Tävlingsbidrag: Den aktiva skolan

Tävlingsbidrag: Den aktiva skolan 

Samarbete mellan S:t Olofsskolan och Åbo Underrättelser

S:t Olofsskolan har ett sedan länge väletablerat samarbete med den svenskspråkiga 

lokaltidningen i Åbo, Åbo Underrättelser. Detta samarbete formades egentligen i samband 

med att Pressföreningen och Tidningarnas förbund bl.a. i tre år generöst stödde tidningsarbete 

i skolorna via projektet Tidningen till klassen. Det samarbete som under denna treårsperiod 

utformades ville ingendera parten lägga ifrån sig efter att projektet slutförts. Man fortsatte i 

stället samarbetet om möjligt accentuerat. 

Som bäst skriver eleverna i årskurserna (7)8-9 flitigt och rätt kontinuerligt i ÅU. Vi har en 

livlig fadderklassverksamhet i vilken ingår att vi bjuder ÅU-läsarna på olika sorters texter, vi 

har någon speciellt utsedd juniorredaktör och ibland bestämmer vi oss bara för att sända in 

vissa av våra alster tillkomna bland vilka elever som helst. Detta leder till att skolans elever 

minst varannan vecka har fått infört någon artikel i form av reportage eller liknande eller så har 

vi tyckt till i insändarspalten. Det kan tilläggas att det för oss har upplevts s.g.s. lika viktigt att 

eleverna också lärt sig fotografera för sina artiklar. Det skall väl ytterligare anföras att tröskeln 

för att få texterna publicerade inte på något sätt förändrats fastän det är skolelever som skriver! 

Erfarenheten säger att det varit mångsidig nytta av verksamheten. Man vågar också påstå 

att det varit ömsesidig glädje, ty på detta sätt har ÅU ibland fått infört texter som kan tänkas 

intressera andra ungdomar mera. Detta i sin tur har gjort att tidningen blivit tillgängligare, 

ja mera efterfrågad bland de unga. Med denna verksamhet har många av våra skolelever 

tränat att skriva för en bred läsarkrets. Man ger då mera akt på hur man kan yttra sig, man 

strävar målmedvetet till god svenska. Inte så sällan har det också blivit fråga om först en 

översättningsprocess, då de utfrågade varit finskspråkiga. Eleverna vågar säkert tack vare 

denna kontinuitet numera också lättare ge ifrån sig sina texter för att allmänt kunna läsas; 

dagstidningen är inte mera alltför avlägsen, eftersom eleven själv t.o.m. skriver i den! 

Jag vill understryka att denna ”skrivarskola” just omfattar de kriterier som uppställts för 

tävlingen: en skapande och personlig verksamhetskultur som motiverar till att utveckla sig och 

skolsamfundet (och varför inte också det omgivande samfundet)! 

Denna artikelsamling är resultatet av vad vi fått infört från S;t Olofsskolan under en dryg ett 

års period. Många har förstås de artiklar varit där våra elever av redaktörer blivit utfrågade etc. 

men för vår del har givetvis bara gällt att som tävlingsbidrag införa de arbeten där eleverna 

själva är skribenterna. (Till denna ”skrivarskola” hör också vår nätpublikation, Olle , som 

återfinns på Tidningsfabrikens sajt samt skoltidningen Olof, som distribueras till alla elevers 

hem. Då vi nu gått över till Magazine Factory har vi även där vår SOS-news. 

Undertecknad har här nedan delvis försett artikelsamlingen med korta kommentarer för att 

närmare belysa projektets omfång. 

Kenneth Nygrén 

lektor i modersmålet 

e-post kenneth.nygren@tkukoulu.fi 

mobil 050 590 88 17

Kommentar till artiklarna i ungefärlig kronologi, dock så att jag ställvis klumpat samman 

kommentaren då temat eller genren varit gemensam nämnare. 

Det första projektet som ingår i vår samling bygger på att fadderklassen (dåvarande 8e) för läsåret 

2004-05 under vårvintern skall göra besök i Åbo stads grannkommuners högstadier. Samtidigt 

söker eleverna upp lokalredaktionen och gör ett reportage om den. Detta resulterar i sammanlagt 

fem reportage. För att ge alla elever en journalistisk uppgift gjordes även ett besök i en finsk 

Åboskola. 

Lördag 30.4 inleds presentationen av ett stort litteraturprojekt i skolan. Författargästen Per Nilsson 

presenteras och bokrecensioner följer. Detta fortsätter i nästa lördagstidning. 

Cityäventyret är en årligen återkommande annorlunda dag för åk 8 värd sin uppmärksamhet. 

I maj presenterar fadderåttorna olika yrken inom serien för muntliga presentationer i skolan. 

Bland dessa föredrag införs en del i ÅU. Ännu i juni- och julinummer av tidningen finns 

yrkespresentationer införda! 

Läsårets fadderklass avslutar sitt bidrag med ett besök i Ekenäs, där tidningen ÅU bl.a. trycks. 

Samtidigt som tryckeriet besöks har klassen glädjen att få insyn i brigadens verksamhet. 

Lördag 8.10 är det dags för skolan att återuppta sin journalistverksamhet. Ett välplanerat 

hobbyreferat, Parkour, är skolans första inlägg. Nästa månad presenterar man fotbollen verkligt 

ingående. Fotbollstemat fortsätter ännu i januari 06. Vårt julbidrag detta år är en annorlunda 

julkalender. 

En nykorad fadderklass (8f) står i tur att ta upp sin journalistverksamhet. Nu är temat att besöka 

finskspråkiga randkommuner, där man får träffa såväl högstadieelever och lärare som kommunens 

representant. Framför allt vill vi ta reda på hur undervisningen fungerar i resp. skola och få veta 

lite mera om svenskans ställning både i skolan och kommunen i allmänhet. Intervjuerna görs på 

finska, likaså förs all diskussion; då eleverna är tillbaka med sitt utgångsmaterial vidtar också 

översättningsarbetet! Referat som hänför härtill är införda 10.12 och 30.12 under året 2005. Sedan 

följer 28.01, 22.02, 18.03 och lördag 22.4 avslutas serien. Alltså sammanlagt sex ca ½- sidas 

referat, där hela klassen i tur och ordning varit skribenter. Mellan dessa referat hinner några elever 

i samma klass ännu med ett utförligt skribareportage, i långfredagens tidning 14.4. 

Niornas insändartexter tas första gången emot 14.01.06. Då sägs lärare och elever sist och 

slutligen befinna sig i samma båt! Sedan följer under slutet av mars ett antal insändare som berör 

mohammedkarrikatyrerna, finländarnas alkoholvanor och ordval, könsrollerna, vår egoism samt i 

flera inlägg S.t Olofsskolans utrymmesproblem. 27.4. tar våra insändare slut. 

På slutrakan av terminen införs också artikeln SOS i riksdagshuset –ett reportage om åk 9:s 

riksdagsbesök och ungdomsparlamentet. Lördagen 13.5 får vi infört två artiklar om modeideal 

och kostvanor. Vi avslutar med det för skolelever alltid aktuella temat Skolan eller hobbyn –vilken 

skall jag satsa på? 

Samarbetet fortgår i dessa banor (och har redan före ovanstående redovisning haft denna karaktär). 

Fadderklassen kommer ytterligare med några bidrag detta läsår, som vi tyvärr inte hinner bifoga. 

Nästa läsår har vi en ny fadderklass och många kunniga och muntra skribenter. Jag är säker på att 

presentationen av vad som då ingått i ÅU skulle bli minst lika lång! 

Kenneth Nygrén

10 Lördag 29 januari 2005 

■ Bilen svänger in på parkeringen till 

Pargas högstadium. Vi stiger ut och ser 

en stor betongbyggnad framför oss. Vi 

går vidare mot ingången medan nyfikna 

ansikten tittar på oss. Snart är vi 

ändå inne i skolan. 

Uppe i andra våningen träffar vi 

Tommi Heikkilä och Ida Johansson 

som båda går andra året i Sarlinska . 

De skall vara med oss under vårt besök 

och visa runt oss i skolan. De verkar 

minst lika nervösa som vi. 

Först skall vi gå ner till gymnastiksalen 

och titta på en innebandyturnering 

som pågår inom skolan. Salen är 

alltid öppen på rasterna för alla men i 

dag är halva upptagen av innebandyn. 

Vi tittar en stund på en match som 

pågår och hinner se några snygga mål 

innan det är dags att gå och äta. Medan 

vi äter hinner vi diskutera en del saker 

med Tommi och Ida. Efter maten träffar 

vi Bernt Klockars som är lärare i 

skolan. 

HUR MÅNGA ELEVER har skolan? 

– 243. 

Varifrån kommer du? 

– Österbotten. 

När började du jobba som lärare? 

– År 2000 började jag jobba som rektor 

här. Det var jag i tio månader. 

Sedan fortsatte jag som vanlig lärare. 

Jag har också jobbat som musiklärare i 

Katedralskolan. 

Vad är bra och dåligt i just den 

här skolan? 

– Vi har bra och trevliga elever och 

lärare. Vi har också en bra anda. Men 

vi har dåliga resurser att hjälpa eleverna. 

Vad tycker du om era lektionstider 

och raster? 

– Jag skulle nog vilja ha längre lektionstider, 

eftersom man skulle hinna 

med mycket mera då. Men det är 

osäkert om eleverna skulle orka koncentrera 

sig så länge. 

– Rasterna tycker jag är lämpligt 

långa och om eleverna är rastlösa på 

lektionerna kan de gå till gymnastiksalen 

på rasterna. 

NIORNA GÖR ALLA större slutprojekt 

på våren. Hurdana projekt? 

– Alla nior i skolan gör på våren ett 

■ Arbetsrummet som vi befinner oss i 

är ganska litet men rätt mysigt och det 

märks att det jobbas där. På kontorets 

väggar ser vi en gammal Rowlitplansch 

och på en byrå står en ännu äldre skrivmaskin. 

Mittemot skrivbordet finns en soffa 

som vi sätter oss i. Också ett tomt snapsglas 

står övergivet på det något orediga 

skrivbordet. 

Det här är en del av Folke Pahlmans 

rekvisita och han är redaktör på 

ÅU:s lokalredaktion i Pargas. Han är 

inte blyg, utan börjar genast prata om 

sitt jobb. Det som han gör är hans 

drömjobb, berättar han. 

– MAN BEHÖVER INTE alltid komma en 

viss tid till jobbet, utan man planerar 

sin tidtabell och kommer enligt den. 

De personer du intervjuar, kom- 

■ I dag finns det massvis med olika 

musikstilar och -inriktningar, och 

dubbelt så många artister och grupper. 

Jag ville ta reda på vad ungdomar 

lyssnar på och vad de anser vara viktigt 

inom musiken. Här kommer synpunkter 

från fyra ungdomar som går i 

S:t Olofsskolan. 

1. Namn 

2. Ålder 

3. Spelar du något instrument? 

4. Lyssnar du mycket på musik? 

5. Vilken stils musik gillar du? 

6. Favoritband/artist 

7. Hur mycket pengar i månaden 

spenderar du på skivor? 

8. Brukar du bränna egna skivor 

eller ta ner musik från internet? 

Bra anda 

i Sarlinska högstadiet 

På rasterna är gympasalen öppen för alla. 

”Men lektionerna kunde vara längre”, säger lärare. 

Elevassistent. Björn Bergvall hjälper elever med bland annat läxläsning. Han håller också ordning under 

rasterna. Här sitter han i skolans elevrum som eleverna själva målat. 

slutprojekt som kan handla om till 

exempel att göra hemsidor. Innan man 

börjar arbeta skall man planera och 

beräkna kostnaderna för sitt jobb. 

– Sedan får man ledigt från skolan 

ett visst antal dagar så att man kan 

jobba med sitt projekt. Till slut när 

man är färdig med projektet skall man 

9. Varför? 

10. Tycker du att det är rätt att ta 

musik från internet? 

11. Har du varit på någon konsert 

eller festival? 

12. Vad är det bästa med musiken? 

DANIELA MATTSSON 

2. 15 

3. Lite trummor 

4. Ja 

5. Mest pop och 

rock men även lite 

punk 

6. Vårt eget band, 

Robain 

7. Ungefär 20 euro, alltså en skiva 

8. Ja, både och! 

9. På internet finns bra musik som 

presentera det för klassen och berätta 

hur fort det gick. 

Efter att vi intervjuat Bernt Klockars 

fortsätter vi till elevrummet och på 

vägen dit nappar vi med oss elevstyrelsens 

ordförande Richard Siivonen 

och elevassistenten Björn Bergvall. 

Richard, du är alltså elevstyrel- 

”Det här är mitt drömjobb” 

Musiktycke och -smak 

inte ännu finns på skivor 

10. Nå jo, om man har det till privatbruk 

11. Nä, jag tror inte det, men jag 

skulle gärna gå på någon festival 

12. Jag gillar mest orden i låtarna, 

de har alltid någon mening, de vill alltid 

säga något. 

OSKAR GRÖNHOLM 

2. 13 

3. Nej 

4. Ja 

5. Rock och punk 

6. Iron Maiden 

7. Jag brukar inte 

köpa skivor 

8. Ja 

9. För att man får billig musik 

sens ordförande, vad allt väntas av 

dig? 

– Det är oftast jag som tar initiativet 

till allt och sedan hänger resten av styrelsen 

med. Vi har bland annat startat 

en kiosk här i rummet med en startsumma 

på 100 euro. 

– Med den summan har vi köpt in 

Man lär sig så mycket säger ÅU:s redaktör i Pargas Folke Pahlman. 

Foto: Anna-Marie Österlund 

Kämpar mot tiden. En nackdel i journalistjobbet 

är att tiden går för fort. 

Men det är roligt att träffa olika slags 

människor och att fotografera säger 

Folke Pahlman. 

mer de hit? 

– Det är oftare så att jag besöker dem 

i deras ”rätta miljö”, men ibland kommer 

de också hit. 

För det mesta gör Folke sina intervjuer 

på förmiddagen och skriver på 

eftermiddagen. 

Har du prövat på att byta jobb? 

– En gång, men jag ångrade mig och 

kom tillbaka efter två år, jag insåg att 

det är här jag trivs. Det enda problemet 

med jobbet är att man måste kämpa 

mot tiden, den går alltid för snabbt. 

– Ibland kunde också en sekreterare 

behövas. Men det är kärleken till jobbet 

som får mig att orka. 

Vad är då speciellt roligt med det 

här jobbet? 

– Att man får skriva om allt och lära 

sig nya saker. Man blir aldrig fullärd 

men lär sig mycket om samhället. Jag 

älskar också att fotografera. Det är 

roligt att intervjua människor, alla är 

så olika. 

– Man vet aldrig i förväg vad som 

kommer att hända. Det är inte direkt 

svårt att vara journalist, det räcker 

med en god allmänbildning. Nyfikenhet 

måste man helt säkert också ha. 

Och så måste man förstås kunna skriva. 

FOLKE ÄR OCKSÅ en av dem som planerar 

rockfestivalen Rowlit men han har 

det mest som en hobby. Det är ändå 

klart att han med förkärlek skriver om 

just den här festivalen. 

Han är van att fotografera och gav 

oss flere goda råd i den konsten. Han 

fick också en möjlighet att visa sina 

talanger för oss i samband med att han 

fotograferade den unga Pargaspolitikern 

Andreas von Bergmann under 

vårt besök. 

RONJA TOIVONIEMI 

ANNA-MARIE ÖSTERLUND 

10. Ja och nej, för att musikerna och 

grupperna får inga pengar 

11. Nej 

12. Musiken 

SANDRA VAIHELA 

2. 13 

3. Elpiano 

4. Ganska mycket 

5. Pop och rock 

6. Within Temptation 

7. Inget 

8. Ja, eller min pappa brukar bränna 

skivor till mig 

9. – 

10. Om man säljer skivorna är det 

inte rätt, men det är okej för privatbruk 

11. Nej, om inte Sås & Kopp räknas 

Värdar i Pargas. Ida Johansson och 

Tommi Heikkilä i klass åtta visade runt i 

sin skola. 

produkter till kiosken. Inkomstpengarna 

används sedan av niorna, som går 

en kväll på till exempel bio eller restaurang. 

Själv har jag haft ganska mycket 

jobb efter att jag blev elevkårsordförande. 

Efter intervjun rusar Richard till 

matematiklektionen och vi tar itu med 

elevassistenten Björn. 

Hur fick du ditt nuvarande jobb? 

– Jag hade just flyttat till Pargas 

efter att ha varit lärare i Sverige. Jag 

fick en förfrågan av rektorn om jag 

skulle kunna börja jobba som en sorts 

elevassistent på skolan, eftersom det 

varit lite oroligt på rasterna. 

Vad allt gör du? 

– Jag brukar hjälpa eleverna med 

läxläsning på rasterna eller efter skolan. 

När det blir provdags brukar eleverna 

komma till mig för att öva. Jag 

hoppar också in som vikarie. 

Har det lett till någon förändring 

i skolan? 

– Ja, det har blivit bättre och bråket 

på rasterna har slutat. Om man jämför 

med den förra skolan där jag jobbade i 

Sverige är det mycket lugnare här i 

Pargas. 

Som avslutning på vårt besök går vi 

lite omkring i skolan och märker att 

det inte är så illa att gå i skola här. 

När dessutom eleverna och lärarna 

verkar vara trevliga är det nog inte så 

konstigt att man trivs i Pargas. 

12. Radion 

TOBIAS BERGMAN 

KEVIN HUSELL 

ÅU inleder med 

de här artiklarna 

en liten serie om 

fadderklassens 

(8:a i S:t Olofsskolan 

i Åbo) besök i olika 

åboländska kommuner. Eleverna 

jobbar som verkliga 

journalister med penna och 

block i handen, med avtalade 

tider och stram tidtabell. 

I små grupper besöker de 

högstadier på andra orter 

och även ÅU:s redaktioner i 

Pargas, Kimito och Nagu. 

Reportageresorna är ett 

samarbete mellan ÅU och S:t 

Olofsskolan. 

Under den första resan 

besökte Anna-Marie Österlund, 

Ronja Toivoniemi, 

Kevin Husell och Tobias 

Bergman Pargas. 

Framöver rapporterar eleverna 

från Kimito, Nagu, 

Iniö och en finsk skola i Åbo. 

OTTO SJÖSTRÖM 

2. 13 

3. Nej 

4. Ja 

5. Heavymetal 

6. Black Sabbath 

7. Jag köper inte så 

ofta skivor 

8. Nej 

9. - 

10. Ja och nej, för grupperna förtjänar 

ingenting på att man tar deras 

musik från internet men å andra 

sidan får man musik gratis 

11. Ja, på Anssi Kelas konsert i Åbo 

12. Instrumenten 

Text och foto: RONJA SJÖSTRÖM

10 Lördag 5 februari 2005 

K O R T E N P Å B O R D E T 

Pornografisamhället 

■ Under de senaste åtta månaderna har jag jobbat på 

ett bibliotek i samband med att jag utför min civiltjänst. 

Mitt intresse för informationsförvaltning har 

knappast ökat, men när jag dagarna i ända ställer 

upp böcker har jag börjat fundera på vad för sorts 

information som en vanlig kund egentligen är ute 

efter. 

Jag tänkte att det är med information som med allt 

annat i marknadsekonomin, att det som egentligen 

styr är utbud och efterfrågan. Om någon alltså vill 

veta vad för information som efterfrågas är det 

enklast att se efter vad för informationsutbud som 

finns. 

I dag har så gott som alla invånare i Finland tillgång 

till internet och en stor del av informationen tas 

därifrån. Men vad för information är det som efterfrågas. 

Jag bestämde mig för att ta reda på. 

MITT ”VETENSKAPLIGA” experiment gick kort och 

gott ut på att jag på måfå valde ut några starkt värdeladdade 

ord som gott skull kunna intressera en internetanvändare. 

Med hjälp av sökmotorn Google har 

jag sedan jämfört hur många träffar orden fått. Först 

ut av mina fem ord är ”politik” eller det engelska 

ordet ”politics” som fick 27 miljoner träffar. ”Kultur” 

(culture) tycks vara mycket mer intressant och får 

hela 124 miljoner träffar. Människans eviga sökan 

efter ”gud” (god) är på internet bara värt 129 miljoner 

träffar. Men när vi kommer till kärlek börjar det 

bli mer, ordet ”love” får hela 255 miljoner träffar. 

Vad kan slå det? 

Jo, den överlägsna 

ettan, det som interne- 

”Människans 

eviga sökande 

efter ’gud’ är på 

internet värt 

bara 129 miljoner 

träffar.” 

tanvändaren (enligt min 

logik) efterfrågar mest 

är ordet ”sex” som får 

enastående 354 000 000 

träffar. 2,8 gånger mer 

en vad gud fick och hela 

13 gånger intressantare 

än politik. Men vad är 

det som gör att ordet sex 

är så efterfrågat på 

internet? Har vi haft för 

lite sexualupplysning i 

skolan? Eller är det något annat utöver information 

som gör att detta ord är så överlägset efterfrågat? 

NI VET SÄKERT svaret själva. Jag skall inte säga att 

alla, men de absolut flesta sidorna som hittades på 

0,09 sekunder har någonting med porr att göra. Sida 

efter sida som utlovar de bästa sexvideon och sexbilder 

du kan hitta. Ja, det oändliga utbudet av pornografi 

är ett tecken på att porr måste vara det enskilda 

ämne som är mest efterfrågat av allt som internet 

har att erbjuda. 

Något som verkligen börjar oroa mig är hur Finland 

någon gång skall kunna mäta sig som en framgångsrik 

it-nation om vi ligger efter både fransmän 

och spanjorer när det kommer till nedladdningen av 

porr. Vi måste göra drastiska åtgärder för att hänga 

med i utvecklingen. Pornografi blir kanske Finlands 

nästa stora grej. Vi är ju redan ett av Europas mest 

framgångsrika länder när det kommer till misshandel 

av kvinnor. Ja, över en femtedel av alla kvinnor i 

Finland har någongång blivit utsatt för fysisk eller 

sexuell misshandel av sin nuvarande eller tidigare 

man, sambo eller pojkvän. När vi redan har en så förnedrande 

kvinnosyn kanske vi då borde gå ett steg 

längre än talibanerna och satsa på sexistisk porrindustri 

när det ändå är så efterfrågat. 

FRANK LUNDGREN 

Experimentet är utfört söndagen den 30.1. 2005 

Sex - 354 000 000 träffar 

Love - 255 000 000 

God - 129 000 000 

Culture - 124 000 000 

Politics - 27 300 000 

Jesus - 11 300 000 

Åbo Underrättelser - 15 200 

”I Kimito är det mesta bra” 

Man får bättre service än i stan, säger ÅU:s Monica Sandberg. 

■ Åbo Underrättelsers redaktion i 

Kimito finns mitt i byn, nära allt 

så att säga. Monica Sandberg 

som jobbar där tog emot oss för en 

liten pratstund. Vi får väl lov att 

erkänna att vi på förhand var 

något misstänksamma mot vad 

Kimito(ön) egentligen är, men före 

dagens slut såg vi orten i helt nytt 

ljus. 

Sandberg säger att Kimito är ett 

bra ställe att bo på. Det är rätt nära 

Åbo och det är inga långa avstånd 

till butiker eller kompisar. 

– Jag skulle inte vilja flytta, 

eftersom mina barn går i skola här 

och jag har både nära och kära 

vänner och en del släktingar här. 

På landet får man också bättre service 

och betjäning än i stan. 

Nackdelen är att det inte finns 

några kläd- eller andra konsumentvarubutiker, 

bara mataffärer. 

Kimitos Siwa var för övrigt 

mycket bättre utrustat än Åbos, 

konstaterade vi då vi gjorde vår 

dagliga Siwarunda. Det berodde 

väl mest på att inga varor var slutsålda. 

PÅ KIMITOÖN BOR cirka 7 000 människor, 

varav 3 300 bor i Kimito 

kommun. Kimito har som bäst inga 

bra platser för till exempel konserter 

eller bioföreställningar. Många 

av öns ungdomar kommer till ungdomsgården, 

där de ändå inte kan 

göra så mycket för att där inte finns 

några aktiviteter. 

Skolans gymnastiksal har fungerat 

som ”teater” fick vi också höra. 

Men nytt skall byggas; ett nytt 

centrum för landsbygden i mars 

2005. Det kommer att bli Åbolands 

största med bland annat auditorium 

och många butiker. 

Sandberg har tre kommuner 

som hon får sina nyheter ifrån. 

Ofta besöker hon skolor för att skriva 

om förhållandena där. Hon skriver 

också om allt från strömmingsfiske 

till kommunalval. Hon sparar 

allt hon skrivit i en mapp. Då hittar 

■ Byggnaden vi stiger in i är 

modern, trevlig och lagom stor. Vi 

är på besök i Kimitonejdens skola. 

Vi blir genast varmt mottagna av 

Anja Roering-Mäkinen, som 

leder oss in i lärarrummet. 

Skolan är just sådan som man 

kan tänka sig utifrån, mysig och 

praktisk. Vi sätter oss ner på ett 

par bänkar och ser oss omkring. 

Vi blir bjudna på kaffe och kex 

samtidigt som vi tar oss en titt på 

omgivningen. Man lägger märke 

till en tv som hänger från taket. 

Den sänder viktig information till 

skolans elever. Efter en tid får vi 

träffa två andra ungdomar, niondeklassisterna 

Victor Eriksson 

från Kimito och Victoria Söderström 

från Västanfjärd, som ska 

vara våra guider för dagen. 

ALLRA FÖRST presenteras matsalen, 

där vi blir bjudna på läcker 

skolmat. Dagens meny är fisk och 

potatis – typisk Kimitoföda? Vid 

matbordet diskuterar vi allmänt 

om skolan; vi får veta att det finns 

134 elever på den svenska sidan 

och att en lektion är 45 minuter 

Foto: Tim Lindholm 

Kan Kimitoön. Monica Sandberg visar fr.v. Andreas Nordström, Cecilia Achrén och Mikaela Juvonen hur hennes 

artikelarkiv ser ut. 

hon lätt gamla artiklar om de 

behövs. 

VAD KAN MAN JOBBA med i en 

liten by, där det inte ens finns 

många butiker? 

■ Det här är 

andra delen i serien 

om ÅU:s fadderklass 

(8 e i S:t 

Olofsskolan) 

besök i olika 

åboländska kommuner. Eleverna 

jobbar som journalister med 

penna och block i handen, med 

avtalade tider och stram tidtabell. 

I små grupper besöker de 

högstadier på andra orter och 

I Kimitos skolor 

trivs eleverna 

Både lärare och elever nöjda med 

nyrenoverade högstadiet. ”Vi har 

rum för fler elever”, säger rektor. 

lång med 15 minuters rast. 

– Eleverna trivs mycket bra, 

intygar Victor och Victoria med 

ett leende. 

Vi fortsätter sightseeingen till 

ett mysigt elevrum med soffa, 

bord, tv och hylla för tidningar. 

Dessutom finns där mikro och kaffekokare. 

Ett trevligt rum för elever 

att koppla av i. 

Sedan går vi till ett av skolans 

lite äldre klassrum, men utrustningen 

är i alla fall i mycket bra 

skick. Igenom en tunnel går vi till 

den finska sidan av skolan. 

Den ser ungefär likadan ut som 

resten men där finns gymnastiksalen 

och skolans enda datasal. 

Tiden håller på att ta slut men 

vi vill ännu träffa skolans rektor 

Gun-Britt Mattsson för att höra 

hennes tankar om skolan. 

Hon har snart varit rektor i 20 

år. Hon är mycket nöjd efter renoveringen, 

som blev klar 2003. Hon 

berättar också att skolan har elever 

både från Sagu och Finby. 

– Jag skulle gärna få fler elever 

till skolan, säger Gun-Britt Mattsson 

som känner S:t Olofsskolans 

– Man kan syssla med mycket 

som är mindre känt för stadsbor, 

till exempel ridskola eller så kan 

man jobba som djurskötare eller 

djurläkare. 

Man kan få en grundlig skogsut- 

även ÅU:s redaktioner i Pargas, 

Kimito och Nagu. Reportageresorna 

är ett samarbete mellan 

ÅU och S:t Olofsskolan. 

Under den andra resan besökte 

Mikaela Juvonen, Cecilia 

Achrén, Andreas Nordström 

och Tim Lindholm Kimito. 

Framöver rapporterar eleverna 

från Nagu, Iniö och en finsk 

skola i Åbo. 

rektor Elvi Johansson. 

– Vi är gamla skolkamrater. 

Vi tackar för besöket och startar 

hemåt mot Åbo. I bilen kommer vi 

till att eleverna i den här skolan 

bildning eller gå på en viltvårdskurs 

eller till och med bli viltmarksguide. 

Men många blir fortfarande 

lantbrukare och en del börjar 

jobba vid stålverket. Andra jobbar 

vid Björkboda låsverk eller vid 

Kasnäs naturrum i Dragsfjärd 

kommun. 

När ÅU:s redaktör Pontus 

Anckar (som följde med från Åbo) 

och Monica började prata om sina 

löner började vår tid ta slut, det 

var dags att gå vidare till Kimitonejdens 

skola. 

Vi noterade ännu att Monica 

hade en kaffekokare på toaletten, 

något Pontus var speciellt glad 

över. 

ANDREAS NORDSTRÖM 

TIM LINDHOLM 

Foto: Pontus Anckar 

Nya klassrum. Niorna Victor Eriksson och Victoria Söderström guidade 

runt i nyrenoverade Kimitonejdens skola. 

Intervju på gång. Fadderklassreportrarna Tim Lindholm t.v. och Andreas 

Nordström med blocket i högsta hugg. 

säkert trivs helt bra. 

MIKAELA JUVONEN 

CECILIA ACHRÉN 

ANDREAS NORDSTRÖM

10 Lördag 19 februari 2005 

K O R T E N P Å B O R D E T 

Vänner, vänner, vänner... 

■ Jag hade lite problem med 

idéer till den här kolumnen. 

Jag bollade med olika ämnen, 

men jag kom inte på en enda 

aktuell händelse som retat mig 

särskilt. Så jag satsade på ett 

säkert kort och skrev (ytterligare) 

en text om kvinnosynen, 

bl.a. med anledning av Miss 

Finlandtävlingen. 2 800 tecken, 

med ilskna argument och 

fränt tonfall. 

Men något gjorde att jag var 

väldigt missnöjd med den, jag 

drog mig för att mejla den till 

ÅU och bad några av mina 

vänner läsa den. De sa: ”visst, 

den är bra, men kan du aldrig 

skriva något annorlunda, 

något positivt?” Den kommentaren 

visste var den tog. Så i 

stället för att 

försöka rädda 

världen genom 

att gnälla över 

något, så tänker 

jag nu göra ett 

nytt försök. 

OKEJ... Klockan 

brevid mig tickar 

och manar 

mig att komma 

på något att 

skriva om. Varför 

inte vändagen? 

Vi var ett antal 

mycket goda 

vänner som gick ut och åt för 

att fira. Vi hade en otroligt 

trevlig kväll tillsammans. Det 

är så svårt att föreställa sig 

hur livet ska gestalta sig efter 

gymnasiet. Trots allt är det 

bara ett år kvar till skrivningarna, 

sedan kommer hela vårt 

lilla gäng att splittras. Alla har 

sina stora planer och vår vardagliga 

samvaro med tjafs i 

skolans matsal och beklagande 

över läxor kommer för alltid 

att vara över. Det är sorgligt 

och skrämmande. 

Här har man i många, 

många år alltid haft någon att 

diskutera dagisminnen med, 

någon med samma sjuka 

humor och alltid någon pålitlig 

axel att gråta ut mot. Och 

inom en nära förestående 

framtid så kommer det att 

På något sätt 

har man alltid 

vetat, att vad 

som än händer 

och vilka draman 

som än 

utspelar sig 

mellan oss, 

så finns de alltid 

där, ens vänner. 

förändras. För det kan aldrig 

bli samma sak igen. Några 

ynka telefonsamtal då och då, 

kommer aldrig att kunna kompensera 

den gemenskap vi har 

nu. Kanske vi nöter på varandras 

nerver genom att nästan 

alltid umgås med varann, men 

det är alltid, alltid mer bra än 

dåligt. På något sätt har man 

alltid vetat, att vad som än 

händer och vilka draman som 

än utspelar sig mellan oss, så 

finns de alltid där, ens vänner. 

ATT SLÄPPA TAGET om det, 

börja studera på okänd ort och 

skaffa nya bekantskaper. Kompisar 

med vilka man får umgås 

i åratal innan man lär känna 

varann ordentligt, som inte 

fattar det roliga 

med just det 

ordet i det sammanhanget. 

Och som kanske 

inte alls har 

samma förkärlek 

för att föra 

rabiata disskussioner 

om vad 

det nu må vara, 

som jag och mina 

kära vänner. 

Deprimerande. 

Kom just 

ihåg att jag hade 

tänkt skriva 

en positiv kolumn. 

Och det positiva i det 

här sammanhanget måste väl 

vara att vi åtminstone är så 

goda vänner att vi kommer att 

hålla kontakten på ett eller 

annat sätt. Och att det är ett 

och ett halvt år kvar tills skolbyten 

och flyttar blir aktuella. 

PUH! Måste erkänna att detta 

var den svåraste kolumn jag 

skrivit, även om den blev mer 

deprimerad än positiv. Så om 8 

veckor får ni nog läsa en vanlig, 

arg. 

Kan förresten inte låta bli 

att tillägga att Miss Finland 

borde läggas ner. Men det fattar 

väl de flesta. Ha ett trevligt 

sportlov! 

VERONIKA JANSSON 

Frihet under ansvar 

I högstadiet i Nagu tar eleverna själva ansvar 

för att skolans regler följs. 

■ Högstadieskolan i Nagu är byggd 1987. 

Där går 42 elever och dagarna räcker från 

kl. 8.25 till 14.20. Rektorn heter Pia Danielsson. 

När skolan blev färdig var hon en 

av lärarna. Sex år senare blev hon rektor 

för skolan. Pia har också jobbat en kort tid 

i S:t Olofsskolan, men det var för länge 

sedan. Nuförtiden är hon inte bara rektor, 

utan också lärare i franska. Enligt henne 

■ Det här är tredje 

delen i serien om 

ÅU:s fadderklass (8 

e i S:t Olofsskolan) 


åboländska kommuner. 

Eleverna jobbar 

som journalister 

och besöker högstadier på andra orter 

och även ÅU:s redaktioner i Pargas, 

Kimito och Nagu. Reportageresorna är 

ett samarbete mellan ÅU och S:t Olofsskolan. 

Under den tredje resan besökte 

Matilda Strömman, Axel Lindell 

och Malin Alakahri Nagu. 

är gruppen mycket duktig. 

När vi kom till skolan blev vi vänligt 

mottagna av Pia och tre elever, Linda 

Johanson, Ronja Bredenberg och Staffan 

Dahlström. De tre eleverna tycker att 

det är helt bra att bo i Nagu, men Linda 

skulle ändå hellre bo i Pargas. Två av eleverna 

bor i centrum av Nagu men Linda 

bor lite längre bort. 

– Det är ganska tråkigt på vintern i Nagu 

för att det inte finns något att göra, säger 

de. 

Men flickorna friidrottar och Staffan 

spelar fotboll i Pargas. På somrarna däremot 

finns det mycket att göra. De besöker 

alla ganska ofta Åbo. 

– Där shoppar vi kläder för att det inte 

finns klädbutiker i Nagu. 

De åker också på träningar till exempel 

till Kuppishallen i Åbo för att friidrotta. De 

tycker att det borde finnas flera butiker i 

Nagu, t.ex. klädbutiker och billigare matbutiker. 

SKOLMATEN ÄR MYCKET varierande men 

när vi var där var den mycket god. Då serverades 

spenatplättar, sallad och goda chilirullar. 

På rasterna brukar eleverna vara i 


Tack för maten. Axel Lindell med rektor Pia Danielsson i högstadiets matsal. 

ÅU:s redaktör trivs i Nagu 

Hon gillar katter, segling, promenader och brasa. 

■ I Nagu pratar man mest svenska, men 

finskspråkiga finns också. Utflyttning är 

ett stort problem. 

Det är mycket lugnt på vintern, men 

ÅU:s lokalredaktör i Nagu, Sonja Hellsten, 

upplever ändå inte att det är dött där. 

Det finns trots allt kurser och annan verksamhet 

även på vintern. 

– På sommaren besöker många turister 

Nagu, bland annat båthamnen är mycket 

populär. 

Och folk i Nagu känner varandra på ett 

helt annat sätt, och det skulle bli en stor 

uppståndelse om någon skulle härja och 

skräna. Folk verkar nöjda med servicen. I 

Nagu finns det två matbutiker och en bensinstation 

– men ingen Siwa! Vid gästhamnen 

finns restaurangen L’Escale och 

restaurangbåten Najaden. 

SONJA HELLSTEN har arbetat som ÅU:s 

lokalredaktör i Nagu i åtta år. Före det har 

hon arbetat som redaktör i till exempel 

Åbo, Pargas och Kimito. Sonja sade att hon 

själv ville flytta ut till Nagu. 

Först bodde hon i Åbo, men sedan insåg 

hon att det var för lång väg att åka mellan 

Åbo och Nagu dagligen. Hennes arbetsplats 

är ett litet kontor med två rum, kök, dusch 

och wc. Hon skriver artiklar som berör 

Nagu, Korpo, Houtskär och ibland även 

Iniö. 

– Arbetet är ganska ensamt, men jag 

trivs med det. Jag har oftast massor att 

göra. 

Hon jobbar vanligen från morgon till 

kväll. Enligt Sonja går det inte att beskriva 

en typisk arbetsdag. Ibland kan det hända 

att någon i till exempel matbutiken kommer 

och rycker i ärmen och berättar något 

som ger inspiration till en artikel. Sonjas 

arbete är mycket fritt och självständigt, 

men det kräver god självdisciplin. 

Det händer en hel del i Nagu, och hon 

har inga svårigheter att hitta på temat till 

en artikel. 

DET HON SKRIVER intresserar även andra 

än bara Nagubor. Den senaste tiden har 

hon skrivit mycket om Korpo. Som motsats 

till andra reportrar dricker Sonja inte alls 

kaffe. Hon har inte gjort det på 30 år. 

– Man måste tänka noga på hur man 

skriver om andra, man kan annars göra 

någon väldigt arg eller ledsen, säger hon. 

Då och då kommer folk som vill ha in en 

födelsedagsgratulation eller en annons i 

ÅU. Detta hör egentligen inte till hennes 

arbete men hon brukar oftast ställa up och 

skicka dem vidare till Åboredaktionen. 

Hon hjälper också oftast till om någon 

äldre person vill börja prenumerera på ÅU. 

Hon har fått mycket respons den senaste 

tiden. Responsen kommer huvudsakligen 

via e-post, men hon får även ibland samtal 

Värdar. Ronja Bredenberg, Linda Johanson 

och Staffan Dahlström tog emot och 

visade runt gästerna från Åbo. 

Foto: Axel Lindell 

Full fart. Det kan vara fart på i elevrummet 

under rasterna, men eleverna vet vilka regler 

som gäller och följer dem. 

rastrummet eller i klassrummet. På somrarna 

brukar de vara ute och promenera, 

”till Esson”, som de säger. 

I slutet av maj gör årskurs nio ett självständigt 

slutprojekt. Projektet kan vara 

antingen praktiskt eller teoretiskt. När det 

är klart presenteras det inför hela skolan. I 

aulan finns ett fint biljardbord som några 

nior gjort som projekt. 

NÅGOT SOM LÄRARNA och säkert också 

eleverna är stolta över är solidaritetsdagarna. 

De pågår under de tre sista dagarna 

i maj. Under dagarnas lopp jobbar eleverna 

för företag hemma eller hos åldringar som 

behöver hjälp. Lönen som de får för arbetet 

ger de bort till till exempel Medi-Heli. 

I skolan gäller något man kallar frihet 

under ansvar. 

Vad betyder det? 

– Frihet under ansvar betyder att eleverna 

förstår reglerna och följer dem med gott 

samvete, säger Pia Danielsson. 

Eleverna tycker också att det är bra att 

de får ansvar. 

Naguskolan verkar som en fin skola med 

en trevlig atmosfär. Men efter att ha gått ut 

högstadiet väntar för så gott som alla en 

tids vistelse borta hemifrån, då man skall 

studera vidare. Endel återvänder, andra 

stannar borta för gott. 

AXEL LINDELL 

MALIN ALAKAHRI 

MATILDA STRÖMMAN 


Fritt och självständigt. Det är ÅU-redaktör 

Sonja Hellstens jobb. ”Men det kräver 

bra självdisciplin”. 

eller handskrivna brev. 

SONJA HAR HAFT en hund, men den dog 

tyvärr förra året. Nu bor hon med sin 14åriga 

katt. 

Hon gillar gamla båtar och hus. I arbetsrummet 

finns det planscher och fotografier 

på gamla träbåtar. Hon har även en egen 

segelbåt av trä som hon gillar att pyssla 

med. Ibland är hon på fritiden i Åbo men 

trivs ändå bra i Nagu. Hon tycker att det 

ibland är för mycket liv i stan. 

På fritiden sköter hon sin katt, lagar 

mat, läser, seglar och går till biblioteket. 

Långa promenader och minst en brasa 

dagligen är sådant hon gillar. Sonja Hellsten 

verkar vara en mycket positiv person 

med ett bra humör. Man ser tydligt att hon 

älskar sitt jobb, eldar sin brasa och tar sig 

sina promenader. 


AXEL LINDELL 

MATILDA STRÖMMAN

10 Lördag 5 mars 2005 

■ Ibland tycker jag mig höra 

pojkar och unga män drömma 

högt – oftast när de är 

samlade med de andra killarna 

i bandet. De talar om att 

göra en skiva. Det är häftigt 

att göra skiva och det hör till 

att ett riktigt rockband figurerar 

på skiva. Det behöver i 

och för sig inte vara ett rockband; 

det verkar som om de 

flesta musicerande män 

drömmer om att göra sin 

skiva. Därför har också en 

och annan (hemgjord) 

skiva 

genom åren 

dumpit ner igenom 

postluckan 

– skivor av varierande 

kvalitet. 

Handlar det 

alltså om prestige 

och status 

eller enbart om 

konstnärlig 

vilja att spela in 

egen musik? 

Visst tänker 

också flickbanden 

på att göra 

skiva, men det 

verkar som om drömmarna 

fortare antingen realiseras 

eller skrotas. De blir inte och 

hänger med för evigt. Ibland 

får problemet sin lösning när 

någon manager med kritrandig 

kostym och cigarr i munnen 

hittar bandet i källarlokalen 

och föreslår att hans 

bolag kunde ge ut en skiva 

med flickorna. Damerna 

lovas då en furstlig ersättning 

om fem euro per låt. 

FÖR EN TID SEDAN, hösten 

2002, kläckte jag själv den 

briljanta idén att göra skiva. 

Det var efter att ett av mina 

verk hade fått sitt uruppförande 

på en konsert tidigare 

under hösten. Problemet var 

bara att jag senare hörde 

någon säga att en av musikerna 

skulle ha smuttat lite 

före konserten. Mot bakgrunden 

av hur det lät föreföll det 

som om det smuttats lite för 

mycket. I alla fall skulle det 

bli upprättning och verket 

skulle få en ny tolkning. 

Idén till att göra en skiva 

hade fötts och så tyckte jag 

också att det vore kul att ge 

ut några av min dåvarande 

lärares, Martti Parkkaris, 

verk på en gemensam skiva. 

Dessutom tyckte jag att jag 

hade hört tillräckligt många 

historier om musikmänniskor 

som förlorat alla rättigheter 

på grund av det 

finstilta nere på sista sidan i 

skivkontraktet. Sist och slutligen 

hade de fått stå för fiolerna 

i alla avseenden. Därför 

fanns det inte egentligen, 

som jag såg saken, så många 

andra alternativ än att producera 

skivan själv. 

K O R T E N 

P Å B O R D E T 

Var det en dröm? 

NÅGON MÅNAD senare var 

ruljansen i gång: Stipendieansökningar 

skrevs och 

underskrifter jagades och 

snart skulle största delen av 

materialet spelas in. I dag vet 

vi att bara ett spår gick att 

använda av det materialet. 

När det positiva beslutet 

om ett av stipendierna kom 

under våren 2003, förändrades 

ändå mycket. Jag,eller 

rättare sagt vi, funderade på 

hur vi skulle förfara. Projektet 

måste gå 

vidare, för 

inte kunde 

Det är lättare 

att ge upp halvvägs, 

för det 

krävs mycket 

kraft att ro 

skivprojekt 

i hamn. 

man låta ett 

sådant stipendium 

gå förlorat 

oanvänt. 

Även om vi 

slogs med 

tanken på att 

ge upp hela 

projektet 

många gånger 

också efter 

det positiva 

beslutet, förpliktigade 

vetskapen om 

ett beviljat stipendium oss 

att gå vidare. 

PROJEKTET GICK vidare och 

skivan trycktes. Är jag nöjd? 

På många sätt, ja! Men att 

komma så här långt har 

krävt benhård vilja. Det är 

lättare att ge upp halvvägs, 

för det krävs mycket kraft att 

ro dylika projekt i hamn. Och 

det krävs tid, för om man inte 

är producent på heltid får 

man ta de där ca tio timmarna 

per vecka från all annan 

tid. 

Det krävs inte minst också 

kunskap. Var lär man sig om 

stipendier, studioarbete, 

konstnärligt ledarskap, Teosto-byråkrati,distributionsavtal, 

planering av konvolut, 

affischer och inbjudningskort, 

att göra hemsidor, 

planera skivutgivningstillfällen 

och sköta kontakterna 

till pressen? Inget av detta 

har jag lärt mig i skolan, så 

jag har fått ta reda på. 

Projektets höjdpunkt 

infaller nästa fredag på Finländska 

musikens dag när 

skivan ges ut vid en minikonsert 

i Sigyn-salen, där några 

smakprov från skivan presenteras. 

Ännu är många frågor 

öppna, men de får nog 

sina svar i sinom tid. Det verkar 

trots allt som om allting 

är under kontroll. 

I dag frågar jag mig: Var 

det en dröm? Vid det här 

laget har jag blivit synnerligen 

väl medveten om att det 

nog främst varit verklighet: 

mycket svett och slit, men 

också glädje varje gång projektet 

tagit ett steg framåt. 

WILHELM KVIST 

Åbos enda sammanhållna skola 

I Topeliuksen koulu är skolandan i topp. 

■ Topeliuksen koulu är den 

enda sammanhållna skolan i 

Åbo. Det betyder att man strävar 

efter att upphäva gränsen 

mellan låg- och högstadiet så att 

bara grundskolan återstår. 

Juhana Herttuas gymnasium 

finns i samma byggnad som 

högstadiet, så man har börjat 

kalla dem båda samma sak. 

Många som läser franska i Lillheikkilä 

lågstadium flyttar hit 

när de börjar i sjunde klass. 

Lågstadiebyggnaden fyllde 

hundra år förra hösten, medan 

gymnasiets och högstadiets hus 

blev färdigbyggt år 1961. 

Topeliuksen koulu är som 

många andra byggnader från 

1960-talet i dåligt skick just nu 

och man har varit tvungen att 

börja renovera huset bland 

annat på grund av mögelskador. 

SKOLAN LIGGER på ett litet berg 

mellan Åbo slott och Kakola, dit 

det bara är några tiotals meter. 

Byggnaden har bra utsikt 

över både havet och hamnen. 

Topeliuksen koulu är den enda 

skolan i Åbo där man kan se 

havet. Juhana Herttuas gymnasium 

har även Åbos yngsta 

lärarkollegium. Det finns cirka 

200 elever i lågstadiet, 160 i 

högstadiet och 350 i gymnasiet. 

Allt som allt finns det alltså 

ungefär 750 elever i hela enheten. 

Det finns en viss brist på 

utrymme i den snygga skolan, 

men det påverkar inte den goda 

skolandan. 

Både eleverna och lärarna 

trivs bra i skolan, vilket det inte 

råder något tvivel om. I skolan 

försöker man hålla kvarsittningarna 

borta och istället 

använda hemsamtal med föräldrarna 

som straffåtgärd, något 

som behövs mycket sällan. 

ELEVERNA ANVÄNDER skor 

inomhus och ytterkläder i korridorerna 

när det är vinter och 

ganska kallt även inne. Det är 

rätt så trångt i korridorerna, 

men det märks knappt. Bänkarna 

är målade med fina mönster, 

medan väggarna är dekorerade 

med snygga teckningar. 

Målningarna på bänkarna är 

kopior av många kända tavlor 

och konstnärer, till exempel 

Picasso. Aulan är ganska stor 

med många stolar och ett golv 

täckt av plattor som är gjorda av 

Kuppis lera. Det är lärarna och 

eleverna mycket stolta över, 

särskilt läraren i teckning. 

Matsalen är lagom bra med 

mycket utrymme och bord som 

är dukade klassvis. Stolarna är 

bekväma och behändiga. Maten 

är god och det finns inget att 

klaga på. Utrymmet är också i 

bra skick och det är bra belysning 

där. I skolan har det också 

funnits godis-, läsk- och kaffeautomat, 

men endast kaffemaskinen 

finns kvar som bäst på 

grund av renoveringen. 

EFTER RENOVERINGEN kommer 

det kanske en mellanmålsautomat, 

om läskautomaten 

kommer tillbaka bestäms 

gemensamt av lärarna och eleverna. 

Troligen sätter sig lärarna 

på tvären medan eleverna är 

för saken. 

I gymnastiksalen finns det 

bland annat ett pingisbord, 

medan det nere under huset 

finns en styrketräningslokal 

med mångsidig utrustning. 

Omklädningsrummen och 

duscharna är i bra skick. 

Reparationen har ställt till 

med trängsel och stökighet. 

Ändå kan man stanna en stund 

och beundra de vackra utsikterna 

som säkert är de bästa i hela 

Åbo. Detta beror i sig på att 

fönstren är ganska höga och 

breda. 

Rummet för bildkonst är 

utmärkt med de nya stolarna 

Foto: Hans Hellström 

Stortrivs. Jouko Kauppinen är rektor i både Juhana 

Herttuas gymnasium och Topeliuksen koulu. Han 

trivs och säger att både elever och lärare är artiga. 

Dessutom har han magnifik utsikt över hamnen. 

Egen konditionssal. I skolans eget gym kan man bland annat träna kickboxing som Viola Elenius här 

förevisar. 

■ Det här är fjärde delen 

i serien om ÅU:s fadderklass 

(8 e i S:t Olofsskolan) 


åboländska kommuner. 

Eleverna jobbar som 

journalister och besöker 

högstadier på andra 

orter och även ÅU:s 

redaktioner i Pargas, 

Kimito och Nagu. Reportageresorna 

är ett samarbete 

mellan ÅU och S:t 


Den fjärde artikeln 

handlar om fadderelevers 

besök i finska Topeliuksen 

koulu i Åbo. 

och borden som inte hade en 

endaste en skråma eller rispa. 

När man kommer in i rummet, 

fångar de många växterna och 

en liten svart tavla uppmärksamheten. 

På den lilla svarta 

tavlan, som står alldeles bredvid 

katedern på väggen, står det på 

finska "Välkommen till den nya 

teckningssalen". En trevlig liten 

välkomst. Teckningssalen har 

rikligt med utrymme och även 

där är belysningen mycket bra 

tack vare de stora fönstren. 

MODERSMÅLSRUMMET har en 

vacker utsikt mot Kakolafängelset, 

som är ett riktigt konstverk 

som byggnad. Från Kakola sett 

är skolan med de gråbruna 

tegelväggarna dock inte en så 

vacker syn. Förr var teglen helt 

vita men nu har de tyvärr tappat 

sin färg på grund av ålder 

och förorening i luften. 

Skolans omtalade utsikt 

beror på att den är byggd på en 

bergsklippa rätt så högt uppe. 

Förutom utsikten är modersmålssalen 

helt trevlig och komfortabel, 

men det finns inga gardiner 

för tillfället, vilket gör att 

solen skiner rakt i ögonen. 

Musiksalen är ganska trång 

med de många blåa och gröna 

pulpeterna som är tätt ihop 

ställda. De vanliga instrumenten 

finns även här såsom elgitarrer 

och trumsäten. Där finns 

också en dator och en TV så som 

i de flesta klassrummen. 

Detta var intrycken från vår 

rundvandring. Det är klart att 

en del klassrum blev osedda 

men kanske man visade upp de 

bästa, för nog gav skolan ett städat 

och välskött intryck. 

MIKAEL HÄMÄLÄINEN, KIMMO 

MANTERE, HANS HELLSTRÖM, 

ANNINA EKMAN 


Lektor i finska. Marjo Haapatie jobbar i Topeliuksen 

koulu. SOS elever följde med hennes undervisning i 

finska.


Var ligger 

egentligen 

Iniö? 

ÅU:s fadderklass besökte högstadiet 

och Aftonro. Såg nya allaktivitetshusets 

grundsten muras. 

■ Man kommer till Iniö via 

Gustavs med två färjor. Bilresan 

från Åbo tar hela två timmar 

med färjorna inräknade. Men på 

båten finns ett trevligt kafé, där 

vi fördrev en halv timme av färden. 

Framme i Iniö blev vi förda 

till skolan, en mysig gul byggnad 

mitt i byn. Vi blev ledda upp 

till högstadiets klassrum och 

där träffade vi en dam som heter 

Rea Åkerfelt. Hon är lite av en 

mångsysslare, bland annat 

undervisar hon i engelska i skolan, 

och kunde därför också 

mycket om kommunen. 

Senare kom det fram att hon 

också rapporterar för ÅU. Hon 

berättade för oss allt man behöver 

veta om Iniö. 

– Iniö är den tredje minsta 

kommunen i Finland med 250 

invånare. 

Hon vågade dock inte alls 

svara på hur många bilarna är 

på Iniö. 

– På sommaren då sommargästerna 

kommer mångdubblas 

antalet och närmar sig 2 000. 

INIÖ ÄR UPPDELAT på fem öar 

och det finns sex större byar. 

Skolan finns på 

Iniö, i Norrby. Eftersom det 

finns så lite invånare känner 

nästan alla varandra. Man har 

satsat på åldringsvården, där 

finns det rätt nybyggda åldringshemmet 

Aftonro. 

Röda Korset ordnar sittdans 

för åldringarna på måndagar. 

Många Iniöbor jobbar på färjorna 

eller på Sverigebåtarna. Det 

är inte heller helt ovanligt att 

flickor tar sig till sjöss, till 

exempel via sjöfartsinstitutet. 

En del fortsätter också till Pargas, 

till yrkesskolan eller till 

Åbo, Katedralskolan. 

– Iniö har en egen församling 

och en kyrka från år 1798. 

Man ringer i kyrkklockorna 

för hand. Det är frivilliga som 

får göra det. Det finns inga gravgrävare, 

utan det är de anhöriga 

som får ta hand om grävandet. 

Iniö kyrkoskatt är högst i hela 

Finland. 

– Sommartid, då trakten 

blommar upp, finns det flera 

caféer och en gästhamn. Då hyr 

många ut stugor till sommargästerna. 

Iniö hör till skärgårdens ringväg, 

som går från Åbo till Nagu, 

Korpo, Houtskär, Iniö och tillbaka 

till Åbo. Ringvägen är en 

mycket populär semesterattraktion. 

Posten kommer varje dag 

och mjölk och bröd kommer till 

butikerna varannan dag. Andra 

färskvaror kommer en gång i 

veckan. 

INIÖ ÄR DEN ENDA kommun 

som har en kommunal lokalradio, 

Iniö Radion. Den hörs även 

i Gustavs och Norra Houtskär. 

Radion är mycket viktig för 

befolkningen. Det finns också en 

■ Det här är femte och sista delen i serien om ÅU:s fadderklass 

(8 e i S:t Olofsskolan) besök i olika åboländska kommuner. Eleverna 

har jobbat som journalister och besökt högstadier på 

andra orter och även ÅU:s redaktioner i Pargas, Kimito och 

Nagu. Reportageresorna är ett samarbete mellan ÅU och S:t 


Under den sista resan besökte Oskar Lindberg, Pia-Maria 

Airo, Mikaela Gyllenbögel, Karolina Pyöli och Mikael 

Friman tillsammans med lärare Kenneth Nygrén Iniö. 

Högstadieelever. Främre raden fr.v. Jan-Erik Blomqvist, Sasu Lundell, Ramona Nygård. Bakre raden 

Petri Blomqvist och Rolf Schwartz. 

På väg till Iniö. Utsikt från en av färjorna som tog fadderklassen till Iniö. 

biograf på Iniö, Bio Inema, som 

har föreställning en gång i 

månaden. 

Läkaren kommer till Iniö 

varannan vecka och det finns en 

hälsovårdare där varje dag. 

Polisen besöker orten kanske en 

gång per år! Iniöborna kan 

nuförtiden kommunicera med 

yttervärlden via Internet eller 

telefon, vilket gör att man är 

med i nuet. Allt som allt verkar 

Iniö vara en trevlig liten kommun 

med sina vänliga invånare. 

SKOLANS REKTOR, Birgitta 

Svarvar-Hult, tar över då det 

blir dags att äta. Alla vandrar 

till Aftonro för att där få mat tillsammans 

med åldringarna. 

Maten är ok och lokaliteterna 

snygga. 

Efter att vi ätit träffade vi 

Iniös alla högstadieelever, sammanlagt 

fem stycken! Tre av 

dem går på åttonde klass och 

två på nionde. 

Vi inledde vårt besök med att 

fråga eleverna vart de vill efter 

högstadiet: 

– Vi skall till Katedralskolan i 

Åbo, svarar niorna. 

Åttorna är lite osäkra men 

svarar ändå att de antingen 

fortsätter till Katedralskolan 

eller någon yrkesskola. 

Alla åttor är ursprungligen 

från Iniö men niorna har bott på 

andra orter också. Alla vill ändå 

sannolikt bo på Iniö också som 

vuxna. Nästan alla har både 

svensk- och finskspråkiga 

föräldrar. En upplever sig 

kunna bättre finska än svenska. 

PÅ FRITIDEN SPELAR de dator, 

ishockey, jagar, fiskar eller 

kanske surfar på Internet och 

förstås tittar på tv. Då det bjuds 

på bio är man gärna med. En av 

eleverna bor på Keistiö och skolan 

befinner sig i Norrby. 

Hur kommer du till skolan? 

Mångsysslare. Rea Åkerfelt har lätt för att berätta om kommunen. 

– Med färjan över och sedan 

med taxi. Om jag inte hinner till 

färjan så kommer jag över isen. 

De andra kommer med cykel 

eller gående. Till Åbo kommer 

de flesta ungefär en gång i veckan. 

Klockan 13 får vi ännu vara 

med om då grundstenen till det 

nya allaktivitetshuset skall 

muras. Det här överlämnar vi 

ändå åt Rea, som till en del får 

sitt levebröd som journalist. Vi 

hoppar in i bilen och åker mot 

färjfästet. I bilen lyssnar vi 

många gånger om till den 

bandsnutt Radio Iniö spelar 

upp. 

TEXT OCH FOTO: 

OSKAR LINDBERG 

PIA-MARIA AIRO 

MIKAELA GYLLENBÖGEL 

KAROLINA PYÖLI 

MIKAEL FRIMAN

10 Lördag 30 april 2005 

■ I motsats till många av 

mina vänner har jag inte på 

flera år haft några problem 

alls att klara av valborg. 

Denna vårens mottagningsceremoni 

eller studenters 

och arbetares 

fest, 

eller vad man 

nu vill kalla 

den, har för 

min del betytt 

att jag varit 

engagerad i 

ett tält på stan 

som erbjudit 

varma drycker, 

samtal och 

första hjälp 

för ungdomar 

som exempelvis 

tömt sina 

flaskor lite väl 

ivrigt under 

kvällen. Inga 

båt- eller stugbekymmer 

alltså för min 

del–- för att inte tala om 

snabbrengöring av mössan 

som en gång var vit. 

Den som hållit sig på 

sidan om firandet under valborgsmässoaftonen, 

vet 

också att det inte enbart är 

negativt med en liten skur 

eller kanske lite kallare 

väder. Därmed inte sagt att 

solsken och värme inte skulle 

vara trevligt, med ett fint 

väder mobiliserar ofta folket 

ut på stan och vädret 

firas gärna med en extra 

skål i bål. Med knivhuggningarna 

för några år sedan 

på stan i färskt minne 

kanske det inte är så tokigt 

att hålla koll på sig själv och 

sin närmaste under vappenkvällen. 

EN OCH ANNAN förälder är 

säkert orolig för hur vappen 

skall avklaras i år igen. 

Mest oroliga är föräldrarna 

troligtvis för hur tonåringen 

skall klara vappen och 

hur klar eller oklar den sist 

och slutligen blir. Mjöd och 

struvor med mamma och 

pappa är inte alltid fullt så 

attraktivt, speciellt då alla 

andra är ute och festar. Det 

är därför så många unga 

söker sig ut på stan, fastän 

de inte skulle vara "legitimerade" 

svirare vare sig 

som studenter eller arbetare. 

Inte sjunger de "Vintern 

rasat" heller... 

K O R T E N 


Hur klara ”vappen”? 

’Med knivhuggningarna 

för 

några år sedan 

på stan i färskt 

minne kanske 

det inte är så 

tokigt att hålla 

koll på sig 

själv och 

sin närmaste 

Ingen skål om man inte 

får upp korken. Till min 

stora förvåning gick Världsnaturfonden 

WWF i veckan 

ut med en vädjan till folket 

att köpa flaskor med naturkork 

i stället för 

plastkork – av 

hänsyn till miljön! 

Det är nämligen 

korkat att 

lämna naturresurseroutnyttjade 

och det tär 

mera på miljön 

att tillverka 

plastkorken än 

att skära barken 

från korkträdet 

som kan skördas 

vart nionde 

år. Korkträdet 

borde utnyttjas i 

högre grad, annars 

förlorar det 

sin betydelse 

och korkekskogarna i 

medelhavsländerna hotar 

växa igen, varnar WWF. Det 

handlar alltså inte om 

korkträdsavverkning utan 

endast om förädling. Att vi 

för en gångs skull uppmanas 

använda naturresurser i 

stället för att spara på dem 

är ganska förvånande för ett 

utpräglat nordeuropeiskt 

stadsbondförnuft! 

VAD INNEBÄR DÅ första 

maj? Politiska tal och marscherande 

med ledare som 

milt sagt är höga i korken? 

Inte för min del, tack. Ganska 

förvånande har det varit 

att se att det inte enbart är 

arbetarfolket som marscherar 

under första maj. Smått 

ilskna röster har hörts i 

båda läger när även den så 

kallade Jesusmarschen ordnats 

på första maj. Visst kan 

man väl tåga också för Jesus 

en dag i året men varför just 

på första maj, har det 

frågats. Är första maj alltså 

allmän marschdag eller 

arbetarfolkets egen vandringsdag? 

I och med att jag har en 

hel del att göra från i stort 

sett hela våren vet i alla fall 

jag vad jag gör när jag avklarat 

vappen. I morgon skall 

jag fira jag det finländska 

arbetets dag med – just det – 

arbete! 

WILHELM KVIST 

Undersöker livet 

i sina böcker 

Per Nilsson – svensk ungdomsförfattare 

på besök i S:t Olofsskolan 

■ Det var igen dags för en ny 

skolvecka och framförallt en ny 

måndag. Det jag såg fram emot 

denna våriga måndag var författarbesöket 

som skulle äga rum 

på modersmålslektionen. Vi 

skulle få träffa en svensk ungdomsförfattare, 

Per Nilsson 

som bland annat skrivit Korpens 

sång och Hjärtans Fröjd, 

och inte nog med det, jag fick i 

uppgift att intervjua Per Nilsson 

efter besöket. 

När kom din första bok ut? 

– 1986. 

När började du skriva? 

Varför? 

– Jag började skriva då jag 

var 16-17 år gammal. Jag har alltid 

tyckt om att skriva små dikter, 

så det var där det började. 

Jag började skriva för att jag 

ville skriva till mina egna barn 

om min egen barndom. 

Hurudana böcker skriver 

du? 

– Jag skriver böcker som är 

samtidsrealistiska. 

Hur många böcker har du 

gett ut? 

– 21 stycken. 

Hur länge tar det att skriva 

en bok? 

– Jag räknar med ett år. Först 

samlar jag idéer och händelser, 

sedan planerar jag i huvudet 

hurudant bokens innehåll skall 

vara, sedan sätter jag mig ner 

Solprinsen 

Per Nilsson 

Ålder: 51 

Familj: Fru, fyra barn, varav 3 

flyttat hemifrån 

Bor: Sölvesborg i södra Sverige 

Favoritmaträtt: Stekt sill 

Favoritmusik: Jazz och folkmusik 

Favoritfärg: Blå 

Senaste film: Återkomsten 

Favoritbok: Mästaren och 

Margarita av Michail Bulgakov 

för att skriva, och det är själva 

skrivandet som tar ett år. 

Var får du idéer och inspiration 

till dina romaner? 

– Jag skriver om saker jag 

själv funderar på, sådant som 

jag vill undersöka. Jag experimenterar 

med livet. 

Hur vill du påverka dina 

läsare? 

– Jag tänker inte så mycket på 

det. Det jag tänker på är att jag 

måste vara ärlig när jag skriver. 

Vilka är dina tänkta läsare? 

– 15-18 åringar. 

Vad annat skriver du? 

– Filmmanus, teatermanus, 

barn- och ungdomsromaner och 

sen har jag faktiskt skrivit en 

vuxenroman. 

Jobbar du med något annat 

■ Boken Solprinsen, för övrigt författarens 

färskaste bok, behandlar de 

vanligaste ämnena i ungdomsböcker: 

kärlek, våld, osäkerhet och att vara 

tonåring överhuvudtaget. Detta dock 

på ett lite överdrivet sätt. 

Fast slutresultatet är ändå personligt 

och annorlunda. Jag själv hade 

lite svårt att relatera mig till denna 

bok. Huvudpersonen är mycket speciell 

och har ganska egendomliga tankar. 

Trots det var det en upplevelse 

som på något underligt sätt fick mig 

att inse hur enkelt jag själv har det i 

skolan och i mitt personliga liv. 

Per Nilsson lät förstå, då jag ställde honom frågan direkt i klassrummet, 

att han skapat boken genom att blanda fakta och fantasi 

och på det sättet fått fram egna erfarenheter utan att någon skulle 

kunna peka ut dem på rak arm. Boken har en ganska dyster stämning 

över sig. Detta är lite ömtåligt och skapar en känsla av hopplöshet. 

Språket i boken är också något speciellt. Här ingår för det 

första alla sorters svordomar och slangord. Ibland kan det 

dock gå onödigt långt, vilket jag inte har något emot men jag 

kan tänka mig att någon annan kan bli upprörd. Per Nilsson 

lägger inte heller alltför ofta punkter i denna bok. Då jag frågade 

honom varför, sade han att orsaken låg i att få fram ett sorts 

flytande språk för att bättre få fram dialogerna. 

HANDLINGEN GÅR ut på att huvudpersonen, Jonatan, berättar 

om sitt liv i högstadiet för sin flickvän. Själva boken är skriven 

i så att säga tre "delar" eller "tidszoner", som förekommer 

blandat i boken. I en av dessa delar berättar Jonatan om sitt 

liv i högstadiet. I en annan får man höra Jonatan tala med sin 

flickvän. Detta beskrivs som en sorts monolog där endast Jonatans 

"röst" hörs. 

Den tredje delen utspelar sig i Jonatans fantasivärld. Jonatan 

är en ganska ensam tonåring som drömmer om den 

populäraste flickan i hela skolan. Han vet inom sig att det aldrig 

skulle kunna fungera men i hans fantasier fungerar allt 

som det skall. Till sist börjar fantasi och verklighet smälta 

samman. Och då han kommer ut ur sin drömvärld blir landningen 

ett platt fall. Mer än det vågar jag inte säga. 

BOKEN VAR VÄRD att läsa, trots att den kanske inte var den 

bok jag till först skulle ha valt. Den var personlig men en sorts kliché. 

Med det menar jag att den behandlar ett ämne som redan är så omtalat 

och omskrivet, men vilket ämne är inte det? Det är svårt att vara 

nytänkare nuförtiden. Samtidigt får jag väl lov att ge med mig, den 

behandlade ungdomsproblem delvis på ett annorlunda sätt. 

OSKAR WIKSTRÖM 8B 

Foto: Ronja Sjöström 

Besökte S:t Olofsskolan. Författaren Per Nilsson har skrivit 21 

böcker. 

än skrivande? 

– Nej, men jag är utbildad till 

lärare, men jag slutade att arbeta 

som lärare 1999. 

Hur ser en typisk arbetsdag 

ut för dig? 

– Antingen reser jag runtomkring 

och föreläser eller sen 

skriver jag. Jag stiger upp 

klockan 8 och sätter mig vid 

datorn, jag skriver till klockan 

15 då jag börjar tillreda mat till 

min familj. 

Hurdana böcker läser du 

själv? 

– Allt möjligt, nya böcker, 

gamla klassiker och poesi. 

Vem är din favoritförfattare? 

– Paul Auster 

Vilken är din favoritbok av 

de du skrivit? 

– Korpens sång 

Har du vunnit några priser? 

– Jaa, många. Både i Sverige 

och i Europa. 

Vad skriver du just nu? 

–En ungdomsroman som 

handlar om en kille som är 

rasistisk. Det händer en revolution 

i boken också. 

Intervjun blev lyckad, jag fick 

svar på mina frågor och dessutom 

dedikation i min bok. 

RONJA SJÖSTRÖM 

■ David, hans syster Tove och deras 

pappa reser omkring och säljer korv 

på olika marknader. En helt vanlig 

sommardag träffar David på den ljusa 

finska flickan Ritva, som kommer att 

spela en stor roll i hans liv. Plötsligt 

hamnar Ritva på sjukhus, och när han 

ger henne den nya populära Virgin 

Mary-skivan vid ett sjukhusbesök, blir 

Ritva vettskrämd. Någon vecka tidigare 

dog också en klasskamrat till David. Kan detta ha något samband 

över huvudtaget? David är nyfiken, och tillsammans med Ritva 

åker han runt i Sverige och gör efterforskningar. 

FRÅN EN LITE småråddig bok med några filosofiska inslag, blir 

denna en riktigt spännande, lite detektivinspirerad roman fylld 

med kärlek, mystik och fantasifulla händelser. 

Huvudpersonen David känns verkligen realistisk, 

och författaren är inte heller särskilt sparsam då 

det gäller vilda pojkfantasier som dyker upp i 

tonåren. 

Jag tror att denna bok kanske riktar sig mera 

till nyblivna tonårspojkar som är nyfikna på världen 

framför dem, eftersom huvudpersonen i sig är 

13 år gammal. Men det hindrar förstås inte äldre 

pojkar att läsa den. Flickor kan likaväl också ta 

del av boken, fast man emellanåt kanske blir lite 

smått irriterad på hur simpelt och kort David 

■ I samband med 

ungdomsförfattaren 

Per Nilssons besök i 

S:t Olofsskolan läste 

ÅU:s fadderklass 8 e 

hans böcker och recenserade 

dem. ÅU publicerar 

några av recensionerna 

i dag. De återstående 

publicerar 

vi senare. 

Korpens 

sång 

tänker och agerar. (Därför är det vanligt att flickor 

väljer böcker där man kan identifiera sig med 

huvudpersonen.) 

BOKEN ÄR BRA skriven, och författaren har ett 

gott flyt i språket och en sammanhängande text 

som gör boken lämplig för ungdomar att läsa. 

Man skulle kanske velat ha lite utförligare miljöbeskrivningar, 

det var emellanåt lite komplicerat 

att bygga upp den där "bilden" i huvudet 

medan man läste. 

Jag skulle inte kalla boken helt lättläst, men 

faktiskt inte speciellt invecklad heller. Jag tyck- 

er nog definitivt att boken var värd att läsa, fast det var en lite 

annorlunda bokupplevelse, när det varken var någonting som skulle 

kunna hända på riktigt eller sådant som man kan genrebestämma 

som direkt sci-fi. Men vem tackar inte ja till nya läserfarenheter? 

NANO` WALLENIUS 8B

10 Lördag 7 maj 2005 

60 år sedan vapen tystnade 

Vapnen i Europa tystnade som avslutning på andra världskriget 

för 60 år sedan. 

På måndagen den 9 maj samlas statschefer från många länder 

i Moskva för att hedra minnet av krigets slut. Exakt när 

vapnen tystnade, den 7, 8 eller 9 maj är lite oklart. Tyskland 

undertecknade det första avtalet om kapitulation den sjunde 

maj men ordern om att avsluta krigshandlingarna kom natten 

mellan den 8 och 9 maj. Därför undertecknade Tyskland ett 

avtal till den här natten. 

Poliofall i Indonesien 

Sjukdomen polio, eller barnförlamning som den kallas i folkmun, 

är inte utrotad. Världshälsoorganisationen WHO:s kampanj 

för att utrota sjukdomen fick sig en hård smäll på tisdagen 

när myndigheterna i Indonesien bekräftade att ett poliofall 

påträffats i landet. 

Det här betyder att antagligen många fler bär smittan. WHO 

har inlett omfattande vaccineringar i området. 

Jordbävningar på Kreta 

På två dygn har två jordbävningar skakat om grekiska ön 

Kreta. Jordbävningarna, på måndagen och tisdagen, har uppmätt 

4,4 och 4,5 på richterskalan (som visar hur kraftiga jordbävningar 

är). 

Ingen människa skadades i jordbävningarna, inte heller 

orsakade de några större materiella skador. 

PIUG i Pargas renoveras 

– Gör Pargas idrotts- och ungdomsgård till ett allaktivitetshus. 

Det föreslår den arbetsgrupp som fått i uppgift att se vad 

man kunde och måste göra med byggnaden. Den är i dåligt 

skick, taket läcker, väggplattor lossnar, vatten, värme och ventilation 

måste förnyas. 

– Istället för att bara renovera byggnaden borde vi göra den 

till ett allaktivitetshus med förutom idrott även teater och 

annan kultur. 

Katedralskolan fick bildkonstpris 

Katedralskolan i 

Åbo har fått det 

prestigefyllda 

europeiska bildkonstpriset. 

Gymnasiet vann 

med ett projekt i 

konst och historia. 

I sommar får 

två av skolans 

elever åka till 

Strasbourg i 

Frankrike och 

representera skolan. 

Priset består 

nämligen av en 

Veckan som gick 

UÅ-nytt 

Hämtade priset. Johanna Bruun och Jean 

Salminen får njuta av sin skolas pris och 

åka till Strasbourg. 

resa där årets vinnare samlas under åtta dagar. 

Det vinnande projektet har utgått från det gamla Åbo och 

dess historia och har utmynnat itvå utställningar; en i museet 

Aboa Vetus & Ars Nova och en i Brinkalahusets vindsgalleri. 

Yttre skärgården får bredband 

Nu har den trådlösa IT-eran nått även den yttre åboländska 

skärgården, rättare sagt Korpoström, Aspö och Nötö i Korpo 

samt Berghamn i Nagu. 

Det är ett delvis EU-finansierat projekt som gör att även de 

här områdena kan få bredband. Projektet leds av Region Åboland. 

Tanken är att även Iniö, Houtskär, Norrskata, Utö och 

Jurmo, Dalsbruk, Högsåra, Kasnäs, Vänö, Rosala och Hitis ska 

få bredband före slutet av år 2006. 

Nonchalansen i trafiken ökar 

Allt fler bilister kör vårdslöst. Under år 2004 ökade grovt äventyrade 

av trafiksäkerheten med 28 procent. Det här gäller 

Egentliga Finland. För hela landets del är siffran 24 procent. 

En orsak till ökningen kan vara att polisen helt enkelt ökade 

sin trafikövervakning under året och därför fick fast fler som 

körde vårdslöst. 

Ovanligt lugn Valborg 

Valborgsmässoafton i Åbo förlöpte i år lugnare än på många, 

många år. Polisen i Åbo är nästan förvånad. 

– Vi hade i förväg bestämt att parkerna skulle tömmas från 

ungdomar klockan tolv på natten. Men den tiden fanns det nästan 

ingenting att tömma, parkerna var nästan tomma, säger 

kommissarie Bengt Lagerroos. 

Den allvarligaste incidenten i Åbo var en misshandel med en 

sax. Fallet är uppklarat. 

Sjutton – 

för alla 

åldrar 

”Välskriven, 

men handlingen 

tar slut i mitten”. 

■ Per Nilssons bok ”Sjutton” 

har en lite annorlunda handling 

än hans övriga böcker. Den 

handlar inte om huvudpersonen 

utan om hans medmänniskor 

runt omkring honom. Den röda 

tråden är att hans föräldrar 

berättar om sina liv från det att 

dom var sjutton år. 

De berättar hur de träffade 

varandra och hur de fick sonen, 

Jonatan. Men huvudperson blir 

nog den sjuka sonen i familjen, 

Jonatan Persson, 17 år. Därtill 

har vi hans flickvän Josefin 

Modight, även hon 17, modern 

Karin Hoff-Hansson, 45, fadern 

Göran Persson, 46, Karins nya 

man Claes Hansson, 49 och 

Claes dotter Hanna Hoff-Hansson, 

5. Dessa presenteras under 

sex sidor i boken, vilket jag 

tycker är lite unikt. 

När man läser boken måste 

man medge att det är lite svårt 

att förstå den ibland. Det verkar 

som om författaren har skrivit 

ner exakt det som flugit honom i 

huvudet, att han inte grubblat 

alltför ingående på vad han 

denna gång skrivit. Det förekommer 

ganska många upprepningar 

som bidrar till att man 

■ Boken Baklängeslivet av Per 

Nilsson börjar med att det en 

gråmulen dag ringer på dörren 

hemma hos en man. När han 

öppnar står det en pojke i tretton 

års åldern utanför med en 

anteckningsbok i handen. Han 

säger ingenting men signalerar 

att mannen skall läsa den. De 

går in i huset och mannen börjar 

läsa: 

Historien börjar med en man 

som av misstag föds gammal och 

måste leva sitt liv baklänges. 

Han kommer att flytta vart tionde 

år så att ingen skall börja 

misstänka något när han hela 

tiden blir yngre. Hans mål är att 

komma "hem till mamma. Och 

in i". 

UNDER DE FÖRSTA tio åren bor 

han i Malmö där hans första 

hem finns. Han får veta det ena 

och det andra av sina grannar 

och sin hemhjälp. Han träffar 

också en liten pojke som heter 

■ I samband med författaren Per Nilssons besök i S:t Olofsskolan i Åbo 

läste och recenserade elever i ÅU:s fadderklass 8 e några av hans böcker. 

Vi publicerade ett par recensioner för en vecka sedan. Nu publicerar vi 

några till. 

blir lite förvirrad. 

Samtidigt var boken 

som text relativt lättläst 

och jag hade inga 

problem att komma 

igenom den på någon 

kväll. 

SPRÅKET VAR mycket 

bra. Visserligen 

förekom det vissa 

svordomar t.ex. fan, 

helvete, men det är 

ett språk som 

många ungdomar 

använder nuförtiden. 

Texten var 

till största delen 

uppbyggd med en berättare som 

växlade mellan personerna i 

boken, men det förekom också 

flera dialoger. Meningarna var 

förstås mest korrekt uppbyggda 

men de kunde ibland bli lite 

överlånga. När författaren delgav 

tankar, så kom allting på en 

och samma gång, utan punkter 

eller komma-tecken. Och 

meningarna kunde vara så 

långa att de upptog lite över en 

halv sida. 

Jag tror att bokens avsikt är 

att få ungdomar att förstå hur 

Christer Fix. När tio år har gått 

flyttar han vidare till en liten 

stad i Småland och får ett nytt 

namn, Ebbe Månsson. Där träffar 

han en man som heter Franz 

Rafka. Ebbe börjar få ont om 

pengar så han måste skaffa sig 

ett jobb. Det enda han får tag i är 

jobbet som hjälpreda på ett glasmästeri, 

men han gillar sitt 

jobb. När det bara är några 

dagar kvar av hans tio år i den 

staden träffar han av en slump 

på Christer Fix som känner igen 

honom. Christer är full men 

märker att Ebbe blivit yngre. 

Ebbe lyckas fly men Franz som 

försökt skydda honom blir slagen 

medvetslös av Christer. 

Till all lycka skall Ebbe flytta 

därifrån nästa dag så han skall 

inte behöva träffa på Christer 

mera. Hans nya namn blir 

Edvard Mård och han flyttar då 

till Stockholm. Där träffar han 

förutom sina grannar också en 

"indian" (punkare) som han blir 

illa 

det kan gå om man använder 

någon form av droger. Det 

pratas mycket om alkohol, 

hasch och LSD i "Sjutton" och 

om följderna av dessa droger. 

Boken var bra och medryckande 

när man väl kommit in i 

den. Ibland kunde man t.o.m. 

känna igen sig själv. Sjutton var 

väl skriven men handlingen tog 

slut lite mitt i. Man fick aldrig 

veta varför Jonatan egentligen 

hamnat in på sjukhus, utan det 

blev och hänga i luften och gav 

vän med. Det är också han som 

räddar Edvard från Christer Fix 

som han träffar på nytt i Stockholm. 

Nu blir Christer helt 

säker på att Edvard blir yngre. 

Vart tionde år flyttar Edvard 

Månsson till ett nytt ställe och 

får ett nytt namn. Han bor i 

Norrland på ett mycket avlägset 

ställe och sedan i Öjebyn där 

han jobbar som kantor (han 

kunde plötsligt spela orgel). 

Från åldern tjugofem till femton 

flyttar han på sig mycket och 

gör många olika saker. Varje 

gång han flyttar får han också 

ett nytt namn men han har alltid 

initialerna E.M. Vart han än 

flyttar så lyckas han ändå stöta 

ihop med Christer Fix. Christer 

har lyckats bli Sveriges rikaste 

man på olagliga vägar. Han börjar 

nu söka efter E.M. och håller 

honom t.o.m. fången. E.M. lyckas 

ändå alltid fly. När det bara 

är några dagar kvar tills han 

skall flytta sista gången får 

utrymme för läsarens 

egen fantasi. Och detta kan ju 

vara en mycket tacksam lösning 

men någongång halvt irriterande. 

Jag skulle rekommendera 

"Sjutton" för ungdomar i alla 

åldrar, från 13 år och framåt. 

Den passar också bra för vuxna. 

JOHAN SANGDER 8B 

Baklängeslivet – lättläst spänning 

Christer tag på honom än en 

gång. Det håller på att gå riktigt 

illa men E.M. hittar Christers 

svaga punkt och utnyttjar den. 

Han lyckas komma på det tåg 

som skall ta honom "hem till 

mamma. Och in i". 

ALLT DET HÄR är ju en historia 

som en man läser en gråmulen 

dag men pojken som kom hem 

till honom är förvånansvärt lik 

pojken E.M. 

Det finns inte så mycket att 

kommentera om språket. Det är 

inte vulgärt som det kan ha 

snudd på i några andra böcker 

av Per Nilsson. För övrigt är 

boken lättläst och texten flytande. 

Det fanns inte heller några 

ord som jag började undra över. 

Kapitlen är relativt långa, de 

omfattar tioårsperioder. Det var 

inte störande för min del, men 

kanske för dem som är vana att 

läsa korta stycken åt gången. 

AXEL FOGEL I 8B


Full fart. Pojkarna bygger en rejäl koja som skydd 

för vind och väta. 

■ Som små flygande projektiler 

rusade barnen ut från Amosparkens 

lågstadieskola. Orsaken 

till denna fart var att de hade 

möjlighet att gratis delta i en 

äka överlevnadscirkus i närskogen 

av skolan i Kimito. Barn 

från Tjuda lågstadieskola deltog 

även i programmet. Totalt fanns 

99 barn ute i terrängen. Barnen, 

tillsammans med fem blivande 

överlevnadsinstruktörer, tillbrigade 

några timmar i skogen 

bakom Amosparken. Under 

■ Ja må han le…Va? är berättelsen 

om den tolvåriga Roberto som vill 

börja om sitt liv om från början. Han 

bor i Sverige och lever hos sin frånskilda 

mor som just funnit en ny pojkvän, 

Kenneth. Roberto, som vanligtvis 

kallas Robban, har börjat bli trött 

på livet och har bestämt sig för att 

utföra Planen. 

Planen går ut på att han iscensätter 

sin egen död, och börjar en färd mot 

Danmark. 

Den enda levande varelsen som får 

höra om hans plan är hans unga lillebror 

Robin. Ingen, ingen annan i 

världen skulle någonsin få veta att 

han var vid liv, för då skulle hela Planen 

vara förstörd. 

"Nu satt jag på kanten av Robins 

säng och viskade nån sorts av avsked. 

Det enda avsked jag skulle ta. Och det 

var min lillebror jag skulle ta farväl 

av. 

– Tro dom inte. För det är inte sant 

denna tid fick de värdefull information 

om hur man skall klara 

sig på naturens villkor, ifall att 

man har gått vilse. 

UNDER ETT VECKOSLUT hade 

instruktörerna fått en rejäl dos 

undervisning i hur man utbildar 

grupper i överlevnad samt 

hur man skall fungera som en 

ledare. Först bekantade de sig 

med programmet Hitta Vilse. 

Den handlar om att lära barn att 

klara sig om att de har tappat 

Överlevnadscirkus 

i Kimito 

Ett hundratal lågstadieelever 

lärde sig nyttiga knep i skogen. 

bort sig i skogen. Grundknep 

som att krama ett träd, bygga en 

koja och sätta ut märken i terrängen 

för letarna hör till programmets 

centrala delar. Det 

kommer ursprungligen från 

USA, men har utarbetats i Sverige 

till konceptet Hitta Vilse. I 

Finland är det Suomen pelastusalan 

keskusjärjestö, SPEK, som 

handhar utbildningen. Folkhälsans 

förbund har möjlighet att 

utbilda instruktörer på svenska. 

Efter undervisningen var det 

dags för instruktörerna att testa 

sina kunskaper med ett hundratal 

Kimitoelever. Skogen bokstavligen 

fylldes av ivirga elever 

som ville bygga kojor och lära 

sig överlevnadsteknik. Övningen 

i att blåsa i visselpipor var 

populär och oljudet hördes 

säkert över hela bygden. 

DAGENS ARRANGÖRER; Kimito 

kommun, yrkesinstitutet Sydväst 

och Folkhälsans förbund 

var alla väldigt nöjda med 

Många känslor blandas 

det dom säger. Jag ska berätta för dej. 

Du skall bli den ende som får veta. Jag 

skall avslöja hela Planen för dej. Så du 

vet att du inte behöver gråta…" 

ROBERTO TÄNKER utföra Planen på 

natten innan sin trettonde födelsedag, 

alla skall komma in i rummet sjungande 

och sedan plötsligt märka att 

han är borta, borta för evigt… men 

allting går inte som planerat. Innan 

han ens hinner ut ur staden träffar 

han på en ilsken raggarbrud och en 

gammal dam som skadat sig och behöver 

vård. Alla tre har sina egna hemligheter, 

som under bokens handling 

sakta lirkas fram då de tre huvudpersonerna 

tar sig framåt i den dystra 

natten. 

Boken är uppbyggd enligt tre 

huvudpunkter: 1) att glömma bort sitt 

förra liv och börja om från början, 2) 

hur mycket är en människa värd och 

3) kan man vara vänner fastän per- 

■ ÅU publicerar här den sista 

recensionen i an-slutning till 

författaren Per Nilssons två 

dagar långa besök i S:t Olofsskolan 

i mitten av april. 

Besöket både förbereddes 

och efterbehandlades. Hela 

klass 8b bekantade sig med 

hans böcker. Eleverna delades 

in i grupper, några dramatiserade 

hans böcker, 

andra samlade tankar och 

citat och presenterade dem 

för kamraterna och några 

recenserade böcker. Det är de 

här recensionerna som publicerats 

i ÅU. 

sonligheterna är så olika, finns det 

något som hindrar det eller..? 

Ja må han le…Va? har en handling 

som skrider fram med snabba 

arrangemanget och instruktörernas 

utförande. 

– Det var riktigt kiva, var 

Anna Vesas, åk 1 Amosparkens 

skola, kommentar efter dagens 

program. Anna deltog ivrigt i 

programmet tillsammans med 

Lenita Lundström från Kimto 

kommun. 

I samband med överlevnadscirkusen 

utexaminerades 

de första Hitta Vilse-instruktörerna 

i Svenskfinland: Rolf 

Björklid Åboland, Gun Nor- 

svängar, vissa kan tycka den har lite 

för många, andra kan tycka det bara 

ökar spänningen och ger läsaren mod 

att fortsätta med boken. Berättelsen 

är också väldigt utsmyckad med 

detaljer och även långa dikter som i 

längden blir tunga att läsa, i alla fall 

om man inte gillar poesi. 

Allmänt sett är boken både spännande, 

allvarlig och sorgsen på en och 

samma gång. Det är svårt att förklara 

med ord vilka känslor den väckte, för 

de var så blandade. Det fanns ett djup 

i boken som blandades med lite barnsligheter. 

Det viktiga är ändå att författaren 

i slutet lyckas få den allvarlig. 

Denna läsupplevelse gav något att 

tänka på, den försvann inte upp i tom 

luft. 

"Det viktigaste i en bok är inte tankarna 

boken innehåller, utan tankarna 

den framkallar." 

EN KORT SLUTKLÄM är att den är en 

Hitta Vilse-instruktörer. Från vänster Mattias Kanckos, 

Rolf Björklid, Henrik Husberg, Henri Siikavirta, 

Birgitta Nyqvist. 

Foto: Patrik Berghäll 

Praktiska råd. Henrik Husberg instruerar sin grupp i överlevnad. Anna Vesa har parkerat sin terrängrullstol och deltar ivrigt med de andra flickorna. Lenita Lundström 

från Kimito kommun lyssnar med intresse. 

dell Åboland, Benjamin Donner 

Åboland, Henri Siikavirta 

Nyland, Birgitta Nyqvist 

Nyland, Henrik Husberg 

Nyland–Åboland, Maria Stenbäck 

Nyland, Rasmus Lundén 

Nyland. Instruktörerna kan 

kontaktas för att genomföra ett 

Hitta Vilse-program med dagisbarn 

eller lågstadiebarn. På hösten 

kommer utbildning att 

arrangeras i regionen för sådana 

som arbetar med barn och 

ungdomar. 

helt okej läsupplevelse. Passar bra till 

dem som vill ha en medellång men 

inte så tungläst bok. Jag rekommenderar 

boken för ungdomar i åldern 

13–15 år, äldre ungdomar kan tycka 

boken är lite väl barnslig, kanske 

huvudsakligen för att huvudpersonen 

är så ung och hans sätt att tänka är 

lite omoget. 

Minus i denna bok skulle jag ge för 

det lite väl drastiska språkbruket. På 

varje sida där raggarbruden talar 

finns det nästan alltid ett dussin svordomar. 

Detta kan förstås tolkas som 

ett sätt att få henne lite mer trovärdig 

, så att hon mer skall likna den tuffa 

ungdomen som inte är rädd, men jag 

anser det lite irriterande. Man kan 

också få fram hennes starka personlighet 

på andra sätt, det behövs inte 

en tjej som skriker ut svordomar i 

varannan mening. 

REBECKA ASIKAINEN 8B


Inte bara glamour på årets Cityäventyr 

Hollywood var årets tema. S:t Olofsskolans åttor fick bekanta sig med olika instanser i stan. 

■ Cityäventyret har blivit en 

årlig tradition i mitten av maj för 

årskurs 8 i S:t Olofsskolan i Åbo. 

Den 17 maj i år var det tredje 

gången det ordnades. 

Temat detta år var Hollywood. 

Målet är att på ett mera äventyrligt 

sätt presentera deltagare och 

platser för åttorna. Det är intressantare 

att besöka platserna och 

träffa människorna bakom det än 

om dessa personer skulle komma 

till skolan på klassbesök eller 

morgonsamling. 

Säkert har man också chans att 

få ut mera såhär. Och så blir det 

ju fråga om en annorlunda skoldag 

också! 

ÅTTORNA INDELAS i grupper på 

ca 10 elever. Därefter förflyttar 

man sig från punkt till punkt i 

Åbo. För årets program ansvarade 

flera organisationer. 

En av stationerna med verksamhet 

ägde rum i Kulturcentret. 

Där skulle alla trycka en egen tskjorta 

med Hollywood-tema. 

Skjortan är designad av skolans 

teckningslärare Kenneth 

Westerén. 

De som hade tid över pyntade 

också baksidan av skjortan med 

något eget. En ny upplevelse för 

många var att få besöka Luckan. 

Där var uppgiften att planera ett 

lyckat besök för en valfri kändis i 

Åbo centrum. Till förfogande 

hade man bland annat tidningar, 

Internet och olika broschyrer. 

LUNCHEN ÅTS som vanligt i skolan. 

Efter lunch var det ytterligare 

ett antal mer eller mindre sysselsättande 

stationer. På alla 

hade man dock någon sorts uppgift. 

Klockan 13.10 samlades alla 

grupper i skolans gymnastiksal. 

Där skulle hela den annorlunda 

dagen avrundas. På varje station 

■ Gångarna fylls av musik från olika 

håll i Åbo musikakademi som fungerar 

i samma utrymmen som Åbo konservatorium. 

Där sitter en och annan elev, 

väntande på sin egen lektion i musik. 

Vi befinner oss i ett rymligt klassrum 

nära ingången där det höga taket 

och de enorma fönstren dominerar 

utsikten. 

Framför mig sitter Jukka Juvonen 

och spelar Prokofjev med en lugn takt. 

Spelar Prokofjev. Jukka Juvonen i sitt esse, vid pianot. 

Slätt ska det bli. Under Cityäventyret fick åttorna även prova på husliga sysslor som att stryka, här ger 

Henrik Mohn ett stilprov. 

”Pianospel känner inga gränser” 

Händerna dansar på tangenterna, det 

syns att han är självsäker. 

FÖRST KAN man berätta att han är 

överlärare i pianospel och har varit det 

i dryga tio år. 

– Nuförtiden jobbar jag på Åbo 

musikakademi där han trivs, säger han 

med en säker ton i rösten. 

Det mest intressanta är att han var 

den första finska pianisten som fram- 

fört Isaac Albeniz´s Iberia i sin helhet, 

en av de mest komplicerade kompositionerna 

för piano. Han är också ordförande 

för Pianoaura rf, vars syfte är att 

främja pianospel och förutsättningarna 

att studera pianospel. Den tvåspråkiga 

föreningen har haft verksamhet i ett 

och ett halvt år. 

JUKKA HAR EGENTLIGEN aldrig tänkt 

på någonting annat yrke än pianospel. 

Det kändes som om det här var det 

rätta för honom. 

– Det var yrket som valde mig, inte 

jag som valde yrket, säger han med 

eftertryck. 

I arbetet är uppgifterna och målet att 

undervisa pianospel genom att träna 

begåvade pianister och se till att skolans 

och pianisternas verksamhet 

bevaras och utvecklas. Han berättar 

hur mycket tid jobbet egentligen tar, 

även av privatlivet. 

Att förbereda lektionerna och olika 

möten kan ta hela kvällen just då man 

skulle vilja kasta sig på soffan och ta 

det lugnt. 

– Som överlärare har jag ganska 

mycket att göra, säger han med en djup 

suck. 

NIVÅN PÅ pianospelundervisningen 

har stigit enormt under de senaste 

tjugo åren. Jukka tog sin slutexamen år 

1981 och har själv märkt hur mycket 

svårare det är att komma in i skolorna 

nuförtiden. 

Närmaste möjlighet att studera pianospel 

är vid Åbo musikakademi. De 

närmaste skolorna att studera musik 

professionellt utanför Åbo är i Helsingfors 

och Tammerfors. Såklart om man 

vill spela piano som hobby kan man 

studera det till exempel i Åbo Konservatorium 

eller i musikinstitutet Arkipelag. 

KOSTNADEN? Att studera till detta 

yrke är inte så värst dyrt, förutom kostnaderna 

för själva instrumentet, som 

faktiskt är ganska dyrt att köpa. 

Det är viktigt att man har tillgång 

till eget instrument. Såklart kan man 

öva i musikhögskolans klassrum på 

öppna tider och annars också. De andra 

kostnaderna utgör noter, för det mesta. 

Man har ju tillgång till bibliotek, 

men det negativa är att man inte har 

något eget att ty sig till senare. Då 

måste man till biblioteket, vilket inte 

är värst trevligt då man istället skulle 

kunna gräva fram egna noter från skåpet. 

Jukka tycker att lönen är god i förhållande 

till den genomsnittliga lönen i 

musikbranschen i Finland. För en 

hade grupperna fått en bokstav 

och till slut bildade dessa bokstäver 

ett kändisnamn, till exempel 

Paris Hilton, Tom Hanks, Pierce 

Brosnan. Om inte förr så då 

insåg man att det handlade om 

Hollywood. 

Allt som allt upplevdes Cityäventyret 

som en rolig och annorlunda 

skoldag. Det var utan vidare 

en bra möjlighet att besöka nya 

platser och lära känna både 

arrangörerna men också varandra 

bättre! 

CECILIA ACHRÉN 

RONJA TOIVONIEMI 

ANNA-MARIE ÖSTERLUND 

■ Organisatörer i årets Cityäventyr: Folkhälsan, 

Ungdomsgillet, Åbo svenska 

församling, Luckan, Röda Korset, Delaktighet, 

Ungdomscentralen, Åbo pensionärsklubb, 

Idrottsbyrån, Kulturcentret. 

■ ÅU:s fadderklass 

8 e i S:t Olofsskolan 

avslutar 

sitt skolarbete i 

modersmålet för 

detta läsår genom 

att presentera ett 

antal yrken. Den 19-21 april 

hade klassen sin första arrangerade 

arbetspraktik. 

Då gällde det tre dagar i 

arbetslivet, oftast med någon 

av föräldrarna. Därefter fortsatte 

det ganska naturligt med 

intervjuer bland representanter 

för olika yrkesgrupper. 

En del av de utförda intervjuerna 

presenteras som en 

serie i några lördagstidningar 

framöver. I skolan har man 

ännu för avsikt att diskutera 

olikheter, för- och nackdelar 

o.s.v. i de presenterade yrkena. 

I dagens ÅU ingår även en 

text om årets Cityäventyr. 

gångs skull kan man tjäna på konst! 

Placeringen på en löneskala är ganska 

hög, tror han. 

FRAMTIDEN? Medier och elektroniken 

pressar på och i synnerhet unga människors 

intresse för konst och kultur 

minskar hela tiden, tyvärr. 

Det är ganska paradoxalt för samtidigt 

som förutsättningarna för musikstudier 

har förbättrats sjunker antalet 

ungdomar som är intresserade av klassisk 

musik. I framtiden kommer antalet 

studerande sannolikt att ytterligare 

minska, tyvärr ser det ut så. Men det 

viktigaste är att antalet intresserade av 

musik som hobby är så stort som möjligt. 

I arbetet träffar man nya ansikten 

hela tiden, det är trevligt. Han tycker 

också om att uppträda. 

Ett sista ord för kommande pianister? 

– Pianospel och musik är nästan som 

en slags religion. Man lever med det 

hela tiden. Världens bästa yrke, säger 

han med ett leende. Musiken känner 

inga gränser! 

MIKAELA JUVONEN 8 E


■ "A long time ago in a 

galaxy far away..." är den 

klassiska öppningstexten till 

alla de Sjärnornas krig-filmer 

som gjorts. När jag förra 

veckans fredag såg Star Wars 

episode III slog det mig att 

det maktspel som utspelar 

sig i denna films avlägsna 

galaxer inte alls skiljer sig så 

mycket från det politiska liv 

vi lever här på jorden. 

I de tre första Star Warsfilmerna, 

som gjordes i slutet 

av 70-talet, följer vi med jediriddaren 

Luke Skywalker 

och hans kamp 

mot det totalitära 

imperiet. Luke och 

hans vänner har 

anslutit sig till en 

rebellisk upprorsrörelse 

vars avsikt 

är att störta den 

onde kejsaren och 

hans imperium, 

ett tyrannvälde 

som kan jämföras 

med Sovjetunionen. 

De goda jediriddarnaframhävs 

ofta som frihetens 

kämpar och 

representerar 

naturligtvis USA. 

JAG HAR ALLTID tyckt att 

Star Wars-filmerna varit 

imperialistisk propaganda, 

ett försök att rättfärdiga den 

amerikanska supermaktens 

korståg mot kommunismen 

ute i världen. Men i den nyaste 

filmen kan man stöta på 

mer komplicerade tolkningsproblem. 

Filmen utspelar 

sig innan imperiet blev 

totalitaristiskt och berättar 

om hur den demokratiskt 

valda presidenten, under 

ljudande applåder, utropar 

sig själv till diktator, efter att 

ha pekat ut jedi-riddarna 

som galaxens (samhällets) 

fiender. 

Jag funderade över det här 

och tänkte att det säkert är 

ett exempel som vill varna 

för hur det kan gå om vi inte 

kämpar mot frihetens fiender 

och terrorism. Alltså ett 

försök att försvara USA:s 

krig mot Irak. 

Men gissa om jag blev förvånad 

när jag fick höra att 

regisören George Lucas i 

själva verket är kritisk till 

Bushs politik och Irakkriget. 

När han på filmfestivalen i 

K O R T E N 


Hitler, Bush 

och Darth Vader 

Cannes berättar om sin 

inspiration till filmen talar 

han om fransmännen som 

gjorde revolution bara för att 

låta Napoleon ta över och 

hur Hitler lurade folket med 

att skylla på kommunister 

och judar och hur folket av 

rädsla lät honom komma till 

makten. "Genom historien 

syns hela tiden ett liknande 

mönster. Hot utifrån resulterar 

i krav på ökad kontroll… 

Jag hoppas att vi slipper det i 

USA", säger Lucas. 

LUCAS JÄMFÖR 

alltså Bushs politk 

med Hitlers 

politik före maktövertagandet, 

något som jag 

tycker att är väldigt 

vågat och 

radikalt. Men liksom 

Hitler påstod 

att det är vi mot 

dem och skyllde 

på kommunister 

och judar, så 

påstår Bush i dag 

att terroristerna 

kan slå till när 

som helst och att 

de som inte följer 

USA:s krav är de 

onda, "är ni inte med oss, så 

är ni emot oss". 

Hitler måste själv sätta 

det tyska riksdagshuset i 

brand för att skylla på kommunisterna 

och därigenom 

få ökad popularitet. Bush 

däremot använde terrorattackerna 

den 11 semptember 

till sin fördel och har nu kunnat 

starta två krig genom att 

lyfta fram terrorismen som 

ett stort hot mot USA. Många 

i USA tror att terroristerna 

kan slå till när som helst och 

var som helst. Hot utifrån 

resulterar i ökad kontroll. 

Själv tror jag nog inte att 

Bush blir någon diktator, 

men jag tvivlar inte på att om 

han skulle ha rätt att ställa 

upp i presidentvalet för 

evigt, skulle han gott kunna 

vara president så länge han 

önskar. 

Men historien visar även 

att varje imperium har fallit, 

från Babylonien till Sovjetuninionen, 

även det amerikanska 

imperiet kommer att 

falla. 

”Det 

maktspel som 

utspelar sig i 

filmens 

avlägsna 

galaxer skiljer 

sig inte så 

mycket från 

det politiska 

liv vi lever på 

jorden. 

FRANK LUNDGREN 

Foto: Malin Hollmén 

Funky. Bronsmedaljen gav en plats i VM i Tyskland i höst. Om flickorna lyckas samla ihop pengar så åker de iväg för att visa vad finländsk 

hiphop går för. 

Deras hiphop gav FM-brons 

Tjejgruppen Funky från Åbo knep sin andra medalj på nationell nivå. 

■ Energisk och färgglad hiphop 

med boxningstema gick hem 

hos domarna under FM i streetoch 

showdans i Tammerfors. 

Åbogruppen Funky knep 

bronsmedalj, liksom i fjol. 

– Vi är jättenöjda. Konkurrensen 

var ännu högre i år och 

vi förlorade mot verkliga proffs, 

säger Petra Salminen, en av 

dem fem hiphopparna i Funky. 

Den fristående gruppen bildades 

i januari i fjol och består 

förutom av Petra Salminen av 

Elina Sandelin, Ida Bergman, 

Heidi Jern, Janina Söderholm 

och Afrisa Kapella. De 

är 20–21 år gamla och studerar 

vid Åbo Akademi, Yrkeshögskolan 

Sydväst, Åbo Yrkeshögskola 

och Åbo universitet. 

FUNKY TÄVLADE i kategorin 

hiphop för smågrupper, med 

totalt 19 deltagare. Gruppens 

koreografi hette ”Feel the 

punch” (Känn slaget) och under 

tävlingen hade flickorna håret 

flätat i äkta boxningsstil à la 

Eva Wahlström. 

Exakt vad det var som gav 

dem brons fick de inte reda på, 

men de vet att de skiljde sig från 

mängden i och med att deras 

dans hade ett tema. 

– De flesta dansar bara i vanliga 

lösa kläder. En del tycker 

att man inte ska blanda in teater 

i hiphop, men på det här sättet 

kom domarna ihåg oss, säger 

Ida Bergman. 

Tjejerna fick också beröm för 

att de verkligen dansar som en 

grupp och har en personlig stil. 

Alla har tidigare dansat i olika 

dansskolor, men de bestämde 

sig i fjol för att bilda en egen 

grupp. Det betyder att de göra 

allting själva: koreografi, dräkter 

m.m. De gillar friheten, men 

ekonomin är ett problem. 

”Juridik och filosofi liknar varandra” 

Juuso Jaakkola hjälper människor och företag. 

■ Klockan 16.30 kommer jag till 

Slottsgatan 16, snett mittemot 

Saluhallen. Huset är ett av Åbo 

vackraste. Det är byggt redan år 

1887 av kommunalrådet G. A. 

Petrelius. 

Väl inne på byrån möter jag 

vicehäradshövding Juuso 

Jaakkola. Vi har avtalat om 

intervju och går in i hans rymliga 

arbetsrum. 

För att få veta mera ingående 

om lokaliteterna frågar jag 

Juuso vad han tycker om sin 

arbetsomgivning. Han tycker 

att arbetsplatsen är väl belägen 

i Åbo centrum. Man har nära 

till många restauranger, affärer 

och frun Kirsis arbetsplats. 

Lokalerna är gammaldags rymliga 

och höga. 

– Det har förr varit bostadslägenhet 

här. Den enda nackdelen 

är att det skulle kunna finnas 

mera rum för arkivering, 

men det gör inte så mycket. 

JAG FRÅGAR vad hans huvudsakliga 

uppgift är. Juuso är inte 

ännu advokat men väntar ivrigt 

på att få kalla sig det. Juusos 

huvudsakliga uppgift är att hjälpa 

människor och företag med 

deras juridiska problem. Privatpersoners 

och företags problem 

brukar variera stort. 

– Arbetstiderna varierar 

mycket. Oftast är det långa 

dagar som gäller, vilket är en 

klar nackdel med detta yrke. 

Eftersom man helt plötsligt kan 

få ett nytt klientuppdrag, så är 

det också svårt att planera sin 

dag i förväg. 

– Ibland kan de nya ärendena 

vara mycket brådskande. Arbetet 

är också mycket varierande och 

därför också intressant, vilket i 

sin tur är en fördel i detta yrke. 

När Juuso slutade gymnasiet 

visste han inte riktigt var han 

skulle fortsätta. 

Till en början studerade han 

filosofi och germansk filologi. 

Efter ett år tänkte han att de är 

ganska svåra och krävande 

ämnen och kände att han inte 

skulle vilja jobba med sådant 

hela livet. I längden skulle det 

bli tröttsamt. 

DÅ BEKANTADE HAN sig med 

juridik och märkte att det är 

rätt så intressant. Egentligen 

tyckte han att juridik och filosofi 

inte hade så stora skillnader, 

eftersom juridik bygger på samhällets 

filosofi, vilket han tycker 

att är intressant. Filosofi innehåller 

i sin tur lite juridik. Juridik 

täcker också många frågor 

inom samhället. 

När Juuso sedan läste till inträdesprovet 

till den juridiska 

fakulteten blev han allt mer 

intresserad. Ju mera han läste, 

desto mera intressant fann han 

det. Därför hade han också lätt 

att läsa. 

FÖR ATT BLI advokat måste man 

avlägga juridisk grundexamen, 

varvid man blir juris kandidat. 

De andra grundexamina i universitet 

kallas magister men 

juridik är ett undantag med 

kandidat. I Åbo universitet 

krävs det 177 studieveckor 

medan det i Helsingfors universitet 

bara krävs 160. 

Därefter kan man börja med 

advokatverksamhet. Naturligtvis 

kan man göra det utan 

utbildning också, men då kan 

man inte kalla sig advokat eller 

uppträda i tingsrätten. 

För att bli advokat behövs 

efter juris kandidat examen nästan 

fyra års praktik, varav två 

år i advokatverksamhet, men 

numera är det inte obligatoriskt 

att auskultera. Det behöver man 

bara ifall man skall bli domare. 

Många auskulterar dock för 

att få erfarenhet. Att auskultera 

i en tingsrätt är ett mycket bra 

sätt att få erfarenhet. Juuso har 

auskulterat i Nystads tingsrätt. 

Efter att ha auskulterat blir 

man vicehäradshövding, vilken 

är en titel som hovrätten ger. 

SOM ADVOKAT har man mycket 

ansvar för vad man gör i klienters 

ärenden. Därtill har man 

tystnadsplikt. Det största ansvaret 

har dock byrån som advokaten 

jobbar för. Ansvaret fördelar 

sig inte heller ofta på många 

advokater, eftersom det är säl- 

Behövs fler. Behovet av advokater tilltar hela tiden, säger 

Juuso Jaakkola. Foto: Oskar Lindberg 

I höstas fick gruppen 1 000 

euro från Svenska kulturfonden, 

vilket gav dem möjlighet 

att delta i FM. Nu hoppas de 

kunna dansa ihop pengar till 

VM i Tyskland i höst. Två uppträdanden 

är redan beställda: 

Gillesgården på Konstens natt 

och invigningen av den nationella 

reumaveckan i Åbo i oktober. 

Fler uppdrag tar de gärna 

emot. 

MALIN HOLLMÉN 

274 9925/malin.hollmen@fabsy.fi 

■ Totalt deltog cirka 1 400 dansare i 

FM-tävlingarna. Bara i hiphop tävlar 

man i ett tiotal olika kategorier. 

■ Det här är andra 

delen i ÅU:s fadderklass 

artikelserie om olika 

yrken. Senast presenterades 

en pianist (21.5). 

lan advokater samarbetar i ett 

juridiskt ärende. 

Behovet av advokater tilltar 

hela tiden, eftersom flera lagar 

och förordningar stiftas och 

samhället blir mera komplicerat. 

Jurister kommer därför att 

behövas också i framtiden. Personligen 

önskar Juuso inte att 

yrket skulle bli svårare. Nu upplever 

han inte advokatverksamheten 

som speciellt svår. 

Språkkunskaper behövs i hans 

arbete. Byrån är tvåspråkig. 

Även Juuso har både finsk- och 

svenskspråkiga klienter och hans 

kunskaper i svenska är goda. 

BYRÅN ÄR MEDLEM i ett internationellt 

förbund. Därför får de 

också ärenden från USA och länder 

i Europa. Engelska och tyska 

är behövs därför också. Det finns 

inte många advokatbyråer i Finland 

som kan sköta ärenden på 

tyska. Juuso har bland annat 

studerat i Tyskland. 

Matematiska kunskaper behövs 

sällan. Ifall det uppstår 

matematiska problem finns det 

lämpliga datorprogram som 

hjälper. Senare kommer det 

dock fram att Juuso använder 

kalkylator nästan dagligen. Det 

visar att lite matematisk kunskap 

inte kan skada. 

Handelskännedom behövs 

också mycket ofta, speciellt i 

företagsärenden. Det är också 

bra att kunna läsa och förstå 

bokslut. Det finns just nu större 

efterfrågan än utbud på advokater 

specialiserade på handelskännedom. 

Därför är det en 

framtida advokatinriktning. 

Innan jag går frågar jag 

Juuso vad den bästa sidan i 

advokatyrket är. 

– Det bästa är att yrket är så 

mångsidigt, intressant och varierande. 

OSKAR LINDBERG 8E

10 Lördag 4 juni 2005 

Foto: Robert Björkman och Ronja Toivoniemi 

Hårvätare. ÅU:s fadderklass 8 e på besök i Dragsvik. Här testar klassen militärbåtens bromsar, effektivt men vått. 

Fadderklassen i armén 

■ Vi startade vår Ekenäsresa i skolan och kom 

iväg med bussen kl. 9. Bussresan var riktigt rolig 

och vi anlände till ett soligt Ekenäs cirka halv 

elva. Först besökte vi Finlands enda svenska garnison 

i Dragsvik, där vi bekantade oss med armélivet. 

Vi hade tre signalister, Ville Ryynänen, 

Stefan Nurmi och Daniel Lillås, som våra guider. 

Först fick vi en presentation av stugorna och de 

Tufft men obekvämt. Fadderklassen i ett Pasi-militärfordon. ”Häftigt 

fordon men trångt att sitta i” blev omdömet. 

Vänster, vänster. Stefan Nurmi och Ville Ryynänen leder marschen 

ner till stranden. 

ÅU:s fadderklass avslutade året med besök i Dragsvik och Ekenäs tryckeri. 

berättade om sin utrustning. Vi fick se både sängar 

och skåp i en inte alltför prydlig omgivning. 

Efter det bekantade vi oss med pansarbilen Pasi. 

Vi fick information om hur den används och 

sedan fick alla åka på en tur i skogen med den. 

Åkturen var spännande även om Pasin inte var så 

bekväm. Redan 20 km hade varit alltför mycket! 

Det fanns inga ordentliga sittplatser och man 

fick ducka för att inte slå huvudet i taket. 

SNABBT BLEV DET matdags. Det 

serverades traditionellt ärtsoppa 

och pannkaka med sylt. Efter 

maten hade vi en mycket kort 

fritid där vissa redan hann klä 

av sig i hettan. Då drog våra guider 

oss med för att se på deras 

packning och vissa frivilliga fick 

även testa den själva. 

Testarna klarade bra av den – 

men skulle de klara av den i trettio 

kilometer? 

Sedan skulle vi marschera i 

tre led mot stranden. Det började 

bra men mot slutet krånglade 

leden till sig. När vi var framme 

vid stranden väntade där två Gbåtar 

med sina chaufförer som 

gav oss en spännande åktur. 

Båtarna var snabba och kapabla till skarpa svängar 

och snabba stoppar. 

Åkturen var häftig även om det stänkte lite vid 

svängarna. Alla verkade stortrivas. 

Efter det var vår dag i armén slut, medan andra 

blev där i minst 40 dagar till! 

VI STEG PÅ bussen och for på en liten rundtur i 

Ekenäs. Vi såg bland annat yrkesinstitutet och 

yrkeshögskolan Sydväst och 

omtalade krogar som Knipan. 

Efter rundturen var det dags för 

ett par timmar fritid där vi hade 

möjlighet att besöka Naturum, 

gå till centrum för att shoppa 

eller bara vila på stranden, där 

en av oss, Andreas Nordström, 

även vågade ta sig ett dopp. 

Kl. 16 åkte vi till Ekenäs 

tryckeri var vi började med att 

äta en färsk semla och dricka 

lite saft. Sedan var det tid att 

bekanta sig med tryckeriets 

hemligheter. Vi såg flera intressanta 

tekniska apparater. 

Vi såg hur tidningarna trycktes 

och packades för att sedan 

skickas iväg. På tryckeriet 

trycktes flera olika tidningar 

Med den här äter man. Värdarna fr.v. Daniel Lillås, Stefan 

Nurmi och Ville Ryynänen förevisar ett beväringsskåp och 

utrustning. 

som Kustens morgon, Scoutposten och Åbo 

Underrättelser. Efter det var det dags att åka hem. 

Vi var tillbaka i Åbo cirka klockan sju. 

De flesta upplevde dagen som spännande och 

många fick nya upplevelser. Ekenäs tycks vara en 

liten men trevlig stad åtminstone på sommaren. 

ROBERT BJÖRKMAN 

KEVIN HUSELL 


Vilken fart! Fadderklassen bekantar sig med Ekenäs tryckeri där 

bland annat ÅU trycks. Här är det Hangötidningen Kustens Morgon 

som trycks i rekordfart. 

Stridsbälte. Oskar Lindberg provar ett stridsbälte, assisterad 

av löjtnanten i reserven, ÅU:s Ingmar Klingstedt.

10 Lördag 11 juni 2005 

■ Nu har sommaren och 

lovet äntligen kommit, man 

får slappa på stranden, sova 

på morgonen och dega i 

hängmattan. Är man 14 år 

får man dessutom delta i ett 

visst läger – skriftskolan, 

d.v.s. skriban. 

Jag deltog i skriftskoleundervisningen 

och blev konfirmerad 

för tre år sen. Jag 

blev döpt som liten, har 

vuxit upp med en vag aning 

om att religionen fanns närvarande 

och jag har läst 

bibeln. Men det var på skribalägret 

jag kom till insikt 

gällande min förhållning till 

kyrkan. 

JAG HAR, tack vare en briljant 

lärare, ända 

sen högstadiet 

varit varmt intresserad 

av religion – 

egen och andras. 

Det är bara så 

fascinerande, lär 

man sig något om 

religion så lär man 

sig en hel del om 

andra människor. 

Så när jag föreställde 

mig skriftskolan 

såg jag framför 

mig intressanta 

diskussioner om 

moralfrågor, möjligheten 

att lära 

känna nya aspekter 

av kristendomen 

etc. 

Jag blev rätt besviken. 

Säkerheten var rigorös (t.ex. 

nattetid inga mobiler på 

rummen och skedar på dörrhandtagen) 

och den enda 

gång vi i en diskussion snuddade 

vid begreppet ”främmande 

religioner” så var det 

för att få höra prästen säga 

”Jesus är den enda vägen till 

himmelen”, om och om igen 

– som ett mantra. 

MEN DET VÄRSTA var fördummandet 

av oss unga och 

av budskapet jag antar att de 

(prästerna & co.) ville förmedla. 

Jag minns hur vi satt 

och himlade med ögonen när 

vi fick bevittna de mest 

bisarra ”teaterstycken”, ett 

innefattandes bl.a. en präst 

uppflugen på ett skåp 

föreställandes Gud. Det religiösa 

skulle väl göras ”coolt” 

och ”ungdomligt”, men vad 

de glömt är att en medelålders 

präst aldrig kan bli 

K O R T E N 


Andlig enfald 

cool, hur väl han/hon än 

menar. 

Samma stil är det på de 

obligatoriska skolgudstjänsterna 

vid jul. De som ska ge 

ett andligt budskap klär ut 

sig till herdar (?) och säger 

”shalom”, hur mycket 

respekt väcker det hos en 

hop högstadie-/gymnasieelever? 

TRO ÄR EN BRA sak. Oavsett 

vilken gud man tillber så 

tror jag att religionen kan 

skänka trygghet, tröst, t.o.m. 

en mening i livet. Också 

kristendomen (som ju här 

ligger närmast till hands) 

erbjuder dessa värden, och 

säg den 14-åring som inte 

skulle ha ett 

behov av trygghet, 

frid och 

någon att prata 

”Det kommer 

att bli 

ganska glest 

i kyrkbänkarna 

när vår 

generation 

växer upp. 

med. 

Varför spelar 

man inte på 

dessa behov när 

man nu har 

denna chans att 

på ett isolerat 

läger påverka de 

som ska bli 

framtidens aktivaförsamlingsmedlemmar? 

Varför inte visa 

vad religionen 

verkligen har att 

erbjuda? Tror 

man att 14-åringar är så 

förtvivlat omogna att de inte 

kan ta till sig ett budskap 

som inte är inbäddat i nånsorts 

misslyckad kvasipedagogik? 

I HÖST FYLLER jag 18 och det 

första jag tänker göra är att 

skriva ut mig ur kyrkan. Nu 

är det inte enbart p.g.a. ett 

misslyckat skribaläger utan 

av egen peronlig övertygelse 

och fram för allt p.g.a. känslan 

att varken kyrkan eller 

kristendomen har nåt att ge 

mig. 

Varenda en jag någonsin 

diskuterat detta med, säger 

att de enbart konfirmerat sig 

för att a) det är tradition, b) 

de fick många gåvor, c) de 

vill kunna gifta sig i kyrkan. 

Det tyder på att det kommer 

att bli ganska glest i kyrkbänkarna 

när vår generation 

växer upp. 


Med hästar 

som yrke 

Maija Väinöläs dagar är ofta långa, 

kalla och smutsiga. ”Men härliga”. 

■ Maija Väinölä arbetar som 

ridlärare i Metsäkylä ridcenter. 

Till hennes uppgifter hör att 

hålla ridlektioner för både 

nybörjare och avancerade och 

se till att hästarna blir väl skötta. 

Till exempel om en häst har 

ont i ryggen tittar hon till den 

varje dag och ser om den mår 

bra och alls kan vara med om en 

lektion. Hon brukar komma till 

stallet redan på morgonen för 

att rida och sköta om sin egen 

häst Lou Lou Bluebell, "Lulu", 

och hjälpa stallflickan med 

mockningen eller annat. 

På eftermiddagen tar hon 

emot samtal av elever som vill 

komma på lektion eller har 

något annat ärende. Hon har 

också en egen flicka som är 

mycket bra på att rida. 

Har yrket några dåliga/bra 

sidor? 

Maija tycker inte att jobbet 

har många dåliga sidor men 

arbetstiderna är oftast på eftermiddagen 

eller kvällen, hygienen 

är inte så bra i all lera och 

damm och på vintern kan det 

vara mycket kallt. 

– Man måste klä på sig 

ordentligt varma kläder så man 

inte fryser ihjäl! småskrattar 

hon. 

Listan på fördelarna är dock 

längre, hon tycker om att hålla 

lektioner och se ryttarens eventuella 

framsteg, och förstås är 

det roligt att vara med hästar 

hela dagen! 

Utbildningen, hur länge 

tar den? 

Hon råkade på denna bana 

tack vare sin hobby, ridningen, 

och viljan att lära andra människor 

att rida. Maija har utbildat 

sig till ridlärare genom ett 

läroavtal med Metsäkylä stall ( 

som nu heter Metsäkylä ridcenter). 

75 procent av utbildningen 

sker vid stallet och teorin som 

är 25 procent av utbildningen, i 

Ypäjän hevosopisto, som är det 

närmaste stället att utbilda sig 

till ridlärare. 

– Om du själv vill bli en ridlärare 

och är tillräckligt ung skall 

du söka in till Ypäjän hevosopisto 

till hästskötarlinjen. 

Utbildningen räcker tre år och 

härefter kan du specialisera dig 

till ridlärare. 

Stämmer lönen ihop med 

uppgifterna och ansvaret? 

– Lönen stämmer aldrig överens 

med ansvaret och uppgifterna, 

man skulle alltid kunna 

få lite mera pengar. 

Hon ville inte ändå avslöja 

den åt oss så det får bli ett 

mysterium. 

Finns det något extra i det 

här jobbet? 

Extra i detta jobb är att man 

får mycket frisk luft, fast det 

någon gång kan vara dåligt 

väder. 

– Men människan är ju inte 

uppbyggd av socker brukar jag 

säga. 

Och sen får man förstås jobba 

med djur som för henne är ett 

stort plus. 

Mångsidigt jobb. Maija Väinölä väntar på att alla ryttare kommit 

upp på hästryggen i den relativt nya manegen var man får skydd för 

både regn och låst. Här brukar man också hoppa hinder. 

Vilka dagar gillar du mest i 

stallet? 

Maija gillar alla dagarna i 

stallet, någon gång är det skönt 

att komma ut ur ridhuset till 

skogen och slappna av, men 

någon gång är det också roligt 

att sätta lite fart på hästarna och 

hoppa hinder eller bara jobba 

med hästen via dressyr. 

Maijas slutkläm lyder: 

Make up-yrket lockar unga 

Sanna Koskela är en av Finlands ledande artister i branschen. 

■ Yrket som make-up artist ger 

många möjligheter. Man kan 

arbeta inom mode, foto, teater, 

film eller kosmetikhandel. 

Sanna Koskela är en av Finlands 

ledande make-up artister. 

Hon arbetar mest inom mode. 

Sanna brukar vara i frisörsalongen 

Caresse, där hon tar 

emot till exempel privatkunder. 

Hon är också oftast den som 

sminkar modellerna i Marjo 

Sjöroos modeshower. 

Berätta om ditt yrke. Hur 

har du råkat på denna bana? 

– Jag har alltid varit intresserad 

av färger. Tidigare har jag 

jobbat som inredningsarkitekt, 

men jag valde sedan att utbilda 

mig till make-up artist. Detta 

yrke är synnerligen trevligt. 

Man måste vara social, det här 

är trots allt en kundbetjäningsbransch. 

Sanna in action. Sanna Koskela 

sminkar ofta Marjo Sjöroos 

modeller. Här sminkar hon en av 

fashion teams modeller. 

– Arbetsmiljön är mycket 

trivsam, men ibland under 

stränga tidtabeller kan det vara 

mycket hetsigt. Mina kolleger är 

trevliga, och jag har inga som 

helst problem att komma överens 

med dem. 

– ARBETSTIDERNA varierar i 

hög grad. Ibland måste jag stiga 

upp tidigt på morgonen, och 

emellanåt arbetar jag sent på 

kvällen. Mina arbetstider koncentrerar 

sig ofta till helger 

eller fester, exempelvis nyår, 

midsommar och lilla jul. 

Detta är ibland tråkigt eftersom 

man då skulle vilja tillbringa 

tiden med sin familj och 

släkt. Men å andra sidan blir 

man själv på gott humör när 

man träffar alla glada kunder 

som vill vara sitt bästa på festerna. 

Man måste även resa mycket. 

– Jag har alltså inga bestämda 

arbetstider. 

UTBILDNINGEN ÄR tämligen 

dyr. International Make Up Cen- 

– Det här jobbet är säkert det 

bästa man kan få för att man får 

jobba med både unga och äldre 

människor som alla är olika och 

rider på olika sätt. 

– Och så det där med hästar, 

förstås! 

TEXT & FOTO: 


ANNINA EKMAN 

ter är i dag Nordens ledande 

make-up utbildning. Utbildningsmöjligheter 

finns bland 

annat i Stockholm, Malmö och 

Helsingfors. Skolorna är 

centralt placerade. Man kan alltid 

komma tillbaka för att få tips 

och råd i sitt arbete. Detta ger en 

viss trygghet i yrket som man 

ofta arbetar självständigt. 

Lönen som man får av 

modeshower eller fotograferingar 

är bra och stämmer överens 

med ansträngningen och ansvaret. 

Tyvärr får man inte lika bra 

betalt av privatkunder. 

– De vill ju oftast inte betala 

så stora summor, därför skulle 

för höga priser naturligtvis 

skrämma bort dem. Men det är 

ändå synnerligen trevligt att 

jobba med dem. De tips jag ger 

hjälper dem en hel del, och får 

de flesta att känna sig mera 

självsäkra. 

FRAMTIDEN SER LJUS ut för 

detta yrke, eftersom fler och fler 

unga (speciellt kvinnor) hela 

tiden blir intresserade av yrket. 

– Detta är mitt drömjobb! Jag 

har gjort det snart i fjorton år, 

och skulle aldrig byta ut det mot 

något annat. 

TEXT & FOTO: 


KAROLINA PYÖLI

10 Lördag 9 juli 2005 

Foto: Tobias Bergman 

Jobbar för Röda Korset. Margita 

Hellsberg, här med barn i 

Sirkkala eftis. 

■ Kristina Airo jobbar som 

skolassistent i Kerttuli skolas 

språkbadsklasser. Språkbadet 

där går ut på att man lär helt 

finska barn att prata svenska. 

Barnen får till en början nog 

prata finska, men läraren svarar 

alltid på svenska. Så blir 

man efterhand vanare. 

Vad tycker du om metoden? 

– Idén är i princip mycket bra 

och varje dag ser man exempel 

där det lyckats bra, men ibland 

blir det helt enkelt för krävande, 

både för eleven och läraren. 

Grupperna kan också vara så 

stora att det blir mycket oroligt. 

TILL KRISTINAS uppgifter hör 

att hjälpa och vägleda barn med 

t.ex.koncentrationssvårigheter 

Äntligen på väg 

Saker blir inte alltid som man tänkt 

sig, och allra minst på resor. För mig 

började det dock redan innan jag 

kommit iväg. 

Sommarens mål var att tågluffa 

runt i Europa och träffa vänner från 

internationella ungdomskonferenser 

och utbyten, och se platserna de kommer 

ifrån – Europas olika jordmåner. 

Margita lär barn plåstra och förbinda 

■ En torsdagsförmiddag i april 

träffar jag Margita Hellsberg 

på hennes arbetsrum på Röda 

Korsets Åbolands avdelning vid 

Kaskisgatan. Eftersom jag är på 

prao där kommer jag överens 

om en intervju med henne senare. 

Margita började jobba på 

Röda Korset år 2001. Hon såg en 

annons i tidningen och nappade 

på den genast. Från förut hade 

hon erfarenheter från RK som 

frivilligarbetare ända sen hon 

varit 19 år. 

Egentligen har hon två olika 

arbetsuppgifter, hon är till 55 

procent ungdomssekreterare 

och resten av tiden leder hon 

skäriplåsterkurser. När jag 

Kristina har låg lön 

men trivs ändå 

och att vara rastvakt. Hon läser, 

räknar och hjälper barnen så 

gott hon kan. Ofta lyckas det, 

och det är det allra finaste med 

jobbet. Ibland får hon också uppgifter 

som en vanlig lärare har. 

Arbetstiden är vanligen från 

åtta till två. För att bli skolassistent 

utbildar man sig t.ex. 

som Åbobo vid Kristillinen 

Opisto, bara man kan finska. 

Kristina känner inte till om 

det finns utbildning på svenska, 

men hon tror att det eventuellt 

finns någon folkhögskola i 

Österbotten, där det ges några 

kurser. Kristina själv är 

ursprungligen utbildad till 

diplomekonom. Hon hittade det 

nuvarande jobbet via en tidningsannons, 

och säger att det 

var som en lottovinst för henne. 

Ruth Aniansson, Åbo, rapporterar från interrail-resa genom Europa. 

Planerad start: så fort vårens sista 

tentor var avklarade. 

En vaccinering uteblir dock pga 

lite stegring och två dagar innan 

avfärd får jag diagnosen mononukleos. 

Jag gråter bittra déjà vu-tårar, 

särskilt eftersom jag hade sjukdomen 

redan för sex år sedan och då också 

Foto: Ruth Aniansson 

Första riktiga anhalten. Prag med sin kännspaka Karlsbro lockar tusentals 

turister. Här gör Ruth Aniansson sitt första riktiga stopp under sin Interrail-resa 

genom Europa. 

frågar henne om bra och dåliga 

sidor med hennes arbete skrattar 

hon till och berättar på 

skämt att det säkert finns 10 

dåliga på två bra. 

TILL DE SÄMRE HÖR ungdomssekreterarjobbet 

där det mest 

handlar om pappersarbete. 

Däremot tycker hon om att leda 

skäriplåsterkurser för barn mellan 

7 och 12 år. På kurserna bru- 

Före det hade hon nämligen 

varit hemma med sina barn i 

närapå 15 år. Hon säger att 

också hennes erfarenhet av 

eftis-verksamhet i Cygnaeus 

skola kan ha gjort sitt till att 

hon fick jobbet. 

LÖNEN ÄR INTE speciellt hög, 

kring 600 euro i månaden. 

– Jo, lönen är mycket låg, 

säger hon, särskilt med tanke på 

ansvaret jobbet medför. Men så 

länge man klarar sig på ett eller 

annat vis har man ju inte mycket 

att klaga över. 

Har branschen en framtid? 

– Ja, allt lutar åt att det kommer 

att behövas fler skolassistenter 

i framtiden. Det här är 

ett mycket människonära arbete, 

och jag trivs mycket bra. Jag 

kar hon gå igenom t.ex. hur man 

binder bandage. Hon gillar kurserna 

för att hon får träffa nya 

människor men emellanåt är 

det ändå tungt att leda dem. 

Kurserna brukar hon hålla 

överallt i skolor i Åboland. Hon 

tycker det är jobbigt ibland att 

kombinera två arbetsuppgifter. 

Hennes arbetsrum är ganska 

trångt men förhoppningsvis 

flyttas en del saker bort från 

Det här är tredje delen i ÅU:s 

fadderklass 8 e:s artikelserie om olika 

yrken. I dag presenteras en FRKarbetare 

och en skolassistent. 

har alltid tyckt mycket om att 

jobba med barn. 

– Arbetet ger också en känsla 

blev tvungen att skjuta upp en mycket 

framemotsedd resa. Som tur är har 

jag i alla fall det mesta av försvaret i 

kroppen och kan efter en kortare 

sjukdomsperiod slutligen packa den 

nyinköpta ryggsäcken och våga köpa 

interrail-biljetten. Vissa av vännerna 

jag skulle besöka har plötsligt ändrat 

sig, men jag hoppas ändå att min kontaktlista 

är lång nog för att kunna 

undvika vandrarhem; det är sommarens 

halvidiotiska mål for att spara 

på krafter och pengar. 

ÄNTLIGEN ÄR JAG på väg! Ner genom 

Sverige och tar sedan nattåget från 

Malmö och delar sovkupé med fyra 

söta, unga Stockholmsspolingar som 

skall kuska runt i Europa och festa. 

Med nyinköpta Sverige-t-shirtar och 

annat nationellt krimskrams –- bra 

att humorn är i behåll. Nattåg erfar 

jag dock rätt snart att inte är ett 

särskilt hälsosamt resesätt så jag tror 

jag skall försöka undvika det så mycket 

som möjligt i fortsättningen. När 

tuppen gal har jag en timmes paus i 

Berlin och går ut på en promenad och 

finner mig stå öga mot öga med gamla 

Berlinmuren, en del som har sparats 

och som är full av målningar från 

tidigt 1990-tal med humanistiska, 

fredspolitiska budskap. Efter vandalisering 

restaurerades East Side Gallery 

år 2000 och en skylt ber en respektera 

denna historiska konstbit; jag 

vandrar med kameran i hand. 

hennes utrymmen inom en snar 

framtid. 

I rummet finns ett långt bord 

som är täckt med papper. Hon 

har också en dator i rummet 

som hon tror snart skall bytas ut 

till en modernare. 

ARBETSTIDERNA i hennes jobb 

fördelas enligt följande: 3h 48 

minuter skäriplåsterkurser och 

3h 27 minuter ungdomssekreterarjobb. 

Oftast ändrar ändå 

tiderna vid behov. Hon brukar 

också jobba hemma, om det går 

och så brukar hon ha veckoslutsarbete. 

Till utbildningen är 

hon barnskötare. Hon har också 

studerat specialpedagogik. 

– Men det enda man bör vara 

Foto: Pia-Maria Airo 

På jobb efter 15 år. Kristina Airo var hemma med sina barn i 15 år. Nu jobbar hon som skolassistent, 

och trivs. 

av att kunna hjälpa, att kunna 

ge något stort. Men man ser 

också avigsidan av livet, barn 

På väg genom Europa 

MIN FÖRSTA RIKTIGA anhalt är Prag, 

staden som kanske framom andra 

efter 1990 har ritat om Europas kulturgeografiska 

karta, i alla fall turistkartan. 

Ty förutom värmebölja är 

stan drabbad av massor av knäppande 

kameror; de senare väl i dag tyvärr 

mer ett året-om-fenomen. Jag tar ett 

djupt andetag och dyker in. Fascinerad 

inser jag att denna stad och detta 

land har mycket längre kulturhistoria 

än vi i Norden. Nästan hela centrala 

stan är ju från medeltid och tidig 

modern tid. Och här återfinns världens 

kanske bästa judiska kvarter, 

med otrolig synagogetäthet. Min 

guide berättade att många av dem 

varit stängda för restaurering efter de 

stora översvämningarna år 2002 som 

lade mycket av stan under vatten. 

Vissa moderna broar spolades bort i 

Vltavas vattenmassor och bäst stod 

tydligen den gamla Karluv most, Karlsbron 

från 1200-talet. Kanske något 

för fysikerna och arkitekterna att 

tänka på! 

JAG BOR HOS en väns vän i tjeckisk 

studentkorridor och efter dagens 

turistande tar mina lokala bekanta 

mig till billiga, bra krogar där vi fyller 

magarna med gott, tjeckiskt öl, 

såklart, och fyllig köttmat. Tydligen 

är det billigare att dricka öl än vatten 

eller läsk! Är dock lite svår blandning 

att vara turistande främling om 

dagarna och sedan byta om till att 

från förut är ungdomsarbetare. 

Hon rekommenderar gärna 

arbetet för andra i framtiden. 

Lönen i hennes arbete är medelmåttig. 

Hon tycker att den är 

bättre än vanliga kommunalarbetares. 

Om man jämför lönen med 

hennes ansvar i jobbet är den 

enligt henne låg. 

Som avslutning på intervjun 

får jag på eftermiddagen följa 

med henne till Sirkkala eftis, 

där hon skall hålla en Skäriplåsterkurs 

för eftisbarnen. Barnen 

verkar ivriga och särskilt när de 

får berätta själva pratar de nästan 

på varandra. 


som inte har det så bra som man 

önskar att de hade. 

PIA-MARIA AIRO 

RUTH ANIANSSON 

Student med interrailkort i sommar 

vara gäst hos tjeckiska vänner på 

kvällen. Det är två olika typer av 

resande som kräver helt olika perspektiv 

och inställning; att liksom 

vara exklusive och inklusive ett lands 

kultur. Att gå med karta känns som 

ytskrap; samtidigt är man då 

utomstående och ser på saker med 

mer museiiakttagande blick. Jag känner 

mig som en kameolont. 

Jag gör ett besök hos en vän på den 

tjeckiska landsbygden och det gör 

gott efter storstans heta puls. Vi tittar 

på keltiska ruiner och pittoreska 

Cesky Krumlov. Tydligen lämnade 

kommunisterna gamla byggnader 

ifred, dvs rev dem inte hysteriskt som 

i Västereuropa, men underhöll dem 

inte heller. Nu är nästan allt renoverat 

och små städer som denna lever 

upp, lever av turismen. I Budweisers 

hemstad Ceské Budejovice blev jag 

Budvarfrälst och bestämde mig för att 

köpa med lite från Europas ölbryggeriland 

till den dyra alphyttan som 

är mitt nästa mål, Schweiz. 

Jag har bara sett en bråkdel av 

Prag och Tjeckien men får komma 

tillbaka. Tåget tuffar vidare, fortsättning 

följer...

10 Lördag 8 oktober 2005 

Frihet. Över, under och igenom. Parkour innebär frihet att röra sig. På bilden Traceuren (en som utövar Parkpur) Oskar. 

■ Alla har väl en egen hobby. Någon spelar fotboll, 

en annan samlar frimärken. Jag tänkte 

berätta om min egen hobby. Jag springer. Låter 

kanske aningen torrt. Men försök översätta 

"springandes" till ett annat språk, franska. Då blir 

det Le Parkour. Vilket för mig betyder någonting 

helt annat än att bara springa hejdlöst fram och 

tillbaka. 

LE PARKOUR är en urban extremsport som kan 

jämföras med någon sorts kampsport. Parkour 

går i stora drag ut på att man skall ta sig förbi hinder, 

som kan påträffas var som helst på stan, så 

smidigt, stiligt och snabbt som möjligt. Det viktigaste 

i parkour är flow, alltså flyt. Flow är stil, 

smidighet, snabbhet, precision och styrka i ett 

och samma ord. Ett enkelt sätt att testa sitt flow är 

att ta fram en karta och dra ett rakt streck genom 

ens hemstad, därefter gäller det att följa denna 

linje så gott det går genom att hoppa över, klättra 

förbi och springa igenom. Allt är tillåtet. 

NÅVÄL, det var en kort introduktion. Men hur 

börjar man parkoura egentligen? Och varför? För 

mig gick allt ganska snabbt. Allt började för två år 

sedan. Min kompis talade inte om något annat än 

parkour. Han ville bli en aktiv traceur (en som 

utövar parkour): springa på tak, hoppa volter och 

göra stordåd. 

Först var jag lite skeptisk. Jag trodde inte att 

det var någon seriös sport. Men sen visade han 

mig en kort filmsnutt, där sportens "skapare" 

David Belle springer på stan, och jag blev helt 

förstummad. Var det detta min kompis hade talat 

om hela tiden? Jag ville direkt ut och prova. Så 

började jag och min kompis träna. Det gick inte så 

bra i början. Vi föll ofta. Vi lyckades inte alltid 

med våra trick. Och vi blev nedstämda då vi såg 

proffsens filmer, vi tyckte att vi inte kom någon 

vart. Men efter ett år eller så började allt löpa lite 

smidigare, flowet blev bättre, och gräset grönare. 

Haha! tänkte jag. Det här blir bara roligare och 

roligare! 

Vi frågade såna som vi kände om de ville börja 

träna parkour med oss. I början var det svårt att få 

någon med på våra ambitiösa planer. Men med 

tiden blev vår lilla grupp lite större. Och i dag har 

vi en officiel grupp som heter Fast Flow Crew. 

Och flowet blir ständigt bättre, tricken renare och 

gräset grönare. Le parkour är en ständigt växande 

sport, framtiden ser ljus ut. 

DÅ MAN UTÖVAR parkour skall man helst göra 

det ute. Men att träna inne är också till stor nytta, 

eftersom de flesta något svårare trick kan vara 

farliga att ge sig på direkt på asfalt och murbruk. 

Varför parkour? 

Dessutom kan det vara knepigt att träna parkour 

om det är -25 grader utomhus. Att se filmer är 

också till stor hjälp. Några bra exempel är Luc 

Bessons filmer t.ex. Yamakasi och B13. Själv blev 

jag inspirerad av en filmsnutt på internet så det 

lönar sig att se och lära. Dessutom är utbudet 

stort, det är bara att söka och finna. 

MEN VARFÖR valde jag parkour och inte fotboll 

eller tennis, eller någon sådan sport? Först och 

främst måste jag påpeka att parkour inte är som 

vilken annan sport som helst. Man skulle nästan 

kunna kalla det en livsstil. För mig är det kanske 

lite väl mycket sagt, men i varje fall. Annars är det 

en svår fråga att besvara. För mig har konceptet 

"att tävla" aldrig haft någon större betydelse. I 

parkour tävlar man inte mot någon annan än sig 

själv, vilket jag tycker är precis rätt. Parkour är 

också bra för att det är så enkelt att lära sig och så 

svårt att bemästra. Den tredje orsaken måste vara 

friheten. Friheten att kunna utöva parkour när 

som helst och var som helst, det är alltid kul att 

åka till andra städer och se om man hittar något 

trevligt ställe att parkoura på. 

Och så friheten i att aldrig göra fel. I parkour 

kan du helt enkelt inte misslyckas. Jag och min 

grupp hoppas kunna se mer parkour aktivitet, 

mer flow och mer grönt gräs långt in i framtiden. 

➢ Man tävlar inte 

mot någon annan än sig själv 

➢ Det är enkelt att lära sig och svårt att bemästra 

➢ Friheten att utöva det när som helst och var 

som helst, friheten i att aldrig göra fel 

Spring! 

TEXT: OSKAR WIKSTRÖM 

BILDER: THOMAS SÖDERBACK, 

MEHMET RUUSUVIRTA-OKUR 

Oskar Wikström 

resonerar: Varför 

parkour och inte någon 

annan sport?

10 Lördag 26 november 2005 

K O R T E N 


Gör om mig! 

■ Vad är en bra människa? 

Det är väl enligt de flesta 

någon som är snäll, hänsynsfull, 

klok, rättvis, etc. Det är 

de egenskaperna vi letar efter 

när vi blir vänner eller partner 

med någon. Det är de 

egenskaperna som betyder 

något. Men hur är det med oss 

själva? Hur mycket funderar 

vi på vår egen eventuella 

brist på ett trevligt beteendemönster? 

ETT FAKTUM som tål att upprepas 

är att vi lever i en utseendefixerad 

värld. Skönhetsindustrin 

omsätter ofattbara 

mängder pengar, läste någonstans 

att bara i Sverige spenderas 

ca 3 miljarder 

kronor varje 

sommar på produkter 

för borttagning 

av oönskad 

hårväxt. Vi- 

dare kan nästan 

var fjärde ung 

svensk tänka sig 

en skönhetsoperation. 

Och varför 

inte? Ett snitt 

här, några stygn 

där och du kan få 

en ’’perfekt” 

kropp, och det är 

ju något många 

av oss strävar efter. 

Det är lite intressant 

det där, 

den eviga strävan 

efter perfektion 

när det gäller 

våra utseenden. Alla har 

vi ju små “skavanker” som vi 

helst skulle bli av med – putmage, 

gäddhäng, sneda framtänder... 

Alltid är det något 

som behöver jobbas på. Det 

roliga är att när det kommer 

till andra kvaliteter så är vi 

plötsligt inte lika nogräknade. 

För ärligt talat, finslipning 

av våra inre egenskaper 

är ju inte något det talas 

särskilt högt om. 

ALLA VET VI JU ändå att vi är 

långt ifrån perfekta. Jag rabblar 

lätt upp flera dåliga egenskaper 

jag besitter, jag är 

t.ex. lättirriterad, långsint 

och har ibland svårt att se 

saker ur någon annans synvinkel. 

Detta är saker jag är 

medveten om och inte 

särskilt stolt över, ändå 

ägnar jag dagligen mångfaldigt 

mer tid åt mina nagelband 

än åt att göra något åt 

”I Sverige 

spenderas 

ca 3 miljarder 

kronor varje 

sommar på 

att ta bort 

oönskad 

hårväxt.’’ 

allt detta, även om omvärlden 

garanterat skulle ha mer 

nytta av en harmonisk Veronika 

med trasiga nagelband 

än av en sur med fina. 

Nu kanske någon tänker 

“men man är ju som man är 

och borde inte behöva ändra 

på sin personlighet”, men 

varför inte? Varför inte 

anstränga sig lite för att bli 

en trevligare person? Sist och 

slutligen handlar det ju om 

vad vi tillåter oss själva att 

göra. Jag tar mig ibland rätten 

att bete mig dåligt mot 

familj och vänner men jag 

tillåter inte mig själv att ha 

otvättat hår. Var är prioriteringarna? 

Nu är jag kanske 

den enda 

människan i 

världen som fungerar 

på det här 

sättet, men jag 

tvivlar. Det som 

borde betyda en 

hel del för varje 

människa är att 

vara omtyckt av 

nära och kära. 

Och din omgivning 

har garanterat 

mer överseende 

med dina 

dallriga lår än 

med t.ex. ett 

dåligt temperament. 

Ändå 

spenderar de 

flesta mer tid på 

gymet för att 

åtgärda dallret 

än vad de gör på att tänka 

över sitt beteende. 

MAN KAN KÖRA med en “ta 

mig som jag är”-attityd men 

då borde den gälla hela 

vägen, då ska man inte heller 

vara beredd att anpassa sin 

kroppsform p.g.a. av omvärldens 

normer. Vår värld är i 

det skick den är p.g.a. att den 

bebos av människor varav 

vissa är egoistiska personer 

som inte tar ansvar för sina 

handlingar. Och ingen snackar 

om det! Vi stirrar oss blinda 

på ytliga ideal och jobbar 

stenhårt för att uppnå något 

som i längden inte betyder 

något. Om alla däremot gjorde 

något för att bli lite snällare, 

ärligare och ödmjukare så 

skulle kanske, kanske denna 

vår värld bli lite trevligare 

för oss alla att bo i... 


God fot med fotboll. I bakre raden fjärde fr.h. en av skribenterna, Tobias Bergman. 

Fotboll förenar världen 

■ Man brukar säga att fotbollen 

är så rund att det nästan kan 

hända vad som helst under en 

match och man kan aldrig vara 

100 procent säker på vilket lag 

som vinner. Det är just därför 

som det är så roligt att följa med 

fotboll. 

För Finland gick det inte väl i 

VM-kvalet men för Sossen gick 

det bra i skolfotbollen. Sossen 

var bäst av alla Åboskolor och i 

den finlandssvenska turneringen 

kom man på en hedersam 

andraplats. 

I semifinalen i Vasa vann Sossen 

1–0 mot Korsholm. Men i 

finalen förlorade man mot Norsen 

från Helsingfors med 1–0 på 

golden goal. Sossen hade många 

chanser att avgöra matchen på 

ordinarie speltid men när man 

väl var framme vid strafflinjen 

blev det för många sidopassningar 

när det skulle ha lönat 

sig at skjuta mot mål istället. 

Och om man inte själv gör mål 

så gör motståndaren det förr 

eller senare, fastän man skulle 

SARA SKOTTE 

1. Jag håller på 

med ridning 

2. För att det är 

roligt och jag tycker 

om djur. 

3. Ridning 

4. Inte egentligen, 

jag skulle vilja ha sex 

timmar gymnastik i 

veckan. 

Och i Åbo är S:t Olofsskolan bäst på att sparka boll. 

Fotboll är världens största sport. I S:t Olofsskolan i Åbo har några 

pojkar på nionde klassen under modersmålstimmarna 

funderat på fotboll och sina egna idoler. 

UÅ publicerar några av texterna. 

ha en väldigt bra målvakt i den 

egna ändan! Så gick det nu. 

Förhoppningsvis vinner Sossen 

nästa höst guld igen efter en 

paus på ett år, fastän de flesta 

spelarna från årets lag lämnar 

högstadiet. Man får väl vänta 

och se vilken efterväxt vi har. 

FOTBOLLEN I DAG är inte bara 

världens största sport utan 

också ett sätt att förena världen. 

För många är fotboll inte hela 

livet men för andra är livet bara 

en viktig del av fotbollen. För 

” 

JOSEFIN SUNDELL 

1. Jo, jag rider och 

friidrottar. 


roligt och man hålls i 

kondition. 

3. Ridning 

4. Nej, jag tycker 

att man skulle ha 

gymnastik varje dag. 

oss här i Norden är fotbollen sällan 

allt men man har ibland hört 

om folkstammar i Afrika som 

rett upp konflikter med hjälp av 

en fotbollsmatch. 

Det gamla AC Milan proffset 

George Weah från Liberia ställer 

upp i sitt lands presidentval. 

Weah som är en av Liberias 

största stjärnor någonsin tror 

att sporten fotboll skulle kunna 

ena landet. Det här är bara ett 

bevis på att fotboll inte bara är 

en sport. 

För många är fotboll inte hela livet, 

för andra är livet bara en 

viktig del av fotbollen. 

Vad tycker du om sport? 

1. Idrottar du? I så fall 

med vad? 

2. Varför idrottar du? 

3. Vilken sport tycker du 

att är roligast att titta på? 

4. Tycker du att ni har 

tillräckligt mycket gymnastik 

i skolan? (Eleverna 

har fyra timmar gymnastik 

i veckan) 

Fyra elever i 

Sirkkala skola 

i Åbo svarar. 

DANIEL LINDQVIST 

PRAO, 

SARLINSKA SKOLAN I PARGAS 

HANNES NUMMELA 

1. Jo, jag spelar fotboll 

och jag har också 

spelat ishockey men 

jag slutade. 


roligt och man hålls i 

kondition. 

3. Ishockey 


också att 6 timmar 

skulle vara lämpligt. 

DET HÄR ÅRET har varit ett 

ganska färggrant år inom fotbollen. 

Den inhemska ligan har 

tagit slut på damsidan såväl som 

på herrsidan, medan de europeiska 

ligorna just har inlett sin 

säsong. De flesta tycker att 

säsongen är för kort i Finland 

när den spelas på sommaren 

p.g.a. vår kalla vinter. Många 

tycker att man borde förlänga 

vår- och höstsäsongen för att få 

mera matcher och komma "närmare" 

de europeiska ligorna. 

Tyvärr är den inhemska 

säsongen slut men istället har 

de europeiska ligorna startat 

med spännande matcher och 

startat har också Champions 

League. Allt det här kommer 

nog att ge oss många minnesvärda 

stunder framför TV:n en tid 

framöver. 

ALEXANDER FAGERSTRÖM 

9b 


åk 9 

AXEL SUNDSTRÖM 

1. Jo, jag spelar fotboll 

och tennis. 


roligt. 

3. Tennis 


att man skulle kunna 

ha 6 timmar i veckan.

10 Lördag 10 december 2005 

■ I slutet av november 

tog jag emot en uppgift 

som kanske först låter 

ganska lätt. Jag skulle 

skriva ett tal till vårens 

abi-middag, eller lärarmiddag, 

som den också 

kallas. Ansvaret för talet 

fick jag lite överraskande 

under en rast, men jag tog 

tag i chansen att ha lite 

kul på andras, och egen 

bekostnad. 

Nu hör det då till att jag 

inte hört ett tal på en 

lärarmiddag, och det har 

knappast någon annat 

abiturient heller. Hur ska 

jag då veta vad som hör 

till? Eller får 

jag kanske 

helt fria hän- 

der? Exakt två 

sekunder 

efter att jag 

tackat ja för 

ansvaret, slog 

alla dessa frågor 

mig. Skall 

jag läsa talet 

själv? Hur 

långt skall de 

vara? Vad ska 

jag behandla? 

Det enda jag 

kunde göra var att sitta 

ner och planera. 

NU ÄR DET JU ännu lång 

tid tills jag skall stå framför 

lärarkåren och ett 

åttiotal abiturienter, med 

ett väl förberett tal som 

framkallar skrattsalvor, 

tårar av ljuva minnen och 

sentimentala blickar 

emellan de närvarande. 

Detta bara om jag får det 

rätt, när tiden är inne. 

Men nu har jag då nästan 

tio veckor på mig att 

sätta mina, och andras 

tankar på papper. Hur 

börjar man då? Ett bra tal 

börjar väl med en rolig 

anekdot eller vits, för att 

bryta isen. Det skall vara 

något som alla kan skratta 

åt, gammal som ung, 

lärare som elev. Sen tar 

man väl några introducerande 

ord om hur små vi 

abiturienter var när vi 

började på Katedralskolan, 

och ”oj, hur vi har 

vuxit oss så självständiga, 

och smarta”, och så 

vidare. 

Kanske allt det är helt 

sant, men lite väl kliché. 

Än sen? Just det, den kronologiska 

genomgången 

av roliga och mindre roliga 

saker som hänt under 

vår gymnasietid. ”Minns 

ni den gången då....” och 

så vidare. 

Här får jag väl göra lite 

detektivarbete och försöka 

samla ihop de bästa 

godbitarna. Alla minns 

olika saker, och vissa 

händelser kanske gick 

K O R T E N 


3 år på 15 minuter 

”Vi har ju alla 

haft lärare 

som vi 

alltid minns 

av ett eller 

annat skäl. 

förbi för en del, men 

något skall det finnas för 

alla. 

SEN GÅR VI vidare till 

talets ”pièce de résistance”, 

nämligen tar upp 

lärarkårens egendomliga 

personligheter. Vi har ju 

alla haft lärare som vi alltid 

minns av ett eller 

annat skäl. Om de sen var 

roliga eller tråkiga, 

kanske de såg ut som en 

kändis, eller hade roliga 

vanor. 

Och dessa minnen går 

till och med över generationsgränserna. 

Jag kan 

själv minnas 

hur min storebror 

någon 

gång för länge 

sedan pratade, 

om en helt 

underbar tekningslärare, 

som äntligen 

förstod den 

konstärliga 

tonåringen 

som han var. 

Några år senare 

kan jag 

bara nicka 

och tycka likadant. 

MEN TILLBAKA till poängen. 

Om jag väl skall ta 

mig an något så stort, som 

en hel lärarkår, tänker 

jag inte vara ensam. Likadant 

som med de olika 

minnen mina klasskamrater 

har, så får jag väl 

fiska efter deras tankar 

om lärarna också. Någon 

kanske minns hur en 

lärare gjort bort sig på en 

lektion, för de gör de ofta. 

Eller vet om en lärares 

undangömda talanger, 

kanske vi har en jonglör 

som modersmålslärare, 

eller en pokermästare 

som mattelärare. 

Efter att ha klarat av 

den etappen, kommer det 

smöriga, men obligatoriska 

slutet. Ta mig inte fel, 

jag uppskattar ett vackert 

tal, men med mig själv i 

kontroll, är faran för ett 

hopplöst tjatigt tal lite väl 

nära. De skall tackas och 

bockas, man skall kanska 

önska alla en trevlig 

fortsättning på kvällen 

och sedan, ackompanjerad 

av ett muller av applåder, 

ta sig till sitt bord 

och hoppas att människor 

applåderar för att talet 

var bra, och inte på grund 

av deras sinne för etikett. 

Jag kan redan nu 

känna hur jag kommer 

att skaka av nervositet. 

Den som vill vara fin, den 

får lida pin. Men vad får 

den som vill vara smart? 

JEAN SALMINEN 

I högstadiet i Lundo ryms 630 elever 

Elever i ÅU:s fadderklass i SOS imponerade av Liedon keskuskoulus lokaliteter. 

■ När vi kör in på gårdsplanen 

till Liedon keskuskoulu väntar 

man redan på oss. Vi tas emot av 

eleverna Eevastiina Kinnunen 

och Asta Vainionpää. 

Vi förs in i lärarrummet av studiehandledaren 

Raija Lehtovaara, 

där vår rundvandring börjar. 

Först går vi till en av de tre hussasalarna. 

Samtidigt berättar 

Eevastiina och Asta om skolans 

stora projekt just nu. I det samarbetar 

fem europeiska skolor, som 

alla skall behandla sin nationallitteratur. 

I Lundoskolan jobbar man fram 

en version av Kalevala. Just nu 

slipar de på en scen om Kullervo i 

”De ädla och de vackra” –stilen. 

När vi går in i en av salarnas 

bakre rum, fotar eleverna den 

poserande Kullervo som spelas av 

Outi Vesteren. 

Efter detta fortsätter vi till bildkonstutrymmet. 

Där är pulpeterna 

arrangerade i ”grupper” där 

eleverna sitter och jobbar. De håller 

också på med Kalevala, nämligen 

rekvisita. 

En del av rekvisitan är redan 

till en viss del klar, som Sampokvarnen 

som skulle göra pengar. 

Kvarnen är gjord huvudsakligen 

av papp och frigolit. Vi besöker 

också slöjd- och textilsalarna i en 

helt annan byggnad. Den större 

och bättre (jämfört med vår skola) 

slöjdavdelningen består av tre 

olika klassrum: ett för träslöjd, ett 

för metallslöjd och ett för elektronik. 

Textilsalarna är överlag något 

större och bättre utrustade än i vår 

skola. Därefter är vi en stund med 

på datalektionen, där vi får reda på 

att skolan har en egen tidning på 

omkring 40 sidor. Den påminner 

starkt om Olof, men den kommer 

ut bara en gång i året. Tidningen 

görs då av sådana elever som har 

valt data i tillvalsämne. 

VÅRA MAGAR kurrar och till all 

lycka blir det snart dags för mat. 

Vi guidas fram till matsalen av 

värdarna, där vi blir serverade en 

god lunch som består av fiskfrestelse. 

Skolan har ett skilt salladsoch 

brödbord. Matsalen är betydligt 

större än i vår skola, kanske 

30 m x 35 m. 

Mätta och belåtna besöker vi 

■ – Lundo är en bra plats att flytta 

till, om man vill bo mitt i frisk 

miljö men samtidigt nära Åbo. 

Päivi Väisänen-Haapanen, 

bildningsdirektör i Lundo kommun 

tar emot oss i kommunkansliets 

stora auditorium. I auditoriet 

samlas bland annat fullmäktige 

för sina möten. 

– Lundo ligger cirka 15 km från 

Åbo centrum. Till Lundo flyttar 

varje år flera familjer, för man 

har bra skolor och man sätter 

mycket pengar på sjukvården. 

Barnen har många alternativ till 

olika fritidsaktiviteter, t.ex. olika 

idrottsgrenar. 

15 002 människor, mest unga 

och 20–64 åringar bor i Lundo, som 

är inne i en tillväxtfas. Den vikti- 

fadderklass besöker finska skolor 

ÅU och S:t Olofsskolan har inlett ett samarbete för att öka kontakterna 

mellan svenska och finska skolor i Åboregionen. 

Under vintern och våren besöker elever i ÅU:s fadderklass i SOS 8 f finska skolor på olika orter, 

umgås med sina jämnåriga, intervjuar rektor/lärare och rapporterar senare sina erfarenheter i ÅU. 

Samtidigt besöker grupperna också någon av de kommunalt anställda för att höra sig för hur 

ungdomsfrågor sköts och vilken syn man har på svenska språkets ställning på orten. 

Först i tur står Lundo. 

Foto: Nelo Pettersson, Otto Trapp 

Bildkonst. Noora Frelander, stående t.v., följer med hur bildkonstlektionen i Liedon Keskuskoulu går till. 

I bakgrunden ser man en Sampo-konstruktionen som är med i skolans Kalevala-projekt. 

skolans bibliotek. Det ser snyggt 

och välorganiserat ut och gott om 

böcker finns där. Bibliotekarien, 

Åsa Strandberg-Laine, för 

övrigt svenskspråkig, är från 

Dragsfjärd. Hon berättar att hon 

bl.a. lär 22 grupper sjundeklassister 

att utnyttja biblioteket. 

Annars kommer elever för att 

låna böcker och arbeta med projekt 

där, eftersom biblioteket 

också har sådana utrymmen och 

bl.a. är rustat med datorer och 

printer. 

Senare på dagen går vi till Lundohallen 

som har blivit färdig 

förra året. Den ligger lämpligt 

nära, ungefär 150 m från skolan. 

Där finns bl.a. gymnastiksal, danssal, 

löpbana, gym och kafé (hallen 

används också på fritiden). 

– LIEDON KESKUSKOULU ÄR för 

tillfället Lundos enda högstadium, 

berättar rektorn Paavo Tarkiainen. 

gaste sevärdheten är Sankt Petrus 

kyrkan. Lundo firar nästa år 675- 

– Skolan har funnits ända från 

slutet av sextiotalet. De flesta av 

eleverna verkar trivas i sin skola 

och känner att deras åsikt hörs 

och respekteras. 

Alla utrymmen är så gott som 

utmärkta och atmosfären mycket 

bra. Skolan lider inte av någon 

speciell trängsel. Detta verkar ju 

vara en perfekt skola, men nog 

kan man ändå finna något att bättra 

på. 

– Skolans korridorer är ganska 

trånga för alla 629 elever och 51 

lärare, som försöker ta sig fram 

efter lektionernas slut, säger 

Paavo Tarkiainen. 

– Det är också rätt långa 

avstånd mellan vissa klassrum 

och t.ex. lärarrummet, så det tar 

en stund att komma fram till sitt 

mål. 

En annan nackdel är att det 

inte finns någon slags regnskydd 

(eller tak) på gårdsplanen, så eleverna 

har ingen möjlighet att till- 

”Allt fler flyttar hit”, säger bildningsdirektören. 

årsjubileum och man har redan 

börjat planera festligheterna. 

Foto: Nelo Pettersson 

Bildningsdirektör. Päivi Väisänen-Haapanen tog emot elever i ÅU:s 

fadderklass i auditoriet där kommunfullmäktige sammanträder. 


Värdar. Eevastiina Kinnunen och 

Asta Vainionpää visade sin skola 

för de svenska besökarna från 

Åbo. Här förevisar de sina skåp. 

bringa rasten ute vid regnigt 

väder. 

Men i dag var vädret okej, så 

det var lätt för våra värdar att 

vinka av oss då uppdraget fortsatte 

mot kommunkansliet. 

Det går bra för snart 700-åriga Lundo 

NELO PETTERSSON 

OTTO TRAPP 

NOORA FRELANDER 

– Till exempel symbolen är 

redan klar, men får brukas först 

då. 

LUNDOS VAPEN består avS:t 

Petrus, med en nyckel i högra 

handen och en bok i den vänstra. 

Ett intressant ställe är "Kisällikellari". 

– Dit kan man föra gamla saker 

som man inte mera använder som 

till exempel kylskåp och datorer. 

Bra saker säljs senare på auktion 

och sämre levereras till soptippen. 

NOORA FRELANDER, 

NELO PETTERSSON, 

OTTO TRAPP 

i 8f

10 Julläsning Lördag 24 december 2005 

■ Äntligen julafton! Nu blir det mat, pre- 

■ Jag är inte rädd för höga 

höjder. Inte heller för stora, 

vasstandade grizzlybjörnar, 

för översvämning eller 

torka, inte heller för att förlora 

alla mina pengar eller 

för att bli med barn. Men det 

finns en sak som får mitt 

flickhjärta att bulta som en 

liten fågel och som knyter en 

gordisk knut på min diafragma. 

Jag är skiträdd för att 

bli gammal. Mitt ultimata 

skräckscenario är att jag en 

dag sitter ensam, fånge i en 

bräcklig kropp som inte tjänar 

till att transportera mig 

nerför trappan ens, utan 

några vänner eller bekanta 

(de har dött) och med barn 

och barnbarn långt borta. 

Jag undrar hur jag skulle 

motivera mig inför morgondagen. 

TITT SOM TÄTT hör man om 

hur vårdhem och sjukhus 

tvingas skära ner på omkostnaderna. 

Det florerar 

skräckhistorier om gamla 

människor som ligger och 

ruttnar, bokstavligen, eftersom 

ingen har tid att se efter 

dem. Skötare ränner som 

vettvillingar från den ena 

sjukhussalen till den andra, 

och hinner knappt knäppa 

rocken ens, så bråttom som 

de har. Varje 

gång man rör 

sig på ett sjukhusområde 

tvingas man 

se hur skattepengar 

omsätts i 

verkligheten. 

På åldringshemmenhinner 

vårdarna 

sällan sitta och prata. De 

måste sköta sina upgifter, de 

hinner inte dricka kaffe. 

Och de som klarar sig 

hemma, vad har de att se 

fram emot? Barn och barnbarn 

har inte tid, det är farligt 

att röra sig ute då det är 

halt, det kan gå månader 

utan att de talar med en enda 

människa. Var tredje dag 

begår en åldring självmord i 

Finland. 

PONERA ATT jag, efter att 

jag studerat klart, får ett 

jobb, blir välsignad med 

ungar, jobbar vidare och 

sedan pensionerar mig. Då 

är jag sextifem. Enligt statistiken 

har jag, som kvinna, 

åtminstone tjugo år till att 

leva. Under de åren skall jag 

leva på de besparingar som 

jag samlat ihop under min 

tid som arbetstagare. Jag får 

också pension från FPA. Nu 

är det meningen att jag skall 

resa, se mig om i världen. 

Men samtidigt blir jag ogiltigförklarad 

som bidragsgivare 

till samhället. Jag blir 

en börda för skattebetalarna 

och kommunen, trots att jag 

besitter mest kunskap och 

erfarenhet, statistiskt sett, 

eftersom jag levt längst. 

Tidigare, då levnadsstandarden 

var lägre, levde man 

inte så länge. Man fick barn 

redan i unga år och dog då 

man inte kunde arbeta mer. 

Så är det inte längre. Min 

generation kommer att leva 

tills vi är åttio, minst. Och 

Gammal 

är bäst 

K O R T E N 


”Om effektivitetstänkandet 

slog 

igenom, skulle 

vi inse vilken 

enorm resurs 

pensionärerna 

är.” 

generationen efter? Vem vet. 

Om pensionsåldern inte stiger 

kommer en enorm del av 

befolkningen att klassas som 

andra klassens medborgare, 

som bara skall vänta på att 

dö, samtidigt som vi lider 

brist på arbetsför befolkning. 

Om effektivitetstänkandet 

verkligen slog igenom 

i vårt land, skulle vi 

inse vilken enorm resurs 

den pensionerade befolkningen 

är. 

VI HADE EN LÅNG diskussion 

om detta, jag och min 

mormor. Vi talade om hur 

många av medlemmarna i 

mormors ungdomsförening 

som skulle vilja ha något 

meningsfullt att göra. Om 

man rör på sig, motionerar 

och håller andan uppe så 

hålls man frisk och mår bättre, 

kom vi fram till. 

Vårt förslag är följande: 

utbilda äldre människor 

med lust att vara aktiva till 

dagistanter, eftisfarbröder, 

sagoberättare, dagföräldrar 

och barnvakter. Barn trivs 

med gamla människor. 

Gamla människor trivs med 

barn. Det finns en uppgift i 

det här samhället för alla 

pensionärer som ännu har 

kraft i benen: barn behöver 

stöd, vägled- 

ning och en 

känsla av att 

de hör 

hemma i 

historien. 

Jag vet att de 

berättelser 

som mina 

far- och morföräldrar 

berättat för 

mig har förändrat mig i 

grunden. Alla behöver en 

morfar, en farmor eller en 

farfar, någon som har 

distans till livet och kan 

vara klarsynt i stormen. 

Tummen upp och hatten av 

för Farfar i skolan-projektet. 

Utbildningar för eftis- och 

dagistanter och -farbröder 

skall också ha en applåd. 

Och vice versa: jag känner 

många ungdomar som gärna 

skulle tala om ditt och datt 

med en ”mormor” eller ”farfar” 

över en kopp kaffe. Det 

finns så många historier 

som inte berättats än. Så 

många människor som 

borde mötas. Vi är ju ändå 

till för varnadra. 

EN SAK KAN MAN vara säker 

på i livet: man kommer att 

dö. Och jag vill inte dö 

ensam på en bår i en ödslig 

sjukhuskorridor. Jag vill 

kunna vara aktiv också då 

jag är gammal, jag vill 

kunna röra på mig och träffa 

människor, jag vill kunna 

vara till nytta. Det tycker jag 

att skall unnas dem som är 

gamla nu, alla människor 

har rätt till en värdig sorti. 

Undrar förresten om pensionärsförbundet 

tar med en 

om man är under sexti? Om 

man är under tretti då? 

God jul och gott nytt år till 

alla gamyler, åldringar, gubbar 

och gummor. Ni har en 

plats att fylla i den här världen. 

Glöm aldrig det. 

JENNY WIKSTRÖM 

senter, julgransprydnader och glädje för 

hela slanten! Men vänta nu, glömmer vi 

inte bort en väsentlig del av jultiden? Här 

ingår ju också en massa stress, panik, 

frustration och ekonomisk kris. Låt oss 

se på detta i form av en "decemberdagbok". 

Vi börjar, men inte från den första 

advent (vilket nog kunde vara logiskt), 

utan från den första december. 

1 DECEMBER: Hurra, första luckan i julkalendern 

öppnas! Det är ännu lång tid kvar till 

julafton, ingen idé att stressa över julklapparna. 

Mörkt och dystert ute, + 10 C. 

2 DECEMBER: Tittar på luckorna i kalendern. 

Varför finns det så många kvar? Nej, 

förresten. Får... inte... tänka... på... det... . 

Får... inte... stressa... 

3 DECEMBER: Funderar allvarligt på att 

slita upp varenda lucka i kalendern. Köper 

nya julprydnader, eftersom nästan alla saknas 

sedan förra julen... hmmm... tog vi faktiskt 

bort prydnaderna från granen innan 

den åkte till förbränning efter förra julen? 

4 DECEMBER: Oj, hjälp! Sista provet i skolan 

före jul! Argh! Varför är det förresten så 

långt kvar till jul? Sådan här väntetid borde 

kriminaliseras... 

5 DECEMBER: Julen kommer, julen kommer...om 

så få som...19 dagar. Suck. Köper 

julaladåb i frustration – undrar om det är 

gott? Äter två munsbitar och kastar ut resten 

till fåglarna. (God var den inte). 

6 DECEMBER: Självständighetsdagen firas 

med militärparad, blåvita ljus och karelsk 

stek. Borde egentligen köpa julklappar... går 

ju inte, det är självständighetsdag i dag. Ser, 

dagen till ära, filmen Independence Day, för 

vad annat kan man titta på! 

7 DECEMBER: Andra advent! Första advent 

var redan 30.11, så julen går faktiskt framåt! 

Köper de julklappar som kommer att vara 

svårast att hitta i butiken när julruschen 

verkligen kommer igång. 

8 DECEMBER: En ny skolvecka börjar. Julgröt 

i skolan. Lutfisk inköpt, hoppas innerligt 

att ingen ser den i kylskåpet förrän bäst 

före-datumet gått ut. 

9 DECEMBER: Lutfisk i skolan. Just så. När 

man gömmer lutfisken längst in i kylskåpet 

därhemma, så tycks den genast teleporteras 

till skolans kök. Köper julklappar (ett par 

CD-skivor), gömmer dem på ett ställe där 

ingen hittar dem. 

10 DECEMBER: Hurra, hurra! Bara 

två veckor till julafton! Julklappsinköpen 

kan ännu vänta, man har ju viktigare 

saker att göra, som att värma 

bastun. Lutfisken har fem dagar kvar 

– då finns det hopp! 

11 DECEMBER: Det var kanske ett 

misstag att gömma julklapparna 

under stenarna i bastuugnen. Man 

kommer inte ihåg att man har 

gömt dem där förrän bastun är 

varm, och också då är det bara en 

stickande lukt av brinnande, 

smältande plast (som bara blir 

värre av att man kastar bad på 

ugnen) som påminner en om 

att det faktiskt finns julklappar 

under stenarna. 

Snacka om att bränna 

cd:n. Nå, det finns väl 

nya att köpa... 

12 DECEMBER: ... 

eller så inte. De 

julklapparna var de 

sista av det slaget i 

stan. Nå, man får väl 

nöja sig med billiga 

piratkopior. 

13 DECEMBER: Sanktaaa 

Luciiiaaa... Lucia 

kommer med ljus, värme 

och vitaminer i mörkret 

och kylan. Bakar lussebullar 

som mystiskt nog för- 

jul 

En annorlunda kalender 

svinner från plåten när man vänder ryggen 

till. Hittade smulor under en familjemedlems 

säng. Håller tjuvarna till där? Det måste 

undersökas... 

14 DECEMBER: Tredje advent! Argh! Julafton 

kryper närmare och det är ännu 

åtminstone fyrtio julklappar kvar att köpa! 

Måste... ut... köpa... julklappar... 

15 DECEMBER: Sista hela skolveckan före 

jul. Lutfiskens tid är ute. (The time of the 

Lutfisk is over. The time of the Ham has 

come.) Kastar ut nämnda fisk med den misslyckade 

gravlaxen. Köper nya versioner av 

de söndersmultna cd-skivorna, som nu för 

evigt förpestar luften i den varma bastun. 

16 DECEMBER: Kokar julgröt. Konsistensen 

påminner om tiden fram till jul; seg, tjock 

och ytterst trögflytande. Inser att det är 

omöjligt att äta hela kastrullen. Hmmm, det 

tycks finnas ganska lite snö utomhus. 

17 DECEMBER: Det var ett misstag att 

använda gröt som surrogat för snö. Den lilla 

snö som fanns har smultit. Gröten finns 

kvar. Det finns två möjligheter. 1. Breda ut 

gröthögen över hela gården med smörkniv så 

att det ser ut som snö eller 2. Vänta på ett 

samtal från miljöskyddsmyndigheterna som 

vill avlägsna anskrämligheten från gården 

och skickar räkning därefter. 

18 DECEMBER: 6 dagar kvar till julafton. 

Planerar julfestprogram i skolan. Tiden för 

julklappsinköp börjar rinna ut, köper därför 

ett par totalt onödiga julklappar åt vänner, 

ovänner och släkt. 

19 DECEMBER: Tiden sniglar sig fram. 

Faktum är att det verkar som om tiden stått 

stilla i två timmar. Vänta lite...det har den 

faktiskt! Hjälp! Jag vill inte bli för evigt fångad 

i en stillastående del av tidsrymden! 

Hjäääälp! Nej, vänta nu...det var bara batterierna 

som var slut i klockan. Håll julen snurrande... 

20 DECEMBER: Hjälp! Bara fyra, hör ni, 

F-Y-R-A dagar kvar till julafton och ännu 

säkert trettio julklappar kvar att köpa! Hjälp! 

Gud! Stress! Panik! Och för att göra saken 

värre är alla på julklappslistan stenrika 

människor med egen helikopter och limousin... 

följaktligen ska de ha julklappar som 

passar deras inkomstklass... månne bankernas 

låntagningsbyråer ännu är öppna... 

21 DECEMBER: Fjärde advent! Tre dagar 

kvar till dopparedagen. Köpte övermänskligt 

många julklappar i går. Ja, åtminstone tjugo! 

Kan inte fatta varför folk ska ha julklappar 

som bredbilds-tv (60"), virvelspön av lätt 

titan, PlayStation 3 (ett år innan den ens 

kommit ut), bilar som Hummer H2 Capone 

eller Koenigsegg CCR eller andra lika dyra 

julklappar som alltför tydligt säger: ”Jag är 

inte bara tillräckligt rik för att skaffa den 

här. Jag är så rik att jag inte tar den på allvar.” 

Bling bling guldring... 

22 DECEMBER: Två...dagar...kvar! Agh! 

Sista julklapparna köpta! Måste slå in dem... 

på något vis... oturligt nog tog julklappspappret 

slut efter att ha paketerat in Hummer H2 

Caponen. Dessutom väntar ännu en Koenigsegg 

CCR och en Nissan 350Z på att bli inpaketerade! 

Måste köpa papper... butikerna stängda, 

måste använda tidningspapper... måste... 

paketeeeeraaa... 

23 DECEMBER: Burnout. Total sådan. 

24 DECEMBER: Hurra... julafton... borde 

vara glad... orkar inte... för trött... måste 

sova... för mycket... stress... 

25 DECEMBER: Vad är det här? Klockan är 

redan elva! Var är alla? Var är julklapparna? 

Kalendern... säg inte att... det... är... tjugofemte... 

NEEEEEEEJ!!! GUUUD!!! JAG HAR 

SOVIT FÖRBI JULAFTON!!! Och nu är det 

365 dagar till nästa julafton!!! JAG BLIR 

GAAALEEEEN!!! 

Ja, mina vänner, här ser vi ett perfekt 

exempel på vad julen kan göra åt en 

människa. För att inte tala om 

all depression, ”överloppsjulmat-diet” 

och panikdieter 

efter julen. Så nu 

föreslår jag att vi FUN- 

DERAR OM! Alla skulle 

må bättre då, särskilt 

julskinksgrisarna, 

julklappsköparna och 

cd-skivorna. Men det 

är för sent att göra det 

i år, så GOD JUL och 

göm inte era julklappar 

under bastustenarna! 

Och framför 

allt: Håll er vakna 

på julafton, det 

kan löna sig. 

HENRIK NURMI 

8d i S:t Olofsskolan

Fredag 30 december 2005 

Max och min i går: 

–3,2 –7,6 


Svenska helt okej. Noora 

Turunen, Laura Ketola, 

Janette Sori och Juuso Halmeenmäki 

går på åttonde 

klassen i Vaarniemen koulu. 

Fin stämning i Vaarniemen koulu 

■ – Det är bra med en ganska 

liten skola där alla känner alla, 

säger Noora Turunen, Laura 

Ketola, Janette Sori och 

Juuso Halmeenmäki då vi frågar 

vad de tycker om sin skola, 

Vaarniemen koulu i S:t Karins. 

– 265 elever är ett passligt 

antal, men klassrummen kunde 

vara lite större! Just nu består 

de största klasserna av 21 elever, 

tidigare har det funnits 

klasser på 24. 

Som en fortsättning på vårt 

samarbete med finska högstadier 

har alltså vi, Karin, Oscar 

och Matti, begett oss till ett av 

S:t Karins tre högstadier. 

Då vi kom åkande runt knuten 

var första reaktionen att 

skolan måste vara ganska ny, 

den ser så välbehållen ut fast 

den är byggd 1989, vilket vi fick 

veta då studiehandledaren Eija 

Rantakangas välkomnade oss i 

aulan. 

Eija bjöd oss på kaffe i lärarrummet 

samtidigt som vi lyssnade 

till den dagliga morgonöppningen; 

i dag handlade den 

om julgranens historia och hölls 

av Ville Nurminen i 8a och 

Jere Hatakka i 8d. 

I samband med morgonöppningen 

meddelas också dagens 

andra ärenden. Som avslutning 

ställde den här gången Ville och 

Jere en fråga utgående från 

morgonöppningen, och närmare 

jul skall den klass som har flest 

rätt svar få ett pris. Detta är skolans 

"julkalender". 

PROREKTOR Tiina Tuominen 

gjorde oss snart sällskap. Vi 

påbörjade rundvandringen med 

att titta in på klass 8a:s historielektion 

som hölls av Marjukka 

Scheinin. Finlands inbördeskrig 

behandlades. 

Därefter följde intervjun med 

Noora, Laura, Janette och Juuso 

i biblioteket. På vägen dit kikar 

vi in i diverse klassrum; datasalen, 

biologiklassen och 

fysik/kemisalen ser alla ljusa 

och rymliga ut. Eleverna arbetar 

också flitigt. I datasalen ser 

det ut att finnas tillräckligt 

många datorer, en för varje elev 

att sitta vid. När vi frågar den 

utvalda kvartetten om deras syn 

på skolans utrustning, påpekar 

de ändå att datorerna är för få – 

åtminstone en likhet med S:t 

Olofsskolan! 

I VAARNIEMEN koulu har man 

45 minuters lektioner. Det här 

är första läsåret man har raster 

mellan lektionerna och två matturer 

som klasserna är uppdelade 

på. Förr hade man matrast 

en hel timme under vilken alla 

åt och återhämtade sig, och en 

halvtimmes paus på eftermiddagen 

men inga raster. Man försöker 

också ordna med dagligt 

mellanmål, eftersom dagarna 

ofta slutar först närmare kl. 16. 

Vi går över till att prata om 

skolämnen. Speciellt populära 

tillvalsämnen är huslig ekonomi 

och datakunskap. Många väljer 

också gymnastik, då man får 

sammanlagt fyra gymnastikpass 

(2x45 min) i veckan. Obligatorisk 

gymnastik har man två 

gånger i veckan. Skolan har en 

egen idrottsplan. 

I S:T KARINS finns också bra 

möjligheter att på fritiden utöva 

t.ex. olika lagsporter som 

ishockey och korgboll, där finns 

också ett musikinstitut. Som 

representanter för vår svenska 

skola vill vi förstås ännu veta 

vilken åsikt Noora, Laura, 

Janette och Juuso har om 

undervisningen i svenska. 

■ På eftermiddagen besökte vi 

kommundirektören Martti 

Ilmonen. 

Han har jobbat 28 år som 

kommundirektör men bara 12 

år i S:t Karins. Vi gick direkt på 

sak och frågade vad han tyckte 

om att man skulle förena kommunerna 

Åbo, Pargas, Piikkis, 

Lundo, Reso, Nådendal och S:t 

Karins. 

Han föredrog att man skulle 

förena bara Pargas och S:t 

Karins, för här fanns det t.ex. 

fina möjligheter till nya bostadsområden. 

Han menade också att 

det är lättare att sköta en mindre 

kommun än en stor. Så ville 

Vi får bara positiva svar. Alla 

har svenskspråkiga bekanta och 

de säger att svenskan är helt 

okej och inte är så värst svår. De 

berömmer också sin trevliga 

lärare, Leila Antila-Kanerva, 

som under vår pratstund har 

haft lektion vid datorerna bak i 

biblioteket. Man kan börja läsa 

lång svenska på antingen åk 3 

eller 5, korta svenskan läser 

man från åk 7. 

Efter diskussionen följer vi 

med Leila till hennes klassrum 

längre bort i språkkorridoren. 

Hon berättar att datorer ofta 

vi ju veta om han trivs med sitt 

jobb. Att vara kommundirektör 

är nog väldigt stressigt och innebär 

långa arbetsdagar – han jobbade 

ofta till midnatt och ibland 

på veckosluten. Högt blodtryck 

hade han fått av sin arbetsbörda. 

För att minska sin stress 

hade han anlitat en Feng Shui 

arkitekt, som hade möblerat om 

hans arbetsrum och alla möbler 

och också andra detaljer hade 

sin givna plats. Han rekommenderade 

Feng Shui för alla, också 

till vår skola. Han sade vidare 

att det var mycket lugnare som 

kommundirektör på 90-talet än 

används i undervisningen i 

svenska och tyska, som hon 

också lär. Alla elever i åk 7 och 8 

med svenska som b-språk (från 

åk 7) har även en egen cd med 

hjälp av vilken man kan öva sitt 

uttal. Tänk om vår skola skulle 

ha möjlighet till såna för t.ex. 

franska och tyska! 

NÄR 8A INVADERAR klassen för 

nästa lektion drar studiehandledaren 

Eija iväg med oss till 

nedre våningen där alla praktiska 

ämnen utövas. Tekniska 

slöjdsalen, textilsalen och bild- 

Stadsdirektören talar för Feng Shui 

Minskar stressen, säger Martti Ilmonen i S:t Karins. 

Omtyckt lärare. Leila Antila-Kanerva undervisar i svenska i 

Vaarniemen koulu. 

nu, delvis därför att befolkningen 

ökat. 

VI VAR FÖRSTÅS också intresserade 

av de svenskspråkigas 

situation i kommunen. I början 

av 90-talet var det under 4% 

svenskspråkiga och i dag är det 

4,2%. En ökning i varje fall! 

Kommunen planerar en svenskspråkig 

skola som skulle rymma 

150 elever. En tanke var att det 

då skulle komma elever också 

från Piikkis och Pargashållet. 

Det finns redan ett fungerande 

svenskt daghem. 

Avslutningsvis ville han göra 

lite reklam för S:t Karins. Vi ele- 

konstsalen, där man också kan 

dreja, är alla väldigt rymliga (i 

alla fall jämfört med S:t Olofsskolan!) 

och välstädade, tack 

vare skolans egna städerskor. 

Innan lunchen hinner vi 

ännu träffa Merja Alitalo, 

klassföreståndare för 8a och 

hussalärare, som håller lektion 

för sjundeklassister. Efter den 

goda lunchen tackar vi för oss 

och det blir dags att fortsätta till 

kommunkansliet. 

KARIN PUSA, OSCAR RIVINOJA, 

MATTI TARMIO 

i 8f 

Stressigt men givande. Så 

karaktäriserar S:t Karins stadsdirektör 

Martti Ilmonen sitt jobb. 

ver fick varsin liten axelremsväska 

medan Pontus fick en 

slips, alla med ett S:t Karin kännetecken 

på. Till sist rekommenderade 

han ändå kommundirektörsyrket 

till alla, så fastän 

det är stressande är det också 

givande. 

KARIN PUSA, OSCAR RIVINOJA, 

MATTI TARMIO i 8f

10 Fredag 6 januari 2006 

■ För någon månad sedan 

var jag i Stockholm på ett 

stort två dagars seminarium. 

På kvällen var det en konsert 

med några svenska vissångare. 

En av de som spelade 

heter Maud Lindström. Hon 

brukar profilera sig som "kärlekskritisk 

bisexuell feministisk 

vissångerska och poet". 

Hennes spelning var väldigt 

bra och starkt kritisk mot 

norm och normalitet. Hon var 

ganska provocerande, 

utgående från ett feministiskt 

perspektiv och 

jag kan tillägga 

att om hon inte 

skulle ha sjungit 

som hon gjorde 

om män utan om 

muslimer skulle 

hon kunnat bli 

stämd för hets 

mot folkgrupp. 

Men okej, 

efter att hon spelat 

gick jag ut för 

att röka. Jag var 

helt ensam där 

bortsett från två 

andra en bit 

ifrån som inte hade någonting 

med konserten att göra. 

Då kommer Maud ut ur huset 

och tänder en cigarett. Jag 

tänkte att jag absolut borde 

prata med henne så jag funderade 

en kort stund och gick 

sedan fram. 

DET VAR JU relativt enkelt att 

börja prata genom att berömma 

henne för en jättebra spelning 

och därifrån gå vidare. 

Men när jag pratade med 

henne greps jag plötsligt av 

rädsla och nervositet. Hon 

sjunger om män som tar alldeles 

för stor plats i samhället 

och det patriarkala samhället 

som upprätthålls av maktlystna 

män. Jag är ju en av dom! 

Eller är jag? Jag började 

tänka på hur jag skulle bära 

mig åt för att hon inte skulle 

tycka lika illa om mig som 

hon tycker om alla andra män 

(för hon hatar ju män, 

alltså!?). 

Ska jag nämna att texterna 

var bra! Att jag också är övertygad 

feminist, också tycker 

att sången "Cecilia Lind" 

handlar om en gubbe som förgriper 

sig på en ung kvinna 

och att jag också har studerat 

några kurser kvinnovetenskap. 

Nej, idiot! Varför borde 

jag säga något sånt? Hon får 

hellre utgå från att jag är 

feminist. Det finns väl något 

annat sätt jag kan bevisa det 

K O R T E N 


En jobbig 

situation 

”Nej, idiot! 

Varför borde 

jag säga något 

sånt? Hon får 

hellre utgå 

från att jag är 

feminist.” 

på. Men varför måste jag 

överhuvudtaget bevisa det? 

Jag läste ju en grej på internet 

nån gång om att män inte 

skall kräva ett diplom av 

någon tjej för att man är 

något så naturligt som feminist. 

Jag känner mig så jävla 

onödig. 

Hon berättar att hon studerat 

enligt Sveriges första 

undervisningsprogram för 

vissång i nåt musikuniversitet 

i Sverige (typ) och hon 

nämner igen någonting om 

hur de allra flesta 

som studerar där 

var män. Jag 

berättar att jag 

kommer från Finland 

och är med i 

nån förening som 

gärna kunde 

ordna en konsert 

dit hon får 

komma. Hon 

kommer gärna 

och där kändes 

det som om jag 

äntligen fick sagt 

att jag inte bara 

gillade hennes 

musik utan också tyckte om 

hennes budskap. 

MEN SÅ BÖRJAR jag tänka på 

den vanliga feministiska kritiken 

mot män, att dom (jävlarna) 

alltid talar så mycket 

jämfört med kvinnan när 

dom har en diskussion och att 

män ofta ryter till och avbryter 

kvinnan, som Stan Saanila 

typ. Jag börjar noggrant 

tänka på hur jag har varit hittils 

i samtalet. Jag vet att jag 

har en egenskap att tala ganska 

mycket och ibland avbryta 

(både kvinnor och män) i alla 

fall om jag blir för ivrig i 

någon politisk diskussion. 

Men det värsta av allt! Jag 

har aldrig i mitt liv haft något 

sånt problem, aldrig (förhoppningsvis) 

gjort det och 

inte ens någonsin tänkt på 

det. Men bara för att det är så 

absolut förbjudet börjar jag 

mitt i allt koncentrera mig på 

att se henne i ögonen när jag 

talar med henne och inte se 

ner på hennes, om man nu får 

säga det, stora bröst. Allt kändes 

så jävla idiotiskt. Jag 

kände mig så ynklig och värdelös 

för denna unga provocerande 

vissångerska. Fast med 

allra största sannolikhet hade 

hon aldrig lagt märke till det. 

Jag var väl lika hopplös och 

intetsägade som alla andra 

män. 

FRANK LUNDGERN 

Nior skriver om fotboll 

Fotboll är världens största sport. I S:t Olofsskolan i Åbo 

har några pojkar på nionde klassen under modersmålstimmarna 

funderat på fotboll och sina egna idoler. 

ÅU publicerar här några av texterna. 

Min idol – Ronaldinho 

■ Ronaldinho är fantastisk. Vad han kan 

göra med en boll är otroligt. Precis som de 

flesta andra fotbollsspelare från Brasilien så 

hade Ronaldinho en ganska fattig barndom 

där fotbollen spelade en mycket central roll. 

Allt började med lite bollande ute på gatorna 

tillsammans med andra barn från byn. 

Det var början på Ronaldinhos karriär 

och nu har han utvecklats till världens 

bästa. Klubben där han fick sitt genombrott 

i Brasilien heter Gremio, och det dröjde inte 

länge innan Europas storklubbar började 

visa intresse för den unga och talangfulla 

Ronaldinho. 

Namnet Ronaldinho betyder ungefär 

"Lilla Ronaldo", och det visar hur uppskattad 

han var som liten då han jämfördes med 

Mångsidiga 

Mutumba 

■ Förut kunde den som åkte tunnelbana 

och klev av vid Stadshagens station i Stockholm 

se en liten snabbfotad kille som lekte 

med en boll. Han tränar nya finter. Det är 

Martin Mutumba på väg till AIK-träningen. 

Han har hoppat av gymnasiet och satsar 

nu stenhårt på fotbollen. 

Martin Mutumba är min idol. Han är en 

fotbollsspelare som kommer från Stockholm. 

Han är uppvuxen i Rinkeby. Där var 

de flesta invandrarna bor, men hans rötter 

är i Uganda. Förutom att han är fotbollsproffs 

har han också gjort egen musik. Han 

har blivit så skicklig som han är för att han 

har tränat varje dag med sina kompisar. 

Han säger att 

hans bästa vän 

är bollen. 

FÖRST BÖRJA- 

DE HAN spela i 

ett lag där det 

fanns bara en 

”'svensk'”, alla 

andra var 

utlänningar. 

Han berättar 

att första gången 

hans lag 

mötte ett 

svenskt lag 

skrattade han 

och hans lagkompisar. 

Det 

lät hur kul som 

helst att höra 

t.ex. ''oj'' och 

självaste Ronaldo. Efter Gremio var det dag 

för spel i Frankrike och Paris-Saint Germain. 

I PSG spelade brassen övertygande 

och motståndarna var rena rama slalomkäpparna 

för honom och han gjorde i 

princip vad han ville på plan. 

EFTER ETT PAR säsonger var det klart att 

PSG helt enkelt var en för liten klubb för en 

spelare av Ronaldinhos kaliber. När han 

välkomnades till Barcelona på lagets 

hemma-arena Nou Camp, var det fullt med 

folk på läktarna, som ville få se en glimt av 

honom. Brassen imponerade starkt under 

sin första säsong och blev snabbt en slags 

ikon för hela FC Barcelona. 

Laget som inte hade vunnit någon stor 

Lehtikuva 

Började på gatan. Ronaldinho, som lärde sig sin bländade teknik genom att bolla på 

gatan, är Felix Åkerlunds stora idol. 

Från Uganda. Martin 

Mutumba är egentligen 

från Uganda, men han är 

uppvuxen i Sverige ´där 

han fått sin fotbollsfostran. 

''hoppsan''. 

Efter en tid började man märka hans 

potential och andra lag försökte locka 

honom till sig. T.ex. Vasalunds IF, som han 

också senare gick med i efter att ha tvekat 

en tid. Han ville ju bli proffs. Han måste gå 

med i något lag som satsar ordentligt. Efter 

några år i Vasalunds IF var AIK ute efter 

honom. De lockade honom till sig. Han var 

16 år då han gick med i AIK. Där spelade 

han för det mesta med P18-laget, men efter 

en tid så tog de honom till A-truppen. Där 

tränade han hårt, och han fick till slut sin 

chans. 

Han är bäst i en mot en – situationer, men 

han är också bra defensivt. Martin är känd 

för sin bländande teknik. Han kallas också 

för ''mannen med de tusen finterna''. 

EN HELT VANLIG dag skulle Martin med 

sina kompisar spela inomhusfotboll(futsal) 

i en inomhusturnering trots att AIK hade 

Världens bästa spelare. Ronaldinho får 

priset som världens bästa spelare i Zürich, 

Schweiz den 19 december. 

titel på flera år var mitt i allt i medvind tack 

vare Ronaldinho och säsongen 2004–2005 

vann man äntligen ligaguld i Spanien igen. 

Även ute i Europa klarade sig klubben 

mycket bra. Det speciella är hur Barca spelar, 

det räcker inte bara med vinst, utan det 

skall vara underhållande och rent av ett 

nöje att skåda. 

Ronaldinho har även klarat sig bra i den 

brasilianska landslagströjan och var tillsammans 

med Ronaldo och Rivaldo en stor 

orsak till VM-guldet i Sydkorea och Japan 

2002. Många kommer säkert ihåg frisparksmålet 

mot England som Ronaldinho gjorde, 

och den engelske målvakten David Seaman 

ser ännu troligen mardrömmar om det. 

BRASILIEN ÄR DEN absoluta storfavoriten i 

VM i Tyskland 2006 och man har ett sådant 

otroligt lag att det troligen kommer att få 

festas i Rio de Janeiro igen. Tillsammans 

med Ronaldo och Robinho skall Ronaldinho 

visa upp sig för världen och man kan 

vänta sig en fotbollsfest som sällan skådats. 

Ronaldinho är som sagt en otrolig spelare 

och även ett bra exempel för unga spelare 

eftersom han alltid är så positiv. Alltid har 

han glimten i ögat och ett leende på läpparna 

och man blir nästan på gott humör av att 

se honom. Saker som andra kan göra men 

en boll kan Ronaldinho göra med en apelsin. 

Han är den perfekta spelaren som alla tränare 

skulle vilja ha i sitt lag och vi får hoppas 

att vi får njuta av hans dribblingar och trix 

en lång tid ännu. 

FELIX ÅKERLUND 

9b 

Tusen finter. Martin Mutumba kallas mannen med de tusen finterna. Han har spelat i 

bland annat svenska AIK. 

förbjudit liknande turneringar för Martin. 

Han kunde inte motstå frestelsen att dribbla 

bort några motståndare. 

Då hände det. Han bröt benet. Hela hans 

liv vändes upp och ner. Denna olycka har 

han främst sjungit om. Han låg på sjukhus i 

ungefär två veckor i sträck. Efter rehabiliteringsperioden 

fick han sparken av AIK, 

vilket var ytterst tråkigt, eftersom han var 

ett väldigt stort framtidslöfte om han skulle 

ha fortsatt utvecklas på samma sätt. 

Personligen hade jag inte ens hört om 

honom innan han kom till Inter i Åbo. Som 

tur kom han, finsk fotboll är ju inte känd för 

att vara så högklassig. Martin vill verkligen 

att publiken skall njuta av hans spel. 

Efter att jag pratat med honom några 

gånger har han gjort ett bra intryck på mig. 

Han är en trevlig grabb och jag gillar verkligen 

hans spelstil. 

ANTON HASSEL 

9b


Det mysiga huset. Låt mig presentera: ungdomsgården Sockis. 

Ett mysigt hus för unga 

■ Sockis, det låter ju underligt, ni undrar 

säkert vad jag pratar om. Ungdomar 

har nuförtiden massor av olika 

intressen, och ibland kan det kännas 

som man inte skulle träffa sina vänner 

utanför skolan, alla håller på med sina 

egna hobbyn. 

Sockis är en ungdomsgård som kopplar 

ihop till exempel fotbollsspelare och 

gitarrister, friidrottare och de som 

sysslar med datorer. Sockis är helt 

enkelt en plats där ungdomar i högstadieåldern, 

och äldre kan spendera 

några vardagskvällar i veckan, vara 

med sina vänner, spela biljard, pingis, 

använda datorn eller annars bara sitta 

och slappna av. 

ETT VITT STORT HUS efter kyrkan i 

Kimito, massor med mopeder och cyklar 

utanför, det är måndag kväll. Du 

har hittat Sockis, när du stiger innanför 

dörren och in i tamburen hörs 

musik, skatt och prat. Tittar du till 

vänster ser du pingisbordet, och lite 

längre in biljardrummet. Från tamburen 

till höger hittar du köket, i Sockis 

har ungdomarna möjlighet att köpa 

hamburgare eller lemonad för en euro. 

I Kimito samlas fotbollsspelare, gitarrister, 

friidrottare och datorfreaks i Sockis. 

Hela nio rum och två våningar är i 

användning. 

Ungdomsgården Sockis har funnits i 

Kimito ända sedan år 1988, då var det 

Mona Söderblom som var ansvarig 

för verksamheten fram till år 2004, efter 

det har Patrik Mattsson tagit över. 

Sockis är öppet tre gånger i veckan. 

Måndag och onsdag från klockan 18 till 

22, fredag från klockan 18 till 23. Två 

gånger i månaden är det 

dessutom öppet på lördag, 

klockan 18–23. 

Flest ungdomar brukar 

det vara i Sockis på fredagen, 

då kan över 50 

ungdomar komma på 

besök under kvällens 

lopp. 

ENLIGT MIG ÄR DET 

väldigt viktigt att det 

finns en plats där ungdomar 

i olika åldrar och 

med olika intressen kan 

träffas och prata eller 

annars bara vara. Det 

kan vara många kilometrar 

till ens kompi- 

S Y N P U N K T E N 

■ Lärare. Finns det någonting som 

man antingen kan irritera sig mera 

på eller dra nytta av något så oerhört? 

Högstadiet är den sista anhalten 

innan den obligatoriska utbildningen 

för dagens ungdomar är över. 

Då spelar lärarna i skolan större roll 

än man kan tänka sig. Det första 

intrycket är viktigt, är han informativ? 

Är hon lämpligt sträng? Är hon 

rent av humoristisk? 

* 

Lärare passar också olika för olika 

elever. En del känner mer samhörighet 

med och visar mer respekt för 

vissa lärare, medan andra kanske 

inte förhåller sig på samma sätt. 

Mycket har att göra med personkemin, 

men det är också viktigt att 

kunna föra sin information vidare 

Foto: Daniela Solin 

sar, men Sockis gör det hela lättare, här 

kan många vänner från olika ställen på 

ön träffas och hitta på någonting tillsammans. 

Dessutom vet alla vilka regler 

som gäller i Sockis, det får inte förekomma 

alkohol, det är en självklarhet. 

Dessutom hinner man inte tänka på 

sådant i Sockis, man har oftast så 

mycket annat att göra där. 

DIANA SOLIN 

Möjlighet att spela. I Sockis är biljard en av favoritsysselsättningarna. 

till eleverna på ett sätt som passar 

dem alla. Och så blir ju ofta lärare 

med lite barnasinne kvar mera 

omtyckta. 

Ibland kan det till och med kännas 

som om vissa är födda till att vara 

lärare, men det beror kanske på att 

de har mera erfarenhet, jag kan nästan 

lova att alla har haft en trög start. 

Men man märker lätt på en person 

om den passar som lärare och tycker 

om sitt jobb. Och så finns ju de hopplösa 

fallen. De som verkligen inte har 

grepp om sin klass eller kan lära ut 

någonting. Då tänker man, hur i all 

världen har denna person valt läraryrket? 

Kanske vunnit en lärarutbildning 

i Vasa på lotto? 

Kort och koncist; det finns bra 

lärare och dåliga lärare. Och så finns 

Sockis är bra, 

Sockis är bäst 

■ Sockis för ungdomar har också en 

ung ansvarig, Patrik Mattsson. En 

ung man litet över 20 år. Han tog över 

år 2005, efter att Mona Söderblom 

hade varit med ända sedan Sockis öppnades 

år 1988. 

Beslöt mig att fråga honom och 

några som brukar vara i Sockis vad de 

tycker och tänker om denna ungdomsgård. 

Börjar med den tuffa frågan: 

Vad finns det för positivt och 

negativt med att vara ansvarig på 

ungdomsgården Sockis? 

Patrik funderar, men klämmer 

sedan fram: 

– Jag har tyckt om det, trivts mycket 

bra, jag är dessutom en sådan person 

som tycker om att vara aktiv och jag 

har kommit bra överens med ungdomarna. 

Det enda som är negativt är att 

det på fredagskvällarna kan bli lite för 

mycket ansvar, eftersom det är ett så 

stort hus, och jag skall se efter allting. 

Var du själv i Sockis när du var i 

högstadieåldern? 

– Ja, det var jag. 

Skiljer det sig på något vis nu 

från då, enligt dig? 

– På något sätt tycker jag att ungdomarna 

var mera unga då, man måste 

mogna i ett tidigare skede nu, säger 

Patrik. 

Hurudan måste du vara som ledare 

på ungdomsgården? 

– Man måste vara som en av ungdomarna, 

vara med i gänget, på samma 

våglängd. Det är också viktigt att lyssna 

på vad ungdomarna har att säga. 

EFTER ATT JAG har pratat med Patrik 

sätter jag mig ned med Marie Eriksson 

och Sara Solin, som går på 

årskurs sju, det här är alltså första året 

för dem i Sockis. 

Vad brukar ni göra i Sockis? 

– Se på teve, vara med kompisar, allt 

möjligt egentligen, svarar flickorna lite 

i mun på varandra. 

Hur ofta brukar ni vara här? 

– Ungefär 2–3 gånger i veckan, svarar 

Sara. 

Patrik går förbi och vi skämtar lite 

med honom innan vi fortsätter diskutera. 

Tycker ni det är bra med Sockis? 

– Jo, det är det, svarar flickorna igen 

samtidigt. 

– Man har någonting att göra på 

kvällarna, säger Marie. 

Skulle de vara negativt om det 

inte fanns ett ställe som Sockis? 

– Ja det skulle det, man skulle inte 

träffa kompisar lika mycket då, säger 

Marie och tittar på Sara som säger: 

– Man skulle inte ha någonting att 

göra på kvällarna om inte Sockis fanns. 

SEDAN SÄTTER JAG mig ned och pratar 

med Carl-Henrik “Tjalle” Karlson, 

Lärare och elever 

På väg in. Tjalle Karlson är en 

av dem som kommer med 

moped till Sockis. 

det mellanting. Men det ska jag inte 

gå in på nu. 

* 

Lärare gör samhället en stor 

tjänst. De bygger upp grundutbildningen 

för den generationen som ska 

efterträda de gamla och ger eleverna 

livslång information som kommer att 

behövas länge. Är det inte en ganska 

stor insats? Men samtidigt uppskattas 

deras arbete inte lika mycket som 

det kanske borde uppskattas. Och 

inte kan man ju säga att deras löner 

är alltför höga heller, dessutom tillbringar 

de mycket fritid med att rätta 

prov och annat som de inte får betalt 

för. 

Jag tycker man ska försöka 

respektera och uppskatta sina lärare, 

för de flesta gör faktiskt ett mycket 

En i gänget. Patrik Mattsson 

trivs med ungdomarna i Sockis. 

som är niondeklassist, han har alltså 

hunnit spendera mer tid än flickorna i 

Sockis. 

Vad tycker du om att det finns en 

plats som Sockis? 

– Jag tycker att det är mycket bra, 

utmärkt tidsfördriv på skolkvällarna. 

Man kan umgås med vännerna genom 

att spela t.ex. biljard och pingis. 

Vad brukar du göra i Sockis? 

– Se på teve, använda datorn, spela 

pingis och umgås med kompisarna. 

Tycker du att det fungerar bra i 

Sockis? 

– Visst, men det går ju inte att undvika 

att vissa saker går sönder, när det är 

så många användare. Dessutom tycker 

jag att det kunde vara lite längre öppet 

än till klockan 23 på fredagarna och lördagarna, 

kommenterar Tjalle. 

* 

Jag tackar Tjalle och sätter mig ner i 

den sköna soffan i biljardrummet med 

mina vänner och tittar på när pojkarna 

spelar biljard. Det är verkligen bra att 

det finns ett ställe som Sockis, och jag 

hoppas att det också på andra ställen 

runtom i landet finns liknande ställen! 

DIANA SOLIN 

Roligt i Sockis. Marie Eriksson , till 

vänster, och Sara Solin brukar ha kul i 

Sockis. 

bra jobb. 

Men inte är det alltid lätt att vara 

elev heller. Det finns dåliga elever 

och bra elever och mycket där emellan. 

Jag tror att elever ofta känner 

samma sak gentemot lärare, som 

lärare kan känna gentemot elever. 

Frustration. Irritation. Glädje. Också 

vi elever har det svårt ibland, mycket 

läxor, prov och liknande tar upp vår 

fritid. Och vi får inte ens betalt för att 

utföra allt arbete:) 

* 

Men när vi blir äldre förstår vi hur 

viktig all inlärning var för oss. Jag 

lovar! Lärare och elever är faktiskt 

på ett sätt i samma båt, så respektera 

varandra! 

NANÓ WALLENIUS 

prao


Vaisaari – en stor men trivsam skola 

”Och eleverna klarar svenskan helt bra”, konstaterar fadderelever på besök i Reso. 

■ När vi under vårt besök till 

Vaisaari skola i Reso väl kommit 

fram till skolan kommer 

genast två nior, Jani Rautanen 

och Jaakko Hoppari, emot oss. 

De för oss till ett mötesrum, där 

rektorn Pentti Pirttilä väntar. 

Vi diskuterar en stund om 

hur eleverna trivs i skolan och 

vad de tycker om svenskan som 

läroämne. Eleverna kommer till 

att det inte är något fel på svenskan, 

men att om undervisningen 

inte fås tillräckligt intressant 

så är det svårare att orka satsa. 

Hur många tillvalsämnen 

finns det? 

– På en vecka har en elev 30 

lektioner, av dem är 13 tillvalsämnen. 

I Vaisaari är blocken 

45 minuter långa med 5 eller 

15 minuters raster emellan, 

säger Pentti Pirttilä. 

Skolan är verkligen Finlands 

största högstadium, och det 

märks! Det finns förstås flera 

klasser för varje ämne än i S:t 

Olofsskolan, bl. a. 5 datasalar 

med 15 datorer i varje sal. I skolan 

finns det just nu 872 elever. 

– Vi har fullt, men ändå tillräckligt 

med utrymme, säger 

rektorn. 

HAN HAR VARIT rektor i 36 år, 

men 16 av dem i Vaisaari. Vi går 

in på regler. Förut fanns det 

t.ex. en sådan regel att man 

måste gå ut på rasterna, men 

Pentti Pirttilä tyckte att regeln 

inte medförde någon nytta, så 

numera får man stanna inne. 

– Jag gillar inte onödiga regler. 

Eleverna förstår nog att det 

är viktigt att vara ute, så de får 

själv fatta beslutet om de går ut 

eller stannar inne. 

Det här förklarar han ingående 

för oss: Att ha de viktigaste 

reglerna klart och tydligt sagda, 

för att eleverna skall förstå betydelsen 

av dem. 

Många av reglerna som finns 

hos oss i SOS finns naturligtvis 

också i Vaisaari, som t. ex. att 

man inte får äta eller dricka på 

lektionerna och att telefonen 

inte får ringa. Om telefonen 

ringer under lektionstid tar 

läraren den och ger tillbaka den 

först när man uppvisar en 

skriftlig begäran av föräldrarna. 

GANSKA MITT i skolan finns en 

plats där man kan vistas på rasterna. 

Den kallas ”Murkkumetsä”, 

och eftersom det finns 

en godis- och läskautomat där, 

har föräldrarna krävt att man 

börjar servera mellanmål i skolan, 

så att eleverna inte köper 

bara godis när de blir hungriga 

under skoldagen. Det här har 

förverkligats och man började 

servera mellanmål som innehöll 

en smörgås, en yoghurt och en 

Känner finlandssvenskar. Eetu Mendolin har många finlandssvenska 

vänner. ”Helt vanliga människor”. 

Våra guider i ”Murkkumetsä”... Jani Rautanen och Jaakko Hoppari. 

Test av svenskan. ÅU:s fadderklasselever testar Emilia Österman och Laura Louhis svenska. 

frukt kl. 13 och 14 till priset 1 

euro. Första dagen som detta 

ordnades, kom 174 elever för att 

äta, och dessutom har godisköpandet 

minskat. 

I Murkkumetsä träffar vi tre 

av skolans elever: Emilia 

Österman, Laura Louhi och 

Eetu Mendolin. 

De tycker att svenskan är ett 

helt trevligt språk och att det 

kunde vara helt roligt att lära 

sig, men undervisningen verkar 

svår att få intressant. 

Så vad tycker ni då om skolan? 

– Nå, man kan tycka lite allt 

om skolan, säger Laura. 

Men Eetu trivs helt bra: 

– Lite kallt bara, och så är det 

ju lite trångt med alla finskspråkiga 

Resobor i en och 

samma skola. 

Flickorna tycker vidare att 

■ På stadshuset i Reso kunde vi 

på eftermiddagen besöka stadsdirektör 

Kari Karjalainen. 

Han kommer från Nordkarelen 

och har nu jobbat 10 år som 

stadsdirektör i Reso. Som stadsdirektör 

är han den tjänsteman 

som ser till att besluten förverkligas. 

Han berättar att stadens ekonomi 

inte är så bra, men man 

klarar sig ändå bättre än många 

andra kommuner. Ont om pengar 

leder ändå till att man inte 

kan ha den bästa möjliga servicen. 

Under den tid som han har 

jobbat i staden har den ändrat 

mycket. 

– Köpcentret Mylly har varit 

en av de största förändringarna. 

Därför har många människor 

också långt ifrån kommit och 

besökt Reso. Den nya Ikea som 

det inte förekommer så mycket 

mobbning. Men Eetu svarar 

genast ”jo!” på frågan. 

Kanske det då är vanligare 

med mobbning bland killarna, 

medan flickorna försöker leva i 

frid. 

Hur är det då med kompisar, 

blir det gäng eller två 

och två? 

– Alla har fler än två eller tre 

kompisar. 

KÄNNER NI NÅGON finlandssvensk? 

– Ja, jag känner till och med 

20! Några är helt trevliga men 

några inte. Helt vanliga människor, 

säger Eetu. 

Laura och Emilia känner 

också några ”ljuvliga kompisar” 

som de säger. 

Vad annat gör ni på fritiden 

än går på stan? 

kommer att byggas, får väl 

besökare ännu längre ifrån, 

hoppas han. 

Reso har haft förhandlingar 

med Ikea redan i fyra år och det 

var stor tävling mellan städer 

om var Ikea skulle byggas. Reso 

centrum har också förändrats 

mycket. 

Man har nu börjat bygga nya 

hus och försökt få centrum trevligare. 

STADSDIREKTÖREN TYCKER att 

det skulle vara bra att slå samman 

några kommuner runt 

Åbo. Det skulle vara bra om de 

18 kommunerna blir 5–6. 

Då vi vill få reda på något om 

svenskan i Reso fick vi höra att 

det bara finns ett svenskt dagis , 

men ingen svensk skola och att 

gatubilden nog är helt finsk. 

Inte finns det heller några 

– Samma som alla gör, lyssnar 

på musik, är med kompisarna 

och så har man kanske någon 

hobby som man går till, säger 

flickorna. 

Hur är det förresten i klassen? 

Har ni bra klassanda? 

Alla har det lite stökigt men 

de trivs bra med lite stök. 

Till sist ber vi alla översätta 

några meningar från svenska 

till finska. Så här gick det: 

Jag har en hund. ”Minulla on 

hyttynen”, tycker flickorna. 

Jag har nyligen köpt nya 

skor. ”Olen lähiaikoina ostanut 

uudet kengät”. 

”Minulla on uusi keksi”, 

säger Emilia (= jag har ett nytt 

kex). 

”Minulla on uusi sivistyssana”, 

tycker Laura (= jag har ett 

nytt främmande ord). 

”Epäjärjestelmällinen 

direkta möjligheter till hobby 

på svenska. Men det vet vi nog, 

att en och annan svenskspråkig 

eller tvåspråkig bor där. 


reppu”, säger Eetu (= en 

ryggsäck i oordning). 

SÅ OM VI SKALL bedöma 

svenskkunskaperna utgående 

från exemplen får vi väl konstatera 

att de klarar sig minst lika 

bra som presidentkandidaterna! 

Allt som allt blev helhetsintrycket 

av skolan positivt. 

Det är säkert så att alla inte ens 

känner varandra i en så här stor 

skola men samtidigt såg man 

nog någonting av en samhörighetskänsla 

där. 

Och det verkar också som om 

alla hade lust att sköta om sin 

”arbetsplats”, för snyggt och städat 

var där. 

EMILIA PAUL 

KARIN BJÖRKLUND 

MARIA NYLUND 

YASSIN MOUTALIB 

Fadderklasseleverna i 8f 

”Mylly lockar människor långt ifrån” 

Och Ikea lockar ännu mer långväga gäster, tror stadsdirektören. 

Fyra års förhandlingar. Så länge tog det innan Ikea beslöt att 

bygga i Reso berättar stadsdirektör Kari Karjalainen. 

EMILIA PAUL 

KARIN BJÖRKLUND 

MARIA NYLUND 

YASSIN MOUTALIB

Onsdag 22 februari 2006 

Max och min i går: 

-2,6 -10,5 

 

 

 

 

■ Vi tre elever från S:t Olofsskolan 

besökte tillsammans 

med ÅU-reportern Pontus 

Anckar Turun normaalikoulu i 

Kråkkärret i Åbo. Huvudsakligen 

ledsagades vi runt av elevhandledaren 

Sinikka Alanen. 

Vi ville få klart för oss i vilken 

mån skolan kan tänkas skilja 

sig från t.ex. vår egen. 

Elevhandledaren berättade 

till en början att Normaalikoulu 

samarbetar med Åbo universitet 

och lärarpraktikanter 

kommer dit för att bekanta sig 

med yrket. Ofta håller praktikanterna 

lektioner och de färdiga 

lärarna ger feedback. Bak i 

klassen kan det sitta många 

andra studerande och följa med 

lektionen. Systemet är inte så 

 

 

 

 

 

En helt normal skola 

ÅU:s fadderelever besöker Turun Normaalikoulu. 

populärt bland alla elever men 

en del tycker ändå om det. 

TILL NORMAALIKOULU hör 

även den internationella skolan 

som har 137 elever av vilka de 

flesta hör till familjer där man 

flyttar mycket på grund av föräldrarnas 

arbete. De flesta är 

ändå finnar som alltid gått i engelsk 

skola, men det finns ett tiotal 

elever även från USA, Tyskland 

och Kina. I skolan har man 

sammanlagt 22 olika nationaliteter! 

Dessutom har man ett ”Middle 

Years Programme” (MYP). 

Det är en blandning av en finsk 

och internationell läroplan för 

11- till 16-åringar. Undervisningen 

är både på finska och engel- 

ska. I gymnasiet har man IB-linjen, 

som är på engelska ända 

sedan 1991. Vem som helst kan 

söka till skolan. Skolan har ett 

gott rykte och föräldrar som vill 

ha sina barn i skolan kan ibland 

komma och köa redan mycket 

tidigt på morgonen när det är 

inskrivning. 

SKOLBYGGNADEN ÄR från 70talet, 

med lågstadiet och högstadiet/gymnasiet 

avgränsat av 

matsalen. Normaalikoulu har 

egentligen flyttat hit från Käkisalmi 

i Karelen. Till Åbo kom 

den 1944 då Karelen började 

höra till Ryssland. Till Kråkkärret 

flyttade den 1980. Skolan har 

en audiosal där man håller fester, 

ett gym tillgängligt för elever 

från åttan uppåt. 

Dessutom har man två stora 

gymnastiksalar, tennisplaner 

och ett lyxigt café. Som tillvalsämnen 

bjuder man förutom de 

vanliga även drama och latin 

(inte så populärt) och som 

½ år långa kurser mopedoch 

spanskakurser och i gymnasiet 

t.o.m. bilskola. 

Trivs i Kråkkärret. Joni Pakanen och Mimmi Turpeinen. ”Det är 

tryggt att röra sig i Kråkkärret om man känner folk”. 

ÄVEN DEN ICKE-internationella 

delen av skolan har upp till 25 

procent utländska elever och 

man kan höra upp till 20 språk i 

korridoren. Från bl.a. Estland, 

Ryssland, Irak och Iran finns 

det många elever. Utlänningarna 

studerar som de andra, 

men ibland måste de ges befrielse 

från svenskan och undervisas 

t.ex. finska under tiden. 

Vi besökte tre olika svenska 

lektioner och under en av dem 

intervjuade vi två elever, Joni 

Pakanen och Mimmi Turpeinen. 

De går på åttan och har läst 

obligatorisk svenska sedan 

sjuan. De litar inte på att de kan 

använda svenskan, men säger 

att den är enklare än engelskan! 

Joni som spelar ishockey har 

också några svenskspråkiga lagkamrater 

men han talar alltid 

finska med dem. De tycker att 

deras skola är helt okej, men 

instämmer inte i elevhandledarens 

beröm av skolmaten; enligt 

dem smakar potatisarna plast. 

NÄR VI INTERVJUAR internationella 

skolans rektor Vesa Valkila, 

hör vi mera om MYP och 

att ett liknande program för lågstadiet, 

Primary Years Program 

(PYP), är på väg. Han berättar 

också att man i internationella 

skolans lågstadieklasser bara 

har en utländsk lärare, en skotte, 

men att alla lärare har en god 

bakgrund för att undervisa på 

engelska och en har gått hela sin 

lärarutbildning på engelska i 

Uleåborg. 

Vi får höra att man kan läsa 

svenska på den internationella 

sidan och vi besöker även en 

sådan klass. Lektionen går på 

finska, svenska och engelska. 

SKOLAN HAR FÄRRE elever än 

S:t Olofsskolan men verkar 

ändå mycket större – det var 

alltså inte trångt i skolan. Det 

fanns förstås också mycket fler 

elever med utländsk härkomst 

än i vår skola. Också olika språk 

hörde vi i korridorerna. Men i 

helhet var skolan ganska normal 

och lik vår. 

ALMA PALO, TOMAS NÄSE, 

FRIDA ROTH 

i 8F 


Trivsamt café. I Normaalikoulus 

café kan eleverna också 

köpa smörgåsar, säger elevhandledare 

Sinikka Alanen. 

i morgon: Varthän Korpo – vi frågar politiker och Korpobor.


■ Nyligen hade vi fyra elever i ÅU:s 

fadderklass 8 f möjlighet att besöka Steinerskolan 

i Åbo. 

Vi följde med några lektioner som de 

hade, bl. a. det intressanta ämnet eurytmi. 

Eurytmi, eller ”luova tanssi” som 

det också kallas, handlar om att tolka 

ord och färger som rörelser. Man börjar 

ämnet redan i ettan och fortsätter 

ända till nian, varefter man ännu kan 

fortsätta med övningarna i gymnasiet. 

Detta ämne är unikt för Steinerskolorna. 

Ämnet verkade lite konstigt för 

en utomstående, men eleverna tycktes 

gilla det. Det går ut på att dansa enligt 

en figur som eleverna och läraren 

redan planerat tillsammans i musikens 

takt. Olika färger och ord hade olika 

rörelser som passade in i den komplicerade 

koreografin. 

Det verkade lätt, men är säkert svårare 

än vad de duktiga eleverna får det 

■ Det här är fjärde finska 

högstadiet som ÅU:s fadderklass 

8 f i S:t Olofsskolan 

besöker och skriver om. 

Skolan med få skolböcker 

Bara i språk använder eleverna i Steinerskolan böcker. Ettor och abin går i samma skola. 

Milosevics kista flögs 

till Serbien 

Jugoslaviens expresident Slobodan Milosevic 

dog i sin cell vid FN:s krigstribunal i Haag förra 

lördagen. Rättegången mot honom var på hälft. 

Han anklagades för brott mot mänskligheten och 

krigsförbrytelser. Det har spekulerats i om han 

blev förgiftad eller tog livet av sig, men obduktionen 

visar att han dog i en hjärtattack. På onsdagen 

flögs hans kista till Serbien, där han ska 

begravas. 

Estland sörjer Lennart Meri 

Estlands älskade för detta president Lennart 

Meri dog på tisdagen, 76 år gammal. Han led av 

en svår sjukdom. 

Meri blev en symbol för Estlands återvunna 

självständighet. 

Han hade också 

en lång och nära 

relation till Finland 

och var 

ambassadör här 

en kort tid år 

1992. Estlands 

president var han 

Lennart Meri. 

1992–2001. 

att se ut som. Eurytmi ger en bra paus i 

läsämnena och utvecklar kreativitet 

och uttrycksförmåga. 

VI BESÖKTE ÄVEN en geometrilektion 

där eleverna ritade olika figurer, mest 

olika trianglar, och mätte deras vinklar 

och sidolängder. För oss ingår detta i 

vår matematiklära, eftersom vi inte 

har ett eget ämne i geometri. 

Vi besökte också en lektion i svenska 

där eleverna övade olika fraser och 

försökte bilda svenska efternamn av 

olika substantiv, till exempel björk och 

lund. 

Vi fick senare intervjua ett par elever 

från nian om hur de trivs i skolan. 

MIKAEL JALAMO, Nadja Havukainen 

och Liina Leino trivs alla bra. 

De hade både positiva och negativa 

åsikter om att det finns så mycket 

ÅU:s fadderklass i Steinerskolan 

Tidigare har elever i 

fadderklassen besökt Lundo, 

S:t Karins och Reso. 

Eurytmi. Den här speciella dansformen ingår i undervisningen i 

Steinerskolan. Den är en bra motvikt till läsämnena. 


Trivs i Steinerskolan. Fr.v. Nadja Havukainen, Liina Leino och 

Mikael Jalamo. 


Ingen fågelinfluensa i Finland 

Hittills har fågelinfluensa inte upptäckts i Finland. 

I Kotka har man hittat ett större antal döda 

fåglar, men det visade sig i veckan att de dödats 

av ett insektgift. Fågelinfluensa finns redan i 

Sverige och många antar att den snart når Finland. 

Risken för att människor drabbas är ändå 

liten. Om en pandemi utrbryter kommer vården 

att prioritera barn och unga. 

Lordi till Eurovisionen 

Bandet Lordi, där 

medlemmarna ser 

ut som monster, 

representerar Finland 

i årets Eurovisionstävling 

i Aten 

den 18–20 maj. Var 

bandets ”Hard 

Rock Halleluja” 

rätt låt att vinna? 

Lordi. 

Somliga tycker att Lordi har en bra show, andra 

att bandet är en skam för landet. 

Kränkta lärare lämnar 

sitt fackförbund 

En artikel i lärarnas facktidning Opettaja har 

väckt uppståndelse. Några yrkeslärare i Åbo 

yngre elever i skolan och att man känner 

alla i skolan eftersom de är så få 

där. Senare hade vi också en liten pratstund 

med skolans rektor, Marjo 

Lahti, i skolans lilla bibliotek. 

Hon berättade att hon inte bestämmer 

enväldigt i skolan fastän hon är 

rektor, utan alla lärare har lika stor 

bestämmanderätt. Det finns 25 lärare i 

skolan som delar på ansvaret att ta 

hand om 290 elever. 

– Det är en ganska liten skola, men 

ändå ganska stor, sade rektorn med ett 

skratt. 

Hon berättade även att alla elever, 

pojkar och flickor, har i alla fall ett 

praktiskt ämne per dag, till exempel 

bildkonst eller slöjd. På det sättet blir 

inte dagen för teoretisk! I denna skola 

har flickor också slöjd, och pojkarna 

handarbete. 

ELEVERNA HAR INGA skolböcker förutom 

i språk, så de skriver allt läraren 

säger eller skriver på tavlan direkt i ett 

häfte, som eleverna gillar att dekorera 

med färger och teckningar av olika 

slag. Vi fick se på några häften och de 

var väldigt fina! 

Speciellt flickorna ville satsa på sina 

häften. Arbetssättet att ha endast häften 

innebär att eleverna måste söka 

ganska mycket information själva och 

arbeta mera självständigt. 

Barnen börjar läsa engelska och 

tyska genast i första klassen, något som 

lämnar fackförbundet OAJ på grund av artikeln, 

där finskhetsförbundets ordförande oemotsagd 

talar för ett enspråkigt Finland. De svenska 

lärarna känner sig kränkta och också finska 

lärare har reagerat. Förbundet beklagar att artikeln 

publicerades. 

Flickor mobbar sina vänner 

Flickor mobbar 

ofta någon 

i sin egen kompisgrupp. 

Mobbningen 

kan ske via 

mobiltelefon 

eller internet, 

man fryser ut 

någon till 

exempel med sarkasmer: ”Snygg frisyr ... har du 

klippt den själv?” (fniss). Det här sårar djupt, 

men hela spelet kan vara mycket svårt att 

genomskåda för en utomstående. I veckan ordnades 

det en diskussion om det här i Åbo. 

Henrik Schmidt i Pargas 

vill bli biskop 

Prästen Henrik Schmidt i Pargas vill bli biskop 

i Borgå stift. Nu kandiderar sju personer för att 

bli biskop. En av dem är kvinna: Helene Liljeström 

från Sibbo. Den nuvarande biskopen 

Erik Vikström går i pension i slutet av året och 

en ny biskop väljs i september. 

Premiär för nya realprovet 

På onsdagen skrev abiturienterna realen, som i 

rektorn tyckte att ger bra resultat. 

Undervisningen är till en början mest 

sagor och enkla saker som bokstäver 

och färger men det är klart att språket 

och speciellt ordförrådet blir tränat. 

Svenskan börjar först på sjunde klassen. 

STEINERSKOLAN VERKAR vara en trevlig 

skola, speciellt det att de har praktiska 

ämnen varje dag kan man nog bli 

avundsjuk på. Det lättar säkert upp den 

långa skoldagen. 

Skolan med små och stora elever 

skapar en trevlig miljö att arbeta i där 

de äldre hjälper de yngre. 

KALLE JOUKANEN, 

LINDA GUSTAFSSON 

NICLAS KROOK 

och 

BENJAMIN JANSSON 

i 8f 

UÅ-nytt 

år ser annorlunda ut än tidigare. Nu skriver 

man bara ett ämne per prov och det måste man 

välja på förhand. I Pargas skulle de abiturienter 

ÅU talade med hellre ha skrivit provet enligt 

gammal modell. De tycker att man nu måste specialisera 

sig för tidigt. 

Kvinnor förtjänar mindre 

än män vid Åbo Akademi 

Vid Åbo Akademi är kvinnornas löner 85–95 procent 

av männens. Nu ska universitetet införa ett 

nytt lönesystem och många har hoppats att skillnaderna 

ska jämnas ut. Men så ser det inte ut 

enligt preliminär statistik. Män verkar få mer 

också i fortsättningen. Orättvist, anser bland 

andra en forskare som ÅU talat med. 

Sjukskötare gör läkarjobb 

utan extra betalt 

En lönekonflikt har blossat upp på Åbo stads 

jourpoliklinik. Sjukskötarna där säger att de har 

fått allt större ansvar och gör mycket som bara 

läkarna 

gjorde tidigare, 

till 

exempel 

gipsar och 

tar olika 

prov. Därför 

kräver 

de högre 

lön, men 

staden 

säger nej. 

Sjukskötare. Kräver mer lön.

”Någonting måste väl 

staden lära sig av sina 

egna framgångar?” 

Åbos storsatsning på mammografi 

eller bröstcancerscreening 

har gett goda 

resultat, visar en nationell 

jämförelse. Medan dödligheten 

i bröstcancer under de senaste 

femton åren har ökat med elva procent i 

Helsingfors, så har den sjunkit med 

mer än en tredjedel i Åbo. 

Det är bara att tacka alla de som har 

gjort storsatsningen på mammografi 

möjlig. 

Ett speciellt varmt tack går till initiativtagarna 

och pådrivarna som i slutet 

av 1980-talet lyckades övertyga stadens 

beslutsfattare om att också kvinnor i 

åldern 40-49 år och 70-74 år skulle undersökas, 

utöver de lagstadgade undersökningarna 

för kvinnor mellan 50-59 år 

och de rekommendationer som forsknings- 

och utvecklingscentralen för 

social- och hälsovården Stakes har utarbetat. 

NU VISAR resultaten att de hade rätt, 

engagemanget har burit frukt. Åbo var 

först med de utökade undersökningarna. 

Vi vågar säga att alla vinner på att 

också fler kvinnor än de som lagen kräver 

undersöks. 

Bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken 

bland finländska kvinnor. 

Men ju fler fall som upptäcks i ett 

tidigt stadium, desto bättre, eftersom 

det också betyder att behandling och 

LÖRDAG 25 MARS 2006 

Välinvesterat, Åbo 

Dagens ledare hoppas att Åbo också i 

fortsättningen ska ses som en föregångare 

när det gäller mammografiundersökningar. 

vård snabbare kan påbörjas. Det ger 

den drabbade kvinnan en bättre prognos, 

eftersom svulsten inte har hunnit 

sprida sig lika mycket. 

Och förutom en minskad dödlighet 

ger en tidig diagnos också lägre vårdkostnader. 

VI HOPPAS ATT stadens beslutsfattare 

kommer ihåg det här när det nuvarande 

forskningsprojektet i Åbo tar slut nästa 

år. Men det tål att upprepas i klartext i 

alla fall: kostnaderna för mammografiscreeningar 

till trots, så blir det ändå billigare 

att låta undersöka fler kvinnor 

än vad lagen kräver, än att betala vårdkostnaderna 

som uppstår om staden 

slutar med dessa utökade undersökningar. 

Det lönar sig att fortsätta, inte bara 

med tanke på den enskilda kvinnans 

En svensk sektion för vård och omsorg i Åbo 

■ replik till artikeln 

Sfp i Åbo stöder de svenska socialdemokraternas 

förslag att det 

inom den planerade sammanslagna 

nämnden för hälso- och 

socialvård i Åbo inrättas en sektion 

med ansvar för den svenska 

verksamheten. 

”För att kunna ordna 

en så heltäckande 

service som möjligt 

måste den svenska 

vård- och omsorgsservicen 

organiseras 

så att den innefattar 

stadens hela 

område.” 

23.3.2006 

Förslaget är helt i linje med 

sfp:s långvariga strävanden. 

Antalet personer i Åbo, som 

registrerats som svenskspråkiga 

överstiger idag i själva verket 

redan 9 100 och antalet är stadigt 

ökande. Därtill kommer 

Vänsterförbundet mår utmärkt 

■ replik till debattartikeln 

22.3.2006 

Stefan Wallin riktar några gliringar 

mot Vänsterförbundet i 

ÅU. Här kommer i all vänskaplighet 

några tillbaka. 

Vänsterförbundets medlemsantal 

har ökat varje år sedan 

många år tillbaka och har nu 

lite över 10 000 medlemmar. Då 

partiets grundades för snart sexton 

år sedan hade vf 22 riksdagsmän, 

i dag 19. Tillbakagången 

på tre platser i riksdagen på 

nationell nivå är ett misslyckande, 

men ändå inte så väldigt 

farligt under en så lång tid. Sfp 

miste nyligen tre platser, i ett 

ytterligare ett betydande antal 

studerande! Som en kuriositet 

kan nämnas att detta motsvarar 

mer än hälften av det befolkningsunderlag 

som den mångomtalade 

kommun- och servicestrukturreformen 

uppställer 

som minimistorlek för en självständig 

kommun! 

För att kunna ordna en så heltäckande 

service som möjligt 

måste den svenska vård- och 

omsorgsservicen organiseras så 

att den innefattar stadens hela 

område i stället för att som nu 

vara uppspjälkt på fyra distrikt 

där den finska servicen av 

naturliga skäl är helt domine- 

och samma val och för ett så 

litet parti är ett sådant resultat 

verkligen katastrofalt. 

Vf:s förra ordförande Siimes 

blev sur och gick sin väg. Vad vi 

känner till har 1 person därför 

lämnat partiet, men rätt många 

har anslutit sig. Någon nämnvärd 

splittring i partiet finns 

inte, det har i mina ögon aldrig 

varit så enat som nu. Partiledningen 

har god kontakt med den 

nya generationen fackföreningsledare 

som representerar 

vf (utom Matti Viialainen). Om 

en procent grälar och nittionio 

procent inte skulle jag inte kalla 

det splittring, men media i Finland 

har velat tolka saken på sitt 

sätt. Som vanligt. Presidentvalet 

klarade vf med glans: job- 

rande. 

Nu när socialvårds- och hälsovårdsnämnderna 

ska 

sammanslås och den samordnade 

verksamheten ska organiseras 

under en enda nämnd, är 

det ett ypperligt tillfälle att 

verka för att den svenska servicen 

organiseras så att den 

svenskspråkiga befolkningens 

behov av trygg och kvalitativt 

högtstående vård, omsorg och 

service på sitt modersmål kan 

tillgodoses. 

bade hårt i fullkomligt enad 

front. Och vann. Grälade varken 

före eller efter. Men jag håller 

med om att de som är oeniga om 

krishanteringsfrågan kunde 

låta bli att käbbla om det i 

direktsändning i TV. 

Omedelbart efter Siimes 

avgång började hugade efterföljare 

att tränga in genom fönster 

och dörrar, och nu efter tre 

veckor har vi cirka ett halvt 

dussin goda kandidater till ordförandeposten. 

Ännu har sannolikt 

inte alla anmält sig. I sfp gläder 

man sig över att det ändå 

blev en ordförandekamp, en oro 

som vf inte har haft. 

Vf i Egentliga Finland utser i 

lördag sina sjutton riksdagskandidater 

efter en intern medlems- 

förbättrade livskvalitet, utan också för 

samhället. 

Det lönar sig i reda pengar. 

ÅBO STADS hälsoverk har undersökt 

kostnaderna för mammografin och vården 

av bröstcancer under åren 1987- 

1993. Staden har sparat mer än trettio 

procent av vårdkostnaderna eftersom 

dödligheten har minskat. 

Tack vare de omfattande screeningarna. 

Det är alltid roligt med resultat som 

visar att tidigare val och beslut som har 

fattats var rätt. Det blir lättare för förespråkarna 

att kunna visa på verkliga 

resultat när kraven på sparåtgärder 

igen sticker upp sin fula nuna. 

DEN NU PRESENTERADE undersökningen 

borde rimligtvis ta bottnen ur argumenten 

om att slopad mammografi på 

något sätt skulle betyda inbesparingar. 

Enligt siffror från december får staden 

i år betala drygt 33 euro för en 

screening, medan prislappen nästa år 

ligger på drygt 34 euro per undersökning. 

Vad är 33 euro mot operationskostnader, 

medicinkostnader, kostnader för 

strålbehandling och eftervård? 

TÄNK OM STADEN, när forskningsprojektet 

tar slut nästa år, inte bara skulle 

bestämma sig för att fortsätta med de 

utökade screeningarna utan också skulle 

våga satsa på ytterligare screeningar? 

En vild tanke, ja visst, men kunde 

inte det också vara ett argument i kampen 

om nya invånare? 

– Flytta till Åbo, staden som har lyckats 

sänka dödligheten i den sjukdom 

SFP:S KOMMUNORGANISATION 

I ÅBO, 

Arbetsutskottet 

Skolvärlden 

Det har varit flitig diskussion i 

medierna om skolorna i Åbo. 

Vissa skolor har problem med 

utrymmesbrist och andra med 

mögelskador, vissa har till och 

med problem för att de har för 

lite elever och tvingas flytta 

samman med skolor som redan 

är överfulla. 

Då frågar jag: ”Vart försvinner 

Åbo stads alla pengar?” 

Borde man inte alltid satsa på 

den nya generationen och se till 

att också de unga får arbeta i 

ordentliga lokaler, där man varken 

behöver springa fram och 

tillbaka mellan olika byggnader 

eller vara rädd för att man blir 

sjuk på grund av mögelskador? 

Jag förstår att man varje år 

bestämmer en viss budget, som 

skall täcka alla skolornas kostnader 

här i Åbo, men denna 

summa verkar årligen vara alldeles 

för liten. 

De som bestämmer om dessa 

saker borde tänka på att skolan 

faktiskt är barnens och ungdomarnas 

arbetsplats! 

Dit ska vi gå dag efter dag och 

försöka prestera vårt bästa, men 

är det verkligen möjligt om 

omröstning, där de två som fick 

mest röster är svenskspråkiga. 

Då det påstås att vänsterförbundare 

skyndar över till sdp skulle 

det vara intressant att höra 

”Någon nämnvärd 

splittring i partiet 

finns inte, det har i 

mina ögon aldrig 

varit så enat som nu.” 

vilka de är (utom Timo Roppola, 

Viialainens drabant men 

honom sörjer ingen). I valet 2007 

kommer vf här i regionen tvärtom 

att ha en kandidat som nyligen 

lämnat sdp och är miljö- 

Insändare och debatt sänds till: carina.holm@fabsy.fi 

Ledare i dag: CARINA HOLM 

274 9928/carina.holm@fabsy.fi 

som är den vanligaste dödsorsaken 

bland finländska kvinnor! Flytta till 

Åbo, vi ser till att du får din mammografiundersökning 

redan när du fyller 

fyrtio. Flytta till Åbo, staden som ger 

dig reell livskvalitet. 

REDAN TIDIGARE forskning har visat 

att risken för återfall är större för 

kvinnor vars cancer upptäcks på annat 

sätt än genom massundersökning. 

Årligen insjuknar omkring 3 700 

kvinnor i hela landet i bröstcancer och 

sjukdomen beräknas tyvärr bli allt vanligare 

under de närmaste åren. 

Staden kan göra sitt. Men också den 

enskilda kvinnan har ett eget ansvar. 

I HELSINGFORS är benägenheten att 

delta i mammografiundersökningar 

låg, medan dödligheten är hög. 

Det minsta man kan kräva av den 

som får en kallelse till screening är att 

man låter undersöka sig. 

Här kunde forskningsprojektet i Åbo 

kanske bidra till att avdramatisera 

undersökningarna, eller användas för 

att informera motsträviga medsystrar i 

Helsingfors om nyttan med dem. 

Redan tidigare under forskningsprojektets 

gång har de inblandade sagt att 

resultaten från Åbo kommer att få stor 

betydelse också internationellt sett. 

Det är roligt att Åbo får positiv publicitet 

som föregångare och som en stad 

som satsar på sina invånares hälsa. 

Vi kan bara hoppas och fortsätta 

kräva att de goda nyheterna från Åbo 

på mammografifronten inte upphör i 

och med att forskningsprojektet tar 

slut. 

Någonting måste väl staden lära sig 

av sina egna framgångar? 

O R D E T F R I T T 

arbetsomgivningen inte ens är 

tilltalande, utan man tvingas 

sitta i för små klassrum, utsätts 

för mögel, ostädat och sånt? 

Samtidigt vill jag också påpeka 

att trivseln är viktig. 

”Då frågar jag: 

Vart försvinner 

Åbo stads alla 

pengar?” 

Man kan inte få det trivsamt 

om man inte satsar på det! 

S:t Olofsskolan har ”löst” 

sina utrymmesproblem med att 

ha fått tre extra klassrum. Det 

här är en tillfällig lösning, som 

vi hoppas blir uppklarad i framtiden, 

men frågan är: När? Hur 

länge ännu måste lärare och elever 

tolerera att de inte får arbeta 

i en ordentlig arbetsmiljö? 

REBECKA ASIKAINEN 

S:t Olofsskolan, åk 9 

nämndens ordförande i S:t 

Karins. 

Hade herr Wallin mer på 

hjärtat gällande vänsterförbundet 

eller skall han nu koncentrera 

sig på sitt eget parti? Då jag 

inte är mera verbalt begåvad än 

Wallin är så kan jag gärna hålla 

med den fina sloganen: "Den 

enda rimliga riktningen är 

framåt", som på finska är "Eespäin 

eespäin tiellä taistojen...". 

Bäst att börja lära sig arbetarsångerna, 

1 maj närmar sig och 

de som stödde "arbetarnas kandidat" 

Niinistö skall väl ut och 

marschera på arbetets dag? 

NINA SÖDERLUND 

Ordförande för Vänsterförbundet i 

Egentliga Finland 

Bråttom med 

nya färjor 

■ replik till insändaren 

23.3.2006 

Yngve Lindqvist söker efter 

dummerjönsar på färjrederiet. 

Tyvärr måste du söka dem 

på något annat ställe. Det har 

frågats i många år "vem bär 

ansvaret om någonting 

händer?”. 

Den där vem har inte hittats 

ännu. Faktum är att så 

länge man håller på att planera 

bro mellan Pargas-Nagu så 

kommer köerna att växa. 

Enda lösningen på problemet 

finns hos Vägförvaltningen, 

nya färjor. Bemanningen ska 

vi nog låta någon annan 

sköta. TOROLF LINDELL 

Avgiftsfritt i 

skärgården? 

I ÅU från februari står det att 

läsa:" Förbindelsebåtarna är 

som allmän väg… 

Det säger stadssekreterare 

Stefan Wallin, sfp och hänvisar 

till utslaget från den 

biträdande justitieombudsmannen 

för en tid sedan om 

tariffpolitiken på förbindelsebåtarna." 

Det betyder att både förbindelsebåtar 

och landsvägsfärjor 

bör vara gratis för alla 

användare. Vi är många som 

undrar hur Sjöfartsverket 

ska sköta detta med gratis 

förbindelser i hela Åbolands 

skärgård. Inte är JO någon 

domstol men visst brukar 

man lyssna till och åtgärda 

de missförhållanden som 

ämbetet påpekar är felaktiga. 

Det verkar som om kvarnarna 

mal långsamt eller har 

man svårt att fatta? 

Till kännedom: 

www.fma.fi/skargardstrafik 

Jag vill påpeka den rätt 

var och en har enligt lag i 

någon av de tre följande 

punkter. 

Lagen om främjande av 

skärgårdens utveckling 

(494/1981), befrielse från 

avgift § 5, mom 1: 

1. Personer som är bofasta 

på någon av öarna utmed förbindelsefartygsleden, 

och fordon 

i deras ägo, 

2. Personer och fordon som 

utför serviceuppdrag i skärgården, 

samt 

3. Varuleveranser till personer 

som är bofasta på 

någon av öarna utmed förbindelsefartygsleden, 

samt de 

personer och fordon som 

utför dessa transporter. 

Rätten till avgiftsfri transport 

avgörs i enskilda fall av 

förbindelsefartygets befälhavare. 

Jag tycker att det är fel att 

på en del av färjorna i Åboland 

åker man gratis och på 

en del ej. 

Orättvist är också att turister 

som besöker östra skärgården 

skall betala på färjan ( 

+ Iniö-färjan) medan man i 

västra skärgården inte 

behöver betala alls. 

Hyr man en stuga i Rosala- 

Hitis-området är det inte bara 

hyra för stugan utan varje 

gång du skall besöka stugan 

på fasta Rosala-Hitis-landet 

skall avgift erläggas på färjan. 

Färjavgiften för bil och 

passagerare blir otroligt stor 

under en säsong: Bil och 

paketbil högst 6 meter 

– avgift 7,5 euro, motorcykel 5 

euro, passageraravgift 2,5 

euro/person, 4-11-åring samt 

studerande och beväring 50 

procent av 2,5 euro. 

Jag hoppas på en ändrig 

till sommaren 2006, som snart 

är här. 

GUN-BRITT FRÖMAN

Lördag 25 mars 2006 

Framtida terrorist i nutid 

F I L M E N 

V för Vendetta 

USA/Tyskland 2005 

*Regi* James McTeigue 

Manus: Andy Wachowski, 

Larry Wachowski, Alan Moore, 

David Lloyd 

Foto: Adrian Biddle 

Musik: Dario Marianelli 

I rollerna: John Hurt, 

Natalie Portman, Stephen Fry 

2:15 f15 

★★★✩✩ 

■ V för Vendetta är en tänkvärd 

och spännande action film, 

och en thriller, av männen bak 

Matrix-trilogin. 

En man vars själ och kropp 

förvandlats, klär sig som den 

terrorist, som 5 november 1605 

försökte spränga parlamentet. 

Han kallar sig "V", har mask för 

ansiktet. 

Året är ungefär 2020. TV skärmarna 

är större, eljest ser London 

ut som vanligt. USA har förstört 

världen med ett tredje 

världskrig, och britterna har 

bytt ut sin frihet mot trygghet. 

En diktator, en kansler, styr och 

ställer och äger massmedia. 

V spränger hovrätten och 

femte november nästa år står 

parlaments huset i tur. Ett år av 

jakt på terrorist och kamp mot 

fascism. 

Matrix pratade filosofi, V 

citerar Shakespeare. Specialeffekter 

och kampsorter är spar- 

Lämna navelskåderiet! 

För någon tid sedan var det 

omöjligt att öppna en dagstidning 

utan att kommunsammanslagningen 

i Åboland kommenterades 

– vanligen i negativ 

anda, ty kontakterna till invånarna 

kan i en större kommun 

omöjligt skötas på ett tillfredsställande 

sätt. Orsakerna till 

varför en kommunsammanslagning 

är nödvändig berördes sällan 

eller aldrig. 

Torsdagen den 9 dennes hölls 

i Pargas en offentlig diskussion 

där olika synpunkter ventilerades. 

Att något måste göras 

föreföll att vara klart, man är 

bara inte redo att vidta de nödvändiga 

åtgärderna. Befolkningen 

åldras varför större insatser 

för åldringsvården blir nödvän- 

Spelar förträffligt. Natalie Portman har fått huvudet rakat och lär sig livets mening av terroristen som 

kallar sig "V", en romersk femma före den uppmärksamma i V för Vendetta (blodshämnd). 

samt men effektivt använda. 

Debuterande regissören är försiktig 

med manuskriptet, och 

den tecknade serien (av Alan 

Moore). Filmen är samhällskritisk, 

dock försiktig med anarkin. 

Natalie Portman (från Israel) 

är förträfflig, hon spelar en 

föräldralös tv assistent (mor och 

diga men var ta medlen. Bildandet 

av Region Åboland för cirka 

femton år sedan är ju ett uttryck 

”Enligt vanligt 

bondförstånd 

borde en sammanslagning 

av åtta 

små kommuner till 

en större enhet leda 

till avsevärda inbesparingar.” 

för att man insett nödvändigheten 

av en samgång, men man 

har inte kurage (eller lust) att ta 

de avgörande besluten. Det verkar 

som om orsaken var att man 

Allaktivitetshuset till Pargas 


21.3.2006 

Det gläder oss seniorer att Samfundet 

Folkhälsan planerar ett 

allaktivitetshus till Pargas som 

kan betjäna hela Åboland. Frågan 

är inte alldeles ny för vår 

del. Redan den 22 mars 1999 

hade äldrerådet inbjudit Landskapsföreningen 

Folkhälsans i 

Åboland dåvarande verksamhetsledare 

Regina Strandberg 

för att informera om Folkhälsans 

planer. Tom Bröckl, Pargas 

privata åldringshems ordförande, 

deltog i mötet. Äldrerådet 

framhöll då bland annt följande: 

”Folkhälsan i Åboland 

har planer på ett seniorhus i 

Åbo, som tillsvidare inte har fått 

Penningautomatmedel för planeringen. 

Enligt äldrerådet 

skulle Pargas vara en lämplig 

plats för ett seniorhus med 

tanke också på hela Åboland. 

Det privata åldringshemmet och 

seniorhuset skulle vara gemensamma 

projekt. Pargas har inte 

heller tidigare fått några medel 

från Penningautomatföreningen 

för serviceboende”. 

”Det gläder oss 

seniorer att 

Samfundet 

Folkhälsan planerar 

ett allaktivitetshus 

till Pargas som kan 

betjäna hela 

Åboland.” 

Vi hoppas att Samfundet 

Folkhälsan och Pargas stad når 

en bra lösning för ett allaktivitetshus, 

som kan betjäna både 

yngre och äldre. 

ACHILLES NILSDORFF 

far var oliktänkande) som, när 

V kapar sändningen, blir mot 

sin vilja hans hjälpreda. Och 

nationens fiende. 

I sändningen ser folket att 

rättvisan är meningslös, utan 

frihet. En detektiv ser bland 

mycket annat det dödliga 

bevingade virusets tillämpningar. 

är rädd för att mista sin position 

som beslutande högre tjänsteman. 

Inom affärsvärlden är ju 

sammanslagningar vardagsmat 

och besluten tas för att minska 

på de totala utgifterna. Inbesparingar 

på 10-tals procent är vanliga. 

På mötet meddelade Kimitos 

kommundirektör att en 

sammanslagning enligt deras 

beräkningar ej leder till inbesparingar. 

Enligt vanligt bondförstånd 


av åtta små kommuner till 

en större enhet leda till avsevärda 

inbesparingar som sedan 

kunde användas till att bekosta 

de kommande ökade socialutgifterna. 

Varför inte låta en ojävig 

utomstående person försöka 

På skämt? 

Jyllands-Postens skämtbilder 

satte en hel värld i brand. 

(Åtminstone några konsulat.) 

Hela den islamska världen 

kokade efter några timmar. 

Bilder av eller med profeten 

Muhammed är förbjudna i 

islam. Våldet har stigit likt en 

våg som är redo att slå in mot 

stranden. Följderna kan vara 

mycket långvariga. 

Fortfarande hänger ett 

uppenbart hot ovanför Danmark. 

Bilderna skulle vara ett 

skämt men vem skrattade? 

Händelserna bevisar hur 

lite man förstår om andra kulturer. 

Att skymfa det heligaste 

i en annan kultur visar saknad 

på sunt förnuft. Danmark är 

känt för att vara ett liberalt 

och mångkulturellt land. När 

västerländsk tryckfrihet ställs 

gentemot österländsk tro kan 

dock ingen finna någon 

respekt för en annan kultur. 

Åtminstone inte från Danmarks 

håll. 

V för Vendetta är rock´n´roll i 

de visuella utflykterna, gestaltar 

smärtan i att återfödas och 

vakna politiskt, och är befolkad 

med fina (brittiska) skådespelare. 

Är terrorism svaret på förtryck, 

och vem skall upphäva 

våldspiralen? frågade redan 

Spielberg i Munchen. –KL 

 

uppskatta vilka inbesparingar 

som kunde göras. Redan administrativt 


leda till en avsevärd inbesparing 

i erforderlig personal 

och till en jämnare fördelning 

I stället uppstod en stor tvist 

om ära där båda parterna försvarar 

sitt "heliga". Sådana 

tvister slutar sällan lyckligt. 

Ifrågavarande tvist har redan 

lett till stora ekonomiska för- 

”Bilderna skulle 

vara ett skämt, 

men vem 

skrattade?” 

luster för danska företag, vilket 

i sin tur har lett till större 

arbetslöshet, omfattande 

demonstrationer och märkbara 

materiella förluster. Rädslan 

för terrorattacker har 

också ökat markant. Människor 

har till och med avlidit. 

Också svenska Arla har 

lidit förlust på flera miljoner. 

Inte bara konsumenter av ost i 

öst utan även köpmän har bojkottat 

danska produkter. Erfa- 

Sex, mord och 

en begravning 

Film med få överraskningar, 

litar på skådespelarna. 

F I L M E N 

Keeping Mum 

Storbritannien 2005 

Regi: Niall Johnson 

Manus: Richard Russo, 

Niall Johnson 

Foto: Gavin Finney 

Musik: Dickon Hinchliffe 

I rollerna: Maggie Smith, Rowan 

Atkinson, Kristin Scott Thomas, 

Patrick Swayze 

1:45 f11 

★★✩✩✩ 

■ En havande kvinna ertappas 

med sin styckade man i kofferten. 

43 år senare anställer kyrkoherden 

(Rowan Atkinson) en 

hushållerska (Maggie Smith). 

Hon är den som får ordning på 

familjen, men med ifrågasatta 

metoder. Sonen mobbas inte 

längre – frun hindras rymma 

med golfläraren – tonårsdottern 

byter snart trosor oftare än sängkamrat. 

Och prästen använder 

humor i sin predikan, och ser 

hustrun – allt medan grannens 

hund håller käft. Konsten att 

lösa problem kan vara ärftlig. 

Keeping Mum är en svart 

komedi, med mord. Både författare 

och regissör är oerfarna 

långfilmare och är så försiktiga, 

att det svarta blir grått. Idéerna 

finns, men verkställs inte. Svart 

av de tjänster som kan erbjudas. 

Geografin kan man ju inte göra 

något åt, men kanske kommunikationerna. 

Man behöver ju inte 

alltid sitta vid samma bord för 

att fatta beslut. 

En åsikt som framfördes med 

pondus var att kommunerna nu 

borde göra allt för att rädda den 

språkliga och kulturella enhetligheten 

inom regionen. 

Om de slutliga besluten fattas 

över kommunernas huvuden, 

utan deras hörande, kan resultatet 

bli i värsta fall en katastrof. 

Låt oss hoppas att de högre tjänstemännen 

lämnar ”navelskåderiet” 

och tänker i stället på helheten, 

det vill säga den åldrande 

befolkningens bästa. 

BENGT FORSS 

renheter visar att man ibland 

förstört hela kulturer i liknande 

tvister som utvidgats 

till krig. 

Västerländska medier anser 

att hela problemet beror på 

politiska oroligheter i öst. Troligtvis. 

Den avgörande gnistan tändes 

dock på Jyllands-Postens 

redaktion i Danmark. Kulturredaktör 

Flemming Rose 

hörde att en barnboksförfattare 

inte kunde finna någon 

som velat illustrera dennas 

bok om profet Muhammed. 

– Varför inte? undrade 

Rose. 

Jyllands-Posten fann tolv 

illustratörer. Bilderna publicerades 

alltså bara för att visa 

hur fritt vi har det i väst. 

Ytterst provokativt. 

Tryckfriheten är viktig, 

men aldrig obegränsad. 

OSKAR LINDBERG 

S:t Olofsskolan, 9E 

5 

För bekant som Bean? Rowan 

Atkinson har svårt att komma ur 

Mr Bean rollen, men nu pratar 

han förnuftigt och är en tankspridd 

kyrkoherde. 

humor förutsätter absurda 

vändningar. Keepin Mum överraskar 

lite, och litar fullt på skådespelarna. 

Atkinson är övertygande, 

även om Mr Bean spökar. De 

ypperliga aktörerna har haft 

roligt och med elegans; Maggie 

Smith tindrar, och den svärande 

prästfrun, Kristin Scott Thomas, 

stortrivs. Medan vi hade 

mått bättre av mera arsenik i de 

gamla spetsarna. 

KRISTER LINDBERG 


Jung ska 

ha äran 


24.3.2006 

■ Aagot Jung tog kontakt med 

undertecknad år 1987 för att få 

Åbo stad att vara föregångare i 

fråga om mammografiundersökningarna. 

Aagot Jung tog initiativet och 

drev på att alla kvinnliga fullmäktigeledamöter 

oberoende 

av parti skulle underteckna den 

motion hon ville göra. Det gick 

vägen – och även männen 

hakade på. 

Aagot Jung är den som 

framför allt ska ha äran för det 

här arbetet. 

RUTH HASAN 

sdp, 

fullmäktigeledamot då som nu 

Politisk teater 

■ replik till insändaren 

24.3. 206 

Fortsätt du bara Kaj Wallenius 

att spela politisk teater, det är 

du säkert bra på! 

För mark- och vattenägarna i 

Korpo är det på fullt allvar där 

tron på ett rättvist samhälle, en 

rättvis bedömning och en rättvis 

förvaltning ligger på spel. 

Och det finns faktiskt socialdemokrater 

som är med och arbetar 

för att rättvisa skall skipas i 

fallet Långviken, men de spelar 

inte teater som du, kamrat Kaj. 

KAJ MATTSSON 

SFP-politiker, Pargas

”En statsminister och 

partiordförande har inte 

samma rätt till privatliv 

som vem som helst.” 

Matti Vanhanen har gjort 

en väyrynen – sovit en 

natt – och meddelar att 

han inte längre går i 

juridiska grubblerier 

över Ilta-Sanomats skvaller. 

Vanhanens alternativ var inte 

många. Det var så få att han borde ha 

insett det innan han reagerade spontant 

i söndags. 

VANHANEN OCH andra toppolitiker får 

räkna med att skvallret har blivit bestående 

gällare i finländsk offentlighet. Vi 

skriver inte finländsk politisk journalistik, 

I-S kan inte bokföras under det 

epitetet. 

I en FNB-text förra veckan säger professorn 

i informationslära Erkki Karvonen 

att rykteskarusellen kring Tanja 

Karpela och Matti Vanhanen i fjol somras 

var ett slags modern häxjakt. 

Machojournalister ville peta Karpela 

för att hon inte motsvarade de traditionella 

uppfattningarna om hur en politiker 

ska agera och se ut. 

I SKOTTGLUGGEN då stod Karpela och 

Vanhanen. För skotten Ilta-Sanomat, 

som också bidrog med den mest uppslitande 

journalistiken kring Jäätteenmäki 

försommaren 2003. Samma I-S som 

släckte finländarnas nyhetstörst med 

sms-läckan riktad mot Vanhanen. 

Gemensam nämnare för alla tre är c:et – 

Jättefin musikal! 

Stort tack till Ridberg, Karlsson 

och alla ni andra för en 

fantastisk söndagseftermiddag 

i Sirkkalaskolan med härliga 

välsjungande och dansande 

ungdomar i den åboländska 

ungdomsmusikalen Nova. Och 

det var inte endast fin musik, 

frigjort skådespel och fart, det 

var också en riktigt bra intrig 

som gav anledning till många 

tänkvärda tankar. Alla medverkande 

gjorde fina prestationer 

och till råga på allt fanns 

det en sångsolist som kunde ha 

platsat i finalen i American 

Idols, nämligen Tio Bäckblom. 

Vilken nivå! 

Kulturbidrag till en produktion 

av denna typ ger högsta 

tänkbara utbyte för framtiden. 

Artister och publik, vi 

behöver alla mera glädje och 

fart för att orka knega vidare i 

vardagen. 

Svenska Kulturfonden och 

sponsorer hade fattat, att det 

Utredningen om Långviken 

■ replik till sfp i Åboland 

18.3..2006 

Sfp i Åboland skrev i ÅU: 

"(miljö)ministeriet föreslår nu 

att Långviken i Korpo skall 

införlivas i det s.k. Natura 2000nätverket 

med hänvisning till 

en konsultrapport. Denna rapport 

hänvisar i sin tur till en forskare 

som inte ens besökt området." 

Kretsen kommer fram till 

att detta inte räcker och att 

myndigheter måste komma med 

"ostridbara bevis". 

Sfp-kretsen, och Kaj Mattsson 

(ÅU 22.3), har på det sättet 

rätt att en hänvisning till en viss 

forskares rapport som inte 

besökt stället, finns i den nyaste 

utredningen. Den finns i det 

kapitel där man redogör för tidigare 

utredningar om Långvi- 

TISDAG 28 MARS 2006 

Mattis misstag 

Vanhanens misstag: att han satt ensam 

vid sin nätdagbok på söndagen, sägs i 

dagens ledare. 

de är alla centerpolitiker. 

Ilta-Sanomats redaktion leds av sluggern 

A-P Pietilä, en kolportör av ett 

snitt som inte bryr sin hjärna med etisk 

gymnastik när det går att ösa på (kan 

också kallas rollojalitet.). 

VANHANEN UPPGAV i går att han 

avstår från försök till rättsliga åtgärder 

mot I-S. Det rådet har han sannolikt fått 

av personer som dessvärre inte fanns 

mellan honom och tangentbordet när 

han skrev sin nätdagbok i söndags. 

– För mig har det här nu blivit en 

principiell fråga, skrev Vanhanen. 

Han hade kunnat tänka efter före, 

och nu finns risken att den bristen blir 

en fråga om statsministerns omdöme – 

långt från alla principer och nära skvallerjournalistikens 

innersta instinkt, 

Entusiasm. Publiken tackar 

Nova-gänget. 

lönar sig att satsa på sådana 

ledare som inte endast har en 

enorm arbetskapacitet och 

kompetens, utan som även förmår 

trycka på de rätta knapparna 

för att aktivera den 

enorma potential som entusiastiska 

ungdomar besitter. Det 

är dags för politiska beslutsfattare 

att bli lika kloka. 

JARL AHLBECK 

Lycklig musikaldiggare 

ken. Det som kretsens uttalande 

utelämnar är att utredningens 

slutsatser bygger på vad som 

kommer efter denna redogörelse: 

rubrikerna heter Kom- 

”Det är alltså frågan 

om två olika 

utredningar som 

delvis mäter 

olika saker.” 

pletterande undersökningar och 

Resultat från markundersökningen. 

De kompletterande undersökningarna 

har gjorts i september 

2004 i Långviken. Bottnens form 

och växtlighet har analyserats 

med hjälp av en videokamera 

och dykningar på 14 olika stäl- 

len i Långviken. 

Vattentemperaturen och vattnets 

salthalt har mätts på sju 

olika ställen. 

I utredningen ingår också två 

fotografier tagna vid Långviken. 

På basis av dessa och tidigare 

utredningar anser man i detta 

utlåtande att viken fyller Natura-kriterierna. 

De konsulter 

som miljöministeriet denna 

gång anlitat har alltså besökt 

Långviken. 

Markägarna hänvisar till en 

utredning gjord av Gyllenhammar 

och Håkanson. Den utgår 

ifrån en geomorfologisk aspekt, 

dvs. man har undersökt Långvikens 

bottenformation. Den 

utredning som miljöministeriet 

beställt utgår från de kriterier 

som gäller för detta slags Natura-område. 

Dessa kriterier är 

utslagsgivande i sammanhanget. 

Det är alltså frågan om två 

som i slutskedet brukar resultera i krav 

på avgång. 

ATT EN STATSMINISTER sänder sms till 

kvinnor han tydligen känner ytligt blir 

naturligtvis rubriker i kvällspressen – 

givet Vanhanens närhistoria: skilsmässan, 

den mystiska ”Kaarina” som i 

somras figurerade i veckoblaskan Seiska, 

och nervositeten i centern. 

En statsminister och partiordförande 

har inte samma rätt till privatliv som 

vem som helst. 

Men det finns politiker på hög nivå 

om vars privatliv vi intet vet – t.ex. 

Erkki Tuomioja. Han har valt själv och 

varit konsekvent. 

STATSMINISTERNS rätt till privatliv 

definieras via en linje dragen i vatten. 

Vad ingår i rätten, vad inte? 

Innan skilsmässan inbjöds medier av 

alla de slag till Vanhanens trähusimperium 

i Nurmijärvi. Statsministerparet 

gjorde det aktiva valet att det privata 

inte skyddas helt. Familjen i Vanhanenskt 

snitt – inklusive boendets form – 

gavs rollen av norm. 

Men ger det I-S rätt att tuta ut nyheten 

om de Vanhanenska sms:en till 

några kvinnor? 

FRÅGAN ÄR egal. I-S väljer själv och 

kommer att fortsätta tillföra finländsk 

offentlighet detaljer av det här slaget. 

– Vi har bara sett början, skrev vi på 

denna plats i juli 2005 när dagsländan 

hette ”Kaarina”. 

Vanhanen & Co har att beakta den 

realiteten. När I-S får upp sin centerrelaterade 

blodtörst måste den egna försvarslinjen 

gå ut på att minimera de frågor 

som kan resultera i svarta rubriker. 

Var är rättvisan? 

Man frågar sig var rättvisan 

finns i detta land! Har man 

ingen moral inom rättsväsendet 

mera, och varför behandlas folk 

så olika? Länspolisrådet Mikko 

Paatero kör nästan 80 km på en 

sträcka där man endast får köra 

mellan 30-50 km i timmen och 

fick endast en anmärkning, 

medan många andra bötfälldes. 

En fråga till polisväsendet: 

Är det fritt fram för envar att 

Wallenius lovar bättring 

■ replik till Kaj Mattsson 

24.3.2006 

Alla läskunniga har med största 

sannolikhet förstått att undertecknad 

ingalunda ställde sig 

emot markägarna i Långviken i 

min insändare i Åbo Underrättelser 

fredagen den 24 mars. 

Därför är det svårt för mig att 

förstå att Pargaspolitikern Kaj 

gasa på utan att bli bötfälld 

framledes? Lagen borde vara 

lika för alla. Jag vet att man 

behandlar folk olika i detta land 

i andra sammanhang, men att 

man inom rättsväsendet inte 

kan se klarare än så här är verkligen 

synd. 

Mattsson är så tunnhudad, 

(tunnfjällad) att han tyckt illa 

om innehållet i min insändare. 

Min text löd ju bland annat så 

här: "utan att ta ställning till 

vem som har rätt eller fel i det 

aktuella spörsmålet…..". Därför 

tror jag att skon klämmer på en 

annan punkt. 

Jag har inte haft för vana att 

uttrycka min sympati för sfp 

eller dess ordförande, men det 

gjorde jag faktiskt i den ovan 

olika utredningar som delvis 

mäter olika saker. 

Därför blir också slutsatserna 

olika. 

Om Långviken införlivas i 

Natura, sker det med stöd av 

miljöskydds- och vattenlagarna. 

Dessa lagar gäller även i dagens 

läge. Förenklat uttryckt betyder 

detta att all sådan verksamhet 

Insändare och debatt sänds till: torbjorn.kevin@fabsy.fi 

Ledare i dag: TORBJÖRN KEVIN 

274 9930/torbjorn.kevin@fabsy.fi 

(Kollegan Iltalehtis huvudobjekt är för 

övrigt talman Paavo Lipponen.) 

I-S KONSTITUERAR inte finländsk politisk 

journalistik. Nyheten i lördags 

skulle ha klingat ut – om inte Vanhanen 

på söndagen skulle ha suttit ensam vid 

sin dagbok på jakt efter det principiella. 

Vanhanens misstag: 

❍ En elementär brist på juridisk analys. 

Också en lekman borde inse att 

läckor inte kan jämställas med brott 

mot datasekretessen i sms-tekniken. 

❍ Med den närhistoria partiet har i I-S 

är total tystnad bästa försvar. Vanhanen 

valde strid – och förlust. 

TITTHÅLS-FINLAND växer: mobiltelefonernas 

kameror och sms-texter man 

inte själv kan radera ut på mottagarens 

telefon är redskap för aktörer vars primära 

eller intresse överhuvudtaget inte 

handlar om politik. 

De här aktörerna är ute efter att 

exploatera politikernas kändisskap på 

samma sätt som de utnyttjar Nykänen, 

Mika Myllylä och nu också paret Kirvesniemi 

med påstådda problem i 

äktenskapet. 

DET FINNS INGA normala tider då man 

kan föra principiella diskussioner. I- 

S & Co för diskussionen på sina villkor 

och är självfallet – självfallet – så drivna 

att de ser den juridiska rågången. 

Politiken kan svara med att hota med 

skärpt lagstiftning – men vilken grupp 

vågar vara den första att möta bananskalen 

på den vägen? 

Politiken kan därtill i konsekvensens 

namn sluta springa hos Nyhetsläckan 

och liknande teveprogram som bygger 

på kändisskap och inte substans. 

STIG ENGMAN 

Pargas 

Häradsdomare 


Den satt bra 

Bra Sten-Erik Abrahamsson, 

din anmärkning var 

befogad, den satt bra, du fick 

Jarl Ahlbeck att se rött. 

STIG ENGMAN 

Pargas 

nämnda insändaren. Om det nu 

skulle återställa friden i Kaj 

Mattssons själ och hjärta, lovar 

jag att på alla sätt försöka bättra 

mig på den punkten. All den 

stund min namne kallar mig för 

kamrat. 

KAJ WALLENIUS 

Dragsfjärd 

som inte förändrar Långvikens 

tillstånd är möjlig. Byggande 

enligt godkänd plan skulle vara 

möjligt. 

Sådan farledsmuddring som 

hittills gjorts är inte enbart tillåten 

utan i själva verket en förutsättning 

för att Långvikens status 

inte förändras. 

Däremot skulle djupfarledsmuddring 

sannolikt inte vara 

möjligt. 

Ännu är ingenting avgjort. 

Efter att de inkomna anmärkningarna 

och utlåtandena analyserats 

tar ministeriet slutligt 

ställning till om Långviken 

skall ingå eller inte, eller om tilläggsutredningar 

ännu behövs. 

SUSANNA KORPIVAARA 

Specialmedarbetare 

för miljöminister Enestam 

Svordomar 

och alkohol 

Jag tycker att folk svär allt 

för mycket nuförtiden. När 

man lyssnar på ungdomar i 

bussen är nästan hälften av 

orden svordomar, de har förlorat 

sin betydelse och 

används hur som helst. 

Jag förstår människor 

som svär när de t.ex. slår sin 

fot men några svordomar 

har blivit som vanliga ord 

för andra. När jag lyssnar på 

dessa människor i bussen 

blir jag arg, varför kan man 

inte prata normalt? Någon 

gång börjar jag nästan skratta 

när jag hör dem prata, det 

låter väldigt dumt. Oftast 

pratar de också om när de 

har supit på veckoslutet, 

"Jag hade sån förbannad 

krapula…", vad är det för 

vits att supa så mycket att 

man inte kommer ihåg något 

alls och bara får en "jävla 

krapula"? Varför kan de inte 

vänta tills de i alla fall är 18 

år gamla? Man hinner nog 

dricka efter det också, fast 

hela sitt liv. 

”De säger också 

att det var så 

roligt, osv. Vad är 

det för roligt att 

se när någon 

t.ex. ramlar 

omkull när den 

har druckit?” 

De säger också att det var 

så roligt, osv. Vad är det för 

roligt att se när någon t.ex 

.ramlar omkull när den har 

druckit? Jag föredrar nog att 

ha roligt utan alkohol, då 

kommer jag i alla fall ihåg 

vad som varit roligt. När 

man dricker kommer man ju 

oftast inte ihåg värst mycket 

av det "roliga", som i vanliga 

fall dessutom faktiskt inte är 

det. 

När jag med min kamrat 

hörde några sjundeklassister 

prata om vilka drinkar är 

goda, tänkte vi skratta ihjäl 

oss – vad roligt att förstöra 

sina hjärnor redan i den 

åldern! När man t.ex. är i 

sjuan, förstår man nog inte 

så mycket om alkohol och 

sådant. Man tror att man är 

så klok och förnuftig men 

när man växer upp märker 

man oftast att man har varit 

ganska dum i huvudet. 

Men det är faktiskt inte 

alltid barnens fel att de 

dricker. En bekant till mig 

är med i en verksamhet som 

heter "Saapasoperaatio", där 

de samlar upp människor 

från gatan. En gång hittade 

de en sju år gammal pojke, 

som hade skickats ut klockan 

elva på fredag kvällen 

med en ölflaska, ensam. Det 

skulle jag inte precis säga att 

är försvarligt av föräldrarna, 

vad som helst kunde 

ha hänt! 

Så kan föräldrarna också 

ge alkohol åt sina barn, för 

att få koppla av själva. Det 

förstår jag inte alls, man 

skall väl vara en förälder och 

inte en av kamraterna! 

Jag tycker alltså att alkohollagarna 

kunde göras 

strängare och människorna 

borde skärpa sig och börja 

prata ordentligt. Någon gång 

skäms jag riktigt, varför är 

vi finnar sådana? "Dom tar 

en jävla mängd kossu och så 

blir dom så förbannat fulla 

och får ännu till en sjuttons 

krapula". 


Elev i 9E i S:t Olofsskolan


SOS i riksdagshuset 

Elever i nian fick tenta och 

träffa bland annat ministrar. 

■ Årskurs 9 i S:t Olofsskolan upplever årligen 

en annorlunda skolvecka på vårvintern. Till 

skillnad från många andra högstadier har eleverna 

bara en vecka arbetspraktik till förmån 

för just denna samhällsvecka. 

Det traditionella programmet bjuder bl.a. på 

en Helsingforsresa, där resenärerna får besöka 

en guidad riksdag samt Kiasmas utställningar. 

Naturligtvis ingår också en viss fritid i huvudstaden. 

Annat återkommande i det veckolånga 

programmet brukar vara ett besök i Olkiluoto 

för att informeras om kärnkraften samt Pargasvisiten, 

där bl.a. Yrkis står på programmet. 

En av dagarna ägnas åt Åbo, då man bekantar 

sig med stadsstyrelsens verksamhet. 

FREDAGEN 17 MARS ordnades det för femte 

gången, Ungdomsparlamentet. 

Det är nog helt fristående från Sossens samhällsvecka 

men det råkade infalla just under 

den. För ett sådant parlament kan man preppas 

lite i förväg, så man vet hur man beter sig. Från 

Sossen deltog en delegation på fem personer: 

niorna Axel Lindberg, Ella Berglund, Petter 

Vane-Tempest, Andreas Nordström och 

historieläraren Matts Vikström. 

Det var meningen att vi skulle träffas utanför 

riksdagshuset men Matts hade redan gått in. Vi 

satt sen där en stund och undrade varför han 

var sen. Efter två klarläggande samtal gick vi in. 

Vi steg in genom säkerhetskontrollen. Man 

röntgade alla väskor och sedan gick alla gäster 

genom en metalldetektor. Riksdagen bjöd oss på 

frukost i kaféet men Andreas skulle till en presskonferens. 

Under tiden satt alla andra och käkade på 

skattebetalarnas bekostnad. Klockan 10.45 var 

det övning för plenumet, Matts deltog under 

tiden i "Klubbledarnas möte". I övningen fick 

man veta hur man röstar med knapparna vid 

Populärt 

småprata 

via internet 

Göteborg (FNB–TT) 

■ Användning av internet 

är utbrett bland ungdomar. I 

åldern 16–24 år uppger 62 

procent att de använder 

internet dagligen. Av dem 

säger 45 procent att de 

använder internet till att 

chatta. Särskilt bland tjejer 

på högstadiet är chatt en 

populär sysselsättning. 

I en undersökning uppger 

67 procent av tjejerna i 

åldern 13-16 år att de helst 

använder internet till att 

just chatta. 

Begreppet chatt kommer 

av engelskans chatt, som 

betyder småprata eller 

snacka. Två eller flera personer 

talar med varandra via 

datorprogram, som i sin tur 

kommunicerar med varandra 

via internet. Man talar 

genom att skriva snabba 

meddelanden till varandra. 

För att spara tid används 

egna förkortningar på ord, 

som till exempel ”lr” i stället 

för eller. 

Goddag ministern. Så här inpå Paavo Lipponen kom våra elever. Också statsminister Matti Vanhanen lyckades de träffa. I förgrunden våra elever Axel 

Lindberg och Ella Berglund. 

borden i plenisalen och hur man tilltalar talmannen 

och ministrarna. 

Sedan var det en halvtimmes väntan tills 

jubileumsplenumet började, som för övrigt 

också visades som direktsändning på YLE. 

UNDER PLENUM KOM en intressant fråga fram 

angående höstlovens längd. Frågans ställare var 

en elev ur Esbovikens skola. Han ville veta om 

det var möjligt att förlänga höstlovet till en 

vecka. Dom extra dagarna kunde tas från sommarlovet, 

menade han. 

Kulturminister Tanja Karpela svarade att 

det är kommunerna och skolorna som bestämmer 

höstlovets längd. Man röstade då i ungdom- 

Snacket på nätet 

förändrar språket 

också i skolan 

ÅU arkiv 

Chatta på nätet. Språket förändras – på gott och ont säger svenska 

forskare. 

sparlamentet om man ville förlänga lovet eller 

hålla det så som det är. 163 röstade för att lovet 

skulle förlängas, 31 röstade emot, 4 tomt och en 

saknades. 

S:t Olofsskolan fick inte ställa sin fråga denna 

gång, eftersom bara en svensk fråga hann ställas. 

Norsen fick äran att ställa frågan, som 

berörde trafiken mellan Hangö och S:t Petersburg 

(tidigare har också Sossens fråga besvarats). 

EFTER PLENUMET var det talmannens mottagning 

i Rikssalen. Här åt vi igen för skattebetalarnas 

pengar. Särskilt efterrätten var delikat. 

Man kan fråga sig om de alltid har så god mat på 

Göteborg (FNB–TT) 

■ E d ql att skriva såhär lr? 

På nätet är det okej. Men nu har chattspråket 

även smugit sig in i skoltexterna. 

– Eleverna tycker det är roligt att använda 

det, säger högstadieläraren Jenny Strand. 

Jenny Strand arbetar på Lindåsskolan i Göteborg. 

De senaste åren har hon sett hur språket i 

skolan mer och mer influerats av språket på 

nätet. Bland annat dyker egna förkortningar och 

slang oftare upp i elevernas texter. 

– Men vi pratar jättemycket om det och gör 

dem uppmärksammade på hur det egentligen 

ska vara och vilka misstolkningar det kan bli om 

det används i fel sammanhang. 

ENLIGT EN UNDERSÖKNING vid Umeå universitet, 

om ungdomars internetvanor, spenderar killar 

på högstadiet mer tid framför datorn än jämnåriga 

tjejer. Men medan killarna gärna använder 

internet till att spela spel sitter tjejer helst 

och chattar. 

Marita Bergman är högstadielärare i Upplands 

Väsby och sitter även med i Svensklärarföreningens 

styrelse. Hon har sett att det framför 

allt är tjejer som influeras av chattspråket. 

– Man stöter på märkliga och oväntade stavningar 

som man inte sett förut och de hittar ständigt 

på nya. Sedan ser man väldigt ofta chattsymbolerna, 

till exempel leende små gubbar. 

ÄVEN PÅ NATIONELL nivå har det den senaste 

tiden uppmärksammats hur språket färgats av 

nätet. Birgitta Garme är projektledare för Nationella 

provgruppen vid Uppsala universitet. Där 

analyseras mellan- och högstadieelevers texter 

från de nationella proven i svenska. 

– Vi ser att språket blivit mer ledigt och vardagligt. 

Det dyker upp fler informella formuleringar 

där man kanske förväntat sig något seriösare. 

Det kan man misstänka har ett samband 

med det ökande chattandet, säger hon. 

denna arbetsplats eller hade man beaktat gästerna, 

de blivande skattebetalarna? 

Vi umgicks med dom andra representanterna 

och träffade riktiga politiker, såsom talman 

Paavo Lipponen. Handskakningarna kändes 

äkta och man växte också själv när man fick 

träffa personer ur vår politiska elit. Halv tre 

skiljdes våra vägar. 

Det var en helt intressant upplevelse och vi 

fick många positiva minnen av denna resa. Den 

bästa behållningen gav den goda gruppandan 

både mellan unga och mindre unga. 

ANDREAS NORDSTRÖM 

& PETTER VANE-TEMPEST 

i årskurs 9 

Bland en del föräldrar och lärare finns farhågor 

om att influenserna från nätet gör att 

språket utarmas. Man är rädd för att barnen inte 

ska kunna tillgodogöra sig standardspråket, vilket 

kan leda till stängda dörrar i framtiden eftersom 

de inte kan uttrycka sig på ett sätt som 

anses korrekt. 

DEN ORON HAR Ylva Hård af Segerstad ofta 

stött på. Hon forskar i lingvistik vid Göteborgs 

universitet. Tillsammans med Sylvana Sofkova 

Hashemi undersöker hon just nu hur användandet 

av bland annat chatt och sms påverkar 

ungdomars texter i skolan. 

– Jag tror inte att standardskriftspråket är 

hotat. Man kan se en del influenser men man ser 

även att eleverna är stilmedvetna och kan separera 

användning av sitt språk. De förstår att 

man kan använda olika språk i olika sammanhang, 

säger Ylva Hård af Segerstad. 

HON TYCKER OCKSÅ att de nya skrivformerna 

har positiva följder som lärare borde tillvarata. 

– Barn är väldigt språkmedvetna och tycker 

om att leka med sitt språk. Det handlar om ganska 

smarta och kreativa lösningar på sådant som 

kan vara lite svårt i skriftspråket. Samtidigt 

skriver ungdomar mer nu än de skulle gjort om 

de inte hade haft nätet. 

Att språket förändras, anser hon, är trots allt 

ofrånkomligt. 

– Man kan se språket som ett redskap som 

man anpassar och använder i olika sammanhang. 

Det är viktigt att man får öva sig i det. Man 

glömmer även att språk förändras ständigt över 

tid. Vi talar och skriver inte likadant som vår 

farfars far gjorde. 

DUSKO DJURIC

”Också barnhemsbarn 

har rätt att få känna att 

just de är världens 

underbaraste.” 

Trött zappande framför TV:n 

en sen vardagskväll. En ung 

kvinna eller snarare en tonårstjej 

i en studiostol, intervjuad 

i ett seriöst diskussionsprogram 

som en expert väcker 

intresse, kanske för att situationen 

känns så ovanlig. 

Zappandet slutar. 

– Alla barnhemsbarn är inte kriminella, 

säger hon allvarligt. 

Det visar sig att hon heter Jenna och 

att programmet heter Den mänskliga 

faktorn. 

Det visar sig också att hon är expert. 

JENNA HAR vuxit upp på barnhem. Hon 

berättar också om hur hon innan det 

har letat efter sin alkoholiserade 

mamma på krogen och om hur det inte 

fanns mat hemma, men desto mera 

våld. 

När det var som värst – och det var 

det ofta – fick hon söka hjälp hos grannen. 

Monna är en annan ung kvinna som 

har vuxit upp på samma barnhem. 

Många av flickornas erfarenheter är 

gamensamma. Våld, en full mamma 

som inte kunde ta hand om barnen, 

ingen mat. 

Hon har också fått eller blivit tvungen 

att ta hand om yngre syskon. 

– Jag såg till att hon fick mat och att 

hon gjorde läxorna, säger hon om sin 

yngre syster. 

Könsrollerna i dag 

Redan vid födseln skiljs pojkoch 

flickbebisar åt vad gäller 

klädseln. Pojkarna har blått och 

flickorna den typiska ljusröda 

färgen. När de sedan börjar skolan 

tycker jag att situationen är 

ganska utjämnad. Visserligen 

är det lättare för pojkar att få sin 

vilja igenom. Men månne inte 

flickor också i dag har det ganska 

lätt med det. De verkliga 

problemen börjar först ute i 

arbetslivet. 

”Vem har inte hört 

när en man skriker 

’Du springer ju 

som en kvinna’, 

och menar att det 

kunde gå bättre!” 

Många tycks ha den uppfattningen 

att män på något sätt är 

"klokare" och "modigare". Att de 

också är mera lämpade för farli- 

Folkets Dagblad 

FREDAG 7 APRIL 2006 

Underbara flickor 

Dagens ledare önskar att många fler finländska 

barn skulle få känna att de är de 

vackraste och finaste i sina egna liv. 

De egna läxorna blev det lite si och så 

med. 

PROGRAMMET handlar om dessa två 

unga kvinnor för att de är med i ett flerårigt 

fotoprojekt, där socialpedagogen 

och fotografen Miina Savolainen fotograferar 

tio olika barnhemsflickor – för 

att stärka deras självkänsla. 

Tittarens misstrogenhet växer. Vad 

är det här? 

Programmet balanserar på den hårfina 

gränsen till socialpornografi, men 

blir i stället ett program om hur trasiga 

flickebarnssjälar kan lappas och lagas, 

ja rentav helas. 

– Ett barn som saknar en vuxen kan 

få dras med sår av skuld och övergivenhet 

hela sitt liv. Men också barnhemsbarn 

har rätt att få känna att just de är 

världens underbaraste flicka eller 

pojke, säger Savolainen. 

GENOM ATT fotografera flickorna i 

ga arbeten, som t.ex. brandman 

eller polis. 

Det stör mig också att de 

kvinnor som har sådana yrken 

anses vara manliga. Dessutom 

är det ju oftast så att män får 

bättre betalt för exakt samma 

arbete. Varför skulle inte en 

kvinna kunna göra det precis 

lika bra? Ska kvinnor nöja sig 

med att sitta som sekreterare 

medan männen fattar alla "viktiga" 

beslut? Visst finns det 

kvinnor som verkligen trivs 

med ett sådant jobb, men de som 

vill bli ledare för t.ex. ett stort 

företag tas oftast inte på allvar! 

Även inom idrott behandlas 

kvinnor annorlunda. Vem har 

inte hört när en man skriker 

"Du springer ju som en kvinna", 

och menar att det kunde gå bättre! 

Eller "Du sparkar bollen som 

en sjuttons käring". Det tycker 

jag att är väldigt förnedrande. 

Visst råkar män också ut för 

vissa orättvisor. Många tycks 

ha fördomar mot män som har 

"kvinnliga" yrken. Ett bra exem- 

klänningar som de har valt tillsammans 

och ordna fotosessioner under 

flera års tid plockar Savolainen fram 

det vackra i dem och får dem att känna 

sig sedda. 

HENNES IDÉ är att flickorna genom fotograferandet 

och fotografierna ska få 

känna sig som den vackraste och finaste 

i sitt eget liv. 

Det låter lagom flummigt till en början, 

men någonting i de unga kvinnornas 

utstrålning framför TV-kameran 

får tittaren att långsamt bli övertygad 

om att det ligger något i projektet som 

faktiskt har fått dem att må bättre och 

känna att de är värdefulla. 

TV-kameran visar fotografierna och 

de får tittaren att associera till älvor, 

skogsväsen, sagovarelser. 

På fotografierna ser flickorna sköra, 

bräckliga ut, nästan genomskinliga, 

men samtidigt finns det en styrka, en 

seghet – och en skönhet. 

FLICKORNA kommenterar sina foton i 

TV-studion och konstaterar att de är 

vackra på bilderna. 

Det är få tonårstjejer förunnat att 

tycka så om sig själva. 

Projektet handlar inte bara om fotografierna, 

med fina kläder och att en 

flicka med trasig uppväxt får vara 

huvudpersonen. 

En minst lika viktig bit är säkert 

också den värmande muggen med saft 

som fotografen häller upp åt dem från 

sin termos under en kall vinterdag i 

Lappland när de ska fotas bland fjällbjörkarna 

och om den omtanke som 

hon visar sina flickor. 

Hon utstrålare en genuin värme när 

hon talar med dem och om dem i studion. 

Könsrollerna får vi i oss redan med modersmjölken och sedan sitter 

de i. Men kan inte alla bara få vara sig själva och jobba med vad 

de vill, undrar Malin Alakahri. 

pel är att om en man t.ex. är 

balettdansare klassas han 

genast som homosexuell. Eller 

om han är välklädd och använder 

dyra märkeskläder hör han 

genast till "den" kategorin. Kan 

inte alla bara få vara sig själva 

och jobba med vad de vill? Kan 

vi någonsin övervinna våra fördomar 

och arbeta för en mera 

jämställd värld? Det får vi verkligen 

hoppas på! 


9E, S:t Olofsskolan 

Leif Sjöström/Vbl 

Insändare och debatt sänds till:carina.holm@fabsy.fi 

Ledare i dag: CARINA HOLM 

274 9928/carina.holm@fabsy.fi 

I DAG UTBILDAR Jenna sig till konditor, 

medan Monna drömmer om en gammal 

ladugård där hon kan ha sin ateljé. 

– En liten blygsam dröm, säger hon 

med ett snett leende. 

En viktig del av projektet och dess 

fotoutställningar är också att rasera 

fördomar. Alla barnhemsbarn är inte 

kriminella. Och det är oftast inte barnets 

fel att det blir omhändertaget... 

Programmet berör ännu flera veckor 

senare. 

Enligt statistik från Förbundet från 

mödra- och skyddshem var närmare 

60 000 barn med i barnskyddets öppenvård. 

Drygt 14 700 barn var placerade 

utanför hemmet. 

MEDAN DRYGT 7 900 finländska barn 

var omhändertagna år 2002 hade antalet 

stigit till mer än 9 400 två år senare. Mer 

än 1 400 barn behövde ett skyndsamt 

omhändertagande år 2004 och utvecklingstakten 

ökar och oroar. 

Hur många av dessa barn kommer 

att få känna att de är de vackraste och 

finaste i sitt eget liv? Hur många av 

dessa trasiga små själar kommer att få 

känna att någon ser just dem, att de är 

värdefulla? Hur många av dessa små 

finländska människor kommer att få 

hjälp att bli övertygade om att det inte 

är deras fel att de är omhändertagna? 

SVARET ÄR säkert en del – men tyvärr 

långt i från alla. 

Vi hoppas att det skulle finnas fler 

kombinerade socialpedagoger och fotografer, 

eller motsvarande medmänniskor, 

som hade tid och framför allt förmågan 

att se dessa barn. 

Det är ju inte barnens fel att det har 

blivit som det har blivit med deras liv. 

Nokia – ett urnordiskt 

ortnamn? 

Det är sedan länge känt att det 

finns ortnamn i Finland av 

urgermanskt, urnordiskt och 

fornsvenskt ursprung, t.ex. Harjavalta 

(nutida Harald), Vermuntila 

(Vermund, Virmund), 

Hauho, Kastu, Hamaro, Hallis 

osv. Den kände historikern 

Jouko Vahtola publicerade år 

1983 en undersökning av över 

500 gamla germanska eller skandinaviska 

ortnamn i Historisk 

Tidskrift för Finland. Professor 

Vahtola sammankopplade det 

vid det här laget världskända 

ortnamnet Nokia med forntyska 

namn som Nog, Noga, Nocha, 

Noca, Nochilo, Nocke, Nokke, 

Noga och Noge. T.ex. stadsdelsnamnet 

Nockeby i Stockholm 

(Nokkaby 1400) är sammansatt 

av ett fornsvenskt personnamn 

Nokke och by. 

Men det går också att koppla 

ihop Nokia med de skandinaviska 

och germanska ord som har 

gett finskan lånordet nokka 

'spets, näsa, udde', t.ex. i finska 

niemennokka. De germanska 

orden har i synnerhet betydelsen 

'någonting utstickande, 

någonting böjt, en krok, en 

kulle, en höjd, en bergsknalle' 

(t.ex. sv. nock, isl. hnokki, da. 

Ett tack från 

Spanien 


Under vintermånaderna bor jag 

i mitt hus i Spanien, Torrevieja. 

Prenumererade på ÅU (ett hugskott?), 

min gamla hemstadstidning. 

Det har jag ej ångrat. Med 

nyheter från Åbo och Åboland 

har jag upplevt den gamla staden 

och den underbara skärgården. 

Tack för ÅU. 

SYNNÖVE LINDEMARK 

Helsingfors, Torrevieja 

Los Balcones 


Inte ens 

en postlåda 

Det böjar bli ohållbart för 

äldre personer utan bil att 

klara sig på egen hand här i 

Kimito med uppköp av mat 

och andra till vardagen 

hörande förnödenheter. Det 

talas vackert om att bo 

hemma så länge som möjligt 

men vad görs det? 

All serviceaktiviteter flyttas 

utom räckhåll för de flesta 

och i centrum där folk bor, 

gapar tomma lokaliteter. 

Den senaste i flyttmanin är 

posten som inte ens i sin 

flyttiver kunde unna oss att 

få ha kvar postlådan vid 

skolvägen. 

Det nöjet är inte oss mera 

förunnat att skriva ett brev 

till en gammal god vän och 

kunna posta iväg det då 

vägen till postlådan blivit för 

lång. 

Att flytta all närservice 

längre bort i periferin är en 

sak. En annan är hur den 

som inte orkar gå ska 

komma dit? Var dröjer kommunikationsförbindelserna? 

Är de bara det bilburna 

Kimitofolket som skall hyllas? 

Det är tanklös åldersdiskriminering 

av beslutsfattarna. 

"Bra på landet" låter som 

ett hån. 

Skrivet på begäran av en 

stor grupp billösa äldre 

Kimitobor. 

INGA LÖNNROTH 

Kimito 

Ortnamnet Nokia får sin förklaring, 

även om många kanske i 

dag i första hand associerar 

namnet med något helt annat. 

nok, av urgermanskans *hnukka. 

I Tyskland och Österrike 

finns det orter som Nock(e), 

Nöckl, Nockenberg och Nockenhaupt, 

som fått sina namn utgående 

från någon kulle eller höjd 

i närheten. Nu råkar det sig faktiskt 

så att Nokia i Tavastland 

är beläget på en "nokka", dvs. på 

en bred udde, så den antydda 

tolkningen är sakligt möjlig. 

Namnet Nokia och andra 

ortnamn av fornsvenskt eller 

skandinaviskt/germanskt 

ursprung behandlas på ett seminarium 

för arkeologer, historiker 

och ortnamnsspecialister på 

Emil Cedercreutz museum i 

Harjavalta den 7-8 april. 

CHRISTER HUMMELSTEDT

10 Fredag 14 april 2006 

Påskläsning 

Påsken centralt tema i skriftskolan 

Över 100 ungdomar deltar i Åbo svenska församlings skriftskola. 

De flesta väljer sommarläger, endast tre "vinterskriban". 

■ För de flesta av oss på ÅU:s fadderklass 8 f gäller 

det just nu att delta i högmässor som antecknas 

i "skribapasset". Vi är nämligen konfirmander, 

dvs. vi går i skriftskolan. På sommaren är det 

dags för läger och då skolan börjat igen till hösten 

blir vi konfirmerade. 

Vi tog oss en pratstund med ungdomspastor 

Anders "Andy" Lundström, som i huvudsak 

ansvarar för skriftskolan och ungdomsverksamheten 

inom Åbo svenska församling, för att skaffa 

oss litet bakgrundsinformation om skriftskolan. 

VID DOPET tas man upp i församlingen och vid 

konfirmationen bekräftar man sin kristna tro. Då 

man blivit konfirmerad har man möjlighet att 

självständigt delta i nattvarden. 

Uppskattningsvis över 90 procent av finländarna 

konfirmerar sig, de flesta då de är runt 15 år 

gamla. Även bland dem som inte hör till någon 

församling finns det sådana som vill gå i 

skriftskolan. Till exempel för att kompisarna går 

där. Man kan ändå inte bekänna en annan religion 

då man blir konfirmerad. 

Ingendera av oss är skriven i Åbo svenska församling, 

men vi valde att gå vår skriftskola här, 

eftersom de flesta i vår kompiskrets gör så. På 

läger är det ju ibland roligt att vara omgiven av 

någon man känner, fast det också är kul att stifta 

nya bekantskaper. Det gör vi nu fastän, och 

kanske därför att, de flesta på ÅSF:s läger går i S:t 

Olofsskolan ( för inte känner vi ju alla ca 140 på 

vår årskurs!). SOS är som bekant det enda svenska 

högstadiet i Åbo och ÅSF är enda möjligheten 

att gå skriftskolan på svenska här. Av dem som vi 

rör oss med hör alla nästan till olika församlingar, 

så det var lämpligt att komma överens om ett 

gemensamt alternativ för att gå skriftskolan tillsammans. 

”Ingen av oss är skriven i Åbo 

svenska församling, men vi 

valde skriftskola här, eftersom 

de flesta kompisar gör så. 

ANDERS LUNDSTRÖM berättar att det i år är 

knappt 110 ungdomar som deltar i Åbo Svenska 

Församlings skriftskola. Av dessa går de flesta på 

sommarläger, endast tre går i den s.k. "vinterskriban", 

som är den andra formen av skriftskolan. 

Går man i vinter- eller kvällsskriftskolan, får 

man undervisning varannan vecka under hela 

året fram till konfirmationen, den undervisning 

som annars är koncentrerad till lägret. Förutom 

läger på sommaren har ÅSF tidigare år ordnat 

läger även under sportlovet i februari, men i år 

var intresset lamt, så ett extra läger sköts in på 

sommaren i stället. Som ni märker är lägren i allmänhet 

populärare än vinter(kvälls)skriftskolan. 

ÄVEN OM MAN på lägren och i kvällsskriftskolan 

lär sig samma saker skiljer de sig på vissa punkter 

från varandra. På lägren uppstår en speciell 

stämning och samhörighet mellan deltagarna, 

medan undervisningen i kvällsskriftskolan kan 

bli mera skollik. 

Förstås kan man bygga upp innehållet i undervisningen 

på olika sätt, då deltagarantalet skiljer 

sig så mycket från varandra. I kvällsskriftskolan 

uppstår flera diskussioner då gruppen är så liten. 

Dessutom har vi fått höra att man inleder med 

meditation. 

På lägren använder man sig av grupparbeten 

och dramatiseringar för att göra undervisningen 

varierande. Då kan det bli ganska livat när man 

övar och presenterar sina scener. 

VI INTERVJUADE också några elever från vår 

årskurs som går i ÅSF:s skriftskola. Fredrica 

Nyman går i kvällsskriftskola medan Noora Frelander, 

Viljam Liljeroth och Boris Lumme alla 

ska på läger. Kasper Nygrén i sin tur har på 

grund av sina handikapp en anpassad skriftskola. 

De förstnämnda går i skriftskola av ganska klassiska 

orsaker. Av tradition brukar de flesta i 

familjen gå i skriftskola, man vill gifta sig i kyrka 

och skribapresenter skulle heller inte "sitta så 

illa". 

Dessutom kan det vara intressant att förstå 

innebörden i t.ex. kyrkgång. Efter skriftskolan 

kan man ju också bli gudmor/gudfar (fadder). 

Skriftskola också på bliss. Kasper Nygrén låter sig intervjuas av Karin Pusa. Anders Lundström och Solveig Vaherkylä följer intresserat med. 

UÅ-nytt 


Studier och jobb stressar unga 

Ungdomssajten Lunarstorms stora attitydundersökning 

visar att jakten på att vara perfekt, 

lyckas i studierna, göra karriär och se bra ut 

stressar unga. Tonårsflickor och unga kvinnor 

uppger gå med ständig stress för utbildning och 

arbete. Åttio procent av de nära 11 500 slumpvis 

utvalda ungdomarna mellan 15 och 25 år upplever 

studier och jobb vara ett större orosmoment 

än utseendet, något som i sin tur stressar över 

hälften av alla tonåringsflickor. 

Prodi ny premiärminister 

80 000 röster ska räknas om i Italien och den nya 

regeringen väntas bli klar först i maj. Men centervänsterkoalitionens 

ledare Romano Prodi 

litar på sin seger i det hårfina parlamentsvalet, 

med en marginal på 25 000 röster. Premiärminister 

Silvio Berlusconi erkände sig inte besegrad 

utan krävde en granskning av rösterna i 

cirka 43.000 valkretsar. 

Åbopolitiker förnekar 

kaos i äldreomsorgen 

Toppolitiker i Åbo tror inte på att det finns problem 

i åldringsvården. Så illa är det väl ändå 

inte, säger stadsstyrelsens ordförande i Åbo om 

köerna och kaoset inom åldringsvården. Läkare 

på stadssjukhuset efterlyser satsningar, inte 

bara i reda pengar utan också i förändrad attityd. 

Många åldringar far illa i Åbo. 

Svenskan i finska 

lågstadier kan krympa 

Kravet för att svenska ska undervisas i finska 

lågstadier i Åbo som A1-språk och A2-språk är 

minst 14 elever vill läsa språket. Ifall intresset 

inte är tillräckligt stort kan det här kravet 

krympa tillgången till undervisning i svenska . 

Det vara nära att svenskan åkte ut helt när det 

nya språkprogrammet utarbetades. 

Ungas drogmissbruk dödar 

Tusentals unga missbrukar amfetamin och 

heroin i Åbo. För sjätte året i rad ordnas nu en 

Fredrica som ska 

få en ny kusin 

efter att hon blivit 

konfirmerad på 

våren nämner möjligheten 

att redan 

då kunna bli gudmor. 

Hon går i vinterskriba 

för att 

lägret skulle vara 

samtidigt med ett 

musikläger hon 

ska på. 

Det är alltså 

Ungdomspastor. Anders 

Lundström i Café 18 i det 

nybyggda Aurelia. 

bara tre som valt vinterskriftskolan i år och då 

undervisningen där delas upp över hela året har 

man även läxor och ska lära sig vissa delar utantill. 

Noora och Viljam har av äldre syskon hört om 

lägren. Att det är roligt är säkert, men dessutom 

har någon sagt att man använder heavymusik 

som väckarklocka. De är alla ganska nöjda med 

hur skriban varit hittills. Det har motsvarat förväntningarna, 

det har till och med varit några 

grader roligare än man tänkt sig. Hittills har det 

inte varit värst mycket nytt i undervisningen. Om 

de blir bättre kristna då de förstår innebörden, är 

de litet tveksamma över. 

KASPER NYGRÉN går också i skriftskola för tillfället. 

Pga. handikapp har han privat skriftskola 

med Anders Lundström och Fredrik Portin ett 

par gånger i månaden. På sommaren ska Kasper 

på läger precis som de flesta andra, men eftersom 

det inte på svenska ordnas läger för handikappade 

ungdomar åtminstone i år, åker han på ett finskt 

läger. 

Det går lika bra eftersom Kasper är tvåspråkig, 

i själva verket trespråkig. Finska, svenska och 

bliss flyter bra. Bliss är ett symbolspråk som 

används av personer som varken kan tala eller 

använda teckenspråk av olika orsaker. I Kaspers 

fall är det hans cp-skada, som gör att muskulaturen 

lyder dåligt. Kasper har en "karta" med tecken 

som står för olika ord och uttryck. Till all lycka 

finns för varje tecken också en "översättning" 

inskriven, annars skulle den ovana vara ställd, 

för det rör sig om avancerade tecken. Genom att 

visa på olika symboler efter varandra bildar 

Kasper meningar och frågor. Hemma skriver han 

också på dator med vanliga bokstäver, vilket tillåter 

honom att uttrycka sig bättre. 

VI STÄLLDE också honom några frågor med assistans 

av Solveig Vaherkylä. 

Vad väntar sig Kasper av skriftskolan? 

"Sökande och finnande av tro", blissar han. 

Under intervjun återkommer ämnet påsken 

flera gånger. Kasper verkar vara mycket intresserad 

av denna högtid och han berättar att han ska 

på påskgudstjänst på skärtorsdagen. 

"Jag har funderat mycket på lidandet och jag 

tror att Jesus står bakom mig, säger han. 

Vid sidan av liknande djupsinniga funderingar 

ser Kasper fram emot att måla och äta 

(choklad)ägg under påsken. 

JA, PÅSKEN står för dörren och är vid sidan av 

julen den viktigaste kyrkliga högtiden. För oss 

konfirmander gäller det att fylla skribapasset med 

stämplar och under den här högtiden bjuds det på 

många tillfällen! 

KARIN PUSA OCH ALMA PALO I 8 F 

minnesceremoni i Åbo domkyrka (påskannandagen 

kl. 20) för de som fallit offer för narkotika. 

Minnesceremonin ska förmedla hopp till sörjande 

anhöriga. 

Det finns ett stort behov av vård av unga narkotikamissbrukare 

i Åbo samt stöd för deras 

anhöriga. Resurser saknas för att starta en 

svenskspråkig stödgrupp. 

Påskägg överraskar i Pargas 

En påskutställning med målade, detaljrika ägg 

öppnar i Agricolakapellet i Pargas på påsklördagen. 

Teresia Tevrén och Suzann Rosenblad- 

Fjäder har sammanställt utställningen ”All 

världens ägg”. 

Äggen kommer från deras egna samlingar, 

samt har lånats från vänner och bekanta. En del 

ägg har de målat själva.

”Eget rum är inte en 

identitetsfålla. I dagvård, 

skola, sjukvård och 

åldringsvård står det 

egna rummet för 

rationalitet.” 

Efter en stormig debatt för 

snart ett år sedan går en ny 

version av sfp:s program för 

tvåspråkigheten mot en förmodad 

enhällighet på partidagen 

i Vasa i juni. 

Partistyrelsen har godkänt det och 

enligt Vasabladet väntas programmet 

accepteras enhälligt av partidagen. 

Det är ett nyktert program som tar 

sin utgångspunkt i sociologen Kjell Herberts 

distinktion mellan identitet och 

färdighet – dvs. att färdighet/kunskap i 

det andra inhemska inte betyder att 

man automatiskt har eller får en tvåspråkig 

identitet. 

SFP FÅR naturligtvis citera Herberts 

hur mycket man vill – han tillför många 

diskussioner de element som gör att 

man inte dikeskör vid första rattningen. 

Samtidigt illustrerar programmet 

vilket skygglappstänkande som präglar 

också en så liten krets som den finlandssvenska. 

Den Herbertska sanningen fick nämligen 

en gedigen utformning redan i det 

handlingsprogram för svenskan i Finland 

som svenska språknämnden gav ut 

2003. 

BOKEN TÄNK OM... – handlingsprogrammet 

hette så – skrevs av språkvetaren 

Marika Tandefelt och kunde i kom- 

Inbjudan 

Inför presidentvalet fanns det 

många som var måna om att en 

arbetare skulle väljas till president, 

nämligen Sauli Niinistö. 

Bland andra mina kamrater 

Carin Åminne och Kjell J 

Wennström från Åbo talade 

ONSDAG 19 APRIL 2006 

Eget rum är inte segregation 

Här finns redan allt. Dagens ledare 

beklagar att vi uppfinner hjulet på nytt. 

Ledaren betonar också att egna svenska 

rum är grunden för nationens faktiska 

tvåspråkighet. 

primerad form ha blivit ett strålande 

program också för sfp:s behov. 

Men detta tvärtänkande tycks vara 

Svenskfinland främmande – så totalt 

har man tigit ihjäl språknämndens program. 

Minoriteter borde ta bättre vara 

på sin begränsade resurser. 

DET TVÅSPRÅKIGA är ett svårfångat 

fenomen. Föreningar kan vara tvåspråkiga 

–men få klarar av det i praktiken. 

Familjer kan vara tvåspråkiga och glädjande 

många fungerar enligt det enkla 

mönstret att de vuxna talar sitt modersmål 

med barnen. 

Men vad är en tvåspråkig individ? De 

totalt enspråkigt svenska individerna 

blir färre i Finland – vilket betyder att 

antalet tvåspråkiga växer. Numerärt. 

SVÅRARE ÄR att klassificera denna väx- 

ande grupp. Herberts sitter på en finlandssvensk 

Barometer som ringar in 

en cirkagrupp på 42 procent som är tämligen 

tvåspråkiga och som har en stark 

finlandssvensk identitet (mätt bl.a. i 

trogenhet visavi institutioner och 

massmedier.) 

Ställ vid sidan av denna en grupp på 

cirka 18 procent som kännetecknas av 

flexibilitet i den dagliga språkanvändningen 

– och som inte är beredd på uppoffringar 

för det svenska. Språket är ett 

bonus. 

DET ÄR EVENTUELLA förändringar 

mellan dessa grupper som påverkar 

sfp:s väljarstöd de närmaste decennierna. 

Den politiska strategin för det arbetet 

får sfp dra upp i sitt partiprogram. 

Språkprogrammens uppgift är att 

förse det politiska arbetet med riktiga 

argument och begrepp. Boken Tänk 

om... är en guldgruva i den meningen. 

SPRÅKVÅRDAREN Mikael Reuter brukar 

påpeka att svenskan urholkas av 

två orsaker: 

❍ Vi är ängsliga för hur man ser på oss 

om vi talar svenska. 

❍ Vår svenska påverkas av den dagliga 

språkliga omfamningen av finskan. 

Det ena tangerar identiteten, den 

andra våra språkliga färdigheter. 

Tillspetsat kan ingen identitet i världen 

kompensera sviktande kunskaper i 

svenska – för tydlighetens skull: hos 

den svenska befolkningen. 

MARIKA TANDEFELT levererar denna 

aha-upplevelse i boken: 

”Som finlandssvenskar i en tvåspråkig 

eller finsk miljö är vi inte tvåspråkiga 

för att vi också kan finska; vi är tvåspråkiga 

i första hand för att vi kan 

svenska.” (vår spärrn.) 

Tre återvända exilester vill bli president 

Presidentkandidatsspelet i Estland 

har inletts ordentligt först i 

början av april månad. Den estniska 

riksdagen kommer att 

välja president i augusti i år. 

Riksdagspartierna har nu 

presenterat sina kandidater för 

denna post. De fem riksdagspartiernas 

totala antal kandidater 

är tolv. En finländare slås av att 

partierna dels presenterar flera 

kandidater, dels att någon kandidat 

är gemensam för flera partier 

– Toomas Hendrik Ilves är 

rent av en av tre partiers kandidater. 

Fosterlandsförbundet 

(Isamaaliit) har två återvända 

exilester (Ilves och Manitski). 

Vid en kortfattad presentation 

i radio utelämnar man nu 

epitetet ”utlandsest” (väliseestlane). 

Många vet dock, att de två 

tidigare utrikesministrarna 

Jaan Manitski (april – oktober 

1992, dvs. 6 månader) och Toomas-Hendrik 

Ilves (utrikesminister 

november 1996 - oktober 

1998 och mars 1999 – januari 

2002, dvs. totalt 57 månader) är 

exilester. Manitskis svenska 

accent slår alltför tydligt igenom 

i hans estniska. Ilves estniska 

är mer anpassat till det 

språk som talas i Estland nu. 

ILVES HAR AKTIVT profilerat sig 

som en hemmaest, men han 

framhäver utan att blygas sin 

verksamhet i Radio Free Europe, 

vilket gör att han är Estlands 

varmt att just en arbetare skulle 

väljas och jag lovade bjuda på 

champagne om de skulle ställa 

upp i arbetarnas 1-majtåg detta 

år i Åbo. 

Jag hoppas att mina två Åbokamrater 

tar tillfället i akt och 

Andres Niitepöld är aktiv exilest 

sedan studentåren 1965, 

estnisk och svensk medborgare 

och bosatt i Finland 

sedan 1985. 

bäst kända återvända exilest. 

Manitski har som förmögen 

f.d. ABBA-direktör gjort sig 

känd som konstsamlare och 

grundare av Viinistu konstmuseum 

samt den som utvecklar 

sin hemort Viinistu. 

Den tredje återvände exilesten 

är Jaan Männik, högste 

chef för Telecom i Estland sedan 

många år. 

Alla tre är gifta med yngre 

hemmaestniska kvinnor. 

Jaan Manitski var den förste 

exilestniske utrikesministern. 

Samtidigt var dock Arvo Niitenberg 

från Toronto, Canada, 

den förste, och mycket långvari- 

anmäler till mig senast den 25 

april om sitt deltagande så att 

jag kan inhandla champagnen. 

Ni kan ju inte missa ett så viktigt 

tillfälle att vi tillsammans 

får fira arbetarnas dag som vi 

så varmt vill kalla oss. Jag med- 

ge, energiministern i Estland. 

Niitenberg innehade länge tidsrekordet 

som minister (1992-95 

under 25 månader, ) och han 

hade så skilda regeringschefers 

förtroende som Mart Laars 

(Fosterlandsförbundet) och Tiit 

Vähi (Samlingspartiet/Koonderakond) 

innan Toomas-Hendrik 

Ilves slog detta tidsrekord. 

Både Manitski och Männik 

har en mycket gedigen internationell 

karriär som även omfattar 

utomeuropeiska erfarenheter. 

MANITSKIS KARRIÄR i regeringen 

kan med vissa förbehåll jämföras 

med Paavo Rantanens 

karriär inom Nokia under perioden 

1988-1995, men med motsatta 

förtecken. Affärsmannen, och 

ABBA-miljonären Manitski var 

en kort tid minister, medan 

yrkesdiplomaten och ministern 

Rantanen i sju år var Nokiachef. 

De tre nämnda presidentkandidaterna 

är alla återvända exilester, 

även om de nu inte 

använder sig av detta epitet, 

eftersom de är ester alla tre! 

Dessutom finns fortfarande 

kvar i det politiska spelet presidentkandidaten 

från 1992, Rein 

Taagepera, som är en av organisatörerna 

och kanske den viktigaste 

ideologen bakom föreningen 

Res Publica som sedan 

organiserades om till partiet 


tager även champagneglas, 

tyvärr endast av plast, men jag 

hoppas att de duger. Telefonnumret 

finns i katalogen. Vi 

ses. 

STIG ENGMAN 

Pargas 

Res Publica. Res Publica var 

något år också regeringsparti i 

koalition med två andra och 

dess ordförande Juhan Parts 

var statsminister. 

År 2001 var Aarand Roos, 

som var Exil-Estlands konsul i 

New York mellan åren 1982 och 

1992, som kandidat för Estlands 

Kristliga Folkparti med i presidentvalet. 

EXIL-ESTLANDS återvända medborgare 

har dock långt kvar till 

samma resultat som såväl Lettland 

som Litauen har uppnått. 

Där har nämligen en exillett och 

en exillitauer återvalts för en 

andra period till ämbetet som 

statens president (Vaira Vike- 

Freiberga i Lettland och Valdas 

Adamkus i Litauen). 

Summa summarum, Estland 

har i och med presidentvalskampanjen 

år 2006 haft fem exilestniska 

återvända exilestniska 

kandidater. 

I detta sammanhang kan 

även nämnas, att Estlands internationellt 

mest kände president, 

Lennart Meri, på ett förtjänstfullt 

sätt hela tiden redan under 

sin tid som ambassadör i Finland 

försökte förena de två skilda 

delarna av Estland, hemma- 

Estland och Exil-Estland. Hit 

hör t.ex. hans tal i Tuglas-föreningens 

tioårsjubileum som 

firades i Helsingfors Universitets 

solennitetssal 1992, där 




När nu finska medier – och Vasabladet 

med rubriken ”Sfp vill segregera på 

språklig grund”! – klipper till med att 

sfp vill införa segregation är det färdighetsrollen 

vi ska betona. 

SVENSKA RUM behövs för att den redan 

sviktande svenska språkkänslan inte 

ska förvärras. Vi måste ha självkänsla 

nog att hävda det rationella ur landets 

tvåspråkighetssynvinkel, dvs 

att svenskan inte får försämras ytterligare. 

Eget rum är inte en identitetsfålla. I 

dagvård, skola, sjukvård och åldringsvård 

står det egna rummet för rationalitet. 

TILL DETTA KOMMER att de svenska 

rummen redan är en huvudfåra i finländsk 

skolvardag. Vi har separat förvaltning 

och separata byggnader för att 

skapa den nödvändiga intellektuella 

atmosfären för god inlärning på en 

svenska som inte ska tillåtas svaja 

ytterligare. 

Sfp vill alltså inte införa segregation. 

Man försvarar rådande system för att 

de i de flesta fall fungerar. 

DEN POLITISKA slutsats partiet ska dra 

av den lilla kritikungen i finska medier 

är att det gäller att peka på det rationella 

ur landets synvinkel i att det svenska 

får hålla sina rum att utvecklas i. Det 

kräver ett ständigt arbete. 

Bara så tryggas tvåspråkigheten i 

Finland. 

Via en stark svenska – och då är 

grunden själva färdigheten. Slarvar vi 

med den grundläggningen svajar alla 

svenska överbyggnader. 

Tänk om...Svenskfinland hade insett 

detta redan 2003 då det serverades oss 

av svenska språknämnden. 

✁På villovägar 

I energidiskussionen är man 

dock på villovägar om man 

enbart pratar produktion, inte 

konsumtion. Vettigare körning 

med mindre bilar kan spara 

enorma mängder olja. 

Henrik Othman 

Jakobstads Tidning 

han framhävde dessa två delars 

väl genomförda och samordnade 

ansträngningar under den 

långa sovjetiska ockupationen 

att bibehålla Estlands nationella 

och statliga enhet. 

ESTLANDS FÖRSTE postsovjetiska 

president kunde ha blivit 

vald av folket i oktober 1992, när 

Exilestlands statsminister med 

presidents fullmakt återkom 

från exilen och staten återkom 

till landet. I och med denna 

något omständliga samhällsomdaning 

återgick staten till den 

förkrigstida statens styrelseskick. 

Eftersom ingen av de fyra 

kandidaterna (Arnold Rüütel, 

Lennart Meri, Rein Taagepera, 

Lagle Parek) fick majoritet när 

folket valde 1992, gick valet över 

till riksdagen, som valde Meri 

framför Rüütel. Presidentvalen 

därefter förrättas av elektorer; 

dvs. riksdagen och representanter 

för kommunerna väljer 

enligt ett komplicerat system 

den kommande presidenten. 

Nu talas det mycket om att 

folket borde direktvälja presidenten, 

dvs att Estland skulle gå 

samma väg som Finland. Ännu 

har inget parti föreslagit, att 

Arnold Rüütel skulle återväljas 

för en andra period. 

ANDRES NIITEPÕLD 

Skolan 

– en plats 

att trivas på? 

Hur många gånger har man 

inte läst insändare och artiklar 

som handlar om utrymmesbristen 

i S:t Olofsskolan i 

Åbo! De har kommit från 

flera olika håll bland annat 

rektorn, föräldrar och staden, 

men nu vill jag berätta 

hur det känns för oss elever. 

Högstadiet är inte alltid en 

dans på rosor, här blir man 

varje dag påmind om att vi 

inte längre är dagisbarn, 

utan snart måste vi klara oss 

på egen hand. Så förekommer 

det mobbning i nästan varje 

klass, så det kan vara ganska 

tungt att komma till skolan 

varje morgon för att se 

samma ansikten igen. Då 

utrymmesbristen dessutom 

är så stor, finns det ingenstans 

att vara för sig själv då 

man mest skulle behöva det. 

Skolan är gjord för dryga 

300 människor men i nuläget 

är vi över 400 elever plus 

lärarna och övrig personal. 

På rasterna finns det inte 

bänkar så att alla skulle 

kunna sitta, utan de flesta sitter 

på golvet och då är det lätt 

att inse hur hygieniskt och 

fräscht det är. Jag har 

ansträngningsastma och jag 

har fått hostattacker i skolan. 

Utrymmesbristen gör sig 

också väldigt tydligt påmind 

i matsalen; skolan äter i tre 

grupper varje dag och ändå 

har man inte riktigt ro att 

äta. Lärarna påminner oss 

hela tiden om att vi måste äta 

snabbare och stiga upp från 

bordet genast då vi ätit, för 

att alla skall hinna få mat. 

Det känns inte så trevligt att 

gå och hämta mera mat, 

eftersom man måste kasta i 

sig den för att också alla 

andra skall hinna äta. 

De flesta klasserna har 

runt 20 elever, men i min 

klass finns det 24. Vår klass 

ryms in i de flesta klassrummen, 

men om vi har timme i 

till exempel musiksalen 

måste vi bära in extra bord 

och stolar för att alla skall 

rymmas. Jag tycker att det är 

fel att vi måste göra sånt "förarbete" 

varenda vecka, bara 

för att vi skall kunna ha lektion 

där. En bit av timmen 

går ju också till det här och 

speciellt före prov kan det 

vara störande, för vi hinner 

inte gå igenom allt. På ett sätt 

kan det vara positivt att lära 

sig rätta sig efter omständigheterna 

och vissa tycker att 

det är bra att vi missar delar 

av något tråkigt ämne. Men 

om man då man blir äldre 

tänker tillbaka på det känns 

det kanske inte lika roligt 

mer. På grund av ett misslyckat 

prov kan slutvitsordet 

sänkas, och senare kan det i 

värsta fall betyda att man 

inte kan studera på den plats 

man skulle vilja. 

Nu kanske någon tycker 

att de har ju redan fått extra 

utrymme i finska Arbis och 

Industriskolan, så vad gnäller 

de för? Då kan jag säga att 

det inte är roligt att springa 

runt till olika ställen varannan 

timme! Det finns alltid 

nån som "tappar bort" sig på 

vägen, antingen till Ruokavarasto, 

Hesburger eller helt 

enkelt hem. Därför skulle det 

vara skönt att åtminstone få 

en barack på skolgården, så 

skulle inte undervisningen 

störas. 

När jag är student har det 

väl redan rett upp sig på alla 

sätt om man mera vågar tro 

på massmedierna. Men det 

vill jag nog säga: Då tar det 

alltför lång tid! 

EMMA LILJEROTH 

Elev i 9B i S:t Olofsskolan


■ Katariinan koulu är en specialskola 

för barn med olika svårigheter, mest 

språksvårigheter eller kroppsliga handikapp. 

Den ligger i utkanten av Studentbyn, 

granne med badhotellet Caribia. 

I serien där vi besöker finska skolor 

i Åbo stod skolan i turen. 

Vi blev mottagna av prorektor 

Mikko Nikkola. Det första han poängterade 

var att alla elever är jämlika 

oberoende av deras problem. 

– Vi söker efter elevernas starka 

sidor. Vi försöker att inte tänka för 

mycket på problemen, utan att i stället 

hjälpa eleverna så bra som möjligt. 

SKOLAN ÄR BYGGD så att alla elever 

har lätt att röra sig. Korridorerna är 

tillräckligt breda för elever som använder 

rullstol, så att de kan röra sig smidigt 

mellan klassrummen. 

Här plockas elevens styrka fram 

■ Eeverna i Skräbböle skola i Pargas har haft 

ett läsprojekt i anslutning till vinter-OS och har 

kallat det läsolympiaden. 

Under tre veckors tid har eleverna läst 

Tittskåp 

■ Ett tittskåp är en låda 

som man bygger ett rum i. 

Vi byggde i en skolåda . 

Materialen var tyg, paff, 

styrox, tapeter, golvmatta, 

och småsaker och mycket 

annat. Det var jätte roligt. 

Vi gjorde sagor till tittskåpen. 

CHARLOTTE OCH JONAS 

I Katariinan koulu är korridorerna breda och hjälpmedlen många. 

Eleverna har också tillgång till tre 

hissar som finns i byggnaden. På vissa 

ställen finns det dörrar som öppnas 

automatiskt. Under rasterna går alla 

elever ut på den stora gården, där det 

finns bl.a. en klätterställning och möjlighet 

att spela både korgboll och fotboll. 

Gymnastikundervisningen är 

huvudsakligen densamma som i vanliga 

skolor, eftersom många elever inte 

har svårigheter med att röra på sig. Elever 

med fysiska handikapp har en egen 

gymnastikgrupp, men för övrigt varierar 

det mycket eftersom elevernas svårigheter 

skiljer sig mycket från varandra. 

Det finns också vissa grenar såsom 

rullstolsinnebandy som är speciellt bra 

avvägda för just rörelsehandikappade. 

Eleverna använder intressanta hjälpmedel 

som t.ex. en ihålig gummiboll, 

som är lätt att ta i samt en bräda med 

hjul som man lägger sig på och glider 

runt i gymnastiksalen med. Skolans 

elever har också möjlighet fysio- och 

talterapi. 

I UNDERVISNINGEN har man stöd av 

olika hjälpmedel. 

Datorerna är förstås till stor hjälp 

för elever som har svårigheter när det 

gäller att skriva för hand. Vissa elever 

använder symbolspråk och kan t.o.m. 

behöva hjälpmedel för att peka på symbolen. 

Dessa symboler kallas för pictogram 

eller så ännu mer avancerade 

blissymboler. 

De elever som för sin kommunikation 

har behov av dessa har med sig en 

personlig mapp som innehåller hela 

bildserien. Mycket användbar är en 

Prorektor Mikko Nikkola. 

Demonstrerar hjälpmedel i 

gymnastiken. 

massvis med böcker, alla har fått medalj och 

klasserna har också tävlat sinsemellan. 

Åk 1-2 i curling, åk 3-4 i längdskidning och åk 

5-6 i alpina grenar. 

kamera som är kopplad till en tv som 

förstorar undervisningsmaterial för 

eleven. 

Lärarna och eleverna strävar efter 

arbetsro för att underlätta inlärningen. 

Det finns dessutom minst en medhjälpare 

i varje klass som hjälper eleverna 

med sådant som de inte klarar av att 

göra själva. 

ELEVERNA KAN välja svenska som ett 

ämne, men undervisningen sker i stort 

sett på finska. Lärarna satsar ändå 

gärna på svenskan. 

Skoldagarna i Katariinan koulu är 

lika långa som i andra skolor. Största 

delen av eleverna bor i Åbo, men vissa 

bor också i andra kommuner. Eleverna 

tar sig på olika sätt till skolan, t.ex. 

smed koltaxi och buss men man kommer 

också till fots. 

I Katariinan koulu åker man gärna 

på klassresor. Sjuorna och åttorna håller 

sig närmare skolan än niorna, som 

ibland reser en vecka utomlands. Ingen 

elev lämnas utanför och lärarna gör 

sitt bästa för att varje elev skall kunna 

delta.Också de rullstolsbundna åker 

vanligen med. Detta kan kräva specialarrangemang 

på tåget eller t.o.m. i flyget, 

men bara man beställer i tid går 

sådant att ordna. 

Läsolympiad i Skräbböle skola 

Läsolympiaden 

Förutom det här har man satsat på kreativa 

arbeten i form av teater och skapande inom bildkonsten. 

Projektet avslutades med en maskerad 

där eleverna visade upp sina alster och teater- 

■ Måndagen den 13.3 började läsolympiaden. Varje dag läste vi 15 minuter på 

morgonen. Vi läste tjocka böcker. Vi hade curling, treorna och fyran hade längdskidning 

och femman och sexan hade slalom. Vi läste många böcker.Vi tyckte 

om att läsa på morgonen. Vi läste mycket om Pettson och Findus och ettorna läste 

om Alfons Åberg. Sen när vi hade läst i tre veckor så fick vi medaljer. 

RONJA OCH DANIEL 

Dramatisering i syskongrupper 

■ En eftermiddag samlades vi och vi blev indelade i våra syskongrupper. Det är elever 

från alla klasser som är indelade i grupper. 

Vi läste Pelle Svanslös och sen spelade vi teater på den bok som man hade läst. 

Några rita till boken som man hade läst. Vi lottade ut vilken katt man skulle spela 

och man kläde ut sej. Det var roligt. 

ANDREAS OCH JESPER 

ÅU:s fadderklass i Katariinan koulu 

■ Det här är den femte finska skolan som ÅU:s fadderklass 8 f i S:t Olofsskolan 

besöker och skriver om. 

Tidigare har elever i fadderklassen besökt Lundo, S:t Karins, Reso och Steinerskolan. 

Vi talade en stund med Maija Reinikainen 

som går i årskurs 6. Hon trivs 

med skolarbetet. Maija demonstrerade 

för oss hur hon med sitt hjälpmedel, en 

pannpekpinne, visar på sin blissymbol 

för att leda diskussionen vidare. Med 

sig på sin rullstol har hon vanligen sin 

bärbara dator. I den finns många 

intressanta program som kan hjälpa 

vid inlärningen och kommunikationen. 

Blisskarta på 

rullstolsbordet. 

Kartan omfattar 

begrepp för att 

"klara av det 

akutaste behovet". 

Går i sexan. Maija Reinikainen trivs i Katariinan koulu. Här demonstrerar hon sittt hjälpmedel, pannpekpinnen. 

MELANIE PANISSE 

BORIS LUMME 

OCH 

JOHAN SÖDERHOLM I 8F 

stycken för inbjudna föräldrar och syskon. Eleverna 

i åk 2 har skrivit och berättat om projektet. 

Dockteater 

■ Åk 1 har gjort handdockor av 

Alfons och spelade dockteater. 

Kalas Alfons Åberg , Listigt 

Alfons Åberg, Lyckliga Alfons 

Åberg 

Ettorna hade ritat stolar, bord 

och andra möbler så att de såg ut 

som Alfons vardagsrum. 

Vi tyckte om att se deras dockteater. Dom hade övat länge på 

dockteatern. 

På maskeraden visade dom dockteatern. 

EMIL OCH IDA

”Det Lipponenska talet 

ska läsas som en stämningsmätare 

inför valåret 

2007.” 

Talman Paavo Lipponen – exkung 

i finländsk inrikespolitik 

– har på finska klubbens 

130-årsfest i Helsingfors talat 

om vår representativa demokrati 

och funnit den må bra i internationell 

jämförelse. 

Vår parlamentarism har normaliserats, 

regeringarna sitter hela mandatperioder 

och alla seriösa partier har 

suttit i regeringen de senaste 20 åren. 

Ett bra festtalsämne, vårt folkvälde. 

LIPPONEN ÄR sig själv trots reträtten 

från dagspolitikens innersta kamrar. 

Presidentvalsrörelsen kallar han en 

organiserad borgerlig klasskamp som 

bl.a.förhindrade en vettig debatt om 

säkerhetspolitiken. 

I verkligheten var båda sidor lika 

stora kålsupare. En valrörelse med 

utrymme för nyanseringar kräver 

starkt politiskt ledarskap och den tenderar 

sällan uppstå i valrörelser. 

När Lipponen tittar framåt ser han 

konturer av en ny ohelig allians: en borgerlig 

regering som skulle bli verklighet 

efter en mörkad valrörelse. 

LIPPONEN HAR låtit sig provoceras av 

saml-röster som har framfört den i och 

för sig onödiga spekulationen att valets 

största parti inte automatiskt kan 

räkna med att ingå i regeringen. 

Det har rått konsensus om att det 

största partiet får försöka först. Av det 

Upp med den! 

Högskolestuderande i dagens 

Finland får 259 euro i månaden 

som studiepenning och 

därtill högst 201 euro i bostadsbidrag. 

Studiepenningen höjdes 

senast 1992 och sänktes 

1995 och efter det har ingenting 

hänt. Levnadskostnaderna 

däremot har stigit avsevärt 

under dessa fjorton år. 

”Studerande är i 

en annan situation 

än andra som får 

bidrag av olika 

slag och förväntas 

skaffa sig 

inkomster från 

andra håll.” 

Exempelvis minimiarbetslöshetsdagpenningens 

reala 

värde har stigit 21,9 % från år 

1993 till år 2005. Minimiarbetslöshetsdagpenningen 

är 23,50 

per dag och för en månad blir 

det 705 euro. Studerande är i 

en annan situation än andra 

som får bidrag av olika slag 

och förväntas skaffa sig 

inkomster från andra håll. 

Nu är det dags att höja studiepenningen. 

En höjning av 

studiepenningen på 15 % är 

förutom rimlig även en investering 

i framtiden. Dagens 

unga och studerande upplever 

mer stress och symptom på 

psykisk ohälsa än någon generation 

tidigare. Om man inte 

nu sätter in förebyggande 

åtgärder kan situationen förvärras. 

Många studerande jobbar 

vid sidan om studierna. Att 

arbeta vid sidan om studierna 

förlänger inte nödvändigtvis 

studietiden, men är en stor 

stressfaktor. Detta i sin tur 

kan leda till att nuvarande studerande 

är slutkörda redan då 

TORSDAG 27 APRIL 2006 

Den öppna agendan 

Talman Paavo Lipponen har låtit sig provoceras 

av saml-röster för en borgerlighet 

efter valet 2007. Dagens ledare vill 

visa hur svårt det är att leva upp till ideal 

om öppen agenda i politiken. 

följer i regel en regering som leds av det 

partiet. 

Lika logiskt är att om det partiet inte 

kan diskutera ihop sig kring ett regeringsprogram 

med parti nummer två 

eller tre måste regeringen till på annan 

bog. 

ÄNDÅ ÄR DET förståeligt att Lipponen 

låter sig provoceras. Självklarheter som 

ges formen av aktiva politiska budskap 

kan tolkas som – politiska budskap. 

För Lipponen är detta enkelt. Vill de 

borgerliga bilda regering efter valet ska 

de gå ut med ett gemensamt regeringsprogram. 

Be om fullmakt för det i val. 

Det skulle bryta ett finländskt mönster 

– men varför inte? De öppna budskapen 

är inte finländsk valrörelse. Har 


de kommer ut i arbetslivet. 

Arbete vid sidan om studierna 

borde inte vara en förutsättning 

för att man ska klara sig 

utan någonting som man väljer 

att göra. 

I diskussionen om studiestödets 

bristfällighet lyfts ofta 

fram argument om att tidigare 

studerandegenerationer klarat 

sig på studielån som man 

sedan betalade tillbaka då man 

väl var ute i arbetslivet. Detta 

är fortfarande ett alternativ, 

men med den ökade akademiska 

arbetslösheten känns inte 

studielånet som ett ekonomiskt 

tryggt val. Studerandes 

framtidsutsikter vad beträffar 

arbete, för att inte tala om fast 

anställning, är inte lika säkra 

som förr. 

En höjning på 15 % skulle 

kosta staten 67 miljoner euro. 

Trots att det är frågan om en 

stor summa, kan man konstatera 

att 67 miljoner utgör 

endast ca 1,08 % av undervisningsministeriets 

del av statsbudgeten 

år 2005. Att höja studiepenningen 

är alltså även 

ekonomiskt realistiskt, utifall 

att den politiska viljan finns. 

Ett mål med den finländska 

utbildningspolitiken borde 

vara jämlika möjligheter till 

utbildning oavsett ekonomisk 

och social bakgrund. Höjningen 

på 15 % skulle innebära ca 

40 euro mera i månaden för 

studerande på högskolenivå 

och andra stadiet. Vi påstår 

inte att detta allena skulle lösa 

studenternas ekonomiska situation, 

men det vore en betydelsefull 

förbättring. 

Åbo Akademis Studentkår 

KRISTEL ENGLUND 

Socialpolitiskt ansvarig 

ANNIINA PIRTTIMAA 

Styrelseordförande 

✁Renässans 

inte varit, blir troligtvis inte. 

Kärnkraftens renässans har 

påverkats av behovet att minska 

utsläppen av växthusgaser 

DEN SLUTNA AGENDAN i finländsk 

inrikespolitik firade gigantiska triumfer 

när president Mauno Koivisto – vilket 

han senare öppet har dokumenterat 

– hindrade Väyrynen & Co att bilda en 

borgerlig regering efter valet 1987. 

Säg ordet kassaskåpsavtal och Finland 

har dresserats att tänka på de borgerliga 

1987. Men den som spelade var 

Koivisto. Entydigt, bevisligen och framgångsrikt. 

Hur långt har vi kommit från 1987? 

DET LIPPONENSKA talet ska läsas som 

en stämningsmätare inför valåret 2007. 

Irritationen är stark och riktas mot 

samlingspartiet – bara indirekt mot 

befarade borgerlighetsambitioner i centern. 

Det är ur de samlingspartistiska bakrummen 

de ska dyka upp efter valet, 

”fundamentalisterna med sina blädderblock”. 

VI LÄSER KODERNA så här: Det är på 

blädderblock man skissar upp en nedrivning 

av finländsk välfärd. De som 

ska göra det är fundamentalister. Stöd 

har de av ”den verkliga oppositionen”, 

think-tanksen i näringslivet – dit Lipponen 

snart börjar räkna också Sitra! 

(Det säger någonting om trögheten i finländsk 

problemlösning att stämpeln går 

före lyssnandet.) 

Mot detta ställer Lipponen den öppna 

agendan och riksdagen som arena för 

en ”verklig debatt om de samhälleliga 

alternativen på konkret nivå”. 

Varför inte? Som talman har han 

chansen att skapa former för samtalen. 

MEN MINNS kommunalvalsrörelsen 

Fibromyalgi – resultaten räknas 

Replik till radioprogrammet om 

fibromyalgi 18-19.4.2006. I radio 

Vega och riksradion sändes programmet 

"Kan fibromyalgi 

botas" ovannämnda datum. 

Läkare, fysioterapeuter, 

manualterapeut Hannu Timonen 

samt två patienter intervjuades, 

varav undertecknad var 

den ena. Önskar framföra några 

kommentarer. 

Fibromyalgi är inte en reumatisk 

sjukdom, om jag har förstått 

rätt. Det finns mer eller 

mindre seriösa vårdmetoder 

inom alla områden. Alla utövare 

är ute efter att plocka pengar. 

Som Hannu Timonen sade 

kan han när som helst ställa upp 

och låta sin metod granskas, av 

läkare, fysioterapeuter eller 

forskningsanstalter. Men var 

finns viljan? Kan det vara så, 

att alla vi patienter som han har 

Skolan – dess sanna betydelse 

Någonting de flesta ungdomar 

är överens om är väl att skolan 

suger. 

OK, men varför? 

Många skulle säga att det är 

p.g.a. alla läxor, kanske vissa 

tråkiga ämnen eller så är felet 

också hos lärarna. Men problemet 

kunde också vara omgivningen. 

Trängseln i matsalen, 

korridorerna, i toaletterna, osv., 

ingenstans att sitta och prata 

vid, det minskar elevernas privatrum 

enormt. 

Skolmaten varierar mycket 

och oftast har dessa irriterade, 

deprimerade, trötta, pessimistiska 

och omotiverade elever 

bara en kommentar till: "Maten 

smakar skit." 

Ibland kan man nog höra 

jublande elever i matsalen, men 

då är grunden till glädjen en söt, 

god efterrätt… Eller så ett glas 

som går sönder. Tyvärr ha skolorna 

inte råd att bjuda på efterrätt 

så ofta som man skulle vilja, 

vilket i sin tur resulterar i missnöjda 

snorungar (sjuorna). 

Men bortsett från alla dessa 

och av det senaste årets dramatik 

på energimarknaden. Oljan 

är rekorddyr och på vår elmarknad 

tvistar parterna om importmöjligheterna 

från Ryssland. I 

”För den enskilda 

individen är det 

inte metoderna, 

utan fortfarande 

slutresultatet som 

räknas.” 

synpunkter som pekar på skolans 

dåliga sidor, så varför inte 

ta en titt på vad skolan, dess 

lärare och elever ger oss, som vi 

i sin tur verkligen behöver? 

Den ger oss nämligen en möjlighet 

att lära känna oss själva. 

Med detta menar jag att genom 

alla ljusa och alla mörka 

moment vi upplever i skolan, så 

lär vi oss sakta men säkert 

känna bättre till oss själva; hur 

vi reagerar på saker och ting, 

”Skolan ger oss 

alltså någonting 

obetalbart, 

någonting väldigt 

värdefullt. ” 

vad vi tycker om och vad inte, 

hurudana personer man trivs 

med, vilka är ens favoritämnen, 

ja allt mellan himmel och jord. 

Allt det som formar vår karaktär 

och personlighet är vad vi 

får ut av skolan och dess "invå- 




hösten 2004. Sdp förde den under ledning 

av Lipponen och förnekade allt 

behov av annan än offentligt producerad 

service, allt medan stora sdp-ledda 

städer ”på konkret nivå” släppte in privata 

intressenter i serviceproduktionen. 

Lipponen & Co stod för en veritabel 

mörkläggning av existerande politik. 

Var fanns den öppna agendan? 

DET HÖR TILL valrörelser att man ger 

sina viktigaste väljargrupper de budskap 

de vill ha. I valrörelser talar sdp 

med de offentliga fackens röst. 

En av de två huvudkandidaterna för 

partisekreterarposten i centern skröt 

häromdagen med att han är den kraft 

som kan krossa facket. 

I vems intresse ligger det? Inte i det 

finländska samhällets. Centerkandidaten 

talade till dem som ska välja honom. 

Han förväntar sig att krossa facketargumentet 

ska ge stöd. 

VARDAGSPOLITIK OCH väljarmobilisering 

är ibland för långt från varandra. 

När drabanterna träffas i valrörelsen 

2007 kommer sdp att erbjuda trygghet 

via det offentliga och samlingspartiet 

det samma via andra lösningar. Båda 

menar vad de säger. 

Sdp erbjuder en regeringslösning 

över mittlinjen för att den bygger på 

sdp:s medverkan. Saml kommer att 

vifta med borgerlighet och krav på systemskifte 

för att man tror att det ger en 

bild av ett starkt och fräscht alternativ. 

EFTER VALET lovprisar de kanske 

varandra för att programförhandlingarna 

gått rekordsnabbt. 

Den öppna agendan känns mest 

avlägsen då någon svär den sin trohet. 

vintras använde Ryssland gasen 

som ett led i en politisk utpressning 

mot Ukraina. 

Björn Sundell 

Hufvudstadsbladet 

behandlat ljuger? Är det avundsjuka, 

(den går inte att bota ) 

ifall någon vet och kan bättre än 

någon annan inom branschen? 

Är det rädsla för konkurrens? 

Enda lösningen är att ta reda 

på hur det faktiskt förhåller sig 

med hans vårdmetod. Orsaken 

och behandlingen av fibromyalgi 

är outforskad. Alla inom vården 

kan besitta kunskap, som är 

värd att bevara för eftervärlden. 

För den enskilda individen är 

det inte metoderna, utan fortfarande 

slutresultatet som räknas. 

MARGITA GUSTAFSSON 

nare". 

Vi får lära oss vad som är viktigt 

i "mitt" liv och vad det är 

"jag" strävar efter att bli. I skolan 

skaffar vi oss vänner som 

stöder och motiverar oss eller 

t.o.m. visar oss nya möjligheter 

att leva livet. 

Skolan ger oss inte bara en 

utbildning som hjälper oss i 

våra blivande yrken. Nej, den 

ger oss en utbildning för livet. 

Den visar hurudana människor 

det finns, talar om olika drömmar 

man kan ha och den ger oss 

t.o.m. vänskap och kärlek. 

Den ger oss alltså någonting 

obetalbart, någonting väldigt 

värdefullt. 

Jag själv tror, att då man 

insett allt detta, klarar man gott 

av att leva genom alla dessa 

"skitiga" skolår. Vi drar ju nytta 

av det, på ett eller annat vis. Och 

helt säkert inser vi senare att vi 

lärt oss mycket. 

AJLA HYSA 

9B 

S:t Olofsskolan 

✁Kärnkraft 

ett rimligt svar 

Dödsfallen förorsakade av 

kärnkraft hittills är försumbara 

i jämförelse med den 

död kolhanteringen orsakat. 

Gruvolyckor har dödat minst 

hundratals tusen arbetare de 

senaste 100 åren och antalet 

cancerfall som kan relateras 

till koleldning är det väl 

ingen som har en klar uppfattning 

om. 

På mellanlång sikt är förmodligen 

kärnkraften det 

enda rimlig svaret på det 

ökade energibehovet. 

Satsningen på kärnkraft 

får dock inte innebära att 

man försummar alternativa 

energikällor även om de i 

dagens perspektiv ser ut att 

förbli marginella. 

Det viktiga är att minska 

behovet av fossila bränslen. 

Viktigt är även en hög 

självförjningsgrad och tryggheten 

i den mest moderna 

tekniken. Tanken på en 

kabel från ett ryskt kärnkraftverk 

förskräcker. 

I grunden borde debatten 

som i fallet med bilbränsle i 

lika hög grad handla om hur 

vi använder energin. En 

ständig och kraftig ökning av 

energiförbrukningen borde 

inte tas som en självklarhet. 

Henrik Othman 

Jakobstads Tidning 

✁Mera kärnkraft 

Energibehovet växer stadigt, 

oljepriset stiger oroväckande, 

koldioxidutsläppen 

måste begränsas, gasleveranserna 

från Ryssland är osäkra, 

tillverkningen av biobränslen 

är förknippad med 

en mängd frågetecken och 

satsningarna på andra alternativa 

energikällor är otillräckliga. 

Vad återstår? Jo, mera 

kärnkraft. 

Då till och med gröna förbundet 

meddelat att en 

utbyggnad av kärnkraften i 

Finland inte blir ett hinder 

för partiet i regeringsförhandlingarna 

står det väl 

klart att vårt ökade energibehov 

åtminstone till en del 

kommer att tillgodoses med 

hjälp av mera kärnkraft. 

Tommy Westerlund 

Västra Nyland 

✁Ser man på 

Beslutsfattarna – som också 

tänker i samma termer av 

omedelbar nytta – på grund 

av att röster kan fås på de 

kortsiktiga behoven – har 

också börjat luta åt kärkraften 

slutgiltigt, inte bara de 

stora regeringspartierna 

utan också partier som de 

gröna. Koldioxidutsläppen 

som hänger ihop med flera 

andra energiformer, har börjat 

ses som en större miljöolägenhet 

än risken för 

radioaktivitet. Det är otvivelaktigt 

ett fenomen i tiden när 

de grönas ordförande Tarja 

Cronberg för någon dag 

sedan sade att de gröna inte 

längre ser kärnvapenutbyggnad 

som ett hinder för partiet 

att vara med i regeringen fast 

man är ”kritisk” till kraftformen. 

Ser man på. Också de 

gröna är förmögna att skifta 

färg, till på köpet just inför 

den jämna årsdagen av en 

olycka som visade oss kärnkraftens 

rätta ansikte – när 

det vill sig illa. Och det är 

faktiskt det sistnämnda som 

räknas. På lång sikt. 

Börje Hästbacka 

Österbottningen


Dagens kvinnoideal 

■ Dagens ideal är att vara 

pinnsmal och snygg, såsom alla 

Hollywoodstjärnor är nuförtiden 

och som de också har varit 

de senaste tjugo åren. De har en 

kroppsfigur som bara består av 

ben och går hela tiden på en 

sträng diet, tar ett piller om 

dagen och med det har de fått i 

sig dagens vitaminer, mineraler 

osv. Sen har de hårda träningspass, 

kanske till och med 

flera gånger om dagen för att de 

skall hållas i topp skick. 

Detta påverkar flickornas och 

kvinnornas ideal, vilket leder 

till att många börjar svälta sig 

själva och mår sämre än de 

någonsin har gjort. I värsta fall 

leder till döden, som det då har 

gjort för unga flickor som nätt 

och jämt har kommit in i puberteten. 

En sund själ i en sund kropp 

■ Allt oftare ser man överviktiga 

människor. Fetma har blivit 

mer än en sjukdom, det har 

övergått till ett internationellt 

problem. 

Och det ligger en viss ironi 

över det hela. I de rika länderna 

där människor har tillgång till 

mat, just där är fetma ett problem. 

Medan i fattiga länder, uländer 

där folk svälter, skattas 

feta människor som lyckliga. 

Men hur har vi hamnat i ett 

läge som detta? Var är föräldrarnas 

ansvar? 

Ja jag tror fast på att det är 

Klass 9b i S:t Olofsskolan 

har inom modersmålsundervisningen 

skrivit 

texter om bland annat 

kroppen, fetma och kroppsfixering. 

ÅU publicerar här 

några av dem. 

I varje skyltfönster kan man 

se de pinnsmala modelldockorna, 

som har på sig byxor och 

tröja i den minsta storleken och 

ändå är plagget alltför stort. 

Man kan förstås fråga sig varför 

”alla” flickor, speciellt de i 

tonåren, påverkas så starkt av 

det här. 

En förklaring är säkert att de 

”snälla” flickorna som får allt de 

pekar på i filmerna, verkar vara 

så lyckliga och alla pojkar hänger 

efter dem. 

Men det finns en negativ sida. 

Visst kan alla Hollywoodstjärnor 

vara lyckliga i början för 

alla pengar och saker de får för 

sitt utseende. Men en dag är de 

inte längre så lyckliga över att 

se ut som barbiedockor, med 

klena höfter, midjan smal som 

ett bräde och bysten fylld med 

föräldrarna som spelar den viktigaste 

rollen i kampen mot fetman. 

Eftersom fetma är ärftlig 

på mer än ett sätt, så borde överviktiga 

vuxna ta en ordentlig 

funderare innan de utsätter sina 

barn för både fysiska och psykiska 

skador som kommer att 

påverka barnet resten av livet. 

Speciellt i tonåren, då utseende 

kan spela en förödande roll, 

är fetma ett verkligt hot. Man 

har hört om människor som får 

uppleva mobbning och till och 

med lättare misshandel, på 

grund av fetma. Detta kan leda 

till trauman och drastiskt nedsatt 

självförtroende, som påverkar 

välmåendet en lång tid 

framöver. 

Föräldrar borde förstå att 

deras barns hälsa är i fara, och 

dessutom göra något åt saken! 

De borde förklara för sina barn 

vad fetma kan få för konsekvenser. 

Dessutom borde de lära sina 

barn att ha lite självrespekt och 

UÅ-nytt 


Bush allt mindre populär 

■ Den amerikanska 

presidenten 

George W 

Bush är allt 

mindre 

omtyckt, 

hans popularitet 

har aldrig 

legat så 

lågt som nu. 

Stödet är det lägsta som uppmätts för en amerikansk 

president på 50 år. Bara presidenterna 

Nixon och Carter har varit mindre populära. 

Fortsatta strider i Mogadishu 

Över 100 människor har dödats i striderna som 

bröt ut i Mogadishu i Somalia tidigare i veckan. 

Striderna är de hårdaste på flera år. Somalia har 

varit ett slagfält för olika krigsherrar sedan diktatorn 

Siad Barre störtades 1991. Regeringen 

som bildades i exil för två år sedan har inte kunnat 

återvända till Mogadishu utan sitter nu i 

landsortsstaden Baidoa. 

Fattiga får mark i Bolivia 

Bolivias president planerar en landreform som 

skulle kunna hjälpa en fjärddel av landets fattiga 

befolkning. Ungefär en tiondel av landet ska 

omfördelas till ursprungsbefolkningen på landsbygden. 

Företaget är inte problemfritt, många 

motsätter sig planerna. 

implantat för att få dem att se 

bättre ut på något sätt. 

Den dagen kan alla andra 

flickor och kvinnor känna sig 

stolta över sitt utseende, sin personlighet 

och skönhet. De har 

lyckats med att behålla sin egen 

livsstil och kan känna att de är 

vinnarna i den stora tävlingen 

där hela världen står på spel. 

Man vet inte ännu hurdant 

ideal framtiden för med sig, men 

om det fortsätter i samma stil 

som hittills så hoppas jag att alla 

flickor och kvinnor tar en titt i 

spegeln och tänker att de är 

vackra som de är, att ingen kan 

komma och ändra på dem. Och 

som någon förnuftig har sagt: 

skönheten finns på insidan. 

HEIDI ÖSTERBERG 9B 

arbeta fysiskt för att må bra. 

Men i stället skyller många 

vuxna på medierna. De påstår 

att dagens ungdomar ställer för 

höga krav på sig själva, och dessutom 

att dagens ideal inte 

stämmer. Och med detta menar 

de att det är okej att vara fet. 

Och att det skulle vara överskattat 

att vara slank och fysiskt välbyggd. 

I och för sig poängterar medierna 

alltför kraftigt utseendet, 

men det är ändå tarvligt av 

vuxna att sitta hemma och övertyga 

barnet om att fetma inte 

leder till problem. Det är som 

om föräldrarna försöker övertyga 

sig själva och sina barn om 

något som inte stämmer. De vill 

helt enkelt inte inse faktum: 

Människor är inte byggda för att 

konstant bära på massor av 

extra kilon. 

Ett stort bidrag är också den 

s.k. snabbmaten, som med sina 

kalorimängder har satt extra 

Nyfödda i u-länder kan räddas 

En stor del av de barn som dör i u-länderna 

kunde enkelt räddas genom att vaccinera de 

väntande mammorna mot stelkramp eller se till 

att det finns barnmorskor vid förlossningarna. 

De vanligaste dödsorsakerna är infektioner, 

komplikationer under förlossningen och låg 

födelsevikt. 

Konstnärer vi hålla Ågatan 

De cirka 40 

konstnärer 

som i dag 

jobbar i 

fabriksbyggnaderna 

vid Ågatan 

2–6 vill 

skapa ett 

centrum typ 

Kabelfabriken i Helsingfors. De vill forstsätta att 

jobba där och öppna hela komplexet utåt med 

galleri, kafé, workshops, bokhandel. För att det 

här ska bli möjligt måste Åbo ändra sina planer 

och bara sälja en del av tomten och byggnaderna. 

Evig vila är bara 25 år 

Den som i dag köper en gravplats i Åbo kan göra 

det bara för 25 år i taget – så lång är den eviga 

vilan, om inte någon kvarlevande förlänger kontraktet, 

annars tas stenen upp och graven säljs 

vidare. 

Så här förstörs kulturarvet, protesterar 

kilon på såväl barn som vuxna 

världen runt. Men också barns 

och tonåringars matvanor ligger 

på föräldrarnas ansvar. För 

vem är det som lär barnen att 

äta rätt? Och dessutom är det 

oansvarigt av föräldrarna att 

köpa en dator istället för en fot- 

många, som framhåller att gravar är viktiga kulturminnesmärken. 

Närbutik på hjul i Pargas 

På måndagen 

rullade 

butiksbilen 

upp för 

Parsbybacken 

i Pargas 

för första 

gången. 

Intresset 

var stort. 

Bilen ska nu ersätta den service man förr fick i 

Sparbutiken som har stängt. Många var glada 

över den mobila butiken, andra tyckte det var 

jobbigt att ta sig in i den trånga bilen. 

Sällsynt blomma slog ut 

En sensationinträffade 

i veckan 

i Peltola 

koloniträdgård 

i Åbo. 

Aagot 

Jungs magnolia 

slog ut 

efter fjorton 

års väntan. Magnolian anses vara mycket svårt 

att odla i Finland. Många har vallfärdat till Peltola 

för att få en skymt av rariteten. 

Fågeldöden på Jurmo normal 

De döda fåglar som har hittats på Jurmo har inte 

dött i fågelinfluensavirus, det visar de färskaste 

proverna. Invånare på Jurmo var oroliga över 

att ha hittat så många döda fåglar, medan länsveterinären 

hävdade att det inte är ovanligt med 

fågeldöd den här tiden på året. 

boll åt barnen. 

Hur skall ett barn förstå hur 

viktigt det är att röra på sig ifall 

föräldrarna är soffpotatisar 

eller ifall de helt enkelt inte känner 

till eller bryr sig om barnets 

hobbyer och aktiviteter? Skolan 

borde dessutom poängtera kraf- 

Teckning: Nanó Wallenius 

tigare vikten av att vara ute och 

motionera. Fetma är ett problem 

vi helt enkelt inte kan se 

mellan fingrarna på, hur feta 

våra fingrar än må vara. 

OSKAR WIKSTRÖM 9B 

Nagu får nya naturstigar 

Erika Lund har byggt ut och planerat nio nya 

vandringsleder på sammanlagt 31 kilometer i 

Nagu. 

Senast till midsommar ska de alla vara klara. 

Stigarna är utmärkta på kartor och i terrängen. 

De går upp på berg och ner i dalar och kommer 

att ge upplevelseturismen ett uppsving. 

Iniö har billigaste vården 

Enligt statiskt från år 2004 har Iniö landets billigaste 

hälsovård, Houtskär kommer på andra 

plats. 

I Iniö förklarar man det här bland annat med 

att kommunen försöker sköta de flesta i öppen 

vård dygnet runt. 

Skolgångsbiträden sägs upp 

De ca 250 skolgångsbiträden som arbetar i Åbo 

sägs igen upp till sommaren då skolan stänger, 

de är arbetslösa över sommaren och får sent 

besked om eventuellt arbete på hösten. Deras 

arbetsvillkor är usla, lönen är den samma för 

den som har utbildigutbildning och den som är 

utan. Grundlönen ligger vid 1 300 euro. 

Nådendals museum 

talar svenska 

Nya museichefen 

Anne 

Sjöström 

har gjort 

museet i 

Nådendal 

tvåspråkigt. 

Både grupper 

och 

enskilda betjänas nu på svenska. I tisdags öppnade 

museet sina dörrar inför sommaren med en 

ny arkeologisk utställning.


Lordi skrällde i Aten 

Rockmonstren från Lappland gjorde det många 

hoppats men få vågat tro: Lordi tog hem tidernas 

första finländska seger u eurovisionsschlagerfestivalen 

i Aten. Efter det har de fem inte haft en lugn 

stund. Egnahemshus står på lut, torg ska döpas 

och mynt präglas. Och finalen ordnas förstås i Finland, 

var är ännu osagt. Åbo finns bland de hugade. 

Montenegro självständigt 

Den lilla före detta Jugoslaviska delstaten Montenegro 

har med knapp majoritet röstat sig till självständighet. 

Det här gläntar också på dörren till 

EU, ett medlemskap som lockar montegrinerna. 

Blodigt på Västbanken 

Israeler och palestinier har mötts i hårda attacker. 

Men också mellan palestinier har det varit våldsamt 

i kampen mellan Hamas och Fatah. Israels 

nya premiärminister Ehud Olmert för för egen del 

varit på förstavisit i Vita huset och där fått amerikansk 

presidentens gehör för sin fredsplan. 

Winnie skrev examenshistoria 

Winnie Söderholm i Kimito har skrivit historia. 

Han har lyckats ta både studentexamen och yrkesexamen. 

Men dessutom har han klarat av hela 

gymnasiet och får alltså slutbetyg också på den 

nivån. 

Winnie Söderholm. 

ÅU:s fadderklass sade adjö 

ÅU:s fadderklass S:t Olofsskolans 8 f har avslutat 

läsåret och kontakterna med tidningen med en 

resa till tryckeriet i Ekenäs. Resan blev ett välkommet 

avbrott i skolrutinen. I höst utses en ny 

fadderklass. 

Enskärs öde avgörs i sommar 

Ska Enskär vid Utö doneras till en stiftelse eller 

säljas till högstbjudande? Den frågan är högaktuell. 

Ägaren Senatsfastigheter tänker int donera 

utan sälja, medan Utöborna ännu hoppas att än 

kan skänkas gratis till dem. 

Åbobibban klar till år 2007 

Efter åratal av väntan får Åbo snart sitt efterlängtade 

nya stadsbibliotek. I början av nästa år är 

nybygget klart. Efter det renoveras det ursprungliga 

bibliotekshuset. 

Taklagsfärdigt. 


Pargas drar åt svångremmen 

Den skrala ekonomin har för stadsstyrelsen i Pargas 

att enas om ett sparpaket för de två kommande 

åren. Mest ska det sparas på städningen (380 000 

euro). Skolsektorn får sin beskärda del där timresursen 

och -fördelningen krymps med nästan 

240 000 euro. Frivilliga skolskjutsar ska bort för ett 

värd på över 70 000 euro. 

B O K E N 

FALSKT SPEL 

av Madicken Malm 

Söderströms 2005 

264 sidor 

■ Huvudpersonen i Falskt spel är sextonåriga 

Mia, som har kommit in på musikgymnasium 

och bor på skolans internat tillsammans 

med de andra eleverna. Mia som under 

grundskoletiden har ansetts töntig i sitt musikintresse 

upptäcker sakta men säkert att här 

är hennes ambitiösa pianospelande inte bara 

uppskattat, utan dessutom något som får 

henne att passa in. För första gången i sitt liv 

får hon vänner på riktigt. 

Falskt spel är ungefär som Harry Potter i 

musikalisk miljö, dock med mindre hårresande 

äventyr och mer romantik. Bokens författare 

är 22-åriga Madicken Malm från Malax, 

och Falskt spel är hennes debut som skönlitterär 

skribent. 

INTRIGEN I FALSKT SPEL tätnar när skolan 

utlyser en musiktävling. Eleverna deltar i 

grupper, och vinnarna får resa till Salzburg 

för att delta i en exklusiv mästarkurs. Konkurrensen 

mellan de deltagande lagen hårdnar 

varefter allt fler börjar ta tävlingen på 

blodigt allvar. Den snygga men arroganta 

Adrian vill locka över Mia till sitt lag med allt 

mer tvivelaktiga metoder, och Mia själv slits 

mellan den trygga pojkvännen Sebastian och 

den utmanande Adrian. 

Just i beskrivningen av Mias motstridiga 

känslor gentemot Adrian ligger mycket av 

Skolan eller 

sporten –vad skall jag 

prioritera? 

Teckning: Nanó Wallenius 

■ Vilket går före, skolan eller hobbyn? 

Det har lärarna frågat mer än 

en gång när någon inte har gjort 

läxan och skyller på träningar eller 

matcher. Skolans åsikt om vad som 

är viktigare är klar. Hur är det med 

elevernas? 

Det är mycket svårt att livnära sig 

på en sport, speciellt i Finland. I 

vissa sporter går det helt enkelt inte. 

Utomlands gäller större löner men 

man skall vara mycket bra innan 

man kommer så långt. En annan 

fråga är vad man skall göra när man 

blivit för gammal för sporten. Det 

lönar sig då att ha en utbildning, om 

man inte har förtjänat tillräckligt för 

att gå i pension, vilket få har. 

ÄVEN OM det inte ännu är aktuellt 

med pensionssparande så lönar det 

sig inte att låta skolan bli i skuggan 

av sporten. Tack och lov har vi enligt 

mig inte ännu så mycket läxor i 

högstadiet att man regelbundet skulle 

vara tvungen att välja mellan dem 

och träningar. Men jag har redan nu 

3–5 träningar i veckan. 

Det värsta är att jag sällan orkar 

göra läxorna genast när jag kommer 

hem från skolan. Jag gör dem i bästa 

fall före träningarna men vanligtvis 

efter dem. Så i den bemärkelsen går 

träningarna före läxorna, men för 

övrigt prioriterar jag skolan. 

berättelsens styrka. Här har författaren 

skickligt undvikit att falla i förenklingarnas 

grop, och lyckats få fram att Adrian är mer 

mångfacetterad än Mia skulle önska. 

MADICKEN MALM flätar ihop en spännande 

berättelse. Visserligen känns en del av ingredienserna 

ibland väldigt välbekanta, men 

hon lyckas ändå åstadkomma oväntade 

vändningar i handlingen. Ibland blänker det 

till i berättelsen när författaren lyckas 

beskriva situationer och upplevelser så att 

man som läsare kan ta dem till sig och känna 

igen sig. Riktigt ända fram når hon ändå inte 

på alla punkter, en del frågor lämnas obesvarade. 

Det märks att Malm antingen har gjort 

gedigen research eller att hon själv är förtrogen 

med musikmiljön. Skildringarna av 

musikundervisningen känns äkta, och författaren 

lyckas blanda in rätt mängd facktermer 

för att övertyga utan att förvirra. 

Skildringen av huvudpersonen Mia förtjänar 

också beröm. Madicken Malm har lyckats 

göra sin huvudperson stark och självständig 

på ett befriande sätt. Mia är ingen superhjältinna, 

hon går inte över lik för att få det 

hon vill ha – men hon har tillräckligt mycket 

skinn på näsan för att säga ifrån när det 

behövs. 

SPRÅKET KÄNNS tyvärr en aning vingligt. 

Alla formuleringar sitter inte exakt där de 

borde sitta, och ibland sätter hon något uppstyltade 

ord i munnen på tonåringarna. Helhetsintrycket 

lider också av att förlaget verkar 

ha försummat korrekturläsningen helt 

och hållet. Små slarvfel, omkastade bokstäver 

och liknande dyker upp här och där. 

DET JAG ÄR lite orolig för är hur det 

kommer att gå i gymnasiet där arbetsmängden 

ökar. Dessutom misstänker 

jag att träningarna hålls vid 

samma mängd eller ökar. Det gäller 

bara att ta sig i nackskinnet och 

börja med läxorna genast när man 

kommer hem från skolan, sedan gå 

på träningar och om det blir tid över 

kan man spela dator eller dylikt. 

Mitt råd till alla sportfantaster är 

att trots kärleken till sporten satsa på 

skolan i första hand. Visst kan det 

låta fint att spela i t.ex. NHL eller fotbollsklubbar 

i Europa, men det är en 

mycket lång och hård väg dit. Och 

lyckas man inte med att bli en ny 

David Beckham, lönar det sig att ha 

en utbildning av något slag. Vill man 

också satsa hårt på sporten är 

idrottsgymnasier ett bra alternativ, 

nackdelen är att det inte finns några 

svenska i Åbotrakten. 

FÖR MIN DEL kommer alltså skolan 

att vara det jag satsar på och handbollen 

kommer att vara ett fritidsintresse 

vid sidan om, hoppas bara 

att jag kan hålla det så. 

Relationsspänning i internatmiljö 

AXEL FOGEL 

S:t Olofsskolan 9b 

Det är synd att Söderströms inte kan ta 

hand om sina debutanter på bättre sätt. 

Madicken Malms berättelse har helt klart 

potential, och hade förtjänat att tas på större 

allvar av förlaget. Att förlaget korrekturläser 

manuskripten innan de ges ut borde vara en 

självklarhet. 

ERIKA RÖNNGÅRD

Tävlingsbidrag: Den aktiva skolan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?