God Jul och Gott Nytt Ãr - KorpÃ¶gat

KORPÖGAT 

T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g 

Årgång 5 December 2007 Pris 10:- 

Den käraste ägodelen 

Det fanns en tid då motorcykeln stod högt i kurs hos 

Torsåkers unga garde. Att träffas och att tävla blev 

nästan som ett gift, och man skydde inga som helst medel 

för att ta sig fram dit man skulle för att få uppleva lite 

motorgemenskap med likasinnade. Lars Björkman minns.. 

Sidan 30–31 

Östersjöns bödel 

Han hette Alexander Marinesco och var under andra 

världskriget Sovjetunionens mest beryktade ubåtschef. Med 

11.000 liv på sitt samvete fick han en pampig officersbegravning 

som Sovjetunionens hjälte. Ännu idag lever människor 

i skuggan av hans krigsbravader på Östersjön. Vi 

möter en av dem i form av Peter Gust, tidigare Peter Fick 

och eventuellt också tidigare Frank-Michael Freymüller. 

Ingen gran och inga ljus 

Sidan 20–23 

I vårt julfirande har vi lagt oss till med en massa symboler 

som anses vara nödvändiga för att den rätta julstämningen 

skall kunna infinna sig. Men hur blir det om man tvingas fira 

jul utan någon som helst tillgång till det som vanligtvis 

förknippas med julen Går det över huvud taget att fira jul 

utan tomte, ljus och gran Jodå, det går alldeles utmärkt. 

Sidan 16–17 

Känsla för Svensktoppen 

Nu presenterar vi ytterligare en av de originella personer 

som funnits i Torsåker och som ännu lever kvar i minnet 

hos många. Den här gången handlar det om en kvinna som 

vägrade att bo på Spelmannen. Om vi dessutom nämner 

Gothlands Får tror vi nog att många kan lista ut vem det 

handlar om. 

Sidan 10–11 

En jul att minnas 

Många anser att julen idag mest handlar om elektricitet och 

något som nästan kan liknas vid köpgalenskap. Det må vara 

hur det vill med den saken. Men nog kan det ibland vara 

värt en tanke till den tid då julens glädje kunde ha lite andra 

dimensioner. 

Sidan 27 

Om vintermörkret aldrig vänder, trösta er med vår kalender

2 KORPÖGAT 

Ledaren: 

Tack för i år 

Korpögat lägger ännu ett verksamhetsår till handlingarna och redaktionen 

tar nu en välbehövlig paus. Skola, äldrevård och bostadspolitik har varit 

tunga ämnen att rapportera om under året. Vi har också satt fingret på 

det faktum att kommunen har en viss förmåga att vilja marknadsföra 

Torsåker under namnet Hofors trots att lagen inte medger en sådan hantering 

av ett historiskt ortsnamn som Torsåker. Vi har även haft glädjeämnen 

att skriva om, som t.ex. nyinflyttade och den succéartade utvecklingen 

av stenåldersutgrävningarna. Det allmänna intresset för historia 

ökar i Europa och de stenåldersfynd som gjorts i Torsåker pekar allt mer 

mot att Gästriklands vagga kan ha stått just här. De allmänna kommunikationerna 

till och från Torsåker har förbättrats avsevärt under året vilket 

vi noterar med glädje. 

Vi tror att även 2008 kommer att bli ett händelserikt och spännande år för 

oss som bor i Torsåker. De på helig grund utlovade 55-plushusen tycks 

komma allt mer i fjärran och Korpögat kommer givetvis att följa utvecklingen, 

hur det nu än blir med husen. Slaget om Bodås skola blir säkert en 

riktig thriller även om ett halvt löfte finns från kommunen att ingen nedläggning 

kommer att ske under 2008. 

Nu går vi in i julfirandet med allt vad det innebär av vila, stress, Jesusbarn, 

frivilliga släktbesök, ofrivilliga släktbesök, skinka, lutfisk samt förhoppningsvis 

en och annan julklapp åtminstone till barnen. Julhelgen är 

ovanligt lång i år och därför bjuder vi våra läsare på lite extra julläsning 

med Majkens hönsiga jul och Johnnys bästa jul. Vi tar även med våra läsare 

till ett alldeles speciellt julfirande ombord på ett lastfartyg mitt ute på 

Indiska oceanen. 

Som extra julläsning berättar vi om en av andra världskrigets mörklagda 

katastrofer, sänkningen av tyska passagerarfartyget Wilhelm Gustloff 

som krävde c:a 8.000 människoliv av vilka fler än 3.000 var barn. 

En händelse som är i det närmaste okänd i Sverige trots att det geografiska 

avståndet från Sverige till katastrofplatsen inte är längre än sträckan 

Torsåker - Nynäshamn. Den berättelsen publicerar vi för att om möjligt 

bringa lite eftertanke kring alla de barn i världen som mitt i vår ombonade 

julfrid får lida av krigets fasor som kan sätta livslånga spår. I vår redogörelse 

om katastrofskeppet Wilhelm Gustloff berättar vi om ett av alla dessa 

otaliga exempel - gossen Peter Fick vars hela liv kom att präglas av 

frågan om vem han egentligen var. 

Förhoppningsvis återkommer vi i slutet av februari och vi ber att få tacka 

våra läsare för i år. 

God Jul och Gott Nytt År önskar redaktionen 

Korpögats vänner 

Nu lägger vi ytterligare ett år med 

Korpögat bakom oss. 

Vi som jobbat med tidningen och 

almanackan känner att det ska bli 

riktigt skönt med ledighet från redaktionellt 

arbete under januari. 

Men ni kan vara säker på att Maud 

redan i slutet av januari drar igång 

arbetet med vårens första nummer. 

Utan henne är det tveksamt om vi 

skulle få till några tidningar. Hon är 

fantastiskt energisk, framför allt 

när det gäller att strukturera upp 

innehållet och att redigera. 

Ni läsare är också en fantastisk 

tillgång. Utan er entusiasm och era 

bidrag blev det heller ingen tidning. 

Om ni får några slantar över efter 

jul, får ni gärna skänka dem till 

Korpögat på bankgiro 5601-8831. 

De läsare som skänkt bidrag i 

december är: 

Ingegerd Johansson 

Knut Larsson 

Severin o Gun 

Vi tackar och önskar er God Jul 

och ett riktigt Gott Nytt År. 

Redaktionen 

Reflexvästar 

Nu kommer mörkret igen 

Finns att köpa 

på Korpögat 

storlek: 

3-10 år 

10-16 år 

XL 

XXL 

Pris: 80 kr 

Tel: 0290 - 40050 

KORPÖGAT 

Torsåkers Sockentidning 

Politiskt oberoende 

Utges av: 

Torsåkers Sockenförening 

Ansvarig utgivare 

Håkan Hansson 

Bankgiro: 5601-8831 

Annonser: 

Margareta Skogsberg 0290-40173 

Material skickas till: 

Alkrantzvägen 2 

81395 Torsåker 

margareta.skogsberg@telia.com 

Redaktionssekreterare: 

Maude Hydén, 

prosten246@hotmail.com 

Postadress: 

Korpögat 

Solbergaleden 28, 813 40 Torsåker 

Besöksadress: 

Bygdegården Torsåker 

Tel. 0290-40173 Fax. 0290-40175 

e-mail: korpogat@hotmail.com 

Tryck: 

Sandvikens Tryckeri AB, 2007

Insändare: 

Besviken husköpare 

Vi köpte vårat drömhus för ca 1 år 

sedan... trodde vi. 

Drömmen har förvandlats till ett 

helvete. 

Läckage i garaget och källaren 

kom efter 2 veckor. Att gräsmattan 

sjunker undan och bildar stora hål 

är en baggis mot det vi upptäckte i 

höstas. Mögel och fuktskador i hela 

källaren, ca 120 kvm. 

Akut rivning av de två värsta rummen. 

Tränga ihop barnen så gott 

det går. Det uppdagas mer och 

mer att nästan hela huset är ett 

fuskbygge. 

Tankarna maler, blir vi sjuka, kostnader 

och arbete. Huset var dyrt, 

kan inte låna mer. 

Får vi skylla oss själva 

Vi trodde på säljaren. 

Får höra att det inte finns fuktspärr 

i ett av badrummen, så nu har vi 

bara en dusch och toalett på åtta 

personer. 

Är det västvärldens problem att 

man går under när ens hus är en 

katastrof Det finns ju faktiskt 

människor utan mat i världen. 

Men jag kan inte låta bli att bli 

gnällig, ledsen och känna att det är 

så orättvist och för jävligt att bli 

lurad. 

“Merry Christmas” 

KORPÖGAT 

Glad såsom fågeln i ... 

3 

Jag skulle vilja lyfta fram Tor- 

Centers lilla sångfågel Astrid. 

Är man minsta moloken när man 

går in, så skrattar eller ler man 

garanterat om Astrid sitter i kassan 

när man går ut. 

Så tack till dig. Hoppas du förblir 

den du är. 

Fam. Borg-Jansson 

God Jul och Gott nytt År 

Läsarnas hälsningar till kära och nära 

God Jul & Gott Nytt År tillönskas 

alla våra vänner och bekanta. 

Hans o Birgitta Söderström 

God Jul & Gott Nytt År till alla i 

redaktionen. 

Hans o Birgitta 

God Jul & Gott Nytt År 

Jimmy, Ulrika, Adam, David och 

Fredrik 

önskar Roland o Ulla 

God Jul & Gott Nytt År önskar 

Ingegerd i Hästbo 

En God Jul med Tro, Hopp o 

Kärlek till alla i Torsåker från 

Per Agne Eklund, Gefle 

Gott Nytt År till alla bekanta i 

Torsåker och till proffsiga 

Korpögats redaktion 

Arne o Dobis Hemström, 

Åkersberga 

God Jul o Gott Nytt År till er på 

redaktionen. Ni gör ett jättebra 

jobb! 

Anki 


Tack för ett gott samarbete. 

Ser fram emot ett nytt spännade 

tidningsår. 

Maude Hydén 

Till ensemblen på TorsåkAir 

God Jul & Gott Nytt År önskar 

killarna på ljudet 

God Jul & Gott Nytt År till alla vi 

känner önskar 

Siv o Lennarth Andersson 

God Jul & Gott Nytt År till Anna o 

Mats på Pålsbovägen för att ni tar 

hand om de djur som tidigare ägare 

stängt dörren för. Heder åt er! 

Sign AK 

God Jul & Gott nytt År till alla våra 

läsare som med såväl stora som 

små bidrag har förgyllt tidningen. 

Korpögats redaktion

4 KORPÖGAT 

Till minne av Erik Hedbom 

Förre kyrkoherden Erik Hedbom, 

Kalvsnäs är död. 

Han föddes i Hofors 1914 och 

trots att det prästerliga yrket 

vanligtvis medför att man under 

sitt yrkesliv får tjänstgöra 

på flera olika orter förblev Erik 

Hedbom sin hembygd trogen 

under hela sitt långa liv. 

1935 tog han studenten och bedrev 

sedan sina studier till präst på Fjellstedtska 

skolan i Uppsala. Han 

prästvigdes den 15 december 1940 

och tillträdde tjänsten som kyrkoadjunkt 

i Hofors som då var kapellförsamling 

under Torsåker. 

Sedemera blev han även komminister 

i Hofors församling och till 

slut även dess kyrkoherde. Efter 

pensioneringen vikarierade han 

tillfälligt på olika uppdrag i Hofors 

och Torsåkers församlingar. 

Kyrklig historia 

Redan tidigt i sin karriär som präst 

fick han ibland anledning att bekanta 

sig med kyrkans arkiv som 

gav honom inblick i gångna generationers 

liv och leverne. Detta 

ämne kom att fascinera honom 

mycket och parallellt med sitt arbete 

som präst ägnade han stor tid 

åt att studera gamla handlingar 

från den tid då kyrkan stod för en 

del av den historiska dokumentation 

som gjordes i samhället. 

I anslutning till sin pensionering 

började han tillsammans med sin 

hustru Hellvi söka sig mot Kalvsnäs, 

först som sommargäster och 

sedan som villaägare. Barnen hade 

flyttat till andra orter runt om i 

Sverige och makarna Hedbom 

valde byn Kalvsnäs som sitt pensionärsboende. 

Forskning som hobby 

Under tiden som pensionär fick 

Erik Hedbom mer tid att ägna sig 

åt sin favorithobby, nämligen forskning 

kring våra tidigare generationer. 

Ett långt yrkesliv som präst i 

kombination med en stor portion 

klokhet, ödmjukhet och en förvånansvärt 

stor insikt i hur människor 

i olika generationer levde, gjorde 

honom till en ovärderlig kunskapsbank 

för alla som på något sätt 

kom i beröring med ämnet Torsåkersbygdens 

historia. 

Han detaljstuderade bland annat 

Petrésläkten och lärde sig allt om 

de brukspatroner och herrskapsfolk 

som under bergsmännens gyllene 

epok var Torsåkersbygdens 

ansikten utåt. Men lika stort intresse 

hade han för den lilla människans 

vedermödor i brukssmedjan, 

kampen för överlevnad i fattigstugorna 

och soldathustruns 

ängsliga klagan då meddelandet 

lästes upp från predikstolen i Torsåkers 

kyrka att hennes man stupat 

i fält långt borta i främmande land. 

Bland det sista större historiska 

verk som utgick från Erik Hedboms 

hand var en uppsatssamling 

om Torsåkers kyrka skriven utifrån 

kyrkans räkenskaper som på ett 

avslöjande sätt gav inblick i människornas 

olika sorger och glädjeämnen 

under flera generationers tid. 

Även tidningen Korpögat kunde 

ibland dra nytta av hans kunskaper 

som han gärna delade med sig av. 

Under ett par år kunde vi bland 

annat publicera julberättelser där 

Erik Hedbom utifrån den forskning 

han bedrivit fick berätta om gångna 

tiders julfirande i Torsåker. 

Släktforskning 

Hans sista arbete blev att börja 

kartlägga sin egen släkt, ett arbete 

som knappt hann påbörjas förrän 

det fick avslutas genom hans bortgång. 

Tyvärr är det med Erik Hedbom 

som det är med många andra i 

Kyrkoherde emeritus Erik Hedbom 

hans generation. All kunskap hann 

inte sättas på pränt och nu när han 

gått bort är det mycket som försvinner 

med honom. 

Idag på den här tidningens utgivningsdag 

sker hans jordfästning i 

Torsåkers kyrka. För oss som på 

olika sätt fått engagera oss i vår 

hembygds historia är det kanske 

inte i första hand sorgen över att 

han är borta som dominerar just 

nu, utan snarare tacksamheten 

över att han har funnits och att vi 

fick lära känna honom. 

Text: Staffan Berglind 

Foto: Maude Hydén 

Det utkommer inget 

Korpögat i januari 

Nästa nummer 

av 

Korpögat 

kommer ut 29 februari 

manusstopp 18 februari

Dubbla budskap 

KORPÖGAT 

5 

Mobil 073-639 29 09 

Torsåker mot Hoo 

Hoo mot Torsåker 

Det sägs ibland att bilförare som bor på landet kör lite hur som helst, och 

det är kanske inte så underligt eftersom det även skyltas lite hur som 

helst. Tydligen är det inte så noga med saker och ting ute på landsbygden 

när det gäller skyltar. Den som åker från Torsåker mot Hoo möts av två 

präktiga 90-skyltar då man lämnat Torsåkers centrala delar och kommit 

till Särsta backe. Men den som kommer från andra hållet och åker mot 

Torsåker möts istället av två 70-skyltar då man passerat Hoo Timber, och 

ändå är det samma sträcka som i motsatt riktning skyltas som 90-väg. 

Det påminner lite om två skyltar som i början av 1960-talet satt mitt emot 

varandra inne på GDG:s busstation vid rondellen i Hofors till allmän glädje 

för de skolelever från Torsåker som gick på samrealskolan (numera Hagaskolan) 

och som väntade på hemtransport med GDG:s bussar. Den ena 

skylten bar texten “Rökning förbjuden” medan det på den andra skylten 

stod “Förbjudet att aska i blomkrukorna”. 

Felparkering i den högre skolan 

I tidningen Norrbottens-Kuriren läser vi om polisen i Luleå som fick 

rycka ut till en långtradare som parkerats mitt på länsväg 968 så att all 

passage förbi fordonet omöjliggjordes. Det blev tvärstopp från båda håll. 

I långtradarens hytt påträffades en redlöst berusad långtradarchaufför 

som på polisens frågor irriterat uppgav att han stannat för att ta nattvila 

varpå han bad poliserna att dra dit pepparn växte. Sedan långtradaren 

körts undan genom polisens försorg kunde trafiken återupptas medan 

chauffören togs omhand för tillnyktring på polisstationen. Något åtal för 

rattfylleri lär det inte kunna bli eftersom ingen hade sett chauffören köra. 

Karin Osmund 

Öppettider: 

Tis-Fre 10.00-17.30 

Lunch 12.00-13.00 

Lördag 10.00-13.00 

Tingsgatan 16 Storvik Tel: 0290-10218 

God Jul 

& 

Gott Nytt År 

önskar 

BR.NORLING I HOFORS AB 

0290-242 69 

www.brodernanorling.se 

Lokaler & Lägenheter 

Uthyres 

Torsåkers 

Bygg och Handel AB 

Tel 0290-910 32 

070-747 41 44 

Tel: 0290-10041 

WWW.TAXi107000.COM

6 KORPÖGAT 

Brev till redaktionen: 

Läste i Staffans krönika för 

några nummer sedan en artikel 

om bevakningstornet på 

Klocksberg. Som jag uppfattade 

berättelsen, hade en del 

felaktigheter smugit sig in i 

texten, varför jag för historieskrivningens 

skull, vill berätta 

vad jag anser vara riktigt. 

SANDVIKENS 

STADSBUDSKONTOR 

ALLA SLAGS 

FLYTTNINGAR OCH 

TRANSPORTER 

Tel: 026-251090 

Fax: 0290-10320 

Klocksbergstornet 

Bevakningstornet uppfördes som 

bevakningstorn under kalla krigets 

dagar på 1960-talet. 

Tidigare hade toppen på Klocksberg 

utmärkts med en lång trästång 

med en upp- och nedvänd 

plåttunna på toppen. Denna försvann 

dock under tidigt femtiotal. 

Byggt under 1900-talets början 

fanns i Hoohyttan ett bevakningstorn 

uppfört av trä. (Ett likadant 

torn står fortfarande kvar utefter 

Gästrikeleden i Skommarhyttan.) 

Tornet stod på en höjd, vilken kallades 

Masmästarkullen, belägen 

bredvid sågen och kvarnen. Detta 

var ett militärt bevakningstorn och 

användes för spaning efter fientligt 

flyg, men aldrig så vitt jag vet för 

brandbevakning. Ända in på femtiotalet 

förekom, att flyglottor hade 

övning i flygspaning från tornet 

som numera är bortrivet. 

Masmästarbacken var även en 

härlig skidbacke långt före skidliftarnas 

tid. 

En episod som jag särskilt minns är 

när jag blev tillfångatagen vid bevakningstornet. 

När flyglottorna 

var på platsen för övning blev det 

ju extra spänning bland oss småkillar. 

Vid ett tillfälle smög vi oss 

dit i skydd av mörkret för att spionera 

på dessa som vi då uppfattade 

tanter. Det visade sig dock att 

de tagit sin uppgift på största allvar 

för jag var snart infångad. Däremot 

ansågs jag tydligen inte vara 

någon större risk för rikets säkerhet, 

för med orden att försvinna 

och aldrig mer visa mig där fick 

jag löpa. 

En annan episod vid nämnda bevakningstorn 

var när stora delar av 

Hohyttans hushåll blev utan telefon. 

Tornet som till största delen 

stod tomt hade ju en viss mystik 

omkring sig. Anslag om absolut 

förbud att klättra upp i tornet ökade 

ju bara spänningen. Någon gång 

var väl vi killar upp för att titta på 

utsikten. 

RAMSHOPEN 

Övre Storviksvägen 1, 

STORVIK 

Tel. 10747 

Inramning - Presenter - Hemslöjd 

Rolf Lidbergs tomtar och troll 

Kornischer - Loppis 

Vid ett sådant tillfälle upptäckte vi 

dragna blyledningar inuti tornet. 

Vi började genast fantisera om behovet 

av bly för våra sänken vid 

mete i Hooån och när vi lämnade 

platsen var tornet några meter blyledning 

fattigare. Vad vi inte visste 

var, att vi tagit telefonledningen till 

flera stugor i grannskapet. 

Vilka som gjorde illdådet blev aldrig 

klarlagt och händelsen bör ju 

vara preskriberad efter 55 år. 

Tänk om tornet på Klocksberg 

kunde restaureras och användas 

som utsiktstorn för besökande. 

Vilken underbar utsikt. 

Lars Björkman, 

Torsåkersbo i förskingringen. Född och 

uppvuxen vid foten av Klocksberg. 

Foto: Staffan Berglind

Tack till alla Tomtesmygs sponsorer 

Om det fanns ett hav av rosor skulle Ni alla som sponsrade och hjälpte till 

vid årets Tomtesmyg få dem, tack till er alla: 

Ica Tor Center, Ingers Garnbod, Ovansjö blästring & målning, LS-Produkter, 

Gästis, Barnfyndet, Torsåkers Bygg & Handel, Hillers Snickeri, 

MJ:s, Hoo Timber, Torsåkers Elektriska, Lindroths Åkeri, Torsåkers Svets 

& Plåt, Marklunds Betong, Cross-Over, P.I.A, J-P betong, POE´s 

Elteknik. Hulds åkeri, EMM, TST Plåt vent & isol, Hofors kommun, 

Okänd Hoforsbo, Blomsterfonden, Nornholms blommor, OK/Q8 Torsåker, 

Olle & Maj-Lis Forsberg, Hofors Glasmästeri, Korpögat, HL-Bil, 

Forsmans, Dan Törnström samt alla unga killar och tjejer som ställde 

upp. Och naturligtvis till alla ni andra som hjälpte till. Ingen nämnd ingen 

glömd. 

God Jul och Gott Nytt År till er alla! 

Torsåkers Bygdegård och Lasse & Annika Forsberg. 

KORPÖGAT 

7 

Oceanen var inte tillräckligt bred 

I början av 1970-talet reste en ung tjej från Gävle till USA som utbytesstudent. 

Ett par gånger skrev hon brev till en av Gävletidningarna där hon 

berättade om sitt liv som utbytesstudent i det stora landet i väster. Ett av 

breven slutade så här: 

”Mitt första intryck från USA var att man efter att skolan slutat för 

dagen aldrig såg några barn som lekte ute. Det skulle ta mig flera veckor 

att lista ut var dom egentligen höll hus. De satt ensamma hemma framför 

familjens TV och spelade TV-spel, en slags ny uppfinning som får barn 

och ungdomar att timme efter timme sitta som förhäxade och engagera 

sig i olika prickar som flyttar sig fram och åter över bildskärmen och som 

föreställer flygplan som skall skjutas ner, rymdvarelser som skall dödas 

och fartyg som skall sänkas. På kvällarna ligger jag ofta och undrar över 

hur ett sådant här samhälle kommer att se ut i framtiden där kommersiella 

krafter har getts ett sådant utrymme att de kan få föräldrar att känslomässigt 

överge sina barn på detta sätt, där en normal tonåring ägnat 

mer tid av sitt liv åt att kommunicera med elektroniska apparater än att 

kommunicera med sina föräldrar, där människor handlöst kastar sig över 

all form av ny teknik utan att för ett ögonblick ifrågasätta vart det leder, 

vilket i sin tur skapar en känslomässig torftighet där en ung människas 

första känslomässiga upplevelse allt oftare ligger i röken från den första 

haschpipan. Det skulle inte förvåna mig om detta slutar med att barn och 

ungdomar som tvingas växa upp i detta samhälle plötsligt en dag går ut på 

gator och torg och börjar slå ihjäl varandra, och jag tröstar mig med att 

det ligger en bred ocean mellan detta land och Sverige dit jag kommer att 

återvända efter min vistelse här”. 

20 år i branschen 

Vi utför 

service och 

reparationer 

av 

Gräsklippare, 

Motorsågar, 

Röjsågar och Snöslungor. 

Fritidsmotor AB 

Öppet Må - Fr 8.00-17.00 

KUNGSGÅRDEN 

0290-37950 

Gammelstillavägen 67 

813 94 TORSÅKER 

Vi utför plåt, ventilationsarbeten och 

teknisk isolering (brand, värme, kyla) 

med plåtbeklädnad 

Hör av dig ! 

Tommy Tiensuu 

Tel/fax 0290-40205 070-5929792

8 KORPÖGAT 

Komplicerad skitsak 

Nynäshamns kommun har råkat i blåsväder på grund av ett utedass som 

kommunen satt upp vid en av sina redskapsstationer. Historien började 

med ett missförstånd mellan samhällsbyggnadsförvaltningens bygglovsavdelning 

och kommunens tekniska avdelning som ledde till att inget 

bygglov upprättades för dasset. Då felet uppdagades beviljade kommunstyrelsen 

bygglov i efterskott och beviljade samtidigt dispens från strandskyddsbestämmelserna. 

Mot beslutet klagade två villaägare som menade 

att samråd borde ha skett med de fastighetsägare som kunde se dasset 

från sina tomter och dessutom vid otjänlig väderlek möjligen även kunde 

ana vissa dofter från objektet som sådant. Beträffande samrådsförfarandet 

har kommunstyrelsen hävdat att något sådant inte erfordras då 

frågan om dassets placering redan behandlats under planprocessen samt 

att dasset dessutom står på mark som enligt gällande detaljplan är planlagd 

för gata eller torg. Nu har de båda fastighetsägarna lusgranskat 

detaljplanen och kommit fram till att dasset i verkligheten står på mark 

som klassats för användning som vändplan och parkmark och att dassets 

placering därför strider mot detaljplanen. Det blir nu länsstyrelsen som får 

ta sig en rejäl funderare över hur den här komplicerade situationen skall 

kunna klaras av. 

Avslag igen om flyktingbarn 

Ensamkommande flyktingbarn tycks inte få någon ny chans att komma till 

Hofors kommun. Det var Hans Backman (fp) som i humanitetens namn 

ställde en motion om att Hofors kommun bör ta emot flyktingbarn som 

kommer till Sverige utan sina vårdnadshavare. Socialnämnden avstyrkte 

förslaget. Samtidigt gick Migrationsverket ut med kraftig kritik mot kommuner 

som inte tar emot sådana flyktingbarn med motiveringen att dessa 

barn inte åsamkar kommunerna några särskilda kostnader. Ärendet återremmitterades 

till Socialnämnden som nu säger nej för andra gången. 

Dels för att man anser att tillräcklig kompetens inte finns i kommunen för 

den här typen av ärenden. Dels också för att många av dessa barn måste 

familjehemsplaceras och att kommunen redan idag har stora svårigheter 

att hitta familjehem. Under tiden januari - juni i år kom 550 sådana barn 

till Sverige av vilka 80% var pojkar i åldern 15 - 17 år. 

Längre arbetstid mindre pension 

Försäkringsbranschen reviderar nu sina så kallade livlängdsåtaganden. 

Sist något sådant gjordes var 1990 och mycket har hänt sedan dess. 

Vi lever längre sedan senaste prognosen gjordes vilket innebär att våra 

pensionspengar måste slås ut på ett längre antal år. Största förlorarna blir 

60- och 70-talisterna och hur mycket man förlorar har att göra med när 

man väljer att pensionera sig. 

i Hofors 

önskar alla 


Rubinen Hofors 0290-20342 

Vardag 9.30-18.00 Lördag 9.30-14.00 

Dalgränsens 

Mekaniska 

0290-43082 

Ge bort en 

Torsåkersflagga 

i julklapp 

Ring: 0290-40173 

eller 0290-40050

Hofors kommun klarar ej sina finansiella mål 

KORPÖGAT 

9 

Hofors kommun kommer för 2007 att få ett ekonomiskt underskott på 4,6 

miljoner kronor. Det fastslår kommunens revisorer som översiktligt granskat 

kommunens delårsrapport per 2007-08-31. Revisorerna påpekar också 

att fullmäktiges mål för resultatet om ett överskott med minst 1% av 

skatteintäkter och generella statsbidrag om 5 miljoner kr därmed inte uppnås. 

Eftersom resultatet är negativt klarar kommunen heller inte balanskravet 

för 2007, vilket innebär att underskottet måste återställas de närmaste 

åren. Orsaken till underskottet är beslut i juni om att täcka kostnaderna 

för rivning av Hoforshus AB:s fastigheter i Hofors utan att minska 

på andra kostnader. Revisorerna påpekar även att resultatet i delårsrapporten 

inte är förenligt med de mål som kommunen satt upp för sin 

ekonomiska förvaltning men att fullmäktige själva beslutat om detta genom 

täckning av rivningskostnaderna inom Hoforshus AB utan att ange någon 

annan finansiering än att minska resultatet. 

Vid en första anblick kan revisorernas rapport tolkas som viss kritik mot 

hur kommunen sköter sin ekonomi, men så är det inte riktigt tänkt säger 

Anders Brenander som är ordförande för kommunens revisorer: 

– Dom här delplanerna är till för att man med jämna mellanrum skall 

kunna stämma av hur ekonomin ligger till i förhållande till uppsatta mål. 

Det är sällan som man kan få fullständig överensstämmelse med uppsatta 

mål och det här är inte mer dramatiskt än vad det brukar vara. Ett litet 

problem är att det har blivit ett stort tomrum efter kommunens ekonomichef 

Harry Asmundsson som slutat utan att få någon riktig efterträdare. 

Därvid skall ingen skugga falla på Carin Homann som efterträtt honom i 

just den här delen. Hon har gjort ett jättejobb, säger Anders Brenander. 

Fullmäktige har ju klubbat igenom ett överskott på 1% och samma fullmäktige 

sitter sedan och klubbar igenom extra utgifter som orsakar 

underskott istället för överskott. Är det så det skall gå till i fullmäktige, 

frågar Korpögat 

– Kommunens revisorer granskar inte de politiska beslut som tas i 

fullmäktige. Vi kan givetvis ha åsikter om det, men någon sådan granskning 

utför vi inte, säger Anders Brenander. 

Oförändrad lokaltrafik 

Länets kommuner och Landstinget skall varje år i november månad hos 

X-trafik beställa den linjebundna trafiken för nästkommande trafikår. 

Landstinget svarar för den regionala trafiken medan respektive kommun 

svarar för den rent lokala. För den regionala trafik som berör Hofors 

kommun beställer landstinget oförändrad trafik för trafikåret 08/09, det 

trafikår som börjar i mitten av juni 2008. Även Hofors kommun beställer 

oförändrad trafik vad gäller linje 46, skolskjutsbussen till Dalgränsen som 

allmänt kallas för “skogsbussen” av skolans elever, samt flextrafiken. 

Vad gäller skolans skyldighet att anpassa skoldagens början och slut till 

linjebussarnas tider sägs samma sak som tidigare sagts i samma sammanhang 

nämligen att skolorna skall anpassa sina start- och sluttider till linjetrafikens 

tider. Det räcker således inte med en schemaläggning som överenstämmer 

med givna resedirektiv, utan för skolorna gäller det även att 

se till att verkligheten överenstämmer med schemat. 

Butiken 

mitt i byn 

Paketutlämning 

ATG-ombud 

Svenska Spel 

Apoteksutlämning 

Öppet: 

Måndag - fredag 

9.30 - 20.00 

Lördag 9.30 - 19.00 

Söndag 11.00 - 19.00 

HULDS ÅKERI AB 

Tor 

orsåk 

såker 

0290-406 89 

po.ferm 

datorservice 

service av PC och lokala nätverk 

Ring 0290-10 999, 070-3468205 

Per-Olof Ferm 

Wijbyvägen 59, 813 94 Torsåker

10 KORPÖGAT 

Ehn-Berta, poptanten från Torsåker 

Det fanns knappast någon i 

Torsåker som visste hennes 

rätta namn. Ändå visste alla 

vem hon var. Hos många 

Torsåkersbor lever minnena 

kvar om hur hon kom cyklande 

på sin svarta cykel rakt 

igenom Torsåker med en väldig 

fart på väg till Österfärnebo 

och med det rutiga förklädet 

fladdrande i fartvinden. 

Redan i barndomen fick hon 

smeknamnet Ehn-Berta och 

det namnet följde henne genom 

hela livet. 

Arne Blixt 

En som har många minnen av Ehn- 

Berta är Arne Blixt: 

– Vi hade vävstol hemma och 

hon satt ofta hemma hos oss och 

vävde, berättar Arne Blixt samtidigt 

som han ger oss några glimtar 

ur Ehn-Bertas liv. 

Ehn-Bertas riktiga namn var Berta 

Holmgren. Den 13 oktober 1896 

föddes hon i Sixbo vid Österfärnebo. 

I Österfärnebo fanns 

även ett snickeriföretag som hette 

Ehns Snickeri AB. På något vis 

hade Berta en koppling dit även 

om man idag inte riktigt vet i vilket 

avseende. Därigenom fick hon i 

alla fall smeknamnet Ehn-Berta. 

Sin första anställning fick hon som 

piga hos bonden Tall-Johan på gården 

Tallen i Österfärnebo. Efter 

några år hos Tall-Johan kom hon 

till Torsåker och anställdes som 

piga och ladugårdsskötare hos Nils 

Jönsson i Wall. Somrarna tillbringade 

hon som fäbodjänta vid 

Jönssons fäbod i Kalvsnäs där Nils 

Jönsson även hade sitt skogsskifte. 

Arbetet hos Nils Jönsson kombinerades 

tidvis med arbete på Torsåkers 

linnefabrik. 

Kontakterna med Österfärnebo 

behöll hon även sedan hon flyttat 

till Torsåker. Att cykla fram och 

tillbaka till Österfärnebo för att ta 

en kopp kaffe tillsammans med 

släktingarna var inte det minsta 

problem för Ehn-Berta. 

Gothlands Får 

I början av 1960-talet satt svenska 

folket vid sina radioapparater och 

lyssnade till radioprogrammet 

Svensktoppen. Programmet blev 

omåttligt populärt och de sånggrupper 

och artister av olika slag 

som genom programmet fick tävla 

med varandra om vilka låtar som 

var mest populära gjorde sig 

snabbt till idoler hos svenska folket. 

Inte minst bland ungdomen. 

Svensktoppsartisterna drunknade 

nära nog i alla beundrarbrev, oftast 

avsända från flickor i nedre tonåren 

som gärna kunde offra sin 

högra hand bara för att få träffa 

någon av idolerna från Svensktoppen. 

Men det var få förunnat 

att få uppleva något sådant. Det 

började också komma brev ifrån 

någon som kallade sig för Ehn- 

Berta i Torsåker. Ehn-Berta berättade 

om Torsåker och om sig själv 

och skrädde inte orden då hon i 

breven gav uttryck för sin beundran 

över dem som genom Guds 

nåd och godhet kunde få äran att 

ligga på svensktoppslistan. 

Förvånansvärt många av dem som 

hon skrev till svarade på hennes 

Ehn-Berta med sina idoler 

brev. I frågan om att få närkontakt 

med svensktoppsidolerna hade den 

nära nog 70-åriga Ehn-Berta betydligt 

större framgång än Sveriges 

tonårsflickor. Bland annat lyckades 

hon etablera kontakt med sånggruppen 

Gothlands Får. Gruppen 

bestod av fyra killar från Göteborg 

som kallade sig för Gothlands Får. 

Som en del av marknadsföringen 

skaffade man sig ett riktigt gotlandsfår 

som maskot som brukade 

finnas med på alla skivomslag. 

I breven till Ehn-Berta berättade 

sånggruppen om sina turnéer och 

om sitt får. I ett av breven skrev 

man att fåret ibland fått följa med 

på turné runt om i Sverige men att 

det inte var helt okomplicerat att 

ha ett får med i turnébussen. 

Nu skulle man till Östersund några 

dagar för att medverka vid den 

årliga musikfesten Storsjöyran och 

den här gången skulle fåret få 

stanna hemma. 

Vilda protester 

Det tyckte Ehn-Berta inte om. Det 

här var ju rent djurplågeri om det 

stackars fåret skulle få vara 

ensamt hemma när svensktoppsidolerna 

åkte till Östersund, tyckte 

Ehn-Berta. I brev till Gothlands Får

Gothlands får 

förklarade hon i bestämda ordalag 

att om inte fåret kunde få följa 

med till Östersund erbjöd hon sig 

att ta hand om fåret under de 

dagar som Storsjöyran pågick så 

att fåret skulle slippa vara så ensamt. 

Gothlands Får nappade på 

erbjudandet och plötsligt en dag 

svängde deras stora turnébuss in 

på gårdsplanen hos Nils Jönsson i 

Wall för att avlämna ett stycke 

gotlandsfår för tillfällig förvaring 

hos Ehn-Berta. 

Ehn-Berta i Stockholm 

Ehn-Berta måste ha gjort ett starkt 

intryck på de göteborska svensktoppsidolerna. 

Då gruppen skulle 

uppträda på Skansen i Stockholm 

skrev man brev till Ehn-Berta och 

inbjöd henne att vara hedersgäst 

under konserten. Ehn-Berta tackade 

för erbjudandet men undrade 

över hur hon skulle kunna ta sig dit 

eftersom det var för långt för att 

cykla och det här med tåg och 

buss hade hon aldrig riktigt förstått 

sig på. Svaret blev: 

”Vi bjuder på taxi från Torsåker”. 

Sagt och gjort, Ehn-Berta satte sig 

i taxin och for till Stockholm. 

Då chauffören från Torsåker började 

få kontakt med den pulserande 

Stockholmstrafiken tyckte han 

att det började bli lite för häftigt. 

Med kallsvetten rinnande ur pannan 

tvingades han svänga in på en 

bensinstation vid Norrtull och ringa 

efter en Stockholmstaxi som kunde 

ta på sitt ansvar 

att frakta Ehn-Berta 

vidare till Skansen. 

Göteborg nästa 

Påföljande år skulle 

Gothlands Får ge en 

stor konsert i Göteborg. 

Även den här 

gången kom en särskild 

inbjudan till 

Ehn-Berta om att få 

sitta på hedersplats 

under konserten. Dessvärre kunde 

man av förklarliga skäl inte bjuda 

Ehn-Berta på taxiresa från Torsåker 

till Göteborg. Men kunde hon 

bara ta sig till dit var hon välkommen 

att bli konsertens hedersgäst. 

Svensktoppsidolerna från Göteborg 

kunde nog inte drömma om att 

Ehn-Berta skulle kunna ta sig till 

Göteborg. Men det första dom fick 

se vid sin bejublade entré på scenen 

inför en tusenhövdad åhörarskara 

var Ehn-Berta som satt där 

på hedersplats och vinkade glatt åt 

dem. Hur hade hon lyckats ta sig 

dit I Torsåker bodde på den tiden 

Ove Åström vars långtradare gick 

i linjetrafik Gävle-Göteborg. 

När Ove Åströms långtradare stävade 

sig fram genom den svenska 

natten i riktning mot Göteborg låg 

Ehn-Berta och sov i slafen bakom 

förarsätet. 

Ingen tillit till Spelmannen 

På sin ålderdom flyttade Ehn-Berta 

till Hemgården i Torsåker. 

Då äldreboendet Spelmannen byggdes 

blev hon en av de första som 

fick förmånen att flytta in i de fräscha 

och toppmoderna lokalerna. 

Den sejouren blev inte särkilt långvarig. 

Efter att ha gått runt och inspekterat 

bygget tog hon genast 

kontakt med ledningen för Spelmannen 

och krävde att bli förpassad 

därifrån med motiveringen: 

– Det här är ett fuskbygge som 

kommer att rasa ihop vilken dag 

som helst. Ta mig härifrån... 

KORPÖGAT 

11 

Det enda kommunen hade att erbjuda 

i den situationen var Hesselgrenska 

i Hofors. Ehn-Berta hade 

nog ingen större lust att flytta till 

Hofors. Men som alternativ till att 

dö på Spelmannen under rasmassorna 

valde hon Hesselgrenska 

istället. 

Även som gammal behöll hon sina 

invanda livsrutiner som alltid kretsade 

kring vissa datum. Den 1 oktober 

åkte tjocka strumpor på inför 

vinterns kyla och det fanns även 

ett särskilt datum på våren då dom 

åkte av. Lika var det med vinterkappan, 

vinterskorna och vintermössan. 

Oavsett vilket väder som 

rådde var det datumen i almanackan 

som styrde vilka kläder som 

skulle bäras. 

Den 17 maj 1985 lämnade Ehn- 

Berta jordelivet för en annan värld. 

Hon förblev ogift livet ut och sitt 

sista vilorum fick hon i urnlunden 

vid begravningsplatsen i Hofors. 

Text: Staffan Berglind 

Foto: Arne Blixt 

Idolkort på Gothlands Får 

- Färg - Tapeter - Måleri 

- Kakel & Klinkers 

- Trä & Laminatgolv 

- Mattor - Massagekar 

- Totallösningar på entreprenad 

- Inredning/presenter från 

Cult Design, Mique, Nordal mfl 

Färg & Interiör 

Skolgatan 13 

0290-20370 

GOD JUL 

och 

GOTT NYTT ÅR 

önskar 

Handelsbanken 

Torsåker 

Kerstin Annette Karin 

0290-400 58

12 KORPÖGAT 

Det gick vilt till 

Systembolagets öppettider 

inför Jul & Nyår 

Fredag 21/12 10.00 - 19.00 

Lördag 22/12 10.00 - 15.00 

Fredag 23/12 10.00 - 18.00 

24/12 - 26/12 Stängt 

27/12 10.00 -19.00 

28/12 10.00 - 19.00 

29/12 10.00 - 15.00 

31/12 10.00 - 15.00 


önskar 

Anneli med personal 

Bild: Internet 

En natt under första veckan i december härjade ett lodjur i centrala 

Torsåker. En morgon när Anders Haglund gick till sitt arbete fann han ett 

sargat dött rådjur liggande utanför församlingshemmet. Han kontaktade 

Karl-Gustav Stenbacka som åtog sig att ta hand om det döda djuret. 

Han konstaterade att det med all sannolikhet dödats av ett lodjur, då skadorna 

var typiska för ett lodjursangrepp. Karl-Gustav Stenbacka berättade 

att rådjur ofta befinner sig på begravningsplanen vid kyrkan, där det 

ofta finns något ätbart för dem. Antagligen har lodjuret funnit sitt offer 

där och sedan drivit rådjuret till slagplatsen. 

– Att rådjuret dödats vid församlingshemmet råder det inte någon tvekan 

om, och det känns otryggt att veta att vi har lodjur mitt i byn då 

många av oss har husdjur som går lösa på tomterna, säger Karl-Gustav 

Stenbacka. 

Korpögat kontaktade Sven Göthe som är viltvårdare och frågade hur han 

ser på problemet. 

– Det finns gott om lodjur och jag får ofta rapporter om att lodjur varit 

synliga. Själv har jag ibland lodjur som besöker min tomt i Hästbo, säger 

Sven Göthe. 

Han berättar också att lodjur oftast är ensamjagande och har ett stort 

revir med ca 2-2,5 mils omkrets. De kan förflytta sig ca en mil per dygn. 

– Lodjur är inte skygga för själva bebyggelsen utan för människor, så 

det är inte konstigt att det dödat ett rådjur i centrala Torsåker under nattens 

mörka timmar. När det sedan ätit sig mätt fortsätter det sin vandring 

och kan vara borta flera veckor, innan det eventuellt dyker upp igen, 

säger Sven Göthe. 

Han säger också att visst kan ett lodjur ta katter men att de nästan aldrig 

angriper hundar. 




önskar 

Johan, Alexia o Yngve 

Solbergaleden 22, Torsåker 

Tel. 0290-40244 

Text:Margareta Skogsberg

Julmarknad i Gammelstilla 

KORPÖGAT 

13 

Dunja tänker på småfåglarna 

Karin serverar kaffe med dopp 

Att tillverka skinnkläder är också ett handarbete 

Ljusstakar i keramik 

Ett rikligt tomteland 

Hemstickade vantar 

Julmarknaden i Gammelstilla hölls för tredje året lördagen och söndagen 

den 24-25 november. Marknaden var välbesökt och utställarna sålde 

egna alster, som tomtar, linfåglar, skinnkläder och mycket annat. Det 

fanns även servering med både kaffe och glögg med pepparkakor. Det är 

stiftelsen Gammelstilla bruk som anordnar denna marknad som har blivit 

ett populärt besöksmål. 

Linfåglar på torr kvist 

Man vill inte vara sämre i Gammelstilla 

än i Mackmyra för även 

här ska det tillverkas whisky. 

Under 2008-2009 kommer det att 

startas upp whiskytillverkning i vita 

magasinet i Gammelstilla om myndigheterna 

ger sina tillstånd för tillverkningen. 

I ett år har man arbetat med att 

ställa lokalen i ordning. Det är ett 

10-tal aktieägare som hoppas och 

tror på den här idén med Patrik 

Undvall som VD i spetsen. 

Patrik Undvall 

Reportage: Maude Hydén 

AT Bildelar Hofors 

Storgatan 33 

Tel 0290-20220 

LS-Produkter 

önskar 

alla sina kunder 

en riktigt 


Vi utför alla slags 

VVS-arbeten. 

Vi samordnar 

med snickare, 

plattsättare, 

elektriker och 

målare. 

Ring Hofors VVS 

Vi lämnar gratis offerter.

14 KORPÖGAT 

Bredkäftade barn i Luleå 

Personalen på Arbetsmiljöverket höjde lite extra på ögonbrynen då man 

nyligen fick in anmälan om en arbetsplatsolycka på daghemmet Valfrid i 

Luleå. Av anmälan framgick att under lek i aktivitetsrummet hade en av 

daghemmets personal blivit biten över ansiktet från öra till öra varför läkare 

måste uppsökas för omplåstring. På Arbetsmiljöverket började man 

undra över hur barnen i Luleå egentligen var konstruerade, men vid kontroll 

av anmälan framgick att barnen i Luleå såg ut ungefär som alla andra. 

Valfrid visade sig vara ett kooperativt hunddagis, rapporterar 

tidningen Norrbottens-Kuriren. 

Misstänkta medbrottslingar 

Timråpolisen har under en längre tid försökt lösa gåtan med en omfattande 

hembränningshistoria. Trots att ett stort antal personer är upekade i 

härvan har polisens arbete varit helt förgäves. Nu har kommunalrådet 

Ewa Lindstrand reagerat på polisens misslyckande och gått ut i massmedia 

med uttalanden om att när polisen misslyckas så totalt med att lösa 

den här typen av brott kan det endast bero på en sak - att dom själva är 

inblandade. Personalen vid Timråpolisen har tagit mycket illa vid sig av 

kommunalrådets uttalande och polisanmäler nu sig själva för tjänstefel i 

förhoppning att den vägen efter utredning kunna bli rentvådda samtidigt 

som kommunalrådet säger att hon inte på en endaste punkt tänker ändra 

på vad hon tidigare sagt. 

Journalister med rymligt samvete 

Journalister är kända för att gå hårt fram med pennan när man skall 

rapportera om företrädare för samhälle, idrott, religion och kultur som 

visar tecken på att vilja sko sig på andras bekostnad. Men hur står det 

egentligen till med journalisternas egen betalningsmoral Det undrar i alla 

fall Ann-Marie Gustafsson som är informationschef på Nationalmuseum i 

Stockholm. Under senaste året har 843 journalister passerat in genom 

muséets dörrar gratis genom att visa upp sin presslegitimation. 

– De artiklar som skrivits om muséet är inte ens en tiondel av den 

siffran, så man kan ju undra om dom verkligen har varit här å yrkets 

vägnar, säger Ann-Marie Gustafsson till tidningen Örebrokuriren. 

Nu har hon inför muséets ledning krävt att alla journalister som går in 

gratis med sin presslegitimation skall få en direkt uppmaning att skicka 

muséet den artikel som besöket resulterar i. Även om uppmaningen inte 

resulterar i fler artiklar kanske den förhoppningsvis kan generera lite 

dåligt samvete, menar Ann-Marie Gustafsson. Det är många dörrar som 

öppnar sig gratis för den som innehar en presslegitimation. För en icke 

journalist kostar det 80 kr att besöka Nationalmuseum. 

När det 

gäller 

badrum 

Vi har våtrumsbehörighet 

Kakelbutiken, Storvik 

Tel/Fax 0290-10489 

Torsåkers Bygdegård 

& Vandrarhem 

Vi erbjuder lokaler för 

* Kontor 

* Möten 

* Konferenser 

* Teater 

* Fester 

Tel. 0290 - 408 87 

Fax. 0290 - 405 37 

Mob. 070 - 268 52 63 

www.torsakersbygdegard.se 

Allt inom Byggmaterial! 

Vi ger dig råd och tips! 

Personlig service! 

Välkommen till oss 

Roger & Micke 

Mån-Fre 

Lördag 

7 - 18 

9 - 13 

Solbergaleden 28 

813 40 Torsåker 

Storvik 

Gästrike- 

Hammarby 

Wallqvist 

Byggmaterial 

Nya Riks 80 

ABB 

Hofors 

Näsbyvägen 60 - 812 00 STORVIK - Tel: 0290-10440

En stol ledig 

Hoppsan! Här är det någon som gjort sig av med en toalettstol genom att 

ställa den vid en av miljöstationerna för hushållsavfall i centrala Torsåker. 

Spekulationsvågorna har gått höga kring frågan om varifrån den kommit. 

Det finns några misstankar. Bland annat har man frågat sig om den möjligen 

kommer från kommunhuset på Granvägen i Hofors där man tydligen 

inte har så stora behov av sådana här doningar eftersom man allt som 

oftast skiter i lagen. 

Reportage: Staffan Berglind 

KORPÖGAT 

Inte dyr 

Inte billig 

Inte bäst 

Men jag finns här 

året runt 

Nornholms 

Blommor 

Solbergaleden - Torsåker 

Tel. 0290-40760 

GARNBOD 

15 

Solbergaleden 22, Torsåker 0290 - 403 25 

Mån-fre 9.30-17 (lunch 12.30-14.00) 

Lördagar Stängt 

STICK- & VIRKGARN 

Uppritade BRODERIER 

DMC Moulinegarner - KEMTVÄTT 

MATTRASOR - MATTVARP 

MJ:s 

Tel. 0290-42144 

070-607 72 46 

Stort sortiment av bl.a. 

GOLVVIRKE 

PLANKTIMMER 

BREDA FURUGOLV 

Luftburen moped 

Nu kommer du snart att kunna ta helikopter till jobbet. Eller varför inte 

låta Torsåkers ungdomar förflytta sig framåt med hjälp av tilt-rotortekniken 

istället för att färdas på gropiga byvägar med Epa-traktor. Inom ramen 

för ett Sydkoreanskt forskningsprojekt har man efter ett omfattande 

tekniskt samarbetsforum lyckats konstruera en “hem-helikopter” som är 

två meter lång och som drivs med den så kallade tilt-rotortekniken. 

Vid start vrids propellern upp horisontellt så att helikoptern lyfter och väl 

uppe i luften vrids den om i vinkel mot vertikalläge för att driva den framåt. 

Helikoptern har nyligen provflugits med mycket gott resultat varför 

projektet tillförts ytterligare 600 miljoner kronor omräknat i svensk valuta 

för vidare utveckling av det som förväntas bli en försäljningssuccé. 

Kanske årets julklapp nästa år. 

Rönningsholmsv. 2 Torsåker 

Tel: 0290-42140 070-2142773 

BilBillackering 

Lackskador - Plåtskador 

Garanti Ugnslackering - Plåtverkstad - 

på alla Plastreparationer - 

jobb Lackförseglingar - Försäljning 

av billacker och grundmaterial 

www.hoforsautolack.se 

Grävningsarbeten utföres 

GrävKling 

Lars Kling 

Övre Berg 

Torsåker 

0290-377 44 070-58 58 678

16 KORPÖGAT 

Sista julen till sjöss 

Det är julafton 1966. Rederi 

AB Transatlantics lastfartyg 

Yarrawonga stävar norrut genom 

Indiska oceanen med 

last från Australien. C:a sex 

dygns resa återstår till passagen 

genom Suezkanalen och 

sedan skall färden gå vidare 

till Genua, Marseille, Swansea 

och Antwerpen där lasten 

bestående av zinkmalm och 

jordbruksprodukter från Australien 

skall lossas. På ett av 

fotona har några ur besättningen 

samlats vid vincharna 

till ett av lastrummen. Arbetet 

ombord har avstannat och alla 

väntar på att få gå till befälssalongen 

där fartygets kapten 

Sven Sjöström kommer att 

bjuda på en juldrink och önska 

sin besättning god jul. 

I övrigt finns ingenting som 

påminner om att det är jul. 

Julafton på kommandobryggan med vitklädd kapten 

Staffans Krönika 

Kompisarna i väntan på juldrink 

tiskt en sak ombord som påminner 

om att det är jul. Kapten Sjöström 

är klädd i sin vita paraduniform 

och julafton brukar vara den enda 

dagen på året man kan se honom i 

den utstyrseln. 

Familjen ombord 

De som samlats vid vincharna ser 

väldigt nöjda ut och man kan nästan 

ana sig till lite julstämning. Men 

den som studerar bilden noga kan 

även ana spår av tankfullhet. 

På den här typen av båtar levde 

Det är c.a 30 grader varmt och 

tropikvärmen trycker på. Julgran, 

klappar och juleljus lyser lika myccket 

som stjärnan över Betlehem 

med sin frånvaro. Jo, det finns fakalla 

som en stor familj. Vårt fartyg 

var det enda hem vi hade. 

Nu skulle allt komma att ta slut 

och för de flesta ombord skulle det 

här bli sista julen till sjöss. Sedan 

något år tillbaka hade aviserats 

från olika håll att sjöfartsnäringen 

stod inför stora omställningar. 

Gamla fraktfartyg som Yarrawonga 

hade ingen framtid och det hade 

inte heller dess besättning. Nya 

fartygstyper med ny teknik och 

nya transportlösningar, bland annat 

containerfartyg och rorofartyg, var 

framtidens melodi. 

De hade redan börjat komma. 

Vi mötte dem ibland i hamnarna 

nästan hånflinande mot oss att här 

är framtiden och hit kommer inte ni. 

Nej, ingen ombord på Yarrawonga 

hade utbildning för att tjänstgöra 

på den typen av fartyg. Inte ens 

kapten Sjöström hade rätta kompetensen 

för den nya generationens 

fartyg. Någon utbildning på 

den nya tekniken kunde vi knappast 

få eftersom man på goda 

grunder kunde anta att två tredjedelar 

av den svenska sjömanskåren 

skulle komma att försvinna

KORPÖGAT 

17 

från haven inom loppet av bara 

några år. 

För oss som inte varit till sjöss så 

länge utan fortfarande hade kontakt 

med våra anhöriga i Sverige 

låg det närmast till hands att vi 

skulle återvända dit. Visserligen 

kunde vi inget annat än att sköta 

ett fartyg men risken för att hamna 

i arbetslöshet vid hemkomsten till 

Sverige var i det närmaste obefintlig. 

Industrin gick på högvarv och 

man skrek efter folk överallt. Till 

och med avmönstrade sjömän var 

välkomna. 

Största problemet var hur vi skulle 

kunna anpassa oss till ett liv i Sverige 

efter en tämligen sorglös period 

ute på haven där mat och husrum 

var gratis och där sprit och 

cigarretter nästan betraktades som 

en löneförmån. 

Ingen återvändo 

För några ombord var situationen 

en helt annan. Av olika skäl hade 

dom inget att återvända till i Sverige. 

Breven från Sverige hade slutat 

att komma och eventuella hustrur 

och flickvänner hade gett upp 

för länge sedan. Det enda som 

fanns kvar av ett svenskt medborgarskap 

var passet samt sjöfartsboken 

där det stod att avmönstring 

endast fick ske i svensk hamn såvida 

inget annat överenskommits 

med fartygets kapten. 

I övrigt var Sverige bara ett land 

som alla andra. Det fanns andra 

länder som låg närmare till för dem 

som nu behövde ett hemland efter 

tiden till sjöss. Australien som vi 

alldeles nyligen avseglat ifrån var 

ett av dessa. Klimatet var bra och 

landet var engelsktalande så att 

man lätt kunde göra sig förstådd. 

Den politiska situationen var stabil 

och i ett socialt perspektiv var Australien 

ett bra land att bo i. Det 

var lätt att få tillfälliga jobb och det 

var lätt att få medborgarskap med 

allt vad det innebar av förmåner. 

Vackert julväder på Indiska oceanen 

Hade man inte så stora ambitioner 

kunde man nästan leva på det som 

naturen gav. Fisket var gratis nästan 

överallt och i några delstater 

fick man även jaga fritt för husbehov. 

Ett bra jaktgevär med 

ammunition kunde köpas över disk 

i särskilda butiker för jaktutrustning. 

Kraven för att få köpa ett 

jaktgevär var att man skulle vara 

nykter vid inköpstillfället och att 

man vid en första anblick kunde 

antas vara någorlunda fri från allvarligare 

sinnessjukdomar. Ute i 

bushen fanns mycket att jaga men 

det fanns även en nackdel med att 

bli australiensare. Det var Vietnamkriget. 

Australien hade förbundit 

sig att vid sidan av USA hålla 

trupper i Vietnam. 

För den som valde Australien som 

sitt nya hemland fanns därför en 

risk, även om den var mycket liten, 

att man skulle få sluta sina dagar 

söndersprängd av en mina på något 

risfält långt borta i Asien. 

Julstämning 

Även om julen idag har övertagits 

av kommersiella krafter får hemmet 

en särskild dimension när det 

drar ihop sig till jul, för man får 

utgå ifrån att alla Torsåkersbor har 

ett hem i motsats till många andra. 

Aldrig blir hemkänslan större än i 

ett julpyntat hem med klappar under 

granen på julaftons kväll, om 

man nu väljer att fira jul hemma. 

Så var det även den här julaftonen, 

även om kapten Sjöströms vita uniform 

var det enda ombord som påminde 

om att det var jul. 

På dåtidens lastfartyg i fjärrfart 

var alla ombord som en enda stor 

familj. Den gemenskap som vi 

snart skulle lämna bakom oss 

skulle vi kanske aldrig mer få uppleva. 

Ingen visste vad som väntade 

oss nu när vi snart skulle bli 

tvingade att lämna havet bakom 

oss för en okänd framtid på land. 

Det fartyg som var vårat hem 

skulle snart bli upphugget på något 

skrotvarv i Grekland där många 

gamla trotjänare från svenska 

handelsflottans fartygsbestånd fått 

sluta sina dagar. Men trots dessa 

funderingar blev det en god jul i 

alla fall. Ännu så länge var vi tillsammans, 

och vi var hemma. 

God Jul! 

Reportage: Staffan Berglind

18 KORPÖGAT 

Torsåkersfynd som förvånar 

Ett nytt sensationellt arekologiskt 

fynd har gjorts i Torsåker. 

I samband med de arkeologiska 

utgrävningarna vid 

nya sträckningen av riksväg 

68 hittades i Hästbo en stenåldersbosättning 

på höjdnivån 

109 m ö.h. De tidigaste bosättningar 

som hittills varit 

kända i Gästrikland ligger på 

95 m ö.h. och därför får man 

nu börja tänka om i jakten på 

de första stenåldersmänniskorna 

på våra breddgrader. 

Fyndet i Hästbo skapar ett nytt 

forskningsläge kring stenålderns 

historia och även här var det Jonny 

Skogsberg som ledde arkeologerna 

rätt i jakten på stenåldern. Uppgiften 

om bosättningen presenterades 

vid Föreningen Kråknäsjärnets 

medlemsmöte i Hästbo Bygdegård 

den 10 december. Arkeologerna 

Bo Ulfhielm och Katarina Eriksson 

från Länsmuseet i Gävle har arbetat 

med arkeologiska undersökningar 

kring utbyggnaden av riksväg 

68 utifrån den lag som föreskriver 

arkeologiska undersökningar 

vid större byggarbeten. En 

del intressant fynd har gjorts som 

de båda arkeologerna redogjorde 

för under mötet. 

Publiken fick även möjlighet att 

känna på några av föremålen, 

bland annat en stenyxa. Arbetet 

har periodvis pågått sedan 2001 

och de fynd som gjorts har mest 

handlat om husgrunder, kolbottnar 

och rester efter dammanläggningar 

vid Stamsån. Vad man vet om 

dammarna vid Stamsån är att de 

förstördes vid en vårflod 1670. 

Det har inte varit helt klarlagt vad 

dammarna användes till, men de 

rester som nu har hittats skvallrar 

om att här har förmodligen Hästbos 

hammare legat som ett led i 

bygdens järntillverkning. 

Lergök från senare delen av 1700-talet 

Diesel - Eldningsolja - Pellets - Spånbalar - Transporter 

God Jul och Gott Nytt År 

önskar 

Ring för pris på 

Villapellets! 

070-370 00 26 

070-370 01 66 

www.lindrothsakeri.se 

Arkeologerna Katarina Eriksson och Bo Ulfhielm 

I en av de utgrävda husgrunderna 

gjorde man ett litet speciellt fynd i 

form av en liten lergök. 

Förmodligen är den från senare 

delen av 1700-talet och arkeologen 

Bo Ulfhielm blev nästan rörd då 

han berättade om vad den här typen 

av fynd betyder för arkeologer: 

– Sådana här föremål tillverkades 

oftast av gesäller och såldes 

på marknader. Förmodligen har någon 

Hästbobo köpt den på någon 

marknad som leksak till ett barn. 

Det blir alltid en speciell känsla när 

man får en så här pass nära kontakt 

med svunna generationer, berättade 

Bo Ulfhielm. 

De mest intressanta fyndet gäller 

dock de två stenåldersbosättningarna 

som hittats, av vilka en låg på 

109-metersnivån. Det rör sig inte 

om någon fast boplats utan förmodligen 

har den använts periodvis 

under säljakt. 

– Det ger fantastiska dimensioner. 

Bosättningen är 9.000 år gammal 

vilket i praktiken innebär ett 

avstånd på 350 generationer, sa Bo 

Ulfhielm med tillägget att ett sådant 

här fynd ger ett nytt forskningsläge 

eftersom bosättningar på 

den här höjdnivån över havet ej tidigare 

varit kända i den här delen 

av Sverige. 

Dokumenteras på film 

De arkeologiska utgrävningarna 

som i regi av Föreningen Kråknäsjärnet 

startades under 2007 fortsätter 

även nästa år med Torsåkers 

Bygdegård som bas för inkvartering 

och information. Arbetet 

kommer att ske i samarbete med 

bland annat Uppsala universitet 

och Länsmuseet i Gävle. Nya 

pengar har från olika håll tillförts 

projektet och ytterligare pengar 

kan erövras om man sköter korten 

väl. Givetvis är alla angelägna om 

att försöka göra det bästa av situationen 

både med tanke på vetenskapen 

som sådan och för Torsåker 

samt Hofors kommun. 

Mediaföretaget TorVision filmar 

utgrävningarna kontinuerligt till 

något som i slutänden förväntas bli 

en TV-dokumentär. 

Reportage: Staffan Berglind

Den enes död... 

Många förfasar sig över den påstådda katastrof som närmar sig med 

stormsteg genom klimatförändringarna som i sin tur orsakas av den 

globala uppvärmningen. Men de finns även sådana som kan bli vinnare i 

katastrofscenariet, bland annat Sveriges glesbygdsområden. Det påstår i 

alla fall Glesbygdsverket i sin årsbok som fått namnet Sveriges gles- och 

landsbygder 2007. I årsboken redogörs för de förväntade effekterna av 

klimatförändringarna varvid sägs att i omställning från fossila bränslen till 

förnybara energikällor kan en del av lösningen finnas i skogen som har 

stora resurser i form av bioenergi. Likaså finns stora områden i skogslänen 

där vindkraft kan byggas ut utan att krocka med bevarandeintressen. 

Årsboken redogör också för de konkurrensfördelar svenska skidorter 

kan komma att få jämfört med orter på kontinenten när den grundläggande 

förutsättningen för skidturism, snön, blir en bristvara. Ett villkor för att 

Sveriges gles- och landsbygdsområdens resurser skall kunna nyttjas i det 

avseendet är tillgång till grundläggande service och infrastruktur. På 

många håll fortsätter dessa samhällsfunktioner att försvagas vilket gör det 

svårare att ta till vara de möjligheter som finns, säger Glesbygdsverkets 

generaldirektör Kerstin Wallin. 

Flera försöksdjur 

Antal djurförsök där djur utsätts för ingrepp ökar i Sverige. Under 2005 

användes 505.681 djur och under 2006 532.685. Det motsvarar en ökning 

på 5 % 

– Det är en alltför liten ökning med tanke på hur mycket pengar som 

just nu satsas på biomedicinsk forskning i Sverige, säger John Bräutigam, 

chef för Jordbruksverkets enhet för försöksdjur. Mössen är just nu mest 

attraktiva i försöksdjursbranschen. Förklaringen är att mössen är mer 

mottagliga för att med genteknik ge precis de egenskaper en forskare vill 

ha i jämförelse med råttor, kaniner och marsvin, läser vi på Jordbruksverkets 

hemsida på Internet. 

KORPÖGAT 




önskar 

Faluvägen 29 0290-20920 

Vi önskar alla 

en riktigt 


och ett riktigt 


Magasinsgatan 20, Storvik 

Tel. 0290-31610, 31700 

Fax 0290-12160 

19 

GEFLE HUND & KATTPRAKTIK 

Leg. veterinärer 

Erik Ahlgren 

Per Sundström 

Karina Bsenko 

Norra Gatan 1, 803 21 GÄVLE 

Tel: 026-106310 

Vi gör det mesta för ditt djurs bästa 

Vi önskar våra gamla och nya kunder 

God Jul och Gott Nytt År

20 KORPÖGAT 

Katastrofskeppet Wilhelm Gustloff 

På kvällen den 30 januari 

1945 torpederades det tyska 

passagerarfartyget Wilhelm 

Gustloff utanför Polens kust. 

Minst 8.000 dödsoffer krävdes(det 

exakta antalet har 

aldrig kunnat fastställas) vilket 

gör händelsen till den mest 

omfattande fartygskatastrof 

som någonsin inträffat i 

världshistorien. Trots att händelsen 

inträffade bara några 

mil utanför Sveriges kust är 

den så gott som okänd i Sverige. 

Även USA och Sovjet 

har gjort ansträngningar för att 

händelsen inte skall få för stor 

publicitet. Anledningen är att 

den nation som låg bakom 

sänkningen var en av andra 

världskrigets segermakter. 

Förutom minst 8.000 döda 

skapade händelsen en lång 

rad märkliga människoöden 

vars eko lever kvar än idag. 

Ett av dessa öden gäller 

Peter Fick. 

I maj 1945 var andra världskriget 

slut för Europas del. Flyktingsituationen 

var svår, sjukdomar grasserade 

och sjukvården var på många 

håll lika utplånad som de hus som 

en gång byggdes för människor att 

bo i. Värst var situationen i norra 

Tyskland och i Polen. Verkningarna 

av krigets mänskliga tragedier 

skulle komma att leva vidare i flera 

generationer och gör sig ibland gällande 

även idag. Ett alldeles speciellt 

fenomen i krigets skugga var 

alla barn som plockades fram ur 

rykande ruinhögar och som i stridens 

hetta kommit bort från sina 

föräldrar. Efter kriget bildades flera 

humanitära organisationer i 

Tyskland och i Polen för att om 

möjligt återbörda hittebarn till sitt 

Wilhelm Gustloff 

ursprung och bistå med adoption 

om inga föräldrar kunde spåras. 

Förfarande var inte helt riskfritt 

eftersom det kunde bjuda på överraskningar. 

Efter adoptionen kunde det nämligen 

dyka upp personer som påstod 

sig vara barnets föräldrar. 

Det gällde då att försöka bevisa 

det, vilket inte alltid var så lätt då 

inga handlingar eller fotografier 

fanns till hands och barnet var så 

litet att det själv inte hade någon 

uppfattning om sin identitet. 

Peter Fick 

Ett av de mest uppmärksammade 

fallen i det avseendet gäller gossen 

Peter Fick som under hela 1950- 

talet gick som en följetong genom 

rättsväsendet i DDR. 

Fallet Peter Fick började på kvällen 

den 30 januari 1945. Då torpederades 

det tyska passagerarfartyget 

Wilhelm Gustloff utanför polska 

kusten av sovjetiska ubåten S- 

13 som fördes under befäl av kapten 

Alexander Marinesco. Wilhelm 

Gustloff var ursprungligen ett lyxigt 

kryssningsfartyg som var uppkallat 

efter en schweizisk nazistledare 

med samma namn och som 

lovade Hitler att göra Schweiz till 

ett nazistiskt land. Den uppgiften 

gick han bet på, men Hitler tyckte 

att Gustloff åtminstone kunde få 

ett fartyg uppkallat efter sig som 

tack för sina ansträngningar. 

Fartyget var ett så kallat KDFfartyg 

där bokstäverna KDF stod 

för Kraft Durch Freude (Kraft genom 

glädje). Syftet med fartyget 

var att tyska arbetare genom 

kryssningens glädje skulle få utökad 

kraft att arbeta för Hitlers 

ideologier. Fartyget besökte bland 

annat Stockholm under sommaren 

1939 där tyska gymnasister som 

medföljde fartyget tilläts tåga genom 

Stockholm iklädda skjortor 

med hakkorsbindlar. Från fartyget 

släppte man också ut 500 ballonger 

tryckta med hakkors som med 

vindens hjälp spreds över hela 

Mälardalen. 

Vid krigsutbrottet upphörde dessa 

lyxkryssningar av naturliga skäl. 

Istället rekvirerades fartyget av 

tyska marinen och blev depåfartyg 

för den tyska ubåtsdivisionen i Gotenhafen 

(Gdynia). I januari 1945 

kom order från tyska marinkommandot 

att fartyget skulle ombaseras 

till Kiel. På resan till Kiel skulle 

man även medföra c:a 1.000 militärpersonal 

från ubåtsdivisionen

KORPÖGAT 

21 

Alexander Marinesco 

samt c:a 8.000 flyktingar från Ostpreussen. 

Flyktingarna kom från 

områden där man av tradition hade 

stora barnkullar i familjerna och 

ombord fanns vid avgången från 

Gotenhafen 3.200 barn som var 

yngre än 15 år. 

Ödestiget beslut 

Fartygets kapten Friedrich Petersen 

hade fått information om att 

sovjetiska ubåtar opererade längs 

polska kusten. Därför gavs order 

om att resan skulle ske nattetid 

med alla fönster avskärmade för 

att inget ljus skulle läcka ut. Inte 

ens fartygets lanternor fick vara 

tända. Fartyget skulle gå i den 

minsvepta farled som i de tyska 

sjökorten fått beteckningen led nr 

58. Som en extra säkerhetsåtgärd 

ställdes ett eskortfartyg till förfogande 

i form av torpedbåten Löwe 

som egentligen var den norska jagaren 

Gyller som konfiskerats av 

tyskarna i samband med anfallet 

mot Norge. 

Vid skymningstid den 30 januari 

lämnade fartyget Gotenhafen. Ett 

plötsligt temperaturfall till 13 minusgrader 

gjorde resan allt annat 

än angenäm. Vid niotiden på kvällen 

kom en signalist inspringande 

på bryggan med ett radiomeddelande 

om att man skulle möta några 

tyska minsvepare som gick på 

kontrakurs i samma farled. Kapten 

Petersen gav då order om att man 

för en kort stund skulle tända fartygets 

lanternor för att underlätta 

mötet med minsveparna. Det blev 

ett ödesdigert beslut. Ute i mörkret 

låg den sovjetiska ubåten S-13 som 

gått upp till ytan för batteriladdning. 

Uppe i tornet stod ubåtschefen 

Alexander Marinesco med sina 

närmaste officerare för en välbehövlig 

rökpaus då man plötsligt fick 

se ett ljus på ett annars mörklagt 

hav. Marinesco trodde först att det 

rörde sig om ljuset från en fyr. 

Men sedan han studerat ljuset i sin 

nattkikare kunde han urskilja ett 

stort vitmålat fartyg som gick i den 

tyska krigsfarleden. Han gav genast 

order om klargöring av fyra 

torpeder för omedelbart anfall 

samtidigt som han undrade över 

vad det var för galning till kapten 

som kunde ge sig till att gå med 

tända lanternor. 

Av de fyra avskjutna torpederna 

träffade tre och situationen ombord 

på Wilhelm Gustloff kunde 

inte ha blivit värre än vad den blev. 

Första torpeden slog in under bryggan, 

sprängde manskapsmässen i 

bitar och dödade så gott som alla 

besättningsmän som hade till uppgift 

att hantera fartygets räddningsutrustning. 

Andra torpeden 

detonerade i fartygets simbassäng 

och dödade 250 unga marinlottor 

från ubåtsdivisionen som låg och 

sov i bassängen sedan den tömts 

på vatten för att ge plats åt flickorna. 

De flesta av dem var rekryterade 

från Hitlers ungdomsorganisationer 

och hade knappt hunnit 

med att bli tonåringar. Tredje torpeden 

small av i maskinrummet, 

dödade hela maskinrumspersonalen 

och vräkte båda de väldiga dieselmotorerna 

ur sina fundament. 

Och som en ytterligare eländesfaktor 

sändes de första SOS-signalerna 

av misstag på en militär radiokanal 

vilket gjorde att civila fartyg i 

närheten inte kunde höra ropen på 

hjälp. 

Ombord på Wilhelm Gustloff blev 

paniken total. Befälet tvingades 

skjuta ner ett tiotal passagerare 

som sprang omkring och gjorde 

paniken ännu värre. Tillskyndande 

fartyg kunde under natten rädda 

c:a 1.000 personer. Av de ombordvarande 

barnen räddades endast 

ett 90-tal. En bidragande orsak till 

den stora förlusten av barn var att 

flytvästarna för barn var felkonstruerade 

så att barnen hamnade i 

vattnet flytande med fötterna upp 

och huvudet ner. 

Stelfrusna lik 

Ett av de fartyg som deltog i räddningsoperationen 

var tyska bevakningsfartyget 

VP 1703. Uppe på 

bryggan stod flaggkorpral Verner 

Fick och lyste med strålkastare ut 

över ett dödsmärkt hav. Plötsligt 

träffade ljuskäglan en halv livbåt 

med några personer ombord. 

Verner Fick hoppade ner i livbåten 

och fann en ihjälfrusen kvinna och 

en ihjälfrusen flicka i 12-årsåldern. 

Båda satt som isstoder i den söndertrasade 

livbåten med kvinnans 

hand fortfarande hårt kramande 

remmen om en stor svarta handväska.Verner 

Fick ropade upp till 

sina kamrater att två lik skulle 

bärgas. Då det var gjort upptäckte 

han ett litet klädbylte som låg på 

livbåtens aktertoft. Av ren nyfikenhet 

vecklade han ut det för att se 

vad det var och fick en smärre 

chock då han hittade ett litet barn. 

Fick ropade att han hittat ytterligare 

ett lik, men då byltet mycket 

oförsiktigt slängdes upp på bevakningsfartygets 

däck tyckte man sig 

uppfatta ett ljud. Barnet, som visade 

sig vara en pojke, fördes genast 

in i värmen och efter ett hårt arbete 

lyckades man pumpa liv i den 

lilla varelsen. 

Efter räddningsaktionen åtog sig 

Verner Fick och hans hustru att ta 

fortsättning på sidan 22

22 KORPÖGAT 

Verner Fick 

hand om den lille gossen tills eventuella 

släktingar kunde hittas. 

Makarna Fick hade varit gifta ett 

antal år och hade gärna sett att det 

kommit barn i huset. Men den lyckan 

hade de inte fått uppleva varför 

den lille gossen från Wilhelm 

Gustloff blev ett spännande inslag i 

deras vardagsliv. 

Äntligen föräldrar 

Efter ett halvår hade ännu ingen 

hört av sig beträffande gossen. De 

få ägodelar som påträffades hos 

kvinnan och flickan i livbåten gav 

inga ledtrådar om deras identitet. 

Makarna Fick begärde då hos 

myndigheterna att få adoptera gossen 

och deras begäran beviljades. 

Vid läkarundersökning fastställdes 

gossens ålder till c:a ett år. Som 

födelseår tilldelades han därför 

1944 och födelsedag blev den 31 

januari, den dag då han föddes på 

nytt ombord på tyska bevakningsfartyget 

VP 1703. 

Makarna Fick gav hon namnet Peter 

och han skrevs in i befolkningsregistret 

som Peter Fick. 

Efter kriget upprättades ett speciellt 

forskningscentrum kring katastrofen. 

Från samtliga bärgade lik 

fanns uppgifter om smycken, kläder 

och andra tillhörigheter som 

Peter Fick 

möjligen kunde tjäna som ledtrådar 

vid en identiering. 

Frågor om saknade 

Flera år efter katastrofen kom förfrågningar 

om personer som misstänktes 

ha funnits ombord vid katastroftillfället. 

En av dessa förfrågningar 

kom från en man vid 

namn Herman Freymüller. I brev 

till centret berättade han att han 

under kriget förlorat sin hustru 

Elsa, sin 12-åriga dotter Jutta samt 

en 14 månader gammal son vid 

namn Frank-Michael. De efterforskningar 

han gjort visade att de 

möjligen kunde ha rest med Wilhelm 

Gustloff och nu undrade han 

om det fanns några uppgifter om 

dem. Efterforskningarna kom ganska 

snart att kretsa kring den trasiga 

livbåten som bärgats av VP 

1703. Slutligen kunde man på goda 

grunder anta att det var Elsa Freymüller 

som var den döda kvinnan i 

livbåten. Därvid utgick man ifrån 

att barnen i livbåten borde vara 

dottern Jutta och sonen Frank- 

Michael. Freymülller meddelas att 

hans hustru och dotter omkommit 

vid katastrofen och att sonen 

Frank-Michael levde, men att han 

dessvärre var bortadopterad. 

Freymÿller kontaktade genast 

myndigheterna och begärde att få 

sin son tillbaka. Han tog det som 

självklart att så skulle ske och började 

så smått planera för att bli 

småbarnsförälder. Men så enkelt 

var det inte. Genom sitt juridiska 

ombud meddelade makarna Fick 

att de fäst sig vid pojken och betraktade 

honom som sin son. 

Självklart var de beredda att lämna 

honom ifrån sig om det nu var så 

att han hade en biologisk far som 

önskade att få honom. Men det 

måste i så fall bevisas. 

På det svarade Freymüller att eftersom 

pojken påträffades i samma 

livbåt som sin mor och sin syster 

och inga andra personer var 

där borde det vara bevis nog för 

att pojken var identisk med Frank- 

Michael Freymüller. Men så tyckte 

inte alla. Makarna Ficks juridiska 

ombud hänvisade till vittnesmål 

från överlevande. Skakande rapporter 

fanns om hur mödrar stått 

ombord med sina barn i famnen i 

hopp om att få komma med någon 

livbåt. Då man insåg att inga livbåtar 

fanns att få hade de innan 

fartyget sjönk som en sista desperat 

åtgärd kastat sina barn rakt ut i 

vattnet i förhoppning om att någon 

skulle kunna rädda dem. Därför 

kunde det inte uteslutas att pojken i 

livbåten kunde vara ett sådant 

barn. 

Någon vågade även påstå att om 

gossen i båten var fru Freymüllers 

son, var det naturliga att hon eller 

dottern Jutta skulle ha hållit honom 

i famnen i den dramatiska situation 

som rådde istället för att lägga honom 

ensam på aktertoften. 

Rättsprocesser 

Ärendet Peter Fick blev en synnerligen 

komplicerad historia som 

ledde till flera uppslitande rättsprocesser 

med frågeställningen: Var 

Peter identisk med Frank-Michael 

Och om det nu var så, var det då 

rätt att riva upp honom från det 

enda hem han kände till för att

överlämna honom till en ensamstående 

man som han inte kände 

Situationen komplicerades ytterligare 

av att Peter efter Tysklands 

delning hamnade i DDR och att 

staten DDR inte existerade vid 

torpederingstillfället vilket gjorde 

att det inte var helt klarlagt vilka 

lagar som skulle tillämpas. Till slut 

gjordes bedömningen att fallet var 

så komplicerat att det inte kunde 

avgöras i domstol. Det blev istället 

DDR:s ministerpresident Heuss 

som fick fatta det avgörande beslutet. 

I samråd med de sociala myndigheterna 

bestämde ministerpresident 

Heuss att Peter skulle bo 

kvar i sitt nuvarande hem tills vuxen 

ålder med motiveringen att det 

kunde vara skadligt för honom att 

flyttas därifrån. Dessutom ansågs 

det vara bättre för honom att få 

växa upp hos ett gift par än hos en 

ensamstående man. Efter att Peter 

fyllt 20 år skulle han sedan själv få 

välja om hans eventuella släktskap 

med Freymüller skulle fastställas 

genom arvsbiologisk undersökning. 

Han skulle även själv få välja om 

han som vuxen skulle heta Peter 

Fick eller Frank-Michael Freymüller. 

Ville byta namn 

Vilket val gjorde då Peter på sin 

20-årsdag Någon arvsbiologisk 

undersökning kunde inte göras eftersom 

Freymüller hade hunnit avlida. 

Därför kunde han inte välja 

Freymüller. Men Peter valde inte 

Fick heller. Istället begärde han 

hos myndigheterna att få anta 

namnet Wilhelm Gustloff med motiveringen 

att det enda som var 

känt kring hans ursprung var att 

han kom från Wilhelm Gustloff. 

Det fick han inte. Hans begäran 

avslogs med hänvisning till att 

namnet redan var upptaget i namnkalendern 

och att det rent juridiskt 

inte var möjligt att ha ett fartyg 

som sitt biologiska ursprung, men 

efter att ha funderat ytterligare på 

saken bestämde sig myndigheterna 

för att ge Peter rätt, åtminstone till 

hälften. Efter det beslutet drog sig 

Från fågelskrämma till ubåtschef 

Vem var då denne Alexander 

Marinesco som med sina 

torpeder effektivt släckte livet 

för tusentals sjöfarande på 

Östersjön 

Innan kriget var slut lyckades han 

även sänka det tyska fartyget General 

von Steuben med 2.700 döda 

som följd. Med 11.000 liv på sitt 

samvete tilldelades han smeknamnet 

“Östersjöns bödel” av sina officerskollegor. 

Marinesco föddes i 

Odessa 1913 av mycket fattiga 

föräldrar. Som liten levde han som 

gatubarn i Odessa och fick tidigt 

bidra till familjens försörjning genom 

småstölder och genom att fiska 

i hamnen. Sin första anställning 

fick han som levande fågelskrämma 

i ett kolloniträdgårdsområde. 

I tonåren lyckades han genom ett 

rådigt ingripande rädda livet på en 

hel torpedbåtsbesättning som råkat 

illa ut i en storm utanför Skvadrovsk. 

Som belöning för den bedriften 

erbjöds han utbildning inom 

marinen. Där gjorde han bra ifrån 

sig och lyckades avancera till officer 

och sedan också till ubåtschef. 

Inga medaljer 

Efter kriget tilldelades flera av 

hans kollegor tapperhetsmedaljen 

Sovjetunionens hjälte men Marinesco 

nominerades inte för utmärkelsen. 

Anledningen var att han 

haft perioder då han intresserade 

sig alldeles för mycket för vin, 

kvinnor och sång i nämnd ordning. 

Vid ett tillfälle var han försvunnen i 

tre dygn då han i glada vänners lag 

och fagra damers sällskap druckit 

Potilla, en hemdestillerad potatisdryck 

med en styrka där vodka i 

jämförelse närmast kunde liknas 

vid hallonsaft. Sovjetiska marinen 

KORPÖGAT 

Peter undan all offentlighet och 

flyttade till Rostock där han idag 

lever under namnet Peter Gust. 

23 

ville givetvis inte ha sina officerare 

drällande runt i fyllan och villan 

med topphemlig krigsinformation 

och därför skulle han inte få någon 

medalj. Marinesco tog den diskrimineringen 

mycket hårt och började 

överösa de sovjetiska myndigheterna 

med skrivelser där han påminde 

om sina hjältedåd från andra 

världskriget där bland annat sänkningen 

av Wilhelm Gustloff ingick. 

Till slut gav myndigheterna efter 

för påtryckningarna och lät nåd gå 

före rätt. Därmed kunde Marinesco 

efter 18 års kamp kvittera ut sin 

efterlängtade medalj under en särskild 

högtid vid Marinmuséet i Leningrad. 

Glädjen över medaljen 

blev dock inte långvarig. Tre månader 

senare dog han i cancer och 

begravdes i oktober 1963 på centralkyrkogården 

i Leningrad. Trots 

att han då hunnit lämna marinen 

fick han ändå en pampig officersbegravning 

i sin egenskap av Sovjetunionens 

hjälte. 

Marinescos begravning 

Bilder: Heinz Schöns arkiv som bland 

annat resulterat i den tyska boken SOS 

Wilhelm Gustloff. 

Heinz Schön var en av de besättningsmän 

på Wilhelm Gustloff som överlevde händelsen. 

Idag bor han i Tyskland och har 

ägnat större delen av sitt liv åt att dokumentera 

och forska kring händelsen. 

Han har även bildat en förening för dem 

som överlevde katastrofen. 

Text: Staffan Berglind

24 KORPÖGAT 

Allt fler handlar på Internet. Det är praktiskt och bra på 

alla sätt, men det finns även risker med näthandeln. 

Man kan bli blåst på alla möjliga sätt av oseriösa företag 

som specialiserat sig på att lura skjortan av nätkunder. 

Nu kan man få hjälp av Ugglan Howard, eller Howard the Shopping Assistant 

som han heter på nätet. Ugglan Howard har lanserats av organisationen 

Konsument Europa där man snabbt kan hitta information om en 

aktuell webbshop för att få en uppfattning om hur trygg man kan vara 

som nätkund. Det räcker med att skriva webbshopens sajt-adress i Ugglan 

Howards sökfält så får man genast upp värdefull information om hur 

trovärdig webbshopen är utifrån hur länge den har funnits, uppgift om 

eventuell kvalitetssäkring samt eventuella anmärkningar mot företaget. 

Ugglan Howard håller sig även med en “svarta listan” på näthandlare 

man definitivt inte skall ha något med att göra. Dessutom ges information 

om vilka rättigheter man har som nätkonsument, vilket kan vara bra med 

tanke på att olika regler gäller för detta i olika länder. Ugglan Howard har 

tillkommit för att göra näthandeln säkrare. 

En törstig kille från Kratten 

kom hem slirig som f-n mitt i natten 

Frun gorma och svor 

sa, du vet vad jag tror 

Han pep: Min kompis sa det var 

vatten 

En dam ifrån Gammelstilla 

på pojkarna klämde och pilla 

Det ska vá stora händer 

Det är på sådant jag tänder 

Han ska nämligen rusta min villa 

Ugglan Howard hjälper dig handla 

*Limerickar* 

Det var en tant ifrån Sotaskär 

som hade så ont i en kota när 

hon böjde sig ner 

nu till doktorn hon ber: 

Snälla söta, var vänlig och bota där 

Det var en fru i Djupviken 

som på sin man blivit ganska 

besviken 

men en dag Ikea 

sålde dildos på rea 

så nu testar hon nya tekniken 

Hofors Trafikskola 

utbildar: 

Handledare, B-körkort, 

BE-körkort, EU-moped 

Ring för mer information 

Även intensivkurser 

0290-234 60, 070-646 35 93 

Faluvägen 73, 813 30 Hofors 

Beställ hos oss: 

Smörgåsar - Smörgåstårtor - Sallader 

Tårtor - Bakelser - Fikabröd 

Rubinen Hofors Tel. 0290-27300 

Prenumerera på 

Korpögat 

Ring Margareta: 0290-401 73 

Det var en bonde i Wall 

som klev upp i en halvrutten tall 

hans utsikt var fin 

men han fick lida pin 

när rötan fick tallen på fall 

Två damer långt borta i Hoo 

ser på TV ibland må ni tro 

men när dom inte får fram 

något skapligt program 

så får dom på utsikten glo 

Försäkra i det lokala 

försäkringsbolaget! 

Ring för mer information! 

Tel 0290-403 83 

Mån - Fre 08.00 - 12.00 Tors även 14.00 - 18.00 

Hemsida: www.dina.se 

Återförsäljare Castrol 

även däck o fälgar 

samt oljeservice bilar 

070-672 85 45

Torshyttan har packats in i ett 

tjockt snötäcke. Det ser ut 

som ett enormt duntäcke som 

stoppats in i alla skrymslen 

och vrår. Hararna skuttar runt i 

den jättelika sängen och stökar 

till bland kuddarna. 

Hyttdammen ligger där den 

alltid ligger, man kan riktigt 

höra fiskarna morra under 

isen. Själv ligger jag lågt…i 

kökssoffan! 

Det är första gången i mitt avlånga 

liv som jag har blivit förkyld lagom 

till jul…typiskt! Julen som är min 

absoluta höjdarhelg, förutom påsken 

då såklart. Alla höns sitter på 

sina pinnar och väntar på att jag 

skall komma och pynta åt dom som 

jag brukar. Men glittret och kulorna 

värmer fortfarande hyllan i 

skrubben under trappen i hallen. 

Jämmer och elände så dåligt dom 

kommer att värpa nästa år. 

Morsan Agda går och kacklar om 

att jag har blivit kall när jag varit 

ute och chattat vid hönsnätet. 

Klart överreklamerat kommunikationssätt 

förresten, det där med att 

chatta. Jag har fortfarande inte 

sett en kotte vid mitt hönsnät. 

– Nää du morsan, sa jag, ända 

sen jag blev äggledare här i hönseriet 

har jag haft mina varma mamelucker 

så det kan det då inte 

bero på. Du är bara avundsjuk på 

att jag har provat mina vingar innan 

jag blir för gammal… 

Morsan vände på klacken och var 

skitsur resten av veckan. Hennes 

KORPÖGAT 

Majkens hönsiga jul 

värld sträcker sej till postlådan i 

korsningen. Om det kommer någon 

svampplockare i närheten av vårt 

hus så smyger hon på dom som om 

det är marsmänniskor. Jag vet inte 

riktigt vad jag ska hitta på med 

tanten. En idé är att cykla fram 

henne på stickcafeét nån torsdag 

kväll men då skulle väl damerna 

tro att det är en modern fågelholk 

som är till salu, som hon skulle gapa 

inför alla där inne. Det är nog 

lugnast att hon får skrota runt i 

hönseriet som hon är van vid...” 

man ska inte försöka få gamla hönor 

att lägga ägg” Ett gammalt 

ordspråk lokalt från Torshyttan. 

Anledningen till mitt ryggläge kan 

vara min häktiska höst och möten 

med en herrans massa människor. 

Min bakterieflora har bekantat sej 

med en mängd andras under flygningarna 

både högt och lågt. 

Jag har varit högsta hönset på 

TorsåkAIR hela hösten med ett 

jädra drag från höger och vänster. 

Antingen har jag stått i korsdrag i 

kabinen eller så var min dröm om 

att nå tiotusenmeters-klubben liiite 

för mastigt för mej, min stegräknare 

hade bara kommit till 8764 steg 

så jag hade en bit kvar. Jag var 

kanske på väg att bli hårdkokt eller 

fastbränd på vägen dit. 

Flygbranschen är också överreklamerad 

måste jag säja, för den där 

kock-pitten har jag då inte stött på 

vare sej ombord eller på marken. 

Så efter kraschen i Fors har jag 

lagt vingarna på hyllan och har andra 

planer för framtiden. 

Till att börja med måste jag se till 

att föda upp nya höns, vi fick nacka 

en hel hög till alla passagerare. 

Dom åt som om dom aldrig sett 

mat förr, till och med hönsfodret 

med majs och ärtor gick åt. Fast 

det mesta hamnade på golvet. 

Men nu ligger jag här med Vicks 

blå insmort på bröstet dagarna 

25 

innan jul. Katten drog som en avlöning 

när jag öppnade Vickburken. 

Redan som liten försvarslös 

febrig unge praktiserade morsan 

den klarblåa pastan på mej. Hon 

skulle ta febern med en gammal 

hederlig kvicksilvertermometer 

som hade en kula i toppen. För att 

“skona” mej som hon sa, så smorde 

hon toppen med lite ister. Det 

var inte ister…det var Vicks blå! 

Just nu känns det som om jag har 

stoppat huvudet i en burk och 

skruvat på locket. Jag använder 

vinäger som näsdroppar, käkar honung 

som grannbonden slungat 

fram efter sommaren som aldrig 

kom. Vitlökar sticker ut ur öronen 

så vitlöksstanken står som ett moln 

runt mej och det är inte bara 

myggfritt, det är hönsfritt också. 

Alla höns fick ägg-stockning så 

fort jag närmade mej hönsgården 

för att kollektera dagens skörd. 

Jämmer och elände tänkte jag där 

jag låg…hur ska det nu gå med 

tomtens julgröt Jag som har lovat 

gårdstomten att han ska få en stor 

gryta med härlig kaneldoftande risgrynsgröt 

som vanligt till jul. 

– Glöm inte mandel! Var det 

sista han hade sagt åt mej. 

Man håller alltid vad man lovat till 

en hustomte. Annars kan man lika 

gärna packa ihop och flytta från 

gården. Det var tre dagar kvar till 

julafton och mycket att stå i... 

grannen stod i hallen och tummade 

på hattkanten och visste inte riktigt 

vad han skulle säja. Han blev väl 

lite till sig när han såg mej i bara 

särken den arma karln. Till slut 

klämde han i alla fall ur sej vad 

han ville och det var inte min kropp 

som jag, min feberyra höna trodde. 

Han frågade om han fick fira jul 

med oss, morsan och mej. 

Om jag inte redan hade legat så 

hade jag svimmat på fläcken…fira 

jul! Med oss 

Fortsättning sidan 26

26 KORPÖGAT 

forts. från sidan 25 

Jo, stammade han…hans vatten 

hade frusit så det var lite besvärligt 

att vara hemma hos honom. För 

min del så skulle jordens alla vattenkranar 

få frysa ihop…vicken 

chans! Vi hade aldrig fått rå om en 

karl så länge nån gång morsan och 

jag. Pettersson, som han heter, var 

liksom illa tvungen att vara kvar i 

byn eftersom han har djur… stackars 

karl! Det var inte utan att båda 

locken i öronen försvann som i 

ett trollslag. Båda vitlökarna åkte 

ut i min upphetsning över att Pettersson 

skulle vara hos oss på julafton. 

Jag såg genast chansen och 

tog den direkt… 

– Ok! sa jag. Men då måste du 

hjälpa till och koka gröt åt tomten 

för det har jag lovat. 

– Jo, ja, jo det skulle han naturligtvis 

ordna… 

– Och sen måste hängrännorna 

tas ur, det gör vi alltid till jul, klämde 

jag ur mej lika förvånad själv… 

Han såg minst lika förvånad ut av 

den sistnämnda önskningen men 

han hade inget val så han skulle 

fixa det också. 

Jag kände mej ganska pigg dagen 

efter men det ville jag inte riktigt 

erkänna när man äntligen hade en 

karl i huset som man kunde köra 

med. Pettersson kom flera gånger 

om dagen och frågade från hallmattan 

om det var något mer han 

skulle hjälpa till med. Jag gick 

snabbt igenom det han redan hade 

gjort… tömt dasset, spritt dynga, 

huggit ved och burit in den, kokat 

skinkan och gröten, huggit granen 

och klätt den…nääää, det var nog 

inget mer, sa jag. Man vill ju inte 

utnyttja honom bara för att han är i 

vattennöd! Morsan Agda började 

piffa upp sej så fort det stod klart 

att Pettersson skulle spendera julen 

med oss. Hon drog på sej sin 

orangefärgade trutvalla från 60 – 

talet. Lite härsket men det sitter 

bra. Ögonlocken är knallturkost 

målade ända upp till ögonbrynen 

som är nyplockade helgen till ära. 

Numera sitter dom mycket nära 

hårfästet, hon ser ut som en förskräckt 

nyplockad höna. 

Herregud! Gamla människan…vad 

tror hon egentligen när det finns en 

sånt rasdjur som Majken på gården 

Själv vill jag att min naturliga 

skönhet ska komma fram. Ja, lite 

försöker väl jag också…björntråden 

åkte fram som jag kör lite med 

som tandtråd. Benen kammar jag i 

mittbena innan knästrumporna åker 

på. Sen är det bra. Följande scenario 

kommer att utspela sej… 

På julafton kommer en spänd 

stämning vila på gården ända från 

morgonen när tuppen öppnar näbben. 

Varken morsan eller jag kommer 

att erkänna att vi fixar till oss 

inför Petterssons ankomst. Spegeln 

kommer inte att vara ledig på hela 

dagen. Så fort jag tuperat luggen 

så kommer morsan vara där och 

dona med sina bryn. Dagen kommer 

att släpade sej fram till Petterssons 

ankomst. Det är som att 

vänta på tomten som bara lovar 

och lovar. Prick klockan tre kommer 

det att banka på dörren. 

Vi stirrar på varandra, ingen gör 

någon ansats till att öppna dörren 

eller ropa - Kom in! Till synes avslappnade 

sitter vi och inväntar 

varandra. Som på en given signal 

springer vi båda två, samtidigt, 

fram och slänger upp dörren rakt 

upp på en förvånad Pettersson 

som i flygande fläng ramlar baklänges 

ut på gången. Morsan och 

jag sticker ut som två gökungar 

genom dörröppningen och ser hur 

Pettersson kravlar runt i nysnön i 

sin rutiga finkostym. Vi släpar in 

honom likt två spindelhonor som 

just fångat ett byte i sitt nät… 

Jag bävar inför bilderna som jag 

likt ett orakel har målat upp inför 

den stundande julaftonen. Hur som 

helst så har vi fått hängrännorna 

fixade och tomtens gröt kokad till 

jul. Granen är klädd och Pettersson 

har fått vatten så det kluckar i 

öronen på honom. Bara morsan 

håller näbben så kommer han nog 

att trivas som ensam tupp i vår lilla 

hönsgård! Kuckelikul jul! 

Text: Pia Möller–Andersen -07

Min bästa jul 

Den episod jag här tänker berätta 

utspelade sig i tidigt 1950-tal. 

Min far arbetade som grävmaskinist 

åt Kalle Blomberg från 

Torsåker. Arbetet vid denna tidpunkt 

bestod i att lasta ut varp 

(icke malmhaltigt berg) vid Storstrecksgruvan 

utanför Hofors. 

Materialet användes för utfyllnad 

inom SKF-s industriområde. 

Den entreprenad som Kalle Blomberg 

åtagit sej var ett stort jobb 

innefattande tusentals kubikmeter 

varp, varför överenskommelse 

nåtts om att så kallade ácontoutbetalningar 

(förskott på entreprenadsumman) 

gjordes när viss 

del av arbetet var fullbordat. Problemet 

var bara att undermålig 

maskinell utrustning och ständiga 

motorhaverier gjorde att det blev 

allt längre mellan löningarna. 

Julen nalkades, kassan var tömd på 

grund av de uteblivna avlöningarna 

och mor var i upplösningstillstånd. 

Alla försök till telefonkontakt misslyckades 

på grund av uteblivna 

svar på påringningarna. Några dagar 

före julafton kom så äntligen 

det förlösande telefonsamtalet. 

Pengar fanns att hämta för all innestående 

lön. Eftersom min mor 

var en handlingens kvinna skulle 

pengarna hämtas omgående, varför 

jag beordrades att klä på mig 

och följa med för att hämta de efterlängtade 

och högst behövliga 

kontanterna. Decemberkvällen var 

julkortslik med stjärnklar himmel 

och ett månsken som gjorde natten 

till dag. 

Med sparkens hjälp anträdde vi 

färden mot de hägrande pengarna, 

mor på den högra meden och jag 

på den vänstra. (Jag är både vänsterhänt 

och vänsterfotad) De cirka 

6 kilometrarnas färdväg gick 

som en dans, eftersom detta var 

långt före den tid då sandning av 

byvägar förekom. Vid framkomsten 

stampade vi av oss snön och 

knackade på dörren. Kalle kom 

och öppnade och bad oss stiga in. 

Vi efterkom uppmaningen och steg 

in i köket. 

Som ungkarl bodde Kalle på fäderneshemmet, 

varför båda föräldrarna 

satt vid det, i mina ögon gigantiska 

köksbordet med utdragslådor, 

och hälsade oss välkomna. 

Efter kaffedrickning och ett otal 

vetebrödsskivor tog Kalle Blomberg 

fram plånboken ur en av 

köksbordets utdragslådor. 

Han räknade upp den innestående 

lönen och räckte över den till mor. 

I denna sedelbunt ingick en tusenkronorssedel. 

Den första jag hade 

sett i mitt unga liv. 

För mej var denna sedel ofattbart 

mycket pengar i en tid när en femkronorssedel 

i egen ägo var en 

förmögenhet. 

Före vår hemfärd uppmanade 

Kalle oss att följa med till logen. 

Mor såg konfunderad ut, men på 

hennes uppmaning tog vi sparken 

och följde med. I logens dunkel 

krokade Kalle ner en halv gris och 

lade den på sparken med orden; 

– Eftersom du haft sån´t tålamod 

med de uteblivna löneutbetalningarna 

så har du gott och väl 

gjort rätt för den här. Med hjälp av 

självbindarsnören förankrades grishalvan 

säkert på sparken. 

KORPÖGAT 

27 

På hemvägen sparkade vi på i lugn 

takt och mor var så glad så hon 

sjöng julsånger. 

Vilken jul det blev! Som 13-åring 

hade jag en del begrepp om 

“pengabristen” inför julen och 

hade inga större förhoppningar om 

julklappar och jul överhuvudtaget. 

Alla farhågor kom på skam och 

antalet julklappar överskred alla 

mina förväntningar eftersom de 

“hårda” paketen var i majoritet. 

Ett barndomsminne och en jul jag 

aldrig glömmer. 

God Jul till alla läsare 

önskar alla 

från Johnny i Ålbron 


Jul- och nyårsafton stängt 

Trettondedagsafton 

Skinnpajsarna 

God Jul o& Gott Nytt År 

önskas alla våra gäster

28 KORPÖGAT 

Konstterapi för kropp och själ 

– Inom varje människa finns 

självläkande krafter. Dessa 

krafter aktiveras med hjälp av 

färger och former i den konstnärliga 

skapandeprocessen. 

Det som sker i bilden sker 

också inne i individen. 

I konstterapin ser vi människan 

som en helhet, med tanke, 

känsla och vilja. 

Det säger Ami Widahl, en av Sveriges 

utbildade konstterapeuter 

med egen verksamhet i Gävle. Nu 

riktar hon blickarna mot Torsåker. 

Vi sitter i Ami Vidahls lokal på 

Drottninggatan i Gävle. En lokal 

som lite grann för tankarna till bildsalen 

på en högstadieskola. 

Här tar Ami Widahl emot personer 

som av olika anledningar söker sig 

till konstterapin, ett begrepp som 

har sitt ursprung i antroposofin. 

Eller hälsomålning som Ami Widahl 

helst skulle vilja kalla det för: 

– Det låter så dramatiskt det 

här med terapi. Men eftersom målningen 

innehåller terapeutiska inslag 

finns inget annat ord att ta till, 

berättar Ami Widahl. 

Vad är då konstterapi för något 

– Genom att måla och skulptera 

finns möjlighet att frigöra kroppens 

egen läkningskraft. Många mediciner 

verkar i precis samma syfte. 

Även t.ex. akupunkturmetoden avser 

att väcka liv i kroppens egen 

läkningskraft. Den kraften skall 

egentligen träda i funktion av sig 

själv då den behövs. Men den kan 

behöva lite starthjälp ibland, säger 

Ami Vidahl. 

Lång utbildning 

Bakom sig har hon en fyra år lång 

utbildning på halvtid. En utbildning 

som bland annat ger insikt i olika 

sjukdomsbilder. Hon har även arbetat 

vid Vidarkliniken i Järna som 

Ami Vidahl vid en terapeutisk symbol 

är ett antroposofiskt sjukhus. 

Behandlingsmetoden konstterapi är 

en erkänd metod i Sverige och Vidarkliniken 

i Järna har avtal med 

fem olika landsting som remitterar 

patienter dit. Det kan röra sig om 

både fysiska och psykiska besvär. 

Ami Widahl tar som exempel en 

flyktingkvinna som rehabiliterades 

på kliniken sedan hon kommit dit 

nära nog kroppsligt förlamad på 

grund av traumatiska upplevelser i 

Irak. 

En pusselbit kan fattas 

– Det behöver inte alls vara så 

komplicerade fall för att man skall 

kunna finna konstterapin meningsfull, 

säger Ami Widahl och berättar 

att till hennes klinik i Gävle kommer 

lika gärna personer med betydligt 

lindrigare symptom. Det kan 

även röra sig om personer som 

kanske inte direkt mår dåligt men 

som känner att det fattas en pusselbit 

någonstans i livsmönstret 

även om man inte kan sätta fingret 

på vad det är för något. 

– Då kan konstterapin vara ett 

verktyg för att få kontakt med sitt 

inre så att pusselbiten blir lite mera 

synlig, säger Ami Widahl och tilllägger 

att det kan även röra sig om 

individer som mår alldeles utmärkt 

och som vill fortsätta med det och 

därför öppnar sig för att få in lite 

nya dimensioner i tillvaron. 

I sådana fall fungerar konstterapin 

som förebyggande friskvård. 

– Men många gånger finns någon 

form av problem med i bilden. 

Grundtanken är att i varje problem 

ligger en utvecklingspotential som i 

slutänden skall kunna leda till något 

gott för individen, säger Ami 

Widahl. 

Tystnadsplikt 

Hur gör man då om man vill prova 

på det här 

Ami Widahl berättar att all behandling 

börjar med ett inledande 

samtal. Som utbildad terapeut har 

hon tystnadsplikt efter samma normer 

som gäller inom sjukvården. 

Under samtalet är terapeutens

KORPÖGAT 

29 

finns människor i Torsåker med 

omnejd som kanske är intresserade 

av det här, säger Ami Widahl och 

tillägger att hon någon gång i början 

av nästa år kommer att inbjuda 

till en informationskväll i Torsåker. 

– Det är en tyst terapi och vi 

pratar endast om det som sker i 

bilden. Inget prat om problem som 

kanske ledde fram till terapin. 

Även om vi sitter tillsammans i 

lokalen arbetar var och en i tystnad. 

Inga jämförelser sker med 

någon annan. Varje individ är unik 

och får helt sin egen övning. 

Reportage: Staffan Berglind 

Ami Vidahl visar en deltagares alster 

uppgift att utröna vilken metod inom 

konstterapin som kan vara 

lämpligast att pröva mot bakgrund 

av vad samtalet ger. Sedan följer 

en provomgång med tre träffar för 

att individen skall kunna få känna 

på vad konstterapi är för något. 

Tycker man att det gav ingenting 

alls är det bara att avsluta behandlingen. 

Men tycker man att det 

skulle vara värt att fortsätta bör 

man gå åtminstone nio gånger till 

för att kunna komma i närheten av 

det resultat som förhoppningsvis 

kan uppnås. Sedan är det upp till 

var och en att känna sig för när 

det är dags att sluta, om man nu 

över huvud taget vill sluta. 

Ami Widahl påpekar också att under 

all tid hos henne skall man få 

något. 

– Man behöver inte städa efter 

sig om man har suttit och kladdat 

ner på bordet under arbetet. Under 

hela den tid man är här skall man 

Stort sortiment av 

Fyrverkerier 


önskar 

bara få något, man skall inte behöva 

ge något, säger Ami Widahl 

som tidigare arbetat som bildlärare 

inom skolan men som helst vill arbeta 

heltid med konstterapin. För 

att det skall bli möjligt behöver hon 

ha ett eget avtal med landstinget. 

Alla landstingsavtal föregås av en 

noggrann utredning och för att få 

ihop tillräckligt med material för en 

sådan utredning har hon tagit 

tjänstledigt ett år för att göra en 

hårdsatsning på det som hon helst 

vill arbeta med. 

Nu räknar hon med att vara i Torsåker 

en kväll varje vecka, och varför 

just Torsåker 

– Jag har haft anknytning till 

Torsåker i många år. Jag har en 

dotter boende där och jag är god 

vän med Margareta på caféet 

Smått & Gott i centrala Torsåker 

där jag kommer att hålla till. 

Genom mina kontakter i Torsåker 

har jag fått signaler om att det 

AT Bildelar Hofors 




Storgatan 33 

En riktigt 




önskar 

Tel 0290-20220 

Personalen önskar alla 

sina kunder en riktigt 

Vi säljer också varmkorv 

och kaffe 

Öppettider: 


och ett riktigt 


Mån. - Fre. 08.00 - 20.00 

Lör. - Sön. 09.00 - 20.00 

Tel. 0290 - 402 15 

God Jul & Gott Nytt År

30 KORPÖGAT 

Motorminnen från förr... 

När Torsåkers Fotohistoriska 

Sällskap efterlyste gamla bilder 

från Torsåker, samtidigt 

som de hade en bild på en 

motorcykel i Korpögat, kände 

jag ungdomens vingslag och 

blev riktigt nostalgisk, när 

minnena om min ungdoms 

motorcykelåkande åter dök 

upp. 

De hade nog inte legat så djupt 

begravda. När jag dessutom kunde 

plocka fram ett exakt likadant foto 

ur mina gömmor, taget vid en isbanetävling 

på Näsbysjön i Storvik i 

början av 50-talet hade klockan 

snabbt vridits tillbaka 50 år i tiden. 

Sverige har alltid värnat om motorcykelåkandet, 

allt från seklets 

början fram till 1930 talet när Husqvarna 

1936 tillverkade sin sista 4- 

taktsmotorcykel. Nu hade istället 

lättviktaren gjort sin entré. Befriad 

från vägskatt och utan körkortstvång 

fick den framföras i 40 km/ 

tim. En dröm för alla som tidigare 

cyklat till arbetet. 1938 tillverkades 

i Sverige 35.000 lättviktare. 

Varje cykeltillverkare med självaktning 

måste ju även börja tillverka 

de modernare fartvidundren ofta 

försedda med Husqvarna-Sachs 

eller ILO motorer. De betingade 

ett pris av ca 450:-kr. 

Bensinbrist 

På grund av ändrade lagregler för 

motorcyklar 1940 samt att andra 

världskriget härjade i Europa än- 

Lars Björkman 

drades förutsättningarna och när 

det inte fanns bensin att tillgå blev 

de flesta lättviktare undanställda i 

någon gömma. 

Efter krigets slut började bilen göra 

sitt intåg bland svenskarna och de 

gamla hederliga lättviktarna blev 

leksaker bland oss ungdomar, tills 

de hamnade på skroten. 

Det har ju i alla tider tävlats 

med motorcykel och efterkrigstidens 

ökande välstånd gjorde, att 

tävlandet åter tog fart även i våra 

trakter. 

Isracing och motorcross 

Med MHF som arrangör kördes 

isbanetävlingar på såväl Ottnaren 

som Storsjön i Årsunda, Näsbysjön 

i Storvik och sjön Stillaren i Skommarhyttan. 

Det var tävlingar där 

vem som helst med bil eller motorcykel 

kunde anmäla sig och delta i. 

En något seriösare tävlingsform 

med motorcykel var motorcross, 

där det tävlades på inhägnade 

banor och där deltagarna både 

måste ha klubbtillhörighet, tävlingslicens 

och vara försäkrad. 

Den första föraren från Torsåker 

som tävlade i motorcross var 

vad jag erfarit, Sigurd Lundgren 

från Hoohyttan. Han tävlade med 

sin BSA Goldstar för motorklubben 

Älgarna, senare SMK Gävle. 

De hade i början av 50-talet en 

bana i Järbo där det bl.a tävlades 

mellan motorklubbarna Bockarna 

från Hälsingland och Pilarna från 

Dalarna. På samma bana debuterade 

även Bengt Jansson från 

Kalvsnäs som med sin Welocette 


Önskar 

Tvättmedel 

Rengöringsmedel 

Fri hemkörning 

026-613500 


önskar alla 


& 

Gott Nytt År

KORPÖGAT 

31 

gjorde omgivningen osäker. Bengt 

hamnade ofta i terrängen men de 

gånger han kom i mål blev det oftast 

en framskjuten placering. 

Bengt bytte sedermera motorcykel 

till Triumph Throphy och tävlade 

för motorklubben Sala Motor 

Sportklubb SMSK. 

Nya banor och nya vyer 

I Hofors fanns under 40-talet 

Henrik Östblom som med sönerna 

Erik och Åke körde speedway och 

isbana. Erik har för övrigt fortfarande 

banrekordet i speedway på 

Jernvallen där tävlingar kördes på 

50-talet. Rekordet får anses svårslaget 

enär banan inte finns kvar. 

Detta inspirerade säkert John 

Larsson (Larsersjohn) från Hoohyttan 

att pröva på sporten under 

några år i början av 50-talet. 

1955 hade jag äntligen nått den 

magiska åldern för motorcykelkörkort 

och strax stod en ny Husqvarna 

Silverpil på gården, inköpt 

på avbetalning för den fasionabla 

summan av 1800 kronor. 

I Hoo fanns ett grustag tillkommet 

efter bygget av nya vägen mellan 

bensinmacken och ålderdomshemmet 

i Torsåker. Grustaget blev 

tummelplatsen för oss motorcykelåkare 

som med liv och lust offrade 

både nätter och helger för att med 

spadar ordna en fungerande crossbana. 

Under all träning i Kalle Blombergs 

grustag, kom tanken allt mer, 

att det skulle vara roligt att tävla 

på riktigt. En vårdag 1956 åkte jag 

på min Silverpil till Sandviken vilken 

hade en motorklubb och just 

iordningställt en crossbana (Blixtabanan) 

belägen mellan Sandviken 

och Högbo. Sandviksklubben 

hade ett nystartat motorcrosslag 

kallat Blixtarna som skulle tävla 

mot Gästrike och Hälsingeklubbarna. 

Jag blev medlem i klubben men 

fick som junior och med en Silverpil 

köra juniorloppen. Min första 

tävling körde jag i Siporexgropen i 

Valbo där SMK Gävle iordningställt 

en ny bana. 

Med ryggsäck på ryggen packad 

med verktyg och mackor åkte jag 

tidigt på söndagsmorgonen för att 

hinna fram till Valbo i tid. 

Motorcykeln skulle ju göras om 

från vanlig motorcykel till en tävlingsmaskin 

och så skulle träningen 

klaras av. 

Att jag skulle åka på samma cykel 

hem igen var väl inget jag tänkte 

på just då. 

Lennart Wiksten från Gammelstilla 

hade även börjat tävla för Sandviken 

på sin nya AJS comp 

Fick inte spela fotboll 

Mitt nyvunna intresse sågs inte 

med så blida ögon av ledare i Torsåkers 

IF där jag spelade fotboll. 

Trots att min plats var i B-laget 

blev jag ombedd att sluta vara med 

på träningarna, när jag börjat med 

något så dumt som att tävla med 

motorcykel. 

Mitt tävlande pågick i tre år, det 

sista på en Ariel HS 500 ccm för 

Sala MSK, kanske ditlockad av 

Bengt Jansson, mest för samåkningens 

skull. 

Min sista tävling körde jag i Kristinehamn 

i Värmland. Transporten 

till Värmland företogs tillsammans 

med Dane Johansson från Rön- 

ningen. I hans Wolksvagen 1200 

åkte vi, jag sittande på en trälåda 

bakom förarstolen och motorcykeln 

isärplockad inuti bilen med 

borttagna säten. 

Tala om entusiaster. 

Alltnog, under mitt tävlande upptäckte 

jag snart, att det alltid fanns 

dom som körde fortare än vad jag 

gjorde så det var inte så svårt att 

sluta och istället satsa på en civil 

karriär, familj och sedermera sommarstuga 

vid Malmjärn. 

Flera duktiga förare 

Ett frö hade vi i alla fall sått genom 

vår crossbana i Kalle Blombergs 

grustag. Där byggdes senare en 

förnämlig bana genom Storviks 

motorklubbs försorg och många 

tävlingar genomfördes. Man ser 

vad närhet till en bra träningsbana 

betyder. 

Snart ploppade småstjärnor som 

Erik o Jan-Olov Berglund, Kenneth 

Björkman samt bröderna Roger 

och Sven Berggren upp. Bröderna 

Berggren var de som kom närmast 

den svenska eliten. 

Tyvärr på grund av klagomål från 

kringboende försvann motorcrossbanan 

i Torsåker men förhoppningsvis 

skall nya stjärnskott ändå 

dyka upp vilket jag även tycker 

mig ha sett genom reportage i 

Korpögat. 

Med en förhoppning om att ingen 

blivit bortglömd i min historik 

hälsar Lars Björkman. 

Torsåkers motorcykelhistoria fritt 

återgivet ur minnet 2007 av Lars 

Björkman 

Centralgatan 13 Hofors 

Tel. 0290 - 200 47 

Mekaniska arbeten, svetsning, 

bockning och pulverlackering 

Tel. 0290 - 230 45 

Tel 0290-235 15, 076 241 03 18 

LACKFÖRSEGLING - TEXTILTVÄTT 

HANDTVÄTT - SERVICE 

FRAMVAGNS / FYRHJULSTINSTÄLLNING 

DÄCK OCH FÄLG 

MONTERING / BALANSERING

32 KORPÖGAT 

En riktigt 




önskas alla läsare 

av 

Staffan, Maude, IngaLill, 

Korpulenten och Margareta 

på Korpögats redaktion

God Jul och Gott Nytt Ã r - KorpÃ¶gat

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

God Jul och Gott Nytt Ãr - KorpÃ¶gat