Tidning 9501 U Atalante

UNGA ATALANTE
årgång 7 nr 1 jan 1995 pris 20:–
1

2
PRENUMERERA och få tidningen hem i brevlådan.
Betala 120 kr så får du den hemsänd
ett helt år. Betalar du 175 kr blir du stödprenumerant.
Inbetalningar görs till »Dansgruppen
Rubicon, Unga Atalante«, postgironummer
439 10 47-0. Skriv »Prenumeration« på inbetalningskortet.
Glöm inte namn och adress.
»UNGA ATALANTE« är Unga Atalantes tidning.
Den kommer ut med sex nummer per år.
Syftet är att sprida information om ny dans,
musik och annan scenkonst i Göteborg. Tidningen
är också ett forum för diskussion om
den moderna scenkonstens villkor och utveckling,
och då i synnerhet vad gäller dans.
ANSVARIG UTGIVARE Niklas Rydén RE-
DAKTION N Rydén, Magnus Telander
Texter N Rydén, M Telander, Gunilla Witt,
Ulf Sigvardson, Pontus Hjorthén,Daniel
Hjärne, Tomas Haglund GRAFISK FORM
Marcus.A., N Rydén RIP&TRYCK Struves-
Vikings Göteborg i januari 1995.
UNGA ATALANTE är en scen för ny dans,
musik, opera, teater och varieté. Den drivs
sedan åtta år av dansgruppen Rubicon. Unga
Atalante har blivit ett begrepp i dans- och
musiksverige, ett centralt inslag i den moderna
scenkonsten i Göteborg och en speloch
mötesplats för mängder av artister från
hela landet.
DANSGRUPPEN RUBICON är en fri grupp som
bildades 1978. Rubicon fungerar idag som ett
produktionskollektiv som arbetar med nutida
dans. Gruppen spelar också barnföreställningar.
Rubicon består av koreograferna Eva
Ingemarsson, Gun Lund och Gunilla Witt.
PRESSTOPP för nästa nummer är 1 mars.
ADRESS Övre Husargatan 1, 411 22
Göteborg. Tel 031-11 82 00. Fax 031-13 63 17.
Postgiro 439 10 47-0.
Omslag: »Lögnsolo«. Foto Mic Calvert. Baksida:
»La Strada«.
28
N Y I N S TA L L E R A D K V I N N A P Å S C E N I A K V A R I U M
B O K F Ö R L Ä G G A R E E J E B Y G Ö T E B O R G
F R A G M E N T S O M K O M I E T T B R E V
24
18
16
12
8
C I N E M I X P Å F E S T I V A L
4
D R O G A D U T A N D R O G I M I N D M A C H I N E
S P A N I E N , E U R O P A S V I L D A V Ä S T E R N I N Ä R B I L D
R Y K A N D E F Ä R S K A N O T I S E R O C H S K V A L L E R

Ulf Sigvardson tillhör den inte helt oansenliga skara Linköpingsbor som
infiltrerar Göteborgs kulturliv. Han har tidigare bl.a. verkat som frilansskribent
på Östgöta-Correspondenten och skrivit om ny musik. Glädjande
nog kommer han tack vare arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att vara knuten till Unga Atalante under ett halvår. Sålunda: Unga
Atalantes tidning har fått en ny skribent som redan hunnit med ett
reportage om Bo Ejebys förlag.
Vi presenterar också tre andra nya skribenter. Pontus Hjorthén
förmedlar intryck från Spanien, mättade med sydeuropeisk
desillusion, korruption och nattliv. Tomas Haglund publicerar
en dramatisk text som bara damp ner på redaktionens
skrivbord en dag och Daniel Hjärne berättar om var man
köper Mind Machines.
Tidningen kommer med två nummer till i vår. Detta
numret är vad vi kallar allmänt. Dans, annan kultur,
resor och kulturell information. I nästa nummer kommer
vi bl.a. att fråga oss vad regimskiftet i stat och
kommun inneburit för kulturpolitiken.
Den formmässiga variationen fortsätter med
nytt format, nya typsnitt och nytt papper. Markus
Andersson och Niklas Rydén står för den
grafiska formgivningen.
3

4
N D
YINSTALLATION AV KVINNAN
eller
EN INSTALLERADE KVINNAN 2
poesi och akvariedans
Koreografen Gunilla Witt i dansgruppen Rubicon i Göteborg
debuterade som poet i BLM hösten 1993. Några av
hennes dikter publiceras nu i det nya numret av Café Existens
och hon är en av medförfattarna till en bok om kroppens
bilder som kommer ut till hösten.

Witt har blivit mycket uppmärksammad för sina egensinniga
danssolon med annorlunda relationer mellan publik
och dansare. Den senare ofta fastnaglad av publikens
blickar. Som i Lögnsolo från 1992 där publiken fick sitta
högt uppe under taket och se rakt ner på den liggande dansaren.
Om detta stycke skrev Bodil Persson, DN:s danskritiker:
»Sällan har jag sett ett verk som avlyssnar och borrar så
djupt i kvinnlig närvaro som Lögnsolo.« Och enligt teaterkritikern
Leif Zern »vacklar man ut därifrån, drabbad av
föreställningens erfarenheter«.
Det senaste året har Witt arbetat med dubbel uppmärksamhet;
riktad både mot kroppens språk och ordens. I våras
lät hon ord och kropp mötas i föreställningen Den installerade
kvinnan, som utspelades i en övergiven och förfallen
tvårumslägenhet på Vallgatan i centrala Göteborg. Koreografen
läste sina egna dikter i vardagsrummet och i det inre
rummet låg en kvinna, dansaren Tina Andersson, i ett akvarium.
På maximalt begränsad yta inuti glasmontern dansade
hon ett solo om kvinnlig belägenhet. Musiken, nyskriven av
Niklas Rydén, var uppbyggd enbart av glasljud. »Det är
stor rörelsekonst« skrev GP:s rescensent. Föreställningen
»höjer kulturens tak i väst«, ansåg Margareta Sörenson i
Expressen. Hon avslutade sin rescension av denna helt originella
kombination av installation, dans och poesi med att
säga: »En installerad kvinna kan vara rena rama navelsträngen
för all scenisk konst. »
Med delvis nya texter prövar nu Witt andra rum att instal-
5

6
lera kvinnan i. Hon samarbetar som tidigare
med scenograferna Mita Moberg
och Tove Weigel, ljusdesignern
Anna Wemmert, dansaren Tina Andersson
och tonsättaren Niklas Rydén.
Hemmascenen Unga Atalante byggs
om för poesi och akvariedans med nya
perspektiv för publiken. Det blir premiär
onsdagen den 1 mars kl 20.00
och Den installerade kvinnan 2 spelas
1 mars - 15 april ons, fre, lör kl. 20.00.
Precis som i våras får endast 20
personer plats per kväll.
Vårens biljettintäkter på 21.00 kr
skänktes till »Kvinna till Kvinna« - solidaritetsaktionen
för utsatta kvinnor
och barn i forna Jugoslavien. Premiärkvällens
intäkter går åter dit.
Samtidigt förbereder Witt sitt nästa
stycke för text och kropp med arbetsnamnet
Perforera honom! - »en monolog
och en dans för en kvinna i en
härva av plastslangar, latexdukar och
pumpande vätskor«. Premiär i höst.
P.S. Den förfallna lägenheten på
Vallgatan 23 är nu renoverad och ombyggd
till affärslokal. D.S.

Foto: Mic Calvert
Fler kritiker om Den installerade kvinnan i våras:
»skarpsinne, blodigt allvar och drastisk humor« Arbetet
»ännu ett märkligt allkonstverk« Bohuslänningen
»rörelsepoesi ur kvinnligt perspektiv« DN
»helt enkelt befriande« SvD
»mångtydig och överraskande vital föreställning« Arbetet
»Så som hon i sin koreografi låter dansaren Tina Andersson
pressa handflator och fotsulor mot glaset, utforska varje
yta och söka avläsa den, så låter Witt sin upproriska känsla
söka sig fram över språket« Expressen
»Niklas Rydéns musik är en kongenial komposition. Ett
ljudsatt kvinnligt inre.« GP
»Enstaka ögonrörelser och våldsamma volter, allt utvecklar
dansaren Tina Anderssonmed samma suggestiva precision.
Det är stor rörelsekonst« GP
7

8
MIND
MACHINE
Sedan en tid tillbaka har en ny generation av butiker börjat
dyka upp kring Köpenhamns gamla centrum. Här finns rockoch
technobutiker, klädbutiker specialiserade på musikmodet.
Och butiker som säljer och hyr ut mindmachines, en produkt
som öppnar dörrarna till cyberspace…
Butiken »Mind Gallery« innehas av
Lena, en stockholmare. Den här dagen
sköttes den dock av en tillfällig stand
in: Bob. Typisk mörk technoklädsel.
Butiken ger ett första intryck av att
sälja technokläder och spacekonst,
men en reklamskylt för »Mindgym«
ger en föraning om att det finns mer på
lager. Bob berättar:
»Vårt viktigaste utbud är så kallade
mindmachines och mindgym.
Mindgym går ut på manipulering av
hjärnans vågor med hjälp av blinkande
ljus och musik i vissa frekvenser. Meningen
är att man ska kunna framkalla
olika sinnestillstånd efter önskemål.«
FLIMRANDE LJUS PÅVERKADE
Idén till den första sådana maskinen
kom på kvällen den 21 december 1958
till en man som hette Brion Gysin, en
konstnär och vän till William Bur-

oughs. Under en busstur från Marseille
i solnedgången upplevde Gysin
plötsligt hur han såg kaleidoskopiska
mönster och fick en känsla av eufori.
Han trodde att orsaken till upplevelsen
var sättet som solens strålar lyste mellan
träden i den allé som bussen passerade.
Det blinkande ljuset som skapades
av solen sedd genom trädgrenarna,
påverkade hans sinnen på ett starkt
sätt utan att han först var medveten
om orsaken till det. Så småningom berättade
han om upplevelsen för Burroughs.
Tillsammans med en tekniskt
begåvad vän, Ian Somerville som studerade
matematik i Cambridge, började
de arbetet på den första »mindmaskinen«.
Maskinen var helt enkelt en
roterande cylinder försedd med avlånga
hål på bestämda avstånd från varandra.
Genom hålen lyste ett starkt
sken som blinkade med en särskild frekvens,
exempelvis 10 Herz, beroende
på rotationshastigheten. Maskinen tillverkades
i få exemplar och alla såldes
som konstobjekt.
KOMMUNISTER OCH HOMOSEXUELLA
Burroughs och Gysin sökte båda efter
en djupare mening i tillvaron. De
bodde en tid på »Beat Hotel« i Paris,
ett trettonde klassens hotell som uppfyllde
minikraven för att få kallas ett
hotell där de träffade flera av den tidens
kultfigurer som ofta var kommunister,
bögar och experimenterade med
droger; levde helt enkelt det värsta
tänkbara av liv. Många av dessa kultfigurer
var negativt påverkade av tidens
anda och ville göra upp med tidsålderns
vanföreställningar.
Tack vare mindmaskinen kunde
Burroughs och Gysin försätta sig i
drömliknande tillstånd, trots att de var
vakna och utan att ta droger. Bur-
roughs och Gysin skrev ner sina upplevelser
i en bok. Där kan man läsa om
hur de upplevde syner av brinnande
kometer och djupt detaljerade mandalas
(indiska geometriska mönster i
form av bl.a. cirklar som den mediterande
koncentrerar sin blick på; en
slags självhypnos).
HJÄRNA MED SAMMA FREKVENS
Under de senaste åren har intresset
vuxit bland företag och enskilda, samtidigt
som tekniken har förfinats: t.ex.
finns Nova Dreamer som används när
man sover om natten. Den startar med
blinkande ljus när den registrerar ögonens
REM-rörelser, d.v.s. indikationer
på att den naturliga sömnens drömstadium
uppnåtts. Då utsänds en liten signal
som får en att sova mer ytligt varpå
man efter lite »träning« kan börja påverka
utgången av sina drömmar. Däri-
9

10
genom kommer man bättre ihåg dem
och kan bli medveten om drömmarnas
betydelse. På amerikanska inrikesflyglinjer
förekommer »mindmaskiner«
som hjälper passagerarna i de dyrare
klasserna att slappna av under flygningen.
I butiken »Mind Gallery« kan den
som är intresserad boka tid till mindgym.
Man får hörlurar, mörka glasögon
med små lampor i och en bekväm
fåtölj. Ur hörlurarna strömmar en ljudkuliss
som består av elektromagnetiskt
rymdbrus, inspelade av NASA:s Voyagersonder,
med en liten skillnad i frekvensen
mellan höger och vänster hörlur
vilket hjärnans hörselcentrum
uppfattar som en särskild dissonans
eller egen ton. Så småningom påverkas
hjärnans vågor att svänga med samma
frekvens, vilken varierar med hur »musiken«
svänger. Man konstruerar med
andra ord sinnesstämningar med hjälp
av ljudvågor, t.ex. avslappningsrytm
eller aktivitetsrytm.
RISKERNA MED MINDMACHINES
Trots att Burroughs vänkrets experimenterade
med kombinationen droger
och mindmachine, är det ingenting
som Bob på »Mind Gallery« vill rekommendera.
»Tidigare brukade vi ta
med apparaterna till olika fester i reklamsyfte,
men vi blev tvungna att
sluta med det eftersom flera som hade
druckit alkohol innan de provade maskinerna
blev illamående,« säger Bob.
»Riskerna är annars små eller inga för
de flesta människor. Enda biverkningen
vi har sett var när en person blev åksjuk.«
Vad som inträffar när man tar droger
är i högsta grad oförutsebart: man
kan skapa sig en negativ upplevelse, så
kallad bad trip, konfronteras med en
oönskad undermedveten del av sig
själv eller påminnas om någon tidigare
händelse som ger upphov till mentala
störningar.
Dessutom skall man rådgöra med
sin läkare innan man prövar på det här
om man vet med sig att man har epilepsi.
Mindmaskinerna säljs i fem modeller
och kostar från 1.300 till 5.000
danska kronor, allt efter hur avancerad
modell man är ute efter. Den dyraste
heter »Synergise« och levereras med ett
PC-kretskort samt glasögon och hörlurar.
För den som är intresserad av att
besöka och prova på är öppettiderna
måndag till torsdag 11.00-17.30, fredag
11.00-19.00 och lördag 11.00-
14.00 och adressen: Studiestræde 11,
1455 København. Tel/fax: 331 333 27.
Litteratur för den som vill veta mer:
Burroughs, William: The Job,
Grove Press, N Y, 1970
Hutchington, Michael: Mega Brain
Hutchington, M.: Mega Brain Power
Nuit-isis – A journal of the new
equinox, Vol 1 No 3, Golden Dawn
Publications, Oxford, 1987
Daniel Hjärne, Köpenhamn

12
BOKFÖRLÄGGARE
EJEBY
Musik är en kulturyttring som
nästintill varenda människa har
något slags intresse eller förhållningssätt
till. Trots detta är det få
som intresserar sig för litteraturen
om musik. Det vet förläggaren
Bo Ejeby i Göteborg, som
driver sitt eget musikinriktade
bokförlag Bo Ejeby Förlag.
– Musikintresset är stort i vårt land,
både vad gäller antalet utövare och
lyssnare, men steget till att läsa om
musik verkar vara gigantiskt, säger Bo
Ejeby. Faktum är att det till och med är
svårt att intressera professionella musiker
för musiklitteratur. Naturligtvis
finns det lysande undantag, men ser
man generellt på våra musiker är de
nästan skrämmande inskränkta – på

gränsen till antiintellektuella!
Bo Ejeby är varken arg eller uppgiven
där han sitter inklämd på sitt
fullproppade kontor, strax intill Landala
torg, bara lite besviken. Besviken
över att förlaget, som han startade för
tre och ett halvt år sedan, fortfarande
bara precis går runt. Visst köper folk
musiklitteratur och nothäften, som förlaget
också ger ut, men inte i den omfattning
som Bo Ejeby hade hoppats
på.
– Ibland funderar man på att lägga
av, fortsätter han. Rent företagsekonomiskt
är det idiotiskt att hålla på med
den här verksamheten, men jag hoppas
naturligtvis att det kommer en vändning.
STRAVINSKIJ OCH EDWALL
Tro nu inte att förlaget ger ut svåra
musikteoretiska tegelstenar riktade till
en liten, smal publik. Alls inte, Bo har
visserligen främst inriktat sig på 1900talsmusik,
men från en bred, allmän
synvinkel och inte från den snäva teoretiska
och analytiska. Bland det tiotal
böcker som hittills kommit ut finns tit-
lar av, eller om, så skilda namn som
Igor Stravinskij, Carl Nielsen, Erik
Satie, Allan Edwall, Sven-Eric Johanson
och ljudpoeter som Åke Hodell,
Bengt Emil Johnson och Sten Hanson.
Dessutom finns körhäften med bl.a.
delar av repertoaren hos den populära
kören Amanda, nedtecknande folksånger
från Georgien, verk av Sven-
Eric Johanson och ett körhäfte betitlat
»Körsnusk«.
– Mina utgivningar speglar mitt
eget musikintresse, säger Bo. 1900-talsmusik
är alltifrån Calle Jularbo, över
Beatles till John Cage. I vår tid fungerar
allting samtidigt och parallellt, därför
är det ingenting konstigt med att
mina utgivningar behandlar så många
olika musiker och tonsättare.
Att det blev kombinationen böcker
och musik för Bo var knappast någon
slump. Han har stark förankring i
båda ämnesområdena. På 70-talet jobbade
han som musiklärare på en folkhögskola
i Ljungskile. För knappt 15
år sedan fick han erbjudande att bli redaktör
på bokförlaget Korpen, där han
fortfarande arbetar på halvtid. Sin musikaliska
bana har han på senare år
framför allt utövat i körsammanhang,
både som sångare och ledare.
BRETT KONTAKTNÄT
– Min lojalitet och förankring finns
fortfarande hos Korpen, och min tjänst
där är en förutsättning för att få mitt
eget förlag att gå runt. Men en del av
de böcker som jag ville ge ut passade
inte riktigt in på Korpen, som främst
inriktar sig på filosofi och samhällsvetenskap,
så därför startade jag ett eget
förlag. Min förankring och mina direktkontakter
i musiksverige var en av anledningarna
till att jag vågade satsa på
det här. Jag vet hur man når ut och har
ett brett kontaktnät, inte minst med
landets körledare.
För att få ut körhäftena är dessa
kontakter ovärderliga, eftersom noter
bara säljs på ett fåtal ställen i hela Sverige,
men annars har hans utgivningar
fått bra spridning. De finns ute i boklådor
över hela landet och han säljer dessutom
alla sina titlar via sin postorderverksamhet
»Ejeby Direkt«. Där
distribuerar han också andra förlags
böcker, med liknande inriktning som
13

14
de egna utgivningarna. Dessutom säljer
han CD-skivor, med anknytning till bokutgivningen,
företrädesvis svenska
skivor med kör-, folk-, barn- och nutida
seriös musik, samt jazz och visor.
På senare tid har Bo gjort ett avsteg
från den renodlade musikinriktningen
och gett ut en samling korta texter av
radioproducenten Kjell Alinge. Kommande
utgivningar inkluderar en
volym med fyra diktsamlingar av den
norske poeten Jan-Erik Vold.
VILL HA EN »HIT«
Bo Ejebys framtidsplaner innefattar
Bo Ejeby. Foto Lars Sundestrand

såväl förhoppningar om att ge ut någonting
med jazzanknytning, som att
ta ett steg utanför den rena 1900-talsmusiken.
– Jag kommer säkert att ge ut någonting
om klassisk musik så småningom,
men just nu vet jag inte vad.
Det är dumt att låsa sig vid enbart
1900-talet även om det känns viktigast
och roligast.
Precis som en ung rockartist väntar
dessutom Bo på sin första »hit«, en
bok som säljer riktigt bra och som kan
göra att förlaget får lite friare ekonomiska
ramar.
– Alla små bokförläggare vet att
det räcker med en enda titel som säljer
bra och stadigt för att kunna göra mer
och bli mer oberoende. Det vore kul
att få en sådan »hit«!
Kanske blir det den i England nyligen
utkomna Beatlesboken »Revolution
in the head« av Ian MacDonald,
som Bo Ejeby har optionen för i Sverige.
Den beskriver alla Beatles låtar
och analyserar samtidigt medlemmarnas
liv utanför gruppen, samhällsförändringarna
och popvärlden i sig.
– Den är egentligen för dyr, men
jag tycker att den hör hemma hos mig.
Jag unnar ingen annan att få en framgång
med den. Min generation, 40-talisterna,
som växte upp med Beatles är
idag köpstarka – så kanske, kanske...
DRÖMMER OM CAGE
Han har dessutom »första-tjing« på en
bok som är under arbete om den estniske
tonsättaren Arvo Pärt. Den skrivs
av engelsmannen Paul Hilliard, som är
känd från välrenommerade The Hilliard
Ensemble. Funderingar finns också
på att översätta en bok med texter av
mytomspunne pianisten Glenn Gould.
– Dessutom har jag ända sedan jag
startade det här förlaget drömt om att
ge ut en bok med texter av John Cage.
Jag vet inte när, men det skall bli av en
dag, det är jag säker på.
»Trägen vinner«, säger man i ordspråket.
Säkerligen kommer också den
dag då Bo Ejeby Förlag slår till och
»börjar klättra på den svenska topplistan«.
Ulf Sigvardson
15

Cinemix
I år är det tredje gången Unga Atalante
samarbetar med Göteborg Filmfestival och
arrangerar Cinemix på Atalantes scen. Som
vanligt bjuds publiken på programpunkter
som svävar i filmens utkanter, såna saker
som en bra filmfestival måste bjuda på. Med
tanke på Unga Atalantes anseende som en
scen där korsbefruktningar är legio finner vi
16
oss väl tillrätta med Cinemix och är
naturligtvis stolta och glada över att få
arbeta med Filmfestivalen.
Årets program är mer bantat än föregående
års. Vi har valt en stramare, mer konsekvent
linje som vi tror är bättre för att kunna ge
publiken en minnesvärd vecka. Vi fortsätter
vårt samarbete med de kreativa högskolorna.
Valand och Fotohögskolan får i år en
hel helg var och scenografin och foajén är
designad av elever från Chalmers arkitektlinje
samt Scenografutbildningen i Skellefteå.
Välkommen till några kongeniala
kvällar på Atalante!
Valands Konsthögskola
Förra årets crossover-installation i Valands regi kommer med stor sannolikhet
gå till historien som en av de mest bisarra. Även för Johan Sunesson
själv, som stod som upphovsman/regissör. Vad ska Valand ställa
till med i år? Rykten säger att vissa förfrågningar hos större frysfirmor
har gjorts av delaktiga Valandselever. Vi vet inte själva men vi kan garantera
ett fascinerande förlopp. Lör-sön 4-5 feb kl 13-18 Fri entré
Chaplin i centrum
Temakvällarna på Unga Atalante grundar sig på den aktuella Bergmans
Lista. Den store regissören har till årets filmfestival valt ut tio av sina
favoritfilmer från filmens första hundra år. Vi har i vår tur valt ut två regissörer
från listan samt Ingmar Bergman själv, som vi ger varsin kväll
på scenen. Först ut är Charlie Chaplin. Medverkande under kvällen är
Teater Kolibri och filmvetaren Ole Breitenstein som kåserar kring Chaplins
musikaliska ådra. Norska och svenska filmexperter drabbar samman
i en filmisk På Spåret-tävling där Carl Harlén från Teater Uno visar
utdrag ur Chaplins filmer. Det gäller naturligtvis att veta så mycket som
möjligt om regissören. En chans till filmvetenskaplig förkovran. Allsmäktig
domare: Leif Furhammar. Måndag 6 feb kl 18.00
Fokus Fellini
Tisdagens Fellini-kväll är uppbyggd på samma sätt som måndagen.
Kvällens teatergrupp är Atelierteatern, vinnare av 1993 års filmteatersport.
Kvällens betraktare är Carl Johan de Geer som berättar om sin
Fellini ackompanjerad på piano av Harald Svensson. Den nordiska envigen
i filmkunskap rasar vidare med nya filmsnuttar.
Tisdag 7 feb kl 18.00
Brännpunkt Bergman
Kvällen om Ingmar Bergman inleds med Teater Unos tolkning av den
store mästarregissören. Ett samtal om Bergman som personinstruktör

leds av Monika Tunbäck-Hansson, GP, med
Gunnel Lindblom och Bibi Andersson som
sakkunniga. På Spåret går in på sitt
upplopp. Ska norrmännen utklasa oss på
hemmaplan eller ska svenskarna få en ljuvlig
revansch efter förra årets nesliga nederlag.
Kvällen avslutas med dystopi-orkestern
The Intellectuals och en alldeles privat hyllning
till I.B. Onsdag 8 feb kl
18.00
Roy Andersson
Vår tid utmärks av en rädsla för allvaret. Vi
värjer oss för de sanna bilderna. Men mottagaren
får aldrig underskattas. Det är tankar
som Roy Andersson, vår mest kompromisslöse
filmregissör, formulerar tydligare
än någon annan. Roy Andersson har under
senare år genom Härlig är jorden (hans bidrag
till 90 minuter 90-tal), sin av Socialstyrelsen
stoppade AIDS-film och genom sina
oräkneliga framgångsrika reklamfilmer,
ställt sig i centrum för debatten om bildetik
och innehållsanalys. Hans upplysningskampanj
och boken En lyckad nedfrysning av
herr Moro häromåret blev en fördjupning
av denna diskussion. Här visar han bilder
och talar om dess grundläggande ämnen.
Torsdag 9 feb kl 18.00
8mm-festival
En av förra årets populäraste programpunk-
ter var 8mm-festivalen på Atalante. Där
kunde man se bisarra dokument från bisarra
filmskapare. Allt presenterat av 8mmprojektorer
som rasslade fram filmerna i salongens
mörker. I år fortsätter naturligtvis
satsningen på 8mm. Konstartens egen
isprinsessa Karin Flodhammar har satt samman
ett exklusivt program från när och
fjärran. Animerad UFO-film, vampyrer,
tomten i kris mm. Programmets high-light
kan vara Ett barn blir till, en konstnärlig
korsbefruktning mellan porrfilmen Big Dick
III från 1971 och dokumentär äkta kärlek
från cellnivå och uppåt.
Deltagande filmare: Mats Gustafsson &
Lars B Karlsson, Västerås, Klas Moser,
Eksjö, Jenny Lindberg & Anna Gille,
Bromma, Martin Reslöw & Fredrik Elg,
Malmö, Christer Knutsson, Höganäs, Karin
Flodhammar, Per Larsson, Ingemar Magnusson
och Peter Magnusson, Göteborg.
Fredag 10 feb kl 18.00
Fotohögskolan
Fotohögskolan i Göteborg har deltagit
under alla Cinemix-program och har visat
projiceringar på hög nivå. Förra årets kändisparty
gav mersmak. De visuella upplevelserna
står som vanligt första ring för.
Zooma in finalen på festivalen hela sista
helgen.
Lör-sön 11-12 feb kl 13-18 Fri entré
17

18
Europas Vilda Västern
Spanien är Europas vilda västern! Ett samhälle å
ena sidan dominerat av konservatism och ett politiskt
maskineri med bly i kängorna, men å andra av en
slående liberalism och promiskuitet. Den som färdats i Barcelonas
nattlandskap, dansat sig vanvettig på Ibiza eller ätit tapas
en baskisk sommareftermiddag vet. Att det är ett land, eller ett folk,
som speglar en bild av frihet. Och i många avseenden är det ett fritt och i
ordets goda bemärkelse, liberalt samhälle. Traditioner finns från seklets
början då Spanien var ett politiskt radikalt land med tidig kvinnlig rösträtt
och fri abort. Detta i kombination med den mycket starka fackföreningsrörelsen
under den republikanska perioden 1934-36, innan inbördeskriget radikalt
svängde om det spanska samhället in »under de feta kardinalernas rappande
piska«

BILDER AV SPANIEN
Spansk filmindustri har alltsedan censurens uppluckring i
början av sjuttiotalet ägnat sig åt att tolka och förklara ett
av världens mest absurda samhällens historia och uppkomst.
Filmen har varit spegeln som »in exellentia« givit
bilden av Spanien och hjälpt oss skratta åt eländet.
Men även många andra starka kulturyttringar har nått
fram: dock utan samma stöd från kulturministeriet som filmen
har haft under åttiotalet. Här ritas och skrivs många av
Europas allra bästa serier. Vuxengenren är vitt utbredd och
gränsen mellan serier, barn och vuxenvärld, respektive litteratur
och serier är mycket vag. Några av det nya Spaniens
allra främsta uttolkare är serietecknare. Här görs mycket
bra musik, nattlivet är i sina bästa stunder kreativt och
mycket originellt. Katalonien hyser stolt en av Europas
kanske mest spännande dans/performance-grupper: »La
fura dels baus«. Men, trots allt detta. Någonting saknas.
TOMHET
Någonting fundamentalt. Det är svårt att peka på vad, men
kanske är det just det du kan känna i de spanska storstäderna:
stressen, ytligheten, tomheten. Avsaknaden av äkthet.
Barcelona är världens näst mest befolkningstäta stad, endast
brädad av Calcutta. Här står jag till slut bara ut med de
nedslitna hamnkvarteren och de trånga gränderna där
urinstanken svider och stiletterna blinkar i mörkret, där 13åriga
zigenarkillar skär upp haschkakorna i tusenpesetasbitar
och där invalider från inbördeskriget spatserar omkring i
19

20
tofflor och med käpp, med en fet puro
i munnen. En billig cigarr som de suger
och tuggar på en hel dag, tänder och
släcker...
Där aktiverar faran sinnena och
adrenalinet. Man sugs upp av något
avlägset. Stressen, den hysteriska trafiken
och jakten på framgång, skönhet
och det bästa tvättmedlet. Barcelonas
gamla kineskvarter vilar på den romerska
staden Barcinos ruiner. Det
luktar humbug och synd ur varje port.
Här har charlataner och fixare överlevt
i snart 2.000 år. Mycket längre än katalanska
separatister, korrumperade socialister
och knarksmugglande paramilitära
civilgardister.
Den ruttnande samhällsstrukturen
överlever dock än tack vare de starka
fackföreningarna och arbetarrörelsen,
den hårda och gängse moralen och de
katolska värderingar som finns kvar
och hålls levande av de konservativa
fyrtiotalisterna som formats under
Francos benhårda arbeta-eller-dö-styre.
Men den är svag i sömmarna efter år
av skandaler och extrem korruption.
Förtroendet för politiker är lika med
noll och intresset skrämmande lågt i ett
land där demokratin är så pass ny.
I detta landet lever man för att
njuta, annars står man inte ut.
NO FUTURE
»NASA skulle kolonisera Mars, fattar
du? De hade allt färdigplanerat. Hur
de skulle förorena atmosfären, transformera
om planetens egenskaper, och
de visste precis hur de skulle göra en
kopia av jorden. På åttiotalet, under
Reagan och Bush var de helt galna jänkarna.
De ville kunna spränga en
bomb och sedan bekvämt förflytta sig
själva, och vem de ville ta med till en
ny jord och fortsätta där.
Fattar du?« (Daniel, min 16-åriga
svåger i Barcelona)
Symptomen för Generation X är
slående uppenbara här i Spanien. Här
lever de som om apokalypsen verkligen
vore helt nära. Här talas det ofta vitt
och brett om Nostradamus och hur
hans profetior faktiskt slår in, en efter
en precis som i en dålig skräckfilm.
Pesten som skulle drabba världen identifieras
i dessa dagar som den indiska
lungpesten. Vidare kommunismens och
murens fall, AIDS-psykosen och islams
allt vildare fundamentalism. Det reflekteras
inte mycket över att profetior
ofta är självuppfyllande. »Med lite god
vilja«. No Future, Vaya con Dios...
Kanske är det en naturlig konsekvens
av att leva med sådant som de
groteska skogsbränderna som härjat
Spanien och framför allt Katalonien.
Bränderna har utplånat den mediterrana
skogen. Hela medelhavskusten är
i princip död och färdig för att bli en
del av den öken som sträcker sig från
Andalusien och över spaghettivästernlandet
Murcia och Almeira och alltså
snart upp till franska gränsen.
I en av Spaniens bättre tidningar
läser jag om »generation Y« Får se...
Eftersom Y kommer efter X är de då
den näst sista generationen, för Z är
sist. Lagom till Nostradamus ödesår
1999, naturligtvis. Som tur är får vi tre
generationers respit i Norden. Stackars
generationerna Å, Ä och Ö. Vilken tråkig
värld.
ETT PILLER TILL
»Nästa generation kan bli den sista

innan Harmageddon« (Ronald Reagan,
People Magazine)
93% av spansk ungdom lever
hemma hos sina föräldrar fram till de
sent omsider gifter sig och abrupt träder
in i vuxenrollen, allt på en gång.
Eget hem med komplett möblemang
som bröllopsgåva, inga kompromisser.
Fram till dess handlar deras bekymmer
mest om att skaffa ett jobb och tjäna
stålar för att kunna roa sig så kungligt
som möjligt under helgen. Som i sig är
ett sanktum här. Och festandet är
gränslöst och utan slut.
Sedan ett par år tillbaka har förlängningen
av »la movida«, kultur- och
nattlivet som då gick hand i hand, förvandlats
till den spanska varianten av
ravekulturen, och »la ruta del bacalao«.
Ett sätt att festa som varar upp
till tre dygn, under vilka man förflyttar
sig enorma avstånd för att hitta de
rätta lokalerna, med den rätta technomusiken.
En helg kan börja i Barcelona, fortsätta
i en ort på kusten under natten,
framåt morgonen i Valencia, för att av-
slutas på söndag natt i Toulouse,
Frankrike, där enligt utsago de vildaste
»trance«-festerna hålls. Uppslutningen
är stor och folk färdas i fulla bilar fram
och tillbaka i ändlösa extasy-rus. Discjockeysarna
mytifieras och är de
stora »profeterna« som styr folks
känslor i enorma industridiskotek där
folk dansar tolv timmar i sträck utan
att gå ut eftersom dagern bryter sinnesstämningen.
Cirka en gång i timmen
uppmanar discjockeyn folk att
svälja ännu ett halvt piller och kollektivt
hänge sig åt trancen. Natten är en
annan dimension, som ett annat land
för många, och baksmällan blir en stiliserad
och introvert vampyrfeber.
Som i sin tur skapar tomhet och
villrådighet. Neuroser och psykoser
och den stress som är allas arvedel och
kors. »Flykt och desperation är vårt
nyckelord«. Sälja det sämsta och konsumera
det bästa. Kunna måla tånaglarna
i kaos, äta sin egen ångest till frukost.
Ta nästa medicin för att dämpa
biverkningarna av den förra. Vad spelar
det för roll när det är så lite kvar av
filmen. »Slutet av andra halvlek«,
game, set och...
MED ÖPPNA SÅR
»Man levde bättre på Francos tid. Man
kunde känna sig säker på gatorna, det
fanns arbete åt alla och det var ordning.
Du måste förstå Spanien ur en
annan synvinkel. Spanien är annorlunda.«
(Paco, 52 år)
Men än är det inte slut och politikerna
drar desperat i trådarna. Nu är
det Europa som gäller. Och Spaniens
president Felipe Gonzalez klär sig inte
längre i rutiga skjortor som i början av
sin karriär, utan i Armanikostym och
solbränna. Ministrar har fallit som lerduvor
de sista fem åren, och en enorm
ekonomisk korruption är idag allmänt
vedertagen. Europas nya maffia, ekonomiskt
helt överlägsen den ryska, italienska
eller jugoslaviska, har vuxit
fram i Galicien, Spaniens västra hörn.
Här till Atlantkusten skeppas det
europeiska kokainet in från Sydamerika
och tas om hand av den galiciska
maffian för vidarebefordran. De har
djupgående relationer med polismakten
framför andra i Spanien, Guardia
Civil, och agerar förvånande öppet och
brutalt. Den förre chefen för gardet,
Luis Róldan, är en av världens mest ef-
21

22
tersökta individer. Genomkorrupt, oärlig och fullständigt
hänsynslös. Han är försvunnen med ett okänt antal miljoner
och har lämnat efter sig en rutten paramilitär poliskår, med
öppna sår.
Spanien klagar. Samhället fungerar ibland som ett Uland.
Marginaliserade människor bor i hyddor och under
broar, samtidigt som ekonomin under en lång period varit
oerhört expansiv. Nu är det spanska undret, »boomen«,
över, och kollisionen mellan gammalt och nytt ett faktum.
Mellan A och X finns ett tomrum; två världar som möts,
utan att förstå varandra.
Den politiska debatten går just nu het över abortfrågan,
»en spansk klassiker«. Ett dilemma för en »socialistisk« och
»civiliserad« regering som aspirerar på att integrera sig i det
moderna Europa, men samtidigt är beroende av konservativa
krafter som skulle låta en legalisering av aborter gå över
sina döda kroppar. I praktiken däremot kan den som betalar
enkelt abortera.
En kvinna som vill göra abort måste först gå till en privat
gynekologmottagning och få graviditeten konfirmerad.
Seden brukar systern, om hon ser att det inte verkar vara en
önskad graviditet, fråga om kvinnan vill låta grossesen fortgå.
Om svaret blir negativt brukar kvinnan få ett telefonnummer.
Sedan ringer hon dit, och får en besökstid. Där
sker sedan allt under stort hemligmakeri och kvinnan får genomgå
en serie tester och utfrågningar innan själva operationen
genomförs. Allt för en nätt summa på uppåt femtu-

sen kronor. En förmögenhet för en ung
tjej. Och klinikerna gör sig små förmögenheter.
I hemlighet.
OKTOBER
Sommaren har varit den varmaste i
mannaminne. Torkan har eliminerat
floder, bränt skogar och orsakat okänt
antal hjärtstillestånd. Nu i oktober faller
monsunliknande regn över Katalonien,
dag efter dag. Proportionerna har
suddats ut, och där man tidigare skymtade
ett slut, ett »nu klarnar det«, skakar
man bara på huvudet, under de
regntunga skyarna. Det är oktober och
sent på jorden.
Pontus Hjortén
23

24
FRAGMENT
av Tomas Haglund
Redaktionen fick ett brev med en
dramatisk text. Den heter »Fragment«.
Scen: Höger och vänster hörn är
identiskt inredda; ett bord med
tillhörande stol. Borden är små,
runda och prydda med vita
dukar. På vardera bord finns en
vinkaraff och ett halvfullt glas.
Tända stearinljus. Mannen sitter
på vänster sida; kvinnan på
höger. Åldern är i högsta grad irrelevant.
Mannen är klädd i kostym.
Kvinnan är klädd i kavaj
och kjol. De sitter snett med ryggarna
mot varandra. Får aldrig
ögonkontakt. Läger inte märke
till varandra. Det får aldrig ske
replikväxlingar!
KVINNAN:
Vad jag menar är att det liksom är så
svårt att själv veta vad det är man har
tänkt sig. Vad det är man vill. Jag
menar med andra människor och så.
[Paus] Det är ju det att man hela tiden
måste ha något att tro på. Och har
man inte det så tappar man allt. Hela
bilden av sig själv går upp i rök. Det är
så svårt att säga vad det ena och det
andra går ut på. Det vet man många
gånger inte förrän många år senare. I
vissa fall vet man det aldrig. Det känns
som om allt man någonsin trott på
bara rinner ur händerna på en. Man
försöker ju något så in i helvetet att
upprätthålla en tro. Något att klänga
sig fast vid. Något som kan ge en bild
av vem man egentligen är. Man letar
efter, vad ska jag säga, varaktighet.
Man vill så gärna få grepp om något
som består. Men man ser inte saker
som de egentligen ser ut. Det är den
ständigt närvarande rädslan. [Paus]
Rädsla kastrerar ögonen.
MANNEN:
Ibland kan man vakna och helt plöts-

ligt inse att allt runnit ut i sanden. Vad
mer kan man göra? Jag vet inte… men
jag växte som människa. Det gick så
förbannat fort. Det är som en oskarp
bild. Känns så avlägset. Suddigt på nåt
sätt. Det är som om det satt en jävla
massa repiga linser i vägen. Och de där
linserna förtar hela skärpan. [Paus] Det
är så lätt att sitta här och tro sig minnas
bilden; de klara färgerna, dofterna.
Men när man sedan ska försöka återberätta
det så är det som att försöka
summera intrycken från en bunt gamla
bleka fotografier. Man blir ju så förbannat
ensam. Och ensamheten kommer
som en oväntad svallvåg och bara
spolar bort flagorna av det som varit.
KVINNAN:
När jag först träffade honom var det
sommar. Jag kan inte ha varit speciellt
gammal då. Bara en liten flickunge... i
gul klänning. Det var i en mellanstor
stad. [Paus] Jag har inte tänkt på
honom på så länge att jag glömt hans
namn. Ja, till och med hans ansikte.
[Paus] Det är just det han är. Ansiktslös.
Ansiktslösa människor skrämmer
mig. Det känns bara så förargligt. Inget
namn och inget ansikte. [Paus] Att
tänka på det ger mig samma rysningar
som grottsalamandrar. Genomskinliga
och ögonlösa.
MANNEN:
När jag först såg henne… Den där
blicken. Hennes ögon. Ja, det var verkligen
något som vaknade i mig. Något
starkt och obeskrivbart. Det här är
bara tomma ord och inget annat. Hon
kom från en annan plats än jag. Kan
inte minnas varifrån. Men det spelar
väl ingen som helst roll nu mer. [Paus]
Hon kom från var som helst. Och hon
log mot mig.
KVINNAN:
Jag försökte närma mig honom på alla
tänkbara sätt. Jag cirklade väl runt
honom som ett annat gammalt spöke.
[Paus] Då, när jag först la märke till
honom, så var han med en annan
flicka. Det är konstigt, men jag minns
nog henne bättre.
MANNEN:
Vid ett tillfälle så bjöd jag upp henne
till dans. Hon tackade ja. [Paus] Min
stackars pojkkropp blev så till bredden
fylld av ren och uppriktig kåthet att jag
kunde ha exploderat där på dansgolvet.
Pang! så hade jag regnat ner som
ett finmalet pulver över de dansande
paren. Jag vet inte vad som tog åt mig.
Men nog blev jag som besatt. Hon
hörde ihop med mig. Hon övertog mitt
kött. [Paus] Jag vet att jag då kunde
memorera alla hennes formar och dofter.
Men jag har slaggat igen. Fått skit
på linsen.
KVINNAN:
Jag blev sjuk av förakt. Jag ville ha
honom. Jag ville ha honom mer än
något annat. Ville stjäla honom ifrån
henne [Paus] Den där lilla bortskämda
slinkan! Han var till för mig. Att hon
inte kunde begripa det.
MANNEN:
Det var natt när jag fick komma till
henne. Hon låtsades sova. Jag var nog
25

26
lite rädd. [Paus] Rädd för mörkret.
Och för mötet. Hon fanns där i det
svaga ljuset från fotogenlampan. Jag
rörde vid henne. Först bara vid kinden.
Hon vände sig om; såg på mig. Hon
tog emot mig. Gud, vad jag kände mig
löjlig med byxorna i knävecken. [Paus]
Och hon slöt sig om mig. Läpparna var
så varma och mjuka. Hon var så
vacker. Fast nu kan jag inte ens minnas
hennes ansikte. Inte heller vad hon
heter. [Paus] Hon är som en skuggfigur.
Illustration: Kerstin Johansson
KVINNAN:
Ordet är besatthet. Och innebörden är
dess styrka. [Paus] När jag förstod att
tränga utanför gränserna; när jag lärde
mig radera mitt antagna jag; det var då
som jag verkligen växte. Blev befriad,
förlöst. [Paus] Jag trodde mig så fullkomlig
med honom.
MANNEN:
Man hade satt igång grisslakten. Bleka,
darrande kroppar. Så lika människor,
på något sätt. De där stackars djuren
slutade aldrig skrika. Det ekade mellan
huset och ladugårdsväggen. Studsade
fram och tillbaka. Gruset färgades alldeles
rött av blodet. I köket stod vi och
stekte nyskuren bacon. Hon ville inte
äta; sa det var vidrigt.
KVINNAN:
Jag visste det inte då, men jag var den
första flickan som han låg med. På riktigt.
[Paus] Och när han låg där kunde
jag känna hans varma andedräkt
komma i jämna strömmar mellan mina
smala ben. Han sa att det på nära håll

såg ut som ett öppet sår; det förödade
köttet efter en kraftig dolkstöt.
MANNEN:
Det är väl förbannat löjligt att tala om
det nu; så här långt efteråt. Nog vet jag
att det inget löser. Att sitta nu och försöka...
psykologisera för att få ett gammalt
puzzel att gå ihop. [Paus] Som att
försöka hitta en kronologi i en rad
filmsekvenser som kanske aldrig har
spelats in. Återstoden, när elden falnat,
är fragment. Och inget annat.
KVINNAN:
Han såg liten ut där han låg i sjukhussalen.
Bara skinn och ben. Fanns nästan
inget kvar av honom. Tänk att han
faktiskt kunde ha dött. Det var nära
den gången. Han hade haft ont i
magen i en veckas tid. Precis som alla
andra. Maginfluensa. Det visade sig att
blindtarmen brustit. Nog för att han
var smal innan, men efter att ha legat
där var det nästan inget kvar. Hålögd
och insjunken. Insektslik, på något
sätt. Snart visade det sig också att hans
lungor var fyllda av vatten. De pumpade
honom full med smärtstillande.
Ändå kunde jag höra hur han led, när
de stack en nål genom ryggen på
honom. Tvärs genom ryggen och in i
lungan. [Paus] Jag satt där hela tiden
och vakade hos honom. Fick tid att
riktigt studera honom. En del av hans
personlighet trädde fram starkare än tidigare.
Jag såg vem han var. Kunde avläsa
honom.
MANNEN:
... som fotografier med lång exponeringstid.
[Paus] Och ändå var det där
någonstans som vi gick förlorade. Förlorade
greppet och suddades ut. Precis
som om en annan sanning och en
annan tid, i vilken vi inte levat, plötsligt
hann ifatt oss. Det var som om vi
bara var flyktiga skuggor som absorberades
av ljuset.
KVINNAN:
Ordet är rädsla.
MANNEN:
Rädsla för det tillstånd då människor
blir ansiktslösa. Då det inte längre går
att skilja på fram och bak. [Paus]
Ögonlösa. Man kan inte längre minnas
färgen på ögonen. Man kan förlika
dem med varelser som lever metrar ned
i den mörka jorden. De finns där nere.
Och de saknar anletsdrag.
KVINNAN:
Det finns aldrig någon annan än en
själv. Bara en själv som lägger till sten
för sten. Och om det så är emot ens
vilja, så bygger man på. Dag som natt,
tills man tror att man har något att tro
på.
MANNEN:
Och först nu stod det klart för mig. Att
vi nog aldrig funnits till. Det var bara
en så välkonstruerad bild. Drömmen
om det osänkbara skeppet. [Paus] Nej,
vi har aldrig funnits till. Men då vägrade
jag se det.
(Ljuset tonas ner)
27

28
GÖTEBORGS DANSDAGAR 95
Planeringen för årets upplaga av Rum För Modern Dans
egen lilla dansfestival på Unga Atalante pågår för fullt. Det
ryktas nämligen att den stora kommunala, väldigt lyckade,
dans- och teaterfestivalens framtid ser väldigt tveksam ut.
Därför är det ännu viktigare att DansDagarna återkommer.
Det blir ju i så fall publikens enda möjlighet att få se ny modern
dans i Göteborg. Rum För Modern Dans är en arrangörsförening
som lägger de allra flesta av sina gästspel på
Unga Atalante. Betoningen ligger på modern, konstnärligt
nyskapande dans och det är sådan ni kommer att få se
under DansDagarna. Programmet är inte på långa vägar
klart men vi kan avslöja vissa fakta.
Den 29 april på den internationella dansdagen startar
festivalen och den avslutas inte förrän 6 maj. Förhandlingar
pågår med Caprioli Dans och deras utmärkta föreställning
Petrolio-ackumulation av materia. Den hade premiär i november
förra året på Dansens Hus i Stockholm och inspirationen
har Cristina Caprioli, koreografen, fått från Pier
Paolo Pasolinis texter. Texterna rör sig med dansarna i form
av projektioner på en pälsklädd scen. En sevärdhet alltså.
Vidare förs diskussioner med Jukka Korpi, nytt stjärnskott
från Finland, dansgruppen Tiger från Stockholm och koreografen
Maria Sandin.
Mitt i Göteborgs DansDagar börjar en annan festival för
nordisk musik. Det är en institutionstyngd festival vars officiella
invigning äger rum med pompa och ståt någonstans
runt Götaplatsen. Det mer obskyra avtäckandet sker på
Unga Atalante den 3 maj i form av en elektroakustisk natt
signerad Åke Parmerud.
Vad ska hända? Håll utkik efter information i denna tidning
längre fram i vår.
Trixter som finns i Renströmska Badhuset firar femårsjubileum i år. Sedan 1990 har man visat nyskriven dramatik, konstutställningar och intressanta
gästspel i den gamla bassängen och många är de gånger som man häpnat i entrén över de visuella effekterna. Jubiléet firas genom att
byta lokal. Det gamla badhuset ska åter bli badhus och Trixter tvingas flytta till Esperantoplatsen. Säsongen startar dock med ett badhusparty 28
jan och fortsätter med en stor premiär på Pusterviksteatern 12 april med Markisinnan de Sade. Invigningsfesten på Filmfestivalen har de senaste
åren hållits på Vågen. Så och i år och det känns ju fint att få festa i så fina lokaler men varför ska bara dammiga artsister som Totta Näslund
och Bröderna Brothers få svara för invigningen. Stockholms filmfestival brukar kritiseras för att bara tänka på hipp-faktorn och inte på kvaliteten.
Men det borde finnas gränser för genuiniteten. Dansgruppen Floke, sveriges enda improvisationsgrupp vet ni, är just i färd med
nästa stora projekt. Ett samarbete med den legendariske improvisatören Julyen Hamilton som har arbetsnamnet A Hand in the Honey och ska ha

FLYTT 1
I december fick vi uppleva en av de största succéerna i Unga
Atalantes historia. MODE-ensemblens uppsättning av
Maxwell-Davis »Eight songs for a Mad King« med Erik
Lindman som den galne kungen i regi av Henric Holmberg.
Det var regi, musikaliskt framförande och sceniska prestationer
som lät ett relativt svårtillgängligt material gå rakt in
i hjärtat. Ett av dessa få ögonblick då nydanande form- och
språktänkande paras med ett rakt och gripande känslomässigt
uttryck utan krav på förförståelse.
Eftersom många inte hann se föreställningen spelas den
igen i slutet av januari, samtidigt som denna tidning trycks.
Sångaren och röstkonstnären Erik Lindman planerar för
övrigt att flytta till Stockholm i höst. Han tänker därifrån
fortsätta sitt forskande kring röstens möjligheter i utkanten
av det vi normalt fattar som musik, samtidigt som han skall
sjunga med Uppsalabaserade vokalgruppen Viba Femba.
Det är bara att önska lycka till och hoppas att detta inte innebär
att vi inte får se honom mer här i Göteborg och på
Unga Atalante.
FLYTT 2
I serien före detta medarbetare på scenen Unga Atalante,
som medverkat i »Eight songs for a Mad King«, som tar
nya djärva steg i sin konstnärliga karriär och som flyttar till
Stockholm, skall vi nu berätta om Zac.
Zac O’Yeah, tidigare scenograf och ljussättare på Unga
Atalante, en roll han också hade i ovan nämnda Maxwell-
Davis opera, tillika flitig medarbetare i denna tidning, inte
minst genom sina reportage från en två års vistelse i Indien,
har flyttat till Stockholm.
Detta har dock inget att göra med att han skrivit en bok,
utan sker av alldeles privata skäl.
Han har dock skrivit en bok. Nämligen en bok om Indien.
Delar av det material vi exklusivt kunnat publicera i
Unga Atalantes tidning ingår nämligen i en stor bok om Indien
som kommer ut i mars.
Vi ser fram mot en bildande och roande läsning och önskar
lycka till i storstaden.
premiär på Malmö DansDagar i april. Göteborgskoreografen Ulla Eckersjö har fått stöd från Statens Kulturråd och arbetar för fullt med en ny
föreställning. Fabriken, galleriet på Drakegatan bakom Ullevi har svåra problem. En vinsthungrig fastighetsägare har tagit ut en fantasisumma
för en obefintlig värmeförsörjning och hotar att knäcka Fabrikens verksamhet. Just nu söker man med ljus och lykta efter en intresserad
person med pengar. Tidsvåg Noll. Mässan om informationsteknologi m.m. som förra våren höll hus på 141:an kommer tillbaka i förbättrad
och förstorad version. Nu på Eriksbergshallen. Datum ej klart. Virpi Pahkinen arbetar med en ny produktion tillsammans med Dansens Hus.
Hänförda av hennes besök på Atalante nu i december hörde vi oss för om eventuellt gästspel igen men tji fick vi. Våran lilla scen orkar inte med
ljussättaren/scenografen Jens Sethzmans hormonstinna scenografi. Spelas 6 & 8 mars på Dansens Hus i Stockholm. Det kom ett brev till en
av medlemmarna i redaktionen med en smått förvanskad adressat. Brevet kom från McDonalds och de tackade så mycket för hans förfrågan om
29

30
NADIR – EN DANSFILM
Kortfilmen »Nadir« hade urpremiär på filmfestivalen i
Montreal i september förra året. Sverigepremiär blir det
under Göteborgs Filmfestival, närmare bestämt den 3 februari,
då den visas som förfilm till Pomme Mefres debutfilm
»Förlåtna synder och dödssynder«.
För fotot står Gunnar Källström (som filmade Donya
Feuers »Dansaren«) och den tjugo minuter korta filmen
»blottlägger varsamt och kärleksfullt rörelsens innersta nerv
och skönhet – naket, men med en förunderlig respekt för
kroppens integritet. ‘Nadir’ är både ömsint och het; bildögat
följer dansarens (Linda Forsmans) kropp nära, söker, finner
dess puls och andning och ser minsta rörelses dramatiska
egenart. Bildrummet är mättat med ljus och skugga – med
ljussättningens intensiva färger och sidenets lyster och
‘kropp’. Gunnar Källström fångar med en gestisk lätthet den
poetiska verklighet som Korda-trion (Linda Forsman, Lou
Lundqvist, Håkan Blomkvist) strävar efter att gestalta och
ger oss ett flödande, näst intill berörbart koncentrat av detta
kroppens poetiska rum.«
Under festivalen ges fyra tillfällen att se »Nadir« – missa
den inte, det är en mycket sevärd liten film!
I NEW YORK
En av Rubicons koreografer Gun Lund är nyss hemkommen
från en längre New York-visit. Hon blev inbjuden av Dia
Center for the Arts, en av USA:s största konstfonder med installationskonst
som specialinriktning. Koreografer från ett
tiotal länder var inbjudna till två veckor fyllda med gästspel
och seminarieverksamhet och Gun Lund deltog med föreställningen
Au Point Extrême, ett stycke som hon haft i sin
repertoar sedan 1989. Au Point Extrême syftar på den
punkt som surrealisterna sökte, där alla motsatser möts, där
alla laddningar finns samlade. Under vistelsen berättade
Gun Lund också om sina erfarenheter av de stora utomhusföreställningar
I Gudars Skymning och Världens Tak som
rönt internationell uppmärksamhet.
Dia driver även en studioscen för dans och träningslokaler
etc. som blivit en samlingspunkt för ett åttiotal koreogra-
att ingå ett franchising-avtal med företag i syfte att öppna en egen restaurang. Tidningen vill härmed dementera alla sådana rykten och samtidigt
be någon där ute att sluta upp med dylika trick. Omedelbart. Vi tyckte att vi bjöd på en fin-fin julfest i slutet på december. En fest på en designad
dansteater besöker man ju inte var dag. Att dessutom stöta på en bra discjockey och en trevlig publik borde ju göra alla glada. Tyvärr
blev en del alldeles för förtjusta i vissa av gästernas jackor och beslöt sig uppenbarligen för att lägga beslag på desamma. Fem fina skinnjackor
försvann och vi skulle väl minst sagt vara intresserade av att träffa dem som stal dem och prata ut om det här, tillsammans. Du och alla vi.
På Fylkingen i Stockholm blir det stor operapremiär i vår. Det är den underliga musikkonstellationen En Halv Kokt i Folie som sätter upp ett
elektroakustiskt musikdrama den 9 och 11 mars. Vi har fått tillfälle att studera vissa bärande scenografiska element bl.a. en gigantisk egentillverkad
dinosaurie som kan bitas, vifta på stjärten och snurra med ögonen. Verkar spännande. Fylkingen finner du på Söder i gamla Münchenbryg-

fer och dansgrupper i New York. En av dessa är Susan Osberg
som för några år sedan faktiskt visade sin dans på
Unga Atalantes scen. Hon är dessutom en av initiativtagarna
till projektet Dance Across Borders, som syftar till ett
mer varaktigt utbyte av idéer och gästspel länderna emellan.
Gun Lund hyser vissa förhoppningar om att kunna bjuda in
koreograferna från Dia till Göteborg och Unga Atalante,
kanske redan i höst.
KONSTVIDEOR
Ibland blir man när man bor i Göteborg irriterad över den
småstadsprägel som trots allt är så stark i stan. Det finns
något snällt och ofarligt hos Göteborgs samlade kulturella
scen. Det råder en brist på konkurrens som gör att konsten
ofta blir lite dammig. Inte alltid, men besvärande ofta. Därför
måste man jubla när man en onsdagkväll i tristaste januari
i slasktyngda Göteborg plötsligt kan glida in på Valands
elevgalleri Rotor på Vasavägen och titta på experimentell
konstvideo. Rummet är nedsläckt och längst bort på väggen
glimmar det från en storbildsvideo. Ett samlag. Utanför står
en karl med hunden i koppel och tittar nyfiket in. Inne i lokalen
sitter ett fyrtiotal människor bänkade. En del filmer är
naturligtvis ren skit, andra är mästerverk men så är det ju
med den här formen. Vitsen är att man överhuvud taget kan
få tillfälle att se filmerna.
Det är naturligtvis ett initiativ av Erik Pauser och Cecilia
Parsberg som verkar ha ett finger med i spelet överallt när
det gäller konstvideo i Göteborg. Tillsammans med Valand
kommer de att hålla videokvällar på Rotor nästan varje onsdag
kl 19.00. Här kommer schemat:
25 jan: »Instructions for recovering forgotten memories
of childhood« Videor från San Fransisco utvalda av Ola
Åstrand. 1 feb »Monitor special & Valandsvideor« Mats
Olsson visar urval från Monitor-festivalerna. Valand visar
sina alster. 8 feb »Expression och Introspektion« Videor
av Tony Oursler och Radovan Tadic. 15 feb »Performance
70-80-90’s and eternal progress« 8 mars »Finsk video«
Boka in rubbet i almanackan och ring 031-11 84 31
(Rotor) om ni undrar något.
geriets lokaler. Som alla vet är det ju ambient-techno som uteslutande gäller för tillfället. Ett av de bästa nya banden kommer från Norge och
heter Biosphere. Apropå Kobe-katastrofen så är det inte bara jordskorpan som påverkas av alla dessa jordbävningar. En pålitlig källa från
New Age-rörelsen konstaterade nyligen att många fler naturkatastrofer kommer att ske i den närmaste framtiden. Astralplanet håller på att evakueras
och skall tas bort. I stället för astralplanet skall himelriket skapas på jorden. Detta tar ett tag och innebär vissa problem för oss jordbor.
Beware. Enligt en f.d. CIA-anställd så uppgår antalet utomjordiska raser som besökt jorden till omkring 70. Under 1995 kommer amerikanska
regeringen att offentliggöra detta. Annars ger utomjordingarna sig själva tillkänna… En utställning är aktuell på Konsthallen i Göteborg. Det
underliga är att det är Göteborgs gallerister som ställer ut. Hur relevant är detta egentligen, frågar vi oss. Inte nog med att Gun Lund blev inbjuden
till New York för en föreställning och seminarier. I april bär det österut till Israel i samma syfte. Ny tidning kommer i mars Hejdå.
31