Länk till uppsatsen i Fulltext - Svensk sjuksköterskeförening

Sahlgrenska akademin VID GÖTEBORGS UNIVERSITET 

C-uppsats i Omvårdnad 

OMVÅRDNADSHANDLEDNINGENS 

PÅVERKAN PÅ 

ARBETSTILLFREDSSTÄLLELSE 

OCH OMVÅRDNADSKVALITET 

FÖRFATTARE: Karin Melin 

FRISTÅENDE KURS: Omvårdnad – Självständigt arbete I 

VEA 010, 2006 

OMFATTNING: 10 poäng 

HANDLEDARE: Ingrid Johansson 

EXAMINATOR: Hans Ragneskog 


Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Titel (svensk): Omvårdnadshandledningens påverkan på 

arbetstillfredsställelse och omvårdnadskvalitet. 

Titel (engelsk): Clinical supervision influence at job satisfaction and quality of nursing care. 

Arbetets art: Självständigt arbete I – fördjupningsnivå I 

Fristående kurs/kurskod: Omvårdnad – Självständigt arbete I – VOM080. 

Arbetets omfattning: 10 poäng 

Sidantal: 19 sidor 

Författare: Karin Melin 

Författaren är Leg. sjuksköterska och arbetar vid OCD/ångestmottagningen på 

Drottning Silvias Barn – och Ungdomssjukhus, Göteborg e-post: 

karin.a.melin@vgregion.se 

Handledare: Ingrid Johansson 

Examinator: Hans Ragneskog 

_____________________________________________________________________________ 

ABSTRAKT 

Bakgrund 

Omvårdnadshandledning kom till Sverige i slutet av 1980-talet och särskilda riktlinjer för handledarens 

kompetens fastställdes 2000. Målet för omvårdnadshandledningen är en bättre omvårdnad för patienten och 

att sjuksköterskan skall få möjlighet att utvecklas i sin yrkesidentitet. 

Syfte 

Syftet med litteraturstudien var att undersöka om deltagande i processorienterad omvårdnadshandledning 

påverkade sjuksköterskors upplevelse av arbetstillfredsställelse. Frågställningarna var hur det i så fall yttrade 

sig och om upplevd ökad arbetstillfredsställelse påverkade omvårdnadskvaliteten. 

Metod 

Litteraturstudien baserades på 10 vetenskapliga artiklar funna i de elektroniska databaserna CINAHL och 

MEDLINE. Sökningar begränsades bl.a. till: engelskspråkiga artiklar publicerade 1994-2005. 

Resultat 

Flertalet studier påvisade att sjuksköterskornas arbetstillfredsställelse ökade efter en intervention av 

omvårdnadshandledning. Olika faktorer som ansågs viktiga för att uppnå arbetstillfredsställelse framkom 

som t.ex. delaktighet och ansvar. Det visade sig också att det fanns ett samband mellan ökad 

omvårdnadskvalitet och personalens upplevelse av arbetstillfredsställelse. 

Diskussion 

Att omvårdnadshandledning hade positiv inverkan på arbetstillfredsställelsen och omvårdnadskvaliteten 

borde i sig vara skäl nog för att det borde erbjudas till personalen inom sjukvården. Arbetstillfredsställens 

mer indirekta effekt att konflikter minskade på arbetsplatserna, kan ses som ytterligare ett skäl. Forskningen 

kring omvårdnadshandledning och dess inverkan på arbetstillfredsställelsen är till stor del koncentrerad till 

Norden och det vore intressant med mer forskning från andra delar av världen. 

Key words: 

Omvårdnadshandledning, Arbetstillfredsställelse, Omvårdnadskvalitet, Omvårdnad 



INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

INTRODUKTION.............................................................................................................4 

BAKGRUND ....................................................................................................................4 

HISTORIK ....................................................................................................................4 

HANDLEDNING..........................................................................................................5 

OMVÅRDNADSHANDLEDNING.............................................................................5 

Omvårdnadshandledningens mål och syfte ..........................................................5 

Omvårdnadshandledningens innehåll...................................................................6 

Kvaliteter och kompetens hos handledaren..........................................................6 

YRKESIDENTITET .....................................................................................................6 

ARBETSTILLFREDSSTÄLLELSE.............................................................................7 

OMVÅRDNADSTEORI...............................................................................................8 

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...........................................................................9 

METOD...........................................................................................................................10 

RESULTAT.....................................................................................................................10 

ARBETSTILLFREDSSTÄLLELSE...........................................................................10 

Delaktighet och ansvar..........................................................................................11 

Känna sig betydelsefull .........................................................................................11 

Kreativitet ..............................................................................................................11 

Yrkesidentitet -självständighet ............................................................................11 

Samarbete och stöd ...............................................................................................12 

Negativa effekter....................................................................................................12 

OMVÅRDNADSKVALITET ....................................................................................12 

DISKUSSION .................................................................................................................13 

METODDISKUSSION...............................................................................................13 

RESULTATDISKUSSION.........................................................................................14 

REFERENSER................................................................................................................17 

BILAGA 1 ARTIKELÖVERSIKT 


Institutionen för vårdvetenskap och hälsa 

3

INTRODUKTION 

De år jag har arbetat inom psykiatrin har gett mig egen erfarenhet av handledning. Jag har fått 

handledning av olika slag och handledarna har haft olika professioner. Min egen erfarenhet är att 

handledningens syfte och mål delvis skiftar utifrån handledarens yrkestillhörighet. Att delta i 

omvårdnadshandledning där handledaren är sjuksköterska och använder sig av omvårdnadsteori i 

handledningssituationen tycker jag ger en annan dimension till handledningen. Innehållet i 

handledningen blir annorlunda då den gemensamma utgångspunkten är omvårdnad. 

Under åren som yrkesverksam har jag samarbetat och diskuterat med kollegor som är aktiva som 

handledare och forskare, det i sin tur har gjort mig mer intresserad av ämnet. Under de 10 år som 

jag arbetade som arbetsledare, har också mitt intresse för vad som påverkar personalens 

arbetstillfredsställelse växt fram alltmer. 

Det har skett en utveckling i allt snabbare takt under de senare åren inom sjukvården. Kraven på 

evidens och effektivitet har ökat, samtidigt som resurserna på många håll inom den offentliga 

vården har minskats. Jag har träffat många som upplever otrygghet, överkrav och brist på stöd från 

verksamheterna de arbetar i. En av mina funderingar är om omvårdnadshandledning för personalen 

är en metod som kan leda till bättre förutsättningar för upplevelse av hög arbetstillfredsställelse? 

Ger omvårdnadshandledningen personalen bättre förutsättningar att kunna utföra sitt arbete och 

leder det i sin tur till en bättre vård för patienterna? Med denna studie vill jag fördjupa mig i vad det 

finns för forskning i ämnet och vad forskarna har kommit fram till i sina studier. 

BAKGRUND 

HISTORIK 

Handledning i omvårdnad introducerades först inom den psykiatriska vården i England. 

Sjuksköterskorna i Norge har varit föregångare när det gäller omvårdnadshandledning i Norden. 

Under 1960-talet införde Herulf Thomstad handledning för sjuksköterskor på Ullevåls sjukhus och 

som stöd vid införandet av handledning engagerade han den engelska psykiatrisjuksköterskan 

Elisabeth Barnes. Den kontinuerliga utveckling som skett av omvårdnadshandledningen, har lett till 

att man i dag från Norsk Sykepleierforbund (NSF) har centrala riktlinjer för vad utbildningen till 

godkänd omvårdnadshandledare skall innehålla och hur den skall genomföras i Norge (1-3). 

Omvårdnadshandledning kom till Sverige i slutet av 1980-talet. Även i Sverige användes den först 

inom den psykiatriska vården men har därefter också spridits till den somatiska vården. I Sverige 

har många sjuksköterskor deltagit i handledning med psykologer eller socionomer som handledare, 

detta har varit särskilt vanligt förekommande inom psykiatrin (1,2). Sedan år 2000 är 

”Riksföreningen för Yrkesmässig Handledning i Omvårdnad” (RfYHO) en självständig 

organisation och i november 2000 fastställde man ”Riktlinjer för godkännande av handledare i 

yrkesmässig handledning i omvårdnad”(3). 



4

HANDLEDNING 

I National encyklopedin (4) finns följande definition: 

”Typ av praktisk-pedagogiskt stöd som ges kontinuerligt under utbildning eller 

praktik. Inom vissa människovårdande yrken med teoretisk grundutbildning används 

särskilda handledare som stöd för att bevara och vidareutveckla yrkeskunnandet. 

Syftet med handledning är att underlätta och öka förmågan att ge god behandling, att 

ha en stödjande funktion i svåra och krävande situationer och vid etiska dilemman 

samt att motverka stress. Handledning är inriktad på professionella metoder och 

processer i arbetet och ges i grupp eller individuellt. En annan form är handledning 

av studerande i grundutbildningen under praktikperioder, där syftet är att föra en 

blivande kollega in i den praktiska yrkesutövningen” (4). 

Handledning är inget specifikt begrepp, utan det är alltid fråga om handledning i något. 

Handledning är ett praktiskt sätt att arbeta för kunskapsutveckling och öka kvaliteten av arbetet. 

Man kan inte med automatik överföra handledning i psykoterapi eller psykosocialt arbete, till 

handledning i omvårdnad. Gör man det riskerar man att tappa betydelsefulla inslag som ska stärka 

yrkesidentiteten och specifika kunskaper som behövs inom omvårdnad (2,5). 

OMVÅRDNADSHANDLEDNING 

I detta arbete används begreppen processorienterad handledning i omvårdnad, yrkesmässig 

handledning i omvårdnad och omvårdnadshandledning av yrkesverksamma sjuksköterskor 

synonymt. 

Hermansen et al. (1) beskriver omvårdnadshandledning som: 

”Omvårdnadshandledning är läran om och genomförandet av den undervisning och 

utbildning som en mer erfaren sjuksköterska ger en mindre erfaren och mindre 

medveten sjuksköterskekollega” (1, s34). 

Handledningen blir omvårdnadshandledningen utifrån den kontext handledning sker i och utgår 

ifrån. Omvårdnadshandledning är en pedagogisk process som främjar utvecklingen av den 

handleddes yrkesidentitet. I all handledningsverksamhet är det viktigt att både handledaren och den 

handledde agerar i samverkan med den yrkesmässiga vårdverklighet som hon/han är en del av. 

Handledning innebär att handledaren hjälper den handledde att påbörja och genomföra en mognads- 

, inlärnings- och utvecklingsprocess. Dialogen mellan handledare och den handledde är det redskap 

som används. Handledaren ska vara den handleddes följeslagare genom processens olika stadier, på 

ett sådant sätt att det bidrar till att möta vårdinrättningens mål och lösa vårdtagarens problem på 

bästa möjliga sätt. Omvårdnadshandledning är en fortlöpande process som är både pedagogisk och 

social (1,2, 5-10). 

Peterson och Vahlne (2) har formulerat följande sentens: 

"Man måste få vara den man är, för att bli den man borde vara” (2, s11). 

Omvårdnadshandledningens mål och syfte 

Det övergripande målet med omvårdnadshandledning är alltid en bättre omvårdnad för den enskilde 

vårdtagaren och att vårdkvaliteten säkras. Avsikten med handledning är att klarlägga och 

systematisera praktiska upplevelser och placera dem i ett yrkesmässigt perspektiv. Den handledde 

får möjlighet att bättre förstå de egna känslorna och reaktionerna samt att integrera de teoretiska 

kunskaperna. Detta möjliggör att sjusköterskans kan bli tydligare i sitt förhållningssätt gentemot 



5

patienterna. Hon eller han får möjlighet att utvecklas i sin yrkesidentitet genom större insikt och 

ökad förmåga till att skapa en optimal vårdsituation för den enskilde patienten (1-3, 5,6,8,11). 

Indirekt kan omvårdnadshandledning i grupp få ytterligare ett syfte, det är att stärka samarbetet i 

personalgruppen. I handledningsgruppen övas förmågan att förhålla sig till stress på individnivå, 

yrkesrollsnivå men också hur man kan förhålla sig till de organisationer som är arbetsgivare 

(1,2,5,6,11). 

Omvårdnadshandledningens innehåll 

Bekräftelse är en bärande kraft i handledning. Om man bekräftar människan för den hon eller han är 

i grunden, innebär det att man visar henne/honom respekt. Det finns då möjlighet att människan 

växer och utvecklas. Den bekräftelse man kan få i handledning av sina arbetskamrater och 

handledaren är viktig för den fortsatta utvecklingen av yrkesidentiteten (1,2, 5,7-9). 

För att utvecklas i sin yrkesroll är det viktigt att få möjlighet till reflektion över sitt arbete. Genom 

reflektion blir vi medvetna om hur olika faktorer och val påverkar vårt praktiska omvårdnadsarbete 

(1,2, 5,8, 9). En förutsättning för att reflektion ska vara möjlig är att det i handledningen först ges 

utrymme för avlastning av tankar och känslor kring arbetssituationen (1,2, 5,7-9). 

Lärandet är väsentligt i processorienterad omvårdnad. Handledningen utgår ofta ifrån de 

handleddas egna berättelser av en vårdsituation från den kliniska vardagen. De handledda delger 

varandra sina tankar, känslor och kunskaper i gruppens diskussioner om den aktuella 

vårdsituationen, den egna kunskapen utvecklas därigenom. Deltagarna kan visar empati och utgöra 

ett stöd för varandra i handledningssituationen (1,2, 5,7-9). 

Kvaliteter och kompetens hos handledaren 

Handledaren skall vara medveten om sin egen värdegrund och ha goda kunskaper i omvårdnad. Det 

är av stor vikt att handledaren även har kulturkompetens inom deltagarnas område, dvs. omvårdnad. 

Detta ger en större förståelse och förtrogenhet med de handleddas upplevda situation och 

handledaren kan fungera som förebild. Handledaren behöver också ha goda kunskaper om grupper, 

grupprocesser och hur människor fungerar i samspel samt ha god självkännedom. Det är viktigt att 

handledaren i sin tur får handledning och stöd i sin roll som handledare i omvårdnad. (2,6-9). 

YRKESIDENTITET 

Yrkesidentiteten är något som klargör, bekräftar och stärker en inre plattform. Man kan endast 

medvetandegöra denna plattform och bekräfta yrkesidentiteten, genom att känna sig själv och känna 

självrespekt. Då kan de mål som man har formulerat för sig själv som vårdare uppnås som att; 

bevara liv, främja hälsa, lindra smärta och vårda döende. Yrkesidentiteten innebär en medveten 

inställning till sig själv, att du har en uppfattning om vad du vet, kan och vill. Man skall ha översikt 

över sin verksamhet på flera nivåer, men också att veta var gränsen går för vad du som enskild 

sjuksköterska förmår att uträtta (2,5,8). 

En personlig identitet är en förutsättning för att kunna utveckla en yrkesmässig identitet. Man måste 

ständigt arbeta med att integrera omvårdnadsyrkets idémässiga och yrkesmässiga problem, för att 

kunna utveckla ett inre och fördjupat förhållande till omvårdnad. En ökad medvetenhet väcker lust 

att reflektera vidare och genom reflektion sker den yrkesmässiga växten. Kärnan i yrkesidentiteten 

är medvetenhet, självtillit och stolthet (2,5,8). 



6


Udén (10) beskriver förhållandet mellan arbetstillfredsställelse och god omvårdnad: 

”Arbetstillfredsställelse hos personalen ansågs ända från början vara en förutsättning 

för den goda omvårdnaden, som i sin tur visade sig vara en förutsättning för 

arbetstillfredsställelse” (10, s.147). 

Arbetstillfredsställelse 

 

 

God omvårdnad 

Fig 1. Förhållandet arbetstillfredsställelse och god omvårdnad. 

(10, s.147) 

Udén (10) har angett följande faktorer som viktiga för att uppnå arbetstillfredsställelse: 

• delaktighet 

• att känna sig betydelsefull 

• ansvar 

• helhet 

• variation och mångsidighet 

• att se resultatet av sitt arbete 

• trygghet 

• tolerans 

• stöd 

Hallberg (11), Andersson (12) och Maltén (13) refererar till Hertzbergs motivations- och 

missnöjesfaktorer. Fredrich Hertzberg, en amerikansk industripsykolog, presenterade 1959 en av de 

mest kända behovsteorierna. Han baserade sin teori på en studie av 200 tjänstemän i Pittsburgh. De 

utvalda personerna fick berätta om situationer som gett dem arbetstillfredsställelse och händelser 

där de upplevt otillfredsställelse i arbetslivet. Han fann då framförallt två grupper av faktorer som 

hade betydelse för arbetstillfredsställelsen (fig2), motivationsfaktorer (inre faktorer) och 

hygienfaktorer (yttre faktorer). 



7

Arbetstillfredsställelse 

Hög 

Acceptabel 

Låg 

Yttre 

faktorer 

Inre 

faktorer 

Fig. 2. Hertzbergs tvåfaktorteori (13, s.113). 

Inre faktorer 

Framgångsrikt utförande av 

arbetsuppgiften 

Erkännande 

Arbetsuppgifternas värde i sig 

Ansvar 

Utvecklingsmöjligheter 

Yttre faktorer 

Lön 

Fysiskmiljö 

Personalpolitik 

Arbetsledning 

Arbetsvillkor 

Frånvaro av motivationsfaktorer (inre faktorer) visar sig inte leda till något märkbart missnöje eller 

låg arbetstillfredsställelse, men ju positivare förhållandet av motivationsfaktorerna är desto högre är 

arbetstillfredsställelsen (11-13). Av litteraturen framgår det att två mycket viktiga faktorer för 

arbetstillfredssällelsen är delaktighet och självbestämmande. Dessa faktorer ger en upplevelse av att 

vara delaktig i något som är meningsfullt (12,14-16). 

En ökad arbetstillfredsställelse föder motivation, som är den kraft som får oss att vilja göra något. 

För att åstadkomma förändringar krävs motivation. Den inre motivationen är när viljan kommer 

inifrån och inte är påtvingad av något vi måste göra. Om den inre motiveringen styr det vi gör, 

upplever vi tillfredsställelse genom att bara utföra det vi gör. Människan söker också motivation 

genom kärlek och bekräftelse (12,14-16). 

OMVÅRDNADSTEORI 

Jag har valt att referera till Benner och Wrubels (17) omsorgsfilosofi, eftersom jag tycker att den 

belyser delar i omvårdnaden som också är viktiga i omvårdnadshandledning. Ett exempel är hur 

sjuksköterskan utvecklar sin kunskap och sin yrkesroll till ett expertkunnande. I 

handledningssituationen kan man gå från novis till expert genom att man i handledningsgruppen 

delar med sig av olika erfarenheter och kunskaper. Ett annat exempel är omvårdnadens 

övergripande mål som är patientens välbefinnande och det överensstämmer med 

omvårdnadshandledningens grundläggande syfte. 

1989 gav de båda amerikanska sjuksköterskorna Patricia Benner (född 1934) och Judith Wrubel 

(född 1942) ut boken The Primacy of Caring (17). I boken beskrivs den omsorgsfilosofi snarare en 

teori, som de har arbetat fram. De har utgått ifrån Patricias Benners bok Från Novis till Expert, när 

de utvecklade sin filosofi om omvårdnad. 

De menar att teoriutveckling bör utgå ifrån i det praktiska omvårdnadsarbetet, där expertkunskapen 

belyses genom konkreta exempel. Vidare menar de att för oerfarna sjuksköterskor är det särskilt 



8

etydelsefullt med de teoretiska kunskaperna som ger överblick och grundläggande förståelse för 

den kliniska omvårdnaden. Det behöver man för att kunna agera rätt och undvika att göra fel som 

orutinerad sjuksköterska. Successivt frigör sig sjuksköterskan ifrån det mer medvetna och 

regelstyrda användandet av riktlinjer och teoretiska grunder. Med tiden utvecklar sjuksköterskan 

komplexa färdigheter och en intuitiv förståelse för praktiska omvårdnadsproblem. Sjuksköterskor 

kan utveckla och formulera nya omvårdnadskunskaper genom att utgå från den praktiska 

expertkunskapen när de fungerar på denna nivå. Benner och Wrubel (17) menar att de nya 

kunskaperna kan ligga till grund för ny och förbättrad evidensbaserad omvårdnad. 

Benner och Wrubel (17) kritiserar de traditionella omvårdnadsteorierna för deras människosyn som 

de menar är stel och ofullständig, vilket de vänder sig emot. De bygger sin verklighetsuppfattning 

på Heideggers fenomenologiska verklighetsuppfattning i sin syn på människan. Dvs. att människan 

utvecklas i sitt förhållande till faktorer i sin omgivning och kan inte isoleras ifrån sin kontext. 

Människan lever i världen och förhåller sig till den på ett meningsfullt sätt (17). 

Benner och Wrubel kritiserar också de traditionella omvårdnadsteorierna för att de inte är influerade 

av det dagliga omvårdnadsarbetet. De menar att: 

”A theory is needed that describes, interpret, and explains not an imagined ideal of 

nursing, but actual expert nursing as it is practiced day to day” (17, s.5). 

Benner och Wrubel har en huvudtes om att omsorg är fundamentet för allt mänskligt liv och därmed 

också för yrkesmässig omvårdnad. De visar på tre huvudpunkter som de menar skapar kärnan i all 

omvårdnad: 

• Omsorg är ett sätt att förhålla sig till omvärlden, dvs. betydelsen individen ger olika händelser, 

projekt (arbete, hobby) och föremål. 

• Omsorg är att bry sig om, det ger möjligheter till meningsfulla sätt att behärska olika situationer. 

Risken är att det skapar stress genom att människan riskerar att förlora något. 

• Omsorg är en extrovert företeelse, att ”bry sig om” något utanför sig själv gör att man 

uppskattar och binds till det man bryr sig om. Att ”bry sig om” är också att känna tillit till andra 

människor. Att både ge och ta emot hjälp skapar möjlighet att uppleva att andra ”bryr sig om”. 

Vårt handlande styrs utifrån vad vi bryr oss om. 

Det övergripande målet för omvårdnaden är patientens välbefinnande. Sjuksköterskans mål för 

omvårdnaden är att hjälpa den enskilde patienten att hantera sin livssituation i samband med 

sjukdom, förlust eller lidande. Hur sjuksköterskan ska förhålla sig måste alltid ha sin utgångspunkt i 

hur den enskilde patienten uppfattar sitt tillstånd och sin livssituation. 

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 

Syftet med litteraturstudien var att undersöka om deltagande i processorienterad 

omvårdnadshandledning påverkar sjuksköterskors upplevelse av arbetstillfredsställelse. Mina 

frågeställningar var: 

• Ger deltagande i processorienterad omvårdnadshandledning upplevelse av ökad 

arbetstillfredsställelse hos sjuksköterskor, och i så fall hur yttrar det sig? 

• Vid upplevd ökad arbetstillfredsställelse, hur påverkas kvaliteten på omvårdnaden? 



9

METOD 

Denna uppsats utgörs av en litteraturstudie. Litteratur har sökts via Biomedicinska biblioteket i 

Göteborg. Artiklarna togs fram efter systematiska sökningar i de elektroniska databaserna CINAHL 

och MEDLINE. Sökningarna begränsades till engelskspråkiga artiklar som är publicerade mellan 

1994 och 2005. Vid sökningen i CINAHL begränsades urvalet ytterligare till dokument type; 

research och journal subset; peer-reviewed. Det gjordes också kompletterande manuell genomgång 

av referenslistorna i utvalda artiklar. Se Tabell 1. 

Tabell 1. Redovisning av antalet träffar vid olika sökord i CINAHL och MEDLINE. 

Databas 

Sökord Antal 

artiklar 

CINAHL Clinical supervision 560 

Job satisfaction 3228 

Quality with nursing care 

Clinical supervision 

Job satisfaction 

3941 

Quality with nursing care 

33 

MEDLINE Clinical supervision 445 


Clinical supervision 

7646 


22 24 

10 



Använda 

artiklar ref.nr 

18,19,20 

21,22, 25 

26,27 

Av de artiklar som i CINAHL framkom vid sökordskombinationen clinical supervision – job 

satisfaction- quality with nursing care granskades titlarna och 17 valdes ut. Av de utvalda artiklarna 

läste jag abstrakt och valde därefter ut åtta artiklar (18-22, 25-27) som ansågs relevanta för arbetet. 

Vid sökning i MEDLINE med sökordskombinationen clinical supervision- job satisfaction valdes 

ytterligare en artikel (24) som var relevant för uppsatsen. 

Vid genomgång av referenslistorna i de tidigare valda artiklarna fann jag ytterligare en artikel (23) 

som var relevant för arbetet, den hämtades från referenslistor i artiklarna (19-21,26). Artiklar som 

valdes bort handlade bland annat om sjuksköterskestudenters upplevelse av handledning. För 

presentation av artiklarna se artikelöversikt, bilaga1. 

RESULTAT 

Resultatet av min genomgång av artiklarna utifrån mina frågeställningar presenteras under två 

huvudrubriker, Arbetstillfredsställelse och Omvårdnadskvalitet. Den största delen av resultatet 

redovisas under rubriken Arbetstillfredsställelse, som är indelad i sex underrubriker, utifrån tema 

som var återkommande i de granskade artiklarna. Underrubrikerna är Delaktighet och ansvar, 

Känna sig betydelsefull, Kreativitet, Yrkesidentitet - självständighet, Samarbete och stöd, Negativa 

effekter 


Flertalet studier påvisade en signifikant ökning av arbetstillfredsställelsen (18-24). Däremot kunde 

Uyers et al (25) inte påvisa någon skillnad gällande arbetstillfredsställelsen före och efter en 

intervention av omvårdnadshandledning i de undersökta grupperna. Inte heller Berg och Hallberg 

(26) kunde efter ett års omvårdnadshandledning visa någon skillnad gällande

arbetstillfredsställelsen. De påvisade däremot signifikant ökning av tillit, ”idé tid” och minskning av 

konflikter på arbetsplatsen. 

Hyrkäs (19) kartlade en större grupp (n=439) sjuksköterskor i Finland. Studien visade att nivån av 

arbetstillfredsställelse var hög eller mycket hög hos majoriteten av de undersökta. Nivån av de inre 

faktorerna (enligt Hertzberg) korrelerade signifikant med hur man bedömde kvaliteten på den 

omvårdnadshandledningen som de erhållit. Det visade sig att ju lägre nivå av arbetstillfredsställelse 

de undersökta hade uppgivit, desto sämre omdöme gav de då också omvårdnadshandledningen som 

man deltagit i. Den grupp som visade signifikant högst arbetstillfredsställelse var gruppen med 

sjuksköterskor som själva var omvårdnadshandledare. Gruppen som enbart arbetar natt visar sig ha 

lägre arbetstillfredsställelse än övriga grupper. 

Flera studier menar att arbetstillfredsställelse vid omvårdnadsarbete är klart sammankopplat med de 

supportsystem som finns, via den uppmärksamhet som supportsystemen som t.ex. Individuell 

vårdplanering (IVP) ger själva omvårdnadsarbetet (18,23,24). 

Arvidsson et al (20) visade i sin studie att känslan av att få energi av handledningen inte hade någon 

långvarig effekt. Effekten kvarstannade bara en kort tid efter en avslutad period av 

omvårdnadshandledning, men upplevelsen av arbetstillfredsställelse var fortsatt hög. 

Delaktighet och ansvar 

Det fanns upplevelse av att det efter omvårdnadshandledning fanns en större delaktighet i 

verksamheten och för dess resultat genom att sjuksköterskorna tog större ansvar för sina 

arbetsuppgifter. De visade en tilltro till att verksamheten man arbetar i är bra och de uppfattade att 

deras patienter var nöjda med vården (18,22,24). 

Arvidsson et al (20) visade att när deltagare i processorienterade omvårdnadshandledningen delar 

erfarenheter med varandra leder till att de gemensamt kan komma fram till nya lösningar av hur 

arbetet skulle utföras. Efter fyra år rapporterade deltagarna i studien att de fortfarande hade en hög 

upplevelse av arbetstillfredsställelse. Sjuksköterskorna menade att den fortfarande var hög genom 

att de alltjämt delade varandras tankar och känslor, även om de inte hade någon pågående 

omvårdnadshandledning. 

Känna sig betydelsefull 

I flertalet av de studier som påvisade en ökning av arbetstillfredsställelsen, beskriver upplevelsen av 

att vara bekräftad och betydelsefull som en av de viktigaste faktorerna för att uppnå hög 

arbetstillfredsställelse. Känslan av att känna sig betydelsefull har då också en positiv inverkan på 

personalens motivation och självförtroende (18,20-24). 

Kreativitet 

White et al. (24) fann att kreativiteten ökade efter införandet av omvårdnadshandledning. Berg et al. 

(23) gjorde mätningar av kreativiteten genom att använda Creative Climate Questionnaire, som 

visade signifikanta ökningar gällande frågeställningarna om stöd för nya idéer, tillit och 

risktagande. 

Yrkesidentitet -självständighet 

Yrkesidentiteten stärktes både genom ökade teoretiska kunskaper och större kännedom om de egna, 

övriga personalens och patienternas reaktioner. Det visade sig bland annat genom att 

sjuksköterskorna blev tydligare i sin yrkesroll gentemot andra yrkeskategorier (18,21,22,24). Flera 

av studierna fann att efter deltagande i omvårdnadshandledningen var sjuksköterskorna stärkta i sin 

11 



yrkesroll och de ansåg att de kunde arbeta mera självständigt. Självständigheten och tryggheten i sin 

yrkesroll ansågs som viktiga faktorer för arbetstillfredsställelsen (18-20). 

Arvidsson et al (20) fann vid mättillfället fyra år efter påbörjad omvårdnadshandledningen att flera 

sjuksköterskor hade ändrat uppfattning om hur viktigt de ansåg det var med självständighet. Att 

vara självständig hade blivit viktigare för många i den undersökta gruppen. De påvisade även en 

kvarstående effekt av sjuksköterskornas ökade kompetens, vilket i sin tur ökade 

arbetstillfredsställelsen. Sjuksköterskornas sätt att förhålla sig till patienter och kollegor var fortsatt 

förändrat. Många önskade fortsatt kontinuerlig handledning dels för sitt eget välbefinnande men 

också för att ytterligare fördjupa sina kunskaper. Möjligheten att i omvårdnadshandledningen få 

reflektera över sina tankar och sitt arbete för att utveckla sin yrkesidentitet ansågs som värdefullt 

(20). 

Samarbete och stöd 

Då omvårdnadshandledningen bedrivits i grupp visade flera studier att deltagarna blev bättre på att 

ge kritik och stötta varandra i arbetsgrupperna. Samarbetet blev bättre inte enbart inom de egna 

arbetsgrupperna utan också med andra yrkeskategorier och chefer (21-24,27). Berg och Hallberg 

(26) och Arvidsson et al. (20) visade i sina undersökningar en klar ökning av tillit bland deltagarna. 

Det positiva samarbetet i handledningsgrupperna visar sig leda till en signifikant minskning av 

konflikter på arbetsplatserna (22-24,26). 

Negativa effekter 

Severinsson och Borgenhammar (21) visade att man funnit att de positiva effekterna inte uppnås om 

de handledda inte vill ha handledning. White et al. (24) fann att tvivel som uttrycks av 

sjuksköterskor och andra yrkeskategorier som väljer att inte delta i omvårdnadshandledning kan 

påverka de i arbetsgruppen som deltar på ett negativt sätt. Det finns då en risk att de positiva 

effekterna uteblir (24). Dålig kunskap om omvårdnadsteorier och handledning kan ge utrymme för 

mycket subjektivitet, vilket kan motverkar de positiva effekter som omvårdnadshandledning annars 

har (21). Andra negativa effekter som kan orsakas omvårdnadshandledning är att det tar tid från det 

direkta patientarbete, det kan öka stressen att gå ifrån det ordinarie arbetet (21,24). Arvidsson et al. 

(20) visade att den ökade insikten och kunskapen om att man på vissa enheter hade väldigt olika 

tankar kring mål och värderingar, gjorde ibland att det kunde vara svårt för den enskilda 

sjuksköterskan att arbeta kvar på avdelningen. 

OMVÅRDNADSKVALITET 

Flera författare påvisade att det fanns ett samband mellan ökad omvårdnadskvalitet och 

arbetstillfredsställelse. Detta skedde genom den ökade förståelsen för patienterna, ökat 

självförtroende, självrespekt, yrkesidentitet och kreativitet som uppnås genom reflektion i 

omvårdnadshandledning (18,21-24,27). Severinsson & Kamaker (27) visar på att det finns 

signifikanta skillnader mellan de sjuksköterskor som erhållit och de som inte erhållit 

omvårdnadshandledning. De som fått omvårdnadshandledning visar en högre moralisk känslighet, 

utvecklar sina kognitiva funktioner och reflekterar kring egna erfarenheter. De blir också bättre i 

konsten att kommunicera med patienterna och övrig personal. Man har också sett att de fungerar 

mer autonomt i sin yrkesroll (21,22). 

Hallberg (21) beskrev sjuksköterskors egen uppfattning om omvårdnadskvalitet, och påvisade en 

signifikant ökning gällande kvalitet på omvårdnaden vid de enheter där personalen erhållit 

omvårdnadshandledning (22). Severinsson och Borgenhammar (21) visade att de flesta 

12 



sjuksköterskorna fick en positivare attityd till patienterna och ändrade sitt bemötande emot dem. 

Detta fick till följd av ökad känslighet för patienternas behov. I studien framkom det att man både 

lade ner mer av sin arbetstid på direkt patientarbete och aktiverade patienterna mer (21). 

Severinsson och Borgenhammar (21) och White et al. (24) påvisade problem med att det är tid som 

går bort vid handledningstillfällena. Men i gengäld framkom positiva effekter som att personalens 

arbete blev effektivare och att omvårdnadskvaliteten höjdes. Man kan arbeta efter den enkla devisen 

att med en nöjd sjuksköterska får man en nöjd patient. Men det behövs mer forskning som kan 

styrka det och på ett bättre sätt påvisa vad detta egentligen innebär mer konkret (21,24). Berg och 

Hallberg (26) menar att omvårdnads handledning är en supportfunktion som kan användas för att 

säkerställa att sjuksköterskan kan utföra sitt arbete och öka omvårdnadskvaliteten. 

Processorienterad omvårdnadshandledning är en metod som ger utrymme att reflektera och 

fokusera på de problem man måste arbeta med dagligen. Det ges möjlighet att integrera kunskap 

och till ökad självkännedom (22, 24,27). Införande av IVP kan ge den nödvändiga fokuseringen på 

själva omvårdnadsarbetet och kan i sin tur vara en faktor som ökar omvårdnadskvaliteten (18, 23). 

Hallberg at al. (18) visade att sjuksköterskornas syn på kvaliteten av den skriftliga dokumentationen 

blev signifikant bättre. De fick mer fokus på patienternas behov och omvårdnadsåtgärderna i sin 

dokumentation. 

Uys et al. (25) kunde inte påvisa någon skillnad av omvårdnadskvaliteten i förhållande till de 

interventioner som man gjort. De fann inte heller någon skillnad mellan öppenvård eller 

sjukhusvård. 

DISKUSSION 

METODDISKUSSION 

Vid sökningarna i de elektroniska databaserna hittade jag många artiklar som motsvarade mina 

sökord men de fick kombineras för att begränsa urvalet. Med det mer begränsade urvalet var jag 

nöjd med de artiklar jag valt. Det var desto svårare att verkligen hitta svar på mitt syfte och mina 

frågeställningar i en del av de granskade artiklarna. Flera studier belyste handledningen ur flera 

olika perspektiv och mina frågeställningar belystes enbart i mindre omfattning. 

De flesta artiklarna kom ifrån Norden. Vilket gör att resultatet kan vara mer överförbart genom att 

det då är hämtat ifrån en mer gemensam kontext. Men jag anser att det är intressant om man 

kommer fram till samma resultat i andra delar av världen där man har en helt annan kontext med 

andra förutsättningar 

I några artiklar (18,23,24) var det svårt att veta vad som hade varit verksamt då man kombinerat 

införandet av en ny arbetsmodell och omvårdnadshandledning. I två av studierna (18,23) som gjorts 

på geropsykiatriska enheter hade man kombinerat införandet av omvårdnadshandledning med 

införandet av individuell vårdplanering (IVP). Studien inleddes med att personal på de undersökta 

avdelningarna hade två dagars utbildning om demenssjukdomar, IVP och omvårdnadsdiagnostik. 

Det var i dessa studier svårt att påvisa hur de enskilda faktorerna påverkade arbetstillfredsställelsen, 

men man visade ändå att införandet kombinationen med IVP och omvårdnadshandledning var 

mycket lyckad. 

Hur man hade bedrivit omvårdnadshandledningen var skiftande i de olika studierna. I flertalet 

studier har man använt specialutbildade omvårdnadshandledare (18,20,23) andra har använt sig av 

13 



sjuksköterskor utan utbildning i omvårdnadshandledning (22). Hyrkäs har gjort en större 

kartläggning och i den var det 60 % av handledarna som hade särskild utbildning. En fjärdedel av 

handledarna i studien var psykologer. Två studier har utförts på flera sjukhus med större 

undersökningsgrupper och de hade inte specificerat omvårdnadshandledarnas kompetens (24,27). 

Severinsson och Borgenhammars studie (21) är en sammanställning av intervjuer om experters syn 

på processorienterad omvårdnadshandledning 

I samtliga studier har omvårdnadshandledningen bedrivits under två till tre terminer, men det har 

skiftat hur ofta sessionerna ägde rum. Det varierade mellan en gång per vecka till en gång i 

månaden. Det sammanlagda antalet timmars handledning som deltagarna erhöll varierade mellan 28 

och 90 timmar. Omvårdnadshandledningen utfördes både enskilt och i grupp, gruppernas med 

storlek varierande mellan fyra och åtta deltagare. 

RESULTATDISKUSSION 

Mitt syfte med studien var att undersöka om deltagande i processorienterad 

omvårdnadshandledning påverkade sjuksköterskors upplevelse av arbetstillfredsställelse och 

kvaliteten på omvårdnad och mina frågeställningar blev till stor del besvarade. Genom litteraturen 

har jag förutom svar på mina frågeställningar, fått en större och fördjupad kunskap om 

omvårdnadshandledning under arbetets gång. 

De flesta påvisar att arbetstillfredsställelsen ökar vid deltagande i omvårdnadshandledning. Men det 

är ändå två studier (25,26) som inte kunde påvisa någon signifikant ökning av 

arbetstillfredsställelsen. Anledningen till skillnaden i resultaten kan bero på flera olika faktorer, som 

t.ex. kvaliteten på omvårdnadshandledningen. En annan felkälla kan vara att en del av forskarna har 

haft dubbla roller som både handledare och den som sammanställer forskningsresultatet. 

Det är en komplex uppgift att utvärdera enskilda insatsers effekt då arbetstillfredsställelsen enligt 

Hertzberg (11-13) påverkas av flera både inre och yttre faktorer. Omvårdnadshandledningen kan 

förväntas att påverka de inre faktorerna, men inte de yttre faktorerna i någon betydande 

utsträckning. Om de yttre faktorerna som t ex den fysiska arbetsmiljön och lönen är väldigt dåliga 

så kan det vara så att den totala arbetstillfredsställelsen inte påverkas även om enskilda faktorer av 

den inre tillfredsställelsen förbättras. Benner och Wrubels (17) tanke om att individen agerar och 

utvecklas utifrån sin kontext och kan inte isoleras från sin omgivning. Detta som är deras 

uppfattning om människans grundläggande orsaker till sitt handlande kan passa väl in i om vi vill 

titta på orsakssammanhang mellan t.ex. miljön och vårt agerande. 

Att också arbetsuppgifter och hur arbetstiden är förlagd kan påverka nivån på 

arbetstillfredsställelsen visade Hyrkäs (19). Att de som arbetar enbart natt har lägre 

arbetstillfredsställelse anser jag är värt att uppmärksamma då den gruppen också löper en större risk 

rent fysiskt av nattarbetet. Skall vi ha den typen av arbetstidsfördelning i framtiden eller är 

konsekvenserna så allvarliga att vi behöver hitta nya sätt att lägga arbetstidsscheman? 

I artiklarna framkom det centrala teman om hur arbetstillfredsställelsen påverkas, de teman stämmer 

delvis överens med de faktorer som Udén (10) anger som viktiga för att uppnå 

arbetstillfredsställelse. I den kommande texten jämför jag hur Udéns (10) faktorer (se sidan 7) 

överensstämmer med resultats tema. 

Delaktighet menar Udén (10) är en av förutsättningarna för att uppnå arbetstillfredsställelsen och de 

framkom också i artiklarna som centralt begrepp. När delaktigheten för verksamheten ökade så tog 

sjuksköterskorna större ansvar för sina arbetsuppgifter. Man hade en uppfattning att verksamheten 

14 



man arbetar i är bra. Det här borde vara en faktor som är intressant särskilt för chefer inom 

organisationerna. Om arbetstagare tar ett större ansvar och pratar väl om den verksamhet man 

arbetar i genom att de deltar i omvårdnadshandledning, är det en insats som finns tillgänglig på 

många håll och som går att vidareutveckla. Det förefaller som att det medför stora vinster för 

verksamheten men inte minst för den enskilde personen som går till sitt arbete och upplever hög 

arbetstillfredsställelse. 

Att känna sig betydelsefull är den faktor som också i det i artiklarna (18,20,22,24) beskrivs som en 

av de mest betydelsefulla faktorerna. Att känna sig betydelsefull har positiv inverkan på såväl 

arbetstillfredsställelsen som personalens motivation och självförtroende. Vi känner oss 

betydelsefulla genom bekräftelse och det överensstämmer med att en av de viktiga delarna av 

innehållet i omvårdnadshandledning är bekräftelse. 

Variation och mångsidighet två av artiklarna (23,24) presenterat att kreativiteten har ökat. 

Kreativitet är kanske ett bättre begrepp att använda, eftersom används i väl kända formulär som 

används vid kvantitativa studier. Flertalet av studierna var kvantitativ och är kanske det som passar 

bäst för att undersöka den här typen av frågeställningar. 

Trygghet är en faktor framförallt i resultatet belyses under temat yrkesidentitet och självständighet 

(18-22,24). Det är viktigt för arbetstillfredsställelsen att sjuksköterskan får utvecklas i sin yrkesroll. 

Genom att utvecklas i sin yrkesroll och därigenom få en trygghet påverkar hur sjuksköterskan mår 

och vad hon kan utföra. Det är intressant att Arvidsson et al. (20) i sin långtidsuppföljning kunde 

påvisa att den ökade kompetens hos de undersökta hade en kvarstående effekt även på lång sikt. 

Med den utveckling av vården som i dag sker i allt snabbare takt så är det viktigt att personalen 

känner att deras kompetens räcker till för att möta patienternas behov och verksamhetens krav. Att 

omvårdnadshandledning är en insats som kan hjälpa till att säkerställa fortsatt kunskapsutveckling i 

vården tycker jag står klart utifrån det forskarna kommit fram till i artiklarna. 

Att stöd är viktigt beskrivs i flera av artiklarna (20-24,26, 27). Samarbetet i arbetsgrupperna 

förbättras genom det som stöd man upplevde både i och utanför handledningsgrupperna. Stöd i 

omvårdnadsarbetet är viktigt eftersom det kan vara påfrestande och psykiskt pressande att ta hand 

om sjuka människor. Samarbetet hade ökat genom att omvårdnadshandledning hade fokuserat på 

det direkta omvårdnadsarbetet av patienterna. I diskussioner tydliggjordes de grundläggande teorier 

som man använder i sitt arbete på enheten. Istället för att fokusera på konflikter och problem i 

personalgruppen, så hade man ett annat fokus i omvårdnadshandledningen. Resultatet blev ändå att 

konflikterna minskade på arbetsplatsen efter intervention med omvårdnadshandledning. Det är 

intressant utifrån vilka insatser det då finns att välja på om arbetsledningen har problem med 

konflikter på arbetsplatsen. Skall man anlita hjälp för mer traditionell konfliktlösning i 

arbetsgruppen eller skall man erbjuda omvårdnadshandledning? 

Ansvar framkom inte som ett enskilt tema i resultatet utan var omnämnt mer som sekundär effekt av 

andra faktorer som delaktighet. Helhet, Tolerans och Att se resultatet av sitt arbete presenterades 

inte heller som enskilda faktorer av någon av artikelförfattarna. Lite mer än hälften av faktorerna 

som Udén (10) presenterade som viktiga för arbetstillfredsställelsen var gemensamma med tema 

som framkom i resultat denna litteraturstudie. I resultat framkom det andra viktiga tema som Udén 

(10) inte nämner, de presenteras nu i den följande texten. 

Studierna påvisar också några olika faktorer som kan förhindra att de positiva effekterna uppnås. 

Ibland uppfatta man snarare att det blir negativa effekter av omvårdnadshandledningen. En vanlig 

kritik från deltagare i omvårdnadshandledning men framförallt från dem som väljer att inte delta är 

15 



ett det tar tid från det direkta patient arbetet. Severinsson och Borgenhammar (21) och White et al. 

(24) visar att sjuksköterskorna som deltar i omvårdnadshandledning, uppger att de lägger mer tid på 

direkt patientarbete istället för mindre. De planerar dessutom vården utifrån patientens individuella 

behov i större utsträckning. Om personalen får en bättre arbetstillfredsställelse genom 

omvårdnadshandledning tror jag att de kan utföra både mer arbete och samtidigt som det är bättre 

kvalitet på omvårdnaden. Omvårdnadshandledningen måste naturligtvis också vara av god kvalitet 

och det ställer krav på sjukvården att organisera denna stödfunktion för personalen på ett bra sätt. 

Det positiva sambandet mellan ökad omvårdnadskvalitet och de positiva effekterna av 

omvårdnadshandledning är artikelförfattarna (18,21-24,27) eniga om. Vid flera studier (18,23,24) 

har man använt omvårdnadshandledning för att införa IVP och det har fallit väl ut. Att införa IVP 

syftar till att höja kvaliteten på omvårdnaden för den enskilde patienten. Omvårdnadshandledning 

har möjliggjort den nödvändiga fokuseringen på det direkta patientarbete och man har 

vidareutvecklat omvårdnaden av patienterna i handledningssituationen direkt utifrån erfarenheter 

man delar med varandra och ökad teoretiska kunskaper. Det är lättare för sjuksköterskorna att göra 

rätt val och undvika fel om de är trygga i sin yrkesroll och har stöd av omgivningen. 

Många studier har undersökt upplevelsen av effekten under tiden interventionerna pågår eller kort 

tid efter att de hade avslutats. Vissa effekter kanske inte syns om man gör mätningar precis efter 

avslutad handledningsinsats utan det som man lärt sig och kommit till insikt om underhandledning 

är en process som fortgår och det behövs kanske längre tid innan effekterna visar sig. 

På senare år har det skrivits mycket om omvårdnadshandledning, men inte så många har fokuserat 

på om omvårdnadshandledning påverkar arbetstillfredsställelsen och omvårdnadskvalitet. Det finns 

inte heller så många studier om sambandet mellan personalens arbetstillfredsställelse och 

omvårdnadskvaliteten. Jag fann inte så många artiklar där studierna var gjorda utanför Norden, är 

det bara vi här i norr som intresserade av de här frågeställningarna? Jag tycker att det är intressant 

om det gjordes fler studier av handledningens påverkan på arbetstillfredsställelse och 

omvårdnadskvaliteten på flera olika håll i världen. De som deltar i studierna kommer från helt olika 

kontext och det är intressant att se om det är samma faktorer som påverkas i olika delar av världen. 

Omvårdnadshandledning infördes först inom den psykiatriska vården men har spridits också till den 

somatiska vården, de flesta av studierna var utförda inom den psykiatriska vården. Jag anser att det 

behöver göras fler studier inom den somatiska vården, för att se det framkommer samma resultat. 

16 



REFERENSER 

1. Hermansen M V, Bruland Vråle G, Carlsen L B. Omvårdnadshandledning. Lund: 

Studentlitteratur; 1994. 

2. Peterson B-O, Vahlne L. Handledning - ett vårdpedagogoskt verktyg. Lund: Studentlitteratur; 

1997. 

3. Svensk sjuksköterskeförening och Riksföreningen för yrkesmässig handledning i omvårdnad. 

Riktlinjer för godkännande av handledare i yrkesmässig handledning i omvårdnad.2003. 

4. Nationalencyklopedin 

http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=198594 

tillgänglig 2006-02-26 

5. Severinsson E, Lidström J. Handledning i vårdarbete. I ljuset av tillämpad hermeneutik. Lund: 

Studentlitteratur: 1993. 

6. Severinsson E. Förnyelse. Handledning i vårdarbete. Stockholm: Nordstedts Förlag AB; 1990. 

7. Teslo A-L (red). Mangfold i faglig veiledning. Stamsund: Universitetsforlaget; 2000. 

8. Dahlberg K (red). HYV Handledning i yrkesmässig växt inom vården. Lund: Studentlitteratur; 

1998. 

9. Tveiten S, Yrkesmässig handledning – mer än ord. Lund: Studentlitteratur; 2000 

10. Udén G (red). Kvalitetssäkring i omvårdnad - olika perspektiv. Lund: Studentlitteratur; 1994. 

11. Hallberg I, Arbetsledare i vårdarbete. Stockholm: Esselte Studium AB, 1988. 

12. Andersson S I, Vårdtygnd, vårdkvalitet och vårdorganisation - vårdens villkor vid minskade 

resurser. 2 uppl., Lund: Studentlitteratur; 1992. 

13. Maltén A, Grupputveckling. Lund: Studentlitteratur; 1992 

14. Koestenbaum P, Ledarskapsdiamanten. Lund: Studentlitteratur; 1994. 

15. Nilsson E, Norén-Winsell E, Djärv S, Administration och arbetsledning i vård och omsorg. 

Lund: Studentlitteratur; 1999. 

16. Benner P, Från novis till expert – mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund: 

Studentlitteratur; 1993. 

17. Benner P, Wrubel J, The Primacy of caring. Californien: Addison-Wesley Publishing Company; 

1989. 

18. Hallberg IR, Welander Hansson U, Axelsson K. Satisfaction with nursing care and during a year 

of clinical supervision and individualized care. Comparison between two wards for the care of 

several demented patients. J Nurse Manag 1993; 1(6):297-7. 

17 



19. Hyrkäs K. Clinical supervision, bournout, and job satisfaction among mental health psychiatric 

nurses in Finland. Issues Ment Health Nurs 2005;26:531-556 

20. Arvidsson B, Löfgren H, Fridlund B. Psychiatric nurses´ conceptions of how a group 

supervision programme in nursing care influences their professional competence: a 4-year 

follow-up study. J Nurs Manag 2001;9:161-1 

21. Severinsson EI, Borgenhammar EV. Expert views on clinical supervision: a study based on 

interviews. J Nurs Manag 1997;5(3):175-3 

22. Hallberg IR. Systematic clinical supervision in a child psychiatric ward: satisfaction with 

nursing care, tedium, burnout and the nurses´ own report on the effects of it. Arch Psychiatr 

Nurs 1994; 8(1):44-2 

23. Berg A, Hansson UW, Hallberg IR. Nurse’s creativity, tedium and burnout during 1 year of 

clinical supervision and implementation of individually planned nursing care: comparisons 

between a ward for severely demented patients and a similar control ward. J Adv Nurs 1994; 

20(4): 742-9 

24. White E, Butterworth T, Bishop V, Carson J, Jeacock J, Clements A. Clinical supervision: 

insiders report of a private world. J Adv Nurs 1998; 28(1): 185-2 

25. Uys LR, Minnaar A, Simpson B, Reid S. The effect of two models of supervision on selected 

outcomes. J Nurs Scholarsh, 2005; 37:3, 282-8 

26. Berg A, Hallberg IR. Effects of systematic clinical supervision on psychiatric nurse`s sense of 

coherence, creativity, work-related strain, job satisfaction and view of effects from clinical 

supervision: a pre-post test design. J Psychiatr Ment Health Nurs 1999;6: 371-1 

27. Severinsson EI, Kamaker D. Clinical nursing supervision in the workplace – effects on moral 

stress and job satisfaction. J Nurs Manag 1999; 7:81-90 

18 



ARTIKELÖVERSIKT 

Referensnr: 18 

Författare: Hallberg I.R, Welander Hansson U., Axelsson K 

Titel: Satisfaction with nursing care and during a year of clinical supervision and 

individualized care. Comparison between two wards for the care of several 

demented patients. 

Tidskrift: Journal of Nursing Management 1994; 1(6): 297-7 

Syfte: Att undersöka sjuksköterskors tillfredställelse med omvårdnad och arbetet, 

under 1 år vid införande av IVP i kombination med regelbunden systematisk 

omvårdnadshandledning. 

Metod: Kvantitativ, experimentell. Försöks avd och kontrollavd. Formulär 

Urval: 19 sjuksköterskor + 20 st sjuksköterskor kontrollavd i södra Sverige 

Antal ref: 45 

Land: Sverige 


Författare: Hyrkäs K. 

Titel: Clinical supervision, bournout, and job satisfaction among mental health 

psychiatric nurses in Finland. 

Tidskrift: Mental Health Nursing, 2005; 26:531-556 

Syfte: Att beskriva omvårdnadshandledning och dess effekter bland sjuksköterskor 

inom psykiatrisk vård i Finland 

Metod: Kvantitativ med deskriptiva data. Formulär 

Urval: 439 sjuksköterskor med pågående handledning som arbetar vid 14 utvalda 

sjukhus i Finland 

Antal ref: 62 

Land: Finland 


Författare: Arvidsson B, Löfgren H, Fridlund B 

Titel: Psychiatric nurses´ conceptions of how a group supervision programme in 

nursing care influences their professional competence: a 4-year follow-up 

study. 

Tidskrift: Journal of Nursing Management 2001; 9:161-1 

Syfte: Att efter fyra år beskriva psykiatrisjuksköterskors uppfattning om hur två års 

grupphandledning påverkat deras professionella kompetens 

Metod: Kvalitativ studie med fenomenografisk ansats och deskriptiv metod. 

Halvstrukturerade intervjuer 

Urval: 10 sjuksköterskor på en psykiatrisk klinik i södra Sverige som deltog i 

handledning under två år. 

Antal ref: 33 

Land: Sverige


Författare: Severinsson EI, Borgenhammar EV 

Titel: Expert views on clinical supervision: a study based on interviews. 


Syfte: Analysera experters syn på omvårdnadshandledningen, reflektioner kring 

effekter och värdet av omvårdnadshandledning i offentlig sjukvård 

Metod: Kvalitativ, intervjuer med öppna frågor som analyserade enligt Grounded 

theory 

Urval: 7 välkända nordiska forskare 

Antal ref: 52 

Land: Sverige 


Författare: Hallberg IR. 

Titel: Systematic clinical supervision in a child psychiatric ward: satisfaction with 

nursing care, tedium, burnout and the nurses´ own report on the effects of it. 

Tidskrift: Archives of Psychiatric Nursing 1994; 8(1): 44-2 

Syfte: Undersöka hur sjuksköterskor uppfattar inflytandet av 

omvårdnadshandledning och dess effekt i förhållande till leda, utbrändhet, 

arbetstillfredsställelse 

Metod: Kvantitativ, formulär 

Urval: 11 sjuksköterskor som arbetar på en utvald barnpsykiatrisk avdelning. 

Antal ref: 29 

Land: Sverige 


Författare: Berg A, Hansson UW, Hallberg IR. 

Titel: Nurses creativity, tedium and burnout during 1 year of clinical supervision 

and implementation of individually planned nursing care: comparisons 

between a ward for severely demented patients and a similar control ward. 

Tidskrift: Journal of Advanced Nursing 1994; 20(4): 742-9 

Syfte: Studera sjuksköterskors kreativitet, leda, utbändhet och förändring under ett 

år, jämförelse mellan kontrollavdelning och experimentavdelning som fick 

omvårdnadshandledning och samtidigt införde IVP 


Urval: Experimentell, försöks avd och kontrollavd. Enkäter 

19 sjuksköterskor + 20 st. sjuksköterskor kontrollavd i södra Sverige 

Antal ref: 32 

Land: Sverige


Författare: White E, Butterworth T, Bishop V, Carson J, Jeacock J, Clements A. 

Titel: Clinical supervision: insiders report of a private world. 

Tidskrift: Journal of Advanced Nursing 1998; 28(1): 185-2 

Syfte: Att kartlägga och om möjliga fastställa om omvårdnadshandledning har 

inflytande på omvårdnadsarbetet. 

Metod: Kvalitativ, kartläggande studie, intervjuer 

Urval: 34 sjuksköterskor från 23 olika avdelningar/mottagningar i England och 

Scotland. 

Antal ref: 10 

Land: Storbritannien 


Författare: Uys LR, Minnaar A, Simpson B, Reid S 

Titel: The effect of two models of supervision on selected outcomes. 

Tidskrift: Journal of Nursing Scholarship, 2005; 37:3, 282-288 

Syfte: Att utvärdera effekten av två olika modeller av omvårdnadshandledning i 

förhållande till handledningen i sig själv, kvalitet på omvårdnaden och 

arbetstillfredsställelse. 


Urval: 3 avd på 3 sjukhus och sex mottagningar, inom tre distrikt i Sydafrika 

Antal ref: 29 

Land: Sydafrika 


Författare: Berg A, Hallberg IR 

Titel: Effects of systematic clinical supervision on psychiatric nurses´sense of 

coherence, creativivty, work-related strain, job satisfaction and view of 

effects from clinical supervision: a pre- post test design. 

Tidskrift: Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 1999; 6: 371-1 

Syfte: Att undersöka effekten av 1 års systematisk omvårdnadshandledning och 

IVP, i förhållande till sjuksköterkornas känsla av sammanhang, kreativitet, 

arbetsrelaterad stress och arbetstillfredsställelse. 

Metod: Kvantitativ med pre-post design, formulär 

Urval: 22 sjuksköterskor, psykiatrisk avdelning i södra Sverige. 

Antal ref: 35 

Land: Sverige 


Författare: Severinsson EI, Kamaker D 

Titel: Clinical nursing supervision in the workplace – effects on moral stress and 

job satisfaction. 


Syfte: Undersöka sjuksköterskors arbetstillfredsställelse och moraliska stressnivåer i 

förhållande till effekten av omvårdnads handledning 

Metod: Kvantitativ studie med deskriptiv statistik, formulär 

Urval: 158 sjuksköterskor på ett sjukhus i östra Sverige 

Antal ref: 27 

Land: Sverige

Länk till uppsatsen i Fulltext - Svensk sjuksköterskeförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?