremästaren Gr. Tallgren och undertecknad, skolornas inspektor. 

Ordförandebefattningen i. direktionen har under läseåret varit uppdragen 

åt hr F. Ahlman, och sekreteraregöromålen hafva skötts af hr F. O. Dannholm. 

Anmärkningar och förslag af Folkskoleinspektör. 

(Jemför folkskoleförordningen § 12 inom. 6.) 

Omnämnas bör, att folkskolornas lärarinnor under läseåret 1882—83 

gemensamt inrättat och upprätthållit en fortsättnings skola för flickor, hvilka utdimitterats 

från stadens högre folkskolor. Uti denna supplementärskola har under 

aderton timmar i hvar vecka meddelats på såväl finska som svenska språken 

åt trettiosex elever undervisning i religion, läsning, rättskrifning, upp satts öfningar, 

räkning, anatomi, sång och handarbeten. Undervisningen har varit afgiftsfri. 

Lokal erhöll skolan i Marias asyl, på eftermiddagarna, då dess skolsal icke 

var behöflig för anstaltens egna elever. 

Detta lofvärda företag, hvilket kräft såväl mycken tid som äfven kostnad, 

har af folkskolornas nitiska lärarinnor genomförts i afsigt att i någon mån 

afhjelpa den brist, som vidlåder folkskolan deri, att de flesta af dess efter fullständig 

kurs afgående elever ännu äro så unga (omkr. 13 och 14 år) och i följd 

deraf omogna, att de icke förmå väl fatta och för lifvet nyttiggöra de kunskaper 

och färdigheter, som meddelats dem i skolan. 

Helsingfors, den 31 augusti 1883. 

Helsingfors, J. Simelii arvingars tryckeri, 1883' 

Victor Öhberg.

Lärare och lärarinnor. 

Bilaga B. Statistiska uppgifter. 

i 

Tabell I. Lärarepersonalen och dess aflöning. 

Antal lärare och lärarinnor, enligt förhållandet den 1 Maj 1883: 

m 

ö 

CD 

G 

fl 

Tabell lil. Intagna och afgångna äfvensom inskrifna och närvarande elever under läseåret. 

Yid läseårets 

början eller under 

dess lopp intagna 

nya 

elever: 

Antal nya elever, som vid 

intagningen innehade följande 

förkunskaper: 

Under läseårets lopp eller vid 

dess slut afgångna elever: 

Af Af de de vid vid föreföregåendegående 

läseårs 

läseårs 

slut slut eller eller under 

under 

detta detta läseårs läseårs lopp 

lopp 

afgångna afgångna elever 

elever 

Hela antalet inskrifna 

elever 

(d. ä. hela det antal 

elever, som under 

läseåret vare sig 

Antal elever, som under läseåret 

besökt skolan vid höstterminens 

Antal närvarande elever: 

vid vårterminens 

första måndagen i 

Procenttal 

skolförsummelser: 

har har f f oljade oljade anan- 

längre eller kortare 

* 

* 

s 

o» 

ta 

.£ 

'o 

Q— 

o3 

S 

CC . 

o3 

g 

s p 

m 

S 

ef 

02 

fl 

fl 

S 

03 ta 

.5 

7 

före fulländad folkskolekurs 

: 

c3 

S 

s 

3 

, 

m 

i g 

02 JO 

11 03 

• a 

fl 

GG 

s g 

^ a» rî 2 

13 14 

taltal vedemgen vedemgen inintagitstagits 

i: 

i: 

tid besökt, folkskolan) 

: 

c3 ta o3 

T3 

0 

CO 

T-l 

1 

c» 

22 

c3 

h0 

c3 

o 

xO 

T 

Helsingfors StaMnllmåffige. 

1883. 

Berättelse öfver gången af Råähusombyggnadsfrågan, 

enligt Helsingfors Stadsfullmäktiges uppdrag afgifven af 

Fullmäktiges sekreterare. 

Redan år 1876 eller kort efter det genom kommunalförvaltningens införande 

särskilda nya myndigheter för förvaltningen af stadens angelägenheter inrättats, 

gjorde Magistraten hos Stadsfullmäktige framställning om annan fördelning af lokalerna 

i rådhuset samt om upphyrande af rum för stadens räkning utom detsamma. 

Efter det ett för frågans beredning tillsatt utskott afgifvit yttrande i saken, 

samt utredning vunnits om möjligheten att i den invid rådhuset belägna gården N:o 

22 vid Alexandersgatan upphyra rum för stadens behof, beslöto Stadsfullmäktige vid 

sammanträde den 27 Juni nyssnämnda år att de disponibla lokalerna i nämnda gård 

skulle för stadens räkning uppbyras, jemte det i afseende å rådhuset den förändring 

vidtogs att ett rum i vestra uthusflygeln skulle inredas till arrestrum för första polisvaktkontoret. 

Men derjemte gåfvo Stadsfullmäktige förordnande om uppgörande af 

ritningar och kostnadsförslag till sådan förändring och påbyggnad af rådhusets östra 

sidoflygel, som för auktionskammarens inrymmande derstädes, samt för beredande af 

större utrymme för första polisvaktkontoret och nödigt antal fängelserum m. m., 

kunde befinnas behöfligt. 

I öfverensstämmelse härmed insände Drätselkammaren under påföljande år 

till Stadsfullmäktige planteckningar och approximativa kostnadsförslag till a) förändring 

och påbyggnad af rådhusets östra flygel, hvarigenom för en beräknad kostnad 

af 90,000 mark skulle, förutom några ekonomirum och bostad för rådhusvaktmästaren, 

beredas rum för auktionskammaren genom tvenne våningar samt sex fängelserum 

och en bönsal i tredje våningen, äfvensom b) till förändring af nedra botten 

i rådhusets vestra flygel i afseende å rum för Drätselkammaren och dess kontor 

samt för byggnadskontoret, för en kostnad 8,000 mark, eller sålunda en sammanlagd 

kostnad af 98,000 mark. Derjemte insände kammaren alternativa förslag till inredande 

af bottenvåningen i gården N:o 22 vid Alexandersgatan till rum för Drätselkammaren 

och Drätselkontoret. Emellertid ansåg sig kammaren på dervid anförda 

skäl icke kunna till Stadsfullmäktiges antagande förorda något af de uppgjorda förslagen, 

hvarvid särskildt mot den föreslagna påbyggnaden af rådhusets östra flygel 

anmärktes, att golfytan i den auktionssal, som skulle åstadkommas genom planens 

utförande, blott blefve föga större än den nuvarande auktionssalen, äfvensom att 

hvarken auktionskammarens lokal eller fängelserummen skulle blifva nöjaktigt rymliga 

och lämpliga, med mindre än att den projekterade byggnaden skulle utföras i

2 

något större skala, hvarigenom åter kostnaden komme att betydligt öfverstiga det i 

kostnadsförslaget upptagna, redan nog höga beloppet. 

I anledning häraf föreslog Drätselkammaren blott att lokalerne i gården N:o 

22 vid Alexandersgatan, hvilka emellertid blifvit på 5 år från den 1 Juni 1877 för 

stadens räkning upphyrda, skulle efter verkstälda oundgängligen nödiga mindre reparationer 

upplåtas åt Drätselkammaren och såvidt utrymmet medgåfve, åt de bestyrelser, 

som ej hade egna lokaler. Denna Drätselkammarens framställning blef af Stadsfullmäktige 

den 29 Maj 1877 i allo godkänd och dermed hade frågan om förändrande 

af rådhuset för denna gång förfallit. 

Med åberopande af sin föregående framställning i ämnet fäste emellertid 

Magistraten i skrifvelse af den 11 Oktober 1879 Stadsfullmäktiges uppmärksamhet 

vid behofvet af ökadt utrymme för stadshäktet och första polisvaktkontoret, under 

framhållande af att uti nämnda vaktkontor ofta, och isynnerhet under marknadstider, 

sådan trängsel vore rådande att vistelsen derstädes måste anses innebära vådor i sanitärt 

afseende, samt att utrymmet i stadshäktet vore så strängt taget i anspråk, att 

jemväl det rum, som varit afsedt till bönesal, måst användas till förvaring af fångar. 

Vid föredragning af denna skrifvelse beslöto Stadsfullmäktige vid sammanträde 

den 4 derpåföljande November att utse ett utskott af fem personer, hvilket efter 

kommunikation med Drätselkammaren och t. f. Stadsingeniören egde i hela dess 

vidd pröfva frågan om lämpligaste anordningen af lokalerna i rådhuset och behofvet 

af lokalers utom rådhuset upphyrande samt derå med betänkande till Stadsfullmäktige 

inkomma. Jemte det Stadsfullmäktige dervid hos Politieborgmästaren O. Palmgren 

anhöllo, att han ville i utskottets arbeten deltaga, utsago Stadsfullmäktige den 

18 i samma månad till ledamöter i sagda utskott Herrar F. W. Grönqvist, K. J. Numell, 

G. U. Sandberg, Alex. Ärt och A. Boman. 

Den 16 December 1879 remitterade Stadsfullmäktige till utskottet en genom 

Magistraten från Rådstufvurättens tredje afdelning inkommen skrift, hvari bemälde 

afdelning framhöll olämpligheten af den lokal, som då varit densamma anvisad, samt 

anhöll att stadsmyndigheterna måtte gå i författning om anskaffande af en annan 

ändamålsenligare. Såsom skäl härför anförde afdelningen att de tre rum, afdelningen 

disponerade i rådhusets öfversta våning, vore så låga — endast 5 aln 8 tum i 

höjd —, att luftutrymmet icke kunde vara tillräckligt för det antal personer, som under 

Rättens sammanträden måste uppehålla sig i dem, samt äfven i öfrigt så inskränkta 

att de icke lemnade tillfälle till nödig isolering af de häktade, hvarför svåra olägenheter 

och äfven oordningar icke kunnat undvikas: hvarjemte anmärktes att det 

knappa utrymmet icke heller tilläte anbringandet af nödiga och tillräckligt rymliga 

förvaringsrum för den mängd af stulen egendom, som under ransakningstiden måste 

stanna i Rättens värj o, samt erforderligt antal skåp och hyllor för afdelningens protokoll 

och boksamling. 

Nyssnämnda dag beslöto Stadsfullmäktige tillika, vid behandling af utskottsbetänkandet 

N:o 21 med anledning af revisionen af stadens räkenskaper för år 1878,

att åt utskottet öfverlemna att taga i öfvervägande, huru Drätselkammaren och Drätselkontoret 

kunde erhålla lokaler invid hvarandra. 

Slutligen remitterade Stadsfullmäktige den 20 April 1880 till utskottet gaskontrollörens 

framställning oin anskaffande af lämplig lokal för gaskontrolleringen. 

Då ifrågavarande utskott sedermera gick att söka en ntväg lör tillfredställande 

af alla dessa väl grundade behof och önskningar, kom utskottet till det resultat 

att den invecklade frågan kunde lösas endast genom en tillbyggnad till rådhuset 

jemte delvis förändrad inredning af de nuvarande lokalerna. Och då för en sådan 

tillbyggnad erforderligt utrymme kunde beredas genom nedrifning af den smala, 

låga och i många afseenden förfallna flygeln vid Katrinegatan, samt enär genom 

denna tillbyggnads åstadkommande rum kunde inom rådhuset anordnas för alla stadens 

inrättningar, hvarigenom både ökad beqvämlighet i förvaltningen kunde vinnas 

och en årlig utgift af omkring 6,000 mark i hyror skulle inbesparas, föreslog utskottet 

i ett den 2 November 1880 afgifvet preliminärt yttrande: „att Stadsfullmäktige 

ville så tillvida utvidga det åt utskottet gifna uppdrag, att utskottet för tillgodoseende 

af ofvan berörda ändamål egde inkomma med ritningar och kostnadsförslag 

ej blott till förändrad inredning af en del lokaler i rådhuset, utan och till nödig ny 

eller ombyggnad af detsamma, allt till beräknad kostnad af 100,000 mark". För den 

händelse detta förslag kunde vinna Stadsfullmäktiges godkännande, föreslog utskottet 

ytterligare allt Stadsfullmäktige skulle „åt det utskott, som egde utlåta sig rörande 

upptagande af ett nybyggnads- och regleringslån, öfverlemna att vid beräkning af det 

erforderliga lånebeloppet observera förslagsvis 100,000 mark för partiel förändring 

och ombyggnad af rådhuset". 

Dessa framställningar blefvo af Stadsfullmäktige, vid sammanträde den 2 November 

1880, i allo godkända; hvarjemte förstärkte Stadsfullmäktige den 5 April 

1881, i enlighet med derom afgifvet utskottsförslag, beslöto att för stadens räkning 

upptaga ett nybyggnads- och regleringslån af 1,600,000 mark, uti hvilken summa 

förenämnda 100,000 mark förslagsvis voro inberäknade. 

Sedan frågans lösning på detta sätt blifvit förberedd, framlade utskottet uti 

betänkandet N:o 21 för 1881 ett detaljerad förslag i ämnet åtföljdt af planritningar 

samt ett hela ny- och ombyggnadsarbetet omfattande kostnadsförslag, belöpande sig 

till inalles 104,000 mark. 

Enligt detta förslag skulle Drätselkammaren och Drätselkontoret inrymmas i 

auktionskammarens nuvarande lokal. Härigenom skulle icke blott dessa inrättningars 

lokaler komma att stå i omedelbar förbindelse med hvarandra, utan äfven den ansenliga' 

fördel vinnas, att den stora allmänheten för verkställande af sina liqvider 

med kontoret icke behöfde såsom härförinnan bege sig upp till rådhusets öfversta 

våning, hvarförutom rådhusets vestibul icke komme att, såsom härintilis ofta nog varit 

fallet, utgöra ett upplagsrum för gamla möbel och annat auktionsgods, utan kunde 

erhålla ett för ett stadshus mera värdigt utseende. I fall derjemte en ingång öppnades 

från gårdssidan, kunde densamma anvisas till begagnande af de talrika arbetare, 

hvilka särskildt under sommarmånaderna hafva att lyfta sin aflöning å kontoret 

3

4 

och hvilka DU ofta, i väntan på sin tur, i täta skaror uppehålla sig i trappuppgången, 

till men för den öfriga samfärdseln derstädes. — Genom den föreslagna anordningen 

skulle tillika Drätselkontoret erhålla en lokal, som vore betydligt större 

än den hvaröfver kontoret för närvarande disponerar, en utvidgning, som torde kunna 

anses tillfredsställa behofvet för en god tid framåt. 

Poliskammaren och första polisvaktkontoret skulle enligt utskottets förslag i 

hufvudsak bibehålla sina nuvarande lokaler, blott att de i stället för ett af sina nuvarande 

rum, hvilket komme att upptagas för en trappuppgång till de öfre våningarna, 

skulle erhålla tre andra. Genom denna tillökning i utrymme skulle bland annat för 

Poliskamnoaren tvenne förrum beredas, något som visat sig vara högeligen behöfligt, 

särskildt vid polisundersökningarna. 

Auktionskammaren komme att inrymmas i nedersta våningen af den projekterade 

tillbyggnaden vid Katrinegatan, der den skulle erhålla en i alla afseenden beqväm 

lokal. Sålunda blefve sjelfva auktionssalen omkring dubbelt större än den nuvarande 

ock genom golfvets anbringande under de öfriga rummens nivå erhölle den 

äfven en tillfredsställande höjd. Invid denna sal, till hvilken auktionsförrättame och 

allmänheten skulle hafva tillträde genom skilda ingångar, kunde för auktionskassören 

beredas ett litet, väl behöfligt kassarum. I stället för det nuvarande högst otillräckliga 

upplagsrummet för auktionsföremål kunde anordnas ett mer äu tvenne gånger 

större sådant, hvarjemte äfven till förvaringsrum för gods, som af stadsiogdarne på 

exekutiv väg tages i förvar, kunde upplåtas en rymlig lägenhet med skild ingång. 

För Stadshäktet ville utskottet upplåta plats hufvudsakligeu i den nuvarande 

uthusbyggnaden, der genom en enligt utskottets plan verkställd inredning kunde anordnas 

sex fångrum, deraf tvenne mörka straffceller, äfvensom nödiga bostäder för 

vaktbetjeningen. 

Med afseende å de i andra våningen belägna lokalerna för Magistraten, Rådstufvurättens 

första och andra afdelning, Stadsfullmäktige samt stadens Arkiv, vore 

enligt utskottets tanke några synnerliga förändringar icke nödiga. Det, enligt hvad 

erfarenheten visat, otillräckliga förrummet till Magistratens och Stadsfullmäktiges 

sessionsrum borde dock erhålla en utvidgning på bekostnad af de tvenne invid belägna 

mörka rummen, af hvilka det ena, som härintills varit upplåtet för gaskontrolleringen, 

men visat sig olämpligt, skulle helt och hållet försvinna samt det andra något 

minskas. Arkivet åter borde utbyta ett mindre rum, hvaröfver det hittills disponerat, 

men hvilket nu skulle tagas i anspråk för en ny trappuppgång till tredje våningen, 

mot ett annat långt större rum, hvilket genom sin långsträckta form och den 

stora väggyta det erbjöde syntes synnerligen ändamålsenligt för arkivets behof. 

Uti andra våningen af den omordade tillbyggnaden kunde enligt utskottets 

förslag upplåtas fullt tillräckliga lokaler för Inqvarteringsnämnden, Byggnadskontoret, 

Fattigvårdsdirektionen och Gaskontrollören, för hvilka alla myndigheter, lokaler 

äro upphyrda utom rådhuset för en årlig hyressumma af omkring 6,000 mark. 

Rådstufvurättens tredje afdelning, som särskildt ansågs vara i behof af ökadt 

Vitrymme, skulle, enligt utskottets förslag, utöfver sina nuvarande rum i tredje vånin-

gen komma att disponera öfver den lokal, som nu begagnas af Drätselkontoret. Genom 

borttagande af den mellanvägg, som finnes mellan Drätselkontorets expeditionsoch 

förrum samt genom mellantakets höjande med några fot, för hvilket ändamål erforderligt 

utrymme förefinnes, kunde med temlig lätthet en tidsenlig och rymlig domstolssal 

inrättas, hvari kunde anordnas upphöjda bänkar för åhörare o. s. v. Lokalen 

skulle äfven erbjuda tvenne lämpliga lörrum för parterna och erforderligt rekreationsrum 

för rättens ledamöter, men framför allt skulle genom den nu föreslagna anordningen 

en fullkomlig isolering af de häktade personer, hvilka skola inför domstolen 

uppträda, kunna åstadkommas, en fördel som måste anses vara af den största 

betydelse, då en olämplig beröring mellan de häktade samt andra personer, äfvensom 

de rättegångsfriden störande uppträden, som i den nuvarande trånga lokalen ej 

kunnat förebyggas, med temlig visshet här skulle kunna undvikas. De häktade 

skulle nemligen kunna till lokalen upphemtas längs en särskild nyinrättad trappa, 

som ej komme att begagnas för annat ändamål, samt derefter afbida sitt kallande 

inför rätta i ett särskildt förrum, der de med lätthet kunde bevakas. Då denna lokal 

sålunda blefve särskildt lämplig för behandling af brottmål, kunde äfven Rådstufvurättens 

andra afdelning vid handläggning af sådana mål sättas i tillfälle att begagna 

densamma. — Tullkammaren komme enligt utskottets förslag att bibehålla den 

lokal i tredje våningen, som då af berörde embetsverk disponerades. 

Kostnaden för de af utskottet sålunda föreslagna förändringarna beräknades 

komma att uppgå till 104,000 mark, samt således med endast 4,000 mark öfverstiga 

det belopp förstärkte Stadsfullmäktige beslutit att härför anslå af det till upptagande 

beslutna nybyggnads- och regleringslånet. 

Med godkännande af hvad utskottet föreslagit beslöto Stadsfullmäktige den 

29 November 1881 att så snart som möjligt i stället för den nuvarande vid Katarine 

gatan belägna låga flygeln af rådhuset, som skulle nedrifvas, låta uppföra en nybyggnad 

i två våningar i enlighet med utskottets ofvanberörda förslag, samt i öfverensstänimelse 

med detsamma förändra inredningen af öfriga lokaler i huset, äfvensom 

att för dessa arbetens utförande af nybyggnads- och regleringslånet använda en 

summa af 104,000 mark, hvarjemte Stadsfullmäktige anmodade Drätselkammaren att 

genom Arkitekten Th. Höijer, som uppgjort eskissritningarna, låta utföra fullständiga 

ritningar för ifrågavarande byggnadsföretag samt upplåta detsammas verställande på 

entreprenad och derefter med anmälan om det gjorda entreprenadaftalet till Stadsfullmäktige 

inkomma. 

Vid Stadsfullmäktiges nyssnämnda sammanträde den 29 November 1882 föredrogs 

jemväl en från Drätselkammaren inkommen skrifvelse af den 25 i samma 

månad, deruti Kammaren såsom sin åsigt framhöll att genom de af utskottet föreslagna 

åtgärderne frågan om lokaler för stadens embetsverk icke kunde anses löst 

ens för ett årtionde. Då man nemligen toge hänsyn till att invånarenes antal i hufvudstaden 

årligen tillväxte med minst ettusen personer samt att såväl tvistemålen, 

som isynnerhet brottmålen vid stadens domstolar förökas i ungefär samma proportion 

som folkmängden, så voro det i ögonen fallande, att inom icke lång tid trenne sär- 

5

6 

skilda domstolslokar, d. v. s. en för hvar och en af Rådstufvurättens tre afdelningar 

blefve erforderliga och då det torde vara oafvisligeti nödvändigt att vid inrättandet 

af dessa domstolslokaler, afseende mer än härtills fästades såväl vid tillgodoseendet 

af de rättssökande parternes och åhörarenes beqvämlighet, som vid lokalemes anordnande 

i öfrigt på ett tidens fordringar motsvarande sätt, ansåg Drätselkammaren staden 

böra vara betänkt på att redan efter några år anskaffa nya domstolslokaler. Då 

vidare staden inom få år återfinge den tomt invid vestra kajen, som upptages af ryska 

proviantmagasinet samt då sagda tomt upptagande ett helt qvarter uppenbarligen 

erbjöde utrymme äfven för andra byggnadsföretag än tullkammare och packhus-, 

ansåg Drätselkammaren, att Stadsfullmäktige, förrän några nya lokaler för stadens 

embetsverk uppfördes, borde fatta definitivt beslut angående dispositionen af senastnämnda 

tomt, enär i händelse beslut fattades om uppförande å senast ifrågavarande 

eller å annat ställe af ett nytt packhus, den nuvarande packhuslokalen erbjöde synnerligen 

lämpliga lokaler ej mindre för auktionskammaren än för byggnadskontoret. 

Utom förestående anmärkningar ansåg sig Drätselkammaren böra framhålla, att den 

för drätselkontoret föreslagna lokalen, ehuru till qvadratinnehållet något större än 

den nuvarande, dock icke erbjöde den utvidgning i utrymmet, hvaraf kontoret redan 

långa tider haft behof, enär den tvärtom innehölle färre fönster än den nuvarande 

samt emedan väggytorna i densamma icke vore tillräcklige för de i kontoret erfordorliga 

skåp och hyllor, äfvensom isynnerhet derför att plats för de qvinliga biträdena 

i kontoret framdeles likasom härintills blefve möjlig endast uti sjelfva uppbördsrummet; 

— att några magasiner, förutom auktionskammarens, icke komrae att finnas 

i gården, ehuru tvenne sådana ovilkorligen torde erfordras för inrymmande af mangel 

och diverse andra förnödenheter för stadshäktets behof, samt för bevarande af 

brandredskap, särskildt åtskilliga af stadens ångsprutas tillbehör; — äfvensom att i 

händelse, på sätt utskottet föreslagit, samtliga vedlider inreddes och användes för 

andra ändamål, det blefve ganska svårt att uti de nog låga källarene bereda tillräckligt 

utrymme för det erforderliga ved förrådet. 

På grund af ofvan framhållna anmärkning hade Drätselkammaren med biträde 

af Stadsingeniören O. Ehrström uppgjort ett motförslag, afseende endast att 

tillfredsställa behofvet för en kortare tidrymd, exempelvis fem år; enligt sagda förslag 

blefve det nödvändigt att utom sjelfva rådhusbyggnaden upphyra lokaler a) för 

auktionskammaren, hvartill någon byggnad i stadens miudre centralt belägna delar 

enligt all sannolikhet stode att erhålles för en årlig hyra af högst '2,500 mark, b) 

för byggnadskontoret, samt c) för Drätselkammaren, drätselkontorets qvinliga biträden 

och gaskontrollören, hvilket sistnämnda behof på ett för såväl Drätselkammaren 

som kontoret synnerligen tillfredställande sätt tillgodosåges i händelse den öster om 

portgången befintliga delen af bottenvåningen uti det vägg vid vägg med rådhuset 

belägna Keferendariesekreterskan Krook då tillhöriga stenhuset N:o 22 vid Alexandersgatan 

för ändamålet upphyrdes samt genom en dörr stäldes i kommunikation 

med rådhuset. För gaskontrollören kunde det af honom använda rum fortfarande 

bibehållas.

I följd häraf föreslog Drätselkammaren: 

att Drätselkontorets uppbörds- och kamrerarerum jemte förrum för allmänheten 

och kassahvalf inrymdes uti auktionskammarens nuvarande lokal, genom berörda 

dörr förenad med Drätselkammarens lokal; 

att Poliskammaren och första polisvaktkontoret äfvensom polisens detektiva 

afdelning bibehölles uti deras härtills varande lokaler, hvilka dock genom portgångens 

och brunnsrummets inredande till boningsrum erhölle något större utvidgning 

än utskottet föreslagit samt genom inrättande af en ingångsdörr emot Katrinegatan 

vunne uti ändamålsenlighet; 

att för polishäktets behof trenne rum inreddes uti uthusbyggnaden ; 

att stadshäktets lokal något utvidgades genom att en det af det nuvarande 

polishäktet för dess räkning disponerades; 

att portgången förflyttades till södra ändan af östra flygelbyggnaden, hvarest 

en gammal inkörsport förefunnes; 

att invid sagda portgång några luftklosetter inrättades för att mot lämplig 

afgift upplåtas till allmänhetens begagnande; 

att hela andra väningen äfvensom tullkammarens lokal i tredje våningen bibehölles 

oförändrade; 

att Rådstufvurättens 3:dje afdelnings sessionssal förstorades genom att väggen 

emellan det nuvarande sessionsrummet och det ena väntningsrummet borttoges; 

att Drätselkontorets nuvarande förrum genom en mellanvägg fördelades uti 

ett väntrum för rådstufvurättens tredje afdelning och ett fångrum; samt 

att Drätselkontorets nuvarande uppbörds- och kamrerarerum inreddes till lokaler 

för inqvarterings- och fattigvårdsnämnderna. 

Enligt stadsingeniörens kostnadsberäkning skulle de af Drätselkammaren sålunda 

föreslagna förändringarna uti rådhusbyggnaden medtaga en kostnad af tolftusen 

(12,000) mark. 

Uti skrifvelse af den 15 September 1882 fann sig Drätselkammaren emeller 

tid nödsakad att anmäla om otillräckligheten af det för ombyggnaden af rådhuset beviljade 

anslag. Kammaren yttrade härvid: 

"Innan Drätselkammaren för Fullmäktige framlägger det förhållande, eller 

otillräckligheten af den för ombyggnaden af rådhuset beviljade anslagssumman, som 

nödvändiggjort denna hemställan, utbeder sig Kammaren, af förekommen anledning, 

att få redogöra för gången hos Kammaren af förevarande ärende. Fullmäktiges ofvanberörda 

beslut. i frågan delgaf Magistraten Drätselkammaren i skrifvelse af den 

30 Januari innevarande år, hvilken skrifvelse den 17 påföljande Februari tillhandakom 

Kammaren. Dagen derpå eller den 18 Februari blef Arkitekten Höijer af Kammarens 

ordförande vidtalad att uppgöra de ifrågakomna byggnadsritningarna, hvilket 

han jemväl åtog sig. Den 14 påföljande Juli aflemnade Arkitekten Höijer till Kammaren 

sagda ritningar jemte kostnadsförslag för arbetet; men emedan Kammaren ansåg 

nödigt att låta nämnda förslag undergå detaljgranskning, beslöt Kammaren näst- 

7

8 

sagde dag att för sådant ändamål öfverlemna detsamma jemte ritningarna till stadsingeniören 

och en i slika saker förfaren medlem af Kammaren, Muraremästaren A. 

Ärt. Desses skriftliga utlåtande i anledning af granskningen tillhandakom och föredrogs 

Kammaren den 25 nästvikne Augusti, hvarvid Kammaren, i enlighet med hvad 

i utlåtandet framhållits, fann sig nödsakad att åt Arkitekten Höijer, jemte delgifvande 

af de emot hans kostnadsförslag gjorda anmärkningar, vidare uppdraga att uppgöra 

kostnadsberäkningar jemväl för erforderliga vedkällare under den nya flygeln af 

rådhuset samt för nödiga gas-, vatten- och kloakledningar i byggnaden äfvensom fölen 

såsom ändamålsenligare, än den af honom föreslagna, befunnen konstruktion af 

golfvet i den blifvande auktionssalen derstädes. Dessa kostnadsberäkningar, med 

undantag af sådana för gas-, vatten- och kloakledningarna, fick Kammaren, jemte 

bemötande af de vid granskningen gjorda anmärkningarna, derpå i dag af Arkitekten 

Höijer emottaga. 

Det ofvanberörda af Herr Höijer först uppgjorda kostnadsförslaget för ifrågavarande 

tillbyggnad till rådhuset och ombyggnad af en del lokaler derstädes slutar 

sig å 122,525 mark, men enligt Stadsingeniören Ehrströms och Muraremästaren 

Ärts förändrade uppskattning af några dithörande poster komme denna kostnadssumma 

att uppgå till 141,205 mark. Härtill böra ännu läggas de ofvan antydda kostnaderna 

för källare under den nya flygeln och för amfiteatraliskt golf i auktionssalen, 

belöpande sig enligt Herr Höijers beräkning sammanlagdt till 10,518 mark, samt 

för gas-, vatten- och kloakledningar i byggnaden, hvilka sistnämnda kostnader Kammaren 

approximativt beräknat till 5,000 å 6,000 mark. Godkännas de af Herrar 

Ehrström och Ärt förordade ändringarna af en del poster i Herr Höijers förslag, 

såsom man väl försigtigvis torde böra göra, så skulle alltså totalkostnaden för samtliga 

å rådhuset tillämnade arbeten komma att uppgå, i rundt tal, till 158,000 mark. 

Och emedan Stadsfullmäktige för sagda arbetens utförande anvisat medel till belopp 

af endast 100,000 mark, men en summa derutöfver af ända till 58,000 mark sålunda 

kan bli för ändamålet af nöden, bör Drätselkammaren nu, jemte anmälan härom, 

hos Fullmäktige vördsamt anhålla, att nämnda tillskottsanslag måtte af Fullmäktige 

beviljas". 

Ungefär samtidigt hembjöd egaren af gården N:o 22 vid Alexandersgatan 

densamma staden till inlösen och den 5 September 1882 bemyndigade Stadsfullmäktige 

Drätselkammaren att träda i underhandling om inköp för stadens räkning af 

nämnda gård, under förutsättning af för staden förmånliga köpevilkor och ärendets 

öfverlemnande till Stadsfullmäktiges slutliga pröfning. Uti skrifvelse af de 22 September 

anmälte Drätselkammaren att underhandlingarna icke ledt till annat resultat, 

än att köparen nedsatt det för nämnda gård fordade priset från 300,000 till 275,000 

mark, hvarjemte Drätselkammaren å sin sida till 225,000 mark uppskattade den 

köpeskilling, som staden högst kunde för gården erlägga. Med afseende å den 

stora nytta staden ansågs kunna hafva af egandet utaf denna invid stadens rådhus 

belägna och med en rymlig gårdsplan försedda egendom, beslöto Stadsfullmäktige 

den 3 Oktober anmoda Drätselkammnren att meddela egaren till merberörda gård

att Fullmäktige, i händelse priset på densamma nedsattes till 250,000 mark, vore 

villige att öfverlemna frågan till förstärkte Stadsfullmäktiges afgörande, men att densamma 

i annat fall finge förfalla. 

Sedan derefter visshet erhållits att egaren till ifrågavarande gård vore villig 

afstå densamma för det af Stadsfullmäktige erbjudna beloppet hafva Fullmäktige, 

uti skrifvelse af den 24 Oktober 1882, med anmälan härom samt enär det törhända 

kunde befinnas öfverflödigt för staden, i händelse beslut fattades om inköp af ifrågavarande 

gård, att det oaktadt företaga en kostsam ombyggnad af rådhuset — hos 

Magistraten anhållit om föranstaltande af val utaf förstärkte Stadsfullmäktige för att 

afgöra, huruvida gården N:o 22 vid Alexandersgatan borde af staden inlösas och i 

sådant fall för ändamålet anvisa nödiga medel samt i sammanhang härmed besluta 

huruvida sagde ombyggnad det oaktadt borde komma till utförande och huru de härför 

ytterligare erforderliga medlen skola anskaffas. 

Helsingfors, den 4 Oktober 1883. 

Helsingfors, J. Simelii arfvingars tryckeri 1883. 

Alexis Gripenberg 4 . 

9

M o. MsfHltoåffip i Helsingfors. 1883 

Utskottsbetänkande, afgifvet i anledning af gjorda anmärkningar 

mot det uppgjorda förslaget till taxor för fasta 

försäljningsplatser å stadens torg. 

Vid sitt sammanträde den 6 sistlidne mars beslöto Stadsfullmäktige inhemta 

Drätselkammarens yttrande angående det i tryckta utskottsbetänkandet 

N:o 3 för 1883 af detta utskott framlagda förslaget till taxor för fasta försäljningsplatser 

å Salutorget och Yestra kajen. Sedan Kammaren inhemtat Poliskammarens 

utlåtande öfver den af utskottet föreslagna fördelningen af försäljningsplatserna, 

hvilket åtföljdes af en uppgift öfver antalet af de i Helsingfors hemmahörande 

personer, som regelbundet idka handel å stadens torg, samt Kammaren 

med • detta och sitt eget yttrande *) till Stadsfullmäktige inkommit, beslöto 

Stadsfullmäktige den 6 sistvikne juni åter remittera förslaget till utskottet, i och 

för bemötande af de mot detsamma gjorda anmärkningarna. 

På grund häraf får utskottet afgifva följande. 

De erinringar och invändningar, som af Drätselkammaren och Poliskammaren 

blifvit gjorda emot utskottets förslag, gälla förnämligast tvänne punkter i 

detsamma. De framhålla olägenheterna af en annan uppställning af de olika torgförnödenheterna, 

än den hittills af Poliskammaren följda, samt betona att de af 

utskottet föreslagna platshyrorna äro alltför dryga och för högt beräknade. 

Hvad först sjelfva uppställningen beträffar, är det ganska förklarligt att 

Poliskammaren önskar vidblifva sin s. k. enkla uppställning i parallela linier; 

den har blifvit antagen och godkänd af stadens polismyndigheter och den är så 

till vida enkel, att dess vidmakthållande kräfver mindre möda. Deri torde ock 

dess egentliga förtjenst ligga. Men att denna uppställning icke som sig bör tillgodoser 

köpares och säljares ömsesidiga intressan, torde af det följande ådagaläggas; 

liksom ock att det af utskottet föreslagna uppställningssättet i flera afseenden 

är fördelaktigare, än det hittills följda. 

Anordningen i räta linier tillåter icke köparen att komma från den ena 

torggatan eller linien till den andra, hvilket onekligen måste anses vara en stor 

olägenhet och obeqvämlighet, ty torghandeln bör väl vara så ordnad, att man 

lätt har tillträde till de olika saluplatserna och kan färdas emellan dem. Grenom 

•) Se »Handlingar i frågan om fastställande af taxor för fasta försäljningsplatser å stadens torg».

2 

den lineära uppställningen blir ock saluplatsernas värde för resp. innehafvare eller 

platsegare mycket olika. Det ligger nämligen i sakens natur att de försäljare, 

som lia sina vagnar eller bord förlagda i hvardera ändarne af en torglinie, 

skola ha den största och bästa handeln, och att ju längre in på linien man kommer, 

desto mindre omsättning och värde erbjuder en der belägen saluplats. Denna 

ojemnhet har utskottet velat undanrödja genom sitt förslag, genom hvars antagande 

både säljare och köpare sättas i tillfälle att fördela sig på flera ställen 

samt saluplatserna blifva i möjligaste måtto jemngoda, medan tillika en lättare 

kommunikation mellan de olika platserna beredes. 

Utskottets plan företer visserligen trianglar och vinklar, som för mången 

kunna tyckas vara ett onödigt upptagande af rum, men de derigenom uppkommande 

tomrummen borde i icke ringa grad underlätta snygghet och renlighet i 

den yttre torghandeln, emedan korgar och diverse annat som för handeln behöfves 

kunna der placeras samt förråd under torgtiden äfven der förvaras. 

Hvad åter beträffar svårigheterna att vidmakthålla en så beskaffad torgeller 

saluordning som af utskottet föreslagits, så torde de ej vara större än att 

de efter någon kortare tids praktik godt kunna öfvervinnas, särskildt ifall förslaget 

komme till utförande successivt i mon af vunnen erfarenhet, samt för tillmötesgående 

af Poliskammarens uttalade önskan Herr O. Höijers förslag om torgplatsernas 

utmärkande för sommartiden genom något olika stenläggning skulle 

iakttagas. 

I förbigående må här anmärkas att Poliskammaren i sin till Drätselkammaren 

afgifna uppgift öfver antalet af de personer, som regelbundet idka månglerihandel 

på stadens torg, bl. a. upptager 39 handlande med cigarrer och papyrosser. 

Denna siffra är visserligen så till vida öfverensstämmande med verkliga 

förhållandet, att den anger antalet af dem som idka slik handel på stadens offentliga 

platser och gator, men dessa handla icke alla på torget. Deremot synas försäljare 

af böcker, plancher, glasvaror, prenickor, karameller, frukter m. m. alls 

icke vara uppräknade i Poliskammarens förteckning. 

Emot utskottets förslag har vidare anmärkts att de projekterade taxorna 

äro öfverhöfvan höga. Anmärkarne synas dock icke till fullo beaktat den omständigheten, 

att dessa taxor gälla stadens mest besökta och bästa saluplats och 

att detta pris sannolikt kommer att mångdubblas så snart planen om saluhallars 

uppförande förverkligas, utan att sådant dock medför större inkomst för försäljarne. 

Då de personer, hvilka t. ex. idka handel i torgvagnar, i hyra för vagnens 

förvaringsställe inne på någon af de närbelägna gårdarne betalar icke mycket 

mindre än den föreslagna hyran, för saluplatsen på torget utgör, vore det i 

sanning egendomligt om platsen der pengarne skola förtjenas eller inkomsten erhållas 

värderades lägre än den undangömda knut, der vagnen under natten eller 

den improduktiva delen af dygnet står obegagnad och utan att inbringa något 

för sin egare. Det torde icke heller vara obekant att för diskar och bord på Narinktorget 

erlägges en hyra, i det närmaste motsvarande det belopp utskottet fö-

eslagit för försäljningsplatser å Salutorget och Yestra Kajen, och härvid kunde 

ytterligare tagas hänsyn till platsernas olika läge. 

Särskildt har det anmärkts att taxorna för de fattiga försäljerskorna äro 

betungande och afskräckande. Att man tager hänsyn till en dylik omständighet 

är visserligen rätt, men att uppgöra en torgtariff särskildt afpassad för den mer 

eller mindre bemedlade torde icke kunna komma i fråga. Här gäller det nämligen 

en torgplats som står att hyra, och från någon annan synpunkt kan man icke 

gerna utgå. Egnar man emellertid dessa minutförsäljerskor af olika slags färskt 

kött, hvilka anmärkningen egentligen torde afse, en närmare uppmärksamhet, så 

gestaltar sig prisbestämningen ej så dryg, som den vid ett ytligt betraktande eller 

obekantskap med förhållandena vill synas. Dessa personer omsätta dagligen 

ett obetydligt rörelsekapital och med en vinst, som de ej under strängt arbete 

hela dagen igenom någonsin kunde erhålla på annat sätt. Deras torglif är icke 

heller så alldeles torftigt och nödstäldt, som mången kanske tror. Flera af dem 

hålla sig en extra beskickning eller ett slags biträde och för hemfärden från torget 

begagna sig flera af hyrkusk — hvilka alla dagkostnader sammanlagda torde 

stiga till ett belopp, vida vägnar större än den nu föreslagna hyran för den plats, 

der de förtjena sitt dagliga bröd. Finnes det således något verkligt skäl att 

sänka den för dem af utskottet föreslagna taxan? 

Försälj erskorna af surt hembakadt bröd ha äfven framhållits bland dem, 

hvilka taxan skulle drabba tryckande och försvårande för deras lifsuppehälle. 

Här torde dock knappt behöfva erinras om vidare, än att om dessa i egen lokal 

försökte försälja sina tillverkningar, så skulle de icke ens i stadens utkanter 

kunna anskaffa sig ett försäljningsställe för sådant pris som det, hvartill utskottet 

nu ville upplåta dem platser på stadens förnämsta försäljningsplats, Salutorget. 

Att den föreslagna taxan i början möjligen tyckes allt för hög, har sin naturliga 

förklaring deri att man härförinnan erlagt ingenting för sin saluplats, och 

då man framdeles komme att betala en efter förhållandena afpassad måttlig hyressumma, 

förefaller allting för högt och för drygt, som öfverstiger detta billiga 

ingenting. 

Erinran om lämpligheten deraf att hyrestiden bestämmes från maj och 

november finner utskottet befogad och riktig, hvarför densamma rekommenderas 

till behörigt afseende. 

På grund af allt det anförda får utskottet föreslå: 

att Stadsfullmäktige, med godkännande i princip af utskottets 

förslag till ordnande af den fasta torghandeln i staden, 

ville anmoda Drätselkammaren och Poliskammaren att 

skrida till åtgärder för förslagets genomförande i den mon 

omständigheterna och den vunna erfarenheten möjliggöra detsamma; 

dock med den ändring att debiteringen och uppbörden 

af de för platserna bestämda afgifterna verkställes förskottsvis 

för hälft år i Maj och November; äfvensom 

Ä 

3

att Stadsfullmäktige måtte genom Magistraten hos Gruvernören 

i länet anhålla om fastställande af en i öfverensstämmelse 

med utskottets förslag uppgjord taxa för fasta försäljningsplatser 

å stadens Salutorg och Yestra kajen invid 

Södra hamnen. 

Helsingfors den 3 november 1883. 


Otto Höijer. C. M. Eskolin. G. Tallgren. C. G. Borg. 


(frånv. vid justeringen.)

M 10. StaftsMtoäffip i Helsingfors, 1883. 

Utskottsbetänkande med anledning af Berättelsen öfver 

verkstäld revision af Helsingfors stads räkenskaper för år 

1882. 

Sedan Magistraten jemte skrifvelse af den 16 sistlidne Juni till Stadsfullmäktige 

insändt den vid revisionen af 1882 års stadsräkenskaper tillkomna berättelse 

äfvensom Drätselkammarens och särskilde redogörares, i anledning af revisorernes 

emot räkenskaperna gjorda anmärkningar, afgifna förklaringar, kvilka handlingar 

blifvit särskildt till tryck befordrade, öfverlemnade Stadsfullmäktige den 19 i 

samma månad åt undertecknade jemte Hr Th. Wegelius att afgifva utlåtande angående 

de åtgärder, hvartill revisionsberättelsen borde föranleda. 

På grund häraf hafva undertecknade, då Hr Wegelius genom frånvaro från 

staden varit hindrad att i uppdragets fullgörande deltaga, punkt för punkt granskat 

revisorernes anmärkningar; och få vi anledning häraf anföra följande. 

Revisorerne erinra främst i afseende å tolagsräkenskaperna att trafikafgiften 

för allt från Ryssland inkommet malt debiterats efter 8 penni tunna eller såsom för 

omalen spanmål, ehuru varan hufvudsakligen utgjorts af maltmjöl, som enligt taxan 

drager trafikafgift efter 2 penni per Lisp., hvarför föreslås att de såluuda uppkomna 

differenserna, såvidt desamma numera kunna utrönas, uppdebiteras i årets journal. 

Denna anmärkning synes oss visserligen så till vida berättigad att krossadt malt bort 

vid debiteringen behandlas såsom maltmjöl, men då det, på de af debitor anförda 

skäl, ej numera kan komma i fråga att uppställa anspråk på ökad trafikafgift för 

den för längesedan importerade och sannolikt konsumerade varan, få vi blott föreslå 

att Stadsfullmäktige ville uppmana tolagskontoret att framdeles 

vid debiteringen af trafikafgift för malt behandla krossadt malt såsom 

maltmjöl. 

De i punkterna 2) och 3) af revisorerne gjorda anmärkningar angående 

smärre debiteringsfel torde, då, enligt bvad vi förvissat oss om, de deri nämnda 

summorna redan blifvit uppdebiterade och inbetalda, ej böra föranleda till någon 

åtgärd från Stadsfullmäktiges sida. 

Revisorernes förslag att vid inventering af stadskassan samtidigt måtte verkställas 

äfven inventering af de i kassan liggande kronomedlen är med hänsyn till 

beskaffenheten af det öfver inventeringen den 31 december 1882 förda protokollet 

i allo berättigadt, men då, enligt hvad Drätselkammaren upplyser och vi äfven varit 

i tillfälle att inhemta, inventeringarna af stadskassan alltid pläga omfatta samt-

2 

liga i kassan vid tillfället befintliga medel, ehuru det nämnda protokollet ej tydligt 

angifver detta förhållande, få vi hemställa huruvida Stadsfullmäktige ej ville besluta 

att i skrifvelse till Magistraten anhålla, det Magistraten ville 

öfvervaka att de vid inventering af stadskassan tillkommande protokollen 

fullständigt upptaga samtliga i kassan inneliggande medel. 

Beträffande de vid 1882 års slut utestående resterna, hvilkas höga belopp 

revisorerne ansett böra påkalla uppmärksamhet, kunna vi anföra följande. Af de 

den 31 december 1882 utestående resterna, uppgående till $mfi 221,228: 82, hade till 

utgången af nyssvikne september månad influtit samtliga rester å bod-, disk- och 

andra hyror, å afgifter för begagnande af bord, stånd eller disk vid försäljning å 

torg, å mångieri- och biljardafgifter, å chaussé-arrendemedel, å hamn- och vågafgifter, 

auktionsprovision, kollekt-medel och legosängsafgifter, hvarjemte de af forna fattigvårdsstyrelsen 

debiterade afgifterna afförts samt å öfriga restkonti betydliga inbetalningar 

skett. Resterna utgjorde sålunda den 30 september 1883: 

å kommunala utskylder . . . . 8mf 87,504: 45. 

„ tolagsmedel „ 3,313: 65. 

„ arrendemedel 9,656: 66. 

„ personela fattigafgifter . . . „ 809: 50. 

„ hundskatten 505: 58. 

„ vattenkonsumtionsafgifter . . ,, 236: 96. 

„ uttaxerade landtdagskostnader . ,, 215: 82. 

,, arrende för stadskällarerättigheter ,, 820: — 

9mf 103,062: 62. 

Hvad särskildt angår de af revisorerne specificerade resterna å kommunala 

utskylder, tolagsmedel, arrendemedel och vattenkonsumtionsafgifter, hafva de till allra 

största delen influtit eller bero på rättegång, såvida de ej, såsom i några fall, afförts 

på grund af att de tillkommit genom misskrifning. 

I afseende åter å uppbörden af hyror för bodar och diskar, samt af månglerioch 

dylika afgifter, hvilka revisorerne anse böra uppbäras förskottsvis, bör nämnas 

att densamma redan länge verkstälts på detta sätt, nämligen för ett qvartal i gången. 

För de första qvartalen pläga dessa afgifter också inflyta i behörig tid, men 

sedan resp. försäljare kommit i besittning af sina saluplatser, underlåtes betalningen 

ofta och exekutiv indrifning af afgiften blir af nöden. Då nu uppdebiteringen sker 

vid arrendeårets början, men uppbörden af det fjerde qvartalets afgifter vidtar först 

med ingången af december månad, hinner indrifningen af desamma icke alltid verkställas 

inom kalenderårets utgång. 

Med afseende å det anförda och då nu rester i allmänhet aldrig kunna undvikas 

samt vi ej kunnat finna att någon särskild efterlåtenhet skulle stanna drätselverket 

till last, torde något tillgörande från Stadsfullmäktiges sida i anledning af 

denna anmärkningspunkt ej böra ifrågakomma.

I sjunde punkten framhålla revisorerne önskvärdheten af att en ny tydlig 

och fullständig bok öfver stadens fasta egendom med det snaraste skulle upprättas. 

Sedan Stadsfullmäktige emellertid den 25 nyssvikne september på Drätselkammarens 

förslag beviljat en summa af 1,000 mk för detta ändamål, torde frågan få för denna 

gång förfalla. 

Revisorernes anmärkningar angående byggnadskontorets tillvägagående vid 

uppköp af virke samt i afseende å önskligheten af entreprenadsystemets tillämpande 

vid utförandet af stadens ai beten måste vi anse tillfylles förklarade af stadsingeniören, 

enär vi likhet med honom anse att ej alla arbeten kunna utgifvas på entreprenad, 

särskildt i fall då arbetets omfattning eller sannolika kostnad ej kan på förhand 

beräknas. Detta gäller äfven arbetet med omändringen af kajen i södra hamnen, 

med hvilken fråga Stadsfullmäktige redan så många gånger varit i tillfälle att 

sysselsätta sig, att obehörigheten af revisorernes erinran i denna punkt utan vidare 

torde vara klar. 

Slutligen få vi föreslå 

att Stadsfullmäktige ville bevilja ansvarsfrihet för förvaltningen 

af stadens hela drätsel för år 1882. 

Helsingfors, den 19 Oktober 1883. 

Alfr. Charpentier. Th. Tallqvist, 


3

^1V^ Stadsfnllmälctige i Helsingfors. 

Nytt utskottsbetänkande i frågan om polisens i Hel- 

singfors förstärkande. 

Vid sammanträdet den 25 sistvikne September föredrogos hos Stadsfullmäktige 

nedanstående tyänne skrifvelser: 

MAGISTRATEN 

i 


den 11 Augusti 1883. 

M 229. Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

Uti skrifvelse af den 7 innevarande Augusti har Guvernörsembetet i länet, i 

afseende å kännedom och för att Herrar Stadsfullmäktige delgifvas, tillsändt Magistraten 

bestyrkt afskrift af Hans Kejserliga Majestäts Nådiga bref den 14 sistvikne Juli, 

dessmedelst Guvernören till kännedom och efterrättelse meddelats att, sedan polisen i 

Helsingfors till följd af de militära vaktpatrullernas i staden indragning befunnits vara 

i behof af förstärkning, hvarför kostnaden komme att uppgå till adertontusen etthundratjugu 

mark om året, hade Hans Kejserliga Majestät i nåder funnit godt tillåta att 

statsverkets bidrag till polisinrättningens i nämnde stad underhåll under tiden från 1 

Januari 1883, till samma dag år 1893 må utgå till belopp af åttiosextusen mark om 

året eller med sjutusen sjuhundratjugu mark utöfver det för ändamålet härförinnan 

nådigst beviljade anslag af sjuttioåttatusen tvåhundra åttio mark om året, emot skyldighet 

för staden att erlägga alla derutöfver för polisväsendets behöriga underhållande 

under nämnda tid erforderliga kostnader; hvarom Magistraten har äran Herrar Stadsfullmäktige 

underrätta. 


August Åkerberg. 

Frans Ahlström. 

f:d.


i 


den 31 Augusti 1883. 

J& 270. Till Helsingfors Stadsfullmäktige. 

Sedan Generalguvernören i landet under den 28 (16) December 1881 meddelat 

Kejserliga Senaten, att manskap af den i Helsingfors förlagda ryska militär icke 

vidare komme, såsom derförinnan varit fallet, att annat än vid utomordentliga tillfällen 

utbeordras polisen till biträde, samt Guvernören i länet med anledning häraf uppgjort 

förslag till förstärkande af polisstyrkan i staden, öfver hvilket förslag Stadsfullmäktige 

under den 7 Juni 1882 afgifvit underdånigt utlåtande, anhöllo Fullmäktige i 

skrifvelse till Guvernören af den 21 derpåföljande November, till infordradt ytterligare 

yttrande i ämnet, att den ifrågavarande förstärkningen måtte ske i öfverensstämmelse 

med ett af Fullmäktige godkändt tillägg till den för polisinrättningen i Helsingfors 

den 27 Juni 1876 faststälda stat, hvilket tillägg slutade sig å sammanlagdt 18,120 

mark, hvarjemte Fullmäktige förklarade staden villig att i erläggandet af denna kostnad 

deltaga i samma proportion, som egde rum mellan de från statsverket och staden 

enligt samma stat utgående bidragen till polisinrättningen, resp. 78,280 och 45,260 

mark, eller med, i rundt tal, 6,525 mark om året. Numera har emellertid Magistraten 

i staden, uti skrifvelse af den 11 innevarande Augusti, gifvit Drätselkammaren del 

af Hans Kejserliga Majestäts den 18 sistlidne Juli till Guvernören aflåtna nådiga reskript 

i ämnet, af innehåll, att sedan polisen i Helsingfors till följd af de militära 

vaktpatrullernas i staden indragning befunnits vara i behof af förstärkning, hvarför 

kostnaden komme att uppgå till 18,120 mark om året, hade Hans Kejserliga Majestät 

i nåder funnit godt tillåta, att statsverkets bidrag till polisinrättningens i staden underhåll 

under tiden från den 1 Januari 1883 till samma dag år 1893 måtte utgå till 

belopp af åttatiosextusen mark om året eller med sjutusen sjuhundratjugu mark utöfver 

det härförinnan nådigst beviljade anslag af sjuttioåttatusen tvåhundraåttatio mark 

om året, emot skyldighet för staden att erlägga alla derutöfver för polisväsendets behöriga 

underhållande undet nämnda tid erforderliga kostnader. 

Vidare har Guvernören, jemte skrifvelse af den 20 i denna månad lillsändt 

Drätselkammaren en styrkt afskrift af Civil-Expeditionens i Kejserliga Senaten skrifvelse 

till Guvernören af den 14 sistlidne Juli, uti hvilken Civil-Expeditionen, sedan 

statsverkets bidrag till polisinrättningens i staden underhåll under tiden från den 1 

Januari 1883 till samma dag år 1893 i nåder tillåtits utgå med ett till 86,0u0 mark 

förhöj dt belopp emot skyldighet för staden att erlägga alla derutöfver för polisväsendets 

behöriga underhållande under nämnda tid erforderliga kostnader, anmodade Guvernören 

att tillse det de ettusen femhundra mark, som enligt Kejserliga Senatens beslut 

af den 10 April 1883 af de för oförutsedda behof till Kejserliga Senatens förfogande 

stälda medel förskottsvis fått utbetalas för upprätthållande af ordning och skick

i staden och dess omgifningar, blefve af omförmälda förhöjda anslag till polisinrättningens 

underhåll behörigen liqviderade. 

Jemte det Drätselkammaren bör om allt detta hos Stadsfullmäktige vördsamt 

anmäla, tillåter sig Kammaren framhålla, att i händelse ifrågavarande förstärkning af 

stadens polisstyrka, på sätt Guvernören i länet meddelat undertecknad ordförande i 

Kammaren, kommer till stånd från den 1 nu instundande September, hvilket intill 

årets slut skulle medföra en tillökning i utgifterna för polisvården med 6,040 mark, 

så finnas medel disponibla till bestridande af denna tilläggsutgift nnder sagde tid, 

enär tillskottet i statsbidraget är bestämdt att utgå ända från årets början, och detta 

tillskott, 7,720 mark, förslår till betäckande såväl af nyssnämnda utgift 6,040 mark 

som ock af de 1,500 mark, som i ofvanstående måtto i år för polisändamål förskottsvis 

utbetalts af statsmedel. Men då förhållandet framdeles deremot blir ett annat, i 

ty att statsverket, såsom nämndt, åtagit sig att endast med 7,720 mark om året bidraga 

till bestridande af de 18,120 mark, hvarmed årsstaten för polisinrättningen beräknats 

komma att ökas, får Kammaren vördsamt anhålla, det Fullmäktige, som den 

21 November 1882 iklädt staden förbindelse att gemensamt med statsverket deltaga i 

berörda påökning allenast i den proportion, som egde rum emellan de hittillsvarande 

bidragen från hvardera hållet till nämnda inrättning eller med i rundt tal 6,525 mark 

om året, ville bestämma med hvad belopp staden vid nu inträffadt förhållande är villig 

att från och med nästkommande år å sin sida höja polisinrättningens förutvarande 

utgiftsstat. 


E. Öhman. 

Lars Homén. 

Med anledning af dessa skrifter uppdrogo Stadsfullmäktige åt undertecknade, 

som tidigare upprepade gånger förberedt detta ärende och deröfver afgifvit yttranden*), 

att ånyo upptaga detsamma till behandling samt till Stadsfullmäktige inkomma med 

förslag till den åtgärd, som af de inträffade omständigheterna kunde föranledas. Vi 

få på grund häraf anföra följande: 

Af de tidigare tillkomna och af Stadsfullmäktige till tryck befordrade handlingarna 

i frågan framgår, att sedan Herr Guvernören i länet, i anledning af de militära 

vaktpatrullernas indragning, väckt fråga om polisens i Helsingfors förstärkande, och 

Stadsfullmäktige, till svar å en enligt Kejserliga Senatens föreskrift till Fullmäktige 

framstäld förfrågan, huruvida och till hvilket belopp staden vore villig att erlägga de 

*) Se tr. utsk. bet, n:o 12 och 25 för 1882 samt n:o 4 för 1883. 

3

4 

för polisens förstärkning nödiga kostnaderna, förklarat sig benägne att i bestridandet 

af denna till 18,120 mk om året beräknade kostnad deltaga i samma proportion, som 

enligt gällande stat råder mellan de från statsverket och staden utgående anslagen 

för polisens upprätthållande, eller med inalles 6,525 mk, hänsköt Kejserliga Senaten, 

medels Civilexpeditionens skrifvelse af den 21 januari innevarande år, till Stadsfullmäktiges 

utlåtande ett förslag, att staden skulle emot åtnjutande af 86,000 mks årligt 

anslag för polisinrättningen, hvarom K. Senaten hade för afsigt att hos Hans Kejs. 

Majestät hemställa, tillskjuta alla de öfriga kostnader som kunde erfordras för institutionens 

upprätthållande för tiden från den 1 Januari 1883 till samma dag 1893. 

Enär Stadsfullmäktige emellertid genom antagandet af detta förslag, som fullkomligt 

komme att rubba det bestående förhållandet mellan statsanslaget och det från 

kommunen utgående bidraget till polisens upprätthållande, skulle medverka till att 

göra den utan stadens hörande tillkomna polisinrättningen till en kommunal institution, 

samt staden icke heller på något sätt gifvit anledning till upptagande af frågan 

om den tillärnade förstärkningen af polisväsendet, ansågo sig Stadsfullmäktige böra 

med vidhållande af sin förut uttalade åsigt af böj a Kejserliga Senatens nyssberörda 

förslag. 

Emellertid synes det nu af de ofvan in extenso intagna skrifvelserna att Kejserliga 

Senaten, — icke allenast utan beaktande af Stadsfullmäktiges afböjande beslut, 

utan jemväl i afvikelse från den för staden gynsamma uppfattning af saken som vid 

frågans inledande tydligen legat till grund för Senatens ofvanantydda, den 10 Januari 

1882 vidtagna åtgärd att affordra Stadsfullmäktige yttrande huruvida och till hvilket 

belopp staden vore villig att erlägga de för polisens lörstärkning erforderliga kostnaderna, 

äfvensom derutöfver med fullständigt åsidosättande af Stadsfullmäktiges redan 

1876, vid då förehafd fråga om polisens förökande, på grand af obehörigheten i 

nämnda inrättnings tillkomst, uttalade samt af Hans Kejserliga Majestät vid nämnda 

tid, genom godkännande af det utaf Stadsfullmäktige föreslagna förhållandet mellan 

statsanslaget och stadens bidrag, såsom det vill synas jemväl erkända åsigt, att polisinrättningen 

i denna stad vore att betraktas såsom en statsinstitution, som med erforderliga 

statsanslag borde upprätthållas, men till hvilken staden dock med efter omständigheterna 

afpassade skäliga belopp borde bidraga, — likväl till Hans Kejserliga 

Majestät ingått med en hemställan i saken som får antagas inneburit just det anordnande 

af densamma som Stadsfullmäktige kort förut af böj t. Följden häraf har ock 

varit att Hans Kejserliga Majestät genom ofvanberörda Nådiga bref af den 11 Augusti 

innevarande år, som i bestyrkt afskrift meddelats Magistraten till kännedom och jor 

att Stadsfullmäktige delgifvas, meddelat Guvernören i länet till kännedom och efterrättelse 

att Hans Kejs. Majestät funnit godt tillåta att statsverkets bidrag till polisinrättningens 

underhåll under tiden från den 1 Januari 1883 till samma dag 1893 må 

utgå till belopp af 86,000 mk om året eller med 7,720 mk utöfver det för ändamålet 

härförinnan Nådigst beviljade anslag, emot skyldighet för staden att erlägga alla derutöfver 

för polisväsendets behöriga underhållande under nämnda tid erforderliga kostnader.

Detta nådiga bref lärer väl icke kunna annat än såsom Nådig befallning anses; 

och är utskottet af den mening 

att Stadsfullmäktige icke annorledes kunna undandraga sig 

följderna af densamma, än genom att låta frågan om polisens 

förstärkning förfalla. 

Skulle Stadsfullmäktige dock anse änberörda förstärkning af polisen vara af 

den stora vigt för detta samhälle att med dess åstadkommande icke borde vidare anstå, 

till stöd för hvilken uppfattning af saken för öfrigt kunde anföras: 

att efter den nu skeende ganska stora förökningen i polispersonalen någon 

vidare sådan icke torde behöfva ifrågakomma före den 1 Januari 1893; 

att å Stadsfullmäktige ensamme borde anses ankomma pröfningen under tiden, 

huruvida och till hvilket belopp något vidare tillskott skulle gifvas, beroende af det 

förtroende polisen lyckats vinna genom ådagalagda insigter och nit i tjensten; 

att, emedan ytterligare statsanslag för ändamålet från nyssnämnda dag för 

staden stälts i utsigt genom det Nådiga brefvet, Stadsfullmäktfge i god tid före 1892 

års utgång kunde med anmälan i detta afseende till Kejs. Senaten ingå, samt dervid 

möjligen ega hopp om ett större tillmötesgående än som nu kommit staden till del; 

så får utskottet föreslå 

att Stadsfullmäktige med frångående af sitt den 20 sist.lidne 

mars senast fattade beslut i saken, äfvensom med tvunget omfattande 

i hufvudsak af styrelsens ifrågavarande förslag i ärendet, 

ville besluta att ifrån 1884 års ingång till utgången af år 

1892 till förberörda polisförstärkning bevilja sammanlagdt 10,400 

mk om året. 

Helsingfors den 31 oktober 1883. 

Wilh. Brummer. M. A. Waenerberg. Yiotor Höckert. 


ж lss StaftsfnllmäMge i Helsingfors. 

Utskottsbetänkande i frågan om anskaffande af lokaler 

utom Rådhuset för en del af stadens myndigheter. 

Sedan Stadsfullmäktige, i anledning af väckt fråga om inköp af gården N:o 22 vid 

Alexandersgatan för stadens räkning, hos Magistraten anhållit om föranstaltande af val 

utaf Förstärkte Fullmäktige för pröfning af detta förslag, »äfvensom för att besluta huruvida 

den tilltänkta ombyggnaden af stadens Rådhus, för hvilka Förstärkte Stadsfullmäktige 

härförinnan anslagit 100,000 mark, men hvarå kostnadsförslaget stigit till 

158,000 mark, det oaktadt borde utföras samt i sådant fall för ändamålet anvisa nödiga 

medel», beslöto de af denna anledning utsedde Förstärkte Stadsfullmäktige vid 

sammanträde den 16 nyssvikne Oktober, med afböjande af förslaget om inköp af förenämnda 

gård, uppdraga åt undertecknade såsom ett särskildt utskott att införskaffa 

utredning derom, huruvida icke för de myndigheter, hvilkas beliof af lämpligare lokaler 

vore alsedda att tillgodoses genom ombyggnaden af Rådhuset, fullt lämpliga lokaler 

kunde beredas på någon staden tillhörig eller snart tillfallande tomt eller genom upphyrning. 

På grund häraf får utskottet anföra följande: 

Den partiela ombyggnad af Rådhuset jemte förändrad inredning af en del lokaler 

deri, om hvars utförande Stadsfullmäktige, på grund af föregående utskottsberedning 

*) samt sedan Förstärkte Stadsfullmäktige för ändamålet anslagit 100,000 mark, 

den 29 November 1881 fattade beslut, afsåg förnämligast att, jemte det den möjliggjorde 

en i allo erforderlig utvidgning af Poliskammarens lokal äfvensom Drätselkammarens 

och Drätselkontorets placerande invid hvarandra, bereda lämpliga lokaler för 

Auktionskammaren, Byggnadskontoret, Fattigvårdsstyrelsen, Inqvarteringsnämnden och 

Gaskontrollören. 

Men sedan den tidpunkt, clå Stadsfullmäktige fattade detta beslut, hvars utförande 

i följd af hvarjehanda omständigheter härförinnan icke kommit till stånd, hafva 

åtskilliga förhållanden inträdt, hvilka till betydlig del förändrat de förutsättningar, 

hvilka lågo till grund för beslutet. Ty utom det att kostnadsberäkningen för det tilltänkta 

ombyggnadsföretaget icke obetydligt — i alla fall åtminstone med 40,000 mk — 

stegrats utöfver den summa, hvartill arbetskostnaden tidigare uppskattades, har genom 

Tullkammarens förflyttande från Rådhuset en lokal derstädes blifvit ledig, i följd hvaraf 

antalet af de rum, som ytterligare vore behöfiiga och hvilka man genom tillbyggnaden 

velat åstadkomma, ansenligt förminskats. 

*) Se tr. utskottsbet. N:o 21 tor 1881 och Berättelsen öfver gången af Radhusombvggnadsfrågan 

r. 1883, pag. 2—5.

2 

Genom det redan påbörjade uppförandet af nytt proviantmagasin för ryska 

militären hafva vidare utsigterna for staden att komma i besittning af det nuvarande 

rymliga proviantmagasinet, der enligt tidigare beslut plats komme att beredas för tulloch 

packhus, ryckt betydligt närmare sitt förverkligande; och alldenstund afsigten varit 

att sedermera begagna det nuvarande packhuset såsom auktionskammare, hvartill det 

äfven är synnerligt lämpligt, så har den tid, hvarunder annan lokal för auktionskammaren 

nu vore erforderlig, blifvit så förkortad, att behofvet lämpligast kuncle afhjelpas 

genom en provisorisk åtgärd, ej genom en tillbyggnad, som i händelse af auktionskammarens 

bortflyttande från densamma skulle förlora sitt hufvudsakliga ändamål. 

Härtill kommer att frågan 0111 stadshäktets indragande och förenande med länehäktet, 

hvilket ärende vid tiden för rådhusombyggnaclsfrågans behandling hos Stadsfullmäktige 

icke hunnit öfver de förberedande överläggningarnas ståndpunkt, numera 

fortskridit så långt att man in6m o å 4 år kan emotse dess slutliga lösning, livarvicl 

ytterligare åtskilliga lägenheter i rådhuset blifva disponibla för andra ändamål, 

Med hänsyn till allt detta och då slutligen i betraktande tages att, såsom af 

det följande framgår, genom sorgfällig undersökning af det gamla packhuset i hörnet 

af Marie- och Alexandersgatorna utrönt blifvit, att detta hus. ehuru för närvarande 

något förfallet, är fullkomligt solidt och genom en jemförelsevis ringa restaurering 

kunde, såsom här nedan skall närmare ådagaläggas, i dess helhet göras användbart 

för stadens behof, samt särskildt vore tjenligt för ett temporärt inrymmande af auktionskammaren, 

så torde det böra meclgifvas att, då fråga nu uppstår derom, huruvida 

den beslutna ombyggnaden af Rådhuset verkligen bör komma till utförande, synpunkterna 

för frågans bedömande i betydlig mon förändrats clerhän, att behöfligheten af 

denna ombyggnad framträder långt mindre. 

Yicl undersökning af frågan, huruvida de behof, som den ifrågavarande tillbyggnaden 

är afsedd att tillfredsställa, lämpligen kunde tillgodoses genom upphyrning af 

främmande lokaler, har utskottet funnit betydande svårigheter möta förverkligandet af 

detta alternativ. Ty bland de ofvan uppräknade verk, åt hvilka genom den nyssnämnda 

ombyggnaden lokaler skulle beredas, är främst att ihogkomma Auktionskammaren, 

och de fordringar man måste ställa på en användbar auktionskammarlokal för 

Helsingfors äro sådana, att densammas åstadkommande i privata hus är, om också icke 

fullkomligt omöjligt, dock behäftadt med alldeles för stora kostnader, d. v. s. åtminstone 

4 ä 5000 mk om året; hvartill kommer att en sådan lokal antagligen kunde erhållas 

blott i en från den allmänna rörelsen atlägseii del af staden jemte det Auktionskammaren 

sålunda blefve utsatt för täta flyttningar samt med sitt stundom mycket 

värdefulla innehåll vore utsatt för eld fara. 

Men deremot har utskottet trott sig linna en antaglig lösning af den uppstälda 

frågan i det andra alternativet, d. v. s. anlitandet af andra staden tillhöriga byggnader. 

Utskottet har nämligen först tagit i betraktande möjligheten att efter stadshäktets 

indragning kunna för Auktionskammarens ändamål begagna cle af häktet nu 

upptagna lägenheterna i Rådhuset, samt har äfven låtit tillkallade experter, stadsinge-

nioren O. Ehrström samt arkitekterne K. G. Nyström och C. G. Hiort af Ornäs granska 

desamma. Men rummens beskaffenhet har ej manat till fullföljande af en dylik afsigt. 

Och då, såsom ofvan nämnts, stadshäktets förenande med länehäktet ej torde kunna 

ifrågakomma inom kortare tid än 3 å 4 år, under hvilken tid Auktionskammaren skullebibehålla 

sin nuvarande olämpliga lokal, har utskottet med förkastande af denna tanke 

gått att på andra håll söka åstadkomma framförallt en lokal för sistnämnda verk eme_ 

elan regleringen af lokalerna inom Rådhuset för öfriga myndigheter är deraf beroendee 

Dervid har utskottet ej kunnat undgå att beakta det förslag, som af Drätselkammaren 

framstälts hos Stadsfullmäktige i skrifvelse af den 28 sistlidne September 

och hvilket *) går ut på att det äldre tvåvånings stenhuset å packhus-tomten måtte 

restaureras till vattentak, fönster och yttre rappning samt dess öfre våning, hvilken en 

längre tiel stått i det närmaste obegagnad, inredas till lokal för Auktionskammaren. 

Detta hus, hvars rymliga, delvis hvälfda undervåning fortfarande begagnas såsom 

packhusmagasin, har under en längre tid varit fullkomligt vanvårdadt, hvarför detsamma 

börjat förfalla. Bland annat liade för ett antal år sedan några takluckor under ett 

par vintrar lenmats öppna, hvarvid snö och regn inträngde med den påföljd att ett 

mindre ras af mellantaket inträffat. Sedan dess har den öfra våningen i allmänhet 

betraktats såsom obegagnelig och endast en obetydlig del deraf har varit upplåten 

som bostad åt en tullvaktmästare. Då nu huset härjemte har ett osymmetriskt läge å . 

tomten och småningom börjat antaga ett högst vanprydande utseende samt hos enhvar 

derför en önskan om dess bortskaffande uppstått, är det ganska naturligt att stora be- \ 

tänkligheter skola resa sig mot planen att renovera detsamma. 

Den undersökning af huset, Drätselkammaren genom sakkunnige personer låtit 

anställa och hvars resultat framstälts i deras, Kammarens ofvannämnda skrifvelse bifogade 

utlåtande **), ger emellertid vid handen att huset från början varit synnerligt väl 

uppfördt, hvarför detsamma ännu är solidt och med lätthet kunde göras användbart 

för stadens behof för en kostnad, som af stadsingeniören Ehrström och muraremästaren 

Ärt uppskattats till 14,000 mark. 

Då utskottet, för att fullkomligt förvissa sig om hållbarheten af denna beräkning, 

hos arkitekterne K. G. Nyström och C. G. Hiort af Ornäs anhållit att dessa ytterligare 

måtte tekniskt undersöka huset och yttra sig om möjligheten af dess iståndsättande, 

har utskottet af nämnde fackmän fått emottaga följande skriftliga yttrande: 

,.På uppmaning af Helsingfors Stadsfullmäktiges Utskott för beredning af frågan 

om anskaffande af lokaler utom Rådhuset hafva undertecknade verkställt undersökning 

af det på Packlmstomten i hörnet af Alexanders- och Mariegatorna befintliga två-vånings 

stenhuset i och for utredande af huruvida byggnadens öfre våning genom restaurering 

vore möjlig att göras användbar såsom auktionskammare och hvilka kostnader 

en dylik restaurering, afsedd att iståndsätta huset endast för en kortare tid, skulle med- 

*) Se bilaga A. 

• *) Se bilaga B 

3

4 

föra: och få vi med anledning häraf intyga det byggnaden för ofvansagda ändamål kan 

göras tillräckligt solid, samt att cless skick i öfrigt är sådant att den genom reparation 

låter sig för ifrågavarande ändamål iordningställa. Kostnaden härför har af oss 

blifvit beräknad till 12.000 Fmk, af hvilken summa cirka 3,000 Fmk åtgå till husets 

yttre upputsning, hvilket arbete i alla fall torde böra utföras i händelse den undre 

våningen, såsom hittills varit fallet, framgent skall användas som förvaringsmagasin 

för Packhuset, och belöper sig således kostnaden för Auktionskammarens iståndsättande 

till Fmk 9,000. 

En bro, som af Drätselkammaren blifvit projekterad för lättare kommunikation 

mellan Mariegatan och husets öfre våning, kommer att helt och hållet undanskymmas 

af det nyprojekterade planket, så att densamma icke kan inverka störande på byggnadens 

yttre, sedt ifrån gatan. 

Helsingfors i November 1883. 

G. G. Hiort af Ornäs. Gustaf Nyström \ 

På grund af dessa utlåtanden har utskottet ansett sig kunna antaga möjligheten 

af husets restaurering för en jemförelsevis måttlig kosinad. 

Beträffande sedan frågan, huruvida, det kunde ligga, i stadens intresse att nedlägga 

penningar på ett provisoriskt iständsjitlande a f del la, hus, för att i detsamma 

inrymma Auktionskammaren, torde främst böra erinras, ;i(t sålänge det nuvarande packhuset 

användes för sitt ändamål, den delvis hvälfda, undervåningen i det äldre huset 

är oundgängligt behöllig såsom packhusmagasin ; hvarför sistnämnda hus i alla händelser 

måste (jvarsta på sin plats, intill dess packhuset i nuvarande ryska, proviantmagasinsbyggnaden 

kan erhålla en fullt tillräcklig lokal. Men denna, förflyttning af packhuset 

kan ej antagas komma att försiggå tidigare än åren 1 «SS7 eller isss, men måhända 

än senare, ty ehuru det under uppförande varande nya proviantmagasinet skall 

varda färdigt under 1885, kan man ej hoppas att de ryska myndigheierna. skola, befinnas 

villiga att omedelbart, innan huset behörigen torkal, dil Mylla sina proviantförråd; 

och, sedan detta skett, åtgår ännu någon tid innan packhuset kan inrymmas i det 

gamla magasinet. 

Då den gamla packhusbyggnaden sålunda ännu under 4 ä 5 år måste få bibehålla 

sin plats samt dess öfre våning, såsom af hrr Nyströms och Hiorts här bilagda kostnadsberäkning 

*) framgår, för en summa af 12,000 mk kan apteras till lokal för Auktions, 

kammaren, hvarvid äfven husets yttre utseende skulle få en tillfredsställande upputsning, 

synes detta förslag kunna påräkna uppmärksamhet hos Stadsfullmäktige. Kostnaden 

för denna restaurering komme väl, under antagande att huset skulle för ändamålet 

användas blott 4 eller 5 år, att motsvara en årshyra af omkring 3,000 ä 2,500 mk, 

hvilket ej är så alldeles obetydligt.; men för denna summa kunde man dock aldrig få 

*) Se bilaga 0

upphyra en lämplig lägenhet ens af mindre dimensioner. I afseende å denna kostnad 

bör ock beaktas ätt, genom Auktionskammarens provisoriska inrymmande i packhusbyggnaden, 

under samma tid inbesparas en årlig hyressumma af 1,900 mk, hvilken nu 

utbetalas för de lokaler, som äro upphyrda för Byggnadskontoret och Gaskontrollören, 

men för hvilka i följd af Auktionskammarens bortflyttande från Rådhuset ram der kunde 

upplåtas. Genom realiserandet af detta projekt kunde man deremot erhålla en auktionskammarsal, 

som är långt större än den nuvarande och äfven något större än den 

uti Rådhustillbyggnaden föreslagna salen, samt godsmagasiner af ungefär samma dimensioner 

som de i den nyssnämnda tillbyggnaden föreslagna. Derjemte komme Auktionskammaren 

härigenom att med ens förflyttas till den tomt, der den vid sitt framtida 

inrymmande i nuvarande packhuset skall placeras. 

Det förslag till öfre våningens i gamla packhuset inredande till auktionskammarlokal 

som, uppgjordt af Drätselkammaren och ytterligare granskadt af hrr Nyström 

och Hiort af Ornäs, på grund af allt det anförda af utskottet framlägges till Stadsfullmäktiges 

bepröfvande, innehåller, såsom bilagda eskissritning utvisar, förnämligast 

att de tvänne nuvarande rummen mot Alexandersgatan genom mellanväggens borttagande 

förenas till en auktionssal, medan rummen åt gården upplåtas for förvarande af 

auktionsgods. För att möjliggöra godsets införande till denna öfre våning, hvilket ej 

kan ske genom den jemförelsevis smala gångtrappa som leder hit, hafva tvänne alternativ 

uppstälts, det ena bestående i inrättandet af en gångbro från Mariegatan, det 

andra i anordnandet af en hissapparat. Båda alternativen betinga ungefär samma 

total-kostnad; det förra är utan tvifvel beqvämare, men med afseende å det yttre utseendet 

kan möjligen det senare föredragas. 1 alla händelser synes det nödigt att med 

ett högre plank omgifva byggnaden, särskildt för att bilda en gård, der vissa slags 

auktionsvaror vid behof kunde uppläggas. 

För den händelse att detta förslag att åstadkomma lokal för Auktionskammaren 

kunde vinna Stadsfullmäktiges bifall, återstode ytterligare att bereda lägenheter för 

Byggnadskontoret, Gaskontrollören, Inqvarteringsnämnden och Fattigvårdsstyrelsen. 

Detta kunde efter utskottels tanke ske genom särskilda anordningar i Rådhuset, 

närmare åskådliggjorda å medföljande eskisser, hvilka äfven upptaga de förändringar 

i Rådhuset, som oberoende af ombyggnaden borde verkställas, för tillfredsställande 

af de der inrymda myndigheternas billiga anspråk på beqvämlighet. Ritningarna åtföljas 

af kostnadsförslag, *) uppgående till Fmk 28,000. 

Drätselkontoret skulle sålunda, i enlighet med Stadsfullmäktiges beslut af den 

29 November 1881, intaga Auktionskammarens nuvarande plats i Rådhuset, hvarigenom 

detsamma till allmänhetens beqvämlighet placerades i nedersta våningen samt komme 

i besittning af en fullt tillfredsställande lokal med ingång både från Rådhusets stora 

trappa och från gårdssidan. För att kontorets biträden skulle kunna erhålla behöfligt 

utrymme borde det nuvarande rummet för rådhusdrängen jemte en förstuga omändras 

(« Se bilaga D.

6 

till ett enda rum för dessa biträden. I stället skulle Byggnadskontoret inflytta i Drätselkontorets 

nuvarande lokal, der äfven ett rum kunde upplåtas för Gaskontrollören. 

Drätselkontoret komme väl härigenom att flyttas längre bort från Drätselkammaren, 

men genom ett talrör kunde dock en tillfyllesgörande kommunikation dem mellan åstadkommas. 

För rådhusdrängen kan i vestra gårdsflygelns nedersta våning bostad inrättas. 

I samma flygel, i tredje våningen af Rådhuset, ofvanom Stadsfullmäktiges kanslirum 

är nu ett rum upplåtet för en vaktqvinna. För att bereda uppgång till detta rum 

finnes en särskild trappa som numera ej erfordras för annat ändamål. I fall trappan 

borttoges och detta rum genom en inre vindeltrappa förenades med Stadsfullmäktiges 

kansli, kunde detsamma af Stadsfullmäktige begagnas såsom utskotts- och arkivrum, 

på samma gång Stadsfullmäktiges trånga kanslirum kunde göras dubbelt större samt i 

nedersta våningen ytterligare ett rum kunde erhållas till bostad för vaktqvinnan. 

Stadshäktet kommer val inom kort att förflyttas, men med afseende å lokalens 

närvarande ytterst otillfredsställande skick är en utvidgning äfven deraf önsklig, också 

för den tid häktet ännu är i Rådhuset inrymdt. Detta behof kan tillgodoses genom 

anlitande af en del ut af det nuvarande polishäktet. 

För detta äfvensom för Poliskammaren och Första polisvaktkontoret borde i 

stället den tillökning i utrymme åstadkommas, som enligt Drätselkammarens tidigare, 

af Poliskammaren tillstyrkta förslag vunnes genom magasinemas samt det nuvarande 

porthvalfvets och brunnsrummets inrättande till boningsrum; hvilket åter erfordrar 

öppnandet af den andra i sydligaste ändan af tomten belägna porten. 

Slutligen borde den utvidgning företagas af förrummet till Stadsfullmäktiges 

och första afdelningens af Rådstufvurätten sessionsrum, som enligt Stadsfullmäktiges 

förenämnda beslut af den 29 Nov. 1881 skulle åstadkommas genom intagandet af de 

invid belägna tvänne mörka rummen. 

Efter vidtagandet af förenämnde anordningar komme endast lnqvarleringsnämnden 

och Fattigvårdsstyrelsen att sakna särskilda liigenheier. Dessa- tvänne nämnder, 

för hvilka särskilda lokaler härintills upphyrts, kunde emellertid enligt utskottets 

förmenande komma till rätta derförutan. De kunna nämligen alltid för sina sammanträden 

begagna några af lokalerna i Rådhuset, och i händelse åt Fattigvårdsstyrelsens 

ordförande och qvartermästaren beviljades ett mindre hyresbidrag, förslagsvis 500 mk 

åt hvardera, för anskaffande af ett embetsrum der de dagligen kunde anträffas, så 

blefve det säkerligen för kommunen fördelaktigast. 

I fall Stadsfullmäktige funne lämpligt besluta till sådana anordningar, som i 

det föregående framstälts, kunde samtliga häraf påkallade arbeten utan olägenhet verkställas 

innan nästkommande 1 Augusti. Intill den 1 Juni kunde nämligen gamla pack 

huset göras färdigt att emottaga Auktionskammaren, hvars lokal under Juni månad 

kunde apteras för Drätselkontoret. 

Byggnadskontoret åter, för hvilket enligt livad utskottet förvissat sig om, pri -

vata rum kunde upplåtas under Juni och Juli, skulle innan utgången af sistnämnda 

månad kunna inflytta i sin nya lokal och innan dess kunde äfven öfriga här uppräknade 

arbeten fullbordas. 



8. Calamnius. 

Alfr. Charpentier. Emii Schybergson. 

G. v. Christierson. H. Borenius, 

(Frånv. vid justeringen). 

i 


clen 28 Sept 1883. 

..v 294. Till Helsingfors Stadsfullmäktige. 

Bilaga A. 

Med anledning af en utaf Stadsingeniören Ehrström hos Drätselkammaren gjord 

anmälan derom att det äldre tvåvånings stenhuset å packhustomten vid Alexandersgatan, 

enligt livad han funnit, blifvit uppfördt på sådant sätt och vore så väl bibehållet 

att någon drygare kostnad sannolikt icke erfordrades för dess iståndsättande derhän 

att det kunde af staden användas för särskilda ändamål, uppdrog Drätselkammaren åt 

ett särskildt utskott, bestående af tre ledamöter i Kammaren och Stadsingeniören, att 

noggrant undersöka och derefter hos Kammaren yttra sig huruvida och med användande 

af hvilken kostnad sagda hus kunde bringas i det skick, att för staden behöfliga 

lokaler der kunde inrymmas; och har Kammaren numera fått af utskottet emottaga 

härhos bilagda skriftliga utlåtande i ämnet. Deri anföres bland annat: att byggnaden 

vore synnerligen väl och solidt uppförd, så att den med lätthet kunde göras i omförmäldt 

afseende användbar, att genom byggnadens renovering i enlighet med jemväl 

närslutna kostnadsförslag, som slutar sig å 14,000 mark, erhålles i dess öfre våning 

en för stadens auktionskammare lämplig lokal, som syntes motsvara behofvet för en 

lång tid framåt, och i hvilken auktionssalen blefve vida större än den nuvarande i 

rådhuset samt äfven något större än den, som projekterats uti den tillämnade rådhustillbyggnaden 

vid Kathrinegatan, jemte clet utrymmet för auktionsgods blefve i det närmaste 

detsamma som i nämnda tillbyggnad, men kunde förstoras genom att tvenne 

rum, som nu disponerades af en tulluppsyningsman, jemväl toges härför i anspråk; 

äfvensom att, då platsen för det äldre packhuset icke kunde förutses blifva under en 

7

8 

lång tid framåt behöfiig för annat ändamål, samt då byggnadens visserligen missprydande 

och osymmetriska läge i förhållande till omgifvande hus och gator dock vore af 

mindre betydelse och ej så mycket som nu komme att göra sig gällande om huset 

genom renovering erhölle ett snyggt utseende, så förefunnes intet skäl för att låta 

detsamma än ytterligare förfalla, utan borde den i förberörda kostnadsförslag för sammanlagdt 

3,800 mark upptagna restaurering af byggnaden i anseende till vattentak, 

fönster, yttre puts och målning, hvarigenom huset komme att skyddas mot vidare förstöring, 

oförtöfvadt företagas., så mycket hellre som kontot för underhåll af stadens 

hus i årets budget ännu visade en behållning af 10,ООО mark. Tillika har staclsingeniören 

inlemnat en af honom uppgjord planritning öfver den projekterade auktionskammarlokalen 

jemte en dertill hörande ritning till en gångbro från Mariegatan till 

sagda lokal, hvilka begge ritningar Kammaren nu ock bilägger. 

På de skäl, ovanberörda utskottsyttrande innehåller, har Kammaren funnit sig 

böra biträda de resultater, hvartill utskottet kommit; och får kammaren således vördsamt 

föreslå det Fullmäktige ville 

såväl bemyndiga Drätselkammaren att låta utföra alla de i det 

hithörande kostnadsförslaget upptagna arbeten å den äldre packhusbyggnaden 

i och för byggnadens restaurering till vattentak, fenster och 

yttre rappning äfvensoni inredande af dess öfre våning till en lokal 

för auktionskammaren jemte inrättande af en gångbro från Mariegatan 

till nämnda lokal samt anläggande af el t atla fot högt plank mot 

tomten utmed Marie- och Alexandersgatorna: som ock lor omförmälcla 

ändamål anslå en summa af 14,000 mark. 

På D r ä t s e 1 k a ni m a r e n s v ä g 11 a r : 

E. Ohmars. 


L(Os Hornen, 

Bilaga B. 

Sedan Drätselkammaren, på förslag af stadsingeniören, gifvit undertecknade i 

uppdrag att besigtiga det äldre tvåvåningshuset å packhustomten vid Alexandersgatan, 

till utrönande af huruvida nämnde hus kunde för stadens behof af lokaler, särskildt 

auktionskammare, iståndsättas hafva undersökningar blifvit verkställda hvilka gifvit vid 

handen att huset från början varit synnerligt väl uppfördt. hvarföre detsamma ännu är 

solidt och med lätthet kan göras användbart. Enligt här bilagda kostnadsförslag upp-

gjordt af stadsingeniör Ehrström och muraremästaren Ärt framgår närmare hyilka arbeten 

som erfordras och stiger kostnaden till 14,000 mark. 

Då platsen hvarå detta hus står under en lång ticl framåt icke torde komma 

att tagas i anspråk för något annat ändamål eller för något behof som man nu kunde 

förutse, och någon nödvändighet att nedrifva detsamma således icke förefinnes, hafva 

undertecknade enat sig om att denna byggnad icke vidare borde lemnas att förfalla 

såsom under en följd af år varit fallet utan att sådana reparationsarbeten å vattak, 

fönster, yttre puts och målning, enligt kostnadsförslaget belöpande sig till 3,800 mark, 

hvilka skydda mot vidare förstörelse, oförtöfvadt borde utföras, så mycket hellre som, 

enligt upplysning från Byggnadskontoret, å konto »underhåll af stadens hus« ännu finnes 

ett öfverskott af 10,000 mark. Undertecknade hafva icke förbisett det missprydande 

och osymmetriska läge som huset innehar i förhållande till omgifvande hus och gator, 

men då byggnaden i och för sig icke är oproportionerlig och genom renoveringen kan 

erhålla ett snyggt utseende hafva vi icke kunnat anse denna omständighet vara af någon 

praktisk betydelse och ingalunda hafva ett sådant inflytande att huset för den skull 

borde nedrifvas. Beträffande den genom renoveringen vunna lokalens användning till 

auktionskam nuire, synes oss densamma kunna motsvara behofvet för en lång tid framåt, 

om den också icke erbjuder den beqvämlighet som en för ändamålet härtill uppförd 

lokal. Den auktionssal som här kan åstadkommas är vida större än defi nu begagnade 

salen uti Rådhuset och är äfven något större än den uti tillbyggnad vid Katrinegatan 

nyprojekterade lokalen; utrymmet för auktionsgods blefve i det närmaste detsamma 

som i rådhustillbyggnaden men kan utvidgas genom att de af en tulluppsyningsman 

nu disponerade tvenne rummen tagas i anspråk, hvarigenom äfven vinnes att 

olika slag af auktionsgods kan förvaras i skilda lokaler med livar sin utgång. På 

grund af ofvanstående få vi lios Drätselkammaren föreslå: 

att det äldre stenhuset i två våningar å packhustomten oförtöfvadt restaureras 

till vattak, fönster och yttre rappning, 

att förslag hos Stadsfullmäktige göres att här inrymma auktionskammaren samt 

att, sedan om lokalens disposition blifvit beslutet, de uti bilagda kostnadsförslag 

upptagna öfriga arbeten utföras med de mindre modifikationer som kunna anses 

nödiga för den händelse att äfven tulluppsyningsmannens lokal skall tagas i anspråk 

eller lokalen för annat ändamål blefve disponerad. 

Helsingfors den 20 September 1883, 

Ho E, Gummerus, Otto Ehrström, Alex. Ärt. 

9

lö 

Bilaga C. 

Kostnadsförslag för inredande af det på Paekhustomten befintliga tvåvåningsstenhusets 

öfre våning till Auktionskammare för Helsingfors stad, afsedd att 

användas endast en kortare tid. 

4000 st. Murtegel ined inmurning till diverse murar, 

brandbotten, skorstenar etc 

11 löp. fm nr B är bj el k 10" X 10" med hyfling och 

uppsättning 

3 löp. fmnr 12" X 12" Pelare med d:o d:o . . . 

3 qv. fmnr Bjelklag, trossbotten och golf kompl. . 

83 „ „ Mel lan tak 

36 „ „ Grolf att omlägga ocli fernissa . . 

3,3 „ „ Mellanvägg af timmer med pertning 

och puts 

10 st. Fönsterkarmar att reparera . . . . . . 

10 satser Yttre fönsterbågar kompl 

3 ,, Inre d:o d:o 

6 st. Inre bågar till vindfönster 

Ingångsdörrar 

Deuxbattansdörrar med lås och beslag men 

utan karmar 

1 „ d:o att upphugga och insätta i gammalt dörrhål 

1 „ Enkel dörr med karm att d;o 

1 „ Enkel d:o med d:o och inpassning . 

1 „ Fönster med karm 

2 ,, Plåtklädda ugnar med rökgångar och nya 

skorstenar 

3 ,, Plåtklädda ugnar 

Rifning af två murar, en skorsten, golf m. in. . 

Renovering af trappuppgången 

23 qv. fmnr Inre puts på stenmur 

34 takputs 

226 löp. fot Inre taklist att draga 

2400 qv. aln Inre väggar och tak att vattrifva och 

måla med slamfärg 

200 „ Inre 

olja 

väggyta att till brösthöjd måla i 

2280 „ „ Yttre vägg att måla med slamfärg . . 

6 st. Dubbeldörrar att måla 

14 ,, Fönsterkarmar och bågar att måla . . . . 

240 qv. fmnr Yttre rappning att renovera med delvis 

ommurning af vittrad mur . 

145 „ „ Yttre vat-tak att d:o . . . . . . 

4 st. Stuprör med knän och trattar 

150 löp. fot Hängränna 

120: - 

6: - 

9: - 

26: - 

24: - 

16: 

15: 

22: 

22: 

12: 

100: 

50: 

300: 

120: 

12: 

12: 

5: 

4: 

20: 

50 

60 

20 

35 

10 

50 

480. 

66 

27 

78 . 

1992 

288. 

52 

150 

220 

66 

72 

200 

150. 

80 

25 

85 

45 

35- 

f>00 

360 

200 

280 

69 

153 

135 

480- 

70 - 

228 

72. 

168- 

60 

1200. 

580. 

80. 

75|- 

9mf ya.

11 

9mf p. 

300 löp. fot Listbleek 30 90 — 

30 st. Fönsterbleck 2: : 50 75 — • 8947 40 

58 löp. fmnr 7" X 8" Bjelk och Spiror till stolpar 

och vasar m. m. för bron emellan Mariegatan 

och ingångsdörren i öfre våningen . . . . 3 

— 174 — 

18 qv. fmnr Brolock till d:o 12 _ 216 — 

12 löp. ,, Ledstång till d:o 6 — 72 — 

210 löp. fot Plank 8 fot högt längs Alexanders- och 

Mariegatorna 5: : — 1050 — 1512 

Stöttning af bjelklaget mellan lista och 2:dra 

våningen, ventilationstrumma för auktionssalen 

m. fl. arbeten, samt diverse 1540 60 

S u m m 

ia Smf 12000 — 


C. G. Hiort af Ornäs. Gustaf Nyström. 

K.ostnadsförslag för Rådhusets omändring. 

I:sta våningen. 

Magasinet. 

Bilaga D. 

Vhif 7* 

1^4 kub.famnar grundgräfning (med transport) ä . 6: — 7 50 

1 „ „ gråsten med läggning till grundmur å 50: — 50 — 

3,800 st. tegel att inmura till slät vägg med kalk, murbruksberedning, 

handtlangning etc., kompl. å . 120: — 456 — 

1 st. beklädd ingångsdörr till magasinet 5" X 7" inpass 

ni n g i ny mur å 75- - 75 — 

1 st. beklädd ingångsdörr till vedlidret 5" X 7" med 

inpassning i ny mur å 75: — 75 — 663 50 

Polis- och qvinnohäktet. 

7 kub.famnar grundgräfning (med transport) å . . . 6: — 42 — 

7 „ „ gråstensläggning med material ä . 50: — 350 — 

18,000 st. tegel att inmura till släta murar kompl. med 

kalk, sand, murbruksberedning och handtlangning 

120: — 2,160 -

12 

22 löp. aln yttre trappsteg af granit med läggning 

m. m. å 10: : — 220 — 

110 q v. famnar inre tnuryta att putsa ä . 3: : — 330 — 

3 • — 105 — 

110 ,, inre ( slam färgs mål ning) ä 1: : 50 165 — 

80 ,, yttre (kalkfärgsmålning) å . . . 1: : — 80 — 

22 löp. famnar inre taklist i drängens och v akt q v innan 

s rum, enkel å . . . . 9.-• — 44 — 

6 st. rappade tegelugnar med skorsten, kompl. å 200: : — 1,200 — 

2 st. ugnar med häll och skorsten, kompl. med tegel 

^•00- 400 — 

7 st. fönsterkarmar 4" X med dubbla bågar, insättning 

kompl. ined glas och målning ä 90: : - 630 — 

5 st. galler ä : — 625 — 

4 st. fönsterkarmar 3" X 7" med dubbla, bågar, insättning 

kompl. med glas och målning å 60: : — 240 — 

1 st. aaller å 100-• — 100 — 

3 st. yttre beklädda dörrar 3 1 /2 // X 7 1 /2 // med hisätt- 

75: : — 225 — 

10 st. inre d:o d:o 3 /y X 7" med d:o d:o å . . . . 100: — 1,000 — 

56 qv.famnar golfbjelklag med vasar, trossbotten, fylning, 

golfplank, skalningar, komj)l. med insätning 

(i gammal mur) ä 30: — 1,680 — 

56 (jv.fa.mnai' t a .k l>je! k lag med iinderpanel, fyllning. 

skalning, pert och putsning samt brandbotten, 

men med gamla, vasar a, . . . . . . . . . 14: — 784 — 

Rifnino; af en trappa i tre våningar . 100 __ 

1,320 qv.fot tapetsering med enkla tapeter ä. __ 4 52 80 

1 st. dörr till bönsalen (dubbel) ined inpassni ng ä . 120: — 1 20 

Flyttning af en trappa . , „ . . . „ . , . . I 00 10,752 80 

Kamrerarebiträdens rum. 

Rilning af en vägg . . . . . . . . . . . . . 10 — 

Ig en mur ning af en dörr ined 400 st. tegel, komplett m ,cd material 

. . . . . . . . . . . . . . . . 75 — 

Igenmurning af en dörr med 500 st. tegel, komplett m cd material 

75 .— 

1 st. 3" X 7" dörr kompl. med målning och beslag och ill j); assniiiL' 

i gammal mur med ritning 75 — 

V j x

7 qv.famnar limfärgsmålning i tak med vattrifning ä . 

8 1 

2: 25 

/2 inre väggputs å 

Kassaruin. 

3: - 

Rifning af två gamla murar 

2 1 /2 kub.famnar grundgräfning med transport h . . 

2 1 /4 ,, „ grundmur, material och arbete å . 

12,000 st. tegel med inmurning till murar och hvalf 

6: 

50: 

komplett . 125: 

40 qv.famnar inre puts på tegel väggar och hvalf å 3: 

96 qv.fot läggning af mettlacher 

kassan å 

plansten till golf 

1 50 

i st. jerndörr till kassarummet med insättning . . 500 

1 st. closett med rör, kompl. . . . . . . . . 80 

] st. elosettdörr med inpassning i nv mur, målad . 40 

8 qv.famnar rifning af gammalt golf med bjelklag å 1 

47s inläggning af nytt golf med bjelklag å 

40 qv.aln målning af golf ä 

28 

50 

60 löp. aln fotlist med fastsättning och målning å . 

60 ,, ,, inre taklist med material ä . . . . 

35 

n 0 

30 qv.aln limfärgsmålning i tak ä 

25 

265 „ målning af väggar och hvalf i kassa och 

closett å 

25 

650 qv.fot tapetsering af väggarna i gången . 

5 

Drätselkontoret. 

st. 3" X 7" dörr ined rifning och inpassning i gammal 

mur, kompl 

1 st. 3" X 7" dörr med inpassning i cloisonvägg, kompl. 

75: 

beslag och målning 

12 qv.famnar omläggning af gammalt golf, kompl, med 

55: 

målning å 10: 

110 qv.aln målning af inre tak å — 25 

1,170 qv.fot tapetsering å — 6 

2 st. fönster att måla å 6 

6 1 /2 qv.famnar cloisonvägg att uppställa ä . . . . 20 

6y2 löp. famnar inre taklist på cloisonvägg å . . . 4 

Kassörens rum. 

14 qv.famnar golf att omlägga och måla 10: - 

1 st. 3" X 7"dörr med rifning och inpassning i gammal 

mur 75: - 

260 qv.fot tapetsering ä — 6 

128 qv.aln målning af inre tak å — 25 

2 st. fönster att måla å 5: 

1 st. jernbeslagen lucka med rifning och insättning i 

gammal mur 40: 

1 st. d;o d:o med insättning i gammal dörr . . . 30: 

638 75 

2,864 75 

515 70 

337 60

14 

Rum för allmänheten. 

Rifning af en kakelugn . . . . . . . . . 10 — 10 

1 st. ny kakelugn kompl. med skorsten , 300 — 300 — 

Rifning af 270 kub.fot mur med si agn i ug af nytt hvalf 300 300 

13 qv.famnar puts på mur å . . . . . . . . 3 — 39 — 

1 st. yttre dörr med karminpassning i gammal mur. 

i kompl. med målning och beslag . . . . . . 120: 

i 

— 120 — 

3 q v.famnar eloisonvägg k . . . . . . . . . 20: _ 

1 st. 3V2 X 7 

60 — 

1 /2 fots dörr med inpassning i föregående 

vägg . . . . . . . . . ^ ^ . . . . 55 — 55 - 

' 16 qv.famnar golf att omlägga med målning ä . 8 — 128 : — 

16 ,, mål ni no; af inre tak k . 9 25 36 1 — 

! 1,200 q v. fot tapetsering ä . . . . . . . . . . — 6 72 ; — 

; 8 löp. aln yttre trappsteg af granit med läggning . 

! 

6 q v.aln trapplan med d:o 

,) 

. > 300: — 300 1 _ 

: Förändring af en gammal källartrappa . . '. . , .) 1 

2 st. fönster att måla k . . . . . . . . . . • — 12 _ 

I 2 „ dörrar att d:o å . . . . . K- • — 16 — 

2 ,, jernledstänger att löstaga och fästa framför luc- 

korna ä . . . . . . . . . . . . . . . 10' • . — 20 

j l l /2 löpande famn inre taklist å . . . . . . . : — 4 50 1,472 50 

Rum för polismästaren. 

1 si, 4" X dörr med rifning ocli inpassning i gammal 

mur, kompl. med putsning, målning etc. . 120 : — 120 — 

8 1 /2 qv.famna,r eloisonv äo- ä . . . . . . . . 90 : — 170 — 

1 st. 3" X 7" dörr med inpassning i föregående vägg 5:v ' — 55 — 

1 st. jernkamin med rör . I f H) : -- 120 —- 

884 qv.aln tapetsering å . . . . . . 

! 22 löp. aln inre taklist med målning ä 

. 

. 

. . . (i 

! 

53 0] 

r.r, 

I 22 „ „ inre fotlist med eko ä , ... i 70 591 74 

Poliskammaren, 

2 1 l2 kub,famnar grundgräfnino; ä . . . . . . . . 15 — 

! 2 ,, „ grundmur, material och arbete ä , .')0 ; 100 — 

8,000 st» tegel med inmurning, kompl. . . . . . . 120 : - 960 — 

5 qv,famnar eloisonvägg med putsning på båda sidor å 20 ; 100 — 

3 225 — 

20 nytt golf med vasar, fyllning etc, i gam- 

: mal mur å . . . . . . . . . . . . . 9.8 : 560 — 

i 9 qv.famnar golf att omlägga och höja med nya skäl 

ningar ä 19, 108 _ 

1 st. dörrskåp att uppställa med dörr och 2:ne fönster 175 ; — 175 .— 

1 st. ingångsdörr från gatan med fönster på sidorna, 

12" bred . . . . . . . . . . . . . . 400 400 „ 

12 löp. aln yttre trappsteg att lägga å 10: — 120 { 

j

3 st. 3,3" x dörrar med rifning och inpassning i 

75: — 225 • 

1 st. d:o d:o med inpassning i cloisonvägg . . . . 55: — 55 • 

4 st. nya plåtkakelugnar å 125, hvaraf 2 med nya rör 

öfver taket å 300: — 850 • 

1 st. 4" X fönster kompl. med rifning och inpassning 

i gammal mur 120: — 120 

1 st. 4" X 8" fönster kompl. med inpassning i ny mur 90: — 90 • 

Rifning af en kakelugn 10: — 10 

3,000 qv.fot tapetsering å — 5 150 — 

23 qv.famnar målning af takhvalf å 2: 25 51 75 

1,560 ,, om tapetsering af gamla poliskammaren å — 5 78 — 

4 st. fönster att ommåla i gamla poliskammaren ä. 6. — 24 — 

3 st. dörrar att ommåla i d:o d:o å. . 8: — 24 — 

30 löp. famnar inre fotlist med målning och fastsätt 

— 35 10 50 4,451 25 

Inkörsporten. 

5,500 st. tegel till mur och hvalf, kompl. med inmur- 19,0 — 660 

1 50 90 — 

3 — 54 — 

— 

— 25 62 50 

14 ,, sockel med uppsättning å 13: : — 182 — 

2 kub.lamnar gråstensgrund med gräfning o. läggning å 56: : — 112 — 1,460 50 

ILdra våningen. 

Stadsfullmäktiges kansli. 

Rifning af 2 st. gamla murar .. . . 30 — 30 — 

500 — 500 — 

15 qv.famnar nytt bjelklag med golf, kompl. å . . . 

110 qv.aln golf att måla å — 40 44 

15 qv.famnar nytt bjelklag med golf, kompl. å . . . 28 — 420 — 

Rum för allmänheten. 

3 : — 

— 5 56 — 

Rifning af 1 st. cloisonvägg 10 • _ 10 

12 

40 

— 35 1 40 1,063 40 

1,350 qv.fot tapetsering å . . 

— 5 67 50 i 

6 löp. famnar taklist att draga å = . 3 : — 18 

20 : — 80 — 

1 st. closettdörr i föregående vägg 

1 st. closett 

. . . . . . . 40 : — 

80 : — 

40 

80 

1 st. 2" X 8" fönster kompl. med insättning i gammal 

mur . . . . . . a , 0 , . . . . . . 120: —

16 

400 qv.fot tapetsering å 1 16 

\ X L löp. famn inre taklist ä . . 2: • — 3 — 

Delvis rifning af en mur med ny puts och tapetsering i closettrummet 

40 — 474 50 

IILdje våningen. 

Stadsfullmäktiges arkiv. 

Rifning af en gammal kakelugn 10 — 10 — 

300 — 300 

6 qv.famnar nytt bjelklag med brandbotten å . . 26 __ 156 — 

60 qv.aln målning af golf å — 40 24 — 

60 „ d:o af tak ä — 35 21 — 

1,120 qv.fot tapetsering å 5 56 — 

6 löp. famnar inre taklist ä 2' : — 12 — 

6 n „ inre fotlist å 35 2 10 581 

Byggnadskontoret. 

14 qv.famnar cloisonvägg med putsning ä . . . . 20: : — 280 —- 

490 qv.fot tapetsering ä 5 24 50 

12 löp. famnar inre taklist å . . 3: • — 36 — 

12 ,, ,, inre follist ä . — 35 4 20 

1 et. enkel dörr med inpassning i ny cloisonvägg . . 55 

— 55 — 

1 „ „ dörr med inpassning i gammal mur . . . 75 — 75 

300 600 — 

186 qv.aln målning af gaskontrollörens rum ä . . . - 50 93 — 

2 st. luckor för fönstren i gaskontrollörens rum ä . 

l st. closett . 

. 

. 

10 : — 

80: : — 

80 

SO 1,327 70 

Summa. ffinf — 27,1 65 79 

Diverse oförutsedda utgifter — 834 21 

Summa, [Tmf 1 - 28,000 — 


C. G. Hiort af Oraäs, Gustaf Nyström. 


— .

10 5 0 10 

-ч— - 4- 

-20 

h - 

40 50 60 70 fot. 

а 

•H 

> 

LO 

•H 

t" 1 

Г* 

"Tl 

0 : 

ö 

ö 

№ 

O 

S 

O 

J-H 

o 

t-* 

w 

!X> 

ö 

И 

oo 

w

\ 

stråtens 

I K 

Magi- ) 

kansli. 

H I I I i I I I I I • 

10 5 o 

M a g i s tra te ns 

sessionss al. 

PLAN AF II VÅNINGEN. 

= 0 — = a i 

StadsfiiUm. 

kansli. 

Il c m 

Stads- 

ej fullmäktiges 

sessions- 

sal. 

Rum f o r 

allmänheten. 

Räds t.- rätte?is 

I afdehiing. 

m m 

F. Liewendiil'.* trycken 1 ' Helsingfors. 

10 20 ~30 40 50 60 70 fot. 

O 

LO 

Ti 

0 : 

PO 

SS 

ö 

& 

SÖ 

w 

ö 

SS 

2 

o 

> 

TI 

t- 1 

o 

t— 1 

w & 

SS > 

£ 

ö 

w 

c : 

co 

3

Stadens 

S E B 

Magistratens 

arkiv 

mar ens \kansli\ 

10 ' "i "' '0 

Stad sf ui lm. 

arkiv. 

Rum f ör 

allmänheten Råd st.-rättens III af del. 

'-\-ZZZ3~ 

JEE 

F. Liewendiil\s tryckeri, Helsingfors. 

4- 

.70. so 40 50 60 70 fot. 

c=3 

•H 

GO 

t— 1 

TJ 

O: 

ö 

> 

ö 

3 

w 

o 

s 

t- 1 

o 

> 

w 

tö 

> 

tö 

ö 

co 

w 

•H

10 5 0 10. 20 SO 40 50 .. 60 fot, 

= v j i i .. i _J 

INREDNING 

af/ 

AUKTIONSKAMMAR E 

Vati 

GAMLA TULLKAMMAMEB YGGKADEN A FACKHUSGAR&EN. 

SITUATIONSPLAN 

MARIE 

z 

< 

h- 

< 

O 

CO 

DC 

UJ 

Q 

z 

< 

X 

UJ 

-I 

< 

G A T A N 

0 .50. _100 .150 . 200. 250 fot 

I 1 i 

Nuvarande golf yta fot 748 

Aukt. kammare Förrådsrum. 

Nyprojekterad » ' »»" i Rådhuset.. 966 1285 

ndst&ende förslag...,, „ 1123 1240: 

F. Liewendars tryckeri, Helsingfors.

StaflsfullmåMige i Helsingfors. 

Utskottsbetänkande angående Helsingfors stads utskänk- 

nings-aktiebolags ansökan om utskänknings- oeh utminute- 

ringsrätt. 

Vid sitt sammanträde den 9 sistvikne Oktober uppdrogo Stadsfullmäktige åt 

undertecknade*) såsom ett särskildt utskott att afgifva utlåtande angående följande till 

Magistraten ingifna ansökan, hvaröfver Magistraten medels skrifvelse af den 17 sistlidne 

September infordrat Stadsfullmäktiges yttrande: 

„Till Magistraten i Helsingfors. 

Styrelsen för Helsingfors Utskänkningsaktiebolag får härmed ödmjukast anhålla, 

att samma rätt till utskänkning och utminutering i staden, som bolaget under innevarande 

och nästföregående år varit i åtnjutande af, måtte bolaget för åren 1884 och 1885 

beviljas. Helsingfors den 17 September 1883. 

På Styrelsens för Helsingfors Utskänkningsaktiebolags vägnar: 

Viktor Ohberg 

Enär det främst ålegat utskottet att för sig klargöra syftet med denna ansökan, 

har utskottet velat hafva utredt, hvilken den rätt till utskänkning och utminutering varit, 

„som bolaget under innevarande och nästföregående år varit i åtnjutande af". 

Utskottet har dervid funnit att nämnda bolag under år 1875 till Magistraten 

inlemnade en ansökan, att några rättigheter till utminutering eller utskänkning af bränvin 

inom denna stad eller dess afhysta område icke blefve till annan än bemälde bolag 

upplåtne, med undantag endast af den utskänkning som vore värdshusidkare och konditorer 

tillåten. I sitt, angående denna och åtskilliga andra ansökningar om utskänknings- 

och utminuteringsrätt, afgifna utlåtande af den 16 November 1875 yttrade Stadsfullmäktige 

bland annat: 

„Då Stadsfullmäktige under denna dag låtit sig förenämnda ansökningar föredragas, 

hafva Stadsfullmäktige, såvidt, jemlikt § 47 i Kejserliga förordningen af den 9 

Juni 1873, på Stadsfullmäktige ankommer, beslutat: 

att under två års tid ifrån den 1 nästkommande Januari tillåta utminutering och 

utskänkning af bränvin inom Helsingfors stadskommun 5 

*) Hr W. Eneberg var äfven ledamot af utskottet, men har ej varit tillfälle att deltaga 

i dess arbete.

2 

att jemte afslag å öfriga ansökningar, åt Helsinfors stads utskänkningsaktiebolag 

öfverlemna rättigheten, att, med uteslutande af alla andra, under samma tid i denna 

stad idka utminutering af bränvin; 

att bifalla till samma bolags anhållan att under nämnda tid idka utskänkning 

af bränyin, dock icke med uteslutande rättighet; 

att såsom yilkor för åtnjutande af dessa rättigheter, bolaget skulle föreskrifvas: 

l:o att utminuteringsställenas antal ej får öfverskrida åtta och ej understiga fyra; 

2:o att utminuteringsställen ej få förläggas i gårdar, belägna invid följande vägar 

och gator, nämligen: begge ehausséerna, Östra Henriksgatan, Vestra Henriksgatan 

ifrån trekantiga torget ända till Esbo tull, Södra och Norra Esplanadgatan, Alexandersgatan, 

Mikaelsgatan jemte alla de gator och gatu-andelar, hvilka förena ofvannämnda 

gator, samt slutligen Unionsgatan norr om salutorget, Hagasundsgatan, Vestra Kajen 

och Kyrkogatan; 

3:o att hvarken utminuterings- eller utskänkningsställe får förläggas så nära intill 

kyrka, sjukhus, skola eller annan med dem jemförlig inrättning, att derigenom olägenheter 

för dessa kunna uppstå; 

4:o att bränvin ej må uti utminuteringslokalerna försäljas annorlunda än ur 

fat i köparenes medhafda käril;*) 

5:o att bolaget icke eger sin utminuteringsrätt på annan person eller annat bolag 

delvis eller helt och hållet öfverlåta, och ej heller med föreståndare för utminuterings- 

eller utskänkningsställe träffa sådant aftal, eller annan sådan öfverenskommelse, 

att denne derigenom kommer i åtnjutande af någon fördel eller inkomst af bränvinsförsäljningen 

utöfver den bestämda lön, som af bolaget kan varda föreståndaren tillförsäkrad; 

6:0 att bolaget inom Januari månad nästkommande år bor hafva fullgjort allt, 

hvad i afseende å utminuterings- och utskänkningsrättigheten blifver bolaget medgifvet 

eller föreskrifvet, samt äfven framdeles skall sina härutinnan åtagna förbindelser uppfylla, 

vid äfventyr att den bolaget förunnade uteslutande utminuteringsrättigheten annars är 

förverkad; 

7:o att bolaget skall underkasta sig den kontroll och lemna alla de upplysningar, 

hvilka Magistraten eller dess ombud, i och för öfvervakanaet af att förestående vilkor 

och föreskrifter varda uppfylda, anse nödiga, i hvilket afseende bolaget, der sådant 

äskas, åligger tillhandahålla dem alla bolagets böcker, räkenskapar och öfriga handlingar. 

Om dessa beslut få Stadsfullmäktige, under uttalande af den förhoppning att Magistraten 

icke skall undandraga sig utöfvandet af den kontroll Stadsfullmäktige i förestående 

måtto velat åt Magistraten uppdraga, äran Magistraten härigenom underrätta, i 

afseende å den enligt förut berörda Kejserliga förordning af den 9 Juni 1873 å Magistraten 

ankommande åtgärd." 

*) Sedermera beviljadé* Stadsfullmäktige, på gjord ansökan, bolaget tillstånd att hålla 

sockrade och kryddade bränviner jemte spriter färdigmätta på butelj.

Enär Magistraten medels utslag af den 29 November 1875 tillerkände bolaget 

de rättigheter Stadsfullmäktige tillstyrkt samt Guvernören utan ändring "faststälde Magistratens 

utslag, blef ntskänkningsbolaget. sålunda under åren 1876—1877 ensam berättigadt 

att i denna stad idka utminutering af bränvin jemte det bolaget tillika, ehuru icke 

med utslutande rätt, egde utskänka spritvaror. 

Då bolaget sedermera, i slutet af år 1877, hos Magistraten anhöll om förlängning 

för åren 1878—1879 af de bolaget beviljade rättigheterna, tillstyrkte Stadsfullmäktige 

bolagets begäran i allo, men Magistraten beviljade bolaget blott „rättighet, dock 

icke med andras uteslutande' 0 , att under vilkor, som i det närmaste cfverensstämde med 

de förut gällande, under åren 1878—1879 utminutera och utskänka bränvin i staden; 

och äfven detta utslag faststälaes utan ändring af Guvernören i länet. Men ehuru någon 

exklusiv rättighet till minutförsäljning sålunda icke vidare blef bolaget tillagd, utöfvade 

bolaget dock faktiskt äfven under dessa år ett monopol i detta afseende, emedan 

alla öfriga ingifna ansökningar om utminuteringsrätt af stadsmyndigheterna afslogos. 

Och detsamma har förhållandet varit jemväl under följande år. Jemte det Stadsfullmäktige 

både för åren 1880—1881 och 1882—1883 utan inskränkning bifallit bolagets 

gång efter annan gjorda ansökningar om tillgodonjutande af „samma rätt" som förut 

varit bolaget medgifven, hafva Magistraten och Guvernören för hvarje gång beviljat bolaget 

rättighet till utminutering och utskänkning, ,,dock icke med andras uteslutande; C£ 

men något annat tillstånd till utminutering har icke af stadsmyndigheterna utgifvits. 

Emedan det nu med afseende å det anförda synts utskottet tvifvelaktigt, huruvida 

bolaget genom sin ofvan intagna ansökan velat tillvinna sig den rättighet till utminutering 

och utskänkning, utan andras uteslutande, som bolaget de jure åtnjutit, eller 

om bolaget, med beaktande blott af det faktiska förhållandet, önskat förutom utskänkningsrättighet 

förvärfva sig exklusiv rätt att bedrifva utminutering af bränvin, har utskottet 

ansett det nödigt uppmana bolaget genom en tilläggsskrift närmare formulera innehållet 

af sin ansökan. I anledning häraf har utskottet sedermera genom Magistraten 

fått emottaga en skrifvelse af följande lydelse: 

„Till Magistraten i Helsingfors. 

Sedan Stadsfullmäktiges utskott för afgifvande af yttrande öfver Helsingfors utskänkningsaktiebolags 

hos Magistraten gjorda anhållan om rätt till utskänkning och utminutering 

i staden under åren 1884 och 1885 underrättat bolagets styrelse, att utskottet 

önskade en noggrannare precision af den rättighet bolaget för de två nästföljande 

åren begärt, har bolagets styrelse äran tillkännagifva, att bolaget anhåller om förlängning 

af rättigheten att med andras uteslutande utminutera bränvin i staden, hvilken rättighet 

faktiskt under den föregående tiden varit bolaget förunnad, i det Stadsfullmäktige 

för sin del alltid beviljat bolaget uteslutande rätt till utminutering, och, oaktadt Guvernören 

i länet ansett sig icke böra bifalla till sådan uteslutande rättighet, såväl Stadsfullmäktige 

som Magistraten afslagit spritfabrikanternes i staden tvänne gånger framstälda 

3

4 

begäran att jemväl erhålla rätt till utminutering. — Alldeles gifvet är också, att utskänkningsbolaget 

icke vidare skulle kunna idka utminuteringsrörelse, i fall rätt till utminutering 

äfven beviljades en eller flere af stadens spritfabrikanter, samt att, enär utskänkningsrörelsen 

icke lemnar någon vinst, bolagets upplösning deraf torde blifva en följd. 

Helsingfors den 9 November 1883. 

På styrelsens för Helsingfors utskänkningsaktiebolags vägar. 

Viktor Öhberg. 

Ang. Fabritius 

För ett rättvist bedömande af frågan, huruvida Stadsfullmäktige ega giltig anledning 

att bevilja bolaget den rättighet, hvarom det i förestående skrifvelser anhållit, 

torde det främst vara nödvändigt att kasta en blick på bolagets verksamhet, samt att i 

sammanhang härmed söka utreda verkningarna af det förhållande, att bolaget under de 

senaste åtta åren omhänderhaft all bränvinsutminutering inom stadens område. 

Med anslutning till i Sverige, särskildt i Göteborg, tillämpade principer beslöto 

åtskillige medlemmar af detta samhälle år 1872 bilda ett aktiebolag, som, utan hänsyn 

till egen vinst, skulle inrätta lämpliga näringsställen för arbetare, der desse mot betalning 

skulle hafva tillgång till mat, äfvensom sprit- och maltdrycker samt kaffe och the 

m. m. såväl till förtäring på stället som till afhemtning. Företaget, som sedermera 

konstituerades den 27 Mars 1873, åsyftar enligt § 1 i de för bolaget faststälda stadgar 

ûteslutande arbetarebefolkningens i staden gagn så i sedligt som i ekonomiskt hänseende"", 

i följd hvaraf enskild vinst af delegarne i bolaget icke påräknas samt den årliga 

dividenden till aktionärerne en gång för alla är faststäld till 6 procent. Den öfriga 

nettovinsten för året, med afdrag af 2 procent till reservfonden, disponeras af bolagsstämman 

för ändamål som stå i öfverensstämmelse med bolagets ofvan antydda 

syfte. 

Bolaget började sin verksamhet i slutet af Juni 1873, då tre utskänkningsställen 

inrättades, hvilket antal sedermera i slutet af Juli ökades med fyra nya samt i medlet 

af Oktober med ytterligare ett. Derefter har bolaget kontinuerligen bedrifvit utskänkningen 

å 6 å 9 ställen (Se Tabell A) och för närvarande äro 6 sådana i verksamhet. 

På grund af att K. Förordningen angående tillverkning, försäljning, upplag 

och forsling af bränvin, af den 9 Juni 1873, med ingången af år 1876 skulle träda i 

gällande kraft och att densamma beredde äfven särskildt för ändamålet inrättade bolag

tillfälle att handhafva utminutering af bränvin i stad, inlemnade bolagets styrelse under 

loppet af år 1875 till stadsmyndigheterna ansökan om uteslutande rätt för bolaget att i 

minut försälja bränvin inom stadens område, hvilken anhållan, såsom ofvan framhållits, 

blef på vissa vilkor beviljad. Sedan bolaget derefter under Januari månad 1876 upp- 

satt sex försäljningsställen har försäljning i minut fortfarande försiggått i 6 å 7 lokaler. 

(Se Tabell A). 

Beloppen af de sprit- och maltdrycker, som under bolagets tioåriga verksamhet 

blifvit i dess butiker försålda till afhemtning eller till förtäring på stället, framgå af 

uppgifterna i Tabell B. Till närmare belysning af den olikhet, som de deri för de 

skilda åren anförda siffrorna förete i jemförelse med hvarandra, torde följande upplys- 

ningar som förnämligast stöda sig på bolagsstyrelsens till stämmorna afgifna berättelser, 

vara erforderliga. 

Hvad först beträffar utskänhningen9 hvilken under åren 1873—75 utgjorde det 

uteslutande föremålet för bolagets verksamhet, visade densamma i början en snabb till- 

växt i afsättningen af både bränvin och öl. Då det emellertid icke befanns möjligt 

att förekomma, det personer å bolagets mera besökta utskänkningsställen berusade sig, 

förbjöd styrelsen under hösten 1874 all utskänkning af bränvin på bolagets näringsstäl- 

len åt den som ej på samma gång tillöste sig mat, åtminstone till ett visst minimibe- 

lopp. Under den derpå följande tiden kunde i allmänhet en förbättring i lifvet på ut- 

skänkningsställen a konstateras^ i det att druckna personer icke så ofta som förr hem- 

sökte desamma samt öfriga besökande i allmänhet iakttogo ett stillsammare och anstän- 

digare uppförande än förut. Men att detta förbud icke bidrog att öka rörelsen på bo- 

lagets näringsställen, framgår deraf att frän år 1874 till 1879 ett konstant nedåtgående 

i bränvinsutskänkningen inträffade, från resp, 8,674 kannor till 4,949 kannor. Ölkom- 

sumtionen å utskänkningsställena ökades väl ännu år 1876, då den uppgick till sitt 

maximum, 17,133 korgar, samt höll sig under de två följande åren ganska hög, men 

minskades sedermera starkt under 1879 (till blott omkring 10,475 korgar). 

Nyssnämnda förbud mot servering af enbart bränvin var dock icke — mer än 

de åt samma håll syftande, städse vidhållna bestämningarne om att på bolagets nä- 

ringsställen rusdrycker ej få utgifvas mot pant, på kredit eller åt öfverlastade personer, 

— den vigtigaste orsaken till nedåtgåendet i bolagets utskänkningsrörelse. Förutom af 

den minskning i kroppsarbetarnes konsumtion af rusdrycker, som färre tillfällen till ar- 

betstjenst, i förening med stegrade lefnadskostnader sjelffallet måste föranleda, har re- 

duktionen i utskänkningsrörelsen nämligen i väsentlig mon betingats af konkurrensen 

med det på senare tider betydligt ökade antalet värdshus och krogar äfven för de arbe- 

tande klasserna. 

För att i helst någon mån kunna täfla med dessa näringsställen, hvilka genom 

ett friare lif, tillfälle till bekommande af rusdrycker på kredit eller mot pant o. s. v., 

måste fresta arbetaren långt mera än bolagets strängt reglementerade och noggrant öf- 

vervakade utskänkningslokaler, upphäfde styrelsen från 1 Juli 1881 det ofvan berörda 

förbudet mot utskänkning af bränvin utan mat. För åren 1880—1882 kan man ock 

5

6 

konstatera en ökning i beloppet af utskänkt bränvin fdetta uppgick 1882 till 7,508 

kannor), hvilken stegring väl till någon del torde få tillskrifvas upphäfvandet af nyss- 

nämnda förbud. Men huruvida bolaget genom denna åtgärd skall lyckas återvinna de 

kunder, som öfriga näringsställen beröfvat detsamma, torde böra öfverlemnas till fram- 

tidens afgörande. Visst är att utskänkningen af öl konstant nedgått samt för år 1882 

blott visar ett belopp af 7,345 korgar. 

Förutom utskänkning har bolaget, såsom ofvan framhållits, alltifrån den 1 Ja- 

nuari 1876, eller sålänge den nuvarande bränvinsförordningen af den 9 Juni 1873 egt 

gällande kraft, varit berättigadt att idka jemväl utminutering af bränvin eller försälj- 

ning till afhemtning af belopp ända ned till 1 /4 kanna. Och då åt ingen annan än bo- 

laget medgifvits rätt att inom stadens område bedrifva dylik minuthandel, har denna 

gren af bolagets verksamhet vunnit en så stor utsträckning att utskänkningsrörelsen i 

jemförelse dermed varit temligen obetydlig. Sålunda var exempelvis för 1880 bolagets 

hela nettovinst å utskänkningen endast 48 mark. 

Utminuteringen af bränvin och sprit, som redan under första året uppgick till 

159,000 kannor, ökades ock ytterligare under följande år, då den utgjorde icke mindre 

än omkring 169,700 kannor. Sedermera har deremot beloppet af i bolagets utminute- 

ringslokaler försåldt bränvin och sprit visat en år för år fortgående minskning, så att 

detsamma för år 1882 utgjorde blott 127,275 kannor. 

Till en del måste väl detta nedåtgående tillskrifvas en minskad bränvinskon- 

sumtion, men såsom den måhända vigtigaste orsaken till densamma torde dock få an- 

ses den omständigheten att städernas handlande i ymnigt mått börjat under namn af 

billig ^konjak", „rom" m. m., försälja billigt färgadt bränvin. En inskränkning i för- 

säljningen af dylik vara åstadkoms väl genom K. Förordningen af den 18 November 

1878, angående ändringen af § 55 i gällande bränvinsförordning af 1873, i det att 

handlandene, hvilka derförinnan varit berättigade att utan vidare sälja brända och de- 

stillerade in- och utländska spritdrycker förutom bränvin, till belopp af ända ned till en 

qvart kanna, skyldigkändes att för försäljning af belopp, som understeg fem kannor, 

förskaffa sig utminuteringsrätt i behörig ordning. Slika utminuteringsrättigheter ansök- 

tes och beviljades nämligen till en början blott i jemförelsevis få fall. Men efterhand 

hafva en mängd försäljare af kolonial- och diverse varor funnit det med sin fördel för- 

enligt att ansöka om dylik rättighet och den har i de allra flesta fall ej heller förväg- 

rats. Följden häraf har ock blifvit den ofvan antydda, att ett stort antal diverse- och 

kolonialvaruhandlande nu i sina butiker försälja äfven ett ganska ånkelhaltigt, billigt 

bränvin, so"m genom tillsats af något färgämne undandragits de för bränvin gällande 

lagbestämningarne och går under namn af konjak, rom m. m. 

Det kan väl synas egendomligt att desse handlande, hvilka enhvar handla i de- 

talj och måste taga hänsyn till erhållandet af skälig handelsvinst, kunna med framgång 

konkurera med utskänkningsbolaget, som drifver sin affär i stor skala och ej är nöd- 

sakadt ens i samma mån fästa afseende vid vinsten. Men dervid bör märkas: å 

ena sidan att det färgade bränvinet, hvilk.et ej behöfver innehafva den för verkligt bran-

vin faststälda alkoholhalten eller renheten, redan på denna grund kan säljas till betyd- 

ligt billigare pris, om denna vara också icke, såsom någongång påståtts, skulle hafva 

olagligt upphof; samt å den andra sidan att utskänkningsbolaget, utan att frångå sin 

uppgift att söka i sedlighetens intresse minska frestelserna för en öfverdrifven bränvins- 

konsumtion, ej kan öfverhöfvan nedtrycka bränvinspriset. Dessutom har bolaget, sä- 

kerligen med allt skäl, sökt särskildt vinnlägga sig om att försälja blott ett väl renadt 

bränvin, i hvilket afseende bolaget regelbundet låtit en fackman kemiskt undersöka det 

till bolaget af spritfabrikanterne levererade bränvinet. 

Gäller det sedan att afgöra i hvad mån bolaget lyckats fylla sitt ändamål samt 

huruvida dess verksamhet gifvit anledning till väsendtliga anmärkningar, torde främst 

böra erinras att bolaget i allo uppfyllt de anförda vilkor, som 1875 blifvit af Stadsfull- 

mäktige uppstälda för åtnjutandet af de bolaget medgifna rättigheterna. Ty både i af- 

seende å antalet utminuteringsställen och placeringen af bolagets lokaler hafva Stads- 

fullmäktiges föreskrifter blifvit noggrant följda. Icke heller har det veterligen ådaga- 

lagts att i bolagets försäljningsbutiker andra än sockrade och kryddade bränviner samt 

spriter skulle försålts åt köpare, som ej sjelfve medfört käril; eller att bolaget med fö- 

reståndare för utskänknings- eller utminuteringsställena skulle träffat sådan ofverenskom- 

melse, att desse derigenom skulle kommit i åtnjutande af någon fördel eller inkomst 

af bränvinsförsäljningen utöfver den dem tillförsäkrade lönen; eller slutligen att bolaget 

på något sätt skulle undandragit sig föreskrifven kontroll. 

Den enda anmärkning som med fog synes kunna göras beträffande bolagets 

handhafvande af rörelsen, består deri att bolaget lemnat matförsäljningen å utskänk- 

ningsställena såsom en alldeles enskild affär åt föreståndarene eller föreståndarinnorna 

af dessa lokaler, i stället för att bibehålla äfven denna del af rörelsen i bolagets hän- 

der. Detta tillvägagående strider väl icke direkt mot det ofvan åberopade vilkoret, 

som förbjuder bolaget att med dessa föreståndare sluta någon öfverenskommelse, hvil- 

ken skulle bereda dem någon fördel waf bränvinsförsäljningen" och hvarigenom de 

skulle frestas att arbeta för konsumtionens ökande. Dock förefaller det. som om bola- 

get genom detta system skulle försvårat kontrollen deröfver att föreståndarne ej genom 

servering af icke-fullgod mat eller genom för mycket uppdrifna pris bereda sig ökad 

vinst samt sålunda motverka bolagets intresse. I alla händelser har dock icke heller i 

detta afseende några klagomål låtit höra af sig, hvilket tvifvelsutan hade skett, ifall nå- 

gra märkligare oregelbundenheter skulle förekommit. 

Huruvida åter utskänkningsaktiebolaget i allmänhet skall anses hafva lyckats i 

sitt förehafvande, att söka i sedligt och ekonomiskt afseende gagna stadens* arbetarebe- 

folkning, beror framför allt deraf, huru stora förhoppningar man trott sig kunna ställa 

på bolaget. Att de vinster, bolaget dragit af sin rörelse, blifvit använda framför allt 

till arbetsklassens fromma och tillika på ett sätt som vittnar om öppen blick för denna 

befolknings verkliga behof, framgår ur den bifogade tablån (se Tabell C), hvarå vinst- 

fördelningen för åren 1873—1882 finnes angifven. Denna omständighet eller hänsynen till 

för att en mängd nyttiga företag kunnat med de af utskänkningsbolaget förtjenade pennin* 

7

8 

garna understödjas, får visserligen icke vara den uteslutande eller ens hufvudsakligen 

bestämmande faktorn vid bedömandet af frågan; utan ligger hufvudvigten derpå, huru- 

vida det af bolaget inslagna systemet för spirituosaförsäljningens bedrifvande, i jemfö- 

relse med den förut af enskilda personer idkade handeln, ländt till något gagn i sed- 

ligt afseende, genom att minska superiet, förbättra lifvet på näringsställena o. s. v. Men 

också i detta hänseende förefaller det som om bolagets verksamhet långt ifrån varit 

resultatlös. 

Den föregående öfversigten af bolagets rörelse ger redan vid handen att åtskil- 

liga förhållanden, som bolaget ej kunnat öfvervinna, i betydlig mon motverkat dess 

sträfvanden, hvarför man icke heller kan anse de inträffade resultaten såsom följder ute- 

slutande af bolagets verksamhet. Hvad särskildt beträffar det faktiska monopol å brän- 

vinsutminutering, hvilket bolaget under den förflutna tiden åtnjutit, måste verkningarna 

af detsamma i sedligt afseende till rätt betydlig del undanskymmas af följderna utaf 

den vidsträckta försäljning af färgadt bränvin, som på senare tider begynt utöfvas af 

både laglige och olaglige försäljare. 

För att dock i någon mån söka klargöra på hvad sätt den regim i afseende å 

beviljandet af tillstånd till bränvinsutminutering, som under denna tid blifvit af stads- 

myndigheterna följd, inverkat på superiet och iakttagandet af bränvinsförfattningarna, 

har utskottet uppgjort följande sammanställning af de vid Helsingfors Rådstufvurätt un- 

der åren 1873—1882 handlagda mål angående fylleri och förbrytelser mot bränvinsför- 

fattningarna: 

Förbrytelser mot bränvinsförfattningarna. 

År 

Antalet an- Sakfälde Frikände 

gifna mål. personer. personer 

1873 67 52 19 

1874 92 69 14 

1875 95 58 24 

1876 76 50 36 

1877 35 49 23 

1878 80 41 41 

1879 164 84 84 

1880 218 104 93 

1881 159 89 61 

1882 140 74 60 

År 

Mål angående fylleri. 

Antalet an- Sakfälde Frikände 

gifna mål. personer. personer. 

1873 171 207 155 

1874 222 197 29 

1875 224 184 15 

1876 260 214 88 

1877 200 185 62 

1878 123 119 69 

1879 65 89 33 

1880 41 59 12 

1881 46 37 14 

1882 32 24 11 

Anm. Den af ofvanstående siffror angifna ökningen under-de senare åren af antalet 

åtalade förbrytelser mot bränvinsförfattningarna förklaras till en del deraf att bolaget under åren 

1879—1881 aflönade en extra fiskal för stäfjande af dylika förbrytelser. — Afven för det närvarande 

utbetalar bolaget i bränvinsmål åklagareandelen af de böter, som försonas med fängelse. 

Dessa siffror förete visserligen en betydlig variation, utan tvifvel föranledd af 

de många olika omständigheter, såsom flere eller färre tillfällen till arbetsförtjenst, olika

lefnadskostnader, värdshusens och lönkrogarnes antal, etc., hvilka livar 1 sin mon utöfva 

inflytande på antalet förseelser af hithörande art. Men utan fara för misstag torde man 

dock på grund af ofvanstående tabell kunna konstatera en minskning i det råa och 

hejdlösa superiet, enär antalet för fylleri åtalade och fälde personer så betydligt och 

konstant minskats, samt det ej med fog torde kunna påstås att ett i samma proportion 

ökadt antal öfverlastade personer skulle undgått åtal för denna förseelse. Och om nu 

utskänkningsbolaget, genom sitt omhänderhafvande af den hufvudsakliga bränvinsförsälj- 

ningen i staden, helst i någon mon medverkat till detta resultat, torde dess verksamhet 

icke kunna anses hafva varit ändamålslös eller sådan att stadsmyndigheterna borde söka 

undergräfva densamma. 

Val är det antagligt att under de tio år, förestående tabell omfattar, lonkroge- 

riet i staden på de sista åren något tilltagit — detta antydes i viss mon af det ökade 

antalet åtalade förbrytelser mot bränvinsförfattningarna — och möjligt är det ock att 

minskningen i fyllerimålens antal till en del kan förklaras deraf att lönkrogarnes gäster 

der lyckas dölja sitt rus för ordningens ofvervakare. Men lönkrögeriet är sjelffallet ett 

ondt som följer den strängt reglementerade försäljningen i spåren och, med all den de- 

moraliserande verkan det äfven utöfvar, kan det icke anses i lika hög grad orsaka su- 

periets allmänna spridning, som exempelvis en utan alla restriktioner drifven laglig brän- 

vinshandel. Sålänge den legala bränvinsförsäljningen icke genom ett fullkomligt otill- 

räckligt antal saluställen eller ett öfverhöfvan högt pris alltför mycket minskar möjlig- 

heterna till bränvinets åtkomst, skola lönkrogarne förnämligast rekrytera sina kunder bland 

de åt superi redan utan räddning hemfallne. 

Då utskottet, med stöd af allt det föregående, sökt bilda sig en åsigt om huru- 

vida clet vore med stadens fördel överensstämmande att villfara utskänkningsaktiebola- 

gets anhållan om icke-exklusiv utskänkningsrätt samt utminuteringsrätt med andras ute- 

slutande, har utskottet tagit i betraktande 

att detta bolag, som nu under tio år idkat utskänkning i staden samt i snart 

åtta år omhänderhaft all minutförsäljning af bränvin härstädes, under hela denna tid 

bedrifvit sin rörelse så, att några väsendtliga anmärkningar mot densammas handhafvande 

icke kunnat göras; 

att bolaget genom öfvervakande af bränvinets renhet sökt förekomma de för- 

derfligaste verkningarna af dess öfverflödiga begagnande; 

att bolagets verksamhet åtminstone i någon mån måste anses hafva medverkat 

till det aftagande af superiet som åclagalägges af minskningen i de vid stadens Rådstuf- 

vurätt behandlade fyllerimålens antal; 

att på den senaste tiden visserligen konstaterats någon ökning i antalet åtalade 

förbrytelser mot bränvinsförfattningarna, tydande på ett tilltagande af lönkrögeriet, men 

att detta såsom varande en naturlig följd af ett strängt reglementorande af bränvinshan- 

deln, ej kan anses mera befordradt genom bolagets tillskyndelse, än genom livarje annat, 

2

10 

system, som vidhåller principen att minutförsäljningen af bränvin bör anordnas så att 

den i minsta möjliga mån frestar köparen, men dock lemnar honom tillfälle att i väl 

kontrollerade butiker och på lämpliga tider af dagen tillhandla sig sitt bränvinsbehof; 

samt slutligen 

att bränvinsförsäljningens handhafvande af bolaget jemte andra fördelar ock 

medför den att den hufvudsakliga vinsten af denna rörelse kommer arbetande klassen 

till godo. 

Med afseende å allt detta och då tillika en reform af den gällande bränvins- 

lagstiftningen inom utgången af år 1885 är att emotse, har utskottet för sin del ansett 

att Stadsfullmäktige ieke nu borde öfvergifva det härintills följda systemet, utan ännu 

åtminstone för åren 1884—1885 bevilja bolaget både utskänknings- och utminuteringsrätt. 

Utskottet har väl funnit bolagets bedrifvande af utminuteringsrörelsen hafva va- 

rit sådant att några berättigade intressen derigenom icke blifvit åsidosatta och antagligt 

är att bolaget äfven under den följande tiden skall behörigen handhafva densamma. På 

grund häraf har utskottet äfven ansett skäl för Stadsfullmäktige förefinnas att, med bi- 

fall i allo till bolagets anhållan, åt detsamma öfverlåta all bränvinsutminutering i staden. 

Men emedan det enligt gällande bränvinsförordning åligger Stadsfullmäktige att i hvarje 

enskildt fall ingå i pröfning af inkommen ansökan om utskänknings- eller utminuterings- 

rätt, samt Stadsfullmäktige enligt utskottets tanke sålunda ej genom ett en gång för 

alla fattadt beslut kunna betaga sig möjligheten att pröfva dessa ansökningar, så före- 

slår utskottet: 

En reservation bifogas. 

att Stadsfullmäktige, med afseende å det nyssanförda, ville, 

så vidt på dem ankommer, på förut föreskrifna vilkor medgifva 

utskänkningsaktiebolaget både utskänknings- och utminuteringsrätt 

för åren 1884—1885, dock icke med andras uteslutande. 

Helsingfors i December 1883. 

And. Joh. Malmgren. Henr. Borenius. J. G. Sohiman. 

(frånvarande vid justeringen). 

Magnus Gadd.

Tabeller.

12 

Antalet och läget af UtskankiiingsMagets 

IJteluliikiiiiigsstiU len: 

1873: Slutet af Juni—Slutet af Juli 3 Mikael s g. 17 Töl ) Utanf. Tavasttull 

Slutet af Juli—Medlet af Oktober 7 d:o d:o d:o 

Medlet af Ok!.—Bl December 8 u:o d:o d:o 

1874: i Januari—Juni 8 d: o d:o d:o 

Juni-—sista September . . . 9 d:o d:o d:o 

1 Oktober—31 December . 8 d:o — d:o 

1875: 1 Januari—31 December . 9 d:o Wladimirg. 45 d:o 

1876: 1 Januari—1 Juni . . . . 9 d:o d:o d:o 

1 Juni—1 December. 8 d:o d:o ii 4 d:o 

1 December—31 December 9 d:o (1:0 d:o 

1877: 1 Januari—1 Juni . . . . 9 d:o d:o d:o 

I Juni —31 December 9 Berggal au 1 1 d:o d:o 

1878: 1 Januari—31 December . 9 d:o d:o cl:o 

1S79: 1 Januari — 1 Juni 9 d:o d:o d:o 

1 Juni —31 December . 8 d:o d:o d:o 

1880: 1 Januari—1 Juni . . . . 8 d:o d:o 

d:o 

i Juni—31 December 6 d:o 

1881 : l Januari—Juli () d:o 

Juli 31 December . . . . 6 Vilbelmsg. 6 

188-2: 1 Januari—Juni 6 d:o 

Juni -31 December . 7 d:o Lilla Broholmen 

1876: Utmtiiuteringsstlillen: 

i Januari—15 Januari . 4 Berggatau 1 1 Wladimirg. 43 

15 Januari - slutet af Januari 5 Elisabelsg. 17 d:o d:o 

Slutet af Jan, - 1 Juni . 6 d:o d:o d:o 

1 Juni - 3 i December 6 d:o d:o 10 Andreaeg. 15 

1877: 1 J a 11 u a i i—31 D ece m be r . 6 d:o d:o d:o 

1878: 1 Januari—1 Juni . . . 6 d:o d:o d:o 

1 Juni—31 December : 6 d:o d:o d:o 

1879: 1 Januari — 1 Juni . 6 d:o d:o d:o 

1 Juni—31 December 7 d:o d:o d:o 

1 880: l Januari—Juni 7 d:o d:o d:o 

1 Juni- December . . . . 6 d:o 15 d:o d:o 

1881 : i Januari 31 December 6 d:o d:o d:o 

188'2: i Januari—31 December . 6 d:o d:o d;o

salustållen under åren 1873—1882. 

Skarpsky t teg. 13 Rödbergsg. 15 Nylandsg. 36 Eriksgatan 28 

d:o d:o d:o d:o Bembardsg, .5 

d:o d:o d:o d:o d:o 

J3 

Tabell A. 

d:o d:o d:o d:o 19 d:o St. Robertsg. 6 

d:o d:o d:o d:o d:o d:o 



d:o Sjöniansg. 1 6 d:o — d:o d:o 

d:o d:o d:o Sörnäs d:o d:o 



d:o 14 d:o d:o d:o d:o d:o 


d:o d:o d:o — d:o d:o 

d:o St. Roberts g. 5 d:o Fredriksg. 34 Fabiansg. 5 






Bangatan 33 Trekanten 3 

d:o d:o 

d:o d:o Fabiansg. 10 

d:o d:o d:ö 

d:o d:o d:o 

d:o d:o d:o 

d:o L. Robertsg 13. d:o 

d:o d:o d:o 

Fredriksg. 25 d:o d:o Kaserng. 44. 

d:o d:o d:o d:o 



d:o d:o d:o d:o

14 

U t skänk n in g: Renadt bränvin . 

Sockradt bränvin 

Ö1 . . 

Ö1 . . 

Ö1 . . 

Punsch 

Konjak 

Yi n . . 

Porter 

Utskän k n i n g s b o - 

Knr 

Knr . . . . . . 

Summa bränvin 

Korgar (helbuteljer) 

Knr 

Knr 

„ (halfbut.) 

Knr . 

Knr 

Halfbuteljer . . . 

Utminutering: Renadt bränvin Knr — 

5,366 

3,415 

Kryddadt bränvin Knr — 

Tiofaldigt renadt bränvin Knr — 

Fahlu, dubbel pomerans och kummin . . . . Knr — 

Enkel pommerans och kummin Knr — 

Kungsbränvin Knr — 

Sprit Knr — 

462£ 

181 

Summa bränvin och sprit Knr — 

Likör Knr —

a g e t s afsättning, 

15 

Bilaga В. 

1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880 1881 1882 

| 13,615 

8,134 

540 

1 6,079 

4,881 

345 

4,808 

636 

4,439 

510 

5,423 

447 

j 6,979 | 7,508 

13,615 8,674 6,079 5,226 5,444 4,949 5,870 6,979 7,508 

12,300 12,269 17,003 15,494 15,586 10,125 8,739 8,026 6,852 

— 185 260 360 928 699 751 903 986 

— — — — — — 690 90 — 

225 162 — - 113 82 40 31 27 25 

— — — 239 137 107 93 88 90 

— — — 105 64 43 35 31 21 

— 

— 

— — - — 275 — — — 

— — 151,335 147,290 143,280 130,860 125,810 117,210 

— — — — 10,615 10,035 10,9121 8,880 

. 

159,054^ 

6,477-| 5,380 

2,585 1,515 1,235 — 

— — 10,135 7,710 — — — — 

— — 850 850 800 1,000 — — 

— — — 900 920 990 1,040 1,180 1,185 

— — 159,0541 169,697^ 162,150 158,270 144,450 139,1371 127,275 

— — 

— — — 20 5 — —

16 

Byggnadsfondon (Marias asyl) 

Sammandrag' at fördelningen af Helsingfors Utskänknings 

Folkbiblioteket. 

Realskolan. 

Folk- oeli Småbarnsskolorra. 

Pensions-kassor. 

Konstflitföreningren. 

Diverse inrättningar. 

Folkbankens organisation . 

Jernvägsarbetarnes nykterhetsförening 

Gardesbataljonens soldatbibliotek 

Frivilliga brandkårens bibliotek 

Hushållsskolan . . . . 

Barnkrubban vid Fredriksgatan 

d.o i Brunnsparken 

Populära föredragen 

Typografernes musikförening 

Folkskolesyföreningen 

Alkärrs trädgårdsskola 

Folkkonserter . . . . 

Anstalt för vanvårdade barn 

Nylands bataljons soldatbibliotek . 

Fruntimmersföreningen (för barnhem) , . . . 

Arbetsinrättningen 

Arbetsskolan i Antipoffska huset 

Skyddsanstalt för värnlösa flickor 

Dividend till aktionärer 

.Reservfonden . . . . 

Oclisponerad vinst. . . 

år 1873 år 1874 

3mfi •fiL Smf p. 

Netto vinst 9,608 45 30,714 13 

— — 

— — 

3,825 78 

— 

— 

800 — 

3,000 

1,200 — 

2,000 

2,000 

— 

— — — — 

| | i | I S I 1 ! 1 i 1 1 1 1 1 i l I I 1 1 

CO 00 ^ 

80 

89 

98 

3,000 

604 

589 

17,519 

80 

43 

90; 

Summa 9,608 45 30,714 13 

1 i l 1

aktiebolags netto vinst under åren 1873—1882. 

år 1875 

9mf JiL 

år 1876 

år 1877 

Smf Jti. 9mfi yu. 

år 1878 

Smf yu. 

år 1879 

fL 

1880 år 1881 åi 1882 

Smf. p. 

17 

Tabell C. 

Summa 

35,404 75 94,968 44 96,174 85 79,804 80 69,826 51 61,800 92 51,189 33 58,997 32 588,489 

2,000 

2.000 

1,920 

492 

2,000 

590 

722 

25,679 

23 

61,405 29 

4,000 

1,920 

4,000 

1,000 

55,100 

4,000 

2,320 

2,000 

4,000 

1,000 

2,000 

10,000 

10,000 

24 50,000 

479 80 

20,000 

909 98 

45,000 22,061 55 

2,420 3,220 2,420 2,540 

3,000 

1,000 

1,000 

2,000 

1,700 

3,000 

1,000 

1,000 

2,000 

700 

185 

400 200 200 300 

400 

1,800 

1,633 

18,224 

1,800 

1,910 

1,843 

5,000 

2,000 

2,000 

200 

1,500 

1,800 

1,499 

4,005 

10,000 

300 

1,000 

1,200 

2,000 

20,000 

1,800 

1,396 53 

1,500 

500 

500 

600 

500 

1,000 

1,800 

1,113 

6,867 

1,500 

500 

500 

3,000 

500 

5,000 

2,000 

3,000 

300 

2,500 

1,000 

2,000 

1,000 

1,000 

1,800 

987 78 

3,000 

4,140 

4,000 

2,000 

2,000 

2,000 

1,500 

500 

600 

500 

500 

15,000 

5,000 

1,000 

500 

500 

2,000 

500 

3,000 

500 

3,000 

1,800 

1,143 

4,313 

Smf 

253,567 

4,189 

3,000 

13,000 

25,925 

2,000 

23,000 

9,000 

7,000 

2,000 

14,492 

10,000 

9,900 

2,000 

185 

1,600 

600 

1,400 

500 

35,000 

4,000 

8,000 

2,000 

1,400 

1,000 

3,500 

500 

1,200 

7,500 

20,000 

1,500 

2 000 

4l000 

500 

4,000 

14,094 

11,116 

83,819 

35,404 75 94,968 44 96,174 85 79,804 80 69,826 51 61,800 92 51,189 33 58,997 32 588,489 50 

78 

23

18 

Reservation. 

Emedan jag icke kunnat biträda utskottets åsigt om ändamålsenligheten af att 

lemna Utskänknings-aktiebolaget i Helsingfors rättighet att hafva åtta minutförsälj- 

ningsbutiker i sin hand, ber jag här få framhålla de skäl, som hindrat mig att sälla 

mig till pluralitetens åsigt i saken. 

Vid minuthandeln med starka spritdrycker har det städse visat sig att kon- 

sumtionen tilltagit då försäljningsställenas antal varit flera än det nödvändiga be- 

hofvet kraft (se Tab. I). 1 qvantiteter om 1 /4 kanna har minuthandeln hos 

oss alltid afsatt största delen af varan (se Tab. Ill) och detta hofvudsakligen 

till arbetare, hvilkas tillgångar sällan medgifva uppköp i större qvantiteter. Köp- 

männen i städerna hade allt sedan början af detta århundrade haft rättighet att drifva 

minuthandel med utländska spritdrycker, som viner, kognak, rom, arrak m. fl., h var- 

för sådana af dem allmänt importerades till landet. Under nödåren nedgick denna 

import något, men utgjorde likväl 1867 circa 134,000 kannor. Härefter steg impor- 

ten af dessa bran viner år för år tills den 1875 uppnådde sitt maximum. Den upp- 

gick då till nära 323,000 kannor. Sedan 1878 års förordning fråntagit handlande rätt 

att i minut sälja mindre än fem kannor, såframt han ej utverkat sig kommunalmyn- 

digheternas medgifvande att sälja i mindre partier ända till 1 /4 kanna, fingo endast 

få handlande rättighet att sälja färgade bränviner till qvantiteter af en buteljs rymd. 

Med de härigenom minskade utminuterings-ställenas antal aftog äfven konsumtio- 

nen. Importen af färgade bränviner nedgick genast betydligt (se Tab. I). Året 

derpå (1879) utgjorde den endast 149,782 kannor. Nära till hands ligger den förmo- 

dan att konsumtionen af det inhemska färglösa bränvinet skulle tilltagit i samma 

mån, som det färgade aftog genom köpmaniia-iitminuteringsställenas minskning i stä- 

derna. Så var likväl icke fallet (se Tab. I). Från och med 1874 hade brän- 

vinstillverkningen i landet under fem års tid betydligt öfverstigit 4,000,000 kannor. 

År 1879 var den blott 3,101,141 och 1880 endast 2,894,938 kannor, allt af normal- 

styrka i ett förhållande, som bland annat tyder uppå att en stor del af den tidigare 

tillverkade större qvantiteten utminuterats i handelsbutikerna färgad under falskt namn 

och mer än annat befordrat superiet i landet. Fördelad på befolkningen utgjorde 

den under tidsperioden 1873—1878 i landet tillverkade qvantiteten bränvin jemte det 

till landet importerade utländska bränvinet (konjak, arrak & rom) tillsamman i me- 

deltal per år 2,26 kannor å h värj e innevånare i landet Sedan endast ett fåtal köp- 

män kunde utminutera färgadt bränvin buteljtals, nedgick denna qvantitet plötsligt

till 1,60 år 1879 och 1,26 år 1880 eller i medeltal för denna 2-års period till 1,43 

per år, det vackraste resultat något folk i Europa under långa tider kunnat upp- 

visa (se Tal). I). En lagstiftning som sträfvade till att göra minuthandeln med så- 

väl färgade, som ofärgade in- och utländska bränviner till en detaljhandel, dem stads- 

kommunerna utan alla biintressen skulle öfvervaka, vara med om att bevilja och kunna 

minska efter behof, hade åstadkommit detta goda resultat. Superiet var nu faktiskt en 

tredjedel mindre i landet än det blott två år tidigare varit. Mången halfstopsflaska 

afsedd för bränvin blef nu utbytt mot ölbuteljen, som med sitt oskadliga innehåll, 

öfverallt beqvämt och hastigt kunde erhållas. Sådant var det allmänna tillståndet i 

landet beträffande bränvinshandeln och konsumtionen under perioden 1878—1880. Un- 

der tider, då rubbningar i arbetarebefolkningens konsumtion af spritvaror af en eller 

annan anledning uppstå, afspegla sig förhållandet i kroglifvet ofta på ett sätt, som 

lätt kan gifva ett fullkomligt origtigt begrepp om rådande förhållanden beträffande 

bränvinskonsumtionen. Denna korta ticl, då landet kunde fröjda sig öfver en jem- 

förelsevis ringa bränvinskonsumtion, ökades krogarnes antal i städerna — och detta 

icke minst i Helsingfors — i betydande grad. Efter det utskänkningsskatten 1876 

utgjort 14,131 mark och 1877 13,461 mark, steg den hastigt, då bränvinskonsumtio- 

nen minskades, 1878 till 21,171 mark, 1879 till 26,342 mark och 1880 till 25,922 

mark (se Tab. II). Måhända fick en eller par små supar förtärda på krogen ersätta 

hela flaskan, förr njuten i hemmet eller på arbetsstället. 

Efter år 1880 inträdde en märkbar förändring i stadskommunernas sätt att 

tillämpa 1878 års förordningar (se Tab» I). Åt flera köpmän än nödigt var till- 

erkändes utminuteringsrätt, ja i en del kommuner fingo alla — för rättvisans skuld 

alla —- sådan rättighet. I småstäderna bländades man af de stora förtjenster Ut- 

skänkningsbolaget i Helsingfors gjort åren 1876 och 1877 och dagens lösen blef 

bildandet af utskänkningsbolag på monopolets slippriga grund. Härmed var la- 

gens sträfvan att aflägsna alla, kommunala biintressen tillintetgjord och bränvins- 

supandet åter i tilltagande. Men vi nödgas för att ej blifva mer än tillbörligt vid- 

lyftiga, förbigå dessa förhållanden, ty med det vi här anfört hafva vi endast önskat 

framhålla: 

l:o att sådan handel med bränviner, färgade eller ofärgade, som förmedlas 

genom utminutering ända ned till en buteljs rymd i vida högre grad och hastigare 

än annan bränvinshandel befordrar bränvinskonsumtionen samt leder superiet från 

krogen till hemmet; 

2:o att, såframt man sträfvar för motverkandet af dryckenskapslasten, det 

är en tvingande nödvändighet att inskränka utskänkningsställenas antal till det min- 

sta för orten nödvändiga; 

3:o att ett å två år är en tillräcklig lång tid för att framkalla betydande 

förändriugar i bränvinskonsumtionen när minutförsäljningen, såsom hos oss lyckligt- 

vis är fallet, endast utöfvas i städerna. 

19

20 

4:o att man af ett tillfälligt större kroglit under ett eller par år icke 

kan draga några säkra slutsatser rörande bränvinskonsumtionen. Endast då kro- 

garne, såsom hos oss före 1864 var fallet, äfven äro ntminuteringsställen, blifva de 

lika farliga för spridandet af superiet som hvarje annan utminutering är det. 

Utskottet föreslår att Stadsfullmäktige ville förorda, det Utskänkningsaktie- 

bolaget i Helsingfors måtte erhålla rättighet att utminutera färglöst bränviu ända till 

en fjerdedels kanna och få utöfva denna rättighet å åtta särskilda ställen i staden, un- 

der den längsta tid lagen tillåter beviljandet af dylika rättigheter. Utskänkningsbo- 

laget har emellertid, under sin mångåriga verksamhet på detta område, kommit till 

den erfarenhet att endast sex sådana utskänkningsställen äro för orten fullt tillräck- 

liga. Om bolaget, oaktadt blott sex ställen behöfvas, tillätes hålla ända till åtta, bar 

det dermed erhållit en förmån som utestänger alla andra. Det kan icke gerna förut- 

sättas att Stadsfullmäktige, som redan lemnat rättighet till tvenne ställen flera än be- 

höfvas, skulle ytterligare förorda beviljandet af än flera sådana utminuteringar, då 

erfarenheten visat att sådant förfarande leder till en ökad bränvinskonsumtion. Skulle 

utskottets förslag godkännas, blefve utminuteringen derför faktiskt fortfarande ett mo- 

nopol för utskänkningsbolaget. Som monopolen alltid visat sig ytterst farliga och 

derjemte lemnat efter sig en mängd skadliga följder, desto svårare ju längre mono- 

polet fått fortbestå, kan jag ej annat än hysa den största tvekan om det berättigade 

i en sådan åtgärd. Det kan väl löna mödan att efterse hurudana resultaten varit af 

våra tidigare bränvinsmonopol. 

Gustaf I:s monopol af år 1531 för apotekare att ensamme importera bränvin 

mot hög tullafgift stegrade bränvinspriset öfver höfvän och blef under de 60 år mo- 

nopolet var gällande det kraftigaste skydd och den verksammaste uppmuntran för in- 

hemsk bränvinsindustri samt spridde bränvinstillverkningskonsten ned till folkets 

djupaste leder. När monopolet 1591 upphäfdes, var rikets befolkning en bränvins- 

brännande nation, bränvinet en allmän folkdryck och folket vant att förtära ett dåligt^ 

ohelsosamt, illa beredt inhemskt husbehofsbränvin. Carl X försökte motverka dryc- 

kenskapen genom att höja priset för konsumenter. Han gaf krögare privilegier uppå 

att uteslutande få sälja bränvin mot erläggandet af tapperianaccis till kronan: en kon- 

sumtionsskatt, som från 1655 skulle drabba hvarje i riket försåld kanna bränvin. 

Detta monopol framkallade och närde ett allmänt lönkrögeri öfver hela riket Ef- 

ter en inträffad missvext som framkallat dyr tid och minskad pengingetillgång för- 

bigick enhvar de dyrare skattekrögarene och köpte sitt bränvin i lön. Anmärk- 

ningsvärdt är att tapperianaccisen upphäfdes 1770 i anledning af städernas begäran 

derom. Carl XII ville förqväfva bränvinsdrinkandet genom att förtaga enhvar rät- 

tighet att bränna och sälja bränvin. Efter att ha utfärdat ett förbud i sådan anda 

privilegierade han 1699 bryggareskrået i städerna till uteslutande rättighet att till- 

verka och sälja bränvin. Följden blef en allmän lönbränning, hvilken, snart sagt, 

bedrefs af enhvar landsbo, som hade tillgång till säd. Lönbränningen i förening 

med det från föregående monopol allmänt blefna lönkrögeriet, gjorde snart mono-

polet värdelöst och föranledde dess återkallande tio år senare. Statskassans stän- 

digt stigande behof föranledde Gnstaf III att monopolisera bränvinsindustrin för sta- 

tens räkning. Han förklarade 1775 bränvinsindustrin för ett kronans „regale". Kro- 

nan, som ensam tillverkare af varan, kunde reglera prisen, hindra skadlig öfverpro- 

duktion, till landets båtnad reglera krogrörelsen och under det allt detta goda utför- 

des skulle statskassan fyllas öfver bräddarne, riket blifva lyckliggjort, arbetarens 

och jordbrukets tyngande skatter nedgå, ja till och med vetenskap och skön konst 

kunna rikligen understödjas och befrämjas. Under början af monopolets tid inström- 

made stora summor till statskassan. I Finland funnos då 11 kronobrännerier, hvilka 

tillverkade 1,014,000 kannor om året. Efterhand begynte röken från lötibrännarens 

pannor virfla i våra djupa skogar. Lönkrögaren räckte lönbrännaren handen och 

ett nytt ondt tillkom derjemte: lurendrejeriet blef hela skärgårdsbyars uteslutande 

näringsfång. Dryckenskapslasten spred sig på ett sätt, som hotade att göra slut på 

hela nationen som ett laglydigt idogt folk och sänkte tusental familjer i ekonomiskt 

elände. Bildades och obildades känsla och fosterlandskärlek reste sig mot monopo- 

let, och då detta slutligen icke ens gaf statskassan någon behållning, npphäfdes 

det 1787. 

Erfarenheten från dessa monopol tala, enligt min öfvertygelse, högt mot vi- 

dare experiment med sådana. Med intet af dessa monopol har det eftersträfvade må- 

let uppnåtts. Men väl hafva de alla alstrat för landet olyckliga förhållanden, hvilka 

förorsakat allehanda undantagsstadganden, för att motverka följderna af desamma. 

Dryckenskapslastens frö hafva de burit inom sig och som agnar för vinden har detta 

frö flugit ut bland den allmänhet som monopolet skulle lyckliggöra. Efter att någon 

tid ha varit fördelaktigt för sina innehafvare, halva de efterhand till och med blifvit 

en börda äfven för dessa. 

Enär samma orsaker pläga framkalla samma följder är det sannolikt att i 

händelse det monopol utskänkningsaktiebolaget härintills faktiskt innehaft fortfarande 

skulle uppehållas, det inom längre eller kortare tid skall gå samma öde tillmötes 

som drabbat alla tidigare bränvinsmonopol: det skall uppsluka sig sjelft. Bolagets 

böcker förneka icke att något sådant kan väntas. Monopolet har bolaget innehaft 

sedan början af 1876 och hade de första åren att konkurrera med den då förtiden så 

allmänna köpmmana-utminuteringen om ända till 1 /4 kanna färgadt bränvin. Under 

denna allmänna konkurrens med en massa lagliga utminuteringsställen af färgade 

bränviner gjorde bolaget sina största behållningar år 1876 med 94,968 och år 1877, 

med 96,174 mark. Redan året derpå visade sig ett betydligt nedgående i inkomster, 

hviket sedan dess år efter år fortgått så att bolagets behållning 1881 endast var 51,189 

mark. Om detta nedgående ej vore en ren naturlig följd af monopolets verkningar, 

blefve förhållandet, enligt min öfvertygelse, rent af oförklarligt, emedan bolaget ge- 

nom 1878 års förordning befriades från största antalet af de konkurrenter, som ut- 

minuterade bränvin färgadt ända till 1 /4 kanna och bolaget sedan dess fortfarande 

lika ostördt som förut fått sälja sina monopoliserade bränviner. Ännu oförklarligare 

21

22 

blefve detta nedgående i omsättningen om härtill lägges det faktiska förhållandet att 

derunder bränvinskonsumtionen i hög grad tilltog — utan tvifvel icke minst i Helsing- 

fors.*; Huru starkt bränvinskonsumtionen tilltog under 1881 och 1882 kan man finna 

deraf, att förbrukningen i landet sistnämnde år var 1,595,284 kannor eller 62 (se 

Tab. II) procent större än 1880. Lika så tala en ökad import af dyra utländska 

bränviner, (kognak, arrak och rom) för en tilltagande konsumtion öfver hela landet 

och visa bland annat att Helsingfors stad ingalunda var den ort, som ifråga om brän- 

vinskonsumtion stått efter det öfriga landet. Till denna Helsingfors stad importera- 

des under 1878 och 1879 i medeltal per år genom stadens tullkammare circa 42,783 

kannor, men under åren 1881 och 1882 deremot cirka 54,335 kannor i medeltal per 

år, beräknadt till 50 procent styrka d. ä. en tillökning af 27 procent. Den tillta- 

gande konsumtionen förnekas ej heller af bolagets då redan aftynande utskänknings- 

rörelse, ehuru den monopoliserade utminuteringen blef deraf oberörd. Under år 1879 hade 

bolaget genom små supar utskänkt 4,949 k:r bränvin, men år 1881 utskänktes deremot 6,979 

k:r och ar 1882 icke mindre än 7,508 k:r. Härvid måste man vidare taga i betraktande att 

den tilltagande konsumtionen af spritdrycker i främsta rummet gälde bränviner. Under 

det bränvinskonsumtionen i bolagets utskänkningsställeii tilltog, nedgick förtäringen af 

mildare drycker såsom punsch och vin till ett minimum och likaså aftog ölkonsum- 

tionen i förvånansvärd skala. År 1876 utskänkte bolaget 6,079 kannor bränvin och 

17,133 korgar öl, år 1882 var bolagets utskänkning deremot 7,508 kannor bränvin 

och blott 7,345 korgar öl. En ökad konsumtion hade bort visa sig i bolagets utrni- 

nuteringsrörelse, liksom den visade sig öfver allt annorstädes, såframt denna affär 

icke genom monopolet redan gjort sig omöjlig. Med bolagets utminuteringsrörelse 

förhöll det sig emellertid sålunda att bolaget, sedan clet år 1877 utminuterat 169,897 k:r 

bränvin, 1881 kunde omsätta endast 139,137 och år 1882 icke mer än 127,275 kan- 

nor. Man förestälde sig att bolaget med monopolet skulle kunna dominera brän- 

vinshandeln i staden i sedlighetens intresse. Nu visar det sig att bolaget saknar för- 

måga dertill och att det under en betydligt ökad konsumtion icke ens kunnat qvar- 

hålla en betydlig del af de kunder det engång redan haft. Om bränvinsminutför- 

säljningar, der varan tappas på buteljer åt köpare, i allmänhet icke kan verka nå- 

got synnerligt i nykterhetens och sedlighetens intresse, blifver detta än mindre fallet 

med sådana utminuteringar dem största delen af konsumenterna förbigå. 

Alldenstund den qvantitet bränvin bolaget utminuterar icke gerna kan utgöra 

*) Utskottet har framlagt en tabell^hvaraf framgår att förbrytelserna mot bränvinsförfattningarne 

(•—— olaga försäljningar) tcê äroîâftagande i Helsingfors stad. Deremot skulle fylleribrotten, enligt 

tabellen, under de sednare åren märkbart aftagit i denna stad. Huruvida detta härrör af minskad 

bränvinskonsumtion i/^Helsingfors torde deremot fortfarande vara högst tvifvelaktigt. Beifrandet 

af dylika brott är. vanligen under olika tider mycket olika och dessa brott falla icke altid 

ika skarpt i ögonen. Ett icke ringa antal ;landsbor blifva bland andra under goda år ofta hemfallna 

åt dylika förseelser, under stadsresor och då dryckenskapen faktiskt aftager på landet verkar sådant 

aftagande på slika företeelser i staden.

mer än en tredjedel af de alla olika bränviner, som utminuteras i Helsingfors, vore det 

af intresse att känna livad slags folk det är, som företrädesvis utgöra bolagets kun- 

der. Som direkta uppgifter härå ej finnes att tillgå vill jag här anföra de antydnin- 

gar man om denna sak finner i bolagets böcker. Ar 1877 utminuterade bolaget 

18,362 kannor finare bränviner. Härefter nedgick afsättningen å dessa något dyrare 

bränviner och år 1882 var det icke möjligt för bolaget att bland sina kunder för- 

yttra mer än 8,880 kannor bättre bränviner. Hela den öiriga qvantiteten af årets ut- 

minutering 118,395 kannor utgjordes af det billigaste bränvinet jemte en mindre 

qvantitet sprit. Förhållandet tyder uppå — hvartill jemväl egen iakttagelse under 

en längre tid ledt mig — att den monopoliserade utminuteringens hufvudsakliga 

kunder utgöras af från hand till mund lefvande fattiga arbetare, hvilkas ringa dag- 

liga penningetillgång tvinga dem att hos bolaget köpa en fjerdedels kanna för ett 

vida högre pris än de arbetare behöiva betala, som ensamme eller flere tillsamman, 

kunna köpa i partier om fem kannor annorstädes. För mig ter det sig, som mono- 

polet skulle hålla på att nedsjunka — om det redan icke gjort det — till ett mono- 

pol, som hufvudsakligen drabbar den fattigaste delen af arbetareklassen och till be- 

tydande del suger sin must från de hem der dryckenskap och elände redan fått in- 

steg och der föga hopp om återgång mer finnes. 

Bland de kraftigaste medel för hämmandet af dryckenskapslasten har brän- 

vinets fördyrande visat sig vara, om detta kan åstadkommas på ett sätt som gör 

bränvinet lika dyrt för alla återförsäljare. Måste lönlörsäljaren köpa sitt bränvin 

lika dyrt, som den lagliga återförsäljaren, kan han med sin vida ringare omsättning 

icke med fördel drifva sitt förehafvande. I de flesta nyare bränvinslagstiftningar 

har man försökt åstadkomma ett dyrt bränvin och ett lika pris genom att å brän- 

vinstillverkningen sätta den högsta skatt, som varit möjligt, utan att lurendrejeriet 

af skattens storlek i någon betydande grad skulle uppmuntras. Som alla andra skat- 

ter visat sig egnade att, vare sig vid legal eller illegal handel, framkalla olika pri- 

ser å samma vara, hvilket förhållande åter alltid befordrat dryckenskapslasten, hai- 

man efter hand i de flesta länder afskaffat alla andra skatter än den direkta till- 

verkningsskatten. Carl X:s och Carl XlLs lagstiftningar hafva äfven lärt oss hvilka 

följderna blifvit af åtgärder egnade att göra det på legal väg sålda bränvinet betyd- 

ligt dyrare än det som kunde köpas på illegal väg. Vår gällande bränvins-lagstiftning 

erkänner äfven blott en direkt skatt å bränvinstillverkningen och förbjuder kommu- 

nerna några inkomster å bränvinshandeln. Utskänkningsaktiebolaget i Helsing- 

fors har funnit sin fördel^vid att taga sina varor från spritlabrikanterna i Helsing- 

fors och varan har tagits af dessa ungefär i samma proportion, som de enhvar till- 

verka deraf, Skulle alla stadens utskänkare, hvaraf öfver ett hälft hundrade torde 

finnas, värdshusvärdar, femkans försäljare, köpmannautminuteringar, lönkrögare 

m. fl., hvilka tillsammans utan tvifvel afyttra dubbelt mer än bolaget, uteslutande 

tagit allt sitt bränvin af dessa stadens destillatörer, hade möjligen ett lika högt pris 

för alla stadens bränvins-återförsäljare kunnat uppkomma. Men alla här uppräk- 

23

24 

nade återförsäljare hafva deremot funnit sin fördel i att taga varan derifrån de kun- 

nat få den billigare. Sålunda hafva stora qvantiteter bränviner strömmat till staden 

från landsorten i färgad och ofärgad form och tvenne olika priser å samma vara 

derigenom framkallats. Prisskilnaden har ytterligare ökats genom monopolinnehaf- 

vårens sträfvan efter bolagsvinst till för handeln främmande ändamål. 

Den daglönade kroppsarbetaren påverkas städse mer än andra af den min- 

sta prisstegring å hans dagliga konsumtionsartiklar, stegringen må gälla hvilken 

som helst af dessa. Han måste derför städse söka dessa till minsta möjliga pris 

och kan af denna anledning -icke alltid så noga väga emellan varans bättre eller 

sämre qvalitet. Historien om Gustaf I:s bränvinsmonopol visar huru ett helt folk lärde 

sig konsumera ett illa smakande och luktande sämre bränvin derigenom att detta 

kunde köpas billigare än det bättre, tulldragande utländska. Här föreligger ett lik- 

nande fall. Under det utskänkningsaktiebolaget tager för ett balfstop af sitt billi- 

gaste d. ä. renade bränvin 95 p:i och för öfriga sorter kryddade m. fl. 1 mark och 

1 mark 25 p:i, säljas i butiker, sotn hafva utminuteringsrätt, rom för 80 p:i halfsto- 

pet. Bränvinet har färgats för att vinna afsättning genom de utminuteringar, som 

sälja färgade bränviner och har genom färgningen icke bort blifva billigare. Färg- 

ämnet utgör ofta brändt socker och deraf försämras ej bränvinet. Arbetaren erhål- 

ler i denna vara allt hvad han i de flesta fall begär af bränvinet tiil ett pris af 60 

o p:i billigare per kanna. Inhemskt bränvin, färgadt och försatt med något extrakt 

liknande kognakens arom, kan numera köpas för 25 procent billigare pris än bolagets 

kryddade bränviner. Faran af att det lattiga arbetsfolket vänjer sig vid att före- 

draga färgade bränviner, ligger väl egentligen deri, att dessa, okontrollerade som de 

äro, lätt kunna försättas med extrakter, som gifva dem en för känseln skenbar större 

styrka och kunna vara för helsan skadliga. Men äfven den omständigheten afy 

antalet af utminuterings-ställen, som sälja färgadt bränvin, plägar vara större än af 

dem som under sträng kontroll utminutera den färglösa varan, gör att de förra lättare 

sprida omkring sig dryckenskapslasten. En allmän vana att förtära färgade brän- 

viner är derför skadligare, än dylik vana att begagna färglösa.*) Att handeln med 

denna s. k. ^80 pennis rom" är ganska stor och i tilltagande här i staden, fram- 

gick bland annat af en diskussion, som nyligen hölls i nykterhetssällskapet Eos, 

der man enades om att 80 pennis rommen mer än annan bränvinshandel befordrar 

*) Utskänkningsbolaget i Tavastehus stad har på konkurrensens väg sökt motverka försäljning 

af «80 pennis rom» genom att sälja godt, renad t, färglöst bränvin till rombrän vinets pris eller 

80 penni för V4 kanna. Verkan deraf framgår af det förhållande att bolaget, som år 1881 utminuterade 

13,467 kannor renad, färglös vara, år 1882 deremot utminuterade dylik vara till ett belopp af 

29,480 kannor. Faktiskt är äfven att icke mindre än 5 stycken eller cirka tredjedelen af de köpmän 

som voro berättigade att utminutera färgade bränviner ned till kanna och deraf, dels direkt dels 

indirekte, drogo en betydande del af sin årsvinst, nödgats under loppet af 1882 och innevarande år 

antingen upphöra med sin handel eller ackordera med sina kreditorer. Utskänkningsbolaget i Tavastehus 

är icke berättigadt att hålla mer än en enda utminuteringslokal.

dryckenskapslasten i staden. Sällskapet Eos, kvars medlemmar företrädesvis utgö- 

ras af män, som stå stadens arbetarebefolkning närmast och delvis äfven af arbe- 

tare, torde vara den kompetentaste domare i dessa förhållanden här i staden. Om 

det är säkert att de lägre prisen å den färgade varan kraftigt befordrar handeln 

med denna vara, så är det än säkrare att intet befordrar lönkrögeriet och lönför- 

säljningen mer än det förhållande att lönkrögaren med förtjenst kan sälja färglöst 

bränvin billigare än den lagliga försäljaren af varan. I hvilken utsträckning lön- 

försäljningen här i staden bedrifves är väl svårt att afgöra, men icke tyckes denna 

vara så liten, att döma af det stora antal lönkrögare, som fäldes under den tid ut- 

skänkningsbolaget hade egen fiskal. Endast frånvaron af legal konkurrens vid den 

färglösa bränvinshandeln kan gifva en tillfredsställande förklaring öfver köpmännens 

förmåga att sälja färgade bränviner billigare än färglöst säljes i staden och att lön- 

krögaren kan förtjena å sin olaga affär. 

Så välmenande än utskänkningsbolagets i Helsingfors sträfvanden varit såväl 

för bränvinshandelns ordnande, som för ortens intressen, har det, genom de 8 utmi- 

nuterings-ställen det haft rättighet att hå^la, faktiskt haft ett monopol för utminute- 

ring af färglösa bränviner, hvilket monopol, såsom alla sådana, verkat skadligt, utan 

att bolaget kunnat uppställa något hinder deremot. Bolaget har mot sin önskan 

kommit att befordra lönkrögeriet och romförsäljningen i staden med dessas följder. 

Endast anförda följder af de rättigheter bolaget rörande utminuteringen innehaft, gör 

det nödvändigt att snart söka begränsa dessa och icke afvakta den tid då bolagets 

monopol hunnit tillintetgöra detsamma. Annat blefve förhållandet om bolaget utan 

alla för bränvinshandeln främmande ändamål, hvilka nu förtaga det all egenskap 

af handelsbolag och ställa det utom konkurrensens naturliga lagar, skulle arbeta 

för att hålla det skattdragande bränvinet till ett pris, som gjorde det omöjligt för 

lönkrögaren att existera och de färgade bränvinema att säljas billigare. Bolagets 

penningevinst blefve väl då mindre, men det skulle säkert i stället hafva tillfreds- 

ställelsen att i hög grad verka i nykterhetens intresse. Det skulle då icke, för pen- 

ningevinstens skuld, behöfva från de fattigaste arbetare draga en skatt, som de för- 

mögnare kunna undandraga sig. 

När man ser allt det goda, som kunnat uträttas med de vinster monopolet 

framdragit, måste man medgifva att våra fattiga bränvinssupande daglönare åstad- 

kommit storverk, dem utskänkningsbolagets stiftare i tiden icke kunnat drömma om 

— måhända då icke ens önskat. Krogiifvets reglerande i sedlighetens intresse var 

deras egentliga mål, icke någon vinst. Skulle vinst, ehuru icke eftersträfvad, upp- 

stå, ville man dermed göra någon annan god geming. Oaktadt allt det goda stadens 

bränvinsdrinkare visat sig kunna åstadkomma, är det likväl svårt att kunna gifva 

dem någon större aktning och tacksamhet för allt detta goda de dermed gjort, all- 

denstund sannolikt en stor del af bolagsvinsten utan monopolet dels stadnat i arbe- 

tarenes sparkassor, dels användts till barnens uppfostran eller familjens andra nö- 

diga behofver i ekonomiskt och andligt afseende.

26 

I stöd af hvad jag haft äran anföra hade jag, i händelse min röst lyckats 

göra sig hörd i utskottet, velat föreslå: 

l:o) att antalet af de utminuteringsställen för försäljning af 

färglösa bränviner, som under år 1884 skulle få finnas i staden, 

blefve bestämdt till högst sex stycken; 

2:o) att, för åstadkommandet af nödig konkurrens, högst tre af 

dessa sex utminuteringsställen kunna gifvas åt utskänkningsbolaget 

eller på en hand; 

3:o) att utminuteringsrättigheter nu skulle beviljas på blott ett års 

tid och derunder såvidt möjligt är införskaffas uppgifter å bränvins- 

handeln i staden, såväl den legala som demillegala, för att tjena 

till stöd vid bedömmandet, på hviika vilkor dylika rättigheter fram- 

deles lämpligast borde bortgifvas. 

Här har ett streck dragits för att under detta påpeka cle i närslutna bihang 

till reservationen fogade tabeller, hviika ansetts nödiga, såväl för att styrka åtskil- 

liga i reservationen framhållna förhållanden, som för att ytterligare tydliggöra arten 

af de fakta, som ligga till stöd för min, från utskottets afvikancle åsigt, samt mitt 

olika sätt att söka orsakerna till fluktuationerna i utakänkningsbolagets utminute- 

ringsrörelse. Jag har trott att förhållandena ej allenast böra ses sådana de gestalta 

sig inne hos bolaget och i dess utminuteringslokaler, utan derjemte böra jemföras 

med dylika förhållanden utom detsamma, äfven om dessa likartade förhållanden i 

något fall måste hemtas från andra länder. Bland andra orsaker har jemväl af denna 

orsak i bilagan intagits uppgiter rörande några förhållanden i Sverige, der åtskilliga 

stadskommuner väl icke beviljat utskänkningsbolagen något formligt monopol, men, 

med sorgfälligt undvikande af namnet, likväl tillerkändt dem rättigheter, med hviika 

de delvis faktiskt kunnat herska som m o n o p o 1 i n n e k a fv a r e ^ o c k framkalla följder lik- 

artade dem xiiui opolen åstadkomma. Blefve nu utskottets förslag antaget skulle för- 

hållandet, enligt min öfvertygelse, här blifva enahanda. Namnet monopol hade man 

väl lyckats undvika, men också intet annat af allt det onda, som medföljer och al- 

stras af ett dylikt monopol. 

Då jag biträdt utskottets åsigt beträffande utskänkningsbolagets bibehållande 

vid de rättigheter till krogrörelse bolaget begärt och senast innehaft, har detta skett 

i öfvertygelse om att denna krogrörelse — såsom den handhafts och derjemte icke 

på något sätt monopoliserad — är fullkomligt betydelselös, men ingalunda derför 

att jag skulle godkänna de motiver utskottet anfört som skäl för åtgärden. 

Magnus Gadd.

Biliang till reservationen. 

Emedan Sverige är det land, hvarifrån icke allenast idén om utskänknings- 

bolag flyttat öfver till oss, utan också dessa bolags sträfvande att monopolisera den 

lönande minuthandeln med bränviner — i syfte att tillskynda stadskommunerna för- 

delar — har sitt upphof, anhåller jag att flygtigt få vidröra nu rådande förhållanden 

vid bränvinshandeln i detta lands städer. Sverige har städse beträffande bränvins- 

lagstiftningen varit det olyckligaste land i Europa och intill sednaste tider har dryc- 

kenskapslasten der varit större än i något annat land. Derför har den svenska 

bränvinsfrågan under trenne århundraden varit en fortlöpande brännande fråga och 

är så fortfarande mer än annorstädes. Både jordbrukare och borgare hafva segt 

fasthållit vid sina sekelgamla rättigheter att få förtjena i bränvins industrin. De 

hafva endast kunnat förmås till små eftergifter i sender. Vetenskapens och indu- 

strins framsteg undergräfde efterhand jordbrukarens motstånd. Borgerskapet i stä- 

derna fortsätta kampen ännu den dag som är. 

Redan 1619 privilegierades alla städer, som ej voro for obetydliga dertill, 

att hålla stadskällare, hvaraf inkomsterna skulle falla till stadens „gemena kista". 

Efter 1622 fingo de dertill hafva och genom sina taxeringsman särskildt beskatta 

privilegierade krögare för försäljning af spritdrycker, undantagandes öl, hvarmed 

endast fattigt folk, som icke "något ärligt handtverk lärt hafva 00 skulle få kr öga. 

1738 utsträcktes rättigheten till att älven uppbära en viss afgift i veckan af "mång- 

lerskor", som sälja bränvin. Från 1718 har det varit städerna beviljad t att inrätta 

bränvinsbrännerier och utarrendera dessa till förmån för stadskassan. Huru bety- 

dande denna industri redan 1743 var för Sveriges städer synes bland annat deraf att 

krogarnes antal i Stockholm då uppgick ända till 100 stycken. Gustaf III heröf- 

vade visserligen under ett och ett hälft decennium städerna rättighet att tillverka 

bränvin, men han gaf borgarene ersättning i något som bättre var: de fingo rättig- 

bet att sig emellan bilda s. k. associationer. Dessa associationer voro icke annat 

än bränvins-utminuteringsbolag, som ensamme hade rättighet att destillera och för- 

ädla kronans råvara och utminutera detta bränvin i mindre qvantiteter och derjernte 

till högre pris än kronan sålde. Hvarje associerad hade rätt att hålla ända till 8 

försäljningsställen och från dessa skulle jemväl krögaren hemta sin vara. Huru 

det slutligen gick med monopolet är kändt Sedan kronomonopolet upphört åter- 

fingo de flesta städer sin bränvinstillverknings rättighet. De som det ej fingo, höllos 

på flerfaldiga sätt öfverhöfvan drygt skadeslösa derför. Härefter utkommo efterhand 

många förordningar, hvilka än beviljade än fråntogo vissa städer flere förmåner vid 

bränvinshandeln. Vi vilja här blott omnämna att städerna Stockholm, Göteborg, 

Carlskrona och Strömstad, der bränvinskonsumtionen var störst, städse voro gynnade 

27

28 

Men äfven Upsala, Gefle, Luleå och fästningen Sveaborg fingo af motsatt anledning 

1793 rättighet till bränvinstillverkning och försäljning utom sitt område. Efter det 

Finland skildes från Sverige fortfor man derstädes rastlöst med lagstiftande i brän- 

vinsbandeln. Redan 1810 utkom en ny bränvins-lag, år 1815 en annan, år 1824 en 

tredje, år 1830 en fjerde och härefter Kongl. kungörelser med betydande förändrin- 

gar en 1835, en annan 1841, en tredje 1845, en fjerde 1848, så en en ny förordning 

1851 och en annan 1855. I alla dessa erkännes stadskommunernas rätt att förtjena 

på bränviner. De genomgripande förändringar i bränvinslagstiftningen, som under 

1853—54 års riksdag genomdrefvos, fråntogo visserligen städerna bränvinstillverkningen, 

men bibehöll dem fortfarande vid rättigheten att förtjena i bränvinshandeln. Den 

motsträfvighet, borgareståndet visade för afståendet af städernas bränvinsrätt, nöd- 

gade till eftergifter. En konsumtionsskatt infördes, som skulle drabba hvarje inom 

kommunen såld kanna bränvin och tillfalla stadskommunens kassa i ersättning för 

dess förlust genom förlorad tillverkningsrätt; en sak som ansågs mindre farlig än 

att städerna fortfarande blefve både tillverkare och säljare. 

För att framhålla orsakerna till den utveckling lagstiftningen rörande stä- 

dernas bränvinshandel tagit i Sverige hafva vi förutskickat här anförda korta öfver- 

sigt. Vi skola nu framhålla några skilnader vid handeln med bränvin i 

må idkas: 

Finland och Sverige. 

Försäljning af bränviner i Finland 

a) af dem, som innehafva rättig- 

het att tillvarka eller destillera brän- 

vin, i parti af minst fem kannor; 

b) af minutförsäljare, till belopp 

af minst ett hälft stop, hvilRet ej 

får på stället förtäras; 

c) af utskänkare, i stad, suptals 

pä stället. 

1863—64 års ständer tillintetgjorde 

alla äldre privilegier. Endast köpmän 

bibehöllos vid sin rätt att sälja färgade 

bränviner, men denna rättighet fråntogs 

dem år 1878. 

Konsumtions-skatt finnes icke. 

Utom vanliga kommunala utskyl- 

der få kommunerna icke draga några 

Försäljningen af bränviner i smärre 

partier är delad i två olika slag, minuthandel 

och utslcänhning. 

För minuthandeln är det minimum, 

som får säljas ett stop och till förtäring 

på stället får intet afyttras. 

För utskänkning är det tillåtet att 

under ett stop sälja huru litet som helst, 

såväl till afhemtning, som förtäring å 

stället. 

En hvar som i städerna före 1855 

på grund af burskap eller särskilda till- 

stånds resolutioner, erhållit rättighet till 

någotslags brän vinsförsäljning, bibehål- 

las vid sin rättighet, sådan ban erhållit 

den, intill sin död. 

Alla minutförsäljnmgar — nyinrät- 

tade eller tidigare privilegierade — skola 

erlägga en konsumtions-skatt af 25 öre 

per försåld kanna.

fördelar af utminuterings- eller utskänk- 

ningsrörelsen. 

Utskänknings och utminuteringsrätt 

skall i stad beviljas af länestyrelse om 

magistrat och stadsfullmäktige äro der- 

om ense. Tillstyrker blott den ene af 

dessa kommunala myndigheter rättighe- 

tens beviljande, ankommer atgörandet å 

länestyrelsen. 

Den längsta tid för hvilken minut- 

försäljnings- eller utskänkningsrätt får 

beviljas är 2 år i sender. 

Rättighet kan beviljas åt välfrej- 

dade och välkände personer, som icke 

idka annan af särskildt tillstånd bero- 

ende handel eller handtverk. Innehaf- 

vare af destillationsfabrik kunna likväl i 

få utminuteringsrätt oaktadt deras nä- 

ring beror af särskildt tillstånd. 

Minutförsäljnings- eller utskänk- 

ningsrätt får äfven upplåtas åt bolag 

med vilkor att dessa äro "för ändamå- 

let organiserade" och icke idka annan 

af särskildt tillstånd beroende handel 

eller handtverk. På några ställen i lan- 

det har man varit tvehågsen om både 

utminuterings- och utskänkningsrättighet, 

hvilka hvardera för sig bero af särskildt 

tillstånd, kunna bortgifvas åt en och 

samma person, emedan lagen uttryckli- 

gen blott säger om destillatorerna, hvars 

näring och rättighet att sälja 5 kannor 

äfven bero af särskildt tillstånd, att de 

kunna få utminuterings-rätt. I allmän- 

het har lagen tillämpats sålunda, att in- 

gen utminuterare, det må sedan gält 

enskild person eller för ändamålet or- 

ganiseradt bolag, jemväl bekommit rät- 

tighet till utskänkning. Deremot har för 

utskänkning enkom bildade bolag af 

stadsmyndigheterna och länestyrelse er- 

29 

Utskänkare skall i konsumtions- 

skatt betala 40 öre för kannan och det 

kannetal, hvarför innehafvare af äldre ut- 

skänkningsprivilegier, värdshus m. m. 

skola skatta, fastställes af taxeringskom- 

mitéerna. 

Konsumtions-skatten tillfaller med 

3 /5 stadskommunen, 1 /5 länstingen och 

V5 hushållningssällskapen i länet, utom 

från Stockholms stad, der på grund af 

äldre privilegier hela försäljnings-skat- 

ten går till kommunen. 

Blifver någon före 1855 privilegierad 

försäljning genom dödsfall ledig, kan 

kommunalstyrelsen antingen indraga den- 

samma eller sälja den å auktion för 3 

års tid åt den som betalar konsumtions- 

skatt för högsta antalet kannor samt i 

öfrigt af Stadsfullmäktige, magistrat och 

länshöfding dertill pröfvas "tjenlig". 

Det minsta kannetal, för hvilket en mi- 

nutering eller utskänkning får bortgif- 

vas i stad är 1,200 kannor för år. Rät- 

tighet till nytt ställe kan länshöfding 

endast bevilja åt "tjenlig" person om 

stadsfullmäktige och magistrat derom 

äro ense. En eller flere dylika rättig- 

heter kunna äfven utan auktion ölver- 

låtas åt bolag, som hafva till syfte, att 

i sedlighetens och nykterhetens intresse 

förmildra kroglifvet och motarbeta olaga 

försäljning med skyldighet för dessa bo- 

lag att lemna hela sin „bolagsvinst" till 

fördelning emellan kommunen, länstin- 

gen och hushållningssällskapen i sam- 

ma förhållande som konsumtionsskatten 

fördelas. Kongl. Maj:ts befallningshaf- 

vande vaka öfver att bolagen ej få rät- 

tighet för mindre antal kannor än an- 

dra pröfvas kunna erlägga skatt för 

samma rättighet. Bolagen få välja sin

30 

hållit rättighet att tillika kafva utminu- 

tering i landets fleste städer.*) Åt så- 

dana utskänknings bolag, som hållit ut- 

skänkning (värdshus, hotel) för stånds- 

personer hafva likväl icke beviljats ut- 

minuteringsrätt. Utskänkningsbolagen 

kunna fritt bestämma öfver alla sina an- 

gelägenheter och använda sin bolagsvinst 

efter godtfinnande för ändamål som vid 

hvarje särskildt tillfälle synes dem bäst 

och lämpligast. De hafva inga skyldig- 

heter mot kommunen och äro ansvars- 

skyldiga för ingen myndighet. Sina böc- 

ker behöfva de hvarken uppte eller af- 

gifva redovisning för räkenskaperna. 

Aktierna kunna öfvergå i hvilka händer 

som helst och kunna alla ligga hos stads- 

kommunen, bränvinsbrännare och destil- 

latörer. 

*) Bolag finnas, såsom t. ex. det i Helsingfors, 

hvilkas stadgar äro äldre än lagen af 

den 6 Juni 1873, hvarför de stadgar på hvilka 

de emellertid stöda sig, icke i allo öfverensstämma 

med föreskrifterna uti ifrågavarande lag. 

direktion, antaga sina tjenstemän samt 

bestämma dessas aflöning. Någon den 

ringaste bestämmande-rätt öfver sin 

bolagsvinst hafva dessa bolag icke se- 

dan 1873.*) De skola redovisa för re- 

visorer, bestående af ombud sända af 

kommunen, länestyrelsen, länstingen och 

hushållnings-sällskapen, hvilka ombud 

hafva såväl rättighet som skyldighet att 

om dertill skäl finnes, i sina sändares 

intresse klandra redovisningen och ställa 

bolagen till ansvar. De blefvo efter 1873 

institutioner, som icke skulle arbeta för 

annat än nykterhet och laglighet i brän- 

vinshandeln och lönen för arbetet skulle 

ej blifva annan än tillfredsställelsen, 

ifall de skulle lyckas. 

*) Det hade visat sig att de, efter som bolagen 

kunnat skaffa sig inflytande, sträfvade 

att monopolisera äfven minuthandeln. 1870 års 

riksdag satte en gräns derför och förbjöd dem 

minuthandel, men då dem 1873 fråntogs möjligheten 

att disponera sin vinst, ansågs förbudet 

öfverflödigfc och upphäfdes. 

Kommunalstyrelserna i städerna sågo med tillfredsställelse att bolag bilda- 

des, å hvilka de kunde hvälfva den för kommunerna svåra — rent outförbara — 

uppgiften, att draga största möjliga lagliga nytta af bränvinshandeln och derunder 

motarbeta bränvinskonsumtionen Men endast långsamt, och i mån af dödsfall bland 

privilegierade utskänkare, kunde bolagen komma att disponera öfver ett större antal 

rättigheter. Något formligt monopol kunde icke ifrågakomma. Der något bolag emel- 

lertid hunnit tillegna sig ett betydande antal rättigheter, ålade stadskommunen bo- 

laget att, i sammanhang med den uppbörd af konsumtionsskatten de för stadens 

räkning voro skyldiga verkställa, äfven utföra den kommunen ålagda uppbörden af 

konsumtionsskatten för länsrepresentationen och hushållningssällskapen. Man gaf 

dem kommunernas skyldighet att kontrollera bränvinets godhet, öfvervaka all ut- 

skänkning och dermed förenad spishållning, bestämma kantalet, för hvilket värds- 

husvärdar ocb utskänkare skulle betala skatt m. fl. kommunens skyldigheter gent- 

emot bränvinshandeln. De voro numera icke bolag annat än till namnet. De fun- 

gera som ett säreget embetsverk inom stadskommunen, hvilket derjemte är ombud 

för de myndigheter och korporationer, som skola erhålla vinsten af rörelsen. Märk-

lig är den uppgift 1878 års bränvinskomité lemnar, att bland „upptagna bolagsrät- 

tigheter finnes ett rätt betydligt antal som icke utöfvas". Af samma komités berät- 

telse synes att samtliga försäljnings-ställen i städerna 1876—1877 voro ungefär dub- 

belt större än å landet eller 1334 stycken. Häraf voro öfverlemnade åt bolag 136 

minuthandelsrättigheter och 424 ständiga utskänkningsrättigheter. Å auktioner 

voro inropade för 3 år af enskilda 107 minuthandelsrättigheter och 203 utskänk- 

ningsrättigheter. Med privilegier för 1855 funnos ännu 174 och 290 (mest ångbåtar) 

innehade tillfälliga rättigheter. Bolagen hafva sålunda icke kunnat utöfva samma 

verkan som monopolinnehafvare i allmänhet. Sträfvandet hos dessa bolag — ur-, 

sprungligen endast bolag för arbetare-spishållning — att söka beherska bränvins- 

handeln på ett sätt, som om det skulle fått fortgå, kunnat blifva liktydigt med ett 

monopol, har nödgat lagstiftningen att taga makten af dem. Under de tvenne sed- 

naste åren har det visat sig att de ej heller som ernbetsverk kunnat fylla sin upp- 

gift. Under sednaste somxuar företagna undersökningar i Stockholm och Göteborg 

befans maten å flera utskänkningsställen vara så dålig att den förklarades för osund 

och undermåliga glas funnos oaktadt måttet och bolagets namn stod att läsas å de- 

samma. Arbetare-föreningarne och ringarne hafva trädt i kamp mot bolagen. För 

bolagsvinstens skuld beskattas den fattiga arbetaren, säga de, och skall en sådan 

orättvis skatt, som svårare drabbar den fattige än den rike, få finnas, bör åtminstone 

vinsten tillfalla arbetarenes sparkassor eller kousumföreningar och ej kommunen och 

för stadsarbetaren främmande korporationer. Nykterhets-sällskapema i Sverige, hvilka 

under mer än ett decennium varit af stor betydelse samt verkat mycket godt och 

bland hvilka goodtemplar-orden ensam skall räkna öfver 100,000 inmatrtkulerade 

medlemmar, hafva alltid fördömdt utskänkningsbolagens flaskförsäljning. Icke ringa 

är deras antal, som vilja hafva, konsumtionsskatten — numera enda vilkoret för bo- 

lagens möjlighet — afskaflad. Andra fordra, att stadskommunerna direkte genom sina 

tjenstemän skola uppbära konsumtions-skatten, en fordran, som ätven fått sitt uttryck 

i sednaste förslag till ny bränvinslag. 

31

32 

Tab. 1. 

Anmärkningsvärda förhållanden i de europeiska länder 

Förhållanden som utöfra inflytande å bränvinshandeln och konsumtionen. 

Danmark. Ringa skatt; 2 mark 80 penni å tillmäskad tunna säd. Försäljningar beviljas 

utan kommunens hörande. Alla köpmän, värdshusvärdar, utskänkare t. o. 

m. landthandlande kunna få rätt att sälja ända till l /4 Pot (= 0,0 9 kanna) 

för afhemtning samt att utöfva denna rätt som binäring 

Sverige. Tillverkningsskatt 1 mark 12 penni per kanna. Konsumtionsskatter ännu 

tyvärr bibehållna. Kommunerna få till sin fördel draga ekonomisk nytta af 

all bränvinshandel, och hafva med tillhjelp af kommunal bolagsrörelse för 

bränvinshandel monopoliserat denna handel i städerna 

Europeiska Ryssland. Tillverkningsskatten 2 mk 94 p:i per kanna. Enhvar som köper 

^patent 19 af regeringen berättigas, utan kommunernas hörande, utminutera 

bränviner flasktals 

Not*ra Tysktand. Tillverkningsskatt 44 p:i per kanna. Försäljningar bortgifvas utan 

hörande af annan myndighet än polisen. Hvarje välfrejdad person kan få rättighet 

till "Schankwirtsehaft" d. ä. sälja till afhemtning huru små qvantiteter 

som helst. Rättigheten gäller för lifstid 

Holland. Tillverkningsskatt 3 mk 9 p:i pr k:a. Försäljningen fri till minsta qvantitet 

Belgien. Hög tillverkningsskatt. Handeln till minsta qvantitet fri för alla, äfven om 

annan näring idkas . 

Storbrittanien éb Irland. .Tillverkningsskatt 6 mk 25 p:i per kanna. Kommunerna få 

icke draga någon inkomst af brän vinshandeln: skola opartiskt strängt öfvervaka 

densamma. Minsta i minuthandeln säljbara qvantitet 1 qvart (== 0,44 k:a.) 

Norge. Tillverkningsskatt 1 mk 6 p:i per kanna. Bränvinshandeln koncentrerad i städerna. 

Antalet försäljningsställen, dem städernas magistrater få bortgifva, 

bestämmes af kommunen. Mer än ett försäljningsställe får ingen hafva och 

handeln med bränviner får ej idkas som binäring jemte annan handel . . 

Finland. Tillverkningsskatt 1 mk 20 p:i. Bränvinshandeln koncentrerad i städerna. 

Kommunalstyrelserna kunna förebygga beviljandet af öfverflödiga försäljningar 

af färglös vara och få ej draga ekonomisk fördel af bränvinshandeln. 

Köpmännen i städerna ega utminutera färgad vara 

D:o 1879 & 1880. Köpmännen äro beröfvade rättigheten att sälja färgadt bränvin 

ned till A /4 kanna. Endast ett fåtal rekommenderas af kommunerna till 

dylik rättighets erhållande 

D:o 1881 & L882. Större frikostighet råder vid beviljandet af utminuteringsrätt 

för färgade bränviner. För värdshusrörelse organiserade bolag idka i alla 

landets städer, jemte sin å särskildt tillstånd beroende utskänkningsrörelse en 

delvis monopoliserad utminuterings-affär. Lönkrögeriet sannolikt i tilltagande 

Anm. Med kanna förstås kannor bränvin af 50 % vid -j- C. Förbrukningen 

verstiger exporten. 

Tabellen visar bland mycket annat: att bränvinsföi'brukningen, som fallet är i 

missbruk af varan; att der, såsom i Belgien, lagstiftningen gör det möjligt för fattigt 

antal blir forvånandsvärdt stort; att konsumtionen, såsom fallet är i England, Norge 

att konsumtionen är stor der, såsom i Sverige, konsumtionsskatt tinnes och der kommu 

derna, såsom i Sverige, Norge och Finlaud, krogarnes antal blir ringa i förhållande till 

såsom fallet är i Sverige, kunna gynna olaglig försäljning, exempelvis trängre eller vid-

der yin icke produceras och bränviner äro folkdrycker. 

Tillverkning i 

medeltal 

1872—1876. 

Kannor. 

Förbrukning i 

medeltal 

1872—1876. 

Kannor. 

Folkmängd i 

medeltal 

1872—1876. 

Förbrukning 

på hvarje innevånare 

i kannor 

om 50% vid 

15° C. 

Ett försäljningsställe 

för antal 

innevånare 

1877. 

33 

En fäld olaga 

försäljare i årligt 

medeltal å 

innevånare åren 

1870—1874. 

13,563,492 13,822,782 1,862,746 208 ? 

18,299,598 20,155,544 4,316,945 4,6 2,350 2,419 

289,489,815 271,741,199 71,730,980 3,8 ? ? 

150,124,570 

23,391,937 

121,486,435 

12,970,577 

33,500,000 

3,751,368 

16,922,354 14,280,176 5,258,343 2,7 42 0 

74,390,431 79,641,843 33,805,419 2,4 352 ? 

2,338,007 4,076,605 1,772,457 2,3 3,771 ? 

4,117,252 4,117,252 1,871,478 2,2 4,078 ? 

2,748,040 2,929,257 2,060,782 1,4 ? ? 

3,742,745 4,005,209 2,090,806 1,9 ? ? 

har beräknats genom att till tillverkningen lägga den qvantitet hvarmed importen öf- 

Danmark, kan vara ovanligt stor, utan att derför nödvändigt behöfva leda till skadligt 

folk att drifva fri bränvins-försäljning som en obetydlig binäring, försäljningsställenas 

och Finland, blifver minst, der kommunerna icke draga fördelar af bränvinshandeln; 

nerna äro intresserade i bränvinshandeln, att der bränvinshandeln är koncentrerad i stäfolkmängden, 

men att dervid måste tillses att sådana förhållanden ej inträda, hvilka, 

sträektare monopoler med deraf framkallade olika priser å samma vara. 

5 

3,7 

3,5 

? 

113 

9 

0

34 

Tab. II. 

Ar. 

1872 

1873 

1874 

1875 

1876 

1877 

1878 

1879 

1880 

1881 

1882 

Bränvinstillverkningen, införseln och förbrukningen m. m. i Finland 1872—1882. 

1 

£ 

Tab. in: 

0TQ* 

Tillverknings- Införda ut- 

Förbrukningen 

belopp i kanländskabrän- i—Kflfo CD 

i kannor. 

nor.viner i kannor 

o 4 o' < 0 

p: s S 5 a ? 

cd 

a 

llå 

cd" SS © 

52 

60 

62 

62 

64 

63 

64 

60 

56 

69 

66 

9 

9 

9 

3 

11 

8 

3 

8 

3 

? 

9 

3,052,609 

3,725,729 

4,141,439 

4,294,807 

4,282,943 

4,141,339 

4,036,002 

3,101,141 

2,394,938 

3,551,235 

3,934,254 

163,457 

213,364 

259,958 

322,823 

317,390 

310,193 

190,767 

149,782 

212,652 

256,310 

268,620 

I 

3,216,066 

3,939,093 

4,401,397 

4,617,630 

4,600,333 

4,451,532 

4,226,769 

3,250,923 

2,607,590 

3,807,545 

4,202,874 

Folkmängd. 

1,847,168 

1,872,065 

1,897,738 

1,912,647 

1,941,255 

1,968,628 

1,990,849 

2,028,023 

2,059,704 

2,081,612 

2,100,000? 

Kannetal 

Utskänknings- 

på h värj e 

skatt.innevå- 

nare. 

1,74 

2,10 

2,31 

2,41 

2,37 

2,26 

2,12 

1,60 

1,26 

1,83 

2, ? 

Mark. p:i. 

14,131 

13,464 

21,171 

26,342 

25,922 

? 

Lagliga utskänkningsställen af färglösa bränviner inom länen och deras för- 

hållande till folkmängden 1877. 

Län. 

Nylands län. Alla i städerna 

Åbo och Björneborgs län. Alla i städerna . 

Wiborgs län. Några på landet 

Tavastehus län. Alla i städerna . . . . 

Wasa län. Alla i städerna 

Kuopio län. Finnas några på landet. . . 

S:t Michels län. Alla i städerna . . . . 

Uleåborgs län. Alla i städerna 

c| 

Ett utskänk- Ett utskänk- 

Förhållandet i 

Ett utskänk- Ett utskänk- 

B 

CD % ningsställe å ningsställe å 

städerna utggningsställe 

å ningsställe å 

p 

följande antal städernas in- 

ti*3 

a 5. 

p a innevånare i nevånare i 

r- crc 

2 länet. länet. 

7 ckt i procent 

af förhållandet 

i 

länet. 

149 

112 

95 

51 

55 

24 

13 

7 

Summa | 506 

1,362 

3,077 

3,178 

6,301 

6,518 

10,684 

12,870 

29,683 

343 

356 

219 

347 

316 

351 

296 

209 

9 

25 

11,8 

6,9 

5,5 

4,8 

3.2 

2.3 

0,7

Häraf syues huru stor förbrukningen är i Nylands läns städer i förhållande 

till deras och länets befolkning och då folkmängden i Helsingfors förhåller sig till 

den sammanlagda folkmängdens i länets öfriga fyra städer som 43,142 till 8,054, 

tyckes deraf med sannolikhet framgå att Helsingfors är den stad der bränvinskon- 

sumtionen är störst i förhällande till folkmängden. Med ledning af denna tabell kan 

man öfvertyga sig om att den qvantitet bränviner, som afyttras genom värdshus 

eller utskänkningsrörelsen, måste vara ringa i förhållande till den qvantitet, som spri- 

des genom utminuteringsrörelsen. Utskänkningsbolaget i Helsingfors har under tio 

års tid utskänkt tillsammans 69,710 kannor färglöst bränvin eller i medeltal för år 

6,971 kannor. Fördelas detta kannetal på bolagets 7 utminuteringsställen, blifver 

det årliga medeltalet för hvarje utskänkningsställe, 996 kannor. Om man frånser 

det förhållaude, att konsumtionen i Helsingfors är större än annorstädes i landet, 

oeh antager att alla ifrågavarande 506 utsKänkningsställen, kunnat sälja lika raskt 

som utskänkningsbolaget i Helsingfors 1877, skulle alla tillsamman möjligen kunnat 

föryttra 506X996 = 503,976 kannor. Återstoden af årets förbrukning 3,947,556 kan- 

nor hade då afyttrats genom utminuteringen. Skulle hela årets förbrukning gått ge- 

nom utskänkningsställen hade dertill erfordras icke mindre än 4,469 krogar, det är 

1 på hvarje 440 innevånare på landet. Af tabellen framgår vidare, att om drycken- 

skapslasten hos oss, under tiden i fråga, varit jemförelsevis liten, detta goda resultat 

berott af den ringa konsumtion, som numera är allmän å landet— hvilket äfven tillfreds- 

ställaude styrkes af vår brottmåls-statistik — medan den derför ingalunda är mön- 

stergill i våra städer. I Sverige, der konsumtiouen är dubbelt större än här, beräk- 

nade man, under den tid tabellen omfattar, 1 försäljningsställe å hvarje 2,350 inne- 

vånare i landet. Beräknades alla försäljningsställen, som funnos i Sveriges städer 

efter summan af befolkningens i rikets städer, erhölls 1 försäljningsställe å hvarje 

471 stadsinnevånare. Som tabellen visar är förhållandet hos oss vida sämre i alla 

landets städer, och likväl borde, vid jemförelse med Sverige, härtill läggas öfriga 

försäljningsställen: de hos oss s. k. minutförsäljningsställena i städerna. Visserligen 

antyder tab. I att antalet olaga försäljningsställen i Sverige möjligen kan vara lika 

stort, som af de legala. Fakta, som hade kunnat bevisa att förhållandet hos oss varit 

bättre eller sämre, kan här ej framläggas. 

35


HELSINGFORS STADS 

Utgifts- och Inkomst-Förslag 

för år 1884, 

af Drätselkammaren upprättadt och af Magistraten till granskning af Stadsfullmäktige 

öfverlemnadt, i enlighet med 58 och 59 §§ i Kejserliga förordningen af den 

8 December 1873 om kommunalförvaltning i stad. 

Beviljadt 1812. 

.Revers d. 1845. 

„ d. 1846. 

„ d. 1847. 

Revers d. Vio 1837. 

Utgiftens bes 

fenhet enligt 

i K, F. d. 8 

1873. 

Revers d. V5 1863. a 

a 

a 

TTtgifter; Smf. yii. Smf 7il 

I. Stadens skulder. 

l:o. Å lånet för stadens reglering, 

utgörande den 31 /12 1883 Smf 

68,296, erlägges till Finlands Statskontor 

den 15 /i 1884 i amortering 

2 °/0 å det ursprungliga skuldbeloppet 

Smf 264,400 med . . . 

2:o. A lånet för rådhusbyggnaden, 

uppgående den 31 /12 1883 till Smf 

9,984 i återstående kapital, inbetalas 

till Statskontoret den 1 /10 

1884 ränta å 4 °/0 å förestående 

oguldna belopp med 

samt i amortering 2% å det ursprungliga 

beloppet Smf 125,714 

med 

3:o. Å lånet för chausséerna, utgörande 

den 31 /i2 1883 i återstående 

kapital Smf 55,332: 85, erlägges 

till Finlands Statskontor 

den 1 /5 1884 en annuitet af 5 1 l:o. Å lånet för stadens reglering, 

utgörande den 

399 36 

2,516 

/2 

% å det ursprungliga beloppet 

100,000, eller ränta ä 4 % 

å det oguldna beloppet med . . 

31 /12 1883 Smf 

68,296, erlägges till Finlands Statskontor 

den 15 /i 1884 i amortering 


Smf 264,400 med . . . 

2:o. A lånet för rådhusbyggnaden, 

uppgående den 31 /12 1883 till Smf 


till Statskontoret den 1 /10 

1884 ränta å 4 °/0 å förestående 


samt i amortering 2% å det ursprungliga 

beloppet Smf 125,714 

med 

3:o. Å lånet för chausséerna, utgörande 

den 31 /i2 1883 i återstående 



den 1 /5 1884 en annuitet af 5 1 /2 

% å det ursprungliga beloppet 

100,000, eller ränta ä 4 % 

å det oguldna beloppet med . . ! 2,213 31 

5,288 

2,915 36 

Transport | 2,213 |3l| 8,203 |36

K. S:ns bref cl. 5 K. S:ns bref cl. /ö 

1880. 

5 K. S:ns bref cl. /ö 

1880. 

5 K. S:ns bref cl. /ö 

1880. 

5 /ö 

1880. 

Chausséere£>lenientet 

d. 26 Chausséere£>lenientet 

d. U 1865 § 6. 

26 Chausséere£>lenientet 

d. U 1865 § 6. 

26 Chausséere£>lenientet 

d. U 1865 § 6. 

26 U 1865 § 6. 

K. K. S:ns S:ns resolution 

resolution 

d. 6 d. /9 1876. 

6 d. /9 1876. 

6 d. /9 1876. 

6 /9 1876. 

K. S:ns resolution 

d. 16 K. S:ns resolution 

d. /6 1881. 

16 K. S:ns resolution 

d. /6 1881. 

16 K. S:ns resolution 

d. /6 1881. 

16 /6 1881. 


d. 7 /3 1876. 

1869 års stat. 

S. F. besl. 6 U 1875. 


Transport 

samt återstoden af annuiteten i 

amortering 

a 4:o. A lånet för folkskolehuset vid 

Mal m gatan, utgörande den 31 /12 

1883 i återstående kapital $mfi 

53,850, erlägges den 9 /4 1884 till 

Finlands Statskontor en annuitet 

af 10 °/0 å det ursprungliga skuldbeloppet 

Smf 60,000 eller ränta 

å 5 °/0 med 


amortering . . 

a 5:o. a). A chausséeobligationerna, 

uppgående sedan den 1875 till 

$mfi 140,000, erlägges årligen i 

amortering och 3,6 °/0 ränta . .. 

b) till chausséeobligationernas amorteringsfond, 

utgörande d. 31 /12 

1883 Snif 23,209, ränta under år 

1884 å 3 % 

6:o. A Yattenledningslånet ffinf 

1,500,000, hvarå amorteringen vidtager 

år 1887, erlägges d. 1 /5 och 

1 

/11 1884 ränta a 5% med tillsammans 

7:o. A nybyggnads- ocli regleringslånet 

af 1882, hvarå amorteringen 

vidtager år 1886, erlägges den 1 /5 

och Vu 1884 ränta å Smfi 1,550,000 

å 4 l 5:o. a). A chausséeobligationerna, 

uppgående sedan den 1875 till 

$mfi 140,000, erlägges årligen i 

amortering och 3,6 °/0 ränta . .. 


utgörande d. 

a 

a 

c 

{2 °/0 med tillsammans . 

8:o. A ett kassakreditiv å ä/T 

200,000, som under år 1884 till-' 

äfventyrs måste upptagas, erlägges 

i provision 1 % och ränta förslagsvis 

Smf 4,000 

Skf 178,799: 63. : 

31 /12 

1883 Snif 23,209, ränta under år 

1884 å 3 % 

6:o. A Yattenledningslånet ffinf 

1,500,000, hvarå amorteringen vidtager 

år 1887, erlägges d. 1 /5 och 

1 

/11 1884 ränta a 5% med tillsammans 

7:o. A nybyggnads- ocli regleringslånet 


vidtager år 1886, erlägges den 1 /5 

och Vu 1884 ränta å Smfi 1,550,000 

å 4 l {2 °/0 med tillsammans . 

8:o. A ett kassakreditiv å ä/T 

200,000, som under år 1884 till-' 

äfventyrs måste upptagas, erlägges 


Smf 4,000 

Skf 178,799: 63. : 

b 

b 

b 

b 

b 

IT. Stadens embetsverk. 

Magistraten. 

2,213 

3,286 

2,692 

3,307 

7,650 

31 

69 

50 

8,203 

5,500 

50 6,000 

36 

696 27 8,346 27 

— — 

1 Politieborgmästare lön Smfi 7,000: 

hyresmedel . . . „ 2,000: 9,000 

1 Justitierådman, lön . $nif 3,500: 

dyr tid stil lägg . . „ 1,000: 

viceordförandearvode „ 1,000: 5,500 

75,000 

69,750 

6,000 

Transport 14,500 — 178,799 63 

—


S. F. besl. 22 /12 1876. 



S. F. besl. 6 /é 1875. 


S. F. besl. 6 /4 1875. 


S. F. besl. 6 /4 1875, 


S. F. besl. 6 U 187 5. 


K, Kung, af 31 Ang. 

1876 mom 3. 



K. S:ns skrifv. n /u 

1873. 

S. F. besl. 5 /0 1882. 

d:o 


d:0 

S. F. besl. % 1875. 


K. S:ns skrifv. ll /n 73. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

K. S:ns skrifv. «V,, 73. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

1 Politierådman, lön 

1 d:o lön . 

dyrtidstillägg 

2 Notarier, lön å . . 

Rådstufvurätten 

Transport 

Smfi 3.200 

,, KOOO 

Smf 1,600 

1 Justitieborgmästare, lön $mfi 7,000: 

dyrtidstillägg . . „ 2,000: 

3 Justitierådmän, lön ä Smfi 3,800 

dyrtidstillägg „ „ 1,000 

1 Justitierådmän, lön ,, „ 3,500 


1 Justitierådmän, lön „ 


3,200 

1,000 

1 Justitierådmanstjenst vakan t, lön 

Anm. Under ledigheten tillfaller 

sistnämnde lön, efter afdrag 

af vikariats - arvodet Sfrif 

200 i månaden, Civilstatens enkeoeh 

pupillkassa. 

Arvoden för tvenne afdelningsordförande 

å $mf 1,000 

4 Notarier för civilprotokollet lön 

ä dmfi 1,600: 

4 iNotarier för kriminalprotokollet, 

lön ä Smf 2,000: 

tilläggsarvode . . ,, 1,000: 

Ersättning åt brottmålsnotarierne 

för renskrifning af protokoll, förslagsvis 

Magistratens och Rådstufvurättens 

a) gemensamma biträden: 

1 Magistratssekreterare och Nota- 

rius publicus, lön 

1 Aktuarie, lön . 


&nf 2,000: 

500: 

1 Kanslist, lön 

1 Translator för ryska språket . 

1 d:o för finska språket . . 

2 Stadsfiskaler, lön ä 9mf 2,000: 

dyrtidstillägg . . ,, 500: 

Transporl 

14,500 

3,500 

4,200 

3,200 

9,000 

14,400 

4,500 

4,200 

3,200 

2,000 

6,400 

12,000 

800 

1,600 

2,500 

1,200 

1,000 

400 

5,000 

178,799 63 

25,400 

56,500 

11,700 

272,399 63

4 

K. S:ns skrifv. "/n 73. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

d:o d:o 

K. S:ns skrifv. 11 /11 73. 

[S. F. besl. 6 /4 1875. 

K. S:ns skrifv. 18 /6 73. 

Mag. besl. V9 1845. 

S. F. besl. 6 /4 "1875. 

K. S:ns skrifv. ,8 /6 73. 

Mag. besl. V9 1845. 

S. F. besl. % 1875. 


S. F. besl. 6 /i 1875. 

d:o Via 1875. 


K. Förordn. 2 V7 1883. 

Mag. besl. 13 /fi 1857. \ 

d:o 

d:o 

V. 1870. / 

d:o 

d:o 

I8 /2 1863. 

3 %o 1867. 

d:o 

8 /2 1875. 

d:o 

S. F. besl. 13 /2 1878. 

6 

6 

c 

b 

b 

b 

b) betjening: 

Transport 

3 Stadsfogdar, lön a . $mf 1,200:dyrtid 

still ägg . . » 400: - 

4 biträdande Stadsfogdar, 

arvoden å . . 

3 Exkutionsbetjenter, 

lön ä 

dyr ti ds til lägg . . 

1,600: 

600 

200 

8 Stadsbetjenter, lön k „ 600 

beklädnadshjelp ä „ 28: 56 

dyr ti ds ti 11 ägg ä . „ 200 

2 Stadsbetjenter, anstälde 

vid Magistratens 

kansli, lön ä . 

beklädnadshjelp å 

dyrtidstillägg a . . 

ytterligare d:o å . 

600 

28 

200 

200 

56 

1 Rådhusvaktmästare, lön „ 400 

dyrtidstillägg . . „ 400 

1 Rådhusdreng, lön 360 

dyrtidstillägg . . 120 

Anm.: De begge sistnämnde åtnjuta 

ved. 

dessutom fri bostad ocli 

c) Expenser: 

Tilläggsexpenser 

Ersättning åt Rådstufvurättens och 

Magistratens ledamöter för de dem 

jemligt K. F. af d. 24 Juli 1883 

fråntagne boupptecknings- och arfskiftesprocenter, 

förslagsvis 

d) Pensioner: 

Rådmansenkan I. S. T. Decker . 

Magistratssekreteraredottren M. K 

Wirzenius . . . 

Stadsfiskalsenkan I. C. Winter och 

hennes barn 

Råd mansdöttrarna F. C. och H. S 

Bergholm 

Rådmannen H. 1. Crohns' tre barn 

Hofrättsassessoren C. A. Öhrnberg* 

tv enne barn 

&nfi 164,972: 27. 

Transport 

4,800- 

6,400 

2,400 

6,628 48 

2,057 

800 

480 

4,000- 

1,000 

40,000 - 

400 

12 

266 67 

300 

340- 

600 

900- 

343,771/90

\ 

S. F. besl. 27 /l2 1878. 

S. F. besl. 28 /12 

S. F. besl. 

1880. 

1883. 

c 

c 

b 

c 

G 

C 

b 

b 

c 

c 

b 

b 

III. Kommunalförvaltningen. 

Stadsfullmäktige. 

1 Sekreterare, arvode förslagsvis . 

1 Notarie, d:o d:o 

1 Vaktmästare d:o d:o 

Expenser, förslagsvis 

Drätselkammaren, 

1 Ordförande, arvode 

5 Ledamöter, ersättningar och arvoden 

. . . 

1 Sekreterare, lön 

1 Notarie, arvode 

Kanslibiträde och vaktbetjening, förslagsvis 



5 

Transport — — 343,771 90 

2,800 

2,800 

800 

3,600 

4,000 

2,000 

5,000 

2,400 

2,400 

4,000 

1 Stadskamrerare, lön $mfi 6,000: — 

arvode för räkenskapernas 

behöriga 

aflemnande . . . „ 400: — 6,400 

b 1 Stadskassör, lön 

m i s s r ä k n i n g s p e n n i n - 

. $mf 5,000: — 

gar „ 800: — 5,800 

S. F. besl. »/3 1879. ' b 1 äldre Stadsbokhållare, 

lön . . . . Smf 4,000: — 

b förhöjning efter 5 

års tjenst vid Drätselverket 

. . . „ 800: — 4,800 

S. F. besl. Q U 1875. 

b 

b 

c 

it c 

c 

c 

1 yngre Stadsbokhållare lön . . . 

1 Kon torsskri fvare, arvode 

Extra biträde, förslagsvis . . . . 

1 Vaktmästare, lön $mf 600: — 

beklädnadshjelp . ,, 28: 56. 

dyrtidstillägg . . „ 200: — 

Arvode för debetsedlars kringbärning, 

förslagsvis 


Tryckningskostnad för taxerings- & 

uppbördslängder, förslagsvis . . 

2,500 

1,600 

2,400 

— 

— 

828 56 

600 

1,800 

600 

— 

10,000 

19,800 

27,328 56 

Transport — 400,900 |46

6 

S. F. b esi. 7 /n 1878. r 

Mag. besl. 2 % 1864. 

S. F. besl. 3 % 1881. 

d:o 3 /J0 1882. 

Mag. besl. 26 /3 1862. 

Mag. besl. 2ö /3 1862. 

S. F. besl.„76 1876. 

S. F. besl. 2 V, 1883. 

d:o 31 /3 1875. 

Mag. besl. 18 /2 1873. 

Enligt kontrakter. 

S. F. besl. 7 /6 1882. 

d.o 23 /10 1883. 

S. F. besl. 7 /6 1882. 

\ b 

!' 

1 b 

b 

( b 

h 

l b 

b 

b éc 

b 

b 

* i 

i b 

b & c 

Tolagskontoret. 

1 Vågmästare för utrikes inkommandeexpeditionen 

(vakant) lön . $mf 3,600: — 

Arvode för räkenskapernasbehöriga 

aflemnande. . ,, 400: — 

1 Vågmästare för utgående samt 

inrikes inkommande expeditionen, 

lön SGhf 2,200: — 

Arvode för räkenskapernas 

behöriga 

aflemnande . . . „ 200: H 

1 Vågmästarebiträde, förslagsvis för 

7 månader 

Ersättning åt Vågmästarene för 

debetsedlar, förslagsvis . . . . 

2 Vaktmästare, lön ä Smf 600: — 

beklädnadshjelp . „ 28: 56. 

cl jr ti ds til lägg . . „ 200: — 

Arvode för erhållande af dagliga 

uppgifter från tullkammaren . . 

Arvode för kringbärande af debetsedlar, 

förslagsvis 

Mätarearvode, förslagsvis . . . . 

Hyra för tulloch packhusmagasi- 


Hyra för Tullkammarens lokal . . 

Ved för Tullkammarens lokal, förslagsvis 

Hamnkontoret. 

S. F. besl. 28 /5 1878. b 1 Hamnkapten, lön . $mf. 3,000: — 

4°/0 af uppbörden, 

förslagsvis . . . „ 2,910: — 

d:o d:o b 

c 

i Hamnmästare i Sörnlis) 

lön . . . . Smf 2,000: — 

hyresmedel . . . ,, 400: 

S. F. besl. 28 /ö 1878. b l Hamnkontorsbokhållare, 

lön . . . . 2,500; — 

Transport — — 400,900 46 

4,000 

2,400 

1,400 

400 

1,657 

500 

75 

4,200 

600 

4,375 

12 

300 21,907 12 

5,910 

2,400 

Transport 2,500: - | 8,310 — 422,807 158

S. F. besl. 28 /5 1878. 

cl; o d:o 

S. F. besl. 28 /6 1878. 

d:o d:o 

S, F. besl. 28 /ö 1878. 

d:o d:o 

S. F. besl. 28 /ö 1878. 

S. F. besl. 31 /12 1877 

d:o 25 Д 1881. 

S. F. besl, 15 /e 1877. 

d:o d:o 

S. F. be sl. 5 /12 1882 

d:o d:o 

S. F. besl. 27 /12 1878, 

S. F. besl. 2 713 1878, 

b 

с 

2% 

Transport 2,500: — 

a f uppbörden, 

förslagsvis . . ,, 1,455: — 

1 äldre Vaktmästare, 

lön 9mfi 900 

beklädnadshjelp . „ 100 

lönetillskott . . . „ 400 

1 yngre Vaktmästare, 

lön . . . .Smf 800 

beklädnadshjelp . ,, 100 

lönetillskott . . 

200 

2 Hamnkonstaplar, 

lön . . . . 

beklädnadshjelp. 

lönetillskott . 

2 d:o, lön ä 

beklädnadshjelp å . 

. 5Tmf 650: — 

. „ 100: — 

. „ 100: — 

. Smfi 650:- 

100: 

Anm. 2 Hamnkonstaplar i Sörnäs, 

vakan ta, besättas ej under 1884. 

2 Packare och vräkare, 

lön ä . . . Smf 480: - 

1 Parmmätareålderman, lon . 

Arvode för uppbörd af kokhusafgifterRengöring- 

af hamnar och kajer 

förslagsvis 

Ved, belysning, ' " expenser & diver- 

se, forslagsvis 


1 Stadsingeniör, lön . ffinf 7,000: — 

löneförhöjning för 5 

års tjenst från 1 j1 

1884 „ 500: — 

resemedel . . . . . . 600: — 

1 äldre biträdande Ingeniör, arvode 

4,800, hvaraf hälften påföres 

vattenledningen (se XI) 

1 yngre d:o, arvode 

1 Bokhållare, lön 2,000: — 

20°/0 löneförhöjning 

efter 5 års tjenst. 400:- 

1 Trädgårdsmästare, arvode 

Transport 

8,310 

3,955 

1,400 

1,100 

1,700 

1,500 

960 

200 

100 

1,100 

600 

8,100 

2,400 

3,600 

2,400 

3,000 

19,500 

7 

422,807 58 

20,925 

443,732 58

• 

8 

Mag. besl. */5 1871. 

S. F. besl. 15 /3 1881. 

S. F. besl. 20 /4 1878. 

d:o 

2 % 1883. 

> 

Kontrakt om gaslysningens 

införande 

i Helsingfors d. 3 % 

1860. 

b 

b 

c 

c 

c 

c 

' c 

c 

b 

b 

b 

c 

c 

Transport 

1 Parkvakt, 

ved, lön 

jernte fri bostad och 

1 Skogsvakt, 

ved, lön 

jemte fri bostad och 

1 Skogsvakt, jemte fri bostad, lön 

Material och hand ti an g are- dagsverken 

vid mätningar i och för 

stadens arbeten, förslagsvis . . 

Ritarebiträde vid upprättande af 

projekt till omreglering och utvidgning 

af stadsplanen, 

visförslags- 

Affattning för ny utarrendering af 

de villoområden, hvilkas arrendetid 

utgår år 1885—86, förslagsvis 

Hyra för byggnadskontorets lokal . 


1 Rörmästare, arvode $mf. 2,400, livar - 

af tre fjerdedelar påföras vattenledningen 

130,600: 68. 

IY. Gatubelysningen. 

a) Gasbelysningen. 

77 lyktor af I och II 

klassen å 2,974 10 /60 

bränntimmar . . 229,010:50. 

217 lyktor af III klassen 

å 2,564 50 /60 

bränntimmar . . 556,568: 50. 

233 lyktor af IV klassen 

ä l,4 1 4 30 /60 

bränntimmar . . 330,169:00. 

S:ma bränntimmar 1,115,748: 40. 

å 4 penni 

1 Siemens' lampa under 

2,5 6 4 50 /60 bränntimmar 

kons. ä 700 

liter 


l,414 

1,795,383:00. 

30 /60 bränntimmar 

kons. ä 1,600 

liter 2,263,200:00. 

19,500 

720 

900 

720 

3,000 

2,000 

1,000 

1,400 

800 

600 

— 

44,629 94 

443,732 

30,640 

58 

Transport - 44,629 |94 474,372 58

1 

c 

Transport 

2 Siemens 7 lampor under 

1,414 3 %o bränntimmar, 

kons. k 700 

liter 1,980,300: — 

S:a liter 6,038,883: - 

= kub. fot 213,275 k 8 penni . 1,706 20 

S. F. besl. 20 /fl 1877. i Garanterad vinst för rörledningar 

till 25 lyktor . . . . 2,021: 60 

Afgår för privat konsumtion 

1,550: 49 471 11 

Enligt kontrakt 30 /5 

1860. 

S. F. besl. 1883. 

S. F. besl. 3 /10 1882. 

S. F. besl. 29 /6 1882. 

Kontrakt d. a V71879 

på grund af S. F. beslut 

d. "/t 1876 samt > 

§§ 11 & 16 i Drätselregi. 

Mag. besl. 27 /7 1874. 

b 

b 

b 

b 

c 

b 

c 

b 

b 

c 

Enligt §§ 31 och 32 i gaslysningskontraktet 

tillkommer en utgift af 

förslagsvis 

1 Gaskontrollör, arvode . . . . 

1 Besigtningsman, arvode . . . . 

Belysning af Nikolaikyrkans tornur 

Flyttningskostnad och inredning af 

Gaskontrollörens arbetsrum . . . 

b) Terpentinbelysningen, förslagsvis. 

195 st. terpentinlyktor ä Smf 112 . 

20 st. nya att uppställas å platser 

som af Drätselkammaren komma 

att anvisas 

Tillskottsafgift för 20 lyktor, som 

lysa en timme längre 

Belysning i Sörnäs 

. 

Utsträckning af tiden för belysningen 

från och med den 15 Augusti 

till 1 September och från och 

med den 15 April till och med den 

1 Maj för 215 terpentinlyktor 33 

dagar ä 50 penni per dag . . 

9mfi 84,734: 75. 

Y. Brandverket. 

a) Hyror. 

9 

44,629 94 474,372 58 

7,000 

1,200 

200 

300 

400 

21,840 

2,240 

200 

1,000 

S. F. besl. «/„ 1876. b Hyra för brandmanskapet vid norra 

tornet 2,500 

— 

55,907 55,907 25 

3,547 50 28,827 50 

Enligt kontr. 26 A 1876. b D:o d:o vid södra tornet . . . 4,400 — 6,900 — 

- 

Transport - 1 566,007 33 

2

10 

Transport 

b) Eldning och lysning. 

40 f:nar björkved,entreprenad å 15 m. 

40 „ tallved, „ å 12 

40 ,, granved, ,, åll 

Ljus oeli olja, förslagsvis . . . 

c) Redskapens underhåll, förslagsvis 

d) Afiöningar och andra, förmåner. 

Brandordn. 1869. 

Brandkomm. n. besl. \ 

2 

/5 1875 godkändt iändt af > 

S. F. 1876. J 


Brandkomm. besl. 

24 

/3 1873. 


8 

/4 1862. 



26 

/2 1876. 

D:o D:o 28 1 Brandmästare, lön Smf. 3,200: — 

hyresmedel . . ,, 600: 3,800 

& 

b 

1 Underbrand mästare, lön . . . 

1 Sekreterare vid brandkommissio- 

1,400 

nen, arvode 

b & c 2 Sprutmästare, lön å $mf. 

dyrtidstillägg . . . „ 

660: — 

100: — 

600 

b 

b 

beklädnadsbjelp . 

skrifvarelijelp . 

. 

. 

„ 

,, 

60: — 

40: —: 1,720 

c 

b 

b 

b 

1 Maskinist, lön 

2 Kosthållerskor, lön h $mf 

60 Brandkonstaplar, lön ,, 

beklädnadshjelp 

240: 

240: 

40:- 

300 

480 

dyrtidstillägg . . „ 60: — 

ytterligare d:o . . ,, 40: 22,800 

Tillskottsarvode, att i 

mon af beliof utgifvas 

åt 4 ordningsmän 

vid tornen ä 

60 m 

D:o åt 16 äldre kon- 

$mf. 240: 

staplar ä 40 m. . . ,, 640:- 880 

Tillskottsarvode för eldning 

putsning af ångsprutan . . 

och 

. 240 

/3 1872. 

Arvode för vården af brunnarne 

D:o för d:o af brandverkets telegraf 

500 

150 

Enl. kontrakt. 

D:o för d:o af nya brandtelegrafen 

För oförutsedda utgifter för d:o 

500 

200 

e) Brandstallet, 12 hästar. 

4,380 lisp. hö, entreprenad ä 1: 02 

73 tunnor hafre d:o å 12: 40 

Skoning ocli medicin, förslagsvis 

Underhåll af seldon m. m. förslagsvis 

600 

480 

440 

1,200 

4,467 

905 

500 

200 

Transport | — |—| 611,370 13

K. F. *>/« 1876. 

Transport 

f) Inköp af nya redskap m. m. 

2 st. manskapsvagnar å Smf 1,200: 

1 st. vattenvärmningsapparat . . 

1 ny häst till södra tornet, förslagsvis 

g) Diverse. 

Arvoden för brandsyner, förslagsvis 

Gratifikationer, vatten vid eldsvådor 

m. m., förslagsvis . . . . . 

9mf 58,662: 80. 

Yl. Polis- och Fångvården. 

Polisinrättningen. 

1 Polismästare, lön . . $mf 6,000: 

hyresmedel . . . . , , 1,500: 

underhåll af 2 hästar 

och åkdon ,, 1,500 

1 Underpolismästare, lön Smf 4,000 

hyresmedel . . . . „ 1,200 

underhåll af häst och 

åkdon „ 800 

2 Ledamöter i Poliskammaren 

h 3mf 600 

l Sekreterare, lön . . ,, 1,400 

hyresmedel 

2 Notarier, lön h . 

2 Kanslister, lön h 

Ordningspolisen. 

2 Kommissarier, lön å 

hyresmedel . . . 

tjenstgöringsarvode 

600 

,9mf. 1,200 

. „ 1,000 

Smf 1,500 

600 

300 

8 Öfverkonstaplar, lön ä $mf 750 

tjenstgöringsarvode ,, 750 

30 äldre Konstaplar, lön å 8mf 500 

tjenstgöringsarvode . „ 400 

beklädnadshjelp . . „ 200 

32 yngre Konstaplar, lön dmf 400 

tjenstgöringsarvode . ,, 400 

beklädnadshjelp. . . ,, 200 

Transport 

2,400 

700 

600 

700 

2,000 

9,000 

6,000 

1,200 

2,000 

2,400 

2,000 

4,800 

12,000 

33,000 

32,000 

11 

81,800 640,370 13

12 

S. F. besl. 2i /n 1882. b Tillägg. 

S. F. besl. 12 /10 1880. 

S. F. besl. 23 /io 1883. 

Mag. besl. 6 /2 1873. 

d;o 

28 /4 1873. 

S. F. besl. 15 /n 1875. 

d:o 

13 /4 1875.\ 

K. S:ns skrify. 2 Mag. besl. 

/9 75./ 

6 /2 1873. 

d;o 

28 /4 1873. 

S. F. besl. 15 /n 1875. 

d:o 

13 /4 1875.\ 

K. S:ns skrify. 2 /9 75./ 

b 

b 

Transport 81,800 640,370 13 

2 Öfverkonstaplar, lön å 3mf 750 

tjenstgöringsarvode . „ 750 3,000 

6 äldre Konstaplar, lön ä Smf 500 

tjenstgöringsarvode å . ,, 400 

beklädnadshjelp . . ,, 200 6,600 

6 yngre Konstaplar, lön k Smfi 400 

tjenstgöringsarvode . ,, 400 

beklädnadshjelp . . „ 200 6,000 

4 hästar, efter 1 lisp. hö 

och 4 skalp, hafre om 

dagen, underhåll förslagsvis 

$mfi 550: 

Skoning och läkemedel, 

förslagsvis . . . . „ 40: 

Remont, förslagsvis . . „ 40: 2,520 99,920 

Detektiva polisen. 

1 Kommissarie, lön . . $mf 1,500 

hyresmedel . . . . „ 800 

tjenstgöringsarvode . ,, 500 2,800 

1 Öfverkonstapel, lön .Smfi 1,000 


6 Konstaplar, lön å . . 3mf 500 

tjenstgöringsarvode å „ 500 

beklädnadshjelp k . . „ 200 7,200 

Expenser 

Läkarearvode 

Till ersättning för oförskyld skada 

å kläder, ådragen i tjensten, samt 

till gratifikationer 

Hyra för 2:dra polisvaktkontorets 

lokal (N:o 15 Andresegatan) . . 

Hyresmedel åt Poliskammaren för 

upphyrande af lokal 

Stadshäktet. 

1,140 

600 

1,000 

2,400 

1,000 

b 

b 

1 Fängelsevaktmästare, lön . 

6 Fångknektar, lön å . . &mf 

. . 

500: 

300 

b dyr tid stil lägg . . . . „100: 3,600 

b 1 Vaktqvinna jemte fri 

bostad 300 

— 

— 

17,940 

Transport 4,200 — 758,230 13

Mag. besl. a /12 1867. 

S. F. besl. 6 /14 1876. 

S. F. besl. 2 % 1877. 

S. F. besl. 7 /6 1882. 

Mag. besl. M /u 1869 ' 

S. F. besl. 28 /6 1878. 

S. F. besl. 21 /12 1875. 

d:o d;o 21 /10 1678. 

S. F. besl. 8 fg 1883. 

Fattigvårdsregi. 1863. 

S. F. besl. % 1875. 

d:o d:o 2 »/ö 1877. 

d:0 d:o 28 /12 1880. 

Kyrkost. 6 /6 1872. 

C 

c 

c 

c 

b 

b 

c 

c 

c 

c 

c 

b 

Transport 

2 Politiekarlar å Smf 360 . . . 

Religiös vård 

Förnödenheter, förslagsvis. . . . 

9mfi 146,980. 

VII. Sundhets- och sjukvården. 

1 Stadsläkare, lön 

hyresmedel . . 

Smf 5,400: 

„ 1,600: 

2 Distriktsläkare k $mf 

1 Qvinlig läkare 

3,000 

1 Sekreterare, lön . . . . 

1 Barnmorska, lön . . . . 

1 Ekonom 

och ved) 

(qvinlig, utom fria rum 

1 Sjuksköterska å m. 45 pr månad 

1 d:o å m. 40 pr „ 

1 Dräng, lön . . 9mf 240: — 

kostpenningar 

288: — 

Expenser och betjening förslagsvis 

Hyra för besigtningslokal 

Hyra för ordinarie sjukhuset 

Kost för 25 sjuke å 60 penni per 

dag för 366 dagar förslagsvis . 

Läkemedel, förslagsvis . . . . 

Tvätt d:o . . . . 

Ved, belysning och vatten förslags 

vis 

Remont af lasarettspersedlar & di 

verse, förslagsvis 

Uppställning och underhåll af en 

besigtningsstation för lifsmedel 

3mfi 39,898: — 

VIII. Fattigvården. 

1 Ordförande i Styrelsen, 

lön . . . ffmfi 1,600 

i b dyrtidstillägg . „ 1,400 

{ b 1 Sekreterare, lön . ^mf 1,200 

b arvode . . . „ 400 

b 1 Vaktmästare . 

b & c 1 Inspektor för arbets- 

och fattiggården 

jemte fri bo- 

. . . . 

stad och ved, lön &mfi 2,500: 

4,200 

720 

600 

1,000 

7,000 

6,000 

2,000 

800 

300 

1,200 

540 

480 

528 

800 

800 

4,200 

5,490 

1,000 

400 

1,200 

1,000 

6,160 

3,000 

1,600 

600 

Transport 2,500: 5,200 

758,230 

13 

6,520 

39,898 

13 

804,648113

14 

S. F. b esi. *7io 1875. 

Kyrkost. 1T /9 lg 74. 

S. F. besl. 1877. 

S. F. besl. T0 L 1876. 

h 

b 

c 

c 

c 

c&d 

c 

b 

c 


extra arvode . ,, 500: — 

l Predikant 

1 Sjuksköterska för fattiggården 

1 d:o för de på sjukhu 

set intagna 

1 manlig vårdare för dårvårdsafdel 

ningen # . 

1 sköterska för d:o . . 

Hyra för styrelsens 

lokal. . . . . &mf 500: — 

Städning af densamma 

. . • . „ 60: — 

Arvode för tillsyningsmän, förslagsvis 

För inspektionsresor,d:o d:o 

Understöd åt de fattige: 

ständiga, förslagsvis Smfi 40,000: 

tillfälliga, d:o „ 5,000: 

Beklädnad för de fattige i fattiggården, 

förslagsvis 

Kost för de fattige å arbets- och 

fattiggården samt inrättningens 

sjukhem, förslagsvis 

Sjukvård, förslagsvis 

Kostnad för sinnesrubbade personer, 

intagna å Lappviks sjukhus och 

SjählÖ hospital, förslagsvis . . . 

Läkemedel, förslagsvis 

Inventarier, d:o 

Ved, d:o 

Hafrejfor tvänne ihästarvförslagsvis 

Hö för d:o d:o (påräknas 

från fattiggårdens jordområde) förslagsvis 

Remontarbeten å arbets-Joch fattiggården, 

förslagsvis . . . . 

För oförutsedda behof och diverse 

förslagsvis . 

Telefonledning till arbets- och fattiggården 

Smf 112,800: — 

IX. Undervisningsväsendet, j 

a) Navigationsskolan: 

Hyra 

Ved, incl. huggning, förslagsvis . 

Transport 

5,200 

3,000 

1,000 

420 

420 

600 

420 

560 

1,200 

400 

45,000 

4,600 

20,500 

3,600 

8,500 

3,000 

1,000 

4,000 

300 

600 

3,200 

5,000 

380 

2,400 

470 

920,318|l3

S. F. besl. 1876A 

Enligt kontrakt / 

S. F. besl. % 1876. < 

Folkskoleregi. ' iS (8 

1870. 

Kyrkost. »L 1873. 

S. F. besl. 1878. 

b 

C 

c 

c 

b) Realskolan: 

Hyra för skollokalen 

Ved och belysning, förslagsvis . . 

Inventarier och diverse, förslagsvis 

Hyresmedel åt rektor 

D:o åt tre lärare k Smfi 900: 

Aflöning åt en vaktmästare . . . 

Anslag 

c Anslag 

c) Slöjdskolan: 

d) Handelsinstitutet: 

e) Folkskolorna: 

15 

Transport — . 920,318 ! 13 

6,000 

850- 

1,000 

1,200 

2,700 

400 12,150 

' b 

Löner: 

2 lärare, lön å . . Smfi 2,000: — 

b 

10 års förhöjning „ 

1 lärare, lön . . . Smf 

400: — 

2,000: — 

4,800 

5 års förhöjning . „ 200: — 

ytterligare 5 års 

förhöjning fr. l /2 

1884 „ 183:33. 2,383 33 

b 3 lärare, lön ä . . Smf 2,000: — 

b 

5 års förhöjuing . ,, 

1 lärare, lön . . . 3mf 

200: — 

2,000: — 

6,600 

5 års förhöjning 

b 

från i

16 

Folkskoleregi. 1S L 

1870. 

Kyrkost. »|B 1873. 

S. F. besl. 12 |3 1878. 

Folkskoleregi. % 

1870. 

Kyrkost. 17 L 1873. 

S. F. besl. 14 ls 1878. 

Transport 

1 lärarinna, lön . Smf 1,500: — 

5 års förhöjning . 500: — 

1 lärarinna, lön . 

3 lärarinnor, lön 


1 lärarinna, lön . . 



förhöjning fr. 21 /io 

1884 . . . . 

2 lärarinnor, lön . 


6 lärarinnor, lön å 

5 års förhöjning å 


55 

55 

5? 

55 

1,200: — 

360: — 

1,200: — 

240: — 

23 

1,200 

240 

1,200 

120 

1,200 

1 lärarinna, lön från vexelundervisningsskolans 

tid . . . . 

Arvoden: 

8 biträdande lärare å „ 2,000: 

1 sånglärare 

1 d:o 

10 biträdande lärarinnor 

å . 

1,500: — 

12 extra ordinarie 

lärarinnor vid lägre 

skolor å . 1,200: • 

1 sånglärarinna vid högre skola 

1 d:o vid d:o 

Timlärarinnor vid förberedande sko 

lor, förslagsvis 

Vikarier och sannolikt förökad lä 

rarepersonal 

förslagsvis 

1 Inspektor 

under höstterminen 

1 sekreterare i direktionen 

1 ekonom 

1 vaktmästare 

1 vaktmästarebiträde . . 

Öfriga kostnader: 

Hyror för skollokaler (10,370 mark 

för redan hyrda och förslagsvis 

2,000 mark för nya) . . . . 

Undervisningsmateriel, förslagsvis . 

Material för handarbeten d:o 

Transport 

24,810 

1,650 

1,500 

4,680 

1,463 

2,880 

7,920 

2,400 

1,296 

16,000 

1,125 

750 

15,000 

14,400 

1,100 

600 

1,600 

4,800 

6,000 

400 

1,500 

1,000 

200 

12,370 

4,000 

1,200 

130,644 

939,968 

13 

939,968 13

c 

c 

c 

c 

c 

c 

S. F. besl. 6 |4 1882. b 

D:o d:o *|a 1883. b 

S. F. besl. 3 _ c 

c 

i 

|10 1882. 

b 

1 b 

Drätselkamm. besl. 

18 |2 1881. 

c 

c 

c 

c 

c 

c & d 

Transport 

Ny skol möbel och reparation af 

gammal, förslagsvis 

Ved och huggning af densamma för 

öfrige lokaler utom gården N:o 

21 Kaserngatan 

Belysning, förslagsvis 

Beklädnad för medellösa elever, förslagsvis 

Skurning och städning, förslagsvis 

Matrikelföringen vid de högre skolorna 

Underhåll och reparationskostnader 

för skolornas gårdar, förslagsvis 

Diverse, förslagsvis 

f) Folkbibliotheket och Läsesalen: 

130,644 

3,000 

4,000 

3,200 

2,700 

1,500 

500 

4,500 

356 

1 Bibliotekarie, arvode $mf 2,000: 

hyresmedel . . . „ 500: 2,500 

Biträden .vid utlåningen . .... . 1,620 

Biträde vid läsesalen, förslagsvis . 

1 Vaktmästare jemte fria rum och 

540 

ved, lön 

1 Gårdskarl jemte fria rum och ved, 

800 

Böcker, tidskrifter och inbindning, 

förslagsvis 

Ved och belysning, förslagsvis . 

Brandstodsafgifter, förslagsvis 

Diverse samt oförutsedda utgifter . 

9mf 189,580: — 

X. Staden åliggande allmänna 

onera. 

a) Skjutskällning, förslagsvis: 

b Entreprenad 12 hästar, a 3mf 480: 

b 

b 

lnqy. regi. 19 L 1876. 

S. F. besl. »|31879. {• 

b) Kronoutlagor: 

Båtsmansvakansafgift 

Boskapspenningar och utsädesafgift 

c) Inkvartering: 

200 

6,000 

3,400 

600 

1,000 

— 

— 

576 

53 04 

Inqvarteringskostnader, förslagsvis . 333,501 40 

939,968 

1? 

150,400' 

16,660 

5,760 

13 

629 04 

Transport | 333,501 40 1,113,417 17

18 

S. F. Ipesl. e |,2 1882. 

d:o 

d:o 

d:o 

d:o 

S. F. tesl. 5 |12 1882. 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

Transport 333,501 

d) Inqvarteringsnämnden: 

1 Ordförande, arvode 2,000 

1 Sekreterare 1,600 

l Qvartermästare 2,000 

1 Translator 400 

l Vaktmästare 800 

Hyra för nämndens lokal . . . . 1,500 

9mf 348,190: 44. 

XI. Vattenledningen. 

Förvaltning, drift och underhåll: 

Äldre biträdande Ingeniören, andra 

hälften af arvodet (se III Bygg 

n ad s kontoret] 

1 Rörmästare, trefjerdedelar af arvodet, 

(se III Byggnadskontoret) . 

Rörläggare- och handtlangarearvode, 

förslagsvis 

1 Maskinist vid pumpverket, jemte 

fri bostad och ved, arvode 

1 Maskinistbiträde jemte fri bostad 

och ved, arvode 

1 Filterförman jemte fri bostad och 

ved, arvode 

Biträden och handtlangare åt filterförmannen, 

arvoden sammanlagdt, 

förslagsvis 

Extra arbetare vid rörnätet, förslagsvis 

Ved, olja och trassel . . . . 

Resemedel för Byggnadskontorets 

Ingeniörer 

Arvode för debitering af vattenkonsumtions-afgifter 

åt byggnadskontorets 

bokhållare . . . . 

Underhåll af vattenledningens byggnader, 

maskiner och dammar i 

Gammelstaden jemte brandförsäk 

ringspremier, förslagsvis 

Rernont af filtrerbassinen, förslagsvis 

Ändring af 10 st. brandposter för 

att skydda dem mot frysning 

Skyddande af 10 st. brandposter 

mot frysning genom lämplig iso 

lering o. vattenafledning ä 110 Smf 

2,400 

1,800 

2,000 

2,100 

720 

1,080 

1,800 

1,800 

800 

300 

600 

2,000 

600 

2,400 

1,100 

40 

J,113,417 

341,801 

Transport] 21,500j —| 1,455,21 

17 

40

c 

c 

c 

c 

c 

Transport 

Omläggning af tryckröret under banken 

af Sörnäs bibana, enligt kostnadsförslag 

. 

Öfrigt underhåll, förslagsvis . . 

Utvidgningar: . 

1 st. 8 tums afstängningskran å rörnätet 

1 st. 6 tums d:o d:o 

1 1 st. 4 ,, d:o d:o å 135 

Anslutningar till gårdar som 1873 

abonnerat å vattenledning, förslagsvis 

Inköp och profning af vattenmätare 

Utsträckning af rörnätet under: 

Smedsgatan, från Rödbergsgatan till 

Sjömansgatan 

Sjömansgatan från Smeds- till Timmermansgatan 

Sjömansgatan, från Timmermans- till 

adr. N:o 15 & 16 . . . . 

Sjömansgatan från N:ris 15 (fe 16 

till N:o 25 . . . 

Sjömansgatan från Adr. N:o 25 

till 32 

Annegatan från N:o 34 till Simons 

gatan 

Fredriksgatan från N;o 63 till Malm 

gatan 

Mauritzgatan från Adr. N:o 16 till 

Elisabetsgatan 

änf 65,300: — 

XII. Byggnader och allmänna 

arbeten. 

Underhåll af: 

l:o. Staden tillhöriga hus och byggnader 

2:o. Gator ^ kanaler, avloppsdiken 

och kajer, såsom stenläggning, 

påfyllning eller omläggning 

af stadens andelar i gator och 

torg. 

Skilnaden, sänkning af torget till 

en jemn sluttande plan mot tea 

TransportJ 

21,500 

2,700 

3,200 

240 

175 

1,485 

400 

3,600 

4,800 

6,200 

4,600 

5,300 

4,300 

200 

2,300 

4,300 

1,455,218 

27,400 

19 

15,000 

-| 1.535,518 |57

Transport 

tern och teateresplanaden jemte 

asfalttrottoir längs teateresplanaden 

och omläggning af östra 

Henriksgatan mellan Esplanaderna 

Mikaelsgatan, mellan Esplanadgatorna 

jemte asfalttrottoir längs 

teateresplanaden 

Salutorget, mellan 

nerna och södra 

förlängning . 

Tvärgatan mellan 

Strandmagasi- 

Magasinsgatans 

Rödbergs- och 

Stora Robertsgatan vesterom qvar 

teret N:o 92, ny läggning . . 

Norra kajarmen, 

nubbsten 

läggning med l:i 

Ofrigt underhåll, 

förslagsvis 

incl. snöplogning, 

3:o. Brunnar och v attenuppforclringsverk 

för brandväsendet. 

Diverse reparationer 

4:o. Stadens allmänna vägar och 

afs tje Ip n ing sp lat ser. 

Ailöning af vakter, förslagsvis 

Underhåll förslagsvis 

5:o. Stadens chausséer. 

Stödjemur längs kanterna 

af chausséen och påfyllning 

af sidorna 900 fot 

ä 4 mk 3,600: — 

1,100 fot ä 3 mk . . 3,300: — 

Reparation af körbanor, vaktstugor 

broar, trummor 

förslagsvis 

och handräcken, 

6:o. Stadens planteringar och trädskola. 

Underhåll af stadens planteringar 

och trädskola 

2 dussin jernsoffor ä 480 mk . 

Påfyllning och planering af terrängen 

emellan Unionsgatan och den 

Transport 

16,800 

3,500 

14,000 

800 

11,200 

25,000 

2,100 

4,000 

6,900 

11,000 

15,000 

960 

15,960 

1,535,518 

71,300 

2,000 

6,100 

17,900 

1,632,818 

57 

57


2 |u 1883. 

c 

c 

c 

c 

Transport 

från Trädgårdsgatan ledda kanalen 

uti Kaisaniemi 

Underhåll af hägnader kring planteringarna, 


7:o. Stadens hamnar. 

Ombyggnad af sydliga träkaj armen 

i Södra hamnen till stenkaj (förut 

beviljadt anslag 32,300) 

Ombyggnad af en lastningsbro i 

Sörnäs 

Muddring i fiskare- och båthamnen 

i Södra hamnen 

8:o. Latriner och pissoirer. 

15,960 

4,000 

1,500 

75,000 

18,500 

7,000 

— 1,632,818 

— 

21,460 

100,500 

c Renhållning, förslagsvis . . . — — 2,400 — 

b 9:o. Renhållning af stadens allmänna 

platser och gatuandelar. 12,000 

c 10. Inköp af inventarier och arbetsredskapj 

förslagsvis. . . 4,000 

c S el ll:o. Underhåll af inventarier, arbetsredskap, 

tvättbryggor, bojar, 

vedmått, lyktstolpar, materialvakters 

afiöning och diverse 

oförutsedda utgifter, förslagsvis 

c 

c 

c 

c 

Nybyggnader. 

l:o. Planering af gator och vägar. 

Annegatan mellan Malmgatan och 

Kampgatan jemte nedfart till 

exercisplanen . . . . . . . 

Fredriksgatan mellan Malm- och 

Kampgatorna 

Kampgatan mellan Anne- och Fredriksgatorna 

Väg mellan arrendetomterna å villan 

As 

2:o. Afloppskanalcr under: 

21 

57 

— — 10,000 — 

7,800 

7,200 

9,050 

2,100 

c Jernvägstorget och qvarteret N:o 39 

Apan . . 17,400 

— 

26,150 

Transport 17,400 1,809,328 57

22 

c 

Transport 

Berggatan från N:o 8 till Vilhelms - 

17,400 - 1,809,328 i 57 

c 

gatan 

Katrinegatan från Alexandersgatan 

4,000 - 

c 

till Södra hamnen 

Anne- och Simonsgatan från adr. 

3,700 • 

N:o 34 vid Annegatan till Georgsgatan 

4,000 

c Fredriksgatan från N:o 63 till Malmgatan 

2,100 

c Mauritzgatan från N:o 16 till Elisabetsgatan 

5,600 — 

c Smedsgatan från Sjömans- till Rödbergsgatan 

4,600 — 4,600 

c Sjömansgatan från Timmermans- till 

Smedsgatan 7,200 — 7,200 

c Sjömansgatan från adr. N:o 15 och 

16 tillNro 25 5,600 — 54,200 — 

3:o. Husbyggnader. 

c Slutet varuskjul öfver sydliga ändan 

af södra båthamnen (förut 

beviljadt anslag 14,000 mark) . 4,600 — 

Saluhallar å Kasern torget (förut beviljadt 

anslag mk 50,000) . . . 20,000 

Folkskolehuset vid Malmgatan . 100,000 — 

Ombyggnad af Gammelstadsqvarnen 

45,000 — 

$kf. 512,610: — 

XIII. Diverse. 

c Taxerings- och pröfningsnämndens 

sekreterare-arvode 1,600 

c Expenser^ förslagsvis 900 - 

c För revision af stadens räkenskaper 

för år 1883 . 2,100 

c Eldnings- och lysningsämnen, förslagsvis 

, 7.000 

S. F. besl. ö S. F. besl. |10 1875. b Anslag för signalering af middags- 

300 

ö |10 1875. 

timmen 300 

b För stormvarningstelegram, förslagsvis 

250 

c 

c 

Brandstodsafgifter, förslagsvis . 

Arvode åt mantalsskrifvaren för eti t 

3,000 

tillägg till mantalslängden föl 

169,600 — 

169,600 

Transport | 15,150 2,033,128 I 57

S. F. besl. 24 |4 1883. 

S. F. besl. 29 |6 1875. 

S. F- besl. 24 |10 1882. b 

G 

G 

c&d 

uppbörden 

tigafgiften 

Transport 

af den personela fat- 

Bidrag till ett agrikultur- och handelskemiskt 

laboratorium för åren 

1883-85 

Bidrag till finska trädgårdsföreningen 

i Helsingfors för åren 1882 

-1892 . . ' 

För register till vallängden . . . 

Arvode för afsyning af hyrkuskarnes 

droschkor och slädor . . 

Afkortuing å uttaxerade medel och 

andra utgifter 

För oförutsedda behof, enligt Stadsfullmäktiges 

slagsvis 

bestämmande, för 

9mfi 68,925: — 

Summa 

15,150 — 

100 — 

1,600 — 

1,000 

900 — 

175 — 

30,000 — 

— 

— 

— — 

2,033,128 

23 

2,102,053 |57

24 

Bokstafvcn angif. 

inkomstens beskaffenhet 

enl. ofvanåberopade 

Drätselk. reglem. 

i3 /10 1876 § 15. 

Cliausséoblig. regi. 

«Vi 1865 § 4. > 

Byggnadsordning 

Ve l 875 § 

Kejs. S:ns resol. 2l /« 

1879. 

Kongl. försäkr. 23 /2 

1789 §§ 1 & 4. 

Kejs. förord». 8 /i2 

1873 § 6. 

Inkomster. 

I. Räntor. 

Å b an k de po si tioner och löpande 

u räkning, förslagsvis . 

A ehausséeobligationer 

Å outgifna obligationer af 1882 års 

nybyggnads- 

förslagsvis 

och regleringslån, 

Dividend å aktier, förslagsvis 

Å arrencletomtlösen, d:o . . . . 

Å för underhåll af fattige donerade 

fonder, i kapital Smfi 

„ & 472 % 

60,646: 30 

A Elgska donationen för en fattigskola 

(då folkskola finnes, tillfaller 

räntan kommunen) i kapital 

dmf 34,046: — ä 47a % • • • 

Å fonden för feberlasarettet 

10,000: — å 47a % 

Smfi 

Å enkefru Soltikoffs fond för feberlasarettet 

Smf 2,400: — ä 472 472 °/0 °/0 

C 11. Tomtlösen. 

För odisponerade tomter, förslags- 

III. Stadens fasta egendom. 

Räntor och arrenden för donerade 

hemman, förslagsvis 

Arrenden för byggnader och tomter 

samt utarrenderade mindre 

platser inom stadens plan, förslags- 

Arrenden för jordlägenheter, villaområden 

och smärre platser utom 

stadens plan, förslagsvis 

Chausséearrende 

Hyra för lokaler i Folkbibliotekshuset 

. 

Hyra för andra staden tillhörande 

fastigheter, förslagsvis . • 

4,000 

2,900 

29,250 

6,000 

5,000 

2,729 

1,532 

450 

108 

12,000 

25,000 

70,000 

18,535 

3,500 

1,700 

Transport 130,735 — 

p. 9mf 7il 

08 

07 

— 

51,969 15 

12,000 

63,969 15

K. förordn. 31 /12 1877. 

K. kung. af s. d. 

K. kung. af 7e 1881. 

K. S:ns skrify. "/,1883. 

2% af tullsatsen. 

Trafiktaxan 6 /u 1877. 

d:o d:o. 

S. F. besl. Va 1876. 

Trafiktaxan 16 /10 1877. 

K. resol.t och förkl. på 

städ. besvär 16 /io 1723. 

K. förordn. 3 % 1879. 

K. förordn. 3 % 1879. 

K. förordn. 30 /6 1869. 

Särsk. K. S:ns resol, 

K. stadg. 2l /10 1698. 

K. förordn. 24 /7 1883. 

Fattigv. regl. »/i 1863. 

d:o d:o. 

Förslagsvis 

IY. Tomtören. 

Y. Inkomstgifyande rättigheter. 

Tolag för till Helsingfors destine 

rade varor, förslagsvis . . 

uppstad, förslagsvis . . 

Debetsedelafgifter, förslagsvis 

Trafikafgifter d:o 

Mätningsafgifter d:o 

Transito-magasinshyra d:o 

Hamnafgifter d:o 

Broafgifter d:o 

Ballastafgifter d:o 

Yågafgifter d:o 

Kokhusafgifter d:o 

Marknadsafgifter d:o 

Afgifter af utländingar för försälj 

ning af matvaror vid mast, för 

slags vis 

Auktionsprovision d:o . . . . 

Stadskällarerättigheter . . . . 

torg etc., förslagsvis . . 

Mångleriafgifter, förslagsvis 

Biljard afgifter, d:o . . 

förslagsvis 

D:o, Fattiges andel, förslagsvis 

Kollektmedel, förslagsvis . . . 

25 

1130,735 — 63,969 15 

Hyra för bodar och diskar, förslags 

8,000 _ 

Simhusafgifter, förslagsvis 

400 

Fiskevattens afgifter, d:o 

Hötägt, d:o . 

Muhlbetesafgiffc, d:o 

Tilfälliga arrenden och p 

förslagsvis 

— 

650 — 

1,000 — 

500 — 

! 1,000 — 142,285 — 

. 65,000 

3 

1 

i 

b 

— — 2,000 — 

— 

6,000 

400 

163,000 

4,000 

150 

65,000 _ 

3,500 

400 

1,500 

200 

900 — 

600 

800 

775 

— 

400 

500 — 

416 — 

! 20,000 

. 3,500 — 

200 — 

t 337,241 — 208,254 15

26 

1 § 32 kap. R. B. och 

särsk. författningar. 

K. förkl. 8 /ljL 1650. 

K. resol. V9 1664. 

d:o J3 /12 1697. 

Fattigv. regi. 28 /i 1863. 

K. kung. Vi 1877. 

K. förordn. % 1879. 

Regi. för d. kommunala 

sjukv. i H:fors 

T2 /u 1879. 

K. förordn. 17 /3 1879 

ang allmänna fattigvården 

i landet. 

Fattigv. regi. 1863. 

Regi. för folkskolorna 

i H:fors af 2ö /5 1878. 

K. förordn. 2 % 1878. 

K. S:ns besl. *|5 1874. 

d:o resol. 9 I5 1878. 

K. förordn. 24 |e 1876. } 

\ 


Sakören, stadens andel, 

förslagsvis . . . . 700: — 

Sakören, kronans andel 

donerad till staden, 

förslagsvis . . . 2,500: — 

Sakören, stadens fattiges 

andel, förslagsvis . . 300: — 3,500 

Böter för försummad betalning af 

kronoutskylder, förslagsvis . . . 

Afgifter för i Ryssland vistande personer, 

förslagsvis 

c VI. Diverse. 

Personel fattigafgift, förslagsvis . 

För sjukvård å feberlasarettet, d:o. 

Fattighjons arbeten, d:o . . . . 

Jordafkastning från fattiggården 

(Incl. hö för tvänne hästar), d:o. 

Ersättning för underhåll af fattige, 

förslagsvis 

Elevers i folkskolan afgifter, d:o . 

Elevers i folkskolan handarbeten, d:o 

Boklån, förslagsvis . . . . . . 

Hundskatt, d:o 

Bidrag till Brandverket af Ryska 

teatern och ryska Alexandersgymnasium 

Den del af inqvarteringskostnaden 

som icke ersattes af rvska statsverket 

bestrides med tillgodohafvande 

å uttaxerade inqvarteringsafgifter 

och inqvarteringstolag 

b VII. Statsbidrag. 

Inqvarteringen ersättes, enligt Kejs. 

förordningen af den 18 Januari 

1882 af ryska Riksskattkammaren 

Till Folkskolorna 

„ Polisinrättningen 3mf 73,280: — 

,, Till polisinrättnin- 

gen, tillägg . . „ 7,720: — 

1,200 

2,000 

12,000 

500 

900 

1,050 

2,700 

3,000 

700 

1,000 

3,000 

490 

21,500 

320,301 

26,000 

81,000 

K. S:ns bref »l10 1877. „ Gatubelysningen 12 000 — 

— 

— 

40 

208,254 15 

343,941 

46,840 

Transport 439,301 40 599,035 15

K. föror dn. 9 /6 1873. 

K. kung. ^-/i 1879 K. föror dn. 

- 

9 /6 1873. 

K. kung. ^-/i 1879 - ; 

Transport 

Till Brandverket . 

Stadens andel af bränvinsskatten 

c VIII, Vattenledningen. 

439,301 

8,210 

7,180 

För vattenförsäljning, förslagsvis . — 

Af Nybyggnads- och regleringslånet 

af 1882 användes till arbeten 

afsedda att utföras år 1884: 

40 

53 

599,035 

454,691 

27 

— 100,000 — 

För Folkskolehuset vid Malmgatan 40,000 

„ Ombyggnad af Gammelstads 

qvarnen j 

45,000 

,, Kanalnätets utvidgning 

40,000 125,000 

hvartill kommer det för Folkskole-j 

huset vid Malmgatan upptagna; 

— — 60,000 __ 

d : I Uttaxering. 

i 

Det belopp, som ytterligare erfordras 

och skall hos kommunens på 

grund af skattören skattskyldige 

medlemmar uttaxeras . " i 763,326 49 

Summa 9mf — 

15 

93 

2,102,053 57


MAGISTRÅTEN 

S t a M i t t i Helsingfors, 

1883. 

Handlingar rörande utgifts- och inkomsstförlaget för år 188&\ 

i 



№. 390. Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

Det af Drätselkammaren uppgjorda och af Magistraten godkända budgetför- 

slag för nästkommande år 1884, jemte alla dertill hörande handlingar äfvensom 

transsumt ur Magistratens vid ärendets behandling tillkomna protokoll får Magistra- 

ten äran till Herrar Stadsfullmäktige öfversända, i det afseende § 59 i Kejserliga 

förordningen angående kommunalförvaltning i stad af den 8 December 1873, före- 

skrifver. 



Frans Ahlström, 

f:d. 

Tnânsstimt ur Magistratens i Helsingfors stad pr okoll för 

nedannämnda dagar år 1883. 

Dert 14 November. 

§ 12. 

Föredrogs Drätselkammarens skrifvelse af den 13 innevarande November, 

här intagen, sålydande: 

som upplästes ; derå tjenstförrättande Politierådmännen Lindberg och Meinander, i 

och för genomgående af handlingarne, förbehöllo sig desamma, i anledning hvaraf 

de jemväl nu öfverlemnades till tjenstförrättande Rådmannen Lindberg- och skulle 

med vidare åtgärd i ärendet anstå, tills handlingarne återlemnades. Åntecknadt.

Den 26 November. 

§ 12. 

Tjenstförrättande Politierådmännen Lindberg och Meinander, hvilka den M 

innevarande November, under § 12 af protokollet, till genomgående, hvarefter annan, 

förbehållit sig Drätselkammarens budgetförslag för år 1884 med dertill hörande hand- 

lingar, samt Politierådmännen Liljeros, som sedermera i enahanda afseende omhän- 

dertagit desamma, återlemnade numera berörda handlingar; derpå tjenstförrättande 

Politierådmännen Lindberg och Meinander, Politierådmännen Liljeros samt Justitie- 

rådmannen Åkerberg, hvilken sistnämnde förmälte sig hafva här i rådhuset gran- 

skat förslaget, utläto sig och i allo godkände detsamma, att, jemlikt stadgandet i § 

59 af Kejserliga förordningen den 8 December 1873, angående kommunalförvaltning 

i stad, öfverlemnas till granskning af Stadsfullmäktige, sedan det dock derförinnan 

i fjorton dagars tid hållits för vederbörande tillgängligt i Rådhusets stora sal, enligt 

anslag och kungörelser derom. 

Borgmästaren Palmgren, som ännu icke varit i tillfälle att genomgå ifråga- 

varande förslagshandlingar, förbehöll sig desamma nu i antydt afseende. Som an- 

tecknades. 

Den 1 December. 

§ 1. 

Borgmästaren Palmgren inlemnade Drätselkammarens budgetförslag för år 

1884 jemte dertill hörande handlingar, hvilka Borgmästaren den 26 nyssvikne No- 

vember under § 12 af protokollet till genomgående förbehållit sig; och ingaf Borg- 

mästaren derjemte skriftligen affattade anmärkningar emot förslaget, här intagna? 

sålydande : 

„Vid genomgåendet af Drätselkammarens den 13 innevarande November bit- 

sända budgetsförslag för instundande år 1884, har jag funnit, att Kammaren från an- 

dra hufvudtiteln uteslutit löneförmonerna för den politierådmanstjenst, som enligt Kejser- 

serliga brefvet till Guvernören i Nylands län af den 7 Februari 1881, angående för- 

ändring i Magistratens och Rådstufvurättens sammansättning och verksamhet, skall 

indragas, såsnart den i Brefvet anbefallda omorganisation af Rådstufvurätten och 

Magistraten äfven i öfriga delar kan varda genomförd, men deremot bibehållit slika 

förmoner för den justitierådmanstjenst, som i åberopade bref jemväl är bestämd att 

indragas, ehuru samma skäl, som uppgifves för berörda uteslutning, eller en redan 

fastställd detaljerad arbetsordning för Magistraten, äfven kunnat anföras för indrag- 

ning af lönen för den senare tjensten, nemligen den af Kejserliga Åbo Hofrätt re- 

dan den 31 sistlidne Maj stadfästade speciela arbetsordningen för Rådstufvurätten. 

Men behöfdes blott bestämningar, hvari de vid Magistraten och Rådstufvurätten, en- 

ligt de nya öfverhetliga stadgandena, erforderliga tjenstemännens och betjentes sär- 

skilda åligganden, utöfver de i dessa stadganden redan angifna, bestode för att 

kunna verkställa indragningen af de begge ifrågavarande rådmansbeställningarna, så

hade den vid Magistraten lediga tjensten redan härförinnan bort upphöra, och den 

andra vid Rådstufvurätten kunnat af Drätselkammaren nu föreslås att med detta års 

utgång försvinna. Genom bibehållande, på sätt Drätselkammareu förfarit, af de förra 

fyra brottsmåls- och tre civilnotarietjensterna ännu under nästa år, äro nemligen 

Rådstufvurättens samtliga tre afdelningar äfven i stånd att utöfvä sin dömande verksamhet, 

utan biträde af den till indragning afsedda och numera äfven obehöfliga andra 

rådmanstjensten vid den första af dessa afdelningar, aldeles såsom bärintills 

skett. Men det är andra skäl, som betinga bibehållandet af såväl den ena som den 

audra af de begge omförmälda befattningarna. I de för Magistraten och Rådstufvurätten 

gemensamma göromål, som bestå i bouppteckningar och arfskiften, hafva innehafvarene 

af dessa begge rådmanstjenster tagit del redan då öfriga medförrättningsmän 

medelst fullmakter tryggats vid sina domareembeten, med de skyldigheter och 

rättigheter, som med desamma då voro förenade. Men innan de tre yngre rådmän, 

som i stället för bemälde tvänne äldre rådmän skola underhjelpa arbetet med sagda 

förrättningar, blifvit utnämnde och trädt i tjensteutöfning, komme detta arbete att af 

de qvarvarande allena fullgöras, tvärtemot hvad dem tillförsäkrats i de öfverhetliga 

stadganden och derpå grundade arbetsordningar, som gällde, då de sökte och medelst 

fullmakter bekräftades vid sina sjenster. Under det rättstillstånd, hvaraf vårt 

land varit i åtnjutande sedan uråldriga tider, har det aldrig satts ens i fråga, att 

med fullmakt utnämnd embets- eller tjensteman, isynnerhet innebafvare af domareembete, 

kunde åhvälfvas embetsgöromål, hvilka såväl till arten som omfånget vore 

olika emot dem, som tillhörde samma befattning, då den af honom tillträddes. Förhållandet 

emellan staten och dess tjenare, som Magistratspersoneme ju äfven äro, 

har nemligen karakteren af aftal, och den art och det mått af tjenstgöring, som åtföljde 

befattningen, då den tillträddes, voro de vilkor, på hvilka han sökte och utnämndes 

till tjensten. En förändring af dessa vilkor i en för innehafvaren menlig 

riktning är följaktligen ett kontraktsbrott, som berättigar tjenstemännen att fordra 

ersättning för de till arten ändrade eller, till omfånget ökade göromåls bestridande, 

Jag kan följaktligen icke lättsinnigt hos Stadsfullmäktige föreslå sådant kontraktsbrott, 

medförande rubbning i de enligt äldre stadganden bestående förhållanden beträffande 

Magistratens och Rådstufvurättens sammansättning och verksamhet, innan 

de funktionärer, som i följd af de nya bestämningarna skola till en del ersätta de upphörande 

befattningarnes innebafvare, äro tillsatta och dertill redo, Ehuru den påpekade 

tillökningen i arbetet denna gång icke vore af så stor omfattning, skedde dock 

en rättskränkning af den beskaffenhet, att jag, enär ett förbiseende häraf en annan 

gång kunde åberopas och begagnas såsom motiv för större utvidgning af tjensteäliggandena 

eller till och med för förändring af arten af desamma, icke tvekar att 

här inlägga en gensaga deremot genom att i budgetförslaget införa och med den 

helgd lag och rätt skänka påyrka bibehållande derstädes af löneförmoner för en 

tredje politierådmans syssla, intill dess de nya tjensterna blifvit besatta, eller således 

åtminstone under nästkommande år, hvarunder detta ännu icke kan ske i anseende 

dertill att ny aflöningsstat för Rådstufvurättens och Magistratens tjenstemän 

3

4 

och betjente samt |särdesel för de nytillkommande rådmännen först måste uppgöras 

och stadfästas. 

Skulle löneanslag för den tredje politierådmanstjensten icke desto mindre förvägras, 

bör äfven lönen för en andre rådmansbeställning vid Rådstufvurättens första 

afdelning indragas,. emedan för denna löns bibehållande inga andra skäl förefinnes 

än de, som för sagde anslags införande redan åberopats, hvadan befattningen vid 

nämnde afdelning qvarstode blott för att lindra refereringsgöromålen för öfriga medlemmar 

i sagde afdelning. 

Under tredje hufvudtiteln "kommunalförvaltningen" har Drätselkammaren upptagit 

sina expensemedel till ett med ettusen mark förhöjdt belopp. Såsom skäl härför 

uppgifvas "tillväxten i göromälen och "bestridandet förnämligast af de så nödiga 

annonsutgifter na**. Men då man ihågkommer att, för „tillväxten i göromålen" i Kammaren, 

dess sekreterares aflöning för icke så länge sedan förhöjdes med ettusen 

mark och en notarie jemväl nyligen vid Kammaren anställdes för att jemte kanslisten 

underhjelpa arbetet clerstädes, äfvensom för upprättande af såbeskaffad förteckning 

öfver stadens fasta egendom, som uti § 72 kommunallagen för städerna föreskrifves, 

under innevarande år särskildt anslag af ettusen mark måst beviljas, för 

att genom anlitande af annans biträde omsider erhålla slik, under de nio år, kommunalförvaltning 

enligt åberopade lag funnits införd i staden, saknade förteckning, 

skulle man ju tycka att hvarenda rad, som i Kammaren skrifves, borde kunna af 

denna talrika och väl aflönade tjenstepersonal uppsättas och renskrifvas utan anlitande 

af vidare extra biträde; och vid sådant förhållande åter måste väl det nuvarande 

expensemedelsbeloppet 3,000 mark räcka till att bestrida kostnaderna för 

Kammarens papper äfvensom för annonser, äfven om dessa i här utkommande tidningar 

infördes flera gånger och med fetare stilar, än nödigt vara kan. I betraktande 

häraf synes mig det begärda tillskottet icke kunna annorlunda anses än som 

ett slags dispositiousmedel, användbara efter Kammarens eget bestämmande, sedan 

Kammarens under slik titel härförinnan upptagna anslag afslagits. 

Jag utesluter följaktligen detta tillskott från budgetförslaget såsom icke ens 

behöfligt för utarbetande af det fullständiga förslag till ordnande af uppbördsväsendet 

i staden, som Stadsfullmäktige vid sitt sammanträde den 5 September 1882 beslutit 

anmoda drätselkammaren att, så fort sig göra låter och helst inom sagda års 

utgång, till Fullmäktige insända. 

Som hamnkontorets aflöningsstat ej är af äldre årtal än 1878, då göromålen 

genom den nya hamnordningen bestämdes och lönerna med hänsyn till desammas 

art och omfång pröfvades, samt enär uttaxeringssumman denna gång blir större än 

vanligt, nödgas jag från förslaget utelemna de af Drätselkammaren den upptagna 

lönetillskott för särskilda betjente vid hamnkontoret. 

De bland byggnadskontorets utgiftsposter årligen förekommande och delvis 

stegrade anslag, än för „biträde vid mätningar och projekters uppgörande, förnämligast 

handtlangareaflöning", „biträde vid mätningar för omreglering och utvidgning 

af stadsplanen", „affattning af villaområd ct> n för ny utarrendering", än för „material

och handtlangardagsverken vid mätningar och stadens arbeten" samt „ritarebiträden 

vid upprättande af projekt till omreglering och utvidgning af stadsplanen", 

kunna småningom betraktas såsom staden åliggande allmänna onera och införas under 

tionde hufvudtiteln, enär den nytta, dessa anslags användande medför kommunen, 

visar sig för den oinvigde lika litet som sjelfva användningen torde kunna af 

honom granskas. I anseende härtill och då de i Drätselkammarens förslag införda 

begge tillskottsanslag af ettusen och femhundra mark till hvad för närvarande i enahanda 

afseende bestås, icke ens åtföljas af specificerade förslag, utan „beräknats blott 

genom ett ungefärligt öfverslag", föranlåtes jag aft ur budgeten utesluta dessa förslagsposter, 

öfvertygad om att- stadens iugeniörkorps, bestående af öfveringeniör 

samt en äldre och en yngre iogeniör, medhinna allt arbete med „ritning" och „affattning", 

så att hvad i det nuvarande anslaget af tvåtusen mark för „material och 

handtlangardagsverken" tilläfventyrs kan brista, må betäckas med öfverskottsmedel 

från de begge anclra anslagen. 

Ehuru inspektören vid fattig- och ar betsgården allmänneligen anses och obestridligen 

är en utmärkt man på denna sin plats, nödgas jag dock, ehuru högst ogerua, 

ur förslaget utelemna den föreslagna löneförhöjningen af femhundra mark. Då uemligen 

ännu icke tio år förlidit sedan beloppet af hans löneförmoner af Stadsfullmäktige 

granskades och fastställdes, samt. lefnadsvilkoren sedan dess icke stegrats, torde 

den begärda löneförbättringen böra först nästkommande år beviljas att honom till— 

godokomma från och med år 1885. 

Utgiften för en telefonledning till arbets- och fattiggården skalle visserligen 

icke tynga så mycket på utgiftssidan, men jag kan dock icke bibehålla densamma, 

enär jag befarar att i synnerhet ordförandens och måhända äfven öfriga medlemmars 

i fattigvårdsstyrelsen så behöfliga besök i fattig- och arbetsgården komme att 

inskränka sig till de förfrågningar, som från nämnda styrelses embetsrum kunde 

per telefon göras hos inspektören clerstädes, ehuru vid det fattigvårdsstyrelsens ordförande 

beviljades ett provisionelt dyrtidstillägg af ettusen fyrahundra mark, att utgå 

intill dess en stadens löntagare omfattande definitiv stat kan varda uppgjord, „aflöningen 

för honom ansågs böra så betydligt förhöjas, med så mycket större anledning, 

som nämnde befattning genom fattighusets förläggande utom staden blifvit förenad 

med utgifter för ständiga resor dit och der ifrån. Dessa skulle sålunda undvikas, 

men det betydliga dyrtidstillägget icke förty såsom erforderligt bibehållas. 

Skulle emellan ordförandens „ständiga resor till" fattig- och arbetsgården och hans 

sammanträffande med inspektören här i staden angeläget behof stundom göras af 

meddelanden, så varda budskickningar vida billigare än utgiften för anläggande af 

och årsafgiften för telefonledningen. Beviljas ifrågavarande begäran, måste dessutom 

befaras att äfven andre stadens funktionärer framställa anspråk på erhållande 

af sådan ledning, exempelvis Hamnkaptenen, som kunde yrka på sådan emellan 

hamnkontoret och Hamnmästarens bostad i Sörnäs. 

Anslaget för slöjdskolan har redan blifvit en så stadig post i Helsingfors 

stads budget, att jag förgäives skulle utesluta detsamma ur förslaget dertill. Och 

5

6 

som handelsskolan är lika berättigad eller oberättigad till underhåll af kommunen 

som förstnämnda skola, låter jag äfven handelsskolans anslag qvarstå, att af Stadsfullmäktige, 

efter eget godtflnnande, såsom dessa anslag städse gifvits, bibehållas 

eller uteslutas. 

Då det i det stora nybyggnads- och regleringslånet inberäknade anslaget 

för vattenledningens utsträckning allaredan är användt, kan jag ingalunda öka den 

eljest ovanligt stora uttaxeringssumman med det ofantliga belopp af trettiotvåtusen 

mark, som i Drätselkammarens förslag upptagits för vattenledningens utsträckning 

under Smeds-, Sjömans-, Anne-, Fredriks- och Mauritzgatorna. Denna åtgärd vore 

onekligen ganska nyttig, men är icke nödvändig, Och då frågan är om utförande 

af arbeten med uttaxerade medel, kan det ej försvaras att en redan eljest hög uttaxering 

ytterligare stegras för endast nyttiga företag, i synnerhet som de, hvilkas 

nytta de hufvudsakligast afse, i anseende till sin mindre bemedlade ställning, ganska 

ringa bidraga till medlens sammanskjiitancle, hvilket sålunda till största delen 

komme att betunga de högre beskattade. Det behöfver knappast anföras exempel 

på till och med nödvändiga allmänna arbeten, på hvilkas utförande man längre eller 

kortare tid fått vänta, lör att förklara hvarföre med den föreslagna utsträckningen 

af vattenledningen kan anstå till ett annat år, då det, som „ytterligare erfordas och 

genom uttaxering måste sammanbringas" för bestridande af oafvisliga utgifter, icke 

mot förra vanligheten med ens stiger med några hundratusen mark. 

Under tolfte hufvudtiteln upptagna anslag sextontusen åttahundra mark för 

„sänkning af Skilnadstorget till en jemnsjuttande plan emot teatern och teaterhusesplanaden 

samt asfalttrottroar längs teateresplanaden och omläggning af Östra 

Henriksgatan emellan esplanadema", tretusen femhundra mark för omläggning 

af „Mikaelsgatan emellan Esplanadgatorna jemte asfalttrottoar längs teateresplanaden", 

fjortontusen mark för omläggning af Salutorget emellan strandmagasinerna 

och Södra Magasinsgatans förlängning", åttahundra mark för nyläggning 

af tvärgatan emellan Rödbergs- och Stora Robertsgatan vester om qvarteret 

N:o 92", elfvatusentvåhundra mark för norra kajernas läggning med l:ma nubbsten", 

sextusen niohundra mark för „siödjemur längs kanterna af chausséen och påfyllning 

af sidorna", fyratusen mark för „påfyllning och planering af terrängen emellan 

Unionsgatan och den från Trädgårdsgatan ledda kanalen uti Kajsaniemi" varda 

af mig utan betänkande uteslutna ur budgetförslaget. 

Sänkningen af Skilnadstorget är en fråga, hvars pröfning och afgöraude 

icke egnar sig att behandlas i sammanhang med budgeten. Först bör giltigt 

beslnt om sänkningen, ifall sådan ens anses nödig, åvägabringas. „Bestämmande 

af gators höjd och regleringen af vattenafloppet från desamma tillhör Magistraten 

såsom offentlig myndighet". — Sedan må vid fastställandet af budgeten afgöras 

hvilket år stadens tillgångar bäst medgifva utförandet. 

Med asfalttrottoars anläggande längs teaterhusesplanaden, hvaraf verkligt 

behof för närvarande ej heller göres, måste redan derför anstå, tills frågan om esplanadens 

sänkning, i fall den upptages, blifvit afgjord.

Östra Henriksgatan emellan esplanaderna, Mikaelsgatan emellan Esplanadgatorna, 

förberörda del af Salatorget och tvärgatan emellan Rödbergs- och Stora Bobertsgatorna 

äro icke föreslagna till om- och nyläggning i den ordning l:ma mom. 

66 § i gällande Byggnadsordning för staden föreskrifver. Yid sådant förhållande torde 

Magistraten, hvilken det, enligt sista mom: åberopade §, alltid tillhör att bestämma, 

huruvida gatas omläggning får verkställas delvis eller om hela gatan bör på en gång 

iståndsättas, icke heller förordna till förstsagda arbetens utförande under nästkommande 

år, hvadan äfven anslagen derför icke erfordras. 

Då fyllningen inom norra kajarmens nya yttermurar uppenbarligen ännu sätter 

sig och behöfver sätta sig, för att icke den föreslagna läggningen med l:ma 

nubbsten må efter fullbordadt arbete rubbas och bilda gropar för vattensamlingar, 

påkallande nya anslag "för reparation af nubbstens läggningen å norra kajarmen i 

södra hamnen", synes omtänksamheten fordra ett ytterligare uppskof med arbetet. 

Stödjemur längs kanterna af chausséen och påfyllning af sidorna vore måhända 

till förbättring af denna stadens allmänna vägandel, men påkallas, veterligen, 

icke af någon förd klagan öfver att denna väg vore af äfventyrlig eller för samfärdseln 

hinderlig beskaffenhet, ännu mindre af klagan öfver träffade olyckshändelser. 

Ursprungligen hafva dessa chausserade vägar byggts i enlighet med föreskrifterna i 

6 § 25 kap. B. B., och torde ej heller nn vara „fyllda eller högade upp med sand och 

grus högre, än nödigt är, att vatten derå ej stannar". 

Påfyllningen och planeringen af terrängen vid Unionsgatan i Kaisaniemi 

park gjorde väl stället prydligare, men kunna icke anses vara till den grad af behofvet 

påkallade, att en utgift på fyratusen mark under ofvanantydda drygare uttaxering 

läte försvara sig. 

Utgiftsposterna för planering af Annegatan emellan Malm- och Kampgatan 

jemte nedfart till exercisplanen sjutusen åttahundra mark, af Fredriksgatan emellan 

Malm- och Kampgatorna sjutusen tvåhundra mark samt Kampgatan emellan Anneoch 

Fredriksgatorna niotusenfemtio mark nödgas jag äfven utelemna ur förslaget. 

Då alla dessa utom stadens linier för dess afhysta mark föreslagna gator och gatudelar 

lemna obehindradt tillträde till de invid dem upplåtna, endast på den ena sidan 

belägna arrendetomter samt i betraktande jemväl tages, att inom sjelfva staden 

så långa, och af bebyggda tomter på begge sidorna begränsade gator, som Kasern- 

Högbergs-, Rödbergs-, Sjömans-, Båtsmans- och Skarpskyttegatorna, att icke tala om Jägaregatan 

med dess branta otillgängliga berg, i långa tider förblefvo oplanerade och 

delvis ofarbara, i anseende till med dessa arbeten förenade kostnader, hvilka ansågos 

ej kunna genomf uttaxering med ens bestridas, — så måste förstnämnde vägars 

ut0m stadsplanen planering omedelbart efter det några arrendetomter invid dem upp 

låtits betraktas såsom en obehörig tunga å de skattskyldige, till hvars påläggande jag 

ingalunda ville medverka. „Alla bergsprängningar äfvensom fyllandet af å gata befintliga 

gropar af betydligare djup och omfång skola genom Magistratens föranstaltande 

verkställas på stadens bekostnad", enligt livad 62 § i Byggnadsordningen 

förmår. När tiden är inne att med dylika å staden ännn icke ankommande 

7

8 

kostsamma arbeten betunga kommunens skattskyldige medlemmar, skall väl åtgärd 

härom af Magistraten vidtagas. 

I budgetförslaget ingå äfven anslag för anläggande af afloppskanal under 

Berggatan från N:o 8 till Wilhelmsgatan med fyratusen mark, under Anne- och Simonsgatan 

från adress N:o 34 vid Annegatan till Georgsgatan med fyratusen mark, 

under Fredriksgatan från N:o 63 till Malmgatan med tvåtusen etthundra mark, under 

Mauritzgatan från N:o 16 till Elisabetsgatan med femtusen sexhundra mark, under 

Smedsgatan från Sjömans till Rödbergsgatan med fyratusen sexhundra mark, 

under Sjömansgatan från Timmermans till Smedsgatan med sjutusen tvåhundra mark 

och under Sjömansgatan från adr. N:o 15 och 16 till N:o 25 med femtusen sexhundra 

mark. Men också dessa anslag måste jag utesluta ur budgeten. Enligt 65 § i 

Byggnadsordningen böra endast i de stadsdelar, som besväras af grundvatten och 

hvarest afloppet ofvan jord är otillräckligt^ gatorna på stadens bekostnad förses med 

täckta afloppskanaler, och, jemlikt 10 och 11 §§ i Helsovårdsstadgan för landet af 

den 22 December 1879, bör i stad afvägning al den till bebyggande bestämda marken 

företagas inom tio år från den 1 Juli 1880. På grund deraf bör sedermera 

uppgöras en med stadens tillgångar överensstämmande plan för anläggning af kanaler 

till afledande af vatten från såväl offentliga platser som enskilda tomter. Och 

först sedan sådan med Helsingfors stads tillgångar överensstämmande allmän plan 

för anläggande af kanaler b li f vi t uppgjord och godkänd, skola „allmänna platser och 

gator, i den mån stadens tillgångar medgifva, förses med tillräckligt stora och ändamålsenliga, 

under jord liggande aflopps-kanaler i den utsträckning, att i allmänhet 

från hvarje tomt afiedning af öfver- och underjordsvatten till desamma kan utan synnerlig 

svårighet äga rum." Mer huru haj* i a seende å kanalers anläggande härintills 

förfarits? Ingalunda enligt dessa citerade lagotUlen. 

Stadsdelar, som besvärats af grundvatten cch hvarest afloppet ofvan jord 

är otillräckligt, sakna i denna stund åtminstone ändamålsenliga kanaler, medan andra 

delar af staden, som mindre eller alls icke lidit af grundvatten eller saknat aflopp 

ofvan jord, försetts med kanaler för afledande af orent och förbrukadt vatten. 1 

stället för att en med denna stads tillgångar öfverensstämmande plan för etf fullständigt 

kanalnät först skulle uppgjorts och antagits samt sedan med ledning af 

denna plan årligen vid budgetens fastställande pröfvats hvilken eller huru stor del 

af detta kanalnät stadens tillgångar för hvarje gång medgifvit till utförande, hafva 

medel uttaxerats för anläggaude af ett antal kanaler i olika delar af staden, utan att, 

i saknad af sådan allmän plan jemte åtminstone approximativt kostnadsförslag öfver 

det helas fullbordande och utredning om särskilda delars af nätet större och 

mindre behof af aflopp och derpå grundade företrädesrätt för hvarandra, hänsyn till 

sådana å saken verkande omständigheter kunnat tagas. Ja, hvad värre är, kanaler 

hafva anlagts till och med under vägar, å "sådant till staden lydande område, som 

är beläget utanför den egentliga staden" och för hvilket således enligt 26 § i Helsovårdsstadgan, 

endast de för landet gällande föreskrifter bort tillämpas, då ju icke 

genom utverkad fastställeise å plan till slikt områdes indelande i tomter, i veder-

örlig ordning, beslutadt blifvit, att nämnda område skulle betraktas lika med stad. 

Och äfven för dessa kanalers anläggande kafva kommunens medlemmar taxerats, 

ehuru de dertill icke varit pligtige, enär de enligt 6 § .i kommunallagen äro underkastade 

taxering endast för utgifter till stadens gemensamma gagn eller skärskilda 

dess behof\ kvartill kanaler under vägar å stadens afhysta område icke kunna 

räknas. 

Jag uteslutar således de nu föreslagna kanalarbetena ur budgeten, så mycket 

mer som kanaler åtminstone under delar af Berg-, Anne-, Simons-, Fredriks- och 

Mauritzgatorna, hvilka äro högt belägna, uppenbarligen icke erfordras för afledande 

af dessa trakter besvärande, men tillräckligt aflopp ofvan jord saknande grundvatten, 

samt kanalen under Fredriksgatan dessutom vore ett arbete, hvilket kommunen 

i anseende till markens belägenhet utom stadens linier icke är pligtig att bekosta 

och hvad Smeds- och Sjömansgatorna angår, af vederbörande förslagsställare icke 

ens kunnat påstås, att dessa trakter till den grad besvärades af grundvatten, att 

till förebyggande af uppenbara sanitära vådor, äfven nämnde gator borde förses 

med kanaler, innan stadens ingeniör-korps uppgjort och till godkännande aflemnat 

en med stadens tillgångar öfvernsstämmande allmän plan till anläggning af kanaler 

till afledande af vatten från såväl offentliga platser som enskilda tomter. 

På grund af Stadsfullmäktiges beslut af den 29 Maj 1879 om Gloets torrläggning 

medelst gatornas påfyllning, hvilken, med undantag af Norra Esplanadgatan, 

som redan blifvit påfylld, borde ske småningom i sammanhang med förestående omläggningar 

af gatorna derstädes, skulle jag, i anseende dertill att Alexandersgatan, 

hvars omläggning vid gatusynerna flera år å rad redan föreslagits, men just för den 

blifvande påfyllningen gång på gång uppskjutits, numera, med dess omvexlande högre 

och lägre, bredare och smalare men merändels bristfälliga trottoarer samt gropiga 

och ytterst ojemna körbana, befinner sig i det skick, att denna gata, belägen som 

den är i stadens midt och förmedlande en olantlig trafik, utgör för landets hufvudstad 

en skam, som borde fordersammast utplånas, — ansett mig pligtig att nu till 

beviljande föreslå anslag till bestridande af den antagligen icke så kostsamma påfyllningen 

i början af sommaren nästkommande år af ännämnde gata och tillstötande 

delar af Glo- och Mikaelsgatorna för beredande af långsluttande nedfarter på dessa 

begge gator åt norr, på det att Alexandersgatan åtminstone emellan Unions- och 

Östra Henriksgatorna kunnat under senare delar af sommaren omläggas. Meit som 

Drätselkammaren, ehuru genom protokollsutdrag af den 9 April innevarande år, med 

åberopadt stöd af 58 § i kommunallagen och 19 § i drätselreglementet, ombedd att, 

vid meddelandet af öfriga upplysningar för instundande års budget, äfven tillhandahålla 

Magistraten af Stadsingeniören infordradt kostnadsförslag i ämnet, icke fullgjort 

denna Magistratens begäran, är jag urståndsatt att uppfylla denna min pligt, hvilket 

jag nödgas anmäla för aft fritaga mig från det befogade klander, som för ifrågavarande 

hufvudgatas ytterst förfallna tillstånd sannolikt icke skall uteblifva. 

På inkomstsidan skulle jag i stället för deri af nybyggnads- och regleringslånet 

upptagna fyratiotusen mark för kanalnätets utvidgning införa endast sjuttontu- 

2 

9

10 

sen fyrahundra mark, motsvarande det begärda anslaget för den numera oundvikliga 

kanalanläggningen under jernvägstorget oeh qvarteret Apan, kvaremot återstoden af 

berörda summa borde reserveras för kanalbyggnader efter framdeles skeende bestämmande. 

Enligt det anförda komme utgiftssumman att ökas med tretusen tvåhundra 

mark, men minskas med omkring etthundrafemtiotusen mark. Och som inkomstsumman 

minskades med endast tjugutvåtusen sexhundra mark, skulle beloppet af hvad 

uttaxeras måste, alltså nedgå ansenligt under det föreslagna." 

Men i öfrigt förenade sig Borgmästaren i det af Magistratens öfrige ledamöter 

vid senaste sammanträdet i ärendet gifna utlåtande, i följd hvaraf budgetförslaget 

med dertill hörande handlinger skulle jemte skrifvelse öfverlemnas till Stadsfullmäktiges 

granskning, efter det detsamma derförinnan för vederbörande hållits 

tillgängligt. Antecknadt. Ort och tid som ofvan. 

In fidem: 

Frans ÅhlströtHj 

f:d.

MAGISTRATEN 


den 10 Decernb. 1883. 

M 393. 

Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. 

Vid Magistratens sammanträde i dag hafva Politierådmannen Liljeros samt 

t. f. Politierådmännen Meinander och Lindberg anmält, att, vid genomgåendet af det 

utaf Drätselkammaren uppgjorda och hitsända samt till Herrar Stadsfullmäktiges 

pröfning numera ötverlemnade budgetförslag för nästinstundande år 1884, enär detsamma 

kommit Magistraten så sentida tillhanda, att rådrum för en noggrann granskning 

deraf ej förefunnits, det undgått deras uppmärksamhet att uti förslaget ej funnes 

upptagen lön åt en tredje politierådman, ehuru, då beslut om indragning af denna 

tjenst fattades, det uttryckliga vilkor dervid gjordes, att lönerna för de återstående 

tvenne politierådmännen, hvilkas arbete komme att härigenom betydligt ökas, dessförinnan 

blefve i förhållande till det ökade arbetet förhöjda. Som någon löneförhöjning 

emellertid ännu ej egt rum, ville bemälde Magistratsledamöter emot sagda 

budgetförslag göra ifrågavarande anmärkning samt i sådant afseende hos Stadsfullmäktige 

anhålla, att i förslaget samma lön som hittills måtte upptagas för en tredje 

politierådman, till stöd för hvilken anhållan de ytterligare framhöllo den omständigheten 

att, ehuru, enligt den af Kejserlige Åbo Hofrätt den 31 Maj innevarande år 

fastställda arbetsordning för Kådstufvurätten, densamme framdeles komme att bestå 

af Justitieborgmästaren, fem äldre och tre yngre justitierådmän, Magistraten likväl i 

förslaget låtit qvarstå lön för sex äldre justitierådmän, af orsak att de nye yngre rådmänstjensterna 

ännu ej blifvit besatta och osäkert vore inom hvilken tid detta skedde. 

Med anledning häraf får Magistraten äran meddela Herrar Stadsfullmäktige 

ofvanberörda anmärkning, på det densamma måtte vid budgetens fastställande af Herrar 

Stadsfullmäktige beaktas. 

På Magistratens vägnar. 


Frans Ahlström, 

f:d.


i 


den 2 November 1883. 

js? 325. Till Magistraten i Helsingfors. 

I afseende å de upplysningar, hvilka Magistraten äger erhålla af Drätselkammaren 

i och för det på Magistraten ankommande uppgörandet af Helsingfors 

stadskommuns utgifts- och inkomstförslag för år 1884, har Kammaren äran härhos 

öfversända ett af Kammaren i samråd med stadskamreraren sammanstäldt sådant 

förslag jemte de af stadens särskilda bestyrelser, nämnder och tjenstemän 

derför afgifna specialförslag med de till dessa hörande bilagor. Tillika får Kammaren, 

hufvudsakligen beträffande skiljaktigheterna under en del utgifts- och inkomsttitlar 

emellan förevarande förslag och innevarande års budget samt emellan 

förslaget och de hithörande specialförslagen, framhålla endast följande: 

II, Stadens embetsyerk. 

Emedan den för Magistraten uppgjorda nya arbetsordning redan är faststäld 

och. hinder således numera icke möter för genomförande af den genom nådiga 

brefvet den 7 Februari 1881 stadgade, förändrade sammansättning af Magistraten, 

har lönen för en härigenom indragen, för det närvarande vakant politierådmanstjenst 

uteslutits. Deremot och ehurryväl antagligt är, sedan jemväl Rådstufvurättens 

nya arbetsordning numera blifvit faststäld, att de blifvande tre yngre 

justitierådmanstjensterna komma att under nästa år besättas, har Kammaren dock 

upptagit samtliga aflöningspöster vid Rådstufvurätten oförändrade, emedan lönerna 

vid de nya tjensterna ännu icke äro bestämda och förutsättas måste, att 

sammanlagda beloppet af de i sagda händelse bortfallande löneposterna för en 

äldre justitierådman och tre civilnotarier skall räcka till att betäcka de nytillkommande 

lönerna, om härför jemväl tagas i anspråk de andelar i ersättningarna 

för boupptecknings- och arfskiftesprocenter, som skulle tillkommit innehafvarene 

af de begge indragna rådmanstjensterna vid Magistraten och Bådstufvurätten. — 

Med afseende derpå att exekutionspersonalen genom den nya expeditionstaxan 

berättigats till arvoden för uppbörd och utmätning jemväl af kommunala medel 

samt att de skäl, som föranledt Stadsfullmäktige att den 5 September 1882 bevilja 

sagde personal löneförhöjning tills vidare, således bertfallit, hafva stadsfogdarnes, 

biträdande stadsfogdarnes och exekutionsbetjenternes löneförmåner upptagits 

med sina derförinnan bestämda belopp, jemte det posten arvode för redovisning 

af kommunala utskylder utelemnats. Då de nya inventarier, som behöfts 

till rådhuset och särskildt till rådstufvurättens tredje afdelnings nya lokal, i år 

blifvit anskaffade, har den i årets budget upptagna, hithörande anslagsposten an-

setts nu kunna utgå. I grund af nådiga förordningen den 24 sistlidne Juli angående 

arvoden för sådana bouppteckningar och arfskiften i stad, till hvilkas verkställande 

förrättningsmän af Rådstufvurätt utses, har Kammaren, med ledning af 

förhållandet härstädes år 1882 och med observerande å inkomstsidan af de stadskassan 

tillfallande afgifterna för slika förrättningar, här uppfört en summa af 

40,000 mark i ersättning åt borgmästare och rådmän för de dem frångående boupptecknings- 

och skiftesprocenter. I sammanhang härmed tillåter sig Kammaren 

ock framhålla önskligheten af att underhandlingar blefve inledda med vederbörande, 

som nu äga åtnjuta dylika procenter, om reglering af deras löneförmåner 

för framtiden, likasom ock deraf, att den länge påtänkta allmänna staten för 

stadens samtliga löntagare måtte bringas till stånd, eller åtminstone sådan stat 

för Rådstufvurätten och Magistraten, som åberopade förordning föreskrifver, varda 

så fort ske kan uppgjord och till fastställelse befordrad. Utaf stadens förutvarande 

pensionstagare äro tvenne här bortlemnade, den ena såsom afliden och. 

den andra enär hon trädt i gifte, hvarutom pensionsanslaget för aflidne Hofrättsassessorn 

Öhrnbergs tvenne barn nedsatts till 900 mark, emedan hans son den 4 

Juli 1884 uppnår myndig ålder. 


I anseende till det med årens lopp ständigt ökade arbetet vid Drätselkammaren, 

ocli särskildt vid Kammarens kansli, beviljade Stadsfullmäktige den 24 

April innevarande år anslag till belopp af 2,400 mark om året i och. för en notaries 

anställande derstädes för en tid af 2 år; och. har Kammaren således nu 

upptagit ifrågavarande anslag för nästkommande år. Nyss antydda förhållande 

med tillväxten i göromålen vid drätselverket nödvändiggör äfven förhöjning såväl 

af det, enligt hvad erfarenheten visat, otillräckliga nuvarande expenseanslaget 

för Kammaren, med 1,000 mark, i och för bestridande förnämligast af de så 

nödiga annonsutgifterna, som ock af anslaget för extra biträde vid drätselkontoret 

med 400 mark, beträffande hvilken sistnämnda förhöjning Stadskamreraren särskildt 

framhållit det önskliga deri, att de nu anlitade biträdena å kontoret, såsom 

dugliga och i göromålen förfarna, kunde bibehållas. För anskaffande af 

taxerings- och uppbördslängder — nu, likasom förut, på en gång för flera år 

framåt — har upptagits behöfligt anslag. På framställning af General-Tulldirektionen 

om behofvet af ökad betjening vid stadens vågar i packhuset, beviljade 

Stadsfullmäktige den 24 April innevarande år anslag till anställande ytterligare 

af en vågbetjent eller vaktmästare vid tolagskammaren, och har detta anslag i 

enlighet härmed nu observerats för nästa år. I följd af Stadsfullmäktiges den 23 

sistlidne Oktober fattade beslut om upphyrande af lokal åt Tullkammaren i gården 

N:o 3 vid norra Esplanadgatan från den 1 Juni detta år emot en års hyra af 

5,000 mark, har hyresposten för Tullkammaren förändrats i enlighet härmed, jemte 

det den enahanda posten för tullbetjeningens dejourrum, hvilket dåmera blir obehöfligt, 

bortlemnats, men deremot har anslaget för ved vid Tullkammaren, i an- 

13

14 

seende till den större lokalen, i någon mån höjts. För hamnmästaren i Sörnäs 

äro hyresmedel nu upptagna i enlighet med Stadsfullmäktiges beslut af den 20 

Mars innevarande år. I anledning af hamnbetjentes gjorda ansökningar om löneförhöjning, 

hvilka varit af Stadsfullmäktige remitterade till Drätselkammarens 

utlåtande, har Kammaren hos Fullmäktige, i skrifvelse af den 26 nästvikne Oktober, 

med afseende å beskaffenheten af sökandenes tjenstgöring vid hamnkontoret, 

den tid denna varat, samt derasderunder ådagalagda duglighet, tillstyrkt 

beviljande från nästa års början af lönetillskott åt de begge vaktmästarene vid 

kontoret samt åt tvenne hamnkonstaplar med de belopp för enhvar, som nu finnes 

i utgiftsförslaget upptagna. Deremot har hamnkontorets anslag till ved, belysning, 

expenser och diverse, i öfverensstämmelse med hamnkaptenens specialförslag 

och. med sammanföring af de der specificerade, hithörande posterna, nedsatts 

från det nuvarande beloppet 800 mark till 600 mark. Vidkommande sedan byggnadskontorets 

utgiftstat, så och då innehafvaren af stadsingeniörstjensten, jemlikt 

Stadsfullmäktiges beslut af den 15 Juni 1877, efter fem års tjenstgöring äger åtnjuta 

förhöjning i lönen med 1,000 mark, samt den nuvarande innehafvaren af 

befattningen alltsedan den 1 Juli 1879fö restått densamma, först på grund af 

Drätselkammarens förordnande och derefter såsom af Fullmäktige till tjensten utsedd, 

har löneförhöjning enligt nämnda beräkningsgrund för honom observerats 

för senare hälften af nästa år. Anslagen för material- och handtlangaredagsverken 

vid mätningar — nemligen sådana, som verkställas i och för stadens arbeten, 

icke för kartläggning — för ritarebiträde vid upprättande af projekt till omreglering 

och utvidgning af stadsplanen samt för affattning i afseende å ny utarrendering 

af villaområden, hvilkas arrendetid utgår åren 1885—1886, äro alla upptagna 

i enlighet med byggnadskontorets specialförslag; det förstnämnda anslaget 

är sålunda höjdt med 1,000 mark, emedan det hittills varande beloppet städse visat 

sig för ändamålet otillräckligt; det andra i ordningen har, oaktadt projekt 

till reglering af det under åren 1880—1882 uppmätta området nordvest om staden 

redan är af byggnadskontoret utarbetadt, bibehållits vid sin nuvarande storlek, 

emedan renritning af generalkartan öfver berörda område förestår sedan frågan 

härom af stadsmyndigherna slutbehandlats, sam dessutom projekt till reglering 

af delar utaf staden, särskildt af Ködbergstrakten, under nästa år förekomma 

till uppgörande; och. det senast nämnda anslaget har ökats med 500 mark i anseende 

till vidsträcktheten af de marker, som då skola affattas, till hvilka nemligen 

höra lägenheterna: Janssonska odlingarna, Tölö träsk, Echo, Berghäll, Junkarskolans 

plantage, Sumparn, Knekten m. fl. Påhöjningen i hyresanslaget för 

byggnadskontoret grundar sig på Stadsfullmäktiges beslut i ämnet af den 20 Februari 

innevarande år. 

I\ r . Gatubelysningen. 

Jemte det Drätselkammaren beträffande förändringarna i en del utgiftsposter 

under denna titel åberopar Graslysningaktiebolagets specialförslag, nämner

Kammaren för öfrigt blott: att det förhöjda arvodet för gaskontrollören stödjer 

sig på Stadsfullmäktiges beslut af den 30 sistlidne Januari, att hyresanslaget för 

gaskontrollörens arbetsrum bortfallit, emedan ett rum för ändamålet är afsedt att 

disponeras i den för Tullkammaren upphyrda lokal i gården N:o 3 vid norra 

Esplanadgatan, i följd hvaraf emellertid nödigt anslagna upptagits för denna flyttning 

samt för iståndsättande af det härtills begagnade och inredning af det 

blifvande gaskontrollrummet, äfvensom att kostnaderna för terpentinbelysningen 

införts blott förslagsvis med afseende derpå att stadens kontrakt med Öfverdirektören 

A. af Forselles om sådan belysnings ombesörjande tilländagår den 15 April 

1884. I anledning af sistberörda omständighet har Drätselkammaren uppdragit 

åt tvenne ledamöter i Kammaren att med Öfverdirektören af Forselles underhandla 

om de skäliga modifikationer i de om terpentinbelysningen nu gällande 

bestämningar, som kunde vidtagas i ett blifvande kontrakt; och skall Kammaren 

ej underlåta att i sinom tid aflemna förslag rörande denna belysnings handhafvande 

framdeles. 

V. Brandverket. 

I Brandkommissionens specialförslag upptagas väl brandmästarens hyresmedel 

till 800 mark i stället för det nuvarande beloppet 600 mark, men detta sannolikt 

af missskrifning, då en dylik förhöjning ej blifvit på något sätt motiverad, 

hvarföre ock Drätselkammaren för honom upptagit löneförmånerna oförändrade. 

Deremot har Kammaren funnit de af Brandkommissionen anförda skälen för höjande 

af underbrandmästarens lön med 400 mark vara tillfyllesgörande och i enlighet 

härmed observerat densamma. 

VI. Polis- och fångvården. 

Sedan Stadsfullmäktige den 21 November 1882 godkänt ett förslag till 

tillägg till den för polisinrättningen i Helsingfors den 27 Juni 1876 faststälda 

stat, slutande sig sammanlagdt å 18,120 mark, hvaraf i rundt tal 6,525 mark 

skulle bestridas af staden och återstoden af statsverket, blef denna tilläggsstat, 

under förutsättning att den komme att fastställas, införd i innevarande års utgiftsförslag 

jemte det å inkomstsidan upptogs en förhöjning af statsbidraget för 

polisinrättningen med 11,595 mark. Emellertid har, genom nådigt reskript af den 

18 sistlidne Juli, det påräknade tillskottsbidraget af statsverket till polisstyrkans 

nödigbefunna förstärkande tillerkänts staden för tiden från den 1 Januari 1883 

till samma dag år 1893 endast till belopp af 7,720 mark om året och emot skyldighet 

för staden att erlägga alla, utöfver statsanslaget, för polisväsendets behöriga 

underhållande under nämnda tid erforderliga kostnader. Om detta förhållande 

anmälte Kammaren hos Stadsfullmäktige i skrifvelse af den 31 sistlidne 

Augusti. Och ehuru Fullmäktige ännu icke slutfört ärendet, har Kammaren ansett 

sig böra observera ifrågavarande tilläggsstat jemväl i förevarande utgiftsförslag, 

jemte det förhöjningen i statsbidraget med 7,720 mark upptagits å inkomst- 

15

16 

sidan. För upphyrande af en lokal för polisinrättningens behof beviljade Stadsfullmäktige 

den 23 nysslidne Oktober ett anslag af 1,000 mark, hvilket således 

införts. 

VII. Sundhets- och sjukvården. 

Arvode för en qvinlig läkare har nu, då platsens innehafvare förutsattes 

komma att tjenstgöra uuder hela loppet af år 1884, upptagits med det belopp, 

oafkortadt, som Stadsfullmäktige den 7 Juni 1882 tillförsäkrat henne årligen, i 

tre års tid. De Helsovårdsnämnden, hvilken bäst bör äga kännedom om förhållandet, 

ansett ekonomen vid feberlasarettet böra komma i åtnjutande af en löneförhöjning 

utaf 400 mark och äfven framlagt sina skäl härför, har Kammaren i 

enlighet härmed utfört ekonomens lön. Det nuvarande anslaget till ved och ljus 

för sjukhuset i gården N:o 27 vid Eriksgatan har Kammaren ansett vara tillräckligt 

till bestridande jemväl af kostnaderna för sjukhusets konsumtion af vatten 

från vattenledningen. Den 15 sistlidne Maj beslöto Stadsfullmäktige, att en besigtningsstation 

för lifsmedel skulle härstädes inrättas på kommunens bekostnad 

för att, såvidt möjligt, från nästa års början träda i verksamhet, hvarjemte Fullmäktige 

för stationen faststälde en stat, upptagande uppsättningskostnaden förslagsvis 

till 2,050 mark och den årliga underhållskostnaden, som beviljades för en 

tid af två år, till 5,480 mark. Till följd häraf och. emedan omförmälda besigtningsstation 

först under våren år 1884, efter den af Fullmäktige tillika utsedde 

föreståndarens återkomst från utlandet, torde komma att begynna sin verksamhet, 

har Kammaren nu infört en förslagssumma, motsvarande den beviljade uppsättningskostnaden 

jemte så stor del af underhållskostnaden, som Kammaren pröfvat 

komma att belöpa sig på återstoden af året, eller trefjerdedelar af årsanslagot. 


Uti en, specialförslaget för fattigvården åtföljande, skrifvelse har Styrelsen 

för fattigvården närmare motiverat en del utgiftsposters i förslaget förhöjning 

utöfver deras för innevarande år upptagna belopp. Hänvisande till dessa motiver 

inskränker Kammaren sig till att nämna, att äfven Kammaren funnit den af Styrelsen 

varmt förordade lönetillökningen åt inspektorn böra med rätta komma 

honom till del. Anslaget till ständigt understöd åt fattige, hvilket anslag Styrelsen 

föreslagit att höjas med 5,000 mark, har deremot Kammaren ansett kunna 

bibehållas vid sitt nuvarande belopp. Med afseende å den i år tillkomma dårvårdsbyggnaden 

å fattiggården hade Kammaren väl väntat sig, att en större besparing 

i kostnaderna för sinnesrubbade fattiges vårdande å Lappviks sjukhus 

och Sjählö hospital kunde ernås under nästa år än till belopp af endast 500 mark 

med hvilken summa Fattigvårdstyrelsen nu föreslagit att det hithörande anslaget 

skulle nedsättas, men sedan Styrelsens ordförande hos Kammaren framhållit, att 

dårvårdsinrättningen å fattiggården ännu varit alltför kort tid i verksamhet för 

att man nu redan sknlle kunnat bilda sig erfarenhet om hvilka följder den i 

nämnda hänseende komme att medföra, samt att inrättningen härintills varit till

största delen upptagen af personer, som väntat på erhållande af plats å Lappviks 

sjukhus för genomgående af kur derstädes, och att sannolikt ej heller under nästa 

år många fattige, de der redan undergått den nödiga kuren å sjukhuset, kunde 

intagas i fattiggårdens dårvårdsanstalt, har Kammaren trott sig ännu denna gång 

böra för ifrågavarande ändamål upptaga så stort anslag, som Fattigvårdsstyrelsen 

föreslagit. Brandstodsafgifterna för fattiggårdens byggnader, hvilka afgifter genom 

tillkomsten af byggnaden för sinnessjuke ökats med 100 mark, har Kammaren 

ansett lämpligt att sammanföra med de enahanda afgifter för andra stadens 

hus, som finnas upptagna under rubriken XIII: Diverse. Uti en till Kammaren 

särskildt aflåten skrifvelse, hvilken nu ock bilägges, har Fattigvårdsstyrelsen anhållit 

om inrättande af telefonstation i Styrelsens lokal i gården N":o 22 vid Alexankersgatan, 

med ledning till fattiggården; och har Kammaren på de af styrelsen 

anförda skäl samt med hänsyn till den tidsbesparing och de öfriga fördelar, 

som härigenom komme att ernås, icke tvekat att upptaga anslag för berörda station 

och ledning enligt en af Telegrafmekanikern D. J. Wadén häröfver afgifven 

kostnadsuppgift. 

IX. Under visnings väsendet. 

De i Folkskoledirektionens specialförslag upptagna utgiftspos torna äro 

här införda oförändrade, med undantag af tverme nytillkomna poster i sagde förslag, 

den ena å 1,900 mark för skurning af skollokalerna två gånger i månaden 

och den andra å 1,100 mark för ersättning åt städerskor. Tillspord om förhållandet 

med dessa begge förslagsposter har foleskoleinspektorn upplyst: att kostnaderna 

för städningen förut ingått i „diverse", men nu skiljts under egen rubrik, 

sedan lokalernas antal blifvit så stort, att städningen kräfde en betydande 

summa. Beträffande åter skurningen, hvilken hittills ålegat vaktmästare och städerskor, 

så hade Folkskoledirektionen, på trängande anhållan af lärarepersonalen, 

beslutit låta verkställa skurning af skollokalerna oftare än förut, eller två 

gånger i månaden, för att kunna hålla de strängt anlitade lokalerna något sånär 

snygga; och behöfdes af denna orsak särskildt anslag för skurningen. — Drätselkammaren 

har emellertid, — isynnerhet hvad utgifterna för städningen vidkommer 

— hyst betänkligheter vid att tillstyrka dessa anslags beviljande till så höga 

belopp, som Direktionen föreslagit, helst en särskild diversepost nu jemväl tillkommit 

och underhållskostnaderna för skolornas gårdar detta oaktadt upptagits 

med en summa mötsvarande det härtills gemensamma anslaget för dessa kostnader 

och för diverse utgifter; och har Kammaren till följd häraf, med sammanförande 

af de begge ifrågasatta anslagen till en gemensam förslagspost, nedsatt 

denna till 1,500 mark. — Utgifterna för folkbiblioteket och läsesalen hafva, på de 

skäl bestyreisen för dessa inrättningar anfört i en dess specialförslag bilagd skrifvelse, 

observerats i enlighet med sagda förslag, endast med tillägg af hyresmedel 

åt bibliotekarien till belopp af 500 mark på grund af Stadsfullmäktiges beslut 

af den 5 sistlidne Juni. 

17 

3

18 

X. Staden åliggande allmänna onera. 

Kostnaden för skjutshållningen är upptagen blott förslagsvis, emedan den 

tid, för hvilken Kammaren genom kontrakt af den 18 Februari 1881 på entreprenad 

upplåtit gästgifveri- och skjutshållningen i staden, utlöper den 1 Juni 

nästa år. — Utgifterna för inkvarteringen äro införda i enlighet med Inqvarteringsnämndens 

specialförslag, med den skilnad, att lönerna för sekreteraren och 

translatorn vid Nämnden, i hvilka löner denna föreslagit förhöjning, ansetts böra 

bibehållas vid sina förra belopp, samt att hyran för nämndens lokal tillagts. 


De härtills under de särskilda rubrikerna „förvaltning och drift" samt 

„underhåll" afsedda poster har Drätselkammaren nu funnit lämpligt sammanföra 

under en gemensam rubrik. — De af Stadsingeniören föreslagna anordningarna 

beträffande ändring af 10 st. brandposter samt isolering af lika många sådana 

jemte åstadkommande af vattenafledning från de sistnämnda, allt detta i syfte 

att skydda posterna mot frysning, äfvensom beträffande omläggning af vattenledningens 

tryckrör under Sörnäs jernvägsbank samt rörnätets förseende med afstängningsventiler 

vid vigtigare rörförgreningar har Kammaren funnit af behofvet 

påkallade samt ändamålsenliga, hvadan Kammaren uppfört de beräknade 

kostnaderna. — De hittillsvarande anslagen för extra arbetare vid rörnätet och 

för „öfrigt underhåll" hvilka Stadsingeniören sammanslagit, har Kammaren ansett 

det fortfarande vara skäl att åtskilja. — Anslaget för anslutningar till gårdar, 

för hvilka år 1873 abonnerats å vattenledning, har Kammaren, med afseende å 

det ringa antalet af ifrågavarande gårdar, som ännu saknar sådan ledning, nedsatt 

med 400 mark. — Vidkommande sedan utsträckningar af rörnätet, så har 

Kammaren, med iakttagande af principen att vatten och afloppsledningar samt 

gatuplaneringar böra såvidt möjligt utföras i ett sammanhang äfvensom på de 

öfriga skäl, som redan framhållits af Stadsingeniören, upptagit dylika utsräckningar 

under Smedsgatan, från Rödbergs- till Sjömansgatan, under Sjömansgatan 

från Smedsgatan till tomten adressn:r 32, under Annegatan från N:o 34 till Simonsgatan, 

under Fredriksgatan från N:o 63 till Malmgatan och Mauritzgatan 

från N:o 16 till Elisabetsgatan. Angående särskildt vattenledningars utsträckande 

till Sjömansgatan, hvaroin ett större antal gårdsegare i denna redan tätt befolkade 

trakt anhållit uti en i Oktober månad sistlidet år till Magistraten ingifven 

och sedermera af Stadsfullmäktige till Kammaren remitterad, härhos återgående 

skrift, talar derför äfven, att reglering af trakten nyligen skett och arrendetomterna 

derstädes upplåtits till inlösen, hvilket allt måste utöfva ett fördelaktigt 

inflytande på byggnadsverksamheten derstädes, med den påföljd, att stadens inkomst 

af den ifrågasatta ledningen — nu redan säkerstäld till ett vida högre 

belopp än hvad den i år utförda ledningen under Parkgatan i förhållande till 

anläggningskostnaderna för hvardera ledningen inbringar — i motsvarande mån

tillväxer. Angående åter ledningarna under förenämnda delar af Anne- och 

Fredriksgatorna må ock erinras derom? att alla disponibla tomter i det nybildade, 

temligen centralt belägna qvarteret N:o 162, hvilket faller emellan dessa 

gatsträckor, nyligen blifvit emot dryga arrendeafgifter upplåtna åt enskilde för 

att bebyggas, samt att häraf följer förpligtelse för staden att planera de tillstötande 

gatorna, i sammanhang livarmed det för staden äfven blir fördelaktigt att 

förse dem med vatten- och afloppsledningar. Deremot har Kammaren uteslutit 

de öfriga, af Stadsingeniören upptagna utvidgningarna af vattenledningsnätet, 

nemligen under den del af Rödbergsgatan, som vid det vattenledningen i år utsträcktes 

till gränslinien emellan tomterna N:ris 7 och 9 vid samma gata lemnades 

utan sådan, emedan detta temligen kostsamma företag ansetts icke böra 

slutföras inom så kort tid; vidare under Arbetaregatan, enär denna gata, vid 

hvilken endast fyra tomter finnas, ansetts kunna, då Barnhemsgatan är fullt trafikabel 

och i år försetts med vattenledning och afloppskanal, ännu tills vidare lemnas 

oplanerad och utan dylika ledningar, — samt slutligen till fattiggården. 

Drätselkammaren hade väl redan i sitt budgetförslag för innevarande år, om ock 

med tvekan i anseende till de dermed förenade dryga kostnaderna och efter omröstning, 

tillstyrkt denna ledning till fattiggården med hänsyn till de ömmande 

skäl, Fattigvårdsstyrelsen derför anfört och hade äfven nu, då dessutom behof 

af en ny badstugas uppförande å fattiggården yppat sig, velat afgifva framställning 

i samma syfte i enlighet med bemälda styrelses i en härhos bilagd skrifvelse 

ytterligare derom gjorda anhållan, men Kammaren har dock sett sig nödsakad 

att afstå härifrån med afseende å det resultat, som det nu sammanstälda 

budgetförslaget visar, och med beaktande vid sådant förhållande af de skäl, 

hvilka Kammarens minoritet den förra gången anförde för ifrågavarande företags 

uppskjutande till en lägligare tid. 

XII. Byggnader och allmänna artoeten. 

Beträffande de hithörande utgiftsposterna åberopar Kammaren Stadsingeniörens 

specialförslag äfvensom hans i ämnet afgifna utlåtande till den del 

detta hänför sig till de poster, hvilka Kammaren i sitt förslag bibehållit oförändrade. 

För öfrigt må nämnas följande: Uti sitt förslag till innevarande års budget 

hade Kammaren upptagit omläggning af körbanorna i södra Esplanad- och 

Bonlevardsgatornas riktning samt af östra Henriksgatan emellan Esplanadgatorna 

jemte anläggande af asfalttrottoar längs teateresplanadens södra sida, allt för en 

ssmmanlagd kostnad af 14,900 mark, men dessa arbeten ansågo Stadsfullmäktige 

då kunna uppskjutas på någon tid.Drätselkammaren har nu åter upptagit desamma 

jemte det Kammaren funnit alla skäl tala för att i sammanhang med dem utföra den 

af Stadsingeniören förordade sänkning af Skilnadstorget till en emot teatern och teateresplanaden 

jemt sluttande plan, emedan kostnaden för denna sänkning och förstödjemurens 

mot Esplanaden borttagande, hvarigenom platsen skulle mycket vinna, komme, 

i anseende till mängden af den användbara jord, som derviderhölles, att inskränka 

19

20 

sig till 1,900 mark, eller att utgöras allenast af den härtill uppgående utgiften 

för då nödigblifvande omläggning af en kanal under torget — härvid oberäknadt, 

att jernstakettet mot Esplanaden blefve disponibelt att tillgodogöras på 

annat håll. Deremot har kammaren ansett den öfriga delen af Skilnadstorget d. 

v. s. den, som ej upptages af körbanorna eller skulle sänkas, icke behöfva ännu 

omläggas, till följd hvaraf Kammaren, i enlighet med af Btadsingeniören verkstäld 

uträkning, nedsatt den i hans specialförslag uppgifna anslagssumman för ifrågavarande 

arbeten, 21,400 mark, till 16,800 mark. Den fråga, som stadsingeniören 

jemväl väckt, om anläggande af en gång längs södra sidan af teateresplanaden i 

likhet med och i fortsättning af gången i mellersta Esplanaden har Kammaren 

lemnat tills vidare beroende. — Omläggning af salutorget emellan strandmagasinerna 

och södra Magasinsgatans förlängning har Kammaren observerat i enlighet 

med stadsingeniörens förslag, emedan isynnerhet denna del af torget befinner 

sig i ett ganska bristfälligt skick och de så besvärliga rännstenarne derstädes 

härigenom komme att aflägsnas. — Norra kajarmens i södra hamnen beläggning 

med nubbsten är nödvändigt, såframt, på sätt beslutadt är, ett varuskjul der 

skall komma till stånd. — Anslaget för „öfrigt underhåll" höjdes väl i innevarande 

års budget med 5,000 mk, eller till 25,000 mk, med afseende, bl. a., derpå att reparationen 

af strandmagasinskajen i år skulle utföras, men ehuru detta arbete sålunda 

för nästa år bortfallit, har Kammaren äfven nii nödgats upptaga en lika summa, 

emedan erfarenheten visat att det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag 

städse beräknats nog knappt, och underhållsutgifter för en längre kanalsträcka, 

än förut, under nästa år förekomma. — Utaföfriga, af Stadsingeniören underrubriken 

underhåll af gator, kanaler m. m. uppförda anslagsposter har Kammaren 

sett sig föranlåten att bortlemna ny- och omläggning af Elisabetstorg, hvilket 

arbete ännu kan uppskjutas, helst byggnadsarbeten vid torget pågå, samt nyläggning 

af Abrahamsgatan, af uppfarten från Fredriksgatan till Eödbergsgatan och 

af en del utaf sistnämnda gata, för hvilka arbetens utförande jemväl lägligare 

tid måste afvaktas. — Om anläggande af en körväg längs Munkholmsgatan från 

Docksgatan till bron öfver Munkholms sundet har ansökning väl gjorts hos Kammaren, 

hvilken ansökning Stadsingeniören i en särskild skrift, med bifogande af 

ett kostnadsförslag för arbetet, som slutar sig å 4,900 mark, jemväl förordat, men 

har Kammaren ansett tillgångarne ej heller medgifva att under nästkommande 

år utföra detta arbete. — Anslaget till underhåll af stadens vägar, hvilket i innevarande 

års budget ökades med 600 mark med afseende å nödvändigheten att 

försätta vägen till afstjelpningsstället å villan "Wallgård i ett bättre skick, har 

Kammaren nu nedsatt till sitt tidigare belopp, 4,000 mark, enär berörda arbete 

blifvit utfördt och detta belopp visat sig för ändamålet i fråga tillräckligt. Stadsingeniörens 

förslag att genom utfyIlning af dikeskanterna längs chausséerna och anbringande 

af låga stödjemurar derstädes minska vådligheten af körbanans starka 

kullrighet, till en början å de ställen, der denna bana har minsta bredd, måste 

Kammaren anse välbetänkt och af^behofvet förestafvadt, hvaföre Kammaren för

de af honom angifna chausséesträckor upptagit den härför beräknade kostnad. 

— De begge nuvarande anslagen för reparation af körbanor, broar, trummor och 

handräcken samt af vaktstugorna har Kammaren utfört i en gemensam post. Sedan 

uti innevarande års budget anslag varit beviljadt för inrättande af en gångbana 

längs vestra chausséen från esplanaden mellan Henriksgatorna till villan 

Fjelldal, har Stadsingeniören nu upptagit en post af 7,800 mark för denna banas 

fortsättande under nästa år intill aftaget af vägen till Edesviken. Sedermera 

har han inför Kammaren upplyst, det han väl ansett sig skyldig att på anfördt 

sätt uppgifna kostnadssiffran för arbetet, men att han likväl ej ville förorda dess 

utförande nu redan, så mycket mindre som, i anseende till chausséens å ifrågavarande 

ställe ringa bredd, en 30 fot bred jordremsa af villan Ejelldals mark 

sannolikt komme att i den blifvande stadsplanen för denna trakt reserveras till 

utvidgande af chausséen. - Rörande utgifterna för stadens planteringar hänvisar 

Kammaren till t. f. Stadsträdgårdsmästaren Jernströms skriftliga utlåtande i ämnet 

och Stadsingeniörens deröfver afgifna yttrande. Hithörande anslagsposter har 

Kammaren upptagit i enlighet med den förres förslag, blott med den skilnad att nödigt 

anslag till underhåll af hägnaderna kring stadens planteringar, hvilket varit derifrån 

bortlemnadt, upptagits med lika belopp, som i detta års budget, eller med 1,500 mark, 

samt att en af Trädgårdsmästaren föreslagen post för renovering af de genom kanalarbetet 

i Kajsaniemi park skadade gräslindor, vägar m. m., i följd af Stadsingeniörens 

upplysning; om att kostnaden härför observerats i det för sjelfva kanalarbetet beviljade 

anslag, uteslutits, äfvensom att Kammaren sett sig nödsakad, med afseende å den 

dryga uttaxering, som nästa år förestår, att förfara på enahanda sätt med den ifrågasatta 

grusningen af festplanen i nämnda park. För den af Stadsingeniören såsom 

önskvärd framhållna renovering af ängslinden mellan strandvägen i Tölö park och 

Trädgårdsföreningens drifhus, hvarför kostnaden af honom beräknats till 1,000 mk, 

har Kammaren ej heller ansett sig böra upptaga särskildt anslag. — I och för 

frågan om ombyggnad af den sydliga träkaj armen i Södra hamnen till stenkaj 

har Kammaren tillsatt ett särskildt utskott, som väl ännu ej slutfört sitt uppdrag 

men af hvilket Kammaren emellertid inhemtat, det dess förslag komme att gå ut 

uppå, att pålrustet under kajen skulle förläggas så djupt att stenschiktet komme 

att sträcka sig 2 fot under nollvattenståndet på det kajen tillförsäkrades icke blott 

ökad soliditet, utan ock hållbarhet under en mycket lång tid framåt oaktadt hafskustens 

derunder småningom skeende höjning. Vidare skulle ombyggnaden fördelas 

på tvenne vintrar, sålunda, att densamma under nästinstundande vinter 

komme att vidtagas allenast med den inre, åt fiskarhamnen vettande delen af 

kajen, hvilken del ovilkorligen borde vara färdig innan seglationens öppnande nästa 

vår, samt att den öfriga delen af kajen först under påföljande vinter komme att ombyggas. 

På grund af de kostnadsuppgifter, Kammaren härför erhållit har Kammaren 

för ombyggnad af den inre delen af kaj armen jemte förberedelser till arbetet å den 

öfriga delen nu uppfört, utöfver de redan i årets budget för ändamålet beviljade 

32,300 mk, ett anslag af 75,000 mk: och skall Kammaren icke underlåta att sedan 

21

22 

förenämnda utskott afgifvit sitt förslag, till Stadsfullmäktig© afl&ta särskild framställning 

i ämnet. — Renhållningen af stadens allmänna platser och gatuandelar 

under tiden från den 1 innevarande November till samma dag 1884 är af 

Kammaren genom kontrakt af den 5 sistlidne Oktober öfverlemnad på entreprenad 

åt Slagtaremästare J. F. Mängström emot en ersättning för denne af 12,000 

mark. 

Vidkomma,nde sedan nybyggnader så har Kammaren redan ofvanföre, vid 

fråga om vattenledningens utsträckande, antydt skälen, hvarföre planering af 

Anne-, Fredriks- och Kampgatorna, såvidt de beröra det nybildade qvarteret N:o 

162, samt kanalanläggningar under Anne-, Fredriks-, Smeds- och Sjömansgatorna 

nu upptagits, äfvensom hvarföre enahanda arbeten å Arbetaregatan jemte kanals 

inrättande under en del af Rödbergsgatan, hvilket allt Stadsingeniören föreslagit, 

uteslutits. — Den föreslagna körvägen till arrendetomterna å lägenheten As anser 

Kammare staden vara förpligtad att nu redan inrätta, emedan isynnerhet 

under de två sista åren många sådana tomter der upplåtits åt enskilde till bebyggande. 

— Erinrande derom att Kammaren i sitt förslag till innevarande års budget, 

i anledning af väckt fråga om vidare utarrendering af Djurgårds villor, hade 

upptagit en approximativt beräknad kostnad af 10,000 mark för det i sådan händelse 

nödiga fortsättandet af strandvägen norr om Tölöviken och för anläggande 

af en bro öfver det för jervägen genomsprängda berget derstädes, men att Stads • 

fullmäktige, enär detta företag ansågs icke vara omedelbart af behofvet påkalladt, 

då ej beviljade anslag dertill, bör Kammaren nämna, att förnyad anhållan 

om utförande af berörda väg och bro under nästa år nyligen gjorts hos Kammaren 

af enskild person, hvilken dervid, såsom skäl härför, särskildt framhållit den 

produktiva beskaffenheten af utgiften i fråga hvilken beredde staden tillfälle att 

draga inkomst af nu odisponerad mark. Kammaren, som väl hade önskat att 

äfven denna gång kunna tillstyrka omordade väg- och broanläggning, har dock, 

med hänsyn till det mindre fördelaktga resultat, budgetförslaget för nästa år 

visar, trott sig böra lemna frågan häirom beroende till ett annat år. — De af 

Stadsingeniören upptagna anslag för anläggande af afloppskanaler under Kyrkooch 

Stora Robertsgatorna har Kammaren ock uteslutit, emedan de äldre kanaler, 

hvarmed dessa gator nu äro försedda, ansetts kunna, om ock bristfälliga, 

tjenstgöra ännu under nästa år. — Angående de till uppförande under nästa år 

i fråga kommande husbyggnader namnes följande. För ett slutet varuskjul öfver 

den sydliga ändan af södra båthamnen, hvartill arkitekten Gr. Nyström uppgjort 

härhos bilagda ritning och kostnadsförslag, slutande sig å 18,600 mark, och Stadsfullmäktige 

i och för förarbeten beviljat 14,000 mark i årets budget, har det sålunda 

ännu behöfliga anslag af 4,600 mark uppförts. Det äfven tillämnade öppna 

skjulet på den sydliga kaj armen kan deremot ännu ej under nästa år komma till 

utförande, emedan ombyggnaden af kajarmen, såsom ofvanföre föreslagits, först 

under derpåföljande vinter blefve slutförd. — Sedan Stadsfullmäktige nyligen 

godkänt de af Kammaren jemte skrifvelse af den 14 sistlidne September till

Fullmäktige insända, af Arkitekten Gr. Nyström uppgjorda nya eskissritningar 

till folkskolehuset vid Malmgatan, för hvilket kostnaden tillika af herr Nyström 

approximativt beräknats till 204,000 mark, har Kammaren utaf denna summa nu 

observerat, såsom under nästa år tillräckligt för ändamålet, det belopp af 100,000 

mark, som redan finnes härför disponibelt, nemligen de såsom lån af statsverket 

upptagna 60,000 mark och de utaf 1882 års nybyggnads- och regleringslån reserverade 

40,000 mark. — G-enom utslag af den 16 Maj innevarande år medgaf Kejserliga 

Senaten omsider en sådan förändring i de vilkor, hvarunder staden besitter 

qvarnstället vid Gammelstaden, att driften af qvarnen derstädes får vidmakthållas 

med minst 4 par stenar; och har Kammaren fördenskull nu uppfört 

den summa af 45,000 mark, hvartill kostnaden för den härförinnan beslutade ombyggnad 

af sagda qvarn beräknats komma att uppgå och hvilken jemväl är af 

nästnämnda lån härför reserverad. — Vid fastställandet af innevarande års budget 

godkände Stadsfullmäktige ett af Kammaren framstäldt förslag derom att de 

s. k. köttbodarne å Kaserntorget, såsom i högsta grad förfallna, skulle rifvas och 

i stället för dem ett antal saluhallar för matvaruhandel uppföras för en då beräknad 

kostnad af 50,000 mark. Sedermera har Kammaren emellertid sett sig 

föranlåten att i den tidigare planen för dessa hallar vidtaga vissa ändringar, 

de der väl, enligt ungefärlig beräkning af Arkitekten Friherre S. Gripenberg, 

komme att medföra en tillökning af omkring 20,000 mark i kostnaden för arbetet, 

men å andra sidan skulle, enligt Kammarens tanke, ha till följd öfvervägande 

fördelar i afseende å den blifvande byggnadskomplexens ändamålsenlighet och 

rentabilitet. Kammaren, som inom kort, efter att hafva iniatt af friherre G-ripenberg 

i enlighet härmed utarbetade ritningar jemte kostnadsförslag till ifrågavarande 

saluhallar, blir i tillfälle att till Stadsfullmäktige aflemna detalj eradt 

förslag i ämnet), har fördenskull, och då deras uppförande under nästa år blir 

oundgängligen nödigt i anseende till de nuvarande bodarnes ytterliga bofällighet, 

härför upptagit det såsom behöiligt beräknade tillskottsanslag af 20,000 mark. 

— Emedan stadens fattiggård anmälts och befunnits vara i ganska trängande 

behof af en ny badstuga, har Kammaren låtit uppgöra ritning till en sådan af 

sten, jemte kostnadsförslag, slutande sig å 19,500 mark — hvilka begge nu biläggas; 

men ehuru Kammaren nog behjertat detta behof, har Kammaren af samma 

skäl, som föranledt bortlemnandet a i anslag för vattenledning till fattiggården, 

och enär den nuvarande badstugan å stället af Kammaren ansetts kunna 

begagnas ännu under nästa år, trott att den nya byggnadens uppförande borde 

anstå till näst derpå följande år. 


1 det här upptagna, förhöjda anslaget till brands bodsafgifter ingå, såsom 

oivanföre omnämnts, sådana äfven för fattiggårdens byggnader. — Några ansökningar 

om restitution af fattigafgilter, som uppburits efter det senaste fattigvårdsförordningen 

emanerat, torde icke vidare vara att emotse, hvarföre anslag 

269

24 

härför numera ej uppförts. — Med afseende å de genom Kejserliga förordningen 

den 15 Augusti 1883 införda förändrade bestämningar rörande kommunalbeskattningen 

har posten afkortning å uttaxerade medel ansetts kunna nedsättas från 

sitt härtills upptagna belopp 50,000 mark till 30,000 mark. — För oförutsedda 

behof, enligt Stadsfullmäktiges bestämmande, anser Kammaren tillgångarne ej 

medgifva att uppföra en högre förslagssumma än 20,000 mark. 

Vidkommande sedan inkomstsidan af Drätselkammarens förslag bör främst 

nämnas det, i följd af att tolags- och trafikafgifterna ingått med lägre belopp än 

i årets budget påräknats, men å andra sidan särskilda, i synnerhet arbetsanslag, 

likasom ock Stadsfullmäktiges dispositionsmedel öfverskridits, någon behållning 

vid årets slut icke torde vara att emotse, utan snarare möjligtvis någon brist, 

men denna dock ej så betydlig, att en särskild post ansetts behöfva i budgeten 

upptagas till dess betäckande. — För inbetalningar å arrendetomtslösen har någon 

summa ej utförts, emedan vid det dessa tomter upplåtits till inlösen de utestående 

löseskillingarna till fulla beloppen uppdebiterats och sålunda, såsom en 

stadens fordran, inberäknats i behållningen. Chausséearrendet har upptagits med 

18,535 mark i grund af inför Kammaren i dag försiggången auktion, hvarvid anbud 

med detta belopp å chausséeuppbördens öfvertagande för nästa år af Kammaren 

godkänts. — De stadskassan, i grund af Kejserliga förordningen den 24 

sistlidne Juli, tillfallande afgifter för bouppteckningar och arfskiften, ha beräknats 

enligt förhållandet med sterbhusen år 1882. — Uti skrifvelse till Drätselkammaren 

af den 28 sistlidne September framhöll Inqvarteringsnämnden, att 

ehuruväl, enligt Kejserliga förordningen den 18 Januari 1882, stadens utgifter 

för inkvarteringen borde ersättas. af ryska statsverket, komme staden likväl att 

drabbas af slika utgifter emedan nämnda ersättning utbetalades efter en af Krigsministern 

i Ryssland faststäld tariff, men natura-qvarter icke kunde erhållas för 

de i tariffen bestämda priser, hvarutom hyresersättningarna åt resande militärpersoner 

erlades per dag under det qvarteren måstehyras per år, äfvensom aflöningar 

till Nämnden jemte diverse smärre utgiftsposter af dragits från ersättningen. 

I en senare skrifvelse af den 10 nysslidne Oktober har Nämnden vidare 

upplyst, att skilnaden mellan den staden tillfallande ersättning för inkvarteringen 

och den verkliga kostnaden för denna måste för nästa år approximativt beräknas 

till 20,000 mark, i hvilken summa jemväl inginge utgifterna för Nämnden, 

men icke hyra för Nämndens lokal. Till följd häraf har Kammaren nu upptagit 

stadens ifrågavarande ersättning af ryska riksskatfckammaren med 21,500 

mark lägre än den totala inqvarteringskostnaden, hvarjemte Kammaren observerat 

denna skilnad till utjemning med förefintligt tillgodohafvande å uttaxerade 

inqvarteringskostnader och sistlidet års inqvarteringstolag. — Angående tilläggsbidraget 

till polisinrättningens underhåll är ofvanföre nämndt under utgiftstiteln 

VI.

Resultatet af Kammarens nu sammanstälda förslag blifver det, att till bestridande 

af stadens utgifter under år 1884 erfordras, utöfver de beräknade inkomsterna, 

ytterligare 768,326 mark 49 penni, hvilken summa således föreslås till 

uttaxering. 

Tvenne transsumter ur Drätselkammarens protokoll, hvilka upptaga de vid 

behandlingen af detta ärende förfallna skiljaktigheter, biläggas. 


H. E. Gummerus. 

Lars Homén. 

Utdrag ur Drätselkammarens i Helsingfors stad protokoll, 

för dt vid extra sammanträde den 27 Oktober 1883. 

§ 1. 

Föredrogs till vidare åtgärd det vid Drätselkammarens extra sammanträde 

den 23 i denna månad behandlade ärende angående upplysningars afgifvande till 

Magistraten i och för uppgörande af stadens budget lör år 1884; och — — — 

Vid fråga om beloppet af den lön, som skulle upptagas för ekonomen 

vid Sundhetsnämnden, voro ledamöterne Hallberg och Sandberg i så måtto skiljaktige 

från Kammarens pluralitet, att desse ledamöter, enär de ansågo sagde löns 

förhöjande, på sätt föreslagits, med femtio procent på en gång vara öfverdrifvet, 

ville tillstyrka tillökning i lönen med allenast tvåhundra mark. 

Transsumt ur protokollet, upptagande denna skiljaktighet, skulle åtfölja 

den skrifvelse, som komme att jemte Kammarens budgetsförslag aflåtas till Magistraten. 

Som ofvan. 

In fidem: 

Lars Homén. 

3 

25

26 

Utdrag ur Drätselkammarens i Helsingfors stad protokoll 

för den 2 November 1883. 

§ 22. 

Företogs till vidare åtgärd det vid Drätselkammarens extra sammanträde 

den 31 nyssvikne Oktober senast handlagda ärende angående afgifvande af upplysningar 

för nästkommande års budget för staden: 

Beslöts, det skulle ifrågavarande? ai Drätselkammaren i samråd med Stadskamreraren 

sammanstälda utgifts- och inkomstförslag jemte de dertill hörande 

bilagor till Magistraten aflåtas jemte skrifvelse af det innehåll, brefkonseptboken 

under N:o 325 af sig visar. 

Beträffande de under titeln XII 6:o stadens planteringar upptagna utgiftsposter 

antecknades de skiljaktigheter, att ledamoten Schybergson jemväl ville 

uppföra anslag till belopp af sextusen mark för pågrusning af festplanen i Kajsaniemi 

park i enlighet med Stadsingeniörens förslag härom, samt att Viceordföranden 

Gummerus, jemte det han uteslöt nästnämnda anslag, äfven ville bortlemna 

det af Kammarens pluralitet upptagna anslag för påfyllning och planering 

af terrängen emellan Unionsgatan och den från Trädgårdsgatan genom nämnda 

park ledda kanal. 

Transsumt ur protokollet, upptagande denna skiljaktighet, skulle ofvanberörda 

skrifvelse biläggas. 

Transsumtets riktighet bestyrker: Helsingfors Drätselkammare, som ofvan. 

Ex officio: 

Lars Homén.

Utlåtande angående förslag till årsstat för Helsingfors stads 

Byggnadskontor, vattenledningen och stadens allmänna arbeten under 

år 1884. 


Stadsingeniörens lön upptages med den förhöjning, som, jemlikt Stadsfullmäktiges 

beslut af den 15 Juni 1877, tillkommer stadsingeniören efter fem 

års tjenst. 

Af Byggnadskontorets stat äro alla poster lika med föregående år utom 

utgiften för „materialier och handtlangaredagsverken vid mätningar", hvilken visat 

sig otillräcklig och för „affattning af villområden hvilkas arrendetid utgår 

1885—86", hvilken ökats i proportion till arealen af de områden som skola affattas. 

Tattenledningen. 

Uti „Förvaltning och drift" äro några smärre förändringar vidtagna, så- Vattenledsom 

att maskinistens och filtrerförmannens arvoden äro upptagna med de belopp 

till hvilka innehafvarena af dessa befattningar innevarande år varit anställda, och drift. 

samt att anslaget för „Extra arbeten vid rörnätet", 1800 mark, blifvit öfverfördt 

till „Underhåll" dit det rätteligen hör, och sammanslaget med anslaget under 

rubrik ,,Öfrigt underhåll". 

„Underhåll" af vattenledningen har blifvit ökadt med flere poster med Underhåll. 

hvilka afses att afhjelpa en del bristfälligheter som hittills endast nödtorftigt reparerats. 

Sådana äro: 

„Ändring af 10 st. brandposter". Under senaste vinter, som dock icke 

kan hänföras till de strängaste, tillfröso .nemligen brandposter till ett antal af 49 

och kunde endast med den omsorgsfullaste dagliga skötsel och uppvärmning hållas 

i brukbart skick; denna frysning föranledes delvis af posternas för klimatet 

olämpliga konstruktion, men i de flesta fall emedan de ligga för grundt eller 

äro omgifna af starkt värmeledande jordarter. — Det försök som tidigare blifvit 

gjordt att medelst trätimror skydda mot frysning har visat sig icke motsvara ändamålet, 

hvarföre en mera genomgripande förändring är af nöden och afser den 

nu föreslagna „Andringen" att medelst brandposternas skarfning möjliggöra sänkning 

af den för frysning mest utsatta, nedtill belägna ventilen. På en del ställen 

torde det blifva tillfyllestgörande att uppgräfva posterna och omgifva dem 

med dåliga värmeledare och der sådant är nödigt förse dem med aflopp för spill- 

27

28 

vattnet, hvarföre anslag för detta ändamål äfven upptagits. För att icke belasta 

detta konto med alltför dryga utgifter under ett år och. för att vinna erfarenhet 

af dessa åtgärders nytta, äro endast 10 brandposter föreslagna att ändras och 10 

st. att omgifvas med bättre fyllning. 

Der tryckröret passerar under Sörnäs bibana består marken af djup jäslera, 

hvårföre röret blifvit nedlagt i en trätrumma, men som sjelfva trumman vid 

källossningen kommer^ i rörelse uppstå periodiskt läckor i röret på detta ställe. 

Flere af rörskarfvarna äro tillföljd häraf försedda med allehanda mer eller mindre 

provisoriska förstärkniugar men finnes ingen säkerhet för att icke rören i någon 

skarf vid nästa störing helt och hållet åtskiljas och vattenledningen för flere dagar 

afbrytes. För att ändtligen på verksamt sätt förekomma dessa olägenheter 

anser jag nödigt att röret på sträckan under banken lägges på pålrust i hvilket 

afseende ett anslag upptagits. 

Utvidgnin- Bland utvidgningar ingår rörnätets förseende med afstängningsventiler 

gar. yvigare rörförgreningar; då nemligen hufvudledningarne vid förgreningarne 

såsom nu är fallet endast på få ställen äro försedda med dylika ventiler måste 

vattnet vid hvarje remont afstängas från flere gator på långa sträckor hvilket 

åstadkommer onödiga, ofta återkommande störingar för konsumenterne. 

Alla föreslagna utvidgningar af rörnätet stä i samband med kloakanläggningar. 

Vattenledningarne under SmedsSjömans- och Rödbergsgatorna äro en 

fortsättning af den i år, jemte kloak, utförda ledningen under Fredriks- och Rödbergsgatorna 

och komma att fylla ett verkligt behof uti denna numera välbebyggda 

och tättbefolkade del af staden. Grårdsegare till ett antal af 27 hafva 

redan senaste höst petitionerat om dessa arbetens utförande såsom af vidfogade 

handlingar närmare framgår. Ledningarne under Anne-, Fredriks- och Arbetaregatan 

äro föreslagna att utföras samtidigt med dessa gators planering och anläggning 

af afloppskanaler. Det måste nemligen anses i princip riktigt och i ekonomiskt 

afseende fördelaktigt att vid skeende gatuplaneringar såväl vatten- som afloppsledning 

införes och är det i sanitärt som i moraliskt afseende af synnerlig 

vigt att alla dessa arbeten framdeles utföras vid den tidpunkt då tomterna uti 

nybildade qvarter upplåtas till bebyggande såsom fallet är med tomterna vid ofvan 

uppräknade gator. 

Byggnader och allmänna arbeten. 

Stenlägg- Enligt Magistratens utslag hade körbanor, motsvarande de vid Skilnadsmngsarbetm. 

forget utmynnande gatorna samt Östra Henriksgatan mellan båda Esplanadgatorna 

bordt omläggas innevarande år och upptagas nu dessa arbeten med följande modifikationer. 

Mot teateresplanaden har i tiden en stödjemur blifvit lagd hvilken på 

ett fult och omotiveradt sätt af bry ter den öppna plats som torget och esplanaden 

tillsammans bilda, och invid nya teatern är till följd häraf en brant nedfart an-

lagd, hvilken ger åt teatern ett tryckt och instängdt utseende. Med lätthet kan 

detta afhjelpas och anordnas så att torget och esplanaden komma att bilda ett 

jemt sluttande plan, genom att torget sänkes till den del som omslutes af husrader 

i söder och sydost, en linie dragen från vestra hörnet af N:o 4 (Apoteket) 

till Östra Henriksgatan och slutligen Esplanaden. Denna sänkning skulle icke 

medföra andra extra kostnader än omläggning af en kloak under en del af torget, 

beräknad till 1,900 mark, emedan värdet af den jord som här utschaktas och 

vid andra arbeten blir användbar, fullt motsvarar kostnaden för stödjemurens 

rifning, gräfning och transporter. Omläggningen måste visserligen utföras på en 

något större yta än körbanorna erfordrat men som stenläggningen å torget öfverallt 

är dålig måste detta arbete i alla händelser förr eller senare utföras. 

Längs Esplanadens sida kan en gång anläggas i likhet med och i fortsättning 

af gången uti mellersta Esplanaden längs Södra Esplanadgatan och ingår uti 

den beräknade summan kostnaden för trottoir af asfalt mellan Mikaelsgatan och 

nedfarten till operakaféet der en nubbstensgångbana skulle vidtaga och ledas 

till Esplanaden mellan Henriksgatorna. 

Mikaelsgatans omläggning och förseende med asfalttrottoir längs teateresplanaden 

upptages som en kompletteing af arbetena uti och omkring Esplanaderna. 

Salutorget behöfver redan på många ställen omläggas och har den sämsta 

delen nemligen mellan strandmagasinerna, hamnen, infarten till Södra käarmen 

och Södra Magasinsgatans riktning, upptagits till omläggning för att fördela arbetet 

med det ofantliga torget på flere år. 

Elisabetstorget har hittills knappast varit farbart och torde skäl förefinnas 

att stenlägga äfven denna öppna plats sedan sqvären blifvit hyfsad, Nylands bataljons 

kaserner blifvit fulländade och en lifligare trafik sålunda är att förutse. 

Abrahams gatans läggning, längs Sandvikstorget, utanför Polyteknikum 

upptages åter då det för nämnda institut torde vara högeligen önskligt att få 

denna gata i godt stånd. 

Sedan kloak och vattenledning innevarande år blifvit anlagda under uppfarten 

från Fredriks- till Rödbergsgatan samt under sistnämnda gata intill Timmermansgatan 

upptages stadens andelar i nämnda gator till stenläggning. — Isynnerhet 

nedra delen af Rödbergsgatan, som har dåligt fall, är i verkligt behof 

häraf. 

Tvärgatan mellan Stora Roberts- och Rödbergsgatorna, vesterom qvarteret 

n:o 92, som förmedlar trafiken mellan 4:de och 5:te stadsdelarne å ena samt 

6:te stadsdelen å andra sidan, emedan man med begagnande af denna kan undvika 

backar, 'upptages till stenläggning. 

Norra käarmen är i föreslaget beräknad att beläggas med l:a nubbsten 

för att underlätta forslingen af varor medelst handkärra mellan varuskjulet och 

fartygen. 

Beträffande stadens chausséer har, under fortsatt remont af den egentliga Chausséema. 

29

30 

körbanan, dess icke makadamiserade sidor småningom satt sig sä att de sträckor 

der vägen går öfver bank blifvit så kullriga att de vintertid utgöra en verklig 

fara för de trafikerande. För att afhjelpa denna olägenhet måste låga stödjemurar 

anläggas längs dikes- eller bankkanterna och fördjupningen utfyllas och ofvan makadamiseras. 

Detta arbete kan lämpligen fördelas på flere år och är till utförande 

under nästkommande år upptagen endast sträckan utanför villan Taipale, 

samt några sträckor mellan östra stadsporten och gammelstaden hvarest vägens 

ringa bredd gör dess starka kullrighet vådligare än på den bredare chausséen. 

Fortsättning af den under innevarande år anlagda gångbanan längs vestra 

chausséen är upptagen å sträckan mellan villan Fjelldal och vägen till Edesviken. 

Bamnarne. 

För ombyggnad af sydliga träkäarmen till stenkä har ett nytt system, af 

ett för ändamålet tillsatt tekniskt utskott, antagits. Detta system möjliggör trärustets 

förläggande pä större djup hvilket med afseende å träets egenskap att i 

vattengången taga skada af röta samt med hänsyn till våra kusters småningom 

skeende höjning, är önskvärdt. Detta byggnadssätt medför större kostnad än det 

vid ombyggnad af norra käarmen använda sättet och kan käen icke, utan att 

arbetet öfverdådigt fördyras, vara utfördt till seglationens öppnande men är i 

alla händelser att föredraga. 

Den ena af stadens lastningsbroar i Sörnäs är till kistor, bärbjelkar och 

brolock så angripen af röta att jag ansett dess totala ombyggnad från vattengången 

vara det billigaste sätt att remontera densamma. En reparation af de mest 

skadade delarna skulle endast med några år uppskjuta ombyggnaden och denna 

reparation skulle dock kräfva stora summor. 

Muddring. 

Muddring af båthamnarne till såväl de grunda som de djupare delariie 

föreslås för att befria dessa hamnar från aflagringar af orenlighet och den vidriga 

stank som från dem utbreder sig. 

Inventarier; Uti innevarande års budget har af Drätselkammaren särskilda anslag blifarbetsrecMap 

vit upptagna för „Inventarier och arbetsredskap" samt „Tvättbryggor, bojar, vedmått 

etc.", men då enligt denna uppställning kostnaden för nya inventarier och 

arbetsredskap fortfarande sammanföres med underhållet af de gamla har jag, med 

bibehållande af totalsumman 14,000 mark för dessa begge konti, upptagit: för 

„Inköp af inventarier och arbetsredskap" 4,000 mark och för „underhållet" af desamma, 

tvättbryggor, bojar, vedmått, lyktstolpar, materialvaktens aflöning och diverse 

oförutsedda utgifter 10,000 mark. 

Nybyggnader. 

Planering af Planeringen af Anne-, Fredriks- och Arbetare gatorna och motiverna för 

ga %yggnad g ' ^ ess iförande ha redan i sammanhang med vattenledningen blifvit omnämnda 

och hänför sig äfven planeringen af Kampgatan till dessa slags arbeten. 

Till de under senaste tid utarrenderade byggnadstomterna å villan Ås är 

en ordentlig körväg nödvändig, isynnerhet om toiiiter här fortfarande skola upplåtas.

Under Jemvägstorget och genom Qvarteret N:o 39 Apan är kanal, med tor- Afloppskanagets 

sydöstra hörn som utgångspunkt, föreslagen att utföras år 1884 på samma 

grunder som kanalen genom Kaisaniemi innevarande år utförts, nemligen för att 

dessa kloaker böra utföras innan jemvägstorget år 1885 stenlägges. En förgrening 

från "Wilhelmsgatan under jemvägstorget till hörnet af Hagasunds- och 

Brunnsgatorna, skäll visserligen äfven utföras men kan lämpligen verkställas kort 

före stenläggningsarbetet emedan den erfordrar en högre betäckning, som åstadkommes 

genom att torget vid stenläggningen fylles till sin rätta höjd och hvilken 

påfyllning ej på förhand kan utföras, emedan den del af torget som denna 

förgrening skall passera till en del är förut stenlagd. 

Berggatan är sedan länge tillbaka försedd med vattenledning men kunna 

gårdsegarene i brist på afloppskanal icke draga nytta af densamma. Ett antal 

gårdsegare hafva äfven uti en inlaga af den 4 Maj 1883 hos Magistraten anhållit 

om utförandet af afloppskanaler men kan sådan tyvärr komma till utförande 

endast under den del af Berggatan som har fall mot "Wilhelmsgatan, emedan något 

verksamt aflopp ej kan beredas längs Regeringsgatan förrän den sistnämnda 

och andra delar af Grloet blifvit höjda. 

Kyrkogatan, Stora Robertsgatan och Katrinegatan äro försedda med grunda 

afloppskanaler utförda af gråsten i kallmur hvarföre, sedan flere sidoledningar 

till dem blifvit tillförda, vattnet vid större regn intränger i marken och härifrån 

till närliggande källare. Som omläggningen af dessa gators stenläggning dessutom 

blifvit uppskjuten i förväntan på anläggning af tidsenliga afloppskanaler, är 

det så mycket mera skäl att redan nästkommande år utföra dessa kanaler. 

Skälen för utförandet af afloppskanaler under Anne- SimonsFredriks- och 

Arbetaregatorna hafva redan i sammanhang med vattenledningen framhållits. 

Mauritzgatans förseende med afloppskanal intages jemlikt Drätselkammarens 

genom protokollsutdrag af den 20 Juli 1883 meddelade förordnande till följd 

af ingången anhållan om dylik kanal, från finska militärbefälhafvarcstyrelsen. 

Anläggning af afloppskanaler under Smeds-, Sjömans- och Rödbergsgatorna 

på samma gång som vattenledningen utsträckes till dessa gator, är redan i sammanhang 

med sistnämnda arbete omnämnd. 

Bland husbyggnader upptages återstoden af den approximativt beräknade Husbyggnakostnaden 

för ett slutet varuskjul öfver sydliga ändan af södra båthamnen, hvartill 

innevarande år, till förarbeten, finnes ett anslag af 14,000 mark. 

Öppna varuskjidet å sydliga käarmen, hvars uppförande i princip blifvit 

godkändt, upptages till utförande emedan detta efter föregången ombyggnad af 

sjelfva käen lämpligen kan ske under hösten 1884, innan käarmen på våren 1885 

skall stenläggas. 

Helsingfors stads Byggnadskontor den 1 Oktober 1883. 

Otto Ehrström. 

31


Härjemte insändes specialförslag för underhåll af stadens planteringar 

under år 1884 upprätta dt af t. f. stadsträdgårdsmästaren jemte ett förslag till 

grusning af festplatsen uti Kajsaniemi, hvilket trädgårdsmästaren enligt uppdrag 

sednare upprättat. 

Uti specialförslaget ingår kostnaden för det allmänna underhållet med 

samma summa som under innevarande år eller 15,000 mark. Då det emellertid 

visat sig att i brist på medel föga skötsel kan egnas Djurgården, tillåter jag mig 

hos Drätselkammaren framhålla önskvärdheten af att ett anslag för ändamålet 

upptages, för att åtminstone kunna upparbeta den gräslinda, som ligger mellan 

Trädgårdsföreningens drifhus och strandvägen hvilken linda företer en anmärkningsvärd 

ful anblick, så mycket mera i ögonen fallande som den öfra, inom 

Trädgårdsföreningens område liggande hälften blifvit tillbörligen ansad. Med 

anledning häraf har jag gifvit stadsträdgårdsmästaren i uppdrag att härtill göra 

kostnadsförslag, hvilket jag skall hafva äran insända såsnart detsamma hit inkommer. 

De tvenne dussin jernsoffor som upptagits torde vara behöfliga. 

Att påskynda fyllning af nordöstra hörnet af Kajsaniemi mellan Unionsgatan, 

mindre dammen och Botaniska trädgården anser jag ej mera af behofvet 

påkalladt än under förra året och om trädgårdsmästaren kan använda lika stora 

summor af anslaget för planteringarnas underhåll, till anläggningarne i denna 

del af parken, torde den småningom komma i godt skick utan extra anslag. För 

min del måste jag anse att de kostnader som trädgårdsmästaren här nedlägger 

vore vida bättre använda på af naturen bättre lottade delar af parken specielt 

den centralt belägna festplatsen och dess omgifningar. 

Kostnaden för renovering af de genom kanalarbetet i Kajsaniemi skadade 

gräslindor, vägar m. m. ingår uti det för sjelfva kanalarbetet beviljade anslaget 

och bör således ej särskildt upptagas. 

För underhåll af hägnader är det nödvändiga anslaget 1500 mark utlemnadt 

och bör derföre upptagas. 

Beträffande de alternativa förslagen att, sedan drainering i år blifvit utförd, 

anordna bollslagnings- eller festplatsen i Kajsaniemi så att densamma blef-

ve torr och för sitt ändamål användbar, anser jag att endast grusning af platsen 

kan ifrågakomma, men att man kunde gå en medelväg mellan de båda alternativen 

och påfylla grus till 0,6 å 0,7 fots höjd hvarigenom kostnaden kunde reduceras 

till 6000 mark. Att drainering på två å fyra fots djup under marken i lerjord 

icke skulle hafva någon särdeles verkan, såsom trädgårdsmästaren synes antaga, 

motsäges af erfarenheten och äger festplatsen aflopp för dagvattnet genom 

en täckt kanal gående från Botaniska trädgårdens sydvestra hörn till stora dammen 

och för grundvattnet genom det nu under arbete varande utfallet till Tölö 

vik. På grund häraf antager jag att en grusbädd af föreslagen höjd vore tillräckligt 

verksam och skulle ingen särdeles olägenhet uppstå af att efter några år 

en ytterligare påfyllning af 0,3 å 0,4 fots höjd göres, ifall sådant då visar sig 

nödigt. Helsingfors stads Byggnadskontor den 13 Oktober 1883. 


Otto Ehrströni. 

Förslag jämte kostnadsuppgifter till arbeten m. m. uti Stadens planteringar 

för år 1884: 

Underhåll af Stadens planteringar och trädskola 15,000 mk. 

2 dussin jernsoffor å 480 mk 960 „ 

Påfyllning och planering af terrängen emellan Unionsgatan och 

den från Trädgårdsgatan ledda kanalen uti Kajsaniemi . . . . 4,000 „ 

Renovering af de genom kanalarbetet i Kajsaniemi skadade gräslindor, 

vägar m. m 2,000 „ 

Summa 21,960 mk. 

Emedan det allmänt klagas öfver bristen på tidsenliga sittplatser uti de 

flesta af Stadens trädgårdar och promenader, äro två dussin soffor upptagna för 

att i någon mån ersätta nämda brist. 

Ehuru påfyllning och planering af terrängen emellan Unionsgatan och 

den från Trädgårdsgatan genom Kajsaniemi gående kanalen, som sedan fortsätter 

genom Botaniska Trädgården och mynnar ut vid Långa bron, redan förlidet 

år var upptaget på undertecknads förslag till påföljande års arbeten, men då ej 

beaktades, ber jag att ånyo få fästa Kammarens uppmärksamhet vid vigten af 

platsens påfyllning och planering samt föreslå dess utförande till nästa år, då 

den i sitt nuvarande tillstånd ej motsvarar de anspråk, som allmänheten är berättigad 

att fordra af en bland Stadens förnämsta parker. Dessutom lär den sanka 

platsen med sin osunda utduustning isynnerhet mot aftnarne redan i sanitärt 

hänseende vara skadlig, så mycket mer som den ligger i närheten af Klinikum^ 

33 

5

34 

omden ej påfylles och betäckes med vegetation, som absorberar de skadliga gaserna 

m. m. Äfven skulle platsen vinna betydligt i utseende och man hade 

hopp om att få bättre slag af träd och buskar att växa och frodas, om den blefve 

något höjd, hvarföre det enligt min åsigt vore skäl att ej vidare uppskjuta 

med dess renovering. 

Då vid kanalarbetets utförande uti Kajsaniemi sönderkörandet och förstörandet 

icke allenast af området för sjelfva kanalen utan äfven af angränsande 

gräslindor och vägar, som måste anlitas för forslingen af sten och annat tungt 

material, icke kunnat undvikas, vore 2,000 mk behöfliga för att åter kunna sätta 

de omgifvande och skadade partierna uti ett civiliseradt skick, sedan kanalarbetena 

hunnit blifva slutförda. 

Helsingfors i september 1883. 

L. Å. Jernström, 

t. f. Stadsträdgårdsmästare, 


På anmodan af Herr Stadsingeniör O. Ehrströrn får undertecknad härmed 

inlemna tvänne alternativa kostnadsförslag till planering och omändring af 

den s. k. bollplan i Kajsaniemi samt, bifogande en planteckning öfver densamma, 

tillika uttala sin åsigt om huru man säkrast kunde uppnå det önskvärda 

resultatet att få den fuktiga och blöta planen till en torr och ändamålsenlig 

plats för offentliga fester och dylikt. 

Utom det att ifrågavarande plats är lågt och sankt belägen finnas två 

andra hufvudorsaker till dess fuktighet och blöthet, nämligen att jordmonen ända 

upp till ytan består af en lerart, som ej släpper vattnet igenom, hvarföre platsen 

flere dagar efter ett regn midt i sommaren håller sig fuktig och blöt, samt 

att den på midten bildar en försänkning med en mycket svag sluttning åt sydöstra 

delen, likväl utan något aflopp för dagvattnet, hvarigenom det samlas och 

stannar på planen. Just derför att leran behåller vattnet och ytterst långsamt 

låter det sippra igenom, anser jag också att de täckta stendikena ej komma att 

verka särdeles på ömse sidor, såsom man vore benägen att tro, och att platsen 

fortfarande kommer att hålla sig fuktig. För att omintetgöra de anförda orsakerna 

härtill och sätta täckdikena i tillfälle att verka med bättre resultat, skulle 

jag föreslå en påfyllning af groft grus till den höjd öfver markens yta som sifferuppgifterna 

å planteckningen för de olika delarne närmare angifva eller i medeltal 

omkring en fot, hvarigenom planen äfven erhölle en jämn sluttning med tillräckligt 

fall mot sydöstra hörnet. Fördelarna häraf vore att, då ett tillräckligt 

tjockt och genomsläppande lager grus betäckfce ytan, vattnet kunde sjunka ned

intill leran, längs hvilken det småningom sedan kunde sila sig in i dikena, men 

ytan dock hållas torr så att man ej hade någon olägenhet af vattnet och att 

detsamma hade jämt aflopp mot det lägre belägna sydöstra hörnet, därifrån det 

sedan kunde ledas in i en trumma som från diket längs Bot. trädgården går 

till dammen. På en plats, som trampas så mycket som ifrågavarande, skulle äfven 

groft grus snart bilda en hård yta. Betäckes den deremot endast af ett 3 

å 4 tum tjockt lager af sådant grus tordeden ännu komma att hålla sig fuktig af det 

mellan gruset ocS leran stagnerande vattnet och försänkningen i planens midt 

skulle äfven bidraga att samla och bibehålla vattnet på planen, om ej en större 

påfyllning utjämnade densamma. Emedan en sådan fullständig påfyllning blir 

kostsam, har jag äfven upptagit det andra förslaget att endast fylla de i sydöstra 

delen lägre belägna ställena så att deras yta komme 4 fot öfver vattennivån 

i Grloviken och för öfrigt betäcka hela den öppna planen med ett 3 å 4 

tum tjockt lager grus. Att såsom jag först tänkt inså planen med något gräs 

t. ex. Trampgräs, Polygonum aviculare, eller annan dylik växt, som trifves i 

mager sandjord, för att binda sanddammet och förtaga den fula anblicken af en 

sandöken midt i parken, anser jag vid närmare öfvervägande blifva omöjligt att 

utföra, emedan det på en så mycket trafikerad plats redan uti sitt späda tillstånd 

kommer att förstöras innan det hunnit uppspira och bilda en fast torf samt det 

tillika är svårt att erhålle sådant frö. Emellertid är jag öfvertygad att om platsens 

förbättring kommer att ske enligt det billigare förslaget, olägenheterna beträffande 

fuktigheten till stor del alltfortfarande komma att vidlåda densamma och platser 

åter efter en tid måste omlagas, då den deremot enligt det andra förslaget 

skulle för framtiden motsvara sitt ändamål, om ock kostnaderna för tillfället 

kunna förefalla dryga. 

Enligt det billigare förslaget skulle kostnaderna belöpa sig till följande: 

110 kub. famn. grusarartad fyllning å 20 mk 2,200 mk 

Dagsverken för arbetets utförande 800 ,, 


Enligt det andra förslaget åter komme kostnaderna ett stiga till följande 

belopp: 

360 kub. famn. grusartad fyllning å 20 mk 7,200 mk. 

Dagsverken för arbetets utförande 1,800 ,, 


Helsingfors den 12 oktober 1883. 

L. A. Jernström. 

35


M 14 Staflsfullmäktiee i Helsingfors. 

Utskottsbetänkande angående Magistratens Utgifts- och Inkomstförslag 

för år 1884 jemte åtskilliga dermed sammanhängande 

frågor. 

Det budgetutskott, Stadsfullmäktige vid sitt sammanträde den 13 sistlidne 

November tillsatte och till hvars inedlemmar undertecknade utsågos, har till utlåtande 

emottagit följande ärenden: 

l:o) Magistratens jemte skrifvelse af den 1 December till Stadsfullmäktige 

insända Utgifts- och Inkomstförslag för år 1884 med till detsamma hörande bilagor 

och ritningar; 

2:o) Magistratens skrifvelse af den 10 December, hvari pluraliteten af Magistratens 

ledamöter, — under förmälan att i det till Stadsfullmäktige öfversända budgetförslaget 

för nästkommande år ej funnes upptagen lön för en tredje politierådrnan, 

ehuru, då beslut om indragning af denna tjenst fattades, de tvänne öfriga politierådmännen 

tillförsäkrades löneförhöjning i förhållande till deras härigenom ökade 

arbete, utan att någon dylik löneförhöjning likväl ännu egt rum — hos Stadsfullmäktige 

anhåller, att i förslaget måtte för en tredje politierådman upptagas samma 

lön som härintills ; 

3:o) Inqvarteringsnämndens skrifvelse af den 28 sistlidne Augusti med framställning 

om ökandet af arvodet för nämndens sekreterare från 1,600 mark till 2,000 

mark samt för dess translator för ryska språket från 400 mark till 800 mark; 

4:o) Drätselkammarens skrifvelse af den 26 Oktober, hvari Kammaren, 

med anledning af Vaktmästarens vid Hamnkontoret C. M. Hagmans anhållan om en 

löneförhöjning af sexhundra mark om året, förordar höjandet af Hagmans aflöning 

med 400 mark; 

5:o) Drätselkammarens skrifvelse af samma dag, hvari Kammaren, affordrad 

yttrande angående åtskillige betjentes vid Hamnkontoret ansökan om skälig löneförhöjning, 

tillstyrker ökandet af yngre vaktmästarens vid Hamnkontoret J. A. Janssons 

löneförmåner med 200 mark samt Hamnkonstaplame J. F. Lönnqvists och J. 

V. Nordbergs aflöning med 100 mark för hvardera. 

6:o) Magistratens i skrifvelse af den 27 Oktober gjorda meddelande om. 

att den Helsingfors stad tillagda andelen af 1882 års bränvinstillverkningsskatt utgjorde 

7,180 mark 53 penni; 

7:o) Magistratens skrifvelse af den 29 Oktober med Vaktmästarens vid härvarande 

realskola F. M. Lindqvists anhållan om höjandet af den honom tillkommande 

penningelönen från 400 till 600 mark om året;

284 

B:o) Brandkomraissioneiis skrifvelse af den 31 Oktober, hvari Kommissionen 

— sedan Stadsfullmäktige, med afböjande af dess framställning om användande för inköp 

af böcker till ett blifvande bibliotek för brandmanskapet a t de böter som påläggas 

brandverkspersonalen för fel och försummelser i tjensten, anmodat Kommissionen att i 

budgetförslaget för nästkommande år observera nödigt anslag för ändamålet — anhåller 

att Stadsfullmäktige i detta afseende ville i utgiftsstaten upptaga en summa af 300 mk; 

9:o) Direktionens för folkskolorna i skrifvelse af den 7 November afgifna 

tillstyrkande utlåtande angående biträdande lärarnes och lärarinnornas vid folkskolorna 

anhållan, att de här anstälde talrika biträdande eller i allmänhet icke-ordinarie 

lärare och lärarinnor måtte, på grund af tjensteår, komma i åtnjutande af löneförhöjning 

till samma belopp och under samma vilkor, som ordinarie lärare och lärarinnor 

medgifvits, äfvensom att de för lärare och lärarinnor i sång utgående arvodena 

måtte i förhållande till undervisningstimmarnes antal förhöjas till samma belopp 

som öfriga lärares och lärarinnors löneförmåner; 

10:o) Filosofiemagistern O. Lindholms i skrifvelse af den 22 November 

hos Stadsfullmäktige gjorda anhållan om beviljande för några år framåt af ett till 

5,000 rnark förhöjdt årligt anslag ur stadskassan för det af honom här inrättade 

handelsinstitutet; 

1 l:o) Magistratens skrifvelse af den 24 November med bestyreisens för 

Konstflitsföreningen ansökan om att det understöd från staden af femtusen mark om 

året, Föreningens skola under en följd af år åtnjutit, äfven under nästkommande år 

måtte utgifvas; 

12:o) Drätselkammarens i skrifvelse af den 27 November gjorda framställning 

om sydliga träkajarmens i södra hamnen ombyggande till stenkaj, för en beräknad 

totalkostnad af vidpass 193,000 mark, på det sätt och i den ordning ett af 

Kammaren tillsatt tekniskt utskott föreslagit; i hvilket afseende Kammaren bilagt 

ritning öfver ombyggnaden och detalieradt kostnadsförslag för arbetets utförande 

till en början å inre sidan af kajen, som först ansetts böra ifrågakomma: 

13:o) Drätselkammarens skrifvelse af samma dag, hvari Kammaren, efter 

anförande af att Kammaren ansett de tillärnade saluhallarne å Kaserntorget, för 

hvilkas åstadkommande i enlighet med uppgjord ritning Stadsfullmäktige uti innevarande 

års budget upptagit ett anslag af 50,000 mark, böra utföras efter en något 

ör ändrad plan, som afsåge att göra dem mera ändamålsenliga, föreslår att Stadsfullmäktige, 

med godkännande af i öfverensstämmelse med den förändrade planen 

uppgjorda nya, bilagda ritningar för denna byggnadskomplex, ville för företagets utförande 

anslå ytterligare 23,000 mark; 

14:o) Magistratens skrifvelse af den 29 November med en af åtskilliga innevånare 

och bolag ingifven ansökan om fortsättande af den under innevarande år 

påbörjade gångbanan längs vestra chausséen samt om inrättande i denna trakt af 

några afgiftsfria vattenposter, hufvudsakligen för den fattigare befolkningen* 

15:o) Magistratens skrifvelse af den 6 December med Fattigvårdsstyrelsens 

framställning om höjandet i nästa års utgiftsförslag af anslaget för ständiga under-

stöd åt de fattiga från 40,000 mark, hvartill det af Drätselkammaren upptagits, till 

45,000 mark, som Styrelsen ansett för ändamålet erfordras. 

16:o) Magistratens skrifvelse af den 4 December med Direktionens för orkesterföreningen 

ansökan om beviljande af ett understöd från stadskassan af 15,000 

mark för upprätthållande af en hufvudstaden värdig orkester; 

!7:o) Folkskoledirektionens i skrifvelse af den 6 December afgifna tillstyrkan 

å folkskolelärarinnan fru E. Heintzies anhållan om beviljande af en till 1,200 

mk uppgående årlig pension för henne under hennes återstående lefnad; 

l8:o) Magistratens skrifvelse af den 8 December med Helsovårdsnämndens 

framställning om Mauritzgatans förseende med fullständig kloakledning samt om 

iståudsättande af kloaken under Elisabetsgatan och Elisabetstorg; 

19:o) Magistratens skrifvelse af den 10 December med af byggnadskontoret 

uppgjordt kostnadsförslag till Alexandersgatans påhöjning, anordnande af nedfarter 

längs Glo- och Mikaelsgatorna samt inrättandet af kanaler under nämnda gator, 

slutande sig å inalles 47,000 mark; äfvensom 

20:o) Herr General J. af Lindfors' vid Stadsfullmäktiges sammanträde den 

11 December skriftligen väckta förslag om intagande i nästa års utgiftsförslag af 

förslagsvis 8,000 mark för fullbordandet, i öfverensstämmelse med den s. k. Forsbergska 

kartan, af den påbörjade vägen kring Tölö viken och inrättandet af en bro 

öfver jernvägen. 

Dessutom hafva Stadsfullmäktige vid sitt senast nämnda sammanträde anmodat 

utskottet att för den af Stadsfullmäktige beslutna omändringen af öfre våningen 

i gamla packhusbyggnaden i hörnet af Alexanders- och Mariegatorna till auktionskammarlokal 

observera i budgeten ett anslag af 12,000 mk, äfvensom att för 

den tillärnade ändringen i Kådhusets inredning förslagsvis upptaga ett belopp af 

28,000 mark. 

Och slutligen hafva fullmäktige vid sitt sammanträde den 18 dennes uppmanat 

utskottet att i budgeten intaga anslag för den till 336 mark angifna kostnaden 

för inbindning af Magistratens domböcker, äfvensom nödigt anslag för det af Helsovårdsnämnden 

föreslagna inrättandet af helsopolis i staden. 

Utskottet, som vid sitt arbete följt det af Magistraten insända Utgifts- och 

Inkomst förslaget samt behandlat öfriga till utskottet hänskjutna ärenden under den 

hufvudtitel, till hvilken de hänföra sig, har dervid funnit skäl till följande erinringar 

och förslag. 

Främst har utskottet iakttagit att det af Magistraten nu insända budgetför 

slaget, i likhet med hvad förhållandet var äfven med det närmast föregående af Magistraten 

öfversända förslaget, är uppgjordt af Drätselkammaren. Den af Magistraten 

jemväl åberopade § 58 i K. Förordningen af den 8 December 1873, angående 

kommunalförvaltning i stad stadgar dock uttryckligen: „Magistraten åligger att, med 

ledning af de från Drätselkammaren infordrade upplysningar, årligen uppgöra et- 

3

4 

utgifts- och ett inkomstförslag", och i slutet af samma § heter det vidare: "För ofvannämnda 

ändamål åligger det ock de särskilda bestyrelser, som staden för vissa förvaltningsgrenar 

möjligen utsett att å tid som bestämmes af Magistraten, dit ingifva 

sina specialförslag öfver utgifter och inkomster för det uästföljande året." På grund 

af dessa föreskrifter i kommunallagen, och särskildt med afseende derå att det just 

är Magistraten, hvilken „såsom stadens styrelse, eger att hafva öfverinseende öfver 

stadens gemensamma egendom, inkomster, förmåner och rättigheter", har utskottet 

ansett sig böra hemställa, huruvida Stadsfullmäktige icke funne det påkalladt 

att i skrifvelse till Magistraten fästa dess uppmärksamhet vid 

nyss antydda förhållande. 

Utgifter. 

I. Stadens sknlder. 

I afseende å denna hufvudtitel har utskottet ej funnit skäl till någon anmärkning. 

11. Stadens embetsverk. 

Här har utskottet haft att till pröfning upptaga den af Magistratens pluralitet i 

skrifvelse af den 10 December särskildt väckta frågan om intagande i budgeten af 

aflöning för en tredje politierådman, hvilken post af Drätselkammaren uteslutits, på 

grund deraf att i enlighet med K. Brefvet af den 7 Februari uppgjord ny arbetsordning 

för Magistraten blifvit faststäld, hvarför något hinder sålunda icke skulle möta 

genomförandet af den genom nyssnämnda bref stadgade förändrade sammansättningen 

af Magistraten, enligt hvilken berörda, för närvarande vakanta politierådmanstjenst 

skulle indragas. Och alldenstund utskottet, i överensstämmelse med hvad 

Politieborgmästaren Palmgren i sitt till Magistratens protokoll afgifna yttrande jem~ 

väl förmält, ansett det obilligt att åhvälfva de återstående tvänne politierådmännen 

ökade tjensteskyldigheter, utan att den tillika utfästa regleringen af löneförmånerna 

för dessa embetsmän blifvit vidtagen, har utskottet trott sig böra upptaga ännu för 

nästkommande år aflöning för en tredje politierådman med 3,200 mark. Men emedan 

det ej kan ifrågakomma att nu ordinariter besätta denna rådmansplats, utan 

den liksom härintills komme att bestridas af vikarie, måste vakansbesparingen till 

Civilstatens enkeoch pupillkassa här observeras. Utskottet föreslår derför 

att efter aflöningarna för de öfriga politierådmännen upptages 

en post Politierådman, lön Smf 3,200% föregången i första kolumnen 

af anteckningen „1869 års stata och i andra kolummen af 

bokstafven b\ samt 

att härefter, med hänvisning till K. Kung. den 31 Aug. 1876 

mom. 3, upptages följande: nAnm. Under ledigheten tillfaller sistsagde 

lön, efter afdrag af vikariens arvode Smfi 200 i månaden, Civilstatens 

enkeoch pupillkassa."

Då emellertid det fullständiga genomförandet af den genom ofvanberörda K. 

Bref föreskrifna ändringen i Magistratens och Rådstufvurättens sammansättning är 

beroende af fastställandet af en ny stat för dessa myndigheter; samt det, såsom 

Drätselkammaren framhåller, jemväl med hänsyn till K. Förordningen af den 24 sistlidne 

Juli, som fråntagit borgmästare och rådmän dem förut tillkommande boupptecknings- 

och arfskiftesprocenter, mot beviljande åt de nuvarande innehafvarne af 

slika tjenster af vedergällning ur stadskassan, vore önskligt att en öfverenskommelse 

träffades med dem, hvilka nu ega åtnjuta dylika procenter, om reglering af deras 

löneförmåner för framtiden, får utskottet föreslå 

att Stadsfullmäktige ville anmoda Drätselkammaren att med 

ifrågavarande medlemmar af Magistraten och Rådstufvurätten öppna 

underhandlingar i nyssnämndt syfte samt derpå med förslag till fullständig 

stat för Magistraten och Rådstufvurätten till Stadsfullmäktige 

inkomma. 

Den under rubriken „ytterligare dyrtidstillägg" beviljade löneförbättringen 

för de tvänne vid Magistratens kansli anstälde stadsbetjenterne grundar sig å Stadsfullmäktiges 

i sammanhang med fastställandet af innevarande års budget fattade beslut, 

i följd hvaraf framför denna post 

torde i första kolumnen införas ?5S. F. besl. ff 1882" samt i 

den andra bokstafven b. 

Förutom det expensbelopp af 4,000 mk. som på grund af 1869 års stat upptagits 

för Magistraten och Rådstufvurätten, innehåller det föreliggande utgiftsförslaget, 

i likhet med det för innevarande och föregående år faststälda, en post „Tillläggsexpenser" 

med 1,000 mk. Då utskottet emellertid erfarit att äfven detta belopp 

visat sig otillräckligt, i det att expenserna för 1882 med icke mindre än 1590 mk 

67 penni öfverskridit anslaget samt under innevarande år till den 1 December redan 

åtgått närmare 5,000 mk på detta konto, har utskottet ej tvekat att förorda en ökning 

af denna anslagspost, så mycket hellre som utskottet jemväl erhållit i uppdrag 

att i budgeten observera erforderliga medel för inbindningen af Magistratens domböcker, 

hvilken utgift lämpligast bestrides med dess expenser. Utskottet föreslår 

derför 

att posten „Tilläggsexpenser" upptages med ett till 2,000 förhöjdt 

belopp. 

111. Kommunalförvaltningen. 

Hyresmedlen för Hamnmästaren i Sörnäs, hvilka af Stadsfullmäktige beviljats 

den 20 sistlidne Mars, 

torde i första kolumnen böra betecknas med „S. F. besl. V 

1883" samt i den andra med bokstafven b. 

I öfverensstämmelse med sitt ofvanåberopade tillstyrkande yttrande angående 

Hamnkontorsvaktmästaren Hagmans och åtskilliga andre hamnbetjentes ansökningar 

5

6 

om löneförhöjningar, har Drätselkammaren i sitt af Magistraten sedan godkända 

budgetförslag upptagit lönetillskott för äldre vaktmästaren vid Hamnkontoret med 

400 mk, för den yngre vaktmästaren med 200 mk samt för tvenne hamnkonstaplar 

med 100 mk för hvardera. Utskottet, som af Hamnkaptenen inhemtat ytterligare 

upplysningar om desse personers åligganden och förhållande i tjensten, har i likhet 

med Kammaren funnit nyssnämnda förbättringar skäliga och af behofvet påkallade. 

På det emellertid dessa löneförhöjningar icke måtte anses i allmänhet medfölja tjensten, 

utan deras natur af tillfälliga och personliga lönebidrag till fullo framgå, föreslår 

utskottet 

att samtliga dessa poster måtte rubriceras „personelt lönetillskott"- 

Byggnadskontorets utgiftsstat upptager bl. a. för Stadsingeniören „löneförhöjning 

för 5 års tjenst från i 1884 T) med 500 mk. Faktiskt är också att denna 

tjenst i enlighet med Stadsfullmäktiges beslut af den 15 Juni 1877 lediganslagits och 

innehafts under vilkor att innehafvaren „efter 5 års tjenst" skall åtnjuta en löneförhöjning 

af 1,000 mark, samt efter ytterligare 5 år en likartad förhöjning af 1,000 

mark, äfvensom att den nuvarande innehafvaren allt sedan den 1 Juli 1879 förestått 

denna arbetsdryga befattning. Men emedan han till tjensten ordinariter 

utsetts af Stadsfullmäktige först den 9 December 1879, samt det enligt utskottets 

tanke vore skäl för staden att vidhålla den jemväl i afseende å statstjenster gällande 

principen, att blott den ordinarie tjenstetiden tages i betraktande vid beviljandet 

af slik löneförhöjning, har utskottet ansett den nämnda löneförhöjningen böra 

ifrågakomma först från den 1 januari 1885. Utskottet föreslår på grund häraf 

att ifrågavarande post uteslutes. 

Resemedlen för Stadsingeniören beviljades af Stadsfullmäktige den 15 Juni 

1877 samt löneförhöjningen för Byggnadskontorets bokhållare den 28 December 1882, 

hvarför dessa data 

torde böra å behöriga platser införas. 

1Y. Gatubelysningen. 

I afseende å denna hufvudtitel har utskottet, förutom den inträffade ökningen 

i gaslyktornas antal, hvilken beror på en under sistlidne vår i behörig ordning 

företagen utvidgning af gasrörnätet, blott iakttagit att utgifterna för Siemens'ska 

gaslamporna å Jernvägs-, Senats- och Salutorgen fortfarande upptagas såsom c-poster. 

Då dessa kostnader emellertid äro en följd af Stadsfullmäktiges den 7 Juni 1882 

fattade beslut om uppställandet af dessa lampor, 

torde de tre hithörande posterna i första kolumnen böra betecknas 

med "S. F. besl. J 1882", samt i den andra med bokstafven b. 

Härjemte erinras att posten "Flyttningskostnad och inredning af Gaskontrollörens 

arbetsrum" är af den art 

att den sjelffallet torde böra upptagas förslagsvis.

V. Brandverket. 

Lönen för sprutmästarne bestämdes af Stadsfullmäktige den 27 December 

1881 till sitt nuvarande belopp. I öfverensstämmelse härmed j 

torde i första kolumnen framför denna post böra införas ytterligare 

„S. F. besl. 1881" samt ur deu andra bokstafven c uteslutas. 

Posten "ytterligare dyrtidstillägg" för brandkonstaplarne, som beviljades af 

Stadsfullmäktige den 28 December 1882, ehuru den fortfarande är betecknad med

8 

Til. Sundhets- och sjukvården. 

Den för Helsovårdsnämndens sekreterare upptagna lönen af 800 mk har utskottet, 

efter pröfning af den arbetsmängd som åligger nämnde funktionär samt 

på grund af jemförelse med löneförmånerna för sekreterarne vid andra stadens 

nämnder, exempelvis Brandkommissionen, ansett kunna något minskas, och får utskottet 

föreslå 

att sagde aflöning måtte upptagas med ett till 600 mark nedsatt 

belopp. 

Här torde böra observeras anslaget för den af Helsovårdsnämnden föreslagna 

helsopolisen, för hvilken Stadsfullmäktige anmodat utskottet upptaga nödigt anslag. 

Enär emellertid ej hela den för nämnda polis beräknade årliga kostnaden ännu under 

nästa år synes vara erforderlig, föreslår utskottet 

aft för inrättandet af helsopolis förslagsvis upptages ett anslag 

af 3,500 mk. 

Till. Fattigvården» 

Under hänvisning till det obestridliga förhållandet att befolkningen och särskildt 

den lägre befolkningen i staden under de senare åren betydligt tillväxt, i 

följd hvaraf äfven de hjelpbehöfvandes antal inom kommunen väsendtligen ökats, 

hade Fattigvårdsstyrelsen i sitt till Drätselkammareu afgifna förslag till årsstat för 

fattigvården upptagit de „ständiga understöden åt de fattige" med förslagsvis 45,000 

mk eller med 5,000 mk högre belopp än härförinnan, samt anslaget för „tillfälliga 

understöd" med 5,000 mk, eller 1,000 mk mera än förut. Drätselkammaren ansåg 

deremot anslaget för de ständiga understöden kunna bibehållas vid sitt nuvarande 

belopp samt nedsatte det förthy till 40,000 mk. Med anledning häraf har nu Fattigvårdsstyrelsen 

till Stadsfullmäktige inlemnat sin ofvan refererade skrifvelse, hvari 

Styrelsen under framläggande af data angående fattigvårdens verksamhet förnyar 

sin nyssnämnda framställning. Af denna skrifvelse framgår bl. a.: att med ständiga 

understöd för närvarande bispringas 290 äldre personer och 214 barn; att understö" 

det för hvarje äldre person utgör under månaden i medeltal 6 mk 67 penni och för 

hvarje barn 2 mk 55 penni samt ersättningen för utackorderade äldre personer, i 

staden 11 mk 50 penni och på landet 11 mk 78 penni samt för barn 7 mk 57 penni; 

att alla de understödda personerna hafva så svaga kroppskrafter att de hvarken 

kunna lifnära sig med eget arbete eller komma till rätta med mindre understöd än 

det de åtnjuta; samt att emellertid utgifterna för dessa understöd utgöra 3,764 mk i 

månaden, motsvarande 45,168 mk om året — Med hänsyn till dessa talande siffror 

och då utskottet ej trott det lända till fromma för kommunen att genom minskande 

af de nödvändiga fattigunderstöden främja tiggeriets uppblomstring, har utskottet för 

sin del omfattat Fattigvårdsstyrelsens mening samt föreslår derför 

att posten „ständiga understöd" förslagsvis upptages med ett 

till 45,000 mk förhöj dt belopp.

Deremot har utskottet hållit före, att de af Fattigvårdsstyrelsen nödig-ansedda 

tillökningarna i anslaget för läkemedel (från 2,600 till 3,000 mk) och ved (från 

3,000 till 4000 mk), hvilka förhöjningar motiverats med hänvisning till den å fattiggården 

nyinrättade dårvårdsafdelningens behof, kunde tåla någon nedprutning och 

föreslås 

att anslaget för läkemedel förslagsvis upptages till 2,700 mark 

samt vedanslaget likaledes förslagsvis till 3,500 mk. 

IX. Undervisningsväsendet. 

Här har utskottet främst haft att pröfva den af Vaktmästaren vid realskolan 

F. M. Lindqvist inlemnade ansökan om löneförhöjning, och då utskottet, i betraktande 

såväl af den relativt ringa lön som sökanden åtnjutit, som ock af hans i allo 

väl vitsordade tioåriga tjenstetid, ansett begäran om löneförhöjniug väl grundad, 

föreslås 

att aflöningen för realskolevaktmästaren upptages med ett till 

600 mk förhöjdt belopp. 

Beträffande de inlemnade ansökningarna om understöd för Konstflitslöreningens 

slöjdskola och Handelsinstitutet har utskottet väl, i likhet med de föregående 

budgetutskotten, ej kunnat undgå att finna det tvifvelaktigt, huruvida kommunen 

bör för dylika fackskolors vidmakthållande uttaxera bidrag af sina medlemmar. 

Enär emellertid Stadsfullmäkige genom sina tidigare beslut om beviljande af medel 

för dessa skolor gifvit uttryck åt sin benägenhet att med kommunala medel 

bispringa dessa läroinrättningar, har utskottet låtit de af Drätselkammaren i öfverenstämmelse 

med innevarande års budget upptagna anslagen af 5000 mk för 

slöjdskolan och 2500 mk för handelsläroverket qvarstå, så mycket hellre som, 

särskildt hvad slöjdskolan beträffar, något långvarigare understödjande af denna anstalt 

ej vidare torde behöfva ifrågakomma, då densamma i sammanhang med genomförandet 

af reformen i det tekniska undervisningsväsendet är afsedd att uppehållas 

af staten. Deremot har utskottet ej ansett skäl förefinnas att med större belopp än 

härförinnan eller för flere år i sender understödja handelsinstitutet, hvarför utskottet 

föreslår 

att Filosofiemagistern O. Lindholms i detta syfte gjorda anhållan 

måtte af Stadsfullmäktige lemnas utan afseende. 

Hvad åter angår den af de biträdande lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna 

ingifna anhållan om deras, eller i allmänhet icke-ordinarie lärares och lärarinnors 

likställande med de ordinarie i afseende å rättigheten att på grund af tjensteår 

komma i åtnjutande af löneförhöjning, har utskottet af folkskoleinspektorn inhemtat 

att den biträdande lärare- och lärarinnepersonalen i afseende å vilkoren för antagandet, 

undervisningsskyldighet m. m. är i allo likstäld med den ordinarie. Den 

enda olikheten mellan desamma består deri att de biträdande när som helst kunna 

afskedas, % så snart de befinnas obehöfliga, hvilket ej är fallet med de ordinarie som 

erhållit stadfästelse å tjensten. Denna skilnad har ansetts nödig att upprätthålla, 

2 

9

10 

på det icke vid stundom inträffande fluktuationer i elevernas eller skolafdelningarnas 

antal obehöfliga lärarekrafter må fasthållas vid skolorna, utan mängden af desamma 

rättas efter behofvet. Då emellertid dessa s. k. biträdande lärare och lärarinnor, såsom 

nämndt, i afseende å kompetensvilkor och tjensteåligganden äro likstälda med 

de ordinarie, synes billighet och rättvisa fordra att de jemväl i likhet med de ordinarie 

komma i åtnjutande af löneförhöjning, då de genom fem, tio eller flera års 

tjenstgöring visat sig lämpliga på sin plats. Någon fara för att genom detta medgifvande 

folkskolorna skulle belastas med oanvändbara lärare kan sjelffallet ej uppstå, 

enär de biträdande lärarne och lärarinnorna när som helst kunna afskedas. 

Utskottet föreslår derför 

att en förslagspost af 1460 mk, hvartill de under nästa år ifrågakommande 

löneförhöjningarna beräknats komma att uppgå, måtte 

under „folkskolorna" upptagas „till arvodes-förhöjningar för biträdande 

lärare och lärarinnor". 

Den i sammanhang med nyssnämnda anhållan gjorda framställningen om 

sånglärarnes och lärarinnornas vid folkskolorna berättigande att åtnjuta arvode efter 

samma penningebelopp pr undervisningstimme, som tillkommer öfrige lärare och 

lärarinnor, har utskottet deremot ej ansett sig kunna tillmötesgå, emedan undervisningen 

i sång dock ej kräfver liknande förutsättningar som undervisningen i andra 

ämnen samt den derjemte kan bedrifvas mer eller mindre som bisysselsättning. På 

grund här af föreslås 

att framställningen i denna del lemnas utan afseende. 

I sambaud med utgiftsstaten för folkskolorna har utskottet ytterligare 

haft att handlägga fru E. Heintzies af Folkskoledirektionen tillstyrkta anhållan, att 

henne måtte beviljas pension för hennes återstående lefnad till ett belopp af 1200 

mk om året. Såväl den långa tid af närmare två decennier, hvarunder sökanden 

skött det mödosamma lärarinnekallet i kommunens tjenst, som den behjertansvärda 

omständigheten att hon ej kunnat ingå som delegare i någon pensionskassa — hvilket 

förhållande för öfrigt eger rum blott med inalles tvänne vid folkskolorna anstälde 

äldre lärarinnor — pålägga staden en obestridlig skyldighet att sörja för sökandens 

lifsbergning under hennes återstående dagar. Med fästadt afseende å de pensionsbelopp, 

som af statens pensionsinrättningar utbetalas, och då staden icke heller 

för sin del förut beviljat så höga pensioner som här äskats, har utskottet dock ansett 

pensionen icke kunna fixeras högre än till 800 mk om året. Enär fru Heintzie 

emellertid ännu icke tagit afsked från sin lärarinnetjenst, samt det icke synes lämpligt 

att på förhand i budgeten upptaga ett eventuelt anslag för detta ändamål, får 

utskottet blott föreslå 

att Stadsfullmäktige ville förklara sig villige att, om och då 

fru Heintzie vore hugad att afgå från sin lärarinnebefattning, bevilja 

henne en årlig pension af 800 mark. 

Utgiftsstaten för Folkbiblioteket och Läsesalen visar i jemförelse med innevarande 

års budget en stegring af omkring 33% samt uppgår i förslaget till 16,66^

mk. Den hufvudsakliga ökningen kommer på posten „böcker, tidskrifter och inbindning", 

som förslagsvis upptages med 6000 mk, mot 4000 mk under förlidet år. Utskottet 

har sig ock bekant att bibliotekets bokförråd vore i behof af en betydlig tillökning 

för att till fullo motsvara behofvet. Men då utskottet för sin del måste hålla 

före, att biblioteket egentligen ej hör till de inrättningar, för hvilkas upprätthållande 

allmän uttaxering borde ega rum, utan att anstalten så vidt möjligt borde underhålla 

sig sjelf, med bidrag af den staden tillfallande andelen i bränvinsskatten, hvilken 

i allmänhet blifvit för dess behof använd, samt enär ökningen i bokförrådet ock 

torde kunna fortgå successivt under årens lopp, så anser sig utskottet ega anledning 

föreslå 

att anslaget för „böcker, tidskrifter och inbindning" liksom härförinnan 

måtte upptagas med 4000 mk. 

För „biträden vid utlåningen" upptager förslaget 1620 mk mot 1200 mk under 

innevarande år och förklaras anledningen härtill af Bestyreisen vara den, att 

Bestyreisen ansett ett biträdes aflöning böra från 30 mk i månaden höjas till 60, eller 

fördubblas. Utskottet har dock trott en ökning från 30 mk till 50 mk vara för 

denna gång tillfylles samt föreslår 

att anslaget för „biträden vid utlåningen" upptages med 1440 mk. 

Ytterligare har Drätselkammaren i enlighet med Bestyreisens förslag upptagit 

anslaget för „ved och belysning" med ett från 2200 till 3400 mk ökadt belopp 

jemte det posten „Diverse och* oförutsedda utgifter" förhöjts från 800 till 1000 mk. 

Utskottet, som ej anser dessa stegringar af nödvändigheten påkallade, föreslår 

att posten „ved och belysning" förslagsvis upptages till 3000 mk 

samt anslaget för „diverse och oförutsedda utgifter" till 800 mk. 

Slutligen föreslår utskottet: 

att den staden tillfallande andelen af 1882 års bränvinsskatt, 

uppgående till 7180 mk 53 p., främst användes till bestridande af 

utgifterna för folkbiblioteket och läsesalen. 

X. Staden åliggande allmänna onera. 

Under denna hufvudtitel har utskottet haft att till handläggning upptaga Inqvarteringsnämndens 

framställning om ökandet af arvodena för dess sekreterare och 

ryska translator med 400 mk för hvardera, eller för den förre till 2000 mk och för 

den senare till 800 mk. I afseende å sekreterarens aflöning har utskottet härvid ansett, 

att densamma, såsom varande ersättning för en bisysselsättning, måste anses 

skäligen tillfylles. Deremot har utskottet funnit arvodesökniligen för translatorn af 

omständigheterna påkallad samt föreslår derför 

att arvodet för Inqvarteringsnämndens translator måtte upptagas 

med ett belopp af 800 mk. 


På skäl, som närmare framhållas under följande hufvudtitel, anser utskottet 

11

12 

någon planering af de gator, som omgifva qvarteret N:o 162, nu ej böra ifrågakomma; 

och då i följd häraf vattenledningens utsträckande dit också måste uppskjutas, 

föreslås: 

att posterna för rörnätets utsträckning under „Annegatan från 

N:o 34 till Sinionsgatan Fmk. 200" samt under „Fredriksgatan från 

N:o 63 till Malmgatan Fmk. 2,300" uteslutas. 

Beträffande den af bebyggarne vid vestra chausséeu framstälda anhållan om afgiftsfria 

vattenposters inrättande i denna trakt har utskottet ej ansett sig ega anledning 

frångå den af senaste budgetutskott uttalade åsigten att dylika endast i undantagsfall 

böra komma i fråga samt föreslår derför 

att denna anhållan lemnas utan afseende. 

XII. Byggnader och allmänna arbeten. 

Det för underhåll af staden tillhöriga hus och byggnader upptagna anslaget 

af 15,000 mk har utskottet, med afseende derå att några större kraf på detta konto 

veterligen ej äro att förvänta, samt att exempelvis under år 1882 för i irågavaraude 

ändamål åtgick endast 11,116 mk 61 penni, ansett kunna något nedsättas. Efter öfverläggning 

med Stadsingeniören har utskottet beslutit föreslå 

att detta anslag, liksom för några år tillbaka, måtte upptagas 

med 12,000 mk. 

Under rubriken „underhåll af gator, kanaler etc" är främst att observera påfyllningen 

af Alexandersgatan och bildandet af nedfarter längs Glo- och Mikaelsgatorna, 

för hvilket arbete Magistraten särskildt af Byggnadskouforet infordrat och till 

Stadsfullmäktige insändt kostnadsförslag, hvilket jemte kostnadsberäkningen för kanaler 

under nämnda gator visar en totalsumma af 47,000 mk. Oaktadt denna ansenliga 

kostnad har utskottet ej ansett sig kunna utlemna detta arbete, emedan såsom 

af Politieborgmästaren jemväl framhålles, den centrala och starkt trafikerade Alexandersgatan 

är i stort behof af omläggning, samt det vid sådant förhållande är lämpligast 

att i sammanhang härmed verkställa den för Gloets höjande nödvändiga påfyllningen 

samt anläggningen af tillfredsställande kanaler under hithörande gator. 

Utskottet har sig bekant att Drätselkammaren står i underhandlingar med resp. 

gårdsegare angående de mindre ersättningar som kunde komma att tillerkännas dem 

för olägenheter, som genom höjningen skulle vederfaras deras gårdar; men då dessa 

ersättningar utan svårighet torde kunna bestridas med Stadsfullmäktiges dispositionsmedel, 

hafva^de ej här tagits i betraktande, utan föreslår utskottet blott 

att för Alexandersgatans påhöjning och bildandet af nedfarter 

längs Glo- och Mikaelsgatorna måtte upptagas den härför beräknade 

kostnaden, uppgående till 26,460 mk. 

Deremot anser utskottet kostnaden för sänkning af Skilnaden jemte dermed 

sammanhängande arbeten ännu kunna för denna gång utlemnas ur budgeten* Omläggningen 

af hithörande gatuandelar påbjöds visserligen af Magistraten redan under 

förlidet år, men sedan fråga nu uppstått om Skilnadens sänkande samt detta ärende?

på af Politieborgmästaren anförda skäl, måste särskildt behandlas, synes alla hithörande 

arbeten böra anstå till ett annat år. På grund häraf föreslår utskottet: 

att posten 16,800 mk, för sänkning af Skilnadstorget jemte asfalttrottoar 

längs teateresplanaden och omläggning af Östra Henriksgatan 

mellan Esplanaderna, måtte ur budgeten utgå. 

Dä emellertid en betydlig mängd stenläggnings- och omläggningsarbeten under 

den närmaste tiden ännu förestå samt det synes nödigt att en viss kontinuitet i 

dessa arbeten eger rum, såväl för att undvika en annars lätt inträffande öfverhopning 

af företag, hvilka måste på en gång utföras, som ock med hänsyn till önskligheten 

att uppehålla duglige entreprenörer, har utskottet trott sig böra förorda ett 

af Stadsingeniören projekteradt, men af Drätselkammaren uteslutet arbete nämligen 

nyläggning af uppfarten från Fredriksgatan till Rödbergsgatan och af Rödbergsgatan 

utanför folkskoletomten och odispouerade platsen midtemot denna tomt, alldenstund 

i denna trakt på senare tider en ganska liflig trafik uppstått. Utskottet föreslår: 

att för nyssnämnda arbete mätte upptagas den härför beräknade 

kostnaden med 5,700 mk. 

Norra kajarmen har Stadsingeniören föreslagit att belägga med l:a nubbsten, 

särskildt för att göra den beqvämare vid godstransport med handkärror. Då 

samma resultat eller en jemn yta dock äfven kunde erhållas genom denna kajarms 

makadamisering, samt priset för en dylik beläggning blefve betydligt billigare (blott 

omkring 5,000 mk), jemte det man sålunda skulle undvika de olägenheter, som vid 

kajens beläggande vid nubbsten lätteligen kunde uppstå, ifall densamma, såsom antagligt 

är, ännu komme att sätta sig, har utskottet, efter att hafva meddelat sig med 

Stadsingeniören, ansett sig böra föreslå: 

att ifrågavarande post måtte förändras till „Norra kajarmen, 

makadamisering Fmk 5,000," 

För att' minska vådorna af den starka kullrigheteu på några ställen af 

chausséerna hafva Stadsingeniören och Drätselkammaren förordat|påfyllning af de 

låga dikes- eller bankkantema^samt anläggning af låga stödjemurar,^ för^hvilket arbete 

upptagits 6,900 mk. Utskottet har dock ansett mindre vigt ligga^härpå än på 

fortsättandet af den i år påbörjade gångbanan invid vestra chausséen,ôm hvars utsträckande 

anhållan jemväl gjorts af ett betydligt antal innevånare i denna trakt. 

De svårigheter, som chausséens något mindre bredd vid villan Fjelldal förmodats 

ställa i vägen för utförandet af detta arbete, har utskottet efter inhemtande af Stadsingeniörens 

yttrande ej velat tillmäta någon betydelse, helst gångbanan på detta 

ställe knnde^göras något^smalare. Utskottet föreslår derför: 

att posten ,,Stödjemur längs kanterna af chausséen~etc. r Fmk 

6,900 u uteslutes; samt att i stället införes en post: „Gångbana längs 

vestra chausséen från villan Fjelldal till Edesviksvägen Fmk 7,800. u 

Det af General J. af Lindfors väckta förslaget om fortsättande af den påbörjade 

vägen kring Tölö viken, för hvilket arbetes utförande såsom skäl anförts att 

staden derigenom sattes i tillfälle att på arrende upplåta omkring 9 villoplatser, har 

13

14 

utskottet dock ej funnit sig nu kunna tillstyrka, emedan de villolotter som här kunde 

uthyras ej äro synnerligt begärliga, då handelsbutiker ej få på dessa villor inrättas 

Utskottet föreslår med afseende härå, i likhet med Drätselkammaren 

att utförandet af detta arbete måtte lemnas beroende till ett 

annat år. 

Under rubriken „Stadens planteringar oeh trädskola" upptager det föreliggande 

förslaget „påfyllning och planering af terrängen emellan Unionsgatan och den 

från Trädgårdsgatan ledda kanalen uti Kaisaniemi" med 4,000 mk. I överensstämmelse 

med Stadsingeniören måste dock utskottet anse detta arbete föga brådskande 

och föreslås derför 

att nyssnämnda post af 4,000 mk måtte ur budgeten utlemnas. 

Deremot anser utskottet något böra göras för den för barnens och ungdomens 

lekar välbehöfliga öppna planens i Kaisaniemi försättande i användbart skick. 

Nämnda plan, som under innevarande år blifvit dränerad samt dervid till icke ringa 

del öfvertäckt med ur täckdikena upphemtad slamlera, blir nämligen i händelse af 

mindre gynsam väderlek under nästa sommar lätteligen fullkomligt obegagnelig, såvida 

den ej betäckes helst med ett mindre lager grus. En dylik grusning, helst till 

en höjd af 3—4 tum, vore derför enligt utskottets tanke önskvärd, i följd hvaraf 

föreslås 

att för grusning af festplanen i Kaisaniemi måtte observeras 

ett anslag af 2,000 mk. 

För ombyggande af sydliga träkajarmen i södra hamnen till stenkaj har 

Drätselkammaren i budgetförslaget upptagit en summa af 75,000 mk, att tillika med 

det i innevarande års budget upptagna anslaget af 32,300 mk användas till omläggande 

af den inre sidan af nämnda kaj [ enlighet med en af ett af kammaren tillsatt 

tekniskt utskott uppgjord plan, enligt hvilken hela kostnaden för omläggningen 

komme att uppgå till omkring 193,000 mk. Då utskottet emellertid icke känt sig 

till fullo öfvertygadt om fördelarne af att nedlägga en så betydande kostnad på den 

nuvarande träkajens förändrande till stenkaj och tiden ej heller medgifvit Stadsfullmäktige 

närmare granskning af det föreslagna systemets lämplighet samt den äfven 

annars höga uttaxeringssiffran manar till inskränkningar, har utskottet förmenat sig 

ega anledning föreslå 

att denna utgiftspost af 75,000 mk måtte ur budgeten utlemnas. 

Uppskofvet med denna kajarms ombyggnad lägger ej några hinder i vägen 

för det tillärnade uppförandet af varuskjulet öfver sydliga ändan af södra båthamnen, 

hvars snara åstadkommande utskottet ock anser högeligen önskligt. Men då, enligt 

hvad utskottet enskildt inhemtat af Drätselkammarens ordförande, kostnaden för den 

härvid nödigblifvande utfyllniugen af båthamnen ej blifvit i kostnadsberäkningarna 

för skjulet intagen, föreslår utskottet 

att för utfyllning af sydliga ändan af båthamnen upptages det 

nödiga anslaget med 30,000 mk. 

Den för muddring i fiskare- och båthamnen upptagna summan af 7,000 mk

anser utskottet så högt tilltagen, att den ej kan förmodas i sin helhet åtgå, hvarför 

föreslås 

att denna utgiftspost upptages med ett belopp af 4,000 mk. 

Under titeln „Nybyggnader" äro främst upptagna planering af Annegatan 

mellan Malmgatan och Kampgatan jemte nedfart till excrcisplanen med 7,800 mk, 

af Fredriksgatan mellan Malm- och Kampgatorna med 7,200 mk samt af Kampgatan 

mellan Anne- och Fredriksgatorna med 9,050 mk, hvilka alla arbeten afse att tillgodose 

det nybildade qvarteret n:o 162. Alla de här liggande tomterna hafva visserligen 

nyligen blifvit till bebyggande upplåtna, men då någon tid ännu måste förflyta, 

innan husen hinna varda uppförda samt byggnadstomterna kunna, om ock delvis med 

någon svårighet, med åkdon befaras, anser utskottet dessa planeringsarbeten ännu 

kunna anstå till ett annat år, samt föreslår derför 

att samtliga dessa utgiftsposter om sammanlagdt 24,050 mk 

måtte utetlutas. 

Af samma anledning föreslår utskottet: 

att posterna för kanaler under „Anne- och Simonsgatan från 

adr. n:o 34 vid Annegatan till Georgsgatan Fink 4,000' c samt under 

„Fredriksgatan från n:o 63 till Malmgatan Fmk 21,000" ur budgeten 

uteleninas. 

För öfrigt har utskottet i afseende å kanalarbetena ej velat föreslå några 

inskränkningar, så mycket mindre som ännu för nästkommande år en del af det från 

nybyggnads- och regleringslånet utgående anslaget för dessa arbeten kan användas, 

medan desamma för framtiden komma att utföras med uttaxerade medel. 

Tvärtom har utskottet ansett sig skyldigt förorda utförandet af ett dylikt arbete, 

nämligen den af Stadsingeniören projekterade nya kanalen under Stora Robertsgatan 

från Georgs- till Fredriksgatan. På sätt, Stadsingeniören jemväl framhåller, 

är den der nu befintliga äldre kanalen af den beskaffenhet att den ej hindrar 

utan snarare befordrar markens genomdränkande med från högre belägna ställen hitflytande 

afloppsvatten, och då tillika stenläggning af dönna gatusträcka nu är gårdsegarene 

ålagd föreslår utskottet 

att för en kanal under Stora Robertsgatan från Georgs- till 

Fredriksgatan upptages ett anslag af 10,200 mk. 

Dessutom torde bär böra intagas kostnaden för kanalers anläggning under 

Alexandersgatan samt tillstötande delar af Glo- och Mikaelsgatan, hvilket arbete sjelffallet 

bör utföras i sammanhang med påfyllningen af dessa gator. I följd häraf 

föreslås 

att för anläggning af kanal under Alexandersgatan, samt under 

Glo- och Mikaelsgatorna intages ett anslag af 20,540 mk. 

Förutom kanalen under Mauritzgatan, för hvilken kostnaden är i förslaget 

observerad, påyrkar Helsovårdsnämnden omläggning af den under Elisabetsgatan och 

15

16 

Elisabetstorg ledande kanalen, men emedan kostnadsförslag lönarbetet ej finnes uppgjordt, 

torde härmed böra anstå, och föreslås 

att framställningen härom för denna gång lemnas utan afseende. 

Under rubriken „Husbyggnader" bör observeras den af Stadsfullmäktige beslutna 

ändringen af gamla packhuset till lokal för Auktionskammaren, för hvilket 

arbete Stadsfullmäktige anmodat utskottet upptaga (Jen beräknade kostnaden med 

12,000 mk, äfvensom den partiela ändringen af Rådhusets inredning, för hvars verkställande 

Stadsfullmäktige velat hafva en förslagspost af 28,000 mk intagen. Utskottot 

föreslår 

att här införes: „För gamla packhusets inredande tilHokal för 

Auktionskammaren Fmk 12,000" samt „För partiel ändring af Rådhusets 

inredning, förslagsvis Fmk 28,000." 

Hvad deremot beträffar saluhallarne å Kaserntorget, för hvilkas åstadkommande 

enligt en af Drätselkammaren föreslagen ritning Stadsfullmäktige uti innevarande 

års budget upptagit ett anslag af 50,000 mk, men hvilka^Kammaren föreslagit 

att utföra enligt en annan, nu jemväl insänd plan, som för sitt förverkligande komme 

att utöfver nyssnämnda summa erfordra ett tillskottsanslag af 23,000 mk, har utskottet 

ansett en närmare utredning af saken vara erforderlig, innan detta betydande 

företag utföres. Ty ehuru utskottet ej vill bestrida behöfligheten af slika saluställen 

eller möjligheten att staden af desamma kan draga god inkomst, anser det dock ej 

till fullo ådagalagdt att just Kaserntorget vore den lämpligaste platsen härför; och 

då nu tillika olika förslag blifvit framstälda beträffande sättet för hallarnes uppförande, 

anser sig utskottet eg a skäl föreslå: 

att Stadsfullmäktige åt ett utskott uppdraga att närmare undersöka 

hvar och huru dessa saluhallar böra uppföras, för att bäst fylla 

sitt ändamål; samt 

att Stadsfullmäktige emellertid ur budgetförslaget för nästa år 

utesluta det för ifrågavarande företag upptagna tillskottsanslaget af 

20,000 mk. 

För öfrigt anser utskottet det olämpligt att de redan i årets budget beviljade 

anslagen för „folkskolehuset vid Malmgatan Fmk 100,000" och för ombyggnad af 

Gammelstadsqvarnen Fmk 45,000" åyno upptagas såsom utgiftsposter, hvilka skola 

underkastas votering. Då desamma äro afsedda att utföras med upplånade medel, 

inverka de ej på uttaxeringen; och föreslår utskottet 

att dessa poster här uteslutas, samt blott observeras i den senare 

ingående redogörelsen för nybyggnads- och regleringslånet. 


De af Drätselkammaren anförda motiven för minskande af utgiftsposten för 

„afkortning å uttaxerade medel och andra utgifter" hafva visserligen skäl för sig, 

men då afkortningen för 1882 exempelvis uppgick till omkring 60,000 mk samt man

ännu icke eger någon erfarenhet om, i kvilken mån den senast införda förändringen 

i beskattningssättet skall verka på afkortningens minskande, anser utskottet försigtigheten 

bjuda 

att upptaga denna post med ett till 40,000 mk förhöj dt belopp. 

Likaså tror sig utskottet, på grund af erfarenheten under de senare åren, 

böra föreslå: 

att förslagsposten „För oförutsedda behof, enligt Stadsfullmäktiges 

bestämmande 1 ' upptages med F:mk 40,000. 

Här bör utskottet jemväl till pröfning upptaga orkesterföreningens anhållan 

om anslag för dess orkester. I afseende härå har utskottet, alldenstund vårdandet 

af de musikaliska intressena ej tillkommer kommnnen, hvars medel på samma grunder 

kunde tagas i anspråk för många andra företag, och enär de enskilde väl framdeles 

liksom härintills skola befinnas villige att ikläda sig uppoffringar för upprätthållandet 

af denna inrättning, hvars prestationer dock i allmänhet kunna konnna blott 

en mindre del af kommunens medlemmar tillgodo, beslutit föreslå 

att denna anhållan ej måtte föranleda till någon åtgärd. 

Inkomster. 

Beträffande denna afdelning af budgeten har utskottet iakttagit att förslaget 

ej, i likheten med hvad fallet varit under de föregående åren, upptager någon behållning, 

samt att Drätselkammaren framhåller det icke heller någon sådan, utan 

hellre möjligen någon obetydlig brist, vid årets slut är att emotse. Efter inhemtande 

af upplysningar å Drätselkontoret har utskottet funnit att ifall i behållningen inberäknas 

jemväl de å redan utförda arbeten uppkomna besparingarna, hvilka Kammaren 

vid afgifvandet af sitt förslag ej beaktat, kunde behållningen vid årsskiftet beräknas 

uppgå på sin höjd till ett par tiotal tusen mark, hvilkas upptagande i budgeten 

till uttaxeringens minskande dock näppeligen torde ifrågakomma. 

För öfrigt har utskottet i afseende å inkomstposterna ej funnit skäl till några 

erinringar. Men då en redogörelse för det senaste nybyggnads- och regleringslånets 

ställning, af samma slag som den uti innevarande års budget ingående, synes 

för budgeten upptysatide föreslår utskottet 

att efter Inkomsttitlarne måtte, i stället för den der ingående intagas 

följande sammanställning: 

"Af de nybyggnads- och regléringslån, som förstärkte Stadsfullmäktige den 

5 April 1881 beslutit upptaga i F:mk 1,458,812, återstår i osålda obligationer F:mk 

713,500 motsvarande enligt kurs af 94% . . . . F:mk 670,690: — 

derjemte innehar drätselkontoret för försålda obligationer 

influtne 217,308: — 

887,998: — 

3 

17

18 

Deraf reserveras för förut beslutna, ännu icke utförda 

arbeten: 

för ryska proviantmagasinet 290,000 

7) Folkskoleliuset vid Malmgatan . . . . 38,600 

" Kommunala sjukhuset 80,000 

" Gammelstadsqvarnen 45,000 

samt ännu icke till utförande beslutna 

arbeten: 

förpartiel ombyggnad af rådhuset . . . . 100,000: 

" egen byggnad för realskolan 180,000: 

" gamla proviantmagasinets inredning till 

tull & packhus 33,000: 

„ stenläggning af jernvägstorget . . . . 50,000: 

816,600: — 

Kursvinst å förf. obligationer 31,398: — 847,998: — 

hvartill kommer under år 1884 till användningafsedde anslag: 

för kanalnätets utvidgning 40,000: — 40,000: —» 

I händelse samtliga ofvanstående förslag skulle af Stadsfullmäktige bifallas, 

blefve den summa, som under år 1884 måste genom uttaxering anskaffas, F:mk 779,106:49. 

Utskottet får derför föreslå : 

att Stadsfullmäktige med godkännande af det föreliggande Utgifts- 

och Inkomstförslaget för ar 1884 med af utskottet förordade 

ändringar, ville fastställa det belopp, som under år 1884 skall för 

1883 af kommunens på grund af skattören skattskyldige medlemmar 

uttaxeras, till F:mk 779,106: 49. 

Slutligen får utskottet föreslå: 

att det af Stadsfullmäktige faststälda budgetförslaget för 1884 

skall till tryck befordras. 

Helsingfors den 20 december 1883. 

G. Asp. 


Alfr. Charpentier. 

Th. Tallqvist. 

And. Joh. Malmgren. 

J. W. Runeberg. 

Hj. Schildt.

Sammandrag af Budgetutskottets förslag till ändring af Magistratens 

Utgifts- och Inkomstförslag för år 1884. 

%% ö 

§ c+- cp 

i 

Utgifter Utgifter 

Post enligt som bortlem- som införts o. 

utskottets nats och Inkomster 

1 

CD >r 

Inkomster som utelemförslag. 

J 

i—• CD 

' H Utgifter: 

förslag. 

som införts nats. 

II. Efter öfriga Politierådmanslönerna införes: 

„1869 års stat; 1 Politierådman, lön 

Fmk 3,200", samt derefter: „K. Kung. d. 

31 Aug. 1876, mom. 3; Anm.: Under ledigheten 

tillfaller sistsagde lön, efter afdrag 

af vikariens arvode Fmk 200 i månaden, 

Civilstatens enkeoeh pupillkassa 44 

3,200 — 3,200 

Före posten „ytterligare dyrtidstillägg" åt 

2 stadsbetjenter, anställde vid Magistratens 

kansli, sättes i första kolumnen ,,S. 

F. besl. 28 /12 1 8 82", jemte det i andra kolumnen 

bokstafven c ändras till b (summan 

oförändrad) 

Magistratens oeh rådstufvurättens „tilläggs 

expenser" utföras med Fmk 2,000: . 

— Fmk 169,172: 27. — 

. 2,000 1,000 

III. Hamnkontoret: 

Framför posten „hyresmedel åt Hamnmästaren 

i Sörnäs" sättes i första kolumnen „S. F. 

besl. 2 % 1883", jemte det i den andra c 

törändras till b (summan oförändrad) 

Posterna ,.lönetillskott cc åt hamnkontorsvaktmästarne 

och 2 hamnkonstaplar rubriceras 

såsom „personelt lönetillskott i( (summan 

oförändrad) 

Byggnadskontoret: 

Posten „löneförhöjning för 5 års tjenst från 

*/7 1884" åt stadsingeniören utgår . . . 

Före „resemedel" åt stadsingeniören införes 

500 - 

Transport — — 500 -- 4,200 —

'20 

Transport 

i första kolumnen „S. F. besl. 15 /6 1877". 

(summan oförändrad). / 

Framför „20 % löneförhöjning efter 5 års 

tjenst" åt bokhållaren vid Byggnadskontoret 

införes i första kolumnen „S, F. besl. 

28 /i2 1882" (summan oförändrad). 

— Fmk 130,100: 68 — 

IV. De tre posterna angående Siemens'ska lamporna 

förses i första kolumnen med anteckningen 

„8. F. besl. 7 /6 1882", jemte 

det i andra kolumnen c ändras till b (summorna 

oförändrade.) 

Flyttningskostnad och inredning af Gaskontrollörens 

arbetsrum, förslagsvis (summan 

oförändrad). 

Framför posten „2 Sprutmästare, lön å Fmk 

660" tillsättes i första kolumnen „S. F. 

besl. 27 /12 1 881 och i andra kolumnen utelemnas 

c (summan oförändrad) 

Posterna „dyrtidstillägg Fmk 60" och „ytterligare 

dyrtidstillägg Fmk 40" åt brandkonstaplarne 

förenas till en summa med 

anteckningen 5,S. F. besl. n /5 1875" och 

,,S. F. besl. 28 /12 1882" i första kolumnen 

och b i den andra (summan oförändrad). 

Posten „Arvode för vården af brunnarne" 

betecknas i första kolumnen med „Br. 

Kom:s besl. 26 /2 1876", samt „Arvode för 

vården af brandverkets telegraf" i första 

kolumnen med ,,Br. Kom:s besl. 28 /3 1 872" 

och i den andra med b (summorna oförändrade). 

Samtliga poster för inköp af nya redskap 

m. m. u betecknas förslagsvis (summan 

oförändrad). 

Under „Diverse" tillägges: „För inköp af 

böcker till ett bli f vande bibliotek för brandkåren 

Fmk 150" 

— Fmk 58,812: 80 — 

Transport 

150 

500 

500

Transport 

1 

500 4,350 

VI. Hyresmedel åt Poliskammaren för upphyrande 

af tillskottslokal (summ. oförändr.) 

VII. „1 Sekreterare lön Fmk 600: 600 — 200 — 

Sist under titeln införes „För anställande 

af helsopolis, förslagsvis Fmk 3,500:" . 3,500 3,500 — 

VIII. 

— Fmk 43,198: — 

„Understöd åt de* fattige: ständiga" förslagsvis" 

45,000: 45,000 — 5,000 5,000 — 

„Läkemedel, förslagsvis" Fmk 2,700: . . . 2,700 300 — 

„Ved, förslagsvis" Fmk 3,500: 3,500 — 500 — 

— Fmk 117,000: 

IX. Realskolan: 

„Aflöning åt en vaktmästare" Fmk 600 . . 600 — 

Folkskolorna: 

21 

200 — 

Under „Arvoden" införes ,,Till arvodesförhöjningar 

för biträdande lärare och lärarinnor 

Fmk 1,460 ( ' . . . . : . . 1,460 — 1,460 — 

Folkbiblioteket och läsesalen: 

Här ändras följande poster: 

„Biträden vid utlåningen" Fmk 1,440 . . 1,440 — 180 

„Böcker, tidskrifter och inbindning förslagsvis" 

Fmk 4,000 . 4,000 — 2,000 

„Ved och belysning, förslagsvis" Fmk 3,000 3,000 — 400 —— 

„Diverse samt oförutsedda utgifter" Fmk 1,000 1;000 — 200 — 

— Fmk 188,460: — 

X. „Inqvarteringsnämnden: 1 translator" Fmk 

800 . . 800 — 400 — 

XI. 

— Fmk 340,590: 44 — 

Posten för „utsträckning af rörnätet" under 

„Annegatan från N:o 34 till Simonsgatan 

Fmk 200 u utelemnas 200 

Likaså den följande „Fredriksgatan från N:o 

63 till Malmgatan Fmk 2,300" , . : . 2,300 — 

— Fmk 62,800: — 

Transport | 6,780 — 14,910 1-

22 

XII 

Transport 

Underhåll af: 

l:o „Staden tillhöriga hus och byggnader" 

Fmk 12,000 

„Skilnaden, sänkning af torget etc." utelemnas 

I stället införes „Alexander s gatan, påfyllning, 

jemte nedfarter längs Glo- och Mikaelsgatorna 

Fmk 26,460" 

Efter „Tvärgatan mellan Rödbergs och Stora 

Robertsgatan" införes „Uppfart från Fredriksgatan 

till JRödbergsgatan jemte planering 

Fmk 5,700 

„Norra 

5,000 

kajarmen" makadamisering Fmk 

„Stödjemur längs kanterna af chausséen etc. 

Fmk 6,900 u utelemnas 

I stället införes: „Fortsättning af gångbanan 

längs vestra chausséen Fmk 7,800" . 

„Påfyllning och planering af terrängen emellan 

Unionsgatan och den från Trädgårdsgatan 

ledda kanalen uti Kaisaniemi Fmk 

4,000" utgår 

Deremot införes: „Grusning af bollplanen 

uti Kaisaniemi Fmk 2,000 u . . . . . 

„Ombyggnad af sydliga träkajarmen i Södra 

hamnen till stenkaj Fmk 75,000" utelemnas 

I stället införes: Utfyllning af sydliga delen 

af södra båthamnen för uppförande 

af varuskjul Fmk 30,000" 

,,Muddring i fiskare- och båthamnen i Södra 

hamnen 11 Fmk 4,000 

Nybyggnader: 

Under rubriken „Planering af gator och vägar" 

utgå följande poster: 

„Annegatan mellan Malmgatan och Kampgatan 

jemte nedfart till exercisplanen Fmk 

7,800" 

„Fredriksgatan mellan Malm- och Kampgatorna 

Fmk 7,200". . 

Transport 

12,000 

26,460 

5.700 

5,000 

7,800 

2,000 

30,000 

4,000 

6,780 

3,000 

16,800 

6,200 

6.900 

4,000 

75,000 

3,000 

7,800 

7,200 

136,680

XIII 

Transport 

„Kampgatan mellan Anne- och Fredriksgatorna 

Fmk 9,050" 

Under „Afloppskanaler" utelemnas följande: 

under „Anne- och Simonsgatan från adr. 

n:o 34 vid Annegatan till Georgsgatan 

Fmk 4,000" . 

samt under „Fredriksgatan från n:o 63 till 

Malmgatan Fmk 2,100" 

Deremot införas: Kanaler under „Stora Bobertsgatan, 

mellan Anne- och Fredriksgatan 

Fmk 10,200" 

äfvensom under „.Alexanders- samt Glo- och 

Mikaelsgatorna Fmk 20,540 

Under „Husbyggnader" införas: 

„Ändring af gamla packhuset till lokal för 

Auktionskammaren Fmk 12,000;" . . . 

samt „Partiet ändring af Rådhusets inredning, 

förslagsvis Fmk 28,000" . . . . 

Deremot uteslutes „Saluhallar å Kaserntorget 

Fmk 20,000;" 

äfvensom „Folkskolehuset vid Malmgatan 

Fmk 100,000 

och „Ombyggnad af Gammelstadsqvarnen 

Fmk 45,000" 

— Fmk 345,260: — 

„Afkortning å uttaxerade medel och andra 

utgifter" Fmk 40,000 


bestämmande, förslagsvis Fmk 40,000 

— Fmk 98,925: 

— Summa, utgift Fmk 1,972,833: — 

Inkomster. 

I stället för „Af Nybyggnads- och regleringslånet 

— — — hvartill kommer det 

för folkskolehuset vid Malmgatan upptagna 

statslån Fmk 60,000" införes: 

,,Af det nybyggnader och regleringslån, som 

förstärkte stadsfullmäktige den 5 April 

Transport | 

10,200 

20,540 

12,000 

28,000 

40,000 

40,000 

136,680 

9,050 

4,000 

2,100 

20,000 

100,000 

45,000 

316,830 

86,870 

10,200 

20,540 

12,000 

28,000 

10,000 

20,000 

187,610 —

1883 

Transport 

1881 beslutit upptaga å Fmk 1,458,812, 

återstår i osålda obligationer Fmk 713,500, 

motsvarande enligt kurs af 

94% Fmk 670,690 

Derjömte innehar Drätselkontoret 

försålde obligationer influtne ,, 217,308 

Fmk 887,998 

Deraf reserveras för förut beslutna, 

ännu icke utförda arbeten: 

För ryska proviantmagasinet 

290,000 

För Folkskolehuset vid 

Malmgatan 38,600 

För Kommunala sjukhuset 

80,000 

För Gammelstadsqvarn . 45,000 

samt ännu icke till utföförande 

beslutna arbeten: 

För partiel ombyggnad af 

rådhuset 100,000 

För egen byggnad för 

realskolan 180,000 

För gamla proviantmagasinets 

inredning till tull- 

& packhus 33,000 

Stenläggning af jernvägstorget 

50,000 

816,600 

Kursvinst å försålda obligationer 

31,398 847,998 

hvartill kommer under år 1884 till 

användning afsedde anslag: 

För kanalnätets utvidgning , . . 40,000 

,,Det belopp, som ytterligare erfordras och 

skall hos kommunens på grund af skatteören 

skattskyldiga medlemmar uttaxeras . 

Summa 

40,000 

779,106 

Helsingfors, J. Simelii arvingars tryckeri, 1883. 

316,830 187,610 

49 15,780 

145,000 

332,610 332,610

Iililigfeii Stadi 

Utgifts oeh Inkomst-Förslag för dr 1884. 

Faststäldt af Stadsfullmäktige den 29 december 1883. 

1873. 

Utgiftens bes 

fenhet enligt 

i K, F. d. 8 

TTtgifler; Smf. yii. 3mg. ya. 

CD P 3 

? tt^ I. Stadens skulder. 

Beviljadt 1812. 

Revers d. 

1845 - 

„ d. »Vi 1848. 

„ d. «U 1847. 

a l:o. Å lånet för stadens reglering, 

utgörande den 

Revers d. Vio 1837. a 

31 /12 1883 ffikf 

68/296, erlägges till Finlands Statskontor 

den 15 /1 1884 i amortering 


$mfi 264,400 med . . . 

2:o. A lånet för råd husbyggnaden, 

uppgående den 31 /12 1883 till 8mf 


till Statskontoret den 1 5,288 

/10 

1884 ränta ä 4 % å förestående 


samt i amortering 2 % å det ursprungliga 

beloppet &mf 125,714 

399 36 

Revers d. V5 1863. a 

med o 

3:o. A lånet för chauseéerna, utgörande 

den 

2,516 2,915 36 

31 /12 1883 i återstående 



den 1 /s 1884 en annuitet af 5 1 f2 

°/0 å det ursprungliga beloppet 

$mf 100,000, eller ränta å 4 % 



amortering 

4:o. A lånet för folkskolehuset vid 

Malmgatan, utgörande den 31 /1r 

1883 i återstående kapital 

53,850, erlägges den 9 3:o. A lånet för chauseéerna, utgörande 

den 

2,213 31 

K. S:ns bref d. % 

1880. 

a 

/4 1884 til] 

Finlands Statskontor en annuitel 

3,286 69 5,500 


Smfi 60,000 eller ränta 

å 5 °/0 med 

31 /12 1883 i återstående 



den 1 /s 1884 en annuitet af 5 1 f2 

°/0 å det ursprungliga beloppet 

$mf 100,000, eller ränta å 4 % 



amortering 

4:o. A lånet för folkskolehuset vid 

Malmgatan, utgörande den 31 /1r 

1883 i återstående kapital 

53,850, erlägges den 9 /4 1884 til] l 

Finlands Statskontor en annuitel t 

1 


Smfi 60,000 eller ränta L 

å 5 °/0 med 

. 

Transport | 

2,692 5C i 

2,692 50| 13,703 36

2 

Chausséereglementet 

d. 2e /1 1865 § 6. 

K. 8:ns resolution 

d. 6 /9 1876. 


• d. 16 /e 1881. 


d. 7 /3 1876. 


S. F. besl. 6 /4 1875. 



S. F. besl. 22 /12 1876. 


D:q d:o 

Transport 


amortering 

5:o. a). Å chausséeobligationerna. 

uppgående sedan den 

årligen 

Ä Vattenledningslånet $mf 

1 /? 1875 till 

9mfi 140,000, erlägges 

amortering och 3,6 °/0 ränta 


utgörande d. 31 /i2 

1883 9mf 23,209, ränta under år 

1884 å 3 % . . 

6:o. 

1,500,000, hvarå amorteringen vid 

tager år 1887, erlägges d. x /5 och 

Vn 1884 ränta ä 5% med till 

samman s 

7:o. Ä nybyggnads- och regleringslånet 


vidtager år 1886, erlägges den 

och Vu 1884 ränta å &mfi 1,550,000 

å 4 1 /o2 °/0 med tillsammans. 

8:o. A ett kassakreditiv å Smf 

200,000, som under år 1884 tilläfventyrs 

måste upptagas, erlägges 


Smf 4,000 . . . 

9mf 178,799: 63. 

II. Stadens embetsverk. 

Magistraten. 

1 Politieborgmästare lön $mf 7,000: 

hyresmedel . . . „ 2,000: 

1 Justitierådman, lön 9mf 3,500: 

dyrtidstillägg „ 1,000: 

viceordförandearvode ,, 

Politierådman, lön 

1,000: 

d:o Jön 9mf 3.200: 

dyrtidstillägg „ 1^000: 

Politierådmanstjenst vakan t, lön 

Anm. Under ledigheten tillfaller 

sistnämnde lön, efter afdrag 

af vikariats - arvodet 

200 i månaden, Civilstatens enkeoch 

pupillkassa. 

Notarier, lön ä . . $mf 1,600: 

Transport 

2,692 

3,307 

7,650 

696 

9,000 

5,500 

3,500 

4,200 

3,200 

3,20 0 

27 

13,703 

6,000 

8,346 

75,000 

69,750 

6,000 

28,600 

207,399 

36 

27 

63

K. Br. 7 /2 1881. 


S. F. besl. 6 /4 1875. 


S. F. besl. 6 /4 1875. 


S. F. besl. 6 U 1875 « 


S. F. besl. 6 /4 1875. 


D:o d:o 

K. Br. 1881. 

K. S:ns skrifv. "/n 

1873. 

S. F. besl. 5 /9 1882. 

D:o d:o 


D:o d:o 

S. F. besl. 6 /4 1875. 


K. S:ns skrifv. u /n 73. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

K. S:ns skrifv. 11 /u 73. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

Rådstufvurätten. 

Transport 

3 Justitieborgmästare, lön $mf 7,000 

dyrtidstillägg . . ,, 2,000 

3 äldre Justitierådmän, lön ä ^^3,800 


l äldre Justitierådmän, ,, ,, 

dyrtidstillägg „ 

1 äldre Justitierådmän, „ „ 

dyrtidstillägg ,, 

3,500 

1,000 

3,200 

1,000 

Vikariatsarvode för 1 yngre Justitierådmän 

å l:sta afdelningen ä 200 

Smf i månaden 

Vikariatsarvode för 1 yngre Justitierådmän 

å 2:dra och 1 d:o å 3:dje 

afdelningen å $mf 250 i månaden 

åt dem hvardera 

Anm. Vikarierne för dessa yngre 

justitierådmanstjenster tillkomma 

ej andel i de staden tillfallande bouppteckn.- 

och arfskiftesprocenter. 

Arvoden för tvenne afdelningsord 

förande k Smf 1,000 . . . . 

I Notarie för civilprotokollet, lön . 

4 Notarier för kriminalprotokollet, 

lön å $mf 2,000: 

tilläggsarvode . . „ 1,000: 

Ersättning åt brottmålsnotarierne 

för renskrifning af protokoll, förslagsvis 

Magistratens och Rådstufvurättens 

a) gemensamma biträden: 

1 Magistratssekreterare och Notarius 

publicus, lön 

1 Aktuarie, lön . . . $mf. 2,000: 

dyrtidstillägg . . „ 500: 

1 Kanslist, lön . . . . . . 

1 Translator för ryska språket . 

1 d:o för finska språket . 

2 Stadsfiskaler, lön ä $mf. 2,000: 

dyrtidstillägg . . „ 500: 

Transport] 

9,000 

14,400 

4,500 

4,200 

2,400 

3,000 

2,000 

1,600 

12,000 

800 

1,600 

2,500 

1,200 

1,000 

400 

5,000 

å 

275,999] 63

4 

K. S:ns skrify. n /n 73. 

S. F. besl. ö /4 1875. 

D:o d:o 

K. S:ns skrify. n /n 73. 

b 

b 

b 

b 

b) betjening: 

Transport 275,999 63 

3JStadsfogdar, lön å . ^ 1,200:— 

dyrtidstillägg . . „ 400: — 4,800 — 

4 biträdande Stadsfogdar, 

arvoden ä . . — „ 1,600 6,400 — 

3 Exkutionsbetjenter, 

lön å 600 

dyrtidstillägg . . „ 200 2,400 

8 Stadsbetjenter, lön ä „ 600 

beklädnadshjelp å ,, 28 56 

dyrtidstillägg ä . „ 200 6,628 48 

S. F. besl. 6 /4 1875. b 

K. S:ns skrify. 18 /6^73. 

Mag. besl. 79 1845. 

S. F. besl. 6 b 

b 

/4 1875. b 

K. S:ns skrifv. ,8 /6 73. b 2 Stadsbetjenter, anstälde 

vid Magistratens 

kansli, lön ä . „ 600 

Mag. besl. V» 1845. 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

D:o 28 b beklädnadshjelp ä „ 28 56 

/12 1882. 

b 

b 

dyrtidstillägg a . 

ytterligare d:o k 

. 

. 

„ 200 

„ 200 2,057 12 


S. F. besl. 6 b 1 Rådhusvaktmästare, lön „ 400 

/4 1875. b dyrtidstillägg . . „ 400 

D:o 

800 — 

4 l Rådhusdreng, lön . „ 360 — 

/i2 1875. u dyrtidstillägg . . „120 

480 —= 

Anm.: De begge sistnämnde åt- 

njuta 

ved. 

dessutom fri bostad och 

1869 års stat. b c) Expenser: 4,000 — 

K. Förordn. 24 /7 1883. 

Mag. besl. 13 /5 1857. \ 

D:o V9 1870. / 

D:o 

18 /2 1863. 

D:o 

3 %0 1867. 

c 

b 

b 

b 

D:o d:o b 

D:o % 1875. 

S. F. besl. 12 /2 1878. 

b 

b 

b 

23,565 60 

Tilläggsexpenser 

Ersättning åt Rådstufvurättens och 

2,000 — 

Magistratens ledamöter för de dem 

jemligt K. F. af d. 24 Juli 1883 

fråntagne boupptecknings- och arfskiftesproeenter, 

förslagsvis . . 40,000 46,000 

d) Pensioner: 

Råd man senkan I. S. T. Decker . 

Magistratssekreteraredottren M. K 

Wirzenius 

Stadsliskalsenkan I. C. Winter och 

hennes barn 

Rådmansdöttrarna F. C. och H. S 

Bergholm 

Rådmannen H. 1. Crohns' tre barn 

Hofrättsassessoren C. A. Öhrnberg, 

tvenne barn 

Smfi 169,572: 27. 

400 

266 67 

300 — 

340 

600 

900 

— 

2,806 

67 

Transportj — — 348,371)90

S. F. besl. 2 712 1878. 

S. F. besl. 2 */12 1880. 

D:o 1883. 

S. F. besl. "/a 1879. 

D:o 

6 /4 1875. 

Transport 


Stadsfullmäktige. 

1 Sekreterare, arvode förslagsvis 

1 Notarie, d:o d:o 

1 Vaktmästare d:o d:o 

Expenser, förslagsvis . . . . 

Drätselkammaren. 

1 Ordförande, arvode . . . . 

5 Ledamöter, ersättningar och arvoden 


1 Notarie, arvode . . . . . 

Kanslibiträde och vaktbetjening, för 

slagsvis 



1 Stadskamrerare, lön Smf 6,000: — 

arvode för räkenskapernas 

behöriga 

aflemnande . . . „ 400: — 

1 Stadskassör, lön . $mfi 5,000: — 

missräkningspenningar 

1 äldre Stadsbokhål- 

800:- 

lare, lön . . . . Smf 4,000: — 

förhöjning efter 5 

års tjenst vid Drätselverket 

. . . „ 800: — 

1 yngre Stadsbokhållare, lön . . 

1 Kontorsskrifvare, arvode . . 

Extra biträde, förslagsvis . . . 

1 Vaktmästare, lön $mfi 600: — 

beklädnadshjelp . „ 28: 56. 

dyrtidstillägg . . ,, 200: — 

Arvode för debetsedlars kringbärning, 

förslagsvis 


Tryckningskostnad för taxerings- & 

uppbördslängder, förslagsvis 

Transport 

2,800 

2,800 

800 

3,600 

4,000 

2,000 

5,000 

2,400 

2,400 

4,000 

6,400 

5,800 

4,800 

2,500 

1,600 

2,400 

828 

600 

1,800 

600 

56 

5 

348,371 90 

10,000 

19,800 

27,823 56 

405,500 46

6 

S. F. besl. 28 /5 1878. 

D:o d:o 

D;o 2 % 1883. 

Tolagskontoret. 

Transport 

S. F. besl. yn 1878. 

Mag. besl. 1864. 

S. F. besl. 3 % 1881. 

D:o 3 /10 1882. 

Mag. besl. 26 /3 1862. 

D:o 

26 /3 1862. 

S. F. besl. 2 /6 1876. 

D:o 

24 /4 1883. 

D:o 31 /3 1875. 

Mag. besl. 18 /2 1873. 

Enligt kontrakter. 

S. F. besl. V6 1882. 

D:o 23 /10 1883. 

D:o 7 1 Vågmästare för utrikes inkom 

mande expeditionen 

(vakant) lön . 8mfi 3,600: — 

Arvode för räkenskapernasbehöriga 

aflemnande. . „ 400: — 

t- 

4,000 — 

inrikes inkommande expeditionen 

5 

lön 9mf 2,200: — 

Arvode för räkenskapernas 

behöriga 

aflemnande . 

7 månader 

Ersättning åt 

. . . „ 200: — 

p 

. 

Vågmästarene r 

2,400 

1,400 — 

debetsedlar, förslagsvis . . . 

2 Vaktmästare, lön å $mf 600: 

beklädnadshjelp . ,, 28: 56 

dyrtidstillägg 200: 

i 

400 — 

1,657 12 

b éc 

uppgifter från tullkammaren 

rvode för kringbärande af d 

500 — 

sedlar, förslagsvis . . . . 

75 

b 

b 

Mätarearvode, förslagsvis . . . 2,000 - 

/6 1882. 

ner 

c Expenser, förslagsvis . . . . 

\ b Hyra för Tullkammarens lokal 

b éc 

. 

. 

4,200 

600 — 

4,375 — 

slags 

300 — 21,907 

Hamnkontoret. 

1 Hamnkapten, lön .$^3,000: 

4% af uppbörden, 

förslagsvis . . . „ 2,910: 

t Hamnmästare i Sörnäs} 

lön . . . . 9mf 2,000: 

hyresmedel . . . „ 400: 

l Hamnkontorsbokhållare, 

lön . . . . Smf 2,500: 

' 5,910 

2,400 — 

Transport 2,500: 8,310 

405,500 k

F. besl. 28 /5 1878. b 

D:o d:o b 

c 

D:o d:o b 

D:o d:o b 

c 

D:o d:o b 

D:o d:o b 

c 

D:o d:o b 

D:o 

D:o 1881. 

3 '/12 1877. i" 

S. F. besl. 15 '6 1877. 

D:o d:o 

D:o 

5 /12 1882, 

D:o d:o 

D:o 27 /12 1878. 

D:o 28 /12 1882. 

D:o 

27 /12 1878. 

i, 

2°/0 


a f uppbörden, 

förslagsvis . . . ,, 1,455: — 

1 äldre Vaktmästare, 

lön 5%: 900 


personelt lönetiliskott „ 400 

1 yngre Vaktmästare, 

lön Smf 800 

beklädnadshjelp . . ,, 100 

personelt lönetillskott „ 

2 Hamnkonstaplar, 

200 

lön ffihf 650: - 

beklädnadshjelp . . „ 100: — 

personelt lönetillskott ,, 100: — 

2 d:o, lön å. . . 

beklädnadshjelp ä 

9mf 650: — 

„ 100: — 

Anm. 2 Hamnkonstaplar i Sörnä 

vakanta, besättas ej under 1884. 

) 

2 Paekare och vräkare, 

lön å . . . Smf 480; - 

1 Parmmätareålderman, lön . 

Arvode för uppbörd af kokhusafgi 

ter . . . 

förslagsvis 

se, förslagsvis 


1 Stadsingeniör, lön . Smf 7,000: 

resemedel . „ 600: « 

l äldre biträdande Ingeniör, arvc 

4,800, hvaraf hälften påfö 

vattenledningen (se XI) . . . 

1 yngre d:o, arvode . . . . 

1 Bokhållare, lön . $mf. 2,000: • 

20°/o löneförhöjning 

efter 5 års tjenst. ,, 400: 

1 Trädgårdsmästare, arvode 

8,310 — 

3,955 — 

1,400 — 

1,100 — 

1,700 

1,500 

960 

200 

Transportj 19,000 

— 

— 

100 — 

' 1,100 — 

7 

427,407 l 

600 — 20.925 . 

7,600 

j 

. 2,400 

3,600 

— 

2,400 — 

. 3,000

8 

Mag. besl. 9 /5 1871, 

S. F. besl. lö /3 1881. 

S. F. besl. 20 /4 1878. 

D: o 20 /2 1883. & 

c 

c 

.Kontrakt om gaslysningens 

införande 

i Helsingfors d. 3 % 

1860. 

S. F. besl. 7 ' 1882. 

D:o d:o 

l Parkvakt 

ved, lön 

jemte 

Transport 

fri bostad och 

1 Skogsvakt, jemte fri bostad och 

ved, lön 

1 Skogsvakt, jemte fri bostad, lön 

Material och hand ti an g are- dagsverken 

vid mätningar i och för 

stadens arbeten, förslagsvis . . 

Ritarebiträde vid upprättande af 

projekt till omreglering och utvidgning 

af stadsplanen, förslagsvis 

. 

Affattning för ny utarrendering af 

de villoområden, hvilkas arrende 

tid utgår år 1885—86, förslagsvis 

Hyra för byggnadskontorets lokal 


1 Rörmästare, arvode Smf 2,400, hvaraf 

tre fjerdedelar påföras vatten 

ledningen 

' &nf 130,100: 68. 

IY. Gatubelysningen. 

a) Gasbelysningen. 

77 lyktor af I och II 

klassen ä 2,974 10 /60 

bränn tim mar 

217 lyktor af III klassen 

å 2,564 5 %0 

bränntimmar 

233 lyktor af IV klassen 

å 1,414 30 /6o 

bränn timmar . . 

S:ma bränntimmar 

229,010: 50. 

556,568: 50. 


2,564 50 /60 bränntimmar 

kons. å 700 

liter 1,795,383:00. 

Siemens' lampa under 

l,414 30 /60 bränntimmar 

kons. å 1,600 

liter 2,263,200:00. 

19,000 

720 

900 

720 

3,000 

2,000 

1,000 

1,400 

800 

600 

330,169:00 

,115,748: 40. 

å 4 penni 44,629 94 

448,332 58 

30,140 

Transportj 44,629 |94| 478,472 |ö8

S. F. besl. 7 /6 1882. b 

Transport 

2||Siemens' lampor under 

1,414 3 %o bränntimmar, 

kons. å 700 

liter. . . T . . 1,980,300: — 

S:a liter 6,038,883: - 

= kub. fot 213,275 ä 0,8 penni . 1,706 20 

D:o 2 % 1877. b Garanterad vinst för rörledningar 

till 25 lyktor . . . . 2,021: 60 

Afgår för privat konsumtion 

1,550: 49 471 11 

Enligt kontrakt 30 /5 

1860. 

S. F. besl. 1883. 

D:o 

3 D:o 

/10 1882. 

29 /6 1882. 

Kontrakt d. 2 V71879 

på grund af S. F. beslut 

d. u /7 1876 samt > 

§§ 11 & 16 i Drätselregi. 

Mag. besl. 2 7? 1874. 

b 

b 

b 

b 

G 

b 

c 

b 

b 

c 

Enligt §§ 31 och 32 i gaslysningskontraktet 

tillkommer en utgift af 

förslagsvis 

1 Gaskontrollör, arvode . . . . 

1 Besigtningsman, arvode . 

Belysning af Nikolaikyrkans tornur 

Flyttningskostnad o. inredningafGaskontrollörens 

arbetsrum, förslagsvis 

b) Terpentinbelysningen, förslagsvis^ 

195 st. terpentinlyktor ä Smf 112 . 

20 st. nya att uppställas å platser 

som af Drätselkammaren 

att anvisas 

komma 

Tillskottsafgift för 20 lyktor, som 

lysa en timme längre 

Belysning i Sörnäs 

. 

Utsträckning af tiden för belysningen 

från och med den 15 Augusti 

till 1 September och från och 

med den 15 April till och med den 

1 Maj för 215 terpentinlyktor 33 

dagar å 50 penni per dag . . . 

Smf 84,734: 75. 

* Y. Brandverket. 

a) Hyror. 

9 

44,629 94 478,472 58 

o o o o o 

o o o o o 

C^ Cô* CO 

r-T —T 

21,840 

2,240 

200 

1,000 

S. F. besl. 2 712 1876. b Hyra för brandmanskapet vid norra 

tornet 2,500 

— 

55,907 25 

3,547 50 28,827 50 

Enligt kontr. 2 7J 1876. b D;o d:o vid södra tornet . . 4,400 — 6,900 — 

Transport - I 570,107 33 

3

10 


D:o 

D:o 

d:o 

d:o 

Brandkomm. besl. ) 

2 /6 1875 godkändt afl 

S. F. *Yu 1876. | 

S. F. besl. 27 /12 1881.1 



2 V3 1873. 


8 /4 1862. 


S. F. besl »/8 187 M 

D:o 28 /12 1882. / 


2 « 2 1876. 

D:o d:o 20 /2 1876. 

D:o d:o "/, 1872. 

Enl. kontrakt. 

& c 

b 

b 

b 

b 

c 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

c 

Transport 

b) Eldning och lysning. 

40 f:nar björkved,entreprenad ä 15 m. 

40 „ tallved, „ å 12 „ 

40 „ granved, ,, 5,11 „ 

Ljus och olja, förslagsvis . . . . 

c) Redskapens underhåll, förslagsvis 

d) Aflöningar och andra förmåner. 

1 Brandmästare, lön Smf 3,200: — 

hyresmedel . . „ 600: — 

1 Underbrandmästare, lön 

1 Sekreterare vid brandkommissionen, 

arvode 

2 Sprutmästare, lön å 3mf 660: 

dyrtidstillägg . . . „ 100 

beklädnadshjelp • . „ 60 

skrifvarehjelp . . „ 40 

1 Maskinist, lön 

2 Kosthållerskor, lön å Smf 240 

60 Brandkonstaplar, lön ,, 240 

beklädnadshjelp. . „ 40 

dyrtidstillägg . . „ 100 

Tillskottsarvode, att i 

mon af behof utgifvas 

åt 4 ordningsmän 

vid tornen å 

60 m |&nfi 240: — 

D:o åt 16 äldre konstaplar 

å 40 m. . . „ 640: — 

Tillskottsarvode för eldning och 

putsning af ångsprutan . 

Arvode för vården af brunnarne 

D:o för d:o af brandverkets telegraf 

D:o för d:o af nya brandtelegrafen 

För oförutsedda utgifter för d:o 

e) Brandstallet, 12 hästar. 

4,380 lisp. hö, entreprenad å 1: 02 

73 tunnor hafre d:o å 12: 40 

Skoning och medicin, förslagsvis . 

Underhåll af seldon m. m. förslagsvis 

.Transport 

600 

480 

440 

1,200 

3,800 

1,400 

600 

1,720 

300 

480 

22,800 

880 

240 

500 

150 

500 

200 

4,467 

905 

500 

200 

570,107 

2,720 

3,000 

33,570 

6,072 

615,470 

33 

80 

13

K. F. 29 /6 1876. 

Transport 

f) Inköp af nya redskap m. m.. 

förslagsvis. 

2 st. manskapsvagnar h $mf 1,200: 

1 st. vattenvärmningsapparat 

1 ny häst till södra tornet . . 

g) Diverse. 

Arvoden för brandsyner, förslagsvis 

Gratifikationer, vatten vid eldsvådor 

m. m., förslagsvis 

För inköp af böcker till ett blifvande 

bibliotek för brandkåren . , 

dmfi 58,812: 80. 

Yl. Polis- och Fångvården. 

Polisinrättningen. 

1 Polismästare, lön . . $mf 6,000 

hyresmedel . . . . „ 1,500 

underhåll af 2 hästar 

och åkdon . . . „ 1,500 

1 Underpolismästare, lön Smf. 4,000 

hyresmedel . . . . „ 1,200 

underhåll af häst och 

åkdon 

2 Ledamöter i Poliskam- 

„ 800 

maren ä Smf. 600 

1 Sekreterare, lön . . 1,400 

hyresmedel . . . . „ 600 

2 Notarier, lön å . . . $mf. 1,200 

2 Kanslister, lön k . . „ 1,000 

Ordningspolisen. 

2 Kommissarier, lön å 1,500 

hja-esmedel . . . . ,, 600 


8 Öfverkonstaplar, lön å &mf. 750 

tjenstgöringsarvode . ^ 750 

30 äldre Konstaplar, lön å Smf 500 



32 yngre Konstaplar/lön Smf 400 


beklädnadshjelp. . . ,, 200 

Transport 

2,400 

700 

600 

700 

2,000 

150 

9,000 

6,000 

1,200 

2,000 

2,400 

2,000 

4,800 

12,000 

33,000 

32,000 

11 

81,800J 644,620 13

12 

S. F. besl. 2 7n 1882. b 

S. F. besl. »/10 1880. 

D:o 

2 710 1883. 

Mag. besl. 8 /2 1873. 

D:o 

28 /4 1873. 

S. F. besl. 15 /n 1876. 

D:o 

13 /4 1875.\ 

K. S:ns skrifv. 2 Mag. besl. 

/9 75./ 

8 /2 1873. 

D:o 

28 /4 1873. 

S. F. besl. 15 /n 1876. 

D:o 

13 /4 1875.\ 

K. S:ns skrifv. 2 /9 75./ 

b 

b 

b 

b 

b 

Tillägg. 

Transport 

81,800 

644,620 13 

2 Öfverkonstaplar, lön å $mfi 750: 

tjenstgöringsarvode . „ 750: 3,000 

6 äldre Konstaplar, lön k Smfi 500: 

tjenstgöringsarvode å . ,, 400: 

beklädnadshjelp . * ,, 200: 6,600 

6 yngre Konstaplar, lön ä Smf 400: 

tjenstgöringsarvode . „ 400: 

beklädnadshjelp . . „ 200: 6,000 

4 hästar, efter 1 lisp. hö 

och 4 skalp, hafre om 

dagen, underhåll förslagsvis 

Skoning och läkemedel, 

$mf 550: 

förslagsvis . . . . „ 40: 

Remont, förslagsvis . . „ 40: 2,520 99,920 

Detektiva polisen. 

1 Kommissarie, lön . . $mf. 1,500 

hyresmedel . . . „ 800 


1 Öfverkonstapel, lön .ffmf 1,000 

tjenstgöringsarvode . ,, 800 1,800 

6 Konstaplar, lön å . . $mf 500 

tjenstgöringsarvode å „ 500 

beklädnadshjelp ä . . ,, 200 7,200 

Expenser 

1,140 

Läkarearvode 

600 

Till ersättning för oförskyld skada 

å kläder, ådragen i tjensten, samt 

till gratifikationer 

1,000 

Hyra för 2:dra polisvaktkontorets 

lokal CN:o 15 Andresegatan) . . 2,400 

Hyresmedel åt Poliskammaren för 

upphyrande af tillskottslokal . 1,000 

Stadshäktet. 

1 Fängelsevaktmästare, lön . . . 

6 Fångknektar, lön å . . 500: 

dyrtidstillägg . . . . „100: 

b 1 Vaktqvinna jemte fri 

300 

3,600 

300 

— 

— 

17,940 

Transport 4,200 — | 762,480(l3

Mag. besl. 2 /12 1867. 

S. F. besl. 5 /12 1876. 

S. F. besl. 2 % 1877. 

D:o 

7 /6 1882. 

Mag. besl. **ln 1869. 

S. F. besl. 28 /a 1878. 

D:o 

D:o 

1875. 

1878. 

D:o 'Je 1883. 

Fattigvårdsregi. 1863, 

S. F. besl. 6 /4 1875. 

2 V5 1877, 

28 /12 "1880. 

D:o 

D:o 

Kyrkost. 6 /6 1872. 

I b 

b 

b 

b &c 

Transport 

2 Politiekarlar h Srnfi 360 . . . 

Religiös vård 

Förnödenheter, förslagsvis. . . . 

&nf 146,980. 

VII, Sundhets- och sjukvården. 

1 Stadsläkare, lön 

hyresmedel . 

2 Distriktsläkare k Smf 3,000 

1 Qvinlig läkare . . . . . 

1 Sekreterare, lön . . . . 

1 Barnmorska, lön . . . . 

. Smf 5,400: 

. „ 1,600: 

I Ekonom (qvinlig, utom fria rum 

och ved) . . . 

1 Sjuksköterska å m. 45 pr månad 

1 d:o å m. 40 pr 

1 Dräng, lön . . $mf. 240: — 

kostpenningar . ,, 288: 

Expenser och betjening, förslagsvis 

Hyra för besigtningslokal 

Hyra for ordinarie sjukhuset 

Kost för 25 sjuke å 60 penni pei 

dag för 366 dagar förslagsvis . 

Läkemedel, förslagsvis . . . . 

Tvätt d:o . . . . 

Ved, belysning och vatten förslags 

vis 

Remont af lasarettspersedlar & di 

verse, förslagsvis 

Uppställning och underhåll af en 

besigtningsstation för lifsmedel 

För anställande af helsopolis 

43,198: — 


1 Ordförande i Sty 

relsen, lön . 



arvode 

1 Vaktmästare 

1 Inspektor för arbets- 

och fattiggården 

jemte fri bo- 

Smf 1,600 

„ 1,400 

Smf 1,200 

400 

stad och ved, lön 3mf 2,500: 

4^200 

720 

600 

1,000 

7,000 

6,000 

2,000 

600 

300 

1,200 

540 

480 

528 

800 

800 

4,200 

5,490 

1,000 

400 

1,200 

1,000 

6,160 

3,500 

3,000 

1,600 

600 

Transport 2,500: 5,200 

762,480 

6,520 

43,198 

13 

812,198 13

14 

S. F. b esi. 2l /10 1875. 

Kyrkost. 17 /9 1874. 

S. F. besl. % 1877. 

S. F. besl. wi 1876. 


extra arvode 

1 Predikant 

. „ 500: — 

1 Sjuksköterska för fattiggården 

1 d:o 

set intagna 

för de på sjukhu 

1 manlig vårdare för dårvårdsafdel 

ningen . . 

1 sköterska för 

Hyra för styrelsens 

d:o . . 

lokal 500: — 

Städning af densamma 

. . . . 60:- 

Arvode förtillsyningsmän, förslagsvis 

För inspektionsresor,d:o 

Understöd åt de} fattige: 

d:o 

ständiga, förslagsvis $mfi 45,000: 

tillfälliga, d:o „ 5,000: 

Beklädnad för de fattige i fattiggården, 

förslagsvis 

Kost för de fattige å arbets-foch 

fattiggården samt inrättningens 

sjukhem, förslagsvis 

Sjukvård, förslagsvis 

Kostnad för sinnesrubbade personer, 

intagna å Lappviks sjukhus och 

Sjählö hospital, förslagsvis . 

Läkemedel, förslagsvis 

. . 

Inventarier, d:o 

Ved, d:o 

Hafre för tvänne hästar förslagsvis 

Hö för d:o d:o (påräknas 

c 

från fattiggårdens jordområde) förslagsvis 

Remontarbeten å arbets- och fattiggården, 

förslagsvis . . . . 

c éb d För oförutsedda behof och diverse, 

förslagsvis 

c Telefonledning till arbets- och fattiggården 

Stnfi 117,000: — 

b 

c 

IX. Undervisningsväsendet. 

a) Navigationsskolan: 

Hyra 

Ved, incl. huggning, förslagsvis . 

5,200 

3,000 

1,000 

420 

420 

600 

420 

560 

1,200 

400 

50,000 

4,600 

20,500 

3,500 

8,500 

2,700 

1,000 

3,500 

300 

600 

3,200 

5,000 

380 

2,400 

470 

Transport] — 932,068 13

S. F. besl. I0 |9 1876.\ 

Enligt kontrakt / 

S. F. besl. T0 |9 1876. 

Folkskoleregi, ,i5 k 

1870. 

Kyrkost. 17 |9 1873. 

S. F. besl. 12 |3 1878. 

b 

c 

c 

c 

b) Realskolan: 

Hyra för skollokalen 

Ved och belysning, förslagsvis • . 

Inventarier och diverse, förslagsvis 

Hyresmedel åt rektor 

D:o åt tre lärare ä Smfi 900: 

Aflöning åt en vaktmästare . 

Anslag 

c Anslag 

c) Slöjdskolan: 

d) Handelsinstitutet: 

e) Folkskolorna: 

15 

Transport — — 932,068 13 

6,000 

850 

1,000 — 

1,200 

2,700 

600 

' b 

Löner: 

2 lärare, lön å . . $mf 2,000: — 

b 


1 lärare, lön . . . $mf 

400: — 

2,000: — 

4,800 



förhöjning fr. 1 b 

/2 

1884 „ 183:33. 

3 lärare, lön ä . . Smf 2,000: — 

2,383 33 

b 

5 års förhöjning . ,, 200: — 

1 lärare, lön . . . &nif 2,000: — 


6,600 

från i 8 b 

/10 1884 . „ 

1 lärarinna, lön . $mf 

40: — 

1,500: — 

2,040 



b 

förh. från V9 1884 „ 

2 lärarinnor, lön . Smf 

50: — 

1,500: — 

2,000 

b 


1 lärarinna, lön . Smf 

300: — 

1,500: — 

3,600 

5 års förhöjning „ 150: — 


förhöjning fr. 1 b 

/9 

1884 . . . . 

1 lärarinna, lön. . 

„ 

,, 

50: - 

1,500: — 

1,700 

5 års förhöjning . ,, 150: — 


förhöjning fr. 3 /10 1884 36: 67: 1,686 67 

12,350 

— — 5,000 — 

— 

— 

2,500 — 

Transport 24,810| — 951,918|l3

16 

Folkskoleregl. 25 15 

1870. 

Kyrkost. 17 |9 1873. 

S. F. besl. 12 |3 1878. 

Folkskoleregl. 25 L 

1870. 

Kyrkost. 17 |B 1873. 

S. F. besl. 12 |3 1878. 

[b&c 

i b 

c 

c 

1 lärarinna* lön . 

Transport 

Smfi 1,500: — 

5 års förhöjning 150: — 

1 lärarinna, lön . 


1,200 — 

15 års förhöinine n 360 — 

5) 1,200 — 

95 240 — 

23 — 

1,200 — 

T5 240 — 

1,200 — 

1 lärarinna, lön. 


ytterl. 5 års förhöjning 

fr. 

yy 120 — 

35 1,200 — 

21 /101884 




5 års förhöjning å 

2 lärarinnor, 

1 lärarinna, 

lön å 

lön från vexelundervisningsskolans 

tid 

Arvoden: 

. . . 

8 biträdande lärare å 

1 sånglärare 

„ 2,000: 

1 d:o 

10 biträdande lärarinnor 

å . . ,, 1,500: - 

12 extra ordinarie 

lärarinnor vid lägre 

skolor å . . „ 1,200:- 

1 sånglärarinna vid högre skola 

1 d:o vid d:o 

Till arvodesförhöjningar åt biträdande 

lärare o. lärarinnor, förslagsvis 

Timlärarinnor vid förberedande skolor, 

förslagsvis , 

Vikarier o. sannol. förökad lärareper 

sonal under höstterminen, förslagsv 

1 Inspektor 

1 Sekreterare i direktionen 

1 Ekonom 


1 Vaktmästarebiträde . . , 

Öfriga kostnader: 

Hyror för skollokaler (10,370 mark 

för redan hyrda och förslagsvis 

2,000 mark för nya) . . 

Undervisningsmateriel, förslagsvis 

Material för handarbeten d:o 

Transport 

24,810 

1,650 

1,500 

4,680 

1,463 

2,880 

7,920 

2,400 

1,296 

16,000 

1,125 

750 

15,000 

14,400 

1,100 

600 

1,460 

1,600 

4,800 

6,000 

400 

1,500 

1,000 

200 

12,370 

4,000 

1,200 

951,918 13 

132,104 951,918 13

S. F. besl. 6 |4 1882. 

D:o 

5 |6 1883. 

S. F. besl. 3 (10 1882. 


18 |2 1881. 

c 

c 

c 

c 

c 

c 

c 

c 

b 

b 

c 

c 

b 

< b 

c 

c 

c 

c & d 

Transport 

Ny skolmöbel och reparation af 

gammal, förslagsvis 

Ved och huggning af densamma för 

öfrige lokaler utom gården N:o 

21 Kaserngatan 

Belysning, förslagsvis 

Beklädnad för medellösa elever, förslagsvis 

Skurning och städning, förslagsvis 

Matrikelföringen vid de högre skolorna 

Underhåll och reparationskostnader 

för skolornas gårdar, förslagsvis 

Diverse, förslagsvis 

f) Folkbibliotheket och Läsesalen: 

132,104 

3,000 

4,000 

3,200 

2,700 

1,500 

500 

4,500 

356 

1 Bibliotekarie, arvode &mf 2,000: 

hyresmedel . . . ,, 500: 2,500 

Biträden vid utlåningen . 

1,440 

Biträde vid läsesalen, förslagsvis 

1 Vaktmästare jemte fria rum och 

540 

ved, lön . . . . . . . . . 

1 Gårdskarl jemte fria rum och ved, 

800 

Böcker, tidskrifter och inbindning, 

förslagsvis 

Ved och belysning, förslagsvis . 

Brandstodsafgifter, förslagsvis . . 

Diverse samt oförutsedda utgifter . 

9mfl 188,å60: — 

X. Staden åliggande allmänna 

onera. 

a) Skjutshållning, förslagsvis: 

b Entreprenad 12,gästar, å 3mf. 480: 

b 

b 

b) Kronoutlagor: 

Båtsmansvakansafgift 

Boskapspenningar och utsädesafgift 

lnqv. regi. % 1876. 

S. F. besl. "|81879. {• c) Inkvartering: 

200 

4,000 

3,000 

600 

800 

— 

— 

576 

53 04 

Inqvarteringskostnader, förslagsvis . 333,501 40 

951,918 

151,860 

13,880 

5,760 

17 

13 

629 04 

Transport 333,501 40 1,124,047 17

18 

S. F. besl. 8 |,2 1882. 

d:o 

d:o 

d:o 

d:o 

S. F. besl. 6 |12 1882. 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

b 

Transport 

d) Inqvarteringsnämnden: 

1 Ordförande, arvode . . . 

1 Sekreterare 

1 Qvartermästare 

1 Translator 


Hyra för nämndens lokal . 

$kfi 348,590: 4é. 

XI. Vattenledningen, 

Förvaltning, drift och underhåll 

Äldre biträdande Ingeniören, andra 

hälften af arvodet (se III Byggnadskontoret) 

1 Rörmästare, trefjerdedelar af arvodet, 

(se III Byggnadskontoret) . 

Rörläggare- oeh handtlangarearvode, 

förslagsvis 

1 Maskinist vid pumpverket, jemte 

fri bostad och ved, arvode . . 

1 Maskinistbiträde jemte fri bostad 

och ved, arvode 

1 Filterförman jemte fri bostad och 

ved, arvode 

Biträden och handtlangare åt filterförmannen, 

arvoden sammanlagdt, 

förslagsvis 

Extra arbetare vid rörnätet, förslagsvis 

Ved, olja och trassel . . . . 

Resemedel för Byggnadskontorets 

Ingen iörer 

Arvode för debitering af vattenkon 

sumtions-afgifter åt byggnadskontorets 

bokhållare 

Underhåll af vattenledningens byggnader, 

maskiner och dammar i 

Gammelstaden jemte brandförsäkringspremier, 

förslagsvis . . 

Remont af filtrerbassinen, förslagsvis 

Ändring af 10 st. brandposter för 

att skydda dem mot frysning 

Skyddande af 10 st. brandposter 

mot frysning genom lämplig isolering 

o. vattenafledning å 110 Smf 

333,501 40 

2,000 

1,600 

2,000 

* 800'— 

800 

1,500 

2,400 

1,800 

2,000 

2,100 

720 

1,080 

1,800 

1,800 

800 

300 

600 

2,000 

600 

2,400 

1,100 

Transport) 21,500 

1,124,047 17 

342,201 40 

1,466,248|57

Transport 21,500 1,466,248 57 

c Omläggning af trvckröret under banken 

af Sörnäs bibana, enligt kostnad 

8 förslag 2,700 — 

c Öfrigt underhåll, förslagsvis . . 3,200 — 27,400 — 

Utvidgningar : 

c 1 st. 8 tums afstängningskran å rörnätet 

240 — 

c 1 st. 6 tums d:o d:o 175 - 

c 11 st. 4 „ d:o d:o å 135 . 1,485 - 

c Anslutningar till gårdar som 1873 

abonnerat å vattenledning, förslagsvis 

400 - 

c Inköp och profning af vattenmätare 3,600- 

Utsträckning af rörnätet under: 

c Smedsgatan, från Rödbergsgatan till 

Sjömansgatan 4,800 - 

c Sjömansgatan från Smeds- till Tim- 

c 

mermansgatan . . . . . . . 

Sjömansgatan, från Timmermans- till 

6,200 - 

c 

adr. N:o 15 & 16 

Sjömansgatan från N:ris 15

Transport 26,460 — 1,541,048 57 

c Mikaelsgatan, mellan Esplanadgatorna 

jemte asfalttrottoir längs 

teateresplanaden 3,500 

c Uppfarten från Fredriksgatan till 

Röd bergsgatan och sistnämnda 

gata utanför folkskoletomten och 

odisponerade platsen midtemot 

denna tomt . . . . . . . . 5,700 

c Tvärgatan mellan Röd bergs- och 

Stora Robertsgatan vesterom qvarteret 

N:o 92, nyläggning . . . 800 

c Norra kajarmen, makadamisering . 5,000 — 

c Öfrigt underhåll, incl. snöplogning, 

förslagsvis 25,000 _ 

c 

c 

c 

3:o. Brunnar och vattenuppfordringsverk 

för brandväsendet. 

4:o. Stadens allmänna vägar och 

afstjelp ningsp la tser. 

Aflöning af vakter, förslagsvis . 

Underhåll, förslagsvis 

5:o. Stadens chausséer. 

2,100 

4,000 

c Gångbana längs vestra chausséen 

från villan Fjelldal till Edesviksvägen 

7,800 

c Reparation af körbanor, vaktstugor, 

broar, trummor och handräcken, 

förslagsvis 11,000 

6:0. Stadens planteringar och trädskola. 

c Underhåll af stadens planteringar 

och trädskola 15,000 

c 2 dussin jernsoffor ä 480 mk . . 960 

Transport | 15,960 — 

66,460 

2,000 

6,100 

18,800 

1,634,408 57


2 |,! 1883. 

ai 

Transport 15,960 — 1,634,408 57 

c Grusning af bollplanen uti Kaisaniemi 

2,000 

c Underhåll af hägnader kring planteringarna, 

förslagsvis . . . . 1,500 19,460 

7:o. Stadens hamnar. 

c Utfyllning af sydliga delen af södra 

båthamnen för uppförande 

af varuskjul 30,000 

c Ombyggnad af en lastningsbro i 

Sörnäs 18,500 

c 

Muddring i fiskare- oeh båthamnen 

i Södra hamnen 4,000 , 52,500 

8:0. Latriner och pissoirer. 

c Renhållning, förslagsvis . . . — — 2,400 — 

b 9:o. Renhållning af stadens allmännaplatser 

och gatuandelar. — 12,000 — 

c 10. Inköp af inventarier och arbetsredskap, 

förslagsvis. . . — — 4,000 — 

c & å 11 :o. Underhåll af inventarier, arbetsredskap, 

tvättbryggor, bojar, 

vedmått, lyktstolpar, materialvakters 

aflöning och diverse 

oförutsedda utgifter, förslagsvis 

. . . . . . . . 

Nybyggnader. 

l:o. Planering af gator och vägar. 

c Väg mellan arrendetomterna å villan 

As 

2:o. Afloppskanaler under: 

c Jernvägstorget och qvarteret N:o 39 

Apan 17,400 

— — 10,000 — 

— 

2,100 — 

1 Transport 17,400 1,736,868 |57

22 

S. F. b esi. 9 |10 1875. 

Transport 

Berggatan från N:o 8 till Vilhelmsgatan 

Katrinegatan från Alexandersgatan 

till Södra hamnen 

Stora Robertsgatan, mellan Anneoch 

Fredriksgatorna 

Alexanders- samt Glo- och Mikaelsgatorna 

Mauritzgatan från N:o 16 till Elisa 

betsgatan 

Smedsgatan från Sjömans- till Rödbergsgatan 

Sjömansgatan från Timmermans- till 

Smedsgatan 

Sjömansgatan från adr. N:o 15 och 

16 till N:o 25 

3:o. Husbyggnader. 

Slutet varuskjul öfver sydliga ändan 

af södra båthamnen (förut 

beviljadt anslag 14,000 mark) 

Ändring af gamla packhuset till 

lokal för Auktionskammaren . 

Partiel ändring af Rådhusets inredning, 

förslagsvis 

Smfi 831,260: — 


Taxerings- och pröfningsnämndens 

sekreterare-arvode 


För revision af stadens räkenskaper 

för år 1883. 

Eldnings- och lysningsämnen, förslagsvis 

Anslag för signalering af middags 

timmen 

För stormvarningstelegram, förslagsvis 

Brandstodsafgifter, förslagsvis 

Arvode åt mantalsskrifvaren för ett 

tillägg till mantalslängden förj 

17,400 

4,000 

3,700 

10,200 

20,540 

5,600 

4,600 

7,200 

5,600 

4,600 

12,000 

28,000 

1,600 

900 

2,100 

7.000 

300 

250 

3,000 

Transport) 15,150 j- 

1,736,868

S. F. besl, 24 |4 1883. 

S. F. besl. 29 |6 1875. 

S. F- besl. 2i l10 1882. b 

G 

C 

c&d 

Transport 

uppbörden af den personela fattigafgiften 

Bidrag till ett agrikultur- och handelskemiskt 

laboratorium för åren 

1883-85 

Bidrag till finska trädgårdsföreningen 

i Helsingfors för åren 1882 

— 1892 . / 

För register till vallängden . 

Arvode för afsyning af hyrkuskar 

nes droschkor och slädor . . 

Afkortning å uttaxerade medel och 

andra utgifter 


bestämmande, förslagsvis 

$mfi 98,925: — 

15,150 

100 

1,600 

1,000 

900 

175 

40,000 

1,860,308 

23 

1,959,233 |57

24 

Drätselk. reglem. 

»/10 1876 § 15. 

Chausséoblig. regi. 

26/, 1865 § 4. 

Byggnadsordning 

Ve 1875 § 7. 

Keis. S:ns resol. 2l /« 

1879. 

Kongl. försakr. 23 /2 

1789 §§ 1 & 4. 

Kejs. förordn. 8 /12 

1873 § 6. 

Bokstafven angif.inkomstensbeskaffenhet 

enl. ofvanåberopade 

§. 

Inkomster. 

I. Räntor. 

Å bankdepositioner och löpande 

räkning, förslagsvis 

Å chausséeobligationer 

. . . „ . 


nybyggnadsförslagsvis 


Dividend å aktier, förslagsvis . . 

Å arrendetomtlösen, d:o . . . . 


fonder, i kapital $mf. 60,646: 30 

>472%. . . 




9mf 34,046: — å 4 1 Å bankdepositioner och löpande 

räkning, förslagsvis 

Å chausséeobligationer 

. . . „ . 


nybyggnadsförslagsvis 


Dividend å aktier, förslagsvis . . 

Å arrendetomtlösen, d:o . . . . 


fonder, i kapital $mf. 60,646: 30 

>472%. . . 




9mf 34,046: — å 4 /2 % • • • 

Å fonden för feberlasarettet $mf 

o 10,000: — å 4V2 % 


&nfi 2,400: — å 4V2 % 

1 /2 % • • • 

Å fonden för feberlasarettet $mf 

o 10,000: — å 4V2 % 


&nfi 2,400: — å 4V2 % 

C 11. Tonitlösen. 

För odisponerade tomter, förslags- 

III. Stadens fasta egendom. 

Räntor och arrenden för donerade 

hemman, förslagsvis 

Arrenden för byggnader och tomter 

sarnt utarrenderade mindre 

platser inom stadens plan, förslagsvis 

Arrenden för jordlägenheter, villaområden 

och smärre platser utom 

stadens plan, förslagsvis . . . 

Hyra för lokaler i Folkbibliotekshuset 

Hyra för andra staden tillhörande 

fastigheter, förslagsvis . . . . 

3fnf 

4,000 

2,900 

29,250 

6,000 

5,000 

2,729 

1,532 

450 

108 

12,000 

25,000 

70,000 

18,535 

3,500 

1,700 

1 

fiL Smf. yii 

08 

07 

— 

51,969 

12,000 

15 

Transport 130,735 1 63,969 |l5

K. förordn. 31 /i2 1877. 

K. kung. af s. d. 

K. kung. af 76 1881. 

K. S:ns skrify. «/41883. 

2% af tull sats en. 

d:o d:o. 

S. F. besl. 7e 1876. 

Trafiktaxan ' 6 /10 1877. 

K. resol. ocli förkl. på 

städ. besvär 16 /10 1723. 

K. förordn. 3 % 1879. 

K. förordn. 3 % 1879. 

K. förordn. 3 % 1869. 

Särsk. K. S:ns resol. 

K. stadg. 21 /10 1698. 

K. förordn. 24 /7 1883 

Fattigv. regl. 29 /j, 1863. 

d:o d:o. 

Transport 

Hyra för bodar och diskar, förslags 

vis 

Simhusafgifter, förslagsvis 

Fiskevattens afgifter, d:o . . . 

Hötägt, d:o . . . 

Muhlbetesafgift, d:o . . . 

Tilfälliga arrenden och planhyror 

förslagsvis 

Förslagsvis 

IY. Tomtören. 

Y. Xnkomstgifvande rättigheter, 

130,735 

8,000 

400 

650 

1,000 

500 

1,000 

Tolag för till Helsingfors destinerade 

varor, förslagsvis 

65,000 

Tolag för till Helsingfors sjöledes 

inkommande varor destinerade till 

uppstad, förslagsvis . . 

6,000 

Debetsedelafgifter, förslagsvis 

400 

Trafikafgifter d:o 

163,000 

Mätningsafgifter d:o 

4,000 

Transito-magasinshyra d:o 

150 

Hamnafgifter d:o 

65,000 

Bro afgifter 

d:o 

3,500 

Ballastafgifter d:o 

400 

Vågafgifter 

d:o 

1,500 

Kokhusafgifter d:o 

200 

Marknadsafgifter d:o 

900 

Afgifter af utländingar för 

ning af matvaror vid mast för 

slags vis 

600 

Auktionsprovision d:o . 

800 

Stadskällarerättigheter . 

775 

Afgifter för begagnande af bord 

stånd eller disk vid ning 

torg etc., förslagsvis 

400 

Mångleriafgifter, förslagsvis 

500 

Biljard afgifter, d:o . . 

416 

B oup p te ck n i n gsp roce n ter, Magi st ra 

tens och Rådstufvurättens ande 

förslagsvis 

20,000 

D:o, Fattiges andel, förslagsvis 3,500 

Kollektmedelj förslagsvis . . . 200 

25 

63,969 15 

142,285 

2,000 

Transport) 337,241 208,254 115

26 

1 § 32 kap. R B. och 

sär sk. författningar. 

K. förkl. 8 /n 1650. 

K. resol. V® 1664 « 

d:o ;3 /12 1697. 

Fattigv. regi. 28 A 1863. 

K. kung. G /1 1877. 

K. förordn. < 7 /3 1879. 

Regi. för d. kommunala 

sjuk v. i II: fors 

I2 /n 1879. 

K. förordn. 17 /3 1879 

ang allmänna fattigi 

vården i landet." 

jFattigy. regi. 2S /X1863. 

iRegl. för folkskolorna 

| i H:fors af 25 /5 1878. 

K. förordn. 1878. 

K. S:ns besl. *|5 1874. 

d:o resol. 9 |5 1878. 

K. förordn. 2i |6 1876. 

K. S:ns bref 9 !l0 1877. 

} 


Bakören, stadens andel, 

förslagsvis . . . . 700: 

Sakören, kronans andel 

donerad till staden, 

förslagsvis . . . . 2,500: — 

Sakören, stadens fattiges 

andel, förslagsvis . . 300: — 3,500 

Böter för försummad betalning af 

kronoutskylder, förslagsvis . 1,200 

Afgifter för i Ryssland vistande per 

söner, förslagsvis 

2,000 

VI. Diverse. 

Personel fattigafgift, förslagsvis . 

För sjukvård å feberlasarettet, d:o. 

Fattighjons arbeten, d:o . . . . 

Jordafkastning från fattiggården 

(mel. hö för tvänne hästar), d:o. 

Ersättning för underhåll af fattige, 


Elevers i folkskolan afgifter, d:o . 

Elevers i folkskolan handarbeten, d:o 

Boklån, förslagsvis 

Hundskatt, d:o 

Bidrag till Brandverket af Ryska 

teatern och ryska Alexandersgymnasium 

Inqvarteringen ersättes, enligt Kejs. 

förordningen af den 18 Januari 

1882 af ryska Riksskattkammaren 

Den del af inqvarteringskostnaden 

som icke ersättes af ryska statsverket 

bestrides med tillgodohafvande 

å uttaxerade inqvarteringsafgifter 

och inqvarteringstolag 

YII. Statsbidrag. 

Till Folkskolorna 

„ Polisinrättningen 9mfi 73,280: 

„ d:o tillägg . 7,720: — 

„ Gatubelysningen 

Transport 

12,000 

500 

900 

1,050 

2,700 

3,000 

700 

1,000 

3,000 

490 

320,301 

21,500 

26,000 

81,000 

12,000 

119,000 

40 

208,254 15 

343,941. • 

367,141 40 

919,336 |55

K. förordn. 9 /6 1873. 

K kung. ^ 1879. 

Transport 

Till Brandverket 

Stadens andel af bränvinsskatten . 

YXII. Vattenledningen. 

For vattenförsäljning, förslagsvis . 

Af det nybyggnads- och regleringslån, 

som förstärkte stadsfiälmäktige 

den 5 April 1881 beslutit 

upptaga å Fm. 1,458,812, återstår 

i osålda obligationer Fm. 

713,500, motsvarande enligt kurs 

af 94°i0 . . . . 3mfi 670,690 

Derjemte innehar Drätselkontoret 

å försålde 

obligationer influtne 217,308 

Der af reserveras för 

förut beslutna, ännu 

icke utförda arbeten: 

För ryska proviantmagasinet 

För Folkskolehuset vid 

Malmgatan . . . . 

För Kommunala sjukhuset 

För Gammelstadsqvarn 

samt ännu icke till utförande 

beslutna arbeten 

: 

För partiel ombyggnad 

af rådhuset . . . 

För egen byggnad för 

realskolan . . . . 

För gamla proviantmagasinets 

inredn ing till 

tull- & packhus . . 

Stenläggning af jemvägstorget 

. . . . 

290,000 

38,600 

80,000 

45,000 

100,000 

180,000 

33,000 

50,000 

Kursvinst å försålda obligationer 

hvartill kommer under år 1884 till 

användning afsedde anslag: 

För kanalnätets utvidgning . . . 

Transport 

119,000 

8,210 

7,180 

887,998 

816,600 

31,398 

53 

919,336 

134,390 

100,000 

40,000 

27 

55 

53 

1,193,727 08

28 

cl Uttaxering. 

Det belopp, som ytterligare erfor- 

dras oeli skall hos kommunens på 

grund af skattören skattskyldige 

Transport , 1,193,727 08 

medlemmar uttaxeras . — — 765,506 49 

Helsingfors, J. Simelii arvingars tryckeri, 28. 

Summa Smfi — — 1,959,233 57

Mfnltoåffige i Helsingfors,

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?