HURTIGRUTEN

Författare: Finn Midtbö 

Dagfolkhögskolan i Trollhättan 

Läsåret 94-95 

Hurtigruten, Sidan 1 

HURTIGRUTEN 

Redan på 1830 talet hade det första ångskeppet gått upp Nordlandsfarleden, i 

Lofoten blev nymodigheten mottagen med rädsla och förakt. Sådana rökspyende 

monster måste stå i pakt med självaste "Gamle Erik" och skrämma torsken långt ut 

till havs. Men i Tromsö blev ångskeppet "Prins Gustav" hälsat med skåltal och 

borgarbal. 

Också posten hade haft sin sjöväg före Hurtigrutens tid. 

Handfasta män i nordlandsbåt rodde på stafettlöpares sätt enda till Finnmark från 

Helgeland. Men väder och vind var en lurig allierad. 

En prästman på väg till Vadsö använde tio månader på färden från huvudstaden. 

Ett viktigt brev till Finnmark vintertid blev dubbelsänt för säkerhets skuld, ett med 

båtpost, och ett med fjällpost genom Sverige. 

"Prins Gustav" seglade bara sommartid. Första ankomsten på våren blev en 

begivenhet i norr, på linje med solens tillbakakomst. "Vår kära Gustav" var namnet 

Tromsöborna gav den ångdrivna flyttfågeln från syd. Efter ett tag fick prinsen 

sällskap i farleden. 

Både storting och ämbetsverk såg i ångfartyget en möjlighet att göra norrmän i norr 

och syd till ett folk. De första skeppen var därför statens egendom. Men snart kom 

privata krafter till, och i slutet av århundrade tog de över, med staten stöttande i 

ryggen. 

Gradvis ökade flottan , och för varje skepp som kom, ökade rutten. I söder kom 

Bergen med , i norr fick Vadsö ankomst sommartid, men kraven ökade. De första 

skeppen hade mest varit tänkt till post och passagerare. Lastmängden ökade, 

tempot måste öka och seglingarna måste bli tätare. Fortfarande tog det mellan niotio 

dygn från Bergen till Hammerfest. Även på den ljusa årstiden var det bara veckorutter. 

Det var en nöt kvar att knäcka, höst och vinter låg fartygen till ankars nattetid. 

Det var då Richard With i Vesterålen kastade fram tanken, varför inte segla om 

natten också? Myndigheterna trodde kaptenen hade tappat förståndet. 

Försäkringsbolagen tvekade med att försäkra hans skepp. Men Richard With visste 

vad man gjorde, känd som han var på kusten. Han hade låtit sin lots skriva ner alla 

kurser under dagsseglats, så var det bara att lägga ut i nattmörkret, efter kompass 

och klocka, logg och notariebok. Nu hade hurtigruten kommit för att stanna. 

Den första hurtigrutens ankomst blev firad 

som en nationaldag, med flaggor och fest, hela den långa vägen norrut 1250 sjömil, 

och den 2 juli 1893 blev länge kallad norrlänningarnas 17.maj. Strax före sista kriget 

var verket fullgjort. Från 1936 gick det dagligen rutter från Bergen och ända fram till 

Kirkenes .Krigsåren och Tyskarna gjorde stor skada på flottan. Hälften av skeppen 

gick förlorad. På en tidpunkt blev två hurtigruter sänkt på två dagar. Norr för 

Hammerfest gick hederskrönte "Richard With" till botten på 50 sekunder 97 liv gick 

förlorad. 

Efter alla förlusterna blev ishavsskutor satt i trafik mellan Tromsö och Kirkenes. 

Nästan utan olycka blev 25 000 passagerare och stora mängder med livsviktig last 

fraktat fram och tillbaka langs Finnmarkskusten av "ersättningsruten". Så kom freden 

och åren efter blev flottan uppbyggd igen. 1983 kom det sista skeppet.


Nu går hurtigruten varje dag norrut och sydöver hela året. de fyra rederierna, Troms 

fylkes, Vesteraalske, Nordenfjeldske och Ofotens ångskeppsföreningar ombesörger 

trafiken med 11 hurtigruter, moderna passagerarfartyg, som också tar last. 

Dessa 11 kustfartyg mellan Bergen och Kirkenes går tillsammans nästan 1.5 

kilometer om året, en reselängd som motsvarar 36 gånger runt jorden vid ekvatorn. 

Färden med hurtigruten från Bergen till Kirkenes är en sagolik sjöresa på1250 sjömil, 

lika långt som runt hela Alaskas västkust mot Berringssundet, och exakt lika långt 

mot norr .Hurtigruten går 

igenom en kustfarled som det inte finns maken till någon annan stans i Europa, 

längs 8 av landets län, med en kustbefolkning på över en halv miljon människor 

spritt i städer och kustsamhällen längs hela farleden. 

När man tar i betraktelse att bara halva resan är gjord när man kommer så långt 

norr som till polarcirkeln, saknar resan med Hurtigruten sitt motstycke i hela världen. 

På andra ställen t.e.x. Nordkalotten är landet norr om polcirkeln kargt arktiskt, men 

Hurtigruten följer Golfströmmen och den västliga kulturens 100 mila långa framstöt in 

i polarområderna. Man kan inte undgå att bli förvånad över den vidunderliga 

växtligheten i midnattsolens land. Under resans gång passeras Norges västligaste 

punkt utanför Sognefjorden, det nordligaste vid Nordkap och östligaste lite öst om 

Vardö. 

Först när man har förenat den långa resan, vill man förstå vad Hurtigruten betyder 

för den nordligaste halvan av Norge och vad det har kostad av dristighet, Erfarna 

och sjömanskap att få rutten i ordning -- och hålla den i gång, ju längre mot norr 

man kommer, desto större betydelse har Hurtigruten i människors dagliga liv. 

Hurtigrutens ankomst är dagens och dygnets begivenhet på ankomstplatserna. Då 

kommer folk till kajen, Hurtigruten är en del av deras själ. Så var det och så är det på 

de olika ankomstplatserna. För stora delar av kustbefolkningen är Hurtigruten-- i dag 

som i generationer-- riksväg nr. 1. 

Med sin regelbundenhet och säkerhet är Hurtigruten med på att hålla Norge samlad. 

Vad folket utmed kusten själv kände för sin hurtigrute fick vi ett klart besked på, då 

en offentlig kommitté för några år sedan ville amputera rutten, och låta Bodö vara 

slutpunkten i syd. Då reste sig en våg av protester. Det var hänt en front- mot-front 

krock mellan byråkrater i Oslo och utkantnorge. Ingen kunde fatta räknestycket, här 

var hurtigruten dagligen fraktade man en tredjedel av landets befolkning och kostade 

staten inte mer än järnvägen Oslo-Röros också skulle inte Hurtigruten ha livets rett. 

Vi kan inte dela Norge på mitten vrålade Finnmarks ordförande. Från 

bondkvinnolaget i Nordland ,från husmorslag i Hordaland, från Handelsresandes 

förening och N.K.P.I Troms och från många många fler flödade protesterna inn. 

Lokala tidningar kusten runt fylldes av arga insändare på vers och prosa. I 

"Romsdalsposten" stod en kanonad, undertäcknad Steinar Berge: 

Varför hurtigrute. 

Vilken riksväg går till väglösa utkantstråk? 

Vilken riksväg binder samman vår långa kust? 

vilken riksväg har vedlikehålls fritt vägtäcke? 

Vilken riksväg har inte övekörda barn? 

Vilken riksväg har inte farliga vägkorsningar och farliga förbikörningar? 

Vilken riksväg har inte igensnöade fjällövergångar vinterstid? 

Vilken riksväg förstör inte en enda kvadratermeter av jordbruket? 

Vilken riksväg visar turisterna Norges storslagna kustnatur? 



Läsåret 94-95





Vilken riksväg passerar 10 städer utan damm, buller och avgasföroreningar? 

Vilken riksväg betyder mest för industri och bosättning i kustdistrikten? 

Vilken riksväg klarar sig utan asfalt, snöröjning,broar och tunnlar? 

Vilken riksväg klarar sig utan vägväktare och trafikpolis? 

Vilken riksväg har inte fartsyndare,fyllkörare och trafikinvalider? 

Endå påstår man att hurtigruten inte lönar sig. 

Lönar sig inte hurtigruten för befolkningen i kustdistrikten? 

Lönar sig inte hurtigruten för de väglösa utkantstråken? 

Lönar sig inte hurtigruten för småindustrin langs våran kust 

?JO!!!! 

Men hurtigruten lönar sig inte för dem som är så inskränkta att de bara uppfattar 

pengar och värdier som passerar en biljettlucka. Den lönar sig inte för dem som inte 

kan se bivärkningarna.Och nasarsjälarna är i flertal.Derför vill de lägga ner 

hurtigruten med simpelt flertal--- på demokratisk vis i OSLO!!! 

På ett par sommarmånader samlades det in 40 000 underskrifter. Ordförarna från 

Helgeland till Bergen hastade samman till krismöte i Kristiansund, snart ställde alla 

partier sig i kö, alla ville rädda hurtigruten. Protestvågen svepte inn till huvudstaden, 

inn i stadsrådens kontorer, och sopade hela planen dit den hörde hemma-- i 

sopkorgen. Så var första rond vunnit. Hurtigruten skulle leva vidare och pendla som 

förr mellan Bergen och Kirkenes. Men kampen var fortfarande inte slut, nu var det 

skeppstypen det skulle förhandlas om. 

Med bakgrund av 100 års erfarenhet torgförde rederierna sitt framtidsrättade 

"STORA" skepp, med stor lastkapacitet och kojplatser till 200 passagerare,men ack, 

ack, ack, skrivbordsexperterna i departementet vände tummen ned, och svarade 

med en last båt med en handfull kojplatser. Efter en långdragen kamp i tidningar 

och i korridorer enades parterna på mitten.En korsning av gods- och 

passagerarfartyg, som förr, men med större plats till last och mindre plats till folk, 

kojantalet minskades med 1/3. 9 nya skepp ersätter de 11 gamla. 

Och vad hurtigruten betyder känner också den som är passagerare ombord.Han 

upplever hurtigruten som en instution från däcket, på grund av den blandade miljön 

av folk från alla yrken och från alla delar av landet, och på sommartiden turister från 

hela världen. I loppet av en rundtur kommer kanske ett par tusen människor 

ombord.Och så vill hurtigruten segla fram mot år 2000 både stark och amputerat 

mycket är osäkert om framtidens drift, bara inte detta. Det vill bli en ökad kamp om 

biljetterna till världens vackraste sjöresa. 

Vi kan nu börja vår resa längs Norges kust från Bergen.

dag 1 





UT FRÅN BERGEN 

Hurtigruten har satt kurs ut fjorden . Den långa resan mot norr har börjat. Akteröver 

ser vi Bergen,en känd och kär bild av en stad som har sprängt sin trånga fjällram 

och klättrat längs fjällsidorna och utäfter näsen. 

Bergen är en av Norges äldsta städer grundlagd av kung Olav Kyrre år 1070. I det 

12. och 13. århundrade. Då Norgeväldet stod på höjden av sin makt och 

förbindelsen med de Norska öarna i väst var livligast var Bergen huvudstad Norges 

huvudstad. På östsidan av staden ståtar Bergenhus, Norges dyrbaraste minne från 

medelåldern. Rätt innanför har Bergen en annan kulturskatt! Bryggen med de gamla 

köpmanngårdarna. Bergen var lagringsplats för ett av medelålderns viktigaste





produkter, torrfisken som nordländingarna vår och höst fraktade till staden i sina 

skutor, och Bergenske och utländska köpmän skeppade fisken vidare till städerna 

vid nord och östersjön .Efterhand övertog Hansan utrikeshandeln. Från mitten av det 

16. årundrade befann Hansan sig i nedgång och Norska köpmän övertog efterhand 

handeln igen. 

Akvariet i Bergen har den största samling saltvattenfisk och sjödjur i Europa och en 

komplett samling av Norsk färskvattenfisk. Ingen som besöker Bergen måste åka 

därifrån utan att ha sett staden i fågelperspektiv. Kabelbanan till Flöyen 320 

m.o.h.gär en när och intim vy över staden. 

DAG 2 

HORNELEN 

Hornelen stiger 860 meter lodrett upp från sjön.Sagan berätter att Olav Tryggvasson 

besteg toppen för att rädda en av sina män, som hade satt sig fast i fjället.Om man 

tittar noga kan man se profilen av drottning Victoria under ett främspring på toppen 

av fjället. Det är en stor spricka i fjället som utvidgar sig varje år, derför får inte 

skeppen länger använda tutan i Skatestraumen av rädsla för ras. 

Hornelen är i det hela taget ett märkvärdigt fjäll. Häxorna hållt generalförsamling där 

på St.Hans kvällen i gammal tid och därifrån skådade de ned på Vingen på 

fastlandet och Nordens största hällristningsfält med närmare 2000 figurer, för det 

mesta hjortar. 

Vidare går färden till Selja över stadthavet som räknas som kustens väderhårdaste 

sträckning, bland sjöfolk har stadt haft dåligt rykte helt från sagatiden pga. alla 

skeppsbrott. I 1594 gick 15 Nordlandsbåtar förlorade och ca. 40 människor omkom. 

Folk kan forfarande komma i håg att man fraktade fiskbåtarna på sleder över land för 

att unngå det farliga havsstycket. 

Efter stadthavet anlöper hurtigruten Torvik, från Torvik arrangeras en 7 timmars 

landtur till Molde, på denna turen får man se en av Vestlandets vackraste fjordpartier 

bla. Geirangerfjorden. 

Så småningom kommer hurtigruten till Ålesund,som ligger på tre öar och har ca. 35 

000 innvånare. 

MOLDE 

Längs efter låga skogklädda Tautra styr skeppet rakt inn mot Molde "rosornas stad" 

som har ett storslaget panorama. 87 snötäckta toppar kan man se från staden, det 

har gjort Molde till en världskänd turiststad. 

Molde har ca. 21 500 innvånare, är köping fråm 1742. Under kriget blev staden 

bombad av Tyska flygplan och 2/3 av staden strök med i branden efter bombningen i 

1940. 

Konfektionsfabriker, ljusarmatur och möbelindustri är dem viktigaste 

industriprodukter. Moldes Distriktshögskola undervisar på univertsitetsnivå i ekonomi 

och adminisration, transportämnen,data och matematik.





Moldes förnämste sevärdhet-- utsikten mot Romsdalsfjällen-- stadens rosor, båda 

delarna från och i parkanlägningen på toppen av rådhuset alldeles intill Moldes 

kyrka. 

Dem som inte vill följa med hurtigruten över Hustadvika, kan ta överlandsturen med 

buss till Kristiansund. Bussturen är på ca. 70 km.Den går langs med Fannestranden 

förbi Moldegård och andra patrisierhus till Batnfjordaeidet med utsyn till fjällen i 

Eikesdalen.En färgetur på 20 minuter leder till Frei och bussturen avslutas med en 

tur över luftiga broar till Kristiansund.I mellan åt går hurtigruten norrut över Julsundet 

mot Hustadvika, innan vi når havet, seglar vi mellan det nedlagda fiskbruket 

Björnsund till vänster och det vackra Bud till höger. 

Det var i Bud att Norges sista ärkebiskop Olav Engelbrektsson i 1533 samlade det 

Norska riksrådet och representanter för borgare och bönder till ett kungavalmöte i ett 

sista försök att hävda landets sjävständighet mot Danskarna. 

Hustadvika är ett svårt havstycke,bältet av holmar och skär är 3 km. bred och 

farleden går ofta tätt intill skären. 

Även sommardagar ylar ljudbojarna tomt och ohyggligt och minnar om att det kan 

gälla livet i vinternatten. 

KRISTIANDSUND 

Vi har nu kommit till Kristiandsund staden som är byggd 

på tre öar-- Kirklandet, Innlandet och Nordlandet. Åtskilda med sund och knyttad 

samman av broar, utgör Kristiandsund ett trevligt ovh roligt stadssamhälle med ca. 

18 000 invånare vid havskanten. 1692 slog nederländaren Jappe Ippes, klippfiskens





fader, sig ned i Lille- Fosen, och redan året efter gick den första lasten med den nya 

varan till utlandet. Stadens framtid bestämd, och i ett lyckligt ögonblick döpade han 

en av sina skutor till "Den gyldne klippfisk". 1742 blev Lill--Fosen köpstad och fick 

namnet Kristiandsund. Genom två århundraden växte Kristiandsund fram till en 

charmerande stad med måleriska trebyggnader i trånga, krokiga och branta sjögator. 

I 1940 blev staden bombad, och 724 hus gick forlorade i branden. i sin moerna 

utformning har sraden bevarat sin egenart där den reser sig i terrasser från hamnen. 

Och till tross att broarna binder öarna samman, kryssar fortfarande "sundbåtan" 

hamnen och fungerar som spårvagnar. Kristiandsund har en servicebas för mitt- 

Norge med anknytning till oljeborningsoperationerna på Haltenbanken utanför 

Tröndelagskusten. I 1981 blev det gjordt lovande gasfyndigheter i sökområdet. 

Kristiandsund är känd som en operastad med årliga uppförande. 

Kristiandsund har också andra sevärdheter enn bryggorna, sjöhus och hamn,tex. 

den höga Sörsundbron som hurtigruten seglar under. Den är 430 meter lång 36 

meter hög. Många tycker att Kristiandsunds nya kyrka, dristigare enn någon annat i 

nordisk kyrkarkitektur, är stadens stora sevärdhet.Andra tycker att det roliga 

rådhuset är mer sevärd. Och några hittar fram till den gamla Lossiusgården på 

Innlandet, en av de 3 patrisiergårdar som överlevde bombardementet i 1940. 130 

meter höga Bremneshatten, som ses under brospennet, är också ganska roligt med 

sina många grotter, störst är den 70 meter djupe Bremnesgrottan. 

TRONDHEIM





Vi har nu kommit till tredje dag av vår resa och är nu i Trondheim Norges tredje 

största stad med ca. 135 000 innvånare i själva stadskärnan bor bor ca. 60 000 

människor. 

Trondheim är en av landets största jordbrukskommuner med över 900 gårdar.Den 

centrala delen av staden är halvön mellan fjorden och Nidälven, här finnes också 

den äldsta byggnationen av intresse. 

Olav Tryggvasson lät bygga en kungsgård och en kyrka på Nidarnes 997 och anses 

som stadens grundare. 1125 blev staden säte för det nya ärkebiskopspdömet, och 

därmed landets naturliga andliga centrum.Pilgrimer kom från närr och fjärran för att 

finna helbregdelse vid St.Olavsskrinet i Nidaros. 

Trondheims främsta sevärdhet är Nidarosdomen,Norges stoltaste klenodium och 

Nordens största medelåldersbyggnad,den är 102 meter lång. Det sägs att den är 

rest över St.Olavs grav och blev i katolsk tid en av Europas stora pilgrimskyrkor. 

Grundplanen korsformad, koret avslutas med en oktogon,och ett mäktigt centraltorn 

är byggd över krysset. Byggnaden har struckit sig över en längre period tvärskepp 

och sakristian är i Romersk stil, kör och långskepp genomgående i Gotisk stil.De 

viktigaste byggarbeten måste antagligen ha varit klara ca. 1320. Det har blivit sagt 

om Nidarosdomen att den avspeglar Norges saga. Den växer med Norge 

-- väldet, förföll då landets suverenitet gick förlorad,och uppstod igen med rikets 

frihet och oavhängighet. 

Stadens ca. 50 000 arbetsplatser fördelar sig med 

ca. 15 000 innom industri, bygg och anlägg. 

ca. 12 000 i handelsnäringen. 

ca. 6 000 i sjötransport och trafik. 

ca. 16 000 i administration och servicenäringen. 

Rätt utanför Trondheim stryker vi förbi Munkholmen, sagans Nidarholm. En gång var 

Munkholmen rättarställe, senare blev Norges första kloster uppfört der av Knut Den 

Mektige i 1028. 

Munkarna försvann vid reformationen, och Munkholmen gick inn i Trondheims 

forsvar, men då Svenskarna erövrade Trondheim i 1658 och 1718, kom de 26 

kanonerna till korta: de räckte inte in till land. På Munkholmen satt ChristianVs 

mäktiga minister Griffenfeldt fängslad i 16 år efter att ha kommit i onåd. Vi seglar 

förbi Stadsbygd till höger, och på samma sida ser vi storgården Reinskloster i Rissa, 

känd som Lindegård i Johan Bojers romaner. Reinskloster blev upprättet av hertig 

Skule i 1226, och Sigrid Undset har i Kristin Lavransdotter skildrat nunnornas liv.Fru 

Inger till Austråt var klostrets förståndarinna först på 1500 talet, och nu styr vi kursen 

till själva Austråt -borgen, der den godsbegärliga och mäktiga frugan 

reciderade.Skogsområden vid är fredat. Här växer världens nordligaste ek, 500- 600 

år gammal, förmodligen planterad av en Dansk borgherre. 

Ut på dagen smyger skeppet sig genom Stokksund. Då kejsar Wihelm första gången 

seglade genom sundet med "Hohenzollern", berättas det att han tappade fatningen 

och vilja ta rodret från lotsen. Men lots Nordhus, kejsarlotsen som han senare 

kallats, svarade lugnt: "Här hjälper det inte att vara kejsare, här är det jag som är





lots".Om historien är sann eller inte så fick han i varje fall ett guldur med kejsarens 

signatur efter turen. 

Kända sevärdheter i Stokksund är de många grottorna, mest känd är Harbakgrottan 

som var tillflyktställe i ofredstider.Stokkön har flera grottor och Sör- Tröndelags 

finaste badstrand,Hosensanden.Men skall man först yala om grottor så tar 

Halvikgrottan i Osen första priset. Den öppnar sig nämligen till en väldig hall 300 

meter inn i fjället. 

Skeppet sätter kurs ut mot Folda, det tredje av de 6 korta havssträckorna langs den 

2000 kilometer långa seglatsen. 

FOLDA 

Innanför Folda ligger yttre Namdalen,ett kustrike som Olav Duun och Magnhild 

Haalke har skildrad i sina romaner. Och utanför,50 nautiske mil eller 90 km från 

kusten, ligger Haltenbanken der sökande efter olja och gas pågår. 

I lä av Gjäslingen seglar vi inn i mot Vikna, ett myller av stora och små öar har lagt 

sig på tvären mitt i farleden. Men mellan Vikna och fastlandet öppnar Näröysundet 

sig. Här seglar vi under den 700 meter långa hängbron, Näröysundet bro, som med 

en total längde på 700 meter och ett mittspänn på 325m är den 5e största i landet. 

Seglingshöjden är 41 meter.Tillsammans med den 600 meter långa bron över 

Maröysundet binder den öriket Vikna till fastlandet.Vikna består av cirka 6000 öar, 

holmar och skär. I 1940-åren 

var 50 av öarna bebodda,nu bor det 4000 människor på bara 7 av dem. Över 

halvdelen håller till i " huvudstaden" Rörvik som vi anländer mitt i sundet. Det säger 

lite om utvecklingen i kustnorge, och det till trots för att Norge har åstadkommit mer 

än något annat land i Europa för att upprätthålla en spridd bosättning. 

Rörvik är handels och kommunkationscentrum i Viknaarkipelagen. Fiskenäring, 

notbinderi, tångmjölsfabrik och framför allt är handel och tjänster stadens 

näringsgrundlag. Nästan all skepps och fiskebåtstrafik langsmed kusten går genom 

Näröysundet.Rörvik är station för Norsk bärgningskompani,och masterna som man 

kan se tillhör kustradiostationen. 

Att norskehavet kan vara farligt, kan följande händelse bekräfta. 

Tragedin " Sanct Svithun". 

Folda är det öppna,väderhårda havsstycket längst i norr på Tröndelagskusten. En kil 

in i landet mellan Yttre Namdalen och Viknas 6000 holmar och skär.I 

eftermiddagstimmarna arbetar hurtigruta sig på sick sack vis norrut det svåra 

farvattnet från Agdenes vid Trondheimsfjorden utlopp, till Folda. Vid 18- tiden 

kommer Buholmsråsa fyr upp om styrbord. Då är det bara ett trångt litet sund 

kvar,och sen är hon på Folda. Snart har hon Buholmsråsa rakt akterut och sätter 

kursen till havs mot nordväst. I tre kvart ligger hon på samma kurs. Då är hon klar av 

grynnor och skär och skiftar kurs till nordöst. Nu skall det blinka en fyr om babord 

för, det är Gjäslingen, inseglingsfyret till Rörvik. Har man fått syn på den, är 

seglatsen


enkel, raka vägen förbi Grinda, upp Näröysundet och till kaj.På cirka två timmar så 

är Folda passerat. 

Foldas ansikten är många, det minst vackra visar hon när sydvästen rotar till 

hänne,då gör hon rasande grimaser, fradgar vansinnig och trugar med tusen 

glattslipade tänder. Folda är ett girigt hav. Så länge fartyg har seglat mellan nord 

och syd, har hon krävt sin tull.Småbåtar, frakteskutor, välvuxna godsskepp har blivit 

hennes byte. Men hurtigruta har alltid gått fri.Själv om hon har varit tvungen att 

stånga sig fram, 

har hon alltid kommit i hamn till slut. Därför var det få i det lilla fiskesamhället Rörvik 

som trodde vad dem hörde, då rykten tog till att surra än söndagskväll i Oktober 

1962, om att hurtigruta hade förlist. 

"Sanct Svithun" var på tur norrut och väntades till Rörvik klockan 21,30 efter 

rutten.Expeditör och kajbetjänt var på plats vid kajen för att ta i mot, men ingen 

norrgäende var att se. 

Klockan 22 00 uppfattade Rörvik radio det första nödropet. Skeppet meddelade att 

det var gått på grund vid Grinda fyr en timma syd för Rörvik och att det hade rivet 

upp botten och höll på att sjunka. De hade satt livbåtar på vattnet, och dem sista 

nödraketerna var uppskjutna. 

Tre kvart senare kom det ett nytt anrop från nattsvarta Folda:-Vi är utan el ! 

Det var det sista man hörde. Efter det var " Sanct Svithun"s rado tyst. I Rörvik hade 

sydgående "Ragnvald Jarl" precis kommit till kaj då "Sanct Svithun"s nödrop blev 

uppfångat. Skeppet kastade strax loss och gick för full fart mot den uppgivna 

positionen.Fiskefartyg följde efter.I loppet av de första nattetimmarna var största 

delen av Rörviks flotta gått ut Det blåste liten till styv sydvestlig kuling, det var 

regndimma och dålig sikt.Och inne på land satt, i ångskeppsexpiditionen, i 

hamnbetjäntens vaktrom.Och i var enda stuga satt folk i spänning med örorna inntill 

radion och lyssnade på fiskerivågen.I hopp om att få höra nytt från dramat ute på 

mörka, regntunga Folda.Under natten gjordes det inga fynd varken av livbåtar, 

flottar, inte en vrakrest att se. Fartygen som svepte området hade inget at 

rapportera. Men vid tio tiden om morgonen kom en melding från Nordöyan fyr långt 

vest i havet. En livbåt med 16 människor ombord hade rodd sig upp till fyret. Det var 

ett glädjebud, som också förvånade. Hur kunde livbåten ha hamnat ute vid Nordöyan 

när"Sanct Svithun" hade sjunkit inne vid Grinda? 

Nästa morgon vajade flaggorna på halv stång över hela Rörvik.De första rapporterna 

om omkomna var kommit inn. Utöver dagen gled skuta efter skuta långsamt mot kaj 

med båror ombord.Tre, fem, tio,femton, tjugo-- och endå skulde det bliva fler.Mot 

kvällen smög fiskekuttaren "Toppsund" sig hamn med tretton döda ombord.På kajen 

stod flockar av tysta förlamade av sorg. Mödrar med barn, och barkade karlar. Utan 

att förstå. Men runt om i hem och pensionater satt 48 som Folda inte hade fått. Var 

för sig hade de en saga att berätta.Det hade hänt det som ingen trodde var möjligt i 

modern tid. "Sanct Svithun" hade gått på grund 12 nautiske mil ut av kurs, sydväst 

av Nordöyan fyr. En hel klocktimma för lenge hade hon legad på kursen ut från 

Bumolmråsa. 

Spekulationerna har varit många. Hur kunde skeppet hamna där det gjorde? "Sanct 

Svithun" havarerade på grund av fel styrd kurs och manglande kontroll från 

vakthavande lots och officers side, slog sjöfartsinspektören fast efter sjöförklaringen. 

En medvärkande orsak var också den föhållandvis lika karaktären av de två fyren, 

Grinda fyr har fast vitt ljus och Nordöyan fast vitt ljus med blänk var fjärde 



Läsåret 94-95





minut,sades det också i rapporten. Endå den dag i dag-- 16år efter olyckan--- är det 

dem bland Hurtigrutens lotsar och offiserare som stannar upp et tag när fartyget 

lägger ut på Folda och får Nordöyans fyr vita blänk inn över fören. De stannar upp 

och minns och frågar sig själv för de vet inte vilken gång: Hur var det möjligt? Svaren 

känner bara de tre som stod på "Sanct Svithun"s brygga den ödesdigra sista timmen 

av seglasen: lots, rorman och kapten. De var alla tre bland de 41 som förlorade livet. 

Pål Espolid Jonssen. 

Den trånga passagen vid Rörvik är porten till Norlandsfarleden, som folkdiktningen 

har gjord till ett slagfält för flickor,väsen och troll. Ett av de många sägnen om dessa 

övernaturliga väsnar är som följar: Vågekallen hette trollkungen som härskade i 

Lofoten. Grannen hans, Sulitjelmakungen,härskade på fastlandet. Vågkallen hade 

en faenivoldsk och kåt son, Hästmannen, och Sulitjelmakungen hade sju viltra 

döttrar. Dessa dottrarna var en gång på visit hos Landegokärringen tillsammans med 

Lekamön, och en kväll de badade nakna i sjön fick Hästmannen syn på dem. Den 

fagra Lekamön tände hans blod i brand och vid midnattstider satte han av sted till 

häst för att röva bort nenne. I sista minuten kom flickorna sig bort, och i vild flykt bar 

det sydöver i farleden. Kungen i sönnafjäll vid Brönnöysund blev väckt av bråket och 

då den rasande Hästmannen skulde skicka en pil av sted efter de flyktande 

flickorna, kastade han hatten sin i mellan. I samma ögonblick rann solen och alla 

trollen blev till sten-- även hatten,som blev truffet av pilen,sedan har det hetat 

Torghatten. 

LEKA 

Den sköna Lekamön är den första vi möter av de förstenade sagnfigurerna. Fjället 

som är ett gammalt sjömärke, ligger på sydspetsen av ön Leka. I grannskapet finner 

man Solsemgrottan med bergmålerier från steåldern. Länger nord på ön, vid kyrkan, 

häver Norges nest största gravhög sig 8-- 10 meter över backen. Det är en 

skeppsgrav från vikingatiden ovh arkeologer förmodar att en av de mäktiga 

Namdölajarlar blev gravlagd här. 

Många kommer fortfarande i håg örnrovet på Leka som skakade upp sinnen över 

hela landet i 1932. En 4 år gammal flicka blev tagen av en havsörn och fört 300 

meter till väders till örnboet. Svanhild blev befriad och lever i bästa välmående i 

Rörvik. 

DAG 4 

HESTMANNÖY----RAFTSUND 

Våran resa norrut fortsätter. På morgonen passerar vi den nordliga polarcirkel på 

66 o 33' nord, eller 27 o 27' från Nordpolen, och glider inn i midnattsolens land. 

Polarcirkeln går över Hestmannöy, en gammal känning av oss från sagnet om 

nordlandsfarleden.Om du någon gång skulde föla trång till att bestiga den 568 meter 

höga Hästmannen, kan vi berätta att det går lätt till halsen, men sänn fölger ett luftigt





parti, ett stup på flera hundra meter, där man måste ha ett rep. Toppen är 

emmellertidig platt som en pannkaka, och utsikten över ett hav översådd med öar 

och holmar är den dristiges belöning, I det att vi girar åt höger, ser vi rakt inn i nord 

Selsöyvik, en av handelsplatserna i den gamla farleden. Hurtigruten kunde inte ta 

vägen dit, och stället blev bortglömd på grund av utvecklingen. 

Vi skall segla förbi många av dessa platserna: Stött, Nord-Arnö, Grötö, Storvågen, 

Klöven m.fl. Handelsplatserna var ursprunglig gästgiverier som hade plikt till att taga 

i mot resande, och derför låg de i lagom dagsresors avstånd från varandra. De flesta 

av dem försvann då den dubbla utvecklingen blev genomfört i Nord-Norge i slutet av 

det förra århundrade med ångskepp och landsvägar. De gamla handelsplatsarna, 

varav många i dag ser ut som bortgömda idyller, spelade en viktig roll i det gamla 

norrlänska näringsliv. Farleden var själva kungsvägen mot norr och den enda 

farbara. Trafiken var livlig även sett med nutidens ögon. En femtedel av 

befolkningen i Troms och Nordland sökade sig till fisket i Lofoten också hade man 

Norrlandsskutornas tokter till Bergen vår och höst. 

En annan konstig fjällö dyker upp till vänster Rödöylöven,en 440 meter hög sfinx av 

rödlig särpentin. Den är inte kommit med sagnet vårat, men den tillhör 

Nordlandsledens stora sevärdheter. 

Från och med nu och fram till Grönö, ser vi Svartisen över innlandet. Svartisen är 

med sina 500 km2 Norges näst största glaciär. Den högsta punkten på glaciären är 

Snötind, på 1599 meter länger inn. Cruiseskeppen seglar gärna inn i Holandsfjorden 

för att passagerarna skall få beskåda Svartisens utlopp,Engaglaciären.I 1974 

stannade glaciärfoten 100m.o.h. Sedan har Svartisen lagt på sig, och Engaglaciären 

har vuxit. Nu är det bara 10--12 meters höjdskillnad mellan glaciärarmen och fjorden. 

Hurtigruten seglar nu förbi den bördiga skifferön Grönö med kurs för Örnes, som är 

ett gammalt handelsställe från 1795 och ligger under den 850 meter höga 

Spilderhästen. 

Örnes har vägförbindelse med industriorten Glomfjord, där Norsk Hydro producerar 

amoniakk, fullgödsel, kalksalpeter, saltpetersyra och tungt vatten. 

En landtur för passagerarna går från Örnes till Bodö. Den går genom ett otroligt vilt 

fjord--och fjällandskap och passerar på en bro över den berömda Saltstraumen 

BODÖ 

Bodö,Nordlands fylkes huvudstad ligger vackert till på västspetsen av Bodinhalvön 

mot en bakgrund av praktfulla fjäll.Ca. år 1800 startade en del köpmän från 

Trondheim ett handels och fiske etablissement i Bodö. Det var början till en staden 

Bodö, och ett Stortingsbeslut i 1813 gorde Bpdö till stad. Det gick långsamt med den 

nya stadens växt:Tjugo år efter födseln hade den bara ca.200 innvånare. I 1860-- 

70åren föddes den på ny p.g.a.sillen.De väldiga sillfiskerierna , som blev en sådan 

mäktig bräckstång i hela landsdelens ekonomiska frigöring, gav liv i det stillastående 

stadssamhället.Gruvdriften i Sulitjelma och hurtigrutefarten drog i samma rikting. 

Staden hade fått egna ben atta stå på och fick en respektabel tillväxt.


Efter ett Tyskt bombardemang i maj 1940 gick Bodö upp i flammor. Av stadens 760 

hus brand 420 upp och 3 700 människor blev bostadslösa.Efer kriget kom 

norrlandsbanan och flygrutterna, handel, reseliv, industri och särskild administration 

och servicnäringen blomstrade.Staden hade växt både i omkrets och folketal. På 25 

år har den tredubblad sin befolkning, idag har Bodö ca. 34 500 innvånare. Av 

sevärdheter kan nämnes Nordland fylkesmuseum, som har en interessant 

fiskeriavdelning med torrakvarium som visar kustens alla fiskearter. 

Från restauangen på Rönvikfjäll har man en vidunderlig utsikt mot Värö, Lofoten och 

Landego i nordväst,Kärringö i nordöst, Fleinvär,Sandhornet, Kunna och Fuglöi 

sydväst och Börvasstindan i sydöst. Rönvikfjäll ligger bara 3 km från kajen, och en 

taxi upp dit tar bara några minuter. Midnattsolen ser man från 3. juni till 8.juli. 

Landego utanför Bodö känner vi från sagnet vårat. Namnet är egentligen ett 

tabunamn sjöfolk använde för att få en god innsegling från Vestfjorden. 

Vestfjorden,är det fjärde av farledens öppna havstycken. Ser man gott efter 

upptäcker man måhända " Landegomannen " som kättrar upp fjällsidan från sjön 

längst nord på ön. Från Skomvär fyr i sydväst till Tjeldsundet i nordöst är Vestfjorden 

200 km. I dåligt väder kan det vara risikabelt att lägga ut på detta havstycket, men i 

god väder hör den 3 timmar långa havseglasen till resans upplevelse. Akterut ser vi 

fjällen helt inn till Sulitjelma. Längst ut i väst ligger Röst, som består av lika många 

öar och gräsbevuxna holmar som det är dagar i året. På röst finns några av värdens 

största sjöfågelkolonier,de färskaste räkningarna uppger närmare 1 miljon par 

lunnefågel, ockå kallad sjöpapegoja.Där finns också gott om Krykkje,havsule och 

stormsvala ( annars inte sett i Norge) och en liten stamm havhäst. I åren 1974 till 

1982 var det i det märmast total svikt i häckningen av lunnefågel. Det var 

näringdgrundlaget, småsillen, som svek. I 1983 vände emmelertid småsillen tillbaka, 

och stora kull blev kläckt och växte upp. Apropå klimat,så har Röst inga 

vinterdagar,d.v.s.inga medeltempraturer under 0 grader. Men öarna har 78 

sommardagar, från 27. juni till 12. september, med medeltempraturer över 10 grader. 

Mostadfjället på Värö har ca. 80 000 par lunnefågel.Nord för Värö kan man se den 

lilla ön Mosken. Mellan Mosken och Lofotudden löper Moskenstraumen, 

malströmmen, som spökade i Poes och Vernes hjärnor.Ca. 5 sjömil nord för Landego 

har man rätt öst det gamla handelsstället på Kärringö, Sirilund i Knut Hamsuns 

romaner, som nu har blivit museum.Kärringön var sista hamn för många Lofotfarare 

för dem lade ut på Vestfjorden. 

Lofotväggens taggade fjällrad träder stadigt klarare fram.100km sträcker 

Lofotväggen sig från Lofotudden ytterst på Moskenön till Raftsundet. Fjällen består 

av gneis,blandat med granit,sedimenter och vulkaniter, som djupt nere i jordskorpan 

storknat till hårda bärgarter, mangerit och syenit. Lofoten var en självständig " 

provins" under sista istid,och glaciärene där gorde ett grundigt jobb.Då isen 

försvann, stod något i riktning av världens vildasta alplandskap tillbaka.Då den 

saliga fylkesmann G.P.Blom i 1827 såg denna synen,betrodde han sig sålunda till 

dagboken: " Här kan tanken om skönhet bara uppstå som en saknad ".Kanhända 

fylkesmannen endrade sin uppfattning något då han mellan fjällen upptäckte luna 

plätter och gröna gränder med fina gårdar. 

Stamsund på Vestvågö är en mans värk. Men så sparade han häller inte på krutet 

Julius M.Johansen,då han i början av hundraåret sprängde plats till fiskeorten i den 

branta fjällsidan. Moderna kajanlägningar,fiskebruk,tranraffinaderi-- ja även kyrkan 

kom till på " tsarens" befalning, och själv blev han landets största producent av 



Läsåret 94-95





torrfisk och guano. I dag är 4. generation av familjen värksam i företaget, och 

Stamsund har 2 av Lofotens största fiskproduktionsanlegg och ett trålarrederi med 9 

trålare.Medan hurtigruten seglar längs Lofotväggen nämner vi att Lofotvägen med 

inte mindre än 6 broar också binder samman öriket. Varje sommar åker turister från 

många länder utöver Lofoten för att semestra i fiskarstugor. I dessa fiskerstugor är 

det inte bara Norska statsministrar som har funnit tillbaka till naturen, dit hör också 

den Tyska förbundskansler Helmut Schmidt. 

På några småöar mellan Stamsund och Svolvär klorar Henningsvär sig fast, en av 

Lofotens mest typiska fiskeorter. Det särpreglade fjället vi ser på Austvågö,är 

Vågekallen 942m. 

Vågekallen är inte bara ett utmärkt seglarmärke, det bjuder också på förstklassig 

klättring. Första gången blev det besegrad 1889. Att det står veneration av fjället 

förstår vi, när vi hör att "Skårungen"--ungpojken som första gång är på lofotfiske-måste 

ta av sig mössan för Vågekallen. Och där ser vi självaste "kallen",en stenfigur 

som påminner om en fiskare med segelrep under armen. 

KABELVÅG 

Mellan Vågekallen och Svolvär ligger Kabelvåg,det äldste fiskebruket i Lofoten.1120 

befalde kung Öystein att det skulde byggas fiskestugor i Kabelvåg,egentligen 

Kapellvåg och senare förordnad Håkon Håkonsson att norrländingarna skulde ha sin 

handel där. I före hundraåret var Kabelvåg det största fiskebruket i Lofoten,och 

Vågan kyrka blev uppfört i 1898 med 1 200 sittplatser. Det var alltid fullsatt i 

fisketiden. Antagligen är detta den 6. kyrkan i Vågan.Den första byggde kung 

Öystein Magnusson (1088--1123) enligt Snorre.Kyrkan i Vågan är den största 

timmerkyrkan nord för Trondheim. 

SVOLVÄR 

Grannbruket Svolvär har också existerat sedan medelåldern, och med sitt vida 

fögrenade djupa hamn har det övertagit Kabelvågd roll som Lofotens förande 

fiskebruk. I dag har Svolvär ca. 4000 innvånare, under Lofotfisket växte folktalet förr 

till det mångdubbla.Det har hänt att upp i mot 10 000 fiskare har "rodd" från 

Svolvär.Näringslivet i Svolvär är byggd upp kring fisket. Loddaolja,fiskmjöl,konserver 

och filefabriker,världens största tranångeri,kyllager,båtslipp och mekanisk 

värkstad,bunkersanlegg,alla är avhengiga av Lofothavet.I likhet med staden talrika 

handelsföretag. 

LOFOTFISKE är ett torskfiske som föregår på dem grunda kustbankarna rätt utanför 

Lofotväggen från Januari till slutet av April.Fisket kuliminerar gärna i Mars. För bara 

30 år sedan var deltagarantalet uppe i 20--30 000 man och ca. 1000 båtar. 

Fångstmängden i dem senare åren har legat på 40--50 miljoner kilo.Sammanlagd tar 

de "gamla" redskapen handsnören, garn, och linor, upp mäst, men det enkeltredskap 

som har fångat best är not--- uppimot 50--70 tusen kilo i ett enda kast. Förr i tiden 

kunde också bytet av fisk variera starkt, från 20 till 150 miljoner kilo. Den gång var 

Lofotfisket det som det Norrlänska näringslivet rörde sig om. Ett gammalt ordstev 

sade att ett misslyckat Lofotfiske upptäckte man på Karl Johan, Oslos huvudgata.





Hurtigruten manövrerar ut från Svolvär, och beskådar " Svolvärgetten" --- en ca. 40 

meter hög " nål " i fjället 600 meter över stadens kyrkogård, första gång bestigit 

1910. Mellan hornen meter " geten " 5 fot och fjällklättrare tycker det är roligt att 

hoppa från Storhornet till Lillhornet. Akterut till höger har vi Skrova som länge var det 

livligaste bruket i Lofoten. Skrova är i dag störst när gälder småvalfångst. Från Maj 

till hösten ger valfångsten arbete till ca. 150 man. Det var i 1920 åren att man tog till 

småvalfångst i Vestfjorden. Valfångsten har i de senare åren varit starkt reducerat, 

och dens framtid är högst osäker.Kvoten för hela Norge var i 1986 bara 400 val och 

från 1988 vill bara fångst i forskningsendamål bliva tillåtet. 

DAG 5 

HARSTAD--SKJERVÖY 

Harstad ligger vackert till på Nord-östsidan av Hinnöy,Norges största ö. Staden 

blomstrade upp i dem rika sillåren i förra hundraåret tack vara sin goda hamn.I 1903 

blev Harstad köping.Senare har det kommit mycket industri till Harstad. Över 

halvdelen av Nord--Norges värkstadsindustri ligger i Harstad. Här finner vi 

landskapets enda flytdock, skeppsvarv, fryserier och tillvärkningsföretag, Nord-- 

Norges största mejeri och stora köttförädlingsföretag. Inte konstigt att Harstad är 

utpekat som en av baserna för oljesökning på den Nord-Norska Kontinentalsockeln. 

Flera oljeselskap har etablerat sig i staden. Sökningen efter olja och gas pågår med 

2 oljeriggar på Trosöflaket i sommarhalvåret, olja och gas i mindre mängder är 

funnen. "Stor Harstad" har 22 ooo innvånare, "Lill Harstad"--, eller stadskärnan har 

bara 5000 själar. 

I slutet av Juni börjar de Nord- Norska festspelen med sina konserer, 

teaterföreställningar och utställningar, som sätter färg på staden. I Juli anordnar man 

en international sjöfiskekonkurans, då är det också midnattsol, den är synlig från 23. 

Maj till 2. Juli. Harstads största sevärdhet är Trondenes kyrka rätt utanför 

stadskärnan. Sagan förteller att kung Öystein på 1100--talet låt resa en kyrka på 

Trondenes. Det har troligen varit en trädkyrka. Den nuvarande stenkyrkan är från ca. 

1250 och är anmärkninsvärd fördi den med sina 2,5 meter tjocka murar,förmodligen 

har varit en fästningskyrka.Kyrkogårdsmuren är på många ställen 5 meter höga, och 

rästerna av två vakttorn, som vetter mot sjön, förstärker intrycket av fästningskyrka 

Enastående är också de vackra altarskåpen från medeltiden. Trondenes var i 

sagatiden en samlingsplats för landskapet och fylkestinget blev hållt där. I det 11. 

århundrade bodde Sigurd Hund, broder till Tore Hund, på Trondenes. Sigurd var gift 

med dottern till Erling Skjalgson. Av andra kände norrmän som är födda på 

Trondenes, måste nämnas Norges sista ärkebiskop, Olav Engelbrektson och 

Grölands apostel Hans Egede.





Från Harstad går Hurtigruten norröver Vågsfjorden. Före vi går in i Solbergfjorden, 

ser vi Bjarkö till vänster ute i fjordgapet. Mängder av fynd från vikingatiden har gorts 

på ön och på Trumsnäset kan man se 17 gravröser. Bjarkö har för övrigt varit en av 

Norges största egg och dunläge. Folk tog gott vara på edern där ute. För de mer 

kollektiv inställda fåglarna byggde man boligblocker i gamla båtar. Individualisterna 

fick villor i tomlådor. I gengäld levererade eidern stora mängder kostsam dun. 

Vi börjar nu att upptäcka en del av Troms-- fylkes karakteristiska drag. Troms fylke 

är mittfylket, fällesnämnaren för landsändan Nord--Norge. Näringslivet ligger ett 

också någonstans mitt i mellan. Industrin spelar en mindre roll än i Finnmark och 

Nordland, jordbruket sysselsätter, som i Nordland, ca. 1/7 av befolkningen, och fisket 

under 1/10. Fisket måste endå räknas som en huvudnäring derför att det ger så 

många arbetsplatser i fiskeförädling och tillvärkning, salg och omsättning på land. 

Tromsöborna finner du längs hela Norskekusten när storfiske pågår. Vid Island på 

Grönlandsbanken och i Barentshavet är han också närvarande, dessförutan försynar 

han sig av de lokala torskstammarna på Svensgrunden och Malangsgrunden. 

Tromsöbon fångar också säl i Västisen. Sektorer som har vuxit starkt i Troms är 

undervisning, sjukvård och försvar. Dem två första har sammanhang med 

uppföringen av universitetet i Tromsö. Växten i försvaret hänger samman med att 

försvaret av NATOs nordbanke är koncentrerad till denna bastion av fjäll och fjordar. 

Mellan Senja och fastlandet går färden i frodiga omgivningar: vackra gränder på 

båda sidor och många vänliga näs som sticker ut i farleden. Senja, Norges näst 

största ö är själva begreppet Troms fylke: stora gårdar på insidan, kala fiskelägen 

på yttersidan med landets bästa fiskebankar utanför. Vid inloppet till gissundet 

sticker FINNSNES fram i farleden. Finnsnes är i dag en bygdestad med 4 500 

innvånare. Redskapsfabriken för fiskerierna är en av hörnstensföretagen. Den andra 

är Fesil-- Nord, smältverket med en årsproduktion på ca. 50 000 ton ferrosilisium. 

Gissundbron mellan Finnsnes och Senja är med sina 1 150 meter Europas längsta 

pilarbro. 

Hurtigruten kryssar Malangen och går in i Rystraumen, den starkaste strömmen i 

hela farleden, som kan uppnå en hastighet av 6 knop. Sejen tycker om strömmen, 

och den uppsökas av sportsfiskare med kastspö. Naturen blir vildare, öst för 

Balsfjorden beundrar vi det 1 299 meter höga Tverbotnfjäll, syd om fjorden reser 

Svartnestind sig med, 1 261 meter och på västsidan Settind, 1 117 meter. 

TROMSÖ 

På Tromön, mitt i farleden ligger Tromsö. Att Tromsö har 46 000 invånare tränger en 

liten förklaring. I den gamla stadskärnan på Tromsön hittar man bara en tredjedel av. 

Den nästa tredjedelen bor i dem närmaste omgivningarna på ön och på fastlandet. 

Den sista tredjedelen är spritt utöver Norges största stadsområde, ett areal på ca. 2 

500 km2 som inbefattar båda fiskelägen, jordbruksområden och 

renbetesområden.Tromsö blev till i noga sammanhang med frigöringen av handeln 

från Bergen och Trondheims ensamrätt. Tromsö blev köpstad i 1794. I 1820 rustade





staden dem första ishavskutorna och fram till mitten av hundraåret växte 

fiskeexporten tillsammans med stadens skeppsfart. Tromsö är i dag en skolstad-stadens 

17 skolämnen har över 13 000 elever och är en handels, service, och 

sjöfartsstad. Industrin är präglat av fiskeriarna--- konserver, frusenfisk och 

tillvärkning, näringsmedel, skepps- och båtbyggnadsindustri. Exporten domineras av 

fiskeprodikter och skinnvaror. Några ord om klimatet i " ishavets huvudstad". Vintern 

är lång, från ca. 16. November till 12. April är medeltempraturen under 0 grader. Snö 

har man ennu länger, hela 180 dagar. Men i slutet av Maj tittar Prästkragarna fram 

och Säljen blommar. I mitten av Juni påmälder sommarn sig med medeltempraturen 

över 10 grader och den varar till slutet av Augusti. 76 dagar kan synas lite, men 

väldigt många av dagarna är "dubbla" med sol dygnet runt. Midnattsolen är synlig 

från 21. Maj till 23. Juli. Under kriget kan nämnas att Tyskarnas slagskepp "Tirpitz" 

blev angripit och sänkt av Engelska flygplan vid Kvalö i 1944. 1 200 män gick ner 

med skeppet. Tromsö är känd för Nordlljusobservatoriet och Tromsö museum med 

sina fina samlingar från Nord-- Norge och Arktis. Dessa instutioner är inarbetade 

med Universitetet i Tromsö--- världens nordligaste såklart--- som har ca. 1 200 

studenter och underviser i medicin, realfag, samfunnslära, filologiska ämnen och 

fiskeriämnen. Landturen som arrangeras för Hurtigrutens passagerare includerar 

Ishavskatedralen och fjällhissen som tar en upp till Storstenen, 420 m.o.h. och som 

har en otrolig utsikt över staden och dens omgivning . Tromsö har fostrat betydande 

diktare. Här växte Jonas Lie upp och kanske efetrkrigstidens mest betydande Norska 

författarinna, Cora Sandel (Sara Fabricius), var Trmsöflicka. Matti Aikkiö, som 

skildrat samernas liv, gick på seminaret i Tromsö. 

Under utseglingen från Tromsö beundrar vi den 1238 m. höga Tromsdalstind på 

fastlandet, och noterar oss Tromsdalens kyrka som också kallas "Ishavskatedralen". 

I le av Kvalö, Ringvassö, Reinö och Karlsö fortsätter vi seglasen genom Troms fylke. 

På Karlsö bodde den omtalade prästen och eldsjälen, dr. Alfred Eriksen. Han var en 

av Arbetarpartiets första representant på Stortinget. Förd dit av i 1903 av en radikal 

våg som gick över Nord--Norge efter många års misslyckad fiske. Karlsö biter vi oss 

märke i på grund av den tydliga strandlinjen från den gång landet låg 15 till 32 metet 

lägre. 

Senare på kvällen är Hurtigruten kommit på linje med Lyngstuva,där den Norska 

riksgrensen gick i på mitten av det 13. århundrade. I syd ser vi inn i den vilde 

Lyngenfjorden, ett av de mest oförglömliga syn på våran färd. Ute i havgapet mot 

nord stiger Fuglö upp ur havet. Där ute häckar hundratusentals sjöfåglar. Det hände 

också att husen blåste omkull, om dem inte var solid festad med kätting. Den fasta 

bosättningen upphörde 1951. 

I kvällningen går Hurtigruten mot Skjärvöy. Fiskeläget har ett baktäcke av fjäll som 

vi knappast sett makan till på vår resa. Oldfynd visar att människor har bodd där i 

stenåldern. Skjervöy ligger gunstigt till i farleden mellan Troms och Finnmark och har 

eldgamla traditioner som handelsplats. På 1600-- talet reciderade Christian 

Michelsen Hegglund--- också känd som " Skjervöykungen". Hans hårdhända 

förettningsmetoder, bl.a. försynte han sig av kollekten till avdrag på prestens gäld, 

gav han en plats i ett av Petter Dass" dikt. Det var till Skjervöy dem fraktade 

lävningarna av de Svenska polarforskarna Andre och Strindberg i 1930. Och det var 

hit Otto Sverdrup kom inn en tidig Augustimorgon i 1896 med " Fram" efter färden 

över Polhavet. Skjervöy är idag Nord-- Troms största fiskeläge med ca. 2 500





innvånare, varav en femtedel är aktiv fisker. Otränt lika många jobbar på filefabriken, 

med räknedläggning eller på skeppsvarvet.

DAG 6 





NORDKAPP 

I 1681 fick de Bergenske borgarna hela Finnmark i förpaktning mot en årlig avgift på 

200 riksdaler till den kungliga kassa. Samtidigt blev Finnmark gort till 

förvisningssted. Luffare och folk som var dömda till järn och fängelse, kunde skickas 

till dit och användes i fiskeriarna. Landsdelen blev sanning betraktat som Ultima 

Thule--- det yttersta Norden. Mot slutet av det 18. århundrade slog nya ekonomiska 

ideer igenom. Finnmarkshandeln blev frigord, städerna Hammerfest och Vardö 

upprettades och en ny tid började för den försömda landsdel. 

Finnmark är et kargit och barskt land, något som alla kan överbevisa sig om från 

Hurtigrutans däck,-- men det är inte så lite vegetation som kusten ger intryck av. För 

detta riket i norr är också motsätningarnas landsdel. Kontrasten till den grå kusten är 

Pasvikelvas och Karasjokkas och Tanaelvas skogklädde dalgångar med frodiga 

älvesidor och små gårdar. 

De flesta arbetsplatserna i industrin har anknytning till fiskerinäringen. Slår man 

industri ihop med bärgverksdrift, bygg och anlegg så sysselsätter dessa näringar 1/3 

av yrkesbefolkningen. Jordbruk skulle man knappast tro var möjligt på dessa 

breddgrader der korn inte modnar. Men tackat vare import av kraftfoder och mjölkeoch 

köttproduktion, samt lite skogbruk, har nestan lika många funnit sitt utkomme här 

som på havet 1/10. 

Samerna har varit et karakteristiskt innslag i Finnmarks befolkning. De utgör den 

äldste befolkningsgruppen i fylket, och var i flertal för 150 år sedan. På 1700-- och 

1800 talet innvandrade också många finnar till landsdelen. I dag är skillnaden mellan 

befolkningsgrupperna så urtvättad att det inte länger förs någon statistik över 

härstamning och språk. I 1950 använde 12,3% samisk språk dagligen, 2,5% finska 

och 1,7% två språk. I dem senare åren har säkert norskan ökat betraktligt. 

Ingen samer är längre nomader. Men ca. 1600 lever fortfarande av rendrift..Om 

vintern bor de i fasta bosteder inne på vidda och vaktar renarna med snöscooter.På 

Våren drar de sig ned mot kusten, der dem har sina sommarbosteder, och om 

hösten går färden tillbaka till fjället. Det är blant dessa rensamer att samisk kultur, 

trdition och språk vill hålla sig längst. 

Typiskt för Finnmark är de klimatiska skillnader mellan kust och innland mellan 

sommar och vinter. Om sommarn är det köligare vid kusten än i innlandet och om 

vintern är det omvänd. Kusten har en jämnare helårstemperatur. I innlandet är 

skillnaden mellan vinter och sommar enorm. Exempelvis är det i Karasjok ofta 

registrerat under 50 minusgrader, men också sommartempraturer över 32 

plussgrader. På Finnmarksvidda är vintern lång, ca.210 dagar, och sommarn kort, ca


70 dagar, eller från 16.Jun till 23.Augusti. Inte före några dagar in i Juli blomstar 

häggen i Kautokeino. 

HAVÖYSUND 

Under våra morgonbetraktelser har Hurtigruten seglat genom Rolvsöysundet med 

kurs för Havöysund. Havöysund är med sina ca. 1700 invånare centrum i Måsöy 

komun. Fiskeläget har rika fiskeplatser i nordishavet, och inga problem med att 

försörja sina fiskebruk och förädlingsanlegg med råtmatrial. 

För Nordkappvägen öppnar om våren, och skeppet har god tid, händer det att 

Hurtigruten går runt Nordkapp. Den vanliga rutten är genom Mageröysundet till 

Honningsvåg. 

Vi befinner oss i et aristokratiskt farvatten. Till vänster har vi nå fått Måsöy som 

Ludvig Filip av Orleans, borgarkungen av Frankrike, var gäst hos handelsmannen 

Buch i 1795 under sin Nordkappfärd. Den landflyktige Ludvig Filip fryktade attentat, 

och därför sökte han sig långt väck. Prinsen var en av de första Nordkapp-turister.Från 

Finnmark fortsatte Ludvig Filip till Nord-- Sverige. I en samelandsby fick 

han barn med systern till prästen, och bourbonnarens blod kan fortfarande spåras i 

det yttarste Norden. Ludvig Filip kunde inte glömma den finnmarske gästfriheten. 

Efter att han blev kung i Frankrike, sände han i 1838 fregatten (Recherche) nordöver 

med en byste av sig själv dubbel storlek. Mäsöyfolket var emellertidigt flyttad till 

Havöysund, och där stod bysten i handelsmann Raschs stuga helt till tyskarna 

brände ned handelsstedet under sista krig. En kopia står nå på Nordkapp. 

Genom det trånga Mageröysundet går nå Hurtigruten mot Honningsvåg. Om våren 

transporteras Karasjoksamernas rensdjur över Mageröysundet med et av Marinens 

landstigningsfaryg, därför att kalvarna är för små och svaga för att klara simturen till 

sommarbetarna. Men om hösten, när Karasjoksamerna flyttar tillbaka till vidda, 

simmar renarna 

till fastlandet. 

HONNINGSVÅG 

Honningsvåg med 4 600 invånare är det största fiskeläget i Väst-- Finnmark. 

Tidigare var Kjelsvik det stora stedet, men den gamla historien gentar sig, 

hamneförholden gorde att Honningsvåg i 1880 åren övertog Kjelviks roll. I 1882 

blåste till och med kyrkan i Kjelvik på sjön. Handelshus i Hammerfest upprettade 

filialer i Honningsvåg, fiskexporten kom igång, och stället växte. Under tyskarnas 

tilbakaträckning från Murmansk--fronten i 1944 led Honningsvåg samma öde som 

resten av Finnmark. Fikeläget blev fullständigt raserat. Bara kyrkan stod kvar.Det 

lilla bysamhället har en av Norges mäst besökta hamner, 4-- 5000 anlopp i året, de 

flesta är trålare som tar lots i Honningsvåg. Många fiskefartyg hör hemma här, och 

runt hamnen ligger föredlingsföretag: fiskeindustrianlegg, fiskebruk, loddeolja--och 

loddemjölfabrik, och fiskeflottans serviceföretag, notbinderi, meknisk verkstad, 



Läsåret 94-95





bunkringsanlegg o.s.v.Störst i föedlingbranchen är FI-NO-TROs anlegg som 

totalföredlar fisken med djupfrysta fileer som huvudprodukt. Den stora byggnaden 

ute på udden är Statens Fiskerifackskola. 

Förr ankrade Hurtigruten upp i Hornvika under Nordkapp, och passagerarna måste 

klättra upp till toppen av det branta förberget. I dag åker passagerarna till Nordkapp 

med buss från Honningsvåg. Turen dit går genom et märkvärdigt arktiskt landskap. 

På Skipsfjordfjället ser man i nordöst det vita fjället Duken, känd för sina sällsynta 

plantor. Här växer arter som man annars måste till Spetsbärgen eller Novaja Semlja 

för att se. Några av dem har möjligens överlevat sista istid och kan således tilhöra 

Norges interglaciära flora. 

Nordkapp med det karakteristiska "Hornet" ses i norr. Långs vägen dyker ofta renar 

fram. 

Mageröya betyder bokstavligen den "magra ön", men 8 samefamiljer från Karasjok 

har ca. 4000 rensdjur på ön, som hittar rikligt med sommarbete där. 

Före uppstigningen till Nordkapplatån börjar, tar en sidoväg av till Skarsvåg, Norges 

nordligaste bebodda samhälle och världens nordligaste fiskeby med 225 invånare. 

Uppe på det 307 meter höga Nordkapp--platån står Oscarsstatyn, rest till minne av 

kung Oscar II s visit i 1873 , en begivenhet som bidrog mer en något annat till att 

stimulera turistresorna till Midnattsolens land. Några år efter kungabesöket var 

turistskeppen i reguljär trafik till Nordkapp. Från 14. maj till 1. augusti är 

midnattsolen synlig. 

Ett bit inne i den djupa Porsangerfjorden ser vi Stora Tamsö som är Norges rikaste 

egg och ejderdunö. Berget mellan Porsanger och Laksefjord heter Svärholtklubben 

och räknas för ett av Norges största fågelfjell. Det är för det mesta måsar som 

häckar i fjellet. Man kan ofta se havsörn över Svärholtklubben. 

Samtliga Hurtigruter anländer till Kjöllefjord, de andra fiskelägen på Nordkyn-halvön, 

Mehamn och Gamvik, har färre ankomster. Vid innsäglingen till Kjöllefjord kan man 

se Finnkjerka kallad Norges elegantaste havsklippa. Trots många forsök blev den 

första gången bestegat 1955. Kapellet eller Lill- Finnkjerka,som står rätt bredvid har 

ingen kätrat tills nu. 

Fyrlyktan står på Galgnäset, ett minne från den gång Finnmark var förvisningsplats 

för forbrytare. 

Nästa fjordarm på Nordkynhalvön hetar Oksfjorden. Längst inn i fjorden växer 

Oksvågskogen, en naturlig björkskog och världens nordligaste skog. Den nordligaste 

punkten på Nordkynhalvön, är, Kinnarodden som också är det nordligaste på det 

Eurpeiska fastlandet, 71 grader 8 minuter nord för ekvatorn. Här ger vi oss ut på 

Austhavet, det sista och längste av de öppna havstyckerna på vår resa. 

MEHAMN, som har 4 hurtigruteankomster, är ett av dem nyare fiskelägen i 

Finnmark. Mehamn har Europas nordligaste fastlandsflygplats för reguljärtrafik. 

Vid Karmöy fyrlyckta får vi öga på Bispen, en märkverdig fjellfomation, som linar en 

prest på predikostolen. Före vi kommer till Gamvik passerar vi Slettnes fyr, som är 

världens nordligaste. Hurtigruten går inte till kaj i Gamvik. Där expederas det från 

båt, en inte helt ofarlig operation i storm ovh mörker. Efter att vi har passerat 

Tanafjorden, kommer vi till nordvästhörnet av Varangerhalvön och upptäcker den 

brante käglan Tanahorn, 269m,som är känt för sin samiska offerplats sänn gammelt.

DAG 7 





KIRKENES----BERLEVÅG 

Vi har nu kommit till resans vändpunkt---Kirkenes--nära Pasvikälvens mynning, 

Kirkenes har 5000 invånare. Ställets historia är noga anknyt till A/S Syd--Varanger, 

Norges största gruvföretag som kom i gång 1906, järnmalmgruvorna ligger vid 

Björnvatten 11 km från Kirkenes. 

25. ocktober 1944 befriade ryssarna Kirkenes. Tyskarna hadde emellertid klarat av 

att förstöra det mesta av stället. Under kampen om Kirkenes tok flera tusen 

människor sin tillflykt till gruvorna vid Björnvatten. Många bodde der i veckovis , och 

10 barn kom till världen i gruvgångarna.I dag bryts ca. 6 millioner ton malm årligen. 

Malmen innehåller 33--35% järn som i seperation och pelletsverket i Kirkenes blir 

omgjort till pellets med ett järninhåll på 65--67%. 1250 människor är direkt beroende 

av A/S Syd--Varanger. 

Den gröna, skogrika Pasvikdalen, Kirkenes, matkammare, blev ursprungelig 

koloniserat söder i från av Finska invandrare, men den stora Norska kolonisationen 

tillhör vårat eget århundrade, och hänger i hop med vägbyggandet. Före kriget gick 

trafiken obehindrat över Pasvikälven till Finland. Sedan Petsamo--området blev 

ryskt, är det rest ett osynligt staket efter älvefåran. Från bron vid Elvenes över 

Pasvikälva kan man titta över järnridån till Boris Gleb. Fotografering och bruk av 

kikare vid gränsen är förbjudet. En busstur till Storskog vid gränsen till dåvarande 

Sovjeunionen arrangeras. 

Några hurtigruter anlöper Vadsö på nordtur, de flesta på sörtur. 

Vadsö är med sina 6000 invånare Finnmarks administrationscentrum. Förutom 

fylkesmanen håller också vägchefen, lappfogden och Finnmarks radio till i dtaden. 

Det gamla fiskebruket låg i Vadsö. I 1717 blev kyrkan flyttad till fastlandet, och 

byggnationen följde efter. En tid var finnarna (kvänene) i majoritet. I 1875 var 62% 

av befolkningen Finsktalande, i dag hör man nästan ingen finska i stadens gator. 

Under sista kriget blev Vadsö utsatt för flera ryska bombangrepp, och nästan hela 

staden blev raserat. 

Näringslivet i Vadsö har tiiknytning till fiskerierna. Bara en liten del av befolkningen 

lever av själva fisket, men många av föredlingen, bland annat av Europas största 

loddoljafabrik, konservfabrik, rekfabrik och tre fiskbruk. Jordbruk inngår också i 

stadens näringsliv mea ca. 50 gårdar.Men offentlig administration utgör den största 

arbetsgruppen, följd av affärsverksamhet och tjänster, tillsammans ger det arbete åt 

halva befolkningen. Apropå Vadsöya, så ser det ut till at den får sin renecans. Där 

hittar man loddoljafabriken och djupvatnskajen var Hurtigruten lägger till. Skillnaden 

mellan ebb och flo i Vadsö är vid ny- och fullmåne ca. 4 meter. 

På vadsöya står också förtöjningsmasten som blev anvend av Roald Amundsens 

luftskepp "Norge" i 1926, och Umberto Nobiles "Italia" i 1928. Ett stenkast derifrån 

hittar man " Innvandrarmonumentet" av den finska bilethuggaren Ensio Säppänen. 

Den blev avdukat i nävaro av Finnlands president och Sverige och Norges kungar 

sommaren 1977 till minne av den stora innvandringen av finnar till Finnmarkpå 1800 

talet.


Langs varangerhalvöns "gröna" sida seglar Hurtigruten mot Vardö. Ute på havet vill 

man se fiskeflottan i arbete. På land ser man små och stora fiskeställen. Först 

kommer Ekkeröy, där man har funnit graver från vikingatiden, antagligen från en 

handelsstation långt norr för den fasta norska bosättningen. Dem två nästa 

fiskelägen, Skallälv och Kamagvär, har funnit sina hamnar i älvmynningen. I 

Skallälv pratas det fortfarande finska i hemmen. Vid Komagälv är det rester efter 

stora tyska försvarsanlegg. Festningsanlegg var det också på Kibergnes, det norska 

fastlands ostligaste punkt, och i det 127 meter höga fjället Domen mellan Kiberg och 

Vardö. På Domen kom för övrigt häxorna tillsammans vid juletider och midsommar, i 

gamla dagar. Det har pratats mycket om att flytta Vardö till fastlandet. Chansen 

fanns efter sista kriget då 2/3 av bebyggelsen blev lagd i grus efter Sovjet--Ryska 

flyganfall. Men Norges östligaste stad blev genrest på dem gamla tomterna runt 

södre och nordre våg. Men drömmen om att göra Vardö landfast blev realisert i 

1982. Nu kan man åka under Bussesundet till fastlandet i Norges första 

underjordiska vägtunnel. Den nästan 3 km långa tunneln har sitt lägsta punkt 88 

meter under vattenytan. 

I slutet av det 13.århundrade hade ryssarna lagd under sig Bjarmeland (Kola) och 

övertagit den norska skinnhandeln. 

Finnmark var truget, och i 1307 blev den första kyrkan rest på Vardön. Kirken 

skulde genom misionsarbete bland samerna söka att bevara det Norska innflytande i 

grenslandet.Samtidigt blev Vardöhus festning bygd. Norska och ryska inflytande 

kom till att skifta i dessa områden, också efter att förhållande var regulerade i en 

freds-- och grenstraktat i1326. Regeln var hälst att de stackars samerna fick betala 

skatt till båda länder. Av den gamla festningen är bara en bjälka kvar som Christian 

IV skrev sitt namn på i 1599, Oscar II i 1873, Haakon VII 1905 och Olav V i 1959. 

Bjelkan finns på Vardöhus museum . Från 1734 rustade Christian V upp den 

nuvarande Vardöhus festning på Västön som en åttakantig stjärnskans med fyra 

bastioner. I dag tillhör festningen reserven och är tillgängelig för turister. Där kan 

man också se Vardös endaste träd, ett rognebärsträd vid komandantboligen som blir 

innpackat varje höst för att klara vintern. Den första dagen solen visar sig över 

horisonten med hela solskivan efter den 2 månader långa mörketiden, ljuder 

solsaluten från Vardöhus festning. Det sker runt den 20. januari. Ett värdigt sätt att 

använda kanonerna på. Samtidigt får alla skolelever ledigt från skolan. 

I dag har Vardö ca 3 200 invånare, en stor fiskeflotta och en tillsvarande fiskindustri. 

FI--NO--TROs industrianlegg omfattar fileeproduktion, fryseri,stock och 

saltfiskproduktion m. m. 

Den lilla Hornön nord om staden är Norges östligaste punkt, 31 0 öst 

för Greenwich. På ön, som också har ett fågelfjäll,står Vardö fyr. Med en ljusstyrka 

på 2 milioner normalljus ses den 23 naustiska mil eller 41 km. till havs. 

BERLEVÅG I Berlevåg måste Hurtigruten också expedieras från båt. Innan 

moloene i 1975 hade skaffat hamnen beskydd. Två gånger bröt Austhavet ned 

moloene. Man var tvungen att använda tetrapoder, trearmade betongklotser som är 

infiltrade i varandra, för att tämja ishavet. De största tetrapodene, som täcker 

molohuvudet, väger 25 ton. Våghöjder på 10 meter är uppmätt utan att moloene har 

tatt skada. Dessa moloer var nödvändiga . I 1882 sopade en storstorm inn över 



Läsåret 94-95





Berlevåg och skickade fiskebåtarna till botten. Fiskeflotten ligger i dag tryggt bak 

moloene och säkrar uppehälle för 1 700 människor som lever av fiske och 

fiskeföredling. 

DAG 8 

HAMMERFEST 

Hammerfest som ligger vid foten av fjället "Salen" har 7000 invånare. Några menar 

att stadens kommer av att den är festat till "Salen", till sina tider ett otrygt fäste, 

något dem många snöskärmarna vittnar om. 

Det har hänt att snöras från fjället har tagit med sig båda hus och människor. 

Hammerfest är värdens nordligaste stad: 70° 39' 48" är staden nogranna bräddgrad. 

I världen nordligaste stad varar sommardagen från 17. maj till 28. juli, och 

mörkertiden från 21. november till 23. januari. Förr att få lite liv uppe i mörkret 

skaffade Hammerfest sig Norges första komunala elektricitetsvek i 1891. 

Under sista kriget använde tyskarna Hammerfest som flottstation. I ocktober 1944 

blev staden tvångsevakuerat och nerbränd til grunden. Det var inte första gången. 

Efter stadsbrannen i 1891 låg staden också i aska och ruiner. Man kan värkligen 

undras över viljan till att bygga och bo i det yttersta Norden. Den vackraste och 

dristigaste byggnaden i den nya staden är 

"kyrkan utan altartavla", Hammerfest nya kyrka där hela fondväggen är ett intenst 

glödande glasmåleri. St. Michaels kyrka blev viglat i 1958. Den är bygd av tyska, 

frivilliga katoliker. Mosaikarbetet på fasaden, St. Michael och Dragen, består av 10 

000 bitar. En annan sevärdhet är det lilla museet i rådhuset, isbjörnklubbens 

samlinger, en berettelse om Hammerfests taditioner som ishavs--och fångststad. 

Annars demonstreras livet i hamnen av att Hammerfest är en av kustens största 

fiskeristäder. Stadens storföretag är fiskföredlingsanlegget FINDUS med djupfrysta 

fiskfileer som huvudprodukt. Företaget har nästan 1 000 anstälda i land och på sin 

egen flotte av trålare. Hammerfest handelsdistrikt har över 1 000 aktiva fiskare. 

Finnmark Fylkesrederi och Ruteselskap har sitt säte i Hammerfest. Med lokalskepp, 

färjor och bussar betjänar selskapet Norges största fylke och otveksamt ett av 

Europas svåraste trafikområden. Sista tillskottet till näringslivet i Hammerfest är 

oljevärksamheten. Staden ligger mycket nära leteområdet på Tromsöflaket, och är 

utpekat som bas och har yppiga anlopp av försyningsskepp. Letingen efter gas och 

olja utanför kusten ger många ringvärkningar i staden. Handelsnäringen, hotellen, 

tvätterier, verkstäder, entrepenörer, hamnevesenet, transportselskapen och 

bunkringanleggen blir alla positivt berörda. Från förr hade Hammerfest den mest 

trafikerade kortbaneflygplats i landet. Nu har den blivit för liten. I 1990 använde över 

150 000 passagerare flygplatsen. 

Från Hammerfest står skeppet sydöver straumen och Vargsundet. Till höger har man 

Seiland, Norges 4. störste ö, med Nordmannsjökeln 1 075 m och Seilandsjökeln 

981m. På Seiland har Kautokeinosamerna några av sina sommarbeten. Inne i själva





Altafjorden får man Årön på babord sida. På ön är det räster av Altenhus slott, ett 

blockhus som Christian IV låt bygga i 1609 till försvar mot svenskarna. 

Alta .Strandstederna Bossekopp, Bukta och Elvebakken är växt samman till 

bygdestaden Alta. En gång blev stället på 70° nord kallad för "Finnmarks Italien" 

p.gr.a. av sitt gunstiga klimat. Alta är det nordligaste ställe i världen var korn 

modnas. Altaälven som rinner ut här. är en av världens bästa laxälvar, laxar på 

uppimot 30 kg är rätt vanligt. Altas största sevärdhet är de 3 till 4 tusen år gamla 

hällristningarna i Hjemmeluft. Hällristningsfältet med sina 2 500--3 000 figurer är det 

största i Nord- Europa, och blev i 1985 uppförd på UNESCOs lista över speciell 

värnverdiga kulturminner. 

Under utsäglingen från Alta ser man inn i Kåfjord. Där inne drev engelsmennen ett 

kopparverk från 1826 till 1878. Kyrkan i Kåfjord är rest av det engelska 

gruvselskapet i 1837 efter förebild av engelska landsortskyrkor. På fjället Lille Hadde 

904m nordväst för fjorden är Nordljusobservatoriet från 1913 restaurerat Under sista 

världskriget var Kåfjord gömställe för det Tyska slagskeppet "Tirpitz". Länger ut i 

fjorden ser vi inn i Talvik som i gamla dagar var centrum för Altahandeln. Det var 

härifrån Altalaxen blev skeppat och handeln med samerna blev drevet. 

Näset vid inloppet til Langfjorden hetar Toften. Här är det många rester efter tyska 

fästningsanlegg från sista kriget. Följer man strandlinjerna, ser man tydligt 

terrasserna från tidigare högre havsnivåer. På dessa terrasserna är 4 

stenåldersboplatser, 3 till 9 tusen år gamla upptäckts. På näset är det också utgrävd 

rester efter en medelålders samebygd. 

Resan fortsätter genom Stjernsundet. I Lillebukt på Stjernön bryts bergarten 

nefelinsyenitt. Av den väl 200 000 ton stora produktionen exporteras 85% till 

glasindustrin. På Stjernön har Kautokeinosamerna sommarbeten för sina renar. 

I Öksfjord, som alla hurtigruter anlöper, har det bedrivits handel sedan 1818. 

Sillefisket i fjorden utanför säkrade ortens existens och skaffade råvaror till 

silloljefabriken "Njord".Nu är det hälst lodda fabriken föredlar till olja och 

mjöl.Jökulen på andra sidan fjorden är Öksfjordkökeln, 1160m.Norges 5. största 

isbre Norges enda isbre som "kalvar" i sjön, det är bra för fiskarna som kan hämta 

gratis is. 

Det femte av resans öppna havsstycken---Lopphavet--- har namn efter den lilla ön 

Loppa, som år 1860 blev besökt av engelska jägare. En Mr. White ville gärna hyra 

jakträtten och hänvände sig till en advokat i Tromsö. Advokaten var inte vidare god i 

engelska, och ordnade lika gott med salg av Loppa till engelsmannen för 2 000 

speciedaler. Loppa bytte ofta engelska ägare för den i 1890 blev Norsk ägodel. 

Hurtigruten tar nu samme rutt sydöver som är beskrevet för den nordgåande 

rutten.Efter 12 dagar och 2 500 mil är vi äter i Bergen. 

KÄLLFÖRTECKNING 

Langs Norges kust av Pål Espolid Jonssen 

2 500 mil med Hurtigruten av Erling Welle-Strand 

Troms Fylkes Dampskibsselskap

HURTIGRUTEN

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?