samband mellan klassindelning vid treårstest och senare ... - SLU

More documents

Recommendations

Info

De hästar som hade placering i hoppning eller dressyr redovisas i tabell 4 och 5 uppdelat på klassindelning vid treårstest och högsta tävlingsklass som de uppnått placering i. Resultatet redovisas både för respektive klass vid treårstest och indelat i diplom-klass I respektive klass II-IV. Av alla hopphästar som placerat sig i svår klass hoppning så hade 63 % erhållit diplom eller klass I. Om medelsvår och svår klass slogs samman blev motsvarande siffra 56 %. Av alla gångartshästar vid treårstesten åren 1999-2000 som placerat sig i svår klass dressyr så hade 71 % erhållit diplom eller klass I. För medelsvår och svår klass blev motsvarande siffra 57 %. Av alla hästar med diplom eller klass I i hoppning hade 56 % placering i lägst medelsvår hoppning. Motsvarande siffra för hästar med klass II-IV i hoppning var 42 %. Skillnaden var signifikant (p
undersökning behöva göras om varför inte alla treåringar kommer till treårstestet och hur testet skulle kunna utformas mer attraktivt. Eftersom den nya klassindelningen bara varit i bruk i ett år skulle ett säkrare resultat kunna uppnås om studien upprepades om några år. Kan hända att fler treåringar kommer till treårstestet nu när klass II-IV slopats, och därigenom blir inte hästarna lika stämplade av resultatet vilket möjligtvis avskräcker fler ägare. Studiens resultat hade blivit säkrare om fler hästar hade deltagit i treårstesten. Studien har även visat att hästar som erhållit diplom och klass I vid treårstest har ett bättre tävlingsresultat än de hästar som erhållit klass II-IV. Det var ett förväntat resultat, eftersom treårstestet är utformat för att motsvara avelsmålet. Ohlsson & Philipsson (1992) kom fram till liknande resultat gällande kvalitetsbedömning. Gelinder m.fl. (2002a) rapporterade också höga korrelationer mellan kvalitetsbedömning och tävling i både hoppning och gångarter. Till skillnad från treårstestet erhöll hästarna vid kvalitetsbedömningen klass i procent utifrån antalet starter (Gelinder m.fl., 2002a). Det kan göra att klassindelningen vid kvalitetsbedömning varierar beroende på startfältet. En annan skillnad var att i kvalitetsbedömningen var de 25 % bästa hästarna i klass I och i denna studie hade 34 % respektive 36 % av hästarna Diplom eller klass I i hoppning respektive gångarter. Materialet i denna studie var för litet för att kunna visa att sambandet mellan treårstestet och tävlingsresultat i hoppning var större än i dressyr. Däremot visade studien att sambandet är säkrare fastställt för hoppning på grund av att det var fler hästar som hade tävlingsresultat i hoppning än i dressyr. En annan orsak till att det är svårt att jämföra disciplinerna är att det tar mycket längre tid att nå högre resultat i dressyr än i hoppning, både beroende på utbildningstid och färre tävlingstillfällen. I vår studie hade 71 % av dem som placerat sig i svår klass dressyr erhållit diplom eller klass I som gångartstalang, den motsvarande siffran för hoppning var 63 %. Resultatet stämmer väl överens med studien av Ohlsson & Philipsson (1992). De kom fram till att av de hästar som hade placerat sig i svår klass dressyr hade 80 % klass I som gångartstalang och 70 % av hästarna placerade i svår klass hoppning hade klass I som hopptalang (Ohlsson & Philipsson, 1992). Det visades ingen signifikant skillnad i klassindelning på hästar som placerat sig i svår klass i varken hoppning eller dressyr, men eftersom det var så få hästar som placerat sig i svår klass i vår studie, framför allt i dressyr, är det svårt att dra några slutsatser om detta. Om det inte beror på antalet placerade hästar i svår klass, skulle en annan anledning kunna vara att svårklasshästarna har tränats av skickliga ryttare och resultatet beror mer på ryttarna än på hästarna. Även pengar kan spela en stor roll, alla har inte råd att skicka sina hästar till skickliga ryttare för utbildning och tävling. Ytterligare en annan anledning kan vara att det inte finns tillräckligt många skickliga svårklassryttare till alla diplom och klass I-hästar, och därför stannar många bra hästar kvar på en lätt till medelsvår tävlingsnivå även om de har kapacitet för högre klasser. Alla ägare av diplom och klass I-hästar kanske inte har intresse eller kunskap att själva utbilda och tävla sina hästar. Studien skulle kunna göras om med klassindelningen i diplom, klass I och övriga, för att göra det ännu mer likt som det ser ut på treårstestet idag. I denna studie är diplom och klass I hopslagna eftersom de hästarna kan ha samma poäng (se bilaga 1). För att få ett säkrare resultat skulle det ha använts resultat från fler treårstest. Då skulle inte placeringar i svår klass kunna tas med i studien eftersom hästarna skulle vara för unga. Däremot skulle samma studie med resultat från fler treårstest kunna göras om några år då dessa hästar fått en chans att placera sig i svår klass. En vidareutveckling av studien skulle kunna göras genom en kvalitativ undersökning med djupintervjuer om vilka ryttare hästarna blivit utbildade och tävlade av, samt hur hästarna blivit förberedda inför treårstestet. Eftersom treårstestet är en allsidig bedömning med både 8
Page 1 and 2: HANDLEDARE: Åsa Viklund, Inst. fö
Page 3 and 4: FÖRORD Vi vill tacka vår handleda
Page 5 and 6: Syftet med denna studie är att und
Page 7: Hästar som erhöll diplom och klas
Page 11 and 12: REFERENSER Litteratur ASVH, 2003. R
Page 13 and 14: Som lovande gångartshäst bedöms

samband mellan klassindelning vid treårstest och senare ... - SLU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?