rapport ( 816 kB) - EUKN

Brobyggare mot skolan är ett försök att förbättra kontakten mellan skola och hem 

med metoder som kommit i fokus genom de goda erfarenheter av kulturella överbryggare/brobyggare 

man haft i många av de integrationsprojekt som satts igång 

under storstadssatsningen. 

Ett känt faktum är att många skolor och elever, speciellt i invandrartäta områden, inte 

klarar de uppsatta målen. Med hjälp av brobyggare hoppas man kunna etablera en 

kontakt mellan skola och hem som innebär att parterna ”hakar i” varandra och kan 

samverka för skolans och elevernas bästa. 

Den brobyggarverksamhet som utvärderas i denna rapport har bedrivits i fyra stadsdelar 

och tio skolor i Malmö. Implementering och organisering har varierat i så hög 

grad att vi kan urskilja fyra olika modeller av brobyggare: ”rekryterade”, ”stationerade”, 

”fristående” och ”samverkande”. Genom jämförelse har vi både kunnat belysa 

möjligheter och problem som uppstår i specifika sammanhang och fastställa vissa 

faktorers generella betydelse. Utvärderingen bygger på intervjuer med brobyggare, 

lärare, skolledare och föräldrar. 

Marianne Liedholm och Göran Lindberg är docenter i sociologi vid sociologiska institutionen 

på Lunds universitet. De har utvärderat storstadssatsningen i Malmö sedan 

starten år 2000. Samtidigt med denna skrift utkommer de med rapporten ”Sevedssatsningen 

– ett försök med nätverksstyrning”. 

Malmö stad, 205 80 Malmö. Tel.040-34 10 00. www.malmo.se 

Brobyggare mot skolor 

– en satsning i 

invandrartäta bostadsområden 

Marianne Liedholm 

Göran Lindberg 

Mars 2006 

Storstadssatsningen 

i Malmö 

Utvärdering av kulturella överbryggare/brobyggare

2 BROBYGGARE MOT SKOLOR – EN SATSNING I INVANDRARTÄTA BOSTADSOMRÅDEN BROBYGGARE MOT SKOLOR – EN SATSNING I INVANDRARTÄTA BOSTADSOMRÅDEN 3 

Malmö stad 

Utvärdering av Storstadssatsningen i Malmö 

ISBN 91-975026-0-X 

Omslagsfoto: Hussein Sadayo 

Formgivning: Rara Typer AB 

Tryck: Rahms i Lund AB, Lund 2006 

Innehåll 

Uppdraget .......................................................................................................................................................................................................... 5 

Brobyggare mot skolan ............................................................................................................................................................................. 7 

Inledning ......................................................................................................................................................................................................... 7 

Rapportens uppläggning .......................................................................................................................................................................... 7 

Rekryterade brobyggare ............................................................................................................................................................................ 8 

Linkwork i Munkhätteskolan .............................................................................................................................................................. 8 

Studieverkstäder ................................................................................................................................................................................. 16 

Romsk lärare för romska elever ...................................................................................................................................................... 20 

Modersmålslärarna ............................................................................................................................................................................ 20 

Kultursekreteraren på Rosengårdsskolan ................................................................................................................................... 21 

Slutsatser rekryterade brobyggare ............................................................................................................................................... 21 

Stationerade, renodlade brobyggare ................................................................................................................................................. 22 

Bakgrund ............................................................................................................................................................................................... 22 

Skolorna ................................................................................................................................................................................................. 22 

Behövs det mer kontakt skola–hem? ............................................................................................................................................ 22 

Odemokratisk utplacering ............................................................................................................................................................... 23 

Mottagande, förankring och utveckling i de olika skolorna .................................................................................................. 23 

Kroksbäck .............................................................................................................................................................................................. 24 

Lorensborg ........................................................................................................................................................................................... 26 

Holma ..................................................................................................................................................................................................... 30 

Slutsatser stationerade, renodlade brobyggare ....................................................................................................................... 33 

Fristående, renodlade brobyggare ...................................................................................................................................................... 35 

Kontakt med föräldrarna .................................................................................................................................................................. 35 

Kontakt med skolorna ....................................................................................................................................................................... 36 

Behövs ökad kontakt mellan skola och hem? ............................................................................................................................ 37 

Varför använder skolorna inte brobyggarna? ............................................................................................................................ 38 

Slutsatser fristående, renodlade brobyggare ............................................................................................................................ 41 

Hur bör man gå vidare? ..................................................................................................................................................................... 42 

Samverkande brobyggare ...................................................................................................................................................................... 43 

Vidareutbildning för brobyggare ......................................................................................................................................................... 44 

Slutsatser och diskussion ........................................................................................................................................................................ 45 

Av skolan rekryterade brobyggare ................................................................................................................................................ 46 

Stationerade brobyggare ................................................................................................................................................................. 49 

Fristående brobyggare ..................................................................................................................................................................... 50 

Samverkande brobyggare ............................................................................................................................................................... 52 

Slutord .................................................................................................................................................................................................... 52 

Litteraturlista .............................................................................................................................................................................................. 54 

Bilaga 1: Lista över intervjuutskrifter och minnesanteckningar under 2004 och 2005 ............................... 55 

2004 ............................................................................................................................................................................................................... 55 

2005 ................................................................................................................................................................................................................ 56


Uppdraget 

I föreliggande skrift redovisar vi resultat från vår utvärdering Brobyggare mot skolor. Uppdraget 

att göra denna utvärdering har getts oss av Stadskontoret i Malmö, Integrations- och Arbetsmarknadsroteln. 

Under 2004 slutförde vi en särskild utvärdering på Munkhätteskolan som hade haft ett projekt 

där högutbildade invandrare, som representerade olika språkgrupper, deltog i skolarbetet (Liedholm 

& Lindberg, 2004). De goda resultaten från detta projekt inspirerade kommunen att ge 

medel till fl era invandrartäta stadsdelar för att anställa brobyggare som särskilt skulle rikta in 

sig på att förbättra kommunikationen mellan skola, föräldrar och elever. Det är resultaten från 

denna skolsatsning som är föremål för vår utvärdering i denna skrift. 

Materialet för vår utvärdering har vi fått genom intervjuer med deltagare och nyckelpersoner, 

genom deltagande observationer vid möten och av andra verksamheter, samt genom studier 

av minnesanteckningar. Under åren 2004, 2005 och 2006 (februari) har vi gjort mer än 100 

samtalsintervjuer varav fl era med grupper av deltagare. Med anledning av studien av brobyggare 

i skolan har vi besökt tio skolor och gjort intervjuer med skolledare och lärare i dessa skolor. 

De skolor vi besökt är Munkhätteskolan och Hermodsdalsskolan i Fosie, Holmaskolan, Lorensborgsskolan 

och Kroksbäcksskolan i Hyllie, Kryddgårdsskolan, Rosengårdsskolan och Örtagårdsskolan 

i Rosengård och slutligen Sofi elundsskolan i Södra Innerstaden. Som jämförelse har 

vi också besökt Möllevångsskolan i Södra Innerstaden. Vi har också deltagit i föräldramöten och 

skolråd samt intervjuat föräldrar till elever på skolorna. Vi har även besökt ett ungdomsråd för att 

orientera oss om deras verksamhet. Studieverk städerna har varit föremål för särskilda besök. Linkworkprojektet 

på Munkhätte skolan har vi ägnat stor uppmärksamhet, vilket inneburit en grundlig 

uppföljning av vår förra utvärdering. På Munkhätteskolan har vi intervjuat samtliga brobyggare, 

projektledaren (som också är rektor på skolan), ett tiotal lärare och lika många föräldrar från de 

olika etniska grupper som brobyggarna representerar. Samtliga brobyggare i våra undersökningsområden 

som jobbat med fokus på skolan har intervjuats, de fl esta av dem vid fl era tillfällen. Vi 

har också medverkat i ett internat för brobyggarna och då fått tillfälle att lyssna till brobyggarnas 

beskrivningar av sin verksamhet och i grupp diskutera specifi ka frågor med dem. 

Samtidigt med utvärderingen av brobyggare i skolorna har vi genomfört en utvärdering av Södra 

Sofi elund/Sevedssatsningen. Vi blev förtrogna med Sevedsprojektet redan genom vårt deltagande 

i utvärderingen av Storstadssatsningen 2000–2003 (Andersson, Bevelander et al., 2003). 

Från 2004 och framåt har vi ägnat satsningen en mer riktad uppmärksamhet. Sevedssatsningen 

är ett försök med nätverksstyrning av ett begränsat område i staden. Med nätverksstyrning 

avses då att kommunen söker samarbete med olika kommunala, statliga och privata aktörer 

för att genomföra positiva förändringar i ett stadsområde. Resultaten från Sevedssatsningen 

är föremål för den rapport ”Sevedssatsningen – ett försök med nätverksstyrning” (Liedholm 

& Lindberg 2006) som publiceras parallellt med utvärderingen av brobyggare mot skolorna.


Då de båda utvärderingarna och materialinsamlingen till dem gått in i varandra är ”Bilaga 1, 

lista över intervjuutskrifter och minnesanteckningar under 2004 och 2005” identisk i de två 

rapporterna. 

Brobyggare mot skolan 

Inledning 

En erfarenhet man kan dra från de olika integrationsprojekt som satts igång i Malmö under storstadssatsningen 

är betydelsen av kulturella överbryggare/brobyggare. Dessa brobyggare har som 

uppgift att stimulera och styra kommunikationen mellan individer, grupper, föreningar, institutioner 

och myndigheter så att det ökar förståelse och samverkan i samhället. Vi har i våra tidigare 

utvärderingar konstaterat att de personer som arbetar som brobyggare måste arbeta nära individerna 

som ska integreras, samtidigt som de har ett eget handlingsutrymme, åtnjuter förtroende 

och respekt och har erkänd status som brobyggare hos de olika parter som ska kommunicera och 

samverka. En viktig förutsättning är också att brobyggarna är förtrogna med de olika parternas 

kultur och tänkesätt. När dessa villkor varit uppfyllda har vi sett att brobyggarna kunnat hjälpa 

parterna till en grundläggande förståelse för varandra, bland annat genom att visa hur erfarenheterna 

som gjorts av människorna i en kultur hakar i erfarenheterna i en annan kultur. 

År 2005 har vi gått vidare i vår utvärdering av brobyggarnas funktion, möjligheter och problem 

genom att studera brobyggarverksamheten i de fyra stadsdelarna Fosie, Hyllie, Rosengård och 

Södra Innerstaden. I denna del av vår rapport kommer vi att uppmärksamma det brobyggararbete 

som riktar sig mot skolan, vad gäller Södra Innerstaden kommer brobyggarnas övriga 

arbete att redovisas och analyseras i den del i rapporten som handlar om Södra Sofi elund/Sevedssatsningen. 

Rapportens uppläggning 

Den brobyggarverksamhet med inriktning mot skolan som vi studerat kan i princip sägas ha 

implementerats och organiserats på fyra olika sätt och arbetat efter fyra olika strategier. 1) Av 

skolan rekryterade brobyggare: Brobyggarverksamheten initierad av skolan. Skolan har redan från 

början en preliminär plan för arbetet och brobyggarna tilldelas vid anställningen en basfunktion 

på skolan. 2) På skolan stationerade (eller placerade) brobyggare: Brobyggare stationerade på 

skolan utan ingående diskussion med skolan. Skola och brobyggare förväntas tillsammans bestämma 

former för och innehåll i verksamheten. 3) Fristående brobyggare: Brobyggare anställda 

i stadsdelen för att förbättra kontakterna mellan hem och skola. Brobyggarna får under en projektsamordnares 

ledning hitta vägen till parterna och formerna för verksamheten. 4) Brobyggare 

i samverkan: Brobyggare med områdesfokus samverkar med brobyggare i skolan. 

Då vi vid vår analys av vårt insamlade material om brobyggare med inriktning skola–hem kommit 

fram till att förankringen i skolan har stor betydelse för brobyggarnas möjlighet att verka 

som brobyggare har vi valt att dela in redovisningen och analysen efter de fyra ovan nämnda 

modellerna, som vi med utgångspunkt från skolans horisont kan kalla ”rekryterade”, ”statione-


rade”, ”fristående” och ”samverkande”. I indelningen ligger inte någon värdering, men vi vill 

påstå att de olika modellerna ger upphov till olika möjligheter och problem som är viktiga att 

belysa och vara medveten om när man diskuterar brobyggarnas möjlighet att förbättra relationen 

skola–hem, och i förlängningen betydelse för integrationen. 

Rekryterade brobyggare 

Under denna rubrik kommer vi att redovisa och analysera förutsättningar och eff ekter av rekryterade 

brobyggare med fast och grundläggande förankring i skolan. De verksamheter vi i första 

hand granskar är linkworkprojektet i Munkhätteskolan och studieverkstäderna i Kroksbäcksskolan 

och Sofi elundsskolan. Vi gör också en jämförelse med modersmålslärare och ett specialprojekt 

med en rom som lärare för romska elever, då dessa i praktiken ibland fungerar som 

brobyggare utan att formellt vara anställda som sådana. 

Linkwork i Munkhätteskolan 

Linkworkprojektet i Munkhätteskolan, som har som mål att förbättra skolans hantering av den 

problematik som blir följden av de många invandrareleverna, startade under vårterminen 2003 

med medel bland annat från storstadssatsningen. Ett antal högutbildade invandrare anställdes 

med uppgift att förbättra kommunikationen mellan skolan–eleverna och skolan–föräldrarna. 

Det började med att en kommitté av lärare, i samarbete med Arbets- och Utvecklingscentret 

(AUC) 1 , engagerade tolv personer för praktiktjänstgöring under Vt. 2003. Urvalet av personerna 

föregicks av ingående diskussioner om vilka krav som borde ställas på en linkworker för 

det avsedda ändamålet. 

Under våren 2003 fi ck linkarna, som de anställda kallas, följa arbetet i skolan huvudsakligen som 

observatörer. De lämnades ganska mycket åt sig själva för att utforma rollen och arbetssättet för 

en linkworker i skolan. Okunskapen hos de fl esta av lärarna i kollegiet om projektet ledde till en 

del negativa attityder och var psykiskt påfrestande för projektdeltagarna. Det fi nns både positivt 

och negativt att säga om denna lösa start. Som positivt kan anföras att det fungerade som en 

urvalsprocess där de som inte var vuxna uppgiften blev bortsorterade. Den vanligaste åsikten på 

skolan tycks emellertid vara att det hade varit bättre om projektet från början hade knutits närmare 

skolans olika lärarlag och att erfarna lärare hade fått fungera som mentorer för deltagarna. 

Inför läsåret 2003–04 fi ck åtta av de ursprungliga tolv deltagarna anställning som projektassistenter 

i linkworkprojektet. Samtidigt fi ck biträdande rektorn uppdraget att leda och organisera 

projektet. Inte minst betydelsefullt var att laget efter det samlades några timmar per vecka för 

att under rektorns ledning utveckla arbetet. Detta innebar en uppstramning av arbetet och 

linkworkerlaget upplevde ett ökat stöd och uppskattning i lärarkollegiet. 

1 AUC är speciella arbetsförmedlings- och träningscentra som fi nns i de invandrartäta stadsdelarna Fosie, Hyllie, Rosengård och 

Södra Innerstaden i Malmö. Utmärkande för AUC vid denna tidpunkt (2003) var bland annat att personal från Arbetsförmedlingen, 

Försäkringskassan och Malmö stad satt under samma tak och att man hade ett individfokuserat arbetssätt. 

De linkworker som arbetade på Munkhätteskolan 2003–2004 hade ett uppdrag som innebar att 

en tredjedel av tiden skulle avsättas till arbete med eleverna i skolan, en tredjedel skulle användes 

till kontakter med föräldrarna och en tredjedel ägnas åt egen utbildning. År 2005 har linkworkerlaget 

på åtta personer av ekonomiska skäl reducerats till fyra. Vid urvalet av de linkworker som fi ck 

jobba kvar togs hänsyn till etnisk bakgrund och kön och vilket stadium man kunde arbeta med. 

Språkligt täcker de, förutom arabiska, kurdiska, albanska och svenska även persiska, serbiska, bosniska, 

kroatiska, engelska och ”lite turkiska”. Anställningarna fi nansieras genom medel från European 

Science Social Forum Nerwork (Essf), Storstadssatsningen och Fosie Stadsdelsförvaltning. 

Karakteristiskt för verksamheten på Munkhättan är att brobyggarna har en fast bas och funktion 

på skolan. Egen utbildning ingår inte längre i tjänsten. 2 Cirka 25 procent av arbetstiden är 

avsatt till föräldrakontakter. Huvudparten av den pedagogiska verksamheten sker i klassrummen, 

men varje linkworker jobbar också varje vecka fyra timmar i studieverkstaden. 

Biträdande rektorn fortsätter att leda verksamheten, något som vi bedömer som mycket viktigt. 

Rektorns arbete har varit dubbelt, dels har hon stöttat och fört utvecklingen inom linkworkgruppen 

framåt, dels har hon arbetat med att få verksamheten implementerad och befäst som 

en betydelsefull del i skolans arbete. 

Redan vid vår utvärdering 2004 framkom det att detta var ett mycket bra projekt, ett intryck 

som förstärks i denna utvärdering. Linkarna har alltmer funnit sin roll i skolan och lärarna har i 

högre grad insett deras betydelse. I inledningsskedet var rollen inte helt tydliggjord för lärarna, 

med följd att alla inte använde linkarna fullt ut. Linkarna var inte helt klara över sina befogenheter, 

något som stressade dem. Situationen nu är annorlunda, linkarna känner sig säkra i sin 

uppgift och lärarna konkurrerar om deras hjälp och timmar: 

A: Här är de verkligen inne i skolan. Särskilt som detta är ett projekt som fått lov att hålla på 

så länge så har de fått lov att komma in. Projekt har ju en tendens att börja fungera när de 

avslutas. Det är alltid så lång inkörningsperiod. På nittiotalet var allting projekt. Pengar kom 

och försvann. Jag är jättetacksam för att linkarna fått hålla på så länge, för första året slösar 

man ju bort på att förstå vad man ska göra med dem. 

B: Det sista håller jag inte med om. 

A: Ni var kanske duktigare än en del av oss andra. Dumskallar som jag behöver längre tid på sig. 

B: Vi anser att linkarna måste vara i skolan, Inte bara som ett projekt. De ska vara anställda på 

heltid i skolan. Och de fyra vi har räcker inte. Vi behöver många fl er. 

2 Hur man upplever den förändringen beror på den personliga situationen. Den som är klar med sin utbildning upplever ingen 

förlust, den som blev stressad av att samtidigt jobba och studera känner sig lättad, medan den som vill kombinera vidareutbildning 

och jobb ser förändringen som en förlust.


B: Linkarna är ovärderliga. De behövs i varje vrå på den här skolan. 

(Om du skulle börja från scratch, är det den lösning du skulle komma fram till? Eller 

fi nns det andra sätt också?) 

A: Det fi nns säkert också andra sätt, men det här är ett sätt som jag känner till som är alldeles 

ypperligt. Skulle jag idag starta en egen skola eller Munkhätteskolan började om från noll, så 

skulle jag säga att vi ska ha linkare. (Citat två lärare.) 

Betydelse för undervisning och kunskapsinhämtning 

”Linkarna” på Munkhätteskolan uppskattas både för sin pedagogiska insats och för sin sociala och 

kulturella betydelse. Den pedagogiska insatsen gör dem inte automatiskt till brobyggare mellan 

skola och hem. I överförd bemärkelse är givetvis många lärare brobyggare, men det speciella med 

dessa linkworker är att det tydligt ingår i deras uppdrag att förbättra kommunikationen mellan 

skola och hem. Framgången i arbetet grundas i att brobyggarna är väl förtrogna med de olika kulturerna 

och med respekt och empati kan få de olika parterna att kommunicera och samverka. 

Det är viktigt både för barnen och för föräldrarna. Linkworkerns främsta egenskap ska vara att 

kunna sätta sig in i hur föräldrarna tänker och att överföra detta till den svenska situationen, 

linkworkern måste stå med en fot i vardera kulturen. (Lärare) 

De positiva eff ekterna av linkarnas arbete är fl erfaldiga. Undervisningen och inlärningen gagnas 

rent allmänt av att det fi nns en vuxen till i klassrummet, specifi kt av att det fi nns en kulturkompetent 

person med goda ämneskunskaper. Uppgifter och problem kan förklaras på olika språk och 

med bekanta associationer. Linkworkern hjälper i mån av tid alla barn och sammantaget behärskar 

de många språk. Linkworkern har i många fall visat sig vara den ”felande länk” som behövs för 

att inlärningen ska fungera bättre. Uppenbart är att språkligt stöd behövs i olika ämnen, även i 

matematikundervisningen. Förutom det stöd linkworkern ger barnen i klassrumssituationen så 

erbjuder de studiestöd och läxhjälp i studieverkstaden, dit alla elever som behöver hjälp kan gå. 

Enligt den statistik som förts så är det en stadig ökning av elever som tar hjälp av studieverkstaden. 

Studieverkstadens betydelse omvittnas av såväl lärare, linkworker som föräldrar. ”Det märks.” 

”Eleverna får en skjuts.” Att linkarna har en bra relation till elever och föräldrar påverkar närvaron. 

Det är ett hjälpmedel att nå målet. Man måste prata mycket om det, också med hemmet, föräldrarna 

ska vara införstådda och positiva till det och sen ska det vara lite press på eleven från olika 

håll om eleven själv inte tar initiativ. Men de elever som gått regelbundet har ju själva märkt att 

de haft nytta av det. Det är det viktigaste som påverkar dem. (Lärare) 

Någon statistik över vad de olika insatserna betytt för elevernas studieresultat fi nns inte, men 

enligt såväl lärare, linkworker som föräldrar har många elever förbättrat sina resultat både genom 

direkt hjälp och genom att undervisningssituationen generellt påverkats av linkworkerns 

närvaro. Barnen tenderar att bli mer motiverade och disciplinerade när en linkworker som 

känner föräldrarna deltar i undervisningen. Att få prata sitt eget språk är en hjälp, inte minst i 

känslomässigt laddade situationer: 

De här personerna fi nns här och gör nytta och då påverkar de också situationen i klassrummet. 

Att de fi nns här, det är ju inte så att de ska lösa varenda bråk vi har, men ofta är det ju kulturellt 

betingade bråk eller bråk som beror på att man är ny här. Då är det bra att de är här och jag kan 

ju vara kvar, jag behöver ju inte lämna klassen vind för våg. Och jag ser ju resultat. De samtal 

han har eller som linkarna har. Ungarna lugnar ner sig mycket fortare. (Lärare) 

Tryggheten har ökat och ångesten minskat, både hos barn och föräldrar. Symboliskt sett har 

det har kommit in en ”onkel” eller ”mamma” i skolan, vilket påverkar beteende och trivsel. 

Linkworkern blir också en positiv förebild för barn vars föräldrar tappat tron på sig själva och 

misströstar om barnens framtidsutsikter. 

Barnen behöver en förebild här i skolan. Att barnen inte behöver tro på pappan när han säger att 

du får inget jobb här. Varför läser du? Det fi nns sådana pappor. 

Betydelse för kontakten skola – föräldrar 

Kontakterna mellan skola och föräldrar har tack vare linkworkernas arbete ökat för de grupper 

som linkworkerna representerar. Många olika kommunikationsmetoder och kanaler används 

för att hålla kontakt, såsom översättning av information, kontaktböcker och mer eller mindre 

regelbundna telefonsamtal. Man pratar när man träff as av en händelse. En del föräldrar kommer 

spontant till skolan, några av linkarna säger att de i princip träff ar föräldrar varje dag. 

Föräldrarna vet, säger en av linkarna, att ”vi fi nns”, vilket innebär trygghet och kommunikationsmöjlighet. 

Linkarna deltar också i vissa utvecklingssamtal och är överhuvudtaget ett viktigt 

stöd i samtalen med föräldrar: 

Vissa föräldrasamtal skulle inte vara möjliga om jag inte hade haft en linkare. 

(Det är inte samma sak med tolk) 

Nej, för linkworkern är ju en person som jobbar på skolan som känner barnet och efter ett tag 

känner föräldrarna. Det gör det ju lättare för mig att kommunicera med föräldrarna. (Lärare) 

I det kollektiva sammanhanget träff ar linkworkern föräldrar i olika mamma- och pappagrupper, 

föräldramöten för klassen, större föräldramöten och fester och arbetar med att bilda ett 

föräldraråd. Mötena föregås ofta av att linkworkern ringer till föräldrarna och uppmanar dem 

att komma. Vid alla dessa tillfällen är förutom språket, den kulturella kännedomen och den 

personliga relationen betydelsefull: 

Sen är det all föräldrakontakten. Vi kör väldigt mycket med mamma–pappagrupper och då vill 

vi väldigt mycket ha med linkarna som känner till familjerna. Och det här att prata är inte bara


att kunna samma språk som eleverna pratar, man behöver också ha en relation till personen. Det 

är viktigt. (Lärare) 

Linkarnas betydelse märks också i akuta situationer, man kan omedelbart och på ett både språkligt 

och kulturellt förståeligt sätt ta itu med problemet. Känner man varandra och är förberedd 

på reaktionen kan man lättare hantera situationen med förstånd och säkerhet. Det gäller såväl 

vid incidenter mellan barnen och när föräldrar är involverade: 

Vi behövs inte för att tolka och översätta. Vi behövs för att vi förstår dem, vi har 120 arabiska, 40 

kurdiska elever. Jag förstår hur föräldrarna tänker. Och när de bråkar, har slagsmål eller något 

så räcker det att jag pratar på deras språk. Då blir de 180 grader en annan person. Dom säger 

jättefula ord på svenska, dom är respektlösa, dom har ett odemokratiskt språk. Men när jag talar 

med dom på deras eget språk så blir de en annan person. (Linkworker) 

Jag ska ge ett bra exempel. Det kommer en pappa. Han är mycket arg för att hans pojke i årskurs 

två har haft massage och varför ska han ha massage och massera fl ickor. Pappan är arg. Och där 

kommer då X (linkworkern) sättandes, och han förklarar situationen och sen har de ett samtal, 

de diskuterar hit och dit och sen är pappan nöjd. Han har förklarat för honom så det verkar 

vettigt. Det är inte så att de sitter och tafsar på varandra pojkar och fl ickor. De diskuterar allt 

möjligt. Och X kan förklara. Men hur sjutton snackar jag med en man som är arg när jag inte 

kan språket. Sen gick det ett tag och sen var pappan missnöjd igen, men sen har det visat sig att 

föräldrarna är väldigt nöjda och det märks på barnen som sköter sig bättre och bättre. (Lärare) 

Kontakten linkworker – lärare 

Kontakten mellan linkworker och lärare har som redan framgått blivit allt bättre. Lärarna vet 

vad linkworkern kan tillföra och linkworkern har uppnått en större säkerhet. Bakom förbättringen 

står dels det enkla faktum att det tar tid att bygga upp ett förtroende men också att nyttan 

blivit så uppenbar. 

Satsningen har lämnat tillfällighetens och experimentets sfär och gått in i en zon som kännetecknas 

av stabilitet och långsiktighet, något som i sig förändrar attityder och relationer. Man 

kan inte avfärda verksamheten som ett hugskott som man inte vet hur man ska förhålla sig till 

utan tvingas placera in det i facket ”givna förutsättningar”. Viktigast för attityd- och beteendeförändringen 

är dock att verksamheten och linkarna visat sig vara så bra för alla involverade. 

”Linkarna” uttrycker det så här: 

Alla lärare säger att de behöver oss. Jag märker att de vet vilken betydelse vi har. (Linkare A) 

Nu fi nns vi, nu är vi inte gäster längre. Det har förändrat mycket. (Linkare B) 

Vi vet bättre vad ska vi göra. Man har erfarenheter från två år. Man vet här passar vi här ska vi 

göra mer. (Linkare C) 

Jag jobbar som innan, men lite mer aktiv kanske. Jag känner mig nu halvt lärare, eftersom jag 

har en grupp. (Linkare D) 

Lärarna försöker överlag få till ett bra samarbete med linkarna, underligt vore det annars med 

tanke på den stora uppskattning av dem som kommer fram i intervjuerna. De lärare vi talat med 

upplever sig inte ha haft några problem med linkarna och hoppas att linkarna inte upplevt sig 

ha problem med dem. Man uppfattar dem som ”en i gänget”. 

Lärarna beskriver i intervjuerna hur linkarna även kan påverka lärarnas beteende. De kan ge konkreta 

tips när man haft ett utvecklingssamtal. Men du, börja så här istället, för fram detta i början 

på samtalet så får du ett annat mottagande. Det har varit värdefullt. Kulturkrockarna kan mildras 

genom att linkarna kan förmedla en inblick i en familjs situation eller sätt att tänka. Generellt 

sett så diskuteras det mycket kulturfrågor när linkarna är närvarande. 

Även om lärarna genom linkarnas infl ytande lättare kan undvika och hantera kulturkollisioner 

så är det i hög grad en teoretisk kunskap. Den inlärda kunskapen ökar möjligheten till empatiskt 

och förnuftigt bemötande, men är knappast jämförbar med den insikt och förankring som 

en landsman kan ha och som han/hon kan dra nytta av i sitt arbete med att skapa en dialog och 

få olika kulturer att haka i varandra. 

Det har gett jättebra resultat. Såna här seriösa satsningar är betydelsefulla. De här problemen 

kommer vi alltid att ha. … När vi dessutom ser att andra generationens barn, som är födda i 

Sverige, kanske till och med är sämre inskolade än barn som gått i skola i andra länder så ser vi 

att det här problemet kommer vi att ha så länge att vi måste bygga in hela idén och tanken med 

brobyggare i skolsystemet. (Lärare) 

Linkare är kanske de bäst investerade kronor jag sett under mina år här. De här linkarna har fått 

fl era barn på den här skolan att komma på rätt spår istället för att falla ur. Det är jag fullständigt 

övertygad om. I långa loppet tror jag att samhället har sparat pengar på de här projektpengarna. 

(Lärare) 

Som framgår av redovisningen ovan så råder det en överväldigande samstämmighet i omdömet 

om linkworker och deras betydelse. När vi i slutet av intervjuerna ber lärarna sammanfatta och 

ge synpunkter har ”fl er linkar” varit ett återkommande svar: Jag tycker det fungerar jättebra men 

vi har ju alldeles för få. Vi har inte kunnat intervjua alla lärare och det är givetvis möjligt att det 

på skolan även fi nns lärare med en mera kritisk inställning till linkworker än den vi redovisat. 

Att fl era av de personer som intervjuats år 2005, både lärare och linkworker, redovisat en ökad 

positiv inställning tar vi dock som intäkt för att verksamheten stärkt sin ställning och ökat i 

betydelse. Då vår slutsats bygger på grundliga samtalsintervjuer med projektledare, lärare, linkworker 

och föräldrar vid två olika utvärderingstillfällen (27 personer hösten 2003 till början av 

2004, respektive 21 personer hösten 2005) känner vi oss ganska säkra i vår bedömning att detta 

är en bra metod och en bra verksamhet.


Två utvecklingsförslag tas upp i intervjuerna med lärarna. Genom att linkarna är inne i så 

många olika klasser så ingår de oftast inte i något arbetslag, vilket är en nackdel både för arbetsgemenskap 

och planering. Här kunde man kanske göra mer. Ett liknande problem är att linkarna 

på grund av sin arbetsbelastning ofta inte kan vara med på personalmöten eller konferenser. 

Personalmöten och konferenser bör, hävdar både lärare och linkarna, skrivas in på linkarnas 

scheman. Det skulle föra dem längre in i organisationen, underlätta deras arbete i skolan och 

hjälpa dem att hålla dialogen mellan skola och hem uppdaterad och levande. 

Något jag skulle önska är att det fanns fl er träff ytor. Vi har våra planeringar, vi har våra konferenser. 

Det är inte alltid att man kan få det att stämma med linkworkers. De har ju studieverkstad 

på eftermiddagar. Så den här mötestiden som man skulle behöva för feedback eller planera 

tillsammans saknas. Vi skulle kunna ha mycket större nytta av varandra. När vi till exempel har 

historia, det skulle vara jättekul att ha med någon linkworker för att skildra vad som händer i 

deras del av världen. Men där räcker tiden inte till. 

Ökad fragmentarisering? 

En av linkarna tog upp ett problem som kan vara värt att fundera över. Han menar att vi i 

Sverige har ett överdrivet sätt att gruppera och att detta kan få konsekvenser som vi inte tänkt 

på. Araber för sig, albaner för sig och kurder för sig, är det integration? Finns det någon risk att 

vi i all välmening förstärker skillnader istället för att stimulera integrationen? 3 Vår bedömning 

är dock att det linkwork som utövas på Munkhätteskolan av fl era anledningar kan betraktas 

som sammanförande och integrationsbefrämjande. Själva målsättningen att barnen ska klara 

skolan är ett led i integrationen, liksom den möjlighet till ökad förståelse för varandra som både 

föräldrar och skolans personal förlänas genom brobyggarnas arbete. Vi har också kunnat konstatera 

att linkworkern inte enbart ägnar sig åt ”sina egna”, studieverkstaden är öppen för alla, 

man har ordnat gemensamma fester och arbetar för att åstadkomma ett gemensamt föräldraråd. 

Givetvis så markerar på etniska grunder utvalda brobyggare en skillnad, men samtidigt ingår 

det i brobyggarnas uppgift att verka för en dialog mellan olika parter. En linkworker ska, som 

en av dem uttrycker det, ”inte gruppera dom, utan vår uppgift är att öppna dom, att påverka deras 

tankar lite grann”. 

Det kan ligga ett problem i att de linkworker eller brobyggare som anställs ofta representerar de 

grupper som har fl est barn i skolan. Vad händer med de andra, upplever de ett ökat utanförskap? 

Ökar skillnaderna mellan grupperna vad gäller barnens möjlighet att klara skolan respektive 

föräldrarnas involvering och möjlighet att påverka? Alla grupper kan inte representeras av en 

egen brobyggare men en lösning på problemet kan vara att i högre grad ge modersmålslärarna 

en brobyggarfunktion. Erfarenheterna från olika brobyggarprojekt med pedagogiskt inslag visar 

också att verksamheten har en stor överspridning. Man hjälper ofta ”alla barn”. Brobyggarens 

3 Frågan tangerar den diskussion om svaga och starka nätverk som vi tagit upp i vår artikel ”Linkwork-överbryggare, ett 

nödvändigt inslag i framgångsrika integrationsprojekt” (Ewert et al., 2004). Vi hävdar där att det kan fi nnas en risk med insatser 

som går ut på att stärka och integrera varje grupp för sig. Man riskerar att åstadkomma ökad fragmentarisering istället för ökad 

integration. 

stöd i den pedagogiska situationen innebär dessutom att den ordinarie läraren får mer tid till 

de andra barnen och linkworkerns lugnande inverkan i klassrum och gemensamma utrymmen 

kommer alla till del. 

Förankringens betydelse 

I den analys av olika brobyggarmodeller som är grunden för denna rapport har vi markerat att 

förutsättningarna för framgång till stor del beror på hur verksamheten är förankrad hos de olika 

parterna, d.v.s. hos skola och föräldrar. Vi har valt att analysera och redovisa i modeller som fokuserar 

förankringsnivån och -historien i skolan. Brobyggarverksamheten på Munkhätteskolan 

var från början relativt löst förankrad i skolan. Den fi ck sin stabila form när biträdande rektorn 

fi ck mandat att leda och utveckla verksamheten. Vi ser denna fasta förankring som en viktig 

framgångsfaktor för verksamheten på Munkhätteskolan. Linkarnas integrering i skolans organisation 

och verksamhet är av stor betydelse för deras möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. Detta 

vittnar också de önskemål om ytterligare integrering som framförts, vi tänker då på önskemålen 

om att linkarna ska ges tillfälle att delta i personalmöten och -konferenser. Linkarna måste vara 

uppdaterade för att kunna fungera som en bra länk till föräldrarna. De måste också delta i personalsammankomsterna 

för att sprida till lärarna vad föräldrarna tycker och tänker. Det är inte bara 

föräldrarna som ska lära sig av skolan, föräldrarna kan också tillföra skolan något. För att detta 

ska kunna ske behövs dialog på alla plan, både direkt mellan skola och föräldrar och genom de 

mellanhänder som brobyggare kan vara vid tillfällen då föräldrarna inte är närvarande. 

Framgångsfaktorer 

Som framgått av redovisningen så klassifi cerar vi linkworkverksamheten på Munkhätteskolan 

som en lyckad satsning. Viktiga faktorer som ligger bakom denna framgång menar vi är: 

2 Satsningen har ett helhetsperspektiv. Barnens behov är grunden men barnen befi nner sig 

i ett sammanhang som skolan inte kan bortse ifrån. 

2 Ett inifrånprojekt – projektet är väl förankrat i skolan. 

2 Kraftfull och lyhörd ledning, som trodde på projektet. 

2 Uppgiften blev allt mer tydliggjord för olika parter. 

2 En klar strävan att integrera linkworkerna och den ordinarie verksamheten. 

2 Urvalet av linkworker styrdes så långt möjligt av behovet. 

2 Uppdragets dubbla karaktär – pedagogisk verksamhet i kombination med tid avsatt för 

föräldrakontakter. Genom sina pedagogiska uppgifter gör linkworkern både en pedagogisk 

insats, vinner barnens och lärarnas förtroende och får en bra utgångspunkt för sina 

kontakter med föräldrarna.


2 Kontinuitet. 

2 Förtroende hos olika parter – Närhet i kontakterna – Mandat att handla. 

Utvecklingsförslag 

De förslag till önskad utveckling och förbättringar som framförts i intervjuerna gäller föräldrakontakter, 

antalet brobyggare och integreringen i skolan: 

2 Ökad satsning på föräldrakontakterna. 

2 Fler linkworkers. 

2 Deltagande i arbetslag. 

2 Deltagande i personalmöten och konferenser. 

Att det fi nns vinster att göra genom att anställa brobyggare i skolan visar erfarenheterna från 

Munkhätteskolan. Kulturellt anpassad undervisning och empatiskt närmande mellan skola och 

hem är en förmån för barnen. Brobyggarna har genom sitt pedagogiska arbete, som innebär 

närhet till lärare och elever och insikt i hur skolan och barnen fungerar, och genom sin nära kontakt 

med föräldrarna uppnått den ömsesidiga respekt som är nödvändig för ett väl fungerande 

brobyggeri. De har också fått den säkerhet och det handlingsutrymme som krävs för uppgiften. 

Att grunden för ett bra brobyggeri är närhet, tillit och mandat att agera bekräftas. Av avgörande 

betydelse för att satsningen slagit så väl ut är den professionella och dialoginriktade ledning. 

Den centralt arrangerade kurs för brobyggarna i de olika stadsdelarna som getts under året har 

också varit ett stöd för linkarna. Genom denna kurs har deras synlighet ökat och de har fått 

tillfälle att diskutera sin situation och sina erfarenheter med de andra brobyggarna. 

Linkworker och lärare har tillsammans lagt en bra grund för övergripande dialog och samverkan 

mellan skola och föräldrar. En kontinuerlig och förtroendefull kontakt på den individuella 

nivån bedömer vi vara en bra, kanske till och med nödvändig, förutsättning för att dialog och 

samverkan ska kunna utvecklas kring övergripande frågor. Ett individuellt närmande betyder 

att skolan inte längre är en främmande värld för föräldrarna utan ett begripligt och åtkomligt 

område som är möjligt att samverka kring. I den nära dialogen utvecklas förhoppningsvis en 

samsyn om behovet av samverkan mellan skola och hem också i övergripande frågor. 

Studieverkstäder 

I vissa skolor har man inrättat studieverkstäder, till exempel i Kroksbäck och i Sofi elundsskolan, 

där barnen kan få hjälp med skolarbetet av högutbildade personer med invandrarbakgrund. De 

pedagoger som arbetar där har ofta både en pedagogisk funktion och en brobyggarfunktion. 

Studieverkstaden i Kroksbäcksskolan 

Studieverkstaden i Kroksbäcksskolan har fått stor uppmärksamhet på grund av nytänkande och 

goda resultat. Högutbildade personer med invandrarbakgrund har anställts för att stödja de 

barn som på grund av bristande kunskaper i svenska språket har svårt att uppnå de skolresultat 

som de skulle klarat av om undervisningen skett på deras modersmål. Inte bara barn som har 

svårt att klara godkänt får utnyttja studieverkstaden, den är även till för elever som strävar efter 

VG, men som kanske behöver ett språkligt stöd för att klara av det. Undervisningsspråket i studieverkstaden 

växlar mellan svenska och modersmålet. Genom denna växelverkan kan eleverna 

lättare förstå och tillgodogöra sig undervisningen och utvecklar sina kunskaper i båda språken. 

Undervisningen sker vanligtvis i små grupper i de rum som studieverkstaden förfogar över. Det 

händer också att studieverkstadens lärare hjälper barnen inne i de ordinarie klassrummen: 

Sen kan dom ibland gå in, sitter det en hel grupp vilket det ofta gör – en hel grupp arabisktalande 

och har engelska – så kan den invandrarläraren mycket väl gå in och hjälpa dom där. Dom 

behöver alltså inte alltid vara i ”verkstaden”, de kan ju också fl ytta sig till klassrummen. (Lärare 

studieverkstaden) 

Vid sådana tillfällen får studieverkstadens lärare kontakt med fl er barn och en inblick i hur 

undervisningen i klassen går till. Studieverkstadens lärare ger också läxhjälp och arbetar med 

att förbättra kontakten mellan skola och hem. Resultatet av arbetet i studieverkstaden har inte 

uteblivit. Inlärningen fungerar bättre när man kan ta hjälp av modersmålet, att arbeta i små 

grupper är också en uppenbar fördel. Motivationen stärks genom inspiration från goda förebilder. 

Lärarna i studieverkstaden utgör för misströstande föräldrar och missmodiga elever ett 

levande exempel på att även invandrare kan ta sig fram och göra karriär i det svenska samhället. 

Även barn med annat modersmål kan få hjälp i studieverkstaden. En eff ekt av studieverkstaden 

är att den ordinarie läraren kan ägna mer tid åt de övriga: 

Det fi nns enstaka exempel på att till och med svenska elever deltar, det kan man göra. Men jag 

tycker att man ska resonera så här att i och med att de arabiska, albanska och pashtotalande får 

hjälp genom studieverkstaden så blir det mer tid över för att hjälpa dom andra i klasserna. Av de 

vanliga pedagogerna. Så där är ingen förlorare i detta. (Lärare i studieverkstaden) 

För att barnen ska ha optimal nytta av undervisningen i studieverkstaden krävs ett bra samarbete 

mellan lärarna i studieverkstaden och lärarna i klasserna. Flertalet lärare uppskattar stödet 

från studieverkstaden, men det fi nns också lärare som föredrar att själva ha hand om all undervisning. 

Till anställningskriterierna hörde, förutom akademisk utbildning och pedagogisk erfarenhet, 

bosatt i området och goda kontakter med den egna etniska gruppen. Tanken var att kontakterna 

mellan lärare och förälder gynnas av att man också är granne eller deltar i samma lokala förening. 

Den lokala anknytningen var, menar en rektor, speciellt viktig när man startade verksamheten. 

Nu när studieverkstaden är väl etablerad är detta förmodligen mindre viktigt.


Lärarna i studieverkstaden arbetar medvetet och mångsidigt med att öka och förstärka kontakterna 

mellan skola och hem. Flera av lärarna är mentorer för några elever och har tät kontakt 

med dessa elevers föräldrar. De deltar ibland även vid utvecklingssamtal gällande andra elever. 

Att vara med på föräldramöten och föräldrautbildning tillhör arbetsuppgifterna. Genom studieverkstadens 

lärares försorg har några föräldrar ställt upp som ledare för frivilliga aktiviteter 

för eleverna, såsom sagoläsning och diskussionsgrupper. Den lärare på studieverkstaden som vi 

pratat med framhåller att det kulturella överbryggandet är minst lika viktigt som det språkliga 

i kontakterna med föräldrarna. Som exempel ger hon bland annat att det fi nns en kulturell 

skillnad i sätt att uttrycka sig som kan vara förvirrande för föräldrarna. Om en svensk lärare 

säger till föräldrarna att ditt barn är duktigt, men han eller hon behöver jobba mer i det eller det 

ämnet, då hör föräldern bara duktigt. Klarar barnet sig dåligt eller lever barnet inte upp till sin 

kapacitet ska man, menar pedagogen, uttrycka det tydligt och ge konkreta råd till föräldrarna. 

Frustrationen blir stor när ett barn som föräldern tror klarar sig bra kommer hem med IG i sitt 

betyg. Klart är att lärarna i studieverkstaden har en stor uppgift både i undervisningssituationen 

och i kontakterna med föräldrarna: 

De kan hjälpa till med skolarbetet men det är inte bara det utan de kan hjälpa till med kontakten 

till hemmen. Det kan vi aldrig lyckas med svenska pedagoger på samma sätt. (Rektor) 

Studieverkstadens lärare är både språkliga och kulturella tolkar och bygger genom sina olika 

uppgifter broar åt många olika håll. Grunden för deras möjlighet att lyckas ligger dels i det 

pedagogiska arbetet. Genom detta får de en nära relation till såväl elever, föräldrar som skolans 

övriga personal, dels i den naturliga förankring de genom sitt ursprung har till sin egen etniska 

grupp. Till detta kommer den dubbla förankringen, de vet både hur det var i hemlandet och 

känner till det svenska systemet. 

Dom kan förklara för föräldrarna hur den svenska skolan jobbar och vad den står för. Dom kan 

ge legitimitet åt det, så föräldrarna tror på det. Dom jobbar med det och det ger resultat. Det är 

inte lika lätt för mig som svensk att vinna det förtroendet. (Rektor 1) 

På Kroksbäcksskolan fi nns nu också en ”renodlad” brobyggare anställd, som inte har till uppgift 

att gå in i den pedagogiska verksamheten. Den lärare i studieverkstaden som vi talat med är enbart 

positiv till detta. De som jobbar på studieverkstaden har mycket att göra och tillsättningen 

av en brobyggare som på ett övergripande sätt kan jobba med föräldrakontakter och annan 

kulturöverskridande verksamhet upplevde vår informant som en lättnad i den egna arbetsbördan 

och som en möjlighet att utvidga kontakterna mellan skola och hem. Denna kombination 

återkommer vi till i avsnittet om stationerade brobyggare. 

Studieverkstaden i Sofi elundsskolan 

På Sofi elundsskolan har man anställt tre personer med invandrarbakgrund som lärare i studieverkstaden. 

De har ämnesmässigt olika inriktning och behärskar sammantaget nio olika språk. 

Deras uppgift är dels att bistå språksvaga barn men också att generellt hjälpa barn som behöver 

extra stöd i undervisningen. Uppdelningen av barnen går i första hand efter ämne. Då pedagogerna 

arbetar i samma lokal kan det barn vars problem grundas i språksvaghet lätt slussas över till 

den person som bäst kan hjälpa honom/henne på modersmålet, eller också samverkar man. 

Studieverkstadens personal fungerar även som en länk mellan den svenska skolans kultur och 

barnens hemmakultur. Viktigt är att detta överbryggande inte stannar inom studieverkstadens 

väggar utan leder till ökad dialog och förståelse mellan ordinarie lärare och elev. Det fi nns goda 

förutsättningar för detta genom att eleven inte kopplas bort från sin klass utan har timmar både 

i klassen och i språkverkstaden, vilket kräver intensiv kommunikation mellan ordinarie lärare 

och studieverkstaden. Studieverkstadens lärare deltar ibland också i utvecklingssamtalen med 

föräldrarna. De deltar i ordinarie personalmöten och besöker arbetslagen för att diskutera sitt 

arbete. Informellt träff as de olika grupperna i personalrummen. Studieverkstadens lärare träff ar 

varje vecka sin handledare, som är ordinarie lärare på skolan, och har lika ofta ett möte med en 

biträdande rektor. Det fi nns således många tillfällen till integration mellan personalgrupperna, 

även om studieverkstaden lokalmässigt ligger avskild. 

Besöksfrekvensen på studieverkstaden är god, trots att man inte hållit på så länge. Genomsnittligt 

besöker mellan 15 och 25 barn studieverkstaden varje dag. I en del fall har den ordinarie 

läraren tillsammans med en lärare i studieverkstaden lagt upp en plan för elevens deltagande. 

Ibland kommer eleverna på eget initiativ. Studieverkstaden är inte bara till för de barn som har 

svårt att hänga med, även barn som vill säkra ett VG är välkomna. I många fall är det språksvårigheter 

och brist på hjälp hemifrån som ligger bakom ett dåligt betyg: De barn som är här 

får ingen hjälp hemma. De förstår ingenting, tappar lusten, tappar intresset. Föräldrarna kan inte 

svenska. Även om man inte hållit på så länge så har man sett resultat, till exempel barn med IG 

som tagit sig upp till G. Lärarna i studieverkstaden är fullt övertygade om att det stöd de kan ge 

är betydelsefullt. Det blir bättre när barnen får hjälp på sitt eget språk, men det viktigast är kunskapen. 

Kulturen och språket hjälper. Ibland behöver man även hjälpa till med den sociala biten. 

Vi känner igen problembilden från Munkhätteskolan och studieverkstaden i Kroksbäck: Språket, 

kulturen och sociala situationen. Åtgärdslistan är också igenkännbar: Språklig översättning, 

kulturell tolkning och social empati. Det fi nns mer igenkännbart, till exempel att lärarens invandrarbakgrund 

påverkar elevens beteende. Gemensamt ursprung har en lugnande eff ekt. Eleven vet 

att läraren vet. 

Lärarna i studieverkstaden är som framgår av ovanstående redovisning väl integrerade i skolan 

och gör förutom en pedagogisk insats en insats som kulturella överbryggare/brobyggare 

i skolan. Barnen förstår bättre skolans system, det som lärs ut i skolan och sin egen situation. 

Det sker också ett kulturellt överbryggande till de ordinarie lärarna som ökar deras förståelse 

för eleven: Vi hjälper också lärarna. Ibland förstår läraren inte eleven därför att de kommer från 

olika kulturer. Det fi nns en uppenbar likhet mellan studieverkstaden i Sofi elundsskolan och 

linkworkprojektet i Munkhätteskolan vad gäller arbete och integration i skolan, men det fi nns 

också klara skillnader. Lärarna i studieverkstäderna har ingen schemalagd tid i klassrummen,


även om de ibland går in i klasserna, och har därmed inte i samma utsträckning som linkarna 

kontakt med alla elever. De anställda i studieverkstaden på Sofi elundsskolan hade när vi besökte 

dem bara arbetat på skolan några månader och inte hunnit etablera så många egna kontakter 

med elevernas föräldrar. Den somaliske läraren skilde sig därvidlag från de andra då han kände 

många av föräldrarna genom sitt deltagande i somaliska föreningar. Lärarna på studieverkstaden 

hade dock planer på att utveckla kontakterna mellan skola och hem. En intressant fråga är hur 

lärarna/brobyggarna i studieverkstaden kommer att samverka med brobyggarna i områdessatsningen 

Södra Sofi elund/Seved. Många av barnen i Södra Sofi elund/Seved går på Sofi elundsskolan, 

vilket innebär att de och deras föräldrar kan nås både via studieverkstaden och via brobyggarna 

i Södra Sofi elund/Sevedssatsningen. Vi har alltså här en modell där ett brobyggararbete 

inne i skolan och ett områdesbaserat brobyggararbete kan mötas och samverka kring arbetet att 

förbättra förhållandet mellan skola och hem. Vi återkommer till det under rubriken ”Samverkan 

mellan brobyggare i skolan och brobyggare på områdesbasis”. 

Romsk lärare för romska elever 

På Sofi elundsskolan har man anställt en romsk kvinna som lärare för en grupp romska elever som 

inte fungerar i sina ursprungliga klasser. Därigenom har elevernas närvaro ökat och kontakten 

med familjerna förbättrats. Arrangemanget visar dels på skolans tillkortakommande med dessa 

elever, dels på betydelsen av att anställa personer/brobyggare med fotfäste både i svenska samhället 

och i ”den egna kulturen”, vilka kan fungera både som förebilder och språk- och kulturkommunikatörer. 

Önskvärt är givetvis att denna satsning hade skett innan allt gått omstyr. Viktigt är också 

att brobyggaren/resurspersonen har en kontinuerlig kontakt med de ordinarie lärarna, annars blir 

arrangemanget bara ett sätt för den ordinarie undervisningen att bli av med stökiga elever och 

inte ett pedagogiskt genomtänkt alternativ. Betydelsen av den dubbla förankringen accentueras av 

detta exempel och av liknande erfarenheter från Kryddgårdsskolan och Rosengårdsskolan. 4 

Modersmålslärarna 

Det har i våra intervjuer också framkommit att modersmålslärarna ofta används som hjälp i kontakterna 

med föräldrarna. De får således en roll som påminner om brobyggarnas, men en viktig 

skillnad är att de bara sporadiskt träder in i en brobyggarfunktion Hur mycket brobyggare de är 

beror i hög grad på vilken kontakt de har med de ordinarie lärarna och den ordinarie undervisningen, 

vilket i hög grad är avhängigt av om de har hela sin tjänst förlagd till en skola eller ambulerar 

mellan olika skolor. Faktum är dock att hänvisningen till modersmålslärarna som stöd i 

kontakterna med föräldrarna visar på behov att med olika medel och länkar kunna kommunicera 

med föräldrar och elever. Om man jämför brobyggarverksamheten i Munkhätteprojektet 

och studieverkstäderna med möjligheten att använda modersmålslärare i kontakterna mellan 

hem och skola så är, utan att förringa modersmålslärarnas betydelse, betingelserna väsensskilda. 

Linkarna och studieverkstädernas lärare har som ständig uppgift att förbättra kontakterna mellan 

skola och hem, modersmålsläraren kan mera ad hoc utnyttjas vid uppkommet behov. 

4 Både på Kryddgårdsskolan och på Rosengårdsskolan har man under de perioder man haft romsk personal anställd för att 

undervisa de romska barnen fått förhöjd närvaro och bättre kontakt med föräldrarna. På båda skolorna har de romska elevernas 

närvaro sjunkit när skolan av resursbrist dragit in tjänsten. 

Kultursekreteraren på Rosengårdsskolan 

En fast bas på skolan har också den kultursekreterare med arabiskt ursprung som fi nns på Rosengårdsskolan. 

Han gör enligt våra informanter en stor insats som brobyggare, föräldrarna lyssnar 

till honom, genom honom kommer fl er föräldrar till skolan. En av de rektorer vi talat med betonar 

hur kultursekreteraren genom att han kan förklara hur föräldrarna tänker och resonerar kan 

hjälpa läraren att haka i och förstå. Vi ser omdömet om kultursekreterarens betydelse som ett 

stöd för att en fast bas och god förankring hos de olika parterna är A och O för en framgångsrik 

brobyggarverksamhet. 

Slutsatser rekryterade brobyggare 

Vi menar att vi genom de goda erfarenheterna av linkworker på Munkhätteskolan och studieverkstäderna 

kan dra den slutsatsen att brobyggare, med fast förankring och uppgift i skolan 

och med god förmåga att etablera kontakt med den ”egna gruppen” i hög grad kan bidra till en 

ökad dialog mellan skola och hem, vilket får eff ekter både för skolans möjlighet att klara undervisningsmålen, 

för kontakten mellan skola och hem och för elever och föräldrars möjlighet 

att fi nna sig bättre tillrätta i det svenska samhället. Kombinationen av pedagogisk funktion och 

brobyggarfunktion ger dem dubbel betydelse för eleverna, en ökad förankring i skolan och en 

bra ingång i kontakterna med föräldrarna. Detta är en modell som de ordinarie pedagogerna 

ofta är positiva till och därigenom relativt lätt att etablera. 

En förutsättning för att lyckas är dock att verksamheten har ett starkt stöd hos skolledningen 

och en energisk coach som kan leda introduktionen och utvecklingen. Som vi nämnde i samband 

med studieverkstaden i Kroksbäck så är denna modell möjlig att kombinera med en 

renodlad brobyggare. Vi återkommer till det i samband med redovisningen av de andra modellerna. 

Hur man väljer att göra är enligt vår mening både en fråga om betingelser och resurser. 

Brobyggare med dubbel funktion kan sannolikt även ha en tredubbel funktion, d.v.s. såväl ha 

en pedagogisk eller liknande basfunktion, fungera som brobyggare på individuell nivå och på 

ett övergripande plan arbeta med att förbättra förhållandet mellan skola och hem. 

Idealiskt är om brobyggarfunktionens uppbyggnad och innehåll kan styras av de behov skolan 

upplever sig ha respektive de behov som föräldrarna upplever. Problemet kan dock vara att 

varken skola eller föräldrar har situationen helt klar för sig, eller har erfarenheter av brobyggares 

funktion och betydelse. Det måste kanske till en utifrånstyrning av skolorna, brobyggare som 

placeras på skolorna, för att skolan ska få upp ögonen för funktionen och dess betydelse. En 

annan möjlighet kan vara att ta avstamp från funktionen och placera brobyggarna i en neutral 

situation från vilken de får som uppgift att synliggöra sitt uppdrag hos skola och föräldrar och 

förmå dem att acceptera brobyggarna och använda dem i överbryggande och samlande syfte. Vi 

kommer i de två nästföljande avdelningarna under rubrikerna ”Stationerade brobyggare” respektive 

”Fristående brobyggare” att analysera problem och möjligheter i de två senast nämnda 

scenarierna, d.v.s. a) skolan tilldelas brobyggare som de inte själva anhållit om, b) fristående 

brobyggare tillsätts för att hjälpa skolorna och föräldrarna att utveckla kontakten mellan skola 

och hem.


Stationerade, renodlade brobyggare 

Bakgrund 

Hyllies satsning i storstadsarbetet har i hög grad gått ut på att mobilisera invånarna i tre större 

invandrargrupper till delaktighet och samverkan. Tre integrerare, en arabiskspråkig, en pashto/ 

dari talande och en albansktalande har haft en nyckelfunktion i detta arbete. Dessa tre integrerare 

har under år 2005 till 60 procent arbetat som brobyggare på fyra av stadsdelens skolor: 

Holmaskolan, Kroksbäcksskolan, Annebergs- och Lorensborgsskolan. Två av dem ägnade stor 

del av sin tid som integrerare åt att stärka sina egna landsmäns ställning, medan den tredje i hög 

grad fokuserade på ungdomar, oberoende av ursprung. Den förankring de genom sitt tidigare 

arbete som integrerare har i olika grupper borde teoretiskt sett vara en stor fördel i arbetet med 

att utveckla relationerna mellan skola och hem. 

Två av dessa brobyggare arbetar även under 2006 som brobyggare på de skolor de ”tilldelats”, den 

tredje brobyggaren slutade i början av 2006 sin tjänst och ersätts av de andra två brobyggarna. Den 

albanska anknytningen liksom den specifi ka inriktningen på ungdomar faller därmed bort. 

Skolorna 

Alla de skolor som tilldelats brobyggare har en hög andel elever med invandrarbakgrund, vilket 

gör dem kvalifi cerade för en brobyggartjänst. Två av de skolor vi studerat, Holmaskolan och 

Lorensborgsskolan, har elever från förskoleklass till årskurs 6. I den tredje skolan, Kroksbäcksskolan, 

går elever i 1–9. Holmaskolan har cirka 300 elever, Lorensborgsskolan cirka 400 elever 

och Kroksbäcksskolan cirka 600 elever. 

Behövs det mer kontakt skola–hem? 

Innan vi tar ställning till behovet av renodlade brobyggare och de s.k. stationerade brobyggarnas 

mottagande och funktion i skolorna kan det vara relevant att analysera hur kontakterna mellan 

skolorna och föräldrarna fungerar. Behövs det mer kontakt eller behövs det annan kontakt 

än den man redan har? De enskilda kontakterna vid de individuella utvecklingssamtalen synes 

åtminstone rent fysiskt fungera bra. Föräldrarna kommer till utvecklingssamtalen. Mentorerna 

kommunicerar också vid behov med föräldrarna mellan utvecklingssamtalen. Det händer också 

att föräldrarna tar kontakt med lärarna för att diskutera sitt barn. Detta förs i intervjuerna fram 

som ett argument för att skolorna har ganska bra kontakt med föräldrarna. Värt att bemärka är 

att man då talar om den individuella kontakten mellan pedagog, i huvudsak mentor, och förälder 

i ett sammanhang som berör det enskilda barnets studieresultat. När eleverna har någon 

form av öppen redovisning eller uppvisning eller när skolorna håller öppet hus kommer också 

många föräldrar till skolan. Vid dessa tillfällen kan givetvis en del av det som skolan mer generellt 

står för respektive generellt förväntar sig av föräldrarna belysas, men knappast mer än ytligt. 

Detta räcker inte som kontakt mellan skola och hem, om detta är de skolor vi besökt eniga. Det 

behövs en mer djupgående och allomfattande kontakt mellan skola och hem som befrämjar 

samsyn och samverkan. Kontakten mellan skola och hem bedöms av alla dem som vi talat med 

på skolorna som oerhört viktig och skolorna arbetar på olika sätt för att utveckla den. Avsaknad 

av dialog mellan skola och hem innebär inte bara att stöd och resurser går till spillo utan också 

att negativa signaler och budskap kan förstärkas både i hemmet och i skolan. 

Odemokratisk utplacering 

Utplaceringen på skolorna av dessa demokratiarbetare var inte demokratisk. Skolorna hade inte 

varit med i diskussionen eller anhållit om att få en brobyggare placerad just på sin skola. Både 

skolor och brobyggare ställdes inför en situation som de från början inte hade fullt grepp om. 

Skolorna fi ck en ny resurs, men var inte klara över hur de skulle använda den. Brobyggarna 

måste sätta sig in i skolans behov, vinna skolans acceptans och förtroende och förmedla vad de 

ansåg sig kunna erbjuda. Önskvärt var att skola och brobyggare tillsammans utarbetade en plan 

för arbetet, vars syfte var att förbättra kontakterna mellan skola och hem. För Holmaskolans 

del blev avslutningen av det första brobyggarprojektet lika abrupt som starten, då rektorn på ett 

ledningsmöte fi ck veta att skolans brobyggare skulle sluta sin tjänst och de andra två brobyggarna 

träda in i hennes ställe. 

Mottagande, förankring och utveckling i de olika skolorna 

Vi har genom våra intervjuer med brobyggare och rektorer på de utvalda skolorna fått en bild 

av en utplacering som upplevdes besvärlig av alla parter. Brobyggarna hade en någorlunda klar 

uppfattning om vad de ville syssla med, medan skolorna uppvisade stor osäkerhet om hur de 

skulle använda brobyggarna och hur de skulle infoga dem i sin organisation. Detta kunde leda 

till att brobyggarna föreslogs arbetsuppgifter som de upplevde som kränkande eller som enligt 

deras åsikt inte passade in i brobyggarkonceptet. Rastvakt, neutral tolk eller lärarvikarie är exempel 

på sådana förslag. En av brobryggarna menar att man förväntades vara trollkarl, d.v.s. 

på ett närmast övernaturligt sätt kunna förbättra relationerna mellan skola och hem, utan att 

vara inlemmad i skolan och dess organisation. För att kunna fungera som brobyggare mellan 

skola och hem behöver man fäste både hos föräldrarna och skolan. Speciellt det senare blev ett 

problem. Kontakt med föräldrar hade brobyggarna redan genom sitt arbete som integrerare. 

Alla de berörda skolorna önskar förstärka kontakterna mellan skola och hem, det är inte det som 

är problemet, problemet är att de utan förberedelse fått in en ny yrkesroll i skolan, en främling 

med en för skolan udda kompetens har vandrat in för att med otraditionella metoder bearbeta 

ett traditionellt problem. 

I början var det här som att jag skulle komma in här och fungera mer som en tolk. Eller fungera 

mer som en gruppresurs, till exempel kolla på raster och fritid eller. 

Jag sa att jag är inte här för att jag ska göra det. Det fi nns lärare med pedagogisk utbildning som 

passar för det. Jag är här för att utveckla kontakten med föräldrar. Och om det behövs arbeta med 

barn utifrån mitt perspektiv. (Brobyggare A) 

Dom är fortfarande osäkra om vad dom ska använda mig till. Dom vill använda mig helt och 

hållet när dom ser att det problem. Och jag vill inte jobba på det viset.


Vi är här för att vi ska se något annorlunda. När vi tar upp dom frågorna som vi ser och som är 

jätteviktiga för att vi ska fortsätta arbetet, då blir det svaret att det behövs inte. (Brobyggare 1) 

(Är du accepterad i skolan som en viktig resursperson?) 

Det är fortfarande problemet. De tror att jag är en trollkarl. Brobyggaren i Hyllie kommer att 

hjälpa skolan med att aktivera föräldrar. De väntar sig att jag ska göra så att alla föräldrarna 

kommer. Men jag har sagt till dem att jag måste komma in i organisationen så jag ser vad det 

fi nns för problem som jag kan hjälpa till med. (Brobyggare B) 

(Tycker du att du under det här året fått chans att göra det du velat göra?) 

Nej, jag är inte nöjd. Inte att jag inte jobbade, jag jobbade hårt. Men tyngden på mitt arbete är 

jättestor. Och det är skillnad mot tidigare. Skolan är en annan sak. Skolan har sina regler och 

man kan inte ändra, det fi nns de som varit lärare i 20 år, de har sina attityder. Jag kan inte göra 

mycket. Vi kan inte göra mycket. Ingen kan göra mycket i skolan. (Brobyggare C) 

Vi ska nu se hur man resonerat och hanterat situationen i de olika skolorna för att utifrån detta 

sedan dra några slutsatser om behov av ”renodlade” brobyggare och ta upp en diskussion om 

den stationerade modellens problem och möjligheter. 

Kroksbäck 

Brobyggaren i Kroksbäcksskolan har, trots sin egen bedömning att skolan är en svår arbetsplats 

för en brobyggare och rektorns kommentar att det tar tid att hitta rollen när man i skolan får in 

en person som inte är pedagog, varit verksam på en mängd olika områden och enligt vår mening 

kommit en bit i sin brobyggargärning. Om detta vittnar också rektorns uttalande att nu börjar 

personalen också förstå att han är en fantastisk resurs när det gäller kopplingen mellan föräldrar och 

skola. Dels för att han kan öka personalens förståelse, dels för att han kan vara tydlig så föräldrarna 

förstår skolans uppdrag. Frågan är då om han också kan bygga den bro som ska leda till en dialog. 

Att ha kontakter och motta information som man kan förmedla från den ene till den andra är en 

sak. Att bygga relationer som kan fungera direkt, så att man själv i princip kan stiga åt sidan, är 

en annan. Avgörande för möjligheten att arbeta som brobyggare är förankringen hos de parter 

man ska bygga broar emellan. 

Genom att brobyggaren varje vecka haft en inbokad träff med rektorn, tillåtits vara med i många 

olika sammanhang och överhuvudtaget i hög grad beblandat sig med skolans personal har brobyggaren 

på Kroksbäcksskolan kunnat göra reklam för och tydliggöra sin brobyggarroll. Brobyggaren 

har regelmässigt deltagit i de möten rektorn varje vecka har med sin personal och även 

deltagit i rektorns arbetsplatsmöten, båda sakerna menar vi har haft betydelse för brobyggarens 

förankring i skolan och för hur brobyggarrollen utvecklats. Av betydelse för att man på Kroksbäcksskolan 

som det synes lättare än på de andra skolorna accepterat den renodlade brobyggarrollen 

kan vara att det redan fi nns en studieverkstad där som kan hjälpa eleverna att överbrygga 

både språkligt och kulturellt betingade problem och som berett väg för föräldrarnas engagemang 

i skolan. 

För vår del passar det kanske bra med X eftersom vi har en studieverkstad. Men en skola som 

inte har en studieverkstad, då kanske man hellre vill ha en brobyggare som man kan använda i 

det pedagogiska arbetet. Och jag tror att X:s tjänster skulle kunna användas ännu mer eff ektivt. 

(Rektor) 

Studieverkstadens relativt individorienterade brobyggeri ska nu genom den renodlade brobyggaren 

förhoppningsvis kunna höjas upp till en mera omfattande kollektiv nivå, förhoppningsvis 

också med fäste i andra kulturer än den arabiska. Naturligt nog så har dock stor del av brobyggarens 

föräldraorienterade kontakter varit riktade till föräldrar med arabisk bakgrund. 

Brobyggaren har i sitt arbete vänt sig till såväl personal, elever som föräldrar. Vad gäller kontakten 

med lärarna så har brobyggarens kunskap och kännedom om sin grupps kulturella bakgrund 

och ibland även om enskilda personers förhållanden medfört att han både specifi kt och 

mera generellt kunnat förklara för lärarna varför föräldrarna reagerar som de gör. Han har också 

sett som en viktig uppgift att ta fram och tipsa skolans personal om böcker och artiklar som 

berör de frågor skolan brottas med. 

Brobyggaren har vid fl era tillfällen kunnat hjälpa till vid akuta problem. Han har då kontaktat 

både elever och föräldrar och försökt skapa en bra dialog mellan skola – elev – hem. Brobyggaren 

har också engagerat sig specifi kt för att hjälpa ett antal ungdomar som har svårt att hitta 

”rätt väg” både i och utanför skolan. I det vardagliga sammanhanget har han hjälpt elever med 

att framställa en tidning. Han deltar även i elevrådet. 

Vad gäller kontakten mellan föräldrar och skola har brobyggaren varit starkt engagerad i bildandet 

av ett föräldraråd. Bland annat genom att använda sina tidigare kontakter har brobyggaren 

medverkat till att man fått ihop ett föräldraråd, ett råd som visserligen har arabisk övervikt, 

men även föräldrar från andra kulturer deltar i rådet. Även vid rekryteringen av de senare har 

brobyggaren varit en hjälp. 

Brobyggaren har varit mycket aktiv i sitt arbete att presentera sig själv och locka föräldrar till 

skolan. Han har kontaktat föräldrar både brevledes och genom telefonsamtal. Men det är ändå 

inte lätt att få föräldrar till skolan. Brobyggaren säger att en försiktig inbjudan fungerar inte, man 

får säga till föräldrarna att de måste komma. Detta är enligt våra öron en något diktatorisk ansats, 

men det är mycket möjligt att man bör uttrycka sig så bestämt för att den som inte brukar bli 

tillfrågad eller vara delaktig ska inse att han eller hon både behövs och är önskad som partner. 

Man kan inte säga till föräldrarna att det är bra att du kommer men du måste givetvis inte. 

Man ska säga att du måste komma. Ni ska komma för era barns skull. Ni ska inte lämna över er 

skyldighet till andra. (Brobyggaren)


Målet med föräldrarådet är att engagera alla föräldrar. Att få dem att förstå att det faktiskt är bra 

för deras barn och att de är välkomna till skolan. Det är många gånger en kulturell fråga också. 

Man ser skolan som en myndighet och att dom ska kunna ha synpunkter på skolan det är man 

inte van vid. Så det tar tid. (Rektorn) 

En skarp order till föräldrarna kan fungera i starten. För att engagemanget ska hålla i sig måste 

det dock till mer. Föräldrarna kan inte förväntas sitta på en massa möten om de inte känner 

att de får ut något av det eller kan tillföra något. En viktig ansats är den förfrågan som gått ut 

till föräldrarna i föräldrarådet om vad föräldrarna kan åta sig, vad skola och föräldrar kan göra 

tillsammans och vilken typ av mötesform man vill ha. Får man svar på och tar hänsyn till denna 

förfrågan lägger man en bra grund för dialog och samverkan. Olika konstellationer ser vi också 

som en god möjlighet att öka dialogen. Människor fi nner sig olika väl till rätta i olika sammanhang. 

Det gäller att starta en dialog som når ut till fl er än de föräldrar och den skolpersonal som 

deltar i råd eller liknande sammanslutningar. Olika kommunikationskanaler kan användas och 

en brobyggare kan hjälpa till att både sprida och samla samtalet. 

Om vi ska analysera vad som hänt på Kroksbäcksskolan så är det tydligt att brobyggaren först 

möttes av skepsis och oförståelse. Men då brobyggaren visat sig användbar i olika sammanhang, 

inte bitit sig fast i ett visst användningsområde och haft stöd av rektorn i sitt förankringsarbete 

har vinden vänt och man har börjat se ”den renodlade brobyggaren” som en resurs i det nödvändiga 

arbetet att förbättra relationerna mellan skola och hem. Brobyggaren har visat sig kunna 

fylla ett behov som man först inte visste att man hade: 

Till att börja med var ju lärarna lite skeptiska. Jaha, nu ska han komma in, vad ska han göra här. 

Men jag tror att man inser behovet mer och mer. Sen kan ju allting göras bättre. Det tar tid att hitta 

rutiner och form. Alla lärare är kanske inte medvetna riktigt om resursen. Ofta är det ju när man fått 

stöd och hjälp vid något tillfälle så fortsätter man att komma, men det gäller att ta första steget. 

Det är dock inte givet att man ens med brobyggarens hjälp uppnår det resultat man eftersträvar, 

däremot så är det givet att brobyggaren för att ha en chans att vara behjälplig i att bygga en relation 

mellan skola och hem måste ha skolans förtroende och stöd likaväl som föräldrarnas. För 

att relationen/kommunikationen sedan ska fortleva måste den ha ett meningsfullt innehåll. Det 

räcker inte att föräldrarna kommer, de måste också få ut något av det respektive kunna ge något 

till skolan, och inte minst känna att denna kontakt mellan skola och hem gynnar eleverna. Att 

komma till skolan är en sak, att haka i och få ut något av det är en annan. 

Lorensborg 

På Lorensborgsskolan liksom på de övriga skolor vi besökt fungerar enligt våra intervjupersoner 

de individuella kontakterna mellan mentorer och föräldrar bra. Till detta omdöme bör läggas 

att lärarna kan anlita modersmålslärarna som hjälp vid kontakterna. (Vilka missförstånd som 

trots detta sker på språkliga eller kulturella grunder har vi inte kontroll över. Ett av de påpekanden 

vi i våra kontakter med brobyggarna fl era gånger fått är problemet för invandrarföräldrarna 

att förstå vad som egentligen sägs i utvecklingssamtalen.) En gång om året har man öppet hus 

på skolan, ett arrangemang som också är välbesökt. Uppslutningen till föräldramötena varierar. 

När eleverna har öppen redovisning inför föräldrar är tillströmningen god. På skolan fi nns ett 

enhetsråd, i vilket pedagoger och föräldrar till barnen i mentorsgrupperna ingår. Enhetsrådet 

skickar representanter till skolrådet där ledningsgruppen ingår. Enligt skolans rektor har det 

varit lättare att få skolrådet att fungera än enhetsrådet. 

Vår utvärdering av brobyggare på Lorensborgsskolan bygger förutom på fl era samtal med brobyggaren, 

på intervjuer både med rektor och med biträdande rektorer. Genom detta har vi fått 

fram olika synpunkter och önskemål om brobyggarfunktionen. Som vi ser det så har vi dels fått 

en bild som, i grova termer uttryckt, har fäste i det pedagogiska fältet, dels en bild som snarare 

är tagen från det övergripande planet. 

Budet om att skolan skulle få en brobyggare mottogs enligt en de biträdande rektorer vi intervjuat 

”inte helt positivt”. Man hade inte bett om en brobyggare, men ropade efter pedagogisk 

hjälp. Summeringen efter ett år är också dyster. Brobyggaren utnyttjas inte så mycket och de 

behov han fyller är närmast konstruerade. 

Det reagerade vi inte helt positivt på. Personalen skrek efter annan hjälp och så fi ck vi en brobyggare. 

Vi ville använda de pengarna till något annat. Dels därför att vi tycker att vi har bra kontakt 

med våra föräldrar, men dels för att vi har andra behov. Det var ingen positiv överraskning. 

Det var snarare hur ska vi hantera detta, hur ska vi kunna dra nytta av detta? 

Vi utnyttjar ju inte honom så väldigt mycket. 

(Känns det som att ni hittat på behov, eller fanns det behov som han kunde fylla?) 

Vi har konstruerat behov. Absolut. 

När man tar till sig det uttalandet ska man vara medveten om att vi här närmar oss pedagogernas 

synvinkel. Informanterna förnekar inte behovet av ökad kontakt mellan skola och hem, men ser 

helst att den kombineras med en pedagogisk insats, då skulle brobyggaren dels kunna hjälpa de 

barn som har ett stort behov av språkligt och annat stöd i inlärningssituationen, dels skulle han 

förankras i skolan och ha en bra plattform att utveckla föräldrakontakterna ifrån. Det är alltså 

brobyggare enligt Munkhättemodellen man önskar sig. 

Man kan inte, enligt de biträdande rektorerna, se att brobyggarens arbete generellt ökat kontakten 

mellan skola och hem. Däremot så har det inneburit ökade kontakter mellan brobyggaren 

själv och en del av föräldrarna. Brobyggaren har dock kunnat hjälpa till att kommunicera med 

föräldrar vid akuta problem, men de ser en fara om det blir för mycket av detta. Då riskerar 

brobyggaren få en negativ stämpel. Det tydliga budskapet från dessa informanter är att brobyggaren 

borde vara en resurs för barnen också, inte bara för lärarna och föräldrarna. Nu blir det en


negativ brobyggare eftersom han bara ska kontakt när det är något som inte är bra. Det ska vara en 

positiv brobyggare, en som fi nns och hjälper barnen. 

Vad har då brobyggaren på Lorensborgsskolan sysslat med sedan han kom till skolan. En hel del 

tid har gått åt till att informera sig om skolan och till att introducera sig själv. Brobyggaren har 

både muntligt och skriftligt och via nätet presenterat sig och vad han kan bistå skolan med. Han 

har även besökt klasserna, både för att presentera sig och informera sig om undervisningen, deltagit 

i de föräldramöten han fått kallelse till, presenterat sig för föräldrarna när skolan haft öppet 

hus, deltagit i områdesgruppens möten, varje vecka har han besökt någon familj för att informera 

om skolan och höra familjernas synpunkter om densamma, han har ställt upp i akuta situationer 

och deltagit i enstaka personalmöten. Många av hans kontakter med barn och föräldrar har etablerats 

genom att han varje dag varit på skolgården en halv timme före undervisningens början. 

För att underlätta kontakterna mellan skola och hem har han översatt informationsbrev och kallelser. 

När inget annat funnits att göra har han katalogiserat eleverna efter land och språktillhörighet. 

Brobyggaren ingår i en arbetsgrupp som i huvudsak består av administrativ personal och 

skolans rektor, han deltar också i ledningsgruppens möten, men deltar inte i några arbetslag. 

En analys av brobyggarens situation och arbete säger oss att han, inte minst genom sin närvaro på 

skolgården, skapat många kontakter och haft tillfälle att prata med många föräldrar om skolans 

uppgift och funktion. Han har också genom personliga besök kunnat informera föräldrar om 

hur skolan fungerar och hur de och deras barn ska förhålla sig till, respektive bete sig i skolan. 

Givetvis så har han också genom dessa samtal fått en bild av vad föräldrarna förväntar sig av och 

hur de ser på den svenska skolan. Allt detta är i ett brobyggarperspektiv bra, men bara till hälften. 

Den koppling till skolans personal och det aktiva intresse från deras sida som är nödvändigt för 

att man ska kunna bygga fungerande broar har saknats. Utan en sådan kontakt i skolan bygger 

brobyggaren bara en relation mellan sig själv och föräldrarna. Genom denna kan han fungera 

som skolans förlängda arm och i bästa fall sporadiskt bli ett språkrör för föräldrarna. Men den genuina 

dialogen mellan skola och hem kan inte komma till stånd förrän brobyggarens närvaro tas 

för given i skolans olika sammanhang och det han kan bidra med kontinuerligt uppmärksammas 

och används. Brobyggaren själv talar om att skolan väntar sig att han ska få föräldrar att komma 

till skolan utan att han själv är accepterad eller förankrad i organisationen. Detta strider helt mot 

huvudkriterierna för utövande av ett bra brobyggeri. En slutsats vi, med stöd i våra olika studier 

av brobyggare, har dragit är att en brobyggare måste ha närhet i kontakterna, förtroende hos de 

olika parterna och mandat att handla. Brobyggaren på Lorensborgsskolan har närmat sig föräldrarna 

för att få deras förtroende som brobyggare, inne i skolan har han givetvis inte kunnat undgå 

att få kontakt med många av personalen, men någon genuin acceptans för sin brobyggarroll har 

han inte fått. I akuta situationerna har brobyggaren på Lorensborgsskolan med hjälp av språklig 

och kulturell tolkning/överbryggande kunnat föra pedagoger, elever och föräldrar samman för 

att diskutera en uppkommen situation, vilket i sig kan vara ett problem om brobyggaren inte 

redan byggt upp ett förtroende hos de parter han ska förmedla mellan. Det fi nns också en risk att 

brobyggaren i alltför hög grad förknippas med problem. Hjälp i akuta lägen är en bra punktinsats 

men den bör föregås och följas av kontinuerlig och förebyggande verksamhet. 

Rektorn på Lorensborgsskolan har en något annorlunda syn på de stationerade brobyggarna än 

den som de biträdande rektorer vi intervjuat förmedlat, speciellt i frågan om vad brobyggaren 

ska göra. Även om man från skolornas sida inte uttryckligen önskat sig en brobyggare, så är nog 

alla skolor överens om att det behövs mer kontakt mellan skola och föräldrar, menar rektorn. 

Detta stämmer väl med den bild vi utvärderare fått: 

Rektorerna har nog gemensamt känt att det här fi ck vi utan att be om det. Men jag tror också att 

vi är överens om att det behovet fi nns, att vi behöver bättre kontakt med föräldrar. 

När vi väl har fått en brobyggare så upptäcker skolan nog vilken resurs det är, tillägger rektorn. Det 

är också enligt vår erfarenhet både troligt och möjligt, men en fråga vi vill ställa är om denna 

upptäckt kan påskyndas, eller medvetandegöras redan innan brobyggaren fi nns på plats. Vi har 

också i samband med vår analys av brobyggare på Holmaskolan speciellt ifrågasatt det mänskliga 

priset på denna inkörningsperiod. 

Rektorn på Lorensborgsskolan medger att det har behövts en inkörningsperiod. Varken skola 

eller brobyggare var till att börja med klara över vad uppdraget gick ut på och hur det skulle 

genomföras. När nu ett år har gått är han dock övertygad om att brobyggare är en bra och viktig 

resurs som skolan måste lära sig att använda. Rektorn är också mycket tydlig i sin bedömning 

att brobyggarfunktionen ska vara renodlad. Kräver man att brobyggaren ska ha en annan basfunktion 

är det risk att föräldrakontakterna blir en bisak istället för det primära. Rektorn förstår 

mycket väl att pedagoger med inkapslad brobyggarfunktion eller motsatsen, brobyggare med 

inbyggd pedagogisk funktion, också är värdefulla. Men om man vill satsa på att nå föräldrarna 

mera generellt då behövs det brobyggare som lägger ner all sin tid på detta. 

Den skillnad vi kan skönja mellan en övergripande och pedagoginfl uerad inställning är likartad 

på de olika skolorna. Flera av rektorerna säger sig ha börjat förstå meningen och betydelsen av 

”renodlade brobyggare”, men är inte säkra på att lärarna kommit till samma insikt eller gör 

samma bedömning. 

Vi har inte uttryckt önskemålet, men jag tror nog också att nu när vi fått dem förstår vi att det 

här är nog bra. Sen är nog frågan har våra pedagoger förstått det? 

Rektorn påpekar också att man inte kan slå sig till ro med att föräldrarna kommer till utvecklingssamtal 

eller till de tillfällen då barnen medverkar, då är det fokus på de enskilda prestationerna. 

Dels måste man fundera över hur samtalen fungerar, dels inse att det fi nns mycket mer 

än det enskilda som man måste kommunicera om: 

Om någon säger att det här behöver vi inte för vi har kontakt med föräldrar. Då är min följdfråga, 

blir det bra kontakter? Hur är relationen, hur är samarbetet? Det räcker inte att de kommer. 

Det fi nns så mycket som invandrarföräldrar är kritisk emot i den svenska skolan som vi behöver


kommunicera med varandra om. Varför ser det ut så, etc? Den får vi inte med i när de till exempel 

kommer för att övervara en barnens redovisning. 

När barnen går hem kan de vid middagsbordet ha ett samtal om att idag var det så och så. Hela 

tiden får föräldrarna bekräftelse på att det är dåligt, och så signalerar de tillbaka att det är inte 

klokt. Vad har då de barnen med sig när de går till skolan och vad känner de. På något sätt hamnar 

vi i att eleverna bär med sig negativa bilder, därför att föräldrarna förväntar sig att höra det. 

Och det är det de levererar. 

Rektorns budskap är att skolan måste anstränga sig till det yttersta för att få in föräldrarna i 

skolan och sen ta emot dem på ett bra sätt. Intervjun med rektorn präglas både av självkritik, 

kritik mot personalen och optimism: 

Jag tycker att vi rektorer måste jobba på att få pedagogerna att inse att vi ska jobba på att få en 

relation till föräldrarna. Brobyggaren är ett redskap och vi måste förstå det. Min uppgift är att 

försöka övertyga pedagogerna om detta. Och jag är optimistisk. 

Rektorn tror också att man kanske inte alltid kan invänta att skolan själv kommer underfund 

med vad som behövs. Stationerade eller utplacerade ”renodlade” brobyggare skulle i så fall vara 

en lösning som behöver användas fl er gånger, även om det första året kan vara ett bekymmer för 

de involverade och ställtiden kan bli lång. 

Holma 

Holmaskolan med sina 300 elever beskrivs som relativt lättorganiserad och fl exibel. Skolan har 

slopat klassindelning och jobbar i mentorsgrupper som sammanhållande bas, inom vilka barnen 

sedan efter behov delas in i undervisningsgrupper. Man försöker ha lärare med olika modersmål 

i varje arbetslag för att underlätta barnens inlärning och kontakten med föräldrarna. På förskolan 

har man startat en arabiskspråkig avdelning med lärare som kan både svenska och arabiska. På 

skolan fi nns modersmålslärare i arabiska, albanska och pashto. Modersmålslärarna hjälper, när 

det bedöms som lämpligt, till vid kontakter med föräldrarna. Det fi nns ett föräldraråd, som 

består av en kärna på 5–6 stycken som kommer regelbundet och ett 15-tal som kommer mera 

sporadiskt. Precis som på Kroksbäcks- och Lorensborgsskolan så hade man på Holmaskolan inte 

upplevt något behov av en brobyggare i den stöpning man fi ck sig tilldelad. Detta betyder dock 

inte att rektorn avvisar brobyggarfunktionen eller inte ser något behov av brobyggare överhuvudtaget. 

Hon betraktar kontakten med föräldrarna som oerhört viktig. Skola och föräldrar måste 

ha samma förhållningssätt och Vi vet ju att man får inte lika bra resultat om inte föräldrarna är 

engagerade. Det handlar främst om att det här är min skola, här jobbar vi för mitt barn. Problemet 

med den ”renodlade” brobyggare man fi ck sig tilldelad, vars person rektorn har all respekt för, är 

att denne inte har någon funktion på skolan att utgå ifrån. 

Det har vi ju diskuterat det här med brobyggare, vad är funktionen? Brobyggarna här i Hyllie har 

ju som uppdrag att öka föräldrarnas engagemang i skolan. Då måste man tänka, utifrån vad. Jag 

tycker det är viktigt att man har en bas i skolan. Vi har ju också socialarbetare/socialrådgivare, nu 

kallas de väl inte brobyggare, som jobbar mot föräldrarna, men där har man ju en tydlig funktion 

i skolan. Man har ett uppdrag. Det gäller personer som behöver hjälp och stöd. För mig är det 

det ultimata att du har en funktion, du är lärare. Du kan förklara och nås som lärare och du ska 

kunna förstå den här föräldern, förklara. Du är en brobyggare men du har en funktion. 

(Hur hanterade ni det på denna skolan?) 

Ja, det var ju väldigt mycket diskussion när hon kom. Min tanke var att brobyggaren skulle ha 

en bas. Brobyggaren skulle kunna delta i något, hon skulle till exempel kunna fi nnas i biblioteket 

och delta i verksamheten. Men det blev inte så, det var inte så det var tänkt. Det är ju ganska 

mycket tid. Det är tre dagar, 24 timmar, det måste fyllas, det måste kännas meningsfullt. Sen har 

jag kanske haft lite svårt att hitta den planen. Och där har vi lite olika sätt. Jag kan väl känna 

att vi har kommit en bra bit på väg, där då X har varit med i föräldrarådet, och hon skrivit till 

föräldrar och hon har initierat det som kallas öppen föräldrafi ka. Det är när föräldrar kommer 

hit på dagtid på fi ka, det är väldigt bra. 

De uppgifter som brobyggaren på Holmaskolan så småningom kom att ägna sig åt och utveckla 

var inte överväldigande många, men avpassade till brobyggarens tidigare engagemang och det 

grundläggande i denna brobyggaruppgift – att bygga broar mellan skola och föräldrar. Brobyggaren 

såg det inte som sin uppgift att ställa upp vid akuta problem utan ville jobba långsiktigt 

med relationerna skola–föräldrar. Kopplat till hennes tidigare engagemang för ungdomar och 

ungdomsfrågor har hon fortsatt att verka i ungdomsrådet, som inte bara sammanträder utan 

också sätter igång och ansvarar för verksamheter för barn och ungdomar. Hennes ansvar för 

uppläggen av skolans teman i elevens fria val och hennes egen kurs i elevens fria val har koppling 

både till intresset för ungdomsfrågor och relationen skola–hem. 

Till det mera traditionella och givna i denna brobyggarroll, som handlar om att förbättra relationerna 

mellan skola och hem, hör att hon deltagit i föräldrarådets möten och vid behov 

skrivit till föräldrarna. Nytänkandet svarar det öppna föräldrafi kat för. Genom detta ville hon 

åstadkomma en avspänd kontakt mellan skola och hem, hon hade märkt att föräldrarna ofta 

inte vet hur de ska bete sig när de kommer till skolan. Tio personer kom till den fi ka vi fått oss 

refererat. 

Jag jobbar med utvecklingen av föräldrarollen. Jag har gjort lite så att mer föräldrar ska komma 

till skolan. Förra onsdagen hade vi tio föräldrar här på dagtid kl. 10–12 här på skolan, på vad vi 

kallar föräldrafi ka. Och det är mycket för att jag här på skolan fått höra att föräldrar inte bryr sig, 

att föräldrar inte engagerar sig, att alla problem beror på föräldrarna och eleverna. Det har jag lite 

svårt med. Jag ser inte det som enda faktorn till att resultatet blir som det blir. Så att jag har under 

ett möte sagt att det fi nns engagerade föräldrar. Var fi nns dom? Jag ser dom men dom syns inte här. 

Första steget var att föräldrarna skulle se skolan och deras barn på dagtid. Och prata kanske med 

rektorn och umgås med varandra och prata om olika gemensamma problem. Ganska informellt.


Och sen fi ck dom gå runt på olika avdelningar och se till exempel slöjd och barnen var här på rasten 

… Nästa onsdag ska vi prata om vad som var det bästa med träff en och hur vi ska träff as nästa 

gång. För dom vill träff as. ... När jag kom med förslaget så sa dom att det fi nns inga föräldrar som 

är lediga. Men det är klart dom fi nns. Det fi nns många fl er än dom tio. 

Jag vill göra skolan mer attraktiv för föräldrarna. Jag vill göra det till en naturlig plats för att 

jag har märkt att föräldrarna känner sig tveksamma när dom går in i byggnaden. Dom är inte 

avslappnade. Dom är här för att ” jag ska prata med den och den och så går dom”. 

Av de tio personer som kom till fi kat var några samma personer som vanligtvis kommer till 

föräldrarådet. Idén om föräldrafi kat har dock slagit rot, rektorn på skolan ser föräldrafi kat som 

ett bra sätt att öka kommunikationen mellan skola och hem. 

Brobyggaren på Holmaskolan har enligt egen beskrivning haft svårt för att bli accepterad i skolan 

och få gehör för sitt uppdrag. Hon har inte haft någon egen arbetsplats, har inte kunna delta i 

personalmöten, då de legat på en tid då hon haft sin kurs i elevens val, hon har besökt arbetslagen 

för att presentera sig, men i övrigt inte haft mycket med arbetslagen och lärarna att göra. Det har 

hänt inför ett föräldramöte att dom på ett snyggt sätt sa att jag behövde inte vara med. Man behöver 

mig, men jag vet inte hur jag ska förklara det, man släpper inte in mig. Det svala mottagandet har 

också inneburit att hon ogärna sätter sig i personalrummet. Även om jag är inne där så är det ingen 

som pratar med mig. När vi för in möjligheten att brobyggaren också ska kunna lära/informera 

lärarna, tror hon inte på den möjligheten. Inte i den här situationen och inte i framtiden heller: 

Dit har vi inte kommit. Dit kommer vi inte att komma nån gång. Den uppkomna situationen vilar 

ytterst på barn- och ungdomschefens ansvar. Brobyggaren har inte valt att komma till skolan och 

skolan har inte valt brobyggaren. Det är skolans och barn- och ungdomschefens ansvar. Det är dom 

som har valt att jag ska vara här. Och vad jag ska göra? Är det jag själv som väljer hur jag ska jobba? 

Men det beror på vad man har för kompetens och intresse. Och erfarenhet. 

Det är en svår situation för alla parter som spelas upp. Den visar med all tydlighet på hur viktig 

förankringen är om en brobyggare ska kunna genomföra sin uppgift. Brobyggaren på Holmaskolan 

påpekar fl era gånger under vår intervju att en brobyggare måste vara inne i organisationen 

och arbeta tillsammans med resten av personalen och rektorn talar om vikten av att brobyggaren 

har en basfunktion som gör det lättare att smälta in i lärargruppen. Rektorn påpekar också att 

det har gått framåt och att man så småningom nog skulle hittat en bra lösning. Frågan är givetvis 

hur länge man ska vänta på så småningom och om det inte är bättre att bereda vägen innan man 

placerar ut brobyggare. En utplacerad brobyggare behöver en stark coach som på ett tidigt stadium 

ser möjligheten och med all kraft arbetar för att även resten av de anställda ska inse samma 

möjlighet och ta vara på den. Annars riskerar man bortkastad tid, bortkastade pengar och, kanske 

allra värst, en förtvivlad arbetssituation. Om det nu är så att man måste gå drastiskt tillväga för 

att skolorna ska inse vikten av att ha en brobyggare, så är det dock alltför drastiskt att kasta in en 

brobyggare som får riskera hälsa och välbefi nnande för den goda sakens skull. Därtill en person 

som under andra betingelser hade kunnat uträtta väldigt mycket som brobyggare. 

Dom brukar ha personalmöten på tisdagar mellan ett och halv tre sen går dom till sina arbetslag. 

Jag kan inte vara med. Eftersom jag har elevens val. Under dom förutsättningarna vill jag inte 

jobba. Men jag har bitit ihop. Jag har haft svårigheter, jag har haft ångest, på vägen hit har jag 

gråtit, men jag har klarat det. Men det är väldigt svårt när man inte syns, när man betraktas som 

ingenting. (Brobyggare) 

Slutsatser stationerade, renodlade brobyggare 

De stationerade brobyggarna har använts mycket olika på de skolor där de blev utplacerade. 

Skillnaden i användning beror både på brobyggarnas egen kompetens och intresse och på 

skolornas hantering av situationen. Brobyggarna har arbetat hårt för att göra sig behövliga, presenterat 

sig i olika sammanhang, skrivit listor på vad de kan erbjuda, kommit med nya idéer, 

ställt upp på obekväma tider, stöttat vid akuta problem som har med kulturell tillhörighet att 

göra, etc. Skolorna har från början inte gått lika hårt ut i sitt engagemang. Uppenbart är att 

det behövs en stark och engagerad ledare för att underlätta mötet mellan skola och brobyggare. 

Om brobyggaren inte bemöts med öppenhet i skolan och tas emot som en viktig resurs 

är det omöjligt att verka som brobyggare, oberoende av vilken kompetens och vilket nätverk 

personen har. Är inte skolan fast besluten att i samverkan med brobyggaren hitta formerna för 

brobyggarverksamheten försvinner, som en av brobyggaren uttrycker det, idéerna och möjligheterna 

ut i rymden. 

Alla brobyggarna har haft uppenbara svårigheter att bli tilldelade eller få gehör för konkreta 

brobyggaruppgifter och stora svårigheter att fullt ut bli accepterade som en resurs i skolorna. 

Detta problem kvarstår enligt vår bedömning även 2006. Samtliga skolor tycker principiellt sett 

att brobyggare behövs men har svårt att ta till sig och utnyttja den resurs de blivit tilldelade. Till 

skolornas försvar kan sägas att de inte hade upplevt något behov av att anställa någon med ren 

brobyggarfunktion. De var snarare irriterade över att bli tilldelad en person som de skulle hitta 

lämpliga uppgifter för, samtidigt som de hade andra önskemål som de inte fi ck gehör för. Normalt 

brukar man ha ett behov och försöka hitta rätt person för att fylla det. Här var situationen 

den omvända. Karakteristiskt för de exempel vi presenterat under rekryterade brobyggare är att 

skolorna upplevt ett behov och med omsorg och eftertanke valt ut sina brobyggare. Så var inte 

fallet med de stationerade. 

Skolans representanter har synpunkter både på formen och funktionen. Av de rektorer i de 

berörda skolorna som vi talat med ansåg fl era att en pedagogisk funktion eller en annan fast 

funktion på skolan skulle underlätta brobyggeriet. Då fanns det något konkret att utgå ifrån och 

en plattform i skolan. Brobyggaren är då inte bara en löst kringfl ytande brobyggare utan kan 

genom sin konkreta uppgift både identifi era skolan och bli identifi erad av föräldrarna. 

En rektor hade dock en motsatt synpunkt och menade att en anställd med renodlad brobyggarfunktion 

skulle kunna vara tydligare i sin uppgift då han eller hon inte har någon elevkontakt 

att ta hänsyn till. En annan betonade starkt behovet av en brobyggare med primär uppgift att 

samordna och utveckla kontakterna mellan skola och hem.


Kroksbäcksskolan har enligt vår bedömning kommit längst i acceptans av en renodlad brobyggare. 

En anledning till detta kan vara att det på denna skola fi nns en studieverkstad som stöttar 

barnen i undervisningen och i samverkan med övriga lärare arbetar med att förbättra föräldrakontakterna. 

Brobyggarens krav på en övergripande funktion, har varit lättare att passa in då 

brobyggare på basnivå redan fanns på plats. Av betydelse är också att rektorn på denna skola 

haft tät kontakt med brobyggaren och sett till att brobyggaren funnits med på personalmöten 

och arbetsplatsmöten och efterhand alltmer insett vilken resurs brobyggaren kan vara. Detta 

betyder dock inte att resultatet är överväldigande eller verksamheten fulländad. 

Vad gäller frågan om det fi nns något behov av renodlade brobyggare vill vi hävda att det måste 

avgöras från fall till fall. Det behövs krafter/brobyggare som på ett övergripande plan kan påverka 

förhållandet mellan skola och hem och likaså kommunikationen och attityderna inne i 

skolan. Om det ska vara renodlade brobyggare eller brobyggare som också har en funktion på 

skolan är inte givet. Brobyggare med kombinerad pedagogisk och brobyggande funktion är 

sannolikt lättare att foga in i skolans struktur och har dessutom en mycket stor betydelse för 

enskilda elevers möjligheter att klara skolan. De har också genom sin undervisning (eller någon 

annan basfunktion) en bra plattform att nå föräldrarna från. De renodlade å sin sida kan ägna 

all sin tid åt att på ett övergripande plan få skola och föräldrar att haka i varandra och i samförstånd 

arbeta för en bättre skola. Dessa båda modeller är komplementära snarare än alternativ 

att ställa emot varandra, men bör ibland kunna förenas i en och samma person om uppgifterna 

är väl tydliggjorda. I båda fallen gäller samma grundförutsättning. Om brobyggaren ska kunna 

verka som brobyggare och få de olika parterna att haka i och samverka så måste brobyggaren 

vara väl förankrad i skolan och ha personalens förtroende lika väl som han eller hon måste åtnjuta 

föräldrarnas förtroende och ha deras mandat att agera som brobyggare. 

Ska man då stationera eller placera ut brobyggare eller ska man vänta in att skolorna själva inser 

behovet och rekryterar brobyggare? Erfarenheterna från utstationeringen i Hyllie är både negativa 

och positiva. Brobyggarverksamheten har inte varit välfungerande under det första året och 

speciellt brobyggarna har haft ett tuff t år. Detta får sättas upp på den negativa sidan. På den positiva 

får vi sätta upp att det, trots tveksamhet och motstånd, i viss mån skett en attitydförändring 

i skolan. Åtminstone de ordinarie rektorerna verkar ha börjat anamma konceptet, ibland 

dock med önskemål om pedagogisk modifi ering. Med välvilliga ögon kan vi säga att det kanske 

är en någorlunda normal ställtid vid ett förändringsarbete som uppvisats, men tillvägagångssättet 

att placera ut en brobyggare utan djupare samråd vare sig med skola eller med brobyggare 

väcker ändå stor tveksamhet. Inte minst är det inhumant mot den brobyggare som inte av fri 

vilja valt att jobba med uppgiften. Att sprida erfarenheterna, både de positiva och negativa, till 

andra skolor är viktigt, en åtgärd som kan väcka skolornas intresse för att rekrytera brobyggare 

(av olika modeller) och förhindra tvingande utplacering. 

Vårt råd till de aktuella skolorna är att de i samråd med brobyggarna intensifi erar brobyggararbetet, 

ser till att förankra brobyggarna i skolan och arbetar hårt med att få all personal med på noterna. 

Detta kan ske bland annat genom att ge dem tillträde till alla arbetsplatsträff ar och personal- 

sammankomster, och sammankalla till möten som specifi kt gäller brobyggararbetet. Brobyggaren 

måste få en synlig och framträdande position, som också innebär en egen arbetsplats utrustad med 

de tillbehör som krävs. Den förändring som skett 2006 gällande brobyggarnas formella placering 

kan ha betydelse för utvecklingen. Tidigare var brobyggarna underställda barn- och ungdomschefen, 

nu är de direkt underställda rektorn på respektive skola. Detta kan ses som en signal till 

rektorerna att ta hand om resursen och ger brobyggaren ett tydligt tecken om tillhörighet. 

Fristående, renodlade brobyggare 

Under år 2005 var två personer, en med arabisk och en med albansk härkomst, anställda som 

brobyggare i Rosengård för att jobba med kontakterna mellan skola och hem. Vi har valt att 

kalla dem ”fristående” då de från en position utanför skolorna ska erbjuda sina tjänster till de 

fem grundskolor som fi nns i stadsdelens fyra del- och rektorsområden. Sammanlagt har dessa 

skolor cirka 3 700 elever, från förskoleklass till nionde klass. Detta innebär att det förutom sex 

skolor är en stor grupp föräldrar att knyta an till, även om dessa brobyggare i första hand haft 

som uppgift att vända sig till arabisk- och albanskspråkiga föräldrar. 

Stadsdelens ledningsgrupp står bakom tillsättningen av brobyggarna. Brobyggarna lyder under 

verksamhetsområdet ”Förebyggande och fritid”, vilket också innebär att de har sin arbetsledare 

där. Att de har ett arbetsrum på Kryddgårdsskolan innebär inte större tillhörighet till den skolan 

än till de övriga skolorna. En av brobyggarna slutade sin tjänst i januari 2006. När vi skriver 

denna rapport är det inte klart med eventuell efterträdare. 

Motiveringen för det fristående arrangemanget är dels att man vill undvika att skolan transformerar 

eller förminskar brobyggarfunktionen till en lärarresurs, dels att oberoendet kan öka 

föräldrarnas förtroende och frispråkighet. 

Kontakt med föräldrarna 

Brobyggarna har liksom övriga brobyggare vi refererat till deltagit i många olika sammanhang 

och använt olika metoder för att komma i kontakt med föräldrarna och skolorna. De har skrivit 

brev, ringt hem till föräldrar, knackat dörr och gjort hembesök. En dag i veckan har de vistats på 

Medborgarkontoret. De har besökt AUC, Komvux, pappa- och mammagrupper, föräldrakaff e, 

familjecentralen Sesam och kvinnoföreningar av olika slag. De har samarbetat med modersmålslärare 

och deltagit i de föräldramöten de fått kännedom om. Tyvärr så har skolorna ofta 

glömt bort eller avstått från att kalla brobyggarna till föräldramöten. Brobyggarna har lyckats 

etablera en mera stabil relation med ett 50-tal kvinnor, vilka är villiga att arbeta för bättre kontakt 

mellan skola och hem. Uppräkningen visar att brobyggarna använt sig av olika medel och 

kontaktytor för att nå föräldrarna. De säger själva i sin delrapport augusti 2005 att det har varit 

lätt att få kontakt med föräldrarna. 

Ett återkommande tema i mötet med föräldrarna har varit vikten av samarbete mellan skola och 

hem, varvid föräldrarna uppmanats att engagera sig och framföra frågor, önskemål och krav till


skolan. Uppmaningarna har oftast blivit positivt bemötta men ibland har föräldrarna protesterat 

och sagt att det inte hjälper att de engagerar sig. Att det fi nns ett behov av förändring och 

ökad kontakt verkar det dock råda enighet om. 

Brobyggarna listar i sina redovisningar av sitt arbete (augusti 2005 och januari 2006) önskemål 

och krav som föräldrarna ofta framfört i de samtal de haft med dem. I samma redovisningar 

uttrycker brobyggarna besvikelse över att skolorna inte använt sig av dem eller bistått dem i 

önskad utsträckning. De påtalar också att mötet mellan skola och föräldrar ofta tenderar att bli 

en envägskommunikation istället för en dialog. 

Kontakt med skolorna 

Den i augustiredovisningen framförda besvikelsen över skolornas låga intresse för att använda 

brobyggarna väckte protester hos några rektorer istället för att sporra till samverkan. Listan över 

föräldrarnas önskemål och krav blev, så vitt vi vet, obearbetad istället för föremål för en diskussion 

med föräldrarna. Enligt vår tolkning så bidrog den redovisning, som teoretiskt sett kunnat 

fungera som en dörröppnare, i viss mån till att stänga dörren för brobyggarna. Ett obestridligt 

faktum är att skolorna under år 2005 använde sig mycket lite av brobyggarnas tjänster. 

Vi har haft möten med Rosengårdsskolan och vi är med i ansvarsgruppen gällande förslaget till 

Öppen skola. Men det händer inte så mycket att vi används. Vi går mycket ut och pratar med 

föräldrar, men det behövs att man pratar mer med lärarna. Och det har vi diskuterat att vi till 

nästa år kan satsa på skolan. Föräldrarna känner till oss. Föräldrarna vill, skolan vill men ingenting 

händer. (Brobyggarna, dec 2005) 

(Har ni på något sätt använt brobyggarna eller haft nytta av dem under det här året?) 

Nej, vi har inte det. (Rektor skola A) 

(Ni har inte haft så mycket med brobyggarna att göra?) 

Det beror ju mycket på att vi inte har jobbat in oss tillräckligt här. Nu kan jag ju känna att jag 

skulle kontakta dem mycket oftare. Men jag har ju kolleger som har gjort det och känt att de fått 

dåligt gehör. (Rektor skola B) 

Det är det som det handlar om, man måste ha en naturlig kontakt och att man har en funktion 

i det dagliga. Att sitta så som de gör det blir lite omständligt. Jag har mina kanaler. Det handlar 

om rollen och att det ska vara smidigt. (Rektor skola C) 

Brobyggarna lyckades inte under sitt första år etablera ett förtroende och få en användbar kontakt 

med de aktuella skolorna. Den enda skola som vid några tillfällen använde sig av brobyggarnas 

tjänster var Rosengårdsskolan. Att en av brobyggarna tidigare jobbat på den skolan underlättade 

kontakten, liksom att åtminstone en av skolans rektorer redan från början var positiv till idén. 

Jag såg det som oerhört positivt. Det gäller att hitta alla olika sätt att få föräldrarna engagerade. 

Skolan har en stor roll i detta. Vi har nog mycket kvar att lära oss om information och hur man 

ger information. Det går inte att informera om inte föräldrarna är på plats. Där hade jag en 

förhoppning att brobyggarna skulle kunna bidra genom olika kontakter. De har ju verkligen 

försökt. 

De övriga skolorna nöjde sig i princip med att, ibland efter upprepad förfrågan, släppa in brobyggarna 

på ett personalmöte så de kunde presentera sig och sin uppgift. Brobyggarnas önskningar 

om att bli kallade till föräldramöten blev ibland obeaktade eller bortglömda. 

Hur ska man då förklara skolornas kallsinnighet och vad ska man förändra för att skolorna 

ska fi nna projektet mer intressant och användbart? En fråga man kan ställa sig är om skolorna 

redan har så bra kontakt med föräldrarna att de inte behöver brobyggarnas hjälp? En annan 

fråga är om brobyggare är det redskap skolorna anser sig behöva för att öka kontakterna med 

föräldrarna. De vill kanske hellre använda andra metoder och andra redskap? Vi ska komma 

ihåg att de fristående brobyggarna, liksom de stationerade, inte är anställda som svar på ett av 

skolorna uttryckt behov. 

Behövs ökad kontakt mellan skola och hem? 

På frågan om relationerna mellan skola och hem behöver förbättras blir svaret ”Ja”, men hur och 

i vilken omfattning ger intervjuerna oss inget helt entydigt besked om. Ett par rektorer ställer 

frågan om vi kräver mer av föräldrarna i invandrartäta områden än i andra områden. En rektor 

är inte övertygad om att föräldrarnas passivitet enbart ska tolkas negativt. Passivitet kan också 

grundas i förtroende, man litar på skolan. Tillit skapas kanske bättre i det vardagliga mötet än i 

konstruerade möten, var en rektors kommentar. En rektor hänvisar till att föräldrarna inte alls 

är så sällsynta på skolan. 

(Kommer föräldrarna spontant till skolan?) 

Ja, faktiskt tycker jag det. Det är nog varje dag någon som dyker upp. 

Analyserar man intervjuerna lite grundligare så är det dock tydligt att ökad kontakt mellan 

skola och föräldrar efterlyses och varje skola jobbar med detta. Mönstret är detsamma som på de 

andra skolor vi studerat. Föräldrarna kommer då det handlar om de egna barnens prestationer, 

men ställer inte lika mangrant upp när skolan kallar till möten för att diskutera övergripande 

frågor såsom skolans arbetssätt och värderingar eller hur skola och hem tillsammans ska kunna 

förbättra skolsituationen. Betyder detta att föräldrarna är strikt individinriktade och inte bryr 

sig om skolan i stort? De föräldrasynpunkter som brobyggarna presenterat visar dock att det 

fi nns ett stort antal övergripande frågor som föräldrarna vill diskutera. Det Öppna Forum som 

ordnades i Rosengård i höstas drog fullt hus, vilket måste tolkas som ett föräldraintresse. Rektorerna 

pläderar för ökat föräldraengagemang. Det fi nns således indikationer om både behov och 

önskemål av ökad kontakt och dialog.


Jag tycker att föräldrarna ska vara mera delaktiga i vad som händer i skolan. De ställer alldeles för 

få krav. Man vågar inte riktigt. På grund av språk, på grund av tradition, man inte är van från 

andra kulturer att få ställa krav på skolan. Så de ställer allt för få krav. (Rektor 1) 

(Skulle du önska att ni hade mer kontakt med föräldrarna än ni har?) 

Ja, jag skulle önska att det var ett större engagemang hos föräldrar. Med det menar jag i större 

sammanhang. (Rektor 2) 

Jag sitter och skriver om föräldrasamverkan. Jag talar om att jag tycker att det inte fungerar. Det 

handlar dels om hur skolan tacklar det, dels om hur föräldrarna tacklar det och dels om resurser. 

Att det fi nns mycket som handlar om kultur det vet vi. (Rektor 3) 

En kommentar från föräldrar som vi hört från fl era håll är att ”det här har vi sagt så många gånger, 

men det händer inget”. Då hjälper det inte enbart med duktiga brobyggare, det krävs också ett 

konstruktivt intresse från skolorna. Den rektor som talar om att ett möte påverkas från två håll 

har en bra bild av vad det handlar om. En brobyggares styrka ligger i att han/hon genom sin 

dubbla insyn och förankring kan möjliggöra och underlätta ett möte där regler, synpunkter, 

attityder och intentioner blir begripliga för de olika parterna. 

Eftersom vi har en verksamhet i ett område som ser ut som det gör så menar jag att den funktionen 

är en av de viktigaste. Absolut. För att vi ska kunna ge ungarna en vettig skolundervisning krävs 

det en kontakt som hjälper oss med den här biten. (Rektor) 

Varför använder skolorna inte brobyggarna? 

Man kan då fråga sig varför inte skolorna med öppna armar tar emot den hjälp de kan få av de 

två brobyggare som år 2005 fanns till skolornas förfogande. Det går att peka ut fl era möjliga 

anledningar till skolornas ointresse, såsom för stor aktionsradie, tillgång till andra brobyggare, projekttrötthet, 

tillfälligt projekt – tillfälligt överväganden. 

Aktionsradien 

Det allt överskuggande skäl som anges som förklaring till att brobyggarna inte utnyttjats av 

skolorna är det breda eller utspridda upplägget. Det är närmast en omöjlighet för två brobyggare 

att på så många skolor bygga upp det förtroende och den kontinuitet som kännetecknar en väl 

fungerande brobyggarverksamhet och för skolpersonalen är det ett för otympligt arrangemang. 

Det tar det alldeles för mycket tid att kontakta, bestämma möte, konferera och stämma av med 

en person som inte fi nns i närheten och som inte har den kunskap om och relation till skolan 

som är önskvärd. Samtliga rektorer vi intervjuat menar att det hade varit bättre om brobyggarnas 

tjänster koncentrerats till en skola. Resultat som inte når upp till förväntningarna stöder behovet 

av förankring och kontinuitet. En av våra informanter som fått brobyggarnas hjälp inför ett föräldramöte, 

konstaterar att eff ekten inte blev överväldigande. Det kom visserligen fl er föräldrar 

än vanligt men tillströmningen blev inte så stor som man hoppats på. Det informanten då inte 

tänker på är att brobyggaren måste ha tid på sig för att upparbeta kontakt och förtroende hos 

dem han eller hon ska bygga broar mellan. Brobyggaren måste ha en relation både till skola och 

till föräldrar för att kunna länka. Denna grundförutsättning är omöjlig att uppfylla om brobyggarna 

är så fristående att de knappast är kända vare sig på skolan eller av föräldrarna. Citaten 

nedan, som alla förespråkar starkare knytning till en skola, är hämtade från intervjuer med fyra 

olika rektorer. Alla hävdar att det vore bättre om brobyggarna jobbade med en skola i taget: 

Jag kan tycka att det var ett omöjligt uppdrag. 

(Nu är det som det är. Hur tycker du man ska utnyttja dem?) 

Jag tror att om man ska få ut något så måste man säga att det är till den och den skolan. Destinera 

det. Göra uppgiften tydligare. (Rektor) 

Det tar ju tid innan man jobbar sig in i organisationen. Jag vet ju att det är mycket kritik riktad 

mot dem att de lever sitt eget liv. Det är ingen människa knappt som vet vad de sysslar med. 

Men däremot så har de ju kontakt med Rosengårdsskolan sen tidigare så de har relationerna där. 

Frågan är vad de hinner med. Det är jättebra om Rosengårdsskolan har kunnat ta del av deras 

kunskaper och erfarenheter och stöd. 

(Hade det varit annorlunda om de varit placerade på er skola?) 

Det är klart. Ska det bli något av det får man ha det på varje skola. 

Det hade varit bättre att placera dem på någon viss skola, så man kunnat knyta kontakter. Resurser 

kräver också mycket tid. Det är inte bara hjälp, du ska också följa upp, du måste ha möten, 

du måste planera. Är man stressad är nya kontaktytor inte det första man tänker på, då ska man 

få vardagen att funka. (Rektor) 

Man måste ha en naturlig kontakt och en funktion i det dagliga. Att sitta så som de gör det blir 

lite omständligt. (Rektor) 

Jag tycker inte det är rimligt att de ska vara på alla skolorna. Det hade varit mycket bättre om 

de varit på en skola. 

Jag kan se en svårighet med att de är placerade utanför. Det handlar ju inte bara om relationen 

mellan brobyggare och föräldrar utan också om att relationen mellan personal, skolledare och 

brobyggare ska fungera. (Rektor) 

Om vi jämför med situationen för de fristående brobyggarna med den för de stationerade så 

har vi sett att även de stationerade haft svårt att komma in i skolorna. Skillnaden är dock att de


stationerade genom sin närvaro i viss mån påverkat skolorna. Skolorna måste, genom att de var 

placerade på skolorna, ta ställning till brobyggarna och hitta en lösning vad gäller användning. 

Så är det inte i Rosengård. Dessa fristående brobyggare är ingen skolas ansvar. Skolorna kan 

utan problem både nonchalera och glömma dem. 

Tillgång till brobyggare på närmare håll 

En faktor som också kan påverka intresset för att utnyttja de fristående brobyggarna är tillgången 

till andra personer med brobyggarfunktion. Modersmålslärare och annan personal med 

utländsk bakgrund framhålls i intervjuerna som betydelsefulla i kontakterna med föräldrar. 

Dessa personer är redan kända på skolan, de vet hur skolan fungerar och de har väl utvecklade 

kontakter med föräldrarna: 

Jag går bara ut från den här dörren och letar upp den person jag behöver och så är det klart. Här 

ska jag ringa och så ska vi ordna ett förmöte, vi ska beskriva, sen ska dom gå ut och jobba och så 

ska de rapportera till mig. Den tiden fi nns inte. 

Vi har två brobyggare i hela stadsdelen, vi har fantastiska modersmålslärare. Jag skulle nog vilja 

påstå att modersmålslärarna kan skolan mer än vad brobyggarna kan. Nu är ju X (en av brobyggarna) 

modersmålslärare. Men om man ser till att vara en brygga mellan våra kulturer och språk 

så är ju våra modersmålslärare oerhört viktiga. De möten jag har med föräldrar, det är ju få möten 

eller konferenser som inte vi har med modersmålslärare För att de också undervisar. Av dessa två 

blir det ingenting. 

Att modersmålslärarna bedöms som oerhört viktiga som överbryggare visar dock, menar vi, att 

det fi nns ett stort behov av överbryggande, inte att de inom sin tjänst kan fylla hela behovet. En 

viktig aspekt som sätts i fokus genom uttalandet om modersmålslärarna är återigen förankringen. 

Enligt våra intervjupersoner är det framförallt de ”fasta” modersmålslärarna som fungerar 

bra som brobyggare. De ambulerande, som inte fi nns på skolan varje dag, har man svårare att 

använda. En jämförelse med de fristående brobyggarna säger oss att dessa i hög grad kommer 

att vara ambulerande. 

”Projekttrötthet” – kortsiktig och långsiktig lösning. 

Projekttrötthet och skolledarnas och personalens kamp för det som de betraktar som grundbemanning 

eller för ”hjärtefrågor” kan också tänkas påverka intresset för de nya påfund man 

utsätts för. Erfarenheter av att även värdefulla projekt lagts ner på grund av bristande fi nansiering 

kan hämma intresset att ge sig in i något nytt. Vad vi behöver är en grundbemanning. Det är 

det som är så viktigt, säger en rektor. Det är det man blir lite trött på. Man satsar pengar centralt nu 

och då ska man också konstruera en massa nya befattningar som ska se till att saker och ting utvecklas. 

Det är mycket bra som sker men ibland undrar vad man gör med pengarna. 

En av rektorerna refererar till den goda eff ekt det hade på de polsk-romska barnens närvaro när skolan 

hade råd att anställa en polsktalande lärare, som både undervisade och fungerade som brobyg- 

gare till föräldrarna. När skolan på grund av fi nansieringsproblem inte kunde ha kvar denna resurs 

steg barnens frånvaro direkt. Rektorn säger att hon, om hon fi ck fritt välja, skulle lägga pengar på är 

en romsk lärare/brobyggare som stöd för den romska gruppen. Kan jag rädda en av dem så har jag 

gjort en samhällsinsats som är tio gånger mer värd än de 100 000 den extra resursen skulle kosta. 

En annan rektor berättar om sin ”kamp” för att behålla skolans kultursekreterare/brobyggare. 

Han talar också om behovet av en romsk brobyggare. Med hjälp av storstadspengar hade man 

en period två romer anställda, vilket ökade barnens närvaro. När pengarna tog slut kunde man 

inte behålla de romska lärarna/brobyggarna och allt gick tillbaka till det gamla. Språkverkstäderna 

och studiementorsverksamhet är andra exempel på satsningar som visat sig bra, men som 

nu på grund av fi nansieringsbrist lagts ner eller är i fara. Rektorn ondgör sig över kortvariga 

projekt och de negativa eff ekter de för med sig: 

Det är fel att invagga skolan i trygghet när man bygger upp en verksamhet som projekt. I bästa fall 

fungerar de och sen upphör pengarna, Då får man lägga verksamheten under den egna budgeten 

och de pengarna har vi inte. 

Brobyggarna själva uttryckte vid en våra intervjuer farhågan att brobyggarprojektet skulle läggas 

ner, något som enligt deras bedömning skulle innebära att arbetet varit meningslöst och kanske till 

och med kontraproduktivt. En förhoppning hade väckts hos föräldrarna, som sen inte infriades. 

Till det kortsiktiga projektets dilemma hör att det har svårt att tas på allvar. Erfarenheten från 

Munkhätteskolan är att både verksamheten och användningen av den förbättrades när man 

kom in i en fas som pekade på beständighet. Alla verksamheter har en inkörningsfas och det 

är förstås möjligt att sortera in en del av Rosengårdsprojektets problem i facket inkörningsproblem. 

Inkörningsproblem ska dock vara övergående och för att få bukt med dem måste det till 

en grundlig diskussion och prövning, både av verksamhetens upplägg och organisation och av 

skolornas behov, intresse och beredvillighet. 

Slutsatser fristående, renodlade brobyggare 

Genom vår studie av de fristående och renodlade brobyggarna i Rosengård har vi kommit 

fram till att det i Rosengård liksom i de andra områden vi studerat fi nns ett stort behov av att 

förbättra kontakten mellan skola och hem, för att skola och hem ska förstå och acceptera varandras 

värdegrund och tillsammans arbeta för en bättre skola. Vi har också kunnat konstatera 

att kulturöverskridande brobyggare är en viktig resurs i en förståelse- och samverkansprocess. 

Vår studie av de fristående brobyggarnas framgångar och motgångar under det första året får oss 

att dra slutsatsen att den modell som praktiseras på Rosengård är svår att hantera, då modellens 

betingelser, speciellt verksamhetsradien, är i otakt med grundförutsättningarna för ett framgångsrikt 

”brobyggeri”, nämligen närhet, förtroende, mandat och kontinuitet. 

Enligt vår mening så kan man i brobyggarverksamheten i Rosengård både hitta ett storhetsproblem 

och en förminskningsrisk, som hänger samman med den förra.


Storhetsproblem: Som framgått av redovisningen har brobyggarna i Rosengård haft ett utspritt 

och omfattande arbetsfält. Detta har inneburit många olika skolor och skolkulturer att knyta an 

till. Det framgår både av utvecklingen och av kommentarerna från skolorna att en koncentration 

till en skola, eller åtminstone färre skolor, skulle underlätta förankring och nätverksbygge 

och vara en bättre förutsättning för arbetet att föra skola och föräldrar samman. Vi bedömer det 

som mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för en eller två brobyggare att samtidigt jobba med 

så många skolor som det varit fråga om. 

Förminskningsrisk: Det avstånd och den friställning som modellen innebär – en rektor säger 

att hon nog ska kunna använda dem, bara hon kommer ihåg dem – risk för förminskning av 

uppgifterna. Man kan inte skönja många tecken på att skolorna vill engagera dem i ett djupgående 

och genomgripande arbete för att förbättra kontakterna mellan föräldrar och skola. De få 

uppgifter brobyggarna haft i skolorna har handlat om att värva föräldrar till lokala möten. Noterbart 

är att det är stor skillnad mellan det arbete som riktats till föräldrarna och det som utförts 

åt skolorna. Föräldraarbetet har utmärkts av närhet och kontinuitet medan den verksamhet som 

utförts i skolorna varit kortvarig och ett led i tillfälligheternas spel. 

Det fi nns dock en öppning som är intressant och som också sätter fokus på frågan om det är 

skolan generellt som dessa brobyggare ska arbeta med eller om deras arbete går ut på att förbättra 

förhållandet mellan skola och elever i konkreta skolor. Arbetet i ansvarsgruppen, där både den 

kunskapsuppbyggnad som brobyggarnas föräldrakontakter inneburit och deras nätverk och 

kulturella kompetens tagits bättre tillvara, är ett arbete på övergripande nivå med fl era skolor 

och föräldrar från olika skolor inblandade. Arbetet i ansvarsgruppen, som handlar om ”den 

öppna skolan”, är ett mera långsiktigt och övergripande arbete än det brobyggarna i övrigt sysslat 

med. Enligt vår mening är det viktigt att brobyggarna används både i övergripande och mera 

basnära arbete. En brobyggares uppgift är de facto att länka och stärka nätverken både mellan 

och inom olika nivåer. 

Hur bör man gå vidare? 

Vi är bestämda i vår slutsats att verksamheten skulle kunna intensifi eras och vinna bättre genomslag 

om den koncentreras till en eller möjligen ett par skolor. Arbetet bör då kunna ta en vändning 

som engagerar hela skolan och inte bara bygger på en relation mellan rektor och brobyggare. 

Viktigt är också att man tillvaratar de föräldrakontakter som brobyggarna redan etablerat. Sannolikt 

har dessa föräldrar elever på olika skolor, vilket både skulle kunna inspirera/leda till en 

övergripande diskussion och till lotsning av föräldrar även till de skolor där brobyggarna inte, om 

man bestämmer sig för att koncentrera verksamheten, har sitt primära fäste. Att två brobyggare 

ska kunna fungera som brobyggare i stadsdelens alla skolor tror vi inte är möjligt. För att etablera 

empatiska och hållbara kontakter med föräldrarna och vinna det förtroende och den förankring i 

skolorna som krävs för ett bra brobyggeri behövs det fl er brobyggare eller snävare destination. Ett 

förslag är att i en första omgång koncentrera insatserna till den skola som är mest intresserad eller 

bedöms ha mest behov av en brobyggare och låta den fungera som en förebild. Risken med det 

utspridda arbetssättet är både att brobyggarna inte används och att dialogen blir lidande: 

Jag hade ganska mycket att göra med dem till att börja med men jag hinner inte få ihop det också. 

Jag har andra kanaler som går fortare. 

Det måste fi nnas en förankring här. En brobyggare bör känna till hur det fungerar här för att 

kunna lotsa föräldrarna rätt i de här samtalen så är kunskapen om vad vi har för värdegrund, 

vad står vi för, hur gör vi med olika saker. 

Har brobyggaren inte skolan med sig är uppgiften omöjlig, utgångspunkten är barnen i skolan 

och där har skolan både ett formellt och auktoritärt företräde. Brobyggare kan mobilisera föräldrar 

som påtryckningsgrupp, men en dialog med skolan kommer inte till stånd utan ett aktivt 

och positivt intresse från skolans sida. 

Samverkande brobyggare 

Vi har under rubriken ”Rekryterade brobyggare” beskrivit studieverkstaden i Sofi elundsskolan 

och bedömt den som välfungerande. Lärarna på studieverkstaden hade vid tiden för vårt besök 

ännu inte hunnit ägna sig så mycket åt föräldrakontakter men planerade utveckla det området. 

Både lärarna på studieverkstaden och deras mentor hänvisade i intervjuerna till brobyggarna 

i Södra Sofi elundssatsningen när samtalet kom in på arbetet att förbättra relationerna mellan 

skola och hem. De såg dem dels som intressanta samarbetsparters, dels som aktörer som självständigt 

jobbar med att förbättra barnens situation och förhållandet mellan skola och hem. 

I målbeskrivningen för Södra Sofi elundssatsning år 2005 står angivet att satsningen ska ”Aktivt 

medverka till genomförandet av handlingsplaner med fokus på frågor som berör förskola och skola.” 

Vi vill påstå att Sofi elundssatsningen aktivt, genom olika åtgärder och arrangemang, stöttat och 

drivit på utvecklingen i skolan och medverkat till förbättrade kontakter mellan skola och hem. 

Behovet av studieverkstad har exempelvis diskuterats både i Seveds Forum och på återkopplingskonferenser 

för att till slut bli verklighet. 

Skolan har under hela Södra Sofi elundssatsningen varit i fokus och bland annat bildat underlag 

för arbetsgrupper och handlingsplaner. Då många barn från Södra Sofi elund/Seved går på 

Sofi elundsskolan har kontakten med den skolan varit särskilt viktig. En av Sofi elundsskolans 

biträdande rektorer sitter med i Seveds Forum (vad som händer med den konstellationen är 

inte klart) och ingår i arbetsgruppen Barn, unga och fritid. En av brobyggarna arbetade under 

en period som läxhjälp/brobyggare på Sofi elundsskolan, vilket innebär att han både gjort en 

insats och känner till skolan och har kontakter där. Med brobyggarnas medverkan har det utvecklats 

ett samarbete mellan Sofi elundsskolan och Rotary, en grupp Rotarymedlemmar följer 

och stöder en grupp av skolans elever. Rotarymedlemmar leder också en konversationsgrupp 

för kvinnor på Mötesplatsen. Representanter för skolan har deltagit i de träff ar mellan boende 

och tjänstemän/politiker som anordnats på Mötesplatsen, vilket innebär ett möte mellan skola 

och hem utanför skolans väggar. Ett antal läxhjälpsgrupper har med brobyggarnas stöd kommit 

igång som svar på föräldrarnas önskemål. Brobyggarna har lotsat ungdomar till fotbollsträning,


startat förebildsgrupp, stöttat nattvandring, gett tjejgrupper och killgrupper sitt stöd och hjälpt 

till att organisera en mansgrupp. Överhuvudtaget så har brobyggarna kontakt med ett stort antal 

boende och fl ertalet av dem är antingen elever eller föräldrar. Det är således en rik samling av 

kontakter som fi nns, vilka kan användas i arbetet att utveckla skolan och förbättra relationerna 

mellan skola och hem. 

Enligt vår bedömning kan en samverkan mellan studieverkstaden och brobyggarna i Södra 

Sofi elundssatsningen innebära en klar förstärkning av arbetet att föra skola och hem närmare 

varandra och överhuvudtaget i arbetet att öka elevernas möjligheter att klara skolan. Skolfrågor 

kan inringas, bearbetas och hanteras från olika håll och stöd och resurser kan hämtas även utanför 

skolan. Det rika nätverk som byggts upp kring Södra Sofi elundssatsningen är oerhört viktigt 

att länka till skolan. Genom det kan skolan både informera och bli informerad och åtgärder 

kan vidtas. Mötesplatsen på Sevedsplan gör det möjligt för skolan att möta föräldrarna på deras 

hemmaplan, vilket ger en bättre inblick i föräldrarnas situation och stärker deras position. Det 

är för tidigt att göra någon utvärdering av samarbetet mellan ”brobyggarna i skolan” och ”brobyggarna 

utanför skolan”, men en analys av betingelser och möjligheter visar att ett samarbete 

mellan studieverkstaden (och Sofi elundsskolan överhuvudtaget) och brobyggarna och deras 

nätverk på Seved ger så många öppningar och innebär en så stor resursförstärkning att det inte 

får missas. 

Vidareutbildning för brobyggare 

Brobyggarna i Malmö har under 2005 kunnat delta i en centralt arrangerad brobyggarkurs med 

månatliga möten. Tanken är att brobyggarna genom denna kurs ska få stöd i sin roll och också 

i samverkan kunna utveckla den. Vi har inte sett det som vår huvuduppgift att utvärdera denna 

kurs men har ändå frågat brobyggarna hur de ställer sig till den. Svaren har varierat beroende på 

vilken erfarenhet brobyggaren haft och beroende på inom vilket område han eller hon har verkat. 

Vissa har haft stor glädje av den medan andra tycker det har gått för mycket rutin i kursen. 

De nya brobyggarna har givetvis större behov av information och stöd än de som vuxit in i sin 

roll. Att hitta en balans i utbildningen är en utmaning i all utbildning där man har deltagare 

med olika bakgrund och erfarenheter. Enligt vår bedömning så ger en fortlöpande kurs en god 

möjlighet både att göra rollen synlig och att ta lärdom och inspireras av varandra. Det gäller 

för de vana att dela med sig av sina erfarenheter. Detta betyder dock inte att de nyas frågor 

och erfarenheter behöver vara ointressanta för de vana. Som redovisningen ovan visat så har de 

brobyggare vi studerat arbetat under vitt skilda förhållanden och mött mycket olika möjligheter 

och problem vilket borde kunna ge upphov till ett omväxlande upplägg. Som vi uppfattat det 

har diskussionerna på kursen hittills i hög grad haft fokus på brobyggare i skolan, något som 

fått de andra att känna sig mindre motiverade att besöka kursen. Vi är övertygade om att en 

fortlöpande kurs har goda möjligheter att föra utvecklingen framåt. Viktigt är dock att förnya 

och fördjupa upplägget så att så många brobyggare som möjligt vill delta. Uppgiften är inte bara 

att vara ett stöd för de enskilda utan bör också vara att utveckla brobyggarrollen och ge den en 

självständig status. 

Slutsatser och diskussion 

Brobyggare i skolan är ett försök att förbättra kontakten mellan skola och hem med metoder 

som inte är nya men, som åtminstone i Malmö, under de senare åren kommit i fokus på grund 

av de goda erfarenheter av kulturella överbryggares/bro byggare man haft i många av de integrationsprojekt 

som satts igång under storstadssatsningen. Efter att ha utvärderat många olika projekt 

som genomförts inom storstadssatsningen under åren 1999–2005 anser vi som står bakom 

denna rapport oss ha så många exempel på kulturella överbryggare/brobyggares betydelse i en 

integrationsprocess att vi vågar uttala oss generellt om detta och även dra några generella slutsatser 

om vad som karakteriserar framgångsrika metoder för att åstadkomma integration. Viktigast 

i en integrationsprocess är, som vi ser det, att informationskanaler öppnas i vilka information får 

fl öda i olika riktningar. För att detta ska ske och kommunikationen bli förståelseskapande behövs 

det tillit mellan dem som ska kommunicera. Tillit är inte något som kommer av sig självt 

eller uppstår i anonyma situationer, där snarare kategoriseringar och fördomar kan fl öda, utan 

uppstår och utvecklas lättast och eff ektivast på ett nära och personligt plan. Alla kan givetvis inte 

ha nära relationer med alla men förtroende och tillit sprids också genom att man känner någon 

eller på ännu mera avlägset sätt har kontakt med någon som hyser tillit till någon eller något. 

Om förståelseskapande kommunikation är grunden för integration och tillit är grunden för att 

denna kommunikation ska uppstå så behövs det någon som kan stå för denna tillit och länka 

mellan parter som inte per defi nition hyser tillit till varandra eller har för vana att kommunicera 

med varandra. Det behövs en brobyggare eller överbryggare. Brobyggaren måste vara en person 

som är väl förtrogen med de olika parterna och som har deras förtroende. Är brobyggaren förtrogen 

med de olika parternas kultur och situation, har han eller hon deras tillit och dessutom 

mandat att agera så kan brobyggaren hjälpa parterna att ”haka i” varandra, både rent konkret 

och vad gäller åsikter och värderingar. Det handlar givetvis inte om att parterna ska smälta samman 

i en och samma åsikt eller att en av dem ska konvertera. Det handlar istället om att genom 

språklig och kulturell tolkning få den ena parten att haka i den andra så att parterna kan uppnå 

en grundläggande förståelse för varandras synsätt och tala sig samman om förhållningssätt och 

samverkan, i detta fall i frågor som gäller skola, elev och föräldrar. 

De skolor som varit föremål för utvärderingen är Munkhätteskolan och Hermodsdalsskolan 

i Fosie, Holmaskolan, Lorensborgsskolan och Kroksbäcksskolan i Hyllie, Kryddgårdsskolan, 

Rosengårdsskolan och Örtagårdsskolan i Rosengård och slutligen Sofi elundsskolan i Södra Innerstaden. 

Som jämförelse har vi också besökt Möllevångsskolan i Södra Innerstaden. De större 

verksamheter/projekt som utvärderats är linkworkprojektet i Munkhätteskolan, studieverkstäderna 

i Kroksbäcksskolan och Sofi elundsskolan, de verksamheter som bedrivits av tre brobyggare 

på de nämnda skolorna i Hyllie samt två brobyggare (de med fokus på skolan) i Rosengård. 

Brobyggarverksamheten i Södra Sofi elundssatsningen ingår också, i den omfattning den har 

varit riktad mot skolan. 

Det vi menar gör studien särskilt intressant är att vi genom omständigheternas spel kunnat 

studera brobyggareverksamheter som implementerats och organiserats på olika sätt och under


olika betingelser och därigenom både kunnat fastställa möjligheter och problem som uppstår i 

specifi ka sammanhang och dra slutsatser om vissa faktorers generella betydelse. Förankringen 

är en faktor som vi menar har en generell betydelse och ett generellt förklaringsvärde. I detta 

fall handlar det om förankring i skolan. Flera av verksamheternas/projektens problem att få 

genomslag och bli framgångsrika kan skyllas på att det i deras implementering och organisation 

nästan fi nns ett inbyggt förankringsproblem som starkt försvårar för brobyggarna att fullgöra 

sin uppgift, som i dessa fall är att förbättra kommunikationen mellan skola och hem och öka 

förståelse och samverkan mellan dessa parter. 

Den brobyggarverksamhet riktad mot skolan som vi studerat kan i princip sägas ha implementerats 

och organiserats på fyra olika sätt och arbetat efter fyra olika strategier vilket styrt vår 

analys och redovisning. De fyra olika modellerna har vi med utgångspunkt från skolan kallat 

”rekryterade”, ”stationerade”, ”fristående” och ”samverkande. I korthet kan modellerna beskrivas 

på följande sätt: 

2 Av skolan rekryterade brobyggare: Brobyggarverksamheten initierad av skolan. Skolan har 

redan från början en preliminär plan för arbetet och brobyggarna tilldelas vid anställningen 

en basfunktion på skolan. 

2 På skolan stationerade brobyggare: Brobyggare stationerade på skolan utan ingående diskussion 

med skolan. Skola och brobyggare förväntas tillsammans bestämma former för 

och innehåll i verksamheten. 

2 Fristående brobyggare: Brobyggare anställda i stadsdelen för att förbättra kontakterna 

mellan hem och skola. Brobyggarna får under en projektsamordnares ledning hitta vägen 

till parterna och formerna för verksamheten. 

2 Brobyggare i samverkan: Brobyggare med områdesfokus samverkar med brobyggare i skolan. 

De olika modellerna ger, menar vi, upphov till olika möjligheter och problem som är viktiga 

att belysa och vara medveten om när man diskuterar brobyggarnas möjligheter att förbättra 

relationen mellan skola och hem – och i förlängningen påverka integrationen. Redovisningen 

och analysen i rapporten har följt denna uppdelning i modeller. 

Av skolan rekryterade brobyggare 

Under denna rubrik har vi redovisat och analyserat förutsättningarna för och eff ekterna av 

brobyggare med fast och grundläggande förankring i skolan. De verksamheter som fått störst 

utrymme i denna avdelning är linkworkprojektet på Munkhätteskolan och studieverkstäderna 

i Kroksbäcksskolan och Sofi elundsskolan. Vi har dock också anknutit till och gjort jämförelse 

med skolpersonal som inte direkt är anställda som brobyggare men i viss mån ändå har den 

funktionen. I den gruppen ingår en romsk lärare i Sofi elundsskolan, modersmålslärarna och en 

kultursekreterare på Rosengårdsskolan. 

Karakteristiskt för de verksamheter som går in under denna rubrik är att skolorna själva har 

varit initiativtagare och anställt högutbildade personer med invandrarbakgrund som fått en 

pedagogisk basfunktion på skolan samtidigt som de fått till uppgift att vara brobyggare mellan 

skola och hem. Det handlar således om ett upplevt behov som skolorna försökt hitta en lösning 

på, eller kanske snarare en dellösning på genom att anställa dessa undervisande brobyggare. De 

tre varianter av modellen vi studerat har alla samma målsättning. Målet är att förbättra elevernas 

skolresultat och öka kontakterna mellan skola och hem. Upplägget skiljer sig något mellan de 

olika skolorna, men inte i högre grad än att likheten är större. De brobyggare som arbetar på 

Munkhätteskolan och i studieverkstäderna i Sofi elundsskolan och Kroksbäcksskolan är alla involverade 

i undervisningen som stöd för barn som på grund av språksvårigheter eller kulturella 

skillnader har svårt att hänga med i skolarbetet eller behöver specialdesignad hjälp för att nå 

upp till det VG de eftersträvar och som de sannolikt skulle ha klarat om undervisningen givits 

på modersmålet och med kulturellt kända förklaringsmodeller och associationer. Skillnaden i 

upplägg ligger dels i hur mycket av undervisningsstödet som förläggs till klassrummen respektive 

ges i avskilda grupper, dels i hur mycket tid som avsatts till föräldrakontakter. Linkarna på 

Munkhätteskolan är de brobyggare, av dem vi studerat, som är mest inne i klassrummen. De 

har också en mera klart defi nierad tid till föräldrakontakter än vad de andra har. 

Problembilden är densamma i de tre skolor som ”rekryterat” brobyggare. Det handlar om språket, 

kulturen och sociala situationen. Åtgärdslistan är också densamma i de tre skolorna: Språklig 

översättning, kulturell tolkning och social empati. Gemensamt har man också erfarenheten att 

lärarens invandrarbakgrund påverkar elevens beteende. Gemensamt ursprung har en lugnande 

eff ekt. Eleven vet att läraren vet. 

Vi är i vår utvärdering starkt positiva till denna typ av brobyggarverksamhet, som vi uppfattat 

som lätt att implementera och ha stor betydelse både för situationen i skolan och för kontakterna 

mellan skola och hem. Omdömena från de skolchefer, lärare, brobyggare och föräldrar vi 

intervjuat är samstämmigt positiva. Detta är en verksamhet som enbart har vinnare. Elever, lärare, 

skola, föräldrar, brobyggare (fl era av dem var tidigare arbetslösa) – alla är vinnare. Därmed 

inte sagt att alla problem i skolan är lösta, men brobyggarnas arbete och närvaro i skolan har 

en klart positiv eff ekt såväl på skolsituationen, elevernas motivation och resultat och på föräldrarnas 

delaktighet och engagemang. Alla tre varianterna, d.v.s. Munkhätteprojektet och de två 

studieverkstäderna, uppnår enligt vår mening sitt syfte, med reservation för att verksamheten i 

Sofi elundsskolan är så ny att den ännu inte helt hittat sin form. 

Den verksamhet inom denna avdelning som vi genom våra två utvärderingar bäst känner till är 

Munkhätteprojektet. De framgångsfaktorer vi defi nierat i utvärderingen av det projektet kan, 

liksom utvecklingsförslagen, tjäna som checklista även för andra projekt. 

Framgångsfaktorer: 

2 Satsningen har ett helhetsperspektiv. Barnens behov är grunden men barnen befi nner sig 

i ett sammanhang som skolan inte kan bortse ifrån.


2 Ett inifrånprojekt – projektet är väl förankrat i skolan. 

2 Kraftfull och lyhörd ledning som trodde på projektet. 

2 Uppgiften blev allt mer tydliggjord för olika parter. 

2 En klar strävan att integrera linkworkerna och den ordinarie verksamheten. 

2 Urvalet av linkworker styrdes så långt möjligt av behovet. 

2 Uppdragets dubbla karaktär – pedagogisk verksamhet i kombination med tid avsatt för 

föräldrakontakter. Genom sina pedagogiska uppgifter gör linkworkern både en pedagogisk 

insats, vinner barnens och lärarnas förtroende och får en bra utgångspunkt för sina 

kontakter med föräldrarna. 

2 Kontinuitet. 

2 Förtroende hos olika parter – Närhet i kontakterna – Mandat att handla. 

Utvecklingsförslag: 

2 Ökad satsning på föräldrakontakterna. 

2 Fler linkworkers. 

2 Deltagande i arbetslag. 

2 Deltagande i personalmöten och konferenser. 

De två sista punkterna i utvecklingsförslagen sätter fokus på det som vi bedömer som grundläggande 

för möjligheten att lyckas med ett brobyggarprojekt, nämligen förankringen i skolan. 

Brobyggarnas förankring i Munkhätteskolan är redan god, men kan förbättras om linkarna i 

högre grad än nu kan delta i arbetslag och i personalkonferenser. Att de är väl förankrade i skolan 

beror både på att deras pedagogiska arbete i så stor utsträckning sker inne i klassrummen, 

vilket automatisk ger kontakt mellan dem och lärarna, och att rektorn energiskt jobbat för deras 

status och integration och att verksamheten fått pågå en tid. De goda eff ekterna och verksamhetens 

varaktighet har lett till att linkarna uppnått en säkerhet och att pedagogerna i hög grad 

uppskattar och tar verksamheten på allvar. 

Betydelsen av förankring och kontinuitet i närvaron stärks av den jämförelse vi gör med modersmålslärarna. 

Dessa framhålls ofta i våra intervjuer som bra brobyggare. Vi förnekar i vår utvärdering 

på intet sätt deras betydelse men säger också att betingelserna är väsensskilda. Linkworkern/ 

brobyggaren har som ständig uppgift att förbättra kontakterna mellan skola och hem, moders- 

målslärarna kan mera ad hoc användas vid uppkommet behov, förutsatt att de har hela sin tjänst 

på skolan. Med de ambulerande är det värre, de är varken väl förankrade eller ständigt på plats. 

Stationerade brobyggare 

Idealiskt är om brobyggarfunktionens uppbyggnad och innehåll kan styras av de behov skolan 

upplever sig ha. Problemet kan dock vara att skolan inte har situationen helt klar för sig och 

inte heller har erfarenheter av brobyggarnas funktion och betydelse. Det måste kanske till en 

utifrånstyrning för att skolan ska få upp ögonen för funktionen och dess betydelse. De ”stationerade 

brobyggarna” är ett exempel på vad som kan utspela sig och vilken process som kan sättas 

igång när brobyggare placeras ut på skolan utan att den bett om det eller är förberedd på det. 

Tre vana brobyggare, f.d. integrerare på områdesnivå, blev i början av 2005 utan att de själva direkt 

önskat det och än mindre skolorna bett om det utplacerade som brobyggare på fyra skolor i Hyllie: 

Holmaskolan, Kroksbäcksskolan, Lorensborgsskolan och Annebergsskolan. De två sistnämnda 

skolorna skulle samsas om samme brobyggare. De tre personer som placerades ut på skolorna 

representerade tre olika språkgrupper och hade olika kompetens och framtoning. Gemensamt för 

dem var att de inte kunde tänka sig gå in i någon pedagogisk verksamhet. Deras uppgift var att vara 

”renodlade” brobyggare. Utifrån sett kan arrangemanget verka idealiskt. Brobyggarna hade redan 

genom sitt arbete som integrerare ett stort nätverk och kontakt med många föräldrar som har barn 

på skolan. Skolorna betraktar enligt våra intervjuer med skolcheferna föräldrakontakterna som 

viktiga och har problem med att nå föräldrarna i den omfattning de önskar. 

Situationen var alltså den att skolorna var oförberedda och fi ck en resurs som de inte hade bett om 

och inte visste hur de skulle använda. Brobyggarna befann sig i ett läge där de måste vinna skolans 

acceptans och förtroende och på ett övertygande sätt informera om vad de hade att erbjuda. 

Brobyggarna fi ck till att börja med förslag på arbetsuppgifter som de inte alls kunde acceptera, 

såsom rastvakt, vikarierande lärare eller akut problemlösare. Uppgifter som de menade inte hörde 

till eller skulle vara huvudingrediensen i ett renodlat brobyggararbete. Deras tillvaro i skolan karakteriserades 

i hög grad av utanförskap även om de arbetade hårt för att komma in i skolans organisation 

och verksamhet. Några representanter för skolorna säger att deras brobyggare förbättrat 

kontakterna mellan föräldrarna och sig själva men i övrigt så har det handlat om att uppfylla ett 

konstruerat behov. Det är ett stort problem som yppar sig. Den brobyggare som inte själv är förankrad 

i skolan eller informerad om vad som händer i skolan har inget att länka föräldrarna till och 

inget att informera dem om utom allmängods. Han eller hon kan förstärka kontakterna mellan sig 

själv och föräldrarna och stärka nätverken mellan föräldrarna, men inte bygga annat än indirekta 

broar till skolan, d.v.s. i möjligaste mån själv fungera som skolans förlängda arm. 

Skolornas representanter har skilda synpunkter på hur en idealisk brobyggarverksamhet ska se 

ut. Flera av dem vi talat med ser det som idealiskt om brobyggaren också har en pedagogisk eller 

en annan fast funktion på skolan, medan andra tror att renodlad en brobyggarfunktion gör 

uppgiften tydligare, med betoning på att den primära uppgiften är att samordna och utveckla 

kontakterna mellan skola och hem.


Problemet med förankringen i skolorna har i princip bestått under verksamhetens hela första 

år. Varken skolorna eller brobyggaren är nöjda med vad som åstadkommits. Brobyggarna är 

fortfarande löst förankrade i skolorna (en av dem har nu slutat sin tjänst och ersätts på sin skola 

av de två andra). Brobyggarna har haft en tuff arbetssituation, någon eller några av dem har mått 

direkt dåligt av att inte vara synlig och inte kunna genomföra det arbete som var tänkt. 

Det fi nns dock en ljusning i allt det svarta. En av rektorerna säger att hon börjar inse att brobyggaren 

är en fantastisk resurs, en annan säger sig börja hitta rollen och en tredje är övertygad om behovet av 

en renodlad brobyggare och tänker intensifi era sitt arbete med få pedagogerna att inse betydelsen. 

Vi har i vår bedömning pekat både på det negativa i modellen och den positiva eff ekt den trots 

allt kan ha till slut. I huvudtexten skriver vi: ”Brobyggarverksamheten har inte varit välfungerande 

under det första året och speciellt brobyggarna har haft ett tuff t år. Detta får sättas upp på den negativa 

sidan. På den positiva får vi sätta upp att det, trots tveksamhet och motstånd i viss mån skett 

en attitydförändring i skolan, i varje fall så har de ordinarie rektorerna börjat anamma konceptet, 

ibland dock med önskemål om pedagogisk modifi ering. Vi kan utan problem acceptera den renodlade 

brobyggaren som en viktig företeelse. Vi inser också att det kanske är en normal ställtid inför ett 

förändringsarbete som uppvisats, men tillvägagångssättet att placera ut en brobyggare utan djupare 

samråd vare sig med skola eller brobyggare väcker tveksamhet. Inte minst är det inhumant mot den 

brobyggare som inte av fri vilja valt att jobba med uppgiften. Att sprida erfarenheterna, både de 

positiva och negativa, till andra skolor är viktigt, en åtgärd som kan väcka skolornas intresse för att 

rekrytera brobyggare (av olika modeller) och förhindra tvingande utplacering.” 

De stationerade brobyggarna i Hyllie visar med tydlighet hur viktig förankringen i skolan är. 

Utan den kan man inte bygga broar mellan skola och hem. Den visar också behovet av ledare som 

är positiva till verksamheten och med kraft tar sig an uppgiften att implementera brobyggarna 

i skolan. Enligt vår bedömning har implementeringen lyckats bäst i Kroksbäcksskolan, som en 

förklaring till detta kan vi se att man där genom studieverkstaden redan har brobyggare som jobbar 

på basnivån, något som den brobyggare som ska jobba övergripande kan dra nytta av. 

De konkreta råd vi ger till skolorna är att de i samråd med brobyggarna intensifi erar brobyggararbetet, 

ser till att förankra brobyggarna i skolan och arbetar hårt med att få all personal med 

på noterna. Nödvändigt är att ge brobyggarna tillträde till arbetsplatsträff ar och personalsammankomster, 

samt sammankalla till möten som specifi kt gäller brobyggararbetet. Brobyggaren 

måste få en synlig och framträdande position. 

Fristående brobyggare 

I Rosengård har man valt att ta avstamp från funktionen och placera brobyggarna i en neutral 

situation från vilken de får som uppgift att synliggöra sitt uppdrag hos skola och föräldrar och 

förmå dem att acceptera brobyggarna och använda dem i överbryggande och samlande syfte. 

Två brobyggare (en av dem har nu slutat) har under 2005 jobbat intensivt för att förbättra 

kontakterna mellan skola och hem. Som verksamhetsfält har de haft alla stadsdelens skolor och 

givetvis också de föräldrar som har barn i dessa skolor. Tanken bakom detta fristående arrangemang 

är att man dels vill undvika att skolan transformerar eller förminskar brobyggarfunktionen 

till en lärarresurs, dels att man har förhoppningen att den oberoende positionen kan öka 

föräldrarnas förtroende och frispråkighet. 

Brobyggarna har under år 2005 använt alla upptänkliga medel och sammankomster för att få 

kontakt med föräldrar i stadsdelen. De har också lyckats ganska bra med det. De har också varit 

energiska i sina försök att kontakta skolorna och få deras förtroende. Tyvärr så har de misslyckats 

med detta utom i ett fall. Rosengårdsskolan har vid några tillfällen använt dem för att värva 

föräldrar till skolans möten. Resultatet av detta försök att förbättra relationerna mellan skola 

och hem är alltså än så länge inte särskilt lysande. 

I de intervjuer vi gjort med skolledare har det tydligt framgått att brobyggarnas dåliga eller obefi 

ntliga förankring i skolorna och skolornas ringa användning av dem har med upplägget att 

göra. Vi menar att det närmast är en omöjlighet för två brobyggare att samtidigt på fem skolor 

bygga upp det förtroende, den närhet och den kontinuitet som kännetecknar en väl fungerande 

brobyggarverksamhet. För skolpersonalen är det dessutom ett mycket otympligt arrangemang. 

Det tar det alldeles för mycket tid att kontakta, bestämma möte, konferera och stämma av med 

en person som inte fi nns i närheten och som inte har den kunskap om och relation till skolan som 

är önskvärd. Skolledarna verkar överens om att ifall det ska bli något av verksamheten så bör den 

koncentreras till en skola. Som utvärderare gör vi samma bedömning. Vi menar att utspridningen 

på så många skolor gör att ingen vare känner sig manad att använda dem eller ta ansvar för att 

deras tjänster används. Vi menar också att det fi nns en risk att deras uppdrag förminskas då de är, 

visserligen välvilliga, men dock främlingar som står utanför skolan istället för brobyggare som har 

nära och kontinuerliga relationer med skolan. Det fanns ett problem i Hyllie med de stationerades 

brobyggarnas förankring. Deras placering på skolorna innebar dock att skolorna inte helt kunde 

bortse ifrån dem och efterhand så började attityderna ändras. I Rosengård är brobyggarna så fritt 

svävande att skolorna utan problem både kan glömma dem och avstå från att ta kontakt med dem. 

Brobyggarna är på inget sätt skolornas ansvar och det behov av hjälp med föräldrakontakt man 

har söker man lösa på ett enklare sätt, till exempel genom att använda sig av modersmålslärarna, 

istället för att använda den hjälp som brobyggarna erbjuder. 

Vi menar att under de förhållanden som rått i Rosengård kan brobyggarna skapa kontakter 

mellan sig själva och föräldrarna, stimulera kontakterna mellan föräldrarna, höja föräldrarnas 

aktivitetsberedskap, mobilisera påtryckningsgrupper, men de kan inte bygga broar mellan skola 

och föräldrar. Vi hävdar också att nätverksbygge i föräldraledet och mobilisering av föräldrar är 

en viktig fas i en brobyggarprocess, men det är också absolut nödvändigt, om projektet inte ska 

mynna i ökad konfl ikt eller ökat missmod hos föräldrarna, att skolan visar intresse och aktivt 

drar nytta både av brobyggarna och de upparbetade föräldrakontakterna. 

Den erfarenhet vi återigen kan dra är att utan förankring hos de olika parterna och närhet i kontakterna 

kan inget fruktbart brobyggararbete utövas. Vår bedömning i fallet ”fristående brobyg-


gare” i den tappning som den haft i Rosengård är att verksamheten skulle kunna intensifi eras 

och vinna bättre genomslag om den koncentreras till en eller möjligen ett par skolor. Arbetet 

skulle då också kunna riktas in på att engagera hela skolan och inte bara bygga på en (möjlig) 

relation mellan rektor och brobyggare. Viktigt är att man tillvaratar de föräldrakontakter som 

brobyggarna redan etablerat annars är det arbete brobyggaren redan utfört bortkastat och föräldrarna 

får en bekräftelse på att engagemang inte lönar sig. 

Samverkande brobyggare 

Under denna rubrik har vi resonerat kring den samverkan som förhoppningsvis kommer till 

stånd mellan lärarna/brobyggarna i studieverkstaden i Sofi elundsskolan och de brobyggare som 

arbetar inom Södra Sofi elund/Sevedssatsningen. Denna samverkan befi nner sig på grund av 

att studieverkstaden inte varit igång så länge ännu i sin linda, men det fi nns som vi ser det allt 

att vinna på en samverkan och mycket är förberett för en sådan. Till de goda förutsättningarna 

hör att brobyggarna på mötesplatsen har kontakt med många föräldrar och att skolan och 

Sevedssatsningen redan har en upparbetad relation. En av skolans biträdande rektorer sitter 

med i Seveds Forum och deltar i arbetsgrupper om skolan. En kontaktyta fi nns också genom 

de läxhjälpsgrupper som bildats och andra aktiviteter som gäller barn och föräldrar. En bra 

förutsättning för jobbet att aktivera nya föräldrar är den möjlighet som fi nns, och som redan 

utnyttjats, för skolan att presentera sig på Mötesplatsen. Brobyggarna i studieverkstaden och 

brobyggarna ute i Seved har etablerat kontakt, vilket är ett steg på väg. 

Vår slutbedömning av situationen och läget är klar. Här är en möjlighet väl värd att ta vara på. 

I huvudtexten formulerar vi det på följande vis: ”En samverkan mellan studieverkstaden och brobyggarna 

i Södra Sofi elundssatsningen kan innebära en klar förstärkning i arbetet att föra skola och 

hem närmare varandra och överhuvudtaget i arbetet att öka elevernas möjligheter att klara skolan. 

Skolfrågor kan inringas, bearbetas och hanteras från olika håll och stöd och resurser kan hämtas även 

utanför skolan. Det rika nätverk som byggts upp kring Södra Sofi elundssatsningen är oerhört viktigt 

att länka till skolan. Genom det kan skolan både informera och bli informerad och åtgärder kan vidtas. 

Mötesplatsen på Sevedsplan gör det möjligt för skolan att möta föräldrarna på deras hemmaplan, 

vilket ger en bättre inblick i föräldrarnas situation och stärker föräldrarnas position.” 

Det är för tidigt att utvärdera något samarbete, men en analys av betingelserna och möjligheterna 

visar att ett samarbete mellan studieverkstaden/Södra Sofi elundsskolan och brobyggarna 

och deras nätverk på Seved innehåller så många öppningar och så stor resursförstärkning att det 

absolut bör utvecklas. 

Slutord 

Som slutord i denna redovisning och utvärdering vill vi med skärpa fastslå att förankring och 

förtroende hos olika parter är nödvändigt i ett brobyggararbete. Modeller och arrangemang som 

försvårar detta bör förändras så att denna grundförutsättning kan uppfyllas. I de olika modeller 

vi granskat har förankringen i hög grad visat sig vara avgörande för vilken framgång och 

vilka eff ekter ett brobyggararbete fått. Erfarenheterna av linkworker på Munkhätteskolan och 

studieverkstäderna visar att brobyggare, med fast förankring och uppgift i skolan och med god 

förmåga att etablera kontakt med den ”egna gruppen” i hög grad kan bidra till en ökad dialog 

mellan skola och hem, vilket får eff ekter för skolans möjlighet att klara undervisningsmålen, 

förbättrar kontakten mellan hem och föräldrar och bidrar till att elever och föräldrar fi nner sig 

bättre tillrätta i det svenska samhället. Dessa är tveklöst bra projekt. Detta motsäger dock inte 

att det också fi nns ett behov av renodlade brobyggare och en möjlighet att nå resultat i den 

funktionen. Brobyggarna i Hyllie är på väg att försöka utveckla det konceptet. Stationeringen 

har vållat problem och förhoppningsvis så ska man genom att sprida erfarenheterna om brobyggarfunktionens 

värde kunna undvika de problem och den fördröjning i arbetet som en dåligt 

förberedd stationering för med sig. I både den kombinerade och den renodlade modellen krävs 

en tydlig ledning och engagerad ”coach” för att få hela skolan med på noterna. En kombination 

av de olika funktionerna som skett i Kroksbäck synes också ha sina fördelar. Vår slutkommentar 

till de fristående brobyggarna i den tappning de funnits i Rosengård är att den modellen måste 

koncentreras för att grundfundamentet i hela brobyggarverksamheten, d.v.s. närhet och förankring 

ska kunna verka. Vad gäller samverkan mellan brobyggarfunktioner av olika slag så är 

det enligt vår mening en självklarhet om man begrundar att utgångspunkten för brobyggeri är 

kommunikation och länkande mellan olika grupper och nivåer. 

Vi vill också påpeka att erfarenheterna bör spridas så att fl er skolor kan dra nytta av dem. Ibland 

verkar det som att inte ens skolor inom samma stadsdel känner till vad som händer på varandras 

skolor. Ett projekt som linkworkprojektet i Munkhätteskolan skulle med stor sannolikhet 

kunna göra nytta till exempel i Hermodsdalsskolan. Vetskap om den betydelse förankring och 

skolans stöd har, skulle också kunna gynna den föräldraförening i samma skola, som tidigare 

med skolans goda minne var mycket framgångsrik, men nu, utan skolans helhjärtade stöd och 

generösa tillgång till skolans lokaler, verkar kämpa i motvind. Föräldraföreningens utveckling 

visar hur sårbar en frivillig organisation är och hur skolan lätt kan försvåra en verksamhet, trots 

att de i högsta grad är beroende av den. Denna rapports ganska självklara, men oerhört viktiga 

slutord är att det i högsta grad är angeläget att få in föräldrarna i skolan och att skolan har en stor 

roll i brobyggandet. Är inte skolan med på noterna är det omöjligt att utveckla ett samarbete 

mellan skola och hem, oberoende av hur många brobyggare man anställer. För ett brobyggararbete 

liksom för dialog krävs engagemang från minst två parter.


Litteraturlista 

Andersson, B., Bevelander, P., Broomé, P., Carlson, B., Liedholm, M., Lindberg, G., et al. (2003). 

Malmö och storstadssatsningen. Sammanfattning från utvärderingsgrupperna vid Sociologiska institutionen, 

Lunds universitet och IMER, Malmö högskola. Malmö: Malmö stad. 

Andersson, B., Liedholm, M., Lindberg, G., & Sörensen, J. (2002). Demokrati och delaktighet, Delrapport 

om storstadssatsningen i Fosie, Hyllie och Södra Innerstaden. Lund: Sociologiska institutionen. 

Andersson, B., Liedholm, M., Otterbeck, J., Salameh, E.-K., Sörensen, J., Trulsson, J., et al. (2003). 

Fyra stadsdelar – fyra vägar mot integration. Storstadssatsningen i Malmö. Utvärdering av demokratiarbete 

och skolprojekt. Malmö: Malmö stad. 

Ewert, S., Liedholm, M., & Lindberg, G. (2004). Linkworker – överbryggare, ett nödvändigt inslag i 

framgångsrika integrationsprojekt. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Liedholm, M., & Lindberg, G. (2004). Linkworkerprojektet på Munkhätteskolan. Lund: Sociologiska 

institutionen, Lunds universitet. 

Liedholm, M., & Lindberg, G. (2005). Utvärdering av linkwork och av Sevedssatsningen i Södra Innerstaden. 

Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Liedholm, M., & Lindberg, G. (2006). Sevedssatsningen – ett försök med nätverksstyrning. Lund: Sociologiska 

institutionen, Lunds universitet. 

Palander, C. (2006). Områdesbaserad politik för minskad segregation – En studie av den svenska storstadspolitiken. 

Uppsala, Uppsala. 

Pierre, J. (1998). Partnerships in urban governance: European and American experience. Basingstoke, New 

York, N.Y.: Macmillan; St. Martin’s Press. 

SDF, Södra Innerstaden & Malmö. (2003). Stadsdelen ska satsa på verkligheten istället för att diskutera 

på korridornivå. En kartläggning av Södra Sofi elund/Seved. Malmö: Stadsdelsförvaltningen Södra 

Innerstaden. 

Bilaga 1 

Lista över intervjuutskrifter och minnesanteckningar under 2004 och 2005 

2004 

Beteckning Datum 

Intervjuer på Seved med boende 0209, 0210, 0604, 0604, 0907, 0917, 0426, 1201 

Ung i Seved (Gruppintervjuer) 07??, 0729 

Lärare och annan personal på IRIS (Gruppintervjuer) 1124 

Intervjuer med elever på IRIS 1201, 1201, 1205, 1205 

Arabisk föräldragrupp (Deltagande) 4 möten under våren 2004 

Somalisk föräldragrupp (Deltagande) 4 möten under våren 2004 

Mötesplatsen (Gruppintervjuer och deltagande) 0203, 0311, 0908, 0921 

Tjm på Enheten för Sevedssatsningen 0915 

Fältassistenter (Gruppintervju) 0115 

Internationella musikföreningen, (Intervjuer) 04??, 0609, 1027 

Internationella musikföreningens 

sommarverksamhet för ungdomar (Deltagande) 

0623, 0701, 0929 

Tjm Rosengårds AUC 1027 

Tjm AUC & Kompetens.kom i S. Innerstaden 1004, 1012 

Seveds forum (Deltagande) 0114, 0202, 0103, 0405, 0503, 0906, 1004, 1205 

Framtidsscenarier & Återkopplingskonferenser 

(Deltagande) 

0416, 0525, 1104 

Personal i fastighetsföretag 0506, 0912 

Personal Sofi elundskolan 1222 

Ledare för Ung i Seved 0604, 0729 

Funktionärer föräldrautb. 0210, 0510, 0525 

Comesta Seved (Gruppintervju) 0921 

Clean & Cracy 1004, 

Möllevångsgruppen 10?? 

Sofi elunds Folkets hus 1124 

Boendeföreningen Leonard 1004 

Framtidslyftet 1005 

Mandeiska föreningen 0420 

Dianova (Gruppintervju) 0921 

Personal vid förskola (Gruppintervju) 0426 

Utfl ykt med kompassen 0610

56 BROBYGGARE MOT SKOLOR – EN SATSNING I INVANDRARTÄTA BOSTADSOMRÅDEN 

2005 

Beteckning Datum 

Rektorer, bitr. rektorer, handläggare 050422, 0426, 0427, 0429, 0907, 

060104, 0117, 0123, 0126, 0131, 0206 

Brobyggare på Skolor, 

050909, 0905, 0905, 0905, 0905, 0921, 0921, 1004, 

pedagoger på studieverkstäder 

1004, 1004, 1018, 1205*, 1214, 1215, 1216*, 

060217 

Brobyggarmöte i Höör 050927 

Lärare på Munkhätteskolan och Sofi elundskolan 051108*, 1111*, 1116*, 1216 

Föräldrar på Munkhättan 051116, 1116, 1116, 1122, 1122 

Föräldrar på Rosengård samt 

stadsdelsmöte om skolan 

051116* 

Föräldrar på Holma 051206, 1208* 

Läxhjälp i Seved 051025, 1205 

Föräldraråd på Holma 051025 

Ungdomsråd på Holma 051125 

Föräldramöte på Kroksbäck 051206 

Brobyggare/chefer på Seved, Södra Innerstaden 050620, 0620, 0622*, 0907, 0921, 1124, 

060116* 

Chefer på Stadsdelsförvaltningen i 

Södra Innerstaden 

051107, 1109, 1121, 1124 

Seveds Forum 050207, 0314, 0409, 0829(?), 0926, 1114 

Återkopplingskonferens 050428 

Möten på Mötesplatsen politiker, tjm, boende 051004*, 1109* 

Kompassens öppna förskola 050708*, 1220* 

Ung i Seved 050708, 08?? 

Politisk Styrgrupp, sammanträde 051103 

Ledamöter i politisk styrgrupp 060217, 060220 

Externa ledamöter i operativ ledningsgrupp 060216, 0216 

*) Gruppintervju/möte med fl era deltagare.

rapport ( 816 kB) - EUKN

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?