Nr 2 2011 - Svenska ÅngestSyndromSällskapet

Recommendations

Info

Medlemssidan Jag kan flyga, jag är inte rädd. Yippee! Jag har haft samtliga diagnoser som finns beskrivna i ÅSS-broschyren. Det som har tagit längst tid för mig att komma tillrätta med är panikångest och klaustrofobi. KBT och träning i medveten närvaro blev nyckeln för mig. Högst upp på min ångestlista stod: att flyga. Längst ned: att gå 200 m från hemmet. Det är 15 år sedan, då när jag började med KBT. Innan dess hade jag hankat mig fram i livet på valium. Jag fick sex terapitimmar à 650 kr, men tog för stora kliv och fick bakslag. Jag fick trettio timmar insiktsterapi gratis genom personalhälsovården, men den insikten hade jag sedan tidigare, när jag jobbade med Omvärderande Parsamtal under sju år. Därefter började jag träna i min egen takt och den var långsam, men jag tog mig allt längre hemifrån både till fots och med buss. Sen upptäckte jag att jag klarade mig mycket bra på mina Kärlek vid första ögonkastet! Zoloft och tänkte att om jag väntar så fixar sig nog resten av sig självt. Det gjorde det inte. Min väninna i Kalifornien tjatade på mig att komma dit, men bara jag tänkte ordet flyga, så kom yrseln. Det är inte läge än, tänkte jag, frågan är om det nånsin kommer att bli det. Så kom Carlbrings självhjälpsbok: ”Ingen panik”, som jag köpte. Jag tittade med förskräckelse på övningarna och kände att detta klarar jag aldrig själv. Då - ringde en väninna som gick steg ett-utbildning i KBT och frågade om jag ville vara hennes provelev. Vilken tajming! Ingela var en fantastisk terapeut under våra 10 träffar. Dessemellan gjorde jag alla övningar i hemläxa. När vi slutade var det bara två steg kvar innan slutmålet: att åka hiss och att åka X2000. Jag åkte till sjukhuset och tränade. De har så rymliga hissar där. (Ja, jag åker hiss nu, men inte så gärna.) X2000 var det närmaste flyg jag kunde tänka mig, eftersom man är instängd och det är långt mellan hållplatserna. Den första resan är ett kapitel för sig, men jag fick pengar till ny biljett av SJ och några hundralappar att handla för i bistron. Numera åker jag alltid X2000 på traderabiljett för 1-50 kronor. Ingen ångest. Så var det då, att ta det där allra sista steget. Det fick jag också hjälp med, när en av sönerna ringde under julen och talade om att han tänkte boka in oss på ett flyg till Köpenhamn så att jag skulle få lite flygträning. – Hjälp, stopp, inte än, jag är inte redo, tänkte jag och bad att få lite betänketid. Raskt in på nätet och hittar en kurs för flygrädda. I många år har jag avsatt pengar på ett konto som var öronmärkta för just detta. Jag anmäler mig direkt. Sen kommer ångesten som ett brev på posten. Den håller i sig tills kursen börjar två månader senare. Hela min kropp kämpar emot mig, jag får urinvägsinfektion, influensa och förkylning som aldrig vill ta slut. Huva, vad dåligt jag mådde! Då tar jag till mitt sista vapen, ilskan. Den har jag använt mig av många gånger, när jag kört som en galning med min kundvagn genom storköpet mumlande: ”inget ska få hindra mig”. Kursen var ute på Arlanda i slutet av februari. På flygbussen dit tänkte jag att det här är kanske det sista jag gör i livet, samtidigt som jag tänkte ”men ” Ända sedan min första panikattack i 18-årsåldern har jag byggt upp en skräck för att vara instängd”. jag är ju en överlevare – jag överlevde ju min barndom mot alla odds”. Det får bära eller brista, de får bära mig ombord och sätta handfängsel på mig om jag backar. Nu eller aldrig är det som gäller. Ända sedan min första panikattack i 18-årsåldern har jag byggt upp en skräck för att vara instängd. Jag har år ut och år in drömt mardrömmar om skräckfyllda flygresor. Trots det, har jag aldrig släppt min innerliga önskan om, att få vara en av dem som har tillträde till luftrummet. I kaféet på flygplatsen i Nice har jag tillbringat många timmar. Jag har sett vita engelsmän anlända och rosa engelsmän som rest hem igen en vecka senare. Åh, vad jag önskade få vara en av dem! Själv har jag med bil och valium kämpat mig med familjen genom Europa. Kursdag 1. Väl framme vid Flygskolan blir jag varmt mottagen av två f.d. 16 ÅSS Emellan nummer 2
Medlemssidan flygvärdinnor. Den ena heter Mall och är även utbildad psykolog med inriktning på KBT och flygrädsla. Jag hade sett hennes namn i min anmälan, men föreställt mig en tjock farbror med vitt skägg, som jag skulle kunna få sitta i knät på under flygresan. Där föll den tryggheten! Vi var bara fyra elever i den här kursomgången, men man hade bestämt att köra den ändå. Det var jag mycket tacksam över. De tre andra kursdeltagarna hade alla flugit förut, men ville komma över sin rädsla för turbulens. Jag tyckte att turbulens lät trevligt, för då hände det ju något som man kunde rikta sin rädsla på, istället för att sitta i sin egen trånga ångestbubbla. Vi började dagen med att berätta om våra förväntningar på kursen och därefter fick vi lära oss hur ångest och rädsla påverkar oss och vad som händer i kroppen under en panikattack. Avslappning och andning varvades med teori och praktiska övningar genom hela kursen. Efter lunch kom flygkapten Lena och berättade om allt man behöver veta om hur ett flygplan fungerar. Kvällen tillbringade vi i en flygplanshangar. Det här var mitt första nära möte med ett flygplan och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Det var ett runt, bulligt och vänligt Vikingplan, ett sådant som vi skulle åka till Göteborg med när det blev dags. Allt tekniskt med motorer och vingar och roder fick vi lära oss och sen – gå ombord! Första gången någonsin för mig. Jag slog mig ner i kabinen och – kände mig - lycklig!? Ingen var mer förvånad än jag. Det stämde inte ett dugg med mina mardrömmar. Jag var absolut Utsikt över Väner. Titta jag flyger! lugn redan efter första kursdagen. Efter att ha inspekterat allt som fanns inne i planet så gjorde vi en avslappningsövning och avslutade dagen med att fika ombord. Dag 2. Vi började med ett besök i trafikledartornet, därefter tillbaka till Flygskolan och mer undervisning, avslappning, andning och träning i medveten närvaro. På kvällen var vi uppdelade i två grupper som fick en timme vardera i den airbus simulator som används för pilotutbildning. Det var verkligen så nära en riktig flygtur man kan komma. Landskapet utanför förändrades vartefter vi flög och vi fick också pröva på turbulens. Dag 3. Sista dagen tyvärr. Jag hade gärna stannat en vecka till. Efter lunch på Arlanda besökte vi besättningsbasen och fick se allt som man via datorer kollar före start. Vi träffade massor av vänliga människor, som berättade om sina jobb och svarade på våra frågor. Det slog mig att alla som arbetar ombord på flygplan är trevliga, vackra och har en naturlig stolt hållning. Speciellt det sista övar jag själv på varje dag numera. Innan vi går ombord gör vi en sista avslappningsövning. Vi har tre kursledare med oss och all flygpersonal är införstådd i vår belägenhet. Planet fylls med resenärer, dörren stängs och jag är bara lycklig. Äntligen! Jag njuter av starten och ser ut genom det lilla kabinfönstret och är helt i nuet. Efter 40 minuter är vi framme i Göteborg. Där byter vi plan och besättning och åker hem igen. På båda resorna har vi fått sitta i cockpit en stund var och på återresan är det min tur att få sitta där under landningen. Häftigt, vilken utsikt! Jag ser dagens andra solnedgång, den första i Göteborg och den andra nu, när solen återspeglas i Östersjön. Det känns ofattbart. Jag har gjort det utan lugnande eller alkohol, alldeles av mig själv. Naturligtvis med väldig uppbackning av kursledare, personal och mina pojkar som uppmuntrat mig via SMS under hela kursen. Tack alla ni som stöttat mig, Mall, Tertu, Lena, Jörgen och alla andra som jag har haft kontakt med och, inte att förglömma, ni goa kursdeltagare. Det här var mitt livs äventyr. Nu väntar världen på mig. Den 23 maj flyger jag till Nice och kommer hem rosa, en vecka senare. Margareta Bredberg ÅSS Emellan nummer 2 17
Page 1 and 2: TEMA: VÄNTA BARN Mediciner och gra
Page 3 and 4: Förbundsordförande har ordet Hej
Page 5 and 6: Tema: Vänta barn Foto: www.sxc.hu
Page 7 and 8: Tema: Vänta barn Med hypnos försv
Page 9 and 10: Från ÅSS Förbundsråd i Götebor
Page 11 and 12: Boktips Medlemsmodellen - rekrytera
Page 13 and 14: Utblicken Så här försöker reger
Page 15: Utblicken viktig, menar författarn
Page 19 and 20: Notiser redan under husläkarsystem

Nr 2 2011 - Svenska ÅngestSyndromSällskapet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?