Bunkern och brödskivorna Bunkermentaliteten - Dagens Medicin

Bunkern och brödskivorna
Bunkermentaliteten
Gemensamt för de svenska och amerikanska kostråd som växte fram på 70-talet var
att de hela tiden var ifrågasatta. De var ifrågasatta av forskare som ofta menade att
det var förhastat att fastslå dessa generella kostrekommendationer utifrån så svaga
vetenskapliga grunder. Likaså var de ifrågasatta av konsumentaktivister och
vegetarianer som ville gå ännu längre och rekommendera minskad köttkonsumtion.
Det kan mot denna bakgrund te sig förvånande att kostråden fördes fram som
absoluta sanningar och att de som vågade ifrågasätta kostråden bemöttes med en
så nedlåtande attityd. Tvärsäkerheten och det raljanta sättet att bemöta kritiker är
en psykologisk försvarsmekanism som utvecklas hos grupper som ständigt befinner sig
under press utifrån. Det finns ett bra begrepp för detta, ett begrepp som även
använts de senare åren i svensk politisk debatt. Bunkermentalitet.
Innan vi fördjupar oss i begreppet bunkermentalitet kan det vara på plats med ett
par ytterligare exempel på dess uttryck. I kapitlet Kostråd från ax till limpa beskrev vi
den snarstuckna reaktionen från nutritionsprofessorerna när TV:s Aktuellt lät kritiker till
kostråden komma till tals. Det finns fler sådana exempel. 1972 publicerade doktor
Robert Atkins en bok som snabbt skulle ta sig upp på försäljningslistorna i USA - ”Dr.
Atkins Diet Revolution”. Boken blev snart en miljonsäljare. Budskapet gick helt på
tvärs mot den framväxande amerikanska fettskräcken. Enligt Atkins var det
kolhydrater – socker och stärkelserik mat – som gjorde oss feta. Fett menade Atkins
var ofarligt och därför kunde man äta kött och mättat fett med god aptit. Atkins var
på intet sätt först med att förorda en kolhydratsnål diet för den som ville gå ned i vikt.
Mannen som givit upphov till ordet ”bantning”, begravningsentreprenören William
Banting, hade redan i mitten på 1800-talet förespråkat en bantningsmodell som var
en utpräglad lågkolhydratdiet. Det amerikanska läkarförbundet (A.M.A) kallade
Atkins diet ”bisarr” för att den förordade fri ätning av såväl mättat fett som
kolesterolrik mat 1 . AMA menade att Atkins diet var ett hot mot folkhälsan. Atkins skulle
till och med bli tvungen att försvara sin diet i kongressförhör (hearings).
I Sverige hade vi också en samtida, direkt motsvarighet till doktor Robert Atkins. Det
var doktor Boris Lunderquist och han var verksam som läkare i Malmö. 1973 gav han
ut en liten skrift vid namn ”Handbok för matglada bantare”. Skriften innehöll bland
annat ett kapitel med den provocerande rubriken "Frossande jul - bantande jul".
Lunderquist hävdade att han gått ned 25 kilo på två månader. Doktor Lunderquist
1 ”What if It´s All Been a Big Fat Lie?”, Gary Taubes, New York Times, 2002-07-07

antningsmetod innebar att kolhydratintaget skulle begränsas kraftigt, det handlade
om 40 till max 60 gram kolhydrater per dag. Istället skulle konsumtionen av protein-
och fettrik mat ökas. Med andra ord var detta ett kostbudskap närmast identiskt
med det Atkins förespråkade. Under bantningsfasen rekommenderade Lunderquist
avhållsamhet från motion. Doktor Lunderquist var en kontroversiell men populär
läkare som gick under smeknamnet ”Röde doktorn”. Det sägs att han anlitade en
trubadur på sin läkarmottagning för att underhålla den stora skaran av patienterna i
väntrummen.
Doktor Boris Lunderquist bantningsmetod uppmärksammades i den dåvarande
veckotidningen Saxons under hösten 1972. För läsare som inte är bekanta med
Saxons veckotidning kan sägas att den var en dåtida konkurrent till veckotidningar
som Allers och Hemmets Journal, dock med lite mer fokus på hälsofrågor. Numera är
den nedlagt och har uppgått i Hemmets Journal. Dessa artiklar om Lunderquists
bantningsmetod i Saxons var dock fullt tillräckligt för att Socialstyrelsens medicinska
expertgrupp, MEK-gruppen skulle känna sig manad till en brandkårsutryckning.
Således författade MEK-gruppen ett officiellt uttalande i form av ett
pressmeddelande 2 riktad mot Lunderquist bantningsmetod. MEK-gruppen skriver att
denna bantningsmetod ”bygger på i alla avseenden helt felaktiga grunder”. Vidare
hänvisar man till vetenskap och beprövad erfarenhet världen över och hävdar att
det inte ”på någon punkt ger tvivel om felaktigheterna i de av Lunderquist framförda
funderingarna”. Slutligen anför MEK-gruppen att ”den av Dr Lunderquist tillämpade
metoden tveklöst är farlig för patienterna”. Pressmeddelandet från MEK-gruppen är
befriat från referenser som verkligen visar att metoden bygger på felaktiga grunder
eller tveklöst är farlig. Den information som finns arkiverad om detta
pressmeddelande antyder stark att det är MEK-gruppens dåvarande ordförande
Björn Isaksson som skrivit eller åtminstone slutgiltigt godkänt det.
Enligt detta pressmeddelande från MEK-gruppen är således en protein- och fettrik
kost ”tveklöst farlig”. Var då Björn Isaksson och MEK-gruppen okunnig om att just
sådana dieter rika på protein och fett hade varit den ursprungliga kosten för bland
annat samer och inuiter i åtskilliga årtusenden? Kände de till att incidensen av hjärt-
och kärlsjukdomar hos dessa grupper var märkbart låg så längre de höll sig till denna
ursprungliga kost? Två år senare, 1975 3 uppvisar i vilket fall de båda professorerna i
MEK-gruppen, Björn Isaksson och Arvid Wretlind, gedigna kunskaper om
kosthållningen i arktiska klimat. Det är i Läkartidningen där de båda argumenterar
mot professor Wilhelm von Döbeln som förespråkar en laktovegetabilisk kost baserad
på den så kallade basmaten. Tonläget i denna artikel riktad mot von Döbeln är lika
raljant som i exemplet ovan med Boris Lunderquist. Isaksson och Wretlind menar att
basmaten är alltför ensidig och beskriver sedan exempel på annan ensidig kost som
2 ”Förslag till uttalande”, 1973-03-28, Handling arkiverad vid Socialstyrelsen arkiv,
MEK-gruppen
3 ”Alltför ensidig kost”, B Isaksson och A Wretlind, Läkartidningen 1975, nr 30-31, sid
2917

man likaväl hade kunnat förorda. Det är i detta sammanhang som den arktiska
kosthållningen dyker upp i Isakssons och Wretlinds artikel:
”Vi skulle också kunna rekommendera en nästan helt animalisk diet, som ju
blir mer och mer naturlig ju närmare Nordpolen man kommer.” ...”Före det
organiserade handelsutbytets tid var inte chansen stor att överleva utan
animalier i områden där klimatet inte tillåter jorden att producera några för
människan ätbara vegetabilier annat än under en dryg tredjedel av året. ”
I denna artikel så presenteras således en härmast helanimalisk kost rik på protein och
fett som en ur näringssynpunkt fullvärdig föda. Det finns ingen antydan om att den
skulle vara farlig. Argumentet mot denna kost – liksom mot den av von Döbeln
förordade kosten – är enbart att den skulle uppfattas som för ensidig och för
avvikande mot den traditionella svenska kosten.
Det raljerande tonläget känner vi igen från nutida debatt om de svenska
näringsrekommendationerna. Kritikerna till Livsmedelsverkets kostråd stämplas som
företrädare för ”modedieter”. Såväl Atkins, GI-metoden som stenålderskost har en
växande vetenskaplig underbyggnad. En strid ström av välkontrollerade
vetenskapliga studier om dem har publicerats de senaste åren. Genom att kalla
dessa dieter för modedieter så försöker kostrådens förespråkare framkalla bilden av
att dessa är av samma skrot och korn som andra bantningsdieter som förekommer i
kvälls- och veckopress. När välkontrollerade vetenskapliga studier visar att någon
eller flera av dessa dieter ger dubbelt så stor viktnedgång och påtagligt förbättrade
blodvärden jämfört med den av Livsmedelsverket ordinerade dieten kan man få
höra kommentarer från ledande förespråkare av kostråden att viktnedgången bara
är ”en fis i universum” 4 . Den som är intresserad av fler exempel på raljerande utsagor
om påstådda modedieter finner en guldgruva i bloggen Piltsons kommentarer 5 där
man kan hitta ”Rössnerkommentaren” samt ”SLV-kommentaren”. Där har samlats en
stor samling av tvärsäkra påståenden som vid närmare granskning visar sig ha svag
vetenskaplig underbyggnad.
Begreppet bunkermentalitet har i den svenska politiska debatten använts om flera
partier och dess företrädare. I eftervalsanalysen 2006 hävdade interna kritiker att
staben kring Göran Persson utvecklat en bunkermentalitet som lett till felaktiga
strategiska beslut i valrörelsen. Det var dock i moderaternas interna debatt under 90talet
som begreppet bunkermentalitet fick sitt genombrott i den politiska debatten.
Det moderata partikansliet liknades vid en bunker där hela ledningen bestod av ett
gäng med liknande ålder, erfarenhet och världsuppfattning. De var personer som
sedan 70-talet arbetat tillsammans, de flesta var födda på 40-talet och det
formativa skedet i deras liv hade varit när vänsterradikala studenter ockuperade
4 ”-Studien är välgjord, men tittar man på viktresultatet så är det en fis i universum”, säger
Stephan Rössner, professor och överläkare vid överviktsenheten på Karolinska
Universitetssjukhuset, Huddinge. DN 16/5, 2007
5 http://blogg.passagen.se/piltson

kårhuset 1968. Högerstudenterna hade då samlats till en motdemonstration utanför
kårhuset.
Effekten av att bara människor med liknande erfarenheter och bakgrund släpps in i
ledningen för en organisation är att utrymmet för alternativa tolkningar begränsas.
Alla politiska skeenden tolkas utifrån samma referensramar. Informationen selekteras
starkt och det utvecklas en kultur där man bara litar på information från de egna
leden. Världen delas upp i vi och dem. I sådana miljöer kan gamla uppfattningar
vidmakthållas som den omgivande världen för länge sedan har övergivit. Strategiska
missgrepp som ter sig helt obegripliga för omvärlden blir möjliga. Likväl kan sådana
stukturer vidmakthållas under lång tid. Bunkermentaliteten förstärker sig själv genom
att ledningen tagit kontrollen över rekryteringen. Den egna världsbilden bekräftas
dagligen genom att bara ja-sägare kommunicerar med varandra. Stingsligheten
och aggressiviteten mot kritiker utanför den egna gruppen blir stor. Som en parentes
kan nämnas att det bara är i en sådan här miljö som för utomstående synnerligen
märkliga uttalanden kan få komma fram och torgföras. Ett exempel på detta är
nedanstående utdrag ur Livsmedelsverkets hemsida där det sägs:
"Om alla svenskar åt 10 gram mindre mättat fett per dag skulle
antalet personer som dör av hjärt- och kärlsjukdomar minska med en
tredjedel.”
På frågan om det vetenskapliga stödet för denna milt sagt uppseendeväckande sentens svarar
professor Wulf Becker :
” Hej,
Tack för fråga om mättat fett. Uppgifterna baseras på skattningar som redovisas i
de Nordiska Näringsrekommendationerna 2004. Dessa baseras i sin tur på relativa
risker för hjärt- och kärlsjukdom vid en förändring av intaget av mättat fett enligt
epidemiologiska undersökningar. I NNR anges förändringen av intaget som
procent av energiintaget; dessa uppgifter har för att bli mer lättbegripliga räknats
om till gram med utgångspunkt från genomsnittsintaget av mättat fett bland
i den vuxna befolkningen (enligt Riksmaten 1997-98). Fettkapitlet i NNR finns på
Livsmedelsverkets webbplats, se
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=14553&epslanguage=SV (Fat:
Chapter 11).”
Den oberoende forskaren Uffe Ravnskov som tittat på detta klargörande tyckte så
här :
Wulf Beckers svar avslöjar att han inte känner till de talrika vetenskapliga
studier som visat att mättat fett är ofarligt. Att på bas av epidemiologiska
studier räkna ut vad som händer om man ersätter ett födoämne med något
annat
är dessutom omöjligt. Epidemiologiska studier bygger på observationer; för
att få svar på nämnda fråga måste man experimentera, och inga experiment på
människor har kunnat visa att en minskning av det mättade fettet påverkar
dödligheten i hjärtkärlsjukdomar.

Det är det ständiga ifrågasättandet av kostråden som har bäddat för att
bunkermentaliteten ska kunna växa sig så stark hos Livsmedelsverket. För omvärlden
ter det sig obegripligt att 70-talets budskap om ökat brödätande fortfarande
vidmakthålls trots alla vetenskapliga studier som talar emot det. För kostrådens
förespråkare ter sig omvärldens ifrågasättande lika obegripligt. Enligt deras världsbild
har stödet för kostråden snarare förstärkts. Det är ju alla i bunkergänget helt överens
om.
Läs mer om boken på optimalförlag.se/72411422