MOTIONER Distriktskongressen 2008 - S-info

The State of Food and Agriculture 2006 granskade vilka belägg som finns i denna omtvistade
fråga.
Rapporten konstaterar att livsmedelsbistånd kan ha negativa indirekta effekter på lokala
marknader och handel, i synnerhet om det kommer vid fel tidpunkt då lokala grödor skördas
eller då det når människor som egentligen inte behöver det.
Två vanliga omständigheter kopplade till livsmedelsbiståndet medför att det ofta kommer vid
fel tidpunkt och till fel människor.
Den övervägande delen av livsmedelsbiståndet doneras under villkoret att det skall köpas och
bearbetas i, samt skeppas från, givarländer även om tillräckliga förråd är tillgängliga i den
behövande regionen. Sådant ”bundet” bistånd är dyrt och långsamt. Det kostar ungefär en
tredjedel mer än nödvändigt och tar ofta sex månader eller längre tid för att nå sitt mål.
Ungefär en fjärdedel av allt livsmedelsbistånd säljs på mottagarländernas öppna marknader,
utan att man satsar på att nå behövande människor. Detta sänker och destabiliserar lokala priser,
och slösar resurser.
Ett mer grundläggande problem är att man ofta väntar sig för mycket av livsmedelsbiståndet.
Det tenderar att dominera program för tryggad tillgång till mat och katastrofinsatser, även då
livsmedelsförråden på plats är rika. Livsmedelsbistånd används ofta för att det är den enda
tillgängliga resursen, inte för att det är det bästa verktyget. När tillräckliga livsmedelsförråd
finns i ett område och problemet är människors tillgång till mat, skulle det till exempel vara
mer effektivt och mindre skadligt att ge sårbara människor pengar eller matkuponger istället
för livsmedel. I det långa loppet bör fokus ligga på att bygga upp motståndskraften hos lokala
livsmedelssystem. De lokala producenter och köpmän som en hållbar tryggad tillgång till mat
vilar på.
Den biståndsform som nu prioriteras av Sida kallas budgetstöd och innebär att Sverige skänker
kontanta medel till afrikanska länder. Detta är först och främst en politisk handling. Vi
stöder alltså regeringar som saknar folkligt mandat, förföljer oppositionella, begränsar pressfriheten
och hånar demokratin genom valfusk och livslånga presidentämbeten.
Ska detta verkligen vara officiell svensk politik? Biståndet bör successivt avvecklas och Sida
läggas ned.
Att kritisera bistånd är känsligt och vanskligt. Man löper alltid risk att buntas ihop med dem
som ogillar stöd till Afrika av rasistiska skäl. Men debatten måste upp på dagordningen. I de
afrikanska länder som tar emot svenskt bistånd finns det hängivna människor som dagligen
riskerar livet för att arbeta för en annan, mer demokratisk samhällsordning. Det är dem vi ska
stödja, inte politrukerna och diktatorerna som har utvecklat biståndsmjölkandet till en avancerad
konstart.
Jag yrkar att socialdemokratiska Skånedistriktets distriktskongress beslutar:
att enprocentmålet i biståndet ska avskaffas,
att småskaligt stöd ska ges till demokratigrupper,
att biståndet ska behovsanpassas,
att antalet fredssoldater och UD-närvaro i världens konflikthärdar ska främjas,