Kattens skratt som pdf fil - thore soneson media

VARGSKINNSMAN:
Tryggheten i välfärdsstaten är en bluff, inget är säkert,
vad hjälper en pension när du har en vargskinnspälsad
dåres fot i dina byxor...
SCEN 4. VINDEN
På ett oinrett vindsrum sitter mannen i vargskinnspäls med ryggen mot skorstensstocken, fötterna
nedstuckna i en sovsäck. I knäet har han en reseskrivmaskin. Han knattrar fram några ord, bläddrar
i sina manuspapper.
Reser sig, går ett varv runt skorstenen. Klättrar upp genom takluckan, ser koppartak,
kyrkspiror, regntung himmel. De elektriska ljusen tänds, bilarna signalerar nedifrån gatan. När han
sitter där blåser det till, en tröja på luftning flyger iväg över stadslandskapet.
Mannen kryper in och draperar tidningspapper kring sin magra, nakna bringa.
Färdigklädd klättrar han ned från sin fasta punkt i tillvaron, en vind ovanför vinden i ett gammalt
jugendhus.
Han går nedför trappan, förbi våningar med advokatkontor, banker och läkarmottagningar.
Han stannar upp, den blonda sköterskan från tunnelbanan arbetar i jugendhuset, hon kommer ut ur
en mottagning. Mannen följer henne ut.
SCEN 5. TUNNELBANAN
I kvällsrusningen smyger mannen efter den blonda sköterskan upp ur tunnelbanan, tätt, tätt.
I en rulltrappa vänder hon sig överraskande om och ställer en direkt fråga -
SKÖTERSKAN:
Vill du knulla mig för en hundralapp...jag behöver till
hyran.
VARGSKINNSMANNEN:
Jag har bara en tia, måste ha mat. Hur ska jag orka
knulla som inte ätit på två dar...
Du lämnar inte kredit...
SKÖTERSKAN:
Det är emot mina principer. Har aldrig gjort det förr,
förresten fnaskar jag bara ihop till hyran. Jag arbetar på
en läkarmottagning...
4