Från isvak till robofold - LOs webshop

98 | Från isvak till robofold
– Det blev farligt att vistas utomhus. Inte ens inomhus kände man
sig trygg. Min familj satt i köket med neddragna rullgardiner på
kvällarna och vi barn fi ck bara viska till varandra. Värst av allt var
rädslan för att det skulle komma soldater och ta pappa ifrån oss.
Shqipe berättar om hur obegripligt kriget var för barnen. De
hörde de vuxnas upprörda diskussioner och märkte deras oro, men
de lämnades ofta utanför med sina frågor.
– Barnen är krigets oskyldiga off er, säger hon. Föräldrarna vill
skydda dem, men tyvärr går det inte att hålla barnen utanför krigets
ondska. Ibland händer det också att de vuxna har så stor egen sorg
och oro att de varken kan eller orkar hjälpa barnen.
Tillsammans med lillasyster i mammans hemstickade
klänningar. Unnaryd 1993.
Shqipe Haxhius privata fotoalbum
Ett hem i Hyltebruk
Sensommaren 1992 lämnade
Shqipes familj Kosovo. Shqipe
fi ck inte ta med sig någonting
personligt.
– Det var mamma som pack-
ade, och hon kunde bara ta med
det allra nödvändigaste.
Värst var ändå att skiljas från
farmor.
Shqipe har svårt att minnas
resan till Sverige.
– Jag sov nog mest. Kanske var
det för att slippa oron.
Den första tiden i Sverige
präglades också av rädsla och
maktlöshet.
– Vi hade ju lämnat allt bakom
oss och vi visste ingenting om
morgondagen. Våra liv låg i
andras händer.