You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
promissas bort. Då handlar det snarare t ex om vänlighet,<br />
trygghet och att kunna visa omsorg än om ögonfärg eller<br />
mustasch eller inte (även om jag givetvis kan ha en åsikt<br />
om mustascher…). Det har hänt att jag har gjort sådana<br />
listor, och om mina personliga listor kan jag konstatera<br />
tre saker: de är inte utopiska, de handlar en del om förutsättningar<br />
för ömsesidig respekt, och ingen av dem kommer<br />
att delas här på sidan (men läs gärna vidare ändå!).<br />
MiTT bland önskadE inTREssEn och egenskaper som kan<br />
listas kommer också funderingen på hur det kommer<br />
att påverka mitt lärjungaskap att dela mitt liv så intimt<br />
och nära med en annan människa. Hur vill jag att han<br />
ska tänka kring Gud och lärjungaskap? Personligen kan<br />
jag erkänna att jag attraheras av män som lever med<br />
Gud, och jag längtar efter att få stå tillsammans och få<br />
dela mitt liv med en man som inte bara respekterar och<br />
uppskattar mig, utan som också styrker och stöttar det<br />
förhållande jag har med Gud, och där jag kan få betyda<br />
detsamma för honom. Det är fantastiskt när det fungerar!<br />
Och frustrerande när det inte gör det. Att få dela<br />
tron och dess grundläggande uttryck känns inte som<br />
överkurs utan som en förutsättning för att fortsätta<br />
och fördjupa den inriktning jag önskar i mitt liv. En<br />
riktning närmre Jesus och den han formar mig att<br />
vara i världen. En fråga att ställa sig i (och innan<br />
man går in i) ett förhållande blir därför: Stöttar<br />
vi varandra och växer som lärjungar tillsammans?<br />
Eller märker jag redan att jag börjar<br />
kompromissa med det som tidigare var grundläggande?<br />
Leder jag kanske honom att göra<br />
det? I en sund relation ser man till varandras<br />
bästa och behöver ibland kompromissa – då är<br />
det viktigt att vara trygg i att det inte är grunden<br />
som kompromissas bort.<br />
Får jag ledning i Bibeln kring detta?<br />
Bibelns Gud andas gång på gång att han<br />
har goda planer för mig – att min längtan<br />
efter samhörighet, gemenskap, uppskatt-<br />
ning och meningsfullhet är god. Att min längtan efter<br />
ett liv som är en helhet och inte blir så uppdelat är vad<br />
även han önskar för mig. Och Gud som har skapat män<br />
och kvinnor, och tänkt att vi ska få berika varandras liv<br />
och stötta varandra, har inte tänkt att förhållandet till en<br />
man ska tränga ut honom från centrumplatsen i mitt liv.<br />
i gaMla TEsTaMEnTET blev de som tillhörde Gud kallade att<br />
inte beblanda sig med folk som följde andra gudar. Gång<br />
på gång valde de ändå att göra det, och det inverkade<br />
alltid på deras relation till Gud. De glömde vem han var<br />
och började tillbe annat som låg nära tillhands. I Nya<br />
testamentet för Paulus i Korintierbrevet ett långt och välkänt<br />
resonemang som slutar med att han förespråkar att<br />
leva ensam om man klarar det – men att den som blivit<br />
lämnad ensam är fri att gifta om sig så länge det är med<br />
en kristen (se helheten i 1 Kor 7:39).<br />
dEn gÅngEn äR PaRTnERns tro det enda kriterium som<br />
nämns. Bibeln måste läsas i sin helhet, och<br />
till mig talar den ständigt om att låta min<br />
längtan vara i samklang med Guds<br />
vilja för mitt liv, att det inte finns<br />
sann lycka utanför hans vilja.<br />
Han kallar mig ständigt att<br />
följa honom.<br />
Men ibland känns det som<br />
att det kostar mig det<br />
jag för stunden tycker<br />
verkar vara bäst – bättre<br />
än det som är hans vilja.<br />
Som om jag skulle veta<br />
bättre än Gud.<br />
>>
Change language