You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
in. John kreverade.: "Vá gör dö pojk !" Jag fann lämpligt att snabbt<br />
ränna ut.<br />
Inget sinne för takt och ton<br />
I Gula boken berättar Mamma följande.<br />
"En gång hade vi främmande från Dalarna. Vi hade en<br />
skräddare som hette Sven som de kom och hälsade <strong>på</strong>. Det<br />
var en stor släkt, mor o. syskon o. chaufför med sig. Vi satt<br />
inne <strong>på</strong> verkstan o. pratade, så inföll Dick plötsligt: nu är de<br />
då alldeles tjockt me dalmasar här." -- Chauffören satt och<br />
såg lite frånvarande ut o. sa ingenting. Då tyckte Dick synd<br />
om honom: "den där chauffören börjar nog <strong>på</strong> o. grina<br />
snart." ---<br />
Fru Ehn lyssnar om Agust och Lotta<br />
En äldre kamrat hette Bengt Ehn, kallad En-Bengt. Han bodde bland<br />
några röda hus bakom mejeriet och <strong>på</strong> andra sidan stora landsvägen.<br />
Föräldrarna hette Ida och John. Bengt drog en dag Billy och mig med<br />
sig till sin mörka farstu och fram till en skänk. Han öppnade den och<br />
tog fram en burk messmör, Stintans eller Gullans. Vi hade aldrig<br />
tidigare mött detta livnärande njutningsmedel. Bengt smetade tjockt<br />
med messmör <strong>på</strong> en knäckebrödsbit och åt glupskt, medan Billy och<br />
jag tysta och avundsjuka såg <strong>på</strong>. Vårt första möte med messmör<br />
alltså.<br />
Mamma begav sig en gång ut tillsammans med Bengts mamma, fru<br />
Ehn, för att plocka lingon uppe <strong>på</strong> Åsen (den 30 mil långa<br />
Enköpingsåsen som sträckte sig genom Färnbo). De hade massäck<br />
med sig och satte sig ner <strong>på</strong> en fallen fura. Den <strong>på</strong>minde Mamma om<br />
tidningshistorien med Agust och Lotta. Den korta Agust var i<br />
Veckans Magasin alltid utsatt för Lottas fördömda brödkavel. En<br />
gång <strong>på</strong> promenad ansåg sig Lotta behöva ge Agust en omgång men<br />
hade givetvis ingen brödkavel inom räckhåll. Då tog hon tag i<br />
stackars Agusts båda ben vid fötterna, svingade honom i luften, lätt<br />
som en plätt, och dängde honom mot en trästock: <strong>på</strong> marken. "Har<br />
jag ingen kavel, så får väl du vara kavel". Med detta i dråpligt minne<br />
sa Mamma till fru Ehn: "Det var en sån här stock som Lotta tog till<br />
mot Agust, när hon inte hade nån brökavel". Fru Ehn satt tyst en<br />
stund och frågade sen försynt: "Va hä nå schläktingar te fru<br />
Schvensson hä då?" Till saken hör, att fruarna faktiskt fruade
Change language