Från isvak till robofold - LOs webshop

kunde sitta på och mamma tog upp sina mattor ur brudkistan.
Hon bredde ut dem på golvet och där sov vi sedan.
Nästa morgon var Marias och barnens armar fulla av röda
prickar.
– Först trodde vi att vi hade blivit smittade av någon sjukdom,
men sedan förstod vi att det var insektsbett för det kliade för-
färligt.
Algot skämdes i skolan och försökte
dölja sin rödprickiga kropp. Särskilt
besvärligt var det på gymnastiken då
betten lyste som stoppsignaler på hans
nakna armar och ben.
Maria gjorde allt för att rummet
skulle bli av med vägglössen. Det var
nästan omöjligt, de levde och förökade
sig bakom de trasiga tapeterna.
Inte heller i Estland hade familjen
Slät haft vatten och avlopp inomhus,
men de hade haft sin egen bastu, brunn
med friskt vatten och eget välskött dass.
Här på Kumla Gård var både huvudbyggnaden
och uthusen förfallna och
familjen delade detta förfall med minst
tjugo andra estlandssvenskar. Här var
trångt och lyhört, i trappan stod illaluktande
slaskhinkar.
Algot minns med en rysning hur det
var att gå ut med slasken.
– Det fanns en stor slaskgrop utomhus.
När man slängde i sitt avfall fullkomligt
vällde råttorna upp. Jag har
varken förr eller senare sett så många
och så feta råttor.
Hjalmar Slät
Algot Slät
Maria i vindsrummet på Kumla Gård, 1948.
I vindsrummet, Elfrida med Karl-Gunnar i
sitt knä, Maria och Algot.
Maria kom som båtfl ykting | 25