Aleph Handbok

Är postmänniskor möjliga?
Även om temat för denna essä är att ”leka Gud”, så vill jag
påpeka att vårt mål inte är att leka Gud eller bli gudar, utan att
sträva mot att bli postmänskliga. Att tala om ”Gud” eller ”gudar”
leder bara till traditionella, föråldrade och primitiva koncept om
överlägsna varelser. Låt oss ifrågasätta alla förutfattade meningar
när vi tänker oss våra möjliga framtida jag. Även om vi blir odödliga
och oerhört mäktiga, så kommer vi inte att bli övernaturliga
spöken utanför fysiken eller avundsjuka, hämndlystna påtvingare
av judisk-kristen moral. Så, gudar åsido, kan man fråga: För det
första, är ett postmänskligt tillstånd verkligen möjligt? För det
andra: bör vi försöka bli postmänskliga? Är det önskvärt?
Är postmänniskor möjliga?
Övergången från mänsklighet till postmänsklighet kan definieras
fysiskt eller memetiskt. Fysiskt har vi blivit postmänskliga först när
vi gjort så fundamentala och breda förändringar av vår nedärvda
genetik, fysiologi, neurofysiologi och neurokemi att vi inte längre
användbart kan klassificeras som Homo Sapiens. Memetiskt kan vi
vänta oss att postmänniskor skulle ha en annorlunda motivationsstruktur
än människor, eller åtminstone förmågan att göra modifikationer
om de så önskar. Till exempel: att förändra eller
kontrollera sexuell orientering, intensitet och timing, eller komplett
kontroll över känslomässiga responser genom neurokemisk
manipulation.
Vi har klart tagit våra första steg på vägen mot postmänsklighet. Vi
har börjat direkt modifiera vår genetiska struktur för att korrigera
naturens misslyckanden. Vi använder Prozac, Piracetam, Hydergine
och Deprenyl för att modifiera vår psykologi, förbättra vår
koncentration och sakta ned hjärnans åldrande. Forskning om
mer specifika och kraftfulla neurokemiska modifierare accelererar
när vi tillämpar nya verktyg från molekylärbiologi, datorstödd
molekylär design och hjärnscanning.
27