Kattens skratt som pdf fil - thore soneson media

SCEN 1. STADENS GATOR
En mager man i hellång vargskinnspäls flyter fram genom horderna av pendlare på en trottoar.
Kvällssolen ligger lågt. Det är kallt i luften, höstkallt.
Mannen strosar gatan fram, en bankgata, genom ett myller av kritstrecks-randiga män med
paraply och portfölj. Han ställer sig vid en hållplats.
Han går in i en buss genom bakre ingången, står kvar på fotsteget. Ser chauffören studera
honom i backspegeln, stiger av vid nästa hållplats.
Skrider ned i underjorden.
SCEN 2. TUNNELBANAN
Det är kvällstid, stress i luften, alla försöker komma fram till sitt tåg, men mannen står bredbent mitt i
rulltrappan. Flödet av människor stannar upp bakom honom.
På en perrong nickar han till en fiolspelade äldre man som viftar bort honom med en huvudskakning.
Vargskinnspälsen skrämmer bort hans publik.
När han sätter sig i en vagn makar sig de välklädda affärsmännen och sekreterarna diskret på sig.
Han betraktar dem alla med öppen, nyfiken och spelande blick. Några skolbarn sticker ut händerna
genom öppna rutor, försöker stjäla olikfärgade käppar som är utplacerade i tunnlarna.
Vid en station byter han plats, sätter sig bredvid en blond ung sjuksköterska i vit dräkt med blåa
jeans under. Hon sitter och tuggar tuggummi, gäspar, tar upp en borste och borstar håret.
Stoppar ned handen i sin väska och tar fram en cigarett. Hon ler mot honom.
SKÖTERSKAN:
Har ni en tändsticka...
Vargpälsmannen börjar rota i fickorna. Får upp avbrutna plån, nedklottrade lappar. Svettas.
Den blonda får eld av en annan kvinna. Under tiden har mannen fått eld på en tändsticka,
håller upp den mot henne. Hon ser inte på honom, han är paralyserad och tändstickan brinner ned i
köttet på tummen. Han släpper den, stönar och sväljer smärtan.
SKÖTERSKAN:
Ni är väl inte sjuk...
Vargpälsmannen skakar på huvudet. Ser på den blondas profil, han är tyst och ser svimfärdig ut.
2