Öppna artikel - Inse

TIDNINGEN 

PSYKOLOG 

utgiven av sveriges psykologförbund 

23–24/02 

JULLÄSNING 

Owe Wikström: 

Synen på Gud 

efter Freud 

Intervju med Lena Mårtensson: 

”Missionär” 

bland teknologer 

Ata Ghaderi: 

Hur jag kom att forska 

om ätstörningar 

SISTA SIDAN: TORGNY DANIELSSONS JULKRÖNIKA

INNEHÅLL 23–24/02 

LEDARE: 

Varför respekteras 

inte psykologen? 3 

Eva Brita Järnefors 


bland teknologer 4 

Lena Mårtensson, psykolog och professor 

i arbetsvetenskap vid KTH, lär ingenjörer 

att inte glömma människan när man utvecklar 

tekniska system. 

KRÖNIKA: 

Utbrändhet, 

professionalitet och 

flyktingpolitik 7 

Lilian Levin 

KBT vid ätstörningar 8 

KBT har ofta god effekt vid behandling 

av patienter med bulimi, skriver Ata Ghaderi 

i den andra delen i Psykologtidningens serie 

om tillämpad forskning. 

Synen på Gud 

och Freud 12 

Owe Wikström, professor i religionspsykologi 

vid Uppsala universitet, skriver om 

sökandet efter essensen bortom existensen. 

Svagbegåvade 

får problem i skolan 15 

Barn och ungdomar med svagbegåvning 

utgör en stor och ”osynlig” grupp som 

kommer i kläm i skolan och i samhället, när 

kravet på teoretisk begåvning ökar alltmer. 

DEBATT: 

Dyslexikonferens 

ifrågasatt 18 

Logoped Bodil Andersson är kritisk 

till den stora dyslexikonferensen i Uppsala 

i augusti och får svar av psykolog Jan Alm. 

Bokrecensioner 20 

Jultomten 

och förbundet 32 

Torgny Danielsson 

robert ekegren 

4 

8 

12 

32 

TIDNINGEN 

PSYKOLOG 

23–24/02 • 16 december – 12 januari • Årgång 48 

Utgiven av Sveriges Psykologförbund 

chefredaktör och ansvarig utgivare: 

Eva Brita Järnefors, 08-567 06 451 

E-post: evabrita.jarnefors@psykologforbundet.se 

redaktionssekreterare 

och stf ansvarig utgivare: 

Carin Waldenström, 08-567 06 453 

E-post: carin.waldenstrom@psykologforbundet.se 

redaktör: Maja Ahlroos, 08-567 06 452 

E-post: maja.ahlroos@psykologforbundet.se 

annonsansvarig: 

Rosa Maria Risberg (tjänstledig) 

annonsansvarig, vik: 

Brittmarie Haake, 08-567 06 454 

E-post: brittmarie.haake@psykologforbundet.se 

Box 3287, 103 65 Stockholm 

Fax 08-567 06 490. 

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066 

E-post: tidningen@psykologforbundet.se 

www.psykologforbundet.se 

ISSN 0280-9702. 

prenumerationer och adressändringar: 

Lagern Akademikerservice 

Tel 08-567 06 430 • Fax 08-567 06 090 

E-post: medlemsregistret@psykologforbundet.se 

Pris: 460:– inkl moms 

helt kalenderår, 21 nr, 2002. 

Telefonnummer/e-post till serviceområden, 

kanslipersonal, förbundsstyrelse m fl hittar du 

på näst sista sidan. 

Medlem Förening Fackpressupplaga 

Sveriges Tidskrifter 8 700 ex 2001. 

MILJÖMÄRKT 

tryck: 

Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund 2002. 

grafisk form: 

Marianne Tan 

layout: 

Joakim Flink, TYPA, 08-19 15 28. 

E-post: jocke.flink@typa.se 

nummer 1/03 2/03 3/03 

distributionsdag 

manusstopp 

för plats- och 

13/1 27/1 10/2 

kursannonser 

manusstopp 

för kretsar och 

11/12 8/1 22/1 

yrkesföreningar 9/12 6/1 20/1 

omslagsbild: 

foto: Renato Tan 

Psykologförbundet och Psykologtidningen önskar alla medlemmar 

God Jul och Gott Nytt År 

Liksom tidigare år skänker Psykologförbundet 5 000 kr till Stadsmissionens 

arbete med hemlösa i stället för att skicka traditionella julkort.

Psykologer anställda inom offentlig förvaltning har under 

många år gett uttryck för ett starkt missnöje med sina 

anställningsvillkor, framför allt lönenivåerna. Dessutom 

har arbetsbördan under 90-talet ökat och många psykologer 

kommer inom de närmsta åren att gå i pension – och då med låg 

pensionsersättning. 

Varför möter inte psykologer den respekt i yrkeslivet som de 

önskar, och varför är deras status och ställning i förvaltningen 

inte den som de utifrån sitt yrkeskunnande begär? 

Det finns troligen inte något enkelt svar på frågan som kräver 

en mer omfattande historisk analys. En rad olika skäl har emellertid 

diskuterats vid olika tillfällen. Min utgångspunkt är att 

frågan är komplex, och att olika politiska och sociala faktorer 

har verkat i samma riktning. 

UNDER DE SENASTE 15 ÅREN har politiska krafter i samhället 

förordat privatiseringar av offentliga verksamheter samtidigt 

som andra slagit vakt om det offentliga ägandet. Yrkesgrupper 

som läkare, sjuksköterskor, och lärare har i större utsträckning 

än psykologer valt att ta anställning i privata bolag. Läkare har 

fått hjälp av att via försäkringskassan, och numera genom vårdavtal, 

delvis finansiera sina verksamheter. Sjuksköterskor har i 

kraft av sin grupps storlek och betydelse kunnat säga upp sig och 

gå till bemanningsföretag för att via dem få högre ersättning. 

Konkurrensen har också bidragit till att driva upp lönerna för 

dessa grupper. Lärare i sin tur har kunnat ta tjänst i nyetablerade 

friskolor. Psykologer har saknat dessa möjligheter. De har 

också stannat kvar inom sina verksamheter på grund av lojalitet 

med klienterna, för att de varit hängivna sina arbetsuppgifter 

och för att de trott på den offentliga vården, omsorgen och skolan. 

Psykologer har, kan man säga, hamnat i en lojalitetsfälla. 

AKADEMIKERNAS LÖNER är lägre i Sverige jämfört med andra 

västeuropeiska länder. Löneskillnaderna i Sverige har av solidariska 

skäl varit mindre. Som en följd av privatiseringstänkandet 

inleddes under slutet av 70-talet en diskussion inom Saco om individuell 

lönesättning. Tanken där var att individuella löneförhandlingar 

skulle skapa en större lönespridning och påverka lönerna 

i en positiv riktning. Psykologförbundet beslöt i början av 

80-talet att verka för individuell lönesättning. För en del psykologer 

har möjligheten att tala för sig själva gett dem högre lön. 

Andra har känt motstånd mot att framhäva sig eller haft svårt 

att i hierarkiska organisationer få till stånd lönesamtal med lönesättande 

chef. 

Att individuell lönesättning skulle bidra till en positiv löneutveckling 

har varit en ömsesidig strävan hos de centrala arbetsgivar- 

och arbetstagarparterna inom Saco. Det nya löneavtalet 

för Akademikeralliansen, där Psykologförbundet ingår, ÖLA 

01, innebär att parterna antagit en gemensam överenskommelse 

som bygger på förtroende och respekt för yrkesgruppernas kunnande. 

Så långt på central nivå. På det lokala planet har verkligheten 

varit en annan. Här möter psykologer dagligen hinder för 

ett erkännande av sin kompetens. 

Psykologtidningen 23–24/02 

LEDARE 

Eva Brita Järnefors 

Varför respekteras inte psykologen? 

Inom de flesta verksamheter i kommun, stat eller landsting är 

psykologerna få till antalet, och var och en kan räkna ut att inte 

ens en chockhöjning av deras löner skulle märkas i den totala 

budgeten. Varför tillmötesgår då inte arbetsgivarna psykologernas 

krav? 

ARBETSGIVARNA KAN INTE FAVORISERA en yrkesgrupp, eftersom 

de övriga yrkesgrupperna då skulle följa efter med liknande 

krav. De har heller inget intresse av att premiera psykologer så 

länge verksamheten fungerar tillfredställande och psykologerna 

ställer upp. Arbetsgivarna ser troligen psykologyrket som ett 

kvinnoyrke som liksom andra kvinnoyrken av tradition ligger 

på en låg lönenivå. Det finns inte heller någon opinion för psykologgruppen 

att ta hänsyn till och klienternas stämma är svag. 

Arbetsgivarna kan också ta stöd i läkarkåren som inte är solidarisk 

med psykologerna, trots att de är kolleger och har en jämförbar 

akademisk utbildning. I kraft av sin ställning i samhället 

har läkare ”tolkningsföreträde” både inom sitt kompetensområde 

och andra yrkesgruppers kompetensområden. 

En liten spricka i denna mur har dock uppstått. Det har blivit 

svårare att rekrytera nya psykologer, och arbetsgivare måste anställa 

PTP-psykologer och ge dem bättre villkor än tidigare. 

Om man ser till psykologens position i samhället i stort framträder 

en annorlunda bild. Förtroendet för att psykologer kan 

ge kunniga och intressanta svar på en del frågor ökar inom medierna. 

Varje höst lämnar riksdagsmän från samtliga partier in 

motioner till riksdagen som stödjer psykologers verksamhet. 

Försäkringsbolagen erbjuder företag försäkringar som innehåller 

psykologhjälp till de anställda. Kända och okända personer 

talar numera öppet om att de anlitar en psykolog. 

Förutom det strukturella lönemotståndet mot psykologer har 

kåren egna problem som gör gruppens anspråk otydliga. Många 

psykologer är vana att arbeta självständigt och att verka i det 

tysta. De saknar erfarenhet av att driva frågor offentligt och att 

skapa opinion. Mångfalden riktningar inom psykologin leder 

till revirtänkande som ibland kan förefalla viktigare än att driva 

en gemensam fråga. 

VILKA ÄR DÅ MÖJLIGHETERNA? De ligger i att synliggöra psykologers 

specifika kunnande och att genom utvärderingar och studier 

visa på behovet av psykologer i verksamheten. Att ställa 

krav på inflytande och rimliga ersättningar och, om det inte 

hjälper, organisera motstånd. Fler och fler psykologer väljer, när 

de upplever att deras kunskaper inte tas tillvara, att etablera privata 

och kooperativa psykologverksamheter. 

Vi lever i en tid då den psykiska ohälsan ökar. Regeringen 

säger sig vilja halvera sjukskrivningstalen med saknar verkningsfulla 

åtgärder. Behovet av psykologisk kunskap är stort, 

och psykologer skulle kunna göra en väsentlig insats. 

eva brita järnefors 

2002 12 02 

3

håkan lindgren 

Lena Mårtensson 

– bara halvvägs 

mot aktuellaste 

forskningsobjektet 

– trafikflyget. 

Det är alltid människor inblandade i alla tekniska 

system. Det är det budskap Lena Mårtensson, 

psykolog och professor i arbetsvetenskap, 

vill att de blivande civilingenjörerna vid Kungliga 

Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm ska 

ha fått inpräntat i sig innan de lämnar högskolan. 


bland 

teknologer 

Det kan tyckas som en självklarhet, men Lena Mårtensson 

intygar att hon, som en av tre psykologer bland 

3000 anställda vid högskolan, ofta känt sig som en 

missionär när hon försökt förmedla insikten om att 

tekniken måste anpassas till människan. 

– När den tekniska utvecklingen rusar på, är det lätt att glömma 

att det i slutändan alltid finns en användare, vars fysiska och 

mentala kapacitet kommer att påverka hur de tekniska systemen 

fungerar i verkligheten. 

Det är nu drygt ett år sedan Lena Mårtensson utnämndes till 

professor i arbetsvetenskap med inriktning på människa-maskinsystem 

vid institutionen för industriell ekonomi och organisation 

(Indek). Den 15 november i år skedde den högtidliga 

installationen i Stockholms stadshus. Men vid KTH har hon arbetat 

i närmare 30 år. 

Till en början gällde forskningsprojekten arbetsmiljö och arbetsorganisation 

inom process- och verkstadsindustrin och under 

90-talet har hon framför allt ägnat sig åt förhållandet mellan 

människa och teknik inom trafikflyget, det vill säga åt piloternas 

och flygledarnas arbetsmiljö. 

På KTH hamnade Lena Mårtensson mest av en slump. När 

hon började studera psykologi på 60-talet, först i Lund och senare 

i Stockholm, var det psykologyrket hon siktade på. Då dominerade 

den experimentella psykologin och studierna innehöll 

mycket av statistik, laborationer och råttexperiment. 

– JAG BLEV BESVIKEN. Det var ju människor jag var intresserad 

av, inte råttor. Först efteråt har jag insett vilken nyttig utbildning 

det var för en blivande forskare. Vi lärde oss forskningsmetodik 

och vi lärde oss analysera. 

I slutet av 60-talet praktiserade hon som skolpsykolog och arbetade 

också efteråt en kort tid som skolpsykolog. Det var ett 

väldigt ensamt jobb med allvarliga frågor att hantera, tyckte 

hon. 

4 Psykologtidningen 23–24/02

– Att efter några samtal och något test avgöra om ett barn 

skulle placeras i hjälpklass med de konsekvenser det hade för 

barnet, kändes som ett alltför stort ansvar för en ensam psykolog 

att hantera. Det ville jag inte fortsätta med. 

Efter en praktikperiod på dåvarande PA-rådet och arbete på 

ett elektronikföretag i England sökte hon sig tillbaka i Sverige 

till en forskargrupp vid KTH, som studerade fysiska arbetsmiljöer 

inom storindustrin. 

– Jag kände mig hemma direkt, säger hon. Forskargruppen 

bestod av tre civilingenjörer och mig och min uppgift var att 

intervjua arbetarna om hur de upplevde sin arbetsmiljö. 

Då i början av 70-talet låg fokus i arbetsmiljöforskningen 

fortfarande på den fysiska arbetsmiljön – värme, damm, buller 

och tynga lyft. Psykiska arbetsmiljöproblem var ännu tämligen 

ouppmärksammade. 

– Eftersom vi kom från KTH med goda kontakter med näringslivet 

öppnade industrin sina dörrar för oss och jag slank med 

på köpet: ”… och så har vi också med oss en psykolog”. 

Det var en positiv erfarenhet, berättar Lena Mårtensson. Och 

företagen tog också till sig forskningsresultaten när det gällde 

att förbättra den fysiska arbetsmiljön och organisationen av arbetet. 

Särskilt stolt är hon över uppdraget att vara med och utforma 

arbetsmiljön då Ovako Steel lät bygga ett nytt stålverk i Hofors 

mot slutet av 70-talet. Lena och hennes kollegor fick med sig arbetarna 

i arbetsgrupper så att man tillsammans kunde diskutera 

hur man mitt i de avancerade tekniska lösningarna kunde skapa 

en så god arbetsmiljö som möjligt. För att göra invecklade ritningar 

begripliga byggde forskarna åskådliga modeller i papp. 

– Det var goda tider i stålbranschen och arbetarna var medvetna 

om att deras yrkeserfarenhet efterfrågades. Gillade de inte 

arbetsplatsen kunde de sluta – det fanns andra jobb att tillgå. 

MYCKET HAR GJORTS för att förbättra den fysiska arbetsmiljön 

sedan dess, konstaterar Lena Mårtensson. I dag finns kunskaperna 

om man vill göra förbättringar. Och automatiseringen 

har gjort att de flesta inte längre jobbar lika nära den smutsiga 

och bullrande processen. Dessutom finns i dag lagstiftning rörande 

arbetsmiljön som företagen har att rätta sig efter. 

På 80-talet var det verkstadsindustrin som stod i centrum för 

Lena Mårtenssons forskarintresse. Hon studerade bland annat 

automatisering och inflytandefrågor. Omfattande intervjuundersökningar 

visade att företagsledningar, då de stod inför stora 

förändringar, inte involverade arbetarna i förändringsarbetet. 

De ställdes ofta inför fullbordat faktum. 

– Om chefer inte vågar bjuda in de anställda att delta i processen 

får det vanligen enbart negativa konsekvenser. De anställda 

blir då bara obenägna att lära om. Är alla däremot med i förändringsprocessen 

blir den samtidigt en inlärningsprocess, där man 

kan utveckla något tillsammans. 

Liknande erfarenheter har Lena Mårtensson gjort då hennes 

forskning på 90-talet kommit att kretsa kring förhållandet mellan 

människa och teknik inom framför allt trafikflyget. Tekniker 

konstruerar maskiner och instrument utan kontakt med 

dem som senare ska handskas med de tekniska systemen. 

– Instrumentpanelerna i en cockpit är konstruerade av en 

”Einstein” som aldrig satt sin fot i en cockpit och frågat oss piloter 

om våra synpunkter, sade bland annat en pilot hon intervjuade. 

– Jag har så ofta fått höra talas om ”Einstein” att jag börjat 

undra vem han egentligen är. Jag har kommit fram till att det är 

de ingenjörer vi utbildar. Ingenjörer som inte räknar med människan 

i sitt tekniska utvecklingsarbete. 

Och det är just detta som Lena Mårtensson och hennes forskningsgrupp 

arbetat och arbetar med att förändra. Forsk- 


leif r jansson/scanpix 

ningsområdet människa-maskinsystem, som Lena Mårtensson 

ansvarar för, har som syfte att ta fram ny kunskap om människans 

möjligheter, men även begränsningar när det gäller att 

handskas med tekniska system och att öka förståelsen för detta. 

I det arbetet måste man ta hänsyn till människans såväl fysiska 

som mentala kapacitet. 

Och det är här psykologiska kunskaper om perception, kognition 

och minnesfunktioner kommer in. 

– Men man måste också ta hänsyn till sociala faktorer och 

omvärldsfaktorer, påpekar hon. Liksom till hur människan 

fungerar som beslutsfattare i såväl normala situationer som vid 

driftsstörningar och i krislägen. 

DEN HÄR KUNSKAPEN ska Lena Mårtensson och hennes forskarkolleger 

bidra med när det gäller olika tekniska utvecklingsprojekt, 

så att man beaktar människans krav på tekniken parallellt 

med de tekniska kraven. Och den här kunskapen ska också finnas 

med i ingenjörsutbildningen. 

– Här vid KTH utbildar vi en tredjedel av landets civilingenjörer, 

många av dem får chefsjobb ganska tidigt i karriären. Det 

är därför oerhört viktigt att de vet något om hur människor 

fungerar både i sin egenskap av maskinkonstruktörer och som 

ledare. 

Det yttersta målet för människa-maskingruppens forskning 

är att minska risken för olyckor, men också att öka tillfredsställelsen 

i arbetet hos dem som ska använda de tekniska lösningarna 

i sin vardag. 

Det var också en olycka som ledde till att Lena Mårtensson på 

senare år ägnat största delen av sin forskning åt trafikflyget och 

piloternas arbetsmiljö. Nämligen Gottröraolyckan 1991, då ett 

SAS-plan med 129 passagerare kraschlandade i Gottröra fyra 

minuter efter starten från Arlanda. Planet bröts i tre delar, men 

ingen av passagerarna eller besättningen omkom. 

– Det är av naturliga skäl mycket sällan man har möjlighet att 

intervjua piloterna efter en kraschlandning för att få reda på vad 

som verkligen hände minuterna innan olyckan är ett faktum. 

Orsaken till Gottröraolyckan var nedisning av flygplansvingarna, 

vilket genom en rad olyckliga omständigheter ledde till att 

först den ena, sedan den andra motorn upphörde att fungera. 

Men det visade sig också att de sinnrikt konstruerade instrumenten 

i cockpit var till föga hjälp för piloten, som bara genom 

Kraschlandningen i Gottröra 1991 gav upphov till mycket forskning för att 

förbättra piloternas arbetsmiljö. 

5

”MISSIONÄR” BLAND TEKNOLOGER 

att bortse från dem, lyckades ta ned planet genom glidflygning. 

Vid de första tecknen på att allt inte stod rätt till utbröt nämligen 

ett sammelsurium av signaler i cockpit – ljudsignaler, blinkande 

lampor, röstvarningar, textmeddelanden, brandvarning – 

allt på en gång. 

– Piloterna råkade ut för en helt omöjlig informationssituation. 

Man borde i stället ha haft varningssystem som i en nödsituation 

talade om vad de skulle göra först, vad sedan och så 

vidare. Nu kan man säga att de lyckades landa trots varningssystemen. 

OLYCKAN GAV UPPHOV till en rad forskningsprojekt, bland annat 

ett i samarbete med Saab för att ta fram ett nytt varningssystem 

för civilflyget. Ett nytt forskningsprojekt, i samarbete med Luftfartsverket, 

handlar om de mänskliga effekterna av utvecklandet 

av ett nytt navigationssystem (GPS-baserat), som ger mer 

exakta uppgifter om var planet befinner sig i luften. Båda forskningsprojekten 

görs inom ramen för doktorandarbeten. 

”Jag är övertygad om att vi 

kommer att få in teknik i alla livets 

funktioner. Därför är det viktigt 

att de tekniska systemen gör så 

enkla att de kan användas av alla.” 

En annan av doktoranderna vid Indek är snart klar med en 

avhandling om ljudsignaler i varningssystem i flygplan och helikoptrar, 

ett arbete som skett i samarbete med NASA i USA. 

En fjärde doktorand, själv pilot, har tillsammans med SAS utvecklat 

ett utbildningsprogram i automatiserade system för piloter 

och en femte doktorand arbetar med metoder att utveckla 

cockpitdesignen genom flygtest. 

– Det sistnämnda forskningsprojektet känns särskilt glädjande, 

säger Lena Mårtensson. Det är det enda projektet där man 

uttryckligen studerar piloternas reaktioner på den tekniska utformningen, 

det vill säga samspelet mellan människan och det 

tekniska systemet. 

I utvecklandet av piloternas arbetsmiljö har hon haft ett nära 

samarbete med de fem doktoranderna, samtliga ingenjörer och 

även med en professor i flygteknik. Det är också så hon anser att 

man når de bästa forskningsresultaten. I tvärvetenskapliga projekt 

som drivs i samarbete med andra KTH-institutioner och yttervärlden 

i form av industriföretag . myndigheter och liknande. 

– Det blir en garanti för att forskningen är förankrad i verkligheten. 

Som psykolog bland idel tekniker och teknologer har Lena 

Mårtensson varit tvungen att lära sig en hel del om teknik. Och 

visst tog det lång tid, medger hon, innan hon förstod hur ingenjörer 

tänker och hur deras utbildning präglat dem. Och hjälp på 

vägen har hon onekligen haft också inom den egna familjen med 

en man som är ingenjör, en äldre son som nyligen blivit klar 

med sin civilingenjörsexamen och en yngre son som förra året 

började studera elektroteknik vid KTH. 

Men om hon varit tvungen att lära sig teknik ser hon det också 

som en stor utmaning att få teknologerna vid KTH mer intresserade 

av mänskliga perspektiv på sin vetenskap. 

– Jag tror faktiskt att många teknikprofessorer i dag tar upp 

även användaraspekter i sin undervisning och forskning. Jag har 

tjatat så länge nu att det sitter. Men det har tagit 25 år. 

FÖR CIRKA 800 STUDENTER på såväl maskin- som datalinjen är 

kurser i arbetsvetenskap/arbetsmiljö och ledarskap i dag obliga- 

toriska. Dessutom finns valfria kurser i arbetspsykologi och 

människa/maskinsystem. 50 blivande civilingenjörer har denna 

termin valt att läsa psykologi och Lena Mårtensson hoppas förstås 

att de ska bli ännu fler. 

– Då vi börjar med våra obligatoriska kurser i årskurs tre har 

teknologerna läst matematik i två år. De har i stort sett blivit 

undervisade av ”en rygg”, som skriver formler på tavlan, som de 

skrivit av. Så kommer vi och börjar prata om människan i tekniken. 

Till en början brukar de vara lite vilsna. 

Sedan ett år är Lena Mårtensson vice ordförande i KTHs 

fakultetskollegium, som består av 47 professorer, en från varje 

institution, och som fungerar som ett rådgivande organ till rektor. 

Det är en spännande uppgift, tycker hon och det ger – efter 

alla år – ett viss inflytande över högskolan. 

–I det sammanhanget har min bakgrund som psykolog betydelse. 

Tillsammans med ordföranden arbetar jag för att kollegiet 

utöver sina ordinarie uppdrag ska kunna bli ett forum för livliga 

diskussioner och kunna skapa en ”vi-känsla” på KTH. 

Lena Mårtensson sitter också med i styrelsen för den nybildade 

yrkesföreningen för arbetslivets psykologi inom Psykologförbundet, 

där man vill lyfta fram psykologins och psykologernas 

betydelse i dagens och morgondagens arbetsliv. Just arbetslivspsykologerna 

har hittills varit rätt osynliga i förbundssammanhang 

som dominerats av psykologer i olika behandlande 

roller. I våras deltog hon i sin första rådskonferens. 

– Jag kände mig rätt udda där. Jag har vistats så länge bland 

tekniker och skillnaden mellan självsäkra civilingenjörer, som 

inte sticker under stol med vad de kan, och en försynt yrkeskår 

som psykologerna är rätt stor. Men psykologer har en bra utbildning 

som de kan vara stolta över. Det behöver de tala om 

och basunera ut sina kunskaper i aktuella samhällsfrågor som nu 

till exempel stress och utbrändhet. 

Och till slut den obligatoriska frågan: Hur har det varit att 

vara kvinna i en så mansdominerad värld som en teknisk 

högskola? 

– Jag tror egentligen att det har varit en fördel, jag har synts 

bättre med mitt ”mjuka” budskap. 

Men jag tror att det fortfarande kan vara rätt tufft att vara tjej 

på vissa tekniska utbildningar. 

maja ahlroos 

Kvinnliga professorer 

Trots att kvinnor utgör 60 procent av dem som tar en högskoleexamen 

och över 40 procent av nybörjarna på forskarutbildningen 

är fortfarande bara 14 procent av professorerna 

vid våra universitet kvinnor. Det gäller också dem som med en 

psykologexamen i botten erövrat en professur. 

I PsykologTidningens presentation av de kvinnliga professorerna står 

Lena Mårtensson, professor i arbetsvetenskap, människa-maskinsystem 

vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm i tur. 

Tidigare artiklar i serien har presenterat Gunn Johansson, professor 

i arbetspsykologi i Stockholm (PT nr 23–24/96), Yvonne Waern, 

professor vid Tema Kommunikation i Linköping (nr 6–7/97), Karin 

Aronsson vid Tema Barn i Linköping (nr 3/98), Gunilla Bradley, professor 

i informatik vid Mitthögskolan och Umeå universitet (nr 9/98), 

Gunilla Bohlin, professor i psykologi i Uppsala (18/98), Kerstin 

Ekberg, professor i arbetslivsinriktad rehabilitering i Linköping (nr 

2/99), Gunilla Preisler, professor vid psykologiska institutionen Stockholm 

(11/99), Lillemor Hallberg, professor i vårdvetenskap vid 

Nordiska hälsovårdsskolan i Göteborg (nr 21/99), Nancy Pedersen, 

professor i epidemiologi vid Karolinska institutet (nr 12–13/00) samt 

Britt af Klinteberg, professor i psykologi vid Stockholms universitet (nr 

20/00). I serien ”Miljöpsykologi” har professor Birgitta Berglunds 

forskningspresenterats (nr 1/97). 

Professorer emeriti är Marianne Frankenhaeuser och Gunnela 

Westlander. 


Jag har just återvänt från ett fyra veckors uppdrag i Rädda Barnens 

regi i Kosovo, där jag försökt inspirera ett femtiotal socialarbetare 

att prata inte bara till utan också med barnen. De flesta 

av deltagarna var tandlösa män i övre medelåldern, som haft yrkesförbud 

i tio år under Milosevic´ styre, men som efter kriget 

1999 fått en ny chans till arbete under FN:s protektorat. 

Kosovo är en provins, som befinner sig i övergången mellan 

traditionellt och modernt samhälle. Det märks inte minst under 

våra rollspel, där gubbarna har påtagliga svårigheter att presentera 

sig som socialarbetare. För vad gör en sådan? Bättre då att 

dra till med något som barnet känner till: gammal vän till familjen, 

bästa kompis till pappa, doktor i byn. Vi jobbar i utkylda 

klassrum utan vare sig värme eller lyse med femdubbla lager av 

fleecekläder och vantar. Mot skymningen kan vi knappt urskilja 

varandra. 

Från balkongen i Pristina kan jag följa Kosovos snabba samhällsbygge. 

Varje vecka muras en ny våning upp på huset mittemot, 

en tom fasad än så länge. Serberna förstörde det mesta av 

infrastrukturen i flykten norröver, det fanns inte en enda polisbil 

i provinsen efter tremånaderskriget 1999. Nu vimlar det i 

stället av dem. FN har gjort en gigantisk satsning på polis- och 

postväsende, parlament, skolor och universitet, ett första men 

bräckligt demokratibygge. Den höga närvaron av internationella 

hjälparbetare gynnar småföretagsamheten med restauranter 

och internetcaféer i varje kvarter. Samtidigt ligger staden insvept 

i ett moln av rök och avgaser, växande sopberg attackeras 

av hundratals, svarta kråkor, en syn lika hotfull som den i Hitchcocks 

Fåglarna. 

Socialarbetarna pratar mycket om sina problem med övergivna 

spädbarn, försvunna familjemedlemmar, begynnande prostitution 

och skilsmässor, där mammorna enligt traditionen, inte 

lagen, automatiskt förlorar vårdnaden om och umgänget med 

sina barn. Frågor om familjevåld, sexuella övergrepp inom den 

utvidgade familjen och kvinnofrigörelse väcker starka känslor 

och motsättningar inom grupperna. De många våldtagna kvinnorna 

under utdrivningen och massflykten 1999 är belagd med 

skammens tystnad och nämns aldrig spontant. 

Vi avslutar våra veckolånga kurser med en diskussion om hur 

gruppen kan arrangera självhjälp i sitt svåra jobb. Det vi benämner 

utbrändhet känner de igen som konsumerad! Och det slår mig 

då, att kanske var det för att jag på hemmaplan under så många 

år känt mig just uppäten bland annat av kosovoalbanska flyktingar 

som jag behövde resa iväg för att få ett nödvändigt perspektivbyte. 

För hur ska vi, som i åratal jobbat med flyktingar, undgå den 

medlidandetrötthet och apati, som ofta är utbrändhetens första 

stadium? Den dubbla kommunikation, där det professionella 

jaget lyssnar med till synes obruten empati samtidigt som den 

inre cyniska rösten hela tiden ifrågasätter och kommenterar: 

Sitter han här och ljuger mig rakt upp i ansiktet? Kunde hon 

inte ha gift sig med kusinen i stället så hade hon kanske sluppit 

misshandeln? Hon har ju inga politiska skäl, det är vanliga 

familjeproblem. Är inte patriarkatet politiskt kanske? Etc. 

Hur ska vi känna igen varningssignalen innan det är för sent? 

Och hur kan vi värna vår professionella kompetens så att den 

inte övergår i denna utmattning eller i flyktingpolitiskt ageran- 


KRÖNIKA 

Lilian Levin 

Utbrändhet, professionalitet och flyktingpolitik 

de? Svåra frågor utan några givna svar, men vi är i dag många 

behandlare inom flyktinghälsovården, som känner behov av att 

reflektera och formulera oss. 

Omvittnat svårt är det att möta asylsökande eller så kallade 

gömda familjer med symtombärande barn, som kommer till 

BUP för att få ett intyg på sitt lidande, i hopp om att beveka utlänningsnämnden 

att ompröva deras asylansökan. Behandlaren 

hamnar här ofta i ett dilemma, eftersom familjens önskan om 

ett ”starkt” intyg i praktiken krockar med vårt professionella 

uppdrag att mildra barnets lidande. Ju mer framgångsrika vi är i 

vår behandling desto svagare intyg. En del familjer accepterar 

detta i omsorgen om sitt barns bästa i nuet. Men i de flesta långdragna 

asylprocesser upplever barnet ett krav på sig att rädda 

sin och familjens framtid genom att visa allt starkare symtom. 

Det är när vi som behandlare omedvetet agerar med i detta, genom 

att till exempel pressa barnet att berätta om fler detaljer 

kring traumat än det orkar med, som vår professionalitet är i 

fara. Vi anar kanske att vi är ute på hal is men legitimerar vårt 

agerande med en förhoppning om barnets och familjens inteckning 

i ett framtida paradis. 

Därmed har vi börjat glömma vårt primära uppdrag, att lindra 

eller bota barnets symtom, och har i stället förvandlats till vår 

klients agent inför Migrationsverket. 

Det är denna glidning i engagemang som man måste vara så 

vaksam på. Men det är inte lätt. Många flyktingfamiljer befinner 

sig i en fruktansvärd situation. Vi vill naturligtvis efter bästa 

förmåga göra en insats. Men lurar det inte en omnipotens i föreställningen 

om att just vi kan rädda liv? Flyktingfamiljens tacksamhet 

kan naturligtvis ge tillfällig näring åt omättade narcissistiska 

behov. Men samtidigt sår den ett orosfrö. Kan vi rentav 

förvärra barnets psykiska tillstånd genom ett välskrivet intyg, 

som skänker orealistiskt hopp? Borde vi kanske redan vid första 

samtalet realitetsorientera asylsökande familjer om vad en långvarig 

asylprocess innebär för barnet? 

Hur ska vi hitta en etiskt befogad neutralitet i arbetet med utsatta 

flyktingfamiljer? Vilka är de kontrollstationer på vägen 

som kan hejda utbrändhet och hålla vårt professionella omdöme 

i schack? Svåra frågor utan några givna svar. Men i detta gränsland 

mellan psykiatri och flyktingpolitik vore det kanske till 

hjälp att av och till bjuda in en rumpnisse, som vågar ställa den 

obekväma frågan, ”voffor gör di på dette viset?” 

Och hur gick det med perspektivbytet? Jag skäms över upptäckten 

att vara så beroende av de tillvarons grundelement som 

alltid framstått som självklara, värme, lyse och vatten. Fann mig 

stiga upp klockan ett på natten i Pristina när elen slogs på bara 

för att få känna en varmvattenstråle över kroppen. Empatin 

ökade förstås med de kosovoalbanska kvinnorna, som sliter hårt 

för att få vardagen att fungera. Tillgången till tvättmaskin i Sverige 

måste vara drömmen. Men en annan, lika stark dröm är den 

om att delta i uppbyggandet av ett bättre, mer rättvist samhälle. 

Att uppgå i en självklar gemenskap. Att slippa leva sitt liv i exil. 

Mina avstickare till Bosnien, Kurdistan och Kosovo under de 

senaste fem åren har lärt mig, att det finns ett liv också bortom 

Sverige. 

lilian levin 

jan lindmark 

7

Hur jag kom 

att forska 

om... 

Psykologtidningen har bett 

Gerhard Andersson, docent 

och psykolog i Uppsala, att 

som gästredaktör bjuda in 

några forskare att berätta om 

sin psykologiska forskning 

och sitt val av forskningsområde. 

Gästredaktören 

har ordet: 

Syftet med denna mini-serie 

”Hur jag kom att forska om...” 

är att be några aktiva forskare 

beskriva sitt område och hur 

det kom sig att de fastnade 

för det ämne de studerar. 

I vetenskapliga sammanhang 

tillåts man sällan att vara personlig, 

men med tanke på hur 

hård konkurrens som föreligger 

inom forskarvärlden är 

det inte förvånande att man 

ofta finner ”eldsjälar” bakom 

projekten. Alla forskare önskar 

inget högre än att resultatet 

av deras forskning får en 

användning. Kanske är det en 

av drivkrafterna? Jag har avsiktligt 

försökt att få en bredd 

vad gäller ämnesområden i 

serien och hoppas att läsaren 

ser ”personen bakom forskaren”. 

I den andra artikeln beskriver 

Ata Ghaderi sitt arbete med 

ätstörningar. Området är 

särskilt intressant med tanke 

på att vi psykologer har så 

mycket att tillföra, både vad 

gäller förståelse av problemen 

och behandling. En del 

patienter kan gå flera år utan 

adekvat behandling och Atas 

studier tillför viktiga kunskaper 

som har en tydlig klinisk 

betydelse. 

staffan claesson 

Mitt intresse för psykologi började under mina tidiga tonår då jag läste en del 

om sofism och mysticism, vilket väckte många frågor som blev obesvarade. 

Efter att ha utvecklat en obotlig avsky for religion och politik, på grund av 

en del erfarenheter, och eftersom jag alltid haft en (o)vana att ge mig in på 

frågor som jag tyckt eller känt varit lite svåra att förstå intuitivt eller systematiskt valde 

jag att läsa psykologi. 

Jag kanske gillar utmaningar. Därför valde jag, direkt efter psykologlinjen, att arbeta 

med barn och ungdomar med beteendeproblem och autismspektrumsstörningar på 

Folke Bernadottehemmet. Jag tyckte då att det var mycket lättare att bedriva psykologisk 

behandling med vuxna, medan när man arbetar med barn och mäter och förväntar 

sig goda resultat måste man använda sig av metoder och angreppssätt som är mindre 

avhängiga av kognitiva processer, till skillnad från när man arbetar med vuxna, metoder 

som måste leda till konkreta förändringar. Efter ett tag började jag inse att varaktiga 

förändringar hos vuxna klienter likväl, även vad gäller kognitioner, kräver exponering, 

det vill säga att man förändras (kommer till insikt) via handling och på den vägen skaffar 

sig nya upplevelser, erfarenheter, känslor, föreställningar, förhållningssätt, beteenden 

etc. Enbart kognitiva förändringar räcker inte långt. 

Jag gjorde min psykologexamensuppsats inom området ätstörningar. Jag minns att 

det var också ett område som jag hade svårt att förstå. Hur kan man svälta sig, eller 

hamna i onda cirklar av hetstätning och olika kompensatoriska beteenden? Om bantning 

är en klar riskfaktor, varför utvecklar inte en större andel kvinnor ätstörningar? 

Jag valde att studera attityder, beteenden och antropometriska egenskaper hos unga 

8 Psykologtidningen 23–24/02 

martin odell

Ä TSTÖRNINGAR: 

KBT – metoden 

med störst effekt 

KBT har ofta god effekt vid behandling av patienter med bulimi. 

En viktig del i behandlingen handlar om att få patienten att bli mindre upptagen av tankar 

på vikten och på hur kroppen ser ut. 

– I linje med den teoretiska modellen i KBT-behandling av bulimia nervosa har man, 

i empiriska studier, sett att om man inte lyckas minska upptagenheten av vikt och figur 

så ökar risken för återfall i mycket hög grad. 

Det skriver Ata Ghaderi i den andra delen i Psykologtidningens serie om tillämpad forskning. 

flickor och deras föräldrar för att se vilka faktorer kunde predicera 

och förklara utvecklingen av ätstörningar. Jag hoppade på 

ett pågående projekt som undersökte dessa frågor inom ramen 

för IDA-projektet under ledning av P O Sjödén, professor vid dåtidens 

centrum för omvårdnadsvetenskap. 

När jag började fördjupa mig i litteraturen insåg jag att flera 

liknande projekt hade initierats i olika länder, men trots att cirka 

hälften av alla ätstörningar debuterar vid och efter de senare 

tonåren fanns det inte någon studie som undersökte samma frågor 

hos unga vuxna kvinnor. Jag ville gärna göra en sådan studie. 

Med utgångspunkten att psykologin ska vara en vetenskap 

och min vilja att verka som vetenskapsman, trots mitt initiala 

ungdomsintresse för det metafysiska fältet, zen och kampkonster, 

sökte jag till forskarutbildningen, vilket jag antogs till 

och började med på halvfart då jag samtidigt gjorde min PTPtjänstgöring. 

Följaktligen började forskarbanan på allvar för min del med 

docent Berit Scott som handledare. Jag försvarade min avhandling 

2001. Avhandlingen gick huvudsakligen ut på prospektiv 

kartläggning av riskfaktorer för ätstörningar bland unga vuxna 

kvinnor i Sverige. Det visade 

sig att låg självkänsla, betydande 

upptagenhet av tankar 

om vikt och figur, proportionellt 

hög användning av copingstrategier 

som går ut på 

flykt från och undvikande av 

problem samt uppfattat lågt 

socialt stöd från familjen ökar 

risken för senare utveckling 

av ätstörningar (Ghaderi, 

2001; Ghaderi, in press). 

Jag undersökte även prevalens 

och incidensen (nyinsjuknande) 

av ätstörningar. 

Undersökningarna från både 

1997 och 1999 visade på en 

punkt prevalens på cirka 3 Ata Ghaderi 


staffan claesson 

procent och en livstidsprevalens på drygt 7 procent, vilket tyder 

på att var trettonde kvinna har en diagnosticerbar ätstörning 

någon gång under sitt liv (Ghaderi & Scott, 2001). En ännu 

större andel av kvinnor har så kallade subkliniska former av ätstörningar 

som har en klar negativ påverkan på livskvaliteten. 

Jag började redan före disputationen att vidga min forskning 

genom att börja studera behandling av ätstörningar. För några 

veckor sedan avslutade jag tredje och sista omgången av självhjälpsbehandling 

inom ramen för ett projekt om strukturerad 

självhjälp med och utan kliniskt stöd för bulimia nervosa, hetsätningsstörning 

och restdiagnoser av ätstörningar där hetsätning 

är kardinalsymtomet. För närvarande arbetar jag också 

med ett annat behandlingsprojekt om betydelsen av funktionell 

analys för följsamhet, behandlingsutfall och återfall vid KBTbehandling 

av bulimia nervosa. Självhjälpsstudien bygger på användning 

av en mycket strukturerad självhjälpbok skriven av 

Christopher Fairburn (1995) och heter ”Overcoming binge 

eating” (Guilford Press). 

SJÄLVHJÄLPSBOKEN BESTÅR AV två delar, en faktadel med exempel 

från empiriska studier och en del med ett självhjälpsprogram 

som ger klienterna den struktur som krävs för att börja observera 

sina (ät)beteenden och se samband mellan olika aspekter av 

ätandebeteenden och relaterade miljöfaktorer som vidmakthåller 

problemet. Förändringen sker stegvis genom applikation av 

olika strategier och tekniker som beskrivs detaljerat i självhjälpsmanualen. 

Klienten får klara riktlinjer för när han/hon ska 

gå vidare till nästa steg och vilka mål ska uppnås för att man ska 

kunna utveckla mer hälsosamma ätvanor och lära sig hantera diverse 

livsproblem på andra sätt än genom ätande eller fokus på 

vikt och figur. 

Första vågen av studien visade på goda effekter för en relativt 

stor del av deltagarna och effekterna är i stort sett likvärdiga 

med de i brittiska och amerikanska studier. Denna studie var en 

randomiserad studie där en betingelse var enbart självhjälp och 

den andra betingelsen var självhjälp kombinerad med kliniskt 

stöd (självhjälpsmaterial och totalt åtta korta träffar med en 

person som erbjuder stöd för att följa manualen). Resultatet av 

9

KBT – METODEN MED STÖRST EFFEKT 

första vågen visade inte på någon skillnad mellan dessa betingelser, 

men det finns en tendens för att stödbetingelsen ska vara en 

aning mer effektiv när man lägger samman alla tre vågor av studien. 

I linje med kontrollerade, randomiserade studier som har 

testat samma material och angreppssätt kan vi med säkerhet 

hävda att denna strukturerade form av självhjälp kan utgöra den 

första trappan i en stegvis behandlingsmodell. 

Det andra projektet som jag arbetar med grundar sig på att 

forskningsresultat från kontrollerade, randomiserade studier 

föreslår manualbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT) som 

förstahandsvalet bland psykologiska behandlingar för bulimia 

nervosa. Emellertid blir en ansenlig del (cirka 35 procent) av de 

som erhåller KBT inte tillräckligt hjälpta av denna behandling. 

De blir inte heller mer hjälpta av att få andra välbeprövade behandlingar 

(t ex interpersonell terapi) som ett komplement. 

Inte heller psykofarmaka visat på tilläggsresultat efter genomgången 

KBT. Därför har det föreslagits att i KBT-behandlingen 

krävs en differentierad betoning av de olika elementen som ingår 

i den manualbaserade behandlingen för att uppnå kliniskt 

signifikant förbättring för en större andel av patienterna. 

Anpassning av KBT för varje enskild patient kan ske genom 

strukturerad användning av funktionell analys under behandlingen. 

Funktionell analys utgår från hypotesen att alla beteenden 

har en eller flera funktioner. Varje beteende förstås i termer 

av dess funktion, det vill säga dess historia och konsekvenser i 

det förflutna och i nuet. Funktionen kan vara en konsekvens 

som individen upplever direkt eller lite senare. I vissa fall kan 

beteendets funktion enbart ha förekommit i det förflutna och 

beteendet fortsätter som en följd av tidigare inlärning. Våra 

vanor har sin grund i detta. När ett visst beteende har visat sig 

fungera upprepade gånger i ett sammanhang (har positiva konsekvenser) 

kommer individen att fortsätta göra på samma sätt, 

även om positiva konsekvenser uteblir eller är mindre uttalade i 

fortsättningen. En vana byggs som skapar en känsla av trygghet 

och kontroll. Det som är avgörande för att kunna sluta med ett 

beteende eller initiera och fortsätta med nya beteenden är att 

identifiera funktionen och lära sig hantera den. 

STUDIENS MÅL ÄR att undersöka effektivitet och klinisk användbarhet 

av funktionell analys som ledande element i behandlingen. 

Grundhypotesen för studien är att användning av funktionell 

analys ökar behandlingens effektivitet och minskar risken 

för bortfall under behandlingen samt återfall efter avslutad behandling. 

En första omgång av patienter har genomgått behandling. 

Nästa omgång börjar i januari nästa år. 

Forskningsläget har utvecklats en hel del under de senare 

åren. Flera viktiga studier har genomförts (t ex Agras, et al 

2000; Dare, et al 2001; Robin et al, 1999; Wilfley et al, 2002). 

Dessa föreslår kognitiv beteendeterapi som förstahandsval vid 

behandling av bulimia nervosa. KBT eller interpersonell terapi 

(IPT) i gruppformat som likvärdiga och effektiva behandlingar 

för hetsätningsstörning, samt familjebaserad systemisk beteendeterapi 

som förstahandsval för nydebuterade fall (duration

Dessutom krävs forskning om förbättrade och klara riktlinjer 

för val av behandling. I Sverige saknas fortfarande officiella behandlingsriktlinjer 

trots en hel del kunskap. Ett annat område 

är vidareutveckling av professionellt utvecklade självhjälpsbehandlingar 

i form av självhjälpsmanualer och via internet eller 

multimedia. Det finns förstås många fler frågor, detta är bara ett 

axplock. 

Jag skulle vilja avsluta med några tankar om framtiden. Jag 

kommer att ägna större delen av min tid åt forskning som har 

konkreta kliniska applikationer, men också den typ av grundforskning 

som förhoppningsvis kan bidra till kunskapsbasen 

gällande förändring och riktning av mänskligt beteende i alla 

avseenden, inte bara vid behandling av psykopatologi. Intressanta 

områden är hälsa och att leva ett fullvärdigt liv. Under de 

senaste två åren har jag också blivit mer övertygad om användbarheten 

av funktionell kontextualism i både kliniska och forskningsrelaterade 

frågor. Kontextualism kan fungera som en sammanhängande 

vetenskapsfilosofi som kan hjälpa psykologin 

framåt. 

Som psykologer har vi länge fokuserat alldeles för mycket på 

en del variabler som vi har betraktat som oberoende och påverkbara, 

vilka i själva verket är beroende variabler. Därför har vi 

fastnat i mentalistiska modeller med för många abstrakta och 

latenta begrepp och till skillnad från andra vetenskaper gör 

mycket små framsteg. Funktionell kontextualism kan vara botemedlet. 

Bilden av framtiden, med full närvaro i nuet, verkar spännande. 

ata ghaderi 

Psykolog 

fil dr i klinisk psykologi 


referenser: 

Agras, W S, Walsh, B T, Fairburn, C G, Wilson, G T, & Kraemer, H C (2000). 

A multicenter comparison of cognitive-behavioral therapy and interpersonal 

psychotherapy for bulimia nervosa. Archives of General Psychiatry, 57, 

459–466. 

Dare, C, Eisler, I, Russell, G, Treasure, J, & Dodge, L (2001). Psychological 

therapies for adults with anorexia nervosa: randomised controlled trial of outpatient 

treatments. British Journal of Psychiatry, 178, 216–221. 

Ghaderi, A (2001). Review of risk factors for eating disorders: Implication for 

primary prevention and cognitive behavioural therapy. Scandinavian Journal of 

Behaviour Therapy, 30, 57–74. 

Ghaderi, A (In press). Structural modeling analysis of prospective risk factors 

for eating disorder. Eating behaviors: an international Journal. 

Ghaderi, A, & Scott, B (2001). Prevalence, incidence and prospective risk 

factors for eating disorders. Acta Psychiatrica Scandinavica, 104, 122–130. 

Kaplan, A S (2002). Psychological treatments for anorexia nervosa: a review 

of published studies and promising new directions. Canadian Journal of 

Psychiatry, 47, 235–242. 

Lewandowski, L M, Gebing, T A, Anthony, J L, & O’Brien, W H (1997). 

Meta-analysis of cognitive-behavioral treatment studies for bulimia. 

Clinical Psychology Review, 17, 703–718. 

Pratt, B M, & Woolfenden, S R (2002). Interventions for preventing eating 

disorders in children and adolescents. Cochrane Database of Systematic 

Reviews Online, 2 CD002891. 

Robin, A L, Siegel, P T, Moye, A W, Gilroy, M, Dennis, A B, & Sikand, A 

(1999). A controlled comparison of family versus individual therapy for 

adolescents with anorexia nervosa. Journal of the American Academy of Child 

and Adolescent Psychiatry, 38, 1482–1489. 

Wilfley, E E, Welch, R R, Stein, R I, Spurrell, E B, Cohen, L R, Saelens, B E, 

Dounchis, J Z, Frank, M A, Wiseman, C V, & Matt, G E (2002). A randomized 

comparison of group cognitive-behavioral therapy and group interpersonal 

psychotherapy for the treatment of overweight individuals with binge-eating. 

Archives of General Psychiatry, 59, 713–721. 

Ny psykologförening i Västra Götalandsregionen 

Vid ett möte med psykologrepresentanter 

från flera olika arbetsplatser 

inom regionen beslutades om bildande 

av en förening för psykologer anställda 

av Västra Götalandsregionen. 

En styrelse valdes och utgörs av Gunilla 

Petersson-Bergström, ordförande (Handikappförvaltningen), 

Eva Hallberg (Primärvården 

Göteborg), Inger Eriksson 

(SkaS Falköping), David Croner, kassör 

(SU Göteborg), Marie Olausson (SÄS, 

Skene) samt Lilly Bendevis, adjungerad 

(SÄS Borås). 

Västra Götalandsregionen har flera 

stora förvaltningar med ca 48 000 anställda 

varav ca 600 är psykologer. Det är nästan 

tio procent av förbundets medlemmar. 

Psykologer arbetar inom de stora 

sjukhusen i regionen, inom handikappverksamheten, 

primärvården och företagshälsovården. 

För att göra föreningen hanterbar och 

demokratisk är det tänkt att varje enhet, 

arbetsplats eller verksamhet (hur man 

själv vill) kan bilda en egen lokal facklubb 

med en eller flera kontaktpersoner i föreningens 

styrgrupp. Exempel på sådana 

klubbar som redan har bildats är Primärvården 

i Göteborg, Handikappförvaltningen 

och Primärvården i Södra Älvsborg. 

(Se figur.) 

Styrelsen konstaterar att det finns ett 

stort missnöje bland medlemmarna kring 

löner och arbetsvillkor. Vi avser därför 

att bygga upp en organisation så att vi 

tillsammans kraftfullt kan arbeta med 

dessa frågor. Förutom denna uppbyggnad 

vill vi prioritera arbetet med lönefrågan. 

Vi planerar också utbildningstillfällen för 

medlemmar om lönesamtal inför 

igångsättandet av den nya förhandlingsordningen 

och ett samarbete med studenter 

kring PTP- och nyanställningsfrågor. 

Styrelsen för Psykologföreningen 

i Västra Götalandsregionen (PVGR) 

11

Synen på Gud 

efter Freud 

Har religionen förlorat sin betydelse? 

Har forskningens landvinningar lett till att vi inte 

längre behöver tro på gudomliga realiteter? 

Ja, det hävdar många. Men trots allt fortsätter 

människan att söka efter en andlig dimension. 

Owe Wikström, professor i religionspsykologi 

vid Uppsala universitet, skriver om sökandet 

efter essensen bortom existensen. 

Under några år var religionen nästan uträknad. 

Modefilosoferna hävdade att andliga utsagor i stort 

sett var meningslösa. De går ju varken att falsifiera 

eller verifiera. Andra menade att varje vettig människa 

borde inse att talet om gudar, makter eller osynliga krafter 

blott är dimridåer för att hålla massan på marken (Marx), koder 

för social sammanhållning (Durkheim) eller psykologiska 

fantasiprodukter skapade av skräcken för intigheten (Freud). 

Men så lätt vanns inte matchen. Både vaga och starka andliga 

upplevelsekvaliteter fortsatte att fascinera, trots – eller kanske 

tack vare – att vetenskapen blev nittonhundratalets viktigaste 

verklighetskonstruktör. 

Forskningens accelererande avförtrollning av kosmos, samhälle 

och människa filtrerade undan alla skäl att tro på gudomliga 

realiteter. Men ensamheten i världen är tung. Sisyfos suckar 

och bär än en gång stenen upp för sluttningen. Sökandet efter 

essensen bortom existensens obönhörliga engånglighet tycks 

dock kvarstå. 

Gud tycks märkligt närvarande i sin frånvaro. Liket rör på sig. 

Människor fortsätter att tro på gud(ar). Kritiskt skolade muslimer 

i Kairo håller lika starkt på sin erfarenhet av den Andre 

(Allah) som välmöblerade ortodoxa judar från New York (Jahve) 

eller de skarpaste religionsfilosoferna i Vatikanen (Kristus). 

Intellektuell skärpa eller logik verkar inte alls leda till det föreskrivna 

resultatet: en agnostisk eller ateistisk hållning. Föreställningen 

om en andlig realitet – hur denna än kulturellt bestäms 

– tycks märkligt seg. Många bugar sig i vördnad inför tända 

ljus eller vackra valv. Kanske andligheten till och med tilltar – 

som ett slags kulturell motkraft. Ibland tycks hjärtat ha skäl som 

hjärnan inte förstår. Men vad beror detta i så fall på? 

EN SOM I MÅNGA ÅR varit fördjupad i denna diskussion är professor 

James Jones, religionshistoriker och klinisk psykolog vid Rutgers 

University utanför New York. Hans bok Terror and Transformation. 

The Ambiguity of Religion in Psychoanalytic Perspective, 

Brunner-Routledge, 2002 (122 s) ger ovanliga perspektiv åt 

problemet. Jones är ärrad psykoanalytiker – med oceaner av 

samtal bakom sig – samtidigt som han är ansvarig för det vetenskapsteoretiska 

programmet vid sitt universitet. Problem som 

ofta hamnar (och stannar kvar) i en filosofisk eller teologisk diskurs 

– finns Gud eller inte ? – flyttas av Jones in på den psykologiska 

arenan. I stället för att fundera över det logiskt rimliga – 

detta modeord – i gudstron belyser han trons och riternas psykologiska 

kognitiva och affektiva funktion. Han balanserar väl 

på den smala spång av saklighet som behövs när man går över 

den sanka mark som rör ett så eteriskt stoff som övertygelser om 

och relationer till en upplevd gudomlig värld. Hans utgångspunkt 

är varken religionskritisk eller teologisk religiös. Han sätter 

parentes omkring sanningsfrågorna. I stället diskuterar han 

de psykodynamiska förutsättningarna för en gudstro. 

JONES HUVUDSAKLIGA POÄNG är att Sigmund Freuds gamla tanke 

från 1927 i boken En illusion och dess framtid är alldeles för förenklad 

– inte minst ur ett postmodernt perspektiv. Freud ansåg att 

gudstron blott är en konsekvens av psykologiska försvar. Den är 

egentligen en regressiv eller kompensatorisk flykt från meningslösheten. 

I skräcken för tomheten skapar människan föreställningar 

om osynliga väsen och krafter. Dessa projiceras i sin tur 

ut på en mental skärm benämnd himlen. Där befinner sig den 

gudom som i sin tur är starkt färgad av den troendes tidigaste 

relationer. 

Barnets oidipala ambivalenta relation till fadern finns kvar 

som en resonansbotten. En fadersgestalt förläggs ut i rymden, 

”bortom” det sinnliga. Genom att ty sig till och vörda denna 

fantiserat/idealiserade förälder slipper man ångest. Men i själva 

verket lurar man sig själv genom att följa önske- i stället för realitetsprincipen. 

Det som finns är inte Gud utan vår egen skräck 

och regressiva längtan tillbaka till det paradisiska urhemmet. 

Vad Jones dock inte alls diskuterar är att Freud hela sitt liv var 

kluven till religionen. Det finns en hel forskningstradition som 

undersöker Freuds syn på religionen, både vetenskapshistoriskt 

och i det terapeutiska arbetet. 

Jones varken bejakar eller förnekar en guds eventuella existens. 

Som psykolog är detta inte hans ärende. I stället menar 

han att Freuds psykologi bygger 

på en undertext (detta populära 

ord) med biologisk, 

materialistisk och evolutionär 

grundsyn. Freuds tanke var 

att undflyende upplevelsevärldar 

som konst, moral, musik 

och andra kulturella produkter 

avspeglar något som är 

mera basalt: drifter, driftsderivat 

eller sexuell energi. Jones 

betonar i stället samspelet 

mellan människor och placerar 

sig i en objektrelationsteoretisk 

ram. 

Han visar att religionen förvisso 

kan stå i underkastel- 

Owe Wikström 

sens, terrorns och lydnadens 


staffan claesson

Äldre tiders religiösa föreställningar om världen har till stor del övergetts i dag. Bilden föreställer syndafallet och utdrivandet ur paradiset. 

Fresk av Michelangelo i Sixtinska kapellet i Vatikanen. 

tjänst. Präster, imamer eller påvar kan ur ett psykoanalytiskt 

perspektiv ses som ett slags faderssurrogat. Detta gäller inte 

minst i fundamentalistiska kretsar där varje ord i en given text 

tolkas bokstavligt och religionens språk får legitimera politisk 

makt. Men all religion är förvisso inte neurotisk. Jones ärende är 

att visa hur gudstro även kan stå i den mänskliga vuxenhetens 

eller jagets tjänst. Detta sker om en person lotsas förbi tanken 

att religiösa symboler skulle vara exakta avbildningar av andliga 

realiteter. I stället måste de förstås som interremistiska metaforer 

för det principiellt osägbara – men för den skull inte mindre 

viktiga. Religiösa bilder och symboler är varken rent objektiva 

eller subjektiva. Om man reducerar dem till empiriskt prövbara 

utsagor eller till blott inomsubjektiva fantasier förlorar de sin 

poäng. I själva verket ”befinner de sig” i ett tredje område. 

Här bygger Jones traditionen från Donald W Winnicotts exploaterade 

termer. Vid sidan av den objektiva, av alla kontrollerbara 

yttre världen och den subjektiva, privata fantasivärlden – menar 

han att det finns ett tredje utrymme, ett ”mellanområde” för lek 

och spel. Men barnets lek blir i den vuxnes värld kulturens fiktiva 

världar. I dess rum ”finns” operans och teaterns figurer, litteraturens 

och konstens berättelser. Just i detta mellanområde – 

menar Jones – gestaltas även människans existentiella predikament. 

Genom att leva sig in i de religiösa myterna och riterna 

får människan tillgång till en kulturell frizon som hjälper henne 

att uttrycka och härbärgera tillvarons smärta, men även hysa ett 

hopp. Och detta är inte neurotiskt. 

I DENNA TREDJE VÄRLD finns religionens föreställningar om ett 

DU med ett barmhärtigt ansikte. Det goda anletet vänds mot 

människan i välsignelsen. När man kommer in i kyrkan knyter 

man ett slags fiktionskontrakt med andra deltagare och den 

Andre/Gud blir ”levande”. Alla vet att prästen några timmar 

tidigare kanske är ens vanlige granne som har barn på dagis. 

Men i riten eller i liturgin spelar han upp ett drama, iklädd sina 

stiliserade plagg. Det heligt förflutna re-presenteras, görs närvarande 

gång på gång. I, med och under brödets gestalt blir 

Kristus närvarande. Nattvarden är ur detta psykologiska perspektiv 

– en pjäs med fasta roller. Ett drama utspelas inför ett 

Du. Gudstjänsten är ett kulturellt terapeutiskt system, med vars 


hjälp människan relaterar sig till existensens tragik. 

Winnicott menar – till skillnad från Freud – att förmågan att 

kunna släppa kontrollen och tillåta sig själv att gå in i mytiska 

världar via religiös riter är nödvändigt för den mentala hälsan. 

Inte för att denna värld skulle vara arketypiskt ruvande i människans 

kollektivt omedvetna utan därför att människan har ett 

behov av att bearbeta andra sidor av sig själv än de logiskt-rationella. 

Undflyende existentiella kvaliteter som längtan efter mening, 

oro inför lidande, skräck som rör ondska och död tar gestalt 

i religionen berättelser. I riter erbjuds människan dessutom 

att agera ut sin relation till denna alternativa värld, man bugar 

sig, faller på knä, visar vördnad. 

I DETTA MELLANOMRÅDE gestaltas relationen till Gud såsom till 

en förälder. Men där Freud byggde delar av sitt resonemang på 

den oidipala kluvenheten inför dyaden far/barn så bygger Jones 

upp sitt resonemang kring människans behov av god idealisering. 

Att falla på knä för ett altare betyder att man idealiserar en 

andlig realitet (Gud, Maria, Boddhisattva eller Allah) som symboliseras 

av ett stycke materia. En blind tro kan dock leda till 

groteska konsekvenser om man identifierar sig med det som 

man idealiserar och därmed själv ”blir” Guds eller Allahs 

apostel; ”den som går emot mig går emot Gud”. Heliga krig och 

religiös terror beror ofta på att en individ så har inkorporerat 

den gudomliga kraften i sig själv att allt som man själv gör uppfattas 

stå i Guds tjänst. Man upprätthåller då inte skillnaden 

mellan symbolen och det symboliserade, respekterar inte 

mellanområdets epistemologiska särart. 

För Freud var idealiseringen av en annan människa en del av 

det han kallar primär narcissism – man älskar i själva verket delar 

av sig själv; men i den andre. Detta är mest påtagligt i den romantiska 

förälskelsen eller när små barn idealiserar sina föräldrar. 

Men mänsklig mognad bygger på att man successivt släpper 

sina idealiseringar så att man älskar den andre i sin egen rätt – 

inte bara som en projicering av sina egna önsketankar. Samtidigt 

är det en sorg att skruva ned sina behov av ideal. 

Jones – inte helt enkla – poäng är att det finns en terapeutisk 

potential i att regelbundet söka sig till helt igenom goda objekt. 

Att relatera sig till dem gör att man inte tynger andra med sina 

13

S YNEN PÅ GUD EFTER FREUD 

idealiseringar, men inte heller att man låter sitt eget jag bli tillvarons 

centrum. 

Det finns en första naivitet. Då talar man om religiösa utsagor 

som vore de exakta beskrivningar av den celesta världen. Denna 

barnatro måste ges upp och passera genom den vuxna människans 

kritiska filter. Förlusten av denna första naiva tillit beskrivs 

i alla religiösa traditioner, den leder till en sorg, men även 

till en förnyad tillit. 

”Förmågan att kunna släppa 

kontrollen och tillåta sig själv 

att gå in i mytiska världar 

via religiös riter är nödvändigt 

för den mentala hälsan” 

Det finns således en andra naivitet. Den uppkommer när man 

inser att de religiösa utsagorna om Gud, Jahve eller Brahman är 

och förblir mänskliga-alltför-mänskliga symboler för realiteter 

som ligger bortom språken. Bokstavstrons kollaps gör att somliga 

lämnar sin övertygelse. För några leder den in i ett livslångt 

vemod: Man kan inte längre tro som man gjorde som barn. 

Andra identifierar sitt behov av det icke-rationella utan att 

skämmas eller vara intellektuellt oärliga. Processen – att gå från 

den första till den andra naiviteten – har bland annat Poul Riceur 

beskrivit. Jones visar hur den negativa teologin är en viktig komponent 

i alla religioner. Där hävdar man att Gud bäst kan beskrivas 

genom att säga vad Han inte är; o-mätlig, o-utgrundlig, 

o-ändlig etc. Detta paradoxala gudstal är inte detsamma som rationell 

slapphet utan snarare respekt för en realitet som ligger 

bortom orden. Det finns en misstro mot språket, en tveksamhet 

Ny ombudsman på Psykologförbundet 

Till årsskiftet börjar en ny ombudsman 

på förbundet: Britt Sundström. 

Hon ska framför allt arbeta med 

förhandlingar inom kommun, 

landsting och den privata sektorn. 

Britt Sundström kommer närmast från 

Akademikerförbundet SSR där hon som 

ombudsman förhandlat löner och allmänna 

villkor och ansvarat för egenföretagarnas 

frågor. Innan dess har hon bland 

annat arbetat på Ledarna (f d Salf) och 

kooperationens förhandlingsorganisation 

(KFO). 

– Jag har också varit lokal facklig företrädare 

inom Saco, så jag känner till vad 

det innebär att arbeta på lokal nivå. Det 

är en bra erfarenhet att ha med sig i det 

här arbetet, eftersom jag bland annat ska 

utbilda och stötta lokala företrädare, säger 

Britt Sundström. 

På Psykologförbundets kansli ser hon 

fram emot att företräda medlemmarna 

både centralt och lokalt samt på det individuella 

planet i förhandlingar, utbildning 

och rådgivning. Hon är intresserad 

som inte innebär tystnad. Tvärtom har man gjort en poäng av 

att allt tal om Gud måste röra sig i den zon som ligger mitt mellan 

det sägbara och osägbara. 

Här finns en intressant parallell till den tidiga psykoanalysens 

sätt att tala om ”det omedvetna”. Inom religionspsykologin 

finns en grupp forskare som sökt se hur Freuds intresse för den 

judiska kabbalans Ein Sof, det outsägliga. Det återkommer – i 

naturvetenskaplig form – i hans begrepp det Omedvetna. 

LIKT EN VIG KATT smiter Gud in i och ur de talande predikanternas 

fångstnät. Om den som ser Gud vet vad det är han ser, då 

har han inte sett Gud utan något begripligt, något som är 

mindre än Gud. Det är därför bara genom icke-vetande, agnosia, 

som man känner den som är bortom varje kunskapsobjekt. 

Eller, för att tala med Ludvig Wittgenstein, språkspelet teologi 

bygger förvisso på sociala överenskommelser. Samtidigt re-presenterar 

det något som ligger utanför den verbalt gillrade fällan. 

Det är detta ”Bortom” som kan anas, men därför inte ignoreras. 

Jones bidrar till en mer komplex bild av gudstrons emotionella 

kärnor. Jag kommer att tänka på psykologen och lyrikern 

Tomas Tranströmer: 

”Jag ligger och skall somna, jag ser okända bilder och tecken. 

Klottrande sig själva bakom ögonlocken. I springan mellan 

vakenhet och dröm försöker ett stort brev tränga sig fram förgäves”. 

Ur ”Nocturne”. Ingår i Den halvfärdiga himlen 1962. 

”I drömmen steg jag ned i en självlysande 

bassäng under jorden, en svallande gudstjänst. 

Vilken stark längtan! Vilket idiotiskt hopp! 

Och över mig trampet av miljoner tvivlare.” 

”Många steg”. Det vilda torget 1983. 

owe wikström 

Professor i religionspsykologi 

av att arbeta i projekt och att utveckla 

nätverk. 

– En väg att gå för att stärka psykologerna 

i löne- och ersättningsfrågorna är 

att integrera yrkesfrågor och arbetsrättsliga 

frågor så att de stöder varandra. Det 

handlar om att bli synlig i media, för 

med- och motparter, andra organisationer 

och allmänheten. 

– Jag tror också att det är viktigt att 

man har kontakt i nätverk, mellan psykologer 

och mellan lokala fackliga företrädare 

inom olika avtalsområden. Det kan 

också stärka yrkesrollen. 

I nätverket skulle lokala företrädare 

kunna diskutera och hjälpa varandra till 

exempel i fråga om lönevärderingssystem 

och samverkansavtal som man har använt 

sig av i olika kommuner och landsting. 

– Över huvud taget så tror jag på att 

lyfta fram goda exempel. Det hjälper 

andra att inse vilka möjligheter som 

finns, säger Britt Sundström. 

carin waldenström 


tomas södergren

Svagbegåvade 

får problem i grundskolan 

Barn och ungdomar med svagbegåvning, det 

vill säga begåvningsnivå i normalvariationens 

nedre del, får problem i dagens skola. De utgör 

en stor och ”osynlig” grupp som kommer i kläm i 

skolan och i samhället, när kravet på teoretisk 

begåvning ökar alltmer. Artikelförfattarna har 

granskat uppgifter och utredningsmaterial för 

en grupp svagbegåvade barn. 

Vi lever i ett samhälle där arbetslivet ställer allt högre 

krav på individens kognitiva funktioner. Skolan har utvecklats 

i samma riktning. Allt fler barn och ungdomar 

uppnår nu inte skolans mål. För en del av dessa är orsaken 

en bristande förmåga till abstrakt tänkande, och teoretisk 

problemlösning. Förmågan till abstrakt och teoretiskt tänkande 

varierar i befolkningen, och normalvariationen uttryckt i IQ 

(intelligensvkot) anses vara 70–130. För barn som har en begåvning 

inom nedre delen av normalvariationen, det vill säga en IQ 

inom intervallet 70–85, använder vi beteckningen svagbegåvad. 

I vissa andra sammanhang används beteckningen svagbegåvad 

synonymt med lindrigt förståndshandikapp eller lätt utvecklingsstörning 

[1] – det vill säga för barn med IQ inom intervallet 

50-70. När IQ ligger under cirka 70, i kombination med att ett 

så kallat adaptivt kriterium är uppfyllt, har barnet mental retardation 

[2] eller psykisk utvecklingsstörning [3]. Ofta används 

även termen förståndshandikapp. 

Förmågan till abstrakt tänkande och teoretisk problemlösning 

kan belysas av en psykolog. I psykologens bedömning ingår 

bland annat testning för att räkna fram en intelligenskvot, 

men den utgör aldrig ensam underlag för ställningstagande till 

begåvningsnivå. Den måste vägas samman med information om 

barnets tidigare utveckling, och relateras till en beskrivning av 

individens fungerande i vardagslivet. 

Lindrigt förståndshandikappade barn har rätt till en anpassad 

skolgång inom grundskolan eller särskolan. De svagbegåvade 

barnen, som har liknande svårigheter med teoretiskt tänkande 

som de lindrigt förståndshandikappade, men inte lika stora, får 

problem därför att deras svårigheter inte känns igen, och därför 

att de inte får det stöd de behöver. Även om deras grundproblem 

identifieras, har de inga särskilda rättigheter till anpassning 

av sin skolgång. Upp till två procent av befolkningen beräknas 

höra till grupperna gravt, måttligt och lindrigt förståndshandikappade 

[4, 5, 6]. Man kan på goda grunder anta, att 

en stor grupp av svenska skolbarn skulle få ett testresultat i IQintervallet 

70–85. De tillhör då dem vi kallar svagbegåvade. 

Barn som i ett test får en IQ på 70 eller mer räknas som normalbegåvade. 

De ska alla undervisas inom den vanliga grundskolan 

och utifrån föreställningen att alla barn i den normalbegåvade 

gruppen har samma kognitiva förutsättningar. Det är med den 

utgångspunkten självklart att de svagbegåvade barnen får problem, 

eftersom förutsättningarna för att klara grundskolans 

krav är olika beroende på förmågan till teoretiskt tänkande. 

I vårt land fanns tidigare, fram till cirka 1980, en särskilt an- 


Vissa barn kan komma i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i 

skolan och i samhället. 

passad undervisningsform som kallades hjälpklass, där barn och 

ungdomar med en svagare teoretisk begåvning, men inom normalvariationen, 

kunde få extra stöd i undervisningen. Tidigare 

fanns också möjligheter att redan från årskurs 7 välja en mer 

praktiskt inriktad undervisning. Ungdomar kunde vid den tiden 

även avsluta skolgången tidigare och förutsättningarna att finna 

ett praktiskt inriktat arbete var goda. Nu ser det ut som om 

gruppen svagbegåvade ”försvunnit” i skolan och i samhället. Vi 

vill utifrån våra erfarenheter i ett utredningsteam (vid Sektionen 

för Barnneurologi och Habilitering på Barnens Sjukhus) 

fästa uppmärksamheten på att gruppen barn och ungdomar 

med svagbegåvning fortfarande finns, men att de i dag får allt 

större svårigheter att finna sig tillrätta och fungera i vårt samhälle. 

Vi ser det som troligt att det bland samhällets problembarn 

– barn och ungdomar som inte får en fullständig skolgång, 

som tas om hand inom barnpsykiatrin, kriminalvården och/eller 

socialtjänsten – finns många barn med dessa svårigheter. För att 

belysa problembilden har vi i efterhand granskat uppgifter och 

utredningsmaterial för en grupp svagbegåvade barn [4]. 

I UTREDNINGSTEAMET ARBETAR läkare, psykolog, logoped, sjukgymnast 

och arbetsterapeut. Exempel på problemområden som 

teamet utreder är koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, 

motoriska, kommunikativa och sociala svårigheter. I utredningen 

kombineras olika utredares resultat med information 

från föräldrar och förskola/skola om barnet och dess utveckling. 

Barn och ungdomar kan efter utredning få funktionsdiagnoser 

robert ekegren 

15

SVAGBEGÅVADE FÅR PROBLEM I GRUNDSKOLAN 

som ADHD, damp, utvecklingsstörning, språkstörning, dyslexi, 

Tourette syndrom, Asperger syndrom och andra autismspektrumstörningar 

– om barnets svårigheter anses förklaras utifrån 

de kriterier som gäller. 

Alla undersökta barn får inte någon diagnos efter genomgången 

utredning. Åren 1997–98 utreddes 134 barn och ungdomar. 

14 pojkar och en flicka i åldrarna 8–16 år av dessa fick beteckningen 

”svagbegåvning”. Alla hade det problematiskt i sitt 

vardagsliv på olika sätt, men inte på ett sådant sätt att de fyller 

kriterierna för ovanstående diagnoser. Det som efter utredning 

framträdde som en betydelsefull orsak till de svårigheter barnen 

hade var IQ-nivån som hos de femton barnen låg inom området 

70–85, det vill säga inom den nedre delen av normalvariationen. 

Journalerna på dessa femton barn granskades. I vår genomgång 

ingår inte de barn som har en svag teoretisk begåvning i 

kombination med diagnos ADHD, damp eller Asperger syndrom. 

Information från föräldrar, från skolpersonal samt utredningsresultat 

från olika yrkespersoner i teamet sammanställdes. Vid 

genomgång av journalerna analyserades frågeställningar i remissen, 

skolprestationer (nivå på undervisningsmaterial, uppgifter 

om inlärningssvårigheter), resultat från utredningen i teamet, 

psykologisk status (till exempel självvärdering), indikation 

på ärftlighet, familjesituation, psykosociala förhållanden och 

uppgifter om vad föräldrar och lärare uppgav som ”det största 

problemet just nu”. 

För de flesta barnen angavs i remissen en kombination av problemområden: 

problem med koncentrationen, språkliga och 

motoriska problem samt beteendestörningar – framför allt i 

form av aggressivitet och bristande socialt fungerande. Bara i ett 

fall rörde huvudfrågeställningen kognitiv förmåga. Från barnens 

skolor rapporterades för samtliga barn långsam inlärningstakt, 

behov av konkret och enskild vägledning, problem med 

läsning/skrivning/räkning, med tidsuppfattning, bristande förmåga 

att arbeta självständigt och svagt aktivt kunskapssökande. 

Efter utredning bedömdes några barn och ungdomar ha 

särskilda svårigheter utöver svagbegåvningen, som behövde 

framhållas: Tre barn hade primära koncentrationssvårigheter, 

två hade en språkstörning, och fem barn bedömdes ha grundläggande 

motoriska svårigheter. Medelvärdet för WISC-resultaten 

(Wechsler Intelligence Scale for Children) [8] var IQ 74 i den 

undersökta gruppen. Det fanns i samtliga fall belägg i testmaterialet 

för att brister i förmågan till abstrakt tänkande orsakade 

det låga resultatet. 

Psykologen i teamet fann vid sin utredning att sex barn även 

hade en klar psykologisk problematik, till exempel depression. 

Hos alla barn fanns tecken på nedsatt välbefinnande. Tolv av de 

femton barnen bodde med en biologisk förälder, de flesta hade 

kontakt med båda föräldrarna. Tretton var födda i Sverige. Sju 

referenser: 

1. Gustavson K-H: Olika framgång vid definierad eller dold utvecklingsstörning. 

Svagt begåvad får fast arbete. Läkartidningen 1997; 19: 1793–6. 

2. American Psychiatric Association. Diagnostic and statistical manual of 

mental disorders. DSM–IV. 4th ed. Washington DC: APA 1994. 

3. International classification of diseases, ICD 1996. 

4. Adolfsson I, Carlsson Kendall G: ”Svagbegåvade barn – en stor osynlig 

grupp”. opublicerad rapport, Huddinge Universitetssjukhus, dec 2000. 

5. Hagberg B, Hagberg G, Lewerth A, Lindberg U: Mild mental retardation in 

Swedish school children. I. Prevalence. Acta Paediatr Scand 1981; 70: 

441–4. 

6. Fernell E: Mild Mental Retardation in schoolchildren in a Swedish suburban 

municipality: prevalence and diagnostic aspects. Acta Paediatr 1996; 85: 

584–8. 

7. Landgren M, Pettersson R, Kjellman B, Gillberg C: ADHD, DAMP and 

other neurodevelopmental/neuropsychiatric disorders in 6-year-old children: 

epidemiology and co-morbidity. Dev Med & Child Neurol 1996; 38: 

891–906. 

8. Wechsler D Wechsler: Intelligence Scale for Children. 3rd ed. – revised 

New York: Psychological Corporation. 

barn, födda i Sverige, hade minst en förälder av utländsk härkomst. 

I två familjer fanns relationsstörningar som uppenbart 

påverkade barnens situation. Dessutom fanns i fyra familjer 

problem med missbruk och kriminalitet – hos föräldrarna eller 

barnet självt. Ett barn saknade vid utredningstillfället skolgång. 

För tio barn fanns personer i familj eller nära släkt som hade liknande 

problem. På frågan vad som var det största problemet 

med barnet just nu, svarade många föräldrar att de oroade sig 

för hur det skulle gå för barnet i skolan. Några var också bekymrade 

för att deras barn mådde dåligt: var deprimerat, hade ett 

utagerande beteende eller var utsatt för mobbning. Skolans personal 

var mest bekymrade över att barnen inte klarade 

kunskapskraven i skolan, att personalen inte visste hur de skulle 

kunna hjälpa dem bättre, att barnen saknade motivation för 

skolarbete eller att de hade beteendeproblem. 

VÅRT SYFTE ÄR att lyfta fram en grupp barn och ungdomar som 

kommer i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i skolan 

och i samhället. Kunskapen om att den teoretiska begåvningen 

inte är lika hos alla barn och vad detta medför för implikationer 

för undervisning och kravnivå verkar ha fallit i glömska. Dessa 

barns problematik ter sig ”osynlig” i dag, och således blir deras 

svårigheter att klara av skolgången svårförståeliga. En stor del 

av de barn som utreddes under de aktuella åren hade svag begåvning 

som grundorsak till sina svårigheter. Anledningen till 

remiss till utredningsteamet var som regel beteendemässiga 

problem och den kognitiva problematiken var sällan i fokus. 

Endast i ett fall angavs kognitiva svårigheter i remissen. Det 

finns en risk för att ett barns svårigheter förklaras enbart utifrån 

en föreliggande social problematik. Vår genomgång styrker vikten 

av att alltid belysa barnets egna kognitiva förutsättningar. 

Andelen pojkar är, som i andra populationer av utvecklingsrelaterade 

svårigheter, hög. Detta bedömer vi beror på att pojkarnas 

utagerande beteende leder till remiss för utredning. 

Vi har tagit del av synpunkter i dagens debatt om att svagbegåvade 

elever bör få gå ett extra skolår. Detta resonemang kan 

dock leda tanken till att det enbart handlar om att ”komma 

ikapp”. Konsekvenserna av att förmågan till teoretiskt tänkande 

varierar i befolkningen måste beaktas. Barn med en svagare 

teoretisk begåvning tillgodogör sig kunskap bättre om den är 

mer konkret och praktiskt inriktad. Att själv planera, strukturera 

och självständigt genomföra uppgifter, som blir allt vanligare 

i dag, innebär oöverstigliga problem för de barn som ingår i vårt 

material. 

Gruppen svagbegåvade utgör en stor och ”osynlig” grupp i 

såväl skolan som i samhället i stort. Medvetenheten om svagbegåvning 

behöver höjas inom skolverksamheter och inom hälsooch 

sjukvården. En fråga vi ställer oss är vilken grad av teoretisk 

begåvning som krävs för att klara grundskolans mål? Är tanken 

att svagbegåvade ska klara målen? Det behöver klargöras. Vår 

förhoppning är att elever med svagbegåvning som huvudproblem 

ska få sina svårigheter identifierade i skolan och att skolans 

verksamhet bättre skall anpassas efter hela den grupp som utgör 

den obligatoriska skolans målgrupp. Med detta bör en del av 

den sekundära beteendeproblematiken liksom den nedsatta 

självkänslan kunna minska. 

ingrid adolfsson 

gunilla carlsson-kendall 

kerstin dahlström 

elisabeth fernell 

ingrid adolfsson och gunilla carlsson-kendall är barnneuropsykologer 

vid Psykologavdelningen och Barnens Sjukhus 

/Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge Universitetssjukhus. 

kerstin dahlström är överläkare vid Barnens 

Sjukhus/Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge 

Universitetssjukhus. elisabeth fernell är överläkare vid Neuropediatriska 

programmet, Astrid Lindgrens barnsjukhus. 


Svensk psykologi före 1900-talets mitt 

Psykologisk forskning fanns faktiskt 

i Sverige även före 1960, skriver 

professor Torsten Husén efter att ha 

tagit del av Lennart Sjöbergs erfarenheter 

av fyra decennier svensk psykologi 

i Psykologtidningen nr 18 och 19/02. 

Han påminner om de insatser 

professorerna David Katz och Gösta 

Ekman gjort för svensk psykologi. 

Jag har med intresse och behållning tagit 

del av Lennart Sjöbergs båda artiklar 

om hans erfarenhet av svensk psykologi 

under 40 år. Hans lärofader var Gösta Ekman. 

Doktorsdisputationen ägde rum 1965. 

Jag minns den mycket väl helt enkelt därför 

att jag ingick i betygsnämnden. Det enda jag 

kan invända mot hans framställning är att 

det inte skulle finnas så värst mycket psykologisk 

forskning i Sverige före 1960, då Sjöberg 

kom in i bilden. 

Själv kan jag bidra med korrigerande och i 

viss mån kompletterande information, ty jag 

började mina egna studier i ämnet 1936 i 

Lund för John Landquist, som för övrigt Sjöberg 

uttryckt sin uppskattning av. Jag blev 

1938 Landquists amanuens under sex år och 

hade som mitt under läsåret viktigaste uppdrag 

att vara till hands för den kurs i experimentalpsykologi 

som krävdes för högre betyg 

i ämnet. 1940 fanns bland dem som gick 

denna kurs en 20-årig student, Gösta Ekman, 

som bakom sig hade ett års medicinska 

studier, men hade hoppat av och i stället 

börjat läsa humaniora vid sidan av, litteraturhistoria 

och bland annat just psykologi. 

Ett par år senare anställdes jag på halvtid 

av arméstaben för att starta en verksamhet 

med psykologiska lämplighetsprov. Det föll 

sig naturligt att involvera min några år yngre 

begåvade kamrat i denna verksamhet. Likaså 

var det helt naturligt att se till att han 

blev min assistent när 1944 års riksdag beslöt 

inrätta ett särskilt organ för psykologiska 

personalprövningar vid Centrala värnpliktsbyrån. 

SÅ KOM GÖSTA EKMAN och jag att under ett 

antal år arbeta nära tillsammans. Han kom 

att närmare knytas till den psykologiska 

institutionen vid dåvarande Stockholms 

högskola och satte igång med att skriva en 

avhandling, först för licentiaten och sedan 

för doktorsgraden. Han disputerade hösten 

1947 på en psykometrisk avhandling. Denna 

torde för innehavaren av psykologprofessuren, 

David Katz, ha varit tämligen främmande, 

men accepterades. 

Katz avgick 1951 och hans professur delades 

ett par år mellan å ena sidan ”ren” psykologi 

och å den andra pedagogik och pedagogisk 

psykologi. Gösta Ekman tillträdde 

sin del 1952, jag den andra delen 1953 efter 


att ha varit förordnad något år på den. Det 

bör i detta sammanhang nämnas att vi båda 

sedan några år hade nära kontakt med John 

Elmgren som var professor i Göteborg och 

där i slutet av 30-talet hade efterträtt J A 

Jaederholm, som 1914 hade disputerat i Lund 

på en avhandling om intelligenstestning. 

Vad jag nyss berörde var relevant för uppkomsten 

av psykologisk forskning i Sverige 

långt före mitten av seklet. Det bör nämnas, 

att empirisk och/eller experimentell psykologi 

som akademisk separat disciplin har 

haft en rätt kort historia vid Akademia. År 

1879 hade Wundt grundat det första psykologiska 

laboratoriet i världen. 

Ämnet psykologi hade tidigare varit en 

del av filosofiämnet tillsammans med logik, 

kunskapsteori och filosofihistoria. Vid sekelskiftet 

hade det inrättats flera psykologiprofessurer 

i Tyskland, bland annat i Berlin och 

Göttingen. På det senare stället kom G E 

Müller att bli den stora experimentalpsykologen 

och lärofader till bland andra David 

Katz, som på 30-talet hamnade i Stockholm. 

Experimentella studier kom i gång också i 

andra länder, till exempel i Frankrike. I England 

startade Francis Galton vad han kallade 

antropologiska studier. Detta kom att bli 

upprinnelserna till vad som så småningom 

blev differentialpsykologin. Han hade tanken 

att utarbeta psykologiska test. 

DEN TYSKA PSYKOLOGIN kom att spela en 

nyckelroll, inte minst för uppkomsten av 

undervisning och forskning i ämnet i USA. 

G Stanley Hall har i sina memoarer ”Confessions 

of a Psychologist” ingående skildrat 

både sina studieår i Tyskland på 1870-talet 

och sin verksamhet i USA, där han för övrigt 

blev den ledande psykologen, då man årtiondet 

före sekelslutet startade med både 

doktorandutbildning och forskning vid 

särskilda institutioner. Stanley Hall fick i 

egenskap av dess rektor, som grundade 

Clark University, av sin styrelse tillstånd att 

besöka en lång rad europeiska universitet, 

en odyssé han beskrivit i memoarboken. 

Psykologin gjorde sitt intåg i vårt land via 

tillkomsten av professurer i pedagogik, först 

i Uppsala och Lund före 1914. Förste innehavaren 

av professuren i Lund, Axel Herrlin, 

hade tillbragt något år i Göttingen hos Müller. 

Jaederholm som disputerade för honom 

1914 hade bakom sig en tid i England och 

kan sägas vara den förste differentialpsykologen 

i vårt land. Testpsykologen kom alltså 

tidigt in på den psykologiska dagordningen i 

Sverige (och inte några årtionden senare). 

I Lund hade en elev till Herrlin, nämligen 

Herman Siegvald på 20-talet skrivit en licentiatavhandling 

som bland annat gällde intellektuella 

könsskillnader. Han arbetade flitigt 

vidare på detta ämne och disputerade 

1944 på en doktorsavhandling i två volymer 

om massiva 1 460 sidor. I Göteborg förde 

Elmgren den jaederholmska traditionen vidare. 

Han var den som introducerade faktoranalysen 

i Sverige i dess thurstonska variant. 

David Katz, som hade varit assistent hos 

G E Müller, svarade för utvecklingen av den 

mera klassiska experimentalpsykologien i 

dess perceptionspsykologiska framtoning. 

Gunnar Johansson i Uppsala förde denna 

utveckling vidare. 

UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET fanns det inte 

mycket kontakt forskarna eller akademikerna 

emellan över huvud taget. De tidskrifter 

som överlevde förtunnades eller försvann 

helt. Kongresser var det inte fråga om. Den 

första av dessa efter kriget var förlagd till 

Edinburgh år 1948. Vi var väl ett halvdussin 

deltagare från Sverige. Mitt ”paper” bar 

titeln ”Problems of Scaling in Modern 

Psychometrics” och publicerades, förutom i 

kongressrapporten, i den filosofiska tidskriften 

Theoria. 

1949 kom den första kongressen i tillämpad 

psykologi i Bern. Den andra internationella 

kongressen i allmän psykologi ägde 

rum i Stockholm 1951 med Katz som president 

och Gösta Ekman som huvudsekreterare. 

De 600 deltagarna kunde ha sina förhandlingar 

i högskolans huvudbyggnad på 

Norrtullsgatan. Givetvis spelade kongressen 

en viktig roll för det svenska internationella 

kontaktnätet. 

Blickar man tillbaka på läget för mer än 

ett halvsekel sedan jämfört med det i dag, 

slås man av ett par genomgripande förändringar, 

som väl gäller alla discipliner och 

områden inom Akademia. För det första den 

kvantitativa tillväxten. När vi på 40-talet 

etablerade Föreningen Svenska Fackpsykologer 

var antalet i det svenska samhället eller 

vid universitet sysselsatta psykologer ett 

lågt, tvåsiffrigt tal. Nu är det fyrsiffrigt. Specialiseringen 

har fortskridit, något som också 

avspeglas i repertoaren av tidskrifter och 

andra publikationer. Ännu vid slutet av 50talet 

hade jag ambitionen att, bland annat 

via Psychological Abstracts, följa med vad 

som hände inom psykologin. Den ambitionen 

fick jag snart ge upp. 

torsten husén 

Professor em 

17

DEBATT 

”Missvisande om dyslexi” 

– Vi bör skapa ett forum för policydiskussioner 

inom dyslexiområdet, där 

ingen specifik yrkesgrupp ges 

tolkningsföreträde, skriver logoped 

Bodil Andersson i en debattartikel 

apropå den stora dyslexikonferensen i 

Uppsala i augusti. 

Under flera år har psykologen Jan Alm i 

media och vid kurser målat upp en bild av 

att det finns en internationell standard för 

dyslexidiagnostik, som Sverige inte anpassat 

sig till. Alm menar att förvirring och ovetenskaplighet 

råder i vårt land, som ”befinner 

sig långt efter USA och England”, och beklagar 

att ”den internationella terminologin” 

LD och SpLD inte används generellt i 

Sverige. Detta låter förfärande – inte ska väl 

Sverige bete sig som en efterbliven nation? 

Men Jan Alms återgivning av läget kräver 

nyansering. Han polariserar som om det 

funnes en internationell syn (vilken han 

själv representerar) och en annan, inskränkt 

svensk. Detta är falsk varudeklaration. Samma 

diskussioner återkommer överallt beträffande 

dyslexins etiologi och definition. 

Forskningsetablissemanget har valt att förbigå 

Jan Alm med tystnad. 

I augusti genomförde organisationen E- 

DART, med Jan Alm i spetsen, en konferens 

om dyslexipolicy tillsammans med Uppsala 

kommun och Uppsala universitet. På en 

konferens om policyfrågor har man ett 

särskilt stort ansvar att återge saker i rätta 

proportioner, eftersom många beslutsfattare 

utan djupare branschkunskap lockas dit. 

Flera duktiga föreläsare deltog, men programstrukturen 

var en stilstudie i selektiv 

framställning. Den så kallade cerebellumteorin 

[1] presenterades utförligt på ”bästa 

sändningstid”, utan konkurrens från parallella 

sessioner, trots att den utsatts för hård 

vetenskaplig kritik [2] och därför inte nått 

bred acceptans. Det är uppseendeväckande 

att vid en policykonferens i Sverige inte ens 

nämna det viktiga konsensusprojekt som pågår 

hos oss: 24 disputerade forskare inom 

psykologi, lingvistik, medicin och pedagogik 

intervjuas i syfte att ringa in tvärvetenskaplig 

enhet. 

Ta gärna upp kontroversiella teorier och 

sätt dem på prövning – men inte utan att ge 

dominerande teoribildning lika stor uppmärksamhet, 

särskilt inte när temat är just 

policy. 

VI ÄR OLIKA DUKTIGA på att läsa och skriva, 

och ytterst få saknar helt förmågorna. Läsoch 

skrivsvårigheter kan bero på många olika 

saker, från hjärnskada till bristfällig skolgång. 

Skolan måste naturligtvis hjälpa alla 

som har problem, oavsett orsak. Eftersom 

läs- och skrivkunnighet inte är en absolut 

färdighet, blir alla prevalenstal en konstruktion. 

En forskare måste göra en exakt avgränsning, 

för att kunna kontrollera variablerna 

i studier men observera att den gränsen 

dras godtyckligt – i verkliga livet existerar 

den inte. 

Det finns ingen officiell definition av dyslexi, 

men en ofta citerad antogs 1994 av 

forskningskommittén inom den internationella 

dyslexiföreningen (IDA) och av the 

National Institute of Health i USA [3]. Definitionen 

beskriver ett språkligt, medfött 

problem där svårigheter med ordavkodning 

är ett kardinalsymtom. Grundorsaken hänförs 

till en svikt i det fonologiska systemet, 

som har att göra med uppfattningen av 

språkljud. Denna syn är förhärskande i dag, 

men inte oomstridd. Vissa forskare väljer en 

bredare eller annorlunda definition. En del 

vill till exempel inkludera problem med ordmobilisering 

och automatisering. Man diskuterar 

vad som ingår i den primära problematiken, 

och vad som ska betraktas som sekundära 

effekter. Eftersom olika innebörd 

läggs i begreppet dyslexi är det svårt att jämföra 

studier. På senare tid har de gängse dyslexidefinitionerna 

kritiserats för att i alltför 

hög grad utgå från alfabetiska språk, särskilt 

engelska. 

Korrelationen mellan intelligens och läsförmåga 

är mycket låg. Läsforskningen är 

därför på väg att överge de så kallade diskrepansbaserade 

definitioner av dyslexi som tidigare 

dominerat [4]. Den fixering vid dyslexiintyg 

som i dag råder är av ondo, dels för 

att dyslexi inte är ett exakt tillstånd, dels för 

att det inte råder något enkelt samband mellan 

testresultat och grad av handikapp. 

VISST EXISTERAR DET internationella diagnossystem 

– avsedda för patientstatistik i 

sjukvården. De används även i Sverige. 

Svensk sjukvård använder WHO:s diagnossystem, 

kallat ICD-10; i till exempel USA 

används DSM-IV (som också tillämpas av 

en del psykologer i Sverige). Att klassifikationssystem 

är internationella betyder emel- 

referenser: 

[1] Teorin introducerades i början av 90-talet av 

engelsmännen Fawcett & Nicolson, som hävdar att 

störningen vid dyslexi kan lokaliseras till lillhjärnan, 

varför ett balanstest är ett av de viktigaste delarna i 

deras testbatteri. 

[2] Ramus et al (2002) Theories of developmental 

dyslexia: Insights from a multiple case study of 

dyslexic adults. http://cogprints.ecs.soton.ac.uk/ 

archive/00002350/ 

[3] www.interdys.org/servlet/compose?section_id=5 

[4] www.ed.gov/inits/commissionsboards/ 

whspecialeducation/reports/two.html 

[5] Vellutino FR, Scanlon, DM & Lyon, G R. (2000). 

Differentiating between difficult-to-remediate and 

readily remediated poor readers. More evidence 

against the IQ-achievement discrepancy definition 

lertid inte att de är kristallklara, än mindre 

att de är lämpliga för alla syften. 

Normalt utreder man läs- och skrivproblem 

för att förstå svårigheternas natur och 

kunna föreslå lämpliga åtgärder. En diagnos 

enligt ICD-10 eller DSM-IV ger dock inga 

som helst implikationer för till exempel 

undervisning eller arbetsplatsanpassning. 

Verktygen är alltför trubbiga. Uppmaningar 

om anpassning till ”internationell standard” 

ter sig därför som slag i luften. 

ICD-10 i den senaste svenska versionen 

innehåller diagnoserna F81.0 Specifik lässvårighet 

och F81.1 Specifik stavningssvårighet. 

Symtombilden ska kännetecknas av ”specifik 

och klart försämrad utveckling” av läsrespektive 

skrivförmågan. Problemen får 

inte bero på ”låg mental ålder, synproblem 

eller inadekvat skolgång”. Kriteriet om ”låg 

mental ålder” kan antingen tolkas som att 

reell utvecklingsstörning inte får föreligga, 

eller som att något slags diskrepans krävs. 

Notera att inget sägs om hur grava svårigheterna 

måste vara. Och hur mäter man ”inadekvat 

skolgång”? Endera av dessa diagnoser 

kan ställas om samtidigt diagnosen R48.0 

Dyslexi och alexi kan uteslutas. Denna ska enligt 

socialstyrelsen reserveras för förvärvade 

eller oklara tillstånd. Specialistversioner av 

ICD-10, med något annorlunda ordalydelse, 

förekommer. 

I DSM-IV talas det om prestationer ”klart 

under den förväntade nivån”, vilket lämnar 

stort utrymme för tolkningar. ”Läsprestation” 

kan enligt DSM-IV avse antingen läsförståelse 

eller ”läsfärdighet”, ett samlingsbegrepp 

för något som i verkligheten kan 

och måste uppdelas i komponenter, till exempel 

ordavkodning och läshastighet. Detta 

är anmärkningsvärt, då det föreligger ett 

högre samband mellan generell begåvning 

och läsförståelse, än mellan generell begåvning 

och ordavkodningsförmåga [5] (något 

som blir än mer uttalat om man avser enbart 

verbal intelligens). Om man då använder 

läsförståelsevärdet som mått på ”läsprestation” 

betyder det att färre personer ens teo- 

of reading disability. Journal of Learning 

Disabilities, 33, 223–238. 

[6] Federal Law 94-142, I.D.E.A. , 

www.ideapractices.org/law/ 

[7] LDA (Learning Disabilities Association of America) 

är en icke-kommersiell organisation med ca 50 

000 medlemmar. www.ldanatl.org/ 

[8] ”The International Book of Dyslexia” (2:a utgåvan), 

red Smythe I, Everatt J & Salter S, Wileys förlag. 

Utkommer i början av 2003. 

[9] I England kan en ”educational psychologist” 

antingen vara en utbildad, erfaren lärare eller ha en 

fil kand i psykologi. Därefter läses ämnet ”educational 

psychology” i 1-2 år. Den som gått vägen via 

psykologin måste dock först ta en examen i 

”teacher training” kallad PGCE och arbeta som 

lärare i två år. I Skottland kan man ha annan bakgrund, 

t ex socialarbetare eller logoped. 


etiskt kan uppfylla ett diskrepanskriterium. 

Jan Alm är ute på hal is när han förespråkar 

tillämpning av ”den internationella terminologin” 

LD och SpLD. Dessa termer är 

sprungna ur specifika samhällsförhållanden 

i andra länder. I USA är termen LD att betrakta 

som en juridisk definition, vars syfte 

är att reglera antalet personer som får rätt 

till lagstadgad specialundervisning [6]. Den 

är behäftad med ett diskrepanskriterium, 

som skiftar beroende på vilken delstat man 

befinner sig i och hur dess budget ser ut. 

Som Jane Browning, ordförande i LDA [7], 

uttryckt det: ”The best way to fix a learning 

disability (dyslexia) is to cross a state line.” 

ATT PÅSTÅ ATT Sverige ligger långt efter någon 

”internationell” nivå är rent missvisande. 

Enligt dr Ian Smythe, redaktör för ”The 

International Book of Dyslexia” [8], där 

praxis och forskning i cirka 40 länder redovisas, 

är världen en brokig mosaik i fråga om 

hur dyslexifrågor hanteras. Detta avspeglar 

inte bara skiftande kultur, handikappolitik 

och villkor, utan också det faktum att yrkesutbildningar 

inte är helt jämförbara mellan 

olika länder. I Storbritannien är kutymen 

att utredningar utförs i skolmiljö av ”educational 

psychologists” [9], medan till exempel 

Frankrike anlagt ett mer medicinskt perspektiv. 

Vid misstanke om dyslexi, konsulteras 

där vanligtvis en logoped för utredning 

och träningen sker oftast utanför skolmiljön. 

Vi måste själva ta ansvar för utvecklingen 

av en policy kring dyslexi i Sverige. De internationella 

policydokument som finns, till 

exempel Salamancadeklarationen, måste 

implementeras utifrån lokala förhållanden. 

Dyslexi är ett mångfasetterat område. 

Forskning bedrivs inom flera discipliner och 

teamutredningar är sannolikt framtidens 

melodi. Vi bör skapa ett forum för policydiskussioner, 

där ingen specifik yrkesgrupp ges 

tolkningsföreträde. 

Sverige befinner sig i dag i en knepig situation 

med spretig praxis kring diagnostik 

och åtgärder. Vi har mycket att reda upp, 

men lösningen är inte att anamma sjukvårdens 

stumma diagnossystem brett eller att 

kopiera utländska koncept. 

Låt oss utveckla en policy för svenska förhållanden, 

utan att vare sig återuppfinna 

hjul eller göra om andra länders misstag. 

bodil andersson 

Logoped och projektledare 

på handikappförbundet FMLS 

bodil.andersson@bredband.net 

Detta är en omarbetad version av en avsevärt 

längre artikel med ett 20-tal referenser som 

publiceras i Att Undervisa och Logopednytt. 

Den kan beställas från Bodil Andersson. 


”Konferensen öppen för alla” 

Bodil Anderssons artikel underblåser 

den förvirring som i dag råder i Sverige 

och som gör det möjligt att 

”diagnostisera” dyslexi för alla som 

känner sig kallade, svarar Jan Alm. 

Konferensen Policy on Dyslexia, 14–16 

augusti 2002, anordnades av Uppsala universitet, 

European Dyslexia Academy for 

Research and Training, E-DART och Uppsala 

kommun. Den var den första i sitt slag i 

världen. Konferensen öppnades och hölls i 

närvaro av drottning Silvia och 19 olika länder 

var representerade. Den var, till skillnad 

mot tidigare svenska konferenser inom detta 

område, en öppen konferens till vilken forskare 

och kliniker var välkomna att skicka in 

bidrag för att presentera. Bodil Andersson 

hade också varit välkommen att medverka 

men var då helt tyst. 

Konferensen var mycket uppskattad och 

har hittills fått idel lovord både från svenska 

och internationella deltagare. Bodil Andersson 

är ett undantag. 

Bodil Andersson kan inte redovisa någon 

positiv sida av konferensupplägget. Hon utelämnar, 

medvetet eller omedvetet, konferen- 

Psykologtjänst 

byter namn 

Psykologtjänst har bytt namn till Psykologföretagarna 

AB. Bakgrunden till namnbytet 

är bland annat att få ett namn som tydligare 

speglar vad organisationen är, en organisation 

för psykologföretagare. Namnbytet kan 

förhoppningsvis också bidra till att skapa en 

större samhörighet bland företagarna. 

Broschyr 

om försäkringar 

Nu har 2002 års version av Avtalet försäkrar 

kommit – broschyren om de kollektivavtalade 

försäkringarna på den kommunala avtalssektorn. 

Skriften ger en översikt över de försäkringar 

som gäller för dig som är anställd hos 

kommun, landsting/region, församling eller 

annan arbetsgivare som har kommunalt reglerade 

anställningsvillkor. 

Den kan beställas hos Psykologförbundet, 

Mahlin Olsson på tel 08-567 06 407 eller epost 

mahlin.olsson@psykologforbundet.se 

Broschyren kommer även att finnas på 

förbundets hemsida. 

DEBATT 

Replik 

sens viktigaste policyföreläsning, den rörande 

Educational Testing Service (ETS) policydokument 

(www.ets.org/disability), för 

utredning och dokumentation av dyslexi. 

ETS (se Nationalencyklopedin), har verksamhet 

i nästan 200 länder och utvecklar och 

genomför årligen mer än 12 miljoner testningar. 

ETS underkänner svenska ”dyslexiutredningar” 

med allvarliga konsekvenser 

för våra ungdomar med dyslexi som utomlands 

inte får den hjälp de har rätt till. 

Hon utelämnar likaså att presidenten för 

European Dyslexia Association, utbildningsdirektören 

för British Dyslexia Association 

och den tidigare presidenten för International 

Dyslexia Association (IDA) alla var huvudtalare. 

Artikeln underblåser den förvirring 

som i dag råder i Sverige och som gör 

det möjligt att ”diagnostisera” dyslexi för 

alla som känner sig kallade. 

Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning 

att närmare bemöta artikeln. Den 

får tala för sig själv. 

Jag återkommer med en artikel som på ett 

mer övergripande sätt tar upp situationen i 

Sverige. 

jan alm 

Psykolog med specialistbehörighet 

Psykolog får behålla 

sin rektorstjänst 

Sydskånska gymnasiet får behålla sin rektor, 

Annika Kjellén, som är psykolog. Skolverket 

som tidigare bestämt att Sydskånska gymnasieförbundet 

måste ompröva anställningen 

har vid en förnyad prövning tagit tillbaka 

sitt beslut. 

Då Sydskånska gymnasieförbundet i höstas 

anställde en psykolog som rektor för 

gymnasiet, anmälde Lärarnas riksförbund 

nyanställningen till Skolverket med hänvisning 

till att den nyanställde rektorn saknade 

”såväl teoretisk som praktisk erfarenhet som 

lärare eller skolledare”. 

Skolverket undersökte om Sydskånska 

gymnasieförbundet levt upp till gällande 

lagstiftning vid anställningen av ny rektor. 

Verket kom fram till att förbundet vid anställningen 

inte följt författningarnas krav, 

enligt vilka den som anställs som rektor genom 

utbildning och erfarenhet ska ha förvärvat 

pedagogisk insikt. Beslutet måste 

omprövas meddelade Skolverket. 

Vid en förnyad prövning har Skolverket 

dock funnit att den nyanställda rektorn har 

en sådan utbildning och erfarenhet att hon 

förvärvat pedagogisk insikt i den mening 

som anges i skollagen. Det har därför inte 

funnits skäl att kritisera sydskånska gymnasieförbundet, 

skriver Skolverket och backar 

från sitt tidigare beslut. 

19

ecensionbok 

■ Michel Foucaults trebandsverk Sexualitetens 

historia hör till de texter som i grunden gör 

upp med sedvanliga föreställningar. De tre 

volymerna har sedan länge förelegat i svensk 

översättning, men när Per Magnus Johansson 

nu erbjuder oss en omarbetad översättning 

(med ett ytterst instruktivt förord), så finns det 

skäl att ta upp dem igen – dels för att vi i den 

nya versionen kommer närmare Michel Foucault, 

både vad gäller terminologi och stil, dels 

för att texten vid varje omläsning erbjuder nya 

överraskningar och perspektiv. 

Det är ingen kronologisk historia i traditionell 

mening som Foucault erbjuder, men heller inga 

kittlande beskrivningar, inga heroiska sagor om 

hjältar och förtryckare, utan något på en gång 

mycket blygsammare och samtidigt mer omstörtande: 

en historia om formerna för ”problematiseringar”, 

om de tekniker vi applicerat på 

oss själva för att uppdaga ”sanningar” om vår 

natur, och om den ”oro” som alltid omgärdat 

njutningarna och deras tvetydiga bruk. 

DEN FÖRSTA VOLYMEN, Viljan att veta, inleds 

med en sublim demontering av en gängse berättelse 

om sexualiteten, som är så djupt rotad i 

oss att vi knappt ens längre tänker på den, inte 

minst för att den alltid citeras för att motivera 

våra moderna kulturformer. Under 1600-talet 

skulle fortfarande en relativ frihet ha rått, men 

sedan skulle steg för steg en skymning sänkt 

sig ned som till slut kommit att kallas ”den viktorianska 

eran”. Sexualiteten tas om hand av 

familjen, den blir nyttig som (re)produktivkraft, 

och allt annat trängs bort som onormalt – det 

finns inte, bör inte finnas, och måste därför bekämpas 

just för att det pockar på att äga rum 

(enligt en logik som Freud senare skulle döpa 

till ”kittellogik”) – vilket leder till det bortträngdas 

återkomst, den viktorianska kulturens nattsida, 

bordellen, mentalsjukhuset etc, där ord 

och gester cirkulerar fritt, men inom en sfär av 

skam, fördoldhet och hemligheter. 

Från detta tvång skulle vi så småningom ha 

frigjort oss, med Freud som en av hjältarna, 

även om denna frigörelse bara är begränsad 

och sker steg för steg – det kostar på att överskrida 

de repressiva strukturerna, vilket också 

möjliggör för oss efterföljande att veta bättre, 

att blicka tillbaka och lösgöra det ”tidsbundna” 

från det ”revolutionära” i psykoanalysen: Freud 

var fortfarande en viktorian, men vi, vi kan nu se 

och tala fritt… 

Denna ”repressionshypotes” låter också på 

ett annat plan undertryckandet av sexualiteten 

sammanfalla med kapitalismens uppkomst, och 

de blir båda till integrerade delar i den borgerliga 

ordningens rationalisering. Därav den 

moderna legeringen av Freud och Marx: den 

libidinala och den politiska ekonomins analytiker 

kan till sist förenas, som hos Marcuse, och 

ge upphov till en begärets frigörelseteologi, där 

de båda emancipationerna speglar och understöder 

varandra. 

Här finns, som Foucault noterar inte utan 

ironi, en talarens fördel: talet är revolutionärt, 

det står utanför makten och föregriper friheten, 

vilket möjliggör stämmans darr, det profetiska 

Att tänka 

annorlunda om 

könet 

SEXUALITETENS HISTORIA. 

DEL 1. VILJAN ATT VETA. 

DEL 2. NJUTNINGARNAS BRUK. 

DEL 3. OMSORGEN OM SIG. 

Av Michel Foucault. 

Översättning och förord Per Magnus Johansson. 

Daidalos förlag 2002. 

och religiösa tonfallet. Ekvationen upplysninglust-frigörelse 

vidmakthåller talet om förtryck, 

och skapar också det marknadsvärde som 

finns i att tala och att lyssna. Könets sanning 

blir så till en predikan, med sina teologer, sina 

kättare och ortodoxa, vilka understödjer varandra 

inom ramen för det rum som repressionshypotesen 

skapar. Till slut, noterar 

Foucault, tycks motsatsen vara helt omöjlig att 

säga – den strider mot all konsensus, mot det 

sunda förnuftet. Alltså finns det skäl att säga 

emot. 

SYFTET MED UNDERSÖKNINGEN, säger Foucault, 

är att granska ett samhälle som så vältaligt 

talar om sin egen tystnad, oavlåtligt säger 

att det är förtryckt och att det förtrycker, och 

som utvinner en märklig njutning i sin retroaktiva 

synd, eftersom det tidigare hållit könet för 

synd. Frågan blir därför inte bara könets undertryckande 

som ett historiskt faktum, utan också 

en teoretisk fråga, som sedan länge upptagit 

Foucault, nämligen huruvida maktmekanismen i 

sin essens är repressiv, om dess natur är att 

arbeta med förbud, censur, etc. Och vidare, är 

samtidens mångordiga tal inte en del av samma 

struktur som det tror sig bekämpa i termer 

av ”förtryck”? 

Detta är inte bara en simpel omvändning av 

repressionshypotesen (ty att ställa en hypotes 

på huvudet är, som redan Nietzsche påpekade, 

att helt förbli i dess grepp), utan innebär att 

foga in den i en generell diskursiv ekonomi: att 

se det system av makt, vetande och njutning 

som uppehåller diskursen om sexualiteten. Vi 

ska inte stanna vid diskursens manifesta innehåll 

(förnekande respektive bejakande), utan 

fokusera på det faktum att det talas, vilka som 

gör det, var man gör det, hur makten tar sig in i 

de finaste och mest privata ledningarna, både 

med hjälp av negativa och positiva funktioner: 

maktens ”polymorfa” tekniker. På så sätt, säger 

Foucault med en nietzscheansk formulering, 

kan vi frilägga en vilja att veta, som är det som 

driver oss in i den spiral där könet och sanningen 

driver fram varandra. 

Det finns förvisso repression, men den är 

inte det konstitutiva elementet i det som sagts 

om könet sedan den moderna tidens början. 

Det negativ-repressiva elementet är bara en 

del, med en lokal och taktisk roll i att skapa en 

diskurs om könet. Vi ska söka instanser för produktion 

av tal (som också kan vara tystnad), för 

produktion av makt (som också kan förbjuda), 

produktion av vetande (som också kan vara ett 

systematiskt misskännande). Den grundläggande 

principen är emellertid inte begränsning 

(av ett oregerligt kön som måste hållas i 

schack), utan stimulans, skapandet en polymorf 

sexualitet som kan bli föremål för en 

vetenskap om könet, för en scientia sexualis. 

VILJAN ATT VETA visar så på en spiral av makt 

och njutning, där sexualiteten har producerats 

som ett tolkbart djup via tvånget att bekänna, 

och Foucault följer denna hermeneutiska logik 

från biktens bekännelseritualer, via familjeformens 

utveckling ända fram till psykoanalysen 


(samtidigt som han också i några parentetiska 

formuleringar mot slutet av texten visar på en 

annan nivå, ”biomakten” som gör livet till sitt 

objekt på populationens nivå, inom statistiken, 

nationalekonomin, etc, som gör könet till 

”regeringssak”, vilket är föremål för hans ännu 

bara delvis publicerade seminarieserier från 

andra hälften av 70-talet). Vi har producerats 

som sexualiserade varelser, fästs vid ett kön 

som blivit allt mer sammansmält med vår identitet, 

och som till sist kommit att genomsyra vår 

existens, våra mest oskyldiga gester och beteenden, 

till den grad att den blivit vår djupaste 

hemlighet som kallar på en lika djup hermeneutik 

för att kunna bli synlig. 

Ironi i detta, säger Foucault, är att vi tror att 

det i dag handlar om vår frigörelse, fastän varje 

frigörelse drar oss djupare in i spiralen. Könet 

individuerar oss, fäster oss vid en identitet, 

som vi till sist kommit att uppfatta som den djupaste 

sanning. Vi blir begärets subjekt, i ordets 

alla bemärkelser, och i skärningspunkten mellan 

vetandet och makten utbildas en specifik 

modern individualitet. Detta är en av Foucaults 

djupaste och mest problematiska idéer – 

makten stympar inte, inskränker inte en i förväg 

existerande individ, utan producerar individen, 

och därför är den i grunden kreativ, produktiv 

– makt är både en begränsning och något som 

kapaciterar oss, ger oss ”makt att…”. 

Frågan blir givetvis om det finns något skäl 

till motstånd. I namn av vad skulle vi protestera? 

Med utgångspunkt i vilken transcendens, i 

vilken annan position kan tänkandet ens börja 

tänka ”annorlunda”? Formulerat på ett annat 

sätt: finns något att säga om subjektet och friheten 

utöver att de är producerade av vetandet 

och maktens samspel? Foucault avvisade 

under lång tid dessa begrepp som utgångspunkter, 

och han fattade dem som producerade 

i historien – men i namn av vad utövas då 

denna kritik av disciplinering och normalisering? 

Kan hans texter över huvud taget förstås 

som en kritik? 

Det första bandet i Sexualitetens historia 

leder oss onekligen in i en sådan återvändsgränd. 

Det följdes också av en lång tystnad, av 

en period av eftertanke. 

DE TVÅ FÖLJANDE BANDEN, Njutningarnas 

bruk och Omsorgen om sig, startar på sätt och 

vis analysen på nytt, men i ett helt annat historiskt 

perspektiv, och Foucault går nu tillbaka till 

Grekland och senantiken. I inledningen till det 

andra bandet talar Foucault om en tredje förskjutning 

i hans verk (efter vetandet och makten), 

och uppgiften att analysera subjektets 

status innebär nu att se hur det går till när individen 

upptäcker och konstituerar sig själva 

som subjekt, och att studera sanningens roll i 

individens förhållande till sig själv inom ”den 

begärande människans historia”. I sina tidigare 

arbeten, framför allt Övervakning och straff och 

det föregående bandet av sexualitetshistorien, 

hade Foucault studerat samspelet mellan individuering 

och disciplinering, så i en mening hade 

subjekt aldrig försvunnit, bara fattats som 

sekundärt i förhållande till vetande- och makt- 


relationer (detta är kärnan i Foucaults kritik av 

en viss ”poststrukturalistisk” kritik av subjektet 

– det är inte något som finns eller inte finns, 

utan något som ska situeras, vars betingelser 

ska analyseras, eller för att säga detta i en filosofisk 

terminolog som Foucault själv ibland anspelar 

på: det är föremål för en genealogi i 

Nietzsches mening, inte en ontologi i Heideggers). 

Foucault återvänder nu till denna 

tredje axel i syfte att tänka subjektet inifrån – 

för att individueringen genom vetande och 

makt ska ske, måste den också så att säga 

”axlas”, ”övertas” av någon som tar den på sig, 

bildar ett Själv, en provisorisk interioritet som 

ett ”veck” (som den franske filosofen Gilles 

Deleuze säger i sin studie av denna problematik 

hos Foucault). Subjektet blir till genom en 

process av subjektivering, vilken innefattar en 

serie reflexiva ”jagteknologier”, det vill säga 

olika sätt att arbetat på sig själv för att skapa 

och konsolidera individualitet. 

VETANDE, MAKT, SUBJEKTIVATION, dessa är 

de tre axlar som stegvis upptäcks under Foucaults 

resa, och i subjektivationen ser Foucault 

en vidare typ av ”sanningsspel” än dem som 

han tidigare analyserat – en zon där ett slags 

”erfarenhet” konstitueras och bildar en djup 

och varaktig fond i åtminstone det västerländska 

subjektbegreppet. Därför är det också logiskt 

att han går tillbaka till grekerna, och han 

följer diskussioner om ”njutningar”, om självkontroll 

och förhållande till självet från Platons 

tid fram till senantiken. 

Projektet avbröts emellertid genom Foucaults 

död, och det andra och tredje bandet 

antyder bara vad som kunde blivit. Hur denna 

mer vittsyftande historiska genealogi skulle ha 

byggts upp, och i vad mån cirkeln skulle ha 

slutits i förhållande till band I eller om den nu 

har inringats i en annan problematik, måste förbli 

öppna frågor. De efterlämnande föreläsningsmaterialet 

kommer förmodligen att fylla ut 

en del av luckorna, men mycket kommer att bli 

obesvarat. Men som en lång passionerad gensaga 

mot våra gängse föreställningar, som ett 

sätt ”att kasta loss från sig själv”, utgör dessa 

tre band likväl ett nödvändigt förord till alla försök 

att ”tänka annorlunda” om könet. 

sven-olof wallenstein 

sven-olov wallenstein är lektor i konstteori 

vid Konstfack, och lektor i filosofi vid Södertörns 

högskola. 

Stress och hälsa 

STRESSEN I MITT LIV 

Av Lennart Levi, 

Natur och Kultur 2002. 

Farliga relationer? 

FARLIGA 

RELATIONER? 

– OM BORDERLINE 

Av Thomas Silfving, 

Gunilla Nilson, Cura 2001. 

nytt i tryck 

Lennart Levi, med dr och professor emeritus i 

psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet, 

inleder sin självbiografi med att reda ut begreppet 

stress som företeelse. Han berättar 

också om hur stressen har drabbat hans eget 

liv, och hur familjen tvingades lämna Lettland 

för en oviss framtid i Sverige. Han ger en inblick 

i hur främmande det ansågs vara under 

50-talet att forska kring samspelet mellan 

kropp och själ. 

Lennart Levi grundade och ledde Karolinska 

institutets avdelning för stressforskning och 

Statens institut för psykosocial miljömedicin. 

Boken avslutas med ett kapitel där författaren 

ger sina livserfarenheter kring ”Vad är det 

som gör livet värt att leva?” 

Hur är det att leva med en person som har 

personlighets- och relationsstörningen borderline? 

Hur beter man sig? Hur kan man bryta en 

relation som upplevs som omöjlig? Var får man 

hjälp? 

Det är frågor som dessa de båda psykologerna 

Thomas Silfving och Gunilla Nilson försöker 

ge svar på i sin bok. Boken har ett starkt 

anhörigperspektiv och är tänkt som hjälp och 

vägledning för anhöriga i relationen till borderlinepatienten. 

Men boken vänder sig även till dem som i sin 

profession kommer i kontakt med borderlinepatienter 

och deras anhöriga och presenterar 

olika strategier som kan användas i arbetet 

med dem. 

Annons 

Terapeuter under handledarutbildning, 

GPI, söker handledningsuppdrag. 

Reducerad avgift. 

Tel 031-711 97 51 Mona Söderman. 

21

nytt om namn 

Gunilla Bohlin, professor i psykologi, särskilt utvecklingspsykologi, 

vid Uppsala universitet, har av Vetenskapsrådet utsetts till excellent 

forskare. 

Vetenskapsrådet belönar 26 excellenta forskare inom allt från 

språkforskning till bioteknik med 1,3 miljoner under de kommande 

två åren. Pengarna är ett extra tillskott till övriga projektbidrag för 

att forskarna ska kunna utveckla sin forskning. Urvalet har gjorts 

bland årets ansökningar om projektmedel. Förslag på forskare har 

sammanställts ämnesrådsvis och en grupp bestående av biträdande 

generaldirektör och huvudsekreterarna har valt ut de excellenta 

forskarna utan inbördes rangordning. Av de 26 forskarna kommer 

14 från naturvetenskap och teknik, sju från medicin och fem från 

humaniora och samhällsvetenskap. 

Professor Jerker Rönnberg vid Linköpings universitet har av Forskningsrådet 

för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) tilldelats nära 

fyra miljoner kr till handikappforskning. Dessutom har FAS gett 

klartecken för projektmedel på 1,8 miljoner kr för forskning om 

bild-e-post för personer med funktionshinder. 

Vid samma universitet har psykologen Marie Wadsby tilldelats 

1 570 000 kr från FAS för en uppföljningsstudie av skilsmässobarn 

12 år efter föräldrarnas skilsmässa. 

namn som nämns 

Psykolog Per Naroskin har utsetts till årets talare och har fått 

Narrenpriset som årligen delas ut till ”bästa talare och budskapsförmedlare”. 

Priset utdelas av Svenska Eventakademin. Per Naroskin 

brukar beskriva sina föreläsningar som väldigt annorlunda lektioner 

i psykologi. 

marknaden 

MOTTAGNINGSRUM. 

Ljusa psykoterapirum i skön 

miljö på Kungsholmen för 

grupp- och individualterapi. 

Uthyres 1–3 dagar per vecka. 

Hanna Danefjäll. Tfn 08-560 

316 57, 08-560 317 17. 

Lediga terapilokaler 

finns omgående i centrala 

Göteborg. Kollegor, gemensamt 

väntrum m.m. finns. 

Ring 031-13 13 51. 

”Rum uthyres i psykoterapimottagning 

på Engelbrektsgatan 

från januari –03. 

Tfn 08-20 87 94” 

Företagsenheten Östermalmspsykoterapimottagning 

hyr ut rum heltid/deltid 

till organisationskonsult/ 

handledare. Kontakta Maria 

Lindersson, tel 08-661 57 63. 

Konsultation/Handledning 

erbjudes psykologer i skolan 

även PTP-are. Tid finns på 

onsdagar med start i jan. 

2003. Kontakta leg.psyk. 

Elisabeth Teke-Ljung 

070/265 92 99 alt. 

08/648 67 67 

www.elevenochvi.se 

Psykologpraktik, centralt 

belägen vid gågatan i Malmö, 

uthyres en dag/vecka. Ring 

040/122708 el 040/309230. 

Terapirum uthyres 

2–3 dgr/vecka Psykoterapimottagningen 

Skeppsbron 

5–6, Göteborg. Glass- 

Hartman-Lind-Weschke. 

Tel. 031-7111871, 7111872. 

e-post: Hartman.Anne-Marie 

@telia.com 

kursannonser 

Utbildning i teambuilding 

Provins fem genomför 7–11/1 2003 en fem dagars utbildning som 

ger teori, träning och metodkunnande för att genomföra teambuilding 

med inriktning på att effektivisera arbets- eller ledningsgruppen. 

Kursen genomförs i Stockholm och leds av leg. psykolog och fil.dr 

Anders Risling. Kostnad: SEK 18.000 plus moms. I kursavgiften 

ingår fyllig kursdokumentation, lunch och förfriskningar. 

För information ring 08-441 04 00 eller beställ prospekt på 

info@provinsfem.se 

modern organisationspsykologi 

Hantverkargatan 51, 112 31 STOCKHOLM, tel: 08-441 04 00 fax: 08-653 59 50 

www.provinsfem.se. 

Traumatiserade flyktingar inom psykiatrin 

Kompetensutveckling, handledning och samverkan 

Målgrupp: Behandlingspersonal från psykiatriska mottagningar 

i Mälardalen. 

Undervisningsformer: föreläsningar på fm av svenska och 

internationella experter. Grupphandledning på em. 

Tid och plats: Kursen pågår under ett år, en onsdag per månad, 

med början den 12 feb 2003 – 10 dec 2003. 

Kurskostnad. Priset är 4 900 kr exkl moms per person inkl 

studiematerial samt fm- och emkaffe. För mer info kontakta 

gärna kursansvariga: luis.ramos@krisochtraumacentrum.se, 

tel 08-655 79 31, eller Solvig.Ekblad@ipm.ki.se, tel 08-728 69 65 

Svenska psykoanalytiska sällskapet 

(F.d. Svenska föreningen och institutet för Holistisk Psykoterapi och Psykoanalys) 

Utbildning till psykoanalytiker 

Svenska psykoanalytiska sällskapet bedriver genom sitt institut 

utbildning till psykoanalytiker. I den utbildningsgrupp som antagits 

och kommer att börja utbildningen september 2003 finns 

ytterligare 2 platser att söka. 

Behörig att söka är leg läk och leg psykolog. Erfarenhet av egen 

psykoanalys är önskvärd. 

Svenska psykoanalytiska sällskapet har examensrätt för psykoterapeutexamen. 

Ansökan på särskilt formulär skall vara institutet tillhanda senast 

31 januari 2003. 

För information och ansökningsformulär kontakta Hans Camitz, 

tfn 08-33 87 55 eller Gudrun Igra, tfn 08-31 65 70. 

Svenska psykoanalytiska sällskapet, Upplandsgatan 83, 113 44 

Stockholm. Tfn: 08-338258. Fax: 08-336418. 

E-post: psa.stockholm@telia.com 

Organisationsutveckling pågår... 

Stiftelsen för Skandinavisk Organisationspsykologi bjuder in till en casebaserad 

lärkonferens på temat ”Organisationsutveckling pågår...”. 

Genomförandet bygger på skandinavisk tradition för medskapande processer 

och kunskapsöverföring i små och stora grupper. Tid: 6–8 mars 

2003. Plats: Nacka Strand, Stockholm. Kostnad: SEK 9 000 exkl moms. 

Lunch och konferensdokumentation ingår. 

För information och anmälan kontakta info@organisationspsykologi.org. 

Prospekt kan även beställas genom Provins fem, tel 08 441 04 00. 

www.organisationspsykologi.org 

Stiftelsen för skandinavisk Organisationspsykologi 


platsannonser 

Då en av våra psykologer i skolan utbildar sig söker vi 

SKOLPSYKOLOG 

Ref nr 230 

Som psykolog är Du placerad på ett nätverksområde och ingår 

där i team för elevhälsan under rektors ledning. För att möjliggöra 

en likvärdig elevhälsa i kommunen och för att ge stöd i yrkesrollen 

är regelbundna träffar inlagda för kommunens psykologer. 

Arbetsuppgifter: Sedvanligt psykologarbete såsom utredningar, 

behandlingar och handledning. 

Kontaktperson: Rektor Yvonne Ineteg, 0171-240 64, e-post: 

yvonne.ineteg@skf.enkoping.se 

I vår kommun väljer vi att värna om det konsultativa arbetssättet 

inom förskolan så därför söker vi även 

FÖRSKOLEPSYKOLOG 

Ref nr 231 

Denna tjänst är centralt placerad. 

Arbetsuppgifter: Handledning/konsultation till personal/arbetslag 

inom förskolan. 

Kontaktpersoner: Förskolekonsulent Eva Norling, 0171-253 39, 

e-post: eva.norling@skf.enkoping.se. Förskolekonsulent Christina 

Holm, 0171-253 12, e-post: christina.holm@skf.enkoping.se 

FÖR BÅDA TJÄNSTERNA GÄLLER: 

Kvalifikationer: Leg. psykolog. Körkort och tillgång till bil är inte 

ett krav men underlättar i arbetet. 

Anställningsform: Heltid. 

Upplysningar lämnas av samordnande psykolog Gunilla 

Gandré, 0171-251 66. 

Ansökan märkt med ref.nr skickas senast 03-01-03 till arbetsgivaren 

Enköpings kommun, Skolförvaltningen, 745 80 Enköping, 

-post: monika.spong@skf.enkoping.se 

Ansökan ställs till Rektor 

för Uppsala universitet och 

inlämnas till registrator 

(märkt dnr UFV-PA 

2002/4230), Uppsala 

universitet, Box 256, 

751 05 UPPSALA, fax 018- 

471 20 00 senast måndagen 


PRIMÄRVÅRDEN VARBERG 

söker till 

VUXENPSYKIATRISK MOTTAGNING 

Uppsala universitet ledigkungör härmed en tillsvidareanställning som 

Professor i psykologi, särskilt kognitionspsykologi 

vid institutionen för psykologi 

Arbetsuppgifter 

Till arbetsuppgifterna hör övergripande ansvar för forskning och forskarutbildning 

inom ämnesområdet, undervisning och handledning inom forskarutbildning och 

grundläggande utbildning. Uppdrag av administrativ art kan också förekomma. 

Upplysningar 

Upplysningar om anställningen lämnas av prefekten vid Institutionen för psykologi, 

professor Erik Börjesson, tel. 018-471 21 34, e-post Erik.Borjesson@psyk.uu.se 

Fullständig kungörelse finns på Uppsala universitets hemsida WWW.UU.SE under 

PLATSANNONSER. 

den 20 januari 2003. Om ansökan skickas per fax skall den kompletteras med originalhandling snarast. 

PSYKOLOG, Ref nr 31/02 

100%, vikariat 6 månader med möjlighet 

till tillsvidareanställning 

Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Varberg har idag 

två allmänpsykiatriska team och ett Rehabteam. I teamen 

arbetar läkare, psykolog, kurator, sjuksköterska, arbetsterapeut 

samt sjukgymnast. Vi har sammanlagt 39 tjänster på 

enheten varav 3,25 är psykologtjänst. 

I tjänsten ingår sedvanligt psykoterapeutiskt bedömningsoch 

behandlingsarbete inom öppenvårdsteam samt 

neuropsykologiskt utredningsarbete. 

Kvalifikationer: Leg. psykolog med erfarenhet av utrednings- 

och behandlingsarbete. Kompetens och erfarenhet 

inom området för ätstörningar och tvångssyndrom är 

meriterande och som har intresse av att vara med och utveckla 

verksamheten kring specificerade diagnosgrupper. 

Tillträde: Snarast 

Upplysningar: Lämnas av psykolog Pia Claesson tfn 0340- 

48 24 18, psykolog Gunilla Spalde tfn 0340-48 24 09 eller 

av tf verksamhetschef Christina Kovac, tfn 0340-48 24 19 

eller 48 24 40. 

Facklig repr: Psykolog Mikael Sjögerén, tfn 0340-48 24 40. 

Ansökan med meritförteckning skickar Du till Primärvården, 

Personalavdelningen, Box 1243, 432 17 Varberg, 

e-post pvv@lthalland.se, Din ansökan vill vi ha senast den 

30 december. 

www.lthalland.se 

23

platsannonser 

Barn- och ungdomskliniken 

i Norrköping söker psykologer 

Välkommen till Barn- och ungdomskliniken som ansvarar 

för länssjukvården inom Östergötlands östra distrikt där det 

bor ca 37.000 barn. Vid kliniken bedrivs såväl sluten som 

öppen vård och barnhälsovård. 

Vi ser det som viktigt att vår verksamhet ger högkvalitativ 

vård till barn 0-18 år i såväl medicinskt som psykologiskt 

avseende. Vid all planering och i alla situationer är barnet och 

familjen i centrum. 

Psykolog till barnhälsovården 

Barnhälsovården i Östergötland har arbetsplatser i Norrköping, 

Linköping och Motala. Vi är idag åtta psykologer, 

barnhälsovårds-överläkare, samordnande sjuksköterska och 

administrativ personal. Denna psykologtjänst har sin basplacering 

i Norrköping. Vi arbetar i en trevlig och ändamålsenlig 

lokal på fem minuters gångavstånd från Norrköpings centrum. 

Vår enhet har tillgång till leasingbilar. 

Dina arbetsuppgifter består främst av: 

• Konsultation och fortbildning av personal på barnavårdscentraler 

• Bedömning och utredning av enskilda barns behov 

• Medverkan i föräldragrupp 

• Stöd i föräldraskapet 

• Kortare behandlingsinsatser 

• Metodutvecklingsarbete. 

Vi söker Dig som är leg. psykolog. Erfarenhet av arbete med 

små barn och ett konsultativt arbetssätt är önskvärt. Du bör ha 

körkort. 

Psykolog till Barn- och ungdomskliniken 

Dina arbetsuppgifter är psykologiskt utrednings- och behandlingsarbete 

riktat till barn och ungdomar med somatisk 

och/eller psykosomatisk sjukdom. Det terapeutiska behandlingsarbetet 

är av både kortare och längre art och innefattar 

även rådgivning, handledning och kristerapi. Du kommer att 

arbeta i psykosomatiskt team bestående av en psykolog och 

två kuratorer. Arbetet bygger också på nära samarbete med 

övriga yrkesgrupper. 

Vi söker Dig som är leg. psykolog. Erfarenhet av psykosomatik 

och krisarbete är önskvärt. Utbildning i psykoterapi för 

barnoch ungdomar är meriterande liksom erfarenhet av 

arbete med barn, ungdomar och familjer. 

Psykologtjänsten till Barn- och ungdomskliniken 

är vikariat på 6 mån med möjlighet till fast tjänst. 

För vidare information, rörande båda tjänsterna, kontakta 

klinikchef Per Bolme tel. 011-22 37 17, e-post per.bolme 

@lio.se för tjänst till barnhälsovården psykolog 

Agneta Hulterström tel. 011-22 45 86, som också är facklig 

företrädare. e-post: agneta.hulterstrom@lio.se. 

Välkommen med ansökan senast 03-01-02 till Vrinnevisjukhuset 

KBS-Centrum stab, 601 82 Norrköping. 

Mer information om Landstinget i Östergötland hittar du på 

www.lio.se 

Barn- och Ungdomspsykiatriska verksamheten i GÄVLE 

söker till 

Akut- och behandlingsavdelningen 

PSYKOLOG 

heltid, tillsvidareanställning 

Ref nr 157/2002 

Barn och ungdomspsykiatriska verksamheten i Gävleborgs län har en 

sammanhållen vårdkedja med öppenvårdsmottagningar i Hudiksvall, 

Söderhamn, Bollnäs, Sandviken och Gävle. Slutenvård bedrivs som 

länsresurser med en familjeenhet och en akut/behandlingsavdelning i 

Gävle och ett behandlingshem i Hudiksvall. Akut och behandlingsavdelningen 

har vårdplatser främst för ungdomar och bedriver såväl korttidsvård 

som längre behandlingar. 

Arbetsuppgifter: Avdelningens psykolog ansvarar för utredning, 

bedömning och behandling av tonåringar och deras familjer i 

samarbete med läkare, kurator och miljöterapeutisk personal. 

Psykologen medverkar aktivt i vårdplanering, metodutveckling 

och bidrar till förståelsen av hur grupprocesser kan återverka på 

behandlingsarbetet. Psykologen medverkar också i behandlingskonferenser 

och övriga möten på avdelningen. I arbetet ingår 

samarbetskontakter med bl.a. skola, socialtjänst och öppenvårdsmottagningarna 

i länet samt andra vårdgrannar. Tjänsten 

kan innebära konsultstöd till öppenvården i svårbedömda fall. 

Det finns goda möjligheter till fortbildning och handledning och 

avdelningens psykolog är välkommen att delta i regelbundna yrkesgruppsträffar 

med öppenvårdens psykologer. 

Kvalifikationer: Leg. Psykolog helst med erfarenhet av kliniskt 

arbete med barn, ungdomar och deras familjer. Du kan ha såväl 

dynamisk som kognitiv inriktning. Meriterande är utbildning i och 

erfarenhet av familjeterapi och/eller neuropsykiatri. Stor vikt 

läggs vid personlig lämplighet. 

Landstinget Gävleborg tillämpar individuell lönesättning, ange 

därför löneanspråk i ansökan. 

Tillträde: enl överenskommelse. 

Information om tjänsten lämnas av avdelningschef Björn 

Augustsson tel. 026-15 46 30 

Facklig information för Psykologförbundet lämnas av Monica 

Mörck tel. 026-15 46 21 

Välkommen med din ansökan med fullständig meritförteckning 

senast den 10 januari 2003 till: 

Hälsinglands sjukhus 

Personalavdelningen 

826 81 Söderhamn 

Rekrytering 

Välkommen till Växjö universitet 

Vi söker 

universitetslektor/-adjunkt 

i pedagogik 

med inriktning mot specialpedagogik 

Sista ansökningsdag är den 31 januari 2003. 

Intresserad? Läs mer på www.vxu.se/jobb 

www.vxu.se 


ReHabCentrum 

Psykolog, vik 

till rehabiliteringskliniken som består av en slutenvårdsenhet 

med 25 vårdplatser och en dagvårdsenhet samt poliklinik. Den 

kliniska verksamheten baseras på tvärprofessionellt arbete i 

team. 

Kliniken är inriktad främst på rehabilitering vid neurologiska 

sjukdomar. Rehabilitering efter stroke men också andra neurologiska 

sjukdomar, däribland traumatiska hjärnskador hör till 

klinikens ansvarsområde. 

Kliniken befinner sig i ett expansivt skede. En postpoliomottagning 

samt parkinsonmottagning har startats och det är planlagt 

att starta ett polikliniskt hjärnskadeteam i projektform. 

Primärvården Skåne 

Den offentliga primärvården utgör en fristående förvaltning 

i Skåne med 2 800 anställda och är basen i sjukvården. 

Vi befinner oss i en spännande utveckling av primärvården 

med bl a införande av familjeläkare och satsning 

på teamarbete. Som en av oss får du ett utvecklande arbete 

i en framtidsorgansiation, som satsar på långsiktighet, 

forskning, utveckling och en god arbetsmiljö. 

Välkommen till Primärvården Skåne! 

MHV/BHV-psykologmottagning Kristianstad 

söker 

Mödra- och 

barnhälsovårdspsykolog 

(Ref nr PV 90/02) 

Omfattning: 50 % – vikariat 

Tillträde: Efter överenskommelse. 

Arbetsuppgifter: Förebyggande psykisk hälsovård, konsultation 

och fortbildning av MHV- och BHV-personal. 

Utredning och korttids-behandling samt medverkan i föräldragrupper. 

Tyngdpunkten i arbetet ligger på stödinsatser 

under graviditets- och nyföddhetsperioden. 

Kvalifikationer: Leg psykolog med erfarenhet av psykologarbete 

med barn 0-7 år samt konsultarbete, helst vid 

MHV/BHV. Barndiagnostik och klinisk erfarenhet är önskvärda 

meriter. Stor vikt lägges vid personlig lämplighet. 

Körkort erfordras. 

Närmare upplysningar lämnas av verksamhetschef/psykolog 

Kerstin Jakobsson, tel 044-516 54. Psykologförbundet 

Kerstin Dahlin, tel 046-17 36 87. 

Skriftlig ansökan med löneanspråk och uppgift om tillträdesdatum 

skall vara Primärvården Skåne, Administrativa 

enheten, Box 351, 281 25 HÄSSLEHOLM, tillhanda 

senast 03-01-10. 

MHV/BHV-psykologmottagning 

Kristianstad 


www.primarvarden.skane.se 

platsannonser 

Arbetet utförs såväl i sluten som öppen vård och innefattar 

psykologiska bedömningar, kortare psykoterapeutiska behandlingsinsatser 

samt med hänsyn till inriktning och kompetens, 

neuropsykologiska utredningar. 

Du ska vara leg psykolog, där erfarenhet av neuropsykologiska 

utredningar är meriterande. Värdefullt är också tidigare erfarenheter 

av rehabilitering och teamarbete samt arbete med 

aktuella patientgrupper. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet. 

Upplysningar lämnas av verksamhetschef Harald Persson, 

tel 0470-59 22 22, eller personalsekreterare Ing-Mari Karlsson, 

tel 58 64 29. Facklig företrädare: Marie Swelén, SP, 

tel 58 87 42. 

Välkommen med din ansökan, märkt med ref nr RH 36/02, 

senast 7 jan till Personalavdelningen, Primärvård/Rehab, Box 

1223, 351 12 Växjö. E-post: pvf-personal@ltkronoberg.se 

Psykolog leg 

Arbetsplats: NSP, Norra Stockholms psykiatri, 

Norrtullsmottagningen, Norrtulls sjukhus. 

Norrtullsmottagningen är en enhet inom Norra Stockholms 

psykiatri, område City. Mottagningen har ansvar för behandling 

och rehabilitering av patienter med psykos- och schizofrenidiagnos. 

Enheten består av team för respektive 

Kungsholmens och Norrmalms stadsdelar. Till verksamheten 

hör även ett mobilt team samt en motsvarande mottagning 

inom Östermalm. Mottagningen har ett nära samarbete 

med socialtjänst, försäkringskassa och med övriga verksamheter 

inom psykosvården såsom enheter för nyinsjuknade 

och för heldygnsvård. Vi lägger också stor tonvikt vid kontakten 

med anhöriga och intresseorganisationer. 

Arbetstid: Heltid 100%. 

Arbetsuppgifter: Som psykolog i teamet och i nära samarbete 

med övriga psykologer kommer Du att svara för begåvnings-, 

neuro- och personlighetsdiagnostiska utredningar 

samt kort- och långtidspsykoterapier, samt bidra till verksamhetsutveckling 

och forskning inom området. 

Kvalifikationer: Vi söker psykolog med kognitiv beteendeterapeutisk 

utbildning och med utbildning inom det neuropsykologiska 

och personlighetsdiagnostiska fältet. 

Erfarenhet av och intresse för patienter med schizofreni och 

andra psykotiska tillstånd är naturligtvis meriterande. 

Vi lägger stor vikt vid kreativitet och samarbetsförmåga. 

Anställningsform: Tillsvidareanställning. 

Upplysningar om tjänsten: Enhetschef Sören Akselson tel 

08-672 42 05 eller psykolog Lars Erdner tel 08-672 42 39. 

Facklig kontaktperson: Anders Wahlqvist tel 08-690 67 99. 

Ansökan: Inkommen senast 2003 01 15 märkt med ref nr 

CSPK 64/02 ställd till Norra Stockholms psykiatri, 

Gun Pettersson, S:t Görans sjukhus, Vårdvägen 3, 

112 81 Stockholm. E-post: gun.pettersson@spo.sll.se 

25

platsannonser 

Psykolog, 

Arbetsförmedlingen Norrtälje 

Kommunen, som upptar en tredjedel av Stockholm läns yta, är en 

skärgårdskommun i Roslagen och mycket välbesökt av turister 

och sommargäster. Detta innebär att sommartid har invånarantalet 

utökats från 53 000 till ca 150 000. Arbetsmarknaden 

präglas av många små företag. Daglig pendling ut ur kommunen 

ökar och är cirka 7 000 personer. 

För att kunna ge våra kunder en bra service har vi huvudkontor i 

Norrtälje och filialkontor i Hallstavik och Rimbo. Arbetsförmedling 

och Arbetsförmedlingen Rehabilitering är integrerade med gemensam 

ledning, vilket vi är ensamma om i länet. Huvudkontoret 

i Norrtälje finns i lokaler centralt belägna. 

Dina arbetsuppgifter kommer att bestå av … 

• Att genomföra arbetspsykologiska utredningar 

• Att motivera och stödja arbetssökande enskilt och i grupp 

• Att genomföra kortare samtalsserier i utredande och stödjande 

syfte 

• Att göra bedömningar i samarbete med personalen på Arbetsförmedlingen 

• Att medverka vid funktions- och kompetensbedömning inför 

arbete/utbildning 

• Att medverka i fortlöpande metod- och utvecklingsarbete 

Kvalifikationer 

Vi söker Dig som är … 

• Legitimerad psykolog 

• Har erfarenhet av arbete med sökande med behov av arbetslivsinriktad 

rehabilitering inom eller utom AMV 

• Har god samarbetsförmåga och förmåga till självständigt 

arbete 

• Har pedagogisk kompetens 

• Är initiativrik 

• Har god förmåga att arbeta konsultativt 

• Vi kommer vid tillsättningen sätta stor vikt vid personlig 

lämplighet och god samarbetsförmåga. 

Varaktighet: Tillsvidareanställning, med tillträde snarast efter 

överenskommelse. 

Ansökan: Skickas till Länsarbetsnämnden, Box 6860, 

113 86 STOCKHOLM eller med e-post: lansarbetsnamndenstockholm@lanab.amv.se 

senast 2003.01-07, märkt med 

ref.nummer: AB.131-1816/2002 

Kontaktpersoner: Arbetsförmedlingschef Hans-Eric Wallin, 

telefon: 0176-765 01, e-post: hans-eric.wallin@lanab.amv.se 

fax: 0176-76529. SACO Anna-Kari Andersson, telefon: 0176- 

765 10, e-post: anna-kari.andersson@lanab.amv.se, fax: 0176- 

765 29. ST-AMS Åke Broström, telefon 0175-756 14, e-post: 

ake.brostrom@lanab.amv.se, fax: 0175-756 11. 

Beteendevetare, heltid 

vid Kommunhälsan 

Välkommen med din ansökan senast 2002-12-30 

Upplysningar: Chef Ove Sundbom 0910-73 51 86 

Annons och mer information hittar du på vår hemsida: 

www.skelleftea.se 

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN 

Vi söker en drivande kraft 

VERKSAMHETSCHEF 

Till Psykiatriska sektorn Mellersta Dalarna 

Mer information om tjänsten finns på landstingets 

hemsida www.ltdalarna.se/jobb. 

Du kan även ringa funktionschef Sören Fogde, 

tel 0225-49 42 70 eller personalsamordnare 

Birgitta Lundmark, tel 023-49 25 57. 

Sista ansökningsdag 2003-01-07 

Teampsykolog 

75% vikariat 

Arbetsplats: SPO, Norra Stockholms psykiatri, Tranebergs 

psykiatriska mottagning, Tranebergsplan 1. T-bana 

Alvik. 

Arbetstid: 40 timmar/vecka. 

Arbetsuppgifter: Tjänsten är placerad i ett allmänpsykiatriskt 

team som ansvarar för öppenvårdsinsatser till personer 

bosatta i stadsdelen Bromma. Självständigt bedömnings- 

och behandlingsarbete inom ramen för teamets 

verksamhet. I behandlingsarbetet lägger vi stor vikt vid 

omsorgsfull diagnostik och öppenhet inför olika terapeutiska 

synsätt och former för behandling. 

Kvalifikationer: Leg. psykolog. Erfarenhet av psykiatriskt 

behandlingsarbete. Vi eftersträvar ett brett behandlingsutbud 

och ser gärna att Du har en kognitiv (KBT eller 

KPT) inriktning. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet 

och samarbetsförmåga. Intresse för utvecklingsarbete. 

Anställningsform: Ett års vikariat på 75% (eventuellt 

mer), med möjlighet till förlängning, från 2003 04 01. 

Upplysningar om tjänsten. Enhetschef/överläkare Bo 

Jonsson tel 08-687 71 25 eller 1:e psykolog Birgitta 

Jakobsson tel 08-687 71 15. 

Facklig kontaktperson: Psykolog Lennart Pålhagen tel 

08-687 60 22. 

Ansökan: Inkommen senast 2003 01 07 märkt med ref nr 

VSps 78/02 ställd till Norra Stockholms psykiatri, Gun 

Pettersson, S:t Görans sjukhus, Vårdvägen 3, 112 81 

Stockholm. E-post: gun.pettersson@spo.sll.se 


Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken 

Verksamhet för Unga Vuxna 

Mälarsjukhuset i Eskilstuna 

Psykolog 

Med samordnaransvar för nystartad verksamhet 

Ref nr MSE 194/02 

Heltid. Tillträde enligt överenskommelse. 

Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken ansvarar för 

barnoch ungdomspsykiatrisk öppenvård i Eskilstuna och 

Strängnäs kommuner samt har ett länsövergripande ansvar 

för slutenvård och ett länsövergripande invandraroch 

flyktingteam. Öppenvården är organiserad som två 

sektoriserade öppenvårdsteam samt ett Kris- och konsultationsteam 

för speciella insatser. 

Från och med andra halvåret 2002 startas embryot till ett 

team mellan basnivån och specialistnivån särskilt inriktad 

mot ungdomar mellan 16–20 år. Syftet är att snabbare 

kunna möta behovet hos ungdomar och deras familj/nätverk 

av psykologiskt och psykiatriskt stöd. När teamet är 

färdigbyggt kommer det att bestå av fyra behandlare och 

en barnpsykiater med erfarenhet och kompetens från såväl 

barnpsykiatri som vuxenpsykiatri. Teamet kommer att 

utlokaliseras skilt från sjukhus, med centralt läge i Eskilstuna. 

Målsättningen för verksamheten är 

• Samverkan mellan ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri 

och skola/socialtjänst 

• Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken kommer att 

vara huvudman 

• Verksamheten skall vara lättillgänglig, flexibel samt 

nätverks- och konsultationsorienterad 

• Salutogent fokus 

• Att stärka och ta tillvara det naturliga nätverkets 

resurser-familj och skola 

• Att underlätta metodutveckling och kunskapsöverföring 

anpassad för denna åldersgrupp 

• Att ca 50% av tiden används till förebyggande och 

konsultativt arbete 

• Att ca 50% av tiden används till direkt patientarbete 

• Kunna fungera som vägvisare för ungdomar och deras 

familjer till ordinarie verksamhet på basnivå eller 

specialistnivå 

Arbetsuppgifter: Förebyggande-, konsultativt- och direkt 

patientarbete riktat mot målgruppen. Utformning, planering 

och samordning i en nyskapande verksamhet. Uppföljning 

och utvärdering under processens gång ingår 

också i uppdraget. Som stöd under en ”projektfas” har du 

en referensgrupp samskapad av Ungdomspsykiatrin, 

Vuxenpsykiatrin och Eskilstuna kommun. 

Kvalifikationer: Leg psykolog. Erfarenhet av barnoch 

ungdomspsykiatriskt teamarbete eller vuxenpsykiatrisk 

öppenvård är meriterande. Stor vikt fästes vid personlig 

lämplighet. 

Upplysningar lämnas av Verksamhetschef Angela Sellin 

eller Enhetschef Terry Jobe, tfn 016-10 34 95. Facklig 

företrädare för Psykologförbundet är Kristian Richter, tfn 

016-10 35 75. 

Välkommen med Din ansökan inkl meritförteckning, 

senast 2003-01-07, till Mälarsjukhuset, Administration 

plan 13, 631 88 Eskilstuna. 


Nora vårdcentral 

söker psykolog 

Vid Nora vårdcentral finns ett stort intresse för att arbeta med 

förebyggande hälsoarbete och psykosocialt stöd. Du blir en 

förstärkning av den psykosociala kompetensen på vårdcentralen. 

Du kommer att arbeta med krishantering, lättare depressioner 

och andra psykosociala problem. 

Upplysningar 

Vårdcentralschef Sven Röstlund, 0587-843 32 eller 

föreståndare Astrid Duberg, 0587-843 40. Facklig företrädare 

Lennart Garlund, 019-602 92 12. 

Du kan även läsa mer om tjänsten på www.orebroll.se/jobb där 

Du även kan söka jobbet direkt. 

Ansökan 

Välkommen med Din ansökan, märkt med ref nr 157 /02, till 

Eva Sennbrink, primärvård, psykiatri och habilitering, Box 1613, 

701 16 Örebro eller primjobb@orebroll.se. Ansökan med 

löneanspråk ska vara oss tillhanda senast 7 januari 2003. 

www.orebroll.se/prim 

Psykologer 

Division Psykiatri 

Öppenvårdsmott. i Lidköping och Mariestad 

Till öppenvårdsmottagningarna i Lidköping och 

Mariestad söker vi nu två leg psykologer. 

För utförlig information om tjänsterna se 

www.vgregion.se/skas 

Upplysningar: Vårdchef Hans Halén, tfn 0515-876 17, 

teamföreståndare Bosse Karlsson, tfn 0510-48 44 19 

(Lidköping), teamföreståndare Berit Svensson, 

tfn 0501-683 42 (Mariestad). 

www.vgregion.se 

platsannonser 

27

platsannonser 

Leg psykolog 

Barn- och ungdomshabiliteringen Mariedal 

Habiliteringen Norr, Vänersborg 

Vikariat 75–100 %. Tillträde snarast eller enligt överenskommelse 

t o m 2003-09-30 med ev förlängning. 

Barn- och ungdomshabiliteringen Mariedal är en verksamhet 

som ger behandling, råd och stödinsatser till 

barn/ungdomar mellan 0–18 år med medfödda eller 

tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. I verksamheten 

är barnets och familjens behov styrande. 

Vi arbetar utifrån medicinsk, psykologisk, pedagogisk 

och social kompetens i team där arbetsterapeut, kurator, 

logoped, läkare, psykolog, sjukgymnast, sjuksköterska 

och specialpedagog ingår. 

Arbetsuppgifter: Arbetet innebär direkt arbete med 

barn/ungdom i samband med olika psykologiska bedömningar 

och behandlingar, samt konsultation och 

rådgivning gentemot personer i barnets närmiljö. 

Arbetet är omväxlande och stimulerande men ställer 

krav på självständighet och flexibilitet. 

Du kommer att arbeta i habiliteringens Trollhätteteam. 

I teamet finns ytterligare en psykolog, vilket innebär 

att du får samarbeta med en psykolog som har lång erfarenhet 

och kunskap inom barnhabiliteringsområdet. 

På arbetsplatsen finns ytterligare två psykologer. 

Kvalifikationer: Du är legitimerad psykolog med 

intresse för det neuropsykologiska området. Erfarenhet 

av barn med funktionshinder är meriterande liksom 

kunskap och erfarenhet av neuropsykologi. Körkort 

krävs då arbetet medför resor i tjänsten. Stor vikt fästes 

vid personlig lämplighet och god samarbetsförmåga. 

Upplysningar: Lämnas av habiliteringschef 

Yvonne Tellskog, tfn 0521-120 60, teamsamordnare/ 

psykolog Gunilla Bryntesson, tfn 0521-120 60, 

yrkesutvecklare/psykolog Lennart Ewaldsson, 

tfn 0522-924 21, sekr 0522-923 75. 

Facklig företrädare: Psykologförbundet, Anke 

Samulowitz, tfn 0521-120 60. 

Ansökan märkt med ref nr HFV 180-2002 sänds 

senast 10 januari 2003 till Handikappförvaltningen, 

Inger Henriksson, Box 306, 462 23 Vänersborg. 


Psykolog 

BUP-mottagningen i 

Haninge söker en 

för tillsvidareanställning, heltid med tillträde 

enligt överenskommelse. 

Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen 

i Haninge ligger 20 minuters resväg med 

pendeltåg från Stockholms Centralstation. 

Mottagningen har 20 anställda fördelat på psykologer, 

kuratorer, läkare och assistenter. På vår mottagning 

erbjuder vi ett brett behandlingsutbud 

utifrån olika teoretiska synsätt. Vi arbetar med 

familjeterapi, barnoch ungdomsterapier samt 

olika gruppverksamheter. Mottagningen har bland 

annat utvecklat arbetssätt rörande neuropsykiatri, 

korttidsterapi och kognitiva metoder. Ett respektfullt 

förhållningssätt, idérikedom och humor är 

några ledstjärnor i vårt arbete. 

Arbetsuppgifter: Barn- och ungdomspsykiatriskt 

teamarbete. Utredning, diagnostik och 

behandling av barn, ungdomar och deras familjer. 

Samarbete med vårdgrannar. 

Kvalifikationer: Legitimerad psykolog 

med kunnighet i barnoch ungdomsdiagnostik 

och barnpsykiatriskt behandlingsarbete. 

Psykoterapeutlegitimation är önskvärd, liksom 

kunnighet i kognitiv psykoterapi och kognitiv 

beteendeterapi. Stor vikt läggs vid personlig 

lämplighet och god samarbetsförmåga. 

Upplysningar lämnas av enhetschef Berit 

Gredell-Jansson, tfn 08-606 26 00 eller verksamhetschef 

Maria Dunerfeldt, tfn 08-690 58 87. 

Facklig kontaktperson är Kjell Lindqvist, 

Psykologförbundet tfn 08-690 67 99. 

Välkommen med Din ansökan, märkt 

med ref nr Barnpsyk 163/02 senast den 14 januari 

2003 till BUP Haninge, Handenterminalen 4, 9tr, 

136 40 Haninge. 

E-post: berit.gredell-jansson@bup.sll.se 

Om du vill att din annons även ska 

publiceras på Psykologförbundets 

hemsida – tala om det när du 

beställer plats i PsykologTidningen! 


Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje söker 

Legitimerad psykolog 

50%, tillsvidareanställning med tillträde i februari 2003. 

Sexualbrottsavdelningen består av 30 slutna platser för män 

som begått sexuella övergrepp. Vår inriktning är att arbeta 

med förövare som begått brott mot barn och vi arbetar nätverksorienterat 

med brottsoffret i fokus. Arbetsteamet består 

av 12 medarbetare och två konsultpsykologer, som arbetar 

individualterapeutiskt samt med handledning av personalgruppen. 

Din primära uppgift kommer att bestå i att tillsammans med 

en vårdare ur personalgruppen leda ett nytt kanadensiskt program, 

ROS, som står för Relationer och samlevnad. Programmet 

är helt nytt och kommer att genomföras på samtliga 

kriminalvårdsanstalter som har särskilt utpekade platser för 

HABILITERINGEN DALARNA 

SÖKER 3 PSYKOLOGER 

Tillsvidareanställningar med tillträde snarast. 

1 LEG PSYKOLOG 100% till BARNHABILITERINGEN 

med placering i FALUN. Ref: 34/02 

1 LEG PSYKOLOG 100% till BARNHABILITERINGEN med 

placering i BORLÄNGE. Ref: 36/02 

Habiliteringen är en tvärvetenskaplig specialistresurs med 

medicinsk, psykologisk, social och pedagogisk kompetens. 

Vi har ett familjecentrerat arbetssätt där barns/ungdomars 

situation och behov ses i ett brett perspektiv. 

Vår uppgift är att ge stöd, service och vägledning till barn/ 

ungdom med funktionshinder, deras anhöriga och andra 

viktiga personer i närmiljön. 

Målet är att barn/ungdom och deras familjer skall kunna leva 

ett liv som andra. 

Inom barnhabiliteringen blir ditt arbete att i nära samråd 

med föräldrar och med övriga yrkesgrupper inom teamet, 

utreda barn/ungdom, ge psykologisk behandling och stöd till 

barn/ungdom och deras familjer. Att ge konsultation och 

kunskapsöverföring till personal i närmiljön ingår också. 

Vi samverkar i neuropsykiatriska frågeställningar med Barnoch 

ungdomspsykiatrin. 

Du kommer att ingå i ett team tillsammans med arbetsterapeut, 

kurator, läkare, sjukgymnast, sjuksköterska, specialpedagog, 

i nära samarbete med föräldrar. Du kommer att 

samarbeta med erfarna psykologkollegor på arbetsplatsen. 

1 LEG PSYKOLOG 100% till VUXENHABILITERINGEN 

med placering i FALUN. Ref 37/02 

Vuxenhabiliteringens uppgift är att genom stöd, service och 

vägledning underlätta för vuxna med funktionshinder att själva 

utforma sin livssituation. I uppdraget ingår även stöd till närstående 

och andra viktiga personer. 

Vuxenhabiliteringen i Dalarna är för närvarande inne i en 

intensiv och mycket intressant utvecklingsfas som syftar till att 

samordna och stärka verksamheten i länet, en process där 


Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje är en sluten anstalt med plats för 207 manliga intagna. 

Sexualbrottsavdelningen är avskild inom anstalten och flertalet av de intagna har långa påföljder. 

platsannonser 

sexualbrottsförövare. Utbildning i ROS-programmet kommer 

att ges under två veckor i Göteborg, troligtvis i februari 2003. 

Behandlingen kommer ske främst i grupp. Tiden utöver programverksamheten 

kan användas till individualterapi samt 

handledning av annan programverksamhets ledare. Av stor 

vikt är att du vill arbeta i en tydlig och öppen samverkan med 

personalgruppen. 

Du ska vara legitimerad psykolog med kognitiv inriktning och 

ha gruppledarvana. Vi värdesätter om du arbetat med 

förövare och brottsoffer såväl enskilt som i grupp. 

Upplysningar lämnas av kriminalvårdsinspektör Anita Åhnberg, 

telefon 0176-29 63 01 eller 0708-93 80 35. 

E-post: maria.harg@kvv.se 

Välkommen med din ansökan till Kriminalvårdsmyndigheten 

Norrtälje, 761 29 NORRTÄLJE, senast den 31 december. 

alla medarbetare är delaktiga och aktiva. Enheterna är samlokaliserade 

med Barn- och ungdomshabiliteringen och finns i 

Falun, Borlänge, Hedemora, Mora och Ludvika. I Hedemora 

finns dessutom en intensivträningsenhet. 

Arbetet innebär att Du kommer att ingå i ett tvärvetenskapligt 

team, där Du ansvarar för den psykologiska specialistkompetensen. 

Du kommer att arbeta med utredning, psykoterapi och 

annat stöd till vuxna med funktionshinder och deras närstående 

samt handledning och utbildning av personal. Ett nära 

samarbete med vuxenpsykiatrin kring det neuropsykiatriska 

området är under utveckling. 

Vuxenhabiliteringens teamarbete grundas på en bred kompetens 

där de lokala teamen består av kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut 

och fritidskonsulent samt på länsnivå specialpedagog, 

sjuksköterska och logoped. 

För tjänsterna erbjuder vi ett stimulerande och utvecklande 

arbete inom habiliteringen med arbetsuppgifter i huvudsak på 

individ- och gruppnivå. Vi är en specialistresurs inom landstinget 

där nya forskningsrön inom verksamhetsområdet medför 

krav på ständig utveckling. Vi har höga krav på våra medarbetare 

och erbjuder i gengäld god möjlighet till fortbildning 

och samarbete med erfarna kollegor. Du kommer att ingå i en 

psykologgrupp med möjlighet till specialisering på länsnivå. 

Behov finns av metodutveckling inom diagnostik och behandling 

inom habiliteringens breda kompetensområde. 

Vi söker Dig som är leg psykolog, gärna med erfarenhet av 

habilitering eller annan liknande verksamhet. Du måste ha en 

god samarbetsförmåga och vara intresserad av att arbeta i 

team tillsammans med andra yrkesgrupper. Erfarenhet av 

eller intresse för neuropsykologiska frågeställningar och 

erfarenheter från liknande arbetsuppgifter är meriterande, 

men vi fäster också stor vikt vid personlig lämplighet. 

Vill Du veta mer ring verksamhetschef Maja Gilbert, 023- 

49 05 22 eller leg psykolog Gunilla Svensson, tillika facklig företrädare, 

023-49 03 73. För upplysningar om vuxentjänsten 

kan du också ringa leg psykolog Brita Lindahl 023-49 05 72. 

För tjänsten i Borlänge ring verksamhetschef Olof Ehrs, 0243- 

49 78 09. Du kan även ringa yrkesutvecklare leg psykolog 

Ingalill Tjulander, 0225-49 67 78. 

Din ansökan vill vi ha senast 2003-01-10 till Habiliteringen 

i Falun, Falu lasarett, 791 82 FALUN resp Habiliteringen i 

Borlänge, Box 731, 781 27 BORLÄNGE. 

29

platsannonser 

Psykiatrin i Nordvästra Skåne är en förvaltning bestående 

av de psykiatriska klinikerna i Helsingborg och Ängelholm. 

Nordvästra sjukvårdsdistriktet omfattar ca 240 000 

invånare och den psykiatriska verksamheten präglas av 

hög kompetens och ett brett vårdutbud. Psykiatriska 

kliniken i Ängelholm arbetar idag utifrån en geografiskt 

sektoriserad modell med tre alllmänpsykiatriska och ett 

geropsykiatriskt team innehållande såväl öppen- som 

slutenvård. 

Psykiatriska kliniken, Ängelholm 

VERKSAMHETSCHEF (ref nr 32P/2002) 

Ett intensivt arbete i dialog med beställarfunktionen i 

distriktet pågår för att tydliggöra psykiatrins uppdrag. Detta 

arbete kan på sikt påverka klinikens organisation och 

arbetsuppgifter. Utvecklingsarbetet har som utgångspunkt 

befolkningens behov av psykiatrisk vård och genomföres 

med hög delaktighet bland medarbetarna. 

Utvecklingsarbetet sker enligt de värden som ligger till 

grund för Regionens sjukvårdsprogram ”Skånsk livskraft – 

vård och hälsa”. 

Hela annonsen kan Du läsa på: www.platsnytt.skane.se 

Välkommen med Din ansökan, märkt med ref nr, till: 

Psykiatrin Nordvästra Skåne, Christina Nordqvist, Carl 

Krooks gata 30, 252 25 Helsingborg, senast den 22 

december 2002. 

Vad sägs om att bo i Bohuslän? 

Här finns salta bad, färska räkor och vacker natur! 

Är Du intresserad av ett stimulerande och spännande arbete, 

där Du som psykolog är eftertraktad och uppskattad? 

Vuxenhabiliteringen i norra Bohuslän, Uddevalla, 

söker leg psykolog, deltid 75%, tillsvidareanställning 

Vår arbetsplats kan bl a erbjuda: 

• ett fritt och självständigt arbete i tvärprofessionella team 

• goda möjligheter till fortbildning 

• nya och ändamålsenliga lokaler 

• engagerade och trevliga medarbetare och kollegor 

• ett öppet, lärande och utvecklande klimat och många 

glada skratt i fikarummet 

Teamchef och överläkare 

Spännande utveckling av 

psykiatrin i Bålsta 

Vi satsar på en ny bred psykiatrisk öppenvårdsverksamhet 

– en samlad specialistmottagning. 

För mer information se vår hemsida 

wwwhot.vgregion.se/hfv eller kontakta habiliteringschef 

Lars-Erik Gotthard, tfn 0522-93157, teamsamordnare 

Birgitta Enlund, tfn 0522-93119. 

E-post lars-erik.gotthard@vgregion.se, 

birgitta.enlund@vgregion.se 



Ring 

Sektionschef Birgitta Lörelius, 018-611 92 72. 

Områdeschef Tarja-Leena Kirvesniemi, 

0171-41 84 52, 070-326 05 09. 

Läs mera på vår hemsida! 

www.akademiska.se


Norra länets produktionsområde 

Danderyd-Vaxholm-Österåker 

psykiatriska sektor söker 

2 Psykologer 

Arbetsuppgifter: Psykologiska utredningar, bedömningar 

och psykoterapeutiskt arbete, självständigt 

och i team. Delataga i samverkan med vårdgrannar. 

Kvalifikationer: Leg psykolog, leg psykoterapeut. 

Verksamheten är intresserad av leg. psykoterapeuter 

med olika inriktningar. Utbildning i personlighetsdiagnostik 

är en merit liksom kompetens 

och intresse för neuropsykologiska utredningar. 

Vi ser gärna att du har intresse och erfarenhet av 

administrativa uppgifter. 

Stor vikt läggs vid personlig lämplighet och samarbetsförmåga. 

Anställningsform: Tillsvidare, under förutsättning 

av vederbörliga beslut. Tillträde snarast. 

Arbetstid: 20 respektive 40 tim/vecka, dagtid. 

Arbetsplats: Placering vid Mörby psykiatriska mottagning. 

Den ena tjänsten har viss verksamhet förlagd 

till Vaxholm. Mörbymottagningen är belägen 

vid Mörby Centrum. 

Tala med: Områdeschef/psykolog Ellen Britz 

tel 08-587 544 26, områdeschef/psykolog Annika 

Bodén tel 08-587 544 21, samordnande psykolog 

Anita Enger tel 08-587 544 14. 

Facklig företrädare Anders Wahlqvist 

tel 08-655 61 17. 

Välkommen med din ansökan senast 03-01-10 

med ref nr DVÖ 50/02 ställd till intendent Maude 

Hoppe, Danderyd-Vaxholm-Österåker psykiatriska 

sektor, Box 121, 182 12 Danderyd. 

Vill du annonsera i Psykologtidningen? 

Gör så här: 

– Maila din annons eller ditt annonsunderlag till: 

brittmarie.haake@psykologforbundet.se 

– Ange önskemål om publiceringsdag och utformning samt till vilken 

adress fakturan ska sändas. 

För information om priser, utgivningsdagar m m ring annonsansvarig: 

08-567 06 454. 

Psykologtidningen utkommer med 21 nummer per år och har en upplaga 

på 8 600 ex. 

SERVICEOMRÅDEN: 

FÖRHANDLINGAR 

08-567 06 407 

08-567 06 409 

08-567 06 410 från och med 2/1 2003 

JURIDIK 

08-567 06 412 

PROFESSION 

08-567 06 441 

STUDERANDFRÅGOR 

08-567 06 407 

PSYKOLOGTIDNINGEN 

Psykologtidningen, 08-567 06 450 

Annonser, 08-567 06 454 

INFORMATION 

08-567 06 401 

08-567 06 410 

ORGANISATION, ADMINISTRATION 

Ansökan om medlemskap, 08-567 06 430 

Medlemsregister, 08-567 06 430 

AEA-ärenden, 08-567 06 431 

Medlemsförsäkringar, 08-567 06 401 

Organisation, stadgefrågor m m, 

08-567 06 401 

PSYKOLOGTJÄNST 

PsykologTjänst/egenföretagare, 

08-567 06 460 

KANSLI 

postadress: Box 3287, 103 65 Stockholm 

besöksadress: Vasagatan 48 

telefon: 08-567 06 400. 

Växeln öppen: 8.30–12 och 13–17. 

(fred – 16.30) 

fax: 08-567 06 499. 

psykologförbundets hemsida 

på internet: www.psykologforbundet.se 

e-post till personal: 

fornamn.efternamn@psykologforbundet.se 

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066 

direktnummer till personalen: 

Judith Rosengren, 08-567 06 408, 

förbundsdirektör. 

Hans Persson, 08-567 06 401, 

mobil 070-96 76 401, förbundssekreterare. 

Örjan Salling, 08-567 06 441, 

mobil 070-96 76 441, professionsansvarig. 

Mahlin Olsson, 08-567 06 407, 

förhandlingssekreterare. 

Åke Hjelm, 08-567 06 412, förbundsjurist. 

Lars Karlsson, 08-567 06 409, 

mobil 070-96 76 409, ombudsman. 

Brittmarie Haake, 08-567 06 454, 

assistent, vik. 

FÖRBUNDSSTYRELSEN 

Torgny Danielsson, ordförande, 

08-567 06 477. 

torgny.danielsson@psykolog.net 

Birgitta Johansson-Hidén, 

1:e vice ordförande, 054-700 20 19. 

birgitta.johansson-hiden@psykolog.net 

Karin Graff-Cederström, 

2:e vice ordförande, 08-580 288 93. 

karin.graff@psykolog.net 

Helén Antonson, 031-64 12 58. 

helen.antonson@psykolog.net 

David Edfelt, 08-616 41 13. 

david.edfelt@psykolog.net 

Anders W Eriksson, 070-417 49 52. 

anders.eriksson@psykolog.net 

Eva-Lotta Hellgren, 011-20 23 02. 

eva-lotta.hellgren@psykolog.net 

Petri Partanen, 063-14 41 54. 

petri.partanen@psykolog.net 

Bengt Persson, 0470-58 63 93. 

bengt.persson@psykolog.net 

Tomas Rudal, mobil 0707-27 04 06. 

tomas.rudal@psykolog.net 

Mikal Björkström, mobil 070-438 23 05. 

mikal.bjorkstrom@psykolog.net 

Eva Lundgren, 090-12 28 59. 

eva.lundgren@psykolog.net 

ETIKRÅDET 

Charlotte Uggla, ordförande, 

08-508 135 40. 

Per Magnus Johansson, vice ordförande, 

031-711 00 04. 

Sinella Keskiniva, 090-77 95 45. 

Kristina Persson, 019-602 65 78. 

Seppo-Matti Salonen, 031-330 02 60. 

Sam Uhlin, 0500-43 18 77. 

SPECIALISTRÅDET 

Erling Nyman, ordförande, 019-602 57 07, 

mobil 070-666 28 41. 

Ulla-Britt Selander, sekreterare, 

08-586 064 23. 

Gunvor Bergquist, utskottet för arbetslivets 

psykologi, 0520-739 66. 

Erland Hjelmquist, utskottet för handikapppsykologi, 

031-773 16 57. 

Roland Ericsson, utskottet för klinisk psykologi, 

0515-876 41. 

Bengt Sonesson, utskottet för neuropsykologi, 

046-17 39 26. 

Carl Wiström, utskottet för pedagogisk 

psykologi, 063-15 13 23. 

STUDERANDERÅDET 

Mikal Björkström, mobil 070-438 23 05. 

VALBEREDNINGEN 

Ann-Sofie Hansson-Pourtaheri, ordförande, 

018-611 23 81. 

VETENSKAPLIGA RÅDET 

Gunnel Backenroth-Ohsako, ordförande, 

08-585 857 72. 

IHPU – institutet för högre 

psykologiutbildning 

Box 3287, 103 65 Stockholm. 

Assistent: Berit Emilsson, 08-567 06 444. 

E-post: berit.emilsson@ 

psykologforbundet.se 

VD: Anders Hallborg, 046-18 90 62. 

E-post: anders.hallborg@ihpu.se 

PSYKOLOGTJÄNST 


E-post: psykologtjanst@ 

psykologforbundet.se 

tel 08-567 06 460 

VD: Camilla Damell 

Informatör, vik: Susanne Bertman 

Hemsida: www.psykologtjanst.se 

STP 

– stiftelsen för tillämpad psykologi 

Box 3287, 103 65 Stockholm. 

Christina Strömer Wilson 

E-post: christina@csw.se 

mobil 070-96 76 476 

31

Vid obeställbarhet, retur till: 

Psykologtidningen, 


R 

TIDNINGEN 

PSYKOLOG 

Jultomten 

och 

förbundet 

Inför julen handlar det ju mycket 

om förväntningar – om gemenskap, ledighet, 

julefrid, god mat och inte minst innehållet 

i tomtens säck. Tomten är julen 

personifierad och det har alltid funnits 

mycket av mystik runt honom. Vem är han 

egentligen? Och är det inte lite skumt 

att tomten ständigt frågar om det finns några 

snälla barn? Och det alltid 

södergren 

innan han delar ut julklapparna. tomas 

edan som barn insåg vi som är politiskt och fackligt 

medvetna att det finns en otillbörlig koalition mellan tomten 

och dem som har makten d v s föräldrarna. Hur kan man annars 

förklara att vi barn fick ett antal mjuka paket, med innehåll som 

strumpor och ”kallingar”, trots att vi uttryckligen skrivit på 

önskelistan att några klädespersedlar som julgåvor avböjs, vänligt 

men bestämt. Misstankarna infann sig omedelbart att det 

måste pågå förhandlingar och någon slags ohelig allians, eller 

möjligen en pakt, mellan tomten och föräldrarna då i rollen som 

våra arbetsgivare. Vi genomskådade detta tidigt. För vem annan 

än våra föräldrar ville ha hållhakar på oss och på detta sätt skapa 

ett arbetsvärderingssystem som innebar att vara snäll i stort sett 

var detsamma som att sköta sig klanderfritt, göra läxorna, vara 

hjälpsam, dela med sig och så vidare. 

För att vara på den säkra sidan mötte vi barn detta genom att 

gå samman och så snart frågan om snälla barn väckts högljutt 

intyga att alla varit jättesnälla varje dag hela året om. Och alla 

små rösterna tillsammans gjorde ett helt trovärdigt intryck och 

gjorde det dessutom omöjligt för någon annan att göra sig hörd. 

Svaret är ju en självklarhet: Alla vet ju att barn är snälla från födseln. 

Så vad skulle kunna ha hänt sedan dess? 

VI PSYKOLOGER kan på liknande sätt tillsammans på julafton 

detta år, eller vilken annan dag på året som helst förresten, hävda 

att vi sköter oss väl. Vi kan intyga att vi arbetar och tar ansvar 

för mer än det vi får betalt för, vi förkovrar oss ständigt, vi skaffar 

oss specialistkompetenser, vi ställer upp på de svagas sida och 

vi avstod redan på sextiotalet löneutrymme till förmån för 

andra som behövde det bättre. 

I dag, när vi tror oss veta mer om Tomten och anses vara mera 

vuxna, så har vi valt att tillsammans bilda en egen allians, eller 

pakt, som vi kallar Sveriges Psykologförbund. 

Så visst kan vi med hjälp av alla våra röster och allt det kunnande 

vi har om mellanmänsklig kommunikation få gehör för 

våra budskap Nu är det med andra ord vår tur att få tomtens 

öra. 

Några julpaket med innehåll som är direkt hämtade från vår, 

Sveriges Psykologförbunds, önskelista är därför inte helt oförtjänt 

och kanske just nu . . . 

En faderlig megatomte från Rosenbad 

på julpaketen skriver en och annan rad 

till alla psykologer 

ja kommer ju ihåg er 

nu får ni den psykologlag om vilken ni bad 

God Jul och Gott Nytt År! 

tillönskas alla Psykologtidningens läsare 

av 

torgny danielsson 

förbundsordförande

Öppna artikel - Inse

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?