EA-boken 2013 - Ekonomistyrningsverket

EA 2013 

Ekonomiadministrativa 

bestämmelser för statlig 

verksamhet 

2013:2

EA 

2013 

Ekonomiadministrativa bestämmelser för statlig 

verksamhet 

Bestämmelser om finansiering, betalnings- och räntefrågor, 

redovisning, upphandling, garantier, skadereglering, revision, 

arkivvård m.m. 

ESV 2013:2

Beställningsadress: 

Ekonomistyrningsverket 

Publikationsservice 

Box 45316 

104 30 Stockholm 

Fax: 08-690 43 50 

E-post: publikationsservice@esv.se 

Det går även att göra en beställning via vår hemsida, www.esv.se 

© Ekonomistyrningsverket 

ESV 2013:2 

ISBN 978-91-7249-344-5 

ISSN 0347-3287 

Redaktör: Ellen Rova 

Omslag: Elisabeth Hermansson-Zamani 

Tryck: Taberg Media Group AB, Taberg 2013

Innehåll 

Förord .................................................... 5 

1 Förvaltning 

Regeringsform - utdrag ........................... 7 

Budgetlag ............................................... 9 

Myndighetsförordning .......................... 19 

Förvaltningslag ..................................... 24 

Statliga myndigheters lokalförsörjning .... 31 

ESV:s tillämpningsföreskrifter 

Förvaltning av statliga fastigheter .......... 34 

Överlåtelse av statens fasta egendom, 

m.m. ..................................................... 36 

Överlåtelse av statens lösa egendom ...... 40 

Intern styrning och kontroll .................. 41 


2 Finansiering 

Anslagsförordning ................................. 45 


Kapitalförsörjningsförordning ............... 58 


Avgiftsförordning .................................. 73 


Donationsförordning ............................ 82 


Myndigheters rätt till kompensation för 

ingående mervärdesskatt ....................... 91 


3 Betalnings- och räntefrågor 

Statliga myndigheters betalningar och 

medelsförvaltning ................................. 95 

RGK:s tillämpningsföreskrifter 

Hantering av statliga fordringar ........... 100 

Kammarkollegiets tillämpningsföreskrifter 

Räntelag ............................................. 105 

Fastställande av statens avkastningsränta och 

utlåningsränta .................................... 107 

4 Redovisning 

Myndigheters bokföring ...................... 109 


Årsredovisning och budgetunderlag ..... 129 


Statliga myndigheters 

redovisningssystem .............................. 218 


5 Upphandling, miljöfrågor, m.m. 

Lag om offentlig upphandling ............. 221 

Tryckfrihetsförordning - utdrag ........... 286 

Offentlighets- och sekretesslag - 

utdrag ................................................. 286 

Statlig inköpssamordning .................... 287 

Miljö- och trafiksäkerhetskrav för 

myndigheters bilar och bilresor ........... 287 

Miljöledning i statliga myndigheter ..... 293 

Energieffektiva åtgärder för 

myndigheter ....................................... 303 

6 Garantier, utlåning, 

skadereglering, m.m. 

Avgifter för vissa statliga garantier ....... 305 

Utlåning och garantier ........................ 307 

Statliga utställningsgarantier ................ 312 

Statligt stöd till näringslivet ................. 314 

Handläggning av skadeståndsanspråk mot 

staten .................................................. 318 

Statliga myndigheters tillämpning av 

trafikskadelagen .................................. 321 

Försäkringsskydd m.m. vid statliga 

tjänsteresor ......................................... 322 

Statliga myndigheters riskhantering ..... 322 

Säkerhetsskyddslag ............................. 323 

Säkerhetsskyddsförordning .................. 329 

7 Revision 

Lag om revision av statlig verksamhet ... 341 

Instruktion för Riksrevisionen ............. 344 

Internrevisionsförordning ................... 348 


8 Övrigt 

Arkivlag .............................................. 355 

Arkivförordning .................................. 358 

Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om 

gallring och utlån av 

räkenskapshandlingar .......................... 362 

Konsekvensutredning vid 

regelgivning ........................................ 368 

Vidareutnyttjande av handlingar från den 

offentliga förvaltningen ....................... 370 

Premier för statens avtalsförsäkringar .... 372 

SPV:s föreskrifter om lämnande av uppgifter 

till Mareg ............................................ 374 

Tekniska regler ................................... 375 

Krisberedskap och höjd beredskap ....... 381 

Insyn i vissa finansiella förbindelser ...... 391 

Instruktion för ESV ............................ 395 

Underlag för årsredovisning för staten .. 400 

Statliga myndigheters elektroniska 

informationsutbyte .............................. 408 


Kronologiskt författningsregister ........ 415

Sakregister .................................... 417 Förkortningar 

cirk. 

ea 

ESV 

F. 

RA 

RGK 

SFS 

SPV 

cirkulär 

ekonomiadministrativa 

bestämmelser 


förordning 

Riksarkivet 

Riksgäldskontoret 

Svensk författningssamling 

Statens tjänstepensionsverk

Förord 

EA-boken vänder sig till dig som arbetar vid en statlig myndighet eller på annat 

sätt kommer i kontakt med regler som berör statliga myndigheter. Innehållet 

består av ett urval av författningar och allmänna råd avseende ekonomiadministrativ 

verksamhet i staten. 

ESV ger årligen ut en tryckt version av EA-boken som uppdaterats med de 

ändringar som beslutats under året. På ESV:s webbplats, www.esv.se, finns även 

en elektronisk version, som uppdateras varje halvår. 

Den här upplagan har uppdaterats med ändringar i författningar och allmänna 

råd till och med Lag 2012:966. De ändringar som har gjorts i författningar och 

allmänna råd sedan föregående upplaga är markerade med streck i vänster marginal. 

Övergångsbestämmelser och datum för ikraftträdande av lagar och förordningar 

har enbart tagits med i de fall de bedömts vara relevanta. 

Förslag och synpunkter på EA-bokens innehåll och utformning tar vi gärna emot 

via e-post till ea-boken@esv.se. 

Stockholm den 7 februari 2013 

Pia Heyman 

Avdelningschef

1 Förvaltning 

Regeringsform 1 

9 kap. Finansmakten 

Beslut om statens inkomster och utgifter 

1 § Riksdagen beslutar om skatter och avgifter till staten samt om statens 

budget. (Lag 2010:1408). 

Förslag till budget 

2 § Regeringen lämnar en budgetproposition till riksdagen. (Lag 2010:1408). 

Beslut om budget 

3 § Riksdagen beslutar om budget för det följande budgetåret eller, om det 

finns särskilda skäl, för en annan budgetperiod. Riksdagen beslutar därvid om en 

beräkning av statens inkomster och om anslag för bestämda ändamål. 

Riksdagen kan besluta att ett särskilt anslag ska utgå för en annan tid än budgetperioden. 

Riksdagen kan besluta att statens inkomster får tas i anspråk för bestämda 

ändamål på annat sätt än genom beslut om anslag. (Lag 2010:1408). 

4 § Under budgetperioden kan riksdagen besluta om en ny beräkning av statens 

inkomster och om nya eller ändrade anslag. (Lag 2010:1408). 

5 § Om riksdagen inte har beslutat om en budget före budgetperiodens början, 

beslutar riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess en 

budget har beslutats. Riksdagen kan uppdra åt finansutskottet att fatta ett sådant 

beslut på riksdagens vägnar. 

Om riksdagen inte har beslutat om anslag enligt första stycket för ett visst 

ändamål, ska den senaste budgeten, med de ändringar som följer av andra beslut 

av riksdagen, gälla till dess anslag beslutats. (Lag 2010:1408). 

Riktlinjebeslut 

6 § Riksdagen kan besluta om riktlinjer för statens verksamhet även för tid efter 

den följande budgetperioden. (Lag 2010:1408). 

Användning av anslag och inkomster 

7 § Anslag och inkomster får inte användas på annat sätt än vad riksdagen har 

bestämt. (Lag 2010:1408). 

1. Omtryckt (2011:109). Endast 9 kapitlet finns här återgivet. 

Regeringsform - utdrag 

7 

Förvaltning

Regeringsform - utdrag 

Statens tillgångar och åtaganden 

8 § Regeringen förvaltar och förfogar över statens tillgångar, om de inte avser 

riksdagens myndigheter eller i lag har avsatts till särskild förvaltning. 

Regeringen får inte utan att riksdagen har medgett det ta upp lån eller göra 

andra ekonomiska åtaganden för staten. (Lag 2010:1408). 

9 § Riksdagen beslutar om grunder för förvaltningen av och förfogandet över 

statens tillgångar. Riksdagen kan också besluta att en åtgärd av ett visst slag inte 

får vidtas utan att riksdagen har medgett det. (Lag 2010:1408). 

Årsredovisning för staten 

10 § Regeringen lämnar efter budgetperiodens slut en årsredovisning för staten 

till riksdagen. (Lag 2010:1408). 

Ytterligare bestämmelser om budgeten 

11 § Ytterligare bestämmelser om riksdagens och regeringens befogenheter 

och skyldigheter i fråga om budgeten meddelas i riksdagsordningen eller särskild 

lag. (Lag 2010:1408). 

Valutapolitiken 

12 § Regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor. Övriga 

bestämmelser om valutapolitiken meddelas i lag. (Lag 2010:1408). 

Riksbanken 

13 § Riksbanken är rikets centralbank och en myndighet under riksdagen. 

Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får bestämma 

hur Riksbanken ska besluta i frågor som rör penningpolitik. 

Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs av riksdagen. Riksbanken leds av en 

direktion, som utses av fullmäktige. 

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen ska beviljas 

ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han eller hon 

därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av direktionen 

från anställningen endast om ledamoten inte längre uppfyller de krav som ställs 

för att han eller hon ska kunna utföra sina uppgifter eller om han eller hon gjort 

sig skyldig till allvarlig försummelse. 

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och verksamhet 

meddelas i lag. (Lag 2010:1408). 

14 § Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser om 

penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag. (Lag 2010:1408). 

8

Budgetlag (2011:203) 

1 kap. Inledande bestämmelser 

Lagens tillämpningsområde 

1 § Bestämmelser om statens budget finns i 9 kap. 1–10 §§ regeringsformen. 

I denna lag finns ytterligare bestämmelser om budgeten. 

Statens verksamhet 

2 § Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet som sköts av 

regeringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen. 

Effektivitet och hushållning 

3 § I statens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och god hushållning 

iakttas. 

2 kap. Budgetpolitiska mål och utgiftsområden 

Mål för den offentliga sektorns finansiella sparande 

1 § Regeringen ska till riksdagen lämna förslag till mål för den offentliga sektorns 

finansiella sparande (överskottsmål). 

Utgiftstak och utgiftsområden 

2 § Regeringen ska i budgetpropositionen lämna förslag till tak för statens 

utgifter (utgiftstak) som ska användas i beredningen av förslaget till statens budget 

och i genomförandet av den budgeterade verksamheten. 

Förslaget ska avse det tredje tillkommande budgetåret. 

3 § Om riksdagen enligt 5 kap. 12 § riksdagsordningen har beslutat att hänföra 

statens utgifter till utgiftsområden, ska regeringen i budgetpropositionen redovisa 

en beräkning av hur utgifterna fördelas på utgiftsområden för det andra och tredje 

tillkommande budgetåret. 

4 § Finns det risk för att ett beslutat utgiftstak kommer att överskridas, ska 

regeringen för att undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet 

till eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder. 

3 kap. Budgetering 

Inkomsttitlar och anslag 

Budgetlag 

1 § För budgetering och redovisning av inkomster på statens budget ska 

inkomsttitlar för olika slag av inkomster användas. 

9 

Förvaltning

Budgetlag 

2 § Vid budgetering av utgifter för bestämda ändamål ska ramanslag användas. 

Omfattningen av statens budget 

3 § Regeringens förslag till statens budget ska omfatta alla inkomster och 

utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. 

4 § Statens inkomster och utgifter ska budgeteras och redovisas brutto på 

inkomsttitlar och anslag med de undantag som anges i 6 §. 

5 § Utgifter får inte budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar. 

6 § Om riksdagen har beslutat att inkomster får tas i anspråk för ett bestämt 

ändamål på annat sätt än genom beslut om anslag (specialdestination), ska 

inkomsterna inte budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar. Inkomster av skatter 

ska dock alltid budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar. 

Ska inkomsterna helt eller till en bestämd del täcka utgifterna i en viss verksamhet 

ska inkomsterna och motsvarande utgifter inte heller budgeteras eller redovisas 

mot anslag. Om inkomsterna till en obestämd del ska täcka utgifter i en verksamhet 

ska inkomsterna redovisas mot anslag (nettoredovisning). 

Första och andra styckena gäller även sådana inkomster som regeringen med 

stöd av riksdagens bemyndigande har beslutat ska specialdestineras till en viss 

verksamhet. 

7 § Regeringen får förfoga över avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor 

och tjänster som staten tillhandahåller och besluta om inkomsterna ska budgeteras 

och redovisas mot inkomsttitel eller specialdestineras till en viss verksamhet. 

Villkor för ramanslag 

8 § Ett anslag får tillfälligt överskridas genom att en kredit motsvarande högst 

tio procent av det anvisade anslaget (anslagskredit) tas i anspråk. Följande år ska 

tillgängliga medel reduceras med ett belopp motsvarande den ianspråktagna 

anslagskrediten. 

Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att ett anslag får 

överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter 

som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat 

ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas. 

9 § Regeringen får besluta att anslag för räntor på statsskulden samt andra 

utgifter för upplåning och skuldförvaltning får överskridas om det är nödvändigt 

för att fullgöra statens betalningsåtaganden. 

10 § Outnyttjade medel på ett anslag (anslagssparande) får användas följande 

år. 

Outnyttjade medel får dock användas längst två år efter det att anslaget senast 

var uppfört på budgeten. 

10

11 § När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag, får den besluta om 

begränsningar i villkoren för utnyttjandet av anslaget. 

12 § Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte ska användas, 

om detta är motiverat av särskilda omständigheter i en verksamhet eller av statsfinansiella 

eller andra samhällsekonomiska skäl. 

4 kap. Redovisning mot inkomsttitlar och anslag 

1 § Om inte riksdagen beslutar annat, ska redovisning mot inkomsttitlar och 

anslag göras enligt 2 och 3 §§. 

2 § Inkomster av skatter och avgifter ska redovisas det budgetår som intäkterna 

hänför sig till. Övriga inkomster ska redovisas det budgetår som inkomsterna 

hänför sig till. 

Om inkomster med stöd av 3 kap. 6 § andra stycket redovisas mot anslag, ska 

redovisningen dock göras på samma grund som gäller för de utgifter som redovisas 

mot anslaget enligt 3 §. 

3 § Utgifter för transfereringar ska redovisas det budgetår då betalning sker. 

Förvaltningsutgifter ska redovisas det budgetår som kostnaderna hänför sig till. 

Övriga utgifter ska redovisas det budgetår som utgifterna hänför sig till. 

4 § Redovisning ska ske löpande. 

5 kap. Statens upplåning och skuldförvaltning 

1 § Efter särskilt bemyndigande som lämnas för ett budgetår i sänder får regeringen 

eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret ta upp lån till staten 

för att 

1. finansiera löpande underskott i statens budget och andra utgifter som grundar 

sig på riksdagens beslut, 

2. tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen 

beslutat om, 

3. amortera, lösa in och köpa upp statslån, 

4. i samråd med Riksbanken tillgodose behovet av statslån med olika löptider, 

och 

5. tillgodose Riksbankens behov av valutareserv. 

Budgetlag 

Riksbanken ska betala full ersättning för statens kostnader för upplåning för att 

tillgodose Riksbankens behov av valutareserv. Regeringen får dock, efter samråd 

med Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda skäl. 

11 

Förvaltning

Budgetlag 

2 § Efter särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetår i 

sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande ett affärsverk ta upp 

lån till staten för affärsverkets verksamhet. 

3 § Lån som har tagits upp av staten enligt 1 eller 2 § förvaltas av regeringen 

eller, efter regeringens bemyndigande, av Riksgäldskontoret eller affärsverk. 

Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv, 

får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de lånade medlen endast 

användas för återbetalning av samma lån. Regeringen får dock, efter samråd med 

Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda skäl. 

4 § För samtliga lån och garantier som regeringen, Riksgäldskontoret eller ett 

affärsverk ombesörjer är staten ansvarig. 

5 § Statens skuld, med undantag för den skuld som förvaltas av affärsverken 

enligt 3 §, ska förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt 

som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen ska ske inom ramen för de krav 

som penningpolitiken ställer. 

6 § Regeringen ska senast den 15 november varje år besluta om riktlinjer för 

Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden. Regeringen ska inhämta förslag 

till riktlinjer från Riksgäldskontoret samt låta Riksbanken yttra sig över kontorets 

förslag. 

7 § Regeringen ska från och med 2012 och därefter vartannat år i en skrivelse 

till riksdagen utvärdera förvaltningen av statsskulden. Skrivelsen ska senast den 

25 april överlämnas till riksdagen. 

6 kap. Ekonomiska åtaganden och utlåning 

Beställningsbemyndiganden 

1 § För det ändamål och intill det belopp som riksdagen beslutat för budgetåret 

får regeringen beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån 

eller liknande som medför utgifter under senare budgetår än det budgeten avser. 

Regeringen får dock utan särskilt bemyndigande göra ekonomiska åtaganden 

för staten om dessa uppgår till högst tio procent av ett anvisat anslag, dock högst 

tio miljoner kronor. 

Regeringen ska när den begär ett bemyndigande enligt första stycket ange under 

vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas medföra utgifter. 

2 § Regeringen får göra sådana ekonomiska åtaganden för staten som är nödvändiga 

för att den löpande verksamheten ska fungera tillfredsställande. 

12

Utlåning och garantier 

3 § För det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat för ett 

eller flera budgetår får regeringen besluta om utlåning som finansieras med lån i 

Riksgäldskontoret, ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden. 

Om det finns särskilda skäl får en kreditgaranti eller liknande åtagande enligt 

riksdagens bestämmande göras utan att beloppet begränsas. 

4 § För ett lån eller åtagande enligt 3 § ska ränta eller avgift tas ut. Räntan eller 

avgiften ska motsvara statens förväntade kostnad för lånet eller åtagandet, om inte 

riksdagen för ett visst lån eller åtagande har beslutat annat. 

Om det krävs till följd av bestämmelserna om statsstöd i artikel 107 i fördraget 

om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), får räntan eller avgiften 

sättas högre än vad som anges i första stycket. 

Om lån- eller garantitagaren ska betala en ränta eller avgift som inte helt täcker 

kostnaderna enligt första stycket, ska regeringen föreslå riksdagen hur mellanskillnaden 

ska finansieras. 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar för visst 

lån eller viss garanti om räntans eller avgiftens storlek. 

5 § Till den del inkomsterna från räntor och avgifter enligt 4 § första stycket 

motsvarar förväntade förluster ska de föras till konton i Riksgäldskontoret. Även 

annan finansiering av förväntad förlust enligt 4 § tredje stycket ska föras till sådana 

konton. Inkomster i utländsk valuta får föras till konton i bank. 

Konstaterade förluster för statens utlåning och åtaganden ska täckas med medel 

från dessa konton. 

7 kap. Finansiering av investeringar och utlåning 

Budgetlag 

1 § Inom låneramar som riksdagen har beslutat för budgetåret får regeringen 

besluta att anläggningstillgångar som används i statens verksamhet, med det 

undantag som anges i 2 §, ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen 

får besluta om villkoren för sådana lån. 

2 § Förvärv av aktier eller andelar i ett företag och annat tillskott av kapital ska 

finansieras med anslag. 

3 § Utlåning för vilken den förväntade förlusten är låg får finansieras med lån 

i Riksgäldskontoret. 

4 § Inom en kreditram som riksdagen har beslutat för budgetåret får regeringen 

besluta att rörelsekapital i statens verksamhet ska finansieras med krediter i Riksgäldskontoret. 

Regeringen får besluta om villkoren för dessa krediter och om likvida 

medel som myndigheterna disponerar. 

5 § Andra tillgångar än de som anges i 1, 3 och 4 §§ ska finansieras med anslag 

eller med inkomster som anges i 8 kap. 9–12 §§. 

13 

Förvaltning

Budgetlag 

6 § Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller inte om riksdagen för en viss myndighet, 

ett visst lån eller en viss anskaffning beslutar om någon annan finansiering. 

8 kap. Förvärv och överlåtelse av egendom 

1 § I 2–12 §§ anges grunder för förfogandet över statens egendom. 

Bestämmelserna gäller tillgångar som regeringen förvaltar och förfogar över. 

Detta gäller dock inte varor som avses i 3 kap. 7 §. 

Med försäljning avses i 2 och 4–7 §§ även byte. 

Fast egendom 

2 § När värdet av fast egendom inte överstiger 75 miljoner kronor, får regeringen 

besluta att sälja egendomen, om den inte alls eller endast i ringa utsträckning 

behövs i statens verksamhet och om det inte finns särskilda skäl för att egendomen 

fortfarande ska ägas av staten. 

Trots första stycket får regeringen besluta om försäljning till en kommun för 

samhällsbyggnadsändamål. 

Aktier och andelar 

3 § Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande förvärva aktier eller 

andelar i ett företag eller på annat sätt öka statens röst- eller ägarandel i ett företag. 

Regeringen får inte heller utan riksdagens bemyndigande tillskjuta kapital till ett 

företag. 

Regeringen får dock förvärva aktier eller andelar i företag som ett led i förvaltningen 

av egendom som tillfallit staten genom testamente eller gåva. 

4 § Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller andelar i ett företag 

där staten har mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, om 

inte riksdagen bestämt annat för företaget. 

Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom försäljning eller på 

annat sätt minska statens ägarandel i företag där staten har hälften eller mer än 

hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. 

Annan lös egendom 

5 § För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt och sådan byggnad 

som är lös egendom gäller bestämmelserna i 2 § om försäljning av fast egendom. 

6 § Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan som anges 

i 4 och 5 §§, om egendomen inte längre behövs för statens verksamhet eller blivit 

obrukbar eller om den inte anskaffats med statens medel. 

Affärsmässighet 

7 § Förvärv genom köp eller byte och försäljning ska genomföras affärsmässigt, 

om inte särskilda skäl talar mot det. 

14

Disposition av försäljningsinkomster 

8 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, ska inkomsten redovisas 

mot en inkomsttitel, om inte riksdagen bestämmer annat. 

I 9–12 §§ anges hur inkomsten får disponeras i de fall då regeringen har 

beslutat om försäljning. 

9 § Om egendomen har använts i en verksamhet för vilken riksdagen har godkänt 

en investeringsplan, får regeringen besluta att inkomsten ska disponeras för 

att finansiera investeringar som ingår i planen. 

Bestämmelser om disposition av inkomst från försäljning av egendom som inte 

använts i en sådan verksamhet finns i 10–12 §§. 

10 § Om egendomen har finansierats med medel från anslag får regeringen, 

sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats mot en 

inkomsttitel, besluta att det som återstår av inkomsten ska disponeras i den verksamhet 

där den sålda egendomen har använts. 

Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp, får regeringen besluta att hela 

inkomsten ska disponeras i den verksamhet där den sålda egendomen har använts. 

Har fast egendom eller aktier sålts, ska dock hela inkomsten redovisas mot en 

inkomsttitel. 

11 § Om egendomen har finansierats med lån, får regeringen sedan lånet lösts 

besluta att det som återstår av inkomsten ska disponeras i den verksamhet där den 

sålda egendomen har använts. 

Har fast egendom eller aktier sålts, ska dock det som återstår av inkomsten 

redovisas mot en inkomsttitel. 

12 § Om egendomen har finansierats på annat sätt än med medel från anslag 

eller med lån, får regeringen besluta att hela inkomsten ska disponeras i den 

verksamhet där den sålda egendomen har använts. 

9 kap. Uppföljning och prognoser 

Uppföljning 

1 § Regeringen ska noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och upplåning 

utvecklas i förhållande till beräknade och beslutade belopp. 

Regeringen ska i budgetpropositionen och i den ekonomiska vårpropositionen 

förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och beräknat utfall för 

det innevarande budgetåret. 

Uppföljning och prognoser avseende överskottsmålet 

Budgetlag 

2 § Om riksdagen har beslutat om ett sådant överskottsmål som avses i 2 kap. 

1 §, ska regeringen vid minst två tillfällen under året för riksdagen redovisa hur 

målet uppnås. 

15 

Förvaltning

Budgetlag 

Övriga prognoser 

3 § Regeringen ska i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen 

redovisa prognoser över statens inkomster och utgifter, statens lånebehov och 

utgifterna under utgiftstaket. 

Prognoserna ska omfatta det innevarande budgetåret och de tre därpå följande 

åren och baseras på väl specificerade förutsättningar. 

10 kap. Redovisningsskyldighet och revision 

Allmänt om redovisningen 

1 § Regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen för de tillgångar som 

regeringen förvaltar och förfogar över. Redovisningsskyldigheten omfattar även 

den verksamhet som bedrivs av staten samt statens skulder och övriga ekonomiska 

åtaganden. 

God redovisningssed och rättvisande bild 

2 § Bokföring och redovisning i staten ska fullgöras på ett sätt som stämmer 

överens med god redovisningssed. 

Redovisningen ska ge en rättvisande bild av verksamheten, det ekonomiska 

resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens tillgångar. 

Resultatredovisning 

3 § Regeringen ska i budgetpropositionen lämna en redovisning av de resultat 

som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de av riksdagen beslutade målen. 

Om riksdagen enligt 5 kap. 12 § riksdagsordningen har beslutat att hänföra statens 

utgifter till utgiftsområden ska redovisningen vara anpassad till utgiftsområdena. 

Redovisning av skatteutgifter 

4 § Regeringen ska varje år lämna en redovisning av skatteutgifter till riksdagen. 

Årsredovisningen för staten 

5 § Årsredovisningen för staten ska lämnas till riksdagen senast den 15 april 

året efter budgetåret. 

6 § Årsredovisningen för staten ska innehålla 

1. en uppföljning av riksdagens beslut om den offentliga sektorns finansiella 

sparande (överskottsmålet), utgiftstaket och andra övergripande budgetpolitiska 

mål, 

2. utfallet på budgetens inkomsttitlar och anslag samt av statens lånebehov, 

3. en redovisning av hur regeringen har utnyttjat bemyndiganden som den fått 

med stöd av 6 kap. 1 § första stycket och 6 kap. 3 §, 

4. en resultaträkning, en balansräkning, en finansieringsanalys och noter, 

16

5. en redovisning av utvecklingen av statsskulden, 

6. upplysningar om förväntade förluster och väsentliga risker i statens utlåning 

och utställda garantier som beslutats enligt 6 kap. 3 §, 

7. en samlad redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av 

Riksrevisionens iakttagelser, 

8. en resultaträkning och en balansräkning avseende EU-medel samt en kassamässig 

redovisning av anslag och inkomsttitlar avseende in- och utbetalningar till 

och från EU, samt 

9. ett uttalande av regeringen om huruvida 

räkenskaperna enligt 8 har upprättats enligt god redovisningssed och ger en 

rättvisande bild, och 

det finns regler och system som syftar till att skapa en betryggande intern 

styrning och kontroll av EU-medel. 

Regeringen ska i anslutning till redovisningen enligt första stycket 2 förklara 

väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och utfallet. 

7 § Resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen ska omfatta 

statens samtliga intäkter och kostnader, tillgångar och skulder samt betalningar 

som påverkar statens nettoupplåning. 

Regeringen får dock besluta att en viss verksamhet eller en viss tillgång eller 

skuld inte ska omfattas av resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen. 

Regeringen ska i årsredovisningen för staten lämna upplysningar om 

skälen för detta. 

8 § I resultaträkningen och balansräkningen ska 

1. samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna 

tillämpas från ett budgetår till ett annat, 

2. värderingen av de olika posterna göras med rimlig försiktighet, 

Budgetlag 

3. intäkter och kostnader som är hänförliga till budgetåret tas med oavsett tidpunkten 

för betalningen, 

4. de olika beståndsdelar som balansräkningen består av värderas var och en för 

sig, 

5. tillgångar och skulder eller intäkter och kostnader inte kvittas mot varandra, 

samt 

6. den ingående balansen för ett budgetår stämma överens med den utgående 

balansen för det närmast föregående budgetåret. 

Om det är förenligt med vad som föreskrivs i 2 §, får regeringen avvika från 

första stycket. Regeringen ska lämna upplysningar om skälen för avvikelsen och 

redovisa en bedömning av dess effekt på den ekonomiska ställningen och resultatet. 

17 

Förvaltning

Budgetlag 

9 § Resultaträkningen ska innehålla följande rubriker: Intäkter, Kostnader, 

Resultat från andelar i hel- och delägda företag, Finansiella intäkter och kostnader 

samt Årets över- eller underskott. 

Balansräkningen ska innehålla följande rubriker på tillgångssidan: Anläggningstillgångar 

(Immateriella, Materiella och Finansiella anläggningstillgångar), Utlåning, 

Varulager m.m., Fordringar, Periodavgränsningsposter, Kortfristiga placeringar 

samt Kassa och bank. På skuldsidan ska den innehålla följande rubriker: 

Nettoförmögenhet, Fonder, Avsättningar, Statsskulden, Skulder m.m. och Periodavgränsningsposter. 

Finansieringsanalysen ska innehålla följande rubriker: Statens verksamhet, 

Investeringar, Utlåning, Finansiella aktiviteter och Statens nettoupplåning. 

Under rubrikerna ska redovisningen delas in i poster. 

10 § För varje post i resultaträkningen och balansräkningen samt finansieringsanalysen 

ska beloppet av motsvarande post för det närmast föregående budgetåret 

anges. 

Om regeringen har ändrat principerna för värdering, klassificering eller indelning 

i poster eller avgränsningen av staten enligt 7 §, ska posterna för närmast föregående 

budgetår räknas om eller ändras på det sätt som behövs för att de ska kunna 

jämföras med budgetårets poster på ett meningsfullt sätt. 

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redovisningssed, får 

avvikelse från vad som föreskrivs i andra stycket göras. I så fall ska regeringen 

lämna upplysningar om skälen för detta. 

Revision 

11 § I 13 kap. regeringsformen och i lagen (2002:1022) om revision av statlig 

verksamhet m.m. finns bestämmelser om revision av statlig verksamhet. 

11 kap. Föreskrifter 

1 § Regeringen meddelar föreskrifter om genomförandet av statens budget. 

Övergångsbestämmelser 

2012:966 

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011, då lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning 

och lagen (1996:1059) om statsbudgeten upphör att gälla. 

2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 §§ tillämpas första gången i fråga om budgeten för 2012. 

Bestämmelsen i 17 § andra stycket och 18 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten gäller fortfarande 

i fråga om redovisning mot inkomsttitlar och anslag under 2011. 

3. Outnyttjade medel på anslag som inte har varit uppförda på statens budget efter 2010 får användas 

längst till utgången av 2012. 

4. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § första stycket första meningen tillämpas när det gäller redovisning av 

inkomster av avgifter första gången i fråga om budgeten för 2012. Bestämmelsen i 10 § andra 

stycket lagen om statsbudgeten gäller fortfarande i fråga om redovisning av inkomster av avgifter 

under 2011. 

18

5. Bestämmelserna i 6 kap. 4 § tillämpas i fråga om utlåning från och med den 1 januari 2012. För 

studielån enligt studiestödslagen (1999:1395) tillämpas dock dessa bestämmelser från och med 

den 1 januari 2014. 

6. Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas från och med den 1 januari 2012. För studielån enligt studiestödslagen 

(1999:1395) tillämpas dock dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014. 

7. Bestämmelsen i 7 kap. 3 § tillämpas första gången i fråga om budgeten för 2012. 

8. Bestämmelserna i 10 kap. 6–10 §§ tillämpas första gången i fråga om årsredovisningen för staten 

2011. Bestämmelserna i 37 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten ska gälla i fråga 

om årsredovisningen för staten 2010. 

Myndighetsförordning (2007:515) 

Förordningens tillämpningsområde 

1 § Denna förordning gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen. 

Om en lag eller en förordning innehåller en bestämmelse som avviker från denna 

förordning, gäller den bestämmelsen. 

Myndighetens ledning 

2 § En myndighet leds av 

1. en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), 

2. en styrelse (styrelsemyndighet), eller 

3. en nämnd (nämndmyndighet). 

Myndighetens ledningsform anges i myndighetens instruktion eller i någon 

annan författning. 

Ledningens ansvar 

3 § Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och skall 

se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som 

följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt 

och rättvisande sätt samt att myndigheten hushållar väl med statens medel. 

4 § Myndighetens ledning skall 

1. besluta en arbetsordning, 

2. i arbetsordningen besluta de närmare föreskrifter som behövs om myndighetens 

organisation, arbetsfördelningen mellan styrelse och myndighetschef, delegeringen 

av beslutanderätt inom myndigheten, handläggningen av ärenden och 

formerna i övrigt för verksamheten, 

3. besluta en verksamhetsplan för myndigheten, 

Myndighetsförordning 

4. säkerställa att det vid myndigheten finns en intern styrning och kontroll som 

fungerar på ett betryggande sätt, och 

19 

Förvaltning


5. avgöra andra ärenden som har principiell karaktär eller större betydelse eller 

som avser föreskrifter, om ärendena inte skall avgöras av personalansvarsnämnden 

enligt 25 §. 

Delegering 

5 § Andra ärenden än de som avses i 4 § får 

1. i styrelsemyndigheter avgöras av myndighetschefen eller, om inte styrelsen 

bestämt något annat, av den som myndighetschefen bestämmer, 

2. i enrådighetsmyndigheter och nämndmyndigheter avgöras av den som ledningen 

bestämmer. 

Uppgifter 

Allmänna uppgifter 

6 § Myndigheten skall fortlöpande utveckla verksamheten. 

Myndigheten skall verka för att genom samarbete med myndigheter och andra 

ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. 

Myndigheten skall tillhandahålla information om myndighetens verksamhet 

och följa sådana förhållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten. 

Medverkan i EU-arbetet och annat internationellt samarbete 

7 § Myndigheten skall ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten 

inom Europeiska unionen och i annat internationellt samarbete, ställa den personal 

till förfogande för deltagandet som regeringen begär och fortlöpande hålla regeringen 

informerad om förhållanden av betydelse för samarbetet. 

Myndighetens arbetsgivarpolitik 

8 § Myndigheten skall 

1. i samverkan med andra myndigheter utveckla och samordna den statliga 

arbetsgivarpolitiken, 

2. se till att de anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten, 

3. skapa goda arbetsförhållanden och ta till vara och utveckla de anställdas kompetens 

och erfarenhet. 

Särskilda bestämmelser för enrådighetsmyndigheter 

Insynsråd 

9 § Om regeringen har bestämt att det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten, 

skall rådet utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. 

Insynsrådet består av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. 

Myndighetschefen skall vara ordförande i insynsrådet och hålla rådet informerat 

om verksamheten. 

20

Särskilda bestämmelser för styrelsemyndigheter 

Styrelsens sammansättning 

10 § Styrelsen består av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. En 

av ledamöterna skall vara ordförande i styrelsen och en skall vara vice ordförande. 

Myndighetschefen skall ingå i styrelsen, men inte vara dess ordförande eller vice 

ordförande. 

Beslutförhet 

11 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra 

ledamöterna är närvarande. 

12 § Om ett ärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för 

att behandla det, får ärendet avgöras genom kontakter mellan ordföranden och 

de andra ledamöterna. 

Om inte heller detta hinns med eller är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra 

ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 

Myndighetschefens ansvar gentemot styrelsen 

13 § Myndighetschefen ansvarar inför styrelsen och skall sköta den löpande 

verksamheten enligt de direktiv och riktlinjer som styrelsen beslutar. 

Myndighetschefen skall hålla styrelsen informerad om verksamheten, förse styrelsen 

med underlag för beslut och verkställa styrelsens beslut. 

Myndighetschefen skall under styrelsen svara för myndighetens arbetsgivarpolitik 

enligt 8 § och företräda myndigheten som arbetsgivare. 

Särskilda bestämmelser för nämndmyndigheter 

Nämndens sammansättning 

14 § Nämnden består av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. En 

av ledamöterna skall vara ordförande i nämnden och en skall vara vice ordförande. 

Beslutförhet 

15 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra 

ledamöterna är närvarande. 

16 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda 

för att behandla det, får ärendet avgöras genom kontakter mellan ordföranden 

och de andra ledamöterna. 

Om inte heller detta hinns med eller är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra 

ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. 

Kansli 


17 § Om regeringen har bestämt att myndigheten skall ha ett kansli, skall det 

ledas av en chef som skall följa de direktiv och riktlinjer som nämnden beslutar. 

21 

Förvaltning


18 § Om regeringen har bestämt att en myndighet skall upplåta lokaler och 

sköta administrativa eller handläggande uppgifter åt en nämndmyndighet, ansvarar 

den förstnämnda myndigheten inför regeringen för de uppgifter som den skall 

sköta. 

De båda myndigheterna skall närmare reglera upplåtelsen av lokaler och fördelningen 

av uppgifter i en överenskommelse. 

Ärendenas handläggning 

Kostnadsmässiga konsekvenser 

19 § Myndigheten skall se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas 

när den begär in uppgifter eller utövar tillsyn. 

Föredragning 

20 § Ärendena skall avgöras efter föredragning. 

I arbetsordningen eller i särskilda beslut får myndigheten bestämma att ärenden 

som avgörs av någon annan person än myndighetens chef inte behöver föredras. 

Myndighetschefen får utan föredragning fatta beslut som inte kan skjutas upp 

till dess att ärendet hunnit föredras. 

Myndighetens beslut 

21 § För varje beslut i ett ärende skall det upprättas en handling som visar 

1. dagen för beslutet, 

2. beslutets innehåll, 

3. vem som har fattat beslutet, 

4. vem som har varit föredragande, och 

5. vem som har varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet. 

Anställningar och uppdrag 

22 § Ledamöter i styrelser, nämnder och insynsråd utses av regeringen för en 

bestämd tid. 

Regeringen utser även ordförande i styrelser och nämnder. 

23 § Myndighetschefen anställs av regeringen. Detsamma gäller en myndighets 

överdirektör. 

Annan personal anställs av myndigheten. 

24 § Myndighetschefen skall ha en ställföreträdare som tjänstgör i chefens ställe 

när han eller hon inte är i tjänst. Om myndigheten har en överdirektör, är överdirektören 

myndighetschefens ställföreträdare. 

Ställföreträdaren ersätter även i övrigt myndighetschefen i den utsträckning 

som myndighetschefen bestämmer. 

22

Personalansvarsnämnd 

25 § Om regeringen har bestämt att det skall finnas en personalansvarsnämnd 

vid myndigheten, skall nämnden pröva frågor om 

1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, när anställningen 

inte är en provanställning, 

2. disciplinansvar, 

3. åtalsanmälan, 

4. avstängning. 

Myndighetschefen skall vara ordförande i personalansvarsnämnden. Nämnden 

skall i övrigt bestå av personalföreträdarna och de ledamöter som myndigheten 

utser. 

26 § Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften 

av de andra ledamöterna är närvarande. 

Myndighetens rätt att företräda staten vid domstol 

27 § Myndigheten företräder staten vid domstol inom sitt verksamhetsområde. 

I förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten 

och i förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.m. finns särskilda 

bestämmelser om vem som för statens talan. 

Åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse 

28 § Om Riksrevisionens revisionsberättelse över myndighetens årsredovisning 

innehåller någon invändning, skall myndigheten redovisa för regeringen vilka 

åtgärder myndigheten har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen. 

Redovisningen skall lämnas inom en månad efter det att revisionsberättelsen 

överlämnats. 

Ärendeförteckning 

29 § Myndigheten skall senast den 1 mars varje år till Justitiekanslern lämna 

en förteckning över de ärenden som hade kommit in före den 1 juli föregående 

år men som inte hade avgjorts vid årets utgång. 

Justitiekanslern får i det enskilda fallet besluta om undantag från första stycket. 

Överklagande av beslut i ärenden om föreskrifter 

30 § Myndighetens beslut i ärenden om meddelande av föreskrifter som avses 

i 8 kap. regeringsformen får inte överklagas. 


2007:515 


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008, då verksförordningen (1995:1322) skall upphöra 

att gälla. 

23 

Förvaltning

Förvaltningslag 

Förvaltningslag (1986:223) 2 


1 § Denna lag gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och 

domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Bestämmelserna i 4-6 §§ 

gäller också annan förvaltningsverksamhet hos dessa myndigheter. I 22 a § finns 

bestämmelser om överklagande och om krav på prövningstillstånd i kammarrätt. 

(Lag 1998:386) 

2 § I 31-33 §§ föreskrivs begränsningar i lagens tillämpning i vissa myndigheters 

verksamhet. 

3 § Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som 

avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. 

Bestämmelserna om överklagande i denna lag tillämpas dock alltid om det 

behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller 

skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 

1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 

(Lag 2006:306) 

Myndigheternas serviceskyldighet 

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan 

hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen 

skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den 

enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. 

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. 

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten 

hjälpa honom till rätta. 

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Om 

särskilda tider för detta är bestämda, skall allmänheten underrättas om dem på 

lämpligt sätt. 

Myndigheterna skall också se till att det är möjligt för enskilda att kontakta dem 

med hjälp av telefax och elektronisk post och att svar kan lämnas på samma sätt. 

En myndighet skall ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag-fredag 

för att kunna ta emot och registrera allmänna handlingar och för att kunna ta 

emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos 

myndigheten. Detta gäller dock inte om en sådan dag samtidigt är midsommarafton, 

julafton eller nyårsafton. (Lag 2003:246) 

Samverkan mellan myndigheter 

6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den 

egna verksamheten. 

2. Omtryckt (2003:246) 

24

Allmänna krav på handläggningen av ärenden 

7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt 

och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall 

myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden 

från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att 

uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för 

den enskilde att ha med den att göra. 

Tolk 

8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller 

som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk. 

Ombud och biträde 

9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som har 

ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det. 

Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig 

på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud eller biträde i 

ärendet. 

En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas särskilt 

och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. 

Inkommande handlingar 

10 § En handling anses komma in till en myndighet den dag då handlingen, 

eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen, anländer till 

myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa. Underrättas en 

myndighet särskilt om att ett telegram till myndigheten finns hos ett företag som 

driver televerksamhet, anses telegrammet komma in redan när underrättelsen når 

en behörig tjänsteman. 

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i 

myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postanstalt, anses den ha 

kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman till handa närmast 

följande arbetsdag. 

Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet skall bekräftas av 

avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling, om myndigheten 

begär det. (Lag 1993:611) 

Jäv 

11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig 


1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller 

någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig 

nytta eller skada för honom själv eller någon närstående, 

2. om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår 

eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång, 

25 

Förvaltning


3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning 

av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan 

myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den 

slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken, 

4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, 

eller 

5. om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba 

förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. 

Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. 

12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock vidta åtgärder 

som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov. 

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, 

skall självmant ge det till känna. 

Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt 

i hans ställe, skall myndigheten snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller 

får delta i prövningen av jävsfrågan endast om myndigheten inte är beslutför utan 

honom och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov. 

Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av 

det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. 

Remiss 

13 § Innan en myndighet inhämtar yttrande genom remiss skall den noga pröva 

behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas från flera, skall det göras samtidigt, 

om inte särskilda skäl föranleder något annat. 

Om det inte är obehövligt, skall det anges i remissen i vilka avseenden och inom 

vilken tid yttrande önskas. 

Muntlig handläggning 

14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter muntligt i ett 

ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, skall han få tillfälle till 

det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. 

I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. 

Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta för 

enskilda att ha med den att göra. 

Anteckning av uppgifter 

15 § Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och 

som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av myndigheten, om 

ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. 

Parters rätt att få del av uppgifter 

16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har 

tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten 

26

att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § 

offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400). (Lag 2009:434) 

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller 

annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon 

annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig 

över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten 

får dock avgöra ärendet utan att så har skett 

1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om 

åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga, 

2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, 

tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är 

fråga om prövning i högre instans efter överklagande, 

3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra 

beslutet i ärendet, eller 

4. om avgörandet inte kan uppskjutas. 

Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt 

brev, genom delgivning eller på något annat sätt. 

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 

3 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400). (Lag 2009:434) 

Omröstning 

18 § Skall beslut fattas av flera gemensamt och kan de inte enas, lägger ordföranden 

fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så 

att det kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan de som deltar i avgörandet 

har fått ta ställning till förslagen, anger ordföranden vad som enligt hans uppfattning 

har beslutats. Detta blir beslutet, om inte omröstning begärs. 

Om omröstning begärs, skall den ske öppet. Är förslagen fler än två, skall det 

först avgöras vilket förslag som skall ställas mot vad som enligt ordförandens 

uppfattning hade beslutats. Utgången bestäms genom enkel majoritet. Vid lika 

röstetal har ordföranden utslagsröst. 

I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild är varje ledamot 

som deltar i den slutliga handläggningen skyldig att delta även i avgörandet. Ingen 

är dock skyldig att rösta för mer än ett förslag. 

Ordföranden är alltid skyldig att rösta när det behövs för att ärendet skall kunna 

avgöras. 

Avvikande mening 


19 § När beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i avgörandet 

reservera sig mot detta genom att låta anteckna avvikande mening. Den som inte 

gör det skall anses ha biträtt beslutet. 

Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga handläggningen 

utan att delta i avgörandet har rätt att få avvikande mening antecknad. 

27 

Förvaltning


Avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till känna 

på något annat sätt. Om beslutet inte skall ges till känna, skall anmälan göras 

senast när det får sin slutliga form genom protokollsjustering eller på liknande 

sätt. 

Motivering av beslut 

20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de 

skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon 

enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis 

1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning 

är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen, 

2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, 

tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart, 

3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas 

personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande, 

4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen, eller 

5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen 

och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande. 

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om 

möjligt upplysa honom om dem i efterhand. 

Underrättelse om beslut 

21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehållet i 

det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser myndighetsutövning 

mot någon enskild. Parten behöver dock inte underrättas, om det är 

uppenbart obehövligt. 

Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas om hur 

han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådana avvikande 

meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligt särskilda bestämmelser. 

Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt 

brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid 

ske skriftligt, om parten begär det. 

Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga beslutet 

begär att få ta del av det. 

Överklagande 

22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom 

emot och beslutet kan överklagas. 

22 a § Beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock 

inte beslut i administrativa ärenden och beslut i ärenden som avses i 20 § första 

stycket 5. 

28

Om överklagande har skett med stöd av första stycket krävs prövningstillstånd 

vid överklagande till kammarrätten. (Lag 2006:306) 

Hur beslut överklagas 

23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket 

beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär. 

Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall ha 

kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om 

klaganden är en part som företräder det allmänna och beslutet överklagas till en 

förvaltningsrätt eller kammarrätt, skall överklagandet dock ha kommit in inom 

tre veckor från den dag då beslutet meddelades. 

Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som avses i 8 

kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då beslutet gavs 

till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från 

dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet. (Lag 2009:798) 

24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar om 

skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in 

för sent, skall myndigheten avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje 

stycket. 

Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten har 

lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar. 

Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit 

in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna 

myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet 

och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre 

instansen. 

25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har 

meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den 

myndighet som skall pröva överklagandet. 

Rättelse av skrivfel och liknande 

26 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens 

eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den 

myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge 

den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot 

någon enskild och åtgärden inte är obehövlig. (Lag 1990:456) 

Omprövning av beslut 


27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första 

instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon 

annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och 

enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller 

29 

Förvaltning


även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden begär att beslutet tills vidare 

inte skall gälla (inhibition). 

Skyldigheten gäller inte, om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet 

till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten 

ändrar beslutet. 

28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten själv 

ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 24 och 25 §§. 

Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet 

anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 24 §. 

Inhibition 

29 § En myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att det 

överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla. 

Överklagande av avvisningsbeslut 

30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit 

in för sent, får avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i 

huvudsaken. Har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre instans, 

får den högre instansens beslut i frågan inte överklagas. (Lag 1986:1196) 

Vissa begränsningar i lagens tillämpning 

31 § Bestämmelserna i 13–30 §§ gäller inte sådana ärenden hos myndigheter 

i kommuner och landsting där besluten kan överklagas enligt 10 kap. kommunallagen 

(1991:900). Bestämmelserna gäller inte heller ärenden hos samordningsförbund 

som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. 

(Lag 2005:330) 

32 § Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva 

verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, 

Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. 

(Lag 2006:703) 

33 § I ärenden i första instans som avser hälso- och sjukvård gäller 14–30 §§ 

endast om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än som anges i 31 

§. 

30

Förordning (1993:528) om statliga myndigheters 

lokalförsörjning 

Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd 3 

Inledande bestämmelser 

1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken 

gäller dock inte 9 § andra och fjärde styckena samt 10 §. (F. 2007:710) 

2 § En myndighet som enligt beslut av regeringen ska fördela medel från ett 

anslag till en annan statlig myndighet får överlåta ansvar och befogenheter enligt 

denna förordning till den mottagande myndigheten. (F. 2007:710) 

3 § Med lokalförsörjning avses i denna förordning åtgärder för att, genom hyra 

eller arrende, förse en myndighet med lokaler, mark och anläggningar för myndighetens 

verksamhet. 

4 § Bestämmelser om förvaltning av fast egendom som tillhör staten finns i 

förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. 

4 a § Att Ekonomistyrningsverket erbjuder myndigheter stöd i lokalförsörjningsfrågor 

framgår av förordningen (2007:761) med instruktion för Ekonomistyrningsverket. 

(F. 2007:763) 

Ansvar 

5 § Har upphävts genom förordning (1997:1297). 

6 § Varje myndighet ansvarar för hur de lokaler som den disponerar används. 

Myndigheten företräder därvid staten som arbetsgivare i frågor enligt arbetsmiljölagstiftningen. 

Den företräder också staten som lokalhyresgäst eller arrendator i 

frågor enligt jordabalken. 

Uppgiftsskyldighet avseende hyresavtal 

7 § Varje myndighet ska lämna uppgifter om ingångna hyresavtal och om 

förändringar i dessa till Ekonomistyrningsverket. 

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte uppgifter som omfattas av sekretess. 

(F. 2007:710) 

3. Senast ändrade genom ESV:s cirk. 2007:10. 

Statliga myndigheters lokalförsörjning 

31 

Förvaltning


ESV:s föreskrifter till 7 § 

Vilka hyresavtal avses 

Uppgiftsskyldigheten avser förhyrning av lokaler m.m. från samtliga 

hyresvärdar. För fastighetsförvaltande myndighet avses även intern förhyrning 

av lokaler m.m. för egen verksamhet. 

Vad ska lämnas 

De uppgifter som ska lämnas till Ekonomistyrningsverket är kopior av olika 

handlingar. De handlingar som avses är undertecknat hyresavtal eller motsvarande, 

tillägg till hyresavtal samt annullering av hyresavtal i samband 

med avflyttning samt andra liknande handlingar. 

Vidare ska uppgift lämnas, dels om lokalernas fördelning på skilda verksamheter, 

dels om eventuella andrahandsuthyrningar. 

Myndigheter som delvis finansierar lokalkostnaderna över förvaltningsanslag 

ska redovisa i vilken omfattning som respektive hyresavtal inte varaktigt 

finansieras över myndighetens förvaltningsanslag. Myndigheter som endast 

disponerar lokaler enligt ett hyresavtal behöver inte göra denna redovisning. 

När ska överlämnandet ske 

Handlingarna och andra uppgifter ska skickas snarast möjligt efter undertecknandet, 

dock senast inom en månad. 

Hur ska överlämnandet ske 

Handlingarna och andra uppgifter ska skickas som papperskopior eller i 

elektronisk form. Om handlingarna och andra uppgifter skickas i elektronisk 

form så ska bifogade hyresavtal m.m. vara i pdf-format eller tif-format. Varje 

hyresavtal m.m. skickas som en separat fil som inte är lösenordskyddad. 

ESV:s allmänna råd till 7 § 

Uppgifter om lokalernas fördelning på skilda verksamheter 

Om det är osäkert om eller hur fördelningen ska göras så bör kontakt tas 

med Ekonomistyrningsverket. 

Undantag från uppgiftslämnade 

Ritningar och omfattande tekniska beskrivningar som är inkluderade i 

hyresavtal behöver inte bifogas. 

Till vem bör handlingar och uppgifter lämnas 

Papperskopior bör skickas i kuvert märkt ”Hyresavtal”. Handlingar i 

elektronisk form bör skickas till hyresavtal@esv.se. 

7 a § Bestämmelser om hur en myndighet ska redovisa förväntade större förändringar 

i sitt behov av lokaler finns i 9 kap. 3 a § förordningen (2000:605) om 

årsredovisning och budgetunderlag. (F. 2007:710) 

32

Befogenheter 

8 § Inom ramen för vad regeringen beslutat i fråga om lokalisering av myndigheten 

och med de begränsningar som följer av 9 och 10 §§, får varje myndighet 

besluta om sin egen lokalförsörjning. 

9 § Inom ramen för de resurser som myndigheten förfogar över får en myndighet 

ingå de hyres- och arrendeavtal som myndigheten behöver för sin verksamhet. 

Andra myndigheter än universitet och högskolor får ingå sådana avtal med en 

längre löptid än sex år endast efter regeringens medgivande till löptiden. Har 

avtalet en kortare löptid än sex år, krävs i stället regeringens medgivande till den 

ekonomiska förpliktelsen om resultatet vid en beräkning enligt följande formel 

blir större än 6: 

((a x z) + b) / a 

där a = hyres- eller arrendekostnaden per år 

z = den avtalade löptiden i antal år, och 

b = övriga kostnadsåtaganden i avtalet. 

Universitet och högskolor får ingå sådana avtal med en längre löptid än tio år 

endast efter regeringens medgivande till löptiden. Har avtalet en kortare löptid 

än tio år, krävs i stället regeringens medgivande till den ekonomiska förpliktelsen 

om resultatet vid en beräkning enligt formeln i andra stycket blir större än 10. 

Detsamma gäller myndigheter som enligt beslut av regeringen är huvudman för 

högre utbildning och forskning, när de ingår avtal om lokaler m.m. för den verksamheten. 

Myndigheten ska inhämta yttrande från Ekonomistyrningsverket om sådana 

hyresavtal som kräver regeringens medgivande. (F. 2007:710) 

9 a § En myndighet får inte ingå hyresavtal för bostadslägenhet i syfte att 

upplåta lägenheten i andra hand för att förse någon enskild med bostad. 

Första stycket gäller inte 

1. universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) 

och som upplåter bostadslägenhet till 

a) utländska studenter inom utbytesprogram med andra länder, eller 

b) gästforskare vid universitetet eller högskolan, under förutsättning att de 

inte är anställda där, 

2. utlandsmyndigheter, eller 


3. om något annat följer av lag eller annan författning eller om regeringen i 

ett enskilt fall beslutat annat. (F. 2007:710) 

10 § Om en planerad lokalförändring förutsätter ökad tilldelning av anslagsmedel, 

höjning av avgifter eller motsvarande får myndigheten besluta om förändringen 

endast efter medgivande av regeringen. 

Begäran om sådant medgivande ska ges in när myndigheten lämnar sitt budgetunderlag 

till regeringen. (F. 2007:710) 

33 

Förvaltning

Förvaltning av statliga fastigheter 

10 a § Att Ekonomistyrningsverket samlar in och tillhandahåller uppgifter om 

den statliga lokalförsörjningen framgår av förordningen (2007:761) med 

instruktion för Ekonomistyrningsverket. (F. 2007:763) 

Överklagande 

11 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. 

Verkställighetsföreskrifter 

12 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för 

verkställigheten av 7 § första stycket. (F. 2007:710) 

Förordning (1993:527) om förvaltning av statliga 

fastigheter, m.m. 



gäller dock inte 9 och 10 §§. (F. 1998:1423) 

2 § Med fastighetsförvaltning avses i denna förordning ansvar för förvärv, 

upplåtelse, drift och underhåll samt avyttring av fast egendom för statens räkning. 

Med fast egendom avses även tomträtt samt byggnad och anläggning som är lös 

egendom. 

Befogenhet 

3 § Regeringen beslutar vilka myndigheter som skall förvalta fastigheter. Fast 

egendom får inte förvärvas och förvaltas av andra än fastighetsförvaltande myndigheter. 

En myndighet får inte ingå hyrköpsavtal och andra liknande avtal som avser fast 

egendom utan regeringens medgivande. 

3 a § En myndighet får inte förvalta bostäder för uthyrningsändamål. 

Första stycket gäller inte 

1. när en fastighet eller byggnad som förvaltas av myndigheten innehåller bostad 

som inte kan avskiljas från fastigheten eller byggnaden i övrigt, 

2. för utlandsmyndigheter. (F. 1999:242) 

Förvaltningsuppdrag 

4 § Regeringen fastställer förvaltningsuppdragets omfattning för varje fastighetsförvaltande 

myndighet. 

5 § Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en förteckning över 

de förvaltningsobjekt som ingår i förvaltningsuppdraget aktuell (objektförteckning). 

34

6 § I fråga om de objekt som ingår i förvaltningsuppdraget företräder myndigheten 

staten dels som fastighetsägare, dels som byggherre enligt plan- och bygglagen 

(2010:900). (F. 2011:365) 

7 § Varje fastighet skall förvaltas på ett för staten ekonomiskt effektivt sätt så 

att tillgångarnas värde bibehålls och om möjligt ökas. 

7 a § För förvaltningen av vissa kulturhistoriskt värdefulla fastigheter finns särskilda 

bestämmelser i 16 § förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen 

m.m. (F. 1995:983) 

Investeringar 

8 § Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en plan över förvärv, 

nybyggnader och ombyggnader av fast egendom inom ramen för myndighetens 

förvaltningsuppdrag aktuell (investeringsplan). 

9 § I investeringsplanen skall samtliga investeringsprojekt med en beräknad 

kostnad som överstiger 10 miljoner kronor redovisas. 

10 § Inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag och inom ramen för de ekonomiska 

resurser som myndigheten förfogar över får en myndighet besluta om 

investeringar när den beräknade investeringskostnaden inte överstiger 10 miljoner 

kronor per projekt. Om den beräknade kostnaden överstiger 10 miljoner kronor 

skall myndigheten överlämna frågan till regeringens prövning. 


Upplåtelse 

12 § En fastighetsförvaltande myndighet får upplåta mark och lokaler till statliga 

eller kommunala myndigheter eller till enskilda. Sådana upplåtelser skall ske på 

marknadsmässiga villkor. Om ersättningen inte kan fastställas på marknadsmässig 

grund skall den fastställas efter vad som kan anses skäligt. Hänsyn bör därvid tas 

till sådana faktorer som fastighetens särskilda karaktär samt dess ekonomiska och 

tekniska livslängd. 

Förvaltning 

13 § Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en plan för drift och 

underhåll av de fastigheter som ingår i förvaltningsuppdraget aktuell (förvaltningsplan). 

Avyttring 

Förvaltning av statliga fastigheter 

14 § Varje fastighetsförvaltande myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla 

aktuell en plan för försäljning eller annan avyttring av sådana fastigheter som inte 

behövs för statlig verksamhet och som inte av andra särskilda skäl bör vara kvar i 

statens ägo (avyttringsplan). 

35 

Förvaltning

Överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. 

15 § För avyttring av fastigheter gäller förordningen (1996:1190) om överlåtelse 

av statens fasta egendom, m.m. (F. 1996:1197) 

16 § Efter medgivande av regeringen får förvaltningsansvaret för en fastighet 

föras över från en fastighetsförvaltande myndighet till en annan. Om överföringen 

sker mellan två affärsverk eller mellan ett affärsverk och en förvaltningsmyndighet 

skall överföringen ske på marknadsmässiga villkor. En överföring mellan två förvaltningsmyndigheter 

skall ske till bokfört värde. 

Överklagande 



1993:527 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. 

2. Genom förordningen upphävs 

● förordningen (1980:598) om förvaltning av vissa civila statliga fastigheter, m. m., 

● cirkuläret (1967:123) till samtliga statsmyndigheter om planering av den statliga byggnads- och 

anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte, 

● ämbetsskrivelsen den 11 oktober 1974 till Byggnadsstyrelsen om riktlinjer för planering vid 

nybyggnad av kontorslokaler för statlig förvaltning. 

3. En statlig myndighet som före ikraftträdandet av denna förordning har mottagit en fastighet som 

donation och som vid ikraftträdandet ansvarar för förvaltningen av fastigheten för statens räkning, 

skall även i fortsättningen, till dess annat beslutas, ha det ansvaret. 

Förordning (1996:1190) om överlåtelse av statens 

fasta egendom, m.m. 


1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 8 kap. 2, 5 och 7 

§§ budgetlagen (2011:203). (F. 2011:219) 

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. 

3 § Denna förordning gäller försäljning av statens fasta egendom. Vad som 

sägs om försäljning av fast egendom gäller även byte av sådan egendom samt i 

tillämpliga delar även upplåtelse av tomträtt samt försäljning och byte av tomträtt 

och sådan byggnad som är lös egendom. 

4 § Förordningen gäller inte 

1. fast egendom som är invärderad på jordfonden, 

2. fjällägenheter på kronomark ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens 

län, 

36

3. renbetesfjällen i Jämtlands län, 

4. kronotorp nedanför odlingsgränsen i de sex nordligaste länen, och 

5. försäljning som är förenad med rätt till hyra och återköp (s.k. fastighetsleasing) 

och liknande förfaranden. 

Värdegränser 

5 § Följande fastighetsförvaltande myndigheter får besluta om försäljning av 

fast egendom som de förvaltar inom eller utom landet om egendomens värde inte 

överstiger de belopp som anges nedan. 

1. 

2. 

3. 

Fortifikationsverket 

Statens fastighetsverk 

Trafikverket 

Luftfartsverket 

Naturvårdsverket 

Sjöfartsverket 

Skogsstyrelsen 

Kammarkollegiet 

Affärsverket svenska kraftnät 

Sveriges lantbruksuniversitet 

(F. 2010:136) 

20 000 000 kr 

20 000 000 kr 

15 000 000 kr 

15 000 000 kr 

15 000 000 kr 

5 000 000 kr 

5 000 000 kr 

5 000 000 kr 

5 000 000 kr 

5 000 000 kr 

6 § Andra fastighetsförvaltande myndigheter än de som nämns i 5 § får uppdra 

åt Statens fastighetsverk att besluta om försäljning av fast egendom som de förvaltar 

om egendomens värde inte överstiger 15 000 000 kr. 

Även de myndigheter som nämns i 5 § 3 får uppdra åt Statens fastighetsverk 

att besluta om försäljning av fast egendom som de förvaltar om egendomens värde 

överstiger 5 000 000 kr men inte 15 000 000 kr. (F. 2006:377) 

7 § Med egendomens värde avses det vid en särskild värdering fastställda 

marknadsvärdet. 

Förutsättningar för försäljning 


8 § En fastighetsförvaltande myndighet får sälja fast egendom om egendomen 

inte alls eller endast i ringa utsträckning behövs i statens verksamhet och om det 

inte finns särskilda skäl för att egendomen fortfarande skall ägas av staten. 

Hänsynen till kulturminnesvården, totalförsvaret, naturvården och det rörliga 

friluftslivet kan utgöra särskilda skäl för att en egendom fortfarande skall ägas av 

staten. (F. 2006:377) 

37 

Förvaltning


Förberedande åtgärder 

9 § När en försäljning aktualiseras skall den fastighetsförvaltande myndigheten 

samråda med en annan statlig myndighet om det med hänsyn till egendomens 

läge eller beskaffenhet eller av andra skäl bedöms troligt att den myndigheten kan 

behöva egendomen eller att egendomen behövs för intressen som den myndigheten 

skall bevaka. 

I fråga om försäljning av bostadsfastigheter för permanent bruk som kan antas 

ha ett sådant kulturhistoriskt värde att de bör skyddas, skall samråd även ske med 

Riksantikvarieämbetet och berörd länsstyrelse. 

Om myndigheterna efter samråd inte är ense skall ärendet överlämnas till regeringen 

för prövning. 

10 § En fastighetsförvaltande myndighet skall medverka till att statens långsiktiga 

planering av mark- och lokalbehov samordnas med kommunernas översiktsplanering. 

Detta bör ske på ett så tidigt stadium av planeringen att avvägningen av den 

framtida markdispositionen i huvudsak är klarlagd och en principöverenskommelse 

är träffad mellan parterna, när en kommuns önskemål om förvärv av viss fast 

egendom aktualiseras. 

En fastighetsförvaltande myndighet skall, vid upplåtelse av fast egendom som 

en kommun inom överskådlig tid kan komma att behöva för samhällsbyggnadsändamål 

och som bör kunna avstås av staten för sådant ändamål, se till att upplåtelsevillkoren 

inte försvårar en framtida överlåtelse till kommunen. 

Uppkommer fråga om överlåtelse av fast egendom utan att den framtida dispositionen 

enligt första stycket är klarlagd, skall den fastighetsförvaltande myndigheten 

ta reda på kommunens behov av egendomen. 

Förhandsbesked till kommun och förhandstillträde 

11 § Förhandsbesked till en kommun om möjligheten att köpa fast egendom 

för samhällsbyggnadsändamål meddelas av den fastighetsförvaltande myndighet 

som enligt 5 eller 6 § får besluta om försäljning av egendomen, om kommunen 

för sin planläggning eller av annan orsak behöver ett sådant besked. 

Om egendomens värde överstiger de belopp som anges i 5 eller 6 § meddelas 

förhandsbesked av regeringen. 

Bestämmelserna om förberedande åtgärder skall även tillämpas i fråga om förhandsbesked 

enligt första stycket. 

12 § En kommun som begär förhandsbesked skall styrka sitt behov av den fasta 

egendomen genom en översiktsplan eller på annat sätt. Till ansökningen skall 

samma handlingar fogas som vid ansökan om expropriationstillstånd. 

13 § Har förhandsbesked meddelats om att en kommun får köpa fast egendom, 

skall den fastighetsförvaltande myndigheten på begäran av kommunen medverka 

till att kommunen får ta egendomen i besittning redan före köpet. 

38

Försäljningsförfarande 

14 § Har yttrande inhämtats från en annan myndighet än de som avses i 9 § 

och motsätter sig denna myndighet försäljningen eller villkoren för den, skall 

ärendet hänskjutas till regeringen om den säljande myndigheten anser att försäljningen 

ändå bör komma till stånd enligt dess förslag. Detta behöver dock inte 

ske i ett ärende av mindre vikt. 

15 § Har en kommun fått ett sådant förhandsbesked som anges i 11 § skall 

samråds- och remissförfarandet inför försäljningen inskränkas eftersom frågan om 

fastighetsanvändningen avgjorts. Detsamma gäller även då det på annat sätt gjorts 

klart att försäljning för samhällsbyggnadsändamål bör ske till en kommun. 

Ekonomiska villkor 

16 § Försäljningen skall genomföras affärsmässigt. 

17 § För att fastställa egendomens marknadsvärde skall den säljande myndigheten 

låta beskriva och värdera den. 

18 § Vid försäljning av fast egendom till en kommun för samhällsbyggnadsändamål 

skall pris och övriga villkor för överlåtelsen bestämmas genom förhandlingar 

mellan kommunen och den fastighetsförvaltande myndigheten eller en av regeringen 

utsedd särskild förhandlare. Om parterna inte kan enas om priset och övriga 

villkor, får myndigheten eller kommunen överlämna frågan till regeringen. 

19 § När statens fasta egendom säljs för att tillgodose ändamål som kan föranleda 

expropriation ska köpeskillingen bestämmas enligt grunderna för expropriationsersättning 

i 4 kap. expropriationslagen (1972:719), med undantag för 1 § 

andra stycket. Köpeskillingen ska fastställas till beloppet på det sätt som förvaltningsmyndigheten 

anser är lämpligt. (F. 2010:833) 

20 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk skall fastigheten 

erbjudas i följande ordning till 

1. den förening som har en giltig intresseanmälan enligt 3 § lagen (1982:352) 

om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ 

hyresrätt antecknad i fastighetsregistrets inskrivningsdel, 

2. den kommun där fastigheten finns, om kommunen har anmält behov av fastigheten 

för samhällsbyggnadsändamål, 

3. hyresgästerna i fastigheten, med den begränsningen att en fastighet som 

innehåller fler än två lägenheter endast får säljas till en bostadsrättsförening 

eller en kooperativ hyresrättsförening som hyresgästerna har bildat, 

4. den kommun där fastigheten finns. (F. 2002:109) 


21 § Försäljning ska i andra fall än som anges i 18–20 §§ ske på offentlig auktion 

eller genom anbudsförfarande. Annonsering om detta ska få en tillräcklig spridning. 

39 

Förvaltning

Överlåtelse av statens lösa egendom 

Om myndigheten inte kan få ett tillfredsställande pris på en offentlig auktion 

eller efter ett anbudsförfarande, får försäljning ske efter förhandlingar med olika 

spekulanter eller på något annat lämpligt sätt. Detsamma gäller om försäljning i 

någon av dessa former bedöms som mindre ändamålsenlig med hänsyn till det 

ändamål för vilket egendomen är avsedd att användas. (F. 2007:1102) 

22 § Den säljande myndigheten får besluta om hur köpeskillingen och annan 

ersättning skall betalas efter vad som är lämpligt i varje särskilt fall. Myndigheten 

får dock inte eftersätta statens rätt och skäliga anspråk på säkerhet. 

23 § I kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) finns bestämmelser om 

dispositionen av försäljningsinkomster. (F. 2011:219) 

Överklagande 

24 § Ett beslut om förhandsbesked som meddelats av en myndighet enligt 11 

§ första stycket får kommunen överklaga hos regeringen. Andra beslut enligt 

denna förordning får inte överklagas. 

Förordning (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa 

egendom 



§§ budgetlagen (2011:203). (F. 2011:220) 

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. (F. 1998:1427) 

3 § Denna förordning gäller försäljning av statens lösa egendom. Vad som sägs 

om försäljning gäller även byte. 

4 § Förordningen gäller inte försäljning av frivilligt efterfrågade varor som staten 

tillhandahåller som ett led i en avgiftsbelagd verksamhet. Bestämmelser om detta 

finns i avgiftsförordningen (1992:191). 

Förordningen gäller inte heller försäljning som är förenad med rätt till hyra och 

återköp eller liknande förfarande. Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 5 § 

kapitalförsörjningsförordningen (2011:210). 

I förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. 

finns bestämmelser om upplåtelse av tomträtt samt överlåtelse av tomträtt och 

sådan byggnad som är lös egendom. (F. 2011:220) 

Aktier 

5 § Försäljning av aktier och andelar får endast ske efter särskilt medgivande 

från regeringen. 

40

Ett sådant medgivande krävs inte vid försäljning av aktier som är upptagna till 

handel på en reglerad marknad eller föremål för handel på någon annan organiserad 

marknadsplats, om en myndighet har tagit emot dem som gåva eller förvärvat 

dem genom förordnande i testamente. (F. 2011:220) 

Övrig lös egendom 

6 § Försäljning av övrig lös egendom får ske om egendomen inte längre behövs 

för statens verksamhet eller blivit obrukbar. 

Affärsmässighet 

7 § Försäljning skall genomföras affärsmässigt. 

8 § I kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) finns bestämmelser om dispositionen 

av försäljningsinkomster. (F. 2011:220) 

9 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten 

av denna förordning. (F. 2011:220) 

Förordning (2007:603) om intern styrning och kontroll 


Tillämpningsområde 

1 § Denna förordning gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen 

som har skyldighet att följa internrevisionsförordningen (2006:1228). 

Intern styrning och kontroll 

2 § Med intern styrning och kontroll avses den process som syftar till att myndigheten 

med rimlig säkerhet fullgör de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen 

(2007:515). 

I 3–6 §§ anges de moment som skall ingå i denna process. 


Processen för intern styrning och kontroll syftar till att myndighetsledningen 

fullgör ansvaret för verksamheten. Verksamheten definieras av uppgifter, 

mål och uppdrag i instruktion, regleringsbrev eller beslut givna i annan 

ordning från regeringen. 

Rimlig säkerhet innebär att en ändamålsenligt utformad och väl införd 

process för intern styrning och kontroll inte kan garantera fullständig 

säkerhet. 

4. Senast ändrade genom ESV:s cirk. 2012:8 


41 

Förvaltning


Riskanalys 

3 § En riskanalys skall göras i syfte att identifiera omständigheter som utgör 

risk för att de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen (2007:515) inte 

fullgörs. 


Myndigheten ska vid behov uppdatera genomförd riskanalys för att säkerställa 

att den omfattar aktuella risker. 


Riskanalys innebär att identifiera och värdera risker för att därefter ta ställning 

till om riskerna ska accepteras eller hanteras. 

Omständigheter utgör en risk när de påverkar myndighetens möjlighet 

att fullgöra uppgifterna, nå målen eller genomföra uppdragen för verksamheten. 

Om ledningen bedömer att verksamheten kan komma att utsättas för 

otillbörlig påverkan och brottslighet bör myndigheten upprätta rutiner och 

handlingsplaner (åtgärder enligt 4 §) för att upptäcka och begränsa konsekvensen 

av sådana händelser. 

Kontrollåtgärder 

4 § Med ledning av riskanalysen skall åtgärder vidtas som är nödvändiga för 

att de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen (2007:515) skall fullgöras 

med rimlig säkerhet. 


Myndigheten ska vidta åtgärder för identifierade risker som inte kan 

accepteras. 

Berörda myndigheter ska samarbeta i de fall en åtgärd kan vidtas på annan 

myndighet än den som löper risken. 


Myndigheten bör göra en avvägning mellan den kostnad en viss åtgärd för 

med sig och den förväntade nyttan av åtgärden. 

Risker som endast kan åtgärdas av annan myndighet bör redovisas till 

regeringen om risken efter samarbete mellan myndigheter inte kan accepteras 

och en ändamålsenlig åtgärd inte kommer att vidtas. 

Uppföljning 

5 § Den interna styrningen och kontrollen skall systematiskt och regelbundet 

följas upp och bedömas. 

42

Vid bedömningen skall iakttagelser som lämnas vid extern revision och internrevision 

beaktas. 


Uppföljningen ska omfatta myndighetens process för intern styrning och 

kontroll för att bedöma om den fungerar på ett betryggande sätt. 

Dokumentation 

6 § Riskanalysen enligt 3 §, kontrollåtgärderna enligt 4 § samt uppföljningen 

och bedömningen enligt 5 § skall dokumenteras. 


Dokumentationen ska upprättas så att det ska gå att följa myndighetens 

process för intern styrning och kontroll från riskanalys till beslut om kontrollåtgärder 

och till uppföljning och bedömning. 

Dokumentationen ska ligga till grund för ledningens bedömning av den 

interna styrningen och kontrollen som ska göras i anslutning till underskriften 

i årsredovisningen enligt 2 kap. 8 § förordningen (2000:605) om årsredovisning 

och budgetunderlag. 

Om det föreligger brister i den interna styrningen och kontrollen, ska 

dessa brister beskrivas i dokumentationen. 


En redovisning av de risker som har bedömts vara väsentliga för myndighetens 

förmåga att fullgöra sina uppgifter och nå sina mål bör finnas sammanställd 

för hela myndigheten. I denna redovisning bör också framgå vidtagna 

eller planerade åtgärder och hur de ska eller har följts upp och bedömts. 

Även ansvar för genomförande och tidsramar bör redovisas här. 



av denna förordning. 



Ekonomistyrningsverket kan i enskilda fall pröva och meddela undantag 

från föreskrifter i denna förordning. 

43 

Förvaltning


44

2 Finansiering 

Anslagsförordning (2011:223) 



1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 3 kap. 1, 4, 5 och 

7–12 §§, 4 kap. samt 6 kap. 1 och 2 §§ budgetlagen (2011:203). 

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. 


Bestämmelserna i denna förordning tillämpas i första hand av myndigheter 

som disponerar anslag på statens budget. Även myndigheter som inte disponerar 

något anslag tillämpar dock vissa bestämmelser, exempelvis de om 

redovisning mot inkomsttitel. 

3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av lag eller förordning 

eller regeringens beslut i enskilda fall. 

4 § I förordningen avses med ett anslag ett av riksdagen anvisat ramanslag som 

regeringen tilldelat en myndighet med ett visst belopp för ett bestämt ändamål. 

En indragning av ett anslagsbelopp innebär att beloppet förs bort och inte längre 

får användas. 

Med en anslagspost avses ett belopp som har förts upp under ett anslag och 

som avser ett visst deländamål. En delpost är en underindelning av en anslagspost. 

Bestämmelserna i denna förordning om anslag gäller även för anslagsposter och 

delposter. 


Indragning av anslagsbelopp kan bli aktuell i två fall: 

- enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut, 

- enligt villkoren för anslag i 6 och 7 §§. 

Innebörden av en indragning är att regeringen tar bort dispositionsrätt 

som tidigare överlåtits till en myndighet genom anslagstilldelningen. 


Anslagsförordning 

45 

Finansiering


5 § I förordningen avses med en inkomsttitel en post i statens budget mot vilken 

inkomster som myndigheten inte får disponera ska redovisas. En undertitel är en 

underindelning av en inkomsttitel. 

Bestämmelserna i denna förordning om inkomsttitlar gäller även för undertitlar. 


De närmare bestämmelserna om vad som ska redovisas mot de olika 

inkomsttitlarna och vilka myndigheter som får redovisa inkomster mot 

dessa framgår av ESV:s inkomstliggare för respektive budgetår, som publiceras 

på ESV:s webbplats www.esv.se. 

ESV tilldelar undertitlar för varje myndighet som ska redovisa mot en 

inkomsttitel. 

Villkor för anslag 

6 § Ett anslag får disponeras med det tilldelade beloppet, med tillägg av disponibelt 

anslagssparande enligt 7 § andra stycket och anslagskredit enligt 8 § andra 

stycket, och med avdrag för indragningar och utnyttjad anslagskredit från föregående 

år. 


Ett utnyttjande av ett anslag kan, utöver det som anges i paragrafen, även 

grundas på ett medgivet överskridande som beslutas av regeringen. Den 

merbelastning som blir följden är en engångsföreteelse för det aktuella 

budgetåret och påverkar inte överföringsbeloppet. 

7 § Med ett anslagssparande avses vad en myndighet vid budgetårets slut inte 

utnyttjat av ett anslag sedan indragningar räknats bort. 

Ett anslagssparande på ett anslag som huvudsakligen avser förvaltningsutgifter 

får disponeras med tre procent av det tilldelade beloppet. Sparande på övriga 

anslag får endast disponeras efter särskilt beslut av regeringen. 

Ett anslagssparande får disponeras under två budgetår efter det att anslaget 

senast var uppfört på statens budget. 

Anslagssparande som inte får disponeras förs bort som indragning. 

46 


Andra stycket 

Vid beräkning av det tilldelade anslaget för året ska myndigheten beakta 

förändringar i dispositionsrätten under året, t.ex. tilläggsanslag, indragningar 

av årets tilldelade medel och omdispositioner. 

För andra anslag än anslag för förvaltningsutgifter får en myndighet disponera 

ett anslagssparande endast om regeringen särskilt har angivit det i 

regleringsbrevet för det aktuella året.

Tredje stycket 

Ett anslag som inte längre är uppfört på statens budget benämns äldre 

anslag. I de fall det finns en utnyttjad anslagskredit på ett äldre anslag ska 

myndigheten informera regeringen om detta. 


Första stycket 

Anslagssparandet ska beräknas enligt uppställningsformen för anslagsredovisningen 

i bilaga 3:1 till förordningen (2000:605) om årsredovisning och 

budgetunderlag. 

Beräkningen av anslagssparandet ska göras för varje post som myndigheten 

disponerar i enlighet med 4 § tredje stycket. 

Fjärde stycket 

Hur anslagsmedel som tillförts myndighetens räntekonto likvidmässigt ska 

överföras vid en indragning av anslagssparande framgår av 4 kap. 3 § 


8 § Med anslagskredit avses en rätt för en myndighet att överskrida ett anslag. 

En myndighet får disponera en anslagskredit på ett anslag som huvudsakligen 

avser förvaltningsutgifter med tre procent av det tilldelade beloppet. För övriga 

anslag beslutar regeringen särskilt om anslagskreditens storlek. 


Hur stor anslagskredit en myndighet har rätt att disponera för andra anslag 

än sådana som huvudsakligen avser förvaltningsutgifter framgår av myndighetens 

regleringsbrev. 

Beräkning för att fastställa om en myndighet har utnyttjat en anslagskredit 

ska göras enligt uppställningsformen för anslagsredovisningen i bilaga 3:1 

till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 

9 § Bedömer en myndighet att det finns risk för att det anslag som myndigheten 

får disponera enligt 6 § är otillräckligt, ska myndigheten snarast informera regeringen 

om detta och föreslå nödvändiga åtgärder. 



En myndighet ska löpande under budgetåret följa upp och göra prognoser 

för anslagsutnyttjandet. Uppföljning och prognoser ska göras för samtliga 

anslag som en myndighet disponerar. 

Myndigheten ska i sin information till regeringen kort ange orsakerna 

till ett befarat överskridande. 

47 

Finansiering



Löpande innebär att myndigheten följer upp och gör prognoser för sina 

anslag så att kravet på god utgiftskontroll tillgodoses. För flertalet anslag 

bör detta därför göras minst en gång per månad. 

Utnyttjande av anslagsmedel 

10 § En myndighet som tilldelats ett anslag har rätt att enligt gällande villkor 

och bestämmelser använda statens medel för de ändamål som anslaget avser och 

är skyldig att redovisa utgifter och inkomster mot anslaget enligt 12, 14 och 15 

§§. 


Om regeringen inte har beslutat annat, ska en myndighets samtliga utgifter 

för verksamheten, inklusive utgifter för hantering av utbetalning av transfereringar, 

belasta myndighetens anslag för förvaltning. 

Redovisningen mot ett anslag, en anslagspost eller en delpost ska ske i 

enlighet med indelningen i regleringsbrevet eller annat regeringsbeslut. 


Gällande villkor är de villkor som anges i 6–9 §§ och de villkor som framgår 

av regleringsbrevet. Gällande bestämmelser är bland annat bestämmelser i 

lagar, förordningar och föreskrifter. 

I informationssystemet Hermes finns bland annat följande registrerat för 

de anslag, anslagsposter eller delposter som enligt regleringsbrev eller annat 

regeringsbeslut får disponeras av myndigheten: 

- Anslag som finns uppfört på statens budget eller i ändringsbudget 

- Anslag som får disponeras men som inte finns uppfört på statens budget 

eller ändringsbudget, s.k. äldre anslag 

- Omfördelningar av anslagssparande (ingående överföringsbelopp) och 

omdisponeringar av årets tilldelade anslag 

- Indragningar av anslagssparande (ingående överföringsbelopp) och 

indragningar av årets tilldelade anslag 

- Ingående överföringsbelopp. 

Registrering av anslagsbeloppen för tilldelning eller indragning i informationssystemet 

Hermes är inte en ekonomisk händelse som ska redovisas 

mot anslaget. 

11 § Utbetalning av bidrag från anslag ska göras i nära anslutning till att 

bidraget ska användas av mottagaren. 

48


En myndighet får betala ut bidrag från ett anslag endast om det är förenligt 

med anslagets ändamål och de villkor som gäller för anslaget enligt 10 §. 

Myndigheten ska säkerställa att den årliga belastningen på anslaget och 

därmed utfallet på statens budget inte är missvisande. 

Inomstatliga bidrag 

Om en myndighet betalar ett bidrag från ett anslag till en annan myndighet 

ska den utbetalande myndigheten upplysa den mottagande myndigheten 

om de villkor som gäller för bidraget och bestämma en lämplig utbetalningsplan. 

Ett bidrag som betalas ut av en myndighet från ett icke räntebelagt 

betalningsflöde ska normalt tas in i ett icke räntebelagt betalningsflöde hos 

den mottagande myndigheten. Om bidraget även finansierar förvaltningsutgifter 

hos den mottagande myndigheten ska korrigering mellan betalningsflödena 

normalt göras i efterhand. 

Undantag får dock göras i följande fall. 

1. Om det är känt på förhand hur bidraget ska användas får beloppet fördelas 

mellan betalningsflödena då bidraget erhålls. 

2. Om hela beloppet ska användas i den egna verksamheten eller om endast 

en ringa del avser transferering får räntekontot användas. 


Utbetalning av bidrag kan även göras vid andra tidpunkter än vad som 

följer av denna paragraf om det framgår av lag, förordning eller annat beslut 

av regeringen. 

Myndigheten får avgöra vad som är en lämplig utbetalningsplan med 

hänsyn till att bidraget ska betalas ut i nära anslutning till att bidraget ska 

användas av mottagaren. Ett bidrag kan antingen betalas ut som engångsbelopp 

eller uppdelat på flera tillfällen och antingen betalas i förväg eller i 

efterskott. Den bidragsgivande myndigheten bör sträva efter att minimera 

eventuella ränteeffekter för såväl myndigheten själv som mottagaren. 

Ett bidrag som betalas ut i förväg för att finansiera fortlöpande verksamhet 

bör inte betalas ut som ett engångsbelopp. I stället bör bidraget betalas 

löpande under den tid som verksamheten planeras pågå. En lämplig utbetalningsplan 

kan i sådana fall vara att betala ut bidrag i början av varje 

kvartal. Avstämning bör göras med mottagaren för att säkerställa att 

bidraget har använts enligt plan. Detta bör göras minst en gång per år, 

inför årets sista utbetalning. Vid väsentliga förseningar eller andra avvikelser 

bör utbetalningen av nya medel anpassas till genomförandet. 

Redovisning mot inkomsttitlar och anslag 

12 § Redovisning mot anslag ska ske på följande sätt. 


49 

Finansiering


1. Utgifter för transfereringar ska redovisas det budgetår då betalning sker. 

2. Förvaltningsutgifter ska redovisas det budgetår som kostnaderna hänför sig 

till. Utgifter för varor och tjänster som en myndighet anskaffar för transferering 

ska likställas med förvaltningsutgifter. 

3. Övriga utgifter ska redovisas det budgetår som utgifterna hänför sig till. 

Utgifter för anskaffning av tillgångar ska redovisas mot anslag med ett belopp 

som motsvarar anskaffningsvärdet. 

50 


Allmänt 

Med utgifter avses i detta sammanhang de transaktioner och händelser som 

finansieras från anslag på statens budget. Med kapitaltransaktioner avses i 

de följande sådana utgifter som inte påverkar kostnader eller intäkter när 

den ekonomiska händelsen inträffar. 

Justering av anslagsutfall till följd av byte av redovisningsprincip eller 

rättelse av fel enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 2 kap. 7 § förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska redovisas 

mot anslaget det budgetår då justeringen redovisas i bokföringen. 


Utgifter för transfereringar (punkt 1) 

Med betalning avses inte enbart kontanta medel utan även andra förmögenhetsöverföringar, 

t.ex. reverser och överföring av tillgångar. 

Förvaltningsutgifter (punkt 2) 

Med förvaltningsutgifter avses i huvudsak sådana utgifter som i myndighetens 

resultaträkning redovisas under rubriken Verksamhetens kostnader. 

Övriga utgifter (punkt 3) 

Med övriga utgifter avses utgifter som inte är transfereringar, förvaltningsutgifter 

eller utgifter för anskaffning av tillgångar. Det är huvudsakligen 

fråga om kapitaltransaktioner. 

Kapitaltransaktioner, såsom utlåning samt kapitalinsatser i och kapitaltillskott 

till juridiska personer m.m., ska redovisas mot anslag det budgetår då 

betalning sker. I fråga om kapitaltransaktioner anses således utgiften uppkomma 

det år då betalningen sker. I de fall det finns en skyldighet att betala 

ut medel, men någon betalning inte skett, ska dock redovisning mot anslag 

göras det budgetår då betalningsskyldigheten föreligger. 

Andra stycket 

Utgifter för anskaffning av tillgångar 

Med utgifter för anskaffning av tillgångar avses 

- anläggningstillgångar som vid anskaffningen ska finansieras med anslag 

enligt 2 kap. 6 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210), eller

- tillgångar som enligt anslagsvillkor eller annat regeringsbeslut vid 

anskaffningen ska finansieras med anslag. 

Med anskaffningsvärde avses det värde som en pågående anskaffning eller 

färdigställd tillgång har tagits upp till i balansräkningen. Om en tillgång 

uppförs under flera år ska redovisning mot anslag göras med ett belopp 

motsvarande bruttoökningen av anskaffningsvärdet under året. Framtida 

utgifter för nedmontering och bortforsling av anläggningstillgångar enligt 

ESV:s föreskrifter till 5 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning 

och budgetunderlag ska dock inte redovisas mot anslag när tillgången 

anskaffas utan först när utgiften faktiskt uppkommer. 

Tillämpning av övergångsbestämmelsen till anslagsförordningen (SFS 

2011:223) 

Vid uttag av sparade semesterdagar för anställda som har semesterdagar 

sparade från tiden före den 1 januari 2009 gäller följande. Redovisning mot 

anslag ska göras enligt övergångsbestämmelsen fram till dess att hela 

beloppet har avräknats "Fordran avseende semesterlöneskuld som inte har 

redovisats mot anslag" under balansposten Avräkning med statsverket. 

Redovisning mot anslag ska göras med ett belopp som motsvarar värdet av 

under året uttagna semesterdagar. 

Vid beräkning av det belopp som ska redovisas mot anslag enligt föregående 

stycke får förenklade beräkningsmetoder användas, förutsatt att de 

tillämpas konsekvent. 



Utgifter för transfereringar av varor och tjänster (punkt 2) 

Vid transferering av varor och tjänster köper (anskaffar) myndigheten ofta 

en vara eller tjänst som därefter överlämnas eller görs tillgänglig för mottagaren. 

Den typen av utgifter likställs med förvaltningsutgifter. 

I andra fall anskaffar mottagaren med stöd av författning eller särskilt 

beslut en vara eller tjänst. Myndigheten ersätter först i efterhand helt eller 

delvis en leverantör för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Myndighetens 

uppgift liknar i dessa fall lämnande av kontantbidrag. Den typen av 

transaktion är inte myndighetens anskaffning av varor och tjänster för 

transfereringar och utgiften redovisas därför mot anslag det budgetår då 

betalning sker. 

13 § Redovisning mot inkomsttitlar ska ske på följande sätt. 


1. Inkomster av skatter, socialavgifter och allmän pensionsavgift ska redovisas 

det budgetår då betalning sker. 

2. Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar ska redovisas det 

budgetår som intäkterna hänför sig till. 

51 

Finansiering


3. Bidrag från Europeiska unionen, överskott från myndigheter, utdelningar och 

återbetalningar av lån ska redovisas det budgetår då betalning sker. 

4. Övriga inkomster ska redovisas det budgetår som inkomsterna hänför sig till. 

Ekonomistyrningsverket får meddela föreskrifter om att inkomster enligt första 

stycket 1 ska redovisas mot inkomsttitel även vid annan tidpunkt. (F. 2011:230) 

52 


Allmänt 

Med inkomster avses i detta sammanhang de transaktioner och händelser 

som redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Med kapitaltransaktioner 

avses i de följande de inkomster som inte påverkar kostnader eller intäkter 

när den ekonomiska händelsen inträffar. 

Justering av utfall på inkomsttitel till följd av byte av redovisningsprincip 

eller rättelse av fel enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 2 kap. 7 

§ förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska 

redovisas mot inkomsttitel det budgetår då justeringen redovisas i bokföringen. 


Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar (punkt 2) 

Med andra liknande ersättningar avses försäljningsinkomster, kostnadsersättningar 

och finansiella ersättningar som till sin karaktär liknar avgifter. 

Kapitaltransaktioner och andra liknande transaktioner ska däremot inte 

redovisas på intäktsmässig grund, t.ex. inleverans av avkastningspliktigt 

kapital och pensionspremier. 

Om en fordran skrivs ned för befarade förluster ska redovisningen mot 

inkomsttitel reduceras med motsvarande belopp. 

Övriga inkomster (punkt 4) 

Med övriga inkomster avses sådana inkomster som inte regleras i punkt 

1–3, t.ex. försäljningsinkomster vid avyttring av anläggningstillgångar. 

Vid avyttring av anläggningstillgångar ska försäljningsinkomster redovisas 

mot inkomsttitel det budgetår då faktura ställs ut. Om fakturering inte sker 

ska redovisning mot inkomsttitel göras det budgetår då betalning mottas. 


Allmänt 

Återbetalning av tidigare redovisade inkomster bör redovisas mot statens 

budget genom en minskning av redovisat belopp på inkomsttitel på motsvarande 

sätt som den ursprungliga transaktionen eller händelsen.


Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar (punkt 2) 

Bestämmelser om redovisning av intäkter finns i förordningen (2000:605) 

om årsredovisning och budgetunderlag. 

Bidrag från Europeiska unionen (punkt 3) 

Med bidrag från Europeiska unionen avses bidrag för ändamål vars utgifter 

finansieras genom anslag på statens budget och som redovisas på särskilda 

inkomsttitlar på statens budget. 

14 § Redovisning mot anslag och inkomsttitlar ska göras minst en gång i 

månaden. 



Löpande redovisning av förvaltningsutgifter 

Förvaltningsutgifter bör redovisas mot anslag den månad då bokföringsskyldigheten 

föreligger enligt bestämmelserna i förordningen (2000:606) om 

myndigheters bokföring. Oavsett när bokföringsskyldigheten föreligger 

bör utgifter för lokal- och markhyra samt avskrivningar redovisas mot anslag 

den månad till vilken kostnaden hänför sig. Dessutom bör sådana utgifter 

som har stor påverkan på månadens utfall för ett enskilt anslag redovisas 

mot anslag den månad till vilken kostnaden hänför sig. Vid den löpande 

redovisningen behöver inte hänsyn tas till månadens förändring av 

semesterlöneskulden. 

Löpande redovisning av avgifter och andra liknande ersättningar 

Avgifter och andra ersättningar bör redovisas mot inkomsttitel den månad 

då bokföringsskyldigheten föreligger enligt bestämmelserna i förordningen 

(2000:606) om myndigheters bokföring. Oavsett när bokföringsskyldigheten 

föreligger bör sådana inkomster från avgifter och andra liknande 

ersättningar som har stor påverkan när det gäller att bedöma årets utfall 

för en enskild inkomsttitel redovisas mot inkomsttiteln den månad till vilken 

intäkten hänför sig. 

Anslag som ska finansiera del av verksamhet 

För att ge en i huvudsak riktig bild av anslagsförbrukningen löpande under 

året bör utgifterna för verksamhet som delvis finansieras med anslag redovisas 

mot anslag månadsvis med bedömd andel av finansieringen. 

Övrigt 

Redovisning mot anslag kan göras för varje enskild transaktion eller på 

grundval av summerade bokföringsrapporter. 

15 § Inkomster som en myndighet får disponera och som till en obestämd del 

ska täcka utgifterna i en viss verksamhet, ska redovisas mot anslag. 

53 

Finansiering


Inkomster som förekommer på ett anslag ska redovisas mot anslaget på samma 

grund som utgifterna enligt 12 §. 



Med inkomster som till en obestämd del ska täcka utgifter avses inte bidrag 

eller inkomster enligt 13 och 16 §§. 

Inkomster enligt 4 § avgiftsförordningen (1992:191) och ränteinkomster 

som har uppkommit i anslagsfinansierad verksamhet ska redovisas mot 

anslag. 

Andra stycket 

Inkomster under anslag ska redovisas brutto endast i de fall regeringen har 

föreskrivit det. I annat fall utgör de redovisade inkomsterna mot anslag 

endast en återföring av tidigare redovisade utgifter. 



Om inkomsterna ska finansiera en bestämd del av utgifterna får dock 

inkomsterna hanteras enligt bestämmelserna i 16 §. 

16 § Inkomster som en myndighet får disponera och som helt eller till en 

bestämd del ska täcka utgifterna i en verksamhet, ska inte redovisas mot 

inkomsttitel eller anslag. 


En myndighet får redovisa sådana transaktioner och händelser som inte 

löpande kan hänföras till avgifts- eller bidragsfinansierad verksamhet mot 

anslag under förutsättning att det inte har stor påverkan på anslagets utfall. 

En återföring bör i sådana fall göras så snart detta kan ske, dock senast i 

samband med att årsredovisningen upprättas. 


17 § För det ändamål och intill det belopp som regeringen beslutat för budgetåret, 

får en myndighet beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, 

ersättning, lån eller liknande, som medför utgifter under följande budgetår. 

En myndighet får dock utan bemyndigande ingå sådana åtaganden som avses 

i första stycket om de totala utestående åtagandena vid årets slut högst uppgår till 

tio procent av den anslagspost eller delpost som åtagandet avser. Om det totala 

tilldelade beloppet överstiger 100 miljoner kronor, gäller dessutom att en myndighets 

totala åtaganden inte får överstiga det belopp som man får genom att multiplicera 

10 miljoner kronor med summan av de poster som myndigheten disponerar 

av anslaget, dividerat med det totala tilldelade beloppet. 

54

En myndighet får vidare utan bemyndigande träffa avtal om anställning av 

personal, hyra av utrustning, leverans av tjänster och förbrukningsmateriel och 

liknande som medför utgifter under längre tid än tilldelat anslag avser, om detta 

är nödvändigt för att myndighetens löpande verksamhet ska fungera tillfredsställande. 



Bemyndigandet anger det högsta belopp som myndighetens samtliga åtaganden 

för ett visst ändamål får uppgå till i slutet av budgetåret. 

Med åtagande avses i detta sammanhang ett avtal eller en utfästelse som 

är bindande och som leder till framtida utgifter vilka ska finansieras med 

anslag. En utfästelse om ett bidrag är bindande om en handling blivit 

överlämnad till mottagaren eller om andra omständigheter visar att utfästelsen 

är avsedd att vara känd. 

Utestående åtaganden vid årets slut är: 

Ingående åtaganden som har gjorts tidigare budgetår 

+ Nya åtaganden som görs under året och som medför utgifter under 

ett följande budgetår 

- Infrianden av gjorda åtaganden från tidigare år. 

Infriandet sker då utgiften som åtagandet ger upphov till redovisas mot 

anslaget. 

Bemyndigandet avser ett budgetår. I förekommande fall måste därför 

ett nytt bemyndigande finnas inför varje år. Om myndigheten inte har för 

avsikt att göra nya åtaganden behöver dock inte ett nytt bemyndigande 

tilldelas. 

Ett bemyndigande att göra åtaganden kan vid behov lämnas vidare till 

en annan myndighet. Den myndighet som har tilldelats ett bemyndigande 

av regeringen ska säkerställa att samtliga utestående åtaganden som ska 

infrias genom utnyttjande av framtida anslag kan rymmas inom bemyndigandet. 

Andra stycket 

En myndighet kan göra åtaganden som innefattas i första stycket upp till 

10 procent av tilldelat anslag utan ett bemyndigande (undantagsregel), 

förutsatt att inte riksdagen har beslutat om ett bemyndigande för anslaget. 

Dock gäller begränsningen att de totala åtagandena på samtliga anslagsposter 

och delposter under ett anslag på statens budget får uppgå till högst 10 

miljoner kronor (begränsningsregel). 

Med tilldelat anslag avses: 

+ Årets tilldelning enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut 

+/- Omdisponeringar av anslagsbelopp 

- Indragningar hänförbara till tilldelat anslag. 


55 

Finansiering


56 

Om flera myndigheter tilldelas var sitt belopp av ett anslag ska myndighetens 

andel enligt begränsningsregeln beräknas med utgångspunkt i 

anvisat anslag på statens budget. Förändringar av tilldelade medel, omdisponeringar 

eller indragningar under året påverkar dock inte myndighetens 

andel enligt begränsningsregeln. 

Om en myndighet har tilldelats ett bemyndigande ska dock samtliga 

åtaganden för det avsedda ändamålet redovisas mot bemyndigandet, varför 

undantagsregeln inte kan tillämpas. 


De åtaganden som en myndighet kan göra med stöd av det generella 

bemyndigandet i tredje stycket avser framtida förvaltningsutgifter med 

undantag för sådana utgifter för att förse myndigheter med lokaler, mark 

och anläggningar som regleras i förordningen (1993:528) om statliga 

myndigheters lokalförsörjning. 

En myndighet får inte göra åtaganden som förutsätter ökad tilldelning 

av anslag. 



Ett tilldelat bemyndigande är kopplat till ett specifikt anslag eller en specifik 

anslagspost som de framtida utgifterna ska redovisas mot. 

Med ett bemyndigande menas befogenhet för en myndighet att göra 

åtaganden som medför utgifter under följande budgetår och som ska täckas 

med anslag. Ett sådant bemyndigande behövs dock inte för åtaganden 

enligt 17 § andra och tredje stycket. 

Regeringens beslut att tilldela ett bemyndigande för ett visst ändamål 

anges i myndighetens regleringsbrev. I regleringsbrevet anges även en plan 

över när de åtaganden myndigheten gör med stöd av bemyndigandet 

beräknas komma att infrias och ett slutår för infriandena. 

En myndighet bör omvärdera åtaganden som kvarstår från tidigare år 

om ny information finns som väsentligt påverkar de framtida utgifter som 

ska finansieras från anslag. Ett åtagande i utländsk valuta bör värderas till 

balansdagens kurs. 

Ett bemyndigande innebär inte något undantag från de regler som gäller 

för disposition av och redovisning mot anslag eller för bestämmelser om 

upphandling etc. Även för myndigheter som bedriver verksamheten med 

stöd av författning eller särskilt beslut av riksdag eller regering, såsom 

investeringsplaner, behöver rätten att göra ekonomiska åtaganden som 

medför framtida utgifter för staten konkretiseras och beloppsbestämmas i 

form av ett bemyndigande. 

Bestämmelser om hur ett bemyndigande ska beräknas och redovisas i 

budgetunderlaget finns i 9 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning 

och budgetunderlag.

Andra stycket 

En myndighet bör kontrollera om det finns ett tilldelat bemyndigande mot 

anslaget innan den gör ekonomiska åtaganden med stöd av undantagsregeln. 

Begränsningsregeln behöver tillämpas endast om det totala anslagsbeloppet 

överstiger 100 miljoner kronor. Om myndigheten disponerar flera 

anslagsposter eller delposter på ett anslag kan myndigheten fritt fördela sin 

andel av begränsningsregeln mellan posterna. Det totala åtagandet får dock 

aldrig överstiga 10 procent av tilldelat anslag. 


Vad som avses med förvaltningsutgifter framgår av 12 §. 

Åtaganden för inköp av anläggningstillgångar i verksamheten och köp 

av varor och tjänster i anslutning till myndighetens lokaler innefattas i det 

generella bemyndigandet. 

För att göra åtaganden att betala ut bidrag som ska täckas av bidrag som 

ännu inte har erhållits från annan myndighet bör ett beställningsbemyndigande 

enligt första stycket ha lämnats vidare till den bidragsmottagande 

myndigheten. 

Regler om åtaganden avseende leasing finns i kapitalförsörjningsförordningen 

(2011:210). 

18 § Samtliga åtaganden enligt 17 § första stycket som medför utgifter under 

följande budgetår ska redovisas mot bemyndiganderam. 


De uppgifter som myndigheten lämnar om hur ett bemyndigande utnyttjats, 

ska vara verifierbara. Under året ska löpande noteringar föras om de åtaganden 

och infrianden myndigheten gör med stöd av ett beställningsbemyndigande. 

Den myndighet som tilldelats ett beställningsbemyndigande ska även 

redovisa åtaganden som andra myndigheter har gjort och som ska infrias 

genom utnyttjande av medel från det aktuella anslaget. 



Ett bemyndigande ska redovisas enligt uppställningsformen för redovisning 

av beställningsbemyndigande i årsredovisningen i bilaga 3:2 till förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 

Ett åtagande som gjorts är normalt inte en ekonomisk händelse som 

enligt 5 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring ska bokföras. 

Det bör dock kunna verifieras med en handling, exempelvis ett 

expedierat beslut om bidrag, ett undertecknat kontrakt eller liknande. I 

huvudsak bör samma krav ställas på detta underlag som på en verifikation 

till en ekonomisk händelse enligt 14 § förordningen (2000:606) om myndigheters 

bokföring. Beroende på verksamhetens art bör noteringar göras 

på ett sätt som säkerställer god intern kontroll. 

57 

Finansiering

Kapitalförsörjningsförordning 

Om en myndighet gör åtaganden på uppdrag eller enligt medgivande 

av den myndighet som tilldelats bemyndigandet, bör sådana uppgifter 

lämnas myndigheterna emellan att det kan säkerställas att de totala utestående 

åtagandena ligger inom ramen för bemyndigandet och att de kan 

redovisas av den myndighet som tilldelats bemyndigandet. 



verkställigheten av denna förordning. 



från föreskrifterna till denna förordning. 


2011:223 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2011, då anslagsförordningen (1996:1189) ska upphöra 

att gälla. 

2. För en myndighets ackumulerade semesterlöneskuld per den 31 december 2008 gäller 16 § den 

upphävda förordningen i sin lydelse enligt SFS 1996:1189. 

Kapitalförsörjningsförordning (2011:210) 



1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 7 kap. samt 8 kap. 

3 och 8–12 §§ budgetlagen (2011:203). 

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken 

gäller dock endast 2 kap. 7 § första stycket, 5 kap. 1, 2 och 6 §§ samt 7 kap. 2 §. 

3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av en annan förordning 

eller av regeringens beslut i ett enskilt fall. 

2 kap. Finansiering av investeringar och utlåning 

1 § Anläggningstillgångar som används i en myndighets verksamhet ska finansieras 

med lån i Riksgäldskontoret, om inte annat följer av 3–5 §§. 

2. Enligt ESV:s cirk. 2012:2. 

58

Regeringen beslutar särskilt om det högsta beloppet för en myndighets lån. 

ESV:s föreskrifter till 2 kap. 1 § 

Med anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet avses 

såväl färdigställda tillgångar som tillgångar som uppförs med avsikt att 

användas. 

ESV:s allmänna råd till 2 kap. 1 § 



Av 5 kap. 1 och 2 §§ förordningen (2000:605) om årsredovisning och 

budgetunderlag samt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till dessa 

bestämmelser framgår vad som avses med anläggningstillgångar. Av ESV:s 

föreskrifter och allmänna råd till 4 kap. 2 § samt 5 kap. 3–7 §§ samma 

förordning framgår hur sådana tillgångar ska redovisas. 

Utgångspunkten är att alla anläggningstillgångar som utgör produktionsfaktorer 

och som en myndighet använder i sin verksamhet ska lånefinansieras. 

Det gäller även tillgångar som lånats ut till anställda för privat bruk. 

För tillgångar under uppförande tas lån upp för de utgifter som bedöms 

redovisas som anläggningstillgång för den aktuella perioden. 

En myndighet får göra åtaganden för inköp av anläggningstillgångar i 

verksamheten med stöd av 17 § tredje stycket anslagsförordningen 

(2011:223). En förutsättning är dock att åtagandena inte medför att låneramen 

behöver höjas kommande år. 

Andra stycket 

Det högsta beloppet för en myndighets lån (låneramen) är gränsen för vad 

myndigheten vid varje given tidpunkt får ha som låneskuld hos Riksgäldskontoret. 

Med låneskuld avses summan av avistalån och i förekommande 

fall bundna lån som avser anläggningstillgångar som används i verksamheten. 

Om myndigheten förutser att en tilldelad låneram inte kommer att räcka, 

bör myndigheten begära en höjd låneram hos regeringen. I sin begäran 

bör myndigheten redogöra för hur myndigheten avser att finansiera framtida 

avskrivningar och räntekostnader. 

I det fall myndigheten i enlighet med 2 kap. 5 § anskaffar utrustning 

genom finansiell leasing istället för genom köp bör en sådan anskaffning 

ingå i beräkningen av utnyttjad låneram. Även utgifter under året för 

anskaffning av sådana anläggningstillgångar som kommer att finansieras 

med lån, bör rymmas inom låneramen. 

Ramen för myndighetens lån framgår av regleringsbrevet eller annat 

beslut av regeringen. 

För att regeringen ska kunna ta ställning till en myndighets behov av lån 

ska myndigheten enligt föreskrifterna till 9 kap. 3 § förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag lämna underlag till ett 

sådant beslut i budgetunderlaget. 

59 

Finansiering


2 § En myndighets samlade lån enligt 1 § får inte väsentligt avvika från motsvarande 

tillgångars bokförda värden per den 30 juni och per den 31 december. 

Riksgäldskontoret ska fastställa lånevillkor som baseras på kontorets upplåningskostnader 

på kapitalmarknaden. 


Avstämning mellan å ena sidan summan av utnyttjat avistalån och bundna 

lån för anskaffning av anläggningstillgångar som ska användas i verksamheten 

och å andra sidan de lånefinansierade tillgångarnas bokförda värden ska 

göras minst två gånger per år. Om skulden vid avstämningstillfället är lägre 

än det bokförda värdet belastas normalt avistalånet med ett belopp motsvarande 

skillnaden. Är skulden högre görs vanligen en amortering på avistalånet. 

Lån behöver dock inte tas upp förrän påföljande halvår för tillgångar 

anskaffade eller delvis uppförda efter den 30 november respektive den 31 

maj. 


Avistalån får belastas respektive amorteras löpande vid behov och således 

inte bara vid avstämningstillfällena. Även bundna lån kan amorteras 

respektive tas upp löpande. 

Vilka utgifter som bör räknas in i anskaffningsvärdet framgår av ESV:s 

föreskrifter och allmänna råd till 5 kap. 3 § förordningen (2000:605) om 

årsredovisning och budgetunderlag. 

Lån tas inte upp för uppskrivning av anskaffningsvärde eller för framtida 

utgifter för nedmontering och bortforsling även om dessa utgifter ingår i 

anskaffningsvärdet. 

Till den del anläggningstillgångar används i en anslagsfinansierad verksamhet 

belastas anslaget med kostnaden för avskrivningar och ränta. Till 

den del anläggningstillgångar används i en avgiftsfinansierad verksamhet 

finansieras kostnaden för avskrivningar och ränta med avgiftsintäkter. 

För bidragsfinansierade anläggningstillgångar finns ytterligare bestämmelser 

i 2 kap. 3 §. 

3 § En anläggningstillgång som används i en myndighets verksamhet får helt 

eller delvis finansieras med bidrag som mottagits från icke-statliga givare. 

60 


Bestämmelsen gäller även sponsringsmedel som en myndighet får ta emot 

och disponera enligt bestämmelserna i 6 kap. förutsatt att avtalet med 

sponsorn tillåter att medlen används för att finansiera anskaffning av en 

anläggningstillgång.


Med icke-statliga givare avses andra än statliga myndigheter. Till bidrag 

från en icke-statlig givare räknas även bidrag från EU, FN och Nordiska 

ministerrådet. 

Bidrag från flera icke-statliga givare kan läggas ihop för att finansiera 

anskaffning av en anläggningstillgång förutsatt att detta ryms inom ändamålet 

med respektive bidrag, donationsvillkoren eller motsvarande. 

Om ett bidrag från en icke-statlig givare endast förmedlas av en statlig 

myndighet till en annan får även ett sådant bidrag användas av den mottagande 

myndigheten för att finansiera anskaffning av en anläggningstillgång. 

4 § En anläggningstillgång får finansieras med sådana försäljningsinkomster 

som avses i 5 kap. 2 § första stycket. 

5 § En anläggningstillgång får anskaffas genom att en myndighet ingår ett avtal 

om hyra eller hyrköp (leasing). Ett sådant avtal får dock endast ingås om det, sett 

över tillgångens hela ekonomiska livslängd, leder till en lägre kostnad för staten 

än anskaffning genom köp. 

Ett avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller andra liknande avtalsformer 

får endast träffas efter ett särskilt bemyndigande av regeringen. 


Bestämmelsen gäller både finansiell och operationell leasing. Den gäller 

dock inte överenskommelser om inomstatlig resurssamordning eller liknande. 

Med avtal om försäljning och återhyra eller återköp avses s.k. sale-leaseback. 

Om en myndighet överväger andra leasingformer, t.ex. investorleasing, 

ska frågan underställas regeringen för prövning på motsvarande sätt som 

vid avtal om sale-lease-back. 



När den planerade användningstiden sammanfaller med hela den förväntade 

ekonomiska livslängden blir leasing av utrustning i regel dyrare för staten 

än köp. Om myndigheten har möjlighet att köpa utrustningen, t.ex. genom 

att ta upp lån i Riksgäldskontoret, torde köp oftast även för myndigheten 

vara ekonomiskt mer fördelaktigt än att leasa utrustningen. Leasingalternativet 

kan dock vara fördelaktigt för staten när utrustningen bara behövs en 

begränsad tid i förhållande till utrustningens livslängd. 

Leasing bör användas endast om fördelarna är uppenbara. Vid investeringsbedömningen 

bör hänsyn tas till samtliga effekter av investeringen – 

i pengar mätbara effekter och övriga såväl kvantitativa som kvalitativa 

effekter. De i pengar mätbara effekterna av en investering bör sammanfattas 

i en kalkyl som dokumenteras. 

61 

Finansiering


6 § En infrastrukturell anläggningstillgång ska finansieras med anslag eller med 

sådana försäljningsinkomster som avses i 5 kap. 2 § första stycket. 


Förutom infrastrukturella anläggningstillgångar som väg- och järnvägsanläggningar, 

betraktas inte heller krigsmateriel och befästningar, konst- och 

kulturföremål samt naturmiljötillgångar som anläggningstillgångar som 

används i verksamheten. De ska därför inte finansieras med lån enligt 

bestämmelserna i 2 kap. 1 §. 

7 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande förvärva aktier eller 

andelar i ett företag, göra kapitaltillskott eller på annat sätt öka statens röst- eller 

ägarandel i ett företag. 

En åtgärd enligt första stycket ska finansieras med anslag. 



Med företag avses självständiga rättssubjekt som bolag, stiftelser eller föreningar. 

Bestämmelsen innebär att en myndighet inte utan regeringens 

medgivande får gå in som ägare i ett sådant rättssubjekt eller göra utfästelser 

om framtida tillskott av ägarkapital. 

Förutsatt att det är förenligt med en myndighets verksamhet får dock en 

myndighet eller en anställd vid myndigheten vara medlem i en förening 

och betala sådan medlemsavgift eller motsvarande som framgår av stadgarna 

för föreningen. Detta gäller så länge engagemanget i föreningen inte är 

förenat med några ytterligare ekonomiska åtaganden utöver vad som följer 

av medlemsavgiften. 



Med kapitaltillskott menas tillskott av riskbärande kapital i ett företag. 

8 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande besluta om utlåning. 

Utlåning enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier ska finansieras 

med lån i Riksgäldskontoret. Övrig utlåning ska finansieras med anslag. 

62 


Andra stycket 

Om en myndighets utlåning ska finansieras med lån hos Riksgäldskontoret 

framgår det av regleringsbrevet genom att myndigheten får en särskild 

låneram för ändamålet.

Sådana förskott eller fordringar som normalt förekommer i en myndighets 

löpande verksamhet är inte utlåning. 

3 kap. Rörelsekapital och deponerade medel 

1 § Rörelsekapital får finansieras med kredit på räntekonto eller med annan 

kredit i Riksgäldskontoret. 

Riksgäldskontoret ska fastställa kreditvillkor som baseras på kontorets upplåningskostnader 

på kapitalmarknaden. 


Med rörelsekapital avses i detta sammanhang ett likviditetsbehov som 

myndigheten behöver finansiera. 

För att en myndighet ska ha rätt att inneha ett räntekonto med kredit i 

Riksgäldskontoret krävs att regeringen särskilt har beslutat om det, vilket 

normalt framgår av myndighetens regleringsbrev. 

2 § Regeringen beslutar för varje budgetår om det högsta beloppet för en 

myndighets krediter. 


En kredit kan vara knuten till myndighetens räntekonto eller avse andra 

krediter i Riksgäldskontoret. Om myndigheten förutser att en tilldelad 

kreditram inte kommer att räcka bör myndigheten lämna en begäran om 

en höjd kreditram till regeringen. 

Ramen för myndighetens krediter framgår av regleringsbrevet eller annat 

beslut av regeringen. 

För att regeringen ska kunna ta ställning till en myndighets behov av 

krediter ska myndigheten enligt föreskrifterna till 9 kap. 3 § förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag lämna underlag till ett 

sådant beslut i budgetunderlaget. 

3 § En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i Riksgäldskontoret ska 

använda detta för de likvida medel myndigheten disponerar i sin verksamhet. 

Efter särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i Riksgäldskontoret 

användas. 



Betalningar till och från myndighetens räntekonto ska göras via de bankkonton 

som är anslutna till räntekontot. För att ett annat konto i Riksgäldskontoret 

än myndighetens räntekonto ska få användas för betalningar krävs 

ett särskilt beslut av regeringen. 

63 

Finansiering


Förutom medel som myndigheten disponerar för att finansiera den egna 

verksamheten får räntekontot användas för sådana medel som avses i 3 kap. 

4 § och 4 kap. 4 § denna förordning samt i 11 § donationsförordningen 

(1998:140). 

En myndighet disponerar de ränteintäkter respektive finansierar de räntekostnader 

som uppstår på räntekontot om inte regeringen har beslutat 

något annat. 


Myndigheter som har både ett räntebelagt och ett icke räntebelagt betalningsflöde 

kan behöva ta ställning till vilket betalningsflöde som ska 

användas initialt. Normalt bör fakturor från en och samma leverantör vilka 

kan komma att betalas från såväl ett räntebelagt som ett icke räntebelagt 

flöde betalas från ett bankkonto som är kopplat till räntekontot. Därefter 

görs en korrigering mellan betalningsflödena. 

Korrigeringar mellan betalningsflöden bör göras minst en gång i månaden. 

Är beloppet väsentligt bör dock korrigering göras så snart som möjligt. 

4 § Medel som deponerats hos en myndighet ska, om inte särskilda skäl talar 

mot det, sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret. Räntan ska 

tillgodoräknas deponenten. 

64 


Myndighetens redovisning ska vara ordnad så att depositionerna kan särskiljas 

från varandra. Uppgifter ska finnas om deponent, belopp, depositionstid, 

ränta och annan relevant information om depositionen. 


Med deponerade medel menas i detta sammanhang likvida medel som tillhör 

en enskild person eller organisation och som en myndighet tillfälligt förvaltar 

med avsikt att senare återbetala till deponenten eller den som annars förfogar 

över depositionen. Vidare ska det vara reglerat i lag, förordning, särskilt 

beslut av regeringen eller en myndighets föreskrifter att medlen ska placeras 

räntebärande. Sådana regler finns bl.a. i jordabalken, utsökningsbalken, 

lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet, expropriationslagen 

(1972:719), förordningen (1927:485) om nedsättning av pengar 

hos myndighet, förordningen (1978:881) om betalningssäkring för skatter, 

tullar och avgifter samt utsökningsförordningen (1981:981). 

Ränta på deponerade medel behöver bara redovisas i myndighetens 

balansräkning. Räntan bör tillgodoräknas deponenten i den takt som 

Riksgäldskontoret betalar räntan. 

Med särskilda skäl avses främst det som framgår av 8 § lagen (1927:56) 

om nedsättning av pengar hos myndighet.

4 kap. Anslagsmedel och räntekonto 

1 § Anslagsmedel som ska föras till en myndighets räntekonto en viss månad, 

ska vara insatta på kontot den 25 i den månaden. 

Överföringar till eller från en myndighets räntekonto ska verkställas av Riksgäldskontoret. 


Det framgår av myndighetens regleringsbrev vilka anslagsmedel som ska 

tillföras myndighetens räntekonto och i vilken takt detta ska ske. 

2 § Har en myndighet under löpande budgetår tilldelats ytterligare medel på 

ett anslag som ska föras till myndighetens räntekonto, ska Riksgäldskontoret föra 

över beloppet jämnt fördelat på de betalningstillfällen som återstår under budgetåret, 

om inte regeringen har beslutat annat. 

Om regeringen beslutat om en indragning av ett anslagsbelopp, som har förts 

till myndighetens räntekonto, ska det belopp som återstår att föra över till myndighetens 

räntekonto under budgetåret reduceras på det sätt som anges i första 

stycket. Om indragningen överstiger de överföringar som återstår under budgetåret, 

ska återbetalning göras enligt 3 §. 


Andra stycket 

Om en indragning av anslagsbelopp beslutats så sent på budgetåret att den 

inte kan regleras genom minskning av de anslagsmedel som förs till räntekontot, 

ska myndigheten så snart som möjligt föra över medlen till statens 

centralkonto. 

Om regeringen under löpande år beslutar att ett visst belopp som står 

till en myndighets disposition och som går i ett räntebelagt betalningsflöde 

ska ställas till regeringens disposition ska myndigheten hantera detta på 

samma sätt som ett beslut om indragning enligt denna bestämmelse. 



Andra stycket 

Indragningar som avses i andra stycket är indragningar under löpande år 

till följd av beslut om ändring i regleringsbrev eller annat regeringsbeslut. 

3 § En myndighet som har tilldelats anslagsbelopp som inte får disponeras 

följande budgetår ska, om medlen förts till myndighetens räntekonto, återföra 

beloppet plus ränta från årsskiftet till dagen för återbetalning. Beloppet ska föras 

över till statens centralkonto snarast efter det att beslut om indragning av 

anslagsbelopp finns registrerat i informationssystemet Hermes. 

65 

Finansiering



Bestämmelsen gäller indragningar i samband med årsskifte av medel som 

tillförts en myndighets räntekonto. Indragning enligt denna bestämmelse 

kan bli aktuell om en myndighet har ett större anslagssparande vid årets 

slut än vad den enligt anslagsvillkoren, som anges i anslagsförordningen 

(2011:223) eller regleringsbrev, har rätt att disponera. Om regeringen 

beslutar att ett visst belopp av en myndighets anslagssparande från ett anslag 

som går i ett räntebelagt betalningsflöde ska ställas till regeringens disposition 

ska myndigheten hantera detta på samma sätt som ett beslut om 

indragning enligt denna bestämmelse. 

Ränta på anslagsmedel som ska överföras till statens centralkonto kan 

beräknas schablonmässigt. Ränteberäkningen grundas då på en uppskattning 

av den tid medlen varit räntebärande och på en ränta som motsvarar 

genomsnittsräntan för räntekontot under denna tid. 

4 § En myndighet som tar emot inkomster som den inte får disponera, ska föra 

över medlen till statens centralkonto. Om inkomsterna är av mindre omfattning, 

får medlen i stället sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för 

att senast vid budgetårets utgång föras över till statens centralkonto. 


Inkomsterna är av mindre omfattning om summan av de sammanlagda 

inkomster som myndigheten redovisar mot olika inkomsttitlar bedöms vara 

högst 100 000 kronor under ett budgetår. Vid bedömningen beaktas bl.a. 

vad som tidigare år bokförts mot inkomsttitlar. Överföring till statens 

centralkonto ska göras så snart som möjligt, dock senast den 15 januari 

året efter det aktuella budgetåret. 

Även oförutsedda belopp som överstiger 100 000 kronor får tillfälligt 

föras till räntekontot om myndigheten saknar bankkonto i ett icke-räntebelagt 

flöde. Överföring till statens centralkonto av sådana belopp ska göras 

senast under efterföljande månad. 

5 § En myndighet som disponerar anslag som inte ska föras över till ett räntekonto 

får utnyttja statens centralkonto för betalningar som är hänförliga till 

anslaget. 

66 


I föreskrifter och allmänna råd till 3 kap. 3 § finns bestämmelser om betalningar 

respektive korrigeringar mellan betalningsflöden i det fall en myndighet 

har både ett räntebelagt och ett icke räntebelagt betalningsflöde.

5 kap. Disposition av försäljningsinkomster 

1 § Har regeringen beslutat om försäljning av egendom som en myndighet 

förvaltar, ska myndigheten redovisa inkomsten mot inkomsttitel, om inte regeringen 

bestämt annat. 

I 2–5 §§ anges hur en myndighet får disponera inkomsten i de fall den själv har 

beslutat om försäljningen. 


Myndigheten ska redovisa inkomsten mot en inkomsttitel inom inkomsttypen 

Inkomster av försåld egendom och överföra beloppet till statens 

centralkonto. 

Med inkomst avses nettoförsäljningsvärdet, dvs. den försäljningsinkomst 

som återstår efter att eventuella direkta försäljningskostnader har räknats 

bort. Med direkta försäljningskostnader avses sådana kostnader som myndigheten 

inte skulle ha haft om någon försäljning inte skulle ha skett, t.ex. 

mäklararvode och courtage. Kostnader för egen personal och s.k. overhead 

får inte inkluderas i direkta försäljningskostnader. 



Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller oregelbundna inkomster främst från försäljning 

av egendom som har använts i myndighetens verksamhet, t.ex. fast 

egendom, inventarier, utrustning, fordringar, rättigheter, förbrukningsmaterial 

och avfallsprodukter. 

Enligt 6 § förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa 

egendom får en myndighet sälja egendom som inte längre behövs i statens 

verksamhet eller som blivit obrukbar. 

I 5 § förordningen om överlåtelse av statens lösa egendom finns särskilda 

bestämmelser om överlåtelse av aktier. 

Regler om försäljning av egendom finns även i förordningen (1996:1190) 

om överlåtelse av statens fasta egendom m.m. 

I 6 kap. 1 § denna förordning finns regler om försäljning av sådant 

goodwillvärde som följer av överlåtelse av exponeringstjänster inom ramen 

för sponsringssamarbeten. 

2 § Om egendomen har använts i en verksamhet som regeringen har meddelat 

en investeringsplan för, får myndigheten disponera inkomsten för att finansiera 

investeringar som ingår i planen. 

Bestämmelser om disposition av inkomster från försäljning av egendom som 

inte använts i en sådan verksamhet som avses i första stycket finns i 3–5 §§. 

67 

Finansiering




En investeringsplan är i detta sammanhang en av riksdagen godkänd och 

av regeringen meddelad sammanställning av kommande investeringar och 

en beskrivning av hur dessa ska finansieras. 

3 § Om egendomen har finansierats med lån, ska låneskulden regleras. Ett 

överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den sålda egendomen 

har använts. 

Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock ett eventuellt överskott 

redovisas mot inkomsttitel. 


Andra stycket 

Med överskott avses här nettoförsäljningsvärdet minskat med lån i Riksgäldskontoret. 

Vad som avses med nettoförsäljningsvärdet framgår av föreskrifterna 

till 5 kap. 1 §. 



Överstiger försäljningsinkomsten tillgångens bokförda värde får myndigheten 

disponera den överskjutande delen av inkomsten i den verksamhet där 

tillgången använts. Om den försålda egendomen redan är helt avskriven 

får myndigheten disponera inkomsten i sin helhet. 

Understiger försäljningspriset tillgångens bokförda värde bör regleringen 

av låneskulden finansieras med medel som myndigheten disponerar i den 

verksamhet där tillgången använts. 

Bestämmelser om reglering av låneskulden finns i föreskrifter till 2 kap. 

2 §. 

4 § Om egendomen har finansierats med anslag, ska den del av inkomsten som 

motsvarar tillgångens bokförda värde föras över till statens centralkonto och 

redovisas mot inkomsttitel. Ett eventuellt överskott får disponeras av myndigheten 

i den verksamhet där den sålda egendomen har använts. 

Om försäljning har skett av invärderad egendom som använts i verksamheten, 

får myndigheten disponera hela inkomsten i den verksamhet där den sålda egendomen 

har använts. 

Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock inkomsten redovisas 

mot inkomsttitel. 

68


Första och tredje styckena 

Om försäljningsinkomsten understiger det bokförda värdet ska endast ett 

belopp som motsvarar inkomsten redovisas mot inkomsttitel och överföras 

till statens centralkonto. 

Andra stycket 

Om verksamheten, som den invärderade tillgången använts i, har upphört 

ska försäljningsinkomsten redovisas mot inkomsttitel. 



För kostnadsförda tillgångar, t.ex. inventarier med en ekonomisk livslängd 

understigande tre år, finns inget bokfört värde och hela försäljningsinkomsten 

får då disponeras av myndigheten. 

Andra stycket 

Invärderade tillgångar är tillgångar som en myndighet invärderade i samband 

med övergången till den nya redovisningsmodellen under 1990-talet. 

5 § Om egendomen har finansierats på annat sätt än med anslag eller lån, får 

myndigheten disponera inkomsten i den verksamhet där den sålda egendomen 

har använts. 


Finansiering på annat sätt är t.ex. genom gåvor, donationer, bidrag, 

sponsringsmedel och avgiftsinkomster samt sådana fall där finansieringen 

inte kan knytas till en bestämd källa bl.a. beroende på egendomens ålder. 

6 § Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller inte inkomster från försäljning av frivilligt 

efterfrågade varor som staten tillhandahåller som ett led i en avgiftsbelagd verksamhet. 

Bestämmelser om sådana inkomster finns i avgiftsförordningen (1992:191). 



Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller således inkomster från försäljning av andra 

tillgångar än sådana som är avsedda att omsättas i en myndighets avgiftsbelagda 

verksamhet där avgifter sätts för att helt eller delvis täcka kostnaderna 

för verksamheten. 

69 

Finansiering


6 kap. Disposition av andra icke-statliga medel 

1 § En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga medel, om inkomsten 

är av tillfällig natur eller mindre omfattning och den inte rubbar förtroendet för 

myndighetens opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skadar dess 

anseende. 

En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten tar emot medel 

som avses i första stycket, om avtalet medför ett ökat behov av medel från statens 

budget eller att högre avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet. 

Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en myndighet att ta 

emot och disponera icke-statliga medel regleras på annat sätt. 

70 



Medel som en myndighet får från mellanstatliga organisationer som Sverige 

är anslutet till betraktas här som statliga medel och omfattas inte av denna 

paragraf. Exempel på sådana organisationer är EU, FN och Nordiska 

ministerrådet. 

En myndighet som avser att med stöd av denna paragraf ta emot och 

disponera icke-statliga medel för att finansiera ett samarbete ska upprätta 

ett skriftligt avtal med samarbetsparten om villkoren för samarbetet. 

Särskilt om sponsring 

En myndighet som överväger att ingå ett samarbete om sponsring av 

myndighetens verksamhet ska upprätta interna riktlinjer för sådana samarbeten. 

Inkomst av tillfällig natur eller mindre omfattning 

Vid bedömning av om inkomsten är av mindre omfattning ska de sammanlagda 

inkomsterna som under budgetåret tas emot med stöd av denna 

paragraf ställas mot myndighetens totala förvaltningskostnader under året. 

Om inkomsterna under en längre tid än två år överstiger ett belopp motsvarande 

fem procent av de totala förvaltningskostnaderna ska inkomsterna 

inte anses vara av mindre omfattning. 

För inkomst av tillfällig natur finns ingen fastställd gräns för hur stor 

inkomsten får vara. Det är först när inkomsterna som tas emot med stöd 

av denna paragraf totalt sett inte kan anses vara av mindre omfattning som 

myndigheten behöver undersöka om en del av dessa är av tillfällig natur. 

Om så är fallet ska myndigheten beräkna om inkomsterna, exklusive de 

inkomster som är av tillfällig natur, är av mindre omfattning. 

Andra stycket 

Medel från statens budget är i detta sammanhang anslag som tilldelats 

myndigheten, lån eller andra krediter i Riksgäldskontoret samt medel från 

statens budget som erhålls från en annan statlig myndighet. Sådana medel

får endast användas för det ändamål och inom de ramar som regeringen 

har angivit. 

En myndighet får inte ta emot medel med stöd av denna paragraf om 

detta medför att befintliga resurser blir otillräckliga för att genomföra 

ordinarie verksamhet med den volym och kvalitet som regeringen bestämt. 




Exempel på inkomster som omfattas av denna bestämmelse är sponsring, 

ersättning för rättegångskostnader, försäkringsersättning, ersättning för 

skada och andra kostnadsersättningar. 

En myndighet får med stöd av denna paragraf disponera ersättning för 

rättegångskostnader, skada eller liknande såvida inte myndigheten i särskild 

ordning har fått kompensation för kostnaden eller skadan via statens budget. 

Om ersättning för en skada eller liknande överstiger vad som kan anses vara 

en rimlig ersättning för de kostnader som skadan har orsakat myndigheten 

bör myndigheten föreslå regeringen hur den överskjutande delen bör disponeras. 

Bestämmelsen gäller inte medel där dispositionsrätten reglerats eller 

beslutats särskilt av regeringen, t.ex. avgifter, donationer och bidrag samt 

försäljningsinkomster enligt 5 kap. 1–5 §§. 

Särskilt om sponsring 

Med sponsring avses här en överenskommelse varigenom en sponsor tillhandahåller 

den sponsrade parten kontanta medel, varor eller tjänster i 

utbyte mot exponering av ett företagsnamn eller varumärke samt eventuellt 

andra förmåner. 

En myndighet som avser att ingå ett samarbete om sponsring bör utveckla 

rutiner för uppföljning av verksamheten i syfte att avgöra om sponsringen 

utgör ett effektivt resurstillskott. 

Inkomst av tillfällig natur eller mindre omfattning 

Inkomster är av tillfällig natur om ett avtal om sponsringssamarbete etc. 

bara gäller en enstaka händelse, t.ex. en konferens. 

Med myndighetens förvaltningskostnader avses normalt de kostnader 

som redovisas under avsnittet Verksamhetens kostnader i myndighetens 

resultaträkning. 

Om inkomsterna som tas emot med stöd av denna paragraf varken är av 

tillfällig natur eller mindre omfattning bör myndigheten begära att regeringen 

prövar om rätten att ta emot och disponera dessa inkomster bör 

regleras i särskild ordning. 

71 

Finansiering


7 kap. Avkastningspliktigt kapital 

1 § En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt kapital ska, sedan 

årsredovisningen färdigställts, betala in ett belopp som motsvarar statens avkastningskrav 

till statens centralkonto och redovisa beloppet mot inkomsttitel. 

Om avkastningskravet inte kan tillgodoses, ska motsvarande belopp redovisas 

inom linjen i myndighetens balansräkning. Ett eventuellt ackumulerat belopp ska 

också redovisas. 

I de belopp som avses i första och andra styckena ska ränta ingå, beräknad enligt 

statens avkastningsränta, från och med det nya räkenskapsårets början till dess 

betalning sker till statens centralkonto. 

2 § Regeringen beslutar om reglering av kapitalförluster som kan kräva nedskrivning 

av ett avkastningspliktigt kapital. Sådana kapitalförluster ska anmälas till 

regeringen så snart som möjligt, dock senast den 1 mars året efter det budgetår 

som nedskrivningen avser. 

72 


I en myndighets anmälan till regeringen ska ingå en redovisning av de 

omständigheter som bidragit till att förlusten uppkommit, grunderna för 

beräkningen av kapitalförlusten och vilka bevakningsåtgärder som vidtagits 

avseende utestående fordringar. Anmälan ska även innehålla förslag till 

reglering av förlusten samt förslag om eventuell ersättningsanskaffning och 

hur denna bör finansieras. 


Förluster i en avgiftsfinansierad verksamhet innebär normalt sett inte att 

statskapitalet behöver skrivas ned. Detsamma gäller om tillgångar som 

finansierats av ett avkastningspliktigt statskapital behöver skrivas ned till 

följd av stöld, brand och andra förluster. Sådana förluster täcks genom 

ersättning till följd av överenskommelser med Kammarkollegiet enligt förordningen 

(1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Om sådan 

överenskommelse saknas täcks förlusten genom balanserade eller framtida 

överskott i den avgiftsfinansierade verksamheten. Därigenom får en myndighet 

samma grundläggande konkurrensmässiga förutsättningar som privata 

företag. Endast om en förlust är av en sådan omfattning att det inte är 

möjligt att ta ut sådana avgifter att förlusten kan täckas, bör en myndighet 

som har avkastningspliktigt statskapital föreslå regeringen att förlusten ska 

täckas genom nedskrivning av statskapital. En sådan nedskrivning förutsätter 

att det är angeläget att staten fortsätter att bedriva den berörda verksamheten. 

Om myndigheten lämnar ett budgetunderlag bör i förekommande fall 

en anmälan om kapitalförluster ingå i detta.

8 kap. Verkställighetsföreskrifter 


av denna förordning. Föreskrifter för verkställigheten av 2 kap. 1 och 

2 §§, 3 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 4 kap. får dock meddelas först efter samråd med 

Riksgäldskontoret. 




Avgiftsförordning (1992:191) 




§§ budgetlagen (2011:203). (F. 2011:216) 

1 a § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken 

gäller endast 3 § och 5 § första stycket samt 15–25 §§. (F. 2011:216) 

2 § Förordningen skall tillämpas om inte något annat följer av en annan förordning 

eller av ett särskilt beslut av regeringen. (F. 1996:1196) 


Förordningen gäller för myndigheter som bedriver avgiftsbelagd verksamhet 

oavsett om inkomsterna disponeras av myndigheten eller inte. 

Rätten att ta ut avgifter 

3 § En myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller 

bara om det följer av en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. 


Utöver de avgifter som en myndighet tar ut med stöd av ett särskilt 

bemyndigande kan en myndighet ta ut avgifter med stöd av de generella 

bemyndiganden som ges i 4 och 15 §§. 


Avgiftsförordning 

73 

Finansiering


4 § En myndighet får, om det är förenligt med myndighetens uppgift enligt 

lag, instruktion eller annan förordning, mot avgift tillhandahålla: 

1. tidskrifter och andra publikationer, 

2. informations- och kursmaterial, 

3. konferenser och kurser, 

4. rådgivning och annan liknande service, 

5. lokaler, 

6. utrustning, 

7. offentlig inköps- och resurssamordning, 

8. automatisk databehandlingsinformation i annan form än utskrift, 

9. upplysningar per telefon, om den service myndigheten därmed tillhandahåller 

går utöver myndighetens serviceskyldighet enligt offentlighetsoch sekretesslagen 

(2009:400) och förvaltningslagen (1986:223), samt 

10. tjänsteexport. 

Varor och tjänster enligt första stycket får tillhandahållas bara om verksamheten 

är av tillfällig natur eller av mindre omfattning. (F. 2011:216) 

74 



Punkt 4: 

Innan en myndighet beslutar om att ta ut en avgift för rådgivning eller 

annan liknande service ska myndigheten pröva att 

● tjänsten är förenlig med myndighetens uppgift, 

● tjänsten innebär en service som går utöver den hjälp som ska utföras 

avgiftsfritt enligt 4 och 6 §§ förvaltningslagen. 

Verksamhet av mindre omfattning eller tillfällig natur 

Andra stycket 

Vid en bedömning av om verksamheten är av mindre omfattning ska de 

sammanlagda intäkterna under budgetåret enligt punkterna 1–10 ställas 

mot de totala förvaltningskostnaderna för myndigheten under året. Om 

intäkterna under en längre tid än två år överstiger ett belopp som motsvarar 

fem procent av de totala kostnaderna ska verksamheten inte anses vara av 

mindre omfattning. 

För verksamhet av tillfällig natur finns inga begränsningar för hur stora 

intäkterna får vara. Det är först när intäkterna som tas ut med stöd av denna 

paragraf totalt sett inte kan anses vara av mindre omfattning som myndigheten 

behöver undersöka om en del av dessa är av tillfällig natur. Om så är 

fallet ska myndigheten beräkna om intäkterna, exklusive intäkter av verksamhet 

av tillfällig natur, härrör från verksamhet av mindre omfattning.



Punkt 6: 

Bemyndigandet avser uthyrning eller liknande av utrustning. Bestämmelser 

om försäljning av utrustning finns i förordningen (1996:1191) om överlåtelse 

av statens lösa egendom. 

Punkt 7: 

Rätten att ta ut avgift för offentlig inköpssamordning innebär att en myndighet 

som har kostnader för att t.ex. sluta avropsavtal med en leverantör 

får ta ut ersättning för detta. 

Offentlig resurssamordning innebär att en myndighet samordnar sitt 

resursutnyttjande avseende varor och tjänster med en annan statlig myndighet, 

en kommun eller ett landsting. Skriftliga avtal om samordningen bör 

träffas mellan de berörda parterna. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna 

bör läggas fast. 

Punkt 8: 

Enligt tryckfrihetsförordningen är en myndighet skyldig att på begäran 

lämna ut en kopia eller utskrift av allmän handling om denna inte är sekretessbelagd. 

Myndigheten är emellertid inte skyldig att tillgodose önskemål 

om att få utskriften uppställd på ett visst sätt eller i viss form. Bemyndigandet 

ger en myndighet stöd för att ta betalt för uppgifter som på begäran lämnas 

ut på något annat lagringsmedium än papper. 

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser om utlämnande 

av personuppgifter. 

Punkt 10: 

Tjänsteexport är sådana tjänster som inom eller utom riket tillhandahålls 

avnämare i utlandet. 

Verksamhet av mindre omfattning eller tillfällig natur 

Andra stycket 

Avgifter får tas ut med stöd av 4 § om verksamheten antingen är av tillfällig 

natur eller av mindre omfattning. 

Förvaltningskostnader för myndigheten är normalt de kostnader som 

redovisas under avsnittet Verksamhetens kostnader i myndighetens resultaträkning. 

Beslut om storleken på avgifter, samråd m.m. 


5 § En myndighet får bestämma storleken på andra avgifter än de som avses i 

4 § endast efter särskilt bemyndigande från regeringen. 

Om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat, 

ska avgifter beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning). 

75 

Finansiering


För avgifter som tas ut enligt 4 § första stycket 1–9 får myndigheten själv, upp 

till full kostnadstäckning, besluta om storleken på avgifterna om inte regeringen 

har föreskrivit något annat. (F. 2011:216) 


Andra stycket 

För att uppnå full kostnadstäckning i respektive avgiftsbelagd verksamhet 

ska myndigheten beräkna avgiftsnivån så att den långsiktiga självkostnaden 

täcks. Detta innebär att avgifterna ska beräknas så att intäkterna på ett eller 

några års sikt täcker samtliga med verksamheten direkt eller indirekt förenade 

kostnader. 



För varor och tjänster som en myndighet avgiftsbelägger med stöd av 4 § 

punkterna 1–9 får myndigheten själv bestämma om avgifterna ska sättas så 

att hela eller bara en del av självkostnaden täcks. Vägledande vid valet av 

prissättningsprincip är att denna inte bör motverka syftet med verksamheten. 

Om verksamheten är konkurrensutsatt bör myndigheten beräkna avgifterna 

så att självkostnaden täcks. I vissa fall, då det är svårt att beräkna 

självkostnaden, kan myndigheten ta ut en avgift som motsvarar ett marknadspris. 

Av första och andra styckena följer att myndigheten själv får bestämma 

avgiftens storlek för tjänsteexport så att full kostnadstäckning uppnås. 

6 § Upphör att gälla U:2011-04-01 genom förordning (2011:216). 

7 § Myndigheten skall varje år samråda med Ekonomistyrningsverket om de 

avgifter som myndigheten tar ut eller avser att ta ut. 

Ekonomistyrningsverket får medge undantag från samrådsskyldigheten. 

(F. 1999:899) 

76 


Myndigheten ska inleda samråd med Ekonomistyrningsverket (ESV) minst 

fyra veckor före myndighetens beslut om avgiftens storlek resp. före myndighetens 

framställning till regeringen om avgiften. ESV:s samrådsyttrande 

ska bifogas sådan framställning. 

Samråd ska ske även om avgifterna avses vara oförändrade. 

Underlag för samråd med ESV om avgifter som tas ut i en verksamhet 

med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål ska för varje avgiftsbelagd 

verksamhet som samrådet omfattar innehålla uppgifter om 

● utfall av kostnader och intäkter för senast avslutad resultatperiod,

● balanserat resultat, 

● preliminärt utfall av kostnader och intäkter för innevarande räkenskapsår, 

● beräknade kostnader och intäkter för närmast följande räkenskapsår eller 

för den period avgifterna avses gälla, 

● när verksamheten förväntas uppvisa ett nollresultat, om det beräknade 

resultatet tillsammans med det ackumulerade resultatet väsentligt avviker 

från full kostnadstäckning, 

● föreslagen eller tillämpad kalkylmodell med exempel, 

● principer eller metoder för fördelning av kostnader, 

● föreslagen genomsnittlig, procentuell avgiftsförändring, 

● övriga faktorer som i väsentlig grad påverkat beräkningen av intäkter 

eller kostnader. 

När det gäller avgiftsbelagd verksamhet utan krav på full kostnadstäckning 

beslutar ESV efter prövning i varje särskilt fall hur samrådsskyldigheten ska 

fullgöras. 

8 § Myndigheten skall på begäran av Ekonomistyrningsverket lämna uppgifter 

om de varor och tjänster som myndigheten tar ut avgifter för. (F. 1998:435) 

Förfarandet vid uttag av vissa ansökningsavgifter 

9 § Bestämmelserna i 10-14 §§ gäller, när det är särskilt föreskrivet, avgifter 

som statliga myndigheter skall ta ut för prövning av ärenden. 

10 § Föreskrivna avgiftsklasser motsvarar följande belopp: 

Avgiftsklass 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

(F. 2011:216) 

Avgift kronor 

250 

700 

1 350 

2 300 

3 700 

5 700 

8 500 

12 700 

19 000 

38 000 


77 

Finansiering


11 § Avgiften ska betalas när ansökan ges in. Om inte detta sker ska sökanden 

föreläggas att betala avgiften inom en viss tid. Ett sådant föreläggande får sändas 

till sökanden med post eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följs inte föreläggandet 

ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet. 

Om sökanden är en myndighet som ger in ett stort antal ansökningar, får den 

myndighet som ansökan ges in till göra undantag från kravet att avgiften ska 

betalas när ansökan ges in. Om det finns synnerliga skäl får myndigheten även i 

andra fall göra sådant undantag. (F. 2011:216) 



Avgiften ska betalas till den myndighet som tar emot ansökan, även om 

den myndigheten ska överlämna ansökan till en annan myndighet som 

slutligt ska avgöra ärendet. 

12 § Ansökningsavgift skall betalas för varje avgiftsbelagt ärende som en ansökan 

avser. 

13 § En myndighet får, om det finns särskilda skäl, betala tillbaka hela eller en 

del av ansökningsavgiften. 


Återbetalningen bör endast komma i fråga om ett uttag av full avgift i det 

enskilda fallet skulle vara oskäligt. 

14 § En myndighets beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning 

som gäller för det ärende ansökan avser. Om andra beslut i ärendet inte kan 

överklagas får beslut om ansökningsavgift överklagas till Skatteverket. Verkets 

beslut får inte överklagas. (F. 2003:956) 

Avgifter för kopior, bevis och registerutdrag m.m. 

15 § En myndighet skall ta ut avgift enligt bestämmelserna i 16-22 §§ för att 

den efter särskild begäran lämnar ut 

1. kopia eller avskrift av allmän handling, 

2. utskrift av upptagning för automatisk databehandling, 

3. kopia av video- eller ljudbandsupptagning eller utskrift av ljudbandsupptagning, 

eller 

4. sådana bevis och registerutdrag som avses i 20 §. 

Myndigheten skall, när avgift tas ut, samtidigt ta ut ersättning för portokostnad 

om försändelsen väger mer än 20 gram samt för eventuell postförskottsavgift eller 

annan särskild kostnad för att med post, bud eller liknande förmedling sända den 

begärda handlingen eller kopian till mottagaren. (F. 1994:356) 

78

16 § Om en beställning omfattar tio sidor eller mer, skall avgift tas ut för kopior 

av allmänna handlingar och för utskrifter av upptagningar för automatisk databehandling 

enligt 15 § 1 och 2. 

Avgiften för en beställning av tio sidor är 50 kronor. För varje sida därutöver 

är avgiften 2 kronor. 

Myndigheten får besluta om undantag från första och andra styckena om det 

finns särskilda skäl. 

Första - tredje stycket gäller även när en handling sänds till beställaren via telefax. 

(F. 1995:687) 

17 § Avgiften för avskrift av allmän handling enligt 15 § 1 eller för utskrift av 

ljudbandsupptagning enligt 15 § 3 är 125 kronor per påbörjad fjärdedels 

arbetstimme. 

Avgiften för kopia av videobandsupptagning enligt 15 § 3 är 600 kronor per 

band. 

Avgiften för kopia av ljudbandsupptagning enligt 15 § 3 är 120 kronor per 

band. (F. 2011:216) 

18 § Om en myndighet enligt en särskild föreskrift ska framställa bestyrkta 

avskrifter eller kopior av handlingar som getts in, ska avgift tas ut med 125 kronor 

per påbörjad fjärdedels arbetstimme för framställningen av avskrift och med 2 

kronor för varje framställd kopia, dock lägst 50 kronor. (F. 2011:216) 

19 § Vid beställning av kopia bestäms avgiften efter det antal sidor som fordras 

för att utföra beställningen med den utrustningen som myndigheten normalt 

använder för sådant ändamål. (F. 1999:899) 

20 § När det är särskilt föreskrivet att avgift för bevis eller registerutdrag ska 

tas ut efter viss avgiftsklass i denna förordning gäller följande belopp: 

Avgiftsklass 

A 

B 

C 

(F. 2011:216) 

Avgift kronor 

180 

360 

800 


21 § Staten är fri från sådana avgifter som avses i 15 §. 

Misstänkta eller deras försvarare och målsägande eller målsägandebiträden är 

fria från avgift för ett exemplar av kopia eller avskrift av protokoll eller anteckning 

vid förundersökning eller annan utredning av polis- eller åklagarmyndighet i 

anledning av brott. 

I rättshjälpslagen (1996:1619) finns bestämmelser om avgiftsfrihet i vissa fall 

för den som har beviljats rättshjälp. 

Parter i mål och ärenden, sådana målsägande i brottmål som inte för talan samt 

offentliga försvarare och målsägandebiträden är fria från avgift för dom, utslag, 

79 

Finansiering


slutligt beslut, protokoll i ärende om testamentsvittnesförhör eller sjöförklaring 

eller protokoll som innefattar slutligt beslut, och för bevis om edgång eller försäkran. 

Avgift ska inte heller tas ut för utskrift av skiljaktig mening, som lämnas ut 

samtidigt med en dom eller ett slutligt beslut, för skriftligt besked om beslut i en 

ersättningsfråga till den som i ett mål eller ärende begär ersättning av allmänna 

medel eller för beslut angående häktning. 

Den som enligt fjärde stycket har rätt att erhålla en expedition utan avgift kan 

endast om det finns särskilda skäl avgiftsfritt få ut mer än ett exemplar av denna. 

(F. 2008:175) 

22 § I förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och 

beslut, m.m. finns bestämmelser om hur avgiftsbelagda handlingar ska lämnas ut. 

(F. 2011:216) 

23 § Om någon anser att den avgift som en myndighet tagit ut av honom enligt 

15 § är oriktig får han, inom 30 dagar efter den dag då avgiften betalades, hos 

myndigheten begära ett särskilt skriftligt beslut om avgiften. 


För att inte en myndighet som lämnar ut kopior m.m. ska behöva fatta ett 

särskilt skriftligt beslut om avgiften i varje enskilt fall bör ett sådant beslut 

fattas endast när det begärs. 

24 § Ett särskilt beslut enligt 23 § får överklagas hos Skatteverket. Verkets 

beslut får inte överklagas. (F. 2003:956) 

Rätten att disponera avgiftsinkomster 

25 § En myndighet får disponera avgiftsinkomster endast efter ett särskilt 

bemyndigande. 

Myndigheten får disponera sådana avgiftsinkomster som avses i 4 och 15 §§. 

(F. 1996:1196) 

25 a § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet 

ska balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning. 

Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den 

avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, ska myndigheten 

lämna ett förslag till regeringen om hur hela överskottet ska disponeras. 

Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som inte täcks 

av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, ska myndigheten lämna ett 

förslag till regeringen om hur underskottet ska täckas. (F. 2011:216) 

80

ESV:s allmänna råd till 25 a § 

Bestämmelserna gäller endast för sådan avgiftsbelagd verksamhet där 

avgifterna helt eller till en bestämd del beräknas täcka verksamhetens kostnader 

och där myndigheten har rätt att disponera avgiftsinkomsterna. 

Med räkenskapsårets resultat avses här det överskott eller underskott som 

sammantaget har uppstått i en myndighets avgiftsbelagda verksamheter. 

Med omsättning avses de totala avgiftsintäkterna under räkenskapsåret 

i dessa avgiftsbelagda verksamheter. 

Om summan av balanserat resultat och räkenskapsårets resultat innebär 

ett ackumulerat överskott som motsvarar mer än 10 procent av omsättningen 

enligt ovan, ska myndigheten föreslå regeringen hur hela det ackumulerade 

överskottet ska disponeras. Förslaget lämnas senast då myndigheten 

lämnar sitt budgetunderlag till regeringen. 

26 § Inkomster från avgiftsbelagd verksamhet, som en myndighet inte får disponera 

enligt 25 §, skall tillföras statens centralkonto i Riksbanken och redovisas 

under den inkomsttitel på statsbudgeten som regeringen bestämmer. 

(F. 2006:1101) 

Redovisning 

27 § - 30 § Har upphävts genom förordning (1999:899). 

ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 30 § har upphävts genom ESV:s cirk. 

1999:6. 4 

Indrivning 

30 a § För sådana avgifter som avses i 9 och 15 §§ gäller följande. 

Indrivning ska begäras för en avgift som inte har betalats in i rätt tid. Indrivning 

behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning 

inte krävs från allmän synpunkt. 

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 

fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Vid indrivning får 

verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte 

på skyldigheten att betala avgiften. (F. 2011:216) 

Tillämpningsföreskrifter 



tillämpningen av denna förordning. (F. 1998:435) 

4. Bestämmelser om redovisning av avgifter återfinns i ESV:s föreskrifter och allmänna råd till förordningen 


81 

Finansiering

Donationsförordning 




Donationsförordning (1998:140) 



1 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen och innehåller 

bestämmelser om mottagande och förvaltning av donationer samt om åtagande 

att förvalta en stiftelse. (F. 2011:221) 

2 § Med en donation avses i denna förordning varje slag av överlåtelse av 

egendom till en myndighet genom gåva eller testamentariskt förordnande som 

sker utan krav på motprestation eller särskild förmånsställning och där egendomen 

inte bildar en stiftelse. 


Ett donationsförordnande används för att beteckna såväl donators viljeförklaring 

som den handling där denna förklaring är intagen. Handlingen ska 

vara skriftlig och undertecknad av donator, som kan utgöras av en fysisk 

eller juridisk person, eller kunna verifieras på annat sätt. En fysisk person 

kan även avge en viljeförklaring genom ett testamentariskt förordnande. 


Med en donation avses varje benefik överlåtelse oavsett värde. Ett bidrag 

är att betrakta som en donation om det uppfyller förordningens krav för 

en sådan. Begreppet donator används genomgående för såväl bidragsgivare 

som testator. 

En donation som får förbrukas i myndighetens verksamhet redovisas som 

en bidragsintäkt. 

I de fall då donatorn föreskrivit att kapitalet inte ska förbrukas utan endast 

avkastningen blir i normalfallet donationen att betrakta som en stiftelse, 

eftersom det så kallade varaktighetskriteriet i stiftelselagen (1994:1220) då 

är uppfyllt. I speciella fall kan det dock förekomma att myndigheten erhåller 

en donation som inte ska bilda en stiftelse, trots förbehåll om att endast 

5. Senast ändrade genom ESV:s cirk. 2013:1. 

82

kapitalets avkastning får förbrukas. I dessa fall redovisas den mottagna 

donationen i myndighetens balansräkning som donationskapital. 

Att en donator önskar erhålla rapporter och dylikt avseende hur donationens 

ändamål uppfyllts m.m. behöver i sig inte innebära att krav på en 

motprestation eller en särskild förmånsställning föreligger. Däremot kan 

en motprestation eller särskild förmånsställning föreligga om villkor knutits 

till gåvan som innebär att givaren har ensamrätt till ett resultat, även en 

tidsbegränsad sådan. Det kan i sådant fall vara fråga om avgift eller annan 

ersättning för en motprestation. 

3 § Förordningen gäller inte egendom som tas emot från 

1. en annan statlig myndighet, 

2. en stiftelse som bildats med medel som härrör från avvecklingen av löntagarfonderna, 

eller 

3. en mellanstatlig organisation till vilken Sverige är anslutet. 


Europeiska unionen, Förenta nationerna och Nordiska ministerrådet utgör 

exempel på mellanstatliga organisationer till vilka Sverige är anslutet. 

Mottagande av en donation 

4 § En myndighet får ta emot en donation, om ändamålet med donationen 

har ett nära samband med myndighetens verksamhet eller om en närmare 

bestämning av ändamålet saknas. 


En donation ska anses mottagen av myndigheten när egendomen frivilligt 

avskilts och överlämnats av donatorn, dvs. gåvan ska vara fullbordad. 

Myndigheten ska därefter ha förfoganderätt till donationen och därmed 

följande rättigheter och skyldigheter. 

Om en ändamålsbestämmelse saknas eller om den är allmänt hållen ska 

donationen användas inom ramen för myndighetens verksamhet. 



Den bestämning av myndighetens verksamhet och uppgifter som framgår 

av instruktion, regleringsbrev eller annat regeringsbeslut är avgörande vid 

en bedömning av om en donation ska accepteras eller ej. 

5 § En donation får inte tas emot om den skulle medföra ett ökat behov för 

myndigheten av medel från statsbudgeten eller om donationen är förenad med 

villkor som strider mot någon bestämmelse i denna förordning. 

83 

Finansiering



Med medel från statens budget ska här avses anslag som tilldelats myndigheten, 

lån eller andra krediter i Riksgäldskontoret samt medel från statsbudgeten 

som erhålls från en annan statlig myndighet. 

Egendom som är belånad till ett belopp som överstiger beräknad försäljningsintäkt 

efter täckande av samtliga kostnader fram till och med försäljningstillfället, 

är inte att betrakta som en donation som får tas emot. 

För att göra åtaganden som ska infrias med bidrag som ännu inte har 

erhållits ska ett avtal eller motsvarande finnas som säkerställer att gjorda 

åtaganden inte behöver infrias med anslagsmedel. 


Av bestämmelserna i lag (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning 

följer att statliga myndigheter inte får ta upp lån eller ta över 

ansvaret för lån i andra institut än Riksgäldskontoret. Efter regeringens 

bestämmande kan dock ett affärsverk erhålla denna möjlighet. 

Medel från statens budget som myndigheten disponerar kan endast 

användas inom de ramar som regeringen angivit samt i den utsträckning 

som det inte minskar myndighetens möjligheter att uppnå de mål som 

regeringen angett för myndighetens olika verksamheter. Om myndigheten 

bedömer att den t.ex. utan ytterligare anslag kan klara kostnader för drift 

och underhåll av donerade kulturföremål eller utrustning kan den i princip 

ta emot donationen. 

Donationsmedel får tas i anspråk för samfinansiering av projekt eller liknande 

verksamhet inom ramen för myndighetens verksamhetsområde om 

ändamålet med donationen inte hindrar detta. Myndigheten bör fatta ett 

särskilt beslut om samfinansiering senast i samband med mottagandet. Av 

beslutet bör framgå finansieringsgrad för varje finansiär samt rättigheter 

och skyldigheter avseende aktuellt projekt/motsvarande. 

Genomförandet av verksamhet som bara delvis finansieras med en eller 

flera donationer får inte medföra att befintliga resurser - anslag, lån, krediter, 

bidrag från andra myndigheter etc. - blir otillräckliga för att genomföra 

ordinarie verksamhet med den volym och kvalitet som avsetts. Som ett led 

i myndighetens ekonomistyrning bör regler fastställas för när en donation 

ska täcka samtliga kostnader för ifrågavarande verksamhet. 

6 § Mottagandet av en donation kräver medgivande av regeringen, om den 

överlåtna egendomen 

1. utgörs av fast egendom, tomträtt eller byggnad som är lös egendom om 

egendomen skall behållas av staten längre än två år efter det att myndigheten 

får fri dispositionsrätt till egendomen, 

84

2. utgörs av aktier som motsvarar hälften eller mer än hälften av rösterna för 

samtliga aktier i ett aktiebolag, en andel i ett handelsbolag eller en insats i en 

ekonomisk förening, 

3. utgörs av rätt till patent, 

4. skall användas för att förvärva sådan egendom som anges i 1-3, eller 

5. inte får avyttras. 


Regeringsbeslut ska föreligga innan myndigheten tar emot en donation 

som omfattas av paragrafen. 

Avser myndigheten att avyttra mottagen egendom ska donationen 

finansiera kostnaderna för förvaltningen av egendomen fram till och med 

försäljningstillfället. 


En mottagen fastighet som inte är avsedd att stadigvarande brukas eller 

innehas utgör en omsättningstillgång enligt ESV:s föreskrifter till 5 kap. 1 

§ förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 

7 § Om egendomen utgörs av ett kulturföremål, eller av ett föremål som skall 

ingå i en myndighets samlingar, får myndigheten ta emot egendomen trots att 

den inte får avyttras. 

Förvaltning av en donation 

8 § Egendom som en myndighet tagit emot som donation utgör statens 

egendom. 


En av myndigheten mottagen donation får inte föras till en redan befintlig 

stiftelse om donatorn inte uttryckligen angett att så får ske. 

9 § En myndighet som har tagit emot en donation skall se till att egendomen 

förvaltas på det sätt som är lämpligt med hänsyn till donationens ändamål och 

används för det ändamål som donatorn bestämt eller, om en närmare bestämning 

saknas, för ett ändamål inom myndighetens verksamhetsområde. 



Om donationen utgörs av kapital som ska placeras i finansiella instrument 

ska myndigheten fastställa en placeringspolicy som ett led för att uppnå en 

säker och ändamålsenlig förvaltning samt upprätthålla en tillfredsställande 

betalningsberedskap och riskspridning. Av policyn ska framgå placeringarnas 

85 

Finansiering


fördelning på olika tillgångsslag (t.ex. räntebärande placeringar och aktier). 

Placeringspolicyn ska hållas aktuell. 

För myndigheter, som får placera medel på annat sätt än vad som följer 

av 11 §, gäller dessutom att placeringspolicyn ska innehålla donationsförvaltningens 

organisation, riktlinjer för värdepappersportföljens sammansättning 

och eventuella begränsningar. Den ska även reglera vem som ansvarar 

för och har beslutanderätt vid köp, försäljning och byte samt inom vilka 

beloppsgränser detta får ske. 

Vid köp, försäljning eller byte av finansiella instrument ska myndigheten 

se till att avräkningsnotor erhålls i original. Oavsett kapitalförvaltare ska 

avräkningsnotan vara utställd i myndighetens namn. Värdepapperskonton 

hos Värdepapperscentralen och värdepappersdepåer ska vara registrerade i 

myndighetens namn. 

Finansiella tillgångar som avser donationer får inte belånas eller pantförskrivas. 

Myndigheten ska även årligen fastställa och dokumentera det belopp 

som beräknas svara mot de närmaste två årens behov av likvida medel för 

ifrågavarande verksamhet samt löpande följa utfallet. Motsvarande medel 

ska hållas på räntekonto i Riksgäldskontoret. 


Genom att myndigheten fastställer de närmaste två årens behov av likvida 

medel, och placerar motsvarande belopp i Riksgäldskontoret, säkerställs 

myndighetens likviditet samtidigt som risken för förluster vid en påtvingad 

försäljning minimeras. Att myndigheten ska dokumentera det fastställda 

beloppet är ett av flera moment i syfte att uppnå en god intern kontroll. 

10 § Om särskilda villkor föreskrivits för förvaltningen eller placeringen av 

egendomen, skall dessa tillämpas. 


Om de särskilda villkoren i donationsförordnandet inte föreskriver annat 

ska Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet anlitas vid kapitalförvaltning 

om inte myndigheten har regeringens tillstånd enligt 12 §. 

11 § Om särskilda villkor knutna till donationen inte hindrar det, skall likvida 

medel sättas in på myndighetens räntekonto eller på ett annat konto i Riksgäldskontoret. 

Medel som inte skall förbrukas inom de närmaste två åren får myndigheten 

uppdra åt Kammarkollegiet att förvalta enligt förordningen (1987:778) om 

placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning. 

12 § Efter medgivande av regeringen får en myndighet, om inte särskilda villkor 

knutna till en enskild donation hindrar detta, placera donationsmedel som inte 

skall förbrukas inom de närmaste två åren i svenska statsobligationer och statsskuld- 

86

växlar, värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i 

aktier inregistrerade vid en reglerad marknad i Sverige. 

Regeringen kan också medge att myndigheten får uppdra åt någon annan att 

placera medlen på dessa sätt. 

Om regeringen har medgett att placering får göras i aktier, får högst 5 procent 

av det i aktier placerade kapitalet utgöras av aktier i ett och samma bolag. Vidare 

får ett innehav inte överstiga 5 procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och 

samma bolag. (F. 2007:578) 


Vid upphandling av en tjänst hos värdepappersinstitut eller annan kapitalförvaltare 

ska myndigheten säkerställa en effektiv och sund hantering av 

myndighetens donationsmedel. Myndigheten ska tillse att upphandlad 

leverantör, såväl vid upphandlingstillfället som därefter, uppfyller de krav 

som ställs på ett värdepappersbolag, bankinstitut eller annat bolag som 

bedriver handel och tillhandahåller tjänster på värdepappersmarknaden och 

som står under Finansinspektionens tillsyn i Sverige eller motsvarande tillsyn 

i ett annat land. 


I fråga om upphandling av leverantör tillämpas lagen (2007:1091) om 

offentlig upphandling. 

13 § En myndighet som förvaltar en donation som kan ge ekonomisk avkastning 

skall varje år ta ut ersättning för de kostnader som myndigheten har för att tillgodose 

ändamålet med donationen och för förvaltningen av egendomen. 


Med ekonomisk avkastning avses i detta sammanhang ränta, utdelning, 

realisationsvinst och andra inkomster som donationen genererar. 

Med myndighetens kostnader avses samtliga direkta och indirekta kostnader 

hänförliga till förvaltningen m.m. av donationen. 



Om donationen avser t.ex. utrustning som används i myndighetens verksamhet 

behöver normalt sett inte någon särskild ersättning tas ut. 

14 § Om myndigheten i fråga om en donation bedömer att förhållandena har 

ändrats på sådant sätt att förutsättning för permutation föreligger, skall den förvaltande 

myndigheten ansöka om sådan. 

87 

Finansiering



Vid ändring av ett villkor som enskild meddelat i donationsförordnande 

eller liknande handling bör myndigheten först kontakta donatorn om så är 

möjligt. Därefter prövas ändringen enligt permutationslagen (1972:205). 

Det räcker således inte att endast kontakta den enskilde donatorn för att 

en permutation ska kunna genomföras. 

Åtagande att förvalta en stiftelse 

15 § En myndighet får åta sig att förvalta en stiftelse, om ändamålet med stiftelsen 

har ett nära samband med myndighetens verksamhet. 


I det fall det inte längre föreligger ett nära samband mellan myndighetens 

verksamhet och den av myndigheten förvaltade stiftelsen ska myndigheten 

i egenskap av förvaltare avsäga sig förvaltningsuppdraget eller verka för att 

stiftelsens ändamål ändras genom permutation, om stiftelseförordnandet 

så medger. 


Bestämmelser avseende förvaltning av en stiftelse finns i stiftelselagen. Av 

den framgår att när en myndighet har åtagit sig att förvalta en stiftelse i 

enlighet med stiftelseförordnandet sker detta genom s.k. anknuten förvaltning. 

Det är myndighetschefen, i vissa fall styrelsen, eller den tjänsteman 

som myndighetschefen eller styrelsen utser, som utövar befogenheter i 

egenskap av förvaltare av stiftelsen. 

16 § Ett åtagande att förvalta en stiftelse kräver medgivande av regeringen, om 

det föreskrivs i stiftelseförordnandet att stiftelsen inte får ersätta myndigheten för 

förvaltningskostnaderna. 


Myndigheten måste ha erhållit beslut om regeringens medgivande innan 

stiftelsens egendom avskiljs från stiftaren och omhändertas av myndigheten 

i egenskap av förvaltare. 

17 § En myndighet som förvaltar en stiftelse skall varje år begära ersättning av 

stiftelsen för de kostnader myndigheten har för sin förvaltning av stiftelsen. Om 

regeringen lämnat ett medgivande enligt 16 §, skall myndigheten inte begära 

ersättning. 

88


Med myndighetens kostnader avses samtliga direkta och indirekta kostnader 

för förvaltning av stiftelsen, om regeringen inte föreskrivit något annat. 


Av bestämmelserna i 2 kap. 22 § stiftelselagen framgår att förvaltaren har 

rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår, om inte annat föreskrivits 

i stiftelseförordnandet. Har myndigheten däremot löpande utlägg för en 

stiftelses räkning, såsom porto, courtageavgifter, hyror och dylikt bör dessa 

faktureras löpande. 

Uppgifter i årsredovisningen 

18 § Om en myndighet i mer betydande omfattning förvaltar donerad egendom 

eller egendom som tillhör en stiftelse, skall myndigheten i årsredovisningen särredovisa 

kostnader och ersättningar för förvaltningen av den egendom som kan ge 

ekonomisk avkastning. 

Sådan särredovisning skall alltid lämnas för fast egendom, tomträtt eller byggnad 

som är lös egendom. 


Särredovisningen av kostnader och ersättningar enligt första stycket upprättas 

om kostnaderna för myndighetens totala egendomsförvaltning avseende 

donationer överstiger sju basbelopp. 

Redovisningen omfattar inte kostnader och ersättningar för myndighetens 

ändamålsförvaltning och inte heller kostnader som direkt bärs av stiftelserna. 

Särredovisning enligt första och andra stycket lämnas lämpligen i resultatredovisningen. 

19 § Om de förvaltade donationerna har en mer betydande omfattning skall 

myndigheten i årsredovisningen lämna en samlad redovisning för donationernas 

storlek, valda placeringsformer och avkastningen. Sådan särskild redovisning 

behöver dock inte lämnas för kapital som satts in på myndighetens räntekonto i 

Riksgäldskontoret. 



Av myndighetens ekonomiska redovisning ska framgå hur myndighetens 

donationsmedel fördelar sig på olika tillgångsslag. 

89 

Finansiering



De förvaltade donationerna kan anses ha en betydande omfattning om 

deras sammanlagda bokförda värde, inklusive tillgodohavanden hos Riksgäldskontoret, 

överstiger tre hundra basbelopp. 

Av ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 7 kap. 1 § förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag följer att donationsmedel 

som är placerade i Riksgäldskontoret ska specificeras i en not till 

balansposten Behållning räntekonto respektive Räntekontokredit i Riksgäldskontoret. 

Redovisning avseende donationernas storlek, valda placeringsformer och 

avkastning lämnas lämpligen i resultatredovisningen. Det är lämpligt att 

för finansmarknaden vedertagna mått och jämförelsenormer tillämpas vid 

analys av årets avkastning. 

Av ESV:s föreskrifter till 7 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning 

och budgetunderlag framgår att erhållna bidrag som periodiseras 

för att täcka framtida kostnader ska redovisas under balansposten Oförbrukade 

bidrag och specificeras i not till årsredovisningen. Om myndigheten 

periodiserar donationer, som enligt förordnandet får förbrukas, särredovisas 

de i not i förhållande till övriga oförbrukade bidrag. 

20 § En myndighet, som under året tagit emot en donation av större värde 

eller som åtagit sig att förvalta en stiftelse, skall ange detta i årsredovisningen. 


En donation kan anses ha ett större värde om donationens bokförda värde 

vid mottagandet överstiger trettio basbelopp. För dessa donationer bör 

lämnas uppgift avseende donator, belopp och ändamål. 

För samtliga förvaltningsåtaganden som gjorts under räkenskapsåret 

lämnas uppgift avseende stiftelsekapital, stiftare och ändamål. 



tillämpningen av denna förordning. (F. 1998:446) 

90 



från föreskrifterna till denna förordning.

Förordning (2002:831) om myndigheters rätt till 

kompensation för ingående mervärdesskatt 



1 § Denna förordning gäller myndigheter under regeringen som ingår i den 

statliga redovisningsorganisationen, om inte Ekonomistyrningsverket beslutar 

annat enligt 2 §. Förordningen gäller dock inte affärsverken. (F. 2004:945) 


I samband med att en myndighet ska inordnas i den statliga redovisningsorganisationen 

ska myndigheten sända underlag till Ekonomistyrningsverket 

(ESV) som grund för ESV:s beslut enligt 2 §. ESV:s beslut enligt 2 § gäller 

tills vidare. 

Uppgifter i underlaget 

Underlaget ska bestå av en beskrivning av myndighetens planerade verksamhet, 

konkurrenssituation och en redogörelse för hur myndigheten kommer 

att finansieras. 

Om en myndighets verksamhet kommer att förändras, t.ex. genom 

ombildning, sammanslagning, utbrytning eller dylikt, ska ESV ompröva 

beslut enligt 2 §. Dessa myndigheter ska utöver de uppgifter som anges 

ovan bifoga en redogörelse för hur myndigheten tidigare har finansierats. 


Vilka myndigheter som har rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt 

framgår av det myndighetsregister som ESV löpande upprättar 

över myndigheter inom den statliga redovisningsorganisationen. 

2 § Ekonomistyrningsverket skall besluta att en myndighet inte skall omfattas 

av förordningen om verket bedömer att det är viktigare att det råder konkurrensneutralitet 

på en marknad där myndigheten bedriver verksamhet i konkurrens med 

en verksamhet som inte medför rätt till avdrag eller återbetalning av ingående 

skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), än att myndigheten har kompensationsrätt 

enligt denna förordning. 

Ekonomistyrningsverket skall samråda med Konkurrensverket innan beslut 

enligt denna bestämmelse fattas. 


Myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt 

91 

Finansiering



Regler om avdragsrätt och rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt 

finns i 8 kap. och 10 kap. mervärdesskattelagen. Vilka varor och tjänster 

som är undantagna från skatteplikt framgår av 3 kap. och 9 c kap. mervärdesskattelagen. 


ESV:s allmänna råd till 3 § har upphävts genom ESV:s cirk. 2008:13. 

Kompensation 

4 § En myndighet som omfattas av denna förordning har rätt till kompensation 

för belopp, motsvarande ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), 

som hänför sig till verksamheten. 

Myndigheten har dock inte rätt till kompensation om den ingående skatten 

omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §§ 

mervärdesskattelagen. 

92 


En myndighet som omfattas av förordningen har rätt till kompensation för 

belopp motsvarande ingående mervärdesskatt hänförlig till hela den verksamhet 

som myndigheten bedriver, oavsett hur verksamheten är finansierad 

eller redovisas. Detta gäller under förutsättning att regeringen inte har 

beslutat annat. 

Kompensationsrätt föreligger endast för belopp motsvarande ingående 

mervärdesskatt som har debiterats eller vid omvänd skatteskyldighet 

beräknats enligt den svenska mervärdesskattelagen. 


Skatteverket ger ut "Momsbroschyren" och andra handledningar som ger 

information om avdragsrätten för ingående mervärdesskatt enligt mervärdesskattereglerna. 

Statliga myndigheter som inte är affärsverk räknas i mervärdesskattehänseende 

som ett enda skattesubjekt. Mervärdesskatt skall därför inte faktureras 

andra statliga myndigheter. Därmed kan ingen kompensationsrätt bli 

aktuell vid inköp från en annan myndighet. 

Om flera myndigheter som omfattas av denna förordning går ihop och 

gör gemensamma inköp, så kallade samköp, är det den myndighet som 

betalar skatten till leverantören (eller motsvarande) som har rätt till kompensation 

för belopp motsvarande ingående mervärdesskatt.


ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 5 § har upphävts genom ESV:s cirk. 

2008:13. 



Rekvisition och redovisning mot inkomsttitel 

7 § En myndighet som en viss månad har bokfört belopp som anges i 4 § får 

påföljande månad rekvirera motsvarande belopp från Skatteverket. (F. 2003:1040) 


En myndighet får rekvirera ett belopp motsvarande ingående mervärdesskatt 

den månad då det ackumulerade bokförda beloppet uppgår till minst 5 000 

kronor. Rekvisition av belopp motsvarande ingående mervärdesskatt skall 

dock göras minst en gång per år. 

8 § Skatteverket ska betala ut det rekvirerade beloppet inom 10 dagar från det 

att rekvisitionen kommit in till myndigheten. (F. 2011:225) 


Vid rekvisition av belopp motsvarande ingående mervärdesskatt används 

den blankett som tillhandahålls av Skatteverket. 

Om myndigheten så begär fördelar Skatteverket utbetalningen på dels 

ett gironummer anslutet till räntekonto, dels ett gironummer som inte är 

anslutet till räntekonto. Myndigheten ska i så fall ange på sin rekvisition 

hur beloppet ska fördelas på respektive gironummer. 

Anvisningar för hur blanketten ska fyllas i och andra anvisningar som rör 

betalning av belopp motsvarande ingående mervärdesskatt utfärdas av 

Skatteverket. 

9 § Skatteverket ska redovisa det rekvirerade beloppet mot inkomsttiteln Mervärdesskatt 

när verket betalar ut det till myndigheten. (F. 2011:225) 




93 

Finansiering


Ränta 

11 § Har en myndighet tillgodoförts ränta till följd av att myndigheten rekvirerat 

ett för högt belopp vid tillämpningen av 4 §, ska myndigheten betala ett 

belopp motsvarande räntan till Skatteverket, om den tillgodoförda räntan inte är 

obetydlig. (F. 2008:1430) 


Vid återbetalning av ett för högt rekvirerat belopp enligt 4 § beräknas 

räntan från den dag då myndigheten fick beloppet utbetalt till räntekontot 

till och med den dag då återbetalningen görs. Ränteberäkningen grundas 

på den ränta som motsvarar genomsnittsräntan på räntekontot under perioden. 

En myndighet behöver endast beakta sådan ränta som vid återbetalningstillfället 

överstiger 100 kronor. 


Vid återbetalning av ett för högt rekvirerat belopp enligt 4 § minskar 

myndigheten månadens rekvisition av belopp motsvarande ingående mervärdesskatt 

i rekvisitionsblanketten med återbetalningsbeloppet inklusive 

eventuell ränta. Nettobeloppet betalar Skatteverket ut till myndighetens 

gironummer. 



tillämpningen av denna förordning. 





2008:1430 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2009 och tillämpas för tid från och med den 1 

januari 2009. 

2. För bidrag som avses i den upphävda 3 § och som har mottagits före den 1 januari 2009 gäller de 

upphävda paragraferna samt 1 och 11 §§ i sin äldre lydelse. 

94

3 Betalnings- och räntefrågor 


betalningar och medelsförvaltning 

Riksgäldskontorets föreskrifter och allmänna råd 1 



gäller 10 § samt vid betalningar som direkt berör en inkomsttitel eller ett anslag 

även 2 och 3 §§. (F. 2006:1097) 

RGK:s föreskrifter till 1 § 

Dessa föreskrifter gäller för de myndigheter som är inordnade i den statliga 

redovisningsorganisationen. 

Med förordningen avses i dessa föreskrifter och allmänna råd, förordningen 

(2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning. 

RGK:s allmänna råd till 1 § 

Ekonomistyrningsverket för ett register över myndigheter som tillhör den 

statliga redovisningsorganisationen. 

Statens centralkonto 

2 § Statens centralkonto förs i Riksbanken och är det konto som Riksgäldskontoret 

använder för betalningar över Riksbanken till och från staten. 

(F. 2006:1097) 

3 § En myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statens 

centralkonto endast efter medgivande av Riksgäldskontoret. (F. 2006:1097) 


En myndighet som vill ha Riksgäldskontorets medgivande om direkta 

insättningar på och uttag från statens centralkonto ska göra en skriftlig 

ansökan hos Riksgäldskontoret. 

Uppdrag till Riksgäldskontoret om direkta uttag från statens centralkonto 

ska göras på det sätt som Riksgäldskontoret beslutar. 

1. RGKFS 2011:1 

Statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning 

95 

Betalningsochräntefrågor


En insättning på eller ett uttag från statens centralkonto ska, om det inte 

finns särskilda skäl, avse belopp om minst en miljon kronor. 

Bankkonton 

4 § Riksgäldskontoret får besluta att en myndighet för vissa slag av betalningsflöden 

ska ha skilda bankkonton för inbetalningar till och utbetalningar från 

myndigheten. 

Myndigheternas bankkonton ska vara anslutna till statliga toppkonton i de 

banker som staten använder. 

Om en myndighet har behov av nya eller ytterligare bankkonton eller vill göra 

ändringar i befintliga bankkonton, ska myndigheten ansöka om det hos Riksgäldskontoret. 

(F. 2011:314) 


En myndighet som önskar öppna eller ändra bankkonton i en bank som 

Riksgäldskontoret har ramavtal med ska lämna in sin ansökan till banken. 

Ansökan ska göras på blankett som ramavtalsbanken tillhandahåller och 

ska av banken vidarebefordras till Riksgäldskontoret. 

Nya bankkonton får inte användas innan Riksgäldskontoret har godkänt 

ansökan. 

Bestämmelsen i andra stycket i denna paragraf gäller inte bankkonton 

enligt 12 § förordningen eller bankkonton som undantagits genom lag 

eller förordning eller vad som anges i 5 § förordningen. 


Om Riksgäldskontoret inte har beslutat att skilda bankkonton ska användas 

för in- och utbetalningar avgör myndigheten om in- och utbetalningar ska 

ske på skilda bankkonton (bruttokonton) eller på samma bankkonto (nettokonto). 

5 § Betalningar till och från en myndighet ska göras via myndigheternas bankkonton 

enligt 4 §, om inte något annat föreskrivs i lag eller förordning eller har 

medgetts av Riksgäldskontoret. (F. 2011:314) 

Betalningar 

6 § Betalningar till och från en myndighet ska ske på ett sätt som är kostnadseffektivt 

och säkert för staten som helhet. Statens behov av information om myndigheternas 

betalningar ska tillgodoses. 

En myndighet ska analysera de risker som är förknippade med myndighetens 

betalningar. Analysen ska syfta till att öka säkerheten i statens betalningsmodell. 

Myndigheten ska på begäran lämna uppgifter till Riksgäldskontoret om myndighetens 

betalningsverksamhet. (F. 2012:92) 

96


Myndigheten ska kontrollera att samtliga utbetalningar sker till rätt mottagare, 

med rätt belopp och vid rätt tidpunkt. Myndigheten ska dokumentera 

hur denna kontroll ska utföras hos myndigheten. 

Myndigheten ska särskilt bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och 

att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betalningsvillkor. 

Myndigheten ska lämna uppgift till banken om vem eller vilka som har 

behörighet att företräda myndigheten gentemot banken att öppna/avsluta 

bankkonto, betala från bankkonto m.m. 

För bankkonton enligt 4 § andra stycket förordningen gäller 

1. att myndigheten ska bekräfta sina utbetalningar med signatur/debiteringsbemyndigande/ 

avstämningsuppgift eller motsvarande 

2. att myndigheten inte får medge automatiska dragningar (autogiro) från 

dessa bankkonton i andra fall än när betalning sker mellan statliga 

myndigheter 

3. att Riksgäldskontoret ska förhandsinformeras om en myndighet har ineller 

utbetalningar som var för sig under en och samma dag beräknas 

överstiga 300 miljoner kronor. 

En myndighet ska informera Riksgäldskontoret i förväg om den avser 

att omorganisera sin betalningsverksamhet eller göra större ändringar i sina 

betalningsrutiner. 

Myndigheten ska hantera lösenord och utrustning (pin-koder, dosor, 

kort) som används vid signering/debiteringsbemyndigande/avstämningsuppgift 

eller liknande på ett säkert sätt. 

Myndighetens kommunikation av betalningsinformation ska ske på ett 

säkert sätt. Informationen ska vara förändringsskyddad (skyddad mot förvanskning). 

Myndigheter med omfattande eller kritiska samhällsbetalningar ska 

identifiera, avropa och dokumentera reservrutiner för 

- sina affärssystem eller interna system som genererar betalningsuppdrag 

- kommunikationstjänster till och från banker 

- betalningstjänster i banker. 



Utbetalning bör normalt ske genom s.k. betalningsbevakning i myndighetens 

system eller hos betalningsförmedlare. 

Betalningsinformation till och från myndigheten bör vara insynsskyddad 

(skyddad mot obehörig åtkomst). 

Vilket förändrings- och insynsskydd som är tillämpligt vid överföring av 

betalningsinformation till banken framgår av ramavtal om betaltjänster som 

97 



träffats för statens räkning. Motsvarande gäller även för betalningsinformation 

som återrapporteras till myndigheten. 

Myndigheten bör förändrings- och insynsskydda betalningsinformation 

när den hanteras inom myndigheten, d.v.s. från det att filen skapas i myndighetens 

interna system till dess att den läses in i myndighetens system. 

E-post innehållande känslig information till och från banken bör vara 

krypterad. 

Myndigheten bör använda sig av beloppsgräns (limit) för sina utbetalningar. 

7 § En myndighet ska avropa betaltjänster enligt ramavtal som har träffats för 

statens räkning. Om det finns särskilda skäl, får Riksgäldskontoret medge att en 

myndighet träffar avtal om betaltjänster till och från myndigheten. Såväl ramavtal 

som en myndighets avtal om betaltjänster ska uppfylla villkoren i 6 §. 

(F. 2011:314) 


En myndighet som vill ha Riksgäldskontorets medgivande om upphandling 

av separat avtal om betaltjänster till och från myndigheten ska göra en 

skriftlig ansökan hos Riksgäldskontoret. 

Riksgäldskontoret ska fortlöpande informeras och ges full insyn i upphandlingen. 

Riksgäldskontoret ska även ges möjlighet att yttra sig över och 

ge synpunkter på förfrågningsunderlag och avtalsförslag. 


Har upphävts genom (RKGFS 2011:1) 

8 § Ett avtal om betaltjänster ska godkännas av Riksgäldskontoret. Detta krävs 

dock inte om myndigheten avropar betaltjänster enligt ett ramavtal som har träffats 

för statens räkning. (F. 2011:314) 


När avtal om betaltjänster inges till Riksgäldskontoret för godkännande 

ska myndigheten på begäran av Riksgäldskontoret bifoga en utredning som 

visar att villkoren i 6 § i förordningen är uppfyllda. 

9 § Riksgäldskontoret får godkänna ett avtal om betaltjänster endast om villkoren 

i 6 § är uppfyllda. (F. 2011:314) 

98 


Om avtal om betaltjänster inte har godkänts av Riksgäldskontoret får det 

inte tillämpas av myndigheten. Riksgäldskontoret kan återkalla ett godkän-

nande av ett avtal om de villkor som anges i 6 § förordningen inte längre 

är uppfyllda. Om ett godkännande återkallas får myndigheten därefter inte 

tillämpa avtalet. 

10 § Ett affärsverk får träffa avtal om betaltjänster till och från verket. 

(F. 2011:314) 


Affärsverken får även avropa betaltjänster enligt de vid varje tidpunkt gällande 

ramavtal som träffats för statens räkning. 

Medelsförvaltning 

11 § Medel som inte är insatta på ett valutakonto eller ett bankkonto i ett annat 

land ska, om inte regeringen i ett enskilt fall beslutat något annat, vara insatta på 

statens centralkonto eller, när det gäller medel som avses i 3 kap. 3 § kapitalförsörjningsförordningen 

(2011:210), på konto i Riksgäldskontoret. 

Första stycket gäller inte för kontantkassor. (F. 2011:227) 


Kontanta medel som flyter in till en myndighet får inte användas för löpande 

utbetalningar. De ska snarast sättas in på något av myndighetens bankkonton 

för inbetalningar. 

Om inte annat har särskilt föreskrivits görs utbetalning över myndighetens 

ordinarie betalningsvägar. Utbetalning får i brådskande fall eller om andra 

särskilda skäl föreligger göras från kontantkassa. 


Riksgäldskontoret svarar för täckning och tömning av medel på toppkonton 

enligt 4 § andra stycket förordningen. Fram till nästa tömningstillfälle kan 

inbetalningar till ett bankkonto finansiera utbetalningar från samma bankkonto 

om detta bankkonto är av den typ som möjliggör detta (nettokonto). 

12 § Om en myndighet har behov av ett valutakonto eller ett bankkonto i ett 

annat land, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. (F. 2006:1097) 



Ett valutakonto ska öppnas i någon av de banker som Riksgäldskontoret 

har tecknat ramavtal med. Om det finns särskilda skäl kan Riksgäldskontoret 

medge tillstånd att öppna valutakonto i annan bank. 

Om inte annat särskilt har föreskrivits får myndigheten ha ett mindre 

belopp stående på valutakonto under en kortare tid. 

99 


Hantering av statliga fordringar 

Myndigheten ska meddela kontonummer på valutakonto till Riksgäldskontoret. 

När valutakonto eller bankkonto i utlandet avslutas ska myndigheten 

meddela Riksgäldskontoret detta. 


Med valutakonto avses bankkonto i utländsk valuta som myndigheten 

öppnar i bank i Sverige. 

13 § Om en myndighet har behov av att valutasäkra betalningar i utländska 

valutor, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. 

Valutasäkring skall ske hos Riksgäldskontoret. Om det behövs får Riksgäldskontoret 

medge att valutasäkring sker på annat sätt. (F. 2006:1097) 


Valutasäkring innebär att värdet av en framtida betalning i utländsk valuta 

fastställs i förväg i syfte att skapa säkrare prognoser över inkomster och 

medelsförbrukning. Valutasäkring innebär möjlighet att beakta valutarisker 

och hantera valutaberoenden. Planeringen förbättras därmed hos såväl 

enskilda myndigheter som statsförvaltningen som helhet. 

Ansökan om valutasäkring bör åtföljas av ansökan om valutakonto/valuta 

konton i den eller de valutor som valutasäkringen ska avse. 


14 § Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna 

förordning. I det sammanhanget skall kontoret samråda med Ekonomistyrningsverket 

i frågor som rör statens koncernredovisning och behov av information om 

myndigheternas betalningar. (F. 2006:1097) 

Förordning (1993:1138) om hantering av statliga 

fordringar 

Kammarkollegiets föreskrifter (KAMFS 2006:1) 2 


1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. (F. 2004:1023) 

2. Rikrevisionsverkets föreskrifter upphörde att gälla vid utgången av juni månad 2006 (2006:181) 

och ersätts av Kammarkollegiets föreskrifter 2006:1. I och med detta upphävs även Kammarkollegiets 

föreskrifter (KAMFS 1998:1) till förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar. 

100

2 § Förordningen tillämpas på fordringar som staten har rätt till och som inte 

omfattas av lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 

Bestämmelserna i 14 och 17 §§ tillämpas dock även på fordringar som omfattas 

av lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. med undantag för 

1. medel som i statsbudgeten redovisas som skatt samt restavgifter och 

dröjsmålsavgifter på sådana medel, 

2. böter och andra medel som enligt särskilda bestämmelser drivs in på samma 

sätt som böter. 

3 § Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas om inte något annat följer 

av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. 

Betalningsvillkor 

4 § En myndighet skall tillämpa affärsmässiga betalningsvillkor vid försäljning 

av varor och tjänster. 

Kammarkollegiets föreskrifter till 4 § 

Ett avtal, som innebär att en myndighet skall tillhandahålla en vara eller en 

tjänst löpande eller genom delleveranser, skall utformas så att myndigheten 

successivt kan fakturera kunden senast i den takt varan levereras eller 

tjänsten utförs. 

5 § När en myndighet träffar avtal om försäljning av varor och tjänster, skall 

det av avtalet framgå 

1. när betalning senast skall ske, 

2. att ersättning tas ut för skriftlig betalningspåminnelse 

3. att dröjsmålsränta tas ut om betalning inte sker förfallodagen, samt 

4. övriga betalningsvillkor 

Om varan eller tjänsten skall betalas mot faktura, skall betalningsvillkoren framgå 

av fakturan. (F. 2006:182) 

Ränta 


6 § När en myndighet ger kredit eller anstånd med betalning, skall ränta tas ut 

enligt den räntesats som för varje budgetår fastställts av Riksgäldskontoret (statens 

utlåningsränta) med ett tillägg av två procentenheter. (F. 2006:182) 

7 § Dröjsmålsränta skall tas ut på fordringar och lån som inte betalas i rätt tid, 

om det inte finns särskilda skäl mot det eller något annat följer av lånebestämmelserna. 

8 § Dröjsmålsränta skall tas ut enligt räntelagen (1975:635). Dröjsmålsränta 

enligt andra grunder får dock tas ut efter samråd med Ekonomistyrningsverket. 

101 



Första stycket gäller inte för Riksgäldskontorets fordringar. (F. 1998:436) 

Fakturering 

9 § Vid lån skall amortering och ränta faktureras inför varje förfallodag om inte 

annat avtalas. 

Andra fordringar än lån skall faktureras så snart som möjligt. (F. 2006:182) 

Bevakning och indrivning 

10 § Varje myndighet skall se till att myndighetens fordringar betalas enligt 

betalningsvillkoren. 

Om fordran inte har betalats senast på förfallodagen, skall myndigheten så snart 

som möjligt skicka en betalningspåminnelse till den betalningsskyldige. 


I påminnelsen skall anges ny dag då betalning senast skall ske. I påminnelsen 

skall vidare anges kapitalbelopp samt avtalad påminnelseavgift. 

11 § Om fordran inte betalas efter påminnelse, skall myndigheten vidta de 

åtgärder som behövs för att få betalt. 


Om den betalningsskyldige inte betalar sin skuld inom den tid som angivits 

i påminnelsen, skall myndigheten utan dröjsmål vidta indrivningsåtgärder 

enligt inkassolagen (1974:182). 

Uteblir betalning efter inkassokrav utan att den betalningsskyldige 

bestrider betalningsskyldighet, skall myndigheten utan dröjsmål ansöka om 

betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande 

och handräckning. 

Bestrider den betalningsskyldige betalningsskyldighet och åberopar han 

sakliga grunder för sitt bestridande, skall myndigheten bevaka statens rätt 

till betalning genom att väcka talan vid domstol eller genom att vidta andra 

rättsliga åtgärder. 

Åtgärder enligt andra och tredje styckena skall vidtas när detta är motiverat 

med hänsyn till fordringens belopp och vad som är känt om den betalningsskyldiges 

betalningsförmåga eller om åtgärden krävs från allmän synpunkt. 

12 § En myndighet får, om det är till fördel för staten, uppdra åt en annan 

myndighet eller åt ett företag som bedriver inkassoverksamhet enligt inkassolagen 

(1974:182) att bevaka och driva in myndighetens fordringar. Ett sådant uppdrag 

får inte innefatta överlåtelse av fordran. (F. 2004:1023) 

102


Vid bedömning av om det är till fördel för staten att uppdra åt annan att 

bevaka och driva in myndighetens fordringar, skall inte endast myndighetens 

direkta utlägg för indrivningsåtgärderna beaktas utan även statens intäktsbortfall 

om överenskommelsen innebär att inte hela fordringsbeloppet 

inklusive ränta och avgifter tillförs staten. 

Om myndigheten uppdrar åt annan att bevaka och driva in myndighetens 

fordringar, skall myndigheten förbehålla sig rätten att bestämma vilka 

indrivningsåtgärder som skall vidtas samt när och hur åtgärderna skall 

genomföras. 

Processbehörighet 

13 § En myndighet företräder staten inför domstol i mål eller ärenden som rör 

myndighetens fordringar. Myndigheten får uppdra åt en annan myndighet eller 

åt ett ombud att föra myndighetens talan. 

Betalningsanstånd 

14 § En myndighet får medge den betalningsskyldige skäligt betalningsanstånd. 

Anstånd utöver ett år från förfallodagen får medges bara om det är till fördel 

för staten eller om det i övrigt finns synnerliga skäl. 


Överenskommelse om betalningsanstånd skall, oberoende av om överenskommelsen 

avser uppskov med betalningen eller uppdelning av den på flera 

betalningstillfällen, ha formen av en skriftlig amorteringsplan som sänds 

över till den betalningsskyldige för godkännande. Planen skall innefatta ett 

åtagande av gäldenären att betala ränta enligt 6 §. 

Enstaka, kortvariga anstånd får lämnas muntligen. 

Avbrytande av indrivning 

15 § En myndighet får besluta att indrivningen skall avbrytas tills vidare om 

ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga 

med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt. 

Indrivningen skall tas upp på nytt, om det visar sig att betalning kan fås utan 

större kostnader än vad som är skäligt. 



Om den betalningsskyldige trots ett inkassokrav inte betalar sin skuld får 

indrivningsförfarandet avbrytas tills vidare. Avbryts förfarandet skall fordran 

förtecknas särskilt. Det bör framgå av förteckningen när åtgärden att avbryta 

förfarandet skall omprövas. 

103 



Avbryter myndigheten indrivningsförfarandet bör den betalningsskyldige 

underrättas om att fordringen regelbundet kommer att bevakas till dess 

betalning sker. 

Avser myndigheten att återuppta indrivningen genom ansökan om 

betalningsföreläggande och har mer än ett år förflutit sedan indrivningen 

avbröts, bör den betalningsskyldige underrättas om att ansökan kommer 

att ges in till kronofogdemyndigheten. 

I underrättelse enligt andra och tredje styckena skall kvarstående kapitalbelopp, 

upplupen ränta samt obetalda kostnader anges. 

Ackord 

16 § En myndighet får anta ett förslag om ackord, om det kan anses fördelaktigt 

för staten. 

Ett ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1996:764) 

om företagsrekonstruktion får antas bara om övriga borgenärer som berörs av 

ackordet godkänner det. (F. 2006:182) 

Eftergift 

17 § En myndighet får helt eller delvis efterge en fordran, om det på grund av 

den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart 

oskäligt att kräva betalning. 


Eftergift får beslutas efter ansökan av den betalningsskyldige. 

Fordringar myndigheter emellan 

18 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7-10 §§ tillämpas även på fordringar som en 

myndighet har på en annan statlig myndighet. En myndighet får uppdra åt en 

annan myndighet under regeringen att hantera sådana fordringar. 

Samråd 

19 § Innan en myndighet beslutar att avbryta indrivningsförsök, anta ackordsförslag 

eller efterge en fordran skall myndigheten samråda med Kammarkollegiet. 

Detsamma gäller innan myndigheten beslutar att ansöka om att en betalningsskyldig 

skall försättas i konkurs. Samrådsskyldigheten gäller dock inte för affärsverken 

och Riksgäldskontoret. 

Kammarkollegiet får medge undantag från samrådsskyldigheten. (F. 2004:1023) 

104


Samråd med Kammarkollegiet skall ske om kapitalbeloppet överstiger ett 

basbelopp. Föreligger det flera fordringar mot den betalningsskyldige gäller 

gränsvärdet det sammanlagda fordringsbeloppet. 

Innan en myndighet antar ett förslag till ackord skall myndigheten, i fall 

då annan statlig myndighet är fordringsägare, samråda med Kammarkollegiet. 

Överklagande 

20 § Ett beslut i ärende om eftergift får, om beslutet fattats av en myndighet 

som lyder under en central förvaltningsmyndighet, överklagas till den centrala 

förvaltningsmyndigheten. Andra beslut enligt denna förordning får inte överklagas. 

(F. 2004:1023) 


21 § Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten 

av denna förordning. Kammarkollegiet skall därvid samråda med Kronofogdemyndigheten 

i frågor som rör dess verksamhet. (F. 2006:772) 

Räntelag (1975:635) 

Räntelag 

1 § Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens 

område. 

Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. 

Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt 8 § är dock utan 

verkan mot denne. (Lag 1987:327) 

2 § Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till betalning. 

På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott 

eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från den dag betalningen 

erlades till och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i 

rätt tid, den dag från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §. (Lag 1990:933) 

3 § Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i förväg, 

utgår ränta på fordringen från förfallodagen. 

På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa 

för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från 

dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning 

bort ske. 

4 § I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för 

vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det 

105 


Räntelag 

att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning 

av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet 

att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan 

räkningen eller kravet har kommit honom till handa. 

I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet 

skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver 

anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma 

gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en 

myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster. 

Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas 

utan särskild utredning, skall ränta betalas på förfallet belopp från den dag 

som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning 

och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan 

begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tid innan 

kravet och utredningen har kommit honom till handa. 

Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena skall ränta betalas 

på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande 

eller av stämning i mål om utgivande av betalning. 

Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta betalas på en 

fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skall 

utges som livränta, från den dag då skadan uppkom. (Lag 2002:352) 

5 § I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en räntefot 

som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg 

av två procentenheter. (Lag 2002:352) 

6 § I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som 

motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av 

åtta procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med anledning av 

personskada skall avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 

3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast 

två procentenheter för tiden till dess förmånerna slutligt fastställts. (Lag 2002:352) 

7 § Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes betalningstiden, 

utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. 

Räntan skall dock utgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt 

gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som 

avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt 

fall. 

8 § Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande 

omständighet som han inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt 

tid och skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med 

hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta som annars skulle utgå jämkas. 

(Lag 1987: 327) 

106

9 § Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom 

särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken 

tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes 

närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till 

närmast högre halva procentenhet. (Lag 2002:352) 

Fastställande av statens avkastningsränta och 

utlåningsränta 

Statens avkastningsränta och utlåningsränta 

Enligt förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret, ska 

Riksgäldskontoret senast den 1 november varje år fastställa statens utlåningsränta 

och statens avkastningsränta. 

Statens avkastningsränta och utlåningsränta fastställs till 2,43 % för 2013. 

År 

2013 

2012 

2011 

Räntesats 

2,43 % 

2,93 % 

3,45 % 

Fastställande av statens avkastningsränta och utlåningsränta 

107 


Fastställande av statens avkastningsränta och utlåningsränta 

108

4 Redovisning 

Förordning (2000:606) om myndigheters bokföring 




1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 10 kap. 2 § budgetlagen 

(2011:203). 

I arkivlagen (1990:782) och arkivförordningen (1991:446) finns bestämmelser 

om arkivering av räkenskapsinformation. (F. 2011:224) 


Med stöd av bl.a. arkivförordningen (1991:446) utfärdar Riksarkivet föreskrifter 

(RA-FS). Föreskrifterna finns på Riksarkivets webbplats 

www.riksarkivet.se. 

Kretsen av bokföringsskyldiga 

2 § Myndigheter som lyder omedelbart under regeringen är bokföringsskyldiga 

enligt denna förordning. 


Bokföringsskyldigheten för en central myndighet omfattar även de underlydande 

eller ekonomiadministrativt underställda myndigheterna. 


De bokföringsskyldiga myndigheterna finns upptagna i en särskild förteckning 

– Myndigheter i den statliga redovisningsorganisationen. Förteckningen 

finns tillgänglig på Ekonomistyrningsverkets webbplats, www.esv.se. 

Definitioner 

3 § I denna förordning betyder 

1. bokföringspost: varje enskild notering i bokföringen, 

2. ekonomiska händelser: alla förändringar i storleken och sammansättningen av 

en myndighets tillgångar, skulder eller kapital som beror på myndighetens 

ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar samt 

uppkomna fordringar och skulder, 


Myndigheters bokföring 

109 

Redovisning


3. verifikation: de uppgifter som dokumenterar en ekonomisk händelse eller en 

vidtagen justering i bokföringen, 

4. räkenskapsinformation: 

a) sådana sammanställningar av uppgifter som avses i 

● 8 § (grundbokföring och huvudbokföring), 

● 11 § (sidoordnad bokföring), 

● 13 § (verifikationer), 

● 14 § (handling m.m. som en verifikation hänvisar till), 

● 18 § (systemdokumentation och behandlingshistorik), 

● 19 § (årsredovisning), 

● 20 § (specifikation till årsredovisning), 

● 21 § (rapportering till statsredovisningen), samt 

● 8 kap. förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag 

(delårsrapport), 

b) avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens 

ekonomiska förhållanden, samt 

c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det skall gå att följa 

och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen. 


Ekonomiska händelser 

Redovisning mot anslag och inkomsttitlar på statens budget samt redovisning 

av betalningar hänförbara till statens centralkonto är ekonomiska 

händelser i denna förordnings mening. 

Tidigare länkar i händelsekedjan, t.ex. en beställning eller ett beslut om 

utbetalning av bidrag, utgör inte en ekonomisk händelse i denna förordnings 

mening. Inte heller regeringsbeslut om tilldelning av anslag eller myndighets 

beslut om fördelning av anslag är att betrakta som ekonomiska händelser. 

Verifikation 

Med vidtagen justering avses olika slag av bokslutstransaktioner samt 

omföringar och rättelser av bokföringsposter. 

Räkenskapsår 

4 § Räkenskapsåret skall utgöras av kalenderår. 

Bokföringsskyldighetens innebörd 

Allmänt om vad bokföringsskyldigheten innebär 

5 § En myndighet skall 

1. löpande bokföra alla ekonomiska händelser enligt bestämmelserna i 8-12 §§, 

110

2. se till att det finns verifikationer enligt 13-16 §§ för alla bokföringsposter samt 

systemdokumentation och behandlingshistorik enligt 18 §, 

3. avsluta den löpande bokföringen enligt bestämmelserna i 19 och 20 §§, 

4. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana system som 

behövs för att presentera räkenskapsinformationen i den form som anges i 

arkivlagen (1990:782) och arkivförordningen (1991:446). 


Punkt 4 

Riksarkivet har med stöd av arkivförordningen (1991:446) utfärdat föreskrifter 

och allmänna råd (se ESV:s allmänna råd till 1 §). 

God redovisningssed 

6 § Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som överensstämmer med 

god redovisningssed. Härvid skall de särskilda bestämmelser för statlig verksamhet 

som regeringen och Ekonomistyrningsverket meddelar iakttas. 




Lagar, förordningar, övriga regeringsbeslut samt av ESV utfärdade föreskrifter 

och allmänna råd som berör myndigheternas redovisning ger uttryck 

för god redovisningssed. En förutsättning för att regeringsbeslut kan anses 

uttrycka god redovisningssed är att dessa är generella och långsiktiga för 

myndigheterna. 

Redovisningsreglerna är på vissa punkter allmänt hållna och myndigheten 

måste göra en utfyllande tolkning. En sådan utfyllande tolkning bör lämpligen 

ha en förankring i faktiskt förekommande redovisning och alltså ge 

uttryck för en redovisningssed hos myndigheterna. Denna redovisningssed 

bör vara förenlig med syftet med redovisningsreglerna och de grundläggande 

principer som kommer till uttryck främst i 2 kap. 7 § förordningen 


I de fall det saknas redovisningsregler eller utfyllande tolkning av reglerna 

inom staten, kan vägledning hämtas från relevanta rekommendationer och 

uttalanden etc. från nationella och internationella normeringsorgan inom 

redovisningsområdet. 

ESV:s handledningar 

ESV:s handledningar 2 avseende redovisning kan utgöra ett stöd för myndigheterna 

att tolka redovisningsreglerna. 

2. En förteckning över de aktuella handledningarna finns på ESV:s webbplats: www.esv.se 

111 

Redovisning


Bokföring för flera verksamheter 

7 § Om en myndighet bedriver flera verksamheter, skall den ha en bokföring 

som omfattar samtliga verksamheter. 

Ekonomistyrningsverket får medge undantag från bestämmelsen i första stycket. 


Huvudregeln är att myndigheten ska ha en gemensam bokföring. 

Om det finns särskilda skäl och är förenligt med god redovisningssed får 

en myndighet som bedriver flera verksamheter ha en bokföring för varje 

enskild verksamhet. Myndigheten ska dock konsolidera bokföringen vid 

delårsrapport och årsredovisning. Myndigheten ska dessutom beakta de 

krav på ytterligare konsolidering som följer av bestämmelserna om rapportering 

till statsredovisningen enligt 21 §. 

Löpande bokföring och verifikationer 

Grundbokföring och huvudbokföring 

8 § De ekonomiska händelserna skall bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning 

(grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring). 

Detta skall ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten 

i bokföringsposterna och att överblicka verksamhetens förlopp, ställning och 

kapitalförändring. 

Tidpunkten för bokföring 

9 § Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag. 

Andra ekonomiska händelser skall bokföras så snart det kan ske. 

Ekonomiska händelser får bokföras senare än som anges i första stycket, om det 

finns särskilda skäl och det är förenligt med god redovisningssed. 

112 



Begreppet kontanter innefattar även checkar och andra betalningsmedel 

som direkt kan omvandlas i sedlar och mynt. In- och utbetalningar över 

myndighetens giro- eller bankkonto betraktas som "andra ekonomiska 

händelser". 

Anteckningar i journaler eller andra specifikationer (exempelvis kontantjournal, 

reskontror) är grundnoteringar. Tidpunkt för registrering och 

bearbetning i redovisningssystemet saknar då betydelse vad beträffar kravet 

på att in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag. 

I fråga om fordringar och skulder gäller att de ska bokföras så snart det 

kan ske sedan fakturor eller andra handlingar, som innebär anspråk på 

betalning eller något annat vederlag, utfärdats eller mottagits eller sådana 

handlingar borde ha funnits enligt god affärssed.

Andra stycket 

Kontantmetoden 

Om det endast förekommer ett mindre antal fakturor eller andra handlingar 

i verksamheten och fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till 

avsevärda belopp får myndigheten dröja med att bokföra de ekonomiska 

händelserna tills betalning sker, under förutsättning att detta är förenligt 

med god redovisningssed. Vid räkenskapsårets utgång ska dock samtliga 

då obetalda fordringar och skulder bokföras. 


Andra stycket 

En normal attestrunda inom myndigheten kan godtas innan bokföring 

sker. I dessa fall bör det dock finnas möjlighet till en samlad överblick och 

kontroll av vilka fakturor som inkommit till myndigheten. Det bör ske 

genom att de inkommande fakturorna ankomstregistreras. Där så är möjligt 

bör en sådan registrering ske genom en interimistisk bokföring av fakturorna. 

Om det rör sig om inkommande fakturor kan motkonto till skuldkontot 

vara antingen ett avstämningskonto bland balanskontona eller ett 

interimistiskt kostnadskonto. När den fullständiga konteringen blir känd 

sker en omföring från sistnämnda konton till slutliga konton. 

Kontantmetoden 

Kontantmetoden bör kunna användas av myndigheter vars kostnadsomslutning 

normalt inte överstiger 20 basbelopp. 

En förutsättning för användning av kontantmetoden är att verifikationer 

för obetalda fordringar och skulder ordnas och förvaras så att betryggande 

överblick fortlöpande finns över dem. Kravet innebär att fakturor ska hanteras 

enligt fastställda rutiner. Fakturorna förvaras därvid lämpligen ordnade 

efter fakturornas datering, efter verifikationsnummer eller i bokstavsordning. 

Betalda och obetalda fakturor ska förvaras var för sig. Det är av kontrollskäl 

lämpligt att utgående fakturor är försedda med i förväg tryckta nummer 

eller att de åsätts nummer i en ADB-rutin. 

Bokslutstransaktioner 

10 § I samband med att den löpande bokföringen avslutas skall sådana poster 

som är nödvändiga för att bestämma räkenskapsårets intäkter och kostnader och 

den finansiella ställningen på balansdagen bokföras. 



Brytdag 

Myndigheten ska tillämpa en s.k. brytdag då den löpande bokföringen för 

perioden ska avslutas. Brytdagen ska vara den 5 januari eller, om detta är 

113 

Redovisning


114 

en lördag eller söndag, närmast föregående vardag vid årsskifte och den 

andra vardagen i juli vid halvårsskifte. 

Bokföring av fakturor i samband med att den löpande bokföringen avslutas 

Om varor eller tjänster erhållits före räkenskapsårets utgång, men fakturor 

eller motsvarande handlingar vid denna tidpunkt ännu inte mottagits, ska 

utgifterna för leveranserna upptas på skuldsidan i balansräkningen i samband 

med att den löpande bokföringen avslutas såvida det inte är fråga om oväsentliga 

värden. 

I de fall fakturor erhållits senast brytdagen bokförs dessa på det gamla 

räkenskapsåret. Faktura mellan myndigheter, som den avsändande myndigheten 

tar upp i årsredovisningen bland poster för fordringar hos andra 

myndigheter, ska vara motparten tillhanda senast brytdagen. 

Kostnader för leveranser för vilka faktura inte erhållits senast brytdagen 

ska bokföras som periodavgränsningsposter. Detta bör i första hand ske 

med ledning av fakturor som erhållits efter brytdagen. Om sådana saknas 

får bokföringen istället ske med ledning av leveranssedlar eller motsvarande. 

Myndigheter som inte lämnar delårsrapport 

Fakturor som avser varor/tjänster som levererats under första halvåret och 

som avsänts eller inkommit senast brytdagen ska bokföras som fordringar/skulder 

per den 30 juni. 


Brytdag m.m. 

Efter brytdagen tillförs räkenskaperna främst bokslutstransaktioner innefattande 

bl.a. periodavgränsningsposter. 

För att begränsa omfattningen av de periodavgränsningsposter som inte 

behöver stämmas av mellan myndigheter enligt ESV:s föreskrifter till 21 § 

punkt 5, bör en myndighet som ska fakturera en annan myndighet för varor 

eller tjänster, eller som ska rekvirera bidrag från en annan myndighet, i 

samband med årsskifte, översända fakturan eller bidragsrekvisitionen före 

den 15 december. Detta gäller dock inte om den verksamhet som ersättningen 

avser utförs främst i december eller om det leder till att väsentliga 

belopp måste periodiseras utöver fakturerat eller rekvirerat belopp. 

En myndighet som i samband med utgången av ett år ska lämna bidrag 

till en annan myndighet för verksamhet som bedrivits under året, bör betala 

bidraget före årsskiftet, förutsatt att detta kan göras utan att kraven på god 

intern styrning och kontroll åsidosätts. 

Efter den 31 januari, då inrapportering av preliminärt utfall på anslag 

och inkomsttitlar görs enligt föreskrifterna till 21 §, bör främst rättelser 

och särskilda transaktioner som inte kunnat bokföras tidigare tillföras 

räkenskaperna.

Sidoordnad bokföring 

11 § Vid bokföringen skall konton över tillgångar och skulder specificeras i en 

sidoordnad bokföring i den utsträckning det behövs för att ge en tillfredsställande 

kontroll och överblick. 

Rättelse av bokföringspost 

12 § Om en bokföringspost rättas, skall det anges när rättelsen har skett och 

vem som har gjort den. Sker rättelsen genom en särskild rättelsepost, skall det 

samtidigt säkerställas att det vid en granskning av den rättade bokföringsposten 

utan svårighet går att få kännedom om rättelsen. 

Verifikationer 

13 § För varje ekonomisk händelse skall det finnas en verifikation. Om myndigheten 

har tagit emot en uppgift om den ekonomiska händelsen, skall denna uppgift, 

i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 14 och 15 §§, användas 

som verifikation. 

Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen 

grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation. 

Flera likartade ekonomiska händelser får dokumenteras genom en gemensam 

verifikation. 



Gemensam verifikation 

Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får inbetalningarna 

under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation, 

om det skulle vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer 

för de olika ekonomiska händelserna. Den gemensamma verifikationen får 

då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift 

som anger summan av mottagna betalningar. 

Sammansatta poster 

Verifikationer, som avser likartade ekonomiska händelser, får bokföras i 

sammandrag i en post, om det utan svårighet kan klarläggas vilka ekonomiska 

händelser som ingår i en sådan post. 

14 § Verifikationen skall innefatta uppgift om när den har sammanställts, när 

den ekonomiska händelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller 

och vilken motpart den berör. I förekommande fall skall verifikationen även 

innefatta upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund 

för den ekonomiska händelsen samt var dessa finns tillgängliga. 

I verifikationen skall det ingå ett verifikationsnummer eller annat identifieringstecken 

samt sådana övriga uppgifter som är nödvändiga för att sambandet mellan 

verifikationen och den bokförda ekonomiska händelsen utan svårighet skall kunna 

fastställas. 

115 

Redovisning



Verifikationsnummerserier 

En myndighet får använda sig av flera verifikationsnummerserier om de 

grundläggande kraven på ordning och reda samt överskådlighet är uppfyllda. 

Det ska även framgå av myndighetens systemdokumentation att man 

använder sig av flera verifikationsnummerserier. 

15 § Uppgifter enligt 14 § första stycket får utelämnas, om det är förenat med 

svårigheter att låta uppgiften ingå i verifikationen och ett utelämnande är förenligt 

med god redovisningssed. 

16 § Om en verifikation rättas, skall det anges när rättelsen har skett och vem 

som har gjort den. 

Andra bokföringsposter än sådana som avser ekonomiska händelser 

17 § Vad som föreskrivs i 8-16 §§ gäller även andra bokföringsposter än sådana 

som avser ekonomiska händelser. 


Med andra bokföringsposter avses vidtagna justeringar enligt definitionen 

i ESV:s föreskrifter till 3 §. 

Systemdokumentation och behandlingshistorik 

18 § Myndigheten skall upprätta sådana beskrivningar över bokföringssystemets 

organisation och uppbyggnad som behövs för att ge överblick över systemet 

(systemdokumentation). Myndigheten skall också upprätta sådana beskrivningar 

över genomförda bearbetningar inom systemet som gör det möjligt att utan svårighet 

följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling (behandlingshistorik). 

116 


Systemdokumentation 

Med systemdokumentation avses i denna förordning beskrivningar, 

instruktioner och annan dokumentation som gör det möjligt att förstå hur 

bokföringssystemet är uppbyggt. Dokumentationen kan bestå av en redovisningsplan 

och en beskrivning av bokföringssystemet vilka utvisar sambanden 

mellan bokföringssystemets olika delar. 

Behandlingshistorik 

Med behandlingshistorik avses i denna förordning information om hur 

enskilda bokföringsposter har behandlats och vilka behandlingsregler som 

därvid har gällt. Behandlingsregler utgörs av instruktioner som har skapats

för beräkning av bokförda belopp, kontering, sammanställning av resultatoch 

balansposter i årsredovisningen eller rättelser m.m. 

Hur den löpande bokföringen avslutas 

Årsredovisning 

19 § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med en 

årsredovisning. Årsredovisningen skall upprättas enligt förordningen (2000:605) 

om årsredovisning och budgetunderlag. 

Specifikation till årsredovisning 

20 § För varje sammandragen post i den balansräkning som skall ingå i årsredovisningen 

skall, om inte postens sammansättning klart framgår av bokföringen 

i övrigt, de belopp som ingår i posten specificeras i en särskild förteckning. 


Specifikationerna till årsredovisningen är inte en del av årsredovisningen. 

Specifikationerna ska bevaras hos myndigheten. 


Specifikationerna till årsredovisningen har som huvudsakligt syfte, dels att 

balansräkningens poster i årsredovisningen härleds till bokföringens konton, 

dels att bokföringens konton specificeras samt att värdering och avstämning 

av konton verifieras. Specifikationerna säkerställer således att det finns en 

obruten verifieringskedja från verifikationerna till posterna i årsredovisningens 

balansräkning. 

Rapportering till statsredovisningen 


21 § Utöver vad som i övrigt följer av bestämmelserna i denna förordning skall 

bokföringen vara så ordnad att 

1. redovisningen mot statsbudgetens anslag och inkomsttitlar sker i enlighet med 

de bestämmelser som generellt reglerar sådan redovisning, 

2. den tillgodoser de specifika krav på redovisningen som anges i regleringsbrev 

och övriga bestämmelser, 

3. den tillgodoser av Ekonomistyrningsverket specificerade krav på dels finansstatistisk 

information, dels information för upprättande av årsredovisning för 

staten. 

Rapportering till statsredovisningen skall ske i den omfattning som Ekonomistyrningsverket 

föreskriver. (F. 2004:1316) 

117 

Redovisning


118 


1. Allmänt 

En myndighet som är bokföringsskyldig enligt 2 § ska vara ansluten till 

den statliga redovisningsorganisationen och rapportera information till 

statsredovisningssystemet i enlighet med dessa föreskrifter. Statsredovisningssystemet 

är en del av statens informationssystem Hermes. Den redovisningsinformation 

som rapporteras ska överensstämma med myndighetens 

egen redovisning. 

Myndigheten ska rapportera på de koder (nomenklatur) för indelning 

av statens budget som följer av regleringsbrev, annat beslut av regeringen 

eller beslut av ESV samt de statliga inrapporteringskoder (S-koder) som 

beslutas särskilt av ESV. För annan information än redovisningsinformation 

som ska rapporteras enligt dessa föreskrifter ska myndigheten använda de 

format och de benämningar som framgår av statsredovisningssystemet. 

Ändringar av en myndighets redovisningsprinciper, som kan påverka den 

statsfinansiella information som myndigheten rapporterar enligt föreskrifter 

och allmänna råd till denna paragraf, ska omgående anmälas skriftligt till 

ESV. 

De senaste dagar för inrapportering till statsredovisningen som anges i 

dessa föreskrifter gäller även om dagen är en lördag eller söndag, såvida 

inte ESV meddelar något annat. 

ESV kan genom särskilt meddelande ge besked om senareläggning av 

en viss inrapporteringstidpunkt eller undantag från ett annat krav som ställs 

i föreskrifterna till denna paragraf. 

2. Tillgängliga anslag och ingående balanser 

Så snart årsredovisningen lämnats – dock senast den 17 april – ska myndigheten 

kontrollera att uppgifter om ingående balanser i statsredovisningssystemet 

överensstämmer med utgående värden för det föregående räkenskapsåret 

och vid behov rätta uppgifterna. 

Myndigheten ska senast första arbetsdagen i maj månad, och därefter 

löpande, kontrollera att uppgifterna i statsredovisningssystemet om tilldelade 

medel och indragningar samt ingående överföringsbelopp för anslag är 

riktiga. En konstaterad felaktighet ska myndigheten snarast anmäla på det 

sätt ESV meddelar. 

3. Rapportering varje månad 

Myndigheten ska efter utgången av varje månad rapportera utfallsinformation 

för uppföljning av statens budget. 

Uppgifter för juni och december månad ska rapporteras sedan den 

löpande redovisningen avslutats vid brytdagen, dock senast den 17 juli 

respektive den 17 januari. Uppgifter för övriga månader ska rapporteras 

senast de datum som ESV bestämmer inför varje år. 

Outredda differenser och andra felaktigheter ska åtgärdas fortlöpande.

Myndigheter som har särskild statsfinansiell betydelse kan behöva rapportera 

uppgifter om utfall mer än en gång per månad. Skriftliga direktiv om 

detta lämnas särskilt av ESV. 

Rapporteringen ska avse räkenskapsåret fram till och med den senast 

avslutade kalendermånaden och omfatta följande uppgifter. 

● Utfall som redovisats mot anslag 

Strukturen på redovisningen av anslagsutfall ska följa utgiftssidan på statens 

budget. Anslagsposter och delposter ska redovisas enligt regeringsbeslut. 

● Utfall som redovisats mot inkomsttitel 

Strukturen på inkomsttitelredovisningen ska följa inkomstsidan på statens 

budget. Inkomsttitlar ska delas upp på undertitlar och delundertitlar av 

de myndigheter som erhållit skriftliga direktiv om detta. 

● Betalningar 

Olika typer av betalningar ska rapporteras i enlighet med inrapporteringskoderna. 

● Särskild information 

En myndighet ska även rapportera andra uppgifter varje månad eller med 

annan frekvens om ESV har beslutat det särskilt. 

4. Rapportering varje kvartal 

Myndigheten ska efter utgången av varje kvartal rapportera finansstatistisk 

information för underlag till nationalräkenskaperna och för annan analys. 

Kvartalsinformationen ska rapporteras senast den 

- 17 april för första kvartalet, 

- 17 juli för andra kvartalet, 

- 17 oktober för tredje kvartalet, och 

- 31 januari för fjärde kvartalet. 

Den ska omfatta: 


- Realekonomiskt fördelat utfall för myndighetens hela verksamhet, 

inklusive uppbörd och transfereringar, vilket innefattar alla S-koder för 

utgifter, inkomster, periodiseringar och investeringar. 

- Realekonomiskt fördelat utfall på de anslag som myndigheten redovisat 

mot och på inkomsttitlar om ESV särskilt beslutar det. 

- Uppgifter om ställning på samtliga S-koder kopplade till balansposter. 

Om viss finansstatistisk information avser ett annat kvartal än det aktuella 

och beloppet är väsentligt, ska myndigheten ange detta särskilt på det sätt 

som ESV meddelar. 

119 

Redovisning


120 

5. Rapportering för första halvåret 

För att öka informationens kvalitet, ska myndigheten vid behov göra 

kompletterande rapportering för första halvåret, som hänförs till juni månad. 

Myndigheter som upprättar delårsrapport 

En myndighet som upprättar delårsrapport enligt 1 kap. 3 § förordningen 

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska, innan rapportering 

av utfall för juli månad görs, rapportera utfall avseende första halvåret för 

anslag och inkomsttitlar samt utfall respektive ställning för alla S-koder i 

överensstämmelse med delårsrapporten. Om inrapporteringen den 17 juli 

överensstämmer med delårsrapporten, behöver ingen ny rapportering göras 

för första halvåret. 

Om uppgifterna om utfall och ställning enligt delårsrapporten inte är 

färdigställda när myndigheten rapporterar för juli månad, ska myndigheten 

vid behov kontakta ESV och komplettera uppgifterna så snart de är färdigställda, 

dock senast den 16 augusti. 

Myndigheter som inte upprättar delårsrapport 

En myndighet som inte är skyldig att upprätta delårsrapport ska, innan 

rapportering av utfall för juli månad görs, komplettera de uppgifter om 

utfall och ställning som rapporterats avseende juni månad enligt punkt 3 

och 4 med eventuella rättelser och periodiseringar som myndigheten har 

bokfört avseende första halvåret. 

Samtliga myndigheter 

Myndigheten ska rapportera slutlig realekonomisk fördelning av utfallet 

för första halvåret för varje anslag innan rapportering av utfall för juli månad 

görs. 

6. Rapportering för helt år 

Motpartsavstämning och rapportering 

I samband med årsredovisningen ska myndigheten i särskild ordning rapportera 

och stämma av de transaktioner, fordringar och skulder som har 

en annan statlig myndighet som motpart. Detta innefattar följande. 

Senast vid månadsrapporteringen den 17 januari ska myndigheten rapportera 

följande uppgifter specificerat per motpart: 

- Fordringar på respektive skulder till andra statliga myndigheter som 

sammanlagt per myndighet exklusive periodavgränsningsposter uppgår 

till 100 000 kr eller mer. 

- Periodavgränsningsposter med andra statliga myndigheter som motparter 

som på fordringssidan respektive skuldsidan per myndighet uppgår till 

sammanlagt 100 000 kr eller mer. 

- Intäkter av avgifter och andra ersättningar, intäkter av bidrag samt medel 

för finansiering av bidrag från andra statliga myndigheter som sammanlagt 

per myndighet uppgår till 1 miljon kr eller mer exklusive vad myndigheten 

rapporterat på koder för periodiseringar.


- Kostnader för köp av varor eller tjänster från och lämnade bidrag till 

andra statliga myndigheter som sammanlagt per myndighet uppgår till 

1 miljon kr eller mer exklusive vad myndigheten rapporterat på koder 

för periodiseringar. 

- Finansiella intäkter och kostnader där Riksgäldskontoret är den ena parten 

som var för sig sammanlagt uppgår till 100 000 kr eller mer exklusive 

vad myndigheten rapporterat på koder för periodiseringar. 

- Finansiella intäkter och kostnader med en annan myndighet som motpart 

som var för sig sammanlagt uppgår till 1 miljon kr eller mer exklusive 

vad myndigheten rapporterat på koder för periodiseringar. 

- Intäkter respektive kostnader och särredovisat finansiella intäkter 

respektive kostnader med andra statliga myndigheter som motparter som 

myndigheten rapporterat på koder för periodiseringar, som var för sig 

sammanlagt uppgår till 1 miljon kr eller mer per myndighet. 

Senast den 24 januari ska myndigheten ha stämt av uppgifterna med 

respektive motparter. Periodavgränsningsposter i balansräkningen och de 

belopp som rapporterats på koder för periodiseringar i resultaträkningen, 

behöver dock inte stämmas av. 

Skillnader mellan parternas uppgifter ska rättas senast den 24 januari. 

Båda parter har samma ansvar för avstämning och rättelse. Om det inte är 

möjligt att rätta skillnaderna, ska myndigheten förklara dem. Skillnader 

som understiger angivna beloppsgränser behöver inte rättas eller förklaras. 

Om de lämnade uppgifterna behöver korrigeras efter den 24 januari, ska 

myndigheten göra det snarast, dock senast den 23 februari. Dessförinnan 

ska myndigheten i förekommande fall ha stämt av korrigeringen direkt med 

motparten. 

Myndigheten ska dokumentera avstämningarna. 

Preliminär rapportering 

Myndigheten ska rapportera ett preliminärt helårsutfall för anslag och 

inkomsttitlar senast den 31 januari. 

Fullständig rapportering 

Myndigheten ska rapportera helårsutfallet för anslag och inkomsttitlar samt 

utfall respektive ställning på samtliga statliga inrapporteringskoder (S-koder) 

senast den 15 februari. 

För de myndigheter som upprättar särskild dokumentation enligt ESV:s 

föreskrifter till 2 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och 

budgetunderlag, ska uppgifterna vara i överensstämmelse med dokumentationen. 

För övriga myndigheter ska uppgifterna den 15 februari vara slutliga om 

inte särskilda skäl föreligger. 

De myndigheter som ESV bestämmer särskilt ska senast den 15 februari 

lämna särskilda förtydliganden och kompletteringar till den särskilda 

dokumentationen eller rapporteringen i övrigt. 

121 

Redovisning


122 

Särskild information 

Myndigheten ska rapportera övriga uppgifter som behövs i samband med 

upprättandet av en årsredovisning för staten senast den 15 februari. Informationen 

ska omfatta följande, förutsatt att myndigheten berörs och enligt 

andra regler är skyldig att redovisa den aktuella informationen i sin årsredovisning: 

- Uppgifter om tilldelade beställningsbemyndiganden och utestående 

åtaganden. 

- Uppgifter om garantiförbindelser och övriga ansvarsförbindelser. 

- Uppgift om medelantalet anställda och antal årsarbetskrafter. 

- Uppgifter om sjukfrånvaro. 

Rättelser enligt årsredovisningen 

Om de lämnade uppgifterna inte överensstämmer med den årsredovisning 

myndigheten lämnar till regeringen ska uppgifterna rättas senast den 23 

februari. 

Slutlig realekonomisk fördelning 

Myndigheten ska rapportera slutlig realekonomisk fördelning av utfallet 

för varje anslag senast den 23 februari. 

7. Avstämning av konton för betalningar 

Myndigheten ska kvartalsvis lämna uppgift till ESV i informationssystemet 

Hermes, om de avstämningar av konton för betalningar som myndigheten 

gjort i enlighet med ESV:s föreskrifter till 22 § 

- för första kvartalet senast den 30 april, 

- för andra kvartalet senast den 31 augusti, och 

- för tredje kvartalet senast den 31 oktober. 

Myndigheten ska lämna avstämningsuppgifter för hela räkenskapsåret 

för samtliga betalningsvägar senast den 1 mars året efter räkenskapsåret. 

ESV kan om särskilda skäl föreligger besluta att uppgifterna ska lämnas 

på annat sätt. 

8. Särskilda bestämmelser för affärsverken 

Ett affärsverk ska tillämpa alla bestämmelser för inrapportering med 

undantag för kravet på realekonomisk fördelning av affärsverkets hela 

verksamhet och kravet på att lämna uppgifter om avstämning av betalningar. 

Rättelser med anledning av lämnad årsredovisning ska göras snarast men 

senast den 23 februari. Motsvarande gäller senast den 31 augusti med 

anledning av den delårsrapport som lämnats för det första halvåret.



Allmänt (Punkt 1 i föreskrifterna) 

Kravet på att en myndighet ska vara ansluten till den statliga redovisningsorganisationen 

gäller om inte ESV beslutat något annat. 

Statsredovisningssystemet är en integrerad del av statens informationssystem 

Hermes. I detta system registrerar Regeringskansliet också regleringsbrev 

och övriga beslut om tilldelning, omdisponering eller indragning av 

dispositionsrätt till anslag. Myndigheterna hämtar normalt information om 

tillgängliga anslag direkt ur systemet. 

Om myndigheten beslutar att i årsredovisningen avvika från uppgifterna 

om tillgängliga medel i statsredovisningssystemet, kan detta vara ett förhållande 

av väsentlig betydelse som myndigheten ska lämna information om 

enligt 2 kap. 4 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 

Om de slutliga utfallsuppgifterna i statsredovisningssystemet för budgetåret 

avseende redovisning mot anslag och inkomsttitlar eller betalningar inte 

överensstämmer med myndighetens beslutade årsredovisning, bör myndigheten 

så snart avvikelsen konstaterats anmäla detta till ESV i särskild skrivelse. 

På samma sätt bör annan avvikelse anmälas om den är av väsentlig 

betydelse. 

Arbetsdag (Punkt 2 och 3) 

Med arbetsdag avses här helgfri måndag - fredag med undantag för midsommarafton, 

julafton och nyårsafton, oavsett om den aktuella dagen är 

arbetsdag enligt avtal eller inte. 

Rapportering varje månad (Punkt 3) 

Redovisningen mot anslag och inkomsttitlar på statens budget regleras i 

anslagsförordningen (2011:223). 

ESV beslutar årligen om sista dag för inrapportering av uppgifter om 

utfall för månaderna januari-maj och juli-november. Schema över dessa 

datum meddelas särskilt av ESV senast den 30 november året före utfallsåret 

och publiceras på ESV:s webbplats. Datum sätts tidigast till sjätte arbetsdagen 

i månaden efter utfallsmånaden om inte särskilda skäl föreligger. 

Finansstatistisk information (Punkt 4) 

Reglerna om inrapportering av utfall på koder för periodiseringar och 

ställning för koder kopplade till balansposter efter utgången av första och 

tredje kvartalet, innebär att myndigheten i dessa delar till Hermes bör sända 

in de uppgifter som finns i bokföringen. Efter andra och fjärde kvartalet 

gäller dessutom att myndigheten kan komplettera eller rätta uppgifterna 

fram till de senaste dagar som gäller vid halv- och helårsrapportering enligt 

punkt 5 och 6. Regler om krav på periodiseringar samt värdering och 

avstämningar under året finns i ESV:s föreskrifter till 10 § och i ESV:s 

föreskrifter till 14 § anslagsförordningen (2011:223). 

123 

Redovisning


Rapporteringskrav efter första halvåret (Punkt 5) 

Vad myndigheten ska ha bokfört för första halvåret följer av ESV:s 

tillämpningsföreskrifter till 10 §. 

Det finns inte krav på att myndighetens delårsrapport ska vara färdigställd 

tidigare än den 15 augusti. Den rapportering av uppgifter för första halvåret, 

som görs innan juliutfallet rapporteras, kan i de flesta fall vara slutlig. I de 

fall delårsrapporten leder till att myndigheten behöver komplettera uppgifterna 

ska detta göras efter särskild kontakt med ESV. 

Motpartsavstämning (Punkt 6) 

● En myndighet som har många inomstatliga mellanhavanden bör förebygga 

avstämningsdifferenser vid årsskifte på lämpligt sätt. Det kan t.ex. 

innefatta att kontakta motparter i förväg eller att göra frivilliga avstämningar 

under året 

● Skulder och fordringar som avser skatter och arbetsgivaravgifter behöver 

inte stämmas av med motparten och när det av rapporteringskodens 

benämning framgår att posten avser skatter eller arbetsgivaravgifter 

behöver motpart inte anges. 

Preliminär rapportering för helt år den 31 januari (Punkt 6) 

Den preliminära inrapporteringen av helårsutfallet för anslag och inkomsttitlar 

innefattar eventuella rättelser av den löpande redovisningen efter den 

17 januari och de bokslutstransaktioner som myndigheten gjort fram till 

inrapporteringstillfället. 

Betalningsavstämningar (Punkt 7) 

Dokumentation av avstämning av betalningar för hela räkenskapsåret utgör 

räkenskapsinformation enligt 3 § 4a p. 

Transaktionsdatabas 

21 a § Uppgifter om statliga myndigheters köp, leasing, hyra eller hyrköp av 

varor, byggentreprenader eller tjänster från andra än statliga myndigheter skall 

finnas i en databas (transaktionsdatabas). 

Ekonomistyrningsverket skall vara personuppgiftsansvarigt för den behandling 

av personuppgifter som sker i transaktionsdatabasen. 

För behandling av personuppgifter i transaktionsdatabasen gäller bestämmelserna 

i personuppgiftslagen (1998:204). Dessutom gäller för behandlingen av uppgifter 

i transaktionsdatabasen bestämmelserna i 21 b-21 e §§. (F. 2004:1316) 

21 b § Uppgifter i transaktionsdatabasen får behandlas av 

1. myndigheter under regeringen för tillhandahållande av information som behövs 

vid deras upphandling av varor, byggentreprenader eller tjänster, och 

2. kronofogdemyndigheten för utsökning och indrivning. (F. 2006:788) 

21 c § Myndigheter under regeringen får ha direktåtkomst till transaktionsdatabasen. 

(F. 2004:1316) 

124

21 d § Personnummer och samordningsnummer får behandlas i transaktionsdatabasen. 

(F. 2004:1316) 

21 e § Uppgifter om myndighetens köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, 

byggentreprenader eller tjänster från andra än statliga myndigheter skall rapporteras 

till transaktionsdatabasen av de myndigheter under regeringen som Ekonomistyrningsverket 

föreskriver. (F. 2004:1316) 

ESV:s föreskrifter till 21 e § 

Rapporteringen ska ske per verifikation av myndigheter enligt bilaga 1. 

Rapportering ska ske senast 25 dagar efter avslutat kalenderkvartal. 

Hantering av fakturor 

21 f § En myndighet skall hantera inkommande och utgående fakturor 

elektroniskt. 

Ekonomistyrningsverket får besluta om undantag från kravet enligt första stycket 

om det finns särskilda skäl. (F. 2006:1486) 

ESV:s föreskrifter till 21 f § 

Föreskrifter till 21f § återfinns i ESV:s föreskrifter till 3 § förordningen 

(2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte. 

ESV:s allmänna råd till 21 f § 

Allmänna råd till 21f § återfinns i ESV:s allmänna råd till 3 § förordningen 

(2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte. 

Övrigt 

22 § Den bokföringsskyldige ansvarar för att organisation och rutiner utformas 

så att en tillförlitlig redovisning främjas och förvaltade tillgångar skyddas. 


Behörighet att förfoga över myndighetens medel 

Myndigheten ska förordna de tjänstemän som får förfoga över myndighetens 

medel. Detta innebär ansvar för att medlen används 

● inom ramen för myndighetens verksamhet, 

● inom ramen för de resurser som myndigheten disponerar, 

● i enlighet med gällande regler. 


Behörigheten att förfoga över myndighetens medel ska fastställas av 

myndigheten och dokumenteras i en kontinuerligt uppdaterad förteckning, 

i vilken behörighet och behörighetsområden anges. Förteckningen (mot- 

125 

Redovisning


126 

svarande) ska förses med namnteckningsprov eller motsvarande på förordnade 

tjänstemän. 

En tjänsteman får inte besluta i ett ärende som medför betalning till eller 

på annat sätt gynnar vederbörande eller närstående, fysisk eller juridisk, 

person. 

Förfogande över myndighetens medel ska godkännas med namnteckning 

eller med elektronisk signatur. 

Inventering 

Kontantkassor och värdepapper samt förråd, varulager, maskiner, inventarier 

och övriga tillgångar ska inventeras i den omfattning som bedöms erforderligt, 

oavsett om staten äger tillgångarna eller myndigheten disponerar dem 

på någon annan grund. 

Inventeringsförrättaren ska vara förordnad av myndigheten. Denne får 

inte själv vara direkt ansvarig för tillgångarna ifråga. Inventeringsprotokoll 

ska upprättas. Dessa ska undertecknas av inventeringsförrättaren. 

Inventarie- och anläggningsregister 

Myndigheten ska upprätta och föra register över sina inventarier och 

anläggningstillgångar. Av registret ska tidpunkt och belopp för samtliga 

förändringar i beståndet av tillgångar framgå (exempelvis anskaffning, 

avskrivning, avyttring). Registret ska innehålla uppgifter som gör det möjligt 

att identifiera tillgången. 

Registret ska omfatta tillgångar vilkas anskaffningsvärde uppgår till lägst 

det belopp som myndigheten tillämpar enligt föreskrifter och allmänna råd 

till 5 kap. 1 § förordningen om årsredovisning och budgetunderlag 

(2000:605). Inventarier och anläggningstillgångar vilka bedöms vara 

stöldbegärliga eller för vilka registrering av andra skäl bedöms vara erforderlig 

ska registreras även om anskaffningsvärdet understiger detta belopp. 

Inventarier och anläggningstillgångar ska avregistreras när de inte längre 

innehas av myndigheten. 

Avstämning av bokföringen 

Bokföringen ska hållas aktuell och avstämmas löpande efter vad som överensstämmer 

med god redovisningssed. 

Avstämning av betalningar 

Kontoutdrag eller andra underlag avseende samtliga kassarörelser ska 

löpande stämmas av mot bokföringen. 

Avstämningarna ska utföras av annan än den som utför eller registrerar 

betalningar. Avstämningarna ska dokumenteras. Eventuellt förekommande 

differenser ska utredas och åtgärdas.


Utformning av organisation och rutiner 

Fördelning av uppgifter och ansvar på organisatoriska enheter och tjänstemän 

bör organiseras så att ingen person ensam kan handlägga ett ärende 

med ekonomiska konsekvenser. 

De tjänstemän som ansvarar för den fysiska vården eller förvaltningen av 

myndighetens tillgångar bör inte dessutom svara för redovisning av dessa 

tillgångar. 

Förfogande över myndighetens medel 

Med förfogande över myndighetens medel avses såväl beslut om utbetalning 

som alla beslut om att ingå ekonomiska förpliktelser för myndighetens 

räkning, exempelvis anställningsbeslut, beslut om uppdragsavtal och upphandlingsbeslut. 

Med myndighetens medel avses förutom till myndighetens förfogande 

ställda statsmedel även alla övriga medel, allmänna eller andra, som förvaltas 

av myndigheter, t.ex. vissa medel för forskning och utbildning vid universiteten. 








127 

Redovisning


Bilaga 1 3 

Förteckning över myndigheter som kvartalsvis - eller om det är möjligt, månadsvis - skall 

lämna uppgifter om inköpta varor och tjänster från andra än statliga myndigheter. 


Mälardalens högskola 

Arbetsförmedlingen 


Arbetsmiljöverket 

Patent- och registreringsverket 

Centrala studiestödsnämnden Post- och Telestyrelsen 

Domstolsverket 

Pensionsmyndigheten 

Ekobrottsmyndigheten 

Regeringskansliet 


Riksdagsförvaltningen 



Försvarets materielverk 

Rikspolisstyrelsen 

Försvarshögskolan 


Försvarsmakten 

Skatteverket 

Försäkringskassan 


Göteborgs universitet 

Socialstyrelsen 

Högskolan Dalarna 

Statens energimyndighet 

Högskolan i Gävle 


Karlstads universitet 

Statens institutionsstyrelse 

Karolinska institutet 

Statens jordbruksverk 

Konsumentverket 

Statens skolverk 

Kriminalvården 

Statens tjänstepensionsverk 

Kronofogdemyndigheten 

Statistiska centralbyrån 

Kungliga tekniska högskolan Stockholms universitet 

Kustbevakningen 

Styrelsen för internationellt 

Lantmäteriet 

utvecklingssamarbete, Sida 

Linköpings universitet 


Linnéuniversitetet 

Sveriges meteorologiska och 


hydrologiska institut 

Luleå tekniska universitet 

Södertörns högskola 

Lunds universitet 

Totalförsvarets forskningsinstitut 

Länsstyrelsen i Skåne län 

Trafikverket 

Länsstyrelsen i Stockholms län Transportstyrelsen 

Länsstyrelsen i Västra Götalands län Tullverket 

Malmö högskola 

Umeå universitet 

Migrationsverket 

Uppsala universitet 

Mittuniversitetet 

Vetenskapsrådet 

Myndigheten för samhällsskydd och Åklagarmyndigheten 

beredskap Örebro universitet 

3. Senast ändrad genom ESV:s cirk. 2012:4. 

128

Förordning (2000:605) om årsredovisning och 

budgetunderlag 




1 § Förordningen gäller för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen. 

För affärsverken gäller 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 och 5–8 §§, 4 kap., 5 kap. 1–6 och 

8–12 §§, 7 kap. 2 och 3 §§, 8 kap. 1 § tredje stycket första och andra meningarna 

samt 10 kap. I de fall affärsverken disponerar anslag på statsbudgeten gäller även 

6 kap. 1 § och 9 kap. 3 §. (F. 2007:1440) 

2 § Förordningen skall tillämpas om något annat inte följer av lag eller förordning 

eller av ett särskilt beslut av regeringen. 

Gemensamma bestämmelser om årsredovisning, delårsrapport och 

budgetunderlag 

3 § Myndigheten ska årligen upprätta och till regeringen lämna årsredovisning 

och budgetunderlag. 

Därutöver ska delårsrapport upprättas årligen och lämnas till regeringen av 

myndigheter som är skyldiga att följa internrevisionsförordningen (2006:1228). 

Handlingarna ska kortfattat ge underlag för regeringens uppföljning, prövning 

eller budgetering av myndighetens verksamhet. (F. 2007:1440) 


Årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag ska ställas till regeringen 

och lämnas till berört fackdepartement. Handlingarna ska därutöver lämnas 

till nedanstående: 

● Ekonomistyrningsverket 

● Finansdepartementet 

● Riksdagens utredningstjänst 

● Riksrevisionen 

● Statskontoret 

Ifall frågor om totalförsvaret behandlas ska handlingarna även lämnas 

till: 


Årsredovisning och budgetunderlag 

129 

Redovisning


● Försvarsdepartementet och 

● Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 

Avlämnad handling 

Handlingarna ska lämnas genom elektronisk överföring. En myndighet 

som anges i Ekonomistyrningsverkets föreskrifter till 2 kap. 3 § ska i fråga 

om årsredovisningen även lämna ett pappersexemplar till berört fackdepartement 

och till Ekonomistyrningsverket. 

Den elektroniska handlingen ska skickas med e-post som en pdf-fil eller 

annat vedertaget filformat med motsvarande säkerhet vilket inkluderar 

skrivskydd. Den elektroniska handlingen ska inte utgöras av en skannad 

pappersversion. 

Om sekretesskäl förhindrar avlämnande i elektronisk form, får myndigheten 

i stället lämna handlingar enligt första stycket i pappersform. 

Både den elektroniska handlingen och pappersexemplaret ska lämnas 

senast det datum som följer av övriga bestämmelser. 

Offentlig spridning av årsredovisningen 

Om en myndighet sprider sin årsredovisning i dess helhet, ska årsredovisningen 

ha den form och den ordalydelse som beslutats av styrelsen, eller 

om sådan saknas av myndighetens chef, och som legat till grund för uttalandet 

i revisionsberättelsen. Förändringar av rent layoutmässig karaktär är 

tillåtna. Beteckningen årsredovisning får inte användas för andra handlingar. 


Tryckt version 

En myndighet som framställer en tryckt pappersversion av årsredovisningen 

för spridning utanför myndigheten, bör lämna ett exemplar av denna version 

till berört fackdepartement och till Ekonomistyrningsverket oavsett om 

myndigheten omfattas av bestämmelserna om pappersversion i föreskrifterna. 

Myndigheter som inte ska upprätta delårsrapport 

Av 10 § förordningen (2000:606) om myndigheternas bokföring framgår 

vilka redovisningskrav som ställs i samband med halvårsskiftet. 

4 § Årsredovisningen, delårsrapporten och budgetunderlaget skall avse all den 

verksamhet som myndigheten ansvarar för, oavsett hur verksamheten finansieras 

eller i vilken form verksamheten bedrivs. 

130 


Redovisningsområdets avgränsning 

I årsredovisningens resultatredovisning och i budgetunderlaget ska myndigheten 

även beskriva verksamhet som finansieras av myndigheten men bedrivs 

av annan för myndighetens räkning. I de finansiella årsredovisningshand-

lingarna och delårsrapporten kommer sådan verksamhet till uttryck främst 

i poster som "Övriga driftkostnader" och "Lämnade bidrag". 

Konsekvenser på grund av inflytande i juridisk person 

I årsredovisningen ska information lämnas om ekonomiska eller andra för 

myndighetens verksamhet viktiga konsekvenser som uppstått eller väntas 

uppstå exempelvis på grund av att myndigheten förvaltar aktier eller andelar 

i hel- och delägda företag. 

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisning 

Årsredovisningens avlämnande 

1 § Myndigheten skall senast den 22 februari varje år lämna en årsredovisning 

till regeringen avseende det senast avslutade räkenskapsåret. 


Årsredovisningen ska lämnas till regeringen så snart som möjligt efter 

räkenskapsårets slut, dock senast den 22 februari. 


En myndighet som lämnar en tryckt pappersversion av årsredovisningen 

till regeringen och Ekonomistyrningsverket utan att omfattas av föreskrifterna 

om pappersversion, bör göra detta så snart den tryckta versionen är 

färdig. 

2 § Myndigheten skall, samtidigt som den lämnar årsredovisningen till regeringen, 

lämna kopior av årsredovisningen till Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket. 

(F. 2003:282) 



Paragrafen reglerar årsredovisningens formella avlämnande till dels Riksrevisionen 

för granskning, dels till Ekonomistyrningsverket bl.a. för upprättande 

av underlag till årsredovisningen för staten. Bestämmelsen innebär 

således inte att några ytterligare exemplar utöver vad som sägs i föreskrifterna 

till 1 kap. 3 § behöver lämnas. 

3 § Myndigheten skall senast den 15 februari varje år lämna det underlag 

Ekonomistyrningsverket behöver för årsredovisningen för staten. 

131 

Redovisning


132 


Myndighetens underlag 

Myndighetens underlag för årsredovisning för staten ska utgöras av de 

uppgifter den lämnar till statsredovisningen enligt Ekonomistyrningsverkets 

föreskrifter till 21 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring 

samt kompletterande uppgifter. 

Särskild dokumentation 

Som grund för uppgifterna till statsredovisningen ska nedan förtecknade 

myndigheter senast den 15 februari upprätta en särskild dokumentation. 

Denna ska utgöras av ett utdrag ur det förslag till årsredovisning som 

upprättats inom myndigheten inför skriftligt beslut. Dokumentationen ska 

bestå av balans- och resultaträkning samt anslagsredovisning, samt de noter 

som i förslaget till årsredovisning upprättats till balansräkning, resultaträkning 

och anslagsredovisning. Dokumentationen ska vara utformad i enlighet 

med de bestämmelser som gäller för motsvarande uppgifter i årsredovisningen. 

Myndighetens chef, eller den tjänsteman som chefen särskilt bestämmer, 

ska besluta om dokumentationen. 

Om myndigheten har fattat beslut om årsredovisning senast den 15 

februari behöver ingen särskild dokumentation upprättas. Det förutsätter 

att myndigheten i stället lämnar en kopia av årsredovisningen till Ekonomistyrningsverket 

senast den 15 februari. 

Avlämnande av den särskilda dokumentationen 

De angivna myndigheterna ska senast den 15 februari lämna den särskilda 

dokumentationen till Ekonomistyrningsverket. 


Centrala studiestödsnämnden 


Exportkreditnämnden 



Försvarsmakten 






Kungliga tekniska högskolan 

Kärnavfallsfonden 

Lantmäteriet 



Regeringskansliet 

Riksdagsförvaltningen 




Skatteverket 




Statens järnvägar 



Stockholms universitet 

Styrelsen för internationellt 

utvecklingssamarbete, Sida 

Svenska kraftnät 

Sveriges lantbruksuniversitet






Tillväxtverket 

Trafikverket 

Tullverket 



Beslut om dokumentationen innebär att myndigheten tar ansvar för att till 

statsredovisningen lämnade uppgifter överensstämmer med det upprättade 

förslaget till årsredovisning. 

Inrapporteringen till statsredovisningen regleras i Ekonomistyrningsverkets 

föreskrifter till 21 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. 

Årsredovisningens innehåll 

4 § Årsredovisningen ska bestå av 

● resultatredovisning, 

● resultaträkning, 

● balansräkning, 

● anslagsredovisning, och 

● noter. 

För en myndighet som under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har 

haft både en balansomslutning och kostnader om minst en miljard kronor ska 

årsredovisningen även innehålla en finansieringsanalys. 

Myndighetens årsredovisning ska även innehålla en sammanställning över 

väsentliga uppgifter från resultaträkning, balansräkning och anslagsredovisning. 

Sammanställningen ska även innehålla uppgifter om låneram, anslagskredit samt 

vissa nyckeltal. 

Myndigheten ska i årsredovisningen även lämna information om andra förhållanden 

av väsentlig betydelse för regeringens uppföljning och prövning av verksamheten. 

(F. 2007:1440) 




Jämförelsetal 

För varje post i balansräkningen, resultaträkningen och, i förekommande 

fall, finansieringsanalysen ska beloppet anges för motsvarande post för det 

närmast föregående räkenskapsåret. 

133 

Redovisning


134 

Noter till balansräkningens, resultaträkningens och, i förekommande fall, 

finansieringsanalysens poster ska förses med jämförelsetal avseende föregående 

år. För övriga noter ska jämförelsetal lämnas där så är lämpligt. Om 

det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 kap. 5 och 6 §§, får 

avvikelse från vad som föreskrivs i detta stycke göras. I så fall ska upplysning 

om skälen för avvikelsen anges i en not. 


Sammanställning över väsentliga uppgifter 

Av sammanställningen ska framgå 

● låneram i Riksgäldskontoret uppdelad på beviljad låneram och utnyttjad 

låneram vid räkenskapsårets slut, 

● beviljade och under året maximalt utnyttjade kontokrediter hos Riksgäldskontoret, 

● räntekostnader och ränteintäkter på räntekonto, 

● totala avgiftsintäkter (samt en jämförelse med beräknat belopp i regleringsbrevet), 

● beviljad och utnyttjad anslagskredit, 

● summa anslagssparande 

● summa åtaganden som gjorts med stöd av tilldelade bemyndiganden 

enligt 17 § första stycket anslagsförordningen (2011:223), samt summa 

tilldelade bemyndiganden, 

● antalet årsarbetskrafter och medelantalet anställda, 

● driftkostnad per årsarbetskraft, samt 

● årets kapitalförändring och balanserad kapitalförändring. 

Uppgifterna i sammanställningen ska avse de fem senaste räkenskapsåren. 

Sammanställningen ska presenteras på en separat sida i årsredovisningen. 

Avgiftsintäkter 

Uppgiften ska omfatta myndighetens totala avgiftsintäkter och andra 

ersättningar uppdelat på avgiftsintäkter som myndigheten disponerar 

respektive inte disponerar. 


Information av väsentlig betydelse för regeringens uppföljning och prövning 

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser ska information lämnas om 

sådana förhållanden och händelser av väsentlig betydelse som har inträffat 

under räkenskapsåret eller efter dess slut. 

Väsentlighetskriteriet 

Information är väsentlig om ett utelämnande eller en felaktighet kan påverka 

de beslut som användaren fattar på basis av informationen i årsredovisningen.



Avrundning av belopp 

Beloppen i årsredovisningen bör anges i tusental kronor (tkr). 

Val av tecken 

I resultaträkningen och, i förekommande fall, finansieringsanalysen anges 

intäkter med positivt tecken (dvs. inget tecken skrivs ut). Balansräkningen 

är uppställd i kontoform vilket gör att tecken normalt inte sätts ut. 

Undantag är de gånger då en post har ett från normal status avvikande 

tecken. Om exempelvis posten Avräkning med statsverket (som alltid står 

på debetsidan) utgörs av en skuld föregås posten av ett minustecken. 

Andra stycket 

Med kostnader avses i detta sammanhang samtliga kostnader i resultaträkningen 

som redovisas under rubrikerna Verksamhetens kostnader och 

Transfereringar (exklusive avsättningar till fonder). 

Vid bedömning av om en myndighet nått beloppsgränserna avses med 

vart och ett av de senaste två räkenskapsåren de två räkenskapsår som närmast 

föregår det räkenskapsår som räkenskapshandlingarna avser. 

En nybildad myndighet bör upprätta finansieringsanalys det första 

räkenskapsåret om sannolikheten är stor att myndigheten kommer att nå 

beloppsgränserna under den nya myndighetens två första räkenskapsår. 

En myndighet kan upprätta en finansieringsanalys även om den inte når 

beloppsgränserna om den anser att en sådan redovisning är väsentlig. 



Åtagande 

Med åtagande avses i detta sammanhang ett avtal eller en utfästelse som är 

bindande och som kommer att leda till utgifter under kommande räkenskapsår. 

Årsarbetskrafter 

Med årsarbetskrafter avses i detta sammanhang antal anställda personer 

omräknat till heltidsarbetande. Omräkningen innebär att deltidsanställd 

personal ingår i summa antal personer med den procentandel av en heltidstjänst 

som deras tjänstgöring utgör. En halvtidstjänstgörande person ingår 

således i summan som 0,5 årsarbetskrafter. Tjänstledigheter för t.ex. studier, 

annan tjänst och föräldraledighet bör beaktas liksom nyanställda och 

avgångna. Däremot görs normalt inte korrigering för semester, kortare 

sjukdomsperioder, övertid och kompensationsledigheter. 

Medelantalet anställda 

Medelantalet anställda kan beräknas som ett genomsnitt av antalet anställda 

personer baserat på mätningar vid två eller flera tidpunkter under året. 

Korrigering bör göras för tjänstledigheter m.m. 

135 

Redovisning


Driftkostnader 

Uppgift om årets driftkostnader hämtas från resultaträkningen genom att 

summera posterna kostnader för personal, kostnader för lokaler och övriga 

driftkostnader. 

Överskådlighet och god redovisningssed 

5 § Årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med 

god redovisningssed. 

136 


Överskådlighet 

Kravet på överskådlighet innebär att informationen ska vara lättillgänglig. 

Informationen ska presenteras på ett relevant och systematiskt sätt, i former 

som ger möjlighet till överblick både vad avser myndigheten som helhet 

som dess olika delar. 

Oväsentliga poster 

Reglerna om redovisningsprinciper, värdering och tilläggsupplysningar 

behöver inte tillämpas på oväsentliga poster. 

Väsentlighet 

Information är väsentlig om ett utelämnande eller en felaktighet kan ha 

betydelse för de beslut som användarna fattar utifrån den information som 

lämnas i de finansiella dokumenten. Att en post bedöms som oväsentlig 

innebär inte att den kan utelämnas från redovisningen. Innebörden är i 

stället att posten inte behöver behandlas i full överensstämmelse med de 

principer som angivits i reglerna. 


Väsentlighetsbedömningar 

Vid bedömningen av om en post är väsentlig kan beloppets relativa storlek 

i vissa fall ha avgörande betydelse. I andra fall kan andra bedömningsgrunder 

vara avgörande. Avgörandet måste ske på basis av en professionell bedömning 

som i det enskilda fallet tar hänsyn till de aktuella förhållandena. 

Exempel på information som är av betydelse med utgångspunkt från en 

annan bedömningsgrund än beloppets relativa storlek är uppgifter som 

krävs enligt förordning och föreskrifter, där det är uppenbart att beloppens 

storlek inte är av avgörande betydelse. 


Begreppet god redovisningssed behandlas i ESV:s allmänna råd till 6 § 

förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring.

Rättvisande bild 

6 § Årsredovisningens delar skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande 

bild av verksamhetens resultat samt av kostnader, intäkter och myndighetens 

ekonomiska ställning. 


Helhetskravet 

Helhetskravet innebär att årsredovisningens olika delar ska utformas och 

offentliggöras som en sammanhållen enhet. 

Kravet innebär även att 

● information som krävs för att förstå balansräkning, resultaträkning, 

anslagsredovisning och finansieringsanalys, dvs. den finansiella delen av 

årsredovisningen, men inte lämnas där, måste lämnas i noter och att 

● kommentarer och annan redovisning avseende verksamhetens resultat 

enligt 3 kap. ska lämnas i resultatredovisningsdelen. 


I normalfallet förutsätts att information som lämnas med tillämpning av 

god redovisningssed också ger en rättvisande bild. I speciella fall kan det 

behövas tilläggsupplysningar för att ge en rättvisande bild. Undantagsvis 

kan kravet på rättvisande bild innebära att myndigheten måste göra avsteg 

från ESV:s allmänna råd. I sådana fall måste myndigheten lämna upplysning 

om avvikelsen och skälen till denna. 



För affärsverken gäller att balansräkning och resultaträkning ska ge en 

rättvisande bild av affärsverkets och i förekommande fall affärsverkskoncernens 

ställning och resultat. 

Andra grundläggande redovisningsprinciper 

7 § När årsredovisningen upprättas skall följande iakttas: 

1. Myndigheten skall förutsättas fortsätta sin verksamhet. 


2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna 

i årsredovisningen skall konsekvent tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat. 

3. Värdering av de olika posterna skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet. 

4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall tas med 

oavsett tidpunkten för betalningen. 

5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster består av skall värderas 

var för sig. 

137 

Redovisning


6. Tillgångar och skulder får inte kvittas mot varandra. Inte heller får intäkter 

och kostnader kvittas mot varandra. 

7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens med den 

utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret. 

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 5 och 6 §§, får avvikelser 

göras från vad som föreskrivs i första stycket. I så fall skall upplysning om skälen 

för avvikelsen och en bedömning av dess effekt på verksamhetens resultat samt på 

kostnader, intäkter och myndighetens ekonomiska ställning lämnas i en not. 

138 


Rimlig försiktighet 

Detta innebär särskilt att 

● endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i resultaträkningen, 

● hänsyn ska tas till alla förutsebara och möjliga förluster och ekonomiska 

förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår, 

även om dessa förluster eller förpliktelser blir kända först efter 

räkenskapsårets utgång men före upprättandet av årsredovisningen, och 

att 

● hänsyn ska tas till värdenedgångar oavsett om kapitalförändringen är 

positiv eller negativ. 

Byte av redovisningsprinciper 

Byte av princip får som regel ske endast om bytet krävs för anpassning till 

av regeringen eller ESV utgivna föreskrifter eller allmänna råd eller i övrigt 

kan anses leda till en klart mer rättvisande redovisning. 

Om principerna för värdering, klassificering eller indelning i poster ändrats, 

ska posterna för det närmast föregående räkenskapsåret räknas om 

eller ändras på det sätt som behövs för att de ska kunna jämföras med 

räkenskapsårets poster på ett meningsfullt sätt. 

Rättelse av fel 

Rättelse av väsentliga fel i tidigare års räkenskaper ska redovisas på motsvarande 

sätt som byte av redovisningsprincip. Ett fel är väsentligt om de 

finansiella rapporterna inte längre kan anses vara tillförlitliga. 

Händelser efter balansdagen 

Med händelser efter balansdagen avses händelser som inträffar under tiden 

mellan balansdagen och den dag då årsredovisningen ska lämnas till regeringen. 

Två typer av händelser kan förekomma: 

a) Händelser som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen. 

Dessa ska beaktas när balans- och resultaträkningen upprättas. 

b) Händelser som indikerar att vissa förhållanden uppstått efter balansdagen. 

Dessa ska inte beaktas när balans- och resultaträkningen upprättas.

I vissa fall ska upplysning dock lämnas i årsredovisningen av denna typ 

av händelser. Följande fall avses: 

● Information som myndigheten fått efter balansdagen om förhållanden 

som förelåg på balansdagen avseende de uppgifter som lämnas 

som tilläggsupplysningar i årsredovisningen. 

● Händelser som är så väsentliga att ett utelämnande av informationen 

skulle påverka möjligheterna att göra korrekta bedömningar och 

fatta välgrundade beslut. 



Byte av redovisningsprinciper 

Det kan vara svårt att skilja mellan byte av redovisningsprincip och ändring 

som föranleds av en ändrad framtidsbedömning. Ett exempel på det senare 

är en ändring av avskrivningstiden för anläggningstillgångar. I detta fall är 

det inte motiverat att göra en retroaktiv justering av redovisningen. Det 

måste ju förutsättas att avskrivningen för tidigare år baserades på vad som 

då var bästa tillgängliga bedömning av livslängden. Ändringen görs i stället 

för kommande år genom att anläggningens bokförda värde fördelas på 

antalet år som bedöms återstå efter det att nya omständigheter beaktats. 

Rättelse av fel 

Endast rättelse av väsentliga fel redovisas genom justering av tidigare års 

räkenskaper (jämförelsetal). I normalfallet redovisas därför rättelser i 

räkenskaperna för det år då de upptäcks. 

Rättelser av fel är inte detsamma som ändringar i uppskattningar och 

bedömningar. Uppskattningar och bedömningar kan behöva revideras när 

ytterligare information blir känd, men leder då inte till att jämförelsetal 

ändras. 

Händelser efter balansdagen 

Följande är exempel på händelser efter balansdagen som ska beaktas när 

balans- och resultaträkningen upprättas: 

● Avgörande efter balansdagen av en domstolsprocess som bekräftar att 

myndigheten hade en befintlig förpliktelse på balansdagen. 

● En av myndighetens kunder går i konkurs efter balansdagen vilket normalt 

bekräftar att myndigheten redan på balansdagen hade gjort en förlust på 

en kundfordran. Kundfordran skrivs därför ner. 

● Fastställandet efter balansdagen av anskaffningskostnaden eller försäljningsintäkten 

för tillgångar som köpts respektive sålts före balansdagen. 

● Upptäckten av bedrägeri eller liknande som visar att balans- eller resultaträkningen 

är felaktig. 

139 

Redovisning


Följande är exempel på händelser efter balansdagen som inte ska beaktas 

när balans- och resultaträkningen upprättas, men där upplysning om dem 

ska lämnas i årsredovisningen: 

● Ett väsentligt förvärv eller en väsentlig avyttring efter balansdagen. 

● Offentliggörandet av en plan om att avveckla en verksamhet. 

● Förstörelsen av en större produktionsanläggning genom en eldsvåda efter 

balansdagen. 

● Meddelande om, eller påbörjande av, en större omstrukturering. 

● Onormalt stora förändringar efter balansdagen i priser på tillgångar eller 

i valutakurser. 

● Ingående av betydande åtaganden eller förpliktelser. 

● Påbörjande av större rättstvist enbart på grund av händelser som inträffat 

efter balansdagen. 

Årsredovisningens undertecknande 

8 § Årsredovisningen skall skrivas under av myndighetens ledning. 

Underskriften innebär att ledningen intygar att årsredovisningen ger en rättvisande 

bild av verksamhetens resultat och av kostnader, intäkter och myndighetens 

ekonomiska ställning. 

Ledningen vid de förvaltningsmyndigheter under regeringen som omfattas av 

förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll skall i anslutning till 

underskriften i årsredovisningen lämna en bedömning av huruvida den interna 

styrningen och kontrollen är betryggande. (F. 2007:604) 

140 


Årsredovisningens undertecknande 

Årsredovisningen ska skrivas under av den eller de personer som utgör 

myndighetens ledning vid den tidpunkt då årsredovisningen ska lämnas till 

regeringen. 

Underskriftsmening 

En underskriftsmening med följande lydelse ska antecknas omedelbart före 

underskrifterna; 

”Jag/Vi intygar att årsredovisningen ger en rättvisande bild av verksamhetens 

resultat samt av kostnader, intäkter och myndighetens ekonomiska 

ställning”. 

För de myndigheter som omfattas av förordningen (2007:603) om intern 

styrning och kontroll ska underskriftsmeningen kompletteras med någon 

av följande lydelser. 

”Jag/Vi bedömer att den interna styrningen och kontrollen vid myndigheten 

är betryggande”.

”Jag/Vi bedömer att brister avseende den interna styrningen och kontrollen 

vid myndigheten föreligger på följande punkter;”. 

I det fall ledningen bedömer att det finns brister inom den interna styrningen 

och kontrollen ska aktuella brister kortfattat och i punktform framgå 

av underskriftsmeningen. 

Dag för underskrift 

Årsredovisningen ska innehålla uppgift om den dag då den undertecknades. 


Har en avvikande mening antecknats till ledningens beslutsprotokoll, ska 

densamma återges i anslutning till underskrifterna i årsredovisningen. 



Myndighetens ledning 

Begreppet myndighetens ledning definieras i 2 § myndighetsförordningen 

(2007:515). 

Ledningens bedömning av den interna styrningen och kontrollen 

Ledningens bedömning av den interna styrningen och kontrollen utgår 

från dokumentationen enligt 6 § förordningen (2007:603) om intern 

styrning och kontroll. 

Om myndigheten bedömer att det föreligger brister inom den interna 

styrningen och kontrollen, behöver skälen för bedömningen framgå i den 

ovan angivna dokumentationen. 

Redovisning av myndighetens interna styrnings- och kontrollarbete 

Som grund för underskriftsmeningen bör myndigheten lämna en sammanfattande 

redovisning av de omständigheter som har legat till grund för 

ledningens bedömning av den interna styrningen och kontrollen. 

Myndigheten kan lämna en redovisning av risker och hur dessa ska hanteras 

samt hur eventuella brister ska åtgärdas. 


I det fall myndigheten redovisar åtgärder som har vidtagits eller planeras 

vidtas med anledning av redovisade brister bör myndigheten i underskriftsmeningen 

hänvisa till var dessa åtgärder redovisas. 

Suppleant ersätter ordinarie ledamot 

I det fall en suppleant ersätter en ordinarie ledamot som har giltigt förfall 

vid ovan nämnda tidpunkt, undertecknar suppleanten årsredovisningen i 

stället för den ordinarie. Vistelse på annan ort är normalt inte att betrakta 

som giltigt förfall. 

Tidpunkt för undertecknandet 

Undertecknandet sker i samband med att beslut fattas om årsredovisningen 

eller snarast efter det att beslutade justeringar genomförts. Om så inte är 

möjligt skrivs arkivexemplaret under senast vid den tidpunkt då revisionsberättelse 

över granskningen av myndighetens årsredovisning ska avges. 

141 

Redovisning



Den handling som ska lämnas till de i 1 kap. 3 § angivna mottagarna 

behöver endast innehålla namn i tryckstil på den eller de som utgör myndighetens 

ledning. 

Sidnumrering m.m. 

Sidorna bör vara numrerade varvid det sammanlagda antalet sidor anges 

på första sidan. Myndighetens arkivexemplar bör vara signerat på varje sida 

av myndighetens chef. 

Omfattning 

Ledningens intygande och bedömning omfattar all verksamhet som myndigheten 

ansvarar för, oavsett finansieringsform, och inkluderar därför 

verksamhet som helt eller delvis finansieras med EU-medel. 

3 kap. Resultatredovisning 

1 § Myndigheten ska redovisa och kommentera verksamhetens resultat i förhållande 

till de uppgifter som framgår av myndighetens instruktion och till vad 

regeringen, i förekommande fall, har angett i regleringsbrev eller i något annat 

beslut. 

Resultatredovisningen ska främst avse hur verksamhetens prestationer har 

utvecklats med avseende på volym och kostnader. 

Resultatredovisningen ska lämnas enligt en indelning som myndigheten 

bestämmer, om inte regeringen har beslutat annat. (F. 2008:747) 

142 


Allmänt 

Resultatredovisningen ska avse den genomförda verksamheten och resultatet 

av denna verksamhet. Informationen om resultatet ska vara baserad på 

dokumenterade data och mätmetoder. Eventuella osäkerheter i data och 

mätmetoder ska kommenteras. 

Informationen om resultatet ska avse det senaste året och ska jämföras 

med motsvarande information från minst de två föregående åren. Väsentliga 

förändringar ska kommenteras. I de fall det inte är möjligt att ta fram jämförbara 

data för minst tre år i följd ska myndigheten kommentera detta. 

Innehåll 

I resultatredovisningen ska myndigheten översiktligt beskriva sin verksamhet 

och resultatet av verksamheten, företrädesvis de viktigare prestationerna, 

deras volymer och kostnader. Innehållet i resultatredovisningen ska anpassas 

efter verksamhetens art och regeringens behov av information.


Kostnad per redovisad prestation 

Kostnad per prestation kan avse såväl kostnad per prestationstyp och år 

som en enskild prestations totala kostnad. I det senare fallet, som exempelvis 

kan avse längre projekt, bör kostnader från tidigare år som är hänförbara 

till prestationen inkluderas i redovisningen. Kostnader för prestationer bör 

avse de förvaltningskostnader som kan hänföras till prestationerna. Om 

transfereringar redovisas i anslutning till prestationerna bör förvaltningskostnaderna 

kunna urskiljas i redovisningen. 

Annan information 

Utöver redovisningen av prestationer och kostnader kan det i vissa fall vara 

relevant att redovisa och kommentera exempelvis måluppfyllelse och kvalitet. 

Tidsserier 

Om det är möjligt och relevant bör längre tidsserier än tre år redovisas. 

Transparens 

Om det inte uppenbart framgår av sammanhanget bör tillämpade metoder 

för datainsamling och analys nämnas i årsredovisningen. 

Verksamhetsindelning 

Indelningen för resultatredovisningen bör hållas stabil över tiden. Om 

myndigheten har ändrat indelning för resultatredovisningen i förhållande 

till föregående år bör skälen till detta anges. 

Om myndigheten har gjort en indelning i prestationstyper bör dessa vara 

sorterade under en övergripande indelning i verksamhetsgrenar eller motsvarande. 

Prestationstyperna bör omfatta samtliga prestationer som är 

väsentliga att redovisa. Prestationerna inom respektive prestationstyp bör 

vara av likartad karaktär. 

2 § Myndigheten ska fördela verksamhetens totala intäkter och kostnader enligt 

den indelning som följer av 1 § tredje stycket. (F. 2008:747) 



Intäkter och kostnader per verksamhet och år 

Intäkter och kostnader ska redovisas för minst de tre senaste åren. Intäkterna 

ska specificeras på intäkter av anslag respektive övriga intäkter. Väsentliga 

förändringar ska kommenteras. I de fall det inte är möjligt att redovisa 

intäkter och kostnader för tre år i följd ska detta kommenteras. 

Avgiftsbelagd verksamhet 

Myndigheten ska dessutom särredovisa avgiftsbelagd verksamhet. Redovisningen 

ska följa den indelning och struktur som framgår av budgeten för 

avgiftsbelagd verksamhet. Om regeringen inte har beslutat om en budget 

för avgiftsbelagd verksamhet ska myndigheten särredovisa den avgiftsbelagda 

verksamheten enligt den indelning och struktur myndigheten finner lämplig. 

143 

Redovisning



Intäkter och kostnader bör fördelas enligt en övergripande indelning i 

verksamhetsgrenar eller motsvarande. En eventuell annan vald indelning 

liksom en eventuell brist på överensstämmelse mellan verksamhetens totala 

intäkter och kostnader och årsredovisningens finansiella delar bör kommenteras 

och kunna förklaras. 

Kompetensförsörjning 

3 § Myndigheten ska redovisa de åtgärder som har vidtagits i syfte att säkerställa 

att kompetens finns för att fullgöra de uppgifter som avses i 1 § första stycket. I 

redovisningen ska det ingå en bedömning av hur de vidtagna åtgärderna sammantaget 

har bidragit till fullgörandet av dessa uppgifter. (F. 2008:747) 


Redovisningens innehåll ska anpassas till myndighetens specifika förutsättningar 

och regeringens behov av information. 


Redovisningen bör avse de sammantagna åtgärder som vidtagits i förhållande 

till verksamhetens kompetensbehov på kort och lång sikt. Det kan till 

exempel avse åtgärder som vidtagits för att attrahera, rekrytera, utveckla, 

behålla, och avveckla kompetens samt åtgärder för kompetensöverföring. 

4 kap. Resultaträkning och balansräkning 

Resultaträkningens innehåll 

1 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa myndighetens samtliga 

intäkter och kostnader under räkenskapsåret. 

144 


Föreskrifterna gäller inte affärsverk. 

Uppställningsform 

Resultaträkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i 

bilaga 1. 

De rubriker och poster som anges i uppställningsformen ska tas upp var 

för sig i angiven ordningsföljd. Benämningen på rubrikerna får inte ändras. 

Myndigheten ska dock ta bort en rubrik eller en post om den saknar en 

sådan verksamhet. Posternas benämning får anpassas till den egna verksamheten 

och nya poster får tillföras under respektive rubrik. En förutsättning 

är dock att nya poster kan inrapporteras till statsredovisningen i enlighet


med ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 21 § förordningen (2000:606) 

om myndigheters bokföring. 

Överskridna anslag m.m. 

Anslag som tagits i anspråk under året bokförs normalt löpande som intäkt 

av anslag. Det kan därvid hända att begränsade anslag eller anslagsposter 

överskrids utan att regeringen har medgivit detta eller med ett större belopp 

än vad regeringen har medgivit. När det gäller ett överskridande som 

regeringen inte har medgivit ska den intäkt av anslag som svarar häremot 

överföras till påföljande års räkenskaper genom att den i balansräkningen 

tas upp som en periodavgränsningspost (Förutbetald intäkt). Posten 

Avräkning med statsverket kommer sålunda att inkludera det belopp med 

vilket anslaget/anslagsposten överskridits medan posten Intäkter av anslag 

inte inkluderar detta belopp. 

Intäkter av bidrag 

Bidrag ska redovisas som intäkt av bidrag vid mottagandet om avsikten 

med bidraget är att det ska förbrukas hos myndigheten. Oförbrukade bidrag 

ska senast vid räkenskapsperiodens slut periodiseras för att täcka framtida 

kostnader. 

Avgörande för om ett bidrag ska intäktsföras eller skuldföras vid mottagandet 

är villkoren för bidraget. Är avsikten att bidraget ska förbrukas hos 

myndigheten intäktsförs bidraget i sin helhet om det inte finns något krav 

på återbetalningsskyldighet eller om sannolikheten för återbetalningsskyldighet 

är liten. Även bidrag som är förenat med återbetalningsskyldighet 

ska intäktsföras om sådan skyldighet endast uppkommer i de fall myndigheten 

inte iakttar villkor och föreskrifter för bidraget i fråga eller om något 

oväntat inträffar som rubbar förutsättningarna för bidraget. 

Finansiella intäkter och kostnader 

Finansiella intäkter som disponeras i verksamheten ska redovisas som post 

under rubriken Verksamhetens intäkter. Finansiella intäkter som erhållits 

för finansiering av bidrag ska redovisas i transfereringsavsnittet under posten 

Finansiella intäkter. Finansiella intäkter som ska redovisas mot inkomsttitel, 

ska redovisas i uppbördsavsnittet under posten Intäkter av avgifter m.m. 

samt andra intäkter som ej disponeras av myndigheten. 

Finansiella kostnader som avser verksamheten ska redovisas som Finansiella 

kostnader under rubriken Verksamhetens kostnader. Finansiella kostnader 

som är hänförbara till transfereringar ska redovisas som Finansiella 

kostnader i transfereringsavsnittet. 

Icke disponibla avgifter 

Intäkter av avgifter och andra ersättningar, som myndigheten inte får disponera 

på grund av att de ska redovisas mot inkomsttitel, ska redovisas som 

en särskild post under rubriken Uppbördsverksamhet. 

Avsättning till eller upplösning av fonder 

I de fall inkomster och utgifter i de statliga transfereringssystemen redovisas 

över en fond (se ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 4 kap. 2 §) ska 

145 

Redovisning


146 

nettot av de till fonden hänförliga transaktionerna redovisas som en 

avsättning till eller upplösning av fonden. En avsättning ses i detta sammanhang 

som en minskning av tillförda medel och en upplösning som en ökning 

av tillförda medel. 

Operationell leasing 

Ett operationellt leasingavtal är ett leasingavtal som inte är ett finansiellt 

leasingavtal enligt 4 kap. 2 §. 

Avgifter för objekt som innehas enligt ett operationellt leasingavtal 

kostnadsförs över leasingperioden. 


Resultaträkningens innebörd 

Resultaträkningens huvuduppgift är hos en förvaltningsmyndighet främst 

● att som intäkter redovisa medel som tillförts verksamheten, 

● att redovisa kostnaderna för denna verksamhet, samt 

● att redovisa förändringen av myndighetskapitalet. 

Årets kapitalförändring 

Årets kapitalförändring är benämningen på resultaträkningens slutsaldo. 

För vissa myndigheter som huvudsakligen är avgiftsfinansierade får denna 

benämning ersättas med Årets överskott (underskott). 

Periodiseringar 

Periodiseringar påverkar normalt redovisningen mot anslag. Detta gäller 

dock inte ifråga om transfereringar i kontant form och avskrivningar på 

tillgångar som finansierats direkt med anslag. Bestämmelser om redovisning 

mot anslag och inkomsttitlar finns i föreskrifterna till 12-16 §§ anslagsförordningen 

(2011:223). 

Uppbördsverksamhet 

Med uppbörd avses skatteuppbörd och liknande ekonomiska händelser 

som består av betalningar där myndigheten endast uppbär och redovisar 

medlen för statens räkning. Som uppbörd räknas sålunda inbetalningar som 

bokförs som skatter och böter m.m. Vidare räknas som uppbörd sådana 

inkomster som inte har något direkt samband med myndighetens produktion 

av varor och tjänster. Uppbörd ingår som en intäktspost i uppbördsavsnittet 

i resultaträkningen. 

Under rubriken Uppbördsverksamhet redovisas också sådana inkomster 

som visserligen har ett direkt samband med myndighetens (någon gång 

flera myndigheters) produktion av varor och tjänster men som inte får disponeras 

av myndigheten. Myndigheten ska redovisa sådana inkomster mot 

en inkomsttitel. 

Det är vanligt att en uppbördsinkomst inte motsvaras av någon motprestation 

som motsvarar myndighetens resursförbrukning. Intäkten bör då 

redovisas när den ekonomiska händelse inträffar som uppbörden avser. Om

ingen annan entydig ekonomisk händelse än betalningen kan fastställas, 

bör intäkten redovisas vid betalningstillfället. Böter och sanktionsavgifter 

är exempel på intäkter när det ofta är lämpligt att redovisa den ekonomiska 

händelsen när betalning sker. 

En avgift som betalas i samband med en ansökan och som sannolikt inte 

kommer att betalas tillbaka bör redovisas som intäkt det år ansökningsavgiften 

betalas till myndigheten. 

Transfereringar 

Med transfereringar avses ekonomiska händelser där myndighetens uppgift 

i huvudsak begränsas till att för statens räkning, i form av bidragsutbetalningar, 

förmedla pengar från statens budget till olika mottagare. Bidragen 

kännetecknas av att den eller de myndigheter som är engagerade i transfereringsverksamheten 

inte erhåller någon egentlig motprestation från 

bidragsmottagaren. Med motprestation avses i detta sammanhang att ett 

ekonomiskt värde överförs som motsvarar resursuppoffringen. Transfereringar 

kan exempelvis vara förenade med villkor utan att för den skull någon 

motprestation har lämnats. 

Bidragsmottagarna återfinns som regel utanför staten, men även myndigheter 

kan vara mottagare. Myndigheterna kan ha olika roller i transfereringsprocessen. 

I det enklaste fallet betalar myndigheten ut bidrag till en 

bidragsmottagare och finansierar detta från statens budget. I andra fall 

finansieras den bidragsutbetalande myndighetens utbetalningar från en 

annan myndighet (som svarar för redovisningen mot statens budget). I åter 

andra fall kan bidraget finansieras från ett statligt organ som inte är myndighet 

enligt denna förordning eller direkt med obligatoriska eller frivilliga 

avgifter. 

Det kan ibland vara oklart om vissa kostnader ska klassificeras som verksamhetskostnad 

eller transferering. I sådana gränsdragningsfall är nationalräkenskapernas 

informationsbehov vägledande. Ekonomistyrningsverket 

besvarar frågor om klassificering i redovisningen. 

Kostnader för transfereringar redovisas när den ekonomiska händelse 

inträffar som transfereringen avser. Om ingen annan entydig ekonomisk 

händelse än betalningen kan fastställas redovisas kostnaden vid betalningstillfället. 

Normalt redovisas inga skulder löpande under året hänförbara till transfereringar. 

Vid bokslut bör dock en skuld redovisas om samtliga nedanstående 

rekvisit är uppfyllda. 

● Det finns ett avtal eller motsvarande som reglerar att myndigheten är 

skyldig att betala ut ett bidrag. 

● Det finns en prestation eller ett uppfyllt villkor som är tydligt hänförbart 

till perioden. 

● Myndigheten har ingen annan möjlighet än att reglera åtagandet genom 

ett utflöde av resurser. 

● Åtagandet uppgår till ett väsentligt belopp. 


147 

Redovisning


Redovisning av lämnade bidrag som inte finansieras med statliga medel 

Bidrag som finansieras på annat sätt än vad som nämnts ovan - exempelvis 

av kommuner eller andra icke-statliga organisationer - redovisas över 

balanskonton (avräkningskonton) om betalningsmottagaren inte är en 

statlig myndighet samt om myndighetens hantering av utbetalningen 

begränsas till en ren vidareförmedling. På sådana konton bokförs såväl 

erhållna medel som utbetalade bidrag. Eventuella saldon tas i årsredovisningen 

lämpligen upp som en särskild post bland skulderna (eller om det 

rör sig om ett debetsaldo: under fordringar). 

Operationell leasing 

Leasingavgiften bör kostnadsföras linjärt över leasingperioden såvida inte 

något annat systematiskt sätt bättre avspeglar användarens nytta över tiden. 

Balansräkningens innehåll 

2 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa myndighetens samtliga tillgångar 

och skulder samt kapital på balansdagen. Ställda panter och ansvarsförbindelser 

skall tas upp inom linjen. 


Föreskrifterna gäller inte affärsverk. 


Balansräkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i 

bilaga 2. 

De rubriker och poster som anges i uppställningsformen ska tas upp var 

för sig i angiven ordningsföljd. Benämningen på rubrikerna får inte ändras. 

Myndigheten ska dock ta bort en rubrik 5 eller en post 6 om den saknar en 

sådan verksamhet. Posternas benämning får anpassas till den egna verksamheten 

och nya poster får tillföras under respektive rubrik. En förutsättning 

är dock att nya poster kan inrapporteras till statsredovisningen i enlighet 

med ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 21 § förordningen (2000:606) 

om myndigheters bokföring. 

Beredskapstillgångar 

En myndighet som har en civil eller militär beredskapsuppgift som medför 

att den anskaffar varor och inventarier m.m. för att klara landets försörjning 

i ett krisläge eller för att genomföra uppgifter i krig, ska redovisa dessa tillgångar 

bland materiella anläggningstillgångar, under posten Beredskapstillgångar. 

5. Rubriker är numrerade med romerska siffror. 

6. Poster är numrerade med arabiska siffror. 

148

Utlåning 

Under rubriken Utlåning ska myndigheten redovisa lånefordringar som 

uppstår i utlåningsverksamhet samt fordringar hänförbara till finansiella 

leasingavtal där myndigheten är leasegivare. 

Myndighetskapital 

Om regeringen har beslutat att via statens budget täcka under tidigare år 

uppkomna underskott i avgifts- eller bidragsfinansierad verksamhet ska 

dessa medel redovisas direkt i balansräkningen under berörd post under 

rubriken Myndighetskapital. 

Statskapital 

Under posten Statskapital ska redovisas 


● anslagsmedel som myndigheten använt för att finansiera anläggningstillgångar, 

● särskilt tilldelade anslagsmedel som myndigheten använt för att finansiera 

rörelsekapital. 

Donationskapital 

Under posten Donationskapital ska redovisas mottagna donationer som 

inte uppfyller stiftelselagens (1994:1220) kriterier för stiftelse och där 

givaren/donatorn ställt krav på att donationen inte får förbrukas. 

Kapitalförändring enligt resultaträkningen samt Balanserad 

kapitalförändring 

Till posten Kapitalförändring enligt resultaträkningen ska föras det saldo 

mellan intäkter och kostnader som redovisats i årets resultaträkning. Detta 

belopp ska nästföljande år överföras till Balanserad kapitalförändring eller 

i förekommande fall, annan kapitalpost. 

Fonder 

Vissa myndigheter, som handhar statliga transfereringar, redovisar i sina 

balansräkningar poster som i huvudsak utgör saldon mellan ackumulerade 

inbetalningar och utbetalningar avseende transfereringar som inte finansieras 

med anslag. Denna typ av poster utgör inte en förpliktelse så som sådana 

definieras nedan och ska därför inte redovisas som en skuld eller en avsättning. 

I stället ska de redovisas under rubriken Fonder. 

Skulder och avsättningar - definitioner 

Myndigheten ska på balansräkningens passivsida redovisa förpliktelser som 

är hänförliga till händelser som inträffat under räkenskapsåret eller tidigare 

räkenskapsår, som är säkra eller sannolika till sin förekomst och som kan 

mätas på ett tillförlitligt sätt. 

En skuld ska redovisas när det finns ett åtagande och det är troligt att ett 

utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera åtagandet. Såväl belopp 

som tidpunkt för när åtagandet ska regleras ska vara säkra. 

149 

Redovisning


En avsättning definieras som en skuld som är oviss till belopp och/eller 

till den tidpunkt då den kommer att regleras. En avsättning ska redovisas 

i balansräkningen när 

a) myndigheten har ett åtagande (legalt eller informellt) som en följd av 

en inträffad händelse, 

b) det är troligt att ett utflöde av resurser krävs för att reglera åtagandet 

och 

c) en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras. 

Avsättningar för pensioner 

En myndighet ska i sin balansräkning som avsättning för pensioner redovisa 

sådana pensionsförpliktelser som myndigheten själv svarar för. Avsättningar 

ska redovisas till det försäkringstekniska värdet av alla avtalsenliga och frivilliga 

pensionsåtaganden beräknade med ledning av de försäkringstekniska 

grunder som Statens tjänstepensionsverk använder. Pensionsförpliktelser 

för vilka premier betalas till Statens tjänstepensionsverk, redovisas av Statens 

tjänstepensionsverk. 

Så kallade antastbara pensionsförpliktelser 7 ska tas upp som avsättning 

till den del det bedöms sannolikt att myndigheten kommer att stå för förpliktelsen. 

Återstående del av förpliktelsen redovisas inom linjen. 

I de fall en myndighet gör avsättning för pensionsförpliktelser ska myndigheten 

även göra avsättning för särskild löneskatt baserat på pensionsförpliktelsens 

storlek. Avsättning för särskild löneskatt på pensionsförpliktelser 

ska redovisas under posten Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 

och särredovisas i bokföringen. 

Övriga avsättningar 

Under denna rubrik redovisas främst: 

● Avsättningar avseende omstruktureringskostnader. En omstrukturering 

kan avse försäljning, avveckling eller omlokalisering av en verksamhet, 

förändringar i ledningsstruktur eller genomgripande omorganisation. 

En avsättning för omstrukturering ska endast göras när kriterierna för 

att redovisa avsättningar är uppfyllda och antingen: 

a) ett beslut om nedläggning har fattats av regeringen eller 

b) myndigheten har skapat ett åtagande om att omstrukturera genom 

att följande förhållanden föreligger: 

● Myndigheten har en fastställd, detaljerad omstruktureringsplan 

av vilken minst framgår: 

- vilka verksamheter som omfattas av de beslutade åtgärderna, 

- vilka anläggningar som berörs, 

7. Sådana förpliktelser kan avse exempelvis pensionsförpliktelser som enligt tidigare träffade avtal kan 

komma att infrias innan den anställde fyller 65 år. 

150

- vilka platser och funktioner planen avser och vilket ungefärligt 

antal anställda personer som kommer att erhålla uppsägningslön, 

- vilka utgifter åtgärderna kommer att medföra och 

- under vilken tidsperiod åtgärderna ska genomföras. 


● Myndigheten har, genom att påbörja genomförandet av planen 

eller tillkännage dess huvuddrag, skapat en välgrundad förväntan 

hos dem som berörs att omstruktureringen kommer att genomföras. 

En avsättning för omstrukturering ska enbart omfatta de direkta utgifter 

som uppstår vid omstruktureringen, dvs. sådana som är betingade av 

omstruktureringen och saknar samband med myndighetens pågående 

verksamheter. Avsättning får därför inte göras för t.ex. utgifter för 

omskolning eller omplacering av den personal som stannar kvar i myndigheten 

eller för investeringar i nya system. 

Om det är fråga om omstrukturering på grund av försäljning av verksamhet 

uppkommer inget åtagande förrän det finns ett bindande försäljningsavtal. 

● Avsättningar hänförbara till nedmontering och bortforsling av anläggningstillgångar 

enligt ESV:s allmänna råd till 5 kap. 3 §. 

● Försäkringstekniska avsättningar hänförbara till försäkringar där avgifterna 

är försäkringsmatematiskt beräknade eller beräknade på annat sätt som 

syftar till en riskspridning. En förutsättning för att avsättningarna ska 

kunna betraktas som försäkringstekniska är att dessa vid varje tidpunkt 

är så stora att myndigheten kan uppfylla alla de åtaganden som kan förutses 

uppkomma med anledning av de ingångna avtalen. 

● Avsättningar hänförbara till avgifter som mottas av en myndighet, som 

svarar för förvaltning av avgifterna samt för att utbetalningar sker för 

ändamål och enligt bestämmelser som fastställts av statsmakterna 8 . 

Finansiell leasing 

Ett finansiellt leasingavtal är ett leasingavtal där de ekonomiska risker och 

fördelar som förknippas med ägandet av ett objekt i allt väsentligt överförs 

från leasegivaren till leasetagaren. Äganderätten kan men behöver inte 

slutligen övergå till leasetagaren. 

Anläggningstillgångar som innehas enligt ett finansiellt leasingavtal ska 

redovisas hos myndigheten som anläggningstillgång och förpliktelsen att 

i framtiden betala leasingavgifter som skuld. Tillgångarna och skulderna 

tas upp under aktuella poster i balansräkningen. 

8. Här kan framför allt premiereserven i det allmänna pensionssystemet komma i fråga. 

151 

Redovisning


152 

Periodavgränsningsposter 

Som upplupna bidragsintäkter ska redovisas bidragsinkomster som ännu 

inte erhållits och beloppsmässigt motsvaras av periodens kostnader. Upplupna 

bidragsintäkter får endast redovisas i de fall skriftligt avtal föreligger. 

Som oförbrukade bidrag ska redovisas erhållna bidragsinkomster som 

periodiseras för att täcka framtida kostnader. 

Ansvarsförbindelser 

Som ansvarsförbindelser ska redovisas: 

● Möjliga förpliktelser, som härrör från inträffade händelser och vars förekomst 

bekräftas endast av att en eller flera osäkra framtida händelser, 

som inte helt ligger inom myndighetens kontroll, inträffar eller uteblir. 

● Förpliktelser som härrör från inträffade händelser men som inte redovisas 

som skuld eller avsättning på grund av att det inte är troligt att ett utflöde 

av resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen. 

● Förpliktelser som härrör från inträffade händelser men som inte redovisas 

som skuld eller avsättning på grund av att förpliktelsens storlek inte kan 

beräknas med tillräcklig tillförlitlighet. 


Utlåning 

Med en lånefordran avses en finansiell tillgång som uppstår när en långivare 

överlämnar kontanter eller andra tillgångar till en låntagare som är skyldig 

att återbetala dessa, antingen på en angiven dag, på angivna dagar eller vid 

anfordran. En lånefordran löper vanligtvis med ränta. 

Bidrag ska normalt sett inte återbetalas. Återbetalning kan dock förekomma 

om mottagaren inte iakttar villkor och föreskrifter för bidraget i 

fråga eller om någonting oväntat inträffar som rubbar förutsättningarna 

för bidraget. Ett sådant återkrav av bidrag redovisas under balansposten 

Övriga fordringar. 

Statskapital 

Statskapital kan antingen vara avkastningspliktigt eller icke avkastningspliktigt. 

Bestämmelser om avkastningspliktigt statskapital finns i 7 kap. 


Donationskapital 

Donationer används här i samma betydelse som i 2 och 3 §§ donationsförordningen 

(1998:140). 

Sådan avkastning som enligt donationsurkunden inte får förbrukas 

redovisas under donationskapital medan avkastning som får förbrukas 

redovisas under balanserad kapitalförändring.


Pensionsersättningar motsvarande avgångsvederlag och dylikt bör redovisas 

under posten Avsättningar för pensioner. 


Följande är exempel på situationer eller villkor som är karaktäristiska för 

ett finansiellt leasingavtal: 

● Leasingobjektet övergår i leasetagarens ägo vid slutet av leasingperioden. 

● Leasetagaren äger rätt att köpa leasingobjektet till ett pris som understiger 

förväntat verkligt värde så mycket att det vid leasingavtalets början 

framstår som rimligt säkert att rätten kommer utnyttjas. 

● Leasingperioden täcker huvuddelen av leasingobjektets ekonomiska 

livslängd. 

● Nuvärdet av minimileaseavgifterna vid leasingavtalets början är i det 

närmaste lika stort som leasingobjektets verkliga värde. 

● Leasingobjektet är av en så speciell karaktär att endast leasetagaren kan 

använda objektet utan väsentliga modifieringar. 

● Leasingobjektet kan inte enkelt bytas ut mot ett annat objekt. 

● Om leasetagaren enligt avtalet kan säga upp avtalet i förtid får leasetagaren 

bära de förluster leasegivaren åsamkas på grund av uppsägningen. 

● Vinster och förluster som hänför sig till förändringar av det verkliga värdet 

av objektets restvärde tillfaller leasetagaren. 

● Leasetagaren har möjlighet att förlänga avtalet mot en avgift som är 

väsentligt lägre än en marknadsmässig avgift. 

Verkligt värde 

Det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas mellan kunniga 

parter som är oberoende av varandra och som har intresse av att transaktionen 

genomförs. 

Minimileaseavgifter 

De betalningar, exklusive variabla avgifter, serviceavgifter och skatter, som 

ska betalas av leasetagaren till leasegivaren under leasingperioden. 

Ansvarsförbindelser 

Exempel på förpliktelser som tas upp som ansvarsförbindelse är 

● garantiåtaganden, t.ex. kreditgarantier och lånegarantier, 


● förpliktelser där tvist föreligger, t.ex. rörande huruvida en skuld bör 

belasta myndigheten eller ej. 

Att ansvarsförbindelser uppkommer till följd av att förpliktelsens storlek 

inte kan beräknas med tillräcklig tillförlitlighet är ytterst ovanligt. 

Sambandet mellan skulder, avsättningar och ansvarsförbindelser 

Graden av sannolikhet för infriande är avgörande för huruvida en förpliktelse 

ska redovisas som antingen skuld/avsättning i balansräkningen eller som 

153 

Redovisning


ansvarsförbindelse inom linjen. Skulder och avsättningar har en klart högre 

grad av sannolikhet för infriande än ansvarsförbindelser. 

Om ett utflöde av resurser blivit troligt för en förpliktelse som tidigare 

redovisats som ansvarsförbindelse, görs en omklassificering till avsättning 

eller skuld då bedömningen ändrats (förutom i de ytterst sällsynta fall en 

tillförlitlig uppskattning inte kan göras). 

5 kap. Värderingsregler 

Vad som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar 

1 § Med anläggningstillgång förstås en tillgång som är avsedd för stadigvarande 

bruk eller innehav. Med omsättningstillgång förstås annan tillgång. 

154 


Definition av en tillgång 

En tillgång är en resurs som kontrolleras av en myndighet till följd av 

inträffade händelser och som förväntas ge myndigheten ekonomiska fördelar 

eller servicepotential i framtiden. 

En tillgång ska redovisas i balansräkningen när det är sannolikt att de 

framtida ekonomiska fördelar eller den servicepotential som är förknippade 

med innehavet kommer att tillföras myndigheten och när dess värde enligt 

3 § eller 8 § kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. 

Anläggningstillgångar 

Det är inte tillgångens natur i sig utan avsikten med innehavet som är 

avgörande för tillgångens klassificering. Ett exempel på det är att lager som 

innehas i beredskapssyfte ska klassificeras som anläggningstillgång, även 

om lagret omsätts löpande. 

Som anläggningstillgång betraktas huvudsakligen 

● aktier, andelar, obligationer och andra värdepapper som innehas stadigvarande, 

● fordringar grundade på långfristig utlåning samt långfristiga kundfordringar, 

varvid som långfristiga räknas fordringar med en löptid 

ursprungligen överstigande ett år, 

● beredskapstillgångar, dvs. tillgångar som har anskaffats för att klara landets 

försörjning i ett krisläge eller för att genomföra uppgifter i krig, 

● förråds- och lagertillgångar som ingår i anläggningar under uppförande 

eller som är avskilda för sådant ändamål. Om sådana tillgångar ingår i 

anläggningsarbeten för utomstående ska de dock tas upp som omsättningstillgång, 

● tekniska anläggningar, maskiner, transportmedel och inventarier med en 

beräknad ekonomisk livslängd som uppgår till lägst tre år, 

● förbättringsutgifter på annans fastighet, samt

● mark, markanläggningar, byggnader samt fast egendom i övrigt. 

Fastigheter 

Fastighet som vid anskaffningen inte är avsedd att stadigvarande brukas 

eller innehas ska redovisas som en omsättningstillgång. 

Köp och försäljning av fastigheter ska redovisas per tillträdesdagen. 

Förbättringsutgifter på annans fastighet 

Som förbättringsutgift redovisas ny-, till- och ombyggnationer på annans 

fastighet. Om reparations- och underhållskostnader uppgår till väsentliga 

belopp samt om den förväntade nyttjandeperioden och den ekonomiska 

livslängden uppgår till lägst tre år ska reparations- och underhållskostnaden 

redovisas som förbättringsutgift på annans fastighet. 

Mark- och byggnadsinventarier samt installationer på annans fastighet 

som myndigheten inte avser att ta med vid en flyttning ska också redovisas 

som förbättringsutgift på annans fastighet. 


I fråga om mark, byggnader och fast egendom i övrigt som främst har ett 

kulturhistoriskt värde och museiföremål som normalt inte omsätts på en 

marknad, vilka inte har redovisats i balansräkningen per den 31 december 

2002, gäller föreskrifterna till 5 kap. 1 § i sin äldre lydelse (ESV:s cirkulär 

2000:2 9 ). 



Kontroll 

Normalt sett kontrolleras en tillgång av en myndighet när den förvaltas av 

denna för statens räkning. 

Framtida ekonomiska fördelar 

Framtida ekonomiska fördelar är en tillgångs kapacitet att, ensam eller i 

kombination med andra tillgångar, bidra direkt eller indirekt till att skapa 

intäkter eller kostnadsbesparingar för en myndighet. 

Servicepotential 

Servicepotential är en tillgångs kapacitet att, ensam eller i kombination med 

andra tillgångar, bidra direkt eller indirekt till att de mål som fastlagts för 

en myndighet uppnås. 

Maskiner, inventarier m.m. av mindre värde 

Myndigheten får vid anskaffningstillfället kostnadsföra maskiner, inventarier 

m.m. av mindre värde. 

Gränsen för mindre värde bör sättas med utgångspunkt i ett anskaffningsvärde 

exklusive mervärdesskatt som understiger ett halvt prisbasbelopp 

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 

9. Från ovanstående får undantas: mark, byggnader och fast egendom i övrigt som främst har ett 

kulturhistoriskt värde, samt museiföremål som normalt inte omsätts på en marknad. 

155 

Redovisning


Tillgångar som består av flera separata enheter med ett naturligt samband 

bör anses vara av mindre värde bara om det sammanlagda värdet understiger 

gränsen för mindre värde. 

Större anskaffningar av likartade tillgångar bör redovisas som anläggningstillgångar 

även om respektive tillgång är av mindre värde. 

Myndigheten bör ta fram interna riktlinjer för hur regler om mindre 

värde ska tillämpas. 

2 § Utgifter för utveckling som är av väsentligt värde för myndighetens verksamhet 

under kommande år skall tas upp som immateriell anläggningstillgång. 

Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättigheter. 

Utgifter för forskning får inte tas upp som anläggningstillgång. (F. 2001:722) 

156 


Utveckling 

Utgifter för utveckling ska tas upp som immateriell anläggningstillgång om 

myndigheten kan visa att samtliga nedanstående förhållanden föreligger: 

● Det är tekniskt möjligt att färdigställa den immateriella anläggningstillgången 

så att den kan användas. 

● Myndighetens avsikt är att färdigställa den immateriella anläggningstillgången 

och använda den. 

● Myndigheten har förutsättningar att använda den immateriella anläggningstillgången. 

● Den immateriella anläggningstillgången medför att framtida ekonomiska 

fördelar eller servicepotential för myndigheten sannolikt ökar och detta 

kan påvisas med hög grad av säkerhet. 

● Det finns erforderliga och adekvata tekniska, finansiella och andra resurser 

för att fullfölja utvecklingen och för att använda den immateriella 

anläggningstillgången. 

● Myndigheten kan på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som kan 

hänföras till den immateriella anläggningstillgången. 

De utgifter för utveckling som myndigheten har innan samtliga 

ovanstående förhållanden föreligger ingår inte i anskaffningsvärdet. 

Redovisning som kostnader 

Om myndigheten inte kan särskilja utgifter för utveckling från forskning, 

anses utgifterna tillhöra forskningen och kostnadsförs då de uppkommer. 

Om myndigheten inte kan särskilja utgifter för utveckling från den 

löpande verksamheten, anses utgifterna tillhöra den löpande verksamheten 

och kostnadsförs då de uppkommer. 

Utgifter för utbildning av egen personal och utgifter för omlokalisering 

och omorganisation av delar av eller hela myndigheten, kostnadsförs då de 

uppkommer.


Bestämmelserna i 5 kap. 2 § ska tillämpas på anskaffningar fr.o.m. ikraftträdandet 

(1 januari 2002). Immateriella anläggningstillgångar som tidigare 

redovisats i balansräkningen, men inte längre uppfyller kriterierna för en 

sådan redovisning, ska kostnadsföras. 


Immateriell anläggningstillgång 

En immateriell anläggningstillgång är en identifierbar, icke monetär tillgång 

utan fysisk substans som används för produktion eller tillhandahållande av 

varor eller tjänster eller för administrativa ändamål. 

Utveckling 

Med utveckling avses att tillämpa forskningsresultat eller annan kunskap 

för att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade system, processer, 

material, konstruktioner, produkter eller tjänster innan produktion eller 

användning påbörjas. Exempel på utveckling är 

● utformning, konstruktion och provning av ett valt alternativ för nya eller 

förbättrade system, processer, material, produkter eller tjänster, 

● utformning, konstruktion och provning av prototyper, samt 

● formgivning, konstruktion och skötsel av pilotanläggning. 

Forskning 

Med forskning avses planerat och systematiskt sökande som kan ge ny 

vetenskaplig eller teknisk kunskap och insikt. Exempel på forskning är 

● verksamhet som syftar till att få fram ny kunskap, 

● sökande efter, utvärdering av och slutligt urval av tillämpningar av 

forskningsresultat eller annan kunskap, 

● sökande efter alternativa system, processer, material, produkter eller 

tjänster, samt 

● formulering, utformning, utvärdering och slutligt urval av möjliga alternativ 

till nya eller förbättrade system, processer, material, produkter eller 

tjänster. 

Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar 


3 § Anläggningstillgångar skall tas upp till belopp motsvarande utgifterna för 

tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat följer av 

andra och tredje styckena, 4-7 §§ eller 11 §. 

En anläggningstillgång som tas emot utan vederlag, eller till ett vederlag som 

väsentligt understiger tillgångens marknadsvärde, skall vid förvärvstidpunkten tas 

upp till marknadsvärdet. 

157 

Redovisning


Vid överföring av anläggningstillgångar mellan myndigheter får Ekonomistyrningsverket 

föreskriva vilka värderingsprinciper som skall gälla vid tidpunkten för 

överförandet. 

158 



Anskaffningsvärde 

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska räknas in kostnader som 

är direkt hänförliga till förvärvet, d.v.s. för att bringa tillgången på plats 

och i skick för att utnyttjas i enlighet med syftet med anskaffningen. 

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad tillgång ska räknas in, utöver 

sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, 

en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader. 

I anskaffningsvärdet ska inräknas även ränta under byggnadstiden om 

det är fråga om väsentliga belopp. I ränteberäkningen inkluderas t.ex. ränta 

på kredit från Riksgäldskontoret och för ändamålet tillskjutet avkastningspliktigt 

statskapital. 

Tillkommande utgifter 

Tillkommande utgifter avseende en anskaffad eller egentillverkad materiell 

anläggningstillgång ska läggas till anskaffningsvärdet för tillgången i fråga 

till den del tillgångens prestanda förbättras i förhållande till den nivå som 

gällde då den ursprungligen anskaffades. Alla andra tillkommande utgifter 

för tillgången ska redovisas som kostnader i den period de uppkommer. 

För förbättringsutgifter på annans fastighet gäller dock särskilda bestämmelser 

enligt ESV:s föreskrifter till 5 kap. 1 §. 


Vid finansiell leasing tas tillgång och skuld upp till ett värde som motsvarar 

anskaffningsvärdet för leasingobjektet. 


Om en anläggningstillgång inte överförs genom ett köp- och försäljningsförfarande, 

ska tillgången hos den mottagande myndigheten tas upp till 

det bokförda värde som redovisats hos den avlämnande myndigheten. 

Vid överföring av en anläggningstillgång till följd av ett regeringsbeslut 

ska tillgången hos den mottagande myndigheten alltid tas upp till det 

bokförda värde som redovisats hos den avlämnande myndigheten, om inte 

annat följer av regeringens beslut. 

Övrigt 

Försäljning och utrangering 

Vid försäljning och utrangering ska såväl anskaffningsvärde som ackumulerade 

avskrivningar enligt plan som är hänförliga till tillgången bortföras. 

En tillgång får anses utrangerad först då den inte längre innehas av myndigheten.

Räntebärande fordringar och skulder avsedda att innehas till förfall 

Vissa räntebärande fordringar och skulder kan förvärvas eller emitteras till 

underkurs (exempelvis nollkupongobligationer). Vidare kan förvärv eller 

emission av skuldebrev ge upphov till kostnader. För sådana fordringar och 

skulder gäller att både underkursen och kostnaderna ska fördelas över löptiden 

så att den effektiva räntan blir konstant. 


För beredskapstillgångar som omsätts ska lagervärdet fastställas enligt förstin-först-ut-principen 

(FIFU) 5 kap. 10 §. 



Exempel på kostnader som är direkt hänförbara till förvärvet är kostnader 

för: 

● iordningställande av plats eller område för installation eller uppförande 

av tillgången, 

● tullavgifter, 

● punktskatter, 

● leverans och hantering, 

● installation, 

● konsulttjänster, 

● lagfart, samt 


● nedmontering och bortforsling av tillgången och återställande av plats 

eller område där tillgången varit installerad respektive uppförd till den 

del sådana beräknade kostnader uppfyller kriterierna för när en avsättning 

ska redovisas i balansräkningen. 

Kostnader för provkörning eller intrimning av större anläggningar 

inräknas i anskaffningsvärdet om de ingår som ett led i att skapa en produktionsfärdig 

tillgång. Reparations- och underhållskostnader i samband med 

förvärv inräknas i anskaffningsvärdet förutsatt att de uppgår till väsentliga 

belopp i förhållande till anläggningstillgångens inköpspris och medför att 

tillgången är i bättre skick än vid förvärvet och därmed också ökat i värde. 

Planerings- och projekteringskostnader för egentillverkade tillgångar 

inräknas i anskaffningsvärdet om de ingår som ett led i att skapa en produktionsfärdig 

tillgång. 

Byggnader, tekniska anläggningar och maskiner som är under uppförande 

på balansdagen redovisas som pågående nyanläggning i balansräkningen. 

Fördelningen av anskaffningsutgiften på byggnader, inventarier etc. görs 

först i samband med att anläggningen tas i bruk. 

159 

Redovisning


Avskrivning av anläggningstillgångar 

4 § Anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall skrivas av 

systematiskt över denna livslängd. 

En sådan anläggningstillgång som anges i 2 § skall årligen skrivas av med minst 

en femtedel, om ej på grund av särskilda omständigheter avskrivning med en 

mindre del får anses överensstämma med god redovisningssed. 

Avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen. 

160 



Avskrivningsplan 

Avskrivning ska ske med belopp som svarar mot lämplig avskrivningsplan. 

Planen ska vara knuten till anskaffningsvärdet, med beaktande av ett eventuellt 

beräknat restvärde, och ange på vilket sätt och under hur lång tid 

detta ska fördelas på olika redovisningsperioder. För större objekt bör 

individuella avskrivningsplaner upprättas. 

Avskrivningstiderna ska anpassas till tillgångarnas ekonomiska livslängd. 

Med ekonomisk livslängd avses den tidsperiod som en investering är lönsam 

att ha i drift för det ändamål den ursprungligen anskaffats. Faktorer som 

bestämmer hur lång den ekonomiska livslängden förväntas bli är dels den 

tekniska utvecklingen, dels den belastning objektet utsätts för och som 

medför slitage och underhållskostnader. 

I undantagsfall kan nyttjandeperioden vara kortare än den ekonomiska 

livslängden för en tillgång. Då kan ett restvärde uppstå. Med restvärde avses 

det belopp myndigheten förväntas erhålla för en tillgång efter nyttjandeperiodens 

slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Om 

det är sannolikt att restvärdet uppgår till ett betydande belopp ska det 

uppskattas vid anskaffningstillfället i då rådande prisnivå. Avskrivningarna 

ska sedan beräknas utifrån anskaffningsvärdet med avdrag för beräknat 

restvärde och fördelas över tillgångens nyttjandeperiod. 

Avskrivningstid för förbättringsutgifter på annans fastighet ska fastställas 

med utgångspunkt från beräknad ekonomisk livslängd. I de fall den förväntade 

nyttjandeperioden understiger den beräknade ekonomiska livslängden 

ska avskrivningstiden beräknas utifrån förväntad nyttjandeperiod. 

Avskrivning på mark är inte tillåten. Eventuell värdeminskning redovisas 

som nedskrivning av marken. 


Avskrivningsplan 

Om inte särskilda skäl föreligger bör linjär avskrivningsmetod tillämpas i 

avskrivningsplanerna. Denna metod innebär att samma andel av anskaffningsvärdet 

avskrivs varje år.

Normalt bör man utgå från att avskrivningstiderna ligger i intervallet 3- 

7 år för datorer, 5-10 år för maskiner, transportmedel och inventarier samt 

30-40 år för byggnader och markanläggningar. 

Den fastställda ekonomiska livslängden för tillgångar bör prövas löpande. 

Om en ny bedömning väsentligt avviker från tidigare bedömningar justeras 

avskrivningsbeloppen för innevarande och för framtida perioder. 

Avskrivning under anskaffningsåret 

Avskrivning bör i princip göras fr.o.m. den tidpunkt (månad) då tillgången 

kan tas i bruk för avsedd verksamhet. Om tillgången utgörs av delar som 

levereras separat bör avskrivning påbörjas i samband med delleverans förutsatt 

att tillgången då kan brukas i verksamheten. 

En mer approximativ redovisning kan dock tillåtas förutsatt att kravet på 

en rättvisande redovisning av myndighetens kostnader därigenom inte 

eftersätts. 

Nedskrivning av anläggningstillgångar 

5 § Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde än det värde 

som följer av 3 § och 4 § första stycket eller 7 §, skall tillgången skrivas ned till 

detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående. 

En nedskrivning enligt första stycket skall återföras, om det inte längre finns 

skäl för den. 

Nedskrivningar och återföringar som avses i första och andra styckena skall 

redovisas i resultaträkningen. 




Nedskrivningar 

Nedskrivningar kan bli aktuella dels beträffande tillgångar som inte är 

föremål för planmässiga avskrivningar (s.k. värdebeständiga tillgångar - 

exempelvis mark), dels beträffande övriga tillgångar om de bokförda värdena 

väsentligt överstiger tillgångarnas "verkliga värde". Det värde på en 

anläggningstillgång som ska ligga till grund för en bedömning av nedskrivningsbehov 

är i allmänhet svårt att bestämma enligt generella normer. I 

undantagsfall finns ett marknadsvärde. I sådana fall kan det värdet användas. 

Mot bakgrund av ovanstående kan följande riktlinjer fastläggas: 

● Det kan finnas skäl till engångsnedskrivningar exempelvis på grund av 

att myndigheten i den ursprungliga avskrivningsplanen inte förutsett viss 

teknisk utveckling. Avser värdeminskningen en tillgång som är föremål 

för planmässiga avskrivningar bör en oförutsedd värdeminskning dock i 

första hand korrigeras genom en jämkning av avskrivningsplanen. 

● Nedskrivning kan också vara aktuell i sådana fall då en anläggningstillgång 

används i en verksamhet som upphör eller minskar väsentligt i omfattning. 

Det kan gälla till följd av såväl att statsmakterna beslutar om ändrad 

161 

Redovisning


inriktning för eller nedläggning av en verksamhet som att efterfrågan 

väsentligt minskar i en konkurrensutsatt avgiftsfinansierad verksamhet. 

Uppskrivning av anläggningstillgångar 

6 § Materiella eller finansiella anläggningstillgångar som har ett tillförlitligt och 

bestående värde som väsentligt överstiger bokfört värde enligt 3 §, 4 § första 

stycket samt 5 § första och andra styckena, eller 7 § eller 11 § får skrivas upp till 

högst detta värde. 

Det belopp varmed uppskrivning sker skall redovisas under myndighetskapital. 



För att uppskrivning ska få ske krävs att värdeökningen är väsentlig. Som 

riktpunkt för vad som ska anses vara väsentligt kan anges att det verkliga 

värdet bör överstiga det bokförda värdet med minst 20 procent. Det uppskrivna 

värdet ska också vara bestående. Uppskrivningen får därför inte 

baseras på tillfälligt höga priser. Vidare ska det högre värdet dokumenteras 

på ett tillförlitligt sätt. Myndigheter som väljer att värdera upp anläggningstillgångar 

ska göra detta på ett systematiskt sätt i enlighet med en i myndigheten 

fastlagd redovisningsprincip. 

Uppskrivning får heller inte ske om den återstående livslängden understiger 

10 år. En uppskrivning kan därför knappast bli aktuell för maskiner och 

inventarier. En uppskrivning torde därmed komma i fråga huvudsakligen 

beträffande mark och vissa andra värdebeständiga tillgångar samt byggnader. 

Uppskrivna belopp ska avskrivas över tillgångens återstående livslängd. 

Sådana avskrivningar ska inräknas i avskrivningar enligt plan. Nedskrivningar 

enligt 5 § av en tillgång som har skrivits upp ska beräknas med utgångspunkt 

i det uppskrivna värdet. 

Uppskrivning av immateriella tillgångar är ej tillåten. 

Andra stycket 

Uppskrivningar som myndigheten beslutar ska redovisas under balansposten 

Uppskrivningskapital. 

Aktier och andelar i hel- eller delägda företag 

7 § Vid värdering av aktier och andelar i hel- eller delägda företag ska kapitalandelsmetoden 

tillämpas. 

Med delägt företag avses ett företag som staten äger minst 20 procent av aktierna 

eller andelarna i. (F. 2011:229) 

162


Om en myndighet innehar aktier eller andra ägarandelar som ger ett direkt 

eller ett indirekt inflytande med 20 procent eller mer av röstandelen i ett 

företag ska ägarandelen värderas enligt den s.k. kapitalandelsmetoden. 

Vid tillämpning av kapitalandelsmetoden ska den senaste tillgängliga 

redovisningen användas. Rapportperiodernas längd och eventuella skillnader 

i rapporteringstidpunkter ska hållas oförändrade från en period till en annan. 

Vid behov ska en justering göras för påverkan av väsentlig betydelse på 

företagets resultat och kapital, vilken uppstår under tiden mellan myndighetens 

och företagets rapporteringstidpunkter. 


Enligt kapitalandelsmetoden redovisas en investering initialt till sitt 

anskaffningsvärde. Det bokförda värdet ökas eller minskas därefter för att 

avspegla myndighetens andel av företagets vinster eller förluster efter förvärvet. 

Erhållna utdelningar från hel- och delägda företag minskar det 

bokförda värdet. Det bokförda värdet justeras även för förändringar i företagens 

egna kapital som inte inkluderas i resultaträkningen, exempelvis 

kursdifferenser och uppskrivningar. 

Värdering av omsättningstillgångar 

8 § Omsättningstillgångar skall, om inte annat följer av 9 § eller 11 §, tas upp 

till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen. 

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 10 §, utgifterna för tillgångens 

förvärv eller tillverkning. 

En omsättningstillgång som tas emot utan vederlag, eller till ett vederlag som 

väsentligt understiger tillgångens verkliga värde, skall vid förvärvstidpunkten tas 

upp till detta verkliga värde. 

Vid överföring av omsättningstillgångar mellan myndigheter får Ekonomistyrningsverket 

föreskriva vilka värderingsprinciper som skall gälla vid tidpunkten för 

överförandet. 

Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. 

Om det finns särskilda skäl, får det verkliga värdet bestämmas 

till återanskaffningsvärdet, eller till annat värde som är förenligt med 2 kap. 5 och 

6 §§. 



Andra stycket 

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska räknas in kostnader som 

är direkt hänförliga till dess förvärv, d.v.s. för att bringa omsättningstillgången 

till dess tillstånd och plats på balansdagen. 

163 

Redovisning


164 

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad tillgång ska räknas in, utöver 

sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, 

en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader. 

I anskaffningsvärdet ska inräknas ränta under tillverkningstiden om det 

är fråga om väsentliga belopp. 


Vid bedömning av det bokförda värdet på balansdagen enligt första stycket 

ska det verkliga värde som åsatts tillgången vid förvärvstidpunkten användas 

i stället för ett anskaffningsvärde. 


Om en omsättningstillgång inte överförs genom ett köp- och försäljningsförfarande, 

ska tillgången hos den mottagande myndigheten tas upp till 

det bokförda värde som redovisats hos den avlämnande myndigheten. 

Vid överföring av en omsättningstillgång till följd av ett regeringsbeslut 

ska tillgången hos den mottagande myndigheten alltid tas upp till det 

bokförda värde som redovisats hos den avlämnande myndigheten, om inte 

annat följer av regeringens beslut. 

Femte stycket 

Beräkning av verkligt värde ska ske med beaktande av inkurans. 

Med återanskaffningsvärde avses det belopp som motsvarar den utgift 

för anskaffandet som myndigheten skulle ha haft, om tillgången anskaffats 

på balansdagen. 

Övrigt 

Kollektiv värdering 

Kollektiv värdering är tillåten för homogena varugrupper och grupper av 

fordringar, som framstår som en enhet. Olika varugrupper eller fordringsslag 

får däremot inte föras ihop i värderingen. Ett sänkt värde på en varugrupp 

eller fodringsslag får inte kvittas mot ett höjt värde på en annan varugrupp 

eller fordringsslag. 



Lägsta värdets princip 

Den värderingsprincip som föreskrivs i första stycket brukar benämnas lägsta 

värdets princip. Grundtanken bakom denna princip är att å ena sidan förhindra 

redovisning av vinster som ännu inte realiserats (anskaffningsvärdet 

understiger ett beräknat försäljningsvärde), och å andra sidan kräva att 

hänsyn tas på förhand till sannolika förluster även om dessa ännu inte blivit 

realiserade (det verkliga värdet understiger anskaffningsvärdet).

Femte stycket 

Försäljningsvärde 

Med försäljningsvärde åsyftas det pris som myndigheten uppnår vid normal 

försäljning i den löpande verksamheten. I försäljningskostnaderna bör 

inräknas skälig andel av administrationskostnaderna. 

Återanskaffningsvärde 

Återanskaffningsvärde kan användas om tillgången inte är avsedd för försäljning 

eller om förhållandena är sådana att en värdering till återanskaffningsvärde 

blir både enklare och mer rättvisande. Detta torde vara fallet beträffande 

främst råvaror samt förnödenheter av olika slag. 

Värdering till standardkostnad får ske förutsatt att standardkostnaden 

beräknats så att den kan anses utgöra en god approximation för det verkliga 

värdet. 

En beräkning av försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad 

(nettoförsäljningsvärdet) innefattar i sig att hänsyn tas till inkurans. 

Då det verkliga värdet bestäms till återanskaffningsvärdet eller till annat 

värde krävs dock att inkuransen bedöms separat och att en nedskrivning av 

inkuranta varor görs. 

Värdering av pågående arbeten 

9 § Pågående arbeten för någon annans räkning får värderas till belopp som 

överstiger anskaffningsvärdet, om det finns särskilda skäl och det står i överensstämmelse 

med 2 kap. 5 och 6 §§. 



Värdering av pågående arbeten, inklusive tjänsteuppdrag 

Pågående arbeten och andra tjänsteuppdrag i avgiftsbelagd verksamhet ska 

intäktsavräknas löpande om uppdragens slutliga resultat kan förutsägas med 

rimlig säkerhet. Vid uppdrag till fast pris ska följande villkor vara uppfyllda: 

● intäktssumman för uppdraget ska vara känd eller kunna uppskattas med 

rimlig säkerhet, 

● återstående kostnader liksom färdigställandegrad vid rapporteringstillfället 

ska kunna uppskattas med rimlig säkerhet, och 

● de med uppdraget förknippade kostnaderna ska kunna identifieras så att 

faktiska kostnader kan jämföras med kalkylerade. 

Vid uppdrag på löpande räkning ska följande villkor vara uppfyllda: 

● de med uppdraget förknippade kostnaderna ska kunna identifieras, och 

● övriga kostnader än sådana som uttryckligen kommer att gottgöras enligt 

avtal ska kunna uppskattas med rimlig säkerhet. 

Kända och befarade förluster ska beaktas. Detta gäller även om förlustens 

storlek skulle överstiga kostnaderna för hittills nedlagt arbete. 

165 

Redovisning


Varulagrets anskaffningsvärde 

10 § Anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får beräknas enligt 

först-in-först-ut-principen, enligt vägda genomsnittspriser eller enligt någon annan 

liknande princip. Sist-in-först-ut-principen får inte tillämpas. 


Värdering av lager 

För varor som anskaffas eller tillverkas vid olika tidpunkter ska anskaffningsvärdet 

eller det verkliga värdet beräknas enligt först-in-först-ut-principen 

(FIFU). Värdet ska således avse de senast inköpta eller producerade partierna. 

Då praktiska svårigheter föreligger att tillämpa FIFU-metoden kan 

en vägd genomsnittsberäkning användas när denna ger en god approximation 

till FIFU-metoden. 


Exempel på kostnader direkt hänförbara till förvärvade och egentillverkade 

varor (råvaror, halv- och helfabrikat) är, förutom inköpspris, importavgifter, 

tull, transport- och andra hanteringskostnader. 

Redovisning till bestämd mängd och fast värde 

11 § Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts 

och vilkas sammantagna värde är av underordnad betydelse för myndigheten får 

tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och 

sammansättning inte varierar väsentligt. 


Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln om värdering till 

anskaffningsvärdet och kravet på att tillgångsposternas enskilda beståndsdelar 

ska värderas var för sig. Denna alternativa värderingsmodell kan tillämpas 

för tillgångar som successivt förbrukas och förnyas och därför kvantitativt 

håller sig på en jämn nivå. 

En kostnad som direkt kan hänföras till en bestämd vara eller order är 

inte att anse som en förnödenhet. 

Omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta 

12 § Fordringar och skulder i utländsk valuta skall omräknas enligt växelkursen 

på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 5 och 6 §§. 

166


Fordringar och skulder i utländsk valuta 

Kursdifferenser ska redovisas i resultaträkningen. Valutakursvinster redovisas 

som finansiella intäkter och valutakursförluster som finansiella kostnader 

under den rubrik där differensen uppkommit. 

Om en myndighet har tillstånd att använda terminskontrakt för valutasäkring 

ska dagskursen den dag valutasäkringen görs användas vid värderingen 

av underliggande fordran eller skuld. Skillnaden mellan terminskursen 

och dagskursen vid kontraktets ingående (terminspremie) periodiseras över 

terminskontraktets löptid. Periodiserad terminspremie redovisas som ränteintäkt 

respektive räntekostnad. För terminskontrakt som vid valutasäkringstillfället 

har en löptid på högst tre månader får alternativt terminskursen 

användas vid värderingen av underliggande fordran eller skuld. 

Om ett lån tagits upp för att skydda en utländsk aktieinvestering i ett 

självständigt dotterföretag kvittas kursdifferenser på lånet i koncernredovisningen 

mot omräkningsdifferenser på investeringen i eget kapital. 10 

6 kap. Anslagsredovisning och finansieringsanalys 

Anslagsredovisning 

1 § I anslagsredovisningen ska myndigheten redovisa utfallet på de anslag 

myndigheten disponerar och de inkomsttitlar som myndigheten redovisar mot i 

enlighet med den indelning som framgår av regleringsbrev eller något annat beslut 

av regeringen. Utfallet ska ställas mot tilldelade belopp per anslag eller anslagspost 

respektive beräknade belopp per inkomsttitel. Avvikelser ska analyseras. 

Av anslagsredovisningen ska det även framgå i vilken utsträckning myndigheten 

med stöd av ett sådant bemyndigande som avses i 17 § första stycket anslagsförordningen 

(2011:223) beställt varor eller tjänster eller beslutat om bidrag, 

ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under följande budgetår. 

Av anslagsredovisningen ska det också framgå hur myndigheten har uppfyllt 

andra finansiella villkor som regeringen har angett. (F. 2011:229) 



Redovisning mot anslag 

Har anslaget underindelats i regleringsbrev eller annat regeringsbeslut ska 

anslagsredovisningen specificeras i enlighet med regeringens beslut. 

För varje anslag, anslagspost etc. eller myndighets del därav ska anslagsredovisningen 

innehålla uppgift om 

10. Stycket gäller enbart för affärsverk. 


167 

Redovisning


168 

● ingående överföringsbelopp (anslagssparande eller anslagskredit), 

● tilldelade anslag, i förekommande fall uppdelade på beslut i regleringsbrev 

och annat regeringsbeslut, 

● dispositionsrätt till anslagsbelopp som tidigare stått till regeringens disposition, 

● disponerat anslag som genom beslut ställts till regeringens disposition, 

● medgivet överskridande, 

● indragning av anslagssparande eller tilldelat anslag, 

● utgifter och (i förekommande fall) inkomster som enligt regleringsbrev 

ska redovisas mot anslaget, samt 

● utgående överföringsbelopp (anslagssparande eller anslagskredit). 

Bruttoredovisning av inkomster och utgifter 

Inkomster och utgifter ska redovisas brutto mot anslaget endast i de fall 

regeringen har föreskrivit att så ska ske. I annat fall utgör inkomster redovisade 

mot utgiftsanslag endast en återföring av anslagsmedel, varför 

beloppen tas upp netto i anslagsredovisningen. Är inkomster, som enligt 

regeringens beslut ska redovisas mot anslaget, av betydande omfattning 

ska de specificeras i en not. 

Överskridande 

Av regeringen medgivet överskridande och beslutad indragning av 

anslagsbelopp ska särredovisas var för sig i en not. 

Om regeringen medgivit ett överskridande ska hänvisning göras till 

regeringsbeslutet. 

Kommentarer till anslagsutfall 

Myndigheten ska i not till anslagsredovisningen kommentera väsentliga 

avvikelser från tilldelade belopp. Överskridande av det belopp som disponeras 

enligt 6 § anslagsförordningen (2011:223) ska alltid förklaras i not. 

Redovisning mot inkomsttitlar 

Myndigheten ska i anslagsredovisningen per inkomsttitel uppge de 

inkomster som myndigheten redovisat mot inkomsttitlar på statens budget. 

I de fall en inkomsttitel har underindelats ska redovisningen ske enligt 

denna underindelning. Om det i regleringsbrev eller motsvarande har 

angivits ett beräknat belopp för inkomsterna ska detta belopp anges. Om 

redovisade inkomster avviker väsentligt från beräknade inkomster ska då så 

är möjligt skälen härför redovisas i en not. 

Andra stycket 


Redovisning ska ske enligt den indelning som ett beställningsbemyndigande 

har tilldelats av regeringen. 

Har en myndighet tilldelats ett beställningsbemyndigande enligt 17 § 

första stycket anslagsförordningen (2011:223) ska myndigheten redovisa

samtliga åtaganden vid budgetårets slut som medför utgifter under följande 

budgetår mot bemyndigandet. 

En myndighet som har gjort åtaganden med stöd av 17 § andra stycket 

anslagsförordningen (2011:223) ska lämna information om detta i not till 

anslagsredovisningen. 

Kommentarer till redovisning av beställningsbemyndiganden 

Myndigheten ska i not till anslagsredovisningen kommentera väsentliga 

skillnader mellan tilldelat bemyndigande och utestående åtagande. Överskridande 

av ett tilldelat bemyndigande ska alltid förklaras. 



Föreskrifter om redovisning mot anslag och inkomsttitlar finns i anslagsförordningen 

(2011:223). 


Anslagsredovisningens olika avsnitt bör upprättas enligt den uppställningsform 

som anges i bilaga 3. 


När myndigheten lämnar uppgift om det anslag som ska belastas med 

utgifter senare än innevarande räkenskapsår får samma anslagsbeteckning 

användas som gäller det år redovisningen avser. Om regeringen har ställt 

villkor för ett bemyndigande bör myndigheten redovisa hur dessa villkor 

har uppfyllts på ett sätt som ger överskådlighet, t.ex. i form av not. 

Kommentarer till anslagsutfall 

Orsaken till avvikelser från tilldelade belopp kan många gånger direkt eller 

indirekt framgå av myndighetens resultatredovisning. Det innebär inte 

undantag från kravet på kommentar i not som bör vara kortfattad, i någon 

eller några få meningar, och sammanfatta de viktigaste orsakerna till varför 

utfallet avviker mot tilldelat belopp. I de fall myndigheten under året fått 

ökat utrymme genom tilläggsbeslut från regeringen, bör bakgrunden anges. 

En myndighet som har flera anslag bör göra en not för varje anslag där det 

behövs en kommentar. Om flera anslagsposter med väsentliga avvikelser 

och med olika förklaringar till utfallet finns, bör kommentaren delas upp. 

Vad som är väsentliga avvikelser avgörs av omständigheterna i det enskilda 

fallet, men en avvikelse på 10 procent från årets tilldelning enligt regleringsbrev 

bör ses som väsentlig, liksom en avvikelse på minst 100 miljoner kronor 

även om den understiger 10 procent. En myndighet som har många anslag 

där regeringen eller en annan myndighet beslutar om utbetalningarna kan 

ange detta och därmed inte behöva kommentera utfallet ytterligare. 

Kommentarer till redovisning av beställningsbemyndiganden 

Kommentarer bör lämnas för väsentliga skillnader för varje anslag eller 

anslagspost där ett bemyndigande har tilldelats. Om utestående åtaganden 

uppgår till mindre än 75 procent av bemyndigandet bör skillnaden anses 

169 

Redovisning


vara väsentlig. Ett överskridande kan avse både att bemyndigandet överskridits 

till sitt belopp och i fråga om sluttidpunkt. 

Finansieringsanalys 

2 § Finansieringsanalysen skall visa myndighetens betalningar fördelade på drift, 

investeringar, uppbörd och transfereringar. Av analysen skall framgå hur dessa 

verksamheter har finansierats och hur myndighetens likvida ställning har förändrats. 

I anslutning till finansieringsanalysen skall myndigheten lämna de kommentarer 

och förklaringar som är nödvändiga för att bedöma finansieringsanalysen. 

170 


Finansieringsanalysen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges 

i bilaga 4. 

De avsnitt och poster som anges i uppställningsformen ska tas upp var 

för sig i angiven ordningsföljd. Benämningen på avsnitten får inte ändras. 

Myndigheten ska dock ta bort ett avsnitt eller en post om den saknar sådan 

verksamhet. Poster får benämnas och tillföras på ett sådant sätt att deras 

innebörd blir tydligare. 

För varje avsnitt redovisas dels utgifterna och hur dessa har finansierats, 

dels hur verksamheten i fråga påverkat myndighetens likvida ställning. 

Nettokassaflödet från respektive till varje avsnitt summeras till slutraden 

Förändring av likvida medel. 

De likvida medel som ingår i analysens slutrad omfattar följande balansposter: 

Kassa, bank, tillgång eller skuld på räntekontot hos Riksgäldskontoret 

samt de fordringar eller skulder avseende statens budget och övriga fordringar 

eller skulder på statens centralkonto som i balansräkningen redovisas 

under posten Avräkning med statsverket. 


Ett antal poster har benämnts "Ökning(+)/minskning(-)" eller omvänt. 

Endast det i sammanhanget aktuella uttrycket för postens förändring under 

det aktuella räkenskapsåret bör anges (med tecken). 

En myndighet får redovisa hela eller delar av finansieringsanalysen enligt 

en direkt metod, dvs. i betalningsströmmar, förutsatt att myndigheten 

upplyser om detta och att det inte strider mot de grundläggande reglerna 

för upprättande av finansieringsanalysen. 

Undantagsvis kan poster behöva införas i finansieringsanalysen som inte 

kan hänföras till något av de avsnitt som omnämnts i föreskrifterna. Det 

kan då vara lämpligt att föra in sådana poster under ett avsnitt med rubriken 

"Övrigt" omedelbart före summaraden.

7 kap. Tilläggsupplysningar 

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna förordning skall 

årsredovisningen innehålla de tilläggsupplysningar som Ekonomistyrningsverket 

föreskriver. 


Beskrivning av redovisningsprinciper 

I årsredovisningen ska ingå en beskrivning av tillämpade redovisningsoch 

värderingsprinciper. 

Upplysning om avvikelser från generella ekonomiadministrativa regler 

Myndigheten ska i årsredovisningen lämna uppgift om alla, av regeringen 

eller föreskrivande myndighet fattade beslut, som innebär avsteg från 

generella ekonomiadministrativa regler. Uppgiften lämnas lämpligen i 

anslutning till myndighetens beskrivning av tillämpade redovisningsprinciper. 

Resultaträkningen 

Reavinster/-förluster 

Upplysning om över- eller underskott som uppstår vid försäljning av 

egendom ska lämnas i en not. Om överskott eller underskott (inte nettot 

mellan dessa) är obetydliga behöver upplysning inte lämnas. 

Vid köp och försäljning av fastighet efter räkenskapsårets utgång ska 

myndigheten lämna upplysning om aktuellt objekt, motpart, överenskommen 

köpeskilling samt beräknad reavinst/-förlust. I förekommande fall ska 

hänvisning även göras till regeringsbeslut om köp eller försäljning. 

Intäkter enligt 4 § avgiftsförordningen, 6 kap. 1 § 

kapitalförsörjningsförordningen och från tjänsteexport 

Myndigheten ska i not till posten Intäkter av avgifter och andra ersättningar 

särredovisa: 

● avgiftsintäkter enligt 4 § avgiftsförordningen (1992:191) 

● avgiftsintäkter från tjänsteexport 


● icke statliga medel enligt definitionen i 6 kap. 1 § kapitalförsörjningsförordningen 

(2011:210) 

Kravet på särredovisning av tjänsteexport gäller oavsett om den bedrivs 

med stöd av 4 § punkt 10 avgiftsförordningen eller ett särskilt bemyndigande 

och oavsett vilket ekonomiskt mål som gäller för tjänsteexporten. 

Kostnader för personal 

Upplysning ska lämnas i en not om lönekostnader, exklusive arbetsgivaravgifter, 

pensionspremier och andra avgifter enligt lag och avtal (summan av 

utfallet på S-koderna 4111 -- 4119). 

171 

Redovisning


172 


I en förvaltningsmyndighet som huvudsakligen är anslagsfinansierad består 

posten Årets kapitalförändring främst av en periodiseringsdifferens mellan 

de kostnader som myndigheten redovisar och de inkomster som den tillgodogör 

sig från statens budget. I en not ska upplysning lämnas om detta 

förhållande. 

Hos vissa myndigheter ingår i Årets kapitalförändring dessutom övereller 

underskott av avgifts- eller bidragsfinansierade verksamheter. I noten 

ska de sammanlagda beloppen för avgifts- respektive bidragsfinansierad 

verksamhet anges såvida beloppen inte är obetydliga. 

Avsättningar till/upplösning av fonder m.m. för transfereringsändamål 

Upplysning om hur årets avsättningar och upplösningar fördelar sig mellan 

fonder och eventuella avsättningar för transfereringsändamål ska lämnas i 

en not. Om inte närmare upplysningar om fonderna och avsättningarna 

lämnas till regeringen i särskild ordning, ska dessutom fondernas och 

avsättningarnas kostnader och intäkter redovisas på ett överskådligt sätt i 

en not. 

Verksamhet med icke-disponibla intäkter 

En myndighet kan för viss verksamhet erhålla avgifter som ska redovisas 

mot en inkomsttitel (myndigheten har följaktligen inte rätt att disponera 

avgiftsintäkterna). Om verksamheten inte är obetydlig bör en redogörelse 

för denna lämnas i en not eller, om verksamheten omfattas av återrapporteringskrav 

enligt 3 kap. som behandlar resultatredovisningen i denna. Därvid 

ska bl.a. upplysningar lämnas om kostnader och intäkter för verksamheten 

i fråga. Där så är möjligt ska det samlade ekonomiska resultatet för verksamheten 

visas, både för året och ackumulerat från tidigare år. Om inte regeringen 

föreskrivit annat behöver särredovisning ske endast om det finns ett 

tydligt samband mellan kostnaderna för de prestationer myndigheten utför 

och avgifterna för dessa. 

Upplysningar för jämförelseändamål 

Myndigheten ska i not(er) lämna tilläggsupplysningar om sådana händelser 

och transaktioner - samt effekten av dessa - som kan försvåra en bedömning 

av myndighetens finansiella resultat eller försvåra rättvisande jämförelser 

(exempelvis med tidigare år). Exempel på sådana händelser och transaktioner 

är nedskrivningar, försäljning av betydande anläggningstillgångar, överlåtelse 

eller nedläggning av verksamhet eller liknande omstruktureringar, arbetskonflikter, 

ändringar i uppskattningar och bedömningar och rättelse av fel 

i tidigare års räkenskaper. 

Balansräkningen 

För följande balansposter ska tilläggsupplysningar lämnas:

Immateriella anläggningstillgångar 

I de fall en längre avskrivningstid än fem år tillämpas ska det i en not lämnas 

upplysning om detta. I noten ska i så fall också anges skälen för den längre 

avskrivningstiden. 

Materiella anläggningstillgångar 

För varje post ska uppgift lämnas om 

1. tillgångarnas anskaffningsvärde, 

2. tillkommande och avgående tillgångar, 

3. överföringar, 

4. årets avskrivningar, 

5. årets nedskrivningar, 

6. årets uppskrivningar, 

7. ackumulerade avskrivningar, 

8. ackumulerade nedskrivningar, 

9. ackumulerade uppskrivningar, samt 

10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar, nedskrivningar och uppskrivningar. 

I de fall taxeringsvärde finns ska detta anges. I noten anges också 

avskrivningstider för skilda tillgångsslag om detta inte framgår av avsnittet 

om värderingsprinciper. 

Nedskrivning 

I samband med en väsentlig nedskrivning ska de överväganden som ledde 

fram till beslutet presenteras i årsredovisningen. 

Uppskrivning 

I samband med en uppskrivning ska de överväganden som ledde fram till 

beslutet presenteras i årsredovisningen. Därvid ska information lämnas om 

uppskrivningsbelopp och under vilken post på balansräkningens passivsida 

som uppskrivningsbeloppet redovisats. 


Anläggningstillgångar som innehas enligt ett finansiellt leasingavtal ska 

särredovisas i not till aktuell tillgångspost. 

Andelar i hel- och delägda företag 11 

I not ska anges vilka företag som bildats genom avknoppning från myndigheten 

och i vilka företag myndigheten medverkat vid bildandet. För vart 

och ett av företagen ska upplysning lämnas om dels hur många andelar som 

myndigheten innehar, dels andelarnas anskaffningsvärde, nominella värde, 

bokförda värde och eventuella börsvärde på bokslutsdagen. I noten ska 

även annan information av väsentlig betydelse lämnas. 

11. Med andelar avses aktier och andelar i juridiska personer. 


173 

Redovisning


Andra långfristiga värdepappersinnehav 

Posten ska specificeras i not, varvid uppgift om det bokförda värdet och 

marknadsvärdet eller motsvarande ska anges per tillgångsslag. 

Långfristiga fordringar 

Långfristiga fordringar ska specificeras i not. 

Utlåning 

Balansposten ska i not delas upp i 

● Lånefordringar 

● Lånefordringar med villkorad återbetalningsskyldighet 

● Utvecklingskapital/royalty 

För respektive grupp av lån ska upplysning lämnas om ingående balans, 

nyutlåning, amorteringar samt avskrivna lån. Om olika huvudtyper av lån 

förekommer är det lämpligt att uppgifterna specificeras på huvudtyp av lån. 

I de fall myndigheten är leasegivare ska fordringar hänförbara till finansiella 

leasingavtal särredovisas. 


Posten oförbrukade bidrag ska specificeras i not uppdelade på bidrag från 

annan statlig myndighet och bidrag från icke statliga organisationer eller 

privatpersoner. Om det i posten ingår oförbrukade donationer ska även 

dessa anges. 

För bidrag från annan statlig myndighet ska upplysning även lämnas om 

hur stor del av posten oförbrukade bidrag som förväntas tas i anspråk inom 

följande tidsintervall: 12 

- inom tre månader, 

- mer än tre månader till ett år, 

- mer än ett år till tre, samt 

- mer än tre år. 

Övriga periodavgränsningsposter 

För övriga poster ska större belopp specificeras i not. 

Avräkning med statsverket 

Postens sammansättning ska redovisas i en not. 

Värdepapper och andelar 

Posten ska specificeras i not, varvid uppgift om det bokförda värdet och 

marknadsvärdet eller motsvarande ska anges per tillgångsslag. 

12. Kravet på upplysning om hur stor del av posten oförbrukade bidrag som förväntas tas i anspråk 

inom angivna tidsintervaller gäller för årsredovisningen för räkenskapsåret 2013 men uppgifterna får 

lämnas för 2012. 

174

Statskapital 

Statskapitalets förändring under året ska specificeras i not. I förekommande 

fall ska därvid en uppdelning göras på statskapital med, respektive utan, 

avkastningskrav. 

Avkastning 

Myndigheter som har statskapital med avkastningskrav ska i not ange den 

beräknade avkastningen. Om avkastningskravet inte kunnat tillgodoses 

under föregående räkenskapsår ska skillnaden mellan begärd avkastning 

och den avkastning som myndigheten inbetalat redovisas inom linjen i 

balansräkningen, varvid även ackumulerade belopp redovisas (jfr 7 kap. 1 

§ kapitalförsörjningsförordningen (2011:210)). 

Balanserad kapitalförändring 

Posten Balanserad kapitalförändring ska specificeras i not. Om föregående 

års, i resultaträkningen redovisade kapitalförändring, inte i sin helhet förts 

till posten Balanserad kapitalförändring ska en redogörelse lämnas för hur 

kapitalförändringen disponerats. 

Avsättningar 

Av myndigheten redovisad pensionsavsättning ska specificeras på följande 

sätt i en not: 

Ingående avsättning 

+ Årets pensionskostnad 

- Årets pensionsutbetalningar 

= Utgående avsättning 


Dessa avsättningar ska specificeras i not, varvid för varje enskild avsättning 

uppgift lämnas om syftet med avsättningen, årets förändring och utgående 

balans. 

Lån i Riksgäldskontoret 

I not ska anges beviljad låneram samt ingående balans, under året nyupptagna 

lån och årets amorteringar. 

Räntekontokredit i Riksgäldskontoret 

I not ska anges beviljad kreditram. 



Posten oförbrukade bidrag ska specificeras i not uppdelat på bidrag från 

annan statlig myndighet och bidrag från icke statliga organisationer eller 

privatpersoner. Om det i posten ingår oförbrukade donationer ska även 

dessa anges. För övriga poster ska större belopp specificeras i not. 

Redovisning inom linjen 

Till varje sammanslagen post inom linjen ska det finnas en not som visar 

vilka olika typer av ansvarsförbindelser som finns. 

175 

Redovisning


176 

Finansieringsanalysen 

Justerade poster 

Skillnaden mellan poster i resultaträkningen och motsvarande poster i 

finansieringsanalysen ska redovisas i not. 


Tilläggsupplysningar bör presenteras som noter till årsredovisningshandlingarna. 

En tilläggsupplysning avser inte alltid en speciell post i någon av 

dessa handlingar. Vissa upplysningar är av mer allmän karaktär. Dessa lämnas 

lämpligen som noter i notavsnittets inledning. De noter av allmän karaktär 

som enligt föreskrifterna kan krävas är 

● beskrivning av redovisningsprinciper (7 kap.1 §), 

● upplysning om avvikelser från generella ekonomiadministrativa regler, 

vilka beslutats av regeringen eller föreskrivande myndighet (7 kap. 1 §), 

● redogörelse för och motivering av avvikelse från allmänna råd m.m. (2 

kap. 6 §), 

● förklaringar till bristande överensstämmelse mellan uppgifter i resultatredovisningen 

och årsredovisningen i övrigt (3 kap. 2 §), samt 

● ersättning m.m. till styrelseledamöter och ledande befattningshavare (7 

kap. 2 §). 



Ränteintäkter och kostnader som härrör från räntekonto hos Riksgäldskontoret 

bör särredovisas i en not. I förekommande fall särredovisas även räntor 

avseende lån i Riksgäldskontoret. Kravet på särredovisning gäller även andra 

ränteintäkter och kostnader samt övriga finansiella intäkter och kostnader 

som uppgår till väsentliga belopp. 

Avsättningar till/upplösning av fonder m.m. för transfereringsändamål 

Fondernas och avsättningarnas nettoförändring under året liksom kostnader 

och intäkter redovisas normalt per fond. En myndighet som har ett stort 

antal fonder kan slå samman uppgifter för flera fonder, förutsatt att information 

som är väsentlig för bedömningen av uppgifterna inte utelämnas. 

Upplysningar om fondernas och avsättningarnas intäkter och kostnader 

under året redovisas i not om inte uppgifterna lämnas till regeringen i särskild 

årsredovisning för fondförvaltningsverksamheten eller på annat liknande 

sätt. 



Posten bör i not delas upp i: 

● beredskapslager (där ingen avskrivning görs enligt plan),

● beredskapsinventarier m.m. (där en planenlig avskrivning görs). 


Med tillgångsslag avses t ex aktier, statsskuldväxlar, statsobligationer och 

andelar i värdepappersfonder. 

Utlåning 

När det gäller Lånefordringar med villkorad återbetalningsskyldighet och 

Utvecklingskapital/royalty framgår det av lånevillkoren att låntagaren – 

under vissa förutsättningar – är skyldig att återbetala medlen. Återbetalningsskyldigheten 

kan exempelvis baseras på intäkter, vinster och kostnadsbesparingar 

hos mottagaren. För Lånefordringar med villkorad återbetalningsskyldighet 

är återbetalningen begränsad till utbetalt belopp (plus eventuell 

ränta) medan för Utvecklingskapital/royalty kan betalningen uppgå till ett 

belopp som överstiger det utbetalda beloppet. 

Avräkning med statsverket 

Posten sammansättning bör i noten delas upp i 

● uppbörd, 

● anslag i icke räntebärande flöde, 

● anslag i räntebärande flöde, 

● fordran avseende semesterlöneskuld som inte har redovisats mot anslag 

och 

● övriga fordringar/skulder på statens centralkonto 

och specificeras på följande sätt. 

Uppbörd 

Ingående balans 

● Redovisat mot inkomsttitel (-) 

● Uppbördsmedel som betalats till icke räntebärande flöde (+) 

● Medel från räntekonto som tillförts inkomsttitel (+) 

Fordringar/Skulder avseende Uppbörd 

Anslag i icke räntebärande flöde 


● Redovisat mot anslag (+) 

● Medel hänförbara till transfereringar m.m. som betalats till icke räntebärande 

flöde (-) 

Fordringar/Skulder avseende anslag i icke räntebärande flöde 

Anslag i räntebärande flöde 


● Redovisat mot anslag (+) 


177 

Redovisning


178 

● Anslagsmedel som tillförts räntekonto (-) 

● Återbetalning av anslagsmedel (+) 

Fordringar/Skulder avseende anslag i räntebärande flöde 

Fordran avseende semesterlöneskuld som inte har redovisats mot anslag 


● Redovisat mot anslag under året enligt undantagsregeln 

Fordran avseende semesterlöneskuld som inte har redovisats mot anslag 

Övriga fordringar/skulder på statens centralkonto 


● Inbetalningar i icke räntebärande flöde (+) 

● Utbetalningar i icke räntebärande flöde (-) 

● Betalningar hänförbara till anslag och inkomsttitlar (+/-) 

Saldo 

● Belopp under utredning 

Övriga fordringar/skulder på statens centralkonto 

Beräkning av postens fem delar kan vanligen göras genom att i första 

hand balansräkningens poster på bokslutsdagen analyseras utifrån påverkan 

på Avräkning med statsverket. Det innebär att främst fordringar och skulder 

hänförbara till icke räntebärande flöde delas upp på uppbörd, anslag i icke 

räntebärande flöde samt övriga fordringar och skulder på statens centralkonto. 

Betalningsflödena för respektive delavsnitt kan därefter beräknas 

som skillnaden mellan saldo och vad som faktisk har redovisats mot anslag 

och inkomsttitlar. I en komplicerad verksamhet kan det vara naturligt att 

använda schabloner vid fördelningar mellan avsnitt. Samtidigt gäller föreskrifter 

och allmänna råd till 2 kap. 5 § om väsentlighet för specifikationerna. 

Om det visar sig att saldo för respektive delområde inte är korrekt eller 

stora belopp måste hänföras till Belopp under utredning analyseras betalningar 

och andra transaktioner under året eller tidigare år. 

En myndighet som efter utredning har väsentliga belopp på utredningskonto 

kan samråda med Ekonomistyrningsverket om hur denna differens 

ska avvecklas. 

På raden Fordran avseende semesterlöneskuld som inte har redovisats 

mot anslag bör myndigheten redovisa ackumulerad semesterlöneskuld per 

den 31 december 2008 hänförlig till anslagsfinansierad verksamhet som 

ännu inte har redovisats mot anslag, enligt 16 § i den upphävda förordningen 

i sin lydelse enligt 1996:1189. 


Donationer används här i samma betydelse som i 2 och 3 §§ donationsförordningen 

(1998:140). Krav på notupplysningar i årsredovisningen finns 

också i 18-20 §§ donationsförordningen.

2 § Myndigheten skall i årsredovisningen redovisa de skattepliktiga ersättningar 

och andra förmåner som betalats ut under räkenskapsåret samt de framtida åtaganden 

som avtalats för var och en av 

1. ledamöterna i myndighetens styrelse, 

2. de ledamöter i myndighetens råd som utsetts av regeringen, och 

3. de ledande befattningshavare vid myndigheten som utsetts av regeringen. 

För dessa personer skall myndigheten också uppge uppdrag som styrelse- eller 

rådsledamot i andra statliga myndigheter samt uppdrag som styrelseledamot i 

aktiebolag. 


Ledamöterna i myndighetens styrelse 

Med ledamöterna i myndighetens styrelse ska, i det här sammanhanget, 

avses ordinarie ledamöter och suppleanter. 

Myndighetens råd 

Med myndighetens råd ska avses råd som finns istället för styrelse och som 

har samma organisatoriska inplacering som en styrelse i annat fall skulle ha 

haft. 

Ledande befattningshavare 

Med ledande befattningshavare ska avses myndighetens chef och ledande 

befattningshavare direkt under denne som utsetts av regeringen. 

Aktiebolag 

Med aktiebolag ska avses såväl svenska som utländska (motsvarande). 



Till grund för redovisningen av ersättningar och andra förmåner kan läggas 

summan av de värden som återfinns på kontrolluppgift för befattningshavaren 

ifråga. 

Upplysning om erhållna förmåner avser även andra förmåner som lämnats 

under året även om de inte medfört någon faktisk utbetalning. 

Med framtida åtaganden avses här uppgifter om förmåner som framgår 

av ingångna avtal om pension och avgångsvederlag i den utsträckning dessa 

avviker från allmänna avtal. Endast de väsentligaste villkoren behöver 

redovisas. 

Enligt personalföreträdarförordningen (1987:1101) är personalföreträdare 

vid affärsverken ledamöter i styrelsen. Personalföreträdare, vid andra myndigheter, 

som enligt förordningen endast har närvaro- och yttranderätt vid 

styrelsens sammanträden, är inte styrelseledamöter. 

Uppgiftsskyldigheten enligt sista stycket omfattar inte ersättningens 

storlek eller förmånens värde. 

Ovanstående uppgifter redovisas i en not. 

179 

Redovisning


3 § Uppgift skall lämnas om de anställdas frånvaro på grund av sjukdom under 

räkenskapsåret. Den totala sjukfrånvaron skall anges i procent av de anställdas 

sammanlagda ordinarie arbetstid. 

Uppgift skall också lämnas om 

1. den andel av sjukfrånvaron som avser frånvaro under en sammanhängande tid 

av 60 dagar eller mer, 

2. sjukfrånvaron för kvinnor respektive män samt 

3. sjukfrånvaron för anställda i åldrarna 29 år eller yngre, 30-49 år och 50 år eller 

äldre. 

Sjukfrånvaron för varje grupp som avses i andra stycket 2 och 3 skall anges i 

procent av gruppens sammanlagda ordinarie arbetstid. Sådan uppgift skall inte 

lämnas om antalet anställda i gruppen är högst tio eller om uppgiften kan hänföras 

till en enskild individ. 

Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller inte myndigheter och affärsverk 

i vilka antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal uppgått till 

högst tio. (F. 2002:1061) 

180 


Sjukfrånvaro 

Med frånvaro på grund av sjukdom avses frånvaro under tid den anställde 

har rätt till: 

● sjuklön från arbetsgivaren, 

● sjukpenning från försäkringskassan, 

● tidsbegränsad sjukersättning från försäkringskassan, 

● aktivitetsersättning från försäkringskassan, eller 

● rehabiliteringsersättning från försäkringskassan. 

Karensdagen inräknas i sjukfrånvaron. Sjukdom som infaller under tid 

då den anställde normalt skulle varit ledig räknas inte som sjukfrånvaro. 

Sjukfrånvaro räknas oavsett sjukfrånvarons omfattning, dvs. även sjukfrånvaro 

under del av arbetsdag ska inräknas motsvarande sjukfrånvarons omfattning. 

T.ex. räknas en halv dags sjukfrånvaro om arbetstagaren är frånvarande från 

sin tjänst under en halv dag. 

Ordinarie arbetstid 

Med ordinarie arbetstid avses i detta sammanhang tillgänglig arbetstid. 

Den tillgängliga arbetstiden omfattar möjliga arbetsdagar och beräknas dels 

utifrån den del av året som arbetstagaren varit anställd, dels utifrån anställningens 

aktuella omfattning. 

I den tillgängliga arbetstiden ingår inte tjänstledighet på hel- eller deltid 

utan lön från arbetsgivaren, med anledning av t.ex. studier, små barn, delpension 

eller sjukersättning som inte är tidsbegränsad. I den tillgängliga

arbetstiden ingår t.ex. semester, föräldraledighet och sjukfrånvaro enligt 

definitionen ovan. 

Den tillgängliga arbetstiden utgörs av den anställdes aktuella normaltjänstgöringstid 

och därför ska ingen korrigering göras för vare sig intjänad eller 

uttagen kompensationsledighet, mertid, övertid etc. Ej heller tid när den 

anställde normalt skulle vara ledig t.ex. lördagar eller helgdagar inräknas i 

den tillgängliga arbetstiden. 

Det är samtliga anställdas tillgängliga arbetstid som ska summeras. Det 

innebär att i normalfallet summeras arbetstiden för både tillsvidareanställda 

och visstidsanställda. En förutsättning är att arbetstagaren har en på förhand 

fastställd arbetstid. 

Långtidssjukfrånvaro 

60-dagarsperioden börjar räknas från första anmälda sjukdag. 

Med frånvaro under en sammanhängande tid av 60 dagar eller mer avses 

60 sammanhängande kalenderdagar oavsett sjukfrånvarons omfattning 

under varje kalenderdag. Perioden räknas inte som sammanhängande om 

den avbryts av att den anställde återinträder i tjänst. Med återinträde i tjänst 

avses att den anställde arbetar under en hel dag/helt arbetspass och att 

inget löneavdrag på grund av sjukfrånvaro, helt eller delvis, görs den 

dagen/det arbetspasset. 

Vid fastställande av om sjukfrånvaron i det enskilda fallet pågått i 60 

kalenderdagar eller mer ska sjukdagar som infaller före redovisningsperioden 

medräknas. I sådant fall redovisas dock endast den del av sjukfrånvaron 

som faller inom räkenskapsåret. Däremot räknas inte sjukdagar efter redovisningsperiodens 

utgång. 

Grupprelaterad sjukfrånvaro 

Med antal menas medelantalet anställda i gruppen under året. 

Om någon av följande förutsättningar är uppfyllda måste en myndighet 

göra ytterligare beräkningar för sjukfrånvaron i respektive grupp: 

● När antalet män och/eller antalet kvinnor är fler än 10 

● När antalet i någon eller några av följande åldersgrupper är fler än 10; 

- 29 år eller yngre 

- 30 - 49 år 

- 50 år eller äldre. 


Sjukfrånvaro ska anges för respektive grupp, t.ex. sätts kvinnors sjukfrånvaro 

i relation till den tillgängliga arbetstiden för kvinnor. 

Uppgifter som kan hänföras till enskild individ får dock inte lämnas. Det 

måste avgöras från fall till fall om omständigheterna är sådana att en uppgift 

kan hänföras till någon enskild individ. En tumregel är att det bör finnas 

minst tre individer med sjukfrånvaro i en grupp för att uppgift om sjukfrånvaro 

för gruppen ska kunna lämnas. Vid tveksamhet bör myndigheten avstå. 

181 

Redovisning


Risken för motsatstolkningar bör vägas in vid bedömningen av om uppgiften 

får lämnas eller inte. 

Myndigheten får själv, på ett konsekvent sätt, bestämma när brytpunkten 

för respektive ålder infaller. 

Tillgänglig arbetstid för en grupp utgörs av den vid årets slut ackumulerade 

tillgängliga arbetstiden för gruppen. 


Jämförelsetal ska lämnas för det närmast föregående räkenskapsåret. 

Övergångsbestämmelser till 7 kap. 3 § 

Vid fastställande av om sjukfrånvaron i det enskilda fallet pågått i 60 

kalenderdagar eller mer ska sjukdagar som infaller före 1 juli 2003 medräknas. 

Jämförelsetal i årsredovisningen avseende 2004 

Om sjukfrånvaron för 2003 endast avser ett halvår ska upplysning lämnas 

om detta i årsredovisningen avseende 2004. 

8 kap. Delårsrapport 

1 § De myndigheter som omfattas av 1 kap. 3 § andra stycket ska senast den 

15 augusti varje år lämna en delårsrapport till regeringen. Delårsrapporten ska 

avse de första sex månaderna av det pågående räkenskapsåret. 

Delårsrapporten ska bestå av 

- resultaträkning, 

- balansräkning, 

- anslagsredovisning enligt 6 kap. 1 § första och tredje styckena, och 

- prognos för det pågående räkenskapsåret över verksamhetens kostnader och 

intäkter. 

Delårsrapporten ska skrivas under av myndighetens ledning. Underskriften 

innebär att ledningen intygar att delårsrapporten ger en rättvisande bild av verksamhetens 

kostnader och intäkter och myndighetens ekonomiska ställning. 

Bestämmelserna avseende årsredovisningen i 2 kap. 2 §, 4 § fjärde stycket och 

5–7 §§ ska tillämpas när delårsrapporten upprättas. (F. 2007:1440) 

182 


För affärsverk gäller endast åttonde till elfte stycket i föreskrifterna. 

Delårsrapportens avlämnande 

Myndigheten ska lämna delårsrapport så snart som möjligt efter utgången 

av de sex första månaderna av det pågående räkenskapsåret, dock senast 

den 15 augusti. 

Allmänt 

Då delårsrapporten upprättas ska tillämpliga delar av ESV:s föreskrifter till 

4 - 6 kap. följas.


Jämförelsetal ska i enlighet med ESV:s föreskrifter till 2 kap. 4 § första 

stycket anges för samma rapportperiod under närmast föregående räkenskapsår. 

Utfall och prognoser 

Prognos över verksamhetens kostnader och intäkter ska omfatta resultaträkningens 

samtliga poster och följa uppställningsformen för resultaträkningen. 

Utfall och prognoser ska kommenteras främst med avseende på väsentliga 

avvikelser. 

Finansiella villkor 

Uppgift i anslagsredovisningen avseende andra finansiella villkor ska lämnas 

endast i de fall regeringen särskilt beslutat om detta. 

Delårsrapportens undertecknande 

Delårsrapporten ska skrivas under av den eller de personer som utgör 

myndighetens ledning vid den tidpunkt då delårsrapporten ska lämnas till 

regeringen. 


Har en avvikande mening antecknats till ledningens beslutsprotokoll, ska 

densamma återges i anslutning till underskrifterna i delårsrapporten. 


En underskriftsmening med följande lydelse ska antecknas omedelbart före 

underskrifterna; 

”Jag/Vi intygar att delårsrapporten ger en rättvisande bild av verksamhetens 

kostnader, intäkter och myndighetens ekonomiska ställning”. 

Dag för underskrift 

Delårsrapporten ska innehålla uppgift om den dag då den undertecknades. 



För affärsverk gäller endast sjunde stycket första meningen i de allmänna 

råden. 

Allmänt 

Det ställs inte samma krav på precision när delårsrapporten upprättas som 

när årsredovisningen upprättas. Detta innebär att myndigheten exempelvis 

inte behöver företa inventeringar i samma omfattning som vid upprättandet 

av årsredovisningen eller vara lika noggrann med periodiseringarna. Uppgifterna 

kan i större utsträckning bygga på uppskattningar. Detta avkall på 

noggrannhet innebär dock inte ett minskat krav på underlag och dokumentation 

av beräkningar och uppskattningar. 

Utfall och prognoser 

Prognoserna lämnas i en separat kolumn intill resultaträkningen. 

183 

Redovisning


Kommentarer till utfall och prognos lämnas i anslutning till respektive 

dokument i delårsrapporten. 

Finansieringsanalys och noter 

Delårsrapporten kan innehålla en finansieringsanalys och noter. 

Information av väsentlig betydelse för regeringens uppföljning och prövning 

Information av väsentlig betydelse som avses i 2 kap. 4 § fjärde stycket 

lämnas lämpligen i inledningen till delårsrapporten. 

Tidpunkt för undertecknandet 

Undertecknandet sker i samband med att beslut fattas om delårsrapporten 

eller snarast efter det att beslutade justeringar genomförts. Om detta inte 

är möjligt skrivs arkivexemplaret under senast vid den tidpunkt då revisorsintyg 

över granskningen av myndighetens delårsrapport ska avges. 


Den handling som ska lämnas till de i 1 kap. 3 § angivna mottagarna 

behöver endast innehålla namn i tryckstil på den eller de som utgör myndighetens 

ledning. 

9 kap. Budgetunderlag och underlag för fördjupad 

prövning 

Gemensamma bestämmelser om budgetunderlag och underlag för 

fördjupad prövning 

1 § Myndigheten skall, om förslag lämnas som beräknas leda till ökade kostnader 

eller minskade intäkter, redovisa förslag till åtgärder inom den egna verksamheten 

som leder till motsvarande minskning av kostnaderna. Om det finns särskilda skäl 

får förslagen även avse andra verksamheter. 


I normalfallet ska förslag som beräknas leda till ökade kostnader eller 

minskade intäkter kompletteras med förslag till åtgärder inom myndighetens 

verksamhet som leder till motsvarande minskningar i kostnaderna eller 

ökningar i intäkterna. 

Förslag till åtgärder som rör andra verksamheter än myndighetens egen 

verksamhet får lämnas endast i de fall de dels är direkt kopplade till myndighetens 

egen verksamhet, dels leder till omedelbara och lättprognosticerbara 

kostnadsminskningar eller intäktsökningar. 

2 § Myndigheten skall pröva ändamålsenligheten i de regler som styr verksamheten. 

Om myndighetens förslag förutsätter ändringar i en författning skall förslag 

till ändring redovisas. Författningsförslag skall utformas enligt principerna för 

författningsskrivning. 

184

Budgetunderlag 

3 § Myndigheten ska senast den 1 mars varje år lämna ett budgetunderlag till 

regeringen. Budgetunderlaget ska innehålla myndighetens förslag till finansiering 

av verksamheten de tre närmast följande budgetåren. Underlaget ska även innehålla 

de förslag till bemyndiganden enligt 17 § första stycket anslagsförordningen 

(2011:223) som myndigheten behöver för att få göra åtaganden som medför 

utgifter under följande budgetår. 

Myndigheten ska när den begär ett bemyndigande enligt första stycket ange 

under vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas medföra utgifter. 

Myndighetens förslag ska rymmas inom ramen för regeringens beslut om 

verksamheten. (F. 2011:229) 




Med År 0 avses året före det räkenskapsår/budgetår som budgetunderlaget 

avser. 

Budgetunderlaget ska lämnas till regeringen senast den 1 mars År 0. 

Budgetunderlaget ska anges i prisnivå År 0. Beräkningsförutsättningar ska 

redovisas och kommenteras. 

Myndigheten ska lämna en översikt över verksamhetens finansiering (tkr). 

Redogörelsen ska lämnas enligt följande struktur. 

185 

Redovisning


186 

Anslag 

Utgiftsområde xx, anslag x1* 

Utgiftsområde xx, anslag y1 

Avgiftsinkomster som disponeras 

Övriga inkomster som disponeras** 

Summa 

År -1 

Utfall 

År 0 

Prognos 

År 1 

Beräkn. 

År 2 

Beräkn. 

År 3 

Beräkn. 

* Är anslaget underindelat i poster ska uppgifterna lämnas per anslagspost 

som myndigheten disponerar. I de fall myndigheten fördelar eller erhåller 

dispositionsrätt till ett anslag ska detta framgå av budgetunderlaget. Således 

gäller detta upplysningskrav såväl den myndighet som fördelar som den 

myndighet som erhåller det fördelade anslaget. 

** Inkomsterna ska specificeras på bidrag, donationer, finansiella intäkter 

etc. om beloppen är betydande. 

Investeringar i anläggningstillgångar 

Storleken på myndighetens totala investeringsbehov i anläggningstillgångar 

ska anges (exklusive moms). En kort redogörelse ska lämnas över vilken 

verksamhet som ska tillgodoses genom investeringen. 

Dessutom ska följande uppgifter lämnas beträffande lån i Riksgäldskontoret. 

Uppgifterna ska anges i tkr.

IB lån i Riksgäldskontoret 

Beräknad nyupplåning 

varav för investering i immateriella 

anläggningstillgångar 

Beräknad amortering 

UB lån i Riksgäldskontoret 

Beslutat/föreslagen låneram 

Beräknad ränteutgift 

Ränteantaganden för nyupplåning (%) 

Finansiering av räntor och amorteringar 

utgiftsområde xx, anslag xx 

övrigt 

År 0 

Prognos/ 

utfall 


År 1 

Beräkn. 

År 2 

Beräkn. 

År 3 

Beräkn. 

Räntekonto med kredit och annan kredit i Riksgäldskontoret 

Myndigheten ska lämna förslag till och motivera behov av kreditutrymme 

på räntekonto respektive eventuellt annat kreditutrymme under de år 

budgetunderlaget avser. 

Anslagskredit på ramanslag 

Myndigheten ska lämna förslag till och motivera anslagskreditens storlek 

under de år budgetunderlaget avser. 


En särskild redogörelse för avgiftsbelagd verksamhet ska lämnas. Redogörelsen 

ska utgå från den indelning och struktur som anges i budgeten för 

avgiftsbelagd verksamhet i myndighetens regleringsbrev avseende År 0. För 

att redogörelsen ska bli fullständig ska även hänsyn tas till eventuella verksamheter 

som förutses tillkomma respektive avvecklas. 

Bemyndiganden 

Om myndigheten behöver ett bemyndigande för att kunna göra åtaganden 

enligt 17 § första stycket anslagsförordningen (2011:223) som medför 

utgifter efter det budgetår som budgetunderlaget avser ska myndigheten 

187 

Redovisning


188 

i budgetunderlaget för varje slag av åtagande och ändamål ange det begärda 

bemyndigandebeloppet. Myndigheten ska ange berört anslag och till vilket 

årligt belopp de framtida utgifterna beräknas uppgå. Därutöver ska myndigheten 

även ange ett slutår för åtagandenas infriande. Om myndigheten 

tidigare tilldelats ett bemyndigande för samma ändamål ska utfallet redovisas 

respektive prognostiseras för År -1 och År 0. 

För respektive ändamål och anslag ska uppgifter lämnas enligt följande 

struktur. Uppgifterna ska anges i tusental kronor. 

Ingående åtaganden 1 

+ Nya åtaganden 2 

- Infriade åtaganden 3 

Utestående åtaganden 

vid årets slut 4 

Tilldelad/föreslagen 

bemyndiganderam 

År -1 

Utfall 

År 0 

Prognos 

År 1 

Beräkn. 

År 2 

Beräkn. 

- 

- 

- 

- 

År 3 

Beräkn. 

- 

- 

- 

- 

År 4- 

XX 5 

Beräkn. 

1 

Ingående åtaganden: Åtaganden som gjorts tidigare år med stöd i 

bemyndigande. 

2 

Nya åtaganden: Åtaganden som beräknas göras under året och som 

medför utgifter under följande budgetår. 

3 

Infriade åtaganden: Infriande av åtaganden gjorda under tidigare år 

med stöd i bemyndiganden. 

4 

Utestående åtaganden: Summan av alla åtaganden vid årets slut som 

gjorts eller beräknas göras med stöd av ett tilldelat bemyndigande under 

innevarande eller tidigare år och som kommer att leda till utgifter under 

följande budgetår. 

5 

Slutår: Myndigheten ska här ange ett slutår för åtagandenas infrianden, 

exempelvis 2015-2018. 



Om behov finns för annan indelning av verksamheten än den som anges i 

budgeten för avgiftsbelagd verksamhet i myndighetens regleringsbrev bör 

myndigheten lämna förslag till sådan. 

- 

- 

- 

-

Bemyndiganden 

Med stöd av 17 § tredje stycket anslagsförordningen (2011:223) får myndigheten 

göra vissa åtaganden som är nödvändiga för att den löpande 

verksamheten ska fungera tillfredsställande. Andra slag av åtaganden som 

leder till utgifter under följande budgetår får endast göras med stöd av ett 

särskilt bemyndigande enligt 17 § första stycket anslagsförordningen eller, 

om myndigheten saknar ett särskilt bemyndigande, med stöd av 17 § andra 

stycket anslagsförordningen. 

Ändamålet för ett bemyndigande kan vara identiskt med ändamålet för 

ett visst anslag eller en del av ett anslag, men det kan även behöva anges 

särskilt. 

För år 1 i tabellen ovan bör föreslagen bemyndiganderam överensstämma 

med de beräknade utestående åtagandena vid utgången av år 1. 

Om en myndighet planerar att göra ett åtagande ett visst budgetår och 

infriandet av detta åtagande i sin helhet görs under samma budgetår redovisas 

inte åtagandet och infriandet mot bemyndiganderamen. 

3 a § Myndigheten ska i budgetunderlaget lämna uppgifter om förväntade 

större förändringar i sitt behov av lokaler. Uppgifterna ska omfatta de tre närmast 

följande räkenskapsåren. (F. 2007:711) 

Underlag för fördjupad prövning 

4 § Regeringen beslutar varje år vilka verksamheter som skall genomgå fördjupad 

prövning. 

Myndighetens underlag för regeringens fördjupade prövning skall lämnas i en 

särskild rapport senast den 15 januari det år regeringen bestämmer. 

5 § Myndighetens underlag för fördjupad prövning skall innehålla en sammanfattande 

resultatanalys och förslag till inriktning och finansiering av verksamheten 

för det eller de budgetår underlaget avser. I resultatanalysen skall verksamheten 

utvärderas och redovisas i förhållande till de mål för verksamheten som regeringen 

fastställt. 

Underlaget skall även innehålla en sammanfattande omvärldsanalys och resursanalys. 




De analyser som ingår i underlaget för fördjupad prövning ska vara 

väsentliga och relevanta utifrån regeringens perspektiv. Härutöver ställs 

inga krav på att myndigheten ska ta fram någon sammanhållen dokumentation 

över det analysarbete den utfört. 

Myndighetens överväganden och förslag till verksamhetsinriktning ska 

kunna härledas ur de resultat-, omvärlds- och resursanalyser som presenteras 

189 

Redovisning


190 

i underlaget för fördjupad prövning. Förslag till verksamhetsinriktning ska 

i huvudsak innehålla en genomgång av 

● vilka delar av verksamheten som bör ges ökad respektive minskad vikt 

eller kan avvecklas, 

● vilka förändringar som är påkallade i fråga om verksamhetens mål och 

indelning för återrapportering till regeringen, samt 

● finansieringsformernas ändamålsenlighet, t.ex. i fråga om förutsättningarna 

för avgiftsfinansiering. 

Förslag till ändrad inriktning av verksamheten kan formuleras såsom 

förslag till nya eller ändrade uppgifter eller mål för myndigheten. 

Förslag till finansiering av verksamheten ska innehålla en redovisning av 

den totala finansieringen fördelad på olika finansieringskällor. Uppgifterna 

ska vara jämförbara med den anslagsredovisning och den finansieringsanalys 

som myndigheten lämnar i årsredovisningen. 

Resultatanalysen ska vanligen vara inriktad på de yttre effekterna av 

myndighetens verksamhet. Analysens närmare inriktning bestäms av regeringens 

krav på underlagets inriktning och omfattning. I speciella fall kan 

även tillgången på information från andra kunskapsproducenter påverka 

vad myndigheten bör inkludera i resultatanalysen. Om inte regeringen 

genom särskilda direktiv angett vilka delar av myndighetens verksamhet 

som ska prioriteras i utvärderingsarbetet, ska myndigheten efter samråd 

med berört fackdepartement göra en sådan prioritering. 

Andra stycket 

I omvärldsanalysen ska myndigheten urskilja vilka möjligheter och hinder 

för verksamheten som kan väntas uppträda under de närmaste åren i myndighetens 

omvärld. 

Resursanalysen ska inriktas på frågor som rör vilka styrkor och svagheter 

myndigheten har i förhållande till de uppgifter den har att utföra och de 

omvärldsfaktorer som kan förväntas föreligga.

10 kap. Särskilda bestämmelser för affärsverken 

Årsredovisning för affärsverken 

1 § Affärsverket ska senast den 22 februari varje år till regeringen lämna en av 

Riksrevisionen granskad årsredovisning avseende det senast avslutade räkenskapsåret. 

Årsredovisningen ska omfatta affärsverket och, i förekommande fall, affärsverkskoncernen. 

Årsredovisningen ska bestå av 

● förvaltningsberättelse, 

● resultaträkning, 

● balansräkning, 

● finansieringsanalys, och 

● noter. (F. 2003:282) 


Allmänt 

Tilläggsupplysningar 

Förutom de tilläggsupplysningar till balansräkning och resultaträkning som 

krävs i det följande ska sådana tilläggsupplysningar lämnas som nämns i 

föreskrifterna till 7 kap. 1 § förutsatt att de är tillämpliga på affärsverk/affärsverkskoncerner. 

Förvaltningsberättelse 


Förvaltningsberättelsens innehåll 

I förvaltningsberättelsen ska ingå en översikt över årets verksamhet. Kommentarer 

ska lämnas till väsentliga förändringar i balans- och resultatposter 

jämfört med föregående år om dessa inte förklaras på annan plats. 

Särskilda upplysningar ska lämnas om sådana förhållanden som inte ska 

redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är 

viktiga för bedömningen av affärsverkets/affärsverkskoncernens ställning 

och resultat. Upplysning ska även lämnas avseende riskbild samt forskning 

och utveckling. 

Händelser efter räkenskapsårets utgång 

I förvaltningsberättelsen ska också information lämnas om händelser av 

väsentlig betydelse för affärsverket/affärsverkskoncernen som inträffat efter 

räkenskapsårets utgång. 

Måluppfyllelse 

De krav som statsmakterna ställer på affärsverken avseende exempelvis servicegrad 

och särskilda regionala och sociala hänsynstaganden ska redovisas. 

Affärsverk ska också kommentera graden av måluppfyllelse. 

191 

Redovisning


192 

Rörelsegrensrapportering 

För koncerner med verksamhet inom mer än ett område ska uppgifter 

lämnas för rörelsegrenar. Uppdelning på rörelsegrenar redovisas på koncernnivå 

och affärsverksnivå. 

För varje rörelsegren ska information lämnas om 

● resultat före finansiella poster, 

● sysselsatt kapital, 

● omsättning, 

● investeringar, samt 

● antal sysselsatta. 

I en tabell ska en summering göras av lämnade uppgifter för enskilda 

rörelsegrenar och jämföras med respektive koncerntotaler. 

Nyckeltal och flerårsöversikt 

Nyckeltal samt resultatoch balansräkningar i sammandrag ska redovisas i 

en flerårsöversikt för åtminstone de senaste fem åren. För att uppnå jämförbarhet 

ska siffrorna för samtliga år baseras på enhetliga principer och klassificeringar 

om inte detta är förenat med stora svårigheter. 

Anslagsredovisning 

Affärsverk ska lämna en anslagsredovisning varvid ESV:s föreskrifter och 

allmänna råd till 6 kap. 1 § gäller i tillämpliga delar. Om anslagsredovisningen 

är av begränsad omfattning (exempelvis om den enbart innehåller 

en eller ett par poster som redovisats mot inkomsttitel på statens budget), 

kan den lämnas i not. 

Balansräkning 


Balansräkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i 

bilaga 6 med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning. 

En annan uppställningsform kan tills vidare tillåtas förutsatt att den ger en 

likvärdig överblick över rörelsens ställning. 

Kvittning 

Kvittning mellan tillgångar och skulder får bara ske i undantagsfall. En 

förutsättning i alla sådana fall är att det finns en legal rätt och en avsikt att 

använda tillgången som likvid för skulden. 

Kassa och bank 

Som alternativ rubrik kan användas likvida medel. I detta fall ska, i en not, 

redogörelse lämnas över sammansättningen. 

Långtidsförhyrda (leasade) anläggningstillgångar 

Om en myndighet eller ett företag disponerar en tillgång enligt ett finansiellt 

leasingavtal ska tillgången redovisas i balansräkningen. Tillgången ska därvid 

värderas till verkligt värde eller till nuvärdet av avtalade minimileaseavgifter

om dessa är lägre. Som skuld till det företag som hyr ut tillgången redovisas 

ett lika stort belopp. 

Finansiella sale-leasebackavtal ska redovisas som lånetransaktioner. Någon 

försäljning antas alltså inte ha ägt rum. I stället antas den myndighet eller 

det företag som äger tillgången ha tagit upp ett lån motsvarande den avtalade 

försäljningslikviden, och med tillgången som säkerhet. 

Om fast egendom sålts och därefter återförhyrts ska vinsten normalt 

fördelas över hyresperioden. Har myndigheten eller företaget tecknat ett 

optionsavtal som ger rätt till återköp av fast egendom ska transaktionen 

redovisas som ett lån. Därvid ska information om transaktionen lämnas. 

Tillgångar som disponeras enligt ett finansiellt leasingavtal behöver 

redovisas som tillgång endast i affärsverkets och affärsverkskoncernens 

balansräkning och således inte i dotterföretagens. I affärsverkskoncernens 

balansräkning ska samtliga finansiella leasingsavtal medräknas, såväl de som 

är tecknade i affärsverk som i dotterbolag. 

Värdet av leasade tillgångar ska redovisas i en not. Skulden ska redovisas 

som särskild post i balansräkningen. 


Pensionsförpliktelser redovisas som en avsättning i affärsverkets balansräkning 

om verket ska svara för den aktuella pensionen. Avsättningen ska, 

förutom när det gäller avsättning för kompletterande ålderspension 

(KÅPAN), redovisas till det försäkringstekniska värdet av alla avtalsenliga 

och frivilliga pensionsåtaganden beräknade med ledning av de försäkringstekniska 

grunder som Statens tjänstepensionsverk använder. 

Enligt vedertagen praxis redovisas pensionsersättningar motsvarande 

avgångsvederlag och dylikt under posten Avsättningar för pensioner och 

liknande förpliktelser. 

Så kallade antastbara pensionsförpliktelser tas upp som avsättning till den 

del det bedöms sannolikt att myndigheten kommer att stå för förpliktelsen. 

Återstående del av förpliktelsen redovisas inom linjen. 

I de fall en myndighet gör avsättning för pensionsförpliktelser ska myndigheten 

även göra avsättning för särskild löneskatt baserat på pensionsförpliktelsens 

storlek. Avsättning för särskild löneskatt på pensionsförpliktelser 

ska redovisas under posten Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 

och särredovisas i bokföringen. 

Eget kapital 

För affärsverken används benämningen Eget kapital istället för Myndighetskapital. 

Resultaträkning 



Resultaträkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i 

bilaga 5 med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning. 

193 

Redovisning


Rörelsens intäkter 

Om övriga intäkter uppgår till ett väsentligt belopp ska en specifikation 

lämnas i not. 

Statliga stöd 

Stöd utan återbetalningsskyldighet ska intäktsföras. Om stödet avser att 

täcka kostnader under mer än ett år ska en periodisering göras av stödet. 

Stöd med återbetalningsskyldighet ska intäktsföras om det finns en hög 

sannolikhet för att återbetalning ej kommer att ske. 

Stöd som avser förvärv av anläggningstillgång ska reducera tillgångens 

anskaffningsvärde. Uppgift om anskaffningsvärde och erhållet stöd ska 

lämnas i not. 

Rörelsens kostnader 

I resultaträkningen ska en uppdelning av rörelsens kostnader göras. 

Extraordinära intäkter och kostnader 

Endast helt unika poster klassificeras som extraordinära. Exempel är förluster 

orsakade av krigshandlingar eller expropriation. Om sådana händelser 

inträffar ska de redovisas i resultaträkningen som extraordinära poster under 

särskild rubrik efter finansiella poster. 13 Beträffande andra s.k. jämförelsestörande 

händelser hänvisas till föreskrifterna till 7 kap. 1 §. 

Forskning och utveckling (FoU) 

För forskning och utveckling gäller ESV:s tillämpningsföreskrifter till 5 

kap. 2 §. 


Kostnader i samband med emission av skuldebrev redovisas som räntekostnad 

och fördelas över löptiden. Kostnader i samband med emission av aktier 

redovisas som en avdragspost från emissionslikviden. Ränteutgifter hänförliga 

till anläggningar under uppförande ska inräknas i anläggningsvärdet. 

Skatt på årets resultat 

Så kallad skattemotsvarighet ska redovisas om regeringen beslutat detta. I 

koncernredovisningen ska den beräknade skatt som är hänförlig till årets 

dispositioner ingå som en del av årets skattekostnad tillsammans med årets 

skattemotsvarighet och eventuell betald skatt. Fastighetsskatt och andra 

liknande skatter ska redovisas bland rörelsens kostnader. 


Finansieringsanalysens innehåll 

Finansieringsanalys ska upprättas såväl för affärsverkskoncernen som för 

affärsverket. Av analysen ska framgå rörelsens inbetalningsöverskott och 

årets investeringar samt hur investeringarna finansierats. På slutraden visas 

13. Jfr Redovisningsrådets rekommendation RR 4: Redovisning av extraordinära intäkter och kostnader 

samt upplysningar för jämförelseändamål. 

194

förändringen av likvida medel och eventuella kortfristiga placeringar såsom 

dessa redovisas i balansräkningen. 

Finansieringsanalysen ska delas in i tre delar, av vilka den första ska visa 

in- och utbetalningar hänförliga till den löpande rörelsen inklusive förändringar 

av rörelsekapitalet, den andra investeringarna och den tredje finansieringen. 

Avstämning 

I anslutning till finansieringsanalysen ska en avstämning göras mellan 

rörelsens inbetalningsöverskott och årets resultat om detta inte framgår 

direkt av finansieringsanalysen. 

Koncernredovisning 


Omfattning 

Koncernredovisningen ska omfatta affärsverket samt alla juridiska personer 

över vilka affärsverket direkt eller indirekt förfogar över mer än hälften av 

rösterna för samtliga andelar eller eljest utövar ett bestämmande inflytande 

i enlighet med bestämmelserna i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. 14 Om 

koncernens sammansättning ändrats, exempelvis genom förvärv eller 

avyttring, ska upplysning om detta lämnas i en not. 

Förvärv av företag 

Koncernredovisningen ska baseras på förvärvsmetoden. Skillnaden mellan 

förvärvspriset och marknadsvärdet vid förvärvstidpunkten för de tillgångar 

som förvärvats och de skulder som övertagits, utgör positiv eller negativ 

goodwill. 

Omstruktureringsreserver 

Det kan i mycket speciella fall finnas skäl att i samband med förvärvet göra 

avsättning för vissa utgifter. Avsättningen ska avse förhållanden per förvärvstidpunkten 

och återspegla sådana med förvärvet förknippade utgifter som 

har karaktär av åtagande och som beaktas av köparen vid förvärvet. För att 

en avsättning till omstruktureringsreserv ska anses motiverad krävs en 

detaljerad plan och hög sannolikhet att planen kommer att genomföras. 

En reservering är inte möjlig för befarade framtida förluster. 

Goodwill 

Goodwill ska redovisas som immateriell tillgång och skrivas av enligt plan 

under en period som motsvarar ekonomisk livslängd. Om livslängden 

överstiger fem år ska särskild motivering lämnas. Livslängden får aldrig 

överstiga 20 år. Denna begränsning gäller även sådana immateriella tillgångar 

som identifieras i förvärvsbalansen. 

Negativ goodwill 

Då anskaffningsvärdet för aktier i ett dotterföretag understiger storleken 

av det redovisade egna kapitalet kan tillgångarna i företaget anses ha förvär- 

14. Årsredovisningslagen gäller inte för statliga myndigheter. I affärsverkskoncerner skall dock lagens 

koncerndefinitioner tillämpas också på affärsverk. 

195 

Redovisning


196 

vats till ett reducerat pris. För att inte tillgångarna ska redovisas till ett högre 

belopp än anskaffningsvärdet reduceras värdet på de icke-monetära tillgångarna 

så att de sammantaget motsvarar prisreduktionen. I de fall en del av 

prisreduktionen kvarstår efter att värdet på samtliga icke-monetära tillgångar 

redovisats till noll, ska det kvarstående beloppet klassificeras som negativ 

goodwill. Negativ goodwill redovisas som en avsättning i koncernbalansräkningen. 

Avsättningen ska lösas upp över resultaträkningen enligt en fastställd 

plan. 

Redovisning av resultat i köpta och sålda dotterföretag 

Resultat i köpta företag ska ingå i koncernens resultat från förvärvstidpunkten. 

På motsvarande sätt ska, som huvudregel, resultatet i sålda företag ingå 

i koncernresultatet till försäljningstidpunkten. Alternativt kan de sålda 

företagen behandlas som utomstående hela året. 

Elimineringar 

Koncerninterna fordringar och skulder samt transaktioner mellan företag 

i koncernen liksom därmed sammanhängande orealiserade vinster ska elimineras 

i sin helhet. 

Minoritetsandel 

Minoritetens andel i eget kapital beräknas med utgångspunkt i det bokförda 

värdet på det egna kapitalet i dotterföretaget och ska inkludera eget-kapitalandel 

av obeskattade reserver. I resultaträkningen anges minoritetens andel 

av resultatet efter skatt omedelbart före Årets resultat. 

Omräkning av balansräkningar i utländska dotterföretag 

Självständiga dotterföretag räknas om med balansdagskurs. Omräkningsdifferenser 

förs till eget kapital. 

Osjälvständiga dotterföretag samt dotterföretag i höginflationsländer 

räknas om enligt den monetära-icke monetära metoden. Omräkningsdifferenser 

redovisas över resultaträkningen bland finansiella poster. 

Omräkning av resultaträkningar i utländska dotterföretag 

Omräkning sker efter årets genomsnittskurs med undantag för de poster 

som enligt den monetära-icke monetära metoden ska räknas om med 

historisk kurs. För självständiga dotterföretag förs differensen mellan 

genomsnittskurs och balansdagskurs till eget kapital. För osjälvständiga 

dotterföretag redovisas differensen i resultaträkningen tillsammans med 

övriga omräkningsdifferenser. 

Intresseföretag 

Innehav av aktier och andelar i företag som ej är dotterföretag men där 

röstandelen uppgår till minst 20 procent och där affärsverket eller moderbolaget 

utövar ett betydande inflytande ska i koncernredovisningen värderas 

enligt kapitalandelsmetoden. 

För intressebolag som utgör s.k. joint-ventures (vanligen ägda till 50 

procent vardera av två bolag) får i koncernens balansräkning medräknas en 

så stor andel av intressebolagets tillgångar och skulder som belöper på

moderbolagets ägarandel (klyvningsmetoden). Detsamma gäller för koncernens 

resultaträkning. Klyvningsmetoden ska användas i de fall staten direkt 

eller indirekt äger 100 procent av aktiekapitalet. 

Andel i intresseföretags resultat ska normalt avse andel i resultat efter 

finansiella poster. Andel i extraordinära poster m.m. redovisas i koncernen 

tillsammans med övriga extraordinära poster. Om det i intressebolagets 

resultat ingår större poster av tillfällig natur ska detta anges. 


Förvaltningsberättelsen 


Definition av rörelsegren 

En rörelsegren är en del av verksamheten som skiljer sig från andra delar 

vad gäller affärsidé, efterfråge- och produktionsstruktur, risknivå eller dylikt. 

Rörelsegrenar ska vara fristående i bemärkelsen att de har i huvudsak externa 

kunder eller marknadsliknande relationer till andra enheter vid internleveranser. 

Det är inte möjligt att generellt föreskriva normer för uppdelning i 

rörelsegrenar. Det naturliga är att redovisningen anpassas till koncernens 

struktur. Därigenom vinner man också den fördelen att den externa rapporteringen 

kan användas för avstämning av de resultatrapporter som användes 

internt i koncernen. 

Antalet rörelsegrenar bör inte vara för stort. Med alltför många rörelsegrenar 

förlorar man i praktiken möjlighet att överblicka väsentligheter. 

I de fall en koncern omfattar ett stort antal juridiska enheter förekommer 

att fullständiga resultatoch balansräkningar lämnas för var och en av dessa 

i moderföretagets årsredovisning. Skulle så vara fallet bör därutöver en 

sammanställning av närbesläktade enheter göras. 

För att en rörelsegren ska särredovisas bör den svara för mer än 10 procent 

av hela koncernens omsättning eller sysselsatta kapital. Svarar en rörelsegren 

för mer än 90 procent av hela koncernen räcker det med om detta anges. 

Syftet med rörelsegrensrapportering 

Syftet med rörelsegrensrapporteringen är att ge läsarna av affärsverkens 

årsredovisningar bättre möjligheter att analysera affärsverkens resultat och 

göra prognoser för framtiden. Det som är av betydelse här är att få information 

om rörelsegrenar för vilka verksamhetsförutsättningar och framtidsutsikter 

skiljer sig väsentligen åt. Sådana skillnader kan uppkomma på grund 

av olikheter i marknadstillväxten, osäkerhet om framtiden, beroende av 

underleverantörer, konkurrenssituationen etc. 

Uppgifter om rörelsegrenar 

För varje rörelsegren lämnas sådana uppgifter som behövs för att bedöma 

rörelsegrenens betydelse för hela koncernen. Viktigast är ett resultatmått 

och ett kapitalmått. I stället för kapitalmått är det tillåtet att ange ett 

avkastningsmått. Kapitalet i en rörelsegren utgöres normalt av sysselsatt 

kapital eller totalt kapital. Resultatmåttet bör i dessa fall utgöras av resultat 

197 

Redovisning


198 

före räntekostnader och avkastningsmåttet av räntabilitet på sysselsatt 

kapital. Skulle det vara förenat med särskilda svårigheter att beräkna räntabilitet 

på sysselsatt kapital får räntabilitet på totalt kapital användas i stället. 

I undantagsfall har rörelsegrenar ansvar också för den finansiella strukturen. 

I dessa fall är eget kapital, resultat efter skatt respektive räntabilitet på 

eget kapital de lämpligaste måtten att redovisa. 

Nyckeltal och flerårsöversikt 

Det är önskvärt att översikten av årets verksamhet i förvaltningsberättelsen 

görs i anslutning till en uppsättning nyckeltal. Flerårsöversikten bör baseras 

på de redovisningsprinciper som använts i koncernen för det senaste 

räkenskapsåret. Om så inte skett lämnas förklaring i not. 

Bland de nyckeltal som är särskilt värdefulla kan nämnas 

● räntabilitet på sysselsatt kapital 

● räntabilitet på eget kapital, 

● räntetäckningsgrad, 

● skuldsättningsgrad, 

● vinstmarginal, 

● kapitalets omsättningshastighet, 

● arbetsproduktivitet, samt 

● personalomsättning. 



Ett finansiellt leasingavtal är ett avtal som innebär att kunden, även om 

denne inte erhåller den legala äganderätten till tillgången, i allt väsentligt 

åtnjuter de ekonomiska förmåner och bär de ekonomiska risker som är 

hänförliga till tillgången. Avtalet innebär en förpliktelse för leasetagaren att 

betala en ersättning som i huvudsak motsvarar den hyrda tillgångens verkliga 

värde och kostnaderna för dess finansiering. Ett finansiellt leasingavtal är 

normalt inte uppsägningsbart. 

Sale-leaseback 

Om en anläggningstillgång sålts och därefter återförhyrts, föreligger ett så 

kallat sale-leasebackavtal. Avgörande för klassificeringen av avtalet är vem 

som bär de ekonomiska fördelar och risker som är hänförliga till tillgången. 

Om dessa väsentligen ligger kvar hos säljaren föreligger ett finansiellt avtal. 


Rörelsens kostnader kan enligt årsredovisningslagen delas upp på kostnadsslag 

eller på funktioner (försäljning, administration, tillverkning osv.). Enligt 

ESV:s bedömning ger en kostnadsslagsuppdelning den bästa informationen 

till läsarna. Dessutom underlättar den i hög grad sammanställning av koncernredovisning 

för staten. 

Vilka kostnadsslag som ska rapporteras är beroende av verksamhetens 

art. Det går därför inte att föreskriva en viss mall. Verksamheten förutsätts


dock redovisa alla betydande kostnadsslag, exempelvis kostnader för personal, 

avskrivningar, lokaler, transporter, energi m.m. Det förekommer att 

vissa kostnadsposter är av tillfällig natur. Ett exempel kan vara kostnader i 

samband med omstruktureringar. Beträffande sådana poster hänvisas till 

föreskrifterna till 7 kap. 1 § om s.k. jämförelsestörande poster. 

Forskning och utveckling 

För FoU-utgifter liksom för ränteutgifter (se nedan) kan det hävdas att en 

kapitalisering egentligen ger en bättre bild av ett företags resultat och 

ställning. Ett skäl för att ändå kostnadsföra FoU löpande (liksom övriga 

immateriella investeringar) är att det normalt inte går att peka på ett direkt 

samband mellan aktuella utgifter och framtida inkomster. 

Kapitalisering av ränteutgifter 

Då anskaffning av en tillgång sträcker sig över en längre tid, som ofta är 

fallet med byggnader och större maskinanläggningar, kan ränta under 

byggnads- eller monteringstiden inräknas i anskaffningsvärdet. Den ränta 

som kan aktiveras utgörs av den del av affärsverkets verkliga räntekostnader 

som skulle ha undvikits om investeringen inte kommit till stånd. 

Uppgift om storleken av de ränteutgifter som kapitaliserats anges i not. 

Emissionskostnader 

Kostnader i samband med en emission av aktier kvittas mot överkursen vid 

emissionen. 

Andel i intresseföretags resultat 

Om andelen av intresseföretags resultat svarar för en väsentlig del av koncernens 

vinst bör en uppdelning av resultatandelen göras så att andel i 

rörelseresultat, andel i finansiella poster etc. anges var för sig. Särskilt viktigt 

är att ange andel i eventuella tillfälliga intäkter och kostnader. 

Skatter 

Regeringen kan föreskriva att affärsverk ska påföras en motsvarighet till 

företagens skatt. Som skatt redovisas i affärsverket årets skattemotsvarighet 

plus uppskjuten skatt till följd av tänkta dispositioner beräknad på årets 

inkomst. I koncernen redovisas därutöver skatt i dotterföretag. Fastighetsskatter 

och andra objektsskatter m.m. redovisas som rörelsekostnader. 

I not anges varför den effektiva skattesatsen (årets skattemotsvarighet i 

procent av vinst före skatt) avviker från den nominella skattesatsen. Anledningen 

kan vara att företag redovisar vinst i utlandet som beskattas med en 

annan skattesats, avsättning till periodiseringsreserv, förekomsten av ickeskattepliktiga 

intäkter m.m. I noten anges också viktigare faktorer som kan 

påverka framtida skattebetalningar såsom outnyttjade förlustavdrag m.m. 

Det är inte ovanligt att den skattepliktiga vinsten är högre än den redovisade. 

Vanliga orsaker är förekomsten av internvinster eller att ett företag 

redovisar en förlust. I dessa fall får företaget redovisa en latent skattefordran. 

Om skattefordran är hänförlig till ett förlustavdrag krävs att det finns en 

hög sannolikhet för att förlustavdraget ska kunna utnyttjas under de när- 

199 

Redovisning


200 

maste åren. Har företaget redovisat en latent skattefordran ska detta kommenteras 

i not. 



Finansieringsanalysen bör i huvudsak upprättas enligt den uppställningsform 

som anges i bilaga 7. 

Uppdelning av finansieringsanalysen 

Uppställningen av finansieringsanalysen bygger på att alla in- och utbetalningar 

kan klassificeras som delar av den löpande rörelsen, investeringar 

eller finansiering. Vissa poster kan falla inom flera kategorier. Mot bakgrund 

av internationell praxis behandlas erhållna utdelnings- samt ränteinkomster 

liksom ränteutgifter som en del av rörelsen. Lämnad utdelning är däremot 

en finansiell post. Skatter är också en del av rörelsen. Om möjligt bör en 

uppdelning av skatterna göras på den del som faller på den egentliga 

rörelsen och den del som är hänförlig till exempelvis försäljningar av 

anläggningar, dvs. investeringsaktiviteter. 

Behandling av finansiell leasing m.m. 

Ibland kan det vara oklart om en post överhuvudtaget ska tas med. Ett 

exempel gäller investeringar finansierade genom finansiell leasing. Här kan 

man hävda att ingen betalning skett. (Det förutsätts att uthyraren betalar 

leverantören.) I dylika fall bör ändå investeringen och finansieringen redovisas 

brutto. Storleken av årets totala investeringar i förhållande till rörelsens 

inbetalningsöverskott är nämligen ett viktigt finansiellt mått. 

Direkt eller indirekt metod 

För att komma fram till rörelsens inbetalningsöverskott kan man utgå från 

den redovisade nettovinsten och justera för alla resultatposter som inte 

motsvaras av betalningar. En metod som ger en betydligt klarare bild av 

betalningsströmmarna utgår i stället från kontantflödet från kunderna och 

kontantflödet (dvs. betalningar) till leverantörer osv. Den senare metoden 

brukar kallas för den direkta jämfört med den indirekta som hittills torde 

ha varit den vanligaste. 

Definition av likvida medel 

Det naturliga är att skillnaden mellan in- och utbetalningar motsvarar förändringen 

av affärsverkets/koncernens likvida medel alternativt kassa. Skulle 

det i affärsverket/koncernen finnas ytterligare rent finansiella, kortfristiga, 

tillgångar bör dessa också inräknas. Oavsett hur den post definierats som 

finansieringsanalysen förklarar förändringen av, ska den gå att lätt stämma 

av mot balansräkningen. 

Koncernredovisning 

Definition av koncernföretag 

Som dotterföretag räknas också företag som ägs till mindre än 50 procent 

om moderföretaget/affärsverket kan utöva ett bestämmande inflytande 

över dess verksamhet i enlighet med 1 kap. 4 § första stycket årsredovis-


ningslagen, punkterna 2 - 4. Dotterföretag över vilka moderföretaget inte 

kan utöva kontroll redovisas som en vanlig aktieinvestering. Bolag som 

förvärvats i avsikt att vidareförsäljas inom ett år redovisas som en vanlig 

aktieinvestering. Det är inte tillåtet att utelämna ett dotterbolag i koncernsammanställningen 

med hänvisning till att verksamheten är så avvikande 

att sammanställningen inte blir meningsfull. 

Förvärvsmetoden 

Vid förvärv av företag ska förvärvsmetoden användas när koncernredovisning 

upprättas. Vid förvärvet upprättas en förvärvsbalans där alla identifierbara 

poster åsätts marknadsvärden. Vid fastställande av beräknade marknadsvärden 

för förvärvade tillgångar och övertagna skulder ska med tillämpning 

av väsentlighetskriteriet följande riktlinjer gälla: 

● Varulager och pågående arbeten värderas till nettoförsäljningsvärde med 

avdrag för i branschen normal vinst. Råvarulager värderas dock till 

beräknat återanskaffningsvärde. 

● Värdepappersinnehav värderas till beräknat nettoförsäljningsvärde. 

● Fordringar och skulder som löper med lägre ränta än marknadsmässig 

värderas till nuvärde. 

● Materiella anläggningstillgångar såsom maskiner och inventarier, byggnader 

och mark värderas till uppskattat marknadsvärde eller bruksnyttovärde. 

● Immateriella anläggningstillgångar såsom patent, förlags- och hyresrätter 

eller liknande upptas till beräknade nettoförsäljningsvärden om sådana 

finns. Kan inte försäljningsvärden fastställas med rimlig säkerhet inkluderas 

värdet av de immateriella tillgångarna i goodwillvärdet. 

På skillnaden mellan marknadsvärdet och bokfört värde beräknas latent 

skatteskuld, vilken redovisas under rubriken Latenta skatteskulder (jfr bilaga 

6). 

Marknadsvärdet fastställs genom oberoende värderingar eller genom 

andra väldokumenterade överväganden. Underlaget för värderingen bevaras 

som en redovisningsverifikation och specificeras så att det vid senare försäljningar 

eller utrangeringar av tillgångar är möjligt att redovisa ett korrekt 

resultat. 

Vid interna aktieöverlåtelser behöver en omvärdering av tillgångar inte 

ske. 

Goodwill 

Goodwill definieras som förvärvspriset minus justerat eget kapital efter det 

att alla tillgångar värderats till marknadsvärde. Längsta avskrivningstid för 

goodwill är 20 år. Om avskrivningstiden överstiger 5 år ska skälen härför 

anges. 

Negativ goodwill 

Har negativ goodwill redovisats löses denna upp under den tid för vilken 

man förutser ett sämre resultat än normalt i det köpta företaget. 

201 

Redovisning


Negativ goodwill är inte synonymt med omstruktureringsreserver. Med 

omstruktureringsreserv avses en avsättning för framtida utgifter (utgifter i 

samband med beslutade personalinskränkningar etc.) som är en direkt följd 

av förvärvet. En sådan reservering ska göras innan beloppet av eventuell 

goodwill eller negativ goodwill fastställs. 

Redovisning av resultat i köpta och sålda dotterföretag 

Vid köp av företag medräknas resultatet i det köpta företaget i koncernens 

resultat från förvärvstidpunkten. Det är därför logiskt att vid försäljning av 

företag resultatet ingår i koncernens resultat till försäljningstidpunkten. 

Om detta inte kan urskiljas (därför att ett periodbokslut inte upprättats) 

eller när resultatet är litet kan resultatet ingå i vinsten/förlusten på försäljningen. 

Om resultatet i det sålda företaget har varit väsentligt bör det särredovisas 

för att underlätta för läsaren att göra prognoser över den kvarvarande 

rörelsens resultat. 

Minoritetsandel 

Minoritetens andel inkluderar eget-kapitalandel av obeskattade reserver om 

sådana redovisas. Minoritetens andel i balansräkningen redovisas lämpligen 

under egen rubrik närmast efter eget kapital. 

Omräkning av balansräkningar i utländska dotterföretag 

Med självständiga dotterföretag avses företag vars verksamhet bedrivs i stort 

sett oberoende från moderföretaget. Kostnader och intäkter anges huvudsakligen 

i den lokala valutan. 

Med osjälvständiga eller integrerade dotterföretag avses företag som är 

nära knutna till moderföretaget genom exempelvis varuleveranser eller 

finansiering. 

Intresseföretag 

Intresseföretag är företag i vilket aktieinnehavet är så stort att det är missvisande 

att tala om en tillfällig kapitalplacering. Normalt anses ett innehav 

på 20 procent av rösterna medföra att en placering övergår från att vara 

kapitalplacering till att bli intresseföretag. En lägre (eller högre) gräns kan 

dock godtas om särskilda omständigheter motiverar det. 15 

I koncernen redovisas andelar i intresseföretag enligt den s.k. kapitalandelsmetoden. 

I korthet innebär detta att det bokförda värdet av aktier i 

intresseföretaget ökas (minskas) med ägarföretagets andel i intresseföretagets 

vinst (förlust) efter avdrag för lämnad utdelning. Härigenom kommer en 

andel av intresseföretagets resultat att ingå i koncernens resultat. 

Andel i intresseföretags resultat kan helt eller delvis motsvaras av utdelning. 

Utdelning från intresseföretag bör därvid redovisas särskilt. Den bör 

alltså inte ingå i övriga utdelningsintäkter. 

Om inte intresseföretagen är helt obetydliga bör vidare i en not anges 

● aktieinnehavets storlek, 

15. Jfr 1 kap. 5 § årsredovisningslagen vars definition av intresseföretag bör tillämpas också i affärsverk. 

202

● andel av justerat eget kapital, 

● bokfört värde på aktieinnehavet, 

● andel i resultat efter finansnetto och skatt, samt 

● mottagen utdelning. 

Om förvärvspriset för aktier i intresseföretag överstiger andelen i det 

justerade egna kapitalet förfares på samma sätt som beskrivits i anslutning 

till förvärvsmetoden ovan. 

Redovisning av joint-ventures 

Vissa intresseföretag kan betecknas som joint-ventures. Härmed avses 

företag där två eller flera ägare gått samman för att bedriva viss verksamhet. 

Den vanligaste konstruktionen är att man har två ägare som vardera äger 

50 procent av aktierna och där ingen ensam kan utöva bestämmande 

inflytande. Ofta finns ett avtal upprättat mellan ägarna som reglerar hur 

viktigare beslut ska fattas. I dessa fall ger i allmänhet kapitalandelsmetoden 

otillräcklig information. Om investeringen i ett joint-venture är av väsentlig 

betydelse bör i stället den s.k. klyvningsmetoden användas. Härmed avses 

att moderföretaget tar upp "sin" andel (exempelvis 50 procent) av alla 

enskilda resultatoch balansposter. I stället för vad som brukar kallas för 

en radkonsolidering kommer andelen i ett joint-venture att ingå i varje rad. 

Den viktigaste effekten av detta är att bilden av koncernens skuldsättning 

blir mer rättvisande. I stället för att bara ta upp en andel av nettotillgångarna 

i ett joint-venture medför klyvningsmetoden att man redovisar andelar i 

både tillgångar och skulder. Om den andre delägaren också utgörs av ett 

statligt företag utgör joint-venture-företaget ett dotterföretag sett ur statens 

synvinkel. För att återspegla detta förhållande ska klyvningsmetoden 

användas i detta fall. 

Delårsrapport för affärsverken 


2 § Affärsverket ska senast den 31 augusti och den 30 november varje år till 

regeringen lämna delårsrapport för affärsverket eller, i förekommande fall, affärsverkskoncernen. 

Rapporterna ska avse sex respektive nio månader av det pågående 

räkenskapsåret. 

Delårsrapporten ska innehålla en resultaträkning och en prognos för helåret 

över resultaträkningens poster samt en balansräkning i sammandrag. Resultaträkningen 

ska utformas på samma sätt som i årsredovisningen och baseras på samma 

principer. Utvecklingen av omsättning, resultat, m.m. ska kommenteras, liksom 

under perioden inträffade händelser av väsentlig betydelse för affärsverket eller 

affärsverkskoncernen. 

Den delårsrapport som ska lämnas senast den 30 november ska vara granskad 

av Riksrevisionen. (F. 2007:1440) 

ESV:s föreskrifter till 10 kap. 2 § har upphävts genom ESV:s cirk. 2008:3. 

203 

Redovisning


Verksamhetsplan för affärsverken 

3 § Affärsverket skall senast den 1 mars varje år till regeringen lämna förslag 

till verksamhetsplan för de tre följande räkenskapsåren. I verksamhetsplanen skall 

verket beskriva sin verksamhet och redogöra för vilka strategier verket beslutat för 

att uppnå de verksamhetsmål och ekonomiska mål som har lagts fast för verket. 

Verksamhetsplanen skall också innehålla en investeringsplan, samt i de fall verket 

disponerar anslag på statsbudgeten, anslagsredovisning och budgetunderlag. 

I investeringsplanen skall verket redovisa inriktningen av investeringarna och 

planerad fördelning på olika investeringsområden samt hur investeringarna avses 

finansieras. 

11 kap. Tillämpningsföreskrifter 



204 



från föreskrifterna till denna förordning.

Bilaga 1 

Uppställningsform för resultaträkning 

RESULTATRÄKNING 


Verksamhetens intäkter 

Intäkter av anslag 

Intäkter av avgifter och andra ersättningar 


Finansiella intäkter 

= Summa 

Verksamhetens kostnader 


Kostnader för lokaler 

Övriga driftkostnader 

Finansiella kostnader 

Avskrivningar och nedskrivningar 

= Summa 

Verksamhetsutfall 

Resultat från andelar i hel- och delägda företag 

Uppbördsverksamhet 

Intäkter av avgifter m.m. samt andra intäkter som inte disponeras av myndigheten 

Intäkter av uppbörd 

Medel som tillförts statens budget från uppbördsverksamhet 

= Saldo 


Medel som erhållits från statens budget för finansiering av bidrag 

Medel som erhållits från myndigheter för finansiering av bidrag 

Övriga erhållna medel för finansiering av bidrag 

Finansiella intäkter 

Finansiella kostnader 

Avsättning till/upplösning av fonder m.m. för transfereringsändamål 

Lämnade bidrag 

= Saldo 


205 

Redovisning


Bilaga 2 

Uppställningsform för balansräkning 

BALANSRÄKNING 

TILLGÅNGAR 

I. Immateriella anläggningstillgångar 

1. Balanserade utgifter för utveckling 

2. Rättigheter och andra immateriella anläggningstillgångar 

3. Förskott avseende immateriella anläggningstillgångar 

II. Materiella anläggningstillgångar 

1. Byggnader, mark och annan fast egendom 

2. Förbättringsutgifter på annans fastighet 

3. Maskiner, inventarier, installationer m.m. 

4. Pågående nyanläggningar 

5. Beredskapstillgångar 

6. Förskott avseende materiella anläggningstillgångar 

III. Finansiella anläggningstillgångar 

1. Andelar i hel- och delägda företag 

2. Andra långfristiga värdepappersinnehav 

3. Långfristiga fordringar hos andra myndigheter 

4. Andra långfristiga fordringar 

IV. Utlåning 

1. Utlåning 

V. Varulager m.m. 

1. Varulager och förråd 

2. Pågående arbeten 

3. Fastigheter 

4. Förskott till leverantörer 

VI. Fordringar 

1. Kundfordringar 

2. Fordringar hos andra myndigheter 

3. Övriga fordringar 

VII. Periodavgränsningsposter 

1. Förutbetalda kostnader 

2. Upplupna bidragsintäkter 

3. Övriga upplupna intäkter 

VIII. Avräkning med statsverket 

1. Avräkning med statsverket 

IX. Kortfristiga placeringar 

1. Värdepapper och andelar 

X. Kassa och bank 

1. Behållning räntekonto i Riksgäldskontoret 

2. Övriga tillgodohavanden i Riksgäldskontoret 

3. Kassa och bank 

206

KAPITAL OCH SKULDER 

I. Myndighetskapital 

1. Statskapital 

2. Uppskrivningskapital 

3. Donationskapital 

4. Resultatandelar i hel- och delägda företag 

5. Balanserad kapitalförändring 

6. Kapitalförändring enligt resultaträkningen 

II. Fonder 

1. Fonder 

III. Avsättningar 

1. Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 

2. Övriga avsättningar 

IV. Skulder m.m. 

1. Lån i Riksgäldskontoret 

2. Övriga lån 

3. Räntekontokredit i Riksgäldskontoret 

4. Övriga krediter i Riksgäldskontoret 

5. Skulder till andra myndigheter 

6. Leverantörsskulder 

7. Övriga skulder 

8. Depositioner 

9. Förskott från uppdragsgivare och kunder 

V. Periodavgränsningsposter 

1. Upplupna kostnader 

2. Oförbrukade bidrag 

3. Övriga förutbetalda intäkter 

ANSVARSFÖRBINDELSER 

1. Statliga garantier för lån och krediter 

2. Övriga ansvarsförbindelser 


207 

Redovisning


Uppställningsform för anslagsredovisning 

208 

ANSLAGSREDOVISNING 

Redovisning mot anslag 

Utgående 

överföringsbe- 

Inkomster 8 

Utgifter 7 

Totalt disponibelt 

belopp 

Indragning 6 

lopp 9 

Utnyttjad del 

av medgivet 

överskridande 

5 

Omdisponerade 

anslagsbelopp 

4 

Årets tilldelning 

enligt reglerings- 

Ingående 

överföringsbe- 

Anslag 

1 

brev 3 

lopp 2 

Redovisning mot inkomsttitel 

12, 13 

Inkomster 

Beräknat belopp 11 

Inkomsttitel 10 

Bilaga 3:1 

1. Anslag och anslagsposter ska anges med beteckning och benämning i klartext enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut. 

2. Överföringsbelopp är ett samlingsbegrepp som innefattar anslagssparande och anslagskredit. 

3. I förekommande fall uppdelat på beslut i regleringsbrev och annat regeringsbeslut. Uppdelningen får göras i not. 

4. I denna kolumn redovisas både omfördelningar av ingående överföringsbelopp och omdisponeringar som görs av årets tilldelade medel. 

Erhållen dispositionsrätt för anslag som tidigare stått till regeringens disposition anges med positivt tecken, disponerat anslagsbelopp som 

genom beslut ställs till regeringens disposition anges med negativt tecken. 

5. Endast belopp motsvarande faktiskt avräknade utgifter. 

6. I denna kolumn redovisas både indragningar av anslagssparande (ingående överföringsbelopp) och indragningar av årets tilldelade medel. 

7. Här anges utgifter (normalt netto) som avräknats anslaget/anslagsposten. 

8. Kolumnen anges bara i de fall regeringen föreskrivit bruttoredovisning av inkomster. Om inkomster endast förekommer under enstaka anslag 

får de anges med negativt tecken i kolumnen för utgifter. 

9. Rubriken "Saldo" kan användas om beloppen inte får föras vidare till kommande år och vid upprättande av delårsrapport. 

10. Inkomsttitlar skall specificeras enligt eventuell underindelning. 

11. Enligt regleringsbrev eller motsvarande (anges bara i förekommande fall). 

12. Inkomster som redovisas mot inkomsttitel. 

13. Om regeringen eller ESV beslutat om bruttoredovisning av utgifter, särredovisas dessa i en separat kolumn.

Redovisning av beställningsbemyndigande (1) i årsredovisningen 

Utestående åtagandenas fördelning per år (3.) 

Utestående åtaganden 

Ingående åtaganden 

Etc. 

År 4 

År 3 

År 2 

År 1 

Tilldelat bemyndigande 

Anslag (2.) / 

Anslagsbenämning 

Andra finansiella villkor 

------------------------------------------- 

1. Enbart åtaganden som görs med stöd av bemyndiganden enligt 17 § första stycket anslagsförordningen. 

2. Anslag eller anslagspost eller delpost. 

3. Fördelningen avser utestående åtaganden uppdelade på de år när infrianden (redovisning mot anslag) beräknas ske. 


Bilaga 3:2 

209 

Redovisning


Bilaga 4 

Uppställningsform för finansieringsanalys 

FINANSIERINGSANALYS 

DRIFT 

Kostnader 

Finansiering av drift 

Intäkter av anslag 

Intäkter av avgifter och andra ersättningar 


Övriga intäkter 

Summa medel som tillförts för finansiering av drift 

Ökning(-)/minskning(+) av lager 

Ökning(-)/minskning(+) av kortfristiga fordringar 

Ökning(+)/minskning(-) av kortfristiga skulder 

Kassaflöde från/till drift 

INVESTERINGAR 

Investeringar i finansiella tillgångar (exkl. låneverksamhet) 

Investeringar i materiella tillgångar 

Investeringar i immateriella tillgångar 

Summa investeringsutgifter 

Finansiering av investeringar 

Lån från Riksgäldskontoret 

- amorteringar 

Andra långfristiga lån 

210 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

-xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

Not 

1 

2 

3 

4 

5


Ökning/minskning av statskapital med medel som erhållits 

från/tillförts statsbudgeten 

Försäljning av anläggningstillgångar 

- därav medel som tillförts statsbudgeten 

Bidragsmedel som erhållits för investeringar 

Summa medel som tillförts för finansiering av investeringar 

Förändring av kortfristiga fordringar och skulder 

Kassaflöde från/till investeringar 

LÅNEVERKSAMHET 

Nyutlåning 

Amorteringar 

Räntekostnader 

Summa låneutgifter 

Finansiering av låneverksamhet 

Lån från Riksgäldskontoret 


Ökning/minskning av statskapital med medel som erhållits 

från/tillförts statsbudgeten 

Ränteintäkter (disponibla) 

Tillförda anslagsmedel 

Summa medel som tillförts för finansiering av låneverksamhet 


Kassaflöde från/till låneverksamhet 


-xxx 

xxx 

xxx 

-xxx 

xxx 

-xxx 

xxx 

-xxx 

xxx 

-xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

211 

Redovisning


UPPBÖRDSVERKSAMHET 

Intäkter av avgifter m.m. samt andra intäkter som inte disponeras 

av myndigheten 

Intäkter av uppbörd 


Inbetalningar i uppbördsverksamhet 

Medel som tillförts statsbudgeten från uppbördsverksamhet 

Kassaflöde från/till uppbördsverksamhet 

TRANSFERERINGSVERKSAMHET 

Lämnade bidrag 

Förändringen av kortfristiga fordringar och skulder 

Utbetalningar i transfereringsverksamhet 

Finansiering av transfereringsverksamhet 

Medel som erhållits från statsbudgeten för finansiering av 

bidrag 

Medel som erhållits från andra myndigheter för finansiering 

av bidrag 

Övriga erhållna medel för finansiering av bidrag 

Summa medel som tillförts för finansiering av 

transfereringsverksamhet 

Kassaflöde från/till transfereringsverksamhet 

FÖRÄNDRING AV LIKVIDA MEDEL 

212 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

XXX

SPECIFIKATION AV FÖRÄNDRING AV LIKVIDA MEDEL 

Likvida medel vid årets början 

Ökning (+) / minskning (-) av kassa och bank 

Ökning (+) / minskning (-) av tillgodohavande RGK 

Ökning (+) / minskning (-) av avräkning med statsverket 

Summa förändring av likvida medel 

Likvida medel vid årets slut 


xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

xxx 

213 

Redovisning


Bilaga 5 

Uppställningsform för resultaträkning - affärsverk/affärsverkskoncerner 

RESULTATRÄKNING 

Rörelsens intäkter 

Nettoomsättning 

Aktiverat arbete för egen räkning 

Övriga rörelseintäkter 

Rörelsens kostnader 

Personalkostnader 

Diverse externa kostnader 

Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och 

immateriella anläggningstillgångar 

Övriga rörelsekostnader 

Resultat från andelar i intresseföretag 

Rörelseresultat 

Resultat från finansiella investeringar 

Resultat från värdepapper och fordringar som är 

anläggningstillgångar 

Övriga ränteintäkter och liknande resultatposter 

Räntekostnader och liknande resultatposter 

Resultat efter finansiella poster 

Skatt/skattemotsvarighet på årets resultat 

Minoritetens andel i resultat efter skatt 

Årets resultat 

214

Bilaga 6:1 

Uppställningsform för balansräkning - affärsverk/affärsverkskoncerner 



TILLGÅNGAR 



Balanserade utgifter för forskningsoch utvecklingsarbeten o.dyl. 

Hyresrätter och liknande rättigheter 

Goodwill 


Byggnader 

Mark 

Maskiner och tekniska anläggningar 

Inventarier, verktyg och installationer 

Pågående nyanläggningar och förskott avseende materiella anläggningstillgångar 

Finansiella anläggningstillgångar 

Andelar i koncernföretag 

Fordringar hos koncernföretag 

Andelar i intresseföretag 

Fordringar hos intresseföretag 


Andra långfristiga fordringar 

Omsättningstillgångar 

Varulager m.m. 

Varulager 

Pågående arbete för annans räkning 

Förskott till leverantörer 

Kortfristiga fordringar 

Kundfordringar 

Fordringar hos koncernföretag 

Fordringar hos intresseföretag 

Övriga fordringar 

Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter 

Kortfristiga placeringar 


215 

Redovisning


Bilaga 6:2 


EGET KAPITAL OCH SKULDER 

Eget kapital 

Bundet eget kapital 

Uppskrivningsfond 

Övrigt bundet kapital 

Fritt eget kapital 

Fria reserver 

Balanserad vinst/förlust 

Årets resultat 

Minoritetsintressen 

Latenta skatteskulder 

Avsättningar 

Räntebärande avsättningar 

Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 

Icke räntebärande avsättningar 

Långfristiga skulder 

Räntebärande skulder 

Skulder till staten 

Skulder till kreditinstitut 

Skulder till koncernföretag 

Skulder till intresseföretag 

Övriga långfristiga skulder 

Icke räntebärande skulder 

Kortfristiga skulder 

Räntebärande skulder 

Skulder till kreditinstitut 

Skulder till koncernföretag 

Skulder till intresseföretag 

Övriga räntebärande skulder 

Icke räntebärande skulder 

Leverantörsskulder 

Skatteskulder 

Förskott från kunder 

Övriga icke räntebärande skulder 

Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter 

Poster inom linjen 

Ställda säkerheter och ansvarsförbindelser 

216

Bilaga 7 

Uppställningsform för finansieringsanalys affärsverk/affärsverkskoncerner 

FINANSIERINGSANALYS 

Rörelsen 

Rörelsens resultat före avskrivningar 

± Finansiella intäkter och kostnader 

- Skattebetalningar (inkl skatt hänförlig till extraordinära poster) 

± Förändring i spärrkonto 

= Kassaflöde före förändring i rörelsekapital och investeringar 

± Förändring av lager 

± Förändring av kortfristiga fordringar 16 

± Förändring av kortfristiga skulder 

= Kassaflöde före investeringar (rörelsens inbetalningsöverskott) 

Investeringar 

± Förändring av långfristiga fordringar 

- Förvärv av aktier i dotterbolag 

± Förändring i andra finansiella tillgångar 

- Investering i immateriella tillgångar 

- Investeringar i materiella anläggningstillgångar (brutto) 

- Investeringar i finansiella tillgångar (exkl. kortfristiga placeringar) 

+ Försäljning av anläggningar 

= Nettoinvesteringar i rörelsen 

Förändring av kortfristiga fordringar/skulder 

= Kassaflöde efter investeringar 

Finansiering 

± Förändring av räntebärande lån (inkl pensionsskulder) 

+ Nyemission 

- Utdelning 

= Finansiering 

Likviditetsförändring 

Likvida medel inkl kortfristiga placeringar vid årets början 

Dito vid årets slut 

Förändring i likvida medel 


16. Vissa kortfristiga fordringar och skulder kan orsakas av exempelvis investeringsaktiviteter. Om 

möjligt skall förändringar i dessa då hänföras till investeringsavsnittet. 

217 

Redovisning

Statliga myndigheters redovisningssystem 


redovisningssystem 



1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen som är bokföringsskyldiga 

enligt förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. För 

affärsverken gäller dock inte 5 §. (F. 2000:607) 

2 § Förordningen skall tillämpas vid anskaffning och förvaltning av redovisningssystem. 

Med redovisningssystem avses i denna förordning ett ADB-baserat system 

för bokföring enligt förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. 

(F. 2000:607) 

Allmänna bestämmelser 

3 § En myndighets redovisningssystem skall vara såväl ändamålsenligt som 

kostnadseffektivt och säkert för staten som helhet. 

4 § Myndigheten skall tillgodose av Riksrevisionen specificerade krav på tillgång 

till data i redovisningssystemet. (F. 2003:279) 

Samråd 

5 § En myndighet som överväger att anskaffa eller utveckla ett redovisningssystem 

skall samråda med Ekonomistyrningsverket om vilka krav som skall ställas 

på systemet och vilka behov det bör täcka. 

Ekonomistyrningsverket får medge undantag från samrådsskyldigheten. 

(F. 1998:439) 


Samråd med ESV gäller endast vid upphandling av redovisningssystem som 

innehåller den del av myndighetens centrala ekonomisystem där huvudboken 

finns dvs. det system där hela myndighetens redovisning sammanställs och 

där uppgifter till riksredovisningen 18 tas fram. 

Myndigheten skall redan i förstudiefasen skriftligen påkalla samrådet. 

ESV beslutar inledningsvis om omfattningen av samrådet. 

Samrådet avseende den aktuella systemlösningen omfattar kraven enligt 

4 och 6 §§ förordningen samt möjligheterna att tillgodose riksredovisning- 

17. ESV:s cirk. 1998:12. 

18. Numera: Statsredovisningen. 

218

ens 19 behov av information enligt 3 § bokföringsförordningen 

(1979:1212) 20 med föreskrifter. 

Som samrådsunderlag skall myndigheten överlämna till ESV den del av 

kravspecifikationen som innehåller ESV:s krav på myndigheterna att löpande 

inkomma med uppgifter till riksredovisningen 21 enligt 3 § bokföringsförordningen 

22 . 


Omfattningen av samrådet beror bl.a. på om det gäller anskaffning av ett 

nytt system, systemutveckling eller annan förändring av förutsättningarna 

för överföring till riksredovisningen. 23 

Myndigheter som utan upphandling anskaffar ett av ESV tillhandahållet 

redovisningssystem är undantagna från samråd med ESV. 

Vid förmedling av betalningar via bank till och från en myndighet gäller 

även samråd med ESV enligt 7-10 §§ förordningen (1994:14) om statliga 

myndigheters betalningar och medelsförvaltning. 

Anslutning till redovisningssystemet 

6 § Innan ett redovisningssystem får tas i bruk, skall Ekonomistyrningsverket 

godkänna att systemet, direkt eller indirekt, ansluts till statens centrala redovisningssystem 

(statsredovisningssystemet). Verket får dock, om det finns särskilda 

skäl, medge undantag från kravet på anslutning. 

Ansökan om godkännande skall göras skriftligen hos Ekonomistyrningsverket 

senast tre månader innan systemet är avsett att tas i bruk. Verket skall behandla 

ansökan skyndsamt. (F. 2000:607) 


Innan ett system får anslutas till riksredovisningssystemet 24 skall dels samråd 

enligt 5 § förordningen ha skett, dels skall myndigheten ha överlämnat till 

ESV ett av myndigheten utfört och godkänt test gällande överföringen till 

riksredovisningen 25 . 

För testet som skall ligga till grund för ESV:s beslut om anslutning till 

riksredovisningssystemet 26 tillhandahåller ESV särskilda anvisningar. Myndigheten 

skall ha överlämnat godkänt test till ESV innan systemet tas i bruk. 


20. Numera: 21 § förordning (2000:606) om myndigheters bokföring. 




24. Numera: Statsredovisningssystemet. 




219 

Redovisning


I ansökan om godkännande skall myndigheten ge förslag till tidplan för 

anslutningen. Vidare skall myndighet som inte har anskaffat ett av ESV 

tillhandahållet system bifoga den del av systemdokumentationen som avser 

ESV:s krav på myndigheterna att löpande inkomma med uppgifter till 

riksredovisningen 27 enligt 3 § bokföringsförordningen 28 . 


För ansökan om anslutning till riksredovisningssystemet 29 tillhandahåller 

ESV särskild blankett. 

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller också om myndigheten behöver göra väsentliga 

förändringar i ett redovisningssystem som är anslutet till statsredovisningssystemet. 

(F. 2000:607) 


8 § Ekonomistyrningsverket skall meddela föreskrifter om verkställigheten av 

5 och 6 §§. Verket får i övrigt, med undantag av 4 §, meddela de föreskrifter som 

behövs för tillämpningen av denna förordning. (F. 2003:279) 




220

5 Upphandling, miljöfrågor, m.m. 

Lag (2007:1091) om offentlig upphandling 

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt 

allmänna bestämmelser 

Lagens innehåll 

1 § I denna lag finns föreskrifter om 

- lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.), 

- definitioner (2 kap.), 

- tröskelvärden (3 kap.), 

- upphandlingsförfaranden (4 kap.), 

- ramavtal (5 kap.), 

- elektronisk auktion (5 a kap.), 

- tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag 

m.m. (6 kap.), 

- annonsering av upphandling (7 kap.), 

- tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.), 

- kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), 

- uteslutning av leverantörer (10 kap.), 

- kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (11 kap.), 

- tilldelning av kontrakt (12 kap.), 

- byggkoncessioner (13 kap.), 

- projekttävlingar på tjänsteområdet (14 kap.), 

- upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.), 

- avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), 

- upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och 

- tillsyn (18 kap.). 

Till lagen hör följande bilagor: 

- Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) 

- Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2) 

- Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) 

Lag om offentlig upphandling 

- Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4) (Lag 2010:571) 

221 

Upphandling,miljöfrågor, 

m.m.



2 § Denna lag gäller för offentlig upphandling av byggentreprenader, varor 

och tjänster samt av byggkoncessioner. Lagen gäller även när upphandlande 

myndigheter anordnar projekttävlingar. Vad som avses med offentlig upphandling 

och upphandlande myndighet anges i 2 kap. 13 § respektive 19 §. 

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som 

1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller 

2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen. 

I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (Atjänster) 

tillämpas inte 13 och 14 kap. 

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en 

upphandling av A-tjänster om värdet av A- tjänsterna överstiger värdet av Btjänsterna. 

I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling 

av B- tjänster. 

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV- referensnummer 

för byggentreprenadkontrakt samt CPC- och CPV- referensnummer för A-tjänster 

och B-tjänster. 

I fråga om tjänstekoncessioner gäller endast 1 kap. 12 §. (Lag 2011:1030) 

Undantag från lagens tillämpningsområde 

Upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster 

3 § Denna lag gäller inte för upphandling som 

1. omfattas av lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, 

transporter och posttjänster, eller 

2. är undantagen enligt 1 kap. 12, 21, 22 eller 23 § i den lagen. 

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet 

3a § Denna lag gäller inte för upphandling som 

1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, 

eller 

2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen. (Lag 2011:1030) 

Teletjänster 

4 § Denna lag gäller inte för kontrakt som huvudsakligen syftar till att ge en 

upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva publika telenät 

eller att för allmänheten tillhandahålla teletjänster. 

Upphandling enligt andra internationella regler 

5 § Denna lag gäller inte upphandling som omfattas av andra bestämmelser 

och görs enligt 

222

1. ett internationellt avtal mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska 

samarbetsområdet (EES) och någon annan stat för ett projekt som är gemensamt 

för de avtalsslutande staterna, 

2. upphandlingsförfaranden som har överenskommits i ett internationellt avtal 

med anknytning till stationering av militär personal, eller 

3. upphandlingsförfaranden som har överenskommits i en internationell organisation. 

Undantag på grund av sekretess m.m. 

5a § Bestämmelserna i denna lag gäller inte för upphandling som omfattas av 

sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. (Lag 2011:1030) 

Särskilda undantag 

6 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser 

1. förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt 

eller någon annan rättighet till fastighet, dock gäller lagen för upphandling av 

finansiella tjänster med anledning av kontrakt som avses i denna punkt, 

2. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial 

avsett för radio- och TV-program samt upphandling av sändningstid, 

3. skiljemanna- eller förlikningsuppdrag, 

4. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse 

av värdepapper eller andra finansiella instrument, 

5. anställningar, 

6. forskningsoch utvecklingstjänster, med undantag för sådana vilkas resultat 

endast tillkommer en upphandlande myndighet i den egna verksamheten och 

betalas av myndigheten, eller 

7. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster från en 

centralbank. 

Med fastighet enligt första stycket 1 avses det som enligt jordabalken utgör 

eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till 

jorden skall också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till 

byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens 

ägare. 

Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt 


7 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet 

tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning 

har ensamrätt att utföra tjänsten. 

Kompletterande byggentreprenadkontrakt i samband med byggkoncessioner 

8 § Denna lag skall inte tillämpas på kompletterande byggentreprenader som 

varken ingår i det ursprungliga koncessionsprojektet eller det ursprungliga kontraktet 

om 

223 


m.m.


1. de genom oförutsedda omständigheter har blivit nödvändiga för arbetets 

utförande enligt beskrivningen i koncessionsprojektet eller kontraktet, förutsatt 

att kontraktet tilldelas den ursprungliga leverantören, 

2. de kompletterande arbetena inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter 

för den upphandlande myndigheten kan skiljas från det ursprungliga 

upphandlingskontraktet, eller 

3. de är absolut nödvändiga för att kontraktet skall kunna fullföljas. 

Undantaget i första stycket gäller dock inte om det sammanlagda värdet av 

kontraktet överstiger hälften av det ursprungliga kontraktets värde. 


Principer för offentlig upphandling 

9 § Upphandlande myndigheter skall behandla leverantörer på ett likvärdigt 

och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. 

Vid upphandlingar skall vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet 

iakttas. 

9 a § Upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn 

vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta. (Lag 2010:571) 

Rätten att få delta i en offentlig upphandling 

10 § En anbudssökande eller anbudsgivare, som enligt bestämmelser i det land 

i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet 

är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på 

grund av krav på att leverantören skall vara en fysisk eller en juridisk person. 

När det gäller tjänste- och byggentreprenadkontrakt eller varukontrakt som 

också omfattar tjänster eller monteringsoch installationsarbeten får juridiska 

personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer 

på de personer som skall utföra tjänsterna. 

11 § Grupper av leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna ett anbud och 

att lämna ett anbud. Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor 

om att sådana grupper skall ha en bestämd juridisk form för att få lämna en 

anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en grupp skall 

ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att 

kontraktet skall kunna fullgöras på ett godtagbart sätt. 

Beviljande av särskilda rättigheter eller ensamrätt att utöva offentlig 

tjänsteverksamhet 

12 § Om en upphandlande myndighet beviljar någon annan än en upphandlande 

myndighet särskilda rättigheter eller ensamrätt att bedriva verksamhet i det allmännas 

intresse, skall den handling varigenom denna rätt beviljas innehålla en 

bestämmelse som innebär att innehavaren av rättigheten eller ensamrätten skall 

iaktta principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet när den tilldelar 

tredje man varukontrakt. 

224

2 kap. Definitioner 

Allmänna definitioner 

1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt 

eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande 

enligt 15 kap. (Lag 2010:571) 

2 § Med anknutet företag avses 

1. företag över vilket en upphandlande myndighet har ett bestämmande inflytande, 

2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande 

myndighet, och 

3. företag som tillsammans med en upphandlande myndighet står under 

bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt 

deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under. 

Ett bestämmande inflytande skall anses finnas om en upphandlande myndighet 

direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna 

i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande 

eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse 

eller motsvarande ledningsorgan. 

3 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som 

1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt 

till en verksamhet som anges i bilaga 1, eller 

2. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt 

krav som ställs upp av den upphandlande myndigheten. 

Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, 

om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion. 

4 § Med byggkoncession avses ett kontrakt av samma slag som ett byggentreprenadkontrakt 

men som innebär att ersättningen helt eller delvis utgörs av rätt att 

utnyttja anläggningen. 

5 § Med CPV-nomenklaturen avses den gemensamma terminologi vid offentlig 

upphandling som antagits genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 

nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om gemensam terminologi vid offentlig 

upphandling (CPV) 1 , ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 

2151/2003 2 . 

Om NACE- eller CPC-nomenklaturen i bilagorna 1–3 avviker från CPVnomenklaturen 

har dessa företräde. 

1. EGT L 340, 16.12.2002, s. 1–562 (Celex 32002R2195). 

2. EGT L 329, 16.12.2003, s. 1–270 (Celex 32003R2151). 


225 


m.m.


6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller 

radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier. 

6 a § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska 

medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av 

anbuden. (Lag 2010:571) 

7 § Med erkända organ avses sådana provnings- och kalibreringslaboratorier 

samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska 

standarder. 

8 § Med förfrågningsunderlag avses sådant underlag för anbud som en upphandlande 

myndighet tillhandahåller en leverantör. 

9 § Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphandlande 

myndigheten inbjuder utvalda leverantörer och förhandlar om kontraktsvillkoren 

med en eller flera av dem. 

9 a § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som 

1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för 

andra upphandlande myndigheter, eller 

2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande 

myndigheter. (Lag 2010:571) 

9 b § Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör 

kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog 

med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande. 

(Lag 2010:571) 

10 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som 

1. sluts mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, 

2. avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande 

av tjänster, och 

3. undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur. 

10 a § Med kontrakt enligt 10 § avses dock inte avtal som sluts mellan en 

upphandlande myndighet och en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt 

kommunallagen (1991:900), om 

1. den upphandlande myndigheten utövar en kontroll över den juridiska personen 

eller den gemensamma nämnden som motsvarar den som den utövar över sin 

egen förvaltning, och 

226


2. den juridiska personen eller den gemensamma nämnden bedriver huvuddelen 

av sin verksamhet tillsammans med den eller de myndigheter som kontrollerar 

den. (Lag 2012:392) 

11 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller 

tjänster eller utför byggentreprenader. 

Med leverantör avses också grupper av leverantörer. 

12 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägarförvaltningar, 

särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov 

i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller 

kommersiell karaktär, och 

1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller 

en upphandlande myndighet, 

2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller 

en upphandlande myndighet, eller 

3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter 

är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet. 

13 § Med offentlig upphandling avses de åtgärder som vidtas av en upphandlande 

myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, 

tjänster eller byggentreprenader. 

14 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som 

anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en 

projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag. 

15 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande 

myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare 

tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod. 

16 § Med selektivt förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer kan 

ansöka om att få delta men endast anbudssökande som inbjuds av den upphandlande 

myndigheten att delta får lämna anbud. 

17 § Med tjänstekoncession avses ett kontrakt av samma slag som ett tjänstekontrakt 

men som innebär att ersättningen för tjänsterna helt eller delvis utgörs av 

rätt att utnyttja tjänsten. 

18 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster 

enligt bilaga 2 eller 3 (A- eller B-tjänster) och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt 

enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 21 §. 

Ett kontrakt som avser varor och som även omfattar A- eller B-tjänster skall 

behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av 

varorna. 

227 


m.m.


Ett kontrakt som avser A- eller B-tjänster och omfattar verksamhet som hänförs 

till byggentreprenader enligt bilaga 1, men som är underordnad kontraktets 

ändamål i övrigt, skall behandlas som ett tjänstekontrakt. 

19 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter. 

Vid tillämpning av denna lag skall med myndighet jämställas 

1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och 

2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, samt 

3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar 

enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2. 

20 § Med upphandlarprofil avses en sammanställning av uppgifter som är tillgängliga 

på Internet och som innehåller information om den upphandlande 

myndigheten och dess upphandlingar. 

21 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller 

hyrköp av varor under förutsättning att kontraktet inte skall anses utgöra ett 

byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett tjänstekontrakt enligt 18 § andra 

stycket. 

Ett kontrakt skall behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- 

och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre 

än värdet av varorna. 

22 § Med öppet förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer får lämna 

anbud. 

Definitioner som gäller endast 15 kap. 

23 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss 

form. (Lag 2010:571) 

24 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt 

att delta, deltagande leverantörer skall lämna anbud och den upphandlande 

myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. 

25 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt 

att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa 

leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla 

med en eller flera anbudsgivare. 

3 kap. Tröskelvärden 

Tröskelvärdenas storlek 

1 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst 

de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat 

eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser 

228

1. a) varor som upphandlas av en central statlig myndighet, i fråga om sådana 

myndigheter inom försvarsområdet dock endast då kontraktet avser produkter 

som anges i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG 

av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling 

av byggentreprenader, varor och tjänster 3 , senast ändrat genom kommissionens 

förordning (EG) nr 2083/2005 4 , 

1. b) tjänster som upphandlas av en central statlig myndighet, om inte annat 

följer av andra stycket, 

2. varor och tjänster i andra fall än som avses i 1, eller 

3. byggentreprenader. 

Vid upphandling som görs av en central statlig myndighet tillämpas samma 

tröskelvärde som gäller enligt första stycket 2, om upphandlingen avser 

1. sådana forskningsoch utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 

2, 

2. sådana telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilaga 2, vilkas referensnummer 

i CPV-nomenklaturen motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 

7526, eller 

3. sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster). 

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och 

svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första 

stycket 1. a). 

Särskilda bestämmelser om tröskelvärden vid projekttävlingar finns i 14 kap. 2 

och 3 §§. 

Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt. (Lag 2010:571) 

Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en 

upphandlande myndighet 

2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än 

en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon 

annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta 

bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå 

till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid 

har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser 

1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, 

rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för 

administrationsändamål, eller 

2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. 

3. EUT L 134, 30/04/2004, s. 1, (Celex 32004L0018). 

4. EUT L 333, 20.12.2005, s. 28, (Celex 32005R2083). 


229 


m.m.


Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att 

bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan 

än myndigheten. 


svenska kronor. (Lag 2010:571) 

Beräkning av värdet av ett kontrakt 

3 § Värdet av kontrakt som avses i 1 eller 2 § skall uppskattas till det totala 

belopp som skall betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen skall options- och 

förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare skall de premier och 

ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande 

eller anbudsgivare räknas in i värdet. 

4 § Beräkningen av värdet av ett kontrakt skall avse värdet vid den tidpunkt då 

en annons om upphandlingen enligt 7 kap. 1 § skickas ut eller, om en sådan 

annons inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten bjuder 

in leverantörer till anbudsgivning. 

Förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling 

5 § En byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor 

eller tjänster får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling 

över tröskelvärdena i denna lag. 

6 § Värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster skall omfatta det 

totala värdet av kontraktet. I det totala värdet skall även värdet av monteringsoch 

installationsarbeten räknas in. 

Upphandling av delkontrakt 

7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive 

anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt 

i form av delkontrakt, skall det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid 

tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, skall varje enskild upphandling 

av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena 

i denna lag. 

Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars 

värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 

euro när det gäller byggentreprenader. 

Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt 

inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten. 

Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna 

paragraf skall 15 kap. tillämpas. 

Byggentreprenadkontrakt 

8 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt skall kostnaden 

för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande myn- 

230

digheten tillhandahåller entreprenören för att entreprenaden skall kunna fullgöras 

räknas in. 

Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att entreprenaden skall kunna 

fullgöras får inte ingå i beräkningen av värdet, om det skulle medföra att lagens 

regler om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga på upphandlingen 

av dessa varor och tjänster. 

Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid 

9 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av 

varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader skall beräknas till 

den totala kostnaden för kontraktet under löptiden. 

För varukontrakt som avser längre löptid skall värdet beräknas till den totala 

kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde. 

För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan 

bestämmas skall värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48. 

Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som 

skall förnyas 

10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer 

eller som skall förnyas inom viss tid, skall beräknas med ledning av 

1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats 

under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående 

räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i 

kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första 

kontraktet, eller 

2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas 

under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, 

om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret. 

Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om 

upphandling över tröskelvärdena i denna lag. 

Vissa tjänstekontrakt 


11 § Värdet av ett tjänstekontrakt skall beräknas med utgångspunkt i 

1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som skall betalas och andra former 

av ersättning, 

2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, 

ränta och andra former av ersättning, och 

3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision 

som skall betalas och andra former av ersättning. 

12 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, skall 

värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kon- 

231 


m.m.


traktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat 

med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid. 

Ramavtal 

13 § Värdet av ett ramavtal skall beräknas till det högsta sammanlagda värdet 

av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets löptid. 

4 kap. Upphandlingsförfaranden 

Öppet, selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad 

dialog 

1 § Vid offentlig upphandling ska öppet eller selektivt förfarande användas. 

Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas 

under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§. 

Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt 

som anges i 10–21 §§. (Lag 2010:571) 

Förhandlat förfarande med föregående annonsering 

2 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas 

1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid 

en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till 

vad som föreskrivs i 

a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge 

namn och yrkeskvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som 

omfattas av upphandlingen, 

b) 6 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud 

inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller 

ställda minimikrav får beaktas, 

c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare ska ange hur stor del som kan komma 

att läggas ut på tredje man, 

d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande ska 

bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och 

arbetsvillkor vid utformning av anbudet, 

e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera 

handlingar som getts in, 

f) 10 kap. om uteslutning av leverantörer, 

g) 11 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av leverantörer 

m.m., eller 

h) 12 kap. om tilldelning av kontrakt, 

2. om det som ska upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker 

att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris 

i förväg, 

232

3. för finansiella och intellektuella tjänster som är av sådan art att det inte går att 

utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag för att kunna genomföra upphandlingen 

genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna 

eller selektiva förfaranden, eller 

4. för byggentreprenad, som endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål 

och som inte syftar till vinst eller till att täcka forskningsoch 

utvecklingskostnader. 

Första stycket 1 gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den 

tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt. (Lag 2010:571) 

3 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande 

myndighet förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har lämnat, 

för att anpassa anbuden till de krav som myndigheten har angett i annonsen om 

upphandling och i förfrågningsunderlaget samt för att få fram det bästa anbudet 

enligt 12 kap. 1 §. 

4 § En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget 

ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva 

steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de 

tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i 

förfrågningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att 

effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal 

lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare. (Lag 2011:1030) 

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering 


5 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående 

annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, 

varor och tjänster om 

1. det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några anbudsansökningar 

eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de 

ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt, 

2. det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av 

ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör, eller 

3. det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad 

av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten 

gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande 

med föregående annonsering. 

Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myndigheten 

i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där bestämmelsen i första 

stycket 1 har tillämpats av myndigheten. (Lag 2010:571) 

6 § I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att 

annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast 

anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående 

233 


m.m.


öppet eller selektivt förfarande eller i en föregående konkurrenspräglad dialog har 

lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet 

får inte andra än sådana anbudsgivare delta. (Lag 2010:571) 


annonsering för tilldelning av varukontrakt om 

1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studieeller 

utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka 

forskningsoch utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte 

försämrar möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som 

i första hand har ett sådant syfte, 

2. det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leverantören 

om 

a) varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare 

leveranser, och 

b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten 

tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först 

anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende 

drift och underhåll, 

3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller 

4. det är möjligt att anskaffa varor på särskilt förmånliga villkor genom att köpa 

i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation 

eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande. 

Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast 

om det finns särskilda skäl. 


annonsering om 

1. det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i 

det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, om kompletteringarna 

på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna 

fullgöras, och under förutsättning att de ska utföras av den ursprungliga leverantören, 

och om 

a) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphandlande 

myndigheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller 

b) de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att kontraktet ska 

kunna fullföljas, eller 

2. det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare 

byggentreprenader eller tjänster under förutsättning 

234 

a) att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett 

öppet eller selektivt förfarande, 

b) att arbetena tilldelas samma leverantör,

c) att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet, 

d) att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det 

ursprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och 

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att 

det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas. 

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga 

hälften av det ursprungliga kontraktets värde. 

Det förfarande som avses i första stycket 2 får tillämpas under högst tre år efter 

det att det ursprungliga kontraktet slöts. (Lag 2011:1030) 

Projekttävling 


annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling 

som anordnats enligt 14 kap., under förutsättning att kontraktet enligt 

tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen. 

Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, skall samtliga vinnare 

inbjudas att delta i förhandlingar. 

Konkurrenspräglad dialog 

Förutsättningar 

10 § En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog 

vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då öppet eller selektivt 

upphandlingsförfarande inte medger tilldelning av kontraktet. (Lag 2010:571) 

11 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat, om det inte rimligen kan 

krävas av en upphandlande myndighet att den ska kunna 

1. definiera de prestandaeller funktionskrav enligt 6 kap. 3 § som kan tillgodose 

myndighetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller 

2. ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt. (Lag 2010:571) 

Annonsering 

12 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad 

dialog, ska den i en annons ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande 

dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. (Lag 2010:571) 

Inledande av dialog 


13 § Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande 

som har valts ut med tillämpning av 10 och 11 kap. 

Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande 

myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera 

alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram 

235 


m.m.


till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och utgöra 

grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna. 

(Lag 2010:571) 

Genomförande av dialogen 

14 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras 

i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. 

I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. 

Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i 

det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort 

att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt 

antal lösningar. (Lag 2011:1030) 

15 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att 

myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens 

behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena 

ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta. (Lag 2010:571) 

Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud 

16 § När en underrättelse har lämnats enligt 15 §, ska den upphandlande 

myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga 

anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats 

under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga 

för projektets genomförande. (Lag 2010:571) 

Klarläggande och precisering av anbud 

17 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare 

att klarlägga och precisera sitt anbud. 

Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte leda till att 

grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det 

snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering. (Lag 2010:571) 

Värdering av anbud 

18 § Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av 

tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det 

beskrivande dokumentet. (Lag 2010:571) 

19 § Den upphandlande myndigheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt 

mest fördelaktiga. (Lag 2010:571) 

Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden 

20 § Den upphandlande myndigheten får uppmana den anbudsgivare vars 

anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa 

aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där. 

236

En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till 

1. att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras, 

2. att konkurrensen snedvrids, eller 

3. diskriminering. (Lag 2010:571) 

Priser eller betalning till deltagare 

21 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning 

ska ges till deltagarna i dialogen. (Lag 2010:571) 

Inköpscentraler 

22 § En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och 

tjänster med hjälp av en inköpscentral. (Lag 2010:571) 

5 kap. Ramavtal 

Tillämpliga bestämmelser 

1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal med tillämpning av 

bestämmelserna om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och 

tjänster i denna lag. 

Tilldelning av kontrakt 

2 § Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal skall tilldelas enligt 4, 6 eller 7 

§. Ett sådant kontrakt får slutas endast mellan en upphandlande myndighet och 

en leverantör som är part i ramavtalet. 

Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får parterna inte 

väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet. 

Ramavtalets löptid 

3 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda 

skäl. 

Ramavtal med en enda leverantör 

4 § Om ett ramavtal ingåtts med en enda leverantör, skall villkoren i ett kontrakt 

som grundar sig på ramavtalet överensstämma med villkoren i ramavtalet. 

Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten 

skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov 

uppmana leverantören att komplettera sitt anbud. 

Ramavtal med flera leverantörer 


5 § Om ett ramavtal ingås med flera leverantörer, i enlighet med 6 eller 7 §, 

skall dessa vara minst tre, om det finns ett tillräckligt antal leverantörer som uppfyller 

urvalskriterierna och ett tillräckligt antal godtagbara anbud som uppfyller 

237 


m.m.


de tilldelningskriterier enligt 12 kap. 1 § andra stycket som angetts i förfrågningsunderlaget 

till ramavtalet. 

6 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 § får tilldelning av 

kontrakt som grundar sig på ramavtalet ske genom tillämpning av villkoren i 

ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud. 

Kontrakt skall tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet på 

grundval av de villkor som angetts i ramavtalet. 

7 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 § och om inte alla 

villkor är angivna i ramavtalet, skall parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i 

enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt 

preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som angetts i 

förfrågningsunderlaget till ramavtalet. 

Vid tillämpning av första stycket skall 

1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som skall tilldelas skriftligen 

samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet, 

2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att 

lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens 

art och omfattning, 

3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av 

innehållet i dem innan den angivna svarstiden har löpt ut, och 

4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den 

anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier 

som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet. 

5 a kap. Elektronisk auktion 

Tillämpningsområdet 

1 § En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas 

med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande 

genomföra en elektronisk auktion vid 

1. öppet förfarande, 

2. selektivt förfarande, 

3. ett sådant förhandlat förfarande som får användas i det fall som avses i 4 kap. 

2 § 1, 

4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §, 

5. förenklat förfarande, och 

6. urvalsförfarande. (Lag 2010:571) 

2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av 

automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på 

238

1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, 

eller 

2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, 

när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt 

mest fördelaktiga anbudet. (Lag 2010:571) 

3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande 

myndigheten ange det i annonsen om upphandling. (Lag 2010:571) 

Förfrågningsunderlag 

4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå 

1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller 

procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen, 

2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en 

bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen, 

3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under 

den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske, 

4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen, 

5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader 

mellan anbuden som kan ha bestämts, och 

6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om 

anslutningen till denna utrustning. (Lag 2010:571) 

Första utvärdering av anbud 

5 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska 

myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet 

med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa. (Lag 2010:571) 

Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m. 


6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med 

elektroniska medel att lämna nya priser eller värden. 

En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning 

till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt 

den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas. 

(Lag 2010:571) 

7 § Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga 

anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den 

berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna. 

(Lag 2010:571) 

239 


m.m.


8 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den 

elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de 

nya priser och nya värden som lämnas under auktionen. 

Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget 

angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma 

vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen 

angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde. 

Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud. 

(Lag 2010:571) 

9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter 

den dag då inbjudan har skickats ut. (Lag 2010:571) 

10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande 

etapper. (Lag 2010:571) 

Upplysningar till anbudsgivarna 

11 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten 

omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de 

ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. 

Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser 

eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget. 

Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare 

i den elektroniska auktionen. (Lag 2010:571) 

Avslutande av en elektronisk auktion 

12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten 

1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas, 

2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar 

angivna krav på minsta skillnader, eller 

3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har 

genomförts. 

I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i 

inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det 

sista budet som den kommer att avsluta auktionen. 

I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen 

anges i inbjudan att delta i auktionen. (Lag 2010:571) 

13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande 

myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska 

auktionen. (Lag 2010:571) 

240

6 kap. Tekniska specifikationer och särskilda 

kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. 

Tekniska specifikationer 

1 § Tekniska specifikationer skall ingå i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget 

eller de kompletterade handlingarna. Specifikationerna skall vara 

utformade på något av de sätt som anges i 2 och 3 §§. 

När det är möjligt bör specifikationerna bestämmas med hänsyn till kriterier 

avseende tillgänglighet för personer med funktionshinder eller utformning med 

tanke på samtliga användares behov. 

Tekniska specifikationer som hänvisar till en standard 

2 § De tekniska specifikationerna skall, om inte 3 § tillämpas, vara utformade 

med hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga 4, och i 

turordning hänvisa till 

1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard, 

2. europeiskt tekniskt godkännande, 

3. gemensam teknisk specifikation, 

4. internationell standard, 

5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, 

eller 

6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk 

specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader 

samt materialanvändning. 

Varje hänvisning som avses i första stycket skall följas av orden ”eller likvärdigt”. 

Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande 

bestämmelser. 

Tekniska specifikationer i form av prestandaeller funktionskrav 

3 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som 

prestandaeller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven skall 

vara så utformade att föremålet för upphandlingen klart framgår. 

En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 

2 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestandaeller funktionskraven 

enligt första stycket är uppfyllda. 

En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom 

hänvisning till specifikationerna enligt 2 § i fråga om vissa egenskaper och till 

prestandaeller funktionskraven enligt första stycket i fråga om andra egenskaper. 

Uppgifter om ursprung, tillverkning m.m. 


4 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om ursprung, 

tillverkning eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till varumärke, patent, 

241 


m.m.


typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller 

missgynnas. 

Sådana uppgifter och hänvisningar får dock förekomma i specifikationerna, om 

det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upphandlingen tillräckligt 

preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller hänvisning skall följas av orden 

"eller likvärdigt". 

Likvärdiga lösningar 

5 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer 

enligt 2 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna eller 

tjänsterna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om 

anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt 

sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna. 

6 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- 

eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud, 

om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med 

1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard, 

2. ett europeiskt tekniskt godkännande, 

3. en gemensam teknisk specifikation, 

4. en internationell standard, eller 

5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan. 

Första stycket gäller under förutsättning att standardenliga byggentreprenader, 

varor eller tjänster uppfyller de prestandaeller funktionskrav som den upphandlande 

myndigheten har ställt upp. 

Miljömärken 

7 § Om en upphandlande myndighet anger miljöegenskaper i form av prestandaeller 

funktionskrav enligt 3 §, får den använda detaljerade specifikationer, eller vid 

behov delar av dessa, som fastställts för miljömärken, om 

1. specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller 

tjänster som skall upphandlas, 

2. kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön, och 

3. märkena är tillgängliga för alla berörda parter. 

Den upphandlande myndigheten får ange att varor eller tjänster som är försedda 

med ett sådant miljömärke skall antas motsvara de tekniska specifikationer som 

angetts i förfrågningsunderlaget men skall godta även annat lämpligt bevis för att 

så är fallet. 

242

Erkända organ 

8 § Upphandlande myndigheter skall godta intyg från organ som är erkända i 

ett EES-land. 

Anbud med alternativa utföranden 

9 § Skall en upphandlande myndighet anta det ekonomiskt mest fördelaktiga 

anbudet, får den tillåta anbudsgivare att lämna anbud med alternativa utföranden. 

En upphandlande myndighet skall i annonsen om upphandlingen ange om den 

godkänner anbud med alternativa utföranden. Om detta inte anges, är anbud med 

alternativa utföranden inte tillåtna. 

En upphandlande myndighet som tillåter anbud med alternativa utföranden 

skall i förfrågningsunderlaget ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud 

och de särskilda villkor som gäller för hur de skall presenteras. 

Endast sådana anbud som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen. 

10 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet 

som har tillåtit anbud med alternativa utföranden enligt 9 § inte förkasta ett 

sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt 

i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt. 

Underentreprenad 

11 § I förfrågningsunderlaget får en upphandlande myndighet begära att 

anbudsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan komma att 

läggas ut på tredje man och vilka underleverantörer som föreslås. 

Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och 

arbetsvillkor 

12 § En upphandlande myndighet får i förfrågningsunderlaget upplysa om 

vilka organ som kan lämna en anbudssökande eller anbudsgivare information om 

de bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som 

kommer att gälla vid de tjänster eller byggentreprenader som skall omfattas av 

kontraktet. 

Om den upphandlande myndigheten lämnar sådana upplysningar avseende 

arbetarskydd och arbetsvillkor, skall den begära att anbudssökande eller anbudsgivare 

bekräftar att hänsyn har tagits till bestämmelserna om sådana villkor vid 

utformningen av anbudet. 

Första och andra styckena skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna 

i 12 kap. 3 § om granskning av onormalt låga anbud. 

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt 


13 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och 

andra villkor för hur ett kontrakt skall fullgöras. Dessa villkor skall anges i 

annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. 

243 


m.m.


7 kap. Annonsering av upphandling 

Obligatorisk och icke-obligatorisk annonsering av upphandlingar 

1 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt eller ingå 

ett ramavtal skall annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 

5–8 §§. 

Information om planerade upphandlingar (förhandsannonsering) 

2 § En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning 

av tidsfrister i 8 kap. 4 § skall i en annons lämna information om de kontrakt 

eller ramavtal som myndigheten avser att tilldela respektive ingå under de närmast 

följande tolv månaderna (förhandsannonsering). 

Annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering) 

3 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett 

ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet 

senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts 

(efterannonsering). 

Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs 

med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag. (Lag 2010:571) 

Annonsering vid förhandsinsyn 

4 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom 

förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ får skicka 

en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn). 

(Lag 2010:571) 

8 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar 

och anbud m.m. 

Förhållanden som skall beaktas när tidsfristernas längd bestäms 

1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms 

av den upphandlande myndigheten skall särskild hänsyn tas till hur komplicerad 

upphandlingen är och hur lång tid som leverantörer kan antas behöva för att 

utarbeta anbuden. Dock skall tidsfristerna i detta kapitel iakttas. 

Tidsfrist vid öppet förfarande 

2 § Vid öppet förfarande skall tidsfristen för att komma in med anbud vara 

minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, 

om inte något annat följer av 4–8 §§. 

244

Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och 

förhandlat förfarande med föregående annonsering 

3 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande 

med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar 

vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades 

för publicering. 

Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 

40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande. 

Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 

4–8 §§. (Lag 2010:571) 

Tidsfrist efter förhandsannonsering 

4 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat enligt 7 kap. 

2 §, bör tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande 

vara minst 36 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag 

då annonsen skickades för publicering. 

De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om 

1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga VII A till Europaparlamentets 

och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om 

samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, 

varor och tjänster 5 , senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 

2083/2005 6 , i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, 

och 

2. minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då förhandsannonsen 

skickades för publicering. 

Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel 

5 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna 

enligt 2 och 4 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen 

enligt 3 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt 

förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående 

annonsering, förkortas med sju dagar. (Lag 2010:571) 

6 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet och selektivt förfarande 

får, utöver vad som följer av 5 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande 

myndigheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till 

hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades 

till Europeiska kommissionen för publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget 

finns tillgängligt ska anges i annonsen. (Lag 2010:571) 

5. EUT L 134, 30/04/2004, s. 1, (Celex 32004L0018). 

6. EUT L 333, 20.12.2005, s. 28, (Celex 32005R2083). 


245 


m.m.


Förlängning av tidsfrister 

7 § Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplysningar, 

trots att detta begärts i god tid, inom de tidsfrister som anges i 9 och 12 

§§, skall fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer 

skall kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett 

anbud. 

Bestämmelserna i första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än 

efter ett besök på plats. 

Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist i vissa fall 

8 § Om det, vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående 

annonsering, på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister 

som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet ange att tidsfristen för 

att komma in med anbudsansökningar, räknat från den dag då annonsen om 

upphandling skickades för publicering, skall vara minst 15 dagar eller, om 

annonsen skickades med elektroniska medel, minst 10 dagar. 

Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet ange att tidsfristen 

för att komma in med anbud vid selektivt förfarande skall vara minst 10 

dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades. 

Tillhandahållande av förfrågningsunderlag vid öppet förfarande 

9 § Om en upphandlande myndighet vid öppet förfarande inte enligt 6 § ger 

fri, direkt och fullständig tillgång genom elektroniska medel till hela förfrågningsunderlaget, 

skall förfrågningsunderlaget skickas till en leverantör senast sex dagar 

efter det att begäran att få ut handlingarna har tagits emot. Detta gäller dock bara 

om leverantörens begäran har gjorts i god tid före utgången av tidsfristen för att 

lämna anbud. 

Den upphandlande myndigheten skall på begäran av en leverantör lämna ut 

kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före 

angiven sista dag för att komma in med anbud, under förutsättning att en sådan 

begäran har gjorts i god tid. 

Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog 

Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog vid 

selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog 

10 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande 

med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet vid ett och 

samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att 

komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla. 

En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekommande fall, 

det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande 

dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt 

att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt. 

En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om 

246

1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt 

belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna, 

2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och 

på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, 

uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som 

ska användas, 

3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen, 

4. vilka handlingar som ska bifogas, 

5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas 

prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om 

upphandling, det beskrivande dokumentet eller av förfrågningsunderlaget, 

och 

6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen. (Lag 2010:571) 

Om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut 

förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet 

11 § Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran ska 

lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet 

eller de kompletterande handlingarna, ska adressen anges i inbjudan. Om en 

tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda 

handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges 

i inbjudan. 

De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt 

efter det att begäran har tagits emot. (Lag 2010:571) 

Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar 

vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad 

dialog 

12 § Den upphandlande myndigheten ska vid selektivt och förhandlat förfarande 

samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut kompletterande upplysningar om 

förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar 

senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt 

att sådana upplysningar begärts i god tid. 

Vid påskyndat förfarande enligt 8 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra 

dagar. (Lag 2010:571) 

9 kap. Kommunikation, information och dokumentation 

Regler för kommunikation 


1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat 

följer av tredje stycket. 

En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud 

ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt. 

247 


m.m.


Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. 

Myndigheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en 

annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas. (Lag 2010:571) 

2 § Vid kommunikation med elektroniska medel skall dessa vara ickediskriminerande, 

allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan 

maskin- och programvara som i allmänhet används. 

3 § Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk 

inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering, skall finnas 

tillgänglig för alla berörda parter. 

En upphandlande myndighet får kräva att elektroniska anbud skall vara försedda 

med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade 

elektroniska signaturer. 

En upphandlande myndighet skall ha sådan utrustning att den elektroniskt kan 

ta emot anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer på ett säkert sätt. 

Utrustningen skall vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter 

går att få fram, att bara behöriga personer skall få tillgång till uppgifterna och att 

det skall gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. 

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna. 

Skyldighet att lämna in intyg m.m. 

4 § Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § skall anbudssökande och 

anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbudsansökan eller anbud 

i annan form lämna in sådana handlingar som avses i 10 kap. 3 §, 11 kap. 6, 7, 9, 

11, 12 och 14–16 §§ om de inte finns tillgängliga i elektronisk form. 

Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud 

5 § En upphandlande myndighet får begära att en anbudsansökan som görs 

per telefax skall bekräftas genom ett annat elektroniskt medel enligt 3 § andra 

stycket eller genom en egenhändigt undertecknad handling som är myndigheten 

tillhanda före utgången av den tidsfrist som myndigheten anger. 

Har en anbudsansökan gjorts per telefon, skall en bekräftelse skickas före 

utgången av ansökningstiden. 

Den upphandlande myndigheten skall i annonsen om upphandling ange sådana 

villkor som avses i första och andra styckena. 

Uppgifter från leverantörer skall bevaras säkert 

6 § Kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör ett 

upphandlingsärende skall bevaras säkert. 

Öppnande av anbud 

7 § Den upphandlande myndigheten får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna 

och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan 

respektive anbud har gått ut. 

248

Försändelser med anbud skall, samtidigt och så snart som möjligt efter 

anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts 

av den upphandlande myndigheten skall delta. Anbuden skall föras upp i en förteckning, 

som skall bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en 

anbudsgivare skall dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. 

Kostnaderna för detta skall betalas av den som framställt begäran. 

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering 

8 § En upphandlande myndighet får tillåta att en anbudssökande eller 

anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat 

uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet. 

Myndigheten får begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller 

kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. 

Myndigheten får också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar 

handlingar som getts in och som avses i 10 och 11 kap. 

Information till leverantörer 

Underrättelse om beslut 

9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta 

anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta 

ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen 

ska myndigheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte 

får ingås (avtalsspärr). 

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och 

anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling 

för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att 

göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges. 

(Lag 2011:1030) 

Upplysningar på begäran av en leverantör 

10 § En upphandlande myndighet skall till den anbudssökande eller anbudsgivare 

som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan 

har avslagits eller anbud förkastats. 

En upphandlande myndighet skall på begäran av en anbudsgivare som har 

lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om utformningen av och de 

relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som 

tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet. 

Upplysningar enligt första och andra styckena skall lämnas snarast möjligt och 

senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in. 

Anbudsgivare är bunden av sitt anbud 


11 § En upphandlande myndighet skall i förfrågningsunderlaget ange den tid 

som en anbudsgivare skall vara bunden av sitt anbud. Vid öppet förfarande skall 

det anges i annonsen om upphandling. 

249 


m.m.


En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått 

underrättelse enligt 9 § första stycket eller upplysningar enligt 10 §. 

Protokoll 

12 § En upphandlande myndighet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll 

där bl.a. ska framgå skälen till att 

1. ett anbud som ansetts vara onormalt lågt förkastats, 

2. ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör, och 

3. förhandlat förfarande enligt bestämmelserna i 4 kap. 2–8 §§ tillämpats. 

En upphandlande myndighet är skyldig att på Europeiska kommissionens 

begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till kommissionen. 

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla. 

(Lag 2010:571) 

Bevarande av handlingar 

13 § När en upphandling har avslutats skall en upphandlande myndighet som 

inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar 

och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt 

anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande. 

Handlingarna skall bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades. 

10 kap. Uteslutning av leverantörer 

Omständigheter som skall medföra uteslutning av leverantörer 

1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en 

offentlig upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt 

en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar 

1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av 

den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet, 

2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om 

utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen 

av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska 

gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, 

respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 

december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om 

Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn, 

3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats 

på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av 

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, eller 

4. penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av 

den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet 

250

används för tvättning av pengar, ändrat genom Europaparlamentets och rådets 

direktiv 2001/97/EG. 

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare 

för den juridiska personen har dömts för brottet. 

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd 

av första stycket, får myndigheten begära att leverantören visar att det inte finns 

någon grund för uteslutning. 

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta 

en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket. 

(Lag 2011:1030) 

Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer 

2 § En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören 

1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för 

ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad 

näringsförbud, 

2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord 

eller annat liknande förfarande, 

3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen, 

4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande 

myndigheten kan visa detta, 

5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt 

i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller 

6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller 

lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 

eller 11 kap. 

Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare 

för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller 

gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4. 

Myndigheten får, utom i de fall som avses i 4 §, begära att en leverantör visar 

att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första 

stycket 1, 2, 3 eller 5. (Lag 2010:571) 

Intyg och bevis angående leverantör 


3 § Den upphandlande myndigheten skall som bevis för att det inte finns grund 

för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller annan likvärdig 

handling när det gäller ett förhållande som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1, 2 

eller 3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses 

i 2 § första stycket 5. 

Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i leverantörens 

hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som 

avses i 1 § eller 2 § första stycket 1–3 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts 

på heder och samvete eller av en liknande försäkran. 

251 


m.m.


Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer 

i ett land inom EES, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar 

som anges i 1 § eller i 2 § första stycket 1–5. 

4 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende 

socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 5 ska den 

upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet. 

(Lag 2010:571) 

11 kap. Kontroll av leverantörers lämplighet och val av 

deltagare m.m. 


1 § Innan kontrakt tilldelas enligt 12 kap. skall den upphandlande myndigheten 

kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte har uteslutits enligt 10 kap. 

1 och 2 §§. 

2 § En upphandlande myndighet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes 

och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. 

Dessa ska överensstämma med bestämmelserna i 7–13 §§. Omfattningen av den 

information som avses i 7–13 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som 

krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion 

till detta. 

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling. 

(Lag 2011:1030) 

Begränsning av antalet anbudssökande i upphandlingsförfaranden 

3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering 

och konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten begränsa 

antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla 

med eller inleda en dialog med. 

Den upphandlande myndigheten ska i annonsen ange 

1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, 

och 

2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta 

antal kommer att bjudas in, detta antal. (Lag 2010:571) 

4 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, 

vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrenspräglad 

dialog ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna 

uppnås. Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande 

får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående 

annonsering eller vid en konkurrenspräglad dialog inte mindre än tre. 

(Lag 2010:571) 

252

5 § En upphandlande myndighet skall bjuda in minst det antal anbudssökande 

som angetts enligt 3 § andra stycket 2. 

Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och 

urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen 

angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndigheten 

fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har 

begärt att få delta. 

Krav på registrering 

6 § Den upphandlande myndigheten får begära att en anbudssökande och 

anbudsgivare visar att han eller hon är registrerad i aktiebolags- eller handelsregister 

eller motsvarande register, som förs i det land där leverantörens verksamhet är 

etablerad. 

I stället för det som anges i första stycket kan en anbudssökande och anbudsgivare 

avge en utsaga på heder och samvete eller vidta annan liknande åtgärd eller 

visa upp ett intyg. 

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får den upphandlande 

myndigheten begära att en anbudssökande eller anbudsgivare visar att han 

eller hon har ett särskilt tillstånd eller liknande i sitt hemland, om detta krävs för 

att tillhandahålla den aktuella tjänsten. 

Leverantörers ekonomiska ställning 

7 § Bevis på en leverantörs ekonomiska kapacitet kan utgöras av 

1. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen 

för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller för de tre senaste 

verksamhetsåren eller den kortare tid under vilken verksamheten bedrivits, 

2. balansräkningar eller utdrag ur dem, eller 

3. intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring 


8 § Den upphandlande myndigheten skall i annonsen om upphandling eller i 

inbjudan att lämna anbud ange vilken eller vilka av de i 7 § nämnda handlingarna 

och uppgifterna som skall visas upp samt vilka andra handlingar som skall visas 

upp. En balansräkning eller utdrag ur den behöver endast visas upp om den skall 

offentliggöras enligt lagstiftningen i det land där leverantören är hemmahörande. 

9 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte visa de handlingar och 

uppgifter som den upphandlande myndigheten begär, får leverantören visa sin 

ekonomiska kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten 

finner lämplig. 

Teknisk och yrkesmässig kapacitet 


10 § Om den upphandlande myndigheten har ställt krav på en leverantörs 

tekniska och yrkesmässiga kapacitet skall denna kontrolleras och bedömas enligt 

11 och 12 §§. 

253 


m.m.


Bevis på teknisk kapacitet 

11 § Den upphandlande myndigheten skall i annonsen om upphandling eller 

i inbjudan att lämna anbud ange på vilket eller vilka av de sätt som anges i andra 

stycket som en leverantör skall styrka sin tekniska kapacitet. 

Den tekniska kapaciteten får styrkas endast på ett eller flera av följande sätt: 

1. genom en förteckning över slutförda byggentreprenader under de fem senaste 

åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett 

tillfredsställande sätt med uppgift om värde, tidpunkt och plats för byggentreprenaderna 

och huruvida de utfördes enligt gängse branschnormer och 

slutfördes på ett korrekt sätt, 

2. genom en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som 

utförts under de tre senaste åren med uppgift om värde och tidpunkt samt 

huruvida det varit fråga om privata eller offentliga mottagare, 

3. genom uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som 

ansvarar för kvalitetskontrollen eller som berörs på annat sätt, vare sig de 

direkt tillhör leverantörens företag eller inte, och, i fråga om byggentreprenader, 

uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som entreprenören 

kan förfoga över för att genomföra entreprenaden, 

4. genom en beskrivning av varuleverantörens eller tjänsteleverantörens tekniska 

utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten 

samt av företagets undersöknings- och forskningsresurser, 

5. när det är fråga om komplexa varor eller tjänster eller, om det finns särskilda 

skäl, varor eller tjänster avsedda för ett särskilt ändamål, genom en kontroll 

som skall utföras av den upphandlande myndigheten själv eller på dennas 

vägnar av ett behörigt organ i leverantörens etableringsland, förutsatt att 

detta organ ger sitt samtycke, 

6. genom uppgifter om tjänsteleverantörens eller entreprenörens utbildningsoch 

yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i 

företaget, särskilt om den eller dem som skall ansvara för tillhandahållande 

av tjänsterna eller leda byggentreprenaden, 

7. när det är fråga om byggentreprenader eller tjänster, genom uppgifter om 

de miljöskyddsåtgärder leverantören kommer att tillämpa när kontraktet 

fullgörs, om det med hänsyn till vad kontraktet avser behövs sådana uppgifter, 

8. genom en uppgift om antalet anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören 

eller entreprenören och antalet anställda med ledningsfunktion under de tre 

senaste åren, 

9. genom en uppgift om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som 

tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet, 

10. genom en upplysning om hur stor del av kontraktet som tjänsteleverantören 

kan komma att lägga ut på underleverantörer, eller 

11. när det gäller varor som skall levereras, genom prover, beskrivningar eller 

fotografier, vars äkthet skall styrkas om den upphandlande myndigheten begär 

det, eller genom intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitets- 

254

kontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka 

det skall framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer 

med vissa specifikationer eller standarder. 

Om det är nödvändigt skall den behöriga myndigheten sända intyg enligt andra 

stycket 1 direkt till den upphandlande myndigheten. 

Om en mottagare enligt andra stycket 2 är en upphandlande myndighet, skall 

intyg som utfärdats eller attesterats av denna myndighet lämnas. Om mottagaren 

inte är en upphandlande myndighet, skall intyg från köparen lämnas eller, om 

detta inte är möjligt, en försäkran från leverantören lämnas. 

En kontroll enligt andra stycket 5 skall avse en varuleverantörs tillverkningskapacitet 

eller en tjänsteleverantörs tekniska kapacitet och, om det behövs, leverantörens 

undersöknings- och forskningsresurser samt åtgärder för kvalitetskontroll. 

Tillgång till andra företags kapacitet 

12 § En leverantör får vid behov och när det gäller ett visst kontrakt åberopa 

andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören 

skall genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt 

visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet 

skall fullgöras. 

Leverantörers yrkeskunnande 

13 § Vid bedömningen av en leverantörs förmåga att fullgöra ett varukontrakt 

som innefattar monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller byggentreprenad, 

får särskild vikt fästas vid yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet. 

Kvalitetssäkringsstandarder 

14 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantören visar upp ett 

intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, 

skall myndigheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som 

bygger på relevanta europeiska standarder på området och vilka kvalitetssäkringssystem 

är certifierade av organ som uppfyller europeiska standarder för certifiering. 

Myndigheten skall godkänna likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade 

inom EES. Den skall även godta andra bevis på likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder 

som lämnas av leverantörer. 

Standarder för miljöledning 


15 § Om en upphandlande myndighet i de fall som avses i 11 § andra stycket 

7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som 

intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten 

hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av 

den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens 

miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning 

(EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 

2006/193/EG eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europe- 

255 


m.m.


iska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade 

av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller internationella standarder för 

certifiering. 

Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade 

inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder 

som lämnas av leverantörer. (Lag 2011:696) 

Officiella förteckningar 

16 § Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända 

leverantörer i ett land inom EES eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan 

som uppfyller europeiska standarder för certifiering, får det antas att 

leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 

1. 10 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 6, samt i detta kapitel 6 §, 7 § första 

stycket 1 och 2 samt 11 § andra stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer, 

2. 11 § 2–5 och 11 när det gäller varuleverantörer, eller 

3. 11 § 2 och 4–10 när det gäller tjänsteleverantörer. 

Begränsad kontroll 

17 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar 

som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som 

anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in 

med de begärda handlingarna. 

I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras 

när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela 

kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas 

om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket. 

I ett selektivt eller förhandlat förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog 

ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de 

anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive 

att förhandla. (Lag 2010:571) 

12 kap. Tilldelning av kontrakt 

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt 

1 § En upphandlande myndighet skall anta antingen 

1. det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande 

myndigheten, eller 

2. det anbud som innehåller det lägsta priset. 

Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, 

skall myndigheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för 

kontraktet, såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegenskaper, driftkost- 

256

nader, kostnadseffektivitet, kvalitet, estetiska, funktionella och tekniska egenskaper, 

service och tekniskt stöd. 

En upphandlande myndighet skall i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget 

ange vilken grund för tilldelning av kontraktet som kommer att 

tillämpas. 

Viktning av kriterier 

2 § Den upphandlande myndigheten ska ange hur sådana kriterier som avses 

i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud 

som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall 

med en lämplig största tillåtna spridning. 

Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen 

av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritetsordning. 

Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i 

1. annonsen om upphandlingen, 

2. förfrågningsunderlaget, 

3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar, eller i 

4. det beskrivande dokumentet. (Lag 2010:571) 

Onormalt låga anbud 

3 § En upphandlande myndighet får förkasta ett anbud om den finner att priset 

är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen 

begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått ett tillfredsställande svar. 

En begäran om förklaring kan gälla 

1. om anbudsgivaren kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra 

kontraktet, 

2. om anbudsgivaren kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma 

förhållanden för att fullgöra kontraktet, 

3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av 

anbudsgivaren, 

4. om anbudsgivaren iakttar de bestämmelser om arbetarskydd och arbetsförhållanden 

som gäller på den ort där kontraktet skall fullgöras, och 

5. om anbudsgivaren fått möjlighet att erhålla statligt stöd. 


Den upphandlande myndigheten skall ge anbudsgivaren tillfälle att yttra sig 

över myndighetens skäl för att förkasta anbudet med beaktande av de lämnade 

förklaringarna. 

4 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på 

grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten begära en förklaring 

av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och 

inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten visa att 

det är fråga om ett med EUF-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas. 

257 


m.m.


En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska 

underrätta Europeiska kommissionen om det. (Lag 2010:571) 

13 kap. Byggkoncessioner 


1 § Om inte något annat följer av 1 kap. tillämpas bestämmelserna i detta 

kapitel vid upphandling av en byggkoncession, om kontraktet har ett värde som 

uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som Europeiska kommissionen vid 

varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.Värdet ska beräknas enligt de 

regler för byggentreprenader som gäller enligt 3 kap. 3–5, 7 och 8 §§. 



Annonsering 

2 § En upphandlande myndighet skall annonsera upphandling av byggkoncessioner. 

Tidsfrister för ansökan om att tilldelas en byggkoncession 

3 § Tidsfristen för att komma in med ansökningar om att tilldelas en byggkoncession 

skall vara minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling 

skickades för publicering. 

Tidsfrister får förkortas enligt 8 kap. 5 § och förlängas enligt 8 kap. 7 §. 

Underentreprenad 

4 § En upphandlande myndighet får i förfrågningsunderlaget ange som villkor 

1. att den som ansöker om att tilldelas en koncession skall lägga ut minst 30 

procent av kontraktsvärdet på tredje man, med möjlighet för de sökande att 

öka denna andel, eller 

2. att sökandena i sina anbud anger hur stor andel av koncessionens totala värde 

som de avser att lägga ut på tredje man. 

Den minsta andel av koncessionsvärdet som skall läggas ut på tredje man enligt 

första stycket 1 skall anges i koncessionsavtalet. 

Koncessionshavares skyldigheter 

Annonsering 

5 § Om den som tilldelas en byggkoncession inte är en upphandlande myndighet, 

ska kontraktet innehålla villkor om att koncessionshavaren, om han avser att 

tilldela tredje man ett byggentreprenadkontrakt, som uppgår till det värde (tröskelvärde) 

som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat 

meddelande om, ska annonsera sådan upphandling och ange tidsfrister enligt 

andra och tredje styckena. 

258

Annonseringen ska ske enligt föreskrifterna i 7 kap. 1 §. Annonsering krävs 

dock inte i sådana fall då en upphandlande myndighet enligt 4 kap. 5 eller 8 § har 

fått använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering. 

Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud ska anges enligt 

8 kap. 3 §. Tidsfrister får förkortas enligt 8 kap. 5 och 6 §§ och förlängas enligt 

8 kap. 7 §. 



Företag som går samman och anknutna företag 

6 § Om flera företag går samman för att erhålla en byggkoncession, skall inte 

något av dem anses som tredje man. Detsamma gäller ett anknutet företag. 

En uttömmande förteckning över företag som avses i första stycket skall bifogas 

ansökan om att tilldelas en byggkoncession. 

14 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet 


1 § Detta kapitel skall tillämpas på projekttävlingar som 

1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller 

2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna. 

Första stycket gäller endast om tröskelvärdet uppgår till minst det belopp som 

framgår av 2 §. 

Tröskelvärden för projekttävlingar 

2 § Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som Europeiska kommissionen 

vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om tävlingen 

1. anordnas av en central statlig myndighet, 

2. a) anordnas av en annan upphandlande myndighet, eller 


2. b) anordnas av alla upphandlande myndigheter och avser sådana forskningsoch 

utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 2 (A-tjänster), 

telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilagan, vilkas positioner i CPVnomenklaturen 

motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526 eller 

sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster). 



3 § Tröskelvärdet vid projekttävlingar som ingår i en tjänsteupphandling skall 

beräknas till värdet av tjänstekontraktet med i förekommande fall tillägg för värdet 

av det tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller en av vinnarna i tävlingen. 

I värdet skall även de priser och ersättningar som skall betalas till deltagarna 

inräknas. 

259 


m.m.


Val av deltagare 

4 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare. Den 

upphandlande myndigheten skall ange kriterier för urvalet av deltagare. 

Antalet tävlingsdeltagare som inbjuds skall vara så stort att effektiv konkurrens 

uppnås. 

Annonsering 

5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling skall 

annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering). 

Kommunikation och information 

6 § I fråga om kommunikation och information skall bestämmelserna i 9 kap. 

1–6 §§ och 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt på projekttävlingar. 

Juryn och dess sammansättning 

7 § En jury skall utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn 

skall vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. 

Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en 

projekttävling, skall minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande 

kvalifikationer. 

Juryns beslut 

8 § Juryn skall vara självständig i sina yttranden och beslut. 

Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte 

framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten skall gälla fram till 

dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut. 

Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen 

beaktas. 

9 § Juryn skall lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilken tävlingsbidragen 

rangordnas. Protokollet skall innehålla en motivering till rangordningen 

samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att 

göra. 

Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som 

juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter. 

Fullständiga protokoll skall upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn 

och tävlingsdeltagarna. 

Tjänstekontrakt som följer på en projekttävling 

10 § Av 4 kap. 9 § framgår att förhandlat förfarande utan föregående annonsering 

får användas vid projekttävlingar i vissa fall. 

260

15 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet 


1 § Detta kapitel gäller för sådan upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra 

stycket. 

Tillämpliga bestämmelser 

2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 

- 1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser), 

- 2 kap. (definitioner), 

- 4 kap. 22 § (inköpscentraler), 

- 5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre 

leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §, 

- 6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.), 

- 6 kap. 7 § (miljömärken), 

- 6 kap. 13 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), 

- 8 kap. 11 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna 

ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet), 

- 11 kap. 6 § (krav på registrering), 

- 13 kap. (byggkoncessioner), 

- 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), 

- 17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och 

- 18 kap. (tillsyn). 

Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § 

tredje stycket och 10–21 §§, 8 kap. 3 § första stycket, 5, 10 och 12 §§ samt 11 

kap. 3 och 4 §§. 

Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) 

tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst 

tillämpligt tröskelvärde i 3 kap. 

En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det 

sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap. (Lag 2011:1030) 

Upphandlingsförfaranden 


3 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat 

förfarande eller urvalsförfarande. 

Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 

15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra 

stycket. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall 

förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som 

avses i 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. 

261 


m.m.


Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat 

förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt. (Lag 2010:571) 

Beräkning av värdet av ett kontrakt 

3 a § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas 

enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna 

i denna lag. 

Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de 

utnyttjats. 

Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar 

av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret. (Lag 2010:571) 

Annonsering 

4 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud 

genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom 

annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens. 

Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan 

genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. 

Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda 

in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och 

vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås. (Lag 2010:571) 

Innehåll i en annons m.m. 

5 § En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet 

för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten. 

Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå 

1. hur anbud får lämnas, 

2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och 

3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande. 

Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift 

om 

1. hur en anbudsansökan får lämnas, och 

2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. (Lag 2010:571) 

Annonsering vid förhandsinsyn 

5 a § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom 

direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk 

databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn). 

Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn. 

(Lag 2010:571) 

6 § Har upphävts genom lag (2010:571). 

262


Kommunikationsmedel vid offentlig upphandling 

8 § Bestämmelserna i 9 kap. 1–6 §§ och 7 § första stycket gäller för 

anbudsansökningar och anbud vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel. 

Tidsfrister för att lämna anbudsansökningar och anbud 

9 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med 

ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar 

får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev 

publicerad enligt 4 § andra stycket. (Lag 2010:571) 

10 § Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande och urvalsförfarande 

lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget 

senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att 

sådana upplysningar begärts i god tid. (Lag 2011:1030) 

Mottagande och öppnande av anbud 

11 § Försändelser med anbud skall, så snart som möjligt efter anbudstidens 

utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den 

upphandlande myndigheten skall delta. Anbuden skall föras upp i en förteckning, 

som skall bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare 

skall dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna 

för detta skall betalas av den som framställt begäran. 

Anbuden skall öppnas samtidigt. 

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering 

12 § En upphandlande myndighet får tillåta att en anbudssökande eller 

anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat 

uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet. 

Myndigheten får begära att en ansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras 

om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. 

Kontroll och uteslutning av leverantörer 


13 § En anbudssökande eller anbudsgivare skall uteslutas från deltagande i en 

upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 10 kap. 1 §. 

En anbudssökande eller anbudsgivare får uteslutas från deltagande i en upphandling 

enligt 10 kap. 2 och 3 §§. 

En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden 

som avses i första och andra styckena skall i förfrågningsunderlaget, 

annonsen eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna. 

13 a § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende 

socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 ska 

263 


m.m.


den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet. 

(Lag 2010:571) 

Begränsad kontroll 

13 b § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar 

som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare 

som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma 

in med de begärda handlingarna. 

I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och 

kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att 

bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare 

som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras 

innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet 

enligt 19 §. 

I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna 

enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande 

som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla. 

(Lag 2010:571) 


Prövning av anbudsansökningar och anbud 

15 § En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och 

anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §. 

(Lag 2010:571) 

Tillgång till andra företags kapacitet 

15 a § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa 

andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande 

från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga 

över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras. (Lag 2010:571) 

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt 

16 § En upphandlande myndighet skall anta antingen 

1. det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande 

myndigheten, eller 

2. det anbud som har lägst pris. 

Bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga skall 

göras enligt 12 kap. 1 § andra stycket. 

Den upphandlande myndigheten skall antingen ange hur de olika kriterierna 

som avses i 12 kap. 1 § andra stycket viktas vid bedömningen av vilket anbud som 

är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning. 

Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna 

spridning. 

264

Kriterieviktningen eller prioritetsordningen skall anges i annonsen om upphandling, 

i ansökningsinbjudan eller i förfrågningsunderlaget. 

Onormalt låga anbud 

17 § En upphandlande myndighet får förkasta ett anbud om den finner att 

priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten 

skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande 

svar. (Lag 2010:571) 

Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar 

18 § En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat 

av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt 

vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet. 

(Lag 2010:571) 

19 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande 

myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och 

anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar 

som avses i 9 kap. 10 §. 

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om 

leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt. 

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan 

underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. (Lag 2011:1030) 

20 § När en upphandling har avslutats skall en upphandlande myndighet som 

inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och 

anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt 

anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande. 

Handlingarna skall bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades. 

Meddelande till kommissionen om resultatet av en upphandling av 

B-tjänster 

21 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till 

minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten senast 

inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska kommissionen 

om det. (Lag 2010:571) 

Undantag vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m. 


Projekttävlingar 


23 § Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för 

projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde 

uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet. 

265 


m.m.


Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska 

annonseras enligt 4 eller 5 §. 

Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, 

ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar. 

(Lag 2010:571) 

16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 

Avtalsspärr 

Allmänna bestämmelser om avtalsspärr 

1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om 

tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen 

har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten 

inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen 

skickades. 

Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till 

en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar 

har gått från utskickandet. 

Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr 

än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den 

angivna perioden. (Lag 2011:1030) 

Undantag från avtalsspärr 

2 § Avtalsspärr gäller inte 

1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering 

med stöd av 4 kap. 5–9 §§, 

2. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller 

3. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket. (Lag 2011:1030) 

Avtalsspärr vid förhandsinsyn 

3 § Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får den upphandlande 

myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om 

förhandsinsyn publicerats. (Lag 2011:1030) 

Överprövning 

Allmänna bestämmelser om överprövning 

4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma 

att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva 

1. en upphandling, och 

2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och 

en leverantör. (Lag 2011:1030) 

266

Behörig domstol 

5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars 

domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist. 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. (Lag 2011:1030) 

Överprövning av en upphandling 

6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande 

principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har 

medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta 

att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har 

gjorts. 

Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan 

den upphandlande myndigheten och en leverantör. (Lag 2011:1030) 

7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en 

upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande 

av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§. 

(Lag 2011:1030) 

Förlängd avtalsspärr 

8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter 

avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten 

(förlängd avtalsspärr). 

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla. (Lag 2011:1030) 

Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling 

9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den 

upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts. 

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller 

olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för 

leverantören. (Lag 2011:1030) 

Tiodagarsfrist 


10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten 

inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten 

har avgjort målet. 

När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får 

avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet 

eller upphävt beslutet. 

När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat 

att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått 

från beslutet om återförvisning. 

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla. (Lag 2011:1030) 

267 


m.m.


Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling 

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till 

förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §. 

(Lag 2011:1030) 

12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling 

ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den 

upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse 

om beslutet och angett skälen för detta. 

Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till 

en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning 

ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet. 

(Lag 2010:571) 

Överprövning av ett avtals giltighet 

13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande 

myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits 

1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 

kap. 5 § eller 15 kap. 4 §, eller 

2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av 

den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet 

och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma 

att lida skada. 

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna 

om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen 

i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut 

enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana 

fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon 

annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören 

har lidit eller kan komma att lida skada. (Lag 2011:1030) 

14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta 

att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda. 

(Lag 2011:1030) 

15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas 

1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal 

enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse 

om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en 

avtalsspärr enligt 1 §, eller 

2. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 

15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren 

vid förhandsinsyn enligt 3 §. (Lag 2011:1030) 

268

Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet 

16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har 

bestämts. 

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller 

olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för 

leverantören. (Lag 2011:1030) 

Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet 

17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat 

följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från 

det att avtalet slöts. 

Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått 

från det att 

1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 3 § eller ett 

meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller 

2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena 

och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning 

av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §. (Lag 2011:1030) 

Beräkning av vissa tider 

18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 

10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om 

beräkning av lagstadgad tid tillämpas. (Lag 2011:1030) 

Förbud mot överklagande 

19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 

10 kap. kommunallagen (1991:900). (Lag 2011:1030) 

Skadestånd 


20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna 

lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. 

Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller 

anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader 

för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet 

av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter 

att tilldelas kontraktet. (Lag 2010:571) 

21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den 

tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör 

eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit 

laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad. (Lag 2011:1030) 

269 


m.m.


17 kap. Upphandlingsskadeavgift 

Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift 

1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet 

ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om 

1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt 

att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om 

avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §, 

2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt 

att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 

14 §, eller 

3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering 

enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller, 15 kap. 4 eller 

6 §. (Lag 2011:1030) 

2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en 

upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges 

i 1 § 1 och 2. 

Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en 

upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses 

i 1 § 3. (Lag 2010:571) 


3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift 

ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande 

myndigheten har sin hemvist. 


Avgiftens storlek 

4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 

10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet. 

Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 3 och 4 §§ eller 15 kap. 

3 a §. (Lag 2010:571) 

5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn 

tas till hur allvarlig överträdelsen är. 

I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns 

synnerliga skäl. (Lag 2010:571) 

Tidsfrister för ansökan om avgift 

6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit 

in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande 

som ansökan grundas på har vunnit laga kraft. (Lag 2010:571) 

270

7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller 

flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister 

som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut 

och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. 

Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt 

då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. 

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de 

tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten 

inom ett år från det att avtalet slöts. (Lag 2011:1030) 

Betalning av avgift m.m. 

8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten. (Lag 2010:571) 

9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar 

från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den 

längre tid som anges i avgörandet. 

Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda 

avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om 

indrivning av statliga fordringar m.m. (Lag 2010:571) 

10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande 

avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit 

laga kraft. (Lag 2010:571) 

18 kap. Tillsyn 

Allmänna bestämmelser om tillsyn 

1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn 

över den offentliga upphandlingen enligt denna lag. (Lag 2010:571) 

2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för 

sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas 

vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas 

genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller 

något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök 

hos den upphandlande myndigheten. (Lag 2010:571) 

3 § En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande 

myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten 

begär för sin tillsyn. (Lag 2010:571) 

Föreläggande 


4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt 

denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som 

271 


m.m.


kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en 

handling eller att lämna över en kopia av handlingen. 

Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. 

När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän 

förvaltningsdomstol. (Lag 2010:571) 


5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt 

i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. 



2007:1091 

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 

2. Bestämmelserna i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling skall tillämpas på upphandlingar 

som har påbörjats före ikraftträdandet. 

2010:569 

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010 och ska tillämpas även i fall då avtal har slutits före ikraftträdandet. 

2010:570 

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Lag (2012:391) 

2010:571 

1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010. 

2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. 

2011:1030 

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2011. 

2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. 

272

Bilaga 1 

Förteckning över byggentreprenadkontrakt 7 

Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

45 

45.1 

Undergrupp 

45.11 

45.12 

NACE 

Byggentreprenader 

Benämning Anm. 

Byggverksamhet 

Mark- och 

grundarbeten 

Rivning av 

hus; markarbeten 

Markundersökning 

7. CPV-referensnummer enligt SFS 2011:1038 

Omfattar: 

- nybyggnad, renovering och 

normal reparation 

Omfattar: 

- rivning och rasering av byggnader 

och andra anläggningar 

- röjning av byggplatser 

- markarbeten: schaktning, 

deponering, nivellering av 

byggplatser, dikesgrävning, 

bergrensning, sprängning etc. 

- iordningställande av gruvarbetsplatser: 

avtäckning samt annat 

iordningställande av ägor och 

platser som innehåller mineraler 

Omfattar även: 

- dränering av byggplatser 

- dränering av jordbruks- eller 

skogsbruksmark 

Omfattar: 

- provborrning och tagning av 

kärnprov för byggande, för 

geofysiska, geologiska eller 

liknande ändamål 

Omfattar inte: 

- borrning av källor för produktion 

av råpetroleum eller 

naturgas jfr 11.20 


CPV-kod 

45000000 

45100000 

45110000 

45120000 

273 


m.m.


Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

274 

45.2 

Undergrupp 

NACE 



Bygg- och 

anläggningsarbeten 

- brunnsborrning jfr 45.25 

- schaktsänkning jfr 45.25 

- spårning av olje- och naturgasfält, 

utförande av geofysiska, 

geologiska och seismiska 

undersökningar jfr 74.20 

CPV-kod 

45200000 

45.21 Uppförande Omfattar: 

45210000 

av hus och - byggande av alla slags byggna- utom: 

andra byggder 45213316 

nadsverk - byggande av anläggningar 

inom väg- och vattenbyggnad 

o.d.: 

- broar, inklusive sådana för 

upphöjda vägar, viadukter, 

tunnlar och tunnelbanor 

- rörledningar för fjärrtransport, 

fjärrnät för el och telekommunikation 

- rörledningar i tätort, tätortsnät 

för el och telekommunikation 

samt därmed förknippade 

arbeten 

- montering och uppförande på 

plats av monteringsfärdiga 

byggnader 

45220000 

45231000 

45232000 


- tjänster i anslutning till råpetroleum- 

och naturgasutvinning 

jfr 11.20 

- uppförande av kompletta 

monteringsfärdiga byggnader 

av egentillverkade delar av 

annat material än betong jfr 

huvudgrupperna 20, 26 och 

28 

- anläggning av stadion, simbassänger, 

idrottshallar, tennisbanor, 

golfbanor eller andra

Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

Undergrupp 

45.22 

45.23 

45.24 

NACE 



Takarbeten 

idrottsanläggningar, exklusive 

uppförande av byggnader jfr 

45.23 

- bygginstallationer jfr 45.3 

- slutbehandling av byggnader 

jfr 45.4 

- arkitektverksamhet och teknisk 

konsultverksamhet jfr 74.20 

- projektledning för byggande 

jfr 74.20 

Omfattar: 

- byggande av tak 

- taktäckning 

- impregnering 

CPV-kod 

45261000 

Anläggning Omfattar: 

45212212 

av vägar, - anläggning av vägar, gator och DA03 

flygfält och samt andra kör- och gångvägar 45230000 

idrottsanläggningar 

- anläggning av järnvägar 

- anläggning av start- och landningsbanor 

på flygfält 

- anläggning av stadion, simbassänger, 

idrottshallar, tennisbanor, 

golfbanor eller andra 

idrottsanläggningar, exklusive 

uppförande av byggnader 

- målning av vägmarkeringar 

och markeringar på parkeringsplatser 

utom: 

45231000 

45232000 

45234115 

Vattenbyggnad 


- förberedande markarbeten jfr 

45.11 

Omfattar: 

- anläggning av: 

- vattenleder, hamn- och 

flodarbeten, småbåtshamnar 

(marinor), slussar etc. 

- dammar, diken o.d. 

- muddring 

- undervattensarbete 


45240000 

275 


m.m.


Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

276 

45.3 

Undergrupp 

45.25 

45.31 

NACE 



Andra bygg- Omfattar: 

och anlägg- - bygg- eller anläggningsverkningsarbesamhet 

som är specialiserad 

ten 

inom något för olika slags 

konstruktioner gemensamt 

område och fordrar specialistkompetens 

eller specialutrustning 

- grundläggning inklusive pålning 

- borrning och byggande av 

brunnar, schaktsänkning 

- uppförande av icke egentillverkade 

stålelement 

- bockning av stål 

- murning och stenläggning 

- resning och nedmontering av 

byggnadsställningar och 

arbetsplattformar, inklusive 

uthyrning av byggnadsställningar 

och arbetsplattformar 

- uppförande av skorstenar och 

industriugnar 

Bygginstallationer 

Elinstallationer 


- uthyrning av byggnadsställningar 

utan resning och nedmontering 

jfr 71.32 

CPV-kod 

45250000 

45262000 

45300000 

Omfattar: 

45213316 

- installation i byggnader 45310000 

och andra anläggningar av: utom: 

elkablar och elarmatur, tele- 45316000 

kommunikationssystem 

elvärmesystem 

antenner 

brandlarm 

tjuvlarm 

hissar och rulltrappor 

åskledare etc.

Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

45.4 

Undergrupp 

45.32 

45.33 

45.34 

45.41 

NACE 



Isoleringsarbeten 

VVS-arbeten 

Andra bygginstallationer 

Slutbehandling 

av byggnader 

Puts-, fasadochstuckaturarbeten 

Omfattar: 

- installation i byggnader och 

andra anläggningar av värme- 

, ljud- eller vibrationsisolering 


- impregnering jfr 45.22 

Omfattar: 

- installation i byggnader 

och andra anläggningar av: 

vattensystem samt sanitetsutrustning 

gasarmaturer 

värme-, ventilations-, kylochluftkonditioneringsutrustning 

inklusive ledningar, 

sprinklersystem 


- installation av elvärmesystem, 

jfr 45.31 

Omfattar: 

- installation av belysnings- och 

signalsystem till vägar, järnvägar, 

flygfält och hamnar 

- installation i byggnader och 

andra anläggningar av andra 

armaturer och anordningar 

Omfattar: 

- anbringande på byggnader och 

andra anläggningar av invändig 

eller utvändig puts och stuck 

inklusive närstående basmaterial 

för putsning 


CPV-kod 

45320000 

45330000 

45234115 

45316000 

45340000 

45400000 

45410000 

277 


m.m.


Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

278 

Undergrupp 

45.42 

45.43 

45.44 

NACE 



Byggnadssnickeriarbeten 

Golv- och 

väggbeläggningsarbeten 

Måleri- och 

glasmästeriarbeten 

Omfattar: 

- installation av icke egentillverkade 

dörrar, fönster, dörr- och 

fönsterkarmar, kök med fast 

inredning, trappor butiksinredning 

o.d., av trä eller andra 

material 

- invändig slutbehandling såsom 

arbete med tak, väggbeklädnader 

av trä och flyttbara skiljeväggar 


- läggning av parkett och andra 

golvbeläggningar av trä jfr 

45.43 

Omfattar: 

- läggning, uppsättning eller 

fastsättning i byggnader och 

andra anläggningar av: väggeller 

golvplattor av keramiskt 

material, betong eller 

huggen sten 

parkett och andra golvbeläggningar 

av trä, 

mattor samt golvbeläggningar 

av linoleum, inklusive 

av gummi eller plast terrazzo-, 

marmor-, graniteller 

skiffergolv eller 

-väggar, 

tapeter 

Omfattar: 

- invändig och utvändig målning 

av byggnader 

- målning av anläggningar inom 

väg- och vattenbyggnad o.d. 

- installation av glas, speglar etc. 


CPV-kod 

45420000 

45430000 

45440000

Avdelning 

F 

Huvud- Grupp 

grupp 

45.5 

Undergrupp 

45.45 

45.50 

NACE 



Annan slutbehandling 

av byggnader 

Uthyrning 

av byggochanläggningsmaskiner 

med 

förare 

- installation av fönster, jfr 

45.42 

Omfattar: 

- installation av privata simbassänger 

- rengöring med ånga, blästring 

och liknande behandling av 

fasader 

- annan slutbehandling av 

byggnader 


- invändig rengöring av byggnader 

och andra konstruktioner 

jfr 74.70 

Uthyrning Omfattar inte: 

av bygg- - uthyrning av bygg- och 

och anlägg- anläggningsmaskiner samt - 

ningsmaskiutrustning utan förare, jfr 

ner med 

förare 

71.32 


CPV-kod 

45212212 

och DA04 

45450000 

45500000 

45500000 

279 


m.m.


Bilaga 2 

Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) 8 

Kategori 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

Beskrivning 

Underhålls- och reparationstjänster 

Landtransport, med undantag 

av järnvägstransport som 

omfattas av kategori 18, även 

säkerhets- och kurirtransporter, 

med undantag av postbefordran 

Flygtransport av passagerare och 

gods, med undantag av postbefordran 

Postbefordran på land, med 

undantag av järnvägstransport 

som omfattas av kategori 18, 

och i luften. 

Telekommunikationstjänster 

Finansiella tjänster: 

a) Försäkringstjänster 

CPC- CPV- referensnummer 

referensnummer 

6112, 6122, 

633, 886 

712 (utom 

71235), 7512, 

87304 

73 (utom 

7321) 

71235, 7321 

752 

ex 81, 812, 814 

8. CPV- och CPC-referensnummer enligt SFS 2011:1039 

280 

Från 50100000-6 till 

50884000-5 (utom 

50310000-1 till 

50324200-4 och 

50116510-9, 

50190000- 3, 

50229000-6, 

50243000-0) och från 

51000000-9 till 

51900000-1 

Från 60100000-9 till 

60183000-4 (utom 

60160000-7, 

60161000-4, 

60220000-6) och från 

64120000-3 till 

64121200-2 

Från 60410000-5 till 

60424120-3 (utom 

60411000-2, 

60421000-5) och 

60500000-3 Från 

60440000-4 till 

60445000-9 

60160000-7, 

60161000-4 

60411000-2, 

60421000-5 

Från 64200000-8 till 

64228200-2, 

72318000-7 och från 

72700000-7 till 

72720000-3 

Från 66100000-1 till 

66720000-3

Kategori 

7 

8 

9 

10 

Beskrivning 

b) Bank- och investeringstjänster. 

Med undantag av finansiella 

tjänster i samband med utfärdande, 

förvärv, försäljning eller 

överföring av värdepapper eller 

andra finansiella instrument 

samt riksbankstjänster. Dessutom 

undantas tjänster som 

avser förvärv eller hyra, oavsett 

finansieringsvillkor, av mark, 

befintliga byggnader eller 

annan fast egendom eller som 

avser rättigheter till sådan 

egendom. Finansiella tjänster 

som tillhandahålls samtidigt 

med, före eller efter köpe- eller 

hyreskontraktet, oberoende av 

form, skall dock omfattas av 

detta direktiv. 

Databehandlingstjänster och 

därmed sammanhängande 

tjänster 



84 

Forsknings- och utvecklings- 85 

tjänster. Med undantag av 

forskningsoch utvecklingstjänster 

som inte uteslutande är till 

förmån för den upphandlande 

myndigheten i dess egen verksamhet, 

under förutsättning att 

dessa tjänster helt finansieras av 

den upphandlande myndigheten. 

Redovisnings-, revisions- och 

bokföringstjänster 

Marknads- och opinionsundersökningar 

862 

864 


Från 50310000-1 till 

50324200-4 Från 

72000000-5 till 

72920000-5 (utom 

72318000-7 och från 

72700000-7 till 

72720000-3), 

79342410 

Från 73000000-2 till 

73436000-7 (utom 

73200000-4, 

73210000-7, 

73220000-0) 

Från 79210000-9 till 

79223000-3 

Från 79300000-7 till 

79330000-6 och 

79342310-9, 

79342311-6 

281 


m.m.


Kategori 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

282 

Beskrivning 



Organisationskonsulttjänster, 865, 866 Från 73200000-4 till 

med undantag av medlings och 

73220000-0 Från 

förlikningstjänster, och därmed 

79400000-8 till 

sammanhängande tjänster 79421200-3 och 

79342000-3, 

79342100-4, 

79342300-6, 

79342320-2, 

79342321-9, 

79910000-6, 

79991000-7, 

98362000-8 

Arkitekttjänster, tekniska kon- 867 

sulttjänster och integrerade 

tekniska tjänster, stadsplanering 

och landskapsarkitektur, därmed 

sammanhängande vetenskapliga 

och tekniska konsulttjänster, 

teknisk provning och analys 

Reklamtjänster 

Fastighetsstädning och fastighetsförvaltning 

Förlags- och tryckeritjänster 

mot arvode eller på kontrakt 

Avlopps- och renhållningstjänster, 

sanering och liknande 

tjänster 

871 

874, 82201- 

82206 

88442 

94 

Från 71000000-8 till 

71900000-7 (utom 

71550000-8) och 

79994000-8 

Från 79341000-6 till 

79342200-5 (utom 

79342000-3 och 

79342100-4) 

Från 70300000-4 till 

70340000-6 och från 

90900000-6 till 

90924000-0 

Från 79800000-2 till 

79824000-6 Från 

79970000-6 till 

79980000-7 

Från 90400000-1 till 

90743200-9 (utom 

90712200-3) Från 

90910000-9 till 

90920000-2 och 

50190000-3, 

50229000-6, 

50243000-0

Bilaga 3 

Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) 9 

Kategori 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

Beskrivning 

Hotell- och restaurangtjänster 

Järnvägstransport 

Sjötransport 

Hjälptjänster och tjänster i 

anslutning till transporter 

Juridiska tjänster 

Rekrytering och urval av personal. 

Med undantag av anställningskontrakt 

Spanings- och säkerhetstjänster, 

med undantag av säkerhetstransporter 

Undervisning och yrkesutbildning 



64 

711 

72 

74 

861 

872 

873 (utom 

87304) 

92 

9. CPV- och CPC-referensnummer enligt SFS 2011:1039 


Från 55100000-1 till 

55524000-9 och från 

98340000-8 till 

98341100-6 

Från 60200000-0 till 

60220000-6 

Från 60600000-4 till 

60653000-0 och från 

63727000-1 till 

63727200-3 

Från 63000000-9 till 

63734000-3 (utom 

63711200-8, 

63712700-0, 

63712710-3 och från 

63727000-1 till 

63727200-3) och 

98361000-1 

Från 79100000-5 till 

79140000-7 

Från 79600000-0 till 

79635000-4 (utom 

79611000-0, 

79632000-3, 

79633000-0) och från 

98500000-8 till 

98514000-9 

Från 79700000-1 till 

79723000-8 

Från 80100000-5 till 

80660000-8 (utom 

80533000-9, 

283 


m.m.


Kategori 

25 

26 

27 

284 

Beskrivning 

Hälsovård och socialtjänster 

Fritids- och idrottsverksamhet 

samt kulturverksamhet, med 

undantag av kontrakt som avser 

förvärv, utveckling, produktion 

eller samproduktion av program 

som utförs av radio och TVbolag 

samt kontrakt om sändningstider. 

Övriga tjänster 



93 

96 

80533100-0, 

80533200-1) 

79611000-0 och från 

85000000-9 till 

85323000-9 (utom 

85321000-5 och 

85322000-2) 

Från 79995000-5 till 

79995200-7 och från 

92000000-1 till 

92700000-8 (utom 

92230000-2, 

92231000-9, 

92232000-6)

Bilaga 4 

Definitioner av vissa tekniska specifikationer 

I lagen används följande beteckningar med de betydelser som här anges. 


1. a) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, 

vilka bland annat skall upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av 

de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten 

eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande 

myndighetens planerade användning. Dessa egenskaper skall omfatta nivå på miljöprestanda, 

projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) 

och bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena 

vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, 

förpackning och märkning samt produktionsprocesser och -metoder. De skall 

även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, 

villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten 

samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten enligt lag 

eller annan författning kan ange i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående 

material eller delar. 

b) teknisk specifikation: i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument 

med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, 

nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet 

för funktionshindrade) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, produktens 

användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning 

under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, 

märkning, bruksanvisningar, produktionsprocesser och -metoder samt förfaranden 

vid bedömning av överensstämmelse. 

2. standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för 

upprepad och kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk 

och som faller under en av följande kategorier: 

- Internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan 

och gjorts tillgänglig för allmänheten. 

- Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan 

och gjorts tillgänglig för allmänheten. 

- Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och 

gjorts tillgänglig för allmänheten. 

3. europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet 

för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på 

byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans 

med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt 

godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts 

av medlemsstaten. 

4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har utarbetats i enlighet 

med ett förfarande som erkänts av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska 

unionens officiella tidning. 

5. teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av 

ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen 

av marknadens behov. 

285 


m.m.

Tryckfrihetsförordning - utdrag 

Tryckfrihetsförordning 10 

2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet 

6 § Handling anses inkommen till myndighet, när den har anlänt till myndigheten 

eller kommit behörig befattningshavare till handa. I fråga om upptagning 

som avses i 3 § första stycket gäller i stället att den anses inkommen till myndighet 

när annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på sätt som angives i 3 § 

andra stycket. 

Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt tillkännagivande 

skall avlämnas i förseglat omslag anses ej inkommen före den tidpunkt som har 

bestämts för öppnandet. 

Åtgärd som någon vidtager endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk 

lagring av handling, som myndighet har tillhandahållit, skall ej anses leda till att 

handling är inkommen till den myndigheten. (Lag 1976:954) 

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 11 

19 kap. Sekretess till skydd för det allmännas ekonomiska 

intresse 

Upphandling m.m. 

3 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, 

upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan 

antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar 

inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan 

myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i 

konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra. 

Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud 

eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en 

myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon 

annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller 

erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet 

dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana 

uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 

5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, 

transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling 

på försvars- och säkerhetsområdet. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid 

ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem. 

10. Omtryckt (2011:509). Endast 2 kap. 6 § finns här återgivet. 

11. Endast 19 kap. 3 § finns här återgivet. 

286

Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas 

räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande 

inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter 

inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet 

eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har 

slutits eller ärendet annars har slutförts. 

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande 

en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till 

dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten 

samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att 

avtalet slöts. (Lag 2011:1574) 


2009:400 

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2009, då sekretesslagen (1980:100) ska upphöra att gälla. 

Förordning (1998:796) om statlig inköpssamordning 

1 § I denna förordning finns bestämmelser om samordning av statliga myndigheters 

inköp i syfte att åstadkomma besparingar för staten. 

Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. (F. 2010:1869) 

2 § För varor och tjänster som myndigheterna upphandlar ofta, i stor omfattning 

eller som uppgår till stora värden skall det finnas ramavtal eller andra gemensamma 

avtal som effektiviserar upphandlingarna. Därvid skall små och medelstora företags 

möjligheter att delta i upphandlingar beaktas. 

3 § En myndighet skall använda de avtal som avses i 2 § om myndigheten inte 

finner att en annan form av avtal sammantaget är bättre. 

4 § Kammarkollegiet ska verka för att avtal som avses i 2 § träffas. När en 

myndighet avser att upphandla utan att använda de avtal som avses i 2 §, ska 

Kammarkollegiet underrättas om skälen till detta. (F. 2010:1869) 

Förordning (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav 

för myndigheters bilar och bilresor 

Inledning 

Statlig inköpssamordning 

1 § I denna förordning finns bestämmelser om miljö- och trafiksäkerhetskrav 

för myndigheters inköp, leasing och användning av bilar samt för vissa upphandlade 

vägtransporter. Förordningens syfte är att öka andelen miljöanpassade och trafiksäkra 

bilar. 

287 


m.m.

Miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor 

Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. 

Förordningen gäller inte bilar som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda 

militära ändamål. 

Definitioner 

2 § I denna förordning avses med 

alkolås: en sådan anordning i ett fordon som hindrar att fordonet startas och 

körs av förare som har alkohol i utandningsluften, 

antisladdsystem: ett tekniskt stödsystem som minskar risken för sladd, 

bensin: sådan bensin som avses i drivmedelslagen (2011:319), 

bilhyra: hyra av en bil utan förare för kortare tid än ett år, 

diesel: sådant dieselbränsle som avses i drivmedelslagen, 

förnybara bränslen: sådana förnybara bränslen som framställs ur förnybara 

energikällor enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 

2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från 

förnybara energikällor på den inre marknaden för el, senast ändrat genom Europaparlamentets 

och rådets direktiv 2009/28/EG, 

leasing: hyra av en bil med en bestämd hyrestid på minst ett år. (F. 2011:351) 

3 § Med miljöbil avses i denna förordning en personbil som uppfyller kraven 

för befrielse från fordonsskatt enligt 2 kap. 11 a § vägtrafikskattelagen (2006:227). 

(F. 2011:351) 

4 § Andra beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse 

som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:651) 

om vägtrafikdefinitioner. 

Miljökrav vid myndigheters inköp, leasing och användning av bilar 

Personbilar 

5 § De personbilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om ska 

vara miljöbilar. 

Det kravet gäller inte 

1. personbilar med fler än fyra sittplatser utöver förarplatsen, 

2. utryckningsfordon, 

3. fordon som används i spaningsverksamhet inom Polisen, Tullverket eller 

Kustbevakningen, eller 

4. personbilar som är särskilt anpassade för personskydd. 

Om det finns särskilda skäl får en myndighet även i andra fall köpa in eller ingå 

leasingavtal om en personbil som inte är en miljöbil. 

6 § Minst 50 procent av det totala antalet personbilar som är utryckningsfordon 

som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om under ett kalenderår ska 

vara miljöbilar. 

Det kravet gäller inte personbilar med fler än fyra sittplatser utöver förarplatsen. 

288

7 § De personbilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om och 

som inte är miljöbilar får släppa ut högst 225 gram koldioxid per kilometer vid 

blandad körning enligt uppgift i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska 

register. 





3. fordon som är särskilt anpassade för personskydd. 

8 § Personbilar som är utrustade med teknik för drift endast med diesel får 

släppa ut högst 5 milligram partiklar per kilometer enligt uppgift i vägtrafikregistret 

eller motsvarande utländska register. 

Det kravet gäller inte fordon som används i spaningsverksamhet inom Polisen, 

Tullverket eller Kustbevakningen. (F. 2010:1104) 

9 § Om det finns särskilda skäl får en myndighet även i andra fall köpa in eller 

ingå leasingavtal om en personbil som inte uppfyller kraven i 7 eller 8 §. 

Lätta lastbilar 

10 § De lätta lastbilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om 

får släppa ut högst 230 gram koldioxid per kilometer vid blandad körning enligt 

uppgift i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register. 





3. fordon som är särskilt anpassade för personskydd. 


11 § Lätta lastbilar som är utrustade med teknik för drift endast med diesel får 

släppa ut högst 5 milligram partiklar per kilometer enligt uppgift i vägtrafikregistret 

eller motsvarande utländska register. 

Det kravet gäller inte fordon som används i spaningsverksamhet inom Polisen, 

Tullverket eller Kustbevakningen. (F. 2010:1104) 

12 § Om det finns särskilda skäl får en myndighet även i andra fall köpa in eller 

ingå leasingavtal om en lätt lastbil som inte uppfyller kraven i 10 eller 11 §. 

13 § Om det för en lätt lastbil saknas uppgift om koldioxidutsläpp i vägtrafikregistret 

eller motsvarande utländska register, ska utsläppen enligt 10 § beräknas 

utifrån uppgifter i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register om 

motorns effekt, bilens tjänstevikt, angivet bränsle och växellåda. 

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om hur beräkningen ska ske. 

(F. 2010:1104) 

289 


m.m.


Användning av bilar 

14 § En myndighet ska se till att de bilar som myndigheten använder och som 

är utrustade med teknik för drift helt eller delvis med förnybara bränslen, i största 

möjliga utsträckning drivs med sådana bränslen. 

Trafiksäkerhetskrav vid myndigheters inköp och leasing av bilar 

Alkolås 

15 § De bilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om ska i största 

möjliga utsträckning vara utrustade med alkolås. 

16 § Myndigheterna ska sträva efter att minst 75 procent av de bilar som en 

myndighet äger eller leasar ska vara utrustade med alkolås från och med den 1 

januari 2012. 

17 § Kraven enligt 15 och 16 §§ gäller inte 




3. bilar som är särskilt anpassade för personskydd. 

Krockskydd 

18 § De personbilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om ska 

vara av en typ som 

1. har fått minst 32,5 poäng vid provning enligt tidigare protokoll i det europeiska 

krockprovningsprogrammet (Euro NCAP): 

- Frontal impact testing protocol version 4.1, 4.2 eller 4.3, 

- Side impact testing protocol version 4.1 eller 4.2, 

- Pole Side impact testing protocol version 4.1, 4.2 eller 4.3, 

- Assessment protocol version 4.1, 4.2 eller 4.3, 

- Seat belt reminder assessment protocol version 1.2, 

2. enligt intyg från tillverkaren har motsvarande krockskyddsegenskaper som en 

sådan typ som har fått minst 32,5 poäng vid provning enligt 1, 

3. har fått minst 31,5 poäng vid provning av skydd för vuxna åkande vid 

bedömning enligt det senare Euro NCAP:s Assessment Protocol Overall Rating 

version 5.0, fått minst 2 poäng för pisksnärtskydd och har bilbältespåminnare 

på förarplatsen och främre sittplatsen, eller 

4. enligt intyg från tillverkaren har motsvarande krockegenskaper enligt kraven 

i 3. (F. 2010:1104) 

19 § De personbilar som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om 

ska vara av en typ som 

290

1. har fått minst 14 poäng för fotgängarskydd vid provning enligt Euro NCAP 

Pedestrian Protocol version 5.1, eller 

2. enligt intyg från tillverkaren har motsvarande krockskyddsegenskaper som en 

sådan typ som har fått minst 14 poäng vid provning enligt 1. (F. 2010:1104) 

20 § Kraven enligt 18 och 19 §§ gäller inte 

1. personbilar med fler än fyra sittplatser utöver förarplatsen, eller 


Kustbevakningen. 

Om det finns särskilda skäl får en myndighet även i andra fall köpa in eller ingå 

leasingavtal om en personbil som inte uppfyller kraven i 18 och 19 §§. 

21 § För personbilar där provning inte utförts eller intyg inte utfärdats enligt 

18 och 19 §§, får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om 

1. att tidigare versioner av de protokoll som anges i 18 och 19 §§ kan godtas, 

och 

2. godtagbara kravnivåer även för andra system för testning av krockskydd. 

Antisladdsystem 

22 § De personbilar och lätta lastbilar som en myndighet köper in eller ingår 

leasingavtal om ska vara utrustade med antisladdsystem. 

Om det finns särskilda skäl får en myndighet köpa in eller ingå leasingavtal om 

ett fordon som inte uppfyller kravet i första stycket. 

Miljö- och trafiksäkerhetskrav vid myndigheters upphandling av vissa 

vägtransporter 

Bilhyra 

23 § Vid upphandling av hyra av personbilar med fyra sittplatser eller färre 

utöver förarplatsen ska myndigheten välja miljöbilar som uppfyller kraven i 18, 

19 och 22 §§. 

24 § Vid upphandling av hyra av personbilar med fler än fyra sittplatser utöver 

förarplatsen och lätta lastbilar ska myndigheten välja fordon som uppfyller kraven 

i 7–13 §§. 

25 § Om det finns särskilda skäl får en myndighet vid upphandling av bilhyra 

välja fordon som inte uppfyller de krav som avses i 23 och 24 §§. 

Taxiresor 


26 § Vid upphandling av taxiresor som ska utföras med personbilar med fyra 

sittplatser eller färre utöver förarplatsen ska myndigheten välja miljöbilar som 

uppfyller kraven i 18, 19 och 22 §§. 

291 


m.m.


27 § Vid upphandling av taxiresor som ska utföras med personbilar med fler 

än fyra sittplatser utöver förarplatsen och lätta lastbilar ska myndigheten välja 

fordon som uppfyller kraven i 7–13 §§. 

28 § Om det finns särskilda skäl får en myndighet vid upphandling av taxiresor 

välja fordon som inte uppfyller de krav som avses i 26 och 27 §§. 

29 § Vid upphandling av taxiresor ska en myndighet se till att bilar som är 

utrustade med teknik för drift helt eller delvis med förnybara bränslen, i största 

möjliga utsträckning drivs med sådana bränslen. 

Redovisningskrav 

30 § Samtliga myndigheter ska senast den 1 mars varje år lämna en redogörelse 

till Transportstyrelsen för sina inköp, sin leasing och sina upphandlingar under 

det föregående kalenderåret. Av redogörelsen ska följande uppgifter framgå: 

1. hur många bilar som köpts in och leasats under året, fördelat på fordonsslag, 

2. hur många upphandlingar av bilhyra och taxiresor som har gjorts under året, 

3. med vilken teknik för drift som inköpta och leasade bilar är utrustade, 

4. hur stor andel av de inköpta och leasade personbilarna och lätta lastbilarna 

som är utryckningsfordon eller som är särskilt anpassade för personskydd, 

5. hur stor den sammanlagda volymen av förbrukat bränsle är för sådana miljöbilar 

som är utrustade med teknik för drift helt eller delvis med alternativt bränsle, 

fördelat på slag av bränslen och fordonsslag, 

6. hur stor andel av de inköpta och leasade bilarna och av de bilar som myndigheten 

äger eller leasar som är utrustade med alkolås, och 

7. vilka avsteg som myndigheten har gjort från bestämmelserna i denna förordning 

med stöd av 5 § tredje stycket, 9 §, 12 §, 20 § andra stycket, 22 § andra stycket, 

25 eller 28 §, samt vilka särskilda skäl som har motiverat dessa avsteg. 

(F. 2010:1104) 

31 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om hur en myndighets rapportering 

enligt 30 § ska ske. 

32 § Transportstyrelsen ska göra en uppföljning av myndigheternas redogörelser 

enligt 30 § och i den inkludera en sådan redogörelse som avses där för den egna 

verksamheten. Uppföljningen ska lämnas till regeringen senast den 1 april varje 

år. (F. 2010:1104) 


SFS 2009:1 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010 såvitt avser 19 § och i övrigt den 1 februari 

2009. 

2. Bestämmelserna i 23–29 §§ tillämpas inte i fråga om upphandlingar som en myndighet har 

påbörjat före ikraftträdandet. 

292

3. Förordningen (2004:1364) om myndigheters inköp och leasing av miljöbilar ska upphöra att gälla 

vid utgången av januari 2009. För tiden till och med den 31 december 2008 ska dock en redogörelse 

lämnas enligt 10 och 11 §§ i den upphävda förordningen. 

Förordning (2009:907) om miljöledning i statliga 

myndigheter 

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. 

(F. 2011:700) 

Definitioner 


indirekt miljöpåverkan: en negativ eller positiv förändring i miljön som uppkommer 

som ett resultat av att någon annan än myndigheten vidtar en åtgärd som en 

följd av att myndigheten har meddelat föreskrifter eller fattat något annat beslut, 

gett råd, genomfört utbildning eller lämnat information, och 

direkt miljöpåverkan: en negativ eller positiv förändring i miljön som uppkommer 

som ett resultat av myndighetens verksamhet och som inte är indirekt miljöpåverkan. 

Skyldighet att ha ett miljöledningssystem 

3 § En myndighet som anges i bilaga 1 ska inom ramen för sitt ordinarie uppdrag 

ha ett miljöledningssystem som integrerar miljöhänsyn i myndighetens 

verksamhet så att man tar hänsyn till verksamhetens direkta och indirekta miljöpåverkan 

på ett systematiskt sätt. 

En myndighet vars verksamhet medför en betydande miljöpåverkan bör 

1. registrera sig enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 

1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer 

i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och 

om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 

2001/681/EG och 2006/193/EG, eller 

2. certifiera sig enligt standarden ISO 14001. Om det av bilaga 1 framgår att 

myndigheten får ha ett förenklat miljöledningssystem, är det tillräckligt att 

miljöledningssystemet avser verksamhetens direkta miljöpåverkan. 

(F. 2011:700) 

Miljöutredning 

Miljöledning i statliga myndigheter 

4 § Miljöledningssystemet ska innebära att den miljöpåverkan som verksamhetens 

interna och externa verksamhet kan ge upphov till är utredd (miljöutredning). 

Miljöutredningen ska hållas aktuell genom att den ses över och uppdateras vid 

väsentliga förändringar i verksamheten eller minst vart femte år. Utredningen ska 

innehålla uppgifter om de miljökrav i lag och annan författning som rör verksamheten. 

293 


m.m.


5 § Miljöutredningen ska ligga till grund för miljöledningssystemets inriktning 

och utformning. 

6 § Om myndigheten har ett förenklat miljöledningssystem men miljöutredningen 

visar att verksamheten kan ge upphov till betydande indirekt miljöpåverkan, 

ska miljöledningssystemet omfatta denna indirekta miljöpåverkan. 

Miljöpolicy och miljömål 

7 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten har en miljöpolicy 

och fastställda miljömål för verksamheten. 

Miljömålen ska vara mätbara i den mån som det är praktiskt möjligt att mäta 

målen och hur de uppnåtts. 

Miljömålen ska hållas aktuella genom att de ses över och uppdateras minst vart 

tredje år. 

8 § Miljöpolicyn och miljömålen ska bidra till en hållbar utveckling och till att 

nå de nationella miljökvalitetsmålen. 

Handlingsplan, ansvarsfördelning och rutiner 

9 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten har en handlingsplan 

för arbetet med att nå miljömålen. 

De resurser, tillvägagångssätt och tidsramar som gäller för arbetet ska framgå 

av handlingsplanen. 

10 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten tydligt anger den 

ansvarsfördelning som ska gälla i arbetet med att följa miljöpolicyn och nå miljömålen. 

Ansvarsfördelningen ska framgå av handlingsplanen. 

11 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten har sådana dokumenterade 

rutiner för styrningen av verksamheten som 

1. säkerställer att miljöpolicyn och gällande miljöregler följs, 

2. bidrar till att minska negativ miljöpåverkan så långt möjligt, och 

3. bidrar till att nå myndighetens miljömål. 

12 § Handlingsplanen, ansvarsfördelningen och rutinerna ska innebära att 

arbetet med att följa handlingsplanen och nå miljömålen dokumenteras, redovisas, 

följs upp och revideras så att arbetet fortlöpande förbättras. 

Miljöanpassad upphandling 

13 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten miljöanpassar sina 

upphandlingar i den mån en sådan anpassning är möjlig. 

294

Verktyg för miljöanpassningen 

14 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten genom information 

och utbildning fortlöpande utvecklar personalens kompetens och medvetenhet 

om miljöhänsyn i det egna arbetet. 

15 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten så långt det är möjligt 

använder en energieffektiv informationsteknik som verktyg för att miljöanpassa 

sin verksamhet. Myndigheten ska i samma syfte även utarbeta en mötes- och 

resepolicy. 

16 § Bestämmelser om åtgärder för effektiv användning av energi för myndigheter 

finns i förordningen (2009:893) om energieffektiva åtgärder för myndigheter. 

Årlig uppföljning och redovisning 

17 § Miljöledningssystemet ska innebära att myndigheten årligen genomför 

interna miljörevisioner för att kontrollera att myndigheten följer gällande miljöregler 

och andra styrande dokument för myndighetens miljöledning och miljöarbete. 

18 § Myndigheten ska årligen göra en genomgång av miljöledningssystemet 

och följa upp resultatet av arbetet så att 

1. det framgår hur väl myndigheten har lyckats med att följa miljöpolicyn och 

nå miljömålen, och 

2. det finns underlag för beslut om det framtida miljöledningsarbetet. 

19 § För uppföljningen enligt 18 § ska myndigheten 

1. utföra den kontroll och göra de mätningar av verksamhetens miljöpåverkan 

som behövs, 

2. utvärdera hur handlingsplanen enligt 9 § har fungerat, och 

3. utvärdera hur gällande miljöregler har följts. 


20 § Myndigheten ska årligen redovisa miljöledningsarbetet enligt formuläret 

i bilaga 2. 

Redovisningen ska vara undertecknad av myndighetens chef och i samband 

med myndighetens årsredovisning ges in till det departement i Regeringskansliet 

som myndigheten hör till och till Naturvårdsverket. 

20 a § Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år till regeringen lämna 

en sammanfattning av myndigheternas årliga redovisningar enligt 20 §. 

(F. 2009:1481) 

295 


m.m.


Att inrätta ett miljöledningssystem för första gången 

21 § En myndighet som inrättar ett miljöledningssystem för första gången ska 

inom åtta månader från det att myndigheten enligt denna förordning blev skyldig 

att ha ett miljöledningssystem 

1. ha en projektplan för inrättandet som innehåller en tidsplan för inrättandet 

samt uppgifter om hur inrättandet är avsett att organiseras och vilka som är 

ansvariga för det arbetet, och 

2. redovisa en miljöutredning enligt 4 §, den miljöpolicy och de miljömål som 

avses i 7 §, den handlingsplan som avses i 9 § samt hur miljöledningssystemet 

är avsett att integreras i den ordinarie verksamheten. 

Redovisningen enligt första stycket 2 ska ges in till det departement i Regeringskansliet 

som myndigheten hör till och till Naturvårdsverket. 


SFS 2009:907 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010. 

2. Om en statlig myndighet genom ett särskilt beslut före den 1 januari 2010 har fått i uppdrag av 

regeringen att införa eller ha ett miljöledningssystem eller att följa riktlinjer för redovisning av 

arbete med miljöledning, ska myndigheten anses ha fullföljt uppdraget genom att följa bestämmelserna 

i denna förordning. 

2009:1481 

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2010. 

296

Bilaga 1 

Denna bilaga innehåller en förteckning över de myndigheter som enligt 3 § ska ha ett 

miljöledningssystem. 12 

Beteckningen ”(F)” efter myndighetens namn innebär att myndigheten får ha ett sådant 

förenklat miljöledningssystem som avses i 3 § tredje stycket. 

Myndigheter som hör till Arbetsmarknadsdepartementet 

Arbetsdomstolen 


Arbetsmiljöverket 

Diskrimineringsombudsmannen 

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (F) 

Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (F) 

Myndigheter som hör till Finansdepartementet 


Finansinspektionen (F) 


Konjunkturinstitutet 


Lotteriinspektionen (F) 

Riksgäldskontoret (F) 

Skatteverket 

Statistiska centralbyrån 

Tullverket 

Myndigheter som hör till Försvarsdepartementet 


Försvarets radioanstalt 


Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 

Statens haverikommission (F) 

Totalförsvarets forskningsinstitut 

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet 

Myndigheter som hör till Justitiedepartementet 

Allmänna reklamationsnämnden (F) 

Brottsförebyggande rådet (F) 

Brottsoffermyndigheten (F) 

Datainspektionen (F) 


Ekobrottsmyndigheten 

Justitiekanslern (F) 

Konsumentverket 


Linköpings tingsrätt 


12. Förteckningen gäller fr o m 2013-01-03, enligt F. 2012:921 


297 


m.m.


Revisorsnämnden (F) 


Rättsmedicinalverket 

Valmyndigheten (F) 

Åklagarmyndigheten 

Myndigheter som hör till Kulturdepartementet 

Arkitekturmuseet 

Institutet för språk och folkminnen (F) 

Konstnärsnämnden (F) 

Livrustkammaren, Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet 

Moderna museet 

Myndigheten för radio och tv 

Myndigheten för tillgängliga medier (F) 

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde 

Naturhistoriska riksmuseet 

Riksantikvarieämbetet 

Riksarkivet (F) 

Riksutställningar 

Statens försvarshistoriska museer 

Statens historiska museer 

Statens konstråd (F) 

Statens kulturråd (F) 

Statens maritima museer 

Statens medieråd 

Statens museer för världskultur 

Statens musiksamlingar 

Myndigheter som hör till Landsbygdsdepartementet 

Livsmedelsverket 

Sametinget 



Statens veterinärmedicinska anstalt 


Myndigheter som hör till Miljödepartementet 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande 

Havs- och vattenmyndigheten 

Kemikalieinspektionen 


Strålsäkerhetsmyndigheten 

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 

Myndigheter som hör till Näringsdepartementet 


Bolagsverket 

Elsäkerhetsverket (F) 

Energimarknadsinspektionen 

Konkurrensverket 


298

Myndigheten för tillväxtpolitiska utredningar och analyser 

Patent- och registreringsverket 

Post- och telestyrelsen 



Statens väg- och transportforskningsinstitut 

Sveriges geologiska undersökning 

Tillväxtverket 

Trafikanalys 

Trafikverket 

Transportstyrelsen 

Verket för innovationssystem (Vinnova) 

Myndigheter som hör till Socialdepartementet 

Arbetsgivarverket 

Barnombudsmannen (F) 

Boverket 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (F) 



Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F) 

Lantmäteriet 

Läkemedelsverket 

länsstyrelserna 

Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) (F) 

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (F) 


Smittskyddsinstitutet 


Statens beredning för medicinsk utvärdering (F) 


Statens folkhälsoinstitut 

Statens geotekniska institut 

Statens institutionsstyrelse 


Statens va-nämnd (F) 

Statskontoret 

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket 

Myndigheter som hör till Utbildningsdepartementet 

Blekinge tekniska högskola 


Dans- och cirkushögskolan (F) 


Gymnastik- och idrottshögskolan (F) 



Högskolan i Borås 


Högskolan i Halmstad 

Högskolan i Skövde 

Högskolan Kristianstad 


299 


m.m.


Högskolan på Gotland 

Högskolan Väst 

Institutet för rymdfysik 



Konstfack 

Kungl. biblioteket 

Kungl. Konsthögskolan 

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm (F) 

Kungl. Tekniska högskolan 


Linnéuniversitetet 



Malmö högskola 


Myndigheten för yrkeshögskolan (F) 


Operahögskolan i Stockholm (F) 

Polarforskningssekretariatet 

Rymdstyrelsen 

Sameskolstyrelsen (F) 

Specialpedagogiska skolmyndigheten 

Statens skolinspektion 



Stockholms dramatiska högskola (F) 



Ungdomsstyrelsen 

Universitets- och högskolerådet 

Universitetskanslersämbetet 


Vetenskapsrådet (F) 

Örebro universitet 

Överklagandenämnden för studiestöd (F) 

Myndigheter som hör till Utrikesdepartementet 

Exportkreditnämnden 

Folke Bernadotteakademien (F) 

Inspektionen för strategiska produkter (F) 

Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingsarbete (Sadev) (F) 

Kommerskollegium 

Nordiska Afrikainstitutet (F) 

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll 

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete 

Svenska institutet 

(F. 2012:921) 

300

Bilaga 2 

FORMULÄR FÖR REDOVISNING AV MILJÖLEDNINGSARBETE 

Del 1 Miljöledningssystemet 

1. Är myndigheten miljöcertifierad? 

● Ja ISO14001 

● Ja Emas 

● Nej 

2. Hur lyder myndighetens miljöpolicy? 

3. När har myndigheten senast uppdaterat sin miljöutredning? 

4. Vilka av myndighetens aktiviteter har en betydande direkt eller indirekt påverkan på 

miljön? 

5. Vilka mål har myndigheten upprättat för de aktiviteter som har betydande påverkan 

på miljön? 

6. Vilka åtgärder har myndigheten vidtagit för att nå dessa mål? 

7. Redovisa hur väl målen har uppfyllts. 

8. Vilka åtgärder har myndigheten vidtagit för att ge de anställda den kunskap de behöver 

för att ta miljöhänsyn i arbetet? 

9. På vilket sätt har myndigheten använt informationsteknik i syfte att minska sin energiförbrukning 

(t.ex. IT-system för att styra och reglera belysning, värme, ventilation, 

energieffektivisering i utrustning m.m.)? 

10. På vilket sätt har myndigheten använt informationsteknik i syfte att minska antalet 

tjänsteresor (t.ex. telefon, webb, videomöten)? 

Del 2 Uppföljning av miljöledningsarbetets effekter 

1. Tjänsteresor och övriga transporter 


1.1 Utsläpp av koldioxid i kilogram, totalt och per årsarbetskraft, från 

a) flygresor under 50 mil, 

b) bilresor som görs i tjänsten (inkluderar egen bil, tjänstebil, hyrbil, leasad bil, taxi), 

c) tågresor, 

d) bussresor, och 

e) maskiner och övriga fordon som används i myndighetsverksamheten. 

1.2 Sammanlagda utsläpp av koldioxid i kilogram, totalt och per årsarbetskraft, enligt 1.1 

a–e. 

1.3 Utsläpp av koldioxid i kilogram för flygresor över 50 mil, totalt och per årsarbetskraft. 

1.4 Beskrivning av insamlat resultat: 

a) Beskriv vad som har påverkat resultatet i positiv eller negativ riktning, t.ex. organisationsförändringar, 

trender, nya uppdrag. 

b) Beskriv eventuella problem och luckor i materialet samt hur och när myndigheten 

planerar att åtgärda dessa. 

1.5 Hur är uppgifterna framtagna (om detta skiljer sig mellan uppföljningsmåtten, ange 

vad som gäller för respektive mått)? 

● Eget uppföljningssystem 

● Leverantörsuppgifter 

● Uppskattning (förklara på vilket sätt) 

1.6 Uppföljningsmåtten i svaren på frågorna är baserade på: 

● Schablonlista som Naturvårdsverket tillhandahåller 

● Uppgifter som tagits fram på annat sätt, nämligen: 

301 


m.m.


2. Energianvändning 

2.1 Årlig energianvändning i kilowattimmar totalt, per årsarbetskraft och per kvadratmeter 

uppdelat på 

a) verksamhetselektricitet, och 

b) övrig energianvändning 

2.2 Sammanlagd årlig energianvändning, totalt, per årsarbetskraft och per kvadratmeter 

enligt 2.1 a och b. 

2.3 Är värmeförbrukningen normalårskorrigerad? 

● Ja 

● Nej 

2.4 Andel förnybar energi av den totala energianvändningen (anges i procent). 











3. Miljökrav i upphandling 

3.1 Andel registrerade anskaffningar (upphandling och inköp) där miljökrav ställts av det 

totala antalet registrerade anskaffningar per år (anges i procent). 

3.2 Ekonomiskt värde av registrerade anskaffningar med miljökrav av det totala värdet av 

registrerade anskaffningar per år. 











302

Förordning (2009:893) om energieffektiva åtgärder 

för myndigheter 


1 § Förordningens syfte är att bidra till en effektiv slutanvändning av energi i 

den offentliga sektorn i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 

2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om 

energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG 13 . 

Förordningen gäller för domstolar och för förvaltningsmyndigheter under 

regeringen med undantag för 

1. myndigheter som har färre än 25 personer anställda, 

2. myndigheter som endast tillfälligt hyr lokaler för sin verksamhet, eller 

3. myndigheter som inte har regelbunden verksamhet. 

Förordningen gäller Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt 

och Fortifikationsverket endast i den utsträckning en tillämpning inte står 

i motsättning till arten och huvudsyftet med deras verksamhet. Förordningen 

gäller inte för materiel som endast används för militära ändamål. 

Definitioner 

2 § I denna förordning betyder: 

energibesiktning: ett förfarande som ger kunskap om den befintliga energianvändningen 

hos en byggnad eller en grupp av byggnader och offentliga tjänster 

och som fastställer kostnadseffektiva energisparmöjligheter, exempelvis en energideklaration 

som även omfattar offentliga tjänster, 

finansieringsinstrument för energibesparingar: till exempel fonder, statliga 

bidrag, skatteavdrag, lån, tredjepartsfinansiering, avtal om energiprestanda, avtal 

om garanterad energibesparing, energientreprenad och andra liknande avtal som 

tillhandahålls på marknaden av offentliga eller privata organ för att delvis eller helt 

täcka kostnaderna för att genomföra åtgärder för förbättrad energieffektivitet, 

energibesparing: en mängd sparad energi som fastställs genom mätning eller 

uppskattning av användningen före och efter genomförandet av en eller flera 

åtgärder för förbättrad energieffektivitet, med normalisering för yttre förhållanden 

som påverkar energianvändningen, 

energieffektivitet: förhållandet mellan produktionen av prestanda, tjänster, varor 

eller energi och insatsen av energi, och 

avtal om energiprestanda: ett avtal mellan mottagaren och leverantören om en 

åtgärd för förbättrad energieffektivitet där investeringarna i dessa åtgärder betalas 

i förhållande till en avtalad nivå av förbättrad energieffektivitet. 

Åtgärder 

3 § Varje myndighet ska genomföra minst två av följande åtgärder: 

13. EUT L 114, 27.4.2006, s. 64, Celex 32006L0032. 

Energieffektiva åtgärder för myndigheter 

303 


m.m.

Energieffektiva åtgärder för myndigheter 

1. utnyttja finansieringsinstrument för energibesparingar, däribland avtal om 

energiprestanda, där mätbara och förutbestämda energibesparingar ställs som 

krav, 

2. köpa in utrustning på grundval av förteckningar som Statens energimyndighet 

tillhandahåller och som innehåller energieffektiva produktspecifikationer för 

olika kategorier av utrustning, 

3. köpa in utrustning med effektiv energianvändning i alla lägen, även i viloläge, 

4. byta ut eller modifiera befintlig utrustning med den utrustning som avses i 2 

och 3, 

5. utnyttja energibesiktningar och genomföra rekommendationerna i dessa, eller 

6. köpa in eller hyra energieffektiva byggnader eller delar av dessa, eller vidta 

åtgärder för att göra byggnader som myndigheten redan äger eller hyr mer 

energieffektiva. 

Åtgärderna ska genomföras fortlöpande, exempelvis inom ramen för myndighetens 

miljöledningssystem. 

Vid inköp av fordon gäller förordningen (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav 

för myndigheters bilar och bilresor. 

Rapportering 

4 § Myndigheterna ska rapportera till Statens energimyndighet senast den 1 

juni 2010 vilka av de åtgärder som anges i 3 § första stycket som de avser att 

genomföra. 

Om en myndighet efter rapporteringen ändrar valet av åtgärd ska Statens 

energimyndighet snarast informeras om detta och myndigheten ska rapportera 

den nya åtgärden enligt första stycket. 

Myndigheten ska på begäran lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och 

utvärdering av åtgärderna till Statens energimyndighet. 

Bemyndigande 

5 § Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter 

som ska lämnas enligt 4 §. 

Uppföljning m.m. 

6 § Statens energimyndighet ansvarar för att tillhandahålla förteckningar enligt 

3 § första stycket 2 och system för rapportering enligt 4 §. Statens energimyndighet 

ska även informera och vägleda de myndigheter som omfattas av denna förordning 

och följa upp och utvärdera åtgärderna. 


SFS 2009:893 

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2009. 

304

6 Garantier, utlåning, skadereglering, m.m. 

Lag (1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier 

1 § Denna lag gäller statliga garantier som 

● har lämnats före den 1 juli 1988 för lån och krediter med stöd av de författningar 

som anges i bilaga till denna lag och 

● inte tidigare förenats med garantiavgift. 

Avgifter för vissa statliga garantier 

2 § Till täckning av statens kostnader för administration och förluster på grund 

av garantier som avses i 1 § skall långivaren årligen betala en avgift till staten. 

Avgiften beräknas till en viss andel av den utestående garanterade kapitalskulden 

per den 1 juli varje år enligt vad regeringen närmare föreskriver. 

3 § Föreskrifter om tid och sätt för betalningen av avgiften meddelas av regeringen 

eller den myndighet regeringen bestämmer. 

305 

Garantier, 

utlåning, 

skadereglering, 

m.m.

Avgifter för vissa statliga garantier 

Bilaga 

1. Kungörelsen (1948:367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti för lån till 

yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m. 

2. Kungörelsen (1954:311) om statlig garanti för uppförande av lagerhus m.m. för 

jordbruksändamål 

3. Kungörelsen (1959:369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning 

4. Rennäringsförordningen (1971:438) 

5. Förordningen (1977:387) om investeringsgaranti 

6. Förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålindustrin 

m.m. 

7. Förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering 

8. Förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd 

9. Förordningen (1978:507) om industrigarantilån 

10. Förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets rationalisering, m.m. 

11. Förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering 

12. Förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket 

13. Förordningen (1980:402) om stöd till offentliga karantäner för djur 

14. Förordningen (1981:537) om statligt stöd till näringslivet 

15. Förordningen (1981:661) om strukturgarantier, m.m. 

16. Förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. 

17. Förordningen (1986:191) om statligt stöd för utveckling och introduktion av ny 

energiteknik m.m. 

18. Kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre 

och inre rationalisering m.m. (Lag 1990:611) 

19. Kungörelsen (1963:305) om statligt kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk m.m. 

(Lag 1990:611) 

20. Kungörelsen (1967:443) om statlig garanti för lån till maskinhållning inom jordbruket 

m.m. (Lag 1990:611) 

21. Kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. (Lag 

1990:611) 

306

Förordning om utlåning och garantier (2011:211) 


1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 6 kap. 3–5 §§ 

budgetlagen (2011:203). 

2 § Denna förordning gäller för utlåning som beslutas av myndigheter under 

regeringen, om utlåningen ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret, och för 

garantier som ställs ut av myndigheter under regeringen. 

Förordningen gäller inte 

1. lån som lämnas till myndigheter under regeringen, 

2. lån eller garantier som utfärdas enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till 

kreditinstitut, 

3. den statliga insättningsgarantin enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 

4. ersättning för förlust enligt lagen (1999:158) om investerarskydd, 

5. kapitalgarantier som lämnas till mellanstatliga eller överstatliga finansiella 

institutioner, 

6. ägarkapitalgarantier, 

7. lån till företag i form av utvecklingskapital, 

8. lån med villkor om att återbetalning ska ske i form av intäkterna av visst projekt, 

eller 

9. studielån som lämnas enligt studiestödslagen (1999:1395). 

3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av lag eller förordning 

eller av regeringens beslut i enskilda fall. 

Definitioner 

4 § I denna förordning betyder 

garantigäldenär: den för vars åtagande en garanti har utfärdats, 

garantitagare: den till vars förmån en garanti gäller, 

garanti: garanti som staten ställer ut till förmån för en garantitagare avseende 

ett åtagande av en garantigäldenär, 

kreditgaranti: garanti som avser ett lån, och 

kreditderivat: finansiellt kontrakt som har till syfte att överföra kreditrisken 

avseende en låntagare eller garantigäldenär från en part till en annan. 

Beslut om utlåning och garantier 

Förutsättningar 


5 § En myndighet får besluta om ett lån eller ställa ut en garanti endast när det 

följer av en förordning eller av regeringens beslut i ett enskilt fall. 

307 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


6 § En garanti eller ett lån får endast beviljas den som bedöms vara redbar och 

kan antas ha förutsättningar att bedriva den verksamhet som garantin eller lånet 

avser. 

En garanti får vidare endast utfärdas om garantitagaren förväntas kunna fullgöra 

sina skyldigheter enligt garantivillkoren. 

En kreditgaranti får endast omfatta kapitalbelopp, ränta och övriga kostnader 

för det garanterade lånet. 

Låneavtal 

7 § Villkoren för ett lån ska regleras genom ett låneavtal mellan låntagaren och 

staten genom den myndighet som beslutar om lånet. 

Garantiavtal och särskild handling 

8 § Villkoren för en garanti ska regleras genom ett avtal mellan garantitagaren 

och staten, eller genom en särskild handling till garantitagaren utställd av staten, 

genom den myndighet som beslutar om garantin. Om det behövs för att tillvarata 

statens rätt ska även ett avtal (motförbindelse) ingås mellan garantigäldenären och 

staten. 

Villkor 

9 § Villkoren för lån och garantier ska utformas med hänsyn till statens risk 

samt för att tillvarata statens rätt och säkerställa behovet av kontroll och uppföljning. 

I syfte att begränsa statens risk ska villkor eftersträvas som begränsar dels 

möjligheten att använda lånet eller garantin för annat än avsedda syften, dels 

möjligheten att i efterhand vidta åtgärder som ökar risken eller den förväntade 

kostnaden för lånet eller garantin. 

Villkoren ska innehålla en skyldighet för låntagaren respektive garantigäldenären 

eller garantitagaren att lämna de uppgifter som behövs för uppföljning enligt 20 

§. 

Villkoren ska utformas med beaktande av bestämmelserna om statsstöd i artikel 

107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). 

Regressrätt 

10 § En myndighet som utfärdar en garanti ska säkerställa att garantitagarens 

rätt mot garantigäldenären överlåts till staten för den händelse att garantin infrias 

och ersättning betalas ut. 

Kreditförsäkring m.m. 

11 § Avtal om kreditförsäkring, återförsäkring, kreditderivat eller annat motsvarande 

instrument avseende den kreditrisk som är förenad med ett lån eller en 

garanti får ingås om kostnaden för ett sådant avtal inte överstiger kostnaden för 

den förväntade förlusten. 

308

Riskbedömning 

12 § Innan ett lån, en garanti eller en särskilt avgränsad grupp av lån eller 

garantier beviljas, ska en bedömning göras av statens risk. Bedömningen ska 

inkludera en beräkning av den förväntade förlusten och dokumenteras i en rapport. 

Ränta och avgifter 

Ränta 

13 § För varje lån eller särskilt avgränsad grupp av lån ska ränta tas ut av låntagaren 

som motsvarar statens finansieringskostnad för upplåning med motsvarande 

löptid, med ett räntepåslag motsvarande kostnaden för statens förväntade förlust. 

Finansieringskostnaden bestäms av Riksgäldskontoret. 

Garantiavgift 

14 § För varje garanti eller särskilt avgränsad grupp av garantier ska en garantiavgift 

tas ut som motsvarar statens förväntade förlust. Avgiften ska tas ut av 

garantigäldenären eller garantitagaren. 

Statens förväntade förlust 

15 § Med statens förväntade förlust för ett lån eller en garanti avses den förlust 

som kan förväntas uppstå med beaktande av sannolikheten för att låntagaren eller 

garantigäldenären inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt lånevillkoren eller om 

staten måste infria garantin. 

Vid beräkningen av den förväntade förlusten ska förväntade återvinningar och 

kostnader för indrivning av fordran och ianspråktagande av eventuella säkerheter 

beaktas. 

Statsstödsregler 

16 § Om det krävs till följd av bestämmelserna om statligt stöd i artikel 107 i 

EUF-fördraget, får räntan eller avgiften sättas högre än vad som anges i 13 och 

14 §§. 

Administrativ avgift 

17 § Utöver vad som följer av 13 och 14 §§ ska en administrativ avgift tas ut 

av låntagaren respektive garantigäldenären eller garantitagaren. Avgiften ska täcka 

myndighetens administrationskostnader för dess lån eller garantier. Myndigheten 

får ta ut avgiften samtidigt med räntan eller garantiavgiften. 

Den administrativa avgiften disponeras av myndigheten. 

Kreditlöftesavgift 


18 § Föregås ett lån av ett kreditlöfte ska den myndighet som beslutar om lånet 

ta ut en avgift av låntagaren, om det krävs till följd av bestämmelserna om statligt 

stöd i artikel 107 i EUF-fördraget. 

309 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


Den del av avgiften som motsvarar myndighetens kostnader för uttag av avgiften 

disponeras av myndigheten. Resterande del av avgiften ska redovisas mot en 

inkomsttitel på statens budget. 

Gemensamma bestämmelser 

19 § Storleken på den ränta och de avgifter myndigheten ska ta ut enligt denna 

förordning bestäms av den myndighet som beviljar lånet eller garantin. Räntan 

och avgifternas storlek ska framgå av låne- eller garantivillkoren. 

Den del av räntan eller garantiavgiften som överstiger kostnaden för den förväntade 

förlusten ska redovisas mot en inkomsttitel på statens budget. 

Uppföljning och bevakning 

20 § En myndighet som enligt 24 § förvaltar lån eller garantier ska löpande 

följa upp och bevaka statens rätt avseende dessa. Myndigheten ska löpande göra 

bedömningar av utestående fordringar och risken för skadefall. 

21 § Endast den myndighet som enligt 24 § förvaltar en garanti eller ett lån 

får ansöka om företagsrekonstruktion, avbryta indrivning, ansöka om konkurs, 

godta ackord eller efterskänka statens fordran avseende lånet eller garantin. 

En myndighet som förvaltar en garanti eller ett lån är undantagen från samrådsskyldigheten 

i 19 § förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar 

i frågor som rör en sådan garanti eller ett sådant lån. 

Garanti- och kreditreserv 

22 § Varje myndighet som beviljar lån eller garantier enligt denna förordning 

ska ha en garanti- eller kreditreserv för att täcka de förväntade förluster som kan 

uppstå med anledning av lämnade lån och garantier. En garanti- eller kreditreserv 

får endast belastas med konstaterade förluster avseende lån och infriade garantier 

som hör till reserven. Konstaterade förluster inkluderar kostnader för indrivning 

och ianspråktagande av säkerheter. 

Till en garanti- eller kreditreserv ska det kopplas en kredit i Riksgäldskontoret 

som ska användas för att täcka de förluster som lånen eller garantierna kan ge 

upphov till. Regeringen beslutar för varje reserv om krediten och dess storlek. 

23 § Till en garanti- eller kreditreserv ska följande medel föras: 

1. den del av garantiavgifter och räntor som motsvarar statens förväntade förlust, 

2. anslagsmedel som regeringen tilldelat myndigheten för att täcka statens förväntade 

förlust avseende ett lån eller en garanti, 

3. återvinningar avseende lån eller garantier, och 

4. medel hänförliga till inlösen eller avyttring av säkerheter. 

En garanti- eller kreditreserv förvaltas av den myndighet som enligt 24 § förvaltar 

de lån eller garantier som hör till garanti- eller kreditreserven. En garanti- eller 

kreditreserv ska placeras på ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Place- 

310

ingen ska ske på ett avistakonto eller med en löptid som motsvarar de garantier 

och lån som hör till reserven. 

Om ett lån eller en garanti avser utländsk valuta, får medel hänförliga till sådant 

lån eller sådan garanti placeras på ett konto i denna valuta hos en svensk eller en 

utländsk bank med hög kreditvärdighet. Medlen får i dessa fall också placeras i 

skuldförbindelser utfärdade av en stat eller av ett privat kreditinstitut med statlig 

garanti. Placering i utländsk valuta får endast ske när riskvikten är noll procent 

enligt förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. 

Placeringen ska ske på ett avistakonto eller med en löptid som motsvarar garantier 

och lån i utländsk valuta. 

Förvaltning av utställda lån och garantier 

24 § Ett lån eller en garanti förvaltas av den myndighet som har beslutat om 

lånet eller garantin. 

25 § Myndigheten ska i enlighet med förordningen (2000:605) om årsredovisning 

och budgetunderlag redovisa de garantier och lån som den förvaltar och 

löpande göra avsättningar för förväntade förluster avseende dessa. 

Uppgiftsskyldighet 

26 § En myndighet som enligt 24 § förvaltar lån eller garantier ska senast den 

15 februari varje år till Riksgäldskontoret redovisa 

1. hur myndigheten har utnyttjat de låne- eller garantiramar som regeringen har 

beslutat om, 

2. vilka tillgångar som finns i garanti- respektive utlåningsverksamheten, samt 

3. förväntade förluster och väsentliga risker avseende utestående lån och garantier. 

Redovisningen ska motsvara det underlag Riksgäldskontoret behöver enligt 4 

§ förordningen (2011:231) om underlag för årsredovisning för staten. 

Överklagande 

27 § En myndighets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. 


2011:211 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 i fråga om 13–19, 22 och 23 §§ och i övrigt 

den 1 april 2011. 

2. Garantiförordningen (1997:1006) ska upphöra att gälla den 1 april 2011. 


3. Den upphävda förordningen gäller dock, med undantag för 5 §, för garantier som utfärdats före 

den 1 april 2011. Vidare gäller 12 § i den upphävda förordningen för beslut om avgifter som fattas 

före utgången av 2011. Om medel hänförliga till lån eller garantier i utländsk valuta placerats i 

skuldförbindelser utfärdade före den 1 januari 2012 av privata kreditinstitut med hög kreditvärdighet, 

men utan statlig garanti, får dessa förbindelser behållas tills dess deras löptid gått ut. 

311 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.

Statliga utställningsgarantier 

Förordning (1998:200) om statliga 

utställningsgarantier 

Förutsättningar för garanti 

1 § Den som anordnar en tillfällig utställning som skall visas i Sverige kan få 

en statlig garanti som täcker kostnader för skada på eller förlust av föremål. Garanti 

får också lämnas för svenska kulturmanifestationer utomlands. 

Garantier får inte avse föremål som en statlig myndighet lånar av en annan 

statlig myndighet. Detta gäller dock inte för sådana utställningar som enligt en 

fastställd plan skall visas på flera orter i Sverige (vandringsutställningar). Garantier 

får inte heller avse föremål som tillhör den som anordnar utställningen. 

Om det finns särskilda skäl får garanti även lämnas för föremål som skall ingå i 

en permanent utställning. 

2 § Garanti får lämnas endast om 

1. den som söker garantin bedriver utställningsverksamheten utan vinstsyfte, 

2. utställningen har ett väsentligt kulturellt värde, och 

3. de säkerhetskrav uppfylls som är nödvändiga för att undvika skada på eller 

förlust av föremål. 

3 § Garantier får endast lämnas om föremålen har ett sammanlagt värde på 

minst 20 000 kr. För vandringsutställningar skall värdet vara minst 200 000 kr. 

Undantag från bestämmelserna i första stycket får göras om det finns särskilda 

skäl. 

Ansökan om garanti 

4 § Ansökan om garanti skall göras av den som anordnar utställningen. 

Den skall innehålla uppgift om det sammanlagda värdet av föremålen, värdet 

på varje enskilt föremål och vem som äger det, vilken tid garantin skall gälla samt 

de övriga uppgifter som behövs för att pröva ansökan. 

5 § Sökanden skall betala en 

● fast ansökningsavgift om 3 000 kr, och 

● rörlig avgift som motsvarar 0,5 promille av det sammanlagda garantibeloppet, 

lägst 1 000 kr och högst 100 000 kr. 

Om den fasta avgiften inte betalas prövas inte ansökan. Den rörliga avgiften 

skall betalas endast om garanti lämnas. (F. 2002:646) 

Beslut om garantier 

6 § Statens kulturråd prövar ansökningar om utställningsgarantier. 

312

7 § Statens kulturråd skall hämta in yttrande från Kammarkollegiet i fråga om 

säkerhetskraven. Om Kammarkollegiet avstyrker ansökan på grund av att nödvändiga 

säkerhetskrav inte är uppfyllda, får garanti inte beviljas. 

8 § I beslut om garantier skall anges 

1. vilket belopp garantin avser och värdet på varje föremål, 

2. under vilken tid garantin gäller, 

3. vilka krav på säkerhet som ställs, och 

4. övriga villkor. 

9 § Garantier skall inte omfatta förlust eller skada som orsakas av krig. Om det 

finns särskilda skäl skall garantier inte heller omfatta förlust eller skada som orsakas 

av naturkatastrof eller liknande omständighet. 

Självrisk 

10 § För garantier gäller en självrisk för varje skadetillfälle. Självrisken är 

● 20 000 kr för garantibelopp som understiger 1 mkr, 

● 30 000 kr för garantibelopp mellan 1 mkr och 9 999 999 kr, 








● 110 000 kr för garantibelopp mellan 80 mkr och 89 999 999 kr, och 

● 120 000 kr för garantibelopp på 90 mkr eller mer. 

Ersättning 

Statliga utställningsgarantier 

11 § Om ett skadefall inträffar skall den som har fått garantin snarast ansöka 

om ersättning hos Statens kulturråd. Kammarkollegiet skall yttra sig över ansökan. 

Statens kulturråd skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för 

prövning. 

12 § Ersättningen för ett föremål får inte överstiga det värde som föremålet 

har enligt beslutet om garantin. Om skadefallet medför att värdet på andra föremål 

som omfattas av garantin har minskat får dock ersättningen även avse detta. 

13 § Om annan ersättning lämnas till ägaren eller utställningsanordnaren med 

anledning av skadefallet skall ersättningen enligt garantin minskas med motsvarande 

belopp. 

313 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.

Statligt stöd till näringslivet 

Överklagande 


Förordning (1988:764) om statligt stöd till näringslivet 

1 

Allmänna föreskrifter 

1 § Denna förordning ska tillämpas på statligt stöd till näringslivet i form av 

lån och bidrag, i den mån regeringen föreskriver det. 

Bestämmelserna i 21–23 §§ ska dock tillämpas på allt statligt stöd som omfattas 

av artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bestämmelserna 

i 18–20 §§ gäller för allt statligt stöd som omfattas av kommissionens förordning 

(EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tilllämpningen av artiklarna 

87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse. (F. 2010:644) 

2 § Stöd lämnas endast, om sökanden inte själv kan tillgodose det finansieringsbehov 

stödet skall täcka och banker eller andra kreditinstitut som står under 

Finansinspektionens tillsyn bedöms ej kunna eller vilja tillgodose behovet. 

(F. 1993:1292) 

3 § Vid prövningen av om stöd skall lämnas, skall stödmyndigheten ta hänsyn 

till om sökanden tidigare i annan ordning har beviljats statligt stöd. 

4 § Stöd skall lämnas endast om verksamheten bedöms vara eller kunna bli 

lönsam från företagsekonomisk synpunkt. 

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan dock, om det är 

av avgörande betydelse ur bl.a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska 

aspekter, medge att stöd lämnas även i annat fall. 

5 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som utan särskilt medgivande redan 

påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan dock stödmyndighet bevilja stöd till 

en redan påbörjad åtgärd. 

6 § Ansökan om stöd skall ske skriftligen. Sökanden skall lämna stödmyndigheten 

de uppgifter och göra den utredning som myndigheten bestämmer. 

7 § Beslut om stöd skall innehålla uppgift om 

1. mottagare av stödet, 

2. stödets art och ändamål, 

3. stödets omfattning, 

1. Omtryckt (1993:1292) 

314

4. för stödet ställda säkerheter (i fråga om lån), 

5. mottagarens skyldighet att lämna uppgift om stödets användning, 

6. övriga villkor för stödet. (F. 1997:1017) 

8 § Beslut om stöd förfaller om stödet inte tas i anspråk inom sex månader 

efter dagen för beslutet eller, om stödmyndigheten fastställt en lyftningsplan för 

stödet, detta inte tas i anspråk enligt planen. Föreligger särskilda skäl kan stödmyndigheten 

förlänga den tid inom vilken stödet sålunda skall tas i anspråk. 

9 § Den som beviljats stöd skall 

1. efter anmaning lämna stödmyndigheten en skriftlig redovisning för den verksamhet 

stödet gäller och för stödets utnyttjande samt i förekommande fall en 

plan för det fortsatta utnyttjandet, 

2. ge myndigheten eller den som myndigheten utser tillfälle att granska verksamheten 

och på begäran lämna ytterligare uppgifter om verksamheten. 

Redovisning enligt första stycket 1 skall avse de tider och lämnas vid de tidpunkter 

myndigheten bestämmer. 

Den som beviljats lån skall också utan dröjsmål underrätta stödmyndigheten 

innan beslut fattas om 

● överlåtelse av någon betydande del av anläggningstillgångar, licenser, patent 

eller andra liknande tillgångar i verksamheten, 

● upptagande av större lån, 

● större borgensåtaganden, 

● nedläggning av en väsentlig del av verksamheten, 

● ägarbyte, 

● företagsombildning och 

● annan åtgärd av motsvarande betydelse. (F. 1997:1017) 

10 § Stödmyndigheten får medge att annan träder i stödmottagarens ställe. 

För ansökan om övertagande av stöd gäller 6 §. (F. 1997:1017) 

11 § - 15 § Har upphävts genom förordning (1997:1017). 

Särskild föreskrift om lån 

16 § För lån skall, om inte annat särskilt föreskrivs, ställas de säkerheter som 

med hänsyn till stödets ändamål, sökandens ekonomiska ställning och övriga 

omständigheter bedöms skäliga. Om ställda säkerheter försämras väsentligt, får 

lånet sägas upp till omedelbar betalning. 

Särskilda föreskrifter om lån och bidrag 


17 § Beslut om bidrag skall omedelbart hävas och statligt lån skall sägas upp 

till omedelbar betalning om 

315 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


1. stödet beviljats på grund av oriktig eller ofullständig uppgift av sökanden, 

2. den som beviljats stöd på ett allvarligt sätt bryter mot villkor som gäller för 

stödet eller 

3. om annat sådant förhållande inträffar som innebär att låntagaren med hänsyn 

till syftet med lånet uppenbarligen inte bör få ha kvar detta. 

Vid förhållande som i första stycket 1 eller 2 sägs får bidraget eller avskrivet 

lånebelopp krävas tillbaka inom tio år från det att bidrags- eller lånebeloppet 

betalades ut. 

Stöd av mindre betydelse 

18 § Av artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 framgår att 

stöd av mindre betydelse inte kan lämnas under vissa förutsättningar. 

(F. 2007:804) 

19 § Innan ett stöd av mindre betydelse beviljas ska det stödmottagande företaget 

lämna en skriftlig redogörelse för allt annat stöd av mindre betydelse som 

företaget fått under de två föregående beskattningsåren och det innevarande 

beskattningsåret. Redogörelsen ska därutöver innehålla information om eventuellt 

annat stöd som företaget ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigade 

kostnader som är aktuella för det nya stödet av mindre betydelse. 

Det framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 att i fråga om 

stöd som beviljas inom ramen för en garantiordning, i form av en garanti som 

finansieras från EU:s budget genom Europeiska investeringsfonden, varje stödmottagare 

ska intyga att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som stödmottagaren 

fått inte överstiger det i förordningen angivna stödtaket. 

Stödet får enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 inte beviljas 

förrän det kontrollerats att det inte medför att det totala stöd av mindre betydelse 

som företag får under det innevarande beskattningsåret och de två föregående 

beskattningsåren överskrider det i förordningen angivna stödtaket. (F. 2007:804) 

20 § Det totala stöd av mindre betydelse som lämnas till ett företag får enligt 

kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 inte överstiga 200 000 euro 

under en period av tre beskattningsår. Ett företag som är verksamt inom vägtransportsektorn 

får enligt samma förordning inte lämnas stöd av mindre betydelse 

som överstiger 100 000 euro under en period om tre beskattningsår. 

När det gäller stöd i form av lån, kapitaltillskott och riskkapitalåtgärder samt 

stöd som ges inom ramen för en garantiordning finns bestämmelser om hur stödets 

storlek ska beräknas i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006. 

Stöd av mindre betydelse får enligt kommissionens förordning (EG) nr 

1998/2006 inte lämnas till ett företag som samtidigt beviljas stöd enligt andra 

unionsbestämmelser om detta, för samma stödberättigande kostnader, leder till 

en högre stödnivå än den som är tillåten enligt dessa unionsbestämmelser. 

I samband med att ett stöd av mindre betydelse lämnas ska företaget upplysas 

om att stödet har karaktären av stöd av mindre betydelse enligt kommissionens 

316

förordning (EG) nr 1998/2006. Detta gäller dock inte om stödet lämnas inom 

ramen för en sådan garantiordning som avses i 19 §. (F. 2010:644) 

Övriga föreskrifter med anledning av Europeiska unionens regler 

om statsstöd 

21 § Vid statligt stöd ska som villkor gälla att stödåtgärderna får upphävas eller 

ändras och stödet återkrävas om Europeiska kommissionen genom beslut som 

vunnit laga kraft eller Europeiska unionens domstol har funnit att stödet strider 

mot artikel 107 i EUF-fördraget. 

Beslut om upphävande eller ändring av stödåtgärder fattas av regeringen. Därvid 

fastställs i varje enskilt fall villkoren för återbetalning av stöd. (F. 2010:644) 

22 § Statliga myndigheter ska underrätta regeringen om alla former av stödåtgärder 

som kan bli föremål för prövning av Europeiska kommissionen. En sådan 

underrättelse ska lämnas innan åtgärden vidtas. 

Statliga myndigheter ska till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och 

analyser lämna uppgifter för uppföljning av befintliga stöd. (F. 2010:644) 

23 § Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser får meddela 

närmare föreskrifter om statliga myndigheters upplysningsskyldighet enligt 22 §. 

(F. 2009:151) 

Övriga föreskrifter 

24 § Om avgifter för statliga lån finns bestämmelser i förordningen (1983:737) 

om avgift för administration av vissa statliga lån. (F. 2001:52) 

25 § De myndigheter som bevakar statens rätt i fråga om beviljat stöd får i 

samband med ackord eller annars efterge denna rätt om kapitalbeloppet eller, i 

fråga om flera förfallna fordringar hos samme gäldenär, det sammanlagda kapitalbeloppet 

inte överstiger 1 000 000 kronor. (F. 2001:52) 

26 § Beslut om statligt stöd till näringslivet får överklagas endast om regeringen 

särskilt har föreskrivit det. (F. 2007:804) 


1994:1592 

Denna förordning träder i kraft den dag då lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning 

till Europeiska unionen träder i kraft. Äldre föreskrifter skall dock tillämpas i de fall där lagen 

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt 

övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska 

unionen. 

2006:199 


Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2006 och tillämpas på stöd som beviljats efter den 31 mars 

2006. 

317 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.

Handläggning av skadeståndsanspråk mot staten 

2010:644 

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2010. 

Förordning (1995:1301) om handläggning av 

skadeståndsanspråk mot staten 


1 § Denna förordning gäller sådana anspråk på ersättning för skador som riktas 

mot staten. 

Förordningen gäller dock inte anspråk på ersättning som grundas på 

1. påstående om att staten inte har fullgjort sina förpliktelser enligt ett avtal, eller 

2. ett statligt anställningsförhållande. 

2 § Denna förordning tillämpas oavsett vad som gäller enligt bestämmelser i 

instruktioner eller andra författningar som har beslutats av regeringen. 

Handläggande myndighet 

3 § Justitiekanslern handlägger anspråk på ersättning med stöd av 

- 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 

- 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207), om anspråket 

grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela 

beslut, 

- 23 § datalagen (1973:289), 

- 48 § personuppgiftslagen (1998:204), 2 kap. 6 § lagen (2007:258) om 

behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet 

och militära säkerhetstjänst och 2 kap. 5 § lagen (2007:259) om behandling 

av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, 

- lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, 

dock inte anspråk som avses i 8 § i den lagen, 

- 13 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, om anspråket 

grundas på ett felaktigt beslut eller en underlåtenhet att meddela beslut, 

- 26 § lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser, 

eller 

- 46 kap. 20 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Justitiekanslern handlägger 

också anspråk på ersättning som grundas på ett påstående om överträdelse av 

gemenskapsrätten. 

Av 4 § följer att vissa anspråk på ersättning med stöd av 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen 

handläggs av Kammarkollegiet. (F. 2011:1452) 

318

3 a § Har upphävts genom förordning (2003:611). 

4 § Kammarkollegiet handlägger 

1. anspråk på ersättning med stöd av 

● 18 kap. 4 eller 4 a § eller 19 kap. 37 eller 38 § jordabalken, 

● 51 eller 52 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, 

● 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988), 

● 22 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009), 

● 5 kap. 1 eller 2 § lagen (2008:990) om företagshypotek, 

● 7 kap. 5 eller 6 § lagen (2011:1200) om elcertifikat, 

● 8 kap. 9 eller 10 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, 

● 21 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, 

● 18 § lagen (2010:601) om ursprungsgarantier för el, eller 

● 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207), om anspråket grundas på 

ett påstående om fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i 

inskrivningsärende enligt jordabalken eller vid utfärdande av pantbrev eller 

annat bevis på grundval av innehållet i fastighetsregistrets inskrivningsdel, 

2. ärenden som har överlämnats till Kammarkollegiet enligt 9 §, och 

3. ärenden som ska handläggas av Kammarkollegiet på grund av en överenskommelse 

enligt 4 § förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. 

(F. 2011:1482) 

5 § Andra anspråk än de som anges i 3 och 4 §§ handläggs av den centrala 

förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. 

Om det inte finns någon central förvaltningsmyndighet för en viss verksamhet, 

handläggs anspråk på ersättning av Justitiekanslern. 

Behörighet, samråd, överlämnande m.m. 


6 § En myndighet hos vilken ett anspråk på ersättning handläggs förhandlar 

för statens räkning med den som kräver ersättning. Myndigheten för också statens 

talan inför domstol. 

Om inte annat följer av 8 eller 9 §, får myndigheten på statens vägnar besluta 

i fråga om skadestånd. 

7 § En central förvaltningsmyndighet som handlägger anspråk på ersättning 

som framställs med stöd av skadeståndslagen (1972:207), lagen (1998:714) om 

ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eller 6 § lagen 

(1943:459) om tillsyn över hundar och katter skall samråda med Justitiekanslern, 

om ärendet är av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse. 

När det gäller åtaganden för staten att betala högre ersättning än 250 000 kr 

skall myndigheten alltid samråda med Justitiekanslern. 

Skyldigheten att samråda gäller inte för Kammarkollegiet. (F. 2004:986) 

319 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.



9 § En central förvaltningsmyndighet skall, om inte annat följer av lag eller 

annan författning, överlämna ärenden om anspråk på ersättning för personskador 

till Kammarkollegiet. Avser ett ärende även anspråk på ersättning för någon annan 

skada, skall hela ärendet överlämnas till kollegiet. 

Ett ärende skall inte överlämnas till Kammarkollegiet enligt första stycket, om 

det avser anspråk på ersättning som framställs med stöd av 

● 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), 

● 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, 

eller 

● 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter. (F. 1998:1575) 

10 § Justitiekanslern får uppdra åt en annan myndighet att fullgöra de uppgifter 

som Justitiekanslern har enligt denna förordning. Justitiekanslern får även ta över 

handläggningen av ärenden som avses i förordningen. (F. 2004:986) 

Yttrande från Statens skaderegleringsnämnd 

11 § I ett ärende om reglering av personskada ska den handläggande myndigheten 

begära yttrande från Statens skaderegleringsnämnd när det är fråga om 

1. ersättning för inkomstförlust under invaliditetstid, om den medicinska invaliditeten 

uppgår till minst tio procent eller den årliga förlusten beräknas uppgå 

till minst ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, 

2. ersättning under invaliditetstid för kostnader eller för ideell skada i fall med 

sådan medicinsk invaliditetsgrad som avses under 1, 

3. ersättning för förlust av underhåll, eller 

4. omprövning av livränta eller engångsbelopp enligt 5 kap. 5 § första stycket 

skadeståndslagen (1972:207). 

Myndigheten ska även begära ett sådant yttrande om ärendet är av principiell 

natur. (F. 2010:1694) 

12 § Nämnden skall höras även i andra ärenden om reglering av personskador, 

om den skadelidande begär det och den handläggande myndigheten inte finner 

det uppenbart obehövligt. 

13 § Oavsett bestämmelserna i 11 och 12 §§ får den handläggande myndigheten 

besluta om förskott som understiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ 

socialförsäkringsbalken, om det är uppenbart att staten är ersättningsskyldig med 

minst förskottsbeloppet. 

I ett ärende om regressanspråk från försäkringsföretag behöver nämndens yttrande 

inte begäras, om företaget begärt yttrande från den nämnd som avses i 6 § 

trafikförsäkringsförordningen (1976:359). (F. 2011:249) 

320

Kostnader 

14 § Justitiekanslern får besluta om ersättning av allmänna medel för biträde 

och för utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas av 

staten enligt rättshjälpslagen (1996:1619). 

Om Justitiekanslern med stöd av 10 § har uppdragit åt en myndighet att i ett 

visst ärende fullgöra Justitiekanslerns uppgifter, får myndigheten besluta om 

ersättning enligt första stycket. (F. 2004:986) 

Överklagande 

15 § Ett beslut i ett ärende som handläggs enligt denna förordning får inte 

överklagas. 


2004:986 


Statliga myndigheters tillämpning av trafikskadelagen 

2. I ärenden där framställning om ersättning har gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 


tillämpning av trafikskadelagen (1975:1410) 

1 § Statlig myndighet som har rätt att utge skadestånd skall vid tillämpning av 

trafikskadelagen (1975:1410) iakttaga bestämmelserna i denna förordning. 

2 § I fråga om skada på förares eller passagerares kläder eller andra tillhörigheter 

som vid skadetillfället bars eller medfördes för personligt bruk dock inte pengar, 

biljetter eller andra värdehandlingar har bestämmelserna i trafikskadelagen 

(1975:1410) om ersättning för personskada motsvarande tillämpning, för varje 

person dock endast upp till hälften av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ 

socialförsäkringsbalken som gällde för det år skadehändelsen inträffade. 

Första stycket gäller inte i den mån den skadelidande har rätt till ersättning från 

annan skadeförsäkring än trafikförsäkring. (F. 2010:1652) 

3 § I fråga om jämkning av ersättning för skada på annan egendom än motordrivet 

fordon eller därmed befordrad egendom har bestämmelserna i trafikskadelagen 

(1975:1410) om jämkning av ersättning för personskada på grund av medverkan 

på den skadelidandes sida motsvarande tillämpning, för varje person dock 

endast upp till en fjärdedel av det prisbasbelopp som anges i 2 §. (F. 2010:1652) 

321 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.

Försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor 

Förordning (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid 

statliga tjänsteresor 

1 § En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och 

uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt 

förrättningar i anslutning till dessa. Bestämmelserna i denna förordning gäller inte 

för 

1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning, 

2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken 

eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk, 

3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. 

(F. 2010:1682) 

2 § Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa. 

3 § Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta 

● ersättning vid dödsfall och invaliditet, 

● ersättning för förlorat personligt resgods, 

● ersättning för kostnader vid reseavbrott, 

● överfallsskydd och 

● rättsskydd. 

Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms 

behövligt. 

4 § Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen 

(1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga 

om försäkringsskydd enligt denna förordning. (F. 1995:1302) 

5 § Kammarkollegiets beslut i ärendet om ersättning på grund av avtal som 

avses i 4 § får inte överklagas. 


riskhantering 


1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. 

2 § Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat 

inte följer av lag eller annan författning. 

322

Riskanalys och skadeförebyggande åtgärder 

3 § Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som 

finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna 

vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet 

skall sammanställas i en riskanalys. 

Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga 

skador eller förluster. 

Riskfinansiering och skadereglering 

4 § En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att 

kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar 

för skadereglering. 

Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på 

ersättning 

1. skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen 

(1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, 

2. framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller 

3. framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter. 

5 § En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsföretag teckna eller låta 

teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som 

staten ska ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, 

om det finns särskilda skäl. (F. 2011:248) 

6 § Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen 

(1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. 

Överklagande 

7 § Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen. 

Säkerhetsskyddslag (1996:627) 


1 § Denna lag gäller vid verksamhet hos 

1. staten, kommunerna och landstingen, 

2. aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka staten, kommuner 

eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande, och 

3. enskilda, om verksamheten är av betydelse för rikets säkerhet eller särskilt 

behöver skyddas mot terrorism. (Lag 1999:952) 

2 § För riksdagen och dess myndigheter gäller endast 11-29 §§. 

Säkerhetsskyddslag 

323 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.



4 § Staten, kommuner och landsting skall anses utöva ett rättsligt bestämmande 

inflytande enligt 1 § 2, om de ensamma eller tillsammans 

1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med fler än 

hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt 

förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen, 

2. har rätt att utse eller avsätta fler än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett 

aktiebolag, en förening eller en stiftelse, eller 

3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag. 

Vid tillämpningen av 1-3 skall inflytande anses vara utövat av staten, om inflytandet 

utövas av en juridisk person över vilken staten bestämmer på det sätt som 

anges i punkterna. Det som här sägs om staten gäller också kommuner och 

landsting. (Lag 1999:952) 

Säkerhetsskydd 

5 § I verksamhet där lagen gäller skall det säkerhetsskydd finnas som behövs 

med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och övriga omständigheter. 

Säkerhetsskyddet skall utformas med beaktande av enskildas rätt att enligt 

tryckfrihetsförordningen ta del av allmänna handlingar. 

6 § Med säkerhetsskydd avses 

1. skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet, 

2. skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighetsoch 

sekretesslagen (2009:400) och som rör rikets säkerhet, och 

3. skydd mot terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott 

(terrorism), även om brotten inte hotar rikets säkerhet. (Lag 2009:464) 

7 § Säkerhetsskyddet skall förebygga 

1. att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet obehörigen 

röjs, ändras eller förstörs (informationssäkerhet), 

2. att obehöriga får tillträde till platser där de kan få tillgång till uppgifter som 

avses i 1 eller där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet bedrivs 

(tillträdesbegränsning), och 

3. att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i verksamhet 

som har betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsprövning). 

Säkerhetsskyddet skall även i övrigt förebygga terrorism. 

Säkerhetsskyddsavtal 

8 § När staten avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling där 

det förekommer uppgifter som med hänsyn till rikets säkerhet omfattas av sekretess, 

skall staten träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med anbudsgivaren eller 

324

leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Detsamma 

gäller för kommuner och landsting. 

Om säkerhetsskyddslagen gäller för anbudsgivaren eller leverantören på grund 

av 1 § 2 eller 3, kan anbudsgivarens eller leverantörens skyldigheter enligt lagen 

inte göras mindre långtgående genom villkoren i säkerhetsskyddsavtalet. 

(Lag 1999:952) 

Informationssäkerhet 

9 § Vid utformningen av informationssäkerheten skall behovet av skydd vid 

automatisk informationsbehandling beaktas särskilt. 

Tillträdesbegränsning 

10 § Tillträdesbegränsningar ska utformas så att den enskildes rätt att röra sig 

fritt inte inskränks mer än nödvändigt. 

Bestämmelser som möjliggör förbud mot tillträde till vissa byggnader, andra 

anläggningar, områden och andra objekt finns i skyddslagen (2010:305). 

(Lag 2010:309) 

Säkerhetsprövning 

11 § Säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på 

något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller 

anlitas för uppgifter som är viktiga för skyddet mot terrorism. Säkerhetsprövning 

får göras även under pågående anställning eller annat pågående deltagande i 

verksamheten. Prövningen skall klarlägga om personen kan antas vara lojal mot 

de intressen som skyddas i denna lag och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt. 

Säkerhetsprövningen skall omfatta registerkontroll och särskild personutredning 

under de förutsättningar som anges i 13-19 §§. (Lag 2006:347) 

Registerkontroll 


12 § Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas från ett register som 

omfattas av lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen (1998:621) om 

misstankeregister eller lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister. 

Med registerkontroll avses också att uppgifter hämtas som behandlas med stöd 

av polisdatalagen (2010:361). (Lag 2010:365) 

13 § Registerkontroll ska göras vid säkerhetsprövning som gäller anställning, 

uppdrag, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, utbildning, 

besök eller något annat deltagande i verksamhet, om anställningen eller deltagandet 

i verksamheten har placerats i säkerhetsklass. 

Med undantag för offentliga ombud enligt 27 kap. 27 § rättegångsbalken och 

integritetsskyddsombud enligt 6 § lagen (2009:966) om Försvarsunderrättelsedomstol 

ska registerkontroll inte göras när det gäller uppdrag som offentlig försvarare 

eller ombud inför domstol. Registerkontroll ska inte heller göras när det 

gäller ledamot i riksdagen eller i fullmäktige eller liknande uppdrag. 

(Lag 2009:1021) 

325 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


14 § Registerkontroll får göras även i andra fall, om det behövs för skyddet 

mot terrorism och det finns särskilda skäl. Föreskrifter om detta meddelas av 

regeringen, utom såvitt gäller riksdagen och dess myndigheter. 

15 § Registerkontroll får göras efter framställan från en annan stat, om 

1. den person som framställan gäller har eller har haft hemvist i Sverige, 

2. personen skall delta i en verksamhet på det sätt som anges i 13 § första stycket, 

och 

3. det för deltagandet gäller regler i den andra staten om registerkontroll som 

motsvarar reglerna i denna lag. 

Skall en person som har eller har haft hemvist i Sverige delta i en säkerhetskänslig 

verksamhet hos en mellanfolklig organisation där Sverige är medlem, får registerkontroll 

göras, om organisationen har gjort en framställan om kontroll. 

(Lag 2006:347) 

16 § Registerkontroll får underlåtas, om det står klart att någon kontroll inte 

behövs, därför att den som säkerhetsprövningen avser tidigare har kontrollerats 

på motsvarande sätt. 

Säkerhetsklasser 

17 § En anställning eller ett annat sådant deltagande i verksamhet som avses i 

13 § första stycket skall placeras i säkerhetsklass, om den anställde eller den som 

annars deltar i verksamheten 

1. i stor omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess och är av synnerlig 

betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsklass 1), 

2. i en omfattning som inte är obetydlig får del av sådana uppgifter som avses i 

1 (säkerhetsklass 2), eller 

3. i övrigt får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av betydelse 

för rikets säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas medföra men för 

rikets säkerhet som inte endast är ringa (säkerhetsklass 3). 

Särskild personutredning 

18 § En särskild personutredning skall göras vid registerkontroll som avser 

anställning eller annat deltagande i verksamhet, om anställningen eller deltagandet 

i verksamheten har placerats i säkerhetsklass 1 eller 2. Detta gäller också när en 

framställan om registerkontroll har gjorts av en annan stat eller en mellanfolklig 

organisation enligt 15 §. Personutredningen skall omfatta en undersökning av 

den kontrollerades ekonomiska förhållanden. I övrigt skall undersökningen ha 

den omfattning som behövs. 

Samtycke 

19 § Den som säkerhetsprövningen gäller skall ha gett sitt samtycke innan 

registerkontroll och särskild personutredning får göras. Ett samtycke skall anses 

326

gälla också förnyade kontroller och utredningar så länge som den kontrollerade 

skall inneha samma anställning. 

Beslut om registerkontroll och placering i säkerhetsklass 

20 § Riksdagen och dess myndigheter beslutar om placering i säkerhetsklass 

och om registerkontroll såvitt avser riksdagens förvaltningsområde. För anställda 

vid riksdagen bestämmer riksdagsförvaltningen efter samråd med krigsdelegationens 

sekreterare om placering i säkerhetsklass och om registerkontroll. 

I övrigt beslutar regeringen om placering i säkerhetsklass och om registerkontroll. 

Regeringen får föreskriva att myndigheter och andra, för vilka bestämmelserna 

om registerkontroll gäller, beslutar om placering i säkerhetsklass och om registerkontroll. 

Denna beslutanderätt får dock tilldelas sådana bolag, föreningar och 

stiftelser som avses i 1 § 2 eller sådana enskilda som anges i 1 § 3 och 8 § endast 

om det finns särskilda skäl. Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta 

om registerkontroll enligt 15 §. (Lag 2006:347) 

Utlämnande av uppgifter 

21 § Utlämnande av uppgifter vid registerkontroll får omfatta 


1. för säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns tillgänglig om den kontrollerade 

och, om det är oundgängligen nödvändigt, om make eller sambo, och 

2. för säkerhetsklass 3: uppgifter om den kontrollerade i belastningsregistret och 

misstankeregistret samt uppgifter som behandlas hos Säkerhetspolisen. 

(Lag 2010:365) 

22 § Vid registerkontroll enligt 14 § får utlämnandet omfatta alla uppgifter 

om den kontrollerade som finns i belastningsregistret och misstankeregistret samt 

uppgifter som behandlas hos Säkerhetspolisen. (Lag 2010:365) 

23 § Om det finns synnerliga skäl, får utlämnandet omfatta även andra uppgifter 

än sådana som avses i 21 och 22 §§. 

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden beslutar i varje enskilt fall om utlämnande 

av uppgifter enligt denna paragraf. (Lag 2007:984) 

24 § En uppgift som har kommit fram vid registerkontroll eller särskild personutredning 

får lämnas ut för säkerhetsprövning endast om den kan antas ha 

betydelse för prövningen av den kontrollerades pålitlighet från säkerhetssynpunkt. 

25 § Innan en uppgift som har kommit fram vid registerkontroll eller särskild 

personutredning får lämnas ut för säkerhetsprövning, ska den som uppgiften avser 

ges tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta gäller dock inte om uppgiften 

omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde enligt någon annan bestämmelse 

i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) än 35 kap. 3 §. 

Även om uppgiften omfattas av sådan sekretess, ska den som uppgiften avser 

ges tillfälle att yttra sig innan uppgiften lämnas ut, om hans eller hennes intresse 

327 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


av att få yttra sig skäligen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen 

ska skydda. (Lag 2009:464) 

26 § En uppgift som lämnas ut vid registerkontroll får inte åtföljas av något 

annat yttrande än en förtydligande kommentar till uppgiften. 

Prövningen av de utlämnade uppgifterna 

27 § Den som bestämmer om registerkontroll avgör självständigt om den 

person som prövas skall få anlitas. Prövningen skall grundas på den kunskap som 

finns om den som prövas, de uppgifter som har kommit fram vid registerkontrollen 

och vid särskild personutredning, arten av den verksamhet för vilken prövningen 

görs samt omständigheterna i övrigt. 

28 § Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetsprövning, skall 

de handlingar som erhållits från Rikspolisstyrelsen snarast återställas dit, om styrelsen 

inte har beslutat något annat. 

Krav på svenskt medborgarskap 

29 § En säkerhetsklassad anställning vid staten, en kommun eller ett landsting 

får innehas endast av den som är svensk medborgare. 

Kravet på svenskt medborgarskap gäller inte sådant deltagande i verksamhet 

som enligt 13 § första stycket vid sidan om anställning skall föranleda registerkontroll. 

Regeringen får i enskilda fall medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap. 

Intern utbildning och kontroll 

30 § Myndigheter och andra som lagen gäller för skall se till 

1. att personalen får utbildning i frågor om säkerhetsskydd, och 

2. att säkerhetsskyddet kontrolleras. 

Tillsyn 

31 § Den som regeringen bestämmer skall kontrollera säkerhetsskyddet hos 

myndigheter och andra som lagen gäller för samt hos anbudsgivare och leverantörer 

som har träffat ett säkerhetsskyddsavtal. 

Därutöver skall staten, kommuner och landsting se till att det finns ett tillfredsställande 

säkerhetsskydd hos aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser 

över vilka de utövar ett rättsligt bestämmande inflytande samt hos anbudsgivare 

och leverantörer med vilka de har träffat ett säkerhetsskyddsavtal. (Lag 1999:952) 

Undantag från lagens tillämpning 

32 § Regeringen får i fråga om regeringskansliet förordna om undantag från 

andra bestämmelser i lagen än sådana som gäller registerkontroll. 

328

Föreskrifter om verkställighet 

33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar de närmare 

föreskrifter som behövs för lagens tillämpning. 


2010:365 

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012. 

Säkerhetsskyddsförordning (1996:633) 


1 § I denna förordning ges bestämmelser till säkerhetsskyddslagen (1996:627) 

utom när det gäller riksdagen och dess myndigheter. 

2 § För Regeringskansliet gäller endast 8, 11-29, 32 och 33 §§ säkerhetsskyddslagen 

(1996:627) samt 15 och 18-38 §§ denna förordning. För sådana kommittéer 

och särskilda utredare som avses i kommittéförordningen (1976:119) gäller endast 

11-29, 32 och 33 §§ säkerhetsskyddslagen samt 18-38 §§ denna förordning. 

(F. 1996:1517) 

3 § Vad som i denna förordning föreskrivs om myndigheter gäller också för 

kommuner och landsting om inte annat sägs. 

Förordningen gäller vidare för sådana bolag, föreningar och stiftelser som avses 

i 1 § 2 säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt sådana enskilda som avses i 1 § 3 

säkerhetsskyddslagen. (F. 1999:905) 

Definitioner 


1. hemlig uppgift: uppgift som omfattas av sekretess enligt offentlighetsoch 

sekretesslagen (2009:400) och som rör rikets säkerhet, 

2. hemlig handling: handling som innehåller hemlig uppgift, samt 

3. säkerhetskänslig verksamhet: verksamhet av betydelse för rikets säkerhet. 

(F. 2009:1152) 

Säkerhetsanalys 

Säkerhetsskyddsförordning 

5 § Myndigheter och andra som förordningen gäller för skall undersöka vilka 

uppgifter i deras verksamhet som skall hållas hemliga med hänsyn till rikets 

säkerhet och vilka anläggningar som kräver ett säkerhetsskydd med hänsyn till 

rikets säkerhet eller skyddet mot terrorism. Resultatet av denna undersökning 

(säkerhetsanalys) skall dokumenteras. 

329 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


Chef för säkerhetsskyddet 

6 § Hos myndigheter och andra som förordningen gäller för skall det, om det 

inte är uppenbart obehövligt, finnas en säkerhetsskyddschef som utövar kontroll 

över säkerhetsskyddet. Vid myndigheter skall säkerhetsskyddschefen vara direkt 

underställd myndighetens chef. Det skall finnas en ersättare för säkerhetsskyddschefen. 

Om det behövs skall det vidare finnas en biträdande säkerhetsskyddschef. 

Behörighet 

7 § Om inte något annat följer av bestämmelser i lag, är endast den behörig 

att ta del av hemliga uppgifter som 

1. bedöms pålitlig från säkerhetssynpunkt, 

2. har tillräckliga kunskaper om säkerhetsskydd, och 

3. behöver uppgifterna för sitt arbete i den verksamhet där de hemliga uppgifterna 

förekommer. 

8 § Den som tillåts ta del av hemliga uppgifter skall upplysas om räckvidden 

och innebörden av sekretessen. 


9 § Hemliga handlingar som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet skall 

inventeras minst en gång per år. 

Andra hemliga handlingar skall inventeras i den omfattning som anges i föreskrifter 

enligt 45 §. 

10 § Om en hemlig uppgift kan ha röjts, skall detta skyndsamt anmälas till 

Rikspolisstyrelsen, om röjandet kan antas medföra men för rikets säkerhet som 

inte endast är ringa. (F. 2000:888) 

11 § För försändelser med hemliga handlingar till utlandet skall Utrikesdepartementets 

kurirförbindelser anlitas. 

Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten kan för sina respektive tillsynsområden 

enligt 39 § besluta om undantag från första stycket. (F. 2000:888) 

12 § Innan en myndighet inrättar ett register, som skall föras med hjälp av 

automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla sådana 

uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda kan skada totalförsvaret, 

skall myndigheten samråda med Försvarsmakten och, om uppgifternas 

natur ger anledning till det, Rikspolisstyrelsen. I fråga om uppgifter av betydelse 

för rikets säkerhet i övrigt skall i motsvarande fall samråd ske med Rikspolisstyrelsen. 

Ett system som av flera personer skall användas för automatisk informationsbehandling 

av hemliga uppgifter skall vara försett med funktioner för behörighetskontroll 

och registrering av händelser i systemet som är av betydelse för säkerheten. 

330

Systemet får inte tas i drift förrän det från säkerhetssynpunkt har godkänts av 

den för vars verksamhet systemet inrättas. 

13 § Myndigheter och andra som förordningen gäller för skall, innan de sänder 

hemliga uppgifter i ett datanät utanför deras kontroll, förvissa sig om att det för 

uppgifterna där finns en fullgod informationssäkerhet. 

Hemliga uppgifter får krypteras endast med kryptosystem som har godkänts av 

Försvarsmakten. 

Säkerhetsprövning 

14 § Säkerhetsprövningen skall grundas på 

1. den personliga kännedom som finns om den som prövningen gäller, 

2. uppgifter som framgår av betyg, intyg och referenser, samt om bestämmelserna 

om sådana åtgärder är tillämpliga 

3. uppgifter som har kommit fram vid registerkontroll och särskild personutredning. 

Identitetskontroll skall göras, om det inte är obehövligt. 

En myndighet som beslutar om registerkontroll av någon som inte skall anlitas 

i den egna verksamheten, skall vid behov samråda med arbetsgivaren om säkerhetsprövningsåtgärderna 

utom såvitt avser registerkontroll och särskild personutredning. 

Förhandlingar om säkerhetsskyddsavtal 

15 § Vid förhandlingar om sådana säkerhetsskyddsavtal som avses i 8 § första 

stycket säkerhetsskyddslagen (1996:627) företräds det allmänna av den myndighet 

som avser att begära in anbud eller träffa avtal. Myndighetens säkerhetsskyddschef 

eller annan säkerhetsansvarig skall medverka vid förhandlingen. 

Överlåtelse av verksamhet som drivs av det allmänna 

16 § När en myndighet skall överlåta verksamhet som är av betydelse för rikets 

säkerhet eller som särskilt behöver skyddas mot terrorism till en enskild, skall 

myndigheten upplysa den enskilde om att säkerhetsskyddslagen (1996:627) gäller 


Säkerhetsskyddsavtal vid internationellt samarbete 

17 § Försvarets materielverk får träffa avtal om säkerhetsskydd med ett svenskt 

företag, om det är nödvändigt för att företaget skall kunna delta i internationellt 

samarbete om utveckling eller produktion av försvarsmateriel. 

Beslut om registerkontroll och placering i säkerhetsklasser 


18 § Kommuner, landsting och de myndigheter som anges i bilaga till denna 

förordning beslutar om placering i säkerhetsklasser när det gäller anställning eller 

331 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


uppdrag hos en anbudsgivare eller leverantör med vilken de har ingått säkerhetsskyddsavtal 

enligt 8 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). (F. 2001:221) 

18 a § Den särskilda kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas 

författningsskyddande verksamhet (Ju 1999:09) beslutar om placering i 

säkerhetsklasser och om registerkontroll i fråga om juridiska biträden och andra 

enskilda som skall delta i kommissionens verksamhet. (F.1999:971) 

19 § Kommuner, landsting och de myndigheter som anges i bilagan till denna 

förordning beslutar om 

1. placering i säkerhetsklass 2 och 3 samt registerkontroll i fråga om den egna 

verksamheten, 

2. registerkontroll när det gäller anställning eller uppdrag hos en anbudsgivare 

eller leverantör som de har ingått säkerhetsskyddsavtal med enligt 8 § säkerhetsskyddslagen 

(1996:627), och 

3. placering i säkerhetsklass 2 och 3 samt registerkontroll när det gäller bolag, 

föreningar och stiftelser som de utövar ett rättsligt bestämmande inflytande 

över. 

När en statlig myndighet som inte finns angiven i bilagan utövar ett rättsligt 

bestämmande inflytande över ett bolag, en förening eller en stiftelse, beslutas om 

placering i säkerhetsklass 2 och 3 och om registerkontroll för bolaget, föreningen 

eller stiftelsen 

1. för elförsörjningsverksamhet: av Affärsverket svenska kraftnät, 

2. för flygtransportverksamhet: av Transportstyrelsen, 

3. för verksamhet som avser elektronisk kommunikation: av Post- och telestyrelsen, 

och 

4. för andra verksamheter än sådana som anges i 1-3: av länsstyrelsen i det län 

där bolaget, föreningen eller stiftelsen har sitt säte. 

Sveriges Radio Aktiebolag, Sveriges Television Aktiebolag, Teracom AB och 

Teracom Group AB beslutar om placering i säkerhetsklass 2 och 3 och om registerkontroll 

när det gäller den egna personalen. (F.2012:668) 

19 a § Regeringskansliet beslutar om placering i säkerhetsklass 2 och 3 samt 

registerkontroll när det gäller sådana kommittéer och särskilda utredare som avses 

i kommittéförordningen (1998:1474). (F. 2008:919) 

20 § När det gäller enskilda som bedriver säkerhetskänslig verksamhet beslutar 

den myndighet som anges i 19 § andra stycket om placering i säkerhetsklass 2 och 

3 och om registerkontroll. (F. 2004:951) 

21 § Myndigheter och andra som förordningen gäller för, men som inte med 

stöd av 18-20 §§ får besluta om placering i säkerhetsklasser eller om registerkontroll, 

skall begära att regeringen fattar sådana beslut. 

332

22 § Rikspolisstyrelsen beslutar om registerkontroll när en framställan om detta 

har gjorts från en annan stat eller en mellanfolklig organisation. (F. 2006:350) 

23 § Innan en person får anställas eller på annat sätt delta i verksamhet skall 

registerkontroll göras om anställningen eller deltagandet har placerats i säkerhetsklass. 

Registerkontroll får endast göras om den som säkerhetsprövningen avser 

kan antas komma att anställas eller på annat sätt delta i den aktuella verksamheten. 

Om det finns synnerliga skäl får kontroll göras utan ett sådant antagande. 

24 § Innan någon som redan har anlitats i anställning eller annat deltagande i 

verksamhet som har placerats i säkerhetsklass, får anlitas i en högre säkerhetsklass, 

skall ny registerkontroll göras. 

25 § En ny registerkontroll skall göras minst vart femte år av den som har 

anlitats i säkerhetsklass 1 eller 2. I övrigt skall en ny kontroll göras när det finns 

särskild anledning till det. 

Registerkontroll till skydd mot terrorism 

26 § Registerkontroll enligt 14 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) får göras i 

fråga om den som skall anställas eller på annat sätt delta i verksamhet vid sådana 

anläggningar, byggnader, bostäder m.m. som avses i 27 §. Sådan registerkontroll 

får också göras i fråga om den som en polismyndighet skall förordna enligt 16 § 

lagen (2004:487) om sjöfartsskydd eller 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om 

hamnskydd. Registerkontroll får endast göras om den som säkerhetsprövningen 

avser kan antas komma att anställas eller på annat sätt delta i den aktuella verksamheten 

eller, i fall som avses i andra meningen, förordnas. Om det finns synnerliga 

skäl får kontroll göras utan ett sådant antagande. (F. 2006:1210) 

26 a § Om det finns särskilda skäl, får registerkontroll enligt 14 § säkerhetsskyddslagen 

(1996:627) göras även i andra fall än som avses i 26 §. Regeringen 

beslutar i varje enskilt fall om sådan registerkontroll. 

Vid större evenemang, statsbesök eller andra liknande händelser som särskilt 

behöver skyddas mot terrorism får regeringen överlåta åt Säkerhetspolisen att 

besluta om registerkontroll. (F. 2011:1095) 

27 § Registerkontroll av personer som avses i 26 § beslutas 

1. för civila flygplatser, flygstationer och flygpassagerarterminaler: av Transportstyrelsen, 

2. för statschefens och tronföljarens residens och bostäder, statsministerns 

bostäder och statens egendom Harpsund: av Rikspolisstyrelsen, 

3. för Regeringskansliets byggnader: av Regeringskansliet, 


4. för sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 1 skyddslagen (2010:305) och som 

huvudsakligen disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller 

Försvarets radioanstalt, för militära fartyg och luftfartyg som avses i 5 § 1 

333 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


skyddslagen samt för sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 4 skyddslagen: av 

Försvarsmakten, 

5. för sådana anläggningar inom elförsörjningen som är skyddsobjekt: av Affärsverket 

svenska kraftnät, 

6. för sådana anläggningar som används eller är avsedda för elektronisk kommunikation 

och som är skyddsobjekt: av Post- och telestyrelsen, 

7. för sådana anläggningar inom flygtrafiktjänsten som är skyddsobjekt och som 

inte ingår bland objekten i 1 eller 4: av Luftfartsverket, och 

8. för andra skyddsobjekt än sådana som ingår bland objekten i 1-3 och för andra 

skyddsobjekt än sådana som anges i 4-7, dock inte för byggnader, anläggningar 

eller områden som används eller är avsedda för verksamhet inom kriminalvården 

eller Sveriges försörjning med sedlar och mynt, som har beslutats vara 

skyddsobjekt enligt 4 § 5 skyddslagen eller vattenområden som beslutats vara 

skyddsobjekt enligt 5 § 5 skyddslagen: av länsstyrelsen i det län där skyddsobjektet 

finns. 

Det som sägs i första stycket 8 gäller inte för riksdagens eller riksdagens myndigheters 

byggnader. 

Myndigheterna ska noga pröva behovet av registerkontroll till skydd mot terrorism. 

Kontroll får endast göras om skyddsbehovet inte kan tillgodoses på något 

annat sätt. (F. 2012:668) 

27 a § För en sådan person som skall förordnas enligt 16 § lagen (2004:487) 

om sjöfartsskydd eller 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd beslutas 

registerkontroll av den myndighet som förordnar personen. (F. 2006:1210) 

Samtycke 

28 § Den som med stöd av 18-22 eller 27 § denna förordning beslutar om 

registerkontroll skall inhämta samtycke enligt 19 § säkerhetsskyddslagen 

(1996:627). 

Handläggningen av frågan om utlämnande av uppgifter 

29 § Den som har beslutat om registerkontroll skall göra en framställan hos 

Rikspolisstyrelsen om utlämnande av uppgifter. Rikspolisstyrelsen skall därefter 

överlämna ärendet till Registernämnden. 

När det gäller en person som, enligt vad som är känt för Rikspolisstyrelsen, har 

en anställning eller på annat sätt deltar i säkerhetskänslig verksamhet skall 

Rikspolisstyrelsen göra en framställan hos Registernämnden om utlämnande av 

uppgift som enligt styrelsens kännedom har tillförts polisregister efter det att 

registerkontroll har gjorts. 

30 § Om registerkontroll avser anställningar eller annat deltagande i verksamhet 

som har placerats i säkerhetsklass 1 eller 2 skall den som kontrolleras skriftligen 

lämna uppgifter om sina personliga förhållanden till den som har beslutat om 

kontrollen. Dessa upplysningar skall lämnas in till Rikspolisstyrelsen tillsammans 

334

med framställan om utlämnande av uppgifter. När frågan om utlämnande av 

uppgifter överlämnas till Registernämnden, skall dessa upplysningar bifogas. 

31 § Registernämnden beslutar om sådana uppgifter som avses i 12 § säkerhetsskyddslagen 

(1996:627) skall lämnas ut. (F. 1999:80) 

32 § Registernämnden skall avgöra om den som en uppgift avser skall ges tillfälle 

att yttra sig över uppgiften enligt 25 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). Registernämnden 

skall vid sin prövning av denna fråga överväga om ett personligt 

samtal bör hållas med den kontrollerade. 

Vad som sägs i första stycket gäller även efter en sådan framställan från 

Rikspolisstyrelsen som avses i 29 § andra stycket. 

33 § Det får inte framgå av svaret till den som har beslutat om registerkontrollen 

att det finns en uppgift om den kontrollerade som inte lämnas ut. 

Särskild personutredning 

34 § Rikspolisstyrelsen skall göra en särskild personutredning i de fall som 

anges i 18 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). 

35 § När det gäller anställningar och annat deltagande i verksamhet som har 

placerats i säkerhetsklass 1 skall en särskild personutredning göras som omfattar 

även andra personliga förhållanden än de rent ekonomiska, om det inte är obehövligt. 

När det gäller anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats 

i säkerhetsklass 2 skall personutredningen ha den omfattning som sägs i första 

stycket, om det finns särskilda skäl. 

36 § När den särskilda personutredningen avser anställningar och annat deltagande 

i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 1, skall Rikspolisstyrelsen 

hålla ett personligt samtal med den som säkerhetsprövningen gäller. Ett sådant 

samtal får dock underlåtas om det står klart att det inte behövs. 

Ett personligt samtal skall, om det behövs, hållas också när utredningen avser 

anställningar och annat deltagande i verksamhet som har placerats i säkerhetsklass 

2. (F. 2000:888) 

37 § De uppgifter som har kommit fram vid en särskild personutredning skall 

överlämnas till Registernämnden. Registernämnden skall besluta om de uppgifter 

som har kommit fram skall lämnas ut. Vad som sägs i 32 § första stycket gäller 

även uppgifter som har kommit fram vid en särskild personutredning. 

Dokumentation 


38 § Myndigheter och andra som förordningen gäller för och som har beslutat 

om registerkontroll skall dokumentera resultatet av säkerhetsprövningen när det 

gäller en person som har bedömts vara pålitlig från säkerhetssynpunkt. 

335 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


Tillsyn 

39 § Säkerhetsskyddet ska kontrolleras av 

1. Försvarsmakten när det gäller Fortifikationsverket och Försvarshögskolan samt 

de myndigheter som hör till Försvarsdepartementet utom Kustbevakningen, 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens haverikommission, 

och 

2. Rikspolisstyrelsen när det gäller Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap, Statens haverikommission och övriga myndigheter utom 

Justitiekanslern. (F. 2008:919) 

40 § Säkerhetsskyddet hos bolag, föreningar och stiftelser som avses i 1 § 2 

säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt enskilda som anges i 1 § 3 säkerhetsskyddslagen 

skall kontrolleras av den myndighet som anges i 19 § andra stycket. 

(F. 2002:475) 

40 a § Säkerhetsskyddet hos sådana enskilda som anges i 18 a § skall kontrolleras 

av Rikspolisstyrelsen. (F. 1999:971) 

41 § Säkerhetsskyddet hos anbudsgivare och leverantörer som har träffat 

säkerhetsskyddsavtal enligt 8 § första stycket säkerhetsskyddslagen (1996:627) 

skall kontrolleras av den avtalsslutande myndigheten. 

42 § Kontroll av säkerhetsskyddet hos sådana bolag, föreningar och stiftelser 

som avses i 1 § 2 säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt enskilda som avses i 1 § 

3 och 8 § säkerhetsskyddslagen kan även utföras av Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten. 

Kontrollen skall i dessa fall utföras i samråd med de myndigheter som 

enligt 31 § säkerhetsskyddslagen eller 40 eller 41 § denna förordning utövar 

kontroll. 

Föreskrifter och råd 

43 § Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten 

av säkerhetsskyddslagen (1996:627) i fråga om förfarandet vid registerkontroll. 

Sådana föreskrifter som avser kontroll av personal vid Försvarsmakten skall beslutas 

efter samråd med Försvarsmakten. 

44 § Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten får meddela ytterligare föreskrifter 

om verkställigheten av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sina respektive tillsynsområden 

enligt 39 §. 

Första stycket gäller inte omfattningen av inventeringen av hemliga handlingar 

enligt 9 § andra stycket. 

44 a § Rikspolisstyrelsen får, utöver vad som sägs i 43 §, meddela föreskrifter 

om verkställighet av säkerhetsskyddslagen (1996:627) för sitt tillsynsområde enligt 

40 a §. 

336

Första stycket gäller inte omfattningen av inventeringen av hemliga handlingar 

enligt 9 § andra stycket. (F. 1999:971) 

45 § Myndigheterna skall meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten 

av säkerhetsskyddslagen (1996:627) i fråga om säkerhetsskyddet inom sina verksamhetsområden, 

om det inte är uppenbart obehövligt. Om det behövs skall 

myndigheterna innan dess samråda med den myndighet som enligt 43 och 44 §§ 

meddelar föreskrifter för myndighetens område. 

Myndigheternas föreskrifter får avvika från föreskrifterna enligt 43 och 44 §§ 

endast om detta har medgivits av den myndighet som har meddelat dessa föreskrifter. 


47 § Rikspolisstyrelsen skall på begäran lämna råd om säkerhetsskydd till 

regeringskansliet, riksdagen och dess myndigheter samt till Justitiekanslern. 

Anmälan till regeringen 

48 § Om det vid utövandet av tillsynen över säkerhetsskyddet enligt 39 och 

42 §§ konstateras brister som trots påpekanden inte rättas till, skall tillsynsmyndigheten 

anmäla förhållandet till regeringen. Detta gäller dock inte brister hos sådana 

enskilda som avses i 8 § första stycket säkerhetsskyddslagen (1996:627). 

49 § Om det vid säkerhetsprövning hos en statlig myndighet kommer fram att 

en person som redan är anställd vid myndigheten måste anses olämplig från 

säkerhetssynpunkt för sin befattning, skall myndigheten anmäla detta till regeringen. 

Överklagande 



2010:527 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010. 


2. För sådana skyddsobjekt som avses i punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till 

skyddslagen (2010:305) gäller 27 § i sin äldre lydelse. 

337 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


Bilaga 

Följande statliga myndigheter beslutar om placering i säkerhetsklasser och om registerkontroll 

i enlighet med vad som anges i 19 §. 

Affärsverket svenska kraftnät, Post- och telestyrelsen, 

Arbetsförmedlingen, 

Regeringskansliet, 

Arbetsgivarverket, 

Riksarkivet, 

Arbetsmiljöverket, 

Riksgäldskontoret, 

Brottsförebyggande rådet, 

Rikspolisstyrelsen, 

Datainspektionen, 

Rymdstyrelsen, 

departement 

Sjöfartsverket, 

Domstolsverket, 

Skatteverket 

Ekobrottsmyndigheten, 

Smittskyddsinstitutet, 

Ekonomistyrningsverket, 

Socialstyrelsen, 

Elsäkerhetsverket, 

Statens energimyndighet, 

Energimarknadsinspektionen, Statens fastighetsverk, 

Exportkreditnämnden, 

Statens haverikommission, 

Finansinspektionen, 

Statens inspektion för 

Folke Bernadotteakademin, 

försvarsunderrättelseverksamheten, 

Fortifikationsverket, 

Statens jordbruksverk, 

Försvarets materielverk, 

Statens livsmedelsverk, 

Försvarets radioanstalt, 

Statens servicecenter, 

Försvarsexportmyndigheten, Statens tjänstepensionsverk, 

Försvarshögskolan, 

Statens veterinärmedicinska anstalt, 

Försvarsmakten, 

Statens överklagandenämnd, 

Försvarsunderrättelsedomstolen, Statistiska centralbyrån, 

Försäkringskassan, 

Statskontoret, 

Granskningsnämnden för 

Statsrådsberedningen, 

försvarsuppfinningar, Strålsäkerhetsmyndigheten, 

Havs- och vattenmyndigheten, Styrelsen för internationellt 

Inspektionen för strategiska produkter, utvecklingssamarbete, 

Justitiekanslern, 

Sveriges geologiska undersökning, 

Konkurrensverket, 

Sveriges lantbruksuniversitet, 


Sveriges meteorologiska och 

Kronofogdemyndigheten, 

hydrologiska institut, 

Kustbevakningen, 

Säkerhets- och 

Lantmäteriet, 

integritetsskyddsnämnden, 

Luftfartsverket, 

Tillväxtverket, 

Läkemedelsverket, 

Totalförsvarets forskningsinstitut, 

länsstyrelserna, 

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, 

Migrationsverket, 

Trafikverket, 

Myndigheten för samhällsskydd och Transportstyrelsen, 

beredskap, Tullverket, 

Myndigheten för tillväxtpolitiska Valmyndigheten, och 

utvärderingar och analyser, 

Naturvårdsverket, 

Åklagarmyndigheten. 

338

Patent- och registreringsverket, 

Pensionsmyndigheten, 

polismyndigheterna, 

(F. 2012:668) 


339 

Garantier, 

utlåning, 


m.m.


340

7 Revision 

Lag (2002:1022) om revision av statlig verksamhet 

m.m. 

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om Riksrevisionens granskning enligt 

13 kap. 7 och 8 §§ regeringsformen. 

Bestämmelser om Riksrevisionens granskning finns även i andra lagar. 

I 9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) och 4 kap. 1 § stiftelselagen 

(1994:1220) finns bestämmelser om att Riksrevisionen får utse revisorer i sådana 

aktiebolag och stiftelser som avses i 2 § 4 och 5. (Lag 2010:1430) 

Granskningens omfattning 

2 § Riksrevisionen får i enlighet med vad som närmare föreskrivs i 4 § granska 

1. den verksamhet som bedrivs av regeringen, Regeringskansliet, domstolarna 

och de förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen, 

2. den verksamhet som bedrivs av riksdagens förvaltning och myndigheter under 

riksdagen, 

3. den verksamhet som bedrivs av Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens 

Förvaltning, 

4. den verksamhet som bedrivs av staten i form av aktiebolag, om verksamheten 

är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller 

genom tillskott av statliga anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat 

sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten, 

5. den verksamhet som bedrivs av staten i form av stiftelse, om verksamheten är 

reglerad i lag eller någon annan författning eller om stiftelsen är bildad av eller 

tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet, 

6. hur de statsmedel används som tagits emot som stöd till en viss verksamhet, 

om redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda 

föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas, och 

7. handläggningen av arbetslöshetsersättningen hos arbetslöshetskassorna. 

3 § Riksrevisionen skall i enlighet med vad som närmare föreskrivs i 5 § granska 

årsredovisningen för 

1. staten, 

2. Regeringskansliet och, med undantag för AP-fonderna, de förvaltningsmyndigheter 

som lyder under regeringen, 

3. riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riksbanken och Stiftelsen 

Riksbankens Jubileumsfond, och 

4. Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning. 

Lag om revision av statlig verksamhet 

341 

Revision


Föreligger en skyldighet att lämna delårsrapport skall den granskas med 

undantag för prognoser. För affärsverk och affärsverkskoncerner, skall dock endast 

den delårsrapport som avser perioden januari–september granskas. (Lag 2007:89) 

Granskningens inriktning 

4 § Den granskning som avses i 2 § ska främst ta sikte på förhållanden med 

anknytning till statens budget, genomförandet och resultatet av statlig verksamhet 

och åtaganden i övrigt men får också avse de statliga insatserna i allmänhet. 

Granskningen ska främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna 

samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser (effektivitetsrevision). 

Effektivitetsrevisionen ska huvudsakligen inriktas på granskning av hushållning, 

resursutnyttjande, måluppfyllelse och samhällsnytta. Som ett led i effektivitetsrevisionen 

får förslag lämnas om alternativa insatser för att nå avsedda resultat. 

Resultatet av granskningen ska, om den inte avsett endast förberedande åtgärder, 

redovisas i en granskningsrapport. (Lag 2010:1420) 

5 § Den granskning som avses i 3 § skall ske i enlighet med god revisionssed 

och ha till syfte att bedöma om redovisningen och underliggande redovisning är 

tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande samt - med undantag för granskningen 

av redovisningen för staten, Regeringskansliet samt Kungliga Slottsstaten och 

Kungliga Djurgårdens Förvaltning - om ledningens förvaltning följer tillämpliga 

föreskrifter och särskilda beslut (årlig revision). 

Granskningen skall efter varje räkenskapsår avslutas med en revisionsberättelse. 

Granskningen av en delårsrapport skall avslutas med ett revisorsintyg. 

Revisionsberättelsen för Riksbanken skall innehålla ett uttalande om balansräkningen 

och resultaträkningen bör fastställas och om fullmäktige och direktionen 

i Riksbanken bör beviljas ansvarsfrihet. 

Samverkans- och uppgiftsskyldighet 

6 § Statliga myndigheter skall på begäran lämna Riksrevisionen den hjälp och 

de uppgifter och upplysningar som Riksrevisionen behöver för granskningen. 

Andra som får granskas enligt denna lag har en motsvarande skyldighet beträffande 

den del av den egna verksamheten som granskas. 

Vite 

7 § Riksrevisionen får vid vite förelägga den som avses i 2 § 6 att fullgöra sin 

skyldighet enligt 6 §. Detta gäller dock inte kommuner och landsting. 

Anlitande av biträde 

8 § Riksrevisionen får vid granskning inte anlita biträde av den som på grund 

av ett sådant förhållande som anges i 11 § förvaltningslagen (1986:223) skulle 

vara förhindrad att genomföra granskningen. Riksrevisionen får dock, i den 

utsträckning det är förenligt med god revisionssed, samverka med anställda vid 

en granskad myndighet med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den 

interna revisionen. 

342

Rapportering 

9 § Granskningsrapporter över effektivitetsrevisionen enligt 2 § 1 och 3 7 ska 

lämnas till riksdagen. (Lag 2010:1420) 

10 § Revisionsberättelser och revisorsintyg över den årliga revisionen enligt 3 

§ första stycket 2 och 4 skall lämnas till regeringen. 

Revisionsberättelser över den årliga revisionen av Riksbanken och Stiftelsen 

Riksbankens Jubileumsfond skall lämnas till riksdagen. 

En revisionsberättelse skall lämnas senast en månad efter det att årsredovisning 

har lämnats. Ett revisorsintyg skall lämnas senast tre veckor efter det att delårsrapport 

har lämnats. 

11 § Revisionsberättelsen över årsredovisningen för staten ska lämnas till 

regeringen och riksdagen. Berättelsen ska lämnas senast en månad efter den dag 

då årsredovisningen lämnats till riksdagen. (Lag 2010:1420) 

12 § De viktigaste iakttagelserna vid effektivitetsrevisionen och den årliga 

revisionen ska samlas i en årlig rapport. Den årliga rapporten ska lämnas till riksdagen. 

(Lag 2010:1420) 

13 § Upphör att gälla U:2011-01-01 genom lag (2010:1430). 

Avgifter 

14 § Riksrevisionen skall ta ut avgift för 

1. årlig revision enligt 5 §, 

2. revision i de fall som avses i 9 kap. 8 § tredje stycket aktiebolagslagen 

(2005:551) och 4 kap. 1 § fjärde stycket stiftelselagen (1994:1220). 

(Lag 2005:930) 

15 § Avgiften skall beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. 

Avgiften skall bestämmas efter den tid som behövs för att fullgöra uppdraget 

och utifrån en tidtaxa som följer av lönenivån för dem som deltar i granskningen. 

Ersättning för direkta kostnader för konsulter, resor och liknande bestäms för sig. 

För olika lönenivåer skall följande tidtaxa tillämpas: 

Lönenivå 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

Månadslön, kr 

60 000- 

50 000-59 999 

45 000-49 999 

40 000-44 999 

35 000-39 999 

30 000-34 999 

Högst kr/timme 

2 000 

1 700 

1 600 

1 400 

1 300 

1 100 


343 

Revision

Instruktion för Riksrevisionen 

7 

8 

9 

(Lag 2003:265) 

25 000-29 999 

20 000-24 999 

-19 999 

1 000 

800 

600 

16 § Inkomster i form av avgifter och ersättningar enligt denna lag skall tillföras 

statens centralkonto i Riksbanken och redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten. 

(Lag 2006:1566) 


2002:1022 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. Genom lagen upphävs 

1. lagen (1974:585) om skyldighet att tillhandahålla Riksdagens revisorer vissa handlingar m.m., 

2. lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser, och 

3. lagen (1997:560) om revision av Regeringskansliet. 

Lag (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen 


1 § Riksrevisionen är enligt 13 kap. 7 § regeringsformen en myndighet under 

riksdagen med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. 

I lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. finns bestämmelser 

om Riksrevisionens granskning. Bestämmelser om Riksrevisionens granskning 

finns även i andra lagar. (Lag 2010:1431) 

2 § Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer. En av riksrevisorerna är riksrevisor 

med administrativt ansvar och svarar för den administrativa ledningen av myndigheten. 

Om riksrevisorn med administrativt ansvar är förhindrad att fatta beslut i en 

fråga som denne ska besluta om, och beslutet är brådskande, får i första hand den 

riksrevisor som har varit riksrevisor längst tid och i andra hand den riksrevisor som 

är äldst, fatta beslut i frågan. 

Vid Riksrevisionen ska också Riksrevisionens parlamentariska råd finnas. 

I 8 kap. 12 och 14 §§ riksdagsordningen finns bestämmelser om val av riksrevisorer 

och Riksrevisionens parlamentariska råd. (Lag 2010:1421) 

3 § Vid Riksrevisionen finns ett vetenskapligt råd. 

Riksrevisorerna 

4 § Riksrevisorerna beslutar gemensamt om fördelningen av granskningsområden 

mellan sig. 

344

Riksrevisorerna beslutar inom sina respektive granskningsområden vilken 

huvudsaklig inriktning granskningen ska ha. De ska dessförinnan samråda med 

varandra. 

Riksrevisorerna beslutar var för sig i sina granskningsärenden. En riksrevisor får 

uppdra åt en tjänsteman vid Riksrevisionen att i riksrevisorns ställe avgöra 

granskningsärenden. 

Riksrevisorernas beslut om granskningens huvudsakliga inriktning ska redovisas 

i en granskningsplan. 

Av 12 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. framgår att 

de viktigaste iakttagelserna vid effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen 

ska samlas i en årlig rapport. Den rapporten beslutar riksrevisorerna gemensamt. 

(Lag 2010:1421) 

4a § Riksrevisorn med administrativt ansvar beslutar om förslag till anslag för 

Riksrevisionen på statsbudgeten. Riksrevisorn med administrativt ansvar beslutar 

även om årsredovisningen för Riksrevisionen. (Lag 2010:1421) 

4b § Riksrevisorn med administrativt ansvar ansvarar inför riksdagen för verksamheten 

och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt, att den 

redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att Riksrevisionen hushållar 

väl med statens medel. (Lag 2010:1817) 

5 § Riksrevisorn med administrativt ansvar beslutar om arbetsordning och 

verksamhetsplan samt de ekonomi- och personaladministrativa föreskrifter som 

ska gälla för den egna verksamheten och som inte ska beslutas av Riksdagsförvaltningen 

enligt 7 § 1 och 2 lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen 

eller av riksdagsstyrelsen enligt 46 § lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa 

bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän 

och Riksrevisionen. 

Enligt de förutsättningar som anges i 6 § första stycket 2 och 3 lagen (1994:260) 

om offentlig anställning får riksrevisorn med administrativt ansvar i särskilda fall 

besluta att endast svenska medborgare får vara anställda inom Riksrevisionen. 

(Lag 2011:750) 




8 § Ett ärende som riksrevisorerna skall avgöra gemensamt får avgöras av endast 

två riksrevisorer, om det finns särskilda skäl för det. Ett sådant ärende får avgöras 

av endast en riksrevisor, om det är så brådskande att ett beslut inte utan väsentlig 

olägenhet kan avvaktas. 

9 § Vid sammanträde med riksrevisorerna förs ordet av riksrevisorn med 

administrativt ansvar. Om han eller hon inte är närvarande vid sammanträdet, förs 

ordet i första hand av den som har varit riksrevisor längst tid och i andra hand av 

den som är äldst. 

345 

Revision


Som riksrevisorernas mening gäller den som två enar sig om eller, vid lika röstetal, 

ordförandens mening. 

Endast den som är riksrevisor har rätt att få avvikande mening antecknad. 

(Lag 2010:1421) 

10 § Av 3 kap. 8 § första och fjärde styckena riksdagsordningen framgår att 

riksrevisorerna gemensamt eller var för sig får göra framställningar hos riksdagen 

i frågor som rör Riksrevisionens kompetens, organisation, personal och verksamhetsformer. 

En riksrevisor får göra framställningar enligt första stycket först efter samråd 

med övriga riksrevisorer. (Lag 2003:359) 

Riksrevisionens parlamentariska råd 

11 § Riksrevisionens parlamentariska råd följer granskningsverksamheten. 

Det parlamentariska rådet ska verka för samråd och insyn i Riksrevisionens 

verksamhet. (Lag 2010:1421) 

12 § Riksrevisorerna ska för Riksrevisionens parlamentariska råd redovisa 

arbetet i de viktigaste granskningarna och hur granskningsplanen följs. 

Innan ett beslut enligt 4 a § om förslag till anslag på statsbudgeten för Riksrevisionen 

fattas ska riksrevisorn med administrativt ansvar redogöra för förslaget 

för Riksrevisionens parlamentariska råd. (Lag 2010:1421) 


Anmälningsskyldighet 

14 § En riksrevisor får inte inneha egendom som medför att han eller hon har 

ett direkt eller indirekt ekonomiskt intresse i den verksamhet som bedrivs av ett 

aktiebolag som avses i 2 § 4 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet 

m.m. (Lag 2007:88) 

14 a § Vid Riksrevisionen skall föras en förteckning över sådana finansiella 

instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella 

instrument och som innehas av arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer 

i Riksrevisionen med särskild insynsställning. 

De arbetstagare, uppdragstagare och funktionärer som riksrevisorerna gemensamt 

bestämmer är skyldiga att till Riksrevisionen anmäla innehav och ändringar i 

innehav av finansiella instrument. Anmälningsskyldighet enligt denna paragraf 

gäller inte för riksrevisorerna. 

I tilläggsbestämmelsen 8.12.2 till riksdagsordningen finns bestämmelser om 

att en riksrevisor skriftligen skall anmäla innehav och ändring i innehavet av 

finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med 

finansiella instrument samt vissa andra förhållanden till riksdagen. (Lag 2007:88) 

346


15 § Vid Riksrevisionen ska det finnas en personalansvarsnämnd med riksrevisorn 

med administrativt ansvar som ordförande. Nämnden ska därutöver bestå 

av, förutom personalföreträdarna, de ledamöter som myndigheten utser. Följande 

frågor ska prövas av personalansvarsnämnden: 

1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga 

om provanställning, 

2. disciplinansvar, 

3. åtalsanmälan, och 

4. avstängning. (Lag 2010:1421) 

16 § Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften 

av övriga ledamöter är närvarande. 

Ersättningar 

17 § Föreskrifter om arvoden till ledamöterna i Riksrevisionens parlamentariska 

råd finns i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess 

myndigheter och organ. 

Under resor och förrättningar som ledamöterna gör för sitt uppdrag har de rätt 

till ersättning enligt 4 och 5 kap. lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för 

riksdagens ledamöter och tillämpningsföreskrifterna till denna. Vid bedömningen 

av rätten till ersättning ska ledamöternas bostad på hemorten anses som tjänsteställe. 

(Lag 2010:1421) 

Övriga bestämmelser 


18 § Bestämmelser om internrevision finns i lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa 

bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens 

ombudsmän och Riksrevisionen. (Lag 2011:750) 

19 § Riksdagens finansutskott svarar för att revision sker av Riksrevisionen. 

(Lag 2006:1003) 

20 § Riksrevisionen skall planera för sin verksamhet under kris- och krigsförhållanden. 

21 § Riksrevisionen företräder Sverige som det nationella revisionsorganet i 

internationella sammanhang. 

22 § Riksrevisionen ska bedriva internationellt utvecklingssamarbete i enlighet 

med vad riksdagen har beslutat. Inriktningen av det internationella utvecklingssamarbetet 

ska beslutas av Riksrevisionen efter samråd med Styrelsen för internationellt 

utvecklingssamarbete (Sida). 

Riksrevisionen får även i övrigt inom sitt verksamhetsområde utföra uppdrag 

och tillhandahålla tjänster på det internationella området. 

347 

Revision

Internrevisionsförordning 

Riksrevisionen får ta betalt för sådana uppdrag och tjänster som avses i andra 

stycket. Riksrevisionen bestämmer avgifternas storlek. (Lag 2010:1421) 

Överklagande 

23 § Bestämmelser om överklagande av Riksrevisionens beslut finns i lagen 

(1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagsförvaltningen 

och riksdagens myndigheter. (Lag 2011:750) 


2002:1023 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. Genom lagen upphävs lagen (1987:518) med instruktion 

för Riksdagens revisorer. 

Internrevisionsförordning (2006:1228) 



1 § Denna förordning gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen i 

den omfattning som regeringen föreskriver i myndighetens instruktion eller i 

någon annan förordning eller beslutar särskilt. 


En egeninrättad internrevision, utan regeringens beslut, betraktas inte som 

en internrevision i denna förordnings mening. 

Organisering 

2 § Vid myndigheten skall det finnas en internrevision. 

Internrevisionen skall ledas av en chef som skall vara anställd i myndigheten. 


Internrevisionen ska bedriva en organisatoriskt och, i förhållande till den 

verksamhet som granskas, även en i övrigt oberoende och objektiv gransknings- 

och rådgivningsverksamhet. För att säkra kraven på objektivitet, 

oberoende och integritet ska internrevisionen vara fristående från den 

operativa verksamheten och administrativt placerad direkt under myndighetens 

chef. 

Internrevisorer ska avstå från att granska och bedöma verksamhet som 

de ansvarat för under närmast föregående tolvmånadersperiod. Objektivite- 


348

ten kan vara begränsad även efter tolvmånadersperioden. Detta ska prövas 

i varje enskilt fall. 

Internrevisionschefen ska ha den kompetens som behövs för att kunna 

fullgöra internrevisionens uppgifter enligt denna förordning, inklusive 

föreskrifterna och de allmänna råden. 

Det ska i myndigheten finnas ett dokumenterat beslut på vem som är 

anställd som chef för internrevisionen. 

2 a § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan 

och avskedande, när det gäller chefen för internrevisionen. (F. 2009:1321) 

Uppgifter 


3 § Internrevisionen ska granska och lämna förslag till förbättringar av myndighetens 

process för intern styrning och kontroll. (F. 2007:1283) 


Internrevisionen ska stödja myndigheten genom att ur ett risk- och 

väsentlighetsperspektiv granska och lämna förslag till förbättringar av 

myndighetens process för intern styrning och kontroll. 


Internrevisionens granskning och förslag till förbättringar innebär inte att 

internrevisionen deltar operativt i myndighetens arbete eller att myndighetsledningen 

fråntas sitt ansvar för processen för intern styrning och kontroll. 

Granskningens inriktning 

4 § Internrevisionen ska utifrån en analys av verksamhetens risker självständigt 

granska om ledningens interna styrning och kontroll är utformad så att myndigheten 

med en rimlig säkerhet fullgör de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen 

(2007:515). (F. 2007:1283) 



Riskanalysen ska upprättas årligen och vara dokumenterad. Den ska omfatta 

all verksamhet som myndigheten bedriver eller ansvarar för. Vid upprättande 

av riskanalysen ska relevant kunskap om risker inom myndigheten användas. 

Detta innefattar information som erhållits i såväl gransknings- som rådgivningsuppdrag. 

Riskanalysen ska utgå från såväl myndighetsledningens 

identifiering, värdering och hantering av risk enligt förordning (2007:603) 

om intern styrning och kontroll som från internrevisionens egen riskbedömning. 

349 

Revision


I riskanalysen ska bland annat risken för bedrägerier och oegentligheter 

samt risker kopplade till myndighetens informationsteknologi beaktas. 

Utifrån riskanalysen ska ett förslag till revisionsplan upprättas. Revisionsplanen 

ska omfatta samtliga i riskanalysen prioriterade områden. 


I revisionsplanen fastställs internrevisionens mål och inriktning för året samt 

de granskningsinsatser som krävs för att på ett effektivt och ändamålsenligt 

sätt uppnå målen. I revisionsplanen bör även ingå en sammanställning av 

internrevisionens totala verksamhet för budgetåret i form av en tidsplan 

över interna aktiviteter, planerade projekt, samt bedömd resursåtgång. I 

planen bör även avsättas tid för uppföljning av att åtgärder vidtas med 

anledning av resultatet av tidigare gjorda granskningar, tid för större kända 

rådgivningsuppdrag samt uppskattad tidsram för övriga rådgivningsuppdrag. 

Råd och stöd 

5 § Internrevisionen skall ge råd och stöd till styrelsen och chefen för myndigheten. 


Internrevisionen ska bedöma om ett rådgivningsuppdrag ligger inom dess 

kompetensområde. Uppdraget kan sedan antas med utgångspunkt från 

dess möjlighet att förbättra myndighetens process för intern styrning och 

kontroll. Accepterade uppdrag ska inkluderas i revisionsplanen för internrevisionen. 


Råd och stöd kan lämnas till andra än styrelsen och chefen för myndigheten 

om detta framgår av riktlinjerna för internrevisionen. 

Om oberoendet och objektiviteten gentemot de/den granskade inte kan 

säkerställas i samband med ett rådgivningsuppdrag bör internrevisionen 

avstå från att lämna råd. Detta förhållande bör beskrivas och meddelas 

beställaren av rådgivningstjänsten. 

De råd och stöd som internrevisionen ger fråntar inte myndighetsledningen 

dess ansvar. 

Omfattning 

6 § Internrevisionen skall omfatta den verksamhet som myndigheten bedriver 

eller ansvarar för. 

350


I internrevisionens granskningsområde ingår samtliga händelser av betydelse 

för processen för den interna styrningen och kontrollen enligt 3 §. Häri 

ingår även de uppgifter som utförs av annan myndighet. 


Befogenheten att granska utanför den egna myndigheten styrs av ansvarsområdet 

för den myndighet vid vilken internrevisionen verkar. Internrevisionen 

bör i förekommande fall samverka med internrevisionen vid den 

granskade myndigheten. 

Uppgifter utförs av annan myndighet bl. a när en central myndighets 

regionala verksamhet bedrivs av annan myndighet (exempelvis av länsstyrelser) 

eller när annan myndighet bereder ärenden under en gentemot EU 

sektoransvarig myndighet. 

Bedrivande 

7 § Internrevision skall bedrivas enligt såväl god internrevisionssed som god 

internrevisorssed. 



I begreppet god internrevisions- och internrevisorssed ingår att internrevisionen 

ska vara oberoende och internrevisorn objektiv i utförandet av sitt 

arbete. 

Internrevisionen ska utföras med kompetens och vederbörlig yrkesskicklighet 

och omfattas av ett program för kvalitetssäkring och kvalitetsförbättring. 

Kvalitetssäkringsprogrammet ska inkludera intern och extern kvalitetsbedömning. 

Intern bedömning görs dels genom fortlöpande intern kvalitetskontroll 

och dels årligen genom självutvärdering. Den externa bedömningen 

ska omfatta dels Internrevisionsförordningen (2006:1228), med 

föreskrifter och allmänna råd, dels allmänt accepterade riktlinjer för yrkesmässig 

internrevision (the Institute of Internal Auditors Standards). Extern 

bedömning ska genomföras minst en gång vart femte år av kvalificerad 

extern oberoende granskare eller granskningsteam. Den externa granskaren 

eller granskningsteamet ska ha god erfarenhet av statlig internrevision. 

Resultatet av den interna och externa kvalitetsbedömningen ska rapporteras 

till myndighetens ledning. 

Internrevisorer ska förbättra sina kunskaper och färdigheter genom fortlöpande 

yrkesmässig utveckling. 

351 

Revision



Lagar, förordningar, övriga regeringsbeslut samt av Ekonomistyrningsverket 

utfärdade föreskrifter och allmänna råd som berör myndigheternas internrevision 

ger uttryck för god internrevisions- och internrevisorssed. För 

utfyllande tolkning av god internrevisions- och internrevisorssed inom staten 

kan vägledning i första hand hämtas från allmänt accepterade riktlinjer för 

yrkesmässig internrevision (the Institute of Internal Auditors Standards) 

och i andra hand från andra nationella och internationella rekommendationer. 

Samordning 

8 § En myndighet får samordna sin internrevision med en annan myndighet. 


När internrevisionen är samordnad med annan myndighet kan myndigheten 

använda internrevisorer som är anställda vid eller arbetar på uppdrag för 

annan myndighet för att utföra internrevisionsuppdrag. Varje myndighet 

måste dock upprätta en egen revisionsplan och lämna en egen rapportering 

om internrevisionens resultat. Även om myndigheten samordnar sin 

internrevision med annan myndighet ska varje myndighet ha en anställd 

internrevisionschef. 

Rapportering 

9 § Resultatet av internrevisionens granskning skall redovisas i form av iakttagelser 

och rekommendationer. Dessa skall rapporteras till styrelsen. 

352 


Formerna för internrevisionens rapportering ska beslutas av styrelsen och 

tas in i riktlinjerna för internrevisionen. Av beslutet ska framgå när och hur 

myndighetens styrelse ska informeras om pågående och avslutade granskningar. 

Minst en gång per år ska internrevisionen avge revisionsrapport över 

revisionsårets iakttagelser och rekommendationer ställd till myndighetens 

styrelse. I denna rapportering ska också ingå en återrapportering av hur 

åtgärder avseende internrevisionens tidigare års iakttagelser och rekommendationer 

har utförts. 

Om internrevisionen är utförd med avvikelser från god internrevisionssed 

ska i rapporteringen informeras om avvikelsen, skälet till den och dess 

konsekvens. Rapporteringen ska grunda sig på internrevisionens dokumenterade 

granskning. Av dokumentationen över utfört arbete ska tydligt 

framgå vad som har granskats, hur och när granskningen utförts, vilken 

omfattning granskningen haft, vilka iakttagelser och bedömningar som 

gjorts, vilka slutsatser som dragits samt vad som rapporterats och till vem.

Internrevisionens uppdragsgivare 

10 § Myndighetens styrelse skall besluta om 

1. riktlinjer för internrevisionen, 

2. revisionsplan för internrevisionen, och 

3. åtgärder med anledning av internrevisionens iakttagelser och rekommendationer. 


Styrelsen ska besluta om vilka av internrevisionens prioriterade områden 

som ska tas in i den fastställda revisionsplanen utifrån den av internrevisionen 

föreslagna revisionsplanen som beskrivs i föreskrifterna till 4 §. 

Större förändringar i granskningens omfattning och inriktning kan få till 

följd att granskningsinsatsen enligt beslutad revisionsplan inte kan genomföras. 

I de fall sådana större förändringar sker ska en reviderad revisionsplan 

lämnas till styrelsen för beslut. 


Riktlinjerna för internrevisionen kan bland annat innehålla 

● syfte, befogenhet, ansvar, roll och arbetssätt för internrevisionen 

● internrevisionschefens ansvar och roll 

● ansvar, roller och samarbetsformer mellan internrevisionen och styrelsen 

● former för tillsättning av internrevisionschef 

● formerna för rapportering till styrelsen 

● riktlinjer för rådgivningsuppdrag 

● riktlinjer för kompetensutveckling 

● riktlinjer för kvalitetssäkring 

Tillgång till uppgifter 

11 § Styrelsen skall, i den utsträckning det inte möter hinder på grund av 

bestämmelse om sekretess, se till att internrevisionen får tillgång till de uppgifter 

och upplysningar som den behöver för att fullgöra sitt uppdrag. 



Internrevisionen avgör vilken information som behövs för att fullgöra ett 

revisionsuppdrag. 

Internrevisionen ska identifiera tillräcklig, tillförlitlig, relevant och 

användbar information för att nå målet med uppdraget. 

Om internrevisionen är förhindrad att ta del av information som den 

bedömer vara väsentlig för uppdragets genomförande ska internrevisionen 

353 

Revision


upplysa om detta i sin rapportering och ange hur detta kan ha begränsat 

granskningen. 


Bestämmelser om sekretess finns huvudsakligen i sekretesslagen (1980:100). 

Övriga bestämmelser 

12 § Om myndigheten saknar styrelse, skall det som anges i 9-11 §§ om styrelsen 

i stället gälla chefen för myndigheten. 








2006:1228 

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. Genom förordningen upphävs förordningen 

(1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. 

2009:1321 


2. För ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla. 

354

8 Övrigt 

Arkivlag (1990:782) 


1 § I denna lag ges bestämmelser om myndigheternas och vissa andra organs 

arkiv samt om arkivmyndigheterna. 

Bestämmelserna i 3-6 och 10 §§ skall tillämpas också på statliga och kommunala 

beslutande församlingar. 

Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och 10 §§ skall i tillämpliga delar gälla också 

1. sådana enskilda organ hos vilka allmänna handlingar förvaras med stöd av lagen 

(1994:1383) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än 

myndigheter för förvaring, och 

2. Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid förvaring av allmänna 

handlingar med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna 

handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för 

förvaring, m.m. (Lag 1999:305) 

2 § Det som enligt denna lag gäller för statliga myndigheters arkiv ska gälla 

även för arkiv hos sådana organ som avses i 2 kap. 4 § första meningen offentlighets- 

och sekretesslagen (2009:400) till den del arkivet härrör från den verksamhet 

som avses i bilagan till offentlighetsoch sekretesslagen. (Lag 2009:445) 

2 a § Det som enligt denna lag gäller för kommunala myndigheters arkiv ska 

gälla även för arkiv hos sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 § offentlighets- 

och sekretesslagen (2009:400). (Lag 2009:445) 

Arkivbildningen och dess syften 

3 § En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens 

verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen 

och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Upptagningar 

för automatisk databehandling som är tillgängliga för flera myndigheter, så att de 

där utgör allmänna handlingar, skall dock bilda arkiv endast hos en av dessa 

myndigheter, i första hand den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen. 

Myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet. 

Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser 

1. rätten att ta del av allmänna handlingar, 

2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och 

3. forskningens behov. 

Arkivlag 

355 

Övrigt

Arkivlag 

Arkivvården 

4 § Varje myndighet skall svara för vården av sitt arkiv, om inte en arkivmyndighet 

med stöd av 9 § har övertagit detta ansvar. 

5 § Som grund för arkivvården skall myndigheterna 

1. vid registreringen av allmänna handlingar ta vederbörlig hänsyn till dess betydelse 

för en ändamålsenlig arkivvård, och 

2. vid framställningen av handlingar använda materiel och metoder som är 

lämpliga med hänsyn till behovet av arkivbeständighet. 

6 § I arkivvården ingår att myndigheten skall 

1. organisera arkivet på ett sådant sätt att rätten att ta del av allmänna handlingar 

underlättas, 

2. upprätta dels en arkivbeskrivning som ger information om vilka slag av handlingar 

som kan finnas i myndighetens arkiv och hur arkivet är organiserat, dels 

en systematisk arkivförteckning, 

3. skydda arkivet mot förstörelse, skada, tillgrepp och obehörig åtkomst, 

4. avgränsa arkivet genom att fastställa vilka handlingar som skall vara arkivhandlingar, 

och 

5. verkställa föreskriven gallring i arkivet. 

Arkivmyndigheterna och deras uppgifter 

7 § För tillsynen av att myndigheterna och sådana organ som avses i 1 § tredje 

stycket fullgör sina skyldigheter enligt 3–6 §§ ska det finnas arkivmyndigheter 

inom den statliga och den kommunala förvaltningen. 

Arkivmyndigheterna ska dock inte ha tillsyn över riksdagens myndigheter, 

regeringen, myndigheter inom Regeringskansliet eller utrikesrepresentationen. 

(Lag 2010:1999) 

8 § Regeringen bestämmer vilken arkivmyndighet som ska finnas för tillsynen 

över de statliga myndigheterna. Tillsynen över att sådana organ som avses i 2 § 

fullgör sina skyldigheter enligt 3–6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten. 

Kommunstyrelsen är arkivmyndighet i kommunen och landstingsstyrelsen i 

landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett 

någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet. 

Den kommunala arkivmyndigheten ska se till att sådana juridiska personer som 

avses i 2 kap. 3 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) fullgör sina skyldigheter 

enligt 3–6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera landsting 

bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten 

i den kommun eller det landsting som kommunerna eller landstingen kommer 

överens om. 

Tillsynen över att sådana enskilda organ som avses i 1 § tredje stycket 1 fullgör 

sina skyldigheter enligt 3–6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten i de 

356

fall det enskilda organet förvarar ett statligt arkiv och av de kommunala arkivmyndigheterna 

i de fall det enskilda organet förvarar ett kommunalt arkiv. 

Den statliga arkivmyndigheten ska också sköta tillsynen över att Svenska kyrkan 

och dess organisatoriska delar fullgör sina skyldigheter enligt 3–6 §§ avseende 

handlingar som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna 


förvaring, m.m. (Lag 2010:1999) 

9 § En arkivmyndighet har rätt att överta arkivmaterial från en myndighet som 

står under dess tillsyn. Övertagande kan ske både efter överenskommelse och på 

grund av ett ensidigt beslut från arkivmyndigheten. 

En arkivmyndighet övertar också arkivmaterial i sådana fall som beskrivs i 11 

och 14 §§. 

När en arkivmyndighet har övertagit arkivmaterial från en annan myndighet 

övergår hela ansvaret för det materialet till arkivmyndigheten. 

Gallring 

10 § Allmänna handlingar får gallras. 

Vid gallring skall dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och 

att det arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges i 

3 § tredje stycket. 

Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar 

i annan lag eller i förordning gäller dessa bestämmelser. (Lag 1998:774) 

Särskilt om statliga arkiv 

11 § Om en statlig myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts 

över till en annan statlig myndighet, ska myndighetens arkiv överlämnas till den 

statliga arkivmyndigheten inom tre månader, såvida inte regeringen eller den 

myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat. 

I lagen (1994:1383) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ 

än myndigheter för förvaring finns bestämmelser om förvaring av statliga myndigheters 

arkiv hos enskilda organ i vissa fall. Bestämmelser om förvaring av allmänna 

handlingar finns också i lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna handlingar 

till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, 

m.m. (Lag 2010:1999) 

12 § Utöver vad som följer av bestämmelserna i 9, 10 och 11 §§ får en statlig 

myndighet avhända sig allmänna handlingar endast genom sådant återlämnande 

eller överlämnande som sker med stöd av 

1. lag eller föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som 

regeringen bestämmer, eller 

2. särskilt beslut av regeringen. 

Arkivlag 

Första stycket gäller inte handlingar som en myndighet har fått som lån. 

För myndigheter under riksdagen finns särskilda bestämmelser om när de får 

avhända sig allmänna handlingar. (F. 2012:889) 

357 

Övrigt

Arkivförordning 

13 § Den statliga arkivmyndigheten får ta emot arkivmaterial också från enskilda. 

(Lag 2010:1999) 

Särskilt om kommunala arkiv 

14 § Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har 

förts över till en annan kommunal myndighet, skall myndighetens arkiv överlämnas 

till arkivmyndigheten inom tre månader, såvida inte kommunfullmäktige eller 

landstingsfullmäktige har beslutat något annat. 

I lagen (1994:1383) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ 

än myndigheter för förvaring finns bestämmelser om förvaring av kommunala 

myndigheters arkiv hos enskilda organ i vissa fall. (Lag 1994:1386) 

15 § Utöver vad som följer av bestämmelserna i 9, 10 och 14 §§ får en kommunal 

myndighet avhända sig allmänna handlingar endast genom sådant återlämnande 

eller överlämnande som sker med stöd av 

1. lag, eller 

2. särskilt beslut av kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. 

Första stycket gäller inte handlingar som en myndighet har fått som lån. 

(Lag 1993:1296) 

16 § Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får meddela föreskrifter 

om arkivvården inom kommunen, i den utsträckning något annat inte är särskilt 

föreskrivet. (Lag 1993:1296) 

Arkivförordning (1991:446) 


1 § denna förordning ges bestämmelser om sådana arkiv och arkivmyndigheter 

som avses i arkivlagen (1990:782). Dessutom ges bestämmelser om godkännande 

och märkning av sådana skrivmateriel och förvaringsmedel som avses i lagen 

(1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv. 

2 § Riksarkivet får, om regeringen inte föreskriver annat, meddela föreskrifter 

om 

1. godkännande och märkning av skrivmateriel och förvaringsmedel, 

2. vad som för olika fall krävs av materiel och metoder med hänsyn till behovet 

av beständighet. 

3 § Sedan ett ärende hos en myndighet har slutbehandlats skall de allmänna 

handlingarna i ärendet arkiveras. I samband därmed skall myndigheten pröva i 

vilken omfattning sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen 

skall tas omhand för arkivering. 

358

Allmänna handlingar som inte tillhör ett ärende skall arkiveras så snart de har 

justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts. 

I fråga om diarier och journaler samt register och förteckningar som förs fortlöpande 

skall varje införd anteckning anses arkiverad i och med att den har gjorts. 

Riksarkivet får meddela ytterligare föreskrifter om när en handling skall anses 

vara arkiverad. 

4 § Riksarkivet får meddela föreskrifter om hos vilken myndighet en upptagning 

för automatisk databehandling som är tillgänglig för flera myndigheter skall bilda 

arkiv, om en eller flera statliga myndigheter svarar för ungefär lika stora delar av 

upptagningen. 

Riksarkivet får meddela motsvarande föreskrifter för sådana enskilda organ som 

förvarar allmänna handlingar med stöd av 2 § lagen (1994:1383) om överlämnande 

av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring. Detsamma 

gäller för Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar i fråga om allmänna 

handlingar som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna 


förvaring, m.m. (F. 1999:977) 

5 § Arkiven skall regelbundet inspekteras av respektive arkivmyndighet. 

6 § När en myndighets organisation eller arbetssätt ändras, skall myndighetens 

arkivbildning ses över. Den inverkan som ändringen kan få på arkivbildningen 

och på förutsättningarna för gallring skall beaktas. Innan ändringen sker bör 

myndigheten samråda med arkivmyndigheten. 

Om en myndighets verksamhet avses bli överförd till ett enskilt organ helt eller 

delvis skall myndigheten i god tid samråda med arkivmyndigheten. 

7 § En myndighet får låna ut arkivhandlingar till andra myndigheter för tjänsteändamål. 

Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall som myndighet också 

räknas 

1. sådana organ som avses i 2 § 1 arkivlagen (1990:782), 




myndigheter för förvaring, och 

3. Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar i fråga om allmänna handlingar 

som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna 



7 a § En arkivmyndighet behöver inte lämna besked och information enligt 

26 § personuppgiftslagen (1998:204) när det gäller personuppgifter i arkivmaterial 

som tagits emot för förvaring av myndigheten, om detta visar sig vara omöjligt 

eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats. (F. 2001:556) 

359 

Övrigt


Bestämmelser för statliga myndigheter 

8 § Riksarkivet är statlig arkivmyndighet. (F. 2009:1594) 

9 § Närmare bestämmelser om Riksarkivets organisation och uppgifter finns i 

förordningen (2009:1593) med instruktion för Riksarkivet. (F. 2009:1594) 

10 § Bestämmelserna i 6 och 11-19 §§ gäller inte för riksdagens myndigheter, 

regeringen, Regeringskansliet eller utrikesrepresentationen. 

Vad som i denna förordning gäller för statliga myndigheters arkiv skall gälla 

även för arkiv hos 

1. sådana myndigheter och organ som avses i 2 § arkivlagen (1990:782), 



myndigheter för förvaring, såvitt avser allmänna handlingar, och 

3. Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar i fråga om allmänna handlingar 

som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna 



11 § Riksarkivet får, om inte regeringen föreskriver annat, meddela föreskrifter 

för statliga myndigheters arkiv om 

1. användande av skrivmateriel och förvaringsmedel, 

2. arkivvård, såsom 

● hur arkivet skall organiseras för att rätten att ta del av allmänna handlingar 

skall underlättas, 

● arkivbeskrivning, 

● arkivförteckning, 

● skydd av arkivet, 

● avgränsning av arkivet, 

● verkställande av gallring, 

3. överlämnande av hela arkivet eller delar därav till en annan myndighet eller 

till en arkivmyndighet, 

4. återlämnande av handlingar. 

12 § Riksarkivet får meddela föreskrifter om gallring. 

Om föreskrifter saknas får Riksarkivet meddela särskilda beslut om gallring. 

(F. 1995:680) 


360

14 § Statliga myndigheter får gallra allmänna handlingar endast i enlighet med 

föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns 

i lag eller förordning. (F. 2001:648) 


16 § Riksarkivet får meddela föreskrifter om utlåning av arkivhandlingar i andra 

fall än som avses i 7 §. (F. 2001:556) 

17 § Ett arkiv som överlämnas till Riksarkivet ska vara förtecknat och de 

handlingar som gallringsfristen har löpt ut för ska vara gallrade. 

I samband med att arkivhandlingar överlämnas till Riksarkivet enligt 9 § arkivlagen 

(1990:782) eller 6 § förordningen (2009:1593) med instruktion för 

Riksarkivet ska Riksarkivet träffa en överenskommelse med den avlämnande 

myndigheten om ersättning för kostnader hos arkivmyndigheten för att bevara, 

vårda och tillhandahålla handlingarna samt för engångskostnader i samband med 

övertagandet. 

Det som anges i andra stycket ska dock inte gälla allmänna handlingar som 

senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos 

1. myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till 

Svenska kyrkans verksamhet, eller 

2. Svenska kyrkans beslutande församlingar. (F. 2009:1594) 

18 § Myndigheterna ska lämna Riksarkivet förslag till nyeller ombyggnad av 

arkivlokaler i så god tid att Riksarkivets synpunkter på förslaget kan beaktas. 

Innan en myndighet hyr en lokal avsedd för arkivförvaring ska den inhämta 

yttrande från Riksarkivet. (F. 2009:1594) 

19 § Myndigheterna ska i god tid underrätta Riksarkivet om tidpunkten för 

tekniskt samråd enligt 10 kap. 14 § plan- och bygglagen (2010:900) om åtgärder 

som berör arkivlokaler. 

Riksarkivet ska också underrättas om när en myndighet flyttar in arkiv i en nyeller 

ombyggd arkivlokal. (F. 2011:362) 

Överklagande 

20 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande 

hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 7 a § får dock inte 

överklagas. (F. 2001:556) 



361 

Övrigt

Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om gallring och utlån av räkenskapshandlingar 

Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om gallring 

och utlån av räkenskapshandlingar (RA-FS 2004:3) 1 

Tillämpning 

1 § Följande föreskrifter gäller för 

● statliga myndigheter med undantag för riksdagens myndigheter, regeringen, 

Regeringskansliet och utrikesrepresentationen, 

● sådana organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket, första meningen sekretesslagen 

(1980:100), till den del handlingarna härrör från den verksamhet som avses i 

bilagan till sekretesslagen, och 

● sådana enskilda organ hos vilka allmänna handlingar förvaras med stöd av lagen 


myndigheter för förvaring, såvitt gäller allmänna handlingar. 

Föreskrifterna gäller endast myndigheter som omfattas av förordningarna som 

uppräknas i 2 §. 

Vad som sägs i denna författning gäller också andra organ som avses i första 

stycket, om något annat inte framgår av sammanhanget. 

2 § Med räkenskapshandlingar avses sådana allmänna handlingar som uppstår 

i de verksamheter som föreskrivs i förordningen (1994:1261) om statliga myndigheters 

redovisningssystem, förordningen (2000:605) om årsredovisning och 

budgetunderlag och förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring, eller 

allmänna handlingar som uppstått i verksamheter enligt motsvarande tidigare 

gällande författningar. 

3 § Riksarkivet kan i särskilda fall besluta om undantag från dessa föreskrifter. 

Allmänna råd Undantag kan t.ex. medges om tillgängligheten och överblickbarheten över myndighets 

räkenskapshandlingar kan möjliggöras efter överföring till annan databärare. 

Definitioner 

4 § I denna författning avses med databärare: fysiskt underlag för handlingar/uppgifter 

(t.ex. magnetband, hårddisk), medium: medel och metoder för 

överföring och lagring av information (t.ex. ADB, mikrografi), gallra: förstöra 

allmänna handlingar och uppgifter i allmänna handlingar; förstöring av sådana 

handlingar/uppgifter i samband med överföring till annan databärare räknas som 

gallring om överföringen medför 

1. informationsförlust, 

2. förlust av möjliga informationssammanställningar, 

3. förlust av sökmöjligheter eller 

1. Regler kring gallring av handlingar tillkomna inom löne- och personaladministrativ verksamhet 

finns i RA-FS 2006:5. 

362

4. förlust av möjligheter att fastställa informationens autenticitet. 

Gallring 

5 § Med de begränsningar som följer av 7 § får myndigheten gallra räkenskapshandlingar 

i enlighet med bilagan. För att underlätta tillämpningen av föreskrifterna 

redovisas i bilagan även handlingar som skall bevaras. 

6 § Allmänna handlingar som är av tillfällig eller ringa betydelse, t.ex. kopior 

av handlingar, får gallras med stöd av Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd 

(RA-FS 1991:6, ändrade 1997:6) om gallring av handlingar av tillfällig eller ringa 

betydelse. 

Förutsättningar för gallring 

7 § Gallring får endast ske av räkenskapshandlingar som inte har eller kan antas 

få någon annan funktion än enligt 2 §. 

En räkenskapshandling skall undantas från gallring om den har betydelse för 

1. styrkande av fordringar eller andra rättigheter och skyldigheter, 

2. annan föreskriven bearbetning, redovisning, kontroll eller revision, 

3. beräkning av pensionsgrundande inkomst, 

4. myndighets internationella åtaganden, 

5. statistikframställning, utvärdering eller forskning och 

6. förståelsen av andra handlingar som bevaras. 

Allmänna råd Myndighet bör även överväga om verifikationer hörande till vissa verksamheter eller 

verifikationer som överförts och/eller lagras på medium för ADB eller mikrografi skall undantas från 

gallring. 

Dokumentation 

8 § Myndigheten skall dokumentera tillämpningen av denna författning. 

Allmänna råd Det bör framgå hur sammanställningar av uppgifter i myndighetens redovisningssystem 

motsvaras av räkenskapshandlingar i bilagan. Myndigheten bör även dokumentera undantag från 

gallring enligt 7 §. 

9 § Ytterligare föreskrifter om dokumentation av ADB-upptagningar finns i 

Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd (RA-FS 1994, ändrade RA-FS 2003:2) 

om upptagningar för automatisk databehandling (ADB-upptagningar). 

Utlån 


10 § Myndighet får låna ut verifikationer i original till utländsk myndighet för 

återhämtning av utländsk mervärdesskatt och för kontroll i samband med deltagande 

i projekt inom Europeiska unionen (EU). En förutsättning är att en bestyrkt 

kopia förvaras på originalets plats under utlåningstiden. 

363 

Övrigt



2004:3 

1. Denna författning träder i kraft den 1 januari 2005. 

2. Denna författning skall tillämpas på räkenskapshandlingar fr.o.m. det räkenskapsår som börjar 

2001-01-01. Författningen får tillämpas på räkenskapshandlingar fr.o.m. det räkenskapsår som 

börjar 1993-07-01. 

3. Genom denna författning upphävs: 

Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd (RA-FS 1998:1) om gallring av räkenskapshandlingar 

hos statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och vissa enskilda organ och Riksarkivets 

föreskrifter (RA-FS 2001:2) om utlån av räkenskapsverifikationer i vissa fall till utländsk myndighet. 

4. Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd (RA-FS 1998:1) om gallring av räkenskapshandlingar 

hos statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och vissa enskilda organ, får tillämpas på 

räkenskapshandlingar tillkomna t.o.m. räkenskapsåret 2000. 

364

Bilaga till RA-FS 2004:3 

I tabellen används följande förkortningar: 

FÅB: Förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag 

FBF: Förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring 

Räkenskapshandlingar 

Bevarande 

Gallring 

Avtal och andra hand- Regleringsbrev, avtal, Rutinbetonad korresponlingar 

av särskild betydelse kontrakt, beslutshand- dens, t.ex. avräkningsnoför 

att belysa verksamhelingar, bevis, donationsför- tor och blanketter för rek- 

tens ekonomiska förhållan- ordnanden och handlingar visition för mervärdesskatt, 

den, 3 § 4. b) FBF rörande lån, fordringar, och avtal av en art och 

investeringar,marknads- omfattning som är fre- 

strategier, försäkring, förkvent förekommande och 

valtningsuppdrag, m.m., som inte enligt 3 § eller 7 

skall bevaras § dessa föreskrifter skall 

undantas gallring, får gallras 

10 år efter utgången av 

det räkenskapsår som 

handlingen avser 

Uppgifter som är av bety- Instruktioner om redovis- Instruktioner och program 

delse för att det skall gå att ningsprinciper, värderings- till programmerbara kassafölja 

och förstå de enskilda normer, prisöverenskom- apparater, kontokuranter, 

bokföringsposternas melser, rättelseposter lagerinventeringslistor, 

behandling i bokföringen, m.m., skall bevaras m.m. får gallras 10 år efter 

3 § 4. c) och 12 § FBF 

utgången av det räkenskapsår 

som handlingen 

avser 

Grundbokföring, 8 § FBF De ekonomiska händelserna 

bokförda så att de 

kan presenteras i registreringsordning 

(dagbok), 

skall bevaras 

Huvudbokföring, 8 § FBF De ekonomiska händelserna 


kan presenteras per redovisningsperiod 

i systematisk 

ordning (huvudbok), 

skall bevaras 

Sidoordnad bokföring, 11 

§ FBF 


De ekonomiska händelserna 


kan presenteras per redo- 

365 

Övrigt


Verifikationer, 13 § FBF 

visningsperiod i reskontror, 

skall bevaras 

Verifikationer som enligt Övriga verifikationer får 

3 § eller 7 § dessa föreskrif- gallras 10 år efter 

ter skall undantas gallring, utgången av det räken- 

skall bevaras skapsår som handlingen 

avser 

Systemdokumentation och Bevaras i de delar som är Övrig systemdokumenta- 

behandlingshistorik, 18 § nödvändiga för att presen- tion och behandlingshisto- 

FBF och förordningen tera de ekonomiska händel- rik får gallras 10 år efter 

(1994:1261) om statliga serna som grund-, huvud- utgången av det räken- 

myndigheters redovisningsoch sidoordnad bokföring. skapsår som handlingen 

system 

avser 

Årsredovisning, 19 § FBF 

och 2 kap. 4 §, 10 kap. 1 

§ FÅB 

Specifikation till årsredovisningen, 

20 § FBF 

Till detta kommer den 

dokumentation som bevaras 

enligt vad som anges i 

9 §. 

Bevaras 

Bevaras 

Rapportering till och från Register över myndigheter Myndighets rapportering 

statsredovisningen, 21 § som tillhör den statliga för hela räkenskapsåret 

FBF och förordningen redovisningsorganisatio- som visar att denna över- 

(1994:1261) om statliga nen, skall bevaras hos ensstämmer med årsredo- 

myndigheters redovisnings- Ekonomistyrningsverket. visningen får gallras 10 år 

system 

efter utgången av det 

räkenskapsår som handlingen 

avser. 

366 

Övrig rapportering till och 

från statsredovisningen får 

hos myndighet gallras 2 år 

efter utgången av det 

räkenskapsår som handlingen 

avser. 

Inrapporterade uppgifter Övriga inrapporterade 

avseende underlag för uppgifter får hos Ekonomifinansiellt 

sparande klassifi- styrningsverket gallras 10 

cerade och fördelade år efter utgången av det 

myndighetsvis per räken- räkenskapsår som handlingen 

avser.

skapsår, skall bevaras hos 

Ekonomistyrningsverket. 

Dokumentation av organi- Förteckning över behörig- Dokumentation av uttag 

sation och rutiner, 22 § heten att förfoga över på Statsverkets checkräk- 

FBF myndighetens medel, ning, betalningar, avstäm- 

inventeringsprotokoll, ningar och kontroll m.m. 

register över inventarier får gallras 10 år efter 

och anläggningstillgångar utgången av det räken- 

m.m. per räkenskapsår, skapsår som handlingen 

skall bevaras 

avser. 

Delårsrapport med specifi- 

Får gallras 10 år efter 

kation, 8 kap, 10 kap. 2 § 

utgången av det räken- 

FÅB skapsår som handlingen 

avser. 

Budgetunderlag, 9 kap. 3 

§ FÅB 

Beräkningsunderlag, 9 

kap. 3 a § FÅB fr.o.m. 

2004-04-01 

Särskild rapport som 

underlag för regeringens 

fördjupade prövning av 

verksamheten, 9 kap. 4 § 

FÅB 

Verksamhetsplan, 10 kap. 

3 § FÅB 

Nationalräkenskaper, bilagan 

till förordningen 

(2001:100) om officiell 

statistik 


Bevaras 

Bevaras 

Bevaras 

Bevaras 

Bevaras hos Statistiska 

Centralbyrån 

Utfallet av statsbudgeten, Utfallet av statsbudgeten, 

bilagan till förordningen månatligen och de årliga 

(2001:100) om officiell underlagen till årsredovisstatistik 

ningen för staten inklusive 

utfallet på statsbudgeten, 

bevaras hos Ekonomistyrningsverket 

367 

Övrigt

Konsekvensutredning vid regelgivning 

Förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid 

regelgivning 


1 § Denna förordning gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen. 

2 § Förordningen ska inte tillämpas på 

1. föreskrifter som uteslutande rör verksamheten inom myndigheten, 

2. föreskrifter om sådana avgifter som omfattas av samrådsskyldigheten enligt 7 

§ avgiftsförordningen (1992:191), 

3. föreskrifter för utrikesförvaltningen, och 

4. föreskrifter som meddelas med stöd av säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) 

eller på allmänna råd till den förordningen. 

3 § Med allmänna råd avses i denna förordning detsamma som i 1 § författningssamlingsförordningen 

(1976:725). 

Allmänt om konsekvensutredningar 

4 § Innan en myndighet beslutar föreskrifter eller allmänna råd, ska myndigheten 

så tidigt som möjligt 

1. utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra 

konsekvenser i den omfattning som behövs i det enskilda fallet och dokumentera 

utredningen i en konsekvensutredning, och 

2. ge statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer, näringslivet 

och andra som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs 

tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen. 

Innebär det fara för miljön, liv, personlig säkerhet eller hälsa eller risk för betydande 

ekonomisk skada om en föreskrift inte beslutas, får det som sägs i första 

stycket vidtas efter beslutet. 

5 § Om en myndighet bedömer att det saknas skäl att genomföra en konsekvensutredning, 

får myndigheten besluta föreskrifter eller allmänna råd utan att 

vidta de åtgärder som sägs i 4 §. En sådan bedömning ska dokumenteras. 

En konsekvensutrednings innehåll 

6 § En konsekvensutredning ska innehålla följande: 

1. en beskrivning av problemet och vad man vill uppnå, 

2. en beskrivning av vilka alternativa lösningar som finns för det man vill uppnå 

och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd, 

3. uppgifter om vilka som berörs av regleringen, 

368

4. uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen 

medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen, 

5. en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de 

skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, och 

6. en bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten 

för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser. 

7 § Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, 

konkurrensförmåga eller villkor i övrigt ska konsekvensutredningen, utöver vad 

som följer av 6 § och i den omfattning som är möjlig, innehålla en beskrivning av 

följande: 

1. antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt 

storleken på företagen, 

2. vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen 

innebär för företagens administrativa kostnader, 

3. vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och 

vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av 

den föreslagna regleringen, 

4. i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena 

för företagen, 

5. hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen, och 

6. om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. 

Uppföljning och metodutveckling 

8 § En myndighet ska följa upp konsekvenser av sina föreskrifter och allmänna 

råd. Har de grundläggande förutsättningarna för regleringen ändrats ska den 

omprövas och en ny konsekvensutredning genomföras. 

9 § Tillväxtverket och Ekonomistyrningsverket ska svara för metodutveckling, 

rådgivning och utbildning med anledning av denna förordning. Tillväxtverket ska 

ha ett samordnande ansvar. (F. 2009:162) 


2007:1244 

Konsekvensutredning vid regelgivning 

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008, då förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys 

av reglers effekter för små företags villkor ska upphöra att gälla. 

369 

Övrigt

Vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen 

Lag (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar 

från den offentliga förvaltningen 

Lagens syfte m.m. 

1 § Syftet med denna lag är att främja utvecklingen av en informationsmarknad 

genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av 

myndigheter. 

Lagen innehåller bestämmelser som avser att förhindra att myndigheter beslutar 

om sådana villkor för hur handlingar får användas som begränsar konkurrensen. 

Bestämmelser om tillhandahållande av handlingar finns i annan författning. 


2 § Denna lag innehåller bestämmelser om villkor för att få vidareutnyttja 

handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. 

Lagen gäller också för vidareutnyttjande av handlingar hos de organ som anges 

i bilagan till offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör 

till den verksamhet som anges där, samt handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, 

ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett 

rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag 

jämställas med myndigheter. 

3 § Denna lag gäller inte för handlingar hos 

1. utbildnings- eller forskningsinstitutioner, eller 

2. kulturinstitutioner. 

4 § Denna lag gäller inte för handlingar eller uppgifter i handlingar som inte 

får tillhandahållas eller för begränsningar i vidareutnyttjandet av dessa som en 

myndighet är skyldig att besluta om eller som annars följer av någon författning. 

Lagen gäller inte för handlingar som en myndighet tillhandahåller en annan 

myndighet, utom när det framgår att handlingarna ska användas i affärsverksamhet. 

Lagen gäller inte heller för handlingar som en myndighet tillhandahåller i sin 

affärsverksamhet. 

5 § Denna lag gäller inte för handlingar till vilka tredje man innehar rätt enligt 

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära eller konstnärliga verk. 

Lagen påverkar inte utövandet av sådan ensamrätt som följer av varumärkeslagen 

(1960:644), patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen 

(1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter 

eller växtförädlarrättslagen (1997:306). 

Definitioner 

6 § I denna lag avses med handling detsamma som i 2 kap. 3 § första stycket 

första meningen tryckfrihetsförordningen. Ett datorprogram ska dock inte anses 

vara en handling. 

370

I lagen avses med vidareutnyttjande användning av handlingar för andra ändamål 

än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet. 

Avgifter 

7 § Om en myndighet får ta ut avgifter för vidareutnyttjande, får de samlade 

intäkterna från sådana avgifter tillsammans med de samlade intäkterna från avgifter 

för handlingar som myndigheten tillhandahåller inte överstiga de totala kostnaderna 

för insamling, framställning, reproduktion och spridning av handlingarna, inklusive 

en rimlig avkastning på investeringar. 

Övriga villkor 

8 § Villkor för vidareutnyttjande ska vara relevanta och icke- diskriminerande 

för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Villkoren får inte i onödan begränsa 

möjligheterna till vidareutnyttjande. 

9 § Om en myndighet vidareutnyttjar handlingar i sin affärsverksamhet ska 

samma avgifter och andra villkor för tillhandahållande av handlingarna tillämpas 

för denna verksamhet som för andra som vidareutnyttjar handlingar. 

10 § En myndighet får inte bevilja någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja 

handlingar, utom när det är nödvändigt för att tillhandahålla en tjänst av allmänt 

intresse. En sådan exklusiv rätt får beviljas för en tid av högst tre år i taget. Den 

exklusiva rätten ska offentliggöras. 

Information om villkor 

11 § En myndighet ska informera om avgifter och andra villkor för vidareutnyttjandet. 

Denna information ska lämnas elektroniskt om det är möjligt och 

lämpligt. 

Myndigheten ska på begäran ange beräkningsgrunden för avgifterna. 

Behandling av en begäran om vidareutnyttjande 

12 § När ett organ som enligt 2 § andra stycket jämställs med myndighet 

handlägger ett ärende om vidareutnyttjande av handlingar hos organet, ska följande 

bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) tillämpas: 

- 5 § andra stycket om enskildas kontaktmöjligheter, 

- 11 och 12 §§ om jäv, 

- 14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen, 

- 15 § om anteckning av uppgifter, 

- 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter, 

- 21 § om underrättelse om beslut, 

- 22 och 23-25 §§ om överklagande, 

- 26 § om rättelse av skrivfel och liknande, 

Vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen 

371 

Övrigt

Premier för statens avtalsförsäkringar 

- 27 och 28 §§ om omprövning av beslut, och 

- 30 § om överklagande av avvisningsbeslut. 

13 § En begäran om vidareutnyttjande av handlingar ska behandlas skyndsamt. 

Motivering av beslut 

14 § Ett beslut om avslag på en begäran om vidareutnyttjande ska innehålla 

de skäl som har bestämt utgången i ärendet. Om beslutet grundas på att ett 

vidareutnyttjande skulle inkräkta på tredje mans rätt enligt lagen (1960:729) om 

upphovsrätt till litterära eller konstnärliga verk, ska myndigheten i beslutet ange 

vem som är rättsinnehavare, om denne är känd, eller vilken licensgivare som 

myndigheten har fått informationen från. 

Överklagande av beslut 

15 § Beslut av en annan myndighet än regeringen, Högsta domstolen, Högsta 

förvaltningsdomstolen eller Riksdagens ombudsmän i ett enskilt fall enligt denna 

lag får överklagas hos förvaltningsrätten. Beslut av en förvaltningsrätt i ett ärende 

som har inletts där, liksom beslut av en tingsrätt eller en hovrätt, överklagas dock 

hos kammarrätten. Beslut av en kammarrätt i ett ärende som har inletts där överklagas 

hos Högsta förvaltningsdomstolen. 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detta gäller dock 

inte i fråga om ärenden som har inletts hos en förvaltningsrätt, tingsrätt eller 

hovrätt. (Lag 2010:1494) 

16 § Om ett beslut av ett sådant organ som enligt 2 § andra stycket jämställs 

med myndighet överklagas, ska organet vara den enskildes motpart sedan handlingarna 

i ärendet har överlämnats till domstolen. 

Förordning (1997:908) om premier för statens 

avtalsförsäkringar 

Allmänt 


2 § En myndighet skall betala premier för sina anställdas förmåner enligt den 

statliga tjänstepensioneringen, grupplivförsäkringen och personskadeförsäkringen 

samt, såvitt gäller pensionsersättning och särskild pensionsersättning, enligt det 

statliga trygghetsavtalet. 

3 § Premierna bestäms enligt grunder som fastställs av Statens tjänstepensionsverk. 

Premierna ska också täcka kostnaderna för administration av förmånerna. 

372

I premien för grupplivförsäkring ska det ingå ett belopp motsvarande särskild 

premieskatt enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt på grupplivförsäkring. 

Beloppet ska uppgå till den andel av premien, utan pålägg enligt detta och 

föregående stycke, som skatten ska utgöra av skatteunderlaget enligt 5 § samma 

lag. 

Till premierna för tjänstepensionering, pensionsersättning och särskild pensionsersättning 

ska det läggas belopp motsvarande särskild löneskatt enligt lagen 

(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Beloppen ska uppgå till 

den andel av dessa premier som skatten ska utgöra av skatteunderlaget enligt 1 § 

samma lag. (F. 2010:554) 

Beräkning och betalning av premier 

4 § Statens tjänstepensionsverk ska senast vid utgången av november månad 

lämna myndigheterna en prognos över premierna för det kommande året. 

(F. 2010:554) 

5 § Statens tjänstepensionsverk ska fastställa premierna månadsvis. Dessa 

beräknas som individuellt beräknade premier för de personer som omfattas av 

respektive förmån. (F. 2010:554) 

6 § Premierna ska betalas senast vid utgången av månaden efter den månad 

under vilken förmånen intjänats. Ändras de uppgifter på vilken premien grundas, 

ska reglering av premien ske senast vid utgången av månaden efter den månad 

Statens tjänstepensionsverk fått del av de ändrade uppgifterna. 

Första stycket gäller inte om det av ett pensionsavtal följer att myndigheten ska 

betala kostnaden för en pension med en engångspremie. 

Kostnaden för särskild pensionsersättning ska betalas med en engångspremie. 

Premien ska betalas när anställningen upphör, av den myndighet där den som kan 

få rätt till särskild pensionsersättning är anställd. 

Om en anställd i samband med eller sedan anställningen har upphört får en 

förbättring av sina intjänade förmåner, ska myndigheten betala för denna förbättring 

med en engångspremie. 

Premier ska betalas till Statens tjänstepensionsverk. (F. 2010:554) 



Förmåner för vilka premier inte skall betalas 

Premier för statens avtalsförsäkringar 

9 § Om en myndighet enligt särskilda föreskrifter skall svara för kostnaderna 

för en utbetald förmån, skall premier enligt 2-5 §§ inte betalas för förmånen. 

Sådana föreskrifter finns bland annat i förordningen (2002:869) om utbetalning 

av statliga tjänstepensions- och grupplivförmåner, i förordningen (2003:56) om 

tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig 

anställning och i förordningen (SAVFS 1990:3 A1) om utbetalningen av personskadeersättning. 

(F. 2004:379) 

373 

Övrigt

SPV:s föreskrifter om lämnande av uppgifter till Mareg 


Administrationsavgift då premie inte ska betalas för förmånen 

11 § I de fall som avses i 9 § ska myndigheten betala en särskild avgift till Statens 

tjänstepensionsverk för administration av förmånerna. Avgiften bestäms av regeringen. 

(F. 2010:554) 

12 § Bestämmelserna i denna förordning med undantag för 3 § fjärde stycket 

tillämpas också på de icke-statliga arbetsgivare som har anställda som är anslutna 

till statens avtalsförsäkringar enligt 2 §. (F. 1999:1172) 

Överklagande 

13 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. (F. 1998:1101) 


14 § Statens tjänstepensionsverk får meddela föreskrifter för verkställigheten 

av denna förordning. (F. 2010:554) 


2004:379 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004 i fråga om 4 § och i övrigt den 1 januari 2005. 

2. Från och med den 1 juli 2010 ska vad som sägs i den äldre lydelsen av 3, 5, 6, 8 och 10 §§ om 

Nämnden för statens avtalsförsäkringar i stället gälla Statens tjänstepensionsverk. 

3. Den äldre lydelsen av 4-9 §§ skall fortfarande tillämpas i fråga om premier som avser tid före 

ikraftträdandet. 

4. Den äldre lydelsen av 4-9 §§ skall fortfarande tillämpas för premier som avser personer för vilka 

pensionsavtal som trätt i kraft före den 1 januari 2003 eller pensionsbestämmelser som hänvisar 

till sådant avtal är tillämpliga. 

Statens tjänstepensionsverks föreskrifter om 

lämnande av uppgifter till systemet för automatisk 

matrikelföring (AgVFS 2001:1 A1) 2 


1 § Dessa föreskrifter gäller när anställningsmyndigheter lämnar uppgifter till 

systemet för automatisk matrikelföring (Mareg) hos Statens tjänstepensionsverk 

(SPV). Uppgifterna ligger till grund för beräkningar av och beslut om statliga 

tjänstepensionsförmåner och premier för statens avtalsförsäkringar. 

2. Senast ändrad genom AgVFS 2010:2 A 2 

374

Tidpunkten för lämnandet av uppgifter 

2 § En anställningsmyndighet skall varje månad lämna uppgifter till Mareg 

avseende pensionsavtalet PA 03. Uppgifterna skall ha kommit in till SPV i enlighet 

med de överföringskrav som verket meddelat. När det gäller andra pensionsavtal 

än PA 03 skall uppgifterna ha kommit in till SPV senast den 15 januari året efter 

det år uppgifterna avser. 

Sättet att lämna uppgifter 

3 § Uppgifter till Mareg lämnas genom dataöverföring från lönesystem som 

anställningsmyndigheten använder. Lönesystemet skall vara godkänt av SPV. 

Om anställningsmyndigheten inte använder ett lönesystem som är godkänt av 

SPV, får efter överenskommelse med verket uppgifter lämnas på annat sätt. 

- En begäran om att få lämna uppgifter på annat sätt när det gäller PA 03 skall 

ha kommit in till SPV senast två månader före den månad då uppgifterna skall 

lämnas i enlighet med de överföringskrav som verket meddelat. 

- En begäran om att få lämna uppgifter på annat sätt när det gäller andra pensionsavtal 

än PA 03 skall ha kommit in till SPV senast den 1 december året före det 

år då uppgifterna skall lämnas. 

4 § Anställningsmyndigheterna ansvarar för att uppgifterna till Mareg är fullständiga 

och korrekta. 

Ytterligare anvisningar 

5 § Närmare anvisningar om vilka uppgifter som skall lämnas till Mareg och 

hur de skall lämnas meddelar SPV i särskilda överföringskrav. 

6 § Har upphävts genom AgVFS 2003:5 A 1. 

7 § Har upphävts genom AgVFS 2003:5 A 1. 

Förordning (1994:2029) om tekniska regler 3 

Tillämpningsområde m.m. 

1 § I denna förordning finns föreskrifter som statliga myndigheter under 

regeringen skall iaktta när det gäller tekniska regler om varor och föreskrifter om 

informationssamhällets tjänster. 

Föreskrifterna ansluter till Sveriges internationella förpliktelser enligt 

1. Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om tekniska handelshinder, 

2. WTO:s avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder, 

3. Omtryckt (1999:652). 

Tekniska regler 

375 

Övrigt


3. Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om 

ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och 

beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster 4 , ändrat genom 

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG5. 5 . (F. 1999:652) 

1 a § Förordningen gäller inte tekniska regler som enbart genomför bindande 

gemenskapsrättsakter. 

Förordningen gäller inte heller föreskrifter för informationssamhällets tjänster 

som avser ljudradio- eller televisionssändningar som är riktade till allmänheten. 

Undantaget för televisionssändningar gäller dock inte sådana kommunikationstjänster 

som tillhandahåller data eller andra meddelanden och som efterfrågas 

individuellt, t.ex. telefax, databaser och andra liknande tjänster. (F. 1999:652) 

2 § I denna förordning avses med: 

1. tekniska regler: 

a) föreskrifter eller andra bestämmelser som utgörs av eller hänvisar till tekniska 

specifikationer eller andra krav och som är rättsligt eller faktiskt 

tvingande vid saluföring eller användning av en vara, 

b) föreskrifter om informationssamhällets tjänster som är rättsligt eller faktiskt 

tvingande vid tillhandahållande, etablering eller användande av sådana 

tjänster, 

c) föreskrifter som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning 

av en vara. 

Till tekniska regler som är faktiskt tvingande räknas bl.a. frivilliga överenskommelser 

som en myndighet träffar och enligt vilka tekniska specifikationer eller 

andra krav eller föreskrifter om informationssamhällets tjänster skall uppfyllas, 

med undantag av specifikationer för anbud vid offentlig upphandling, 

2. tekniska specifikationer: specifikationer intagna i ett dokument och som fastställer 

de egenskaper som krävs av en vara, t.ex. kvalitetsnivåer, prestanda, 

säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav på varan som avser varubeteckning, 

terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, 

märkning eller etikettering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse. 

Som tekniska specifikationer räknas också krav på processer och tillverkningsmetoder, 

3. andra krav: krav som inte är tekniska specifikationer och som ställs på en 

vara och påverkar varans livscykel efter det att den har släppts ut på marknaden, 

t.ex. villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, 

om dessa krav på ett väsentligt sätt kan påverka varans sammansättning, 

natur eller saluföringen av den, 

4. föreskrifter om informationssamhällets tjänster: krav av allmän art rörande 

tillträde till och utövande av verksamhet med informationssamhällets tjänster, 

4. EGT L 204, 21.7.1998, s. 37 (Celex 398L0034). 

5. EGT L 217, 5.8.1998, s. 18, (Celex 398L0048). 

376

särskilt bestämmelser om dem som tillhandahåller tjänster, tjänster och 

tjänstemottagare, med undantag för föreskrifter som inte särskilt avser informationssamhällets 

tjänster eller som endast indirekt träffar sådana tjänster, 

5. varor: alla industriellt framställda produkter och alla jordbruksprodukter, 

inklusive fiskprodukter. 

6. informationssamhällets tjänster: tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning 

under förutsättning att tjänsterna tillhandahålls 

a) utan att parterna är närvarande samtidigt (på distans), 

b) genom att sändas vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med 

hjälp av utrustning för elektronisk behandling och lagring av uppgifter, 

och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, 

optiska medel eller andra elektromagnetiska medel (på elektronisk väg), 

och 

c) genom överföring av uppgifter på individuell begäran av en tjänstemottagare. 

En vägledande förteckning över sådana tjänster som inte anses utgöra informationssamhällets 

tjänster återfinns i bilaga V till Europaparlamentets och rådets 

direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande 

tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets 

tjänster 6 , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 

98/48/EG9. (F. 1999:652) 7 

Utformning och samråd 

3 § När en myndighet utarbetar en teknisk regel skall den se till att regeln 

utformas så att den 

1. inte hindrar handeln med andra länder mer än som behövs för att tillgodose 

syftet med regeln, och 

2. säkerställer att sådana varor eller informationssamhällets tjänster som uppfyller 

likvärdiga krav enligt regler som gäller i något annat land inom Europeiska 

ekonomiska samarbetsområdet, eller i Turkiet när det gäller industriellt utformade 

produkter, inte hindras tillträde till den svenska marknaden. 

(F. 2006:309) 

4 § En myndighet som avser att ändra eller upphäva en teknisk regel eller 

utarbeta en ny, skall undersöka om det finns en internationell eller europeisk 

standard på området samt utreda möjligheten att anpassa regeln till den. Det som 

nu sagts gäller också förslag till sådana standarder. Myndigheten bör i ett sådant 

fall utforma regeln så att den är förenlig med standarden. 

6. EGT L 204, 21.7.1998, s. 37 (Celex 398L0034). 

7. EGT L 217, 5.8.1998, s.18, (Celex 398L0048). 


377 

Övrigt


5 § Myndigheten skall samråda med Kommerskollegium om utformningen av 

en teknisk regel, när det kan finnas risk för att regeln får handelshindrande verkningar. 

Underrättelser för anmälan 

6 § Om en myndighet avser att fatta beslut om en teknisk regel, skall myndigheten 

i god tid innan dess underrätta Kommerskollegium om det förslag den har 

utarbetat. 

Detsamma gäller om myndigheten ändrar sitt förslag, om ändringen inte är 

obetydlig. (F. 1995:1022) 

7 § En underrättelse enligt 6 § skall innehålla texten till den föreslagna regeln 

samt, om det behövs för att bedöma förslagets innebörd, texten till sådana 

bakomliggande lagar och andra föreskrifter som är av betydelse, liksom andra 

uppgifter som Kommerskollegium bestämmer med hänsyn till förpliktelserna 

enligt 1 §. 

8 § När myndigheten underrättar Kommerskollegium enligt 6 §, skall den 

särskilt ange i vilken utsträckning den föreslagna regeln innebär någon avvikelse 

från sådana standarder eller förslag som avses i 4 § och redovisa skälen för avvikelsen. 

9 § Myndigheten skall underrätta kollegiet om sitt beslut i ärendet. 

Kommerskollegiums åtgärder 

10 § När Kommerskollegium har tagit emot en underrättelse enligt 6 §, skall 

kollegiet i anslutning till de internationellt överenskomna procedurerna anmäla 

den föreslagna regeln till övriga berörda parter genom meddelanden till WTOsekretariatet 

samt EG-kommissionen. 

Kommerskollegium skall hålla regeringen och berörda myndigheter underrättade 

om meddelanden och kommentarer som kommit in till kollegiet med anledning 

av en anmälan. 

Kommerskollegium skall dessutom lämna regeringen underlag för svar till andra 

parter i de internationella överenskommelserna och sända iväg de svar som regeringen 

beslutar samt ombesörja publicering av notiser och sköta annan informationsverksamhet. 

(F. 1995:1022) 

11 § En anmälan till EG-kommissionen enligt 10 § första stycket behöver dock 

inte göras, om underrättelsen till Kommerskollegium avser förslag till regler som 

1. avser att uppfylla skyldigheter som följer av internationella avtal som leder till 

att enhetliga tekniska specifikationer eller föreskrifter om informationssamhällets 

tjänster införs inom EU, 

2. innebär att skyddsklausuler i bindande gemenskapsrättsakter utnyttjas, 

3. innebär att anmälan skall göras enligt förordningen (1993:1322) om informationsutbyte 

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i fråga om farliga 

378

konsumentvaror eller enligt förordningen (1993:1535) om informationsutbyte 

inom Europeiska unionen i fråga om farliga livsmedel, 

4. avser att uppfylla skyldigheter som följer av en dom som har meddelats av 

Europeiska gemenskapernas domstol, eller 

5. bara ändrar en befintlig teknisk regel för att på begäran av EG-kommissionen 

undanröja ett handelshinder eller när det gäller föreskrifter om informationssamhällets 

tjänster, ett hinder för den fria rörligheten för sådana tjänster. 

(F. 1999:652) 

12 § Om Kommerskollegium finner att en föreslagen regel skulle inverka störande 

på Sveriges handelspolitiska förbindelser, skall kollegiet snarast anmäla det 

till regeringen. 

Kollegiet får i ett sådant fall underställa regeringen frågan om förslaget skall 

anmälas enligt 10 § första stycket. (F. 1995:1022) 


Begränsningar i rätten att besluta tekniska regler m.m. 


14 § En myndighet får inte fatta beslut om en teknisk regel förrän tre månader 

har förflutit från den dag EG-kommissionen mottog en anmälan enligt 10 § första 

stycket, om inte annat följer av 17 och 18 §§. 

Den i första stycket angivna tiden i stället skall vara 

1. fyra månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett 

detaljerat utlåtande i fråga om en sådan frivillig överenskommelse som avses i 

2 § 1 andra stycket, 

2. fyra månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett 

detaljerat utlåtande i fråga om föreskrifter om informationssamhällets tjänster, 

3. sex månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett 

detaljerat utlåtande i fråga om en teknisk regel som inte är en frivillig överenskommelse 

och som inte avser föreskrifter om informationssamhällets tjänster, 

4. tolv månader, om EG-kommissionen har lämnat en förklaring att den ämnar 

föreslå eller anta ett direktiv, en förordning eller ett beslut inom området, 

5. tolv månader, om EG-kommissionen har lämnat en förklaring att den anmälda 

regeln gäller ett område som omfattas av ett förslag till ett direktiv, en förordning 

eller ett beslut som har lagts fram inför Europeiska unionens råd, 

6. arton månader, om Europeiska unionens råd i fall som avses i 4 eller 5 har 

antagit en gemensam ståndpunkt. 

Vad som sägs i andra stycket 4 gäller inte föreskrifter om informationssamhällets 

tjänster. (F. 1999:652) 

15 § Myndigheten skall på begäran överlämna ett underlag till Kommerskollegium 

för besvarande av kommentarer. Om ett detaljerat utlåtande har avgetts skall 

underlag alltid lämnas. (F. 1995:1022) 

379 

Övrigt


16 § Den i 14 § andra stycket 4-6 angivna skyldigheten att avvakta med att 

fatta beslut om den tekniska regeln bortfaller, om EG-kommissionen meddelar 

att 

1. den inte längre avser att lägga fram ett förslag om direktiv, förordning eller 

beslut inom området, 

2. den avser att dra tillbaka sitt förslag om direktiv, förordning och beslut inom 

området, eller 

3. det har antagits en bindande gemenskapsrättsakt inom området. (F. 1999:652) 

17 § Bestämmelserna i 14 § gäller inte 

1. om det är fråga om en teknisk regel som avser ett förbud mot tillverkning och 

som inte hindrar varors fria rörlighet, eller 

2. om det är fråga om tekniska specifikationer eller andra krav som hänger samman 

med skattemässiga eller finansiella åtgärder som påverkar konsumtionen av en 

vara eller en informationssamhällets tjänst genom att främja efterlevnaden av 

dessa krav. (F. 1999:652) 

18 § En myndighet får fatta beslut utan att föreskrifterna i 5, 14 och 19 §§ har 

följts, om det föreligger brådskande skäl på grund av 

1. allvarliga och oförutsedda händelser som rör 

● skyddet för folkhälsan eller allmän säkerhet, djurskyddet eller skyddet av 

växter och som kräver att en teknisk regel omedelbart måste antas och sättas 

i kraft, 

● skyddet för den allmänna ordningen, särskilt skyddet av minderåriga, och 

som kräver att en föreskrift om informationssamhällets tjänster omedelbart 

måste antas och sättas i kraft, eller 

2. en allvarlig situation som rör skyddet för det finansiella systemets säkerhet och 

integritet, särskilt skyddet för sparare, investerare och försäkringstagare, och 

som kräver att en föreskrift om informationssamhällets tjänster omedelbart 

måste antas och sättas i kraft. 

I underrättelsen enligt 6 § skall myndigheten noga ange skälen för att de ifrågavarande 

åtgärderna brådskar. (F. 1999:652) 

19 § Myndigheten skall inhämta regeringens godkännande innan en teknisk 

regel beslutas, om regeln avviker från vad som internationellt tillämpas på ett 

sådant sätt att handeln mellan Sverige och andra länder försvåras eller regeln på 

annat sätt kan störa Sveriges handelspolitiska förhållande till något annat land eller 

någon mellanfolklig organisation. 

Om det är fråga om ett sådant fall som avses i 18 §, skall godkännande enligt 

första stycket begäras så snart det kan ske. 

380

Tillsyn 

20 § Kommerskollegium skall följa myndigheternas tillämpning av denna förordning. 

Kollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. 

Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd 

beredskap 


1 § Bestämmelserna i denna förordning syftar till att statliga myndigheter 

genom sin verksamhet skall minska sårbarheten i samhället och utveckla en god 

förmåga att hantera sina uppgifter under fredstida krissituationer och höjd 

beredskap. 

2 § Denna förordning innehåller föreskrifter som dels reglerar krisberedskapen, 

dels ansluter till vad som föreskrivs i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd 

beredskap. 

Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte 

följer av lag eller annan förordning. 

3 § Bestämmelserna i 5–22 och 33–34 §§ gäller för statliga myndigheter under 

regeringen, med undantag av Regeringskansliet, kommittéväsendet och Försvarsmakten. 

För utlandsmyndigheterna tillämpas bestämmelserna endast i den 

utsträckning som bestäms i föreskrifter som meddelas av Regeringskansliet. 

Definitioner 

4 § I denna förordning avses med krisberedskap: förmågan att genom utbildning, 

övning och andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer 

som skapas före, under och efter en kris förebygga, motstå och hantera krissituationer, 

och säkra kryptografiska funktioner: kryptografiska funktioner godkända 

av Försvarsmakten. 

Samverkan och samordning 

5 § Varje myndighet, vars ansvarsområde berörs av en krissituation, skall vidta 

de åtgärder som behövs för att hantera konsekvenserna av denna. Myndigheterna 

skall samverka och stödja varandra vid en sådan krissituation. 

Geografiskt områdesansvar 

Krisberedskap och höjd beredskap 

6 § Det geografiska områdesansvaret på lokal nivå regleras i lagen (2006:544) 

om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i 

fredstid och höjd beredskap. (F. 2012:586) 

381 

Övrigt


7 § Länsstyrelsen skall inom sitt geografiska område i fråga om sådana situationer 

som avses i 9 § vara en sammanhållande funktion mellan lokala aktörer, som 

exempelvis kommuner, landsting och näringsliv, och den nationella nivån, samt 

verka för att: 

- regionala risk- och sårbarhetsanalyser sammanställs, 

- nödvändig samverkan inom länet och med närliggande län sker kontinuerligt, 

- under en kris samordna verksamhet mellan kommuner, landsting och myndigheter, 

- informationen till allmänheten och företrädare för massmedia under sådana 

förhållanden samordnas, och 

- efter beslut av regeringen prioritera och inrikta statliga och internationella 

resurser som ställs till förfogande. 

Samverkansområden 

8 § För att främja en helhetssyn i planeringen för krisberedskap och höjd 

beredskap ska planeringen för de myndigheter som anges i bilagan till denna förordning 

bedrivas inom samverkansområden. Samverkansområdena anges i bilagan. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får vid behov besluta att även 

andra myndigheter ska ingå i eller stödja arbetet i samverkansområdena. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska, i samverkan med de myndigheter 

som ingår i samverkansområdena, utveckla formerna för arbetet i områdena. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vidare årligen lämna en 

redogörelse för och en bedömning av arbetet som bedrivits inom områdena till 

Regeringskansliet. Redogörelsen och bedömningen ska lämnas vid samma tidpunkt 

som årsredovisningen. (F. 2008:1003) 

Förberedelser för och verksamhet under krissituationer 

Risk- och sårbarhetsanalys 

9 § Varje myndighet ska i syfte att stärka sin egen och samhällets krisberedskap 

årligen analysera om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom 

myndighetens ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan 

till verksamhet inom området. 

Vid denna analys ska myndigheten särskilt beakta 

1. situationer som uppstår hastigt, oväntat och utan förvarning, eller en situation 

där det finns ett hot eller en risk att ett sådant läge kan komma att uppstå, 

2. situationer som kräver brådskande beslut och samverkan med andra aktörer, 

3. att de mest nödvändiga funktionerna kan upprätthållas i samhällsviktig verksamhet, 

och 

4. förmågan att hantera mycket allvarliga situationer inom myndighetens 

ansvarsområde. 

Myndigheten ska värdera och sammanställa resultatet av arbetet i en risk- och 

sårbarhetsanalys. De myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskapen 

382

enligt 11 § och de myndigheter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 

beslutar i enskilda fall, ska lämna en redovisning baserad på analysen till Regeringskansliet 

och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Redovisningen ska 

innefatta vilka åtgärder som planeras och en bedömning av behovet av ytterligare 

åtgärder. (F. 2010:1074) 

Utbildning och övning 

10 § Varje myndighet skall ansvara för att personalen vid myndigheten får den 

utbildning och övning som behövs för att den skall kunna lösa sina uppgifter i 

samband med krissituationer. En planlagd utbildningsoch övningsverksamhet i 

syfte att uppnå detta mål skall genomföras. 

Särskilt ansvar för krisberedskapen 

11 § Myndigheterna som anges i bilagan till denna förordning, länsstyrelserna 

samt i övrigt de andra myndigheter som regeringen meddelar föreskrifter om eller 

beslutar efter förslag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett 

särskilt ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att 

hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå hot och risker. 

Myndigheterna ska särskilt 

1. samverka med länsstyrelserna i deras roll som områdesansvarig myndighet, 

2. samverka med övriga statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar 

och näringsidkare som är berörda, 

3. beakta det samarbete som sker inom Europeiska Unionen och internationella 

forum i frågor som rör samhällets krisberedskap, 

4. beakta behovet av forskningsoch utvecklingsinsatser och annan kunskapsinhämtning 

såsom erfarenhetsåterföring av inträffade händelser, 

5. beakta behovet av säkerhet och kompatibilitet i de tekniska system som är 

nödvändiga för att myndigheterna ska kunna utföra sitt arbete, 

6. beakta behovet av deltagande i det samhällsgemensamma radiokommunikationssystemet 

för skydd och säkerhet (Rakel) som förvaltas av Myndigheten 

för samhällsskydd och beredskap, och 

7. informera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om sin övningsverksamhet 

för att den ska kunna samordnas med den övningsverksamhet som 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap planerar. Myndigheterna ska 

vidare delta i den övningsverksamhet som berör deras ansvarsområde. 

(F. 2008:1003) 

Tjänsteman i beredskap 


12 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vid behov till Regeringskansliet 

lämna förslag på förändringar av vilka myndigheter som ska ha en 

tjänsteman i beredskap med uppgift att initiera och samordna det inledande 

arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga kriser. 

(F. 2008:1003) 

383 

Övrigt


Ledningsfunktion 

13 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vid behov till Regeringskansliet 

lämna förslag på förändringar av vilka myndigheter som ska ha förmåga 

att vid en kris, som berör myndigheternas egna ansvarsområden eller medför 

behov av samverkan med annan myndighet, omgående kunna upprätta en ledningsfunktion. 

(F. 2008:1003) 

Rapportering 

14 § Myndigheter med ansvar enligt 11 § skall, när en situation som avses i 9 

§ andra stycket uppstår, hålla regeringen informerad om händelseutvecklingen, 

tillståndet, den förväntade utvecklingen och tillgängliga resurser inom respektive 

ansvarsområde samt om vidtagna och planerade åtgärder. 

15 § Varje myndighet ska efter förfrågan från Regeringskansliet eller Myndigheten 

för samhällsskydd och beredskap lämna den information som behövs för 

samlade lägesbilder. (F. 2008:1003) 

Beredskapsplanering och åtgärder vid höjd beredskap 

Myndigheternas beredskapsplanering 

16 § Varje myndighet skall i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. I 

myndigheternas planering för totalförsvaret skall det ingå att myndigheten under 

höjd beredskap skall fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn 

till tillgången på personal och förhållandena i övrigt. 

Myndigheternas planering för totalförsvaret skall ske i samverkan med de statliga 

myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och näringsidkare som är 

berörda. 

17 § Personal som är anställd hos en myndighet och som inte tas i anspråk i 

totalförsvaret i övrigt får, med stöd av anställningsavtalet, krigsplaceras vid myndigheten. 

Personal som är krigsplacerad vid myndigheten med stöd av anställningsavtalet 

och personal som kan komma att beordras att tjänstgöra hos någon annan myndighet 

än den där den är anställd, skall genom myndighetens försorg ges skriftligt 

besked om sin krigsplacering eller avsedda tjänstgöring. Beskedet skall innehålla 

uppgift om inställelseplats. 

Särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap 

18 § Av bilagan till denna förordning framgår vilka myndigheter som har ett 

ansvar att vidta de förberedelser som krävs inom respektive ansvarsområde vid 

höjd beredskap (bevakningsansvariga myndigheter). Dessa myndigheter skall särskilt 

1. planera för att kunna anpassa verksamheten inför en förändrad säkerhetspolitisk 

situation, 

384

2. genomföra den omvärldsbevakning och de risk- och sårbarhetsanalyser samt 

de utvecklingsinsatser som krävs för att myndigheten skall klara sina uppgifter 

vid höjd beredskap, 

3. ta ut, utbilda och öva berörd personal för myndighetens verksamhet vid höjd 

beredskap om dessa aktiviteter inte kan anstå till en skärpt säkerhetspolitisk 

situation, och 

4. av medel anvisade för höjd beredskap anskaffa de förnödenheter och den 

utrustning som myndigheten behöver för att klara sina uppgifter vid höjd 

beredskap om denna anskaffning inte kan anstå till en skärpt säkerhetspolitisk 

situation. 

19 § De bevakningsansvariga myndigheterna skall vid höjd beredskap i första 

hand inrikta sin verksamhet på uppgifter som har betydelse för totalförsvaret. Den 

fredstida verksamheten skall om möjligt upprätthållas i normal omfattning. 

20 § Vid höjd beredskap skall de bevakningsansvariga myndigheterna hålla 

regeringen informerad om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade 

utvecklingen inom respektive ansvarsområde samt om vidtagna och planerade 

åtgärder. 

21 § En bevakningsansvarig myndighet ansvarar för att dator- och kommunikationssystem 

uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens uppgifter kan 

utföras på ett tillfredsställande sätt även under höjd beredskap. 

22 § Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Försvarshögskolan, 

Totalförsvarets forskningsinstitut, Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och 

Fortifikationsverket ska lämna Försvarsmakten det underlag som behövs för att 

myndigheten ska kunna fullgöra sin informationsskyldighet till regeringen vid 

höjd beredskap. (F. 2010:1477) 

Hur beslut om höjd beredskap tillkännages 

23 § Att beredskapen i Sverige höjts till skärpt eller högsta beredskap tillkännages, 

förutom på det sätt som föreskrivs i 4 § lagen (1976:633) om kungörande 

av lagar och andra författningar, i ljudradion och televisionen. Om det råder högsta 

beredskap i hela landet, kan regeringen besluta att detta skall tillkännages även 

genom beredskapslarm. 

24 § Beredskapslarm ges på anläggningar för utomhusalarmering genom trettio 

sekunder långa signaler med femton sekunders uppehåll mellan signalerna under 

sammanlagt fem minuter. 

Åtgärder vid höjd beredskap 


25 § När beredskapen höjts, skall Försvarsmakten krigsorganiseras i den 

omfattning som regeringen bestämmer. Vid beredskapslarm skall hela Försvarsmakten 

krigsorganiseras. 

385 

Övrigt


26 § När beredskapen höjts, skall de bevakningsansvariga myndigheterna vidta 

åtgärder enligt 19–22 och 33 §§. 

I lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid 

extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (2006:637) 

om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i 

fredstid och höjd beredskap finns bestämmelser om vilka åtgärder kommuner och 

landsting skall vidta vid höjd beredskap. Vid högsta beredskap skall kommuner 

och landsting övergå till krigsorganisation. 

Vid beredskapslarm skall kommuner och landsting samt de trossamfund och 

andra enskilda organisationer och de näringsidkare som enligt överenskommelse 

eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig övergå till 

krigsorganisation. 

27 § Vid beredskapslarm ska följande författningar omedelbart tillämpas i sin 

helhet: 

- lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg 

m.m., 

- lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg, 

- lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden, 

- kungörelsen (1960:516) med tillämpningsföreskrifter till lagen (1940:176) 

med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg, 

- lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m., 

- krigshandelslagen (1964:19), 

- förfogandelagen (1978:262), 

- ransoneringslagen (1978:268), 

- lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m., 

- arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262), 

- lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna 

och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., 

- prisregleringslagen (1989:978), 

- förordningen (1991:1195) om det offentliga skolväsendet under krig och vid 

krigsfara m.m., 

- förordningen (1991:1269) om verksamheten vid statliga skolor under krig och 

vid krigsfara, 

- lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring, 

- lagen (1994:2077) om arbetsförmedlingstvång, 

- lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig 

eller krigsfara m.m., och 

- lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. 

Beredskapslarm medför vidare att 56–61 §§ förordningen (2007:825) med 

länsstyrelseinstruktion omedelbart ska tillämpas. (F. 2009:1023) 

386


29 § Beredskapslarm innebär föreskrift om allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 1 

§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. 

Beredskapslarm innebär vidare föreskrift enligt 1 § förordningen (1982:314) 

om utnyttjande av Kustbevakningen inom Försvarsmakten. 

Beredskapslarm innebär även förordnande enligt 2 § lagen (1940:176) med 

vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg samt förordnande enligt 4 

kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300). 

30 § Beredskapslarm innebär order till den som är krigsplacerad inom totalförsvaret 

enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller på annan grund att 

omedelbart inställa sig till tjänstgöring enligt krigsplaceringsorder eller motsvarande 

handling. Beredskapslarm innebär också att egendom som tagits ut i fredstid med 

stöd av förordningen (1992:391) om uttagning av egendom för totalförsvarets 

behov omedelbart skall tillhandahållas i enlighet med tidigare lämnade uttagningsbesked. 


30 a § Varje myndighet ansvarar för att egna informationshanteringssystem 

uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens 

verksamhet kan utföras på ett tillfredsställande sätt. Därvid ska behovet av säkra 

ledningssystem särskilt beaktas. (F. 2008:1003) 

Säkra kryptografiska funktioner 


31 § Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Kustbevakningen, 

Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut, Fortifikationsverket, 

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap och Regeringskansliet ska ha säkra kryptografiska funktioner. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutar vilka övriga myndigheter 

som ska ha säkra kryptografiska funktioner. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutar även vilka företag som 

efter överenskommelse ska få tillgång till säkra kryptografiska funktioner. Myndigheten 

för samhällsskydd och beredskap får därutöver ingå avtal om tilldelning 

med kommuner och organisationer som har behov av säkra kryptografiska funktioner. 

(F. 2010:1477) 

32 § Försvarsmakten svarar för att Försvarsmakten, Försvarets materielverk, 

Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut, Totalförsvarets rekryteringsmyndighet 

och Fortifikationsverket tilldelas säkra kryptografiska funktioner. Försvarets 

radioanstalt svarar för att övriga som enligt 31 § ska ha säkra kryptografiska 

funktioner tilldelas sådana. (F. 2010:1477) 

33 § Myndigheter som tilldelats säkra kryptografiska funktioner ska under 

normal kontorstid kunna ta emot och sända krypterade meddelanden. 

387 

Övrigt


När en situation av den omfattning som avses i 9 § andra stycket uppstår och 

vid höjd beredskap ska myndigheterna kunna ta emot och sända krypterade 

meddelanden även under icke kontorstid. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, eller annars, efter samråd med 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, annan myndighet som har behov 

av information, ska ingå överenskommelse med sådant företag, sådan kommun 

eller organisation som tilldelats system med stöd av 31 § tredje stycket om när 

krypterade meddelanden ska kunna tas emot och sändas. (F. 2008:1003) 


34 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får 

1. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 9 § om 

risk- och sårbarhetsanalyser, 

2. meddela föreskrifter om sådana säkerhetskrav som avses i 30 a § med beaktande 

av nationell och internationell standard, samt 

3. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 16–20 

samt 33 §§, utom i fråga om Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, 

Kustbevakningen, Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och 

Fortifikationsverket. (F. 2008:1003) 

388

Bilaga 

Förteckning över samverkansområden och myndigheter som har särskilt 

ansvar inom områdena 

Samverkansområden 

Teknisk 

infrastruktur 

Transporter 

Farliga 

ämnen 

Ekonomisk 

säkerhet 

Myndigheter med särskilda uppgifter 

inom samverkansområdena 


Elsäkerhetsverket 


Myndigheten för samhällsskydd och 

beredskap 






Trafikverket 





beredskap 


Smittskyddsinstitutet 



Statens veterinärmedicinska anstalt 

Strålsäkerhetsmyndigheten 

Tullverket 

Finansinspektionen 




Myndighet 

med ansvar 

enligt 11 § 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 


Myndighet 

med ansvar 

enligt 18 § 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

389 

Övrigt


Geografisktområdesansvar 

Skatteverket 

Länsstyrelserna 


beredskap 

Skydd, Kustbevakningen 

undsätt- 


ning och 

beredskap 

vård 


(F. 2012:586) 

390 




Tullverket 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x 

x

Lag (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser 

m.m. 

1 § I denna lag finns bestämmelser som syftar till att ge Europeiska kommissionen 

insyn i de finansiella förbindelserna mellan det allmänna och offentliga företag 

samt i vissa företags ekonomiska verksamhet. (Lag 2010:641) 

Definitioner 

2 § I denna lag betyder: 

1. Offentligt företag: ett företag som det allmänna direkt eller indirekt har ett 

dominerande inflytande över på grund av ägarskap, finansiell medverkan eller 

de regler som gäller för företaget. Om inte annat följer av omständigheterna 

skall ett dominerande inflytande anses finnas om det allmänna direkt eller 

indirekt innehar mer än hälften av rösterna eller kapitalet i företaget eller har 

rätt att utse mer än hälften av personerna i företagets administrativa eller 

verkställande ledning eller i dess styrelse. 

2. Offentligt företag inom tillverkningsindustrin: ett offentligt företag med en 

nettoomsättning som till minst hälften hänför sig till verksamhet som anges i 

Avdelning D: Tillverkning, i bilagan till rådets förordning (EEG) nr 3037/90 

av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska 

gemenskapen (Nace, rev. 1). 

3. Exklusiva rättigheter: rättigheter som det allmänna genom lag eller annan 

författning eller något administrativt instrument beviljar ett företag och som 

ger företaget ensamrätt att bedriva viss verksamhet inom ett geografiskt område. 

4. Särskilda rättigheter: rättigheter som det allmänna genom lag eller annan författning 

eller något administrativt instrument beviljar ett begränsat antal 

företag och som inom ett geografiskt område 

a) begränsar antalet företag som har rätt att bedriva viss verksamhet till två 

eller flera, 

b) beviljar flera konkurrerande företag tillstånd att bedriva viss verksamhet, 

eller 

c) ger ett eller flera företag författningsmässiga fördelar som i betydande 

mån påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma verksamhet 

på i allt väsentligt likvärdiga villkor. 

Som särskilda rättigheter enligt första stycket 4 anses inte sådana rättigheter 

som beviljats enligt objektiva, proportionerliga och icke-diskriminerande kriterier. 

Öppen redovisning av finansiella förbindelser 

Insyn i vissa finansiella förbindelser 

3 § Ett offentligt företag skall redovisa sina finansiella förbindelser med det 

allmänna så att det tydligt framgår vilka offentliga medel som företaget fått direkt 

eller indirekt, via andra offentliga företag eller finansiella institut, och hur medlen 

har använts (öppen redovisning). 

391 

Övrigt


Av den öppna redovisningen skall särskilt framgå finansiella förbindelser som 

avser kapitaltillskott, förlustbidrag, amorteringsfria eller på annat sätt förmånliga 

lån, gynnande genom avstående från vinst, fordran eller normal avkastning på 

offentliga medel samt ersättningar för ekonomiska ålägganden från det allmänna. 

Redovisningsskyldigheten enligt första stycket omfattar inte det allmännas förbindelser 

med 

1. företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan påverka 

handeln med andra EES-länder, 

2. företag som är kreditinstitut, när det gäller insättningar på normala affärsmässiga 

villkor, eller 

3. företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren 

har understigit 40 miljoner euro eller, om företaget är ett kreditinstitut, 

en balansomslutning som vid vart och ett av de två senaste räkenskapsårens 

utgång har understigit 800 miljoner euro. 

Separat redovisning av olika verksamheter 

4 § En särskild ekonomisk redovisning (separat redovisning) ska för varje 

räkenskapsår upprättas för ett företag som har 

1. beviljats exklusiva eller särskilda rättigheter, eller 

2. anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt 

artikel 106.2 i EUF-fördraget och som fått ersättning i någon form för detta, 

allt under förutsättning att företaget även bedriver annan ekonomisk verksamhet. 

Redovisningsskyldigheten enligt första stycket gäller inte för 

a) företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan 

påverka handeln med andra EES-länder, 

b) företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste 

räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro eller, om företaget är ett 

kreditinstitut, en balansomslutning som vid vart och ett av de två senaste 

räkenskapsårens utgång har understigit 800 miljoner euro, 

c) företag enligt första stycket 2 som fått ersättningen för en skälig tidsperiod 

genom ett öppet, genomblickbart och icke-diskriminerande förfarande, eller 

d) verksamheter som omfattas av särskilda bestämmelser om separat redovisning 

av motsvarande slag med EU-rättslig grund. (Lag 2010:641) 

5 § I den separata redovisningen skall 

1. organisationen och finansieringen av olika verksamheter beskrivas, 

2. intäkter och kostnader i företagets verksamheter enligt 4 § första stycket 1 och 

2 redovisas skilt från intäkter och kostnader i annan verksamhet, vilket skall 

göras på ett korrekt och konsekvent sätt enligt sakligt motiverade redovisningsprinciper, 

och 

392

3. principerna och metoderna för beräkningen och fördelningen av intäkter och 

kostnader för olika verksamheter anges på ett tydligt och fullständigt sätt. 

Händelser av ekonomisk art skall redovisas uppdelat på de olika verksamheter 

som skall redovisas åtskilda enligt första stycket 2. 

Arkivering m.m. 

6 § En öppen redovisning och en separat redovisning enligt 3 och 4 §§ som 

avser verksamhet som bedrivs inom en kommun eller ett landsting och som inte 

utgör räkenskapsinformation enligt lagen (1997:614) om kommunal redovisning 

skall arkiveras i enlighet med bestämmelserna om bevarande och arkivering m.m. 

i 2 kap. 10-13 §§ den lagen. Detsamma gäller uppgifter av betydelse för redovisningarna. 

Sådana redovisningar och uppgifter som sägs i första stycket och som avser 

verksamhet som bedrivs av en fysisk eller juridisk person vilken omfattas av bokföringslagen 

(1999:1078) skall arkiveras i enlighet med bestämmelserna om arkivering 

m.m. i 7 kap. den lagen även om informationen inte utgör räkenskapsinformation 

i bokföringslagens mening. 

I arkivlagen (1990:782) finns ytterligare bestämmelser om arkivering. 

Revision 

7 § Företagets revisor skall för varje räkenskapsår granska om en öppen redovisning 

och en separat redovisning för ett företag har fullgjorts i enlighet med 

bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. 

Revisorn skall utfärda ett särskilt intyg över granskningen. Intyget skall lämnas 

till stämman och styrelsen eller motsvarande lednings- och förvaltningsorgan på 

samma sätt och inom samma tid som föreskrivs för revisionsberättelsen enligt 

tillämplig revisionsförfattning för företaget. 

Årlig rapportering för vissa offentliga tillverkningsföretag och 

holdingföretag 

8 § Ett offentligt företag inom tillverkningsindustrin skall för varje räkenskapsår 

som nettoomsättningen överstiger 250 miljoner euro ge in bestyrkta kopior av 

följande handlingar till Konkurrensverket: 

1. årsredovisningen, 

2. varje koncernredovisning eller motsvarande sammanställd redovisning som 

företaget omfattas av, 

3. revisionsberättelser som avser redovisningar enligt 1 och 2, 


4. kallelse till och protokoll från stämma eller motsvarande sammanträde där 

redovisningar enligt 1 och 2 har behandlats, och 

5. om det inte framgår av årsredovisningen, en särskild handling med upplysningar 

om 

a) mottagna kapitaltillskott och alla väsentliga villkor för tillskotten, 

393 

Övrigt


b) lån och andra krediter som beviljats av det allmänna samt alla väsentliga 

villkor för krediterna, 

c) garantier och andra säkerheter som ställts av det allmänna samt alla 

väsentliga villkor för säkerheterna, 

d) utdelning och annan disposition av vinstmedel, samt 

e) mottagna bidrag, befrielse från skulder och alla andra former av offentligt 

stöd. 

Handlingarna skall ges in så snart det kan ske och senast inom sex månader 

efter det att företagets räkenskapsår avslutades. 

Vad som föreskrivs i första och andra styckena gäller även ett holdingföretag 

som har ett eller flera offentliga företag inom tillverkningsindustrin som dotterföretag, 

om sådana dotterföretags sammanlagda nettoomsättning överstiger 250 

miljoner euro. 

Normgivningsbemyndigande 

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 

föreskrifter om 

1. den öppna redovisningens och den separata redovisningens utformning och 

innehåll i olika företag, och 

2. revisionen av den öppna redovisningen och den separata redovisningen enligt 

7 §. 

Regeringen får vidare meddela föreskrifter om att information från en öppen 

redovisning och en separat redovisning samt intyg enligt 7 § andra stycket skall 

ges in till en eller flera myndigheter. 

Tillsyn m.m. 

10 § Tillsynen över företags efterlevnad av denna lag och av föreskrifter som 

har meddelats med stöd av lagen utövas av Konkurrensverket. 

11 § Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna överlämna information 

till Europeiska kommissionen eller i övrigt fullgöra sina uppgifter enligt denna 

lag, får verket ålägga 

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller 

annat, 

2. ett företag att efterleva vad som föreskrivs i 3-8 §§ eller i föreskrifter som har 

meddelats med stöd av lagen. (Lag 2010:641) 

12 § Ett åläggande enligt 11 § gäller omedelbart, om något annat inte bestäms. 

13 § Åtgärder enligt 11 § får inte avse en skriftlig handling 

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde inte får 

höras som vittne därom, och 

394

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. 

14 § Vid ett åläggande enligt 11 § finns det inte någon skyldighet att röja 

företagshemligheter av teknisk natur. 

15 § Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. Talan om utdömande av 

vite som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av Konkurrensverket. 

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan. 

16 § Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas hos 

Marknadsdomstolen. Vid handläggningen i Marknadsdomstolen tillämpas lagen 

(1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångskostnader skall dock gälla 

vad som föreskrivs i 31 kap. rättegångsbalken. 


2010:641 

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010. 

Förordning (2010:1764) med instruktion för 


Uppgifter 


1 § Ekonomistyrningsverket ska utveckla och förvalta den ekonomiska styrningen 

av statlig verksamhet samt utföra revision av Sveriges hantering av EU-medel och 

främja en effektiv och korrekt hantering av dessa medel. 

2 § Myndigheten ska 

1. bistå regeringen med det underlag regeringen behöver för att säkerställa att 

statsförvaltningen är effektiv och att den interna styrningen och kontrollen är 

betryggande, 

2. utveckla och förvalta principer, regelverk och metoder för en effektiv ekonomisk 

styrning i staten, 

3. göra prognoser, analysera och lämna information om den statliga ekonomin, 

och 

4. inom sitt verksamhetsområde ge stöd till andra statliga myndigheter. 

Ekonomisk styrning 

3 § Myndigheten ska särskilt 

Instruktion för ESV 

1. utveckla god redovisningssed i staten och ansvara för statsredovisningen, 

395 

Övrigt


2. utveckla formerna för och dokumenten i den ekonomiska rapporteringen för 

såväl enskilda myndigheter som staten som helhet, 

3. utveckla och förvalta statlig redovisning, finansiell styrning och resultatstyrning, 

4. utveckla och förvalta samt samordna den statliga internrevisionen, 

5. utveckla och förvalta intern styrning och kontroll i staten, 

6. fastställa ekonomiadministrativa värden för varje myndighet, 

7. inom sitt verksamhetsområde säkerställa statsförvaltningens tillgång till ändamålsenliga 

administrativa system, med tillhörande stöd, 

8. samla in och tillhandahålla uppgifter om myndigheters köp, leasing, hyra eller 

hyrköp av varor, byggentreprenader eller tjänster från andra än statliga myndigheter, 

och 

9. besluta om att inordna myndigheter i den statliga redovisningsorganisationen. 

Prognoser 

4 § Myndigheten ska särskilt göra prognoser och analyser av den statsfinansiella 

utvecklingen. 

Statlig lokalförsörjning 

5 § Myndigheten ska särskilt 

1. samla in och tillhandahålla uppgifter om den statliga lokalförsörjningen samt 

följa upp uppgifterna, 

2. lämna yttrande om sådana hyresavtal som kräver regeringens medgivande, och 

3. svara för förvaltning och avveckling av lokaler efter beslut av regeringen i de 

fall där staten är hyresgäst men det inte finns någon myndighet som själv kan 

svara för avvecklingen. 

EU-revision 

6 § Myndigheten är revisionsmyndighet för 

1. Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden som 

avses i artikel 59.1 c i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 

2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, 

Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande 

av förordning (EG) nr 1260/1999, 

2. Europeiska fiskerifonden som avses i artikel 58.1 c i rådets förordning (EG) 

nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden för programperioden 

2007–2013, 

3. Fonden för yttre gränser och ska som sådan fullgöra uppgifter enligt Europaparlamentets 

och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om 

inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007 2013 som en del av 

det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar , 

396

4. Europeiska integrationsfonden och ska som sådan fullgöra uppgifter enligt 

rådets beslut 2007/435/EG av den 25 juni 2007 om inrättande av Europeiska 

fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007 2013 som 

en del av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar 

, 

5. Europeiska flyktingfonden och ska som sådan fullgöra uppgifter enligt Europaparlamentets 

och rådets beslut nr 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om 

inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008 2013 som en del 

av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar 

och om upphävande av rådets beslut 2004/904/EG, och 

6. Europeiska återvändandefonden och ska som sådan fullgöra uppgifter enligt 

Europaparlamentets och rådets beslut nr 575/2007/EG av den 23 maj 2007 

om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008–2013 

som en del av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar 

. 

7 § Myndigheten är attesterande organ för Europeiska garantifonden för jordbruket 

och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling som avses i 

artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen 

av den gemensamma jordbrukspolitiken. 

8 § Myndigheten ska genomföra substansgranskningar som avses dels i artikel 

62.1 b i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 för de regionala programmen och 

det nationella programmet, dels i artikel 61.1 b i rådets förordning (EG) nr 

1198/2006 för det nationella programmet samt säkerställa att sådana granskningar 

genomförs för de territoriella program där förvaltningsmyndigheten är placerad 

i Sverige. 

9 § Myndigheten ska företräda Sverige i den grupp av revisorer som avses i 

artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av 

den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande 

av förordning (EG) nr 1783/1999 för de territoriella program där förvaltningsmyndigheten 

inte är placerad i Sverige. 

10 § Myndigheten ska utföra kontroll och vidta övriga åtgärder som avses i 

artiklarna 6.1 och 6.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 

1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete 

(EGTS) samt i de kompletterande bestämmelser som finns i 9 § lagen 

(2009:704) om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och i förordningen 

(2010:387) om kontroll av förvaltningen av offentliga medel i europeiska 

grupperingar för territoriellt samarbete. 

Stöd till myndigheter 


11 § Myndigheten ska inom sitt verksamhetsområde ge stöd till andra statliga 

myndigheter genom metoder, riktlinjer, utredningar, utbildning och rådgivning. 

397 

Övrigt


Myndigheten får inom sitt verksamhetsområde utföra uppdrag åt andra statliga 

myndigheter. 

Informationssystemet Hermes 

12 § Myndigheten ska utveckla och förvalta statens informationssystem för 

budgetering och uppföljning (Hermes), utom när det gäller de verksamhetsstöd 

som avses i 26 a § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet 

(RK Statsbudgetstöd), samt tillhandahålla en teknisk plattform, drift och support 

avseende RK Statsbudgetstöd efter samråd med Regeringskansliet och i enlighet 

med dess behov. 

Detta gäller inte om annat följer av ett särskilt beslut av regeringen. 

Tjänsteexport 

13 § Myndigheten får bedriva sådan tjänsteexport som är direkt hänförlig till 

myndighetens uppgifter och verksamhetsområde. 

Samverkan 

14 § Myndigheten ska samverka med Statskontoret i syfte att säkerställa en 

effektiv och ändamålsenlig statsförvaltning. 

15 § Myndigheten ska i arbetet med prognoser över statens inkomster och 

utgifter samarbeta med Konjunkturinstitutet och bistå institutet med att förklara 

större skillnader mellan myndigheternas prognoser. 

Ledning 

16 § Myndigheten leds av en myndighetschef. 

17 § Vid myndigheten finns ett insynsråd som består av högst tio ledamöter. 

Särskilda organ 

18 § Vid myndigheten finns ett redovisningsråd. Rådet har till uppgift att ge 

myndighetschefen råd för att främja utvecklingen av god redovisningssed i staten. 

Redovisningsrådet består av högst sju ledamöter. 

19 § Vid myndigheten finns ett internrevisionsråd. Rådet har till uppgift att 

ge myndighetschefen råd för att främja utvecklingen av den statliga internrevisionen. 

Internrevisionsrådet består av myndighetens chef, som är ordförande, och 

högst sju andra ledamöter. 

Anställningar och uppdrag 

20 § Generaldirektören är myndighetschef. 

21 § Ledamöterna i redovisningsrådet och internrevisionsrådet samt ordförande 

i redovisningsrådet utses av myndigheten. 

398


22 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. 

Tillämpligheten av vissa förordningar 

23 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101). 

Avgifter 

24 § Myndigheten ska ta ut en avgift för samråd 

1. enligt 5 § förordningen (1994:1261) om statliga myndigheters redovisningssystem, 

och 

2. enligt 7 § avgiftsförordningen (1992:191). 

Avgift enligt första stycket 2 ska tas ut med följande belopp. 

Avgiftsintäkter per år kronor 

högst 999 999 

1 000 000-24 999 999 

25 000 000-99 999 999 

100 000 000-149 999 999 

150 000 000-299 999 999 

300 000 000 eller mer 

(F. 2012:481) 

Årlig avgift kronor 

0 

3 900 

5 900 

7 800 

9 800 

11 700 

25 § Myndigheten ska ta ut avgifter för tjänsteexport och för verksamhet hänförlig 

till de administrativa system som avses i 3 § 7. Avgifter får dock inte tas ut 

för verksamhet som avser informationssystemet Hermes. 

26 § Myndigheten får ta ut avgifter för stöd och utredningar på uppdrag av 

andra myndigheter enligt 11 §. 

Rapportering 

27 § Myndigheten ska varje år till regeringen lämna 

1. en sammanställning och analys av utfallet på statens budget och för 

ålderspensionssystemet vid sidan av budgeten, 

2. prognoser över statens budget och ålderspensionssystemet, 

3. underlag inför den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen 

avseende föregående, innevarande och de tre nästkommande åren för sådana 

inkomstberäkningar som Regeringskansliet (Finansdepartementet) inte gör, 

4. underlag till årsredovisning för staten, 

5. underlag till pris- och löneomräkning, 


399 

Övrigt

Underlag för årsredovisning för staten 

6. fastställda ekonomiadministrativa värden för statliga myndigheter under regeringen 

senast den 30 april, 

7. information om de bestämmelser som gäller för varje inkomsttitel, 

8. en redovisning av utvecklingstendenser för statlig avgiftsbelagd verksamhet, 

och 

9. en redovisning över den statliga internrevisionen senast den 31 mars. 

28 § Myndigheten ska varje år redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att 

säkerställa att revisionen av EU-medel utförts på ett effektivt och ändamålsenligt 

sätt. 

29 § Myndigheten ska lämna 

1. information om statens finanser till internationella organisationer, 

2. underlag för statens finansiella sparande till Statistiska centralbyrån samt i 

förekommande fall redovisa skillnaden mellan det underlag som lämnas och 

statsbudgeten, och 

3. den årliga översikt om tillgängliga revisioner och redovisningar som framgår 

av punkt 44 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet 

och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning 

(2006/C 139/01). 

Rätt att få upplysningar 

30 § Myndigheten har rätt att från andra statliga myndigheter få den information 

som myndigheten behöver för sin verksamhet. 

Rätt att meddela föreskrifter 

31 § Myndigheten får meddela föreskrifter i fråga om verkställigheten av författningar 

om den statliga redovisningen, finansiella styrningen och resultatstyrningen. 

Förordning (2011:231) om underlag för årsredovisning 

för staten 


1 § I denna förordning finns bestämmelser om det underlag som regeringen 

behöver vid upprättandet av årsredovisning för staten enligt 10 kap. 2 och 5–10 

§§ budgetlagen (2011:203). 

2 § Ekonomistyrningsverket och Riksgäldskontoret ska senast den 15 mars 

varje år till regeringen lämna underlag till årsredovisningen för staten för det närmast 

föregående budgetåret. 

400

3 § Ekonomistyrningsverkets underlag ska avse 

1. en uppföljning av utfallet av utgiftstaket för staten, 

2. utfallet på budgetens inkomsttitlar och anslag samt av statens lånebehov, 

3. en redovisning av hur bemyndiganden som regeringen fått med stöd av 6 kap. 

1 § första stycket budgetlagen (2011:203) har utnyttjats, 

4. en resultaträkning, en balansräkning, en finansieringsanalys och noter, 

5. en redovisning av utvecklingen av statsskulden, samt 

6. en resultaträkning och en balansräkning avseende EU-medel samt en kassamässig 

redovisning av anslag och inkomsttitlar avseende in- och utbetalningar till 

och från Europeiska unionen. 

Uppgifterna enligt första stycket 5 ska lämnas efter samråd med Riksgäldskontoret. 

4 § Riksgäldskontorets underlag ska innehålla en redovisning av hur bemyndiganden 

som regeringen fått med stöd av 6 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) har 

utnyttjats, samt upplysningar om förväntade förluster och väsentliga risker i statens 

utlåning och garantier som utställts enligt 6 kap. 3 § budgetlagen. Uppgifterna 

ska lämnas efter samråd med Ekonomistyrningsverket. 

5 § Redovisningen ska fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god 

redovisningssed. 

Redovisningen ska ge en rättvisande bild av verksamheten, det ekonomiska 

resultatet och ställningen samt förvaltningen av statens tillgångar. 

Utfallet på statens budget 

6 § Utöver utfallet på inkomsttitlar och anslag samt statens lånebehov enligt 

3 § första stycket 2 ska även utfallet för Riksgäldskontorets nettoutlåning och 

kassamässig korrigering redovisas. 

7 § Redovisningen av utgifterna under utgiftstaket samt för inkomsttitlar och 

anslag ska innehålla en jämförelse med de beräknade inkomsterna och de budgeterade 

utgifterna. Dessutom ska en jämförelse göras med utfallet föregående år. 

Väsentliga skillnader i förhållande till budgeterade och beräknade belopp samt i 

förhållande till utfallet för föregående år ska förklaras. 

8 § Redovisningen av budgetens utfall enligt 3 § första stycket 2 ska innehålla 

en realekonomisk fördelning av utfallet på budgetens anslag. 

9 § Redovisningen av bemyndiganden enligt 3 § första stycket 3 ska innehålla 

en redovisning av beslutade beställningsbemyndiganden och utfallet för dessa. 

10 § Redovisningen av utlåning och garantier enligt 4 § ska innehålla uppgifter 

om 

1. beslutade ramar, 


401 

Övrigt


2. utfärdade lån, garantier och utfästelser, 

3. avsättningar för förväntade förluster, 

4. tillgångar i garanti- och utlåningsverksamheten, samt 

5. konstaterade förluster (infrianden). 

Redovisningen ska även omfatta en analys av riskerna i statens samlade utlåning 

och utfärdade garantier. 

Resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys 

11 § Resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen ska omfatta 

statens samtliga intäkter och kostnader, tillgångar och skulder samt betalningar 

som påverkar statens nettoupplåning. Riksbankens grundfond ska i detta sammanhang 

anses utgöra en tillgång hos staten. 

Redovisningen enligt första stycket ska utgöra en konsolidering av årsredovisningarna 

hos myndigheterna under riksdagen och regeringen. Underlaget får 

kompletteras med ekonomiska händelser som inte har redovisats av myndigheterna. 

Intäkter och kostnader, tillgångar och skulder samt betalningar som redovisas 

av Riksbanken samt Första, Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonden ska dock inte 

konsolideras. Inte heller ska premiepensionssystemets tillgångar och skulder i 

övrigt med dess avkastning ingå i konsolideringen. 

12 § Vid upprättandet av resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen 

ska 

1. samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna 

i årsredovisningen tillämpas från ett budgetår till ett annat, 

2. värderingen av de olika posterna göras med rimlig försiktighet, 

3. intäkter och kostnader som är hänförliga till budgetåret tas med oavsett tidpunkten 

för betalningen, 

4. de olika beståndsdelar som balansräkningen består av värderas var för sig, 

5. tillgångar och skulder eller intäkter och kostnader inte kvittas mot varandra, 

samt 

6. den ingående balansen för ett budgetår överensstämma med den utgående 

balansen för det närmast föregående budgetåret. 

Om det finns skäl till det och det är förenligt med vad som föreskrivs i 5 §, får 

avvikelse göras från första stycket. I så fall ska upplysningar lämnas om skälen för 

avvikelsen och en bedömning av dess effekt på den ekonomiska ställningen och 

resultatet redovisas. 

13 § Resultaträkningen ska ställas upp med följande rubriker och poster: 

402 

Intäkter 

Skatteintäkter 

Intäkter av avgifter och andra ersättningar


Summa intäkter 

Kostnader 

Transfereringar m.m. 

Transfereringar till hushåll 

Transfereringar till företag 

Transfereringar till kommuner 

Transfereringar till utlandet 

Nettoöverföring till ålderspensionssystemet 

Avsättningar till/upplösning av fonder 

Summa transfereringar m.m. 

Statens egen verksamhet 


Kostnader för lokaler 

Vissa garanti- och kreditkostnader 

Övriga driftkostnader 

Avskrivningar och nedskrivningar 

Summa statens egen verksamhet 

Summa kostnader 

Saldo före resultat från andelar och finansiella poster 

Resultat från andelar i hel- och delägda företag 


Nettokostnad för statsskulden 

Övriga finansiella intäkter 

Övriga finansiella kostnader 

Summa finansiella poster 

Årets över- eller underskott 

14 § Balansräkningen ska ställas upp med följande rubriker och poster: 

Tillgångar 



Balanserade utgifter för utveckling 


403 

Övrigt


404 

Rättigheter och andra immateriella anläggningstillgångar 

Förskott avseende immateriella anläggningstillgångar 

Summa immateriella anläggningstillgångar 


Statliga väganläggningar 

Statliga järnvägsanläggningar 

Byggnader, mark och annan fast egendom 

Förbättringsutgifter på annans fastighet 

Maskiner, inventarier, installationer m.m. 

Pågående nyanläggningar 


Förskott avseende materiella anläggningstillgångar 

Summa materiella anläggningstillgångar 

Finansiella anläggningstillgångar 

Andelar i hel- och delägda företag 


Långfristiga fordringar 

Summa finansiella anläggningstillgångar 

Summa anläggningstillgångar 

Utlåning 

Varulager m.m. 

Varulager och förråd 

Pågående arbeten 

Fastigheter 

Förskott till leverantörer 

Summa varulager m.m. 

Fordringar 

Kundfordringar 

Övriga fordringar 

Summa fordringar 


Förutbetalda kostnader 

Upplupna bidragsintäkter 

Övriga upplupna intäkter 

Summa periodavgränsningsposter 

Kortfristiga placeringar

Värdepapper och andelar 

Summa kortfristiga placeringar 


Summa tillgångar 

Kapital och skulder 

Nettoförmögenhet 

Fonder 

Avsättningar 

Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 


Summa avsättningar 

Statsskulden 

Lån i Sverige 

Lån utomlands 

Summa statsskulden 

Skulder m.m. 

Leverantörsskulder 

Övriga skulder 

Depositioner 

Förskott från uppdragsgivare och kunder 

Summa skulder m.m. 


Upplupna kostnader 

Oförbrukade bidrag 

Övriga förutbetalda intäkter 

Summa periodavgränsningsposter 

Summa kapital och skulder 

Garantiförbindelser 

Övriga ansvarsförbindelser 


405 

Övrigt


15 § Finansieringsanalysen ska ställas upp med följande rubriker och poster: 

406 

Statens verksamhet 

Skatter 

Avgifter och andra ersättningar 


Summa justerade intäkter 


Statens egen verksamhet 

Summa justerade kostnader 

Justeringar till betalningar 

Saldo statens verksamhet 

Investeringar 

Finansiella investeringar 

Materiella investeringar 

Immateriella investeringar 

Summa investeringsutgifter 

Försäljning av anläggningstillgångar 

Summa investeringsverksamhet 

Utlåning 

Nyutlåning 

Amorteringar 

Summa utlåning 

Finansiella aktiviteter 

Finansiellt netto för statens upplåning 

Övrigt finansiellt netto 

Justeringar till betalningar 

Summa finansiella aktiviteter 

Totalt

Statens nettoupplåning 

Förändring av statsskulden 

Orealiserade valutakursförändringar 

Totalt 

16 § För varje post i balansräkningen, resultaträkningen och finansieringsanalysen 

ska beloppet för det närmast föregående budgetåret anges. 

Om principerna för värdering, klassificering eller indelning i poster ändrats, ska 

posterna för närmast föregående budgetår räknas om eller ändras på det sätt som 

behövs för att de ska kunna jämföras med budgetårets poster på ett meningsfullt 

sätt. Om det finns särskilda skäl, och det är förenligt med god redovisningssed, 

får Ekonomistyrningsverket avstå från omräkning av jämförelsetal. I så fall ska 

skälen för detta anges. 

Benämningen på en post enligt 13–15 §§ (den lägsta nivån under respektive 

rubrik i de angivna uppställningsformerna) får ändras och en post får delas upp 

på flera poster om det är motiverat med hänsyn till informationens innehåll. 

17 § Vid värdering av tillgångar och skulder ska de principer som framgår av 

5 kap. förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag tillämpas. 

18 § Information om principerna för värdering av poster i balansräkningen och 

resultaträkningen, liksom annan väsentlig information som behövs för bedömningen 

av redovisningen, ska lämnas i tilläggsupplysningar. 

19 § I anslutning till finansieringsanalysen ska information om sambandet 

mellan budgetens saldo och resultaträkningens över- eller underskott lämnas särskilt. 

20 § Redovisningen av utvecklingen av statsskulden enligt 3 § första stycket 5 

ska avse den konsoliderade statsskulden enligt balansräkningen. Den ska översiktligt 

beskriva utvecklingen av statsskulden och dess sammansättning, statsskuldens 

kostnader under de senaste fem åren samt de huvudsakliga skillnaderna mellan 

den konsoliderade och okonsoliderade statsskulden. 

Sammanställning av EU-räkenskaper 

21 § Sammanställningen av EU-räkenskaperna enligt 3 § första stycket 6 ska 

avse medel under gemensam förvaltning från och med den fleråriga budgetramen 

2007–2013. 

Övrig information 


22 § Utöver informationen enligt 3 § ska Ekonomistyrningsverket i anslutning 

till att myndigheten lämnar sitt underlag till regeringen redovisa en översiktlig 

sammanställning av tillgångar och skulder för verksamheter som staten har ett 

407 

Övrigt

Statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte 

väsentligt inflytande över. Sammanställningen ska utöver vad som anges i 11 § 

omfatta 

1. bolag (inklusive banker och finansinstitut) där statens ägarandel uppgår till 

minst 20 procent, 

2. AP-fonderna, 

3. Riksbanken, och 

4. Allmänna arvsfonden. 

23 § Ekonomistyrningsverket och Riksgäldskontoret ska även lämna annan 

information som behövs för upprättandet av årsredovisningen för staten. 


2011:231 

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2011 och tillämpas första gången i fråga om årsredovisningen 

för staten för 2011. 


elektroniska informationsutbyte 



2 § En myndighet skall i sin verksamhet främja utvecklingen av ett säkert och 

effektivt elektroniskt informationsutbyte inom den offentliga förvaltningen. 

3 § De myndigheter som anges i bilagan till denna förordning ska hantera sina 

utgående beställningar av varor och tjänster elektroniskt. 

Ekonomistyrningsverket får meddela föreskrifter om sådan hantering av 

beställningar och om standarder eller liknande krav som ska vara gemensamma 

för elektroniskt informationsutbyte i samband med beställning, leverans och fakturering 

av varor och tjänster. Verket ska vid utarbetandet av föreskrifter beakta 

nationell och internationell standard. (F. 2012:544) 9 


Allmänt 

Myndigheter ska effektivisera sina beställnings-, leverans- och fakturahanteringsprocesser 

genom att använda IT-system som stödjer detta arbetsflöde. 

8. Senast ändrade genom ESV:s cirk. 2012:6 

9. 3 § tillämpas första gången vid hantering av beställningar som görs den 31 maj 2013. 

408


Beställning 

En beställning ska i normalfallet ha godkänts i myndighetens IT-system av 

ansvarig chef, budgetansvarig eller motsvarande innan den kommuniceras 

till leverantör. 

En beställning avser en begäran om leverans av en vara eller tjänst. 

Beställningar kan förekomma vid alla olika former av upphandlingsförfaranden 

enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. 

Elektronisk hantering av beställningar avgränsas till momspliktiga köp 

enligt 11 kapitlet mervärdesskattelagen (1994:200) vid omsättning av varor 

och tjänster. 

Faktura 

Med faktura avses sådan handling som tas fram enligt 11 kapitlet mervärdesskattelagen 

(1994:200) vid omsättning av varor och tjänster. 

En skannad faktura där fakturans ursprungliga form är papper som 

skannas och tolkas för vidare behandling i elektronisk form, är inte att 

betrakta som en elektronisk faktura. 

När fakturering sker mellan myndigheter ska hela hanteringen ske 

elektroniskt. Hantera innefattar i detta sammanhang att fakturautställaren 

ska upprätta en elektronisk faktura i sitt faktureringssystem och överföra 

denna elektroniskt till fakturamottagaren. Mottagaren ska ta emot fakturan 

elektroniskt samt registrera, attestera och godkänna fakturan för betalning 

i ett elektroniskt fakturahanteringssystem. 

När fakturering sker till en utomstatlig fakturamottagare ska myndigheten 

upprätta en elektronisk faktura i sitt faktureringssystem. Överföring av 

faktura kan i dessa fall endast ske elektroniskt om mottagaren godkänner 

det. En myndighet som endast upprättar ett fåtal kundfakturor får använda 

en s.k. fakturaportal för att skapa och överföra en elektronisk faktura. 

När fakturering sker från utomstatliga fakturautställare ska myndigheten 

ta emot elektroniska fakturor om fakturautställaren så önskar. Myndigheten 

kan hänvisa fakturautställare till en av myndigheten tillhandahållen webbportal 

om det rör sig om ett begränsat antal fakturor. 

Om en faktura inkommer i pappersform från en utomstatlig fakturautställare 

och fakturan inte är från utlandet eller förenklad faktura ska myndigheten 

överföra och maskinellt tolka denna till elektronisk form samt hantera 

fakturan i ett IT-system med funktionalitet för hantering av elektroniska 

fakturor. 

Fakturor från utlandet 

Med faktura från utlandet avses handling som upprättas av utländsk 

näringsidkare vid omsättning av varor och tjänster. 

Fakturor från utlandet ska överföras till elektronisk form men behöver 

inte tolkas maskinellt. 

Förenklade fakturor 

Inköp där erhållen faktura är förenklad omfattas inte av kravet att hantera 

beställningar av varor och tjänster elektroniskt. 

409 

Övrigt


410 

Förenklade fakturor som upprättas eller tas emot i pappersform behöver 

inte överföras till elektronisk form. 

Med förenklad faktura avses sådan handling som regleras i 11 kap 9 § 

första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och Skatteverkets föreskrifter 

som meddelats till den bestämmelsen. 

Personliga utlägg och kortköp 

Inköp som görs genom personligt utlägg alternativt betalas med kort där 

myndigheten är betalningsansvarig omfattas inte av kravet att hantera 

beställningar av varor och tjänster elektroniskt. 

Standarder för e-handel och motsvarande 

En myndighet ska vid sin hantering av elektroniska produktkataloger ha 

kapacitet att hantera SFTI Svekatalog 1.0 enligt specifikationen BII01 

Catalogue Only. 

En myndighet ska vid sin hantering av elektroniska beställningar ha 

kapacitet att hantera SFTI Sveorder 2.0 enligt specifikationen BII03 Order 

Only. 

En myndighet ska vid sin hantering av elektroniska fakturor ha kapacitet 

att hantera SFTI Svefaktura 1.0 enligt specifikationen SFTI Basic invoice 

version 1.0. 

En myndighet ska i övrigt utgå från nedanstående specifikationer om 

man väljer andra standarder för elektroniska meddelanden än de som 

rekommenderas i föregående stycken. 

SFTI Scenario 6.1 Avrop mot ramavtal 

SFTI Scenario 6.3 Avrop mot ramavtal med 

leveransavisering 

SFTI Scenario 6.5.2 Avrop mot ramavtal med 

orderöverenskommelse 

SFTI Scenario 6.5.3 Avrop mot ramavtal med 

varukorg/punch-out 

SFTI Scenario 9.1 Periodisk fakturering 

SFTI Scenario 9.2 Orderlös fakturering 

SFTI Fulltextfaktura 

Version 2.5-2.8 


Version 2.8 





Myndigheten ska välja ett ändamålsenligt överföringssätt för elektroniska 

meddelanden. 

Denna bestämmelse omfattar inte den del av myndigheters affärsmeddelanden, 

exempelvis fakturor eller beställningar, som vid föreskriftens 

ikraftträdande hanteras med en annan på marknaden etablerad standard 

för elektroniska meddelanden.


Allmänt 

Ett IT-system bör innehålla följande arbetsflöden för att stödja beställnings- 

, leverans- och fakturahanteringsprocesserna: 

- Hantera produktinformation från leverantören 

- Söka produkter 

- Skapa beställningsunderlag 

- Godkänna beställning 

- Skicka beställning 

- Hantera orderändringar 

- Bekräfta leveransens kvalitet 

- Hantera faktura 

- Följa upp inköp 


Elektroniskt informationsutbyte i beställnings- och fakturaprocessen 

mellan myndighet och utomstatlig leverantör bör eftersträvas, men förutsätter 

att leverantören samtycker till detta. 

Beställning 

Det är möjligt att godkänna beställningar i IT-systemet i efterhand om det 

gör att myndighetens inköp därigenom kan effektiviseras. Exempelvis skulle 

det kunna gälla inköp under vissa belopp och för specifika personer. Godkännande 

efter beställning kräver dock att myndigheten bibehåller god 

intern styrning och kontroll. 

Beställnings-, leverans- och fakturahanteringsprocesserna bör hanteras 

med stöd av ett IT-system som möjliggör matchning av fakturor, beställningar 

och leveranser samt andra lämpliga automatiska kontroller. 

Om en utomstatlig leverantör inte samtycker till elektroniskt informationsutbyte 

i beställnings- och fakturaprocessen bör myndigheten använda 

IT-systemet för de interna arbetsprocesserna, som att skapa beställningsunderlag 

och godkänna beställning. 

Kraven i förordningen att hantera beställningar elektroniskt avser myndigheten 

i rollen som köpare. Myndigheter bör på motsvarande sätt hantera 

beställningar elektroniskt i sin roll som säljare om myndighetens verksamhet 

kan effektiviseras eller om det ger betydande serviceeffekter. 

Fakturor från utlandet, kreditnota, rekvisitioner m.m. 

En myndighet bör hantera fakturor från utlandet elektroniskt på motsvarande 

sätt som myndigheten hanterar andra fakturor, om myndighetens 

verksamhet därigenom kan effektiviseras. 

En kreditnota bör hanteras på motsvarande sätt som faktura. 

Rekvisitioner av bidrag, deklarationshandlingar avseende skatter samt 

aviseringar av exempelvis hyror och räntor innefattas inte i definitionen av 

faktura och behöver inte enligt denna förordning hanteras elektroniskt. 

411 

Övrigt


Myndigheten bör dock eftersträva att hantera också dessa handlingar 

elektroniskt, om en sådan hantering innebär att verksamheten kan effektiviseras. 

Förenklade fakturor 

Beställningar som genererar förenklade fakturor behöver enligt denna förordning 

inte hanteras elektroniskt men bör hanteras i myndighetens ITsystem 

om myndighetens verksamhet därigenom kan effektiviseras. Myndigheten 

bör ta fram interna riktlinjer för hur olika typer av beställningar 

som genererar förenklade fakturor ska hanteras. 

En myndighet bör hantera förenklade fakturor elektroniskt på motsvarande 

sätt som myndigheten hanterar andra fakturor, om myndighetens 

verksamhet därigenom kan effektiviseras. 

Personliga utlägg och kortköp 

Vad som sägs ovan om förenklade fakturor gäller även personliga utlägg 

och kortköp. 

Standarder för e-handel och motsvarande 

Myndigheten bör följa SFTI:s rekommendationer för överföring av 

elektroniska meddelanden. 

Myndigheten bör använda PEPPOL:s infrastruktur för överföring av 

elektroniska meddelanden till och från utländska leverantörer. 

4 § Ekonomistyrningsverket får i enskilda fall besluta om undantag från kravet 

i 3 § första stycket och från föreskrifter som meddelats med stöd av 3 § andra 

stycket, om det behövs i avvaktan på att en myndighet ska kunna ansluta sig till 

sådana tjänster för elektroniska beställningar som tillhandahålls av Statens servicecenter 

eller om det finns andra särskilda skäl. (F. 2012:544) 

5 § En myndighetsgemensam infrastruktur för säkra elektroniska försändelser 

från myndigheter till enskilda ska tillhandahållas av Skatteverket. 

Till infrastrukturen ska förutom de avsändande myndigheterna anslutas dels 

enskilda som begärt att få ta del av försändelser från myndigheter på elektronisk 

väg, dels tillhandahållare av elektroniska postbefordringstjänster och elektroniska 

brevlådor. 

Skatteverket får föra register över dem som anslutit sig till infrastrukturen. 

Personuppgifterna i registret får behandlas dels för att föra en aktuell förteckning 

över sådana enskilda som anges i andra stycket, dels för att expediera försändelser 

från myndigheter på elektronisk väg. 

Skatteverket får meddela de föreskrifter som behövs för inrättande och drift av 

infrastrukturen. (F. 2012:543) 

412

Bilaga 

10 

Myndighet 



Blekinge tekniska högskola 

Bolagsverket 








Högskolan i Borås 


Högskolan i Halmstad 

Högskolan i Kristianstad 

Högskolan Väst 





Kungliga biblioteket 

Kungliga tekniska högskolan 


Lantmäteriet 






Läkemedelsverket 



Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 





Skatteverket 




Statens maritima museer 


Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete 


10. Förteckningen gäller fr o m 2012-10-01, enligt F. 2012:544 


413 

Övrigt


Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 


Tullverket 



Örebro universitet 

414

Kronologiskt författningsregister 

Författningar i SFS 

1975:635 

1976:472 

1986:223 

1988:764 

1988:777 

1990:782 

1991:446 

1992:191 

1993:527 

1993:528 

1993:674 

1993:1138 

1994:1261 

1994:2029 

1995:1300 

1995:1301 

1996:627 

1996:633 

1996:1190 

1996:1191 

1997:908 

1998:140 

1998:200 

1998:796 

2000:605 

2000:606 

2002:831 

2002:1022 

2002:1023 

2003:770 

2006:942 

2006:1097 

2006:1228 

2007:515 

2007:603 

2007:1091 

2007:1244 

2009:1 

2009:400 


Räntelag................................................................................105 

Statliga myndigheters tillämpning av trafikskadelagen..............321 

Förvaltningslag........................................................................24 

Statligt stöd till näringslivet....................................................314 

Avgifter för vissa statliga garantier..........................................305 

Arkivlag..................................................................................355 

Arkivförordning......................................................................358 

Avgiftsförordning......................................................................73 

Förvaltning av statliga fastigheter..............................................34 

Statliga myndigheters lokalförsörjning......................................31 

Försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor........................322 

Hantering av statliga fordringar..............................................100 

Statliga myndigheters redovisningssystem................................218 

Tekniska regler........................................................................375 

Statliga myndigheters riskhantering........................................322 

Handläggning av skadeståndsanspråk mot staten....................318 

Säkerhetsskyddslag ................................................................323 

Säkerhetsskyddsförordning......................................................329 

Överlåtelse av statens fasta egendom, m.m.................................36 

Överlåtelse av statens lösa egendom..........................................40 

Premier för statens avtalsförsäkringar......................................372 

Donationsförordning................................................................82 

Statliga utställningsgarantier....................................................312 

Statlig inköpssamordning........................................................287 

Årsredovisning och budgetunderlag........................................129 

Myndigheters bokföring..........................................................109 

Myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt.... 

.................................................................................................91 

Lag om revision av statlig verksamhet......................................341 

Instruktion för Riksrevisionen................................................344 

Statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte............408 

Krisberedskap och höjd beredskap..........................................381 

Statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning..........95 

Internrevisionsförordning........................................................348 

Myndighetsförordning..............................................................19 

Intern styrning och kontroll......................................................41 

Lag om offentlig upphandling................................................221 

Konsekvensutredning vid regelgivning....................................368 

Miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor... 

...............................................................................................287 

Offentlighets- och sekretesslag - utdrag..................................286 

415 

Sökord


2009:893 

2009:907 

2010:566 

2010:1764 

2011:203 

2011:210 

2011:211 

2011:223 

2011:231 

416 

Energieffektiva åtgärder för myndigheter................................303 

Miljöledning i statliga myndigheter........................................293 

Vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen... 

...............................................................................................370 

Instruktion för ESV................................................................395 

Budgetlag..................................................................................9 

Kapitalförsörjningsförordning....................................................58 

Utlåning och garantier............................................................307 

Anslagsförordning....................................................................45 

Underlag för årsredovisning för staten....................................400

Sakregister 

ackord..................................................104 

affärsmässighet..................................14,41 

affärsverken............................191,203–204 

aktiebolag............................................179 

aktier..........................................14,40,162 

allmänna handlingars offentlighet..........286 

andelar..................................162,173–174 

anläggningstillgångar..............154,157,186 

anskaffningsvärde..........................157–158 

anslag..................................................9,11 

anslagsförordning..................................45 

anslagskredit........................................187 

anslagsredovisning................................167 

ansvarsförbindelser........................152–153 

ansökningsavgifter..................................77 

arkivbildning........................................355 

arkivförordning....................................358 

arkivlag................................................355 

arkivmyndigheterna..............................356 

arkivvård..............................................356 

avgifter................................73,78,145,305 

avgiftsbelagd verksamhet..............187–188 

avgiftsförordning....................................73 

avgiftsintäkter......................................134 

avkastning............................................175 

avkastningspliktigt kapital........................72 

avkastningsränta....................................107 

avlämnad handling................................130 

avrundning av belopp............................135 

avräkning med statsverket..............174,177 

avskrivning....................................160–161 

avskrivningsplan....................................160 

avstämning..........................................126 

avsättningar............................149,153,175 

avsättningar för pensioner..............150,153 

avvikande mening..................................27 

avyttring................................................35 

balanserad kapitalförändring...........149,175 

balansräkning........................................172 

balansräkningens innehåll......................148 

bankkonton............................................96 

behandlingshistorik..............................116 

behörighet....................................125,330 

bemyndiganden............................187,189 

beredskapstillgångar......................148,159 

beställningsbemyndiganden........................ 

...........................................12,54,168–169 

betalningar......................................96,126 

betalningsanstånd................................103 

betalningsvillkor....................................101 

bevakning............................................102 

bidrag............................................145,315 

bokföring..............................................109 

bokföringsposter..................................116 

bokföringsskyldiga................................109 

bokföringsskyldighet............................110 

bokslutstransaktioner............................113 

bruttoredovisning................................168 

brytdag........................................113–114 

budgetering..............................................9 

budgetlag................................................9 

budgetunderlag......................129,184–185 

byggentreprenadkontrakt......................230 

byte av redovisningsprinciper................138 

delegering..............................................20 

delkontrakt..........................................230 

delårsrapport..........................129,182,203 

deponerade medel..................................63 

disponera avgiftsinkomster......................80 

donation............................................83,85 

donationsförordning..............................82 

donationskapital............................149,152 

driftkostnader......................................136 

effektivitet................................................9 

eftergift................................................104 

ekonomiska fördelar..............................155 

ekonomiska händelser..........................110 

ekonomiska villkor..................................39 

ekonomiska åtaganden............................12 

ekonomistyrningsverket........................395 

elektronisk auktion................................238 

energieffektiva åtgärder........................303 

enrådighetsmyndigheter..........................20 

eu-räkenskaper......................................407 

fakturering............................................102 

fast egendom..........................................14 

fastigheter............................................155 

finansiell leasing......................151,153,173 

finansiella förbindelser..........................391 

finansiella intäkter och kostnader.145,176 

finansieringsanalys..................167,170,176 

fonder..............................145,149,172,176 

fordringar och skulder i utländsk valuta....... 

.............................................................166 

forskning..............................................157 

förbättringsutgifter på annans fastighet........ 

.............................................................155 

fördjupad prövning........................184,189 

förfrågningsunderlag............................239 

förhandsbesked......................................38 

förhandstillträde......................................38 

försiktighet..........................................138 

förslag till budget......................................7 

försäkringsskydd..................................322 

försäljning........................................37,158 

försäljningsförfarande..............................39

försäljningsinkomster........................67 

försäljningsvärde............................165 

förvaltning av statliga fastigheter...34 

förvaltningslag..................................24 

förvaltningsuppdrag..........................34 

gallring............................357,362–363 

garanti- och kreditreserv................310 

garantier............................13,312,339 

gemensam verifikation....................115 

god redovisningssed...........16,111,136 

grundbokföring..............................112 

grundläggande redovisningsprinciper..... 

......................................................137 

handläggning......................25–26,318 

hel- och delägda företag................173 

helhetskravet..................................137 

hushållning........................................9 

huvudbokföring..............................112 

hyresavtal........................................31 

händelser efter balansdagen............138 

icke-disponibla intäkter..................172 

immateriell anläggningstillgång....157 

indrivning..........................81,102–103 

inflytande i juridisk person..............131 

informationssäkerhet.........325,330,387 

ingående mervärdesskatt..................91 

inhibition........................................30 

inkommande handlingar..................25 

inkomsttitlar..................................9,11 

inom linjen....................................175 

inomstatliga bidrag..........................49 

intern styrning och kontroll..............41 

internrevision................................348 

inventarie- och anläggningsregister....... 

......................................................126 

inventarier......................................155 

inventering....................................126 

investeringar....................13,35,58,186 

justerade poster..............................176 

jämförelsetal..................................133 

jämförelseändamål..........................172 

jäv....................................................25 

kapitalförsörjningsförordning............58 

kapitalförändring............................149 

kollektiv värdering..........................164 

kompensation..................................92 

kompetensförsörjning....................144 

konsekvensutredning......................368 

kontantmetoden............................113 

kontrollåtgärder................................42 

kopior..............................................78 

kostnader för personal....................171 

krisberedskap..................................381 

ledande befattningshavare..............179 

ledningens ansvar..............................19 

lokalförsörjning................................31 

lägsta värdets princip......................164 

lån i riksgäldskontoret....................175 

långfristiga fordringar....................174 

långfristiga värdepappersinnehav...174 

löpande bokföring..........................112 

lös egendom................................14,41 

maskiner........................................155 

materiella anläggningstillgångar....173 

medborgarskap..............................328 

medelantalet anställda....................135 

medelsförvaltning............................99 

miljö- och trafiksäkerhetskrav..........287 

miljöfrågor....................................303 

miljöledning..................................293 

mindre värde..................................155 

myndighetens ledning......................19 

myndighetens råd..........................179 

myndighetsförordning......................19 

myndighetskapital..........................149 

nedskrivning............................161,173 

nämndmyndigheter..........................21 

offentlig spridning av årsredovisningen... 

......................................................130 

offentlig upphandling....................221 

offentlighetsoch sekretesslag.........286 

ombud............................................25 

omräkning......................................166 

omröstning......................................27 

omsättningstillgångar......................154 

operationell leasing........................146 

organisation....................................127 

oväsentliga poster..........................136 

periodavgränsningsposter...................... 

................................152,174–175,178 

periodiseringar................................146 

personutredning......................326,335 

premier för statens avtalsförsäkringar..... 

......................................................372 

prestation......................................143 

processbehörighet..........................103 

prognoser........................................15 

pågående arbeten............................165 

ramanslag........................................10 

ramavtal..................................232,237 

rapportering till statsredovisningen....... 

......................................................117 

reavinster/-förluster......................171 

redovisning mot anslag..................167 

redovisning mot inkomsttitlar.........168 

redovisning mot inkomsttitlar och anslag. 

........................................................49 

redovisningsprinciper......................171 

redovisningsskyldighet......................16 

redovisningssystem........................218 

registerkontroll..........325,327,331,333 

regressrätt......................................308

Sakregister 

rekvisition..............................................93 

remiss....................................................26 

resultatredovisning..........................16,142 

resultaträkningen..........................146,171 

resultaträkningens innehåll....................144 

revision................................16,18,341,353 

riksbanken................................................8 

riksrevisionen........................................344 

risk- och sårbarhetsanalys......................382 

riskanalys........................................42,323 

riskbedömning......................................309 

riskfinansiering......................................323 

räkenskapshandlingar............................362 

räkenskapsår..........................................110 

ränta..............................................101,309 

räntekonto......................................65,187 

räntekontokredit..................................175 

räntelag................................................105 

rättelse av bokföringspost......................115 

rättelse av fel........................................138 

rättelse av skrivfel....................................29 

rättvisande bild................................16,137 

rörelsekapital..........................................63 

sammansatta poster..............................115 

samråd..............................75,104,218,377 

samtycke........................................326,334 

samverkan mellan myndigheter..............24 

samverkans- och uppgiftsskyldighet.......342 

servicepotential....................................155 

serviceskyldighet....................................24 

sidoordnad bokföring..........................115 

sjukfrånvaro..........................................180 

skadereglering................................323,339 

skaderegleringsnämnd..........................320 

skadeståndsanspråk..............................318 

skulder..........................................149,153 

skuldförvaltning......................................11 

sponsring..........................................70–71 

statens budget........................................10 

statens centralkonto................................95 

statlig inköpssamordning......................287 

statliga arkiv..........................................357 

statliga fordringar..................................100 

statliga garantier..................................305 

statliga myndigheters riskhantering.......322 

statliga utställningsgarantier..................312 

statligt stöd till näringslivet..................314 

statskapital..............................149,152,175 

statsstöd..............................................317 

stiftelse..................................................88 

styrelse..................................................179 

styrelsemyndigheter................................21 

systemdokumentation..........................116 

systemet för automatisk matrikelföring........ 

.............................................................374 

säkerhetsanalys......................................329 

säkerhetsklasser..............................326,331 

säkerhetsprövning..........................325,331 

säkerhetsskydd......................................324 

säkerhetsskyddsavtal......................324,331 

säkerhetsskyddsförordning....................329 

säkerhetsskyddslag................................323 

särskild dokumentation........................132 

tekniska regler................................375,379 

tekniska specifikationer..........................241 

tidpunkten för bokföring......................112 

tillgång................................................154 

tillsyn....................................................328 

tillträdesbegränsning............................325 

tilläggsupplysningar..............................171 

tjänsteresor..........................................322 

tolk........................................................25 

trafikskadelagen....................................321 

trafiksäkerhetskrav................................290 

transaktionsdatabas..............................124 

transfereringar......................................147 

tryckfrihetsförordning..........................286 

tröskelvärden........................................228 

underentreprenad................................243 

underrättelse om beslut..........................28 

underskriftsmening..............................140 

undertecknande....................................140 

uppbördsverksamhet............................146 

upphandling........................................303 

upplåning..............................................11 

upplåtelse..............................................35 

upplösning............................................145 

uppskrivning..................................162,173 

uppställningsform..................144,148,169 

utfallet på statens budget......................401 

utgiftsområden........................................9 

utgiftstak..................................................9 

utlämnande av uppgifter................327,334 

utlåning................12–13,149,152,174,339 

utlåning och garantier..........................307 

utlåningsränta......................................107 

utrangering..........................................158 

utveckling....................................156–157 

val av tecken........................................135 

varulagrets anskaffningsvärde................166 

verifikation....................................110,115 

verifikationsnummerserier....................116 

verksamhetsplan....................................204 

vidareutnyttjande av handlingar............370 

villkor för anslag....................................46 

värdegränser..........................................37

värdepapper....................................174 

värdering av lager..........................166 

värdering av omsättningstillgångar........ 

......................................................163 

värderingsregler..............................154 

väsentliga uppgifter........................134 

väsentlighet....................................136 

väsentlighetskriteriet......................134 

ärenden............................................25 

årets kapitalförändring............146,172 

årsarbetskrafter..............................135 

årsredovisning..................117,129,131 

årsredovisning för affärsverken........191 

årsredovisning för staten..............8,400 

årsredovisningens avlämnande.........131 

årsredovisningens innehåll..............133 

åtagande........................................135 

återanskaffningsvärde......................165 

överklagande....................................28 

överlåtelse av statens fasta egendom...... 

........................................................36 

överlåtelse av statens lösa egendom....... 

........................................................40 

överskridande................................168 

överskridna anslag..........................145 

överskådlighet................................136 

övriga avsättningar..................150,175

ESV gör Sverige rikare 

– Vi har kontroll på statens finanser, utvecklar ekonomistyrningen 

och granskar Sveriges EU-medel. 

– Vi arbetar i nära samverkan med Regeringskansliet och myndigheterna. 

Ekonomistyrningsverket Drottninggatan 89 

Box 45316 

104 30 Stockholm 

Tfn 08-690 43 00 

Fax 08-690 43 50 

www.esv.se 

ISSN 0347-3287 

ISBN 978-91-7249-344-5

EA-boken 2013 - Ekonomistyrningsverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?