T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g - Korpögat
T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g - Korpögat
T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g - Korpögat
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
12 KORPÖGAT<br />
(T)upp-seendeväckande trafikant<br />
Jag träffade honom p<strong>å</strong> en<br />
marknad i Bergby norr om<br />
Ockelbo sommaren -04. Han<br />
hade s<strong>å</strong>´n vacker stjärt och<br />
pösiga gr<strong>å</strong>melerade byxor,<br />
s<strong>å</strong>´na som man kan se herrar<br />
bära p<strong>å</strong> foton fr<strong>å</strong>n 40-talet.<br />
Jag föll direkt och han följde med<br />
mig hem. Han heter Ture. Han<br />
fann sig väl tillrätta hemma hos<br />
mig. Han strövade omkring p<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rden.<br />
Inte ens snön och vinterns minusgrader<br />
avskräckte honom fr<strong>å</strong>n<br />
en liten stolt vända utomhus. S<strong>å</strong><br />
blev det v<strong>å</strong>r. Tures promenader<br />
blev längre och längre och en dag<br />
siktade hans skarpa blick in flickorna<br />
p<strong>å</strong> granng<strong>å</strong>rden. Vad hade<br />
Erikssons höns som inte hans egna<br />
hemma p<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rden hade? Jo, som<br />
flickorna i Lissabon. Det dom hade,<br />
det hade dom ju där! S<strong>å</strong> Ture<br />
korsade byvägen och sprang s<strong>å</strong><br />
golfbyxorna fladdrade. Hönsen<br />
kacklade förv<strong>å</strong>nat uppskattande<br />
och föll bokstavligen platt för han<br />
h<strong>å</strong>rdhänta uppvaktning. Nu hade<br />
Ture f<strong>å</strong>tt smak för Don Juan-livet.<br />
Tre-fyra g<strong>å</strong>nger om dagen lyckliggjorde<br />
han grannhönsen. Br<strong>å</strong>ttom<br />
var det och fort gick det p<strong>å</strong> byvägen<br />
och Dun-Johans besök blev<br />
längre och längre innan han pliktskyldigt<br />
<strong>å</strong>tervände till sina egna<br />
fruar. Till slut <strong>å</strong>tervände han inte<br />
alls. Jag m<strong>å</strong>ste hämta honom och<br />
Ture p<strong>å</strong> friarstr<strong>å</strong>t<br />
jag kände passerande trafikanters<br />
undran: “Varför g<strong>å</strong>r hon alltid omkring<br />
och bär p<strong>å</strong> en tupp?”<br />
Erikssons kom med ett förslag<br />
till lösning p<strong>å</strong> problemet. “Vi skaffar<br />
en egen tupp, s<strong>å</strong> först<strong>å</strong>r Ture<br />
att det här inte är hans flock!” Det<br />
förstod vi, men det förstod inte<br />
Ture. Lilla dvärg-Cockie anlände<br />
och flyttade in. Verkligen flyttade<br />
in. För s<strong>å</strong> fort han visade sig ute<br />
p<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rden fick han en rejäl omg<strong>å</strong>ng<br />
av Ture och flydde förskräckt flaxande<br />
in igen. Efter ett par veckors<br />
innesittande fick lill-Cockie flytta<br />
hem till mina höns och f<strong>å</strong> namnet<br />
Kurt. (Förbipasserande: “Idag bar<br />
hon p<strong>å</strong> en annan tupp!”) Nu skulle<br />
det bli lugnt. Ture p<strong>å</strong> granng<strong>å</strong>rden,<br />
Kurt hos mig. Lugnet varade i tv<strong>å</strong><br />
dagar. Se´n kom Ture, jagade in<br />
Kurt i busksn<strong>å</strong>ret och gjorde hönorna<br />
sin kur. Kurt knyckte p<strong>å</strong><br />
nacken och sneglade fr<strong>å</strong>n buskaget.<br />
Nu tv<strong>å</strong> m<strong>å</strong>nader senare. Kurt<br />
g<strong>å</strong>r omkring p<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rden med sina<br />
krafsande, pickande tanter. Han<br />
vaktar dem nogsamt, varnar för<br />
faror, pratar lite l<strong>å</strong>gmält och föser<br />
in dem p<strong>å</strong> kvällen. Ett par g<strong>å</strong>nger<br />
om dagen kommer rivalen. Det hör<br />
till och stör inte längre s<strong>å</strong> mycket.<br />
Och om du som <strong>å</strong>ker p<strong>å</strong> Nyhyttevägen<br />
ser en gr<strong>å</strong>spräcklig tupp, s<strong>å</strong><br />
är det Ture som är p<strong>å</strong> väg till eller<br />
fr<strong>å</strong>n. Heja p<strong>å</strong> honom, för Erikssons<br />
säger att han b<strong>å</strong>de först<strong>å</strong>r och kan<br />
prata.<br />
Bygdemarknad söndag 2 oktober 2005<br />
Nu är det dags att anmäla er till Tors<strong>å</strong>kers Bygdemarknad<br />
“Knallar” kan anmäla sig till: Bengt Westerberg<br />
Kicki Westerberg<br />
Arrangör: Marknadens vänner<br />
Sven Erik Engberg<br />
Text: Lilly Vickholm<br />
Illustratör: Åsa Eriksson<br />
070-575 78 21<br />
070-683 68 91<br />
070-533 79 92<br />
Ture
Change language