Foto på helsida

Jag har aldrig hört att Farmor var till särskild hjälp i hemmet under
vistelsen hos oss. Hon hade med sin då för tiden höga ålder säkert nog
med sig själv. Mammas omdömen om sin svärmor var få och
klassiskt negativa. "Gumman var elak men gubben var snäll han. Det
var bara dé att han söp." Av Mammas uttalande kan man fråga sig om
även svärfadern, Karl Gustaf Svensson (1847 – 1928), var med vid
besöket. I annat fall måste de ha träffats på annat sätt. Mamma
berättade, att ”gumman” hade för sig, att hon höll på bringas om livet
av sin svärdotter. Gumman sa sig ha hittat synålar i maten. Farmor
kanske var misstänksam till sin natur. Pappa visade nämligen även
han ett sådant drag.
Farfar Karl Gustaf.
För att i någon mån försöka mig på en
förklaring till Farmors anklagelse kan jag
göra en spekulation. När Pappa arbetade i
sitt skrädderi så levde han bland knappnålar
och synålar. Jag såg honom ofta sätta ett
knippe nålar i sin egen väst, allteftersom de
blev överflödiga när han sydde eller provade. När det så blev matdags
kunde han fortfarande bära på nålarna, i glömska. Det kunde alltså ha
varit så, att en nål fallit ur och hamnat i Farmors mat, t.ex. när han
skulle hjälpa henne att sätta sig vid bordet. Hon kan ha varit tafflig
under de här sista månaderna av sitt liv och behövde en viss
uppmärksamhet och hjälp. Farmor kan alltså ha hittat en förflugen nål
på sin mattallrik eller rentav i maten. Och med Farmors överdrivna
misstänksamhet och kanske avoga inställning till sin svärdotter blev
en nål beviset på att hon uppsåtligen höll på att tagas av daga.
Tatuerade Johansson
Pappa hade under en del perioder en medhjälpare, vanligtvis en
skrädderiarbetare av yngre årgång. I familjen sa vi alltid gesäll. Men
Pappa hade också ibland äldre skräddare, särskilt under Gävletiden.