Tidning 9405 - Atalante

tidningen pris 20:- årgång 6 nr 3 juni1994 

UNGA ATALANTE

PRENUMERERA 

och få tidningen hem i brevlådan. 

Betala 120 kr, så får du tidningen 

hemsänd ett helt år. Betalar du 

175 kr blir du stödprenumerant. Inbetalningar 

görs till »Dansgruppen 

Rubicon, Unga Atalante«, Postgironummer 

439 10 47-0. Skriv »Prenumeration« 

på inbetalningskortet. Glöm 

inte namn och adress. »UNGA ATA- 

LANTE» är Unga Atalantes tidning. 

Den kommer ut med sex nummer 

per år. 

Syftet är 

att sprida 

information om 

ny dans, musik och annan 

scenkonst i Göteborg. Tidningen vill 

också vara ett forum för diskussion 

om den moderna scenkonstens 

villkor och utveckling, och då i synnerhet 

vad gäller dans. ANSVARIG 

UTGIVARE Niklas Rydén REDAKTION 

Niklas Rydén, Magnus Telander TEXTER 

N Rydén, Gunilla Witt, Zac O’Yeah, Eva Ingemarsson, 

Tomas Forser, Lars Wassrin, 

Staffan Mossenmark, M Telander OMSLAGS- 

BILD Gert Weigelt GRAFISK DESIGN 

Marcus.A. & M. Telander RIP & TRYCK StruvesVikings. 

För insänt material ansvaras. 

Eftertryck medgives utan reservation. Göteborg 

i juni 1994. UNGA ATALANTE är 

en scen för ny dans, musik, opera, teater 

och varieté. Den drivs sedan sju år av 

dansgruppen Rubicon. Unga Atalante 

har blivit ett begrepp i dans- och 

musiksverige, ett centralt inslag i 

den moderna scenkonsten i Göteborg 

och en spel- och mötesplats för mängder 

av artister från hela landet. DANS- 

GRUPPEN RUBICON är en fri 

grupp som bildades 1978. Rubicon 

fungerar idag som ett produktionskollektiv 

som arbetar med nutida 

dans. Gruppen spelar också barnföreställningar. 

Rubicon består av koreograferna 

Eva Ingemarsson, Gun Lund och 

Gunilla Witt. PRESSTOPP för 

nästa nummer är 15 Augusti. Adress: 

Övre Husargatan 1, 411 22 Göteborg. 

Tel: 031-11 82 00. Fax: 031-13 63 17. Pg. 439 

10 47-0 

indialand 3 

nu kommer den tredje och sista delen av 

zac o’yeahs indienrapport. här rör vi oss 

bland bluffmakande 

gurus och 

hemliga tem- 14-18 

pel. yoga, pizza 

och instant kharma. 

tidningen 

UNGA ATALANTE 

kulturhearing 

den 25 april fick göteborgs kulturmaffia 

säga sitt. alla fick fem minuter var att 

tycka till. bland 

sedvanlig 

10 

retorik och 

gäspighet har vi 

valt det bästa. 

tomas forsers anförande publiceras här i 

sin helhet. 

eva ingemarsson 

rubicons ena stjärnkoreograf har en fullspäckad 

höst. dans & teaterfestivalen 

samt en ny 11 + 19 

helaftonsföreställning. 

gbg kulturnämnd 

göteborg har äntligen fått en kulturnämnd 

med översikt. hur fungerar den och vilka 

arbetar där. vad har de för visioner och 

vart tar egentligen pengarna 

vägen. 

4-6 

dans & 

göteborg beg 

nell festival 

göteborgskal 

8-9 

vadstena-a 

varje sommar inta 

operafantaster. ak 

och en ny gardell-opera 

sätts upp. 

lars wassrin 

och staffan mosse 

arbetet 

den installerad 

gunilla witt har gjort succé m 

uppsättni 

vallgata 

20-21 

notiser 

senaste skvallret om konstpyramiden, somm 

valer och 

glömda u 

22-23

teaterfestival 

åvas i augusti med en internatiosom 

skiljer sig från kommersiella 

as och avenykarnevaler. gäster 

från hela världen kommer. 

vi har tittat på programmet. 

kademien 

s staden vadstena av 

ademien firar trettio år 

2-13 

nmark får säga sitt om 

e kvinnan 

ed sin senaste 

ng. vi visar minnen från 

n 23. 

arfestibortgglor. 

ledare 

Då och då händer det att man tycker något är så fullständigt självklart rätt och viktigt att när man upptäcker 

att andra kan ha ett helt annat sätt att se på saken blir man närmast chockad. Arbetet med smal kultur bjuder 

förstås på många sådana tillfällen. 

Göteborg har begåvats med en Dans & Teaterfestival av ett slag vi aldrig vågat drömma om. Visst har 

det funnits spännande gästspel på teatrarna då och då. Visst har Frölunda Kulturhus tagit ett enastående 

ansvar. Vi har sett en del elektronmusikfestivaler, poesifestivaler och mindre dansfestivaler på 

Unga Atalante. 

Men så fort något varit mer centralt subventionerat har det oftast handlat om jippon på Götaplatsen, 

Scandinavium eller Liseberg. När staden så bestämmer sig för årlig teaterfestival kunde 

man därför befara en ensidig övervikt av musikaler och galenskapare kryddat med några glassiga 

gästspel typ Pekingoperan. Men icke så. Istället får vi en festival med en tydlig inriktning 

på experimentell scenkonst. Dans och performance får en lika framträdande plats som teatern 

och programmet ser minst sagt spännande ut. 

I den göteborgska teatervärlden skall dessutom nästan alla spela på sina scener eller på gator 

och torg. Därför pratar alla inom den fria kulturvärlden om detta just nu. Det är stort. 

Döm då om den häpnad som drabbar när man läser iDAG härom dagen. Helsida med H. 

Treutiger och andra TV-stjärnor. Halvsida med bild och artikel om ölfestival med stort 

öltält på Heden i oktober. Därunder en notisliknande sak jag höll på att hoppa över: »Åtta 

dagar för kulturen« lyder rubriken och i ingressen står det att där »…samlas dansare, skådespelare 

och gycklare på stans gator och institutioner för att agera och vara med på 

seminarier.« 

Det var först när jag läste vidare jag förstod att den största dans och teaterfestival som 

någonsin ordnats i Göteborg hade haft presskonferens och att det inte handlade om en 

clownförening som ordnade gatuteater. 

Nåväl… Även iDAG kommer troligen förstå att detta kanske ändå har ett visst 

nyhetsvärde. (GP:s nöjessida hade förresten också en oansenlig spalt utan bild…) 

Lika förvånad som vi när vi läste iDAG förstod vi att Margita Björklund, stadens kulturansvarige 

kommunalråd, blev för en månad sedan. Hon stod just i begrepp att tillsammans 

med Malmö och Umeå inleda en liten offensiv mot den statliga kulturpolitik som 

lägger så oerhört mycket mer pengar i Stockholm än i andra regioner. Då nås hon av 

beskedet att kulturrådet dragit ner anslagen till göteborgska fria teatergrupper med flera 

hundratusen kr. Värst drabbas Atelierteatern. Mer pengar till stockholmsgrupper? Förmodligen. 

Glad blev i alla fall inte Margita Björklund… 

Vi blev förresten själva lite förvånade när vi mötte statliga kulturrådets referensgrupp 

häromsistens. Dansgruppen Rubicon har sedan de startade scenen Unga Atalante arbetat 

hårt med att bygga en slags infrastruktur för fri dans i Göteborg och Västsverige. En sida 

av detta har varit arbetet med att skapa ett fritt dansliv, daglig träning, fler dansare som 

inte flyttar till Stockholm, regionala intresseorganisationer och det senaste året har också 

flera nya dansgrupper sett dagens ljus. Parallellt har de arbetat med att bygga upp en 

danspublik och en scen för modern dans i staden, Unga Atalante. I en tid när mycket av 

det bästa som görs är formexperiment som resulterar i samarbeten mellan dans-text, dansny 

musik, koreografer-skådespelare etc, har det varit fullständigt självklart att på Unga 

Atalante förutom dans även visa ny musik, konst, performance och teater. Detta hade vi 

också för några år sedan ett uttalat stöd för från kulturrådet. 

När vi nu träffade dansreferensgruppen så var det många nya ansikten och vi märkte en klar 

tveksamhet till vårt mångsysslande. Inte så att de inte förstod värdet i detta. Men de ansvarar 

för några ynkliga miljoner och trycket från koreografer och dansare (i Stockholm) är 

enormt. Är det inte så att en del av de pengar Rubicon får från staten i själva verket stödjer 

musik, regionalt danspolitiskt arbete eller andra perifera områden som t.ex. utgivandet av 

denna tidning? Och är det inte så att kärnverksamheten, dvs. produktion och spelande av dansföreställningar, 

därför blir lidande? Frågade sig kulturrådet. 

Vi blev förvånade. Kulturrådet satsar ju själva pengar på musik, tidningsutgivning — bl.a. denna 

— och på regionalt danspolitiskt arbete. Men de pengarna kommer förstås från andra avdelningar… 

Vi förstår. Det är bara det att när man faktiskt lyckats över all förväntan att skapa ett regionalt 

centrum som sträcker sig över flera områden och som faktiskt fungerar med dansen i centrum och 

detta utan speciella extrapengar blir man lite förvånad. Speciellt som ett fridansprojekt i vår landsända 

för bara åtta år sedan tedde sig ganska meningslöst: Inga dansare, ingen träning, ingen scen och ingen 

publik. 

Men vi förstår, tar intryck och funderar… 

3

Göteborg har aldrig haft en 

samlad kulturnämnd. Istället 

har ansvaret för kulturen alltid 

varit spritt på olika enheter och 

samlade grepp därför sällsynta. 

1 mars 1993 fick vi till sist en kulturnämnd 

och frågan är om vi inte kan 

se fram mot en lite mer offensiv kulturpolitik 

i framtiden. Där kaniner 

och evenemangsstråk får konkurrens 

även i maktens korridorer. 

Unga Atalante börjar i detta nummer 

granska kommunens kulturpolitik. 

Det första reportaget är en 

ren beskrivning i ord och siffror. Vi 

har träffat de två kvinnor som leder 

kulturnämndens arbete och tittat 

lite på budgeten. Till hösten kommer 

vi att presentera den nya kulturutredningen 

och komma med 

kommentarer till den. 

Vad vi inte har med är de satsningar 

som görs på kultur i Stadsdelsnämnder. 

Därför syftar alla 

siffror endast på centrala 

kulturanslag. 

NEJ. Det är 

inte så att vi 

fått någon ny 

kulturpolitik 

eller sett pengar 

flyttas över till 

kulturen. Men 

ändå visar några 

debatter i massmedia, 

vissa evenemang med 

fria kulturinslag, sommarens 

kommande teaterfestival och den 

nya Pusterviksteatern, gästspelsscenen på 

något: Ser vi inte här tendenser till kommunala 

initiativ till sådant som tidigare alltid 

vilat på enskilda och idéella krafter? 

Den fria kulturen, kulturen utanför de stora 

institutionerna, har i alla fall blivit samlad 

under ett tak, kulturnämnden, och den har 

fått ett ansikte genom två kvinnor som 

Unga Atalante träffat. 

den rådande 

MARGITA BJÖRKLUND är en energisk 

och självständig folkpartist som är kulturkommunalråd 

i Göteborg sedan förra valet. 

Det betyder att hon sitter i Göteborgs regering 

med övergripande ansvar för kulturfrågor. 

Med hjälp av sin sekreterare leder hon kulturnämndens 

arbete, driver kulturfrågor i fullmäktige, 

inviger, föreläser, och försöker 

genom olika slags personliga kontakter, debattinlägg 

och påtryckningar verka för bättre villkor 

för den göteborgska kulturen. 

4 

Margita Björklund har ett förflutet som politiker 

inom social- och sjukvård. Omställningen 

till kultur var dock inte svår eftersom kultur 

alltid varit hennes stora intresse. Däremot 

tycker hon det är tacksammare och mer positivt 

att arbeta med kultur. Inom socialvård 

arbetar man med tunga problem, t.ex. rehabilitering 

av missbrukare. Kostnaderna är ofta 

stora och ändå misslyckas man ibland. 

Även om kulturen har lite pengar 

finns här en entusiastisk och idealistisk 

anda som gör det 

möjligt att göra så mycket 

ändå. 

kunskap som faktiskt finns i Göteborg lyftas 

fram mer i försöken att sälja staden? Frågade 

sig Margita och det blev ett helsikes liv bland 

kaninernas försvarare… 

Sedan en månad är hon på gång igen. Nu 

vänder hon sig tillsammans med politiker från 

Malmö och Umeå mot den totala Stockholmsdominansen 

i fördelningen av statliga 

kulturpengar. Med stridsrop om att Stockholmarna 

får fem gånger mer statliga pengar per 

invånare än Göteborg och att Stockholms 

kommun därför lägger bara hälften så mycket 

kommunala pengar per invånare som Göteborg 

kräver hon nu en större del av kakan och 

slåss t.ex. för att få Röhsska till nationalmuseum 

för design och konsthantverk. 

DE TRE ÅREN som kulturansvarig har vid 

sidan av operabygget resulterat i flera viktiga 

framsteg som rör den fria kulturen, något 

Margita Björklund givetvis är glad över. 

Inrättandet av en ny kulturnämnd som samlar 

tidigare spridda funktioner ger nya 

och kraftfullare möjligheter 

att både kortsiktigt 

och långsiktigt 

påverka kulturensförutsättningar. 

För tjugofem 

år 

sedan 

gjordes 

en utredning 

om 

vilka målsättningar 

och ambi- 

KULTUR 

ARBETARE 

MED BRA LÖNtioner 

kulturpoliti- 

MARGITA BJÖRKLUND 

ken i Göteborg skulle ha. 

Under det sista året 

har arbetet med en 

ny kulturpolitisk 

är nöjd med att man lyck- 

utredning som 

ats behålla kulturanslagen 

drar upp rikt- 

på oförändrad nivå i tider 

linjer för 

när kommunen genomfört kommande 

de tuffaste sparbetingen på decennier pågått 

länge. Ändå förstår man att och denna läggs fram under sommaren. 

hon är lite trött på att I augusti hålls den största dans och teaterfesti- 

verka i en politisk period valen någonsin i Göteborg. Festivalen är ett 

där satsningar som kostar allvarligt menat försök att placera Göteborg på 

pengar inte bara är ekono- kartan med en helt annan kultur än fotboll 

miskt omöjliga, utan i 

och kaniner. 

självfinansieringens och privatiseringens 

tidevarv dessutom ideologiskt 

icke önskvärda. 

MARGITA BJÖRKLUND är en tuffing. $ 

MARGITA BJÖRKLUNDS 

visioner om framtiden låter 

som en klyscha. Göteborg 

skall bli ett nordiskt centrum 

Hon utmanade för ett år sedan göteborgsan- 

för kultur och kunskap. Hon 

dans själva kulturella identitet. Hon ifrågasatte 

menar dock något allvarligt med 

om det verkligen är bra för regionen att bara detta. Om vi bara kan ändra stadens anseende 

förknippas med kaniner, fotboll och evene- och rykte och lyfta de konstnärliga ambitiomangsstråk. 

Borde inte annan livlig kultur och nerna lite till, finns förutsättningar både vad

gäller kvalitet och lokaler som borde kunna 

locka artister och konstnärer från hela Norden 

och Göteborg skulle då dra nytta av sitt centrala 

läge. Detsamma menar Margita gäller 

kunskap, d.v.s. Göteborg som universitetsoch 

lärostad. 

MARGITA BJÖRKLUND löper stor risk att 

förlora valet i höst till socialdemokraterna. Det 

är med uppriktig sorg i ögonen hon berättar 

om sina känslor för denna krassa politiska 

verklighet. 

— Jag har fått arbeta med kulturen i tre år och 

skulle inget hellre vilja än att fortsätta. Precis 

som ni arbetar jag 16 timmar per dygn, nästan 

alla dagar i veckan med det som också är mitt 

stora fritidsintresse. Och i motsats till er har 

jag dessutom bra betalt! Det är klart jag skulle 

vilja fortsätta… 

Säger Margita Björklund 

och rusar iväg till 

något slags valupptaktmöte 

med folkpartiet. 

den dådande 

En annan kvinna som är med och 

danar framtiden för Göteborgs kulturliv 

är Christina Hjort som är chef för kulturnämndens 

kansli. Hon är sålunda tjänsteman 

och inte politiker. 

Christina Hjort har ett förflutet som 

informationschef på Stadsbiblioteket 

men har också arbetat bl.a. med teater. 

Nu är hon alltså ansvarig för en 

rad olika verksamhetsområden som 

alla brottas med minimal budget 

och har ekonomiska behov som 

vida överskrider vad som finns. 

En tuff uppgift med ständiga 

prioriteringar. Förutom att 

under året bygga upp denna 

verksamhet har Christina 

Hjort tillsammans med tilltänkte 

opera-VD:n Dag Hallberg 

hållit i arbetet med att skriva ett nytt kulturpolitiskt 

handlingsprogram som kommer 

att styra prioriteringarna de närmaste 20 åren. 

Dessutom har hon varit med om att realisera 

dans och teaterfestivalen i sommar, och blivit 

teaterdirektör för Pusterviksteatern. 

NÄR VI TRÄFFAR Christina Hjort förstärks 

bilden av ett nytt göteborgskt kulturellt maktcentrum 

som vill tona ner evenemangsstråk 

och Götaplatsjippon och istället poängtera 

rikedomen och kvaliten i Göteborgs kulturliv, 

inte minst vad gäller fri kultur. Sålunda är hon 

inte alltför förtjust i Göteborgskalaset, Göteborgs 

svar på Vattenfestivalen, medan hon 

sprudlar av entusiasm när vi talar om den stora 

dans och teaterfestivalen i augusti. En festival 

som följdriktigt fått en inriktning på experi- 

mentell och fri dans och teater av hög kvalitet. 

CHRISTINA HJORT kan inte gå in på 

innehållet i kulturutredningen innan den är 

offentlig, men vi får ändå några vinkar. 

Hon ser en enorm potential i den ickeinsitutionella, 

fria kulturen och skulle vilja se ett 

mer dynamiskt utbyte, samarbete mellan institutionerna 

och de fria kulturarbetarna. Å 

andra sidan skulle hon vilja hitta mer dynamiska 

lösningar för bidrag till fria 

grupper. Det är något fel när de 

grupper som hållit på längst 

och ofta har dyra lokaler, 

år efter år får alla 

pengar, medan 

inga pengar 

finns till nya 

grupper 

eller 

projekt. 

Hur en 

sådan 

modell 

skulle 

kunna 

se ut får vi 

inte reda på. 

Men kan man förbättra en rad 

sådana strukturella brister i Göteborgs 

kulturliv finns här en vitalitet som kommer 

att bära långt. 

VAD GÄLLER det regelbundna samarbetet 

med kulturnämnden berättar Christina Hjort 

att det varit mycket mer positivt än man 

kunde vänta. Det är förvånansvärt lite partipolitiskt 

bråk och istället är alla nyfikna och 

intresserade av kultur i vid mening och mötena 

präglas av roliga, livliga diskussioner. 

FÖRUTOM VISIONER kring ovan skissade 

områden tycker Christina Hjort att vi borde 

lära av Danmark. Där har man sedan länge 

vant sig vid hög arbetslöshet och god tillgång 

på AMS-pengar. Och istället för att se arbetslöshets-stöd 

som en negativ och skamlig lösning 

har man skapat en filosofi som går ut på 

att ta chansen: 

Här har man lön (A-kassa), projektpengar 

(AMS), och kan anställa personal (AMS). Vad 

bra! Då gör vi något. Då arbetar vi med kultur! 

Se arbetslösheten som en möjlighet istället 

för ett problem. Sätt utnyttjandet i system. På 

det sättet skulle mängder av kulturprojekt som 

annars vore omöjliga kunna realiseras. 

Detta resonemang är egentligen motsatsen till 

det vanliga. Normalt anser vi ju det sjukt att så 

mycket kultur bärs upp av A-kassa och AMSprojekt. 

Eftersom pengarna ändå kommer från 

staten vore det väl bättre om de gick direkt till 

kulturen… 

kontenta 

Sammanfattningsvis. Vi har mött två ledande 

kvinnor i Göteborgs kulturliv. Båda överraskar 

genom preferenser och en kultursyn som 

ligger förvånansvärt nära vår egen. Men vi har 

inte sett deras kulturutredning och hoppas inte 

vår positiva bild helt faller då. 

Därför återkommer vi i höst med en presentation 

av utredningen och diskussion om vår 

stads kulturs framtida inriktning. Och där 

räcker inte vackra ord. Där krävs mod, riktiga 

prioriteringar och, givetvis, massor av pengar. 

Niklas Rydén 

5

Ekonomifakta 

(Alla budgetsiffror i tusentals kronor tkr.) 

Antal invånare i Göteborg: 437.000 personer 

Kommunens samlade bidrag till alla nämnder 

13.750.000 tkr 

Därav Central Kultur (ej SDN) 373.295 tkr 

Satsade centrala kulturpengar per invånare 

854 kr 

Kulturens del av hela budgeten: 2,7 % 

Kulturbudgeten 1994 uppgår till 373.295 tkr 

Kulturnämndens detaljbudget 

Kulturstipendier 850 tkr 

Utställningsbidrag 300 tkr 

Fria teater o dansgrupper 3.475 tkr 

Regionala organ 1.800 tkr 

Bildkonst-Konsthantverk 1.625 tkr 

Amatörteater 422 tkr 

Musikorganisationer 4.038 tkr 

Körer-Körförbund 426 tkr 

Författarorganisationer mm 76 tkr 

Foto-Film 1.025 tkr 

Ateljéstöd 1.700 tkr 

Kulturnatta 225 tkr 

Diverse 650 tkr 

Kansli (inkl div. hyra) 4.900 tkr 

Pusterviksteatern 2.500 tkr 

Dans och Teater Festival 3.000 tkr 

Övriga projekt, 

skolteater, speldags, 

sommarunderhållning m.m. 5.678 tkr 

0 

Dans 

0 

FIG. VERKSAMHETSBIDRAG Teater 

FIG. PROJEKTBIDRAG 

6 

Summa 32.690 tkr 

i tkr 

6000 

5000 

4000 

3000 

2000 

1000 

Övrigt 

Stipendier 

Litteratur 

Foto/Film 

Musik 

Konst 

i tkr 

100000 

80000 

60000 

40000 

20000 

0 

Kulturnämden 32.690 tkr 

Stadsbiblioteket 66.089 tkr 

Operan 85.942 tkr 

Konserthuset 37.115 tkr 

Stadsteatern 59.847 tkr 

Folkteatern 16.126 tkr 

Muséerna 74.636 tkr 

Sammanfattning 

Stipendier och 

utställningsbidrag 1.325 tkr 

Fria teatergrupper 3.475 tkr 

Andra fria kulturorgan 9.987 tkr 

Ateljéstöd 1.700 tkr 

Övriga verksamhetsbidrag 125 tkr 

Kansli 4.900 tkr 

Pusterviksteatern 2.500 tkr 

Dans & Teater Festival 3.000 tkr 

Övriga projekt, 

skolteater, övrigt etc. 5.678 tkr 


FÖRTYDLIGANDEN 

De fria teatergrupperna får som följer. 

Atelierteatern 935 tkr 

Rubicon 600 tkr 

Lilla Teatern 490 tkr 

Teater Uno 550 tkr 

Teaterkompaniet(har upphört)300 tkr 

Larssons teater 400 tkr 

Utomjordiska BarockBolaget 200 tkr 

Bildkonst-Konsthantverk 

Här finns t.ex. Kollektivverkstaden, Konsthantverkshuset, 

Galleri 54, Lerverk, Galleri 

Konstepidemin och Sintra. 

Musikorganisationer 

Här får GöteborgsMusiken, gamla spårvägens 

blåsorkester 3.000 tkr. Jazz i Göteborg 350 tkr 

och 530 tkr går till STIM enligt schablon. 

Foto-Film 

Filmfestivalen 350 tkr, Folkets Bio 365 tkr, 

Filmcentrum Väst 175 tkr m.m. 

Övriga projekt m.m 

Här ingår bl.a. utjämningsbidrag för skolteatern 

om 500-600 tkr. 

Regionala organ äro Maneten och Musik i Väst. 

Fördelningen efter verksamhetsområde 

Verksamhetsbidrag 

Teater 

(inkl hyra Pusterviksteatern) 5.770 tkr 

Dans 600 tkr 

Konst 4.750 tkr 

Musik 5.341 tkr 

Foto-Film 1.025 tkr 

Litteratur 76 tkr 

Stipendier 850 tkr 

Övrigt 475 tkr 


i tkr 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

Litteratur 

Foto/Film 

Musik 

Konst 

Dans 

Teater

EN POLITISK NÄMND med övergripande 

ansvar för kulturen i Göteborg. Margita Björklund, 

(fp) ordförande. Arbetar heltid som 

kulturkommunalråd. Övriga ledamöter har 

andra jobb. Jörgen Linder, (s) vice ordförande. 

I övrigt tre moderater, tre sossar och vardera 

en (fp), (v) och (mp). Sammanlagt 11 ledamöter. 

De möts var tredje vecka och diskuterar 

och beslutar i frågor som är förberedda av 

tjänstemännen på deras kansli. 

Kulturnämnden har ett visst ansvar för fördelningen 

av pengar till de stora institutionerna. 

Annars har följande institutioner egna politiska 

nämnder eller styrelser. (Flera av dem är kommunala 

bolag och alla har egentligen andra 

namn i budgeten.): 

Stadsbiblioteket, Operan, Konserthuset, Stadsteatern, 

Folkteatern och Muséerna. 

Kulturnämnden håller sig dessutom med tre 

»undernämnder« som var och en består av sju 

politiker: Stipendieberedningen. Har hand om 

kommunala stipendier till konstnärer och 

artister. Ordförande Elisabet Rothenberg, (m). 

Konstberedningen. Håller i kommunala konstinköp. 

Ordf. Fleur Palmé, (m). Namnberedningen. 

Sätter namn på våra gator och torg. 

Ordf. Ingemar Håvik, (s). 

Dessa funktioner och många andra var i Göteborg 

spridda på en rad olika ställen men fördes 

förra året samman under Kulturnämnden och 

dess kansli. 

K 

U LTU 

MARGITA BJÖRKLUND CHRISTINA HJORTH 

R SPETT 

kulturnämnden kulturnämndens kansli 

O R 

HANDLÄGGER, VERKSTÄLLER och 

sköter driften i största allmänhet. Nio personer 

har sitt arbete här. De är inte politiskt tillsatta 

utan sitter kvar över valperioder. 

Har sedan förra året egna lokaler på Norra 

Hamngatan 8 i Göteborg. Här arbetar Christina 

Hjorth som kanslichef med övergripande 

ansvar för ordinarie verksamhet, kulturutredningen, 

dans- teaterfestival och Pusterviksteater-projektet. 

Hennes sekreterare är Raili Karlsson. 

Olle Strand sköter verksamhets- och 

projektbidrag till teater, dans, musik och vissa 

organisationer. Cecilia Borgström-Fälth handlägger 

kulturstipendier samt utställningsbidrag 

och ateljéstöd till konstnärer. Kate Thorlid 

ansvarar för KULF, förskolekultur, och skolteater. 

Greta Baum handlägger namnfrågor. Lars 

Buller jobbar med sommarunderhållningen 

och dess sommarprogram i parkerna. Marie- 

Anne Dahlberg jobbar med »speldags«, kulturoch 

underhållning på olika vårdinrättningar 

och Barbro Ahlfort sitter på Konstepidemin 

och handlägger konstinköp och offentlig utsmyckning. 

Det är alltså dessa personer som sköter kulturen 

utanför de stora institutionerna i Göteborg. 

Det är hit man går om man vill ha 

pengar. Men det är i sista hand politikerna i 

nämnden som godkänner besluten. 

7

Äntligen. Vår stad har begåvats 

med en ny riktigt stor och 

spännande festival. Faktiskt 

den största hittills inom scenområdet. 

Det handlar om Göteborgs Dans 

och Teater Festival som går av stapeln 

20-27 augusti. 

Med ett förvånansvärt spännande och 

kvalitetsmedvetet program fylls stadens 

teatrar med internationell dans, 

teater, opera, performance, barnteater 

och gatuteater. Dessutom kommer 

alla stans grupper att själva spela 

på sina scener och ett stort program 

med workshops och seminarier att 

löpa parallellt med alla föreställningar. 

Biljetter och komplett program 

släpps 1 augusti. Här är ett smakprov. 

Arrangör är Göteborgs kommun. 

8 

DANS 

L’Esquisse, Frankrike 

Creation ’94 

Världspremiär för ett av Europas ledande 

danskompaniers nya uppsättning 

Koreografi: Joëlle Bouvier & Regis Obadia 

Stora Teatern 20/8 19.00, 21/8 16.00 

Helsinki City Theatre Dance Company, 

Finland 

Vätska 

Koreografi: Kenneth Kvarnström 

Musik: Thåström, Ministry, A Janson 

Pusterviksteatern 20-21/8 21.00 

Theaterhaus Stuttgart, Tyskland 

Francis Bacon av Ismael Ivo 

En oerhört uppmärksammad dansföreställning 

med mycket kropp och bara män. 

Koreografi: Johann Kresnik, Ismael Ivo, Tero 

Saarinen, Mara Borba 

Musik: Paulo Chagas 


SU-EN Butoh Company, Japan 

Umu 3 

Den första utomjapanen med eget butokompani 

i Japan 

Koreografi: Susanna Åkerlund 

Musikimprovisation: Johannes Bergmark 

Teater Trixter 23-24/8 21.00 

Carlotta Ikeda/Ariadone, Japan/ Frankrike 

Utt 

En av världens främsta butodansare 

Koregrafi: Carlotta Ikeda, Ko Murobushi 

Musik: Goto Osamo 

Stadsteatern Studion 26-27/8 19.00 

TEATER 

Katona Jószef Színhász, Ungern 

Kinesen 

Text och regi: Peter Halász 

Folkteatern 20-21/8 19.00 

Handspring Puppet Company, Sydafrika 

Woyzeck on the Highveld efter Georg Büchner 

Regi: William Kentridge 

Stadsteatern Studion 20-21/8 17.00, 22-23/8 

18.00 

L’ESQUISSE. BILD UR FÖRESTÄLLNINGEN PLEIN SOLEIL 

Panevezio Dramos Teatras, Litauen 

Processen av Franz Kafka 

Regi: Saulius Varnas 

Teater Uno 22-23/8 20.00 

Le Grand Bleu/CIE Joker, Frankrike 

Tréteaux (impromptu) 

Regi: Mario Gonzales 


Paraplyteatret, Danmark 

Min balkonglåda 

Av och med Ray Nusselein 

Folkteatern En trappa ner 24/8 10.00 & 

13.00, 25/8 10.00 

Byteatern, Sverige 

Munväder 

Texter av bl.a. P O Enqvist, S Lagerlöf, G 

Garcia Marquez 

Låg- och mellanstadieskolor 24-25/8 

Byteatern, Sverige 

Oss av Ingegerd Monthan & Eva Ström 

Manus & regi: Leif Sundberg 

Unga Atalante 24-25/8 19.00 

Roma Theater Pralipe, Makedonien/Tyskland 

Blodsbröllop av Lorca 

Regi: Rahim Burhan 

Folkteatern 25-26/8 19.00 

Trestle Theater Company, England 

Running Dogs av TTC 

Regi: Toby Wilsher & Graham Walters 

Atelierteatern 25-26/8 13.00

Västanå Teater, Sverige 

Den blinda drottningen 

Text & regi: Susanne Marko 

& Leif Stinnerbom 

Trädgårdsföreningen 26/8 10.00, 27/8 15.00 

Strandberg-Zell, Sverige 

Ion av Euripides 

Regi: Anita Blom 

Lilla Teatern 26-27/8 18.00 

Strandberg-Zell, Sverige 

Hamlet av Shakespeare 

Regi: Anita Blom 

Lilla Teatern 26/8 22.30 

OPERA 

Hotel Pro Forma, Danmark 

Operation: Orfeo 

Libretto: Ib Michael 

Regi: Kirsten Tomas Dehlholm 

Musik: J Cage, C W Gluck, B Holten 

Stadsteatern 20-21/8 20.00 

Vadstena-Akademien, Sverige 

Fru Björks öden och äventyr efter Jonas Gardell 

Libretto och regi: Lars Wassrin 

Musik: Staffan Mossenmark 

Stora Teatern 26/8 18.00, 27/8 16.00 

PERFORMANCE 

Reich & Szyber, Sverige 

Poseidons Dröm 

Invigningsceremoni som inte bör missas. 

Koreografi: Carina Reich & Bogdan Szyber 

Götaplatsen 20/8 23.00 

Psece Cruedo, Frankrike 

Svarta Lådan 

Utomhus 20-22/8 

Orkater, Holland 

Någon i trappan? 

Musik och idé: Thijs van der Poll & Peter 

Zegweld 

Teater Trixter 26-27/8 21.00 

GATUTEATER 

Natural Theatre Company, England 

Stickleback Plasticus, England 

Frank Baruk, Frankrike 

David Holder, England 

Urubaru, Danmark 

ABSURD OPERA MED HOTEL PRO FORMA. 

UR OPERATION ORFEO 

Dessutom medverkar följande göteborgsbaserade 

grupper med egna 

arrangemang: 

Atelierteatern 

Lille Lasse och Långe Lars 22/8 10.00 

Den envisa låten 23/8 10.00 

Keep on, Kupong Spårvagn genom stan. 

Avgång Linnéplatsen 

20 & 27/8 12.30 & 14.00 

Buratino Dockteater 

Dansa min docka Kålltorps fritidsgård 20, 21, 

27/8 14.00 

Viktor Varg och Hugo Orm Vallhamra fritidsgård 

26/8 10.00 

Comedia Teater 

Clownspektakel 22, 23, 26/8 10.00 & 12.00 

& 14.00 

Grodan och främlingen 24, 25/8 10.00, 11.00 

& 13.30; 27/8 11.00, 12.00 & 13.30 

Dockteatern Sesam 

Sov gott Bobo 20-21/8 14.00 

En magisk resa till isbergen 22-23/8 10.00 

En fiskares berättelse 23/8 19.00 

Trollpennan 25/8 10.00 

En annan teater 

Annorlunda, en barncabaret 21/8 14.00 

Kommer hem och är snäll 22-23/8 21.00 

Daidalos och Ikaros 25/8 21.00 

Vinden viskar 26/8 10.00 

Folkteatern 

Det blödande pepparkakshjärtat En Trappa 

Ner 20-21/8 13.00 & 15.00 

Kärleksbrev Teatercaféet 20, 21, 27/8 16.00 

Henric Holmberg & Bellkvartetten 

Historien och jag Pusterviksteatern 23-24/8 

22.00 

Larssons Teater 

Blå gudars lek 24/8 21.00, 26/8 24.00 

Lilla Teatern 

Olssons söner framför Svärdet i stenen 

22-24/8 10.00 

Stadsteatern 

Greven av Monte Christo Stora scenen 26- 

27/8 18.30 

Dagens Lunchteater Tältet i Kungsparken 22- 

26/8 12.00 

Teater Jaguar 

Lådan 24-26/8 10.00, 27/8 14.00 

Teater Minimal 

Kitsch Dansteater 24-25/8 19.00 

Teater Trixter 

Bardo 20-21/8 21.00 

Teater Uno 

Straffkolonin 25-26/8 20.00 

Rubicon/Unga Atalante 

Skuggbild & Objudna Gäster 

av Eva Ingemarsson 26-27/8 20.00 

Varieté Vauduvill 

Jubileumsföreställning i Trädgårdsföreningen 

25-26/8 19.00 & 21.00, 27/8 17.00 & 19.00 

Kulturföreningen En Stor Stark på Gillestugan 

Festivalförställningar 20-27/8 21.00 

Teater Thalia 

Nunsense 26-27/8 19.30 

Utomhus längs festivalsstråket under 

veckan 

Teater Embla Vattenpoesi 

Dansgruppen Floke Flokedanser 

Teater Kolibri 

Sommarakademin vid GBG Universitet 

Dans & Teater Festivalen 

Tel 031 – 61 12 74 

Fax 031 – 61 12 84 

Stadsteatern(biljetter) 

Tel 031 - 81 99 00 

BOKA(biljetter) 

Tel 031 – 13 65 00 

9

Den 25 april 

hade bland 

andra Bokmässegeneralen 

Bertil Falk kallat 

till stor Hearing 

på Artisten. Visioner, 

diskussioner och 

en samling inför framtiden. 

Det handlade om Göteborg 

och kultur. 400 åhörare, 

en stor del av kulturmaffian, 

lyssnade till ett 40-tal talare 

som alla hade fem minuter 

var. Talarna var politiker, 

chefer, skribenter och utövare. 

Från Unga Atalante medverkade 

koreografen Gun 

Lund som talade om »den 

hållbara konsten« i ett 

inlägg om dans och 

smal kultur. Tonsättaren 

Niklas Rydén efterlyste 

en diskussion om 

alternativa ekonomiska 

synsätt som gör offentliga 

kostnader till något 

annat än en belastning 

för samhället. 

Tyvärr var många av 

inläggen präglade av sedvanlig 

retorik kring Nordisk 

huvudstad och regional 

kraftsamling och den avslutande 

debatten något gäspig. 

Vissa inlägg väckte dock åhörarna. 

Kanske allra mest litteraturforskaren 

och förre kulturchefen 

Tomas Forsers, som 

vi här publicerar. Det har tidigare 

publicerats i Ord & Bild 

1994:4. 

DET FINNS DOM som försöker inbilla 

oss att kulturpolitik idag handlar om subventionskultur 

eller inte subventionskultur. Så 

är det förstås inte. Utan subventioner skulle 

kulturlivet kalhyggas. Vad det handlar om är 

att man från marknadsliberalt håll vill minska 

subventionerna för den mer glanslösa kulturen 

– frigruppskulturen, bibliotekskulturen, 

förortskulturen, barnkulturen och omfördela 

subventionerna så att den mer glansfulla kulturen 

blir än mer glansfull. Utan subventioner 

tänker sig nämligen ingen politiker driva 

någon institutionskultur. Inte minst högerpolitiker 

som brukar se blått när verksamheterna 

inte är självfinansierade är mycket 

angelägna om statliga subventioner 

när det gäller den mest traditionella 

typen av institutionskultur. Men vad 

10 

TOMAS 

M EN 

Forser 

ve 

m talade de till, dessa 

självutnämnda förståsigpåare? Lurade 

de ens sig själva? Vad representerar de annat 

än främlingskap för konstens villkor. Jag känner 

faktiskt ingen som tog deras utspel på allvar. 

Ingen. I den konstnärliga frågan och 

debatten hade politikens tungviktare naturligtvis 

inget att komma med. Folk ser snabbt 

sådant. 

Svenskt kulturliv har länge burits upp av ett 

mellanskikt för vilket konsten haft ett livsvärde 

snarare än ett socialt symbolvärde. Om inte 

denna stora grupp av människor - bibliotekarierna, 

lärarna, de sjukvårdsanställda, ja, ni vet 

vilka - om inte den gruppen känner förtroende 

för institutionernas arbete och inriktning 

hjälper det inte att subventionera och skattefinansiera 

verksamheterna med aldrig så många 

miljoner. Bara ett kulturliv som har sin återförsäkring 

i bredd och mångfald kan 

vässa sina spetsar. 

KULTUREN HAR INTE för 

låg självfinansieringsgrad. Vi 

subventionerar både exportindustrin 

och bankerna och skall naturligtvis 

subventionera kulturen också. Det 

om något har vi råd med. Beloppet 

är ju bara en bråkdel. 

Om kulturpolitikerna satsar 

skattebetalarnas slantar på 

evenemangskultur och varken 

det uppkäftigt nya eller 

det glanslöst breda ges tillräckligt 

offentligt stöd 

kommer vi mot senare 

delen av 90-talet att få 

en segregerad kultur, där 

konsten på nytt görs till 

en njutning för de priviligierade 

få i tvåtredjedelssamhället. 

Utanför 

denna glanskulturs glasveranda 

kommer slagorden 

på nytt att höras om 

»finkultur«, »överklassopera« 

och »elitkonst«. 

I en sådan konfrontation 

finns det åtminstone en given 

förlorare och hon heter 

Konsten. 

TomasForser 

den här 

offentligfinansierade kulturen skall vara bra för 

och till vilka den skall riktas, därom talas det 

mycket lite i 90-talet 

Men det hjälper inte hur många miljoner som 

tiggs samman eller tas ut skattevägen om inte 

publiken kan definiera och uppfatta det 

konstnärliga tilltalet från den stora institutionen. 

Och gör den inte det, kommer 

den att förbli misstrogen, trolös 

och liten. 

DEBATTEN OM DEN NYA 

göteborgsoperan har inte över 

hövan intresserat vare sig konstnärerna 

eller den nya publik som 

skall vara dess förutsättning de närmaste 

tre decennierna. Den har 

nämligen inte utgått från konstnärliga 

målsättningar utan från 

lokalpolitiska symbolbehov. 

Makthavande dilettanter har 

angett tonen. Med fortsatt etablissemangspolitisk 

slagsida i 

diskussionen kommer det att 

sluta i haveri när väl den 

inledande nyfikenheten hos 

de göteborgare som vill se 

och beses lagt sig. 

Ta den debatt som under 

några vårvintermånader förts 

på GP:s debattsida sedan PG 

Gyllenhammar lämnat över 

till eftervärlden ett manifest 

för en ny radikal, ung och 

nordisk opera. För mig som 

gammal utskälld manifestförfattare 

var det kostligt att se Gyllenhammar 

bruka som lockbete just det ord 

som hans bilkollega Hälleby för drygt 

tio år sedan gick i taket för och som fick 

GP:s dåvarande kulturredaktör - tystnad 

kring hans namn - att se, ja verkligen se 

rött. Men nu var det PG:s manifest det 

gällde och ingen måtta alltså på förtjusningen 

över den chica radikalismen. På 

GP:s debattsida flöt snart in en strid ström 

av floskler om att nu skulle det tas krafttag för 

en ung, radikal opera och alla vurmade plötsligt 

för operakonsten. Proffspolitiker, direktörer 

och andra, alla ville de vara med i gänget. 

Ja t.o.m. Stadsteaterns chef hörde till dem som 

fann det klokt att säga ugh, ugh, den store 

hövdingen har talat efter PG:s kungsord.

»DUETT « 

EVA INGEMARSSON 

REPETERAR INFÖR EN NY 

DANSFÖRESTÄLLNING MED 

ARBETSNAMNET 

»DUETT« 

En man och en kvinna befinner sig på två liggande dörrar. Det ser ut som 

som de vistas på varsin ö och de tycks sväva i ett bottenlöst rum. 

Koreografi Eva Ingemarsson 

Musik Niklas Rydén 

Detta bottenlösa rum har premiär på Unga Atalante den 14 oktober och 

spelas fredagar och lördagar fram till den 26 november. 

11

12 

Varje sommar sedan trettio år 

tillbaka förvandlas slättstaden 

Vadstena under ett par 

månader till ett centrum för operakonsten. 

Mitt bland amerikanska 

glidarbåtar, tyska husbilar och 

inhemska nunnor ekar arior från 

välstämda röstorgan. Det är 

Stiftelsen Internationella Vadstena-Akademien 

som invaderar 

den sömniga borgaridyllen, 

och de anrika miljöerna i 

Vadstena fylls med buffor 

och operasång. 

FÖR TRETTIO ÅR SEDAN 

vandrade musiklärarinnan 

Ingrid Maria Rappe runt i Vadstenas 

medeltida miljöer. Hon 

gläntade på porten till Gamla 

teatern och bedårades av vad 

hon såg. Hon fascinerades av 

slottets salar och drömde om 

att fylla dessa genuint bevarade 

miljöer med sång och 

musik. Ur dessa drömmar 

föddes Stiftelsen InternationellaVadstena-Akademien. 

Vadstena-Akademien 

förvandlar staden varje 

sommar till ett 

centrum för operakonsten. 

Akademien 

anordnar föreställningar, 

bedriver 

kurser och operaarkeologiskt 

arbete 

samt initierar 

nyskrivna operaverk. 

Här utbildas 

den kommandegenerationenoperastjärnor, 

både musiker 

och 

sångare, på 

ett sätt 

som 

dem 

ger 

möjlighet 

att få 

stå på 

scenen 

i en 

professionelluppsättning. 

U NDER 

ÅREN 

har hundratals 

sångare från 

den nuvarande 

absoluta eliten 

deltagit i Akademiens 

arbete. 

Carl-Johan Falkman, 

Ann-Sofie 

von Otter, Hans 

Josefsson, Mikael 

Samuelsson och 

Helena Döse är bara 

en handfull exempel. 

Poängen med Vadstena-Akademien 

är att 

resultatet mynnar ut i 

föreställningar som aldrig 

tidigare spelats i 

modern tid. Det kan vara gamla verk som 

legat gömda under flera sekler men som rotats 

fram av Akademiens forskningsledare Anders 

Wiklund. Men det kan också vara helt 

nyskrivna verk av kompositörer och librettister 

som Akademien på detta sätt blir en viktig 

mecenat för. 

LARS WASSRIN 

KULTURKNUTTAR 

STAFFAN MOSSENMARK 

Det speciella med Vadstena-Akademien är att 

regissörer, tonsättare, musiker, dirigenter och 

sångare träffas utanför institutionerna där de 

vanligtvis arbetar. Här skapas en mötesplats 

för unga operakonstnärer, kontakter knyts 

och det finns möjligheter att experimentera. 

Kreativiteten ska vara inbyggd i själva 

repertoarvalet är det tänkt, för där 

institutionerna gärna spelar de gamla 

klassikerna ska Vadstena spela det nya 

och outforskade. Som sig bör har 

Vadstena-Akademiens rykte spridit sig 

långt utanför Sveriges gränser och 

turisterna som annars brukar komma 

i tusentals till slottet, klostret och 

det närliggande Omberg, har fått 

ytterligare en anledning att vallfärda 

till Vätterns pärla. 

IÅR FIRAR Vadstena-Akademien 

30 år och satsar på en 

nyskriven opera baserad på en 

Jonas Gardell-roman: ”Fru 

Björks Öden Och Äventyr”. 

Staffan Mossenmark skriver 

musiken och Lars Wassrin 

står för librettot och regin. 

Valet ligger helt i linje med 

Akademiens experimentlusta 

och dragning till att 

bryta mot operakonventionerna. 

Premiären går av stapeln 

28 juli på slottet i Vadstena. 

Är du sugen på 

biljetter gör du bäst i 

att ringa snarast på 

nummer 0143-100 

94. Men om du inte 

skulle få chansen i 

bröllopssalen i 

Vadstena kan du 

även se Fru Björk 

på Göteborg 

Dans & Teaterfestival 

i sommar 

där hon 

gästspelar på 

Storan 26 & 

27 augusti. 

Se vidare 

artikeln om 

festivalen. 

M. Telander

Staffan Mossenmark 

kommer från 

Göteborg och är 

en flitigt spelad tonsättare, 

både i Sverige 

och utomlands. 

Hans verk framförs 

ofta på Levande 

Musik-arrangemang, 

härnäst 27 

september på 

Atalante. Staffan 

gjorde 

musiken till 

teaterexperi- 

O PERA 

är en 

onaturlig, förställd 

och klichéartadmultimedialmöjlighet! 

Driften att nå en 

maximal installation, 

där alla konstformer 

som ryms 

inom begreppet opera 

möts, har fått mig att i 

över ett år leva tillsammans 

med Fru Björks 

öden och äventyr. 

Idag förstår jag att opera 

inte är så avlägset ifrån vad 

jag tidigare har arbetat med, 

för genom samarbeten med 

bildkonstnärer, skådespelare och 

dansare i installationer och multimediala 

föreställningar, har jag 

omedvetet närmat mej operaformen. 

Videokonsten i sig har säkert 

också fört mej närmare musikdramatiken. 

Steget mellan en bra video med 

Michael Jackson och en väl genomförd 

iscensättning av en Mozart-opera i regi 

av t.ex. amerikanen Peter Sellars, är för 

mentetPragmatikerna 

som 

gästspelade 

på 

Atalante 

våren 

1993. 

mej inte långt. 

JUST NU är det kanske en tid, när vi 

söker ett uttryck som är som video, fast 

med levande mäniskor på scenen, och då är 

operan den naturliga installationen där man 

kan förmedla en lång text och inte enbart en 

låt. 

Personligen hoppas jag att mitt arbete ska 

kunna resultera i ett intimt möte mellan 

publik och text där operaformens uttryck blir 

okonstlat och kommunikativt. Där publiken 

genom identifikation med människorna på 

scenen kommer att bilda en bro mellan scenen 

och sin publikplats. 

KONSTEN är en lögn som får oss att förstå 

sanningen. Picasso 

Vad är sanningen? Jag vet inte. Kanske att få 

veta något nytt om sig själv eller att upptäcka 

en ny princip i livet. En ny synvinkel. En 

uppenbarelse. Men konsten innersta hemlighet 

låter sig inte beskrivas eller analyseras, så 

när folk frågar mig varför jag arbetar med 

opera brukar jag svara: 

I varje rum finns en människa som utför en 

vardagssyssla. 

När det blir tyst och endast hjärtana slår 

kan de höra en spröd ton och stanna upp i 

sina sysslor och lyssna. 

Sedan fortsätter dom igen med sina vardagssysslor. 

Men några av dem packar sina resväskor. 

När det finns något outsagt mellan raderna vill 

man vet vad det är. Runt denna spänning är 

det intressant att generera en handling. Att få 

sända en ton som rör vid någon annan. Att via 

ett konstnärligt uttryck väcka något till liv i en 

annan människa. 

Att snudda vi det 

outsägbara och göra 

det osynliga synligt. 

PÄR LAGERKVIST 

lär ha sagt om svensk 

teater: ”Det är tassande på 

tysta mattor i fem akter 

under ord, ord, ord”. 

Visst känner man igen sig, 

även om citatet är gammalt. 

Min upplevelse är 

att förutsättningarna för 

teatern sakta ändras och 

att den ensidigt verbala 

eran går mot sitt slut. Vi 

står kanske inför ett scenkonstensparadigmskifte 

där publiken blir 

mer aktiv, mer angelägen 

att vara delaktig och 

medskapande? 

Lars Wassrin är 

regissör, bosatt i 

Linköping. Han 

har arbetat som regiassistent 

till Lars 

Rudolfsson och Åsa 

Melldahl och 

debuterade 1991 

på Östgötatetern 

med Lena och 

Percy Präriehund 

av Jonas 

Gardell. Sedan 

dess frilansar 

han. Lars var 

upphovsman 

och 

regissör till 

O PERA 

öppnar 

vägar till andra 

sidor av vår 

upplevelse. Det 

är det som gör 

operan så attraktiv, 

att den så effektivt 

kan nå hela människan. 

Samtidigt är 

operan en exklusiv och 

krävande älskarinna, 

som begär mycket av 

den som vill ha henne. 

Men i en tid när vi matas 

med flyktiga upplevelser är 

det underbart att det finns en 

konstart vilken kräver något 

av mottagaren. En motpol till 

MTV. Opera kräver en dialog. 

Ett operabesök får aldrig bli som 

en kväll hemma framför TV:n. 

Operabesöket måste vara omtumlande 

och överraskande genom att 

vara fysiskt och sinnligt men med en 

Pragmatikerna. 

kärna av andligt innehåll. 

OPERA handlar om livet, inte om 

opera. Man borde göra opera om 

allt som finns här och nu. Jag har följdaktligen 

försökt skapa ett operaverk som 

utspelar sig i vår egen tid och som handlar 

om dom som sitter i publiken. Jag har arbetat 

i en klassisk tradition som tvingats möta 

vår tids kulturyttringar och fenomen. jag är 

intresserad av att med avstamp i operatraditionen 

kunna behandla vår tids frågeställningar 

och är övertygad om att operakonsten genom 

ämnesval och uppsättandepraxis kan bli den 

scenkonst som med framgång kan uttyda vår 

samtid. 

Opera står för det sant teatrala, vilket öppnar 

möjligheter till att spegla verkligheten. Det är 

den lögn som kan få oss att förstå sanningen. 

13

Att hålla sig med guru är idag en innepryl. 

För ett stort antal av anhängarna 

har gurun ersatt psykoterapeuten och 

bara i extrema fall möter man folk som både 

behöver guru och terapeut. Att man regelbundet 

uppsöker en guru är heller inget att 

sticka under stol med, i alla fall inte i Indien. 

Till skillnad från psykoterapeuten är det rent 

av med stolthet man kan ställa upp sin gurus 

fotoporträtt på spiselkransen. Vissa gurus 

menar att också fotografier av dem har samma 

mirakulösa krafter som de själva… 

En lära vars främsta guru levde 1908-1982, 

accepterade inte den österländska filosofins 

grundsten om att allt bara är en illusion (Mayadoktrinen). 

Enligt Siddha-Yoga är världen en 

aspekt av Gud och därför behöver lärjungarna 

inte förneka sig något gott — om världen inte 

är en illusion och alla ens ägodelar och pengar 

är en aspekt av Gud, varför ska man då lämna 

ifrån sig allt och ge upp sina strävanden efter 

framgång och förmögenhet? Någonting i den 

här stilen frågade sig Swami Muktananda. 

SWAMI MUKTANANDA föddes i 

Syd—Indien, i en strikt andlig familj. 

Enligt sägnen hölls en dag en fest för 

den store gurun Swami Nityananda i by och 

dit kom även den unga Muktananda (som inte 

var Swami på den tiden). Den store gurun 

omfamnade gossen och klappade honom på 

kinden, vilket gav pojken en mystisk, magnetisk 

känsloupplevelse – vilket tolkas som 

Swami Nityanandas gudomliga kraft sökte bo 

14 

indien 3 

YOGA, PIZZA OCH INSTANT KARMA 

i 

gossen, 

som i samma 

ögonblick 

transformerades 

till en gudomlig person. 

Efter detta började Swami 

Muktananda omfattande religionsstudier 

och reste över hela Indien i sin jakt på 

kunskap (från Himalayas till Kannyakumari, 

som den gamla visan 

lyder) och på 1940-talet 

kom 

han slutligen till 

Swami Nityanandas ashram i 

Ganeshpuri utanför Bombay och 

med ens den åldrade Swami såg Muktananda 

i dörröppningen utbrast han: »Så du 

har kommit!« 

Efter att Swami Nityananda dog 1961 installerades 

Swami Muktananda som nytt överhuvud 

på Ganeshpuri Ashram och 

utnämndes också till högsta auktoritet i 

Siddha-Yoga, som han aktivt 

började marknadsföra. 

U NDER 

1970-TALET 

gjorde han två längre resor till Europa, 

Amerika och Australien där han 

grundade ashrams så det stod härliga till och 

vid hans död var antalet ashrams över hela 

världen uppe i ca 600 stycken. Majoriteten av 

lärjungarna är förmögna affärsmänniskor som 

förmodligen tilltalades av den bejakande tron, 

och bland dessa märks enligt India Today 

Magazine pop- och filmstjärnor som John 

Denver, Don Johnson, Melanie Griffith och 

Isabella Rosselini. Rörelsens 

huvudashram är fortfarande i Ganeshpuri, vilket 

omvandlats till ett lyxigt meditationshotell 

av internationell femstjärnestandard, med väldesignade 

trädgårdar, marmorgångvägar, en 

multi-cuisine vegetarisk restaurang och lyxbungalows 

för VIP-gäster som vill ta en 

yoga–weekend på landet. Ledaren är den 

unga, charmiga och alltid chict klädda Gurumayi 

Chidvilasananda. Hon kommer tydligen 

från en familj ur restaurangbranschen och 

arbetade ursprungligen som Swami Muktanandas 

tolk. 

EN ANNAN JETSETGURU, fast mer i 

budgetklassen, hittar man i Kulu, Nord- 

Indien, och han ser ut som en lillebror till 

Mahesh Yogi eller Bhagwan med sitt långa 

vita skägg och sin skock av trogna följare (bl a 

ur den kanadensiska societeten, erfar jag). 

Guruns namn är Swami Shyam. Istället för att 

spendera en förmögenhet på att bygga ett 

designat lyxashram har han valt att sätta upp 

sin bas i Kuludalen i Himalayas och ser till att 

dra nytta av den natursköna omgivningen. För 

vem som helst som inte är uppvuxen bland 

berg är Himalayas en medryckande upplevelse, 

och för meditationsturisterna som flygs in 

direkt från västerländska storstäder blir de 

överväldigade bergsvyerna en bra startpunkt 

när man ska uppfatta sin litenhet mot universums 

storhet. För sina kursavslutningen hyr 

man in sig i Naggar Castle, ett rustikt maharajafort 

från 1400-talet, där man håller hus på en 

av borggårdarna med bara ett simpelt smidesjärnräcke 

som hejdar en från att promenera ut 

i en avgrund. Dalens vidd är bara några enstaka 

kilometrar och den motsatta bergsväggen 

reser sig stolt i bakgrunden när Swamin ger 

sin avrundade lektion till ett fyrtiotal lärjungar. 

Ceremonin dokumenteras av ett videoteam, 

därigenom förevigas inte bara Swami Shyam 

och Himalayas, men även anhängarna vilka en 

efter en får ta plats framför kameran och vittna 

för sin spirituella vägledare. En del har vanan 

inne, kanske kommer de hit år efter år, för 

deras tal är fyllt av pikanta Swami– anekdoter:

»Jag 

minns när jag för 

första gången skymtade Swami- 

Ji:s vita skägg genom limousinens mörktonade 

fönster och kände mitt hjärta slå dubbelslag. 

Därefter, varje gång som jag ser en limousine 

hemma i Toronto får jag samma sällsamma 

känsla av förväntan. Swami-Ji har förändrat 

mig… och det vill jag tacka för…« 

ÄVEN OM majoriteten av anhängarna är 

kvinnor i medelåldern (varför? undrar 

man, finns det något genetiskt fel i dem?) 

finns där en handfull män och några ungdomar 

i ca 18-20 årsåldern. Swamin ler inåtvänt 

varje gång han hör sitt namn nämnas, men i 

övrigt deltar han inte i lovprisningen av sig 

själv. En av medelåldringarna som hela tiden 

fäpplar med sin Instamatic förefaller ha haft en 

synnerligen djup kontakt med Swami-Ji: 

»Mitt mest fantastiska minne av Swami-Ji är 

när jag skulle ta en bild av honom 

och han föreslog att jag 

skulle ta den 

under 

ifrån 

för 

att få den 

rätt vinkeln, 

medan han stod på 

balkongen. Men under balkongen 

var ett buskage och jag sa att jag inte 

kunde ta mig förbi, men Swami-Ji vägrade 

lyssna på mig. Efter att jag kravlat halvvägs 

genom buskaget kom jag inte vidare och jag 

sa till Swami-Ji att jag fastnat, men han sa fortsätt, 

ge inte upp. Och jag ansträngde mig och 

kom slutligen igenom busken. Det är det fantastiska 

med Swami-Ji, han kan få en att övervinna 

alla svårigheter och lyckas med vad som 

utan honom vore omöjligt…« Det här är bara 

ett par typexempel på djupsinnigheter som jag 

hörde yttras av Swamis anhängare. En del var 

mer pinsamma, andra var åtminstone ytligt 

sett sammanhängade, men jag smög iväg från 

slottet med en klump i halsen. Hur är det 

möjligt att människor självmant degenereras 

på det här viset? Videobanden som spelades in 

användes förmodligen till att utpressa lärjungarna 

när de någon månad senare kommit ner 

på jorden igen - för vem vill väl se sig själv 

babbla osammanhängande om sina spirituella 

strapatser i ett indiskt buskage i någon skan- 

daldokumentär om österländsk varumärkesfilosofi, 

i synnerhet om man är nära släkt med 

en kanadensisk politiker? 

AV INTRESSE är också att begrunda den 

konstnärliga utformningen av de moderna 

»templen« och ashramen. I Tamil Nady har 

vi t ex ett hi-tech tempel i europeisk stil som 

utgör hjärtat för den utopiska staden Auroville. 

Templet är känt under namnet Matri Mandir 

(Moderns tempel), och denna moder är 

den franska konstnären Mirra (Alfassa) 

Richards (1878-1973) som även tillskrivs 

templets design. Det sägs att hon kom till 

Indien som diplomathustru innan första 

världskriget utbrott och i den franska kolonin 

Pondicherry på indiska östkusten träffade hon 

»DU DET HÄR ÄR SOM EDENS LUSTGÅRD. DU VET 

DEN DÄR SKOGEN I BIBELN« 

helgonet Aurobindo (1872-1950). 

AUROBINDO hade från början varit en 

bengalisk revolutionär från Calcutta, men 

eftersom han utsattes för förföljelse av britterna 

sökte han sig till Pondicherry. I och med 

att detta var fransk mark kunde britterna inte 

angripa honom. Han kunde här fortsätta med 

sin verksamhet, som nu hade tagit en andlig 

vändning. Mirra Richards insåg vid deras 

möte att Aurobindo sedan långt tidigare måste 

ha styrt hennes steg genom telepati och efter 

att ha tillbringat världskriget i Japan återvände 

hon till Pondicherry 1920 för att ta sin plats 

vid Aurobindos sida, som helgonets språkrör 

och sedermera ställföreträdare. I Pondicherry 

blev hon därefter känd som The Mother. 

Hon var en begåvad konstär och reproduktioner 

av hennes oljemålningar finns till salu i 

ashramets galleri. Hon hade öga för att skapa 

bilder, dekorativa och dramatiska, och ett 

sinne för att hitta behagliga färgkombinatio- 

ner. 

Man får förmoda 

att det är p.g.a. hennes inverkan 

som Aurobindosamfundet har en rik produktion 

av konsthantverk och design, med workshops 

i batik, träsnideri, måleri etc samt småskalig 

industriell tillverkning av möbler och 

husgeråd. På 1950-talet började The Mother 

laborera med olika marmoreingstekniker för 

att skapa unika mönster på papper och textiler. 

Tekniken i sig är fascinerande (och 

demonstreras på ashramet): På ett tråg med 

vatten utgjuts olika trögflytande oljefärger som 

inte blandar sig med varandra; artisten fläktar 

på färgerna med en kartongbit för att de ska 

sprida sig över hela vattenytan, därefter drar 

han snabbt några mönster med en träpinne 

vilket sätter färgen i turbulens och innan de 

tunna, marmorliknande banden deformerats 

lägger artisten t ex på ett grovt papper som 

suger upp all färgen från vattenytan. 

När han lyfter av 

pappersarket är 

vattenytan 

klar 

och det 

psykedeliska 

mönstret har fastnat på 

pappret. I ashramets boutiquer 

kan man handla brevpapper, slipsar och till 

och med saris med dessa exklusiva mönster. I 

ashramgalleriet finns en del av The Mothers 

originalmarmoreringar till beskådande. 

MIRRA RICHARDS, eller Mirra Alfassa 

som hon föredrog att kallas, var den 

typen av person som skulle kunna beskrivas 

som visionär. Hon lyckades samla tusentals 

människor omkring sig, varav många var västerlänningar, 

och vilka i det närmaste dyrkade 

henne och Aurobindo som två gudar. I synnerhet 

idag, när båda är döda, är de större än 

vad de någonsin var i livet. Folk studerade 

med iver deras litterära kvarlåtenskap (sammanställt 

i vardera ca 20 volymer). Vissa motstridigheter 

om vad The Mothers ord egentligen 

betydde har dock förekommit mellan ashramfalangerna 

sedan 1973. 

Som visionär var det hon som efter Aurobindos 

död initierade uppförandet av den utopiska 

staden Auroville, ca en mil norr om Pondicherry. 

Det började som ett multinationellt 

15

projekt med stöd bl.a. från FN:s utbildningsoch 

kulturfond UNESCO i optimismens progressiva 

år 1968. Representanter för över 100 

nationer ska ha närvarit vid invigningen. 

Auroville består idag av flera mindre kolonier 

utspridda i ett skogsområde där diverse jordbruksexperiment 

och annan ekologisk utvecklingsverksamhet 

bedrivs. Medlemmarna, eller 

de s.k. aurovillianerna, är huvudsakligen västerlänningar 

men de har ett nära samarbete 

med lokalbefolkningen. 

IOMRÅDETS GEOGRAFISKA 

centrum, bredvid ett trolskt banyanträd 

(ej bananträd) står Matri Mandir, 

samhällets meditationsbyggnad. (Notera 

symboliken: Moderns tempel i hjärtat 

av Aurobindos stad). Likt ett UFO svävande 

över djungeln sticker en tjugo 

meter hög, vit betongglob upp över de 

omgivande trädtopparna. Man kliver in i 

detta Star Trek–inspirerade popkonst–opus 

via en av trapporna i dess bas och klättrar 

därefter uppåt inuti globen på en av två spiralformade 

bryggor vilka leder till meditationshallen 

i byggnadens övre hemisfär. Hallen 

har en cirkelformad golvyta och dess höjd är 

uppskattningsvis 7-8 meter. från golv till tak 

sträcker sig dessutom tolv runda pelare. Samtliga 

ytor är täckta av ett lager vitt, plastliknande 

material vilket närmast för tankarna till 

1960-talets plastmode. På golvet finns speciella 

meditationskuddar och på fötterna måste 

man ha speciella meditationssockor. I salens 

mitt finns en globformad kristall med diametern 

70 centimeter, levererad av schweiziska 

optikfirman Zeiss. Den vilar på en guldpläterad 

metallfot som symboliserar Aurobindo. 

Genom en öppning i taket leds en solstråle in 

av ett datorstyrt reflektorsystem programmerat 

för att följa solens bana, och i händelse av 

regn tänds automatiskt en strålkastare som 

simulerar solstrålen. Ljuset träffar alltså 

kristallen i lodrät vinkel ovanifrån och en 

mediterande person uppfattar ljuset som 

tre glimmande punkter på kristallens 

yta. I meditationshallen används ingen 

musik eller andra spirituella övningar 

annat än den individuella meditationen 

på den här solstrålen. Stämningen är 

helt annorlunda mot det glittrande och 

sjudande livet i t.ex. Akshardham och 

Rishikesh där man valt att satsa på kvantitet. 

Matra Mandir hålls öppen för turister 

dagligen, men bara under en timme. 

MATRI MANDIRS VITA FÄRG och 

väldiga takhöjd associerar till typiska 

europeiska kyrko- och katedralsinteriörer vilket 

tjänar till att ingjuta religiöst patos hos den 

västerländske besökaren. De resliga pelarna 

förstärker intrycket av en katedral, liksom den 

högt placerade ljuskällan vilken ger det typiska 

indirekta och milda ljuset som kristna kyrkor 

ofta kännetecknas av. Samtidigt är den ovanli- 

16 

ga cirkelrunda formen (notera evighetssymboliken) 

och känslan av att befinna sig i en 

konstinstallation från 1960-talet nog för att 

avvärja eventuella 

BHAGWAN FÖRS BORT AV 

TVÅ FBI-AGENTER 

förväxlingar 

mellan Matri Mandir och en kristen gudstjänstlokal. 

Mirra Alfassa var mycket väl medveten 

om vad hon ville uppnå när hon före 

sin död gav order om att ett tempel skulle 

byggas, och hon lämnade detaljerade instruktioner 

till den arkitekt som åtagit sig att planrita 

byggnaden. 

Den här väl 

»majoriteten av 

anhängarna är kvinnor 

i medelåldern. 

varför? undrar man, 

finns det något 

genetiskt fel i dem« 

uttänkta 

byggnaden får väl sägas symbolisera hela 

Aurobindoföretaget – estetiskt, harmoniskt 

och andligt inspirerande. En uruguyansk kvinna 

som jag mötte i trädgården utanför Matri 

Mandir sa till mig: »Du, det här är som Edens 

lustgård. Du vet, den där skogen i Bibeln.« 

SLUTLIGEN om man upprepade gånger 

frågar sig varför, efter att ha bevittnat både 

det absurda likaväl som det som förefaller vara 

en seriös strävan efter att vinna inre frid, finner 

man att inget enkelt svar är möjligt. Varför 

emigrerar horder av västerlänningar till 

Indien? Är de på flykt eller jakt? Kan vi lära 

oss någonting av Indiens heliga män? Och 

om vi kan lära oss något; är den kunskapen 

nödvändigtvis bra för oss? Har 

österländsk filosofi överhuvudtaget 

någon relevans för en som vill fortsätta 

leva i västvärlden? Eller är meditation 

och yoga bara ännu ett tidsfördriv för 

uttråkade västerlänningar med 

underskott på livskvalitet? Efter TVspel, 

efter skidsemestrar, efter gör-detsjälv-perioder, 

efter vattenkrassedieter… 

Är det någon som minns 

Bhagwan? 

EN GÅNG FÖR LÄNGE SEDAN, 

om det kan ha varit i slutet på 1970talet, 

observerade den svenska pressen en 

intressant tendens; svenska artister från bl.a. 

teater- och musikvärlden hade börjat vallfärda 

till en mystisk guru i Indien. Vem var han? 

Snart började man också höra alla slags historier 

om gruppsex-meditation ledd av en helig 

man som hade 80 Rolls Royce-bilar och som 

blev landsförvisad från USA. I svensk press 

hette han Bhagwan, vilket betyder Gud, 

medan engelsk press kallade honom vid hans 

rätta namn: ”The Sex Guru”. 

Hans ursprungliga namn tycks ha varit Rajneesh 

och det verkar som om han föddes i 

Kuchwada (M.P) år 1931. Han tillhörde en 

rik familj, studerade filosofi och gick ut universitet 

med goda vitsord Mellan 1958-66 

ska han ha varit filosofiprofessor på University 

of Jabalpur. Han var motståndare 

till ortodox religion och efter att ha slutat 

på universitetet började han som 

guru. Från och med 1970 kallade han 

sig Gud (Bhagwan) för att demonstrera 

sin antagonism gentemot religion, 

och under samma tidepok började 

västerlänningar dras till honom. 

Kanske därför att hans lära tycktes 

kombinera österns tjusning med en dos 

psykoterapeutisk jargong. Mellan 1974- 

81 hade han sitt beryktade första ashram i 

Pune, nära Bombay, innan han flyttade till 

USA där hans amerikanska anhängare köpte 

honom 86 Rolls Royce och en ranch i Oregon. 

Ranche Rajneesh kom att expandera till 

en hel Bhagwanstad med hotell, tempel, rubbet 

– Rajneeshpuram. Det dröjde ca fyra år 

innan myndigheterna slog ner på honom, (sex 

och hjärntvätt sågs inte med blida ögon av det 

amerikanska samhället, i synnerhet som det 

var en invandrare som tjänade pengar på amerikanernas 

dumhet) och han tvingades ut ur

landet. Bhagwan återvände till Pune där verksamheten 

kunde fortsätta som förr, med Rolls 

Roycar och allt. Under de följande åren bytte 

han och ashramet namn vid några tillfällen – 

han kallade sig bl.a. Gautama The Buddha ett 

kort tag och slutligen tog han sig namnet 

Osho. Ashramet blev därefter – och är än idag 

– känt som Osho Commune. Förklaringen till 

namnbytet var givetvis den negativa publicitet 

som kringgärdade honom i väst ända fram till 

hans död för ett par år sedan. 

Från Osho Commune publiceras tidningen 

Osho Times och Oshos böcker, vilka uppgår 

till ca 600 volymer. Om någon tycker att 600 

böcker låter som väldigt många böcker kan jag 

berätta om att jag fått uppfattningen att i princip 

allt Osho sagt, lektioner, tal och intervjuer 

har publicerats i bokform. 

OM AUROVILLE ÄR SOM 

EDENS LUSTGÅRD ur Bibeln, så 

är väl Rajneeshdham eller Osho 

Commune i Pune att liknas vid en 

travesti på Edens lustgård. 

Meditationshallen är imponerande 

men saknar den riktiga 

katedralkänslan eftersom 

taket består av ett lågt tält, typ cirkustält eller 

s.k. ”canopy”. Hallen är öppen åt sidorna 

(endast avgränsad av myggnät) så att man kan 

se den rika grönskan av tropisk växtlighet i 

den välvårdade trädgården. Hallens golv består 

av ren, vit marmor, liksom de flesta gångvägarna 

inom ashramet. På ett podium i meditationshallen 

syns ett gigantiskt förstorat färgfotografi 

av Bhagwan i långt vitt skägg och svart 

turban, som vi vande oss vid att se honom på 

löpsedlarna. Dagligen genljuder meditationshallen 

– eller Gautuma The Buddha 

Auditorium – av Oshos röst när videofilmer 

med Oshos lektioner visas. På 

podiet ställs då även Oshos fåtölj upp, i 

den brukade han sitta när han höll dessa lektioner. 

Ashrambyggnaderna går i färgerna vitt 

(marmor) och svart (målade trä- och betongytor) 

vilka harmoniserar med Oshos vita skägg 

och svarta klädsel. Och som sagt, allt detta 

bäddas in i en artificiell regnskog. 

REGELBUNDET FÖREKOMMER i 

meditationshallen också rockkonserter 

och dans, då lärjungarna får släppa loss 

och kanalisera sin energi eftersom 

Osho tydligen menade att meditation 

inte är en dödligt seriös och trist sak, utan 

framförallt en kul aktivitet. I de videobandade 

lektionerna som man använder yttrar Osho 

relativt många självklarheter och enkla små 

sanningar, nästan av slogankaraktär, vilket 

uppfattas som spirituella djupsinnigheter. Lyssnaren 

tycker sig ha kommit till insikt om 

någonting av stor vikt i och med att esoterisk 

kunskap blir så lättillgänglig från Oshos mun. 

Sammantaget kan Osho sägas vara en lättuggad 

religion. 

Inne i ashramkomplexet är rökning och droger 

förbjudna och maten är vegetarisk, men 

bestående av rätter typ pizza, pasta och annat 

som meditationsturisten kan smälta. I omedelbara 

närheten av ashramet finns barer, narkotikalangare 

och konditorier där man kan få 

sina övriga behov tillfredsställda. Bl.a. det 

tyska bageriet är populärt för sitt fina kaffe och 

sina bakelser. Utanför ashrammuren ser man 

lärjungarna stå och röka. precis som barnen 

gör under rasterna på svenska skolor. 

ISIN KRITISKA BOK ”KARMA 

COLA”, som granskar marknadsföringen 

av indisk filosofi till turisterna, 

påpekar den indiska författarinnan Gita 

Mehta: ”Those who visit India (–––) have not 

been told often enough or in a popularly 

comprehensible way that the experience of 

the East is simply not accessible to the western 

mind, except after an almost total reeducation. 

Yet the common fallacy that sitting 

for extended periods of time in the 

lotus position gets you halfway past the 

wheel of existence is not only not being 

denied, but is being actively propagated 

by many ashrams currently in 

vogue. The gurus have ignored a primary 

difference between themselves and their disciples.” 

I det här sammanhanget tål det att tänka på att 

riktiga gurus och deras sanyasis (lärjungar) ofta 

ägnar en hel livstid (eller flera beroende på 

hur man ser på saken) åt sitt grävande i själens 

innersta mörker. Den oinsatte meditationsturisten 

förväntar sig omedelbart och smärtfritt 

resultat, för vem kan ha tid att ta ledigt från 

västvärlden mer än en eller två månader per 

år? Gita Mehta uttrycker skillnaden som den 

vilken kan uppfattas mellan att få sina tänder 

utslagna och å andra sidan läsa en beskrivning 

av hur det känns att få tänderna utslagna. 

OSHO ÄR, I SYNNERHET NU när 

han är död, en myt. De som håller till i 

ashramet älskar att berätta om hans 

Rolls–Royce-bilar, vissa säger att de var 200 

stycken, andra uppskattar antalet till 400. En 

amerikansk tjej som hade varit där i åtta 

månader skrattade lättsamt åt att Osho brukade 

ta Rollsen från sitt hus till meditationshallen 

– en sträcka på knappt 

200 meter. Men det var 

inte utan beundran i tonfallet, 

märkte jag. Hon hade själv aldrig 

sett Osho, därför var det kanske 

skönt att fantisera om hans 

Rolls–Royce, hon hade kommit till Rajneesh–dham 

för att hälsa på sin kompis som 

bott där i fyra–fem år, men så hade hon också 

beslutat sig för att stanna för gott. Ett Londonbaserat 

institut har tydligen skapat en slags 

”guru–mätare” där man bedömer den spirituella 

vägledaren utifrån tio kriterier, inkluderande 

hur enkelt det var att lämna hans rörelse 

och huruvida han blev sexuellt involverad 

med sina lärjungar. Intressant nog – där Jesus 

ändå fick hela 70 poäng – gav mätaren inte 

mer än 23 poäng till Maharishi Maheshi Yogi 

och futtiga 17 till Osho. (Källa: India Today 

Magazine) Osho var till exempel av uppfattningen 

som i viss mån ventilerades kring Khajurahos 

erotiska skulpturer, om att yoga (andliga 

övningar) och bhoga (fysisk njutning) kan 

kombineras eller rentav ersätta varandra. Trots 

allt är vi över 90% djur och bara 10% mänskliga, 

vilket effektivt utesluter asketism, enligt 

Osho. Det hörde jag av en skandinavisk 

tjej på en bar i närheten av ashramet. 

Hon började bli full och anförtrodde 

mig att allt det där som kvällstidningarna 

skrev om sexgurun var sant och att den typen 

av meditation fortfarande förekom. Hon hade 

börjat fundera på att ”hoppa av”. 

MEN RAJNEESHDHAM (Osho Commune), 

Auroville, Ganeshpuri och 

17

andra ashram åtnjuter trots kritiken oförminskad 

popularitet bland västerlänningar. Utan att 

ha någon statistik att luta mig tillbaka på har 

jag nått uppfattningen att i princip alla västerlänningar 

jag mött i Indien (med undantag av 

pensionärschartern) vill besöka något ashram 

eller kloster, och eventuellt meditera på prov. 

Mellan dessa ashram och Akshardham som 

diskuterades i början av den här texten finns 

en distinkt skillnad; förstnämnda har som målgrupp 

penningstinna turister medan Akshardham 

är öppet för alla, och i viss mån 

medelklassen. Även en indisk elit ur landets 

överklass har tillträde till ”turistashramen” 

medan vanliga indier ofta motas bort i dörren. 

Samtliga förefaller dock exploatera ett behov 

av spirituella upplevelser vilket inte tillfredsställs 

till fullo av befintlig religion, vare sig det 

råkar vara traditionell hinduism eller kristendom. 

Det går t.o.m. rykten om att självaste 

Jesus kom till Indien och bodde på ett ashram 

under åren som inte redovisas i Bibeln (i princip 

hela hans vuxna liv) och att det var till det 

indiska ashramet han återvände efter att han 

varit korsfäst och död i tre dagar. För moderna 

människor – en modern andlighet. Utan att 

praktisera någon rigorös och skuldtyngd religion 

får man sitt dygnsbehov av filosofi och 

andliga näringsämnen tillgodosett. Här kan en 

person med svåra mentala eller själsliga 

bekymmer finna botemedel. Frågan är om 

lösningen är varaktig eller om vi här betraktar 

en svår, beroendeframkallande drog? Kanske 

är det hälsosammare att fortsätta knapra på sina 

valiumtabletter… 

ATT ETT SÅ STORT ANTAL människor 

huvudstupa dyker in i en mystisk organisation 

tyder på att rationellt tänkande i franska filosofers 

fotspår inte är det enda skälet till varför 

de gamla religionerna tappat greppet om människorna. 

Rajneeshdham, Auroville och 

Ganeshpuri kanske bara är ytterligare några 

fler av de stigar som människorna följer i sitt 

sökande efter kickar/Gud/ett sista försök att 

hålla näsan ovanför vattenytan (ringa in valfritt 

alternativ). De gamla religionerna är heller 

inte helt användarvänliga; de är benhårda, 

konformistiska och esoteriska vilket fungerade 

bra som sinneskontrollmetod när det gällde att 

tackla moraliska och själsliga frågor bland outbildade 

fattiga medlemmar av bonde- och 

trälsamhällen, där de stora problemen representerades 

av Hin Håles snärjande av människosjälar 

och huruvida årets skörd av betor 

och blast kunde mätta alla skrikande munnar i 

det småländska torpet. Vi, sedan den första 

TV–satelliten hängdes upp vid sidan av stjär- 

18 

norna och gudarna på himlavalvet, lever å 

andra sidan i ”den globala byn”, där avstånd är 

liktydigt med de sekunder det tar att slå ett 

telefonnummer, där ett krig i Mellanöstern på 

lika många sekunder skulle kunna förinta världen 

och där menyn av globala förkunnelser är 

rikligare än restaurangkulturen i Göteborg. Vi 

kan välja på yoga och bhoga, mantra och tantra 

från den österländska menyn, alla slags kontinentala 

terapiformer från Siegmund Freud 

och sauerkraut till lean cuisine – eller varför 

inte Instant Kharma på McDonalds? 

TRO HAR BLIVIt mer som en fotsid särk 

man trär över sig när man tassar in i 

meditationshallen och som man sedan hänger 

på en spik när man går ut för att avrunda 

dagen med en bärs eller för att jobba över vid 

en datorterminal på en konsultbyrå i Nordstan, 

Göteborg. Kanske man till och med arbetar 

för ett svenskt företags lansering i Indien 

eller någon annan del av Tredje Världen. Det 

vore i så fall vad man kan kalla global anda. 

En anda som inte heller fördömer en därför 

att man råkar ha begär till sin nästas hustrus 

bröst och lår. Move over Moses. 

Dessa nya meditationsreligioner är ytterst 

behändiga – där finns ingen nyckfull Gud som 

förvandlar dig till en saltstod med en 

fingerknäppning och ett ”hoc est corpus”. 

Ingen Jesus som offrade sig för din skull så att 

du ska behöva gå omkring med skuldkänslor 

1960 år senare… De kommer, vilket vi har 

sett, förpackade som både kurorter och som 

Linguaphonekurser eller som nöjesparker eller 

nästan som aerobics med käcka tunikor, att 

skräddarsys efter individens behov och ambitioner. 

Bra, va? 

Personligen måste jag avslutningsvis fylla i att 

MATRA MANDIR SKYMTAR BORTOM FOTOFÖRBUDET 

religion, per se, är bland det mest märkliga 

som människan har uppfunnit, vida överträffande 

elden, hjulet, hypotenusan eller existentialismen 

vilka samtliga är ganska givna 

påfund. Här ser vi en grupp människor som 

skapar en Gud av lera, gips, brons eller guld, 

som tillskrivs äran av att ha skapat människan i 

första hand… Inget under att religion så ofta 

går ut på att irra runt i cirklar. 

NÄR JAG VAR BARN brukade jag 

min mor skoja med mig genom att 

ställa frågan: Vem kom först – 

hönan eller ägget? Att försöka besvara den 

gåtan gav mig mycket huvudbryderi och 

först på äldre dar har det slagit mig att ägget 

och hönan är samma sak, med enda skillnaden 

att den ena kacklar och den andra håller 

klaffen… 

Zac O’Yeah

Objudna gäster & 

skuggbild 

Eva Ingemarsson, koreograf 

i dansgruppen Rubicon, 

sätter upp två av sina 

mycket uppskattade föreställningar 

Objudna Gäster och Skuggbild. Det 

är två dansföreställningar som gjorde 

stor succé när de visades på Unga 

Atalante 1992. Objudna Gäster 

och Skuggbild kommer att visas 

på Dans och Teaterfestivalen i 

Göteborg 26 och 27 augusti. 

Därefter kommer de att spelas 

på Unga Atalante 2, 3, 9 och 10 

september. 

Objudna Gäster är ett lekfullt och omväxlande 

stycke för fyra dansare och en pianist. 

Föreställningen börjar i foajén och dansarna 

tar publiken med in i salongen. 

Där möts de av stora röda kjolar, lysande 

plåtar och trappor av stål, en bild 

som dansarna träder in i och ger liv. 

Kontrasten blir stor när ljuset släcks och 

en naken strålkastare söker upp dansarna 

i mörkret. Musiken pendlar mellan 

sugande tangorytmer och experimentella 

pianoklanger. 

Skuggbild är en soloföreställning. En stor 

smutsad och veckad tygpresenning ligger 

utbredd på scengolvet. Den är ett främmande 

landskap som väntar på att 

utforskas av dansaren 

Tillsammans utgör Objudna Gäster och 

Skuggbild en spännande och kontrastrik kväll. 

Välkommen 

19 

»Solot tar avstamp mot en presenning 

veckad som ett stelnat hav. En kvinna i 

flortunn klänning rör sig drömlikt 

sökande över den ishavsliknande ytan. 

Händerna böljar som fiskstim och banar 

väg genom rummet. — Som savannens 

djur söker sig kvinnan till små vattenhål 

i presenningens i övrigt orörlig yta.« 

Dagens Nyheter

20 

minnen från Vallgatan 

Under hela maj månad spelades Den installerade 

kvinnan av Gunilla Witt/Rubicon. 

I en gammal lägenhet på Vallgatan 23 fann 

publiken poesi bland kakelugnar och dans i 

ett avarium, musik från glas och ett skirt 

smäktande ljus. Samt överallt spår från 

Kvinnan. Vi visar några stilleben från Vallgatan. 

De ackompanjeras av text av Erika 

Marklund som var en av dem som besökte 

föreställningen. Och ni som inte fick träffa 

Kvinnan, håll ögonen öppna nästa vår. 

DEN 

INS 

KVIN 

»Vi går en trappa upp och kliver rakt in i köket. 

Mycket spartanskt inrett, ett bord, en stol, disk 

och pelargoner. En flaska YES och över den, i 

ljuset från fönstret, hänger en ljuskrona av 

glas. 

I hallen passerar vi avtryck av en kvinnokropp 

på tre olika glasskärmar som hänger framför 

varandra. Och små rektangulära glasrutor med 

spår av händer och fötter sitter på väggarna. 

Fem stycken småbord med fyra stolar runt 

varje. Stolsitsar med tidningstexter, vykort och 

noter. Jag sätter mig på den med bara noter.«

»Lev lite tystare är du snäll!! säger kvinnan i förtiårsåldern 

med stubbat, illrött hår och en ljusblå, helt vardaglig 

klänning. Hon kommer ut från det andra rummet, 

fram genom det blå skynket. Hon går till attack 

mot publiken, ser oss i ögonen en efter en. Och hon 

läser dikter om mannen och om kvinnan.« 

TALLERADE 

NAN 

»...flickan i akvariet. Hon dansar/rör sig utforskande inne i 

glaslådan med ömsom små sublima rörelser ömsom grova, 

tydliga uttryck. Ur högtalarna kommer musik gjord 

enbart av glasljud. 

Efter att mycket länge ha rört sig som vore hon ensam, 

tar dansaren plötsligt kontakt med publiken, grimaserar 

och flirtar. Musiken ackompanjerar dansen, följer med 

och förstärker, förlänger rörelserna och går ibland emot 

dem.« 

21

konstpyramiden 

Margareta Orreblad som driver galleri 

Mors Mössa planerar en intressant 

konstsommar. Den 16 juni startar hennes 

projekt Konstpyramiden som sakta 

kommer att fylla galleriet under sommaren. 

Det går till på följande vis: 

Margareta har valt ut tre konstnärer 

som fundament till pyramiden. De är 

Mikael Olofsson, Göteborg, 

Lars Göran Nilsson, 

Göteborg och Kerstin 

Winberg, Malmö. De 

öppnar med att ställa ut max 

tre verk var att hänga på väggen. 

Måtten får ej överskrida 40x40 cm. 

Var och en av konstnärerna får sedan 

välja två konstnärer som adderar varsina 

(max) tre verk till pyramiden med 

samma måttbegränsningar. Så fortsätter 

det under hela sommaren med 

vernissage varje torsdag fram 

till 20 juli då sista påfyllningen 

sker. Pyramiden varar 

dock ända fram till 7 

augusti då Mors Mössa lär 

vara mer än överfullt. Sammanlagt 

kommer 141 konstnärer att 

visa maximalt 423 konstverk. 

Margareta har räknat ut att galleriet 

har en marginal på 30 

kvadratmeter, inräknat lister och 

rör och skrymslen och vrår, om alla 

utnyttjar sina möjligheter och om ingenting 

säljs och tas bort ur Pyramiden. 

På galleriet ska finnas ett »släktträd« där man 

kan studera hur urvalet har skett, vem som 

känner vem och hur kontaktnäten är 

uppbyggda. Ett sociologiskt studium 

för intresserade av hur konstkotterierna 

ser ut. Tanken var att två linjer 

skulle löpa i Göteborg och en i 

Malmö men redan nu har gränserna 

sprängts säger Margareta som är helt ovetande 

om vilka konstnärerna som till slut dyker upp. 

Konstnärer från konstskolorna i Malmö, 

Göteborg, Stockholm, Trondheim, 

Köpenhamn och Oslo kommer i alla 

fall att vara representerade. Håll 

utkik i GP efter namnen eller 

boka helt enkelt in varje torsdag 

ett tag framöver på Mors 

Mössa, Husargatan 11 i Haga. 

22 

äckligt kulturella? 

En koreograf och 

musikskapare, en 

fotograf, några 

blivande professionella 

dansare, 

en juniorfotbollsspelare 

i tjejlaget 

Jitex, en 

blivande skådespelerska, en landslagsaktuell 

frisbee-spelare, en samhällskritisk 

humanist...Vad har de gemensamt 

förutom att de alla är födda på 70talet 

Äckligt Kulturella Personers Sällskap 

förstås! 

Sista helgen i maj visades deras föreställning 

”Anarkism” på Unga Atalante och 

sällan har scenen sett en så ung publik. 

Initiativtagaren Olof Persson känner en 

del av danspubliken sedan tidigare. Han har 

medverkat i flera sammanhang med professionella 

dansare, bl.a. på Dansens Hus i 

Stockholm och i ”11 Solon” på Unga Atalante 

i höstas. Kring sig har han samlat en 

grupp ungdomar med ambitionen att skapa 

ett ”allkonstverk” - med dans, nyskapad 

musik, video, scenbilder...utifrån sin 

generation erfarenheter och smak. Olof 

som hade gjort koreografi och en del av 

musiken dansade själv i föreställningen 

tillsammans med Weera Suvalo och 

Johanna Ohakas. Jessica Winnberg 

hade gjort kostymerna. Jenny Persson, 

Frida Lindman och Maja Lindman medverkande 

i de inspelade videofilerna, som 

blandades med autentiska nyhetsinslag och 

actionfilmer. Nna Andersson hade gjort alla 

fotografier. 

Kännetecknande för denna nya ungdomsgeneration, 

Generation K, lär enligt forskarna 

vara att de gärna lever med osäkerhet och 

oförutsägbarhet, bara de får vara självständiga. 

Det viktiga är inte att bli något fint, 

utan att göra något intressant. Men viktigare 

än generationskaraktäristiken är nog 

entusiasmen, lusten och tron på de egna 

möjligheterna - och önskan att chockera 

sin samtid, vilket inte är så lätt idag. 

Inte var det någon i publiken som 

behövde tas om hand av sjukvårdspersonal, 

vilket Olof hoppades på. Han 

instruerade i alla fall några i sällskapet att 

dela ut huvudvärkstabletter i pausen. 

Under helgen hann Sällskapet också med 

ett bejublat framträdande inför en fulltalig 

publik på ”cyber-space-utställningen” 

Tidsvåg Noll ute på Lindholmens gamla 

varvsområde. Ett framträdande som också 

sändes ut via det globala datanätet. 

Sixten Eight 

exit 94 kivik 

Kivik ska nu definitivt betyda mer än pinuppor 

och cider. I år är det nämligen premiär för 

EXIT 94, en vartannat år återkommande kulturfestival. 

Under tre dagar mellan torsdagen 

28 juli och lördagen 30 juli kommer tält och 

utomhusscener fyllas med artister och scenografiska 

uplevelser. Arrangörerna vill betona 

den speciella atmosfär som marknadsfältet i 

Kivik har och de har därför anlitat scenografen 

Stefan Astvik och konstnären Madeleine Tunbjer 

för att se till att festivalplatsen i sig kommer 

att vara en händelse. 

Klara namn för EXIT 94 är Les Cousins, 

fransmän med förflutet i bl.a. Archaos, Erik 

Kouwenhoven, Amsterdam, Teater Kolibri, 

Göteborg, Varieté Vauduville, Byteatern, Kalmar, 

Floke, Göteborg, Brændende kærlighed, 

gatuteater från Danmark samt Erendira, 

Stockholm, i regi av Alexander Öberg. 

Festivalen kommer även att innehålla ett serveringstält 

som förvandlas till festivalklubb 

framåt natten med uppträdande all night long. 

För mer information ring festivalsledningen 

0414-167 15. 

gratis-kurser 

Se hit alla arbetslösa dansare 

och skådespelare. Ni 

kanske känner till att 

Dans & Teaterfestivalen 

också innehåller seminarier 

och workshops av 

olika slag. Men vad ni nog 

inte känner till är att Arbetsförmedlingen 

Kultur har köpt seminarier och 

workshops för flera hundratusen kronor att 

erbjudas gratis för er som är arbetslösa inom 

yrket. Informationen tycks inte gått ut riktigt 

men saken är verifierad från högsta ort. Så 

ring AF Kultur direkt och tjata till er ett program. 

Tel. 031 - 10 78 50. 

NOTISER • NOTISER •

levande musik 

Samarbetet mellan Unga Atalante och arrangörsföreningen 

Levande Musik fortsätter att 

fördjupas. Under de senare åren har visserligen 

alltmer konserter förlagts till Unga Atalante 

men från och med hösten kommer Atalante 

att bli en än mer fast scen för Levande Musikarrangemang. 

Dessutom kommer ett Levande 

Musik-medlemskap innebära förutom 50% 

rabatt på biljettpriserna, en prenumeration på 

tidningen Unga Atalante som alltså utökar sin 

bevakning av ny musik. I tidningen finns alltid 

information om Levande Musik-konserter 

och emellanåt även längre artiklar om den 

nutida musikens problemställningar. 

Levande Musik bildades redan på 50talet 

och har alltsedan starten tagit 

den nutida musiken på sitt ansvar. 

Det är genom Levande Musik du 

kan få ta del av det senaste inom 

konst- och experimentmusiken. Några 

konserter som kan nämnas från den senaste 

tiden är minimalisten Terry Riley, Akos Rozmanns 

musik till Lars Perssons och Gun Lunds 

ljus- och rörelseinstallation, Rilkeensemblen 

med Crichan Larsson på cello m.fl. 

Höstens program: 

27 september: Accordeonkonsert med James 

Crabb och Geir Draugsvoll. Musik av Staffan 

Mossenmark, Stravinskij, Arne Nordheim 

m.fl. Dessutom ett sångstycke av Mossenmark 

som framförs av vokalduon Emelie Sigelius 

och Monica Danielsson-Alm. 

21-23 november: Engelske tonsättaren Peter 

Maxwell-Davies porträtteras i storformat. 

Mode-ensemblen framför då bl.a. det absurdistiska 

verket ”Eight songs for a mad king” 

sceniskt under ledning av Gunno Palmqvist 

och med allas vår röstmarodör Erik Lindman 

som galen kung. 

7 december: Fri improvisation blir det när 

svensken Mats Gustafsson, saxofoner, sammanstrålar 

med Paul Lovens, slagverk och 

Günther Christmann, cello och trombon 

Dessutom får vi möta några av det amerikanska 

avantgardets förgrundsfigurer under rubriken 

”The New York school”. John Cage, 

Christian Wolf, Morton Feldman m.fl. tolkas 

av Jonny Axelsson, slagverk, Ivo Nilsson, 

trombon, Anna Svensdotter, flöjt och Andreas 

Edlund, klarinett. Datum ännu inte fastställt, 

följ med i tidningen. 

Om du är intresserad av medlemskap kontakta 

Björn Billing 031 - 41 71 97. 

ugglor i mossen 

Nio månader efter dansföreställningen 

Världens Tak ringde en av husägarna 

i Västra Nordstan. 

-Är det eran uggla vi har hittat på 

taket till Smedjegatan? 

I samband med underhållsarbeten 

hade man hittat en uggla av plast fastknuten 

vid en skorsten. Misstankarna 

gick tidigt i riktning mot koreografen 

Gun Lund. 

-Va! Har ni hittat ugglan? 

svarade koreografen lyckligt. 

Atalante-tidningen kan 

berätta att det i själva verket 

införskaffades två ugglor av 

plast förra sommaren. Detta på inrådan 

av experter på Naturhistoriska 

museet. Problemet var nämligen att 

måsarna, som hade ungar, angrep de 

medverkande statisterna i P-vaktsuniformer. 

Ugglorna skulle skrämma 

bort måsarna-och det gjorde de 

också, åtminstone första dagen. Men 

den ena ugglan försvann spårlöst 

och har först nu kommit tillrätta 

och återbördats till rätte ägaren. 

Ugglan var i god form trots den 

hårda vintern. 

Atalante-tidningens utsände på 

Smedjegatan noterade också att den 

gulsvarta varningstejpen på taket är av 

god kvalité. Tejpen sattes dit sedan en anonym 

person anmält ”Världens Tak” till 

NOTISER • NOTISER 

Yrkesinspektionen. Efter fyra timmars inspektion 

av de olika spelplatserna konstaterade 

man att den anonyma anmälaren inte hade fog 

för sina invändningar - säkerheten för dansarna 

var god. En av de få kompletteringar som 

krävdes var dock markering av gångvägarna på 

taken med gulsvart varningstejp. 

Att Världens Tak satt sina spår i medvetandet 

hos många människor får vi ständigt ny 

bekräftelse på från hela landet. Vi vet nu också 

att det finns spår också i takfloran som kommer 

att sysselsätta kommande generationer av 

arkitekturhistoriker. 

genom rök och eld 

Över berget genom en rök som fick musikkåren 

att fly hals över huvud kom de sex dansarna. 

Det var en väl bevarad hemlighet som 

iscensattes av koreografen Gun Lund tillsammans 

med Sofia Borg, Catarina Hamp, Torun 

Jonsson, Jonna Kevin, Olof Persson och Åsa 

Thegerström vid firandet av Valborg i Stenungsund. 

Kultur och Fritid hade i förväg 

bara meddelat att fyrverkeriet i år skulle 

ersättas av något nytt och spännande. 

Drygt tvåtusen åskådare fick därmed 

bevittna ett annorlunda inslag i det 

traditionella Valborgsfirandet. Publiken 

visade sin stora uppskattning, 

och lokalpressen såg i framträdandet 

ett löfte om en mer kulturell fritid 

i kommunen framöver. Några barn 

framförde dock sin oro till föräldrarna då 

Olof Persson dansade ovanpå det stora valborgsbålet 

och undrade 

-Skall de elda upp honom nu? 

Att engagera dansare tycks också vara 

ett säkert sätt att garantera bra väder. 

Runt Stenungsund föll regnet tätt på valborgsmässoaftonen, 

men på själva spelplatsen 

kom solen fram ur molnen - att dansen i 

alla tider varit en del i människans samspel 

med naturen och de högre makterna 

är mot den bakgrunden inte så 

märkligt. Det är kanske en av förklaringarna 

till att koreografen Gun Lund 

redan fått förfrågan om nya framträdanden i 

Bohuslän i augusti. 

åsa gustafsson grupp 

Kommer ni ihåg clownen Hyacynthia? 

Hon som gjorde succé på Varieté 

Atalante hösten 1993 med sitt munspel och 

sina pojkvänner. Nu kan ni se henne 

igen. Hon träder ur sitt skal och framträder 

på Pusterviksteatern i höst 

med en helt ny show. ”Åsa Gustafsson 

grupp” heter föreställningen och det syftar 

som ni kanske kan gissa på hennes riktiga 

namn. Sex personer på scenen med Åsa 

Gustafsson i centrum lär det bli och det 

är Mats Berglund som regisserar. 

Premiär den 23 september. 

23

kalendarium 

7/8 

HALMGÅNG av Gun Lund 

Den nybildade dansgruppen E=mc2 dansar på Jordhammar Gård 

i Ödsmål (Stenungsund) på Hembygdens dag 

20-27/8 

GÖTEBORG DANS & TEATERFESTIVAL 

24-25/8 19.00 

BYTEATERN ger OSS 

Gästspel från Kalmar med masker och burleskeri 

26-27/8 20.00 samt 2-3 & 9-10/9 20.00 

SKUGGBILD & OBJUDNA GÄSTER 

Eva Ingemarssons/Rubicons bejublade helafton i repris 

27/9 19.30 

ACCORDEONKONSERT MED SÅNGDUO 

James Crabb & Geir Draugsvoll, accordeon 

Emelie Sigelius & Monica Danielsson-Alm, sång 

Verk av Staffan Mossenmark, Stravinskij, Arne Nordheim m.fl. 

Ett Levande Musik-arr. 

14/10 20.00 

PREMIÄR! 

EVA INGEMARSSON/RUBICON 

En helt ny koreografi med arbetsnamnet Duett 

Spelas fre-lör hela november. 

21-23/11 

PETER MAXWELL DAVIES-PORTRÄTT 

Scenografisk konsert i storformat 

med Mode-ensemblen och Erik Lindman 

Ett Levande Musik-arr. 

7/12 

MATS GUSTAFSSON, PAUL LOVENS 

& GÜNTHER CHRISTMANN 

Fri improvisation med saxofoner, slagverk och cello & trombon 

Ett Levande Musik-arr 

UNGA ATALANTE 24 övre 

husargatan 1 411 22 göteborg 

tel 031 - 11 82 00 fax 031 - 13 63 17

Tidning 9405 - Atalante

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?