SPF:s historia - Sveriges Pensionärsförbund

Förhistoria
SPF räknar 5 september, 1939 som startpunkt för sin
verksamhet. Ett antal pensionärsföreningar i Göteborg och
omkringliggande områden samlades denna dag för att diskutera
och besluta om bildande av en riksorganisation för
pensionärer. Man utsåg en styrelse och antog ett stadgeförslag.
Det fastslogs i ett uttalande att organisationen skulle
vara politiskt helt neutral. Den nya organisationen kallades
Göteborgs Folkpensionärers Förening och blev grunden till
det året därpå bildade Sveriges Folkpensionärers Riksförbund
(SFRF). Detta namn bibehölls fram till förbundsstämman
1986 då namnet ändrades till Sveriges Pensionärsförbund
(SPF). Medlemstalet vid starten beräknas till omkring
2500. Under de närmaste åren spreds verksamheten och
föreningar anslutna till SFRF bildades huvudsakligen i
Mellansverige och Norrland. Så småningom spred sig verksamheten
också söderut. 1952 anmäldes 10 nya föreningar i
Halland och 1956 44 i Kronobergs län.
Samma år, den 12 november 1956, bildades den första
föreningen i Skåne. Under medverkan av förbundsordförande
Carl Berntsson kallade man i Degeberga till ett sammanträde
för bildande av en pensionärernas förening. Efter
ett föredrag av förbundsordföranden förklarade sig de
1

närvarande villiga att bilda en förening ansluten till SFRF.
47 personer anmälde sig som medlemmar. Till ordförande
utsågs Reinhold Mattsson, som även fungerade som sekreterare.
Årsavgiften fastställdes till 3 kronor, varav 90 öre
gick till riksförbundet.
Föreningens verksamhet fortsatte och medlemsantalet
steg förhållandevis snabbt och uppgick 1959 till 147. Det
skulle emellertid dröja ända till 1963 innan nästa förening
bildades i Skåne.
Distriktsindelning
För att stärka organisationen inom SFRF började man så
småningom sammanföra föreningar i olika delar av landet
till distrikt. Helt naturligt skedde detta först i mellersta och
norra Sverige. I södra Sverige bildades 1956 Hallands distrikt
och 1959 kom turen till Kronobergs distrikt.
6:e (sydsvenska) distriktet.
1964 sammankallades till ett sammanträde i Degeberga
för överläggningar om bildandet av ett sydsvenskt distrikt
omfattande Skåne, Blekinge och delar av Kronobergs län.
Vid sammanträdet medverkade ett ombud från Brösarp, tre
från Karlshamn, ett från Kivik, två från Diö (Kronoberg), två
från Degeberga och två från Arlöv-Åkarp. Diskussion uppstod
om distriktets omfattning. Förutom det ursprungliga
förslaget, framfördes förslag att distriktet skulle omfatta
endast Skåne och Blekinge samt ett förslag om endast Skåne.
Mötets beslut blev emellertid att föreslå ett sydsvenskt
distrikt, nr 6 omfattande del av Kronobergs län, Blekinge
och Skåne med start l januari 1965. Vid Degebergas Folkpensionärsförenings
kvartalsmöte de 22 november 1964
2

edogjorde ordföranden Reinhold Mattsson för förslaget
och meddelade att distriktet skulle bildas vid ett sammanträde
i Forsakar den 25 november. Vid mötet fattades det
formella beslutet om bildandet av SFRF:s sjette distrikt. Till
ordförande utsågs Åke Lundevall, Karlshamn och till vice
ordförande Reinhold Mattsson från Degeberga.
Vid denna tidpunkt fanns det i Blekinge endast en förening,
Karlshamn, och i Skåne förutom Degeberga två nyligen
bildade föreningar i Brösarp och Kivik. Från Kronobergs
län anmäldes en förening från Diö. Någon mer förening
anmäldes aldrig från detta län till 6:e distriktet och 1973 anmälde
föreningen sitt utträde för att fr.o.m. den 15 november
övergå till PRO. Till detta 6:e distrikt fördes sedermera
även Kalmar län men 1964 fanns där ännu ingen förening.
Från denna blygsamma början med fyra föreningar och 483
medlemmar skedde det en snabb utveckling och redan efter
fem år omfattade distriktet 39 föreningar (varav 33 i Skåne)
med 2563 medlemmar (1968 i Skåne). Vid distriktsstämman
1968 förelåg ett förslag från Degeberga att distriktet skulle
delas och Skåne bilda ett eget distrikt. En utredningskommitté
tillsattes, men förslaget avvisades vid en ordförandekonferens
i oktober samma år. Föreningsbildningen och
medlemsantalet ökade emellertid med oförminskad kraft.
Då distriktet firade sitt 10-årsjubileum i samband med pensionärsdagen
i Degeberga 1974, framförde förbundsordförande
Vilhelm Tell sina lyckönskningar till att Sydsvenska
distriktet med ca 6000 medlemmar nu utvecklats till det
största i landet. Vid 1976 års distriktsstämma, som hölls i
Hässleholm, framlades ånyo förslag om en delning av distriktet.
Denna gång hade förslaget föregåtts av en enkät
bland distriktets föreningar. Av de 55 föreningarna hade
3

49 röstat för en delning. Ett flertal olika förslag förelåg rörande
de nya distriktens omfattning. För Skånes del stod
frågan om hela Skåne skulle utgöra ett dis-trikt eller om
Malmöhus och Kristianstads län skulle bilda separata distrikt.
29 föreningar röstade för ett enat skånedistrikt medan
20 skulle föredra skilda länsdistrikt. Vid distriktsstämman
redogjorde distriktsordföranden Svante Millqvist för
omröstningens resultat och för de förhandlingar, som förts
beträffande distriktets ledning. Detta resulterade slutligen
i ett förslag att från den l januari 1977 skulle Skåne utgöra
ett distrikt och Blekinge och Kalmar ett distrikt. Detta blev
också distriktsstämmans beslut.
Skånedistriktet
Skånedistriktet, som alltså fungerade från ingången av
1977 omfattade vid denna tidpunkt 60 föreningar med totalt
5524 medlemmar. I dag, vid Skånedistriktets 30-årsjubileum,
är vi 150 föreningar och 34 118 medlemmar.
Då var de största föreningarna Kristianstad (387 medlemmar),
Lund (327), Helsingborg (299), Malmöhus (285),
Hässleholm (245), Kullabygden (230) och Degeberga (225).
Till år 2007 har Kristianstad behållit sin ledarplats (904
medlemmar). Sedan är det lite förändringar, Ystad (863),
Ängelholm (734), Hässleholm (713), Höör (708) och Bjäre
(683)
Fram till 1982 gick föreningsbildningen och ökningen av
det totala medlemsantalet parallellt med ett genomsnittligt
medlemsantal per förening på c:a 100. Från denna tidpunkt
har samtidigt som antalet föreningar ökat med oförmin-
4

skad hastighet antalet medlemmar per förening ökat, för
att nu uppgå till ett medeltal närmare 200 medlemmar per
förening. Efter 1999 har några föreningar försvunnit men
i gengäld har medlemsantalet per förening ökat till nära
230.
Av ovanstående kan man alltså se att distriktet hade 60
föreningar med ca 5 500 medlemmar vid ingången av 1977
för att 21 år senare ökat till 156 föreningar med 28 500 medlemmar
för att sedan reduceras beträffande föreningarnas
antal ha minskat till 150 men medlemsantalet, vilket är det
väsentliga, ökat till 34 118 medlemmar. Man kan konstatera,
att såväl ökningen av antalet föreningar som antalet
medlemmar var mycket bra. Nära 230 medlemmar per förening
i snitt.
Vad har då hänt med föreningsutvecklingen under de här
30 åren? Jo, medlemsutvecklingen har varit ökande medan
antalet föreningar har minskat något och är nu 150 stycken.
Vad beror då detta på? Man kan nog säga att omflyttningen
av befolkningen i Skåne har varit en bidragande orsak. Små
föreningar kan ha svårt att rekrytera nya medlemmar, varför
sammanslagning av föreningar har gjorts. Tiderna har
också förändrats. Det finns många utbud av aktiviteter att
välja på, i synnerhet i städerna. I detta sammanhang kan
också nämnas att det finns 36 föreningar som har under 100
medlemmar och att det finns 13 föreningar med över 600
medlemmar.
Vad gör vi då i distriktet för att uppmuntra eller främja
rekrytering? Föreningarna delas upp i fem grupper i storleksordning.
Den bäst rekryterande föreningen inom varje
grupp erhåller 1 000 kronor i premie.
5

SPF Skånedistriktet verkar som ett mellansteg mellan
förening och förbund.
En ordförandedag om året anordnas, som är förlagd till
olika platser i Skåne.
Distriktsmästerskap i golf, boule, bowling och bridge
genomföres med föreningars hjälp.
Sångarträffar anordnas på initiativ av föreningar.
Till sist, varför ger vi nu ut en skrift om SPF Skåne?
Diskussioner har förts inom styrelsen om vi på något sätt
skulle celebrera distriktets 30 år. Vi stannade vid att göra
en samlad skrift. Kanske kan den här komma till nytta när
det uppstår diskussion om distriktets historia hittills. Det
är vår förhoppning att det blir så.
6
Distriktsordförande SPF Skåne
Vår förste distriktsordförande
var Carl Elmhagen,
Dalby 1977-1985. Elmhagen
var samtidigt v. ordförande i
förbundsstyrelsen i nio år, varigenom
Skånedistriktet redan
från början fick nära kontakt
med förbundsstyrelsen.

1986 tillträdde Arthur Andersson
från Höganäs som
svingade klubban till 1992.
2001 var det tid för regeringsskifte.
Då tillträdde
vår nuvarande distriktsordförande
Knut-E Magnusson.
Därefter kom Eric Boo
från Hässleholm som styrde
åren 1993-2000
7

Ekonomiskt stöd till distriktsverksamheten
6:e distriktet fick ekonomiskt stöd för sin verksamhet
från landstingen i Kristianstads och Malmöhus län från och
med 1967. En ansökan om liknande anslag från Blekinge
läns landsting avslogs med motiveringen att man redan
beviljat anslag till Pensionärernas Riksorganisation (PRO)
och att man inte avsåg att lämna anslag till mer än en pensionärsorganisation.
Beslutet överklagades men avslogs
igen och först efter en skrivelse till Konungen 1969 ändrade
landstinget sitt beslut och beviljade anslag från 1970. Sedan
verksamhet kommit igång i Kalmar län erhölls anslag även
därifrån från 1973. Efter distriktsdelningen har de ekonomiska
anslagen till Skånedistriktet fortsatt från de båda
skånelandstingen. Dessa anslag från landstingen har hela
tiden utgjort en väsentlig del av distriktets inkomster och
har i hög grad gjort det möjligt att bedriva verksamheten
på ett tillfredsställande sätt. De första anslagen som beviljades
var 1966 ett anslag från Kristianstads läns landsting
på 4,000 kronor och 1967 från Malmöhus på 8,000 kronor.
1977 då Skånedistriktet började sin verksamhet hade anslagen
stigit till 40,000 och 27,000 kronor från resp. Malmöhus
och Kristianstad län och har därefter successivt stigit för
att sedan 1995 uppgå till 355,000 och 180,000 från de båda
Skånelänen.
Sedan dess har länsindelningen ändrats och vi har istället
fått Region Skåne. För år 2006 fick vi 684,000 från Region
Skåne till vår distriktsverksamhet.
Förutom anslaget från Regionen har Studieförbundet
Vuxenskolan för år 2006 bidragit med 85.000.
8

Samarbete med studieförbunden
6:te distriktet inledde redan i början av sin verksamhet
ett samarbete med olika studieförbund. Det var i första
hand det liberala studieförbundet LiS under ledning av
Sven Erik Karlsson, som bistod distriktet både i arbetet att
bilda nya föreningar och i distriktets studieverksamhet. Vid
ett sammanträde initierat av LiS utsågs 1965 en samarbetskommitté
med tre ledamöter från LiS och tre från SFRF
LiS sammanslogs 1967 med Svenska Landsbygdens Studieförbund
(SLS) till Studieförbundet Vuxenskolan (SV)
och sedan SFRF på riksnivå 1975 skrivit ett avtal om samarbete
med SV etablerades ett samarbete också mellan 6:
e distriktet och SV. Det framhölls dock att avtalet inte gav
SV någon monopolställning utan att det stod varje förening
fritt att söka samarbete med vilket eller vilka studieförbund
de ville.
SV blev emellertid det studieförbund med vilket ett organiserat
samarbete etablerades både på riks- och distriktsnivå
och som även gav de lokala föreningarna hjälp och
stöd i deras arbete. Vid distriktets årsstämma 1968 i Hässleholm
redogjorde S. E. Karlsson, som blivit studierektor
vid SV, för samarbetet mellan SFRF och SV, och vid ordförandekonferens
i oktober samma år klargjorde han för
möjligheterna för samarbete med distriktet. Under 1969, då
han fått tjänst som rikskonsulent tjänstgjorde han vid sidan
av sin ordinarie tjänstgöring även som studieledare inom
6:e distriktet med ansvar för uppläggning och genomförande
av dess omfattande kurs- och studiecirkelverksamhet.
Samma år engagerade SFRF också fru Britt Hansson, Lund,
som studiekonsulent för Skåne, ett arbete som hon med
9

stor framgång fortsatte med till 1984. Hennes uppgift var
att hjälpa till med bildandet av nya föreningar att planera
och leda den av distriktet bedrivna utbildnings- och studieverksamheten
samt att hjälpa de lokala föreningarna med
att planlägga och genomföra deras studieprogram. Efter
hennes bortgång 1984 övertogs distriktets studieansvar av
styrelsens sekreterare Alma Hansen, Vollsjö, som i intimt
samarbete med den studieansvarige från SV, framför allt
Ulla Bylund genomförde dessa arbeten fram till 1993, då
distriktets del av ansvaret övertogs av Ebba Skjöld, Åkarp.
Studieverksamheten i samarbete med SV har ända från
början varit en väsentlig del av 6:e distriktet såväl som Skånedistriktets.
Under de första åren då antalet föreningar
var litet koncentrerade man sig på kurser om föreningshandledning.
Under ett antal år hölls sådana tvådagarskurser
i anslutning till distriktets årsstämma. Eftersom SV
stod för resekostnaderna för kurs-deltagarna blev distriktets
resekostnader i samband med stämman därigenom
mycket låga. Med stigande antal föreningar blev deltagarantalet
större och efter några år blev det allt för ohanterligt
att koppla stämmorna med kurser. Handledarkurser hölls
därefter separat och fördelades på olika platser. Man började
också arrangera kurser i olika ämnen, som kunde stimulera
till studiecirklar i de lokala föreningarna. Sådana
ämnen var ”Tre diktare” - ”Vår förening” - ”År med innehåll”
- ”Skillingtryck och gamla visor” - ”Vår sociala miljö”
- ”Att vara pensionär i dagens samhälle” - ”Att producera
och konsumera information” etc. I takt med SFRF:s tillväxt
ökade utbildningsbehovet i betydelse. Kurserna spelade
också en stor roll som inspirationskälla och utgjorde en
värdefull kontaktyta mellan distrikt och föreningar. Verk-
10

samheten utvecklades med speciella funktionärskurser för
ordförande, sekreterare, kassör och revisorer, studieledare,
reseledare, valberedningsledamöter och KPR-ledamöter,
rekryteringsansvariga och informationsansvariga. Informationskurser
har anordnats i olika aktuella pensionärsfrågor
som ”Det nya pensionssystemet” - ”Sjukvård och äldreomsorg”
”Skatteomläggningen och Pensionärsberedningens
slutbetänkande” - ”Kris i vården”. 1983 kom en kurs
för sångledare med på programmet och ett par år senare
började man ordna sångarträffar liksom gymnastikträffar,
vilka senare återkommit årligen på en eller ett par platser
med mycket stor anslutning. Sedan Skånedistriktet började
fungera har denna kursverksamhet stadigt stegrats. Redan
i slutet av 1970-talet kom antalet kurser upp till 10 per
år och fortsatte sedan att stiga, så att man 1990 nådde 20
stycken. Intresset för denna verksamhet har varit stor hos
de lokala föreningarna och många år har mer än 1500 medlemmar
deltagit i distriktets kurser. Sedan Studieförbundet
Vuxenskolan Skåneregionen 1991 förvärvade en kursgård
i Hörby har en stor del av distriktets kurser förlagts dit.
Det har stora fördelar eftersom här finns tillgång till väl utrustade
sammanträdeslokaler, bespisningsmöjligheter och
övernattningsmöjligheter för flerdagskurser.
SV äger numera inte Kursgården i Hörby, men SPF förlägger
fortfarande till största delen sina kurser där eftersom
Hörby ligger geografisk bra till i Skåne.
Utbudet av kurser har genom åren utökats samtidigt
som det traditionella utbudet har bibehållits som till exempel
funktionärskurser.
Datakurser i olika former har varit populära, då inte
minst att göra en enkel hemsida.
11

Andra kurser som har tillkommit genom åren är kurser
för föreningarnas hörselombud, trafikansvariga och friskvårdsansvariga.
Under 2004 påbörjades utbildningarna ”Ett steg till” för
föreningarnas styrelse.
Intresset för kurserna har varit stort och det är idag
många föreningar som gått denna utbildning. Idén med
”Ett steg till” är enkel och har ett överskådligt upplägg där
deltagarna ser över nuläget samt utvecklar och planerar för
framtiden. I kursupplägget ingår en uppföljningsdag efter
ca ett år.
Lite mer udda kurser som har genomförts de senaste 10
åren är Argumentations- och sammanträdesteknik, Att bli
ensam, Hjärt- och lungräddning, Marknadsföring, Om läkemedel
samt Pensionärs – och försäkringsfrågor.
I samarbete med BOJ ( Brottsofferjourernas Regionråd
Halland och Skåne) har genomförts kurser angående våld
och brott mot äldre. En kurs med temat grönare skog har
anordnats i samarbete med Skogsvårdsstyrelsen.
För enbart ledare har det bland annat varit kurser i Line
dance och Folkligdans, grundläggande cirkelledarutbildning
samt Skånsk dialektdiktning.
Flera cirkelledarutbildningar har genomförts i samarbete
med Skånes Hembygdsförbund, som t.ex. Bilder av ett
sekel och Skånska godsmiljöer.
Kurserna har genomförts i samarbete med Studieförbundet
Vuxenskolan Skåneregionen som till en del också
har bekostat de samma.
Arbetet med planering, inbjudan och själva genomförandet
av kurserna har de senaste tio åren skett i samarbete
mellan studieansvarige Anne-Christine Frick från SVs Skå-
12

neregion och berörda styrelseledamöter inom respektive
ansvarsområden i SPFs distriktsstyrelse.
Anne-Christine Frick är sedan 1997 adjungerad styrelseledamot
i SPFs distriktsstyrelse.
När det gäller den lokala verksamheten som SPF föreningarna
driver i samarbete med SV i Skåne, så har det de
senaste åren genomförts drygt 1100 studiecirklar med ca
12.000 deltagare per år, knappt 1000 kulturprogram med ca
45.000 deltagare per år samt ca 100 kurser i annan gruppverksamhet
med ca 1.600 deltagare per år.
Det har genomförts flest studiecirklar inom dans-, teater-
och musikområdet tätt följt av historia, data, folkhälsa
och hantverk.
Kansli, lokal och personal
Under de första verksamhetsåren disponerade 6-te distriktet
inga egna kanslilokaler. Expeditionsarbetena sköttes
i styrelseledamöternas privatbostäder och styrelsemötena
hölls på restauranger och andra lämpliga lokaler i anslutning
till olika lokala föreningar. Längre fram framför allt
sedan pensionärskonsulent anställts, ställde Studieförbundet
Vuxenskolan arbetsplatser till förfogande i sina lokaler.
1978 fick det nybildade Skånedistriktet genom lands-tingsanslag
ekonomiska möjligheter att hyra egen expeditionslokal
på Klostergatan i Lund. Konsulenten fick därigenom
en ostörd och trivsam arbetsplats och styrelse och arbetsutskott
ett eget rum för sammanträden. Lokalerna blev dock
snart för små och 1982 bytte man till en större lägenhet i
samma hus. Med det ökade antalet föreningar inom distriktet
ökade arbetsbördan på kansliet och sedan på grund av
13

konsulentens sjukdom styrelsens sekreterare måste överta
ansvaret för kursverksamheten. 1984 anställdes ett biträde
på halvtid, vilket möjliggjorde daglig bemanning på kansliet.
1987 anställdes ett extra biträde också detta på halvtid.
1988 utökades personalen med en informations-sekreterare
på halvtid. Dennes uppgift var att intensifiera informationen
till föreningarna genom föredrag, och kurser i informationsteknik,
hålla kontakt med pressen, medarbeta i
Veteranposten, samt formulera distriktets motioner till förbundet
och utforma årsberättelsen. Denna tjänst drogs in
1993 och arbetsuppgifterna togs över av övrig kanslipersonal
och olika styrelseledamöter. 1995 flyttades kansliet från
Lund till Höör, där man fått rymligare och mer ändamålsenliga
lokaler. Under de fyra sista åren har förbundet flyttat
arbetsuppgifter från förbundet till distrikt och föreningar.
Försäkringsärenden har flyttats dit där de hör hemma dvs.
försäkringsbolaget. Medlemsregistreringen skall skötas av
föreningarna. Inskolning och hjälp till de föreningar som
saknar resurser skall komma från distriktet. Även bokföringen
går mer och mer över till data-bokföring även detta
med stöd från distriktet.
Personalstyrkan under 2006 har utgjorts av en deltidstjänst
(70%) och en timanställd kassör som dessutom varit
IT-ansvarig och skött det centrala medlemsregistret e-post
och understödet till föreningarna. Denna bemanning har
visat sig vara otillräcklig och därför måste personalstyrkan
utökas med det snaraste.
14

Distriktets sammankomster
Alltsedan verksamheten började i 6:e distriktet har distriktsstämma
hållits årligen. Till dessa inbjuds delegater
från samtliga föreningar inom distriktet. Stämmorna har
hållits på olika platser inom distriktet, dock har samtliga,
även under 6:e distriktets tid hållits i Skåne. Den första
stämman, 1965, hölls i Kristianstad. Av de 34 hittills hållna
stämmorna har ytterligare tre hållits i Kristianstad (två av
dem på Bäckaskogs slott), tre har hållits i Hässleholm, två
i vardera Tyringe och Ystad och en gång i Osby, Frostavallen,
Åstorp, Munka Ljungby och Helsingborg. Med det allt
mer stigande antalet stämmodeltagare har kraven på lokalernas
storlek och kringservice ökat. Detta har gjort att man
utnyttjat Medborgarhuset i Eslöv inte mindre än fjorton
gånger och Star Hotel i Lund fyra gånger. Stämman 1998
hölls i Helsingborgs Konferenscenter. Vid dessa stämmor
har programmet förutom stadgeenliga årsstämmoförhandlingar
upptagit allmän information om distriktets verksamhet
och föredrag och diskussioner rörande aktuella pensionärsfrågor.
Under den första perioden fram till Södra distriktets delning
1976, deltog regelbundet förbundsordföranden, först
Viktor Törnberg och från 1975 Vilhelm Tell i dessa distriktsstämmor
och lämnade information angående förbundets
verksamhet på riksnivå.
Distriktet har sedan 1966 varje år organiserat en pensionärsdag
under sommaren, vanligen i augusti månad. Avsikten
var från början att samla medlemmar från olika delar
av distriktets verksamhetsområde och göra verksamheten
känd i vidare kretsar. Under 1960- och 70-talen hölls dessa
pensionärsdagar på olika platser inom distriktet
15

Programmet, som inleddes med någon form av gudstjänst,
innehöll musikunderhållning, ofta militärmusik,
föredrag och informationer om aktuella pensionärsfrågor
samt olika former av underhållningsprogram. Från 1980
under en tioårsperiod framåt förlades samlingen till Frostavallen
i Höör med traditionellt program. Det var god respons
från föreningarna och man hade vanligen upp mot
1000 deltagare. 1989 utformades pensionärsdagen som
distriktets 25-årsjubileum, som hölls i Malmöparken Amiralen
i Malmö. Biskop Olle Nivenius inledde och högtidstalare
var förbundsordförande Nils Carlshamre. Därpå
följde två sammankomster i Kristianstad och från 1992 har
pensionärs-dagana hållits på Jägersbo vid Höör, nu under
namn av SPF-dagar. Man har under denna tid sökt skapa
ett lättsammare program. Den inledande gudstjänsten har
tagits bort. Det har varit kortare informationsanföranden
och apelIer, och mera av högklassig underhållning samt
dans. Medlemsintresset har emellertid minskat och deltagarantalet
har successivt sjunkit så att det 1997 var endast
200 deltagare.
För att öka intresset ordnades under 1998 tre SPF-dagar
på olika platser i Skåne. I Ekebo den 14 maj, Seniordag på
Sofiero den 9 juni och den 12 augusti i Åhusparken.
I samband med förbundskongressen 1999 på Sofiero firades,
av någon konstig anledning, att det var 35 år sedan
6:e distriktet bildades. Detta gick i graven samtidigt med
1976 års utgång. Det var under alla förhållanden stor folkfest
med sjung och gung över hela slottsparken. Efter detta
har inga SPF-dagar anordnats centralt. Däremot har flera
föreningar anordnat pensionärsdagar lokalt med skiftande
program.
16

Landstingens Pensionärråd, LPR.
I SFRF:s handlingsprogram från 1979 - De tio frågorna
- formulerades mål och inriktning för förbundets verksamhet.
En av punkterna gällde de landstingskommunala och
de kommunala pensionärsråden. För Skånes del hade Malmöhus
län 1978 inrättat ett dylikt pensionärsråd, till vilket
pensionärsorganisationerna inbjöds att utse delegater. Distriktstyrelsen
utsåg distriktsordföranden Carl Elmhagen
och Einar Ohlsson, Eslöv, som representanter med Bror
Berggren, Sjöbo, som ersättare. Efter en framställan från
pensionärsorganisationerna inrättades ett pensionärsråd
också i Kristianstads län från 1980. Dessa pensionärsråd
har ingen beslutande funktion, och pensionärerna har sällan
haft möjligheter att påverka frågorna i planeringsskedet.
Mötena har därför ofta uppfattats som informationsträffar
utan större betydelse. Genom dessa LPR har dock
pensionärsorganisationerna fått närmare kontakt med
landstingen. De har därigenom fått direkta informationer
och beretts, möjligheter att ta del av och yttra sig om ärenden
rörande, pensionärsfrågor och framlägga förslag rörande
olika önskvärda åtgärder inom detta område. Från
1980 har representanter till pensionärsråden utsetts vid distriktets
årsmöten.
Sammanslagningen 1998 av de båda skånska landstingen
och Malmö stad till ett påverkade pensionärsorganisationernas
representation inom LPR. I mars 1999 instiftades
ett centralt brukarråd (Pensionärsråd) och fem brukarråd
- ett för varje sjukvårdsområde.
När det gäller brukarråden inom sjukvårdsdistrikten
etablerar respektive klinik kontakt med pensionärsorgani-
17

sationer inom klinikens verksamhetsområde. Respektive
klinik avgör själv hur kontakterna skall byggas upp och
under vilka former samverkan skall ske.
Syftet med brukarråden är att underlätta för ledamöterna
att få förståelig information om det pågående arbetet inom
regionens olika verksamhetsområden. Detta skall leda till
att göra rätt redan från början och förutsätter kunskaper
om pensionärens nuvarande behov, krav, önskemål och
förväntningar och vilka förändringar som pensionärerna
vill ha i framtiden.
Arbetet i brukarråd innebär att aktivt involvera pensionärerna
i ett förändringsarbete redan från början i exempelvis
i ett projekt. Region Skånes centrala brukarråd har till
uppgift att behandla alla aktiviteter som berör pensionärerna
d.v.s. inte bara sjukvårdsfrågor.
Vid inrättande av pensionärsråden uppkom diskussion
i centrala pensionärsrådet om benämningen pensionärsråd
eller brukarråd. Vi pensionärsorganisationer ville att råden
skulle kallas pensionärsråd. Politikerna menade att brukarråd
var den riktiga benämningen, eftersom de ansåg att
vi var brukare av verksamheterna. Kompromisslösningen
blev Pensionärsråd/Brukarråd.
Ordföranden i regionens Hälso- och sjukvårdsnämnd,
har varit ordförande i centrala rådet med två stycken vice
ordföranden, en från PRO, en från SPF.
Under de här åtta åren har såväl regionen som distriktsnämnderna
givit all information som råden har begärt. Dialogen
- det sätt vi har att påverka - har varit fri. I nämnderna
har politikerna och tjänstemännen tagit till sig våra
synpunkter. I vilken utsträckning dessa synpunkter kunnat
påverka beslut går inte alltid att se.
18

I Centrala Pensionärsrådet/Brukarrådet har bl.a. diskuterats
Skånsk livskraft - Vård och hälsa. Ett projekt, som har
inneburit stora omvälvningar och omflyttningar i skånsk
sjukvård. Det råder politisk enighet om de grundläggande
idéerna bakom projektet. Pensionärsorganisationerna i rådet
har också ställt sig bakom projektet. Vi är medvetna om
att förändringar fordrar mycket information och samarbete
med alla parter.
Detta har varit ett ärende av större omfattning. Information
om mycket annat, t ex trafikfrågor, strövområden och
budgetfrågor har också lämnats. Listan kan göras lång.
I våra verksamhetsberättelser under åren finns referat
från de olika råden.
Nämnas kan också att vi i SPF har hävdat en översyn av
reglementet för centrala pensionärsrådet. Hittills har SPF
haft tre ordinarie ledamöter. Enligt det nya förslaget som
är skickat vidare till Regionstyrelsen skall SPF ha fyra ordinarie
ledamöter. Detta var det sista som hände under den
här mandatperioden.
Organisationen med ett centralt råd och fem pensionärsråd
knutna till sjukvårdsdistrikten varade i åtta år. År 2007
beslutade det nya regionfullmäktige om ny politisk organisation.
Distriktsnämnderna fem stycken avskaffas och därmed
försvinner också pensionärsråden som var knutna till
dem. Istället inrättas fyra regionala beredningar för tillväxt
och hälsa. Beredningarnas roll, är att företräda och bevaka
medborgarnas krav på tillgänglighet och service inom Region
Skåne. Var vi kommer in i organisationen vet vi inte i
nuläget. Pensionärsorganisationerna som är representerade
i centrala pensionärsrådet har begärt överläggning med
regionstyrelsen.
19

Föreningsverksamheten i allmänhet
Målsättningen för de enskilda föreningarnas verksamhet
har ända från början varit dels att vara kontaktskapande
och erbjuda medlemmarna olika former av fritidsaktiviteter
dels att förmedla information rörande olika pensionärspolitiska
frågor och på bästa möjliga sätt söka tillvarata
pensionärernas intressen i diskussion med de kommunala
myndigheterna.
Stommen i föreningsprogrammen har genomgående
varit regelbundet återkommande föreningsmöten, vilka i
början hölls en gång i kvartalet men sedermera övergått till
att hållas en gång per månad under vår- och höstsäsongerna.
Dessa föreningsmöten har utnyttjats till att informera
medlemmarna om olika pensionärsfrågor, diskutera föreningsfrågor
samt olika slag av kulturell underhållning i form
av föredrag, musik- och sångprogram och olika former av
underhållningsprogram. Möjligheterna att få bidrag icke
minst genom Vuxenskolans förmedling har i hög grad utnyttjats
för att kunna hålla hög klass på denna kulturella
verksamhet, omfattande föredrag, musik- och sångprogram
och teater.
Sedan samarbetet med Studieförbundet Vuxenskolan
etablerats och en studiekonsulent engagerats 1969 stimulerades
föreningarna att bilda studiecirklar i olika ämnen
och redan från starten kom dessa att bli en väsentlig del av
verksamheten. Redan under 1969 rapporterades studiecirklar
inom följande ämnen: engelska, franska, litteraturhistoria,
Linnés skånska resa, Skånes historia före 1679, Vi som
fyllt 60, Två 60-tal, Svenska landskap, Möte med Europa,
Resa i Holland, Resa i Österrike, Odla blommor, Läkeört
20

och trolldomsväxt, Kaj Munk - präst, diktare och frihetshjälte,
Lina SandelI och hennes diktning. Samtidigt bildades
hobbygrupper, som sysslade med slöjd, porslinsmålning,
mosaik, ryaknytning, batik m.m. Efter ytterligare något år
rapporterar ett flertal föreningar att de bildat sånggrupper,
och snart uppträdde gymnastik- och andra motionsgrupper.
En fullständig statistik över cirkelverksamheten finns
inte, men 1975 uppgick antalet skånska SFRF-studiecirklar
i Vuxenskolans regi till 100. Cirkelverksamheten är alltjämt
en betydelsefull del av verksamheten i många föreningar.
Utflykter och resor blev tidigt ett uppskattat inslag i
föreningarnas verksamhet. 1972 rapporteras att kortare resor
arrangerats i så gott som samtliga föreningar. Resorna
tenderade emellertid att gå till mer avlägsna delar av vårt
land och till grannländerna. Under ledning av dis-triktsordföranden
gjordes detta år en resa till Österrike i vilken
deltagare från flera föreningar deltog. Resandet har så småningom
blivit allt mer omfattande både inom landet och till
utländska resmål. Längre och mer omfattande resor förbereds
numera ofta med en studiecirkel, som behandlar det
land eller det område resan går till.
Föreningarnas pensionärspolitiska verksamhet märks
mindre i det allmänna föreningslivet, men är icke desto mindre
av stor betydelse. Den delen av verksamheten togs på
allvar redan från början. Härpå tyder att i protokollet från
Degebergaföreningens första årsmöte 1957 diskuterades
pensionsförmånerna i form av bränsle- och bostadstillägg,
som det ankom på kommunen att ordna. Några år senare
1962 - tog man med kommunen upp frågan om uppförande
av pensionärslägenheter. När senare föreningar bildats i
allt fler skånska kommuner har kraven från pensionärerna
21

framförts till kommunledningarna i allt större omfattning.
I mars 1975 överlämnade Svenska Kommunförbundet en
promemoria till kommunerna med viss ”information om
pensionärsråd”. Kommunerna började därefter att i allt
större omfattning inrätta kommunala pensionärsråd och
numera fungerar dylika KPR i vilka SPF-föreningarna är
representerade i nästan samtliga skånska kommuner. Däremot
varierar det i fråga om reglemente för råden. I vissa
kommuner fick man relativt tidigt väl fungerande reglementen
medan de i andra kommuner alltjämt saknas eller
är under utarbetande, och detta gör att effekten av arbetet
inom KPR varierar från kommun till kommun. SFRF-SPF
har vid olika tillfällen påpekat bristerna. 1985 tillsattes en
speciell kommitté med uppgift att ingående undersöka råden
såsom forum för verkligt medinflytande. Under alla
omständigheter har pensionärsorganisationerna genom
dessa pensionärsråd fått tillfälle till en mer omfattande direkt
information rörande kommunernas agerande i fråga
om äldrevården. Man har också härigenom fått större möjligheter
att yttra sig om situationen inom kommunen och
även att framställa förslag i dessa frågor.
Utvecklingen inom Malmö stad
Det är av speciellt intresse att lite närmare granska SPF:s
utveckling i Malmö. Eftersom Malmö icke ingått i Malmöhus
läns landsting, kunde anslagen därifrån inte användas
för verksamheten i denna kommun. Kommunala anslag
från Malmö, som utbetalades direkt till existerande föreningar
finansierade i huvudsak pensionärsorganisationerinom
kommunen, vilket gjorde att Malmö kom att få en viss
22

särställning i förhållande till övriga delar av distriktet.
Den första SFRF föreningen (numera SPF) var SPF Malmöhus,
som bildades 1966.
Först 1978 bildades en ny förening SPF Öresund och
samma år SPF Oxie och fram till 1983 hade ytterligare 2
föreningar bildats, SPF Anneberg och SPF Stranden. Medlemsantalet
uppgick till ca 700 medlemmar. 1982 hade en
Samarbetskommité bildats för att koordinera verksamheten.
Denna ombildades 1985 till en Samarbetsorganisation
med egna stadgar godkända av Förbundet. Nya föreningar
bildades i raskt takt och vid utgången av 1990 var antalet
föreningar 20 och medlemsantalet 3108. Till denna snabba
utveckling bidrog Samorganisationens styrelse. 1987 fick
man hyra egen kanslilokal och 1991 anställdes en kanslist.
1993 upphörde Rundelens Servicecentra och SPF Samorganisation
fick hyresfritt överta lokalerna, som även innehöll
ett storkök. Samtliga inventarier fick också övertas. Man
fick då lämpliga lokaler för månadsmöten, studiecirklar,
matlagning, styrelsemöten, kulturevenemang, utbildning
etc.
Fram till 1998 hade föreningsantalet ökat till 32. Tyvärr
blev några föreningar inte den framgång, som man hade
tänkt sig. I dag är antalet 26 efter några sammanläggningar
och några som upphört p.g.a. bl.a. svårigheten att rekrytera
styrelseledamöter och ingen tillväxt.
Samorganisationen (SAM) erhåller bidrag från kommunen
som till en del fördelas till föreningarna. SAM har nu
två anställda, som ger service till föreningarna. Man har
bl.a. övertagit medlemsservice från Förbundet.
Kansliet är modernt utrustat med två internetuppkopplade
datorer och egen hemsida.
23

Samorganisationen är remissinstans för allmänna pensionärspolitiska
frågor, för ärenden rörande sjukvård, vård
och omsorg m m. Fyra representantskapsmöten samt ett
årsmöte avhållits årligen. Till dessa kallas ordförandena,
revisorer, valberedningen samt CKPR- ledamöter.
Samorganisationens styrelse utser två ledamöter och två
ersättare till CKPR (Centrala Pensionärsrådet) och Representantskapet
utser ledamöterna till de LKPR(Lokala Pensionärsråden).
Samorganisationens ordförande är f..n ledamot av Distriktsstyrelsen,
Förbundsstyrelsen samt Studieförbundet
Vuxenskolans styrelse i Malmö.
Samorganisationer
Även föreningarna inom Kristianstads län och Malmöhus
län lät bilda olika former av samorganisationer i akt
och mening att ge styrka till den egna organisationen. Samorganisationerna
som hade samma kommuntillhörighet
gavs benämningen ”Samorganisation” och de som samlades
över kommungränserna gavs benämningen ”Samarbetskrets”.
. Majoriteten av föreningarna i Skåne ingår numera
i någon form av samarbete med sin grannförening.
Kvar finns Vellinge kommun med 5 föreningar och Ystad
med sina 4. Målsättningen inför år 2007 är att bilda en samorganisation.
Malmö som tidigare behandlats under ”Utveckling inom
Malmö stad” och då särskilts från Malmöhus län, ingår idag
i region Skåne som en kommun.
24

Informationsvåg under slutet av 90-talet!
Om det nu var det förestående millenniumskiftet eller
distriktets kongressuppdrag -99 så fick informations- och
marknadssidan en rivstart under 90-talets tre sista år. Allting
hände nästan på en gång!
Av det ytterst konventionella sättet att kommunicera
med föreningarna blev något helt annat. Verksamheten på
informations- och marknadssektorn i SPF Skåne fick ett ansikte.
En profil. Bakom denna metamorfos står två under
denna period till styrelsen nyrekryterade ledamöter med
mediabakgrund - Tore Sköld (1997) och Owe Bernenfelt
(1999).
Det började med en tidning för föreningsfunktionärerna
”Skåne-Bulletinen”, med förbunds- och distriktsnyheter
och framgångs-rika exempel på genomförda föreningsaktiviteter.
En hjälpreda i den egna verksamheten med underlag
för vidareinformation till medlemmarna.
Det första numret utgavs i maj 1998 och följdes av ytterligare
tre utgåvor. Under 1999 kom tre nummer.
Samtidigt med utgivningen av det första numret av ”Skåne-Bulletinen”
lanserades iden med att i varje förening utse
en ”Informatör” för att hantera all inkommande och utgående
information. Och hålla medlemmar och massmedia
kontinuerligt informerade i bl.a. pensionspolitiska frågor. I
juli 1998 hade 50 informatörer registrerats, i september ett
80-tal, i december en bit över 100.
Det stannade inte vid detta utan nu kommer inforaketen….
SkåneVeteranen
Nästa steg i informationsutvecklingen var stort. En medlemstidning
- ”Skåne-Veteranen” - kom till. Ett regionalt
organ som komplement till VeteranPosten vars innehåll
25

av text och annonser är koncentrerade till Mellansverige
(Stockholm-Mälardalen-Göteborg). Skåne lämnas utanför.
Med distributionen av en medlemstidning direkt hem i
brevlådan hos varje medlem så är informationsmålet nått.
Genomslagskraften kan knappast bli större.
I maj -99 distribuerades nr 1 av ”Skåne-Veteranen. Nr
2 lämnade trycket i början av september. Nr 3 kommer i
december.
Under år 2000 gavs fyra nummer ut. Efter Nr 1 2001 slutade
de två redaktörerna Tore Sköld och Owe Bernenfelt.
Distriktsordföranden Eric Boo var under deras tid ansvarig
utgivare.
Mediagruppen, som varit samarbetspartner från början
ansvarade för att Nr 2 2001 färdigställdes.
Nytillträdde distriktsordföranden Knut-E Magnusson
blev nu ansvarig utgivare.
Efter annonsering från Distriktsexpeditionen om nya
medarbetare till tidningen anmälde Bertil Lundahl, Göthe
Petersson och Britta Anebring sitt intresse att hjälpa till
med Skåne-Veteranen. Utan någon som helst journalistisk
bakgrund tog de sig an uppgiften.
I slutet av 2002 kopplades Mediagruppen bort och Distriktsstyrelsen
beslutade att på egen hand försöka ge ut
Skåne-Veteranen. Tillsammans med redaktionsgruppen
undersöktes möjligheterna och det visade sig att det skulle
gå.
Nr 1 2003 var första utgåvan av SkåneVeteranen i Distriktets
egen regi. En tidning med 32 sidor, som i februari,
maj, augusti och november hamnade i läsarnas brevlådor.
Arbetsuppgifterna delades upp efter förmåga, mellan redaktionsmedarbetarna.
26

Efter Nr 4 2004 slutade Bertil Lundahl och Göthe Petersson.
Alltså, en medarbetare kvar!
Men, ingenting är omöjligt. Jan Paulsson och Lars-Åke
Nilsson anmälde sitt intresse – som sända från himlen!
Tack vare det så kunde tidningen fortsätta.
Nu blev Arne Ekdahl helt ansvarig som annonssäljare,
efter att tidigare hjälpt till. På nyåret 2006 blev Birgith Danielsson
ny medarbetare.
Den slutliga redigeringen och tidningens utseende görs
av Nils Olofsson, som haft den uppgiften sedan tidningen
startade.
Tidningen finansieras i huvudsak av annonsintäkterna
med ett bidrag från distriktet år 2006 på drygt 130,000.
Föreningarna och enskilda medlemmar har varit flitiga
att sända in bidrag till tidningen, vilket varit informativt
och roande för läsarna.
Upplagan är 30.000 ex. Innehållet har varierat och redaktionens
ambitioner har varit att göra en läsvärd och stimulerande
tidning för medlemmarna.
SkåneVeteranen har hittills haft stor respons från medlemmarna
och tanken är att Distriktet och redaktionen arbetar
vidare på en fortsättning, så länge det finns frivilliga
krafter som vill engagera sig.
Till historiken kan nämnas, att Skånedistriktet är det
enda SPF-distrikt i Sverige som ger ut en egen tidning.
Succés för förbundskongressen -99
Den 10-13 juni 1999 genomfördes SPF:s förbundskongress
i Helsingborg. Samtidigt firades förbundets 60-årsjubileum.
Målsättningen var att göra ett bokslut över en 60-
27

årig verksamhet och starta en förnyelseprocess för att möta
ett nytt årtusende.
104 delegater från 27 SPF-distrikt i landet hade att behandla
75 motioner, välja ny förbundsordförande, besluta
om medlemsavgift och hur man skall ta en effektiv information
till föreningar och medlemmar att fungera.
Barbro Westerholm blev ny ordförande och man enades
om att höja medlemsavgiften med 10 kr år 2002 från 80 till
90 kr
Avgiften till distriktet var 10 kr.
Det lokala upplägget av kongressen och genomförandet
fick högsta beröm. Så formulerades denna allmänna uppskattning
på t.ex. försättsbladet till det officiella kongressprotokollet:
Sveriges Pensionärsförbund XXIII kongress i Helsingborg
hade som sig bör en festlig inramning med anledning
av förbundets 60-årsjubileum. Skåne-distriktet/SPF Kärnan,
Helsingborg svarade för en magnifik uppläggning av
arrangemangen som präglades av omtanke i SPF-anda, finess
och skånskt gemyt.
Datorns intåg.
Ytterligare en informationskanal har aktualiserats under
denna period dvs. datorn. En del tycker att det är Guds gissel,
andra ser det som en stor hjälp att sprida information. I
dag skickar förbundet inte någon information till föreningarna
med post. Allt går som e-post till distriktet som sedan
har som ny uppgift att sända vidare till föreningarna. Av
Skånes 150 föreningar har 118 registrerat sig som e-postmotagare.
Några andra (22 föreningar) har också egen hemsida.
Här visar man då sitt aktuella program. På förbundets
28

hemsida kan man i dag läsa alla artiklar som förbundsstyrelsen
publicerar i dagspressen och allt som förbundet vill
få ut till medlemmarna. Det är i dag nästan omöjligt för en
föreningsstyrelse att vara helt och rätt informerad utan att
ha tillgång till Internet.
Kravet på datakunskap ökar i dag genom att förbundet
lagt över medlemsregistret på föreningarna och de som
inte har möjlighet att klara det på föreningsnivå får köpa
tjänsten från distriktet. Förbundet har även tagit fram ett
databokföringsprogram för de som känner sig mogna för
detta.
Folkhälsoarbete - Friskvård
Det är allmänt känt att den fysiska aktiviteten sjunker
med stigande ålder och jämför man oss människor med
andra levande organismer ser man att nedtrappningen är
ett naturligt beteendemönster för både människor och djur.
Studier utförda på vissa arter med fri tillgång till mat visar
t.ex. på en kontinuerlig nergång med drygt 75% från de första
till sista månaderna i livet.
Betyder då detta att vi med gott samvete kan luta oss
tillbaka och låta tiden ha sin gilla gång med minskad styrka
och ork och med den ena åkomman efter den andra knackande
på dörren? Nej naturligtvis inte!
Regelbunden fysisk aktivitet har tydliga samband med
ett övergripande välbefinnande, lägre nivåer av ångest och
förbättrat humör för att diagnostisera friska grupper av
äldre.
Regelbunden fysisk aktivitet fungerar som ett skydd
mot framtida depression för äldre. Studier visar på en anti-
29

depressiv effekt av motion/träning för äldre med egentlig
depression.
Regelbunden motion två till tre gånger per vecka är
kopplad till en signifikant riskreduktion för utvecklande
av framtida demens. Även om faktorer som ärftlighet och
sjukdomar påverkar på vilket sätt vi åldras, är det helt klart
att regelbunden fysisk aktivitet och träning, som en väsentlig
livsstilsfaktor, kan reducera och förebygga olika åldersrelaterade
fysiska och psykiska förändringar.
Äldre män och kvinnor kan mycket högt upp i åren förbättra
såväl kondition och uthållighet, som balans, styrka
och rörlighet.
Fysisk aktivitet och träning påverkar också benmassa,
liksom balans, koordination och rörlighet, vilket tillsammans
minskar risken för fallolyckor och frakturer.
Hur arbetas det inom SPF med folkhälsoarbete – friskvård?
Arbetet bedrivs med utgångspunkt från det handlings
program som beslutades vid kongressen 2005.
Verksamheten ska bidra till bra livskvalitet och jämlik
hälsa genom hela livet.
Insatser som bidrar till att öka förutsättningarna för att
främja och bevara hälsa och livskvalitet och minska risken
för eller fördröja risken för sjukdom och funktionsnedsättning.
SPF:s folkhälsoarbete bedrivs på tre nivåer.
Förbundsnivå; folkhälsogrupp och folkhälsoansvarig.
Distriktsnivå; folkhälsoansvarig i distrikt och region.
Lokal nivå; folkhälsoansvarig eller friskvårdsansvarig.
30

Verksamhetens insatser ska bidra till;
Att öka förutsättningarna för att främja och bevara hälsa.
Att minska och fördröja risken för sjukdom och funktionsnedsättning.
Bra livskvalitet och jämlik hälsa genom hela livet.
Verksamheten ska;
Bidra till att öka kunskap och medvetenhet om betydelsen
av hälsofrämjande- och sjukdomsförebyggande verksamheter.
Vara inspirationskälla för folkhälsoverksamheter och ak
tiviteter.
Skapa nätverk för samarbete och erfarenhetsutbyte.
Målsättning;
Att sprida kunskaper.
Att stimulera till utveckling av folkhälsoarbetet i distrikt
och lokalföreningar.
Att fler medlemmar aktivt ska delta i folkhälsoaktiviteter.
Att samverka med andra folkhälsoaktörer.
Samt att stimulera insatser som bidrar till;
Ökad fysisk aktivitet.
Bra matvanor.
Social gemenskap.
Meningsfull sysselsättning.
Minskad risk för skador och olycksfall.
Förbättrad kunskap om användning av mediciner.
Att aktivera sig t.ex. 30 minuter varje dag skulle vara lika
naturligt som att borsta tänderna. Bättre vara aktiv och
överviktig än smal och inaktiv.
En vecka innehåller 336 halvtimmar.
31