(Grossman 1972a, b) utgör ett viktigt bidrag till den ekonom

Björn Lindgren
6 oktober 2011
Grossman-modellen
Grossman-modellen (Grossman 1972a, b) utgör ett viktigt bidrag till den ekonomiska teorin
i allmänhet och är en helt central teorimodell inom den hälsoekonomiska forskningen. Den
håller sig väl inom den dominerande, neoklassiska, ekonomiska teoritraditionen samtidigt
som den förnyar den mikroekonomiska teorin genom att förena den traditionella
kapitalteorin med (1) humankapitalteorin utvecklad för investeringar i utbildning av Becker,
(2) teorin för individers tidsallokering (Becker) samt (3) utvecklingen inom konsumentteorin
vad gäller individers efterfrågan på varors underliggande attribut eller egenskaper (Lancaster).
I Grossman-modellens ursprungliga version finns två typer av humankapital, hälsa och
utbildning (kunskap). Individens hälsokapital bestämmer bl a den totala mängden frisk tid
individen har till sitt förfogande, medan individens utbildningskapital bestämmer individens
produktivitet i tidsanvändningen. Varje individ har vid ett visst tillfälle, exempelvis vid
födseln, en given mängd hälsokapital. Denna deprecieras med stigande ålder och på grund av
exogena faktorer, såsom miljö, olyckor och sjukdomar, samt endogena faktorer såsom
individens egen livsstil. Individen har emellertid möjlighet att investera i sin hälsa (producera
hälsa) genom att kombinera egen tid och ”marknadsvaror” (dvs varor och tjänster som inte
producerats av individen själv eller i det egna hushållet), där ”marknadsvarorna” kan utgöra
inte bara av hälso- och sjukvårdstjänster (oavsett om de tillhandahålles i privat eller offentlig
regi) utan också av äpplen, motionsskor, tennisrackets etc. Utbildningskapitalet bestämmer
därvid hur effektiv individen är i sin produktion av hälsa.
I modellen efterfrågas god hälsa av två skäl, dels för sin egen skull (hälsans
konsumtionsaspekt), dels för att den gör det möjligt för individen att delta i aktiviteter som
individen värdesätter – såväl på arbetsmarknaden som på fritiden (hälsans
investeringsaspekt). Individen har emellertid en begränsad mängd tid (ett dygn har inte mer
än 24 timmar) och pengar till sitt förfogande. De hälsoförbättrande åtgärderna konkurrerar
om denna tid och dessa pengar med andra aktiviteter som individen också skulle vilja ägna
sig åt. Så kan t ex individen kombinera restid med köp av flygbiljett för att producera en
semesterresa eller tid vid spisen och matbordet med olika råvaror för att producera en
måltid. Avvägningen mellan individens olika önskemål (individens ”preferenser”) avgör
individens efterfrågan på hälsa (liksom efterfrågan på helt andra ting), från vilken individens
efterfrågan på hälsoinvesteringar kan härledas.
I avvägningen mellan de olika önskemålen antas individen fatta de beslut som hon eller han
vara bäst för sig själv (vilket inte hindrar att man kan bry sig om andra). Besluten påverkas
också av hur mycket tid, pengar och information individen har, av priserna på olika varor
och tjänster, av den tillgängliga teknologin, av lagar och sociala normer etc. Allt detta innebär
att individen inte kan välja hur som helst. I modellen uttrycks detta som att individen antas
maximera en intertemporal ”nyttofunktion” under givna restriktioner. I Grossman-modellen
tillämpas ett dynamiskt livscykelperspektiv. Optimeringen görs för återstoden av livet och
kan sägas medföra en plan för hur individen räknar med att delta i olika aktiviteter, att
konsumera varor och tjänster, att spara och låna etc under olika perioder av livet. I planen

finns också ett optimalt livsförlopp för individens hälsa. Grossmans egen ursprungliga
modell är deterministiskt formulerad, vilket innebär att individen i modellen själv väljer och
är medveten om vid vilken tidpunkt han eller hon kommer att dö. För att kunna generera
entydiga prediktioner som kan prövas gentemot observerat individuellt beteende gör
Grossman ytterligare ett antal antaganden, ”all of which should be relaxed in future work”
(Grossman, 1972a, p 247).
Innehållet i vår workshop den 23 november
Under vår workshop kommer vi att redogöra för grunderna i Grossman-modellen och vilka
prediktioner den ger. Dessutom kommer vi att översiktligt presentera vissa av de
utvidgningar av modellen, som Grossman efterlyser ovan och som vi arbetat med i vår
forskargrupp i Lund, och kortfattat redovisa resultat från våra egna empiriska studier;
förutom Grossmans pionjärarbeten omfattar referenslistan de bidrag som publicerats från
vår grupp. En enkel introduktion till området är Lindgren (2003).
Presentatörer
Kristian Bolin är professor i nationalekonomi vid Lunds universitet. Björn Lindgren är
professor emeritus i hälsoekonomi vid Lunds universitet, gästlärare i nationalekonomi vid
Göteborgs universitet samt research associate vid National Bureau of Economic Research
(NBER), USA.
Referenser
1. Bolin K, Jacobson L, Lindgren B. The family as the health producer - when spouses
are Nash-bargainers. Journal of Health Economics 2001;20:349-362.
2. Bolin K, Jacobson L, Lindgren B. Employer investments in employee health.
Implications for the family as health producer. Journal of Health Economics,
2002;21:563-583.
3. Bolin K, Jacobson L, Lindgren B. The demand for health and health investments in
Sweden 1980/81, 1990/91 and 1996/97. In: Lindgren, B. (Ed.) Individual Decisions
for Health. Routledge, London, 2002:93-112.
4. Bolin K, Jacobson L, Lindgren B. The family as the health producer – When spouses
act strategically. Journal of Health Economics 2002;21:475-495.
5. Bolin K, Lindgren B. Asthma and allergy - The significance of chronic conditions for
individual health behaviour. Allergy 2002;57:115-122.
6. Bolin K, Lindgren B, Lindström M, Nystedt P. Investments in social capital -
Implications of social interaction for the production of health. Social Science and
Medicine 2003;56:2379-2390.
7. Bolin K, Lindgren B, Rössner S. The significance of overweight and obesity for
individual health behaviour - an economic analysis based on the Swedish surveys of
living conditions 1980/81, 1988/89, and 1996/97. Scandinavian Journal of Public
Health 2006;34:422-431.
8. Bolin K, Eklöf M, Hallberg D, Höjgård S, Lindgren B. Early retirement. Chapter 6 in
Klevmarken A, Lindgren B (eds). of Simulating An Ageing Population. A

Microsimulation Approach Applied to Sweden. Contributions to Economic Analysis
285. Bingley, UK: Emerald Publishing Group 2008:201-250.
9. Bolin K, Eklöf M, Höjgård S, Lindgren B. Changes in the health status of the
population. Chapter 4 in Klevmarken A, Lindgren B (eds). Simulating An Ageing
Population. A Microsimulation Approach Applied to Sweden. Contributions to
Economic Analysis 285. Bingley, UK: Emerald Publishing Group 2008:85-142.
10. Bolin K, Höjgård S, Lindgren B. Sickness absence from work. Chapter 5 in
Klevmarken A, Lindgren B (eds). Simulating An Ageing Population. A
Microsimulation Approach Applied to Sweden. Contributions to Economic Analysis
285. Bingley, UK: Emerald Publishing Group 2008:143-200.
11. Bolin K, Höjgård S, Lindgren B. Utilisation of inpatient care. Chapter 10 in
Klevmarken A, Lindgren B (eds). of Simulating An Ageing Population. A
Microsimulation Approach Applied to Sweden. Contributions to Economic Analysis
285. Bingley, UK: Emerald Publishing Group 2008:325-342.
12. Grossman M. On the concept of health capital and the demand for health. Journal of
Political Economy 1972;80:223-255. (a)
13. Grossman M. The demand for Health: A Theoretical and Empirical Investigation.
New York: National Bureau of Economic Research (NBER), Occasional Paper 119,
1972 (b).
14. Jacobson L. The family as producer of health – an extended Grossman model. Journal
of Health Economics 2000;19:611-637.
15. Jacobson L, Steen Carlsson K. Kommentar till Gun Sundberg. Ekonomisk Debatt
1997;25:299-305.
16. Liljas B. The demand for health with uncertainty and insurance. Journal of Health
Economics 1998;17:153-170.
17. Liljas B. Insurance and imperfect financial markets in Grossmans’ demand-for-health
model – a reply to Tabata and Ohkusa. Journal of Health Economics 2000;19:821-
827.
18. Liljas B. An exploratory study on the demand for health, lifetime income, and
imperfect financial markets. In Lindgren B (ed) Individual Decisions for Health.
London: Routledge, 2002:29-40.
19. Lindgren B. Individ, samhälle och folkhälsa – en utmaning för folkhälsopolitiken och
en angelägen forskningsuppgift för hälsoekonomin. I Statens folkhälsoinstitut (ed)
Hälsoekonomi för folkhälsoarbete – introduktion och debatt. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut, 2003:142-158.
20. Wennick A, Hallström I, Lindgren B, Bolin K. Attained education and self-assessed
health later in life when diagnosed with diabetes in childhood: a population-based
study. Pediatric Diabetes 2011. Early view published online. DOI: 10.1111/j. 1399-
5448.2011.00757.x.