24 A4/A3 - Sveriges geologiska undersökning

24 A4/A3

SVERIGES GEOLOGISKA AB URANRAPPORT
Division Ingenjörsgeologi Datum: 1984-06-04
Projekt: SKBF N Norrland ID-nr: IRAP 84029
Uppdragsgivare: SKBF Plats: 24 I Storavan NO
Hugo Minell
25 I Stensund SO
SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER
KVARTÄRGEOLOGISKA UNDERSöKNINGAR
AV URANUPPSLAG INOM LANGTRÄSK-V. KIKKEJAURE­
OMRADET
Områdena runt Långträsk och V Kikkejaure har tidigare ingått regionala arbeten där
vissa uppslag utgjort mål för en översiktlig undersökning.
Det har under de sista åren visat sig att de flesta mineraliserade blockuppslagen uppträder
i moräner med stor andel lokalt berggrundsmaterial. Dess värre är denna typ av
lokal morän ej alltför vanlig, oftast är moränen långtransporterad och morän med normal
berggrundssammansättning innehåller aldrig sammanhängande blocksvansar.
Målet med följande arbeten har därför varit att dokumentera sådana parametrar (som bergart,
rundningsgrad, storleksvariation hos moränens fragment) vilka kan vara avgörande
för att bestämma om det är en morän som avspeglar en mineralisering eller gömmer en
mineralisering. Detta är framförallt viktigt runt en blocksvans där man kan styra borrningen
mot presumtiva mineraliseringar innanför som utanför själva svansen.
Resultaten har visat att V Kikkejaure, Ö Järntjärnsbäcken, Sördöttern är uppslag som
är horisontalt ytbergränsade och som i stort sett avspeglas av blockuppslagen. V. Järntjärnsbäcken,Tallberget
och en del uppslag runt Njallejaure kan ha mineraliseringar med
omfattande utgående utan att detta har givt något blockuppslag.
Inom samtliga systematiskt undersökta blockuppslag kan direkt sondering utföras enligt
bilagor i texten. Mellan Järntjärnsdalen och Njallejaure rekommenderas regional blockletning
med koncentration på geofysiska anomalier
Nyckelord: Blocksvans, moränbeskrivning, moränpetrografi, istransport, kvartärdata

Tidigare områdes knutna kvartärgeologiska rapporter:
Einarsson, ö. Luppichini, E-L. Minell, H. 1982: Uppföljning av anomala
områden inom MoMo projektet från 1980 års regionala tungmineral
provtagning. SGAB, prospekteringsrapport 1982-09-09.
Minell, H. 1974: Kvartärgeologi inom N delen av kartbladet 24 I
Storavan med kartpärm.
1978: Glaciological interpretations of boulder trains for the
purpose of prospecting in till.- SGU ser C 743.
1979: The genesis of tills in different moraine types and the
deglaciation in a part of central Lappland. - SGU ser C 754.
1979: The application of moraine and till studies to ore prospecting.
Societas Upsaliensis pro Geologia Quaternaria. Striolae 4.
1981: Kvartärgeologiska undersökningar inom de topografiska kartbladen
25 I Stens und SE och 24 IStoravan NE. SGU, prospekteringsrapport,
BRAP 81044.
2

INNEHALLSFöRTECKNING
INLEDNING 5
REGIONAL KVARTÄRGEOLOGI 5
BERGGRUND 7
ISRöRELSERIKTNINGAR 8
HÄLLFREKVENS OCH JORDMÄKTIGHET 8
BERGARTSFöRDELNING IMORÄNMATERIAL 8
BLOCKIGHET OCH RöSNING AV BERG 11
VATTENAKTIVITET OCH SEDIMENTJORDAR 11
TORV OCH VATMARK 12
UPPSLAG 13
Allmänt 13
Kikkejaure 13
Tallberget 15
ö. Jänntjärnsbäcken 17
V. Järntjärnsbäcken 17
Sördöttern 19
Njallejaure - Ravenberget 21
BILAGOR
1 - 8
sid

INLEDNING
Inom de norra och centrala delarna av 24 I Storavan NO, finns ett
antal uranuppslag. Uranuppslagen ligger inom kristallin berggrund
och i ett för Norrbottens skogsland typiskt bergkullandskap.
De flesta uppslagen hittades under perioden 1972 - 1975, då även
en begränsad kvartärgeologisk insats gjordes. Borrningar utfördes
även på två objekt N-Döttern 1 och västra Kikkejaure, men någon
mineralisering påträffades inte som kunde förklara blocken. Vid nyinventering
av alla objekt 1982- 1983 hittades dels nya uppslag och
dels fick man fram mer material som gav anledning till ytterligare
prospekterings insats.
De flesta uppslagen består av blocksvansar eller ansamlingar av
mineraliserade block. För att få en uppfattning om dessa blockansamlingars
avstånd till sitt moderklyft så har tyngdpunkten lagts
på undersökningar av bergartsinnehåll i moränen. Bergartsfragment
och mineraliserade block dokumenterades även med avseende på rundningsgrad,
storleksvariation och frekvens. Den samlade informationen
av detta utgör också ett bra underlag vid bedömning av okänd berggrund
som täcks av morän. Morängenetisk karta och karta över isrörelseelement
är delvis sammanställt av äldre material.
REGIONAL KVARTÄRGEOLOGI
Områdets stortopografi består aven mängd utspridda bergkullar,
600 - 700 meter OH som på sina ställen genomskärs av sjöfyllda dalgångar
i nordvästlig riktning (ca 400 m OH) (bil.2).
Bergkullarna har på sina ställen förbindelse med varandra och kan
därvid bilda sadel partier eller höjdplatåer 450 - 550 meter OH
mellan topparna. (bil.2).
De lösa avlagringarnas karaktär följer ofta stortopografin. De tunnaste
avlagringarna finns på bergkullarnas överdel där också hällar
kan uppträda rikligt. Mäktigheten ökar nedåt i terrängen och moränen
5

örjar få sina egna former efter flacka bergssidor, sadel partier eller
höjdplatåer. I vissa höjdområden kan moränmäktigheterna bli avsevärda
och överstiga 40 meter och få enormt stora former (moränplatåer) som
avskiljs med mellanliggande myrar och småsjöar. Det vanligaste är
emellertid att en flack terräng med mer eller mindre drumliniserad
(spolformade moränryggar i isrörelseriktningen) yta av normal moränmäktighet
på 7 - 10 meter.
Inom de lägsta dalgångarna är de lösa avlagringarna betydligt mer varierande.
Här har vattenaktiviteten från glaciärens smältvatten bidragit
med såväl urspolning som sedimentavsättning. Moränjordarna har också
påverkats inte bara av vatten utan ställvis också av ett mer påfallande
bidrag av berggrundsfragment från den underliggande berggrunden vilket
i vissa områden ger sig till känna genom stor och rikblockiga moräner.
Inom de lägsta och oftast sjöfyllda bassängerna har moränryggar områdesvis
utbildats till en barkanliknande form som ligger med sin konvexa
form mot isrörelsen. Moränmäktigheterna kan variera avsevärt men
ligger vanligtvis på 6 - 10 meter.
BERGGRUNDEN
Berggrunden över den centrala delen av området mellan ö Järntjärnsdalen
i nordväst och Ravenberget i sydost, domineras helt aven porfyrisk
granit (Avavikentyp).
Av bergartsfördelningen i moränmaterialet at döma bör det finnas
betydligt mer vulkanitrester i denna granit än vad som framgår av
berggrunden.
Mot nordväst, inom den närmaste milen, det vill säga V Järntjärnsdalen
och Dötternbergen domineras berggrunden huvudsakligen av mer eller
mindre granitomvandlade sura och ställvis också intermediära vulkaniter
med ställvis mer eller mindre rikt inslag aven röd medel kornig granit.
Ytterligare mot nordväst, in mot Stensundsbladet dominerar till att
börja med olika granitderivat inom vilka vulkaniter och andra suprakrustal
så småningom börjar bli allt vanligare. Fjällranden ligger
ca 8 - 10 mil mot nordväst.
Mot sydost med gräns ungefär vid Ravenberguppslaget uppträder sura
vulkaniter och andesitiska bergarter.
7

ISRöRELSERIKTNINGAR
Isdelarzonen eller gränszonen för isens sista rörelseriktningar
ligger ca 10 mil mot nordväst.
Den sista och helt dominerande istransporten har också varit från
nordväst N 45 - 55 V med variationer mellan N 30 - 60 V. Spår efter
äldre riktningar ifrån S 70 - 85 O har hittats i form av isräfflor,
men denna riktning kan anses som helt underordnad ur prospekteringssynpunkt
(bil.3 ).
HÄLLFREKVENS OCH JORDMÄKTIGHET
De flesta hällar uppträder efter bergkullarnas brantaste höjdpartier
samt inom starkt spolade områden. Det är också bergkullarnas toppar
och spolområden som har de mest begränsade moränmäktigheterna, vanligtvis
under 5 meter.
Uppslaget ö Järntjärnsbäcken tillhör det senare.
Norrut ligger moränmäktigheten på 7 - 10 meter över stora delar av
området. Moränmäktigheter på betydligt över 10 meter, det vill säga
upp mot 15 - 20 meter finns efter Långträsket och kan förväntas även
inom vissa områden som läsidorna av de flesta bergkullarna och de
flacka områdena runt Högåsberget.
BERGARTSFöRDELNING IMORÄNMATERIAL
Det långtransporterade bakgrundsmaterialet i moranen består till ca
40 %av vitt skilda granitderivat av olika ursprung i både block och
sten. Fjäl"lbergarter är tydligt skönjbart i framförallt sten till
upp mot 10 %. För övrigt förekommer olika metasuprakrustal, grönstensderivat
och vulkaniter av skilda metamorfosgrader och ursprung.
(bil.4 ). (Blockpetrografi och stenpetrografi med transparent topografiskt
blad).
8

De utfällda sedimentjordarna i form av grus, sand, silt mm täcker
relativt begränsade stråk inom Järntjärnsdalen samt mellan Långträsk­
Njallejaure.
TORV OCH VATMARK
Torv och våtmark är vnaligast förekommande inom områdets lägre och
flackare partier.
Småmyrar uppträder som regel där terrängen är starkt bruten, till
exempel mellan moränryggar.
12

UPPSLAG
Allmänt
Syftet med undersökningarna har varit att få en uppfattning om var
mineraliseririgar kan uppträda i förhållande till mineraliserade blockansamlingar.
Följande undersökningar har därvid utförts:
istransportriktningar
jordarternas fördelning
blockighet
bergarter i morän samt bergartsfragmentens storleksvariation
och rundningsgrad.
V KIKKEJAURE
Den lokala berggrunden består av granit. Isrörelseriktning och materialtransport
har varit från N 30 V.
Moränmaterialet är lokalt och avspeglar den underliggande berggrunden
väl.
Moränen är normal till rikblockig med en sandig till sandig moig
ställvis sedimentförande mellanmassa. Jordmäktigheten varierar
mellan 5 - 10 m.
Tunna lager av finsediment är vanligt förekommande inom hela området.
Blocksvansen har en täthet av mineraliserade block på ca GO st/ha. De
tätaste blocksvanslinjerna uppträder vid 1800 N/700 W, 1850 N/GOO W,
1700 N/450 W(bil. 5). Inom 1700 N/450 Wuppträder också de största
bl ocken (bi l. 5 ) .
De mineraliserade blocken utgör mindre än 5 %av det totala blockantalet.
övriga block domineras av den lokala graniten.
13

Rekommendationer
Hammarborrning inom blocksvansens proximala del från cykelstigen och
mot krosszonen i nordväst. Prioritering bör göras mellan krosszonen
och området ca 100 m öster om bäcken (bil.5 områden med presumtiva
mineraliseringar är rastrerade).
TALLBERGET
Den lokala berggrunden består huvudsakligen av granit. Isrörelseriktning
och materialtransport har varit från N 50 V.
Moränmaterialet utgörs huvudsakligen av ett relativt långtransporterat
material där den underliggande berggrunden slagit igenom i form av
sptidda lokala block. Ett högt grundvattenstånd i området har på grund
av frostaktivitet orsakat en mängd mer eller mindre sammanhängande
blockgropar.
Moränen är moig sandig med normal blockighet.
Jordmäktigheten varierar omkring 4 - 8 m.
Blocksvansen har en täthet av mineraliserade block på ca 60 st/ha
(bil.6 ).
De tätaste blockansamlingarna uppträder vid 1050 N/1350 E och omkring
1050 N/1450 E där också de största blocken uppträder.
De mineraliserade blocken utgör mindre än 5 %av det totala blockantalet.
övriga stora bankade block domineras av den lokala graniten
medan de mindre domineras av vulkaniter och graniter.
Rekommendationer
Hammarborrning omedelbart inom den proximala delen av blocksvansen
och parallellt med myrkanten mot N 50 V.
15

Ö JÄRNTJÄRNSBÄCKEN
Den underliggande berggrunden består av granit som ställvis är genomslagen
av sur vulkanit.
Isrörelse och material transport har varit från N 50 V.
Moränmaterialet är starkt spolat av vatten och utgörs huvudsakligen
av lokalt material.
Jordmäktigheten är varierande och ställvis mycket tunn ca 1 m.
Uppslaget utgörs aven ansamling av mineraliserade block samt en
mineralisering i häll. Blockansamlingen ligger i direkt anslutning
till en mineralisering.
Rekommendationer
Hammarborrning i direkt anslutning till uppslagen.
V JÄRNTJÄRNSBÄCKEN
Berggrunden i området består huvudsakligen av röda graniter och intermediära
vulkaniter.
Isrörelse och material transport har varit från N 50 V.
Moränmaterialet är långtransporterat och avspeglar det underliggande
berggrundsmaterialet endast i form av sporadiska block.
Moränen är blockfattig med en sandig moig mellanmassa. Mäktigheten
överstiger ej 3 - 5 m. I blocksvansens nordvästliga del har en bortspolning
av moränmaterial och anrikning av moränblock ägt rum (bil. 7 ).
Blocksvansen innehåller få och spridda uranmineraliserade block. De
flesta block har normal längder på under 1 m utom ett av de proximala
nordvästliga blocken som kan betraktas som relativt korttransporterat
(inom några hundra meter).
17

Rekommendationer
Hammarborrning inom de närmaste trehundra metrarna från de mest
proximala blocken.
SöR-DöTTERN
Den underliggande berggrunden domineras förmodligen mot nordväst
av sur vulkanit och mot sydost av granit.
Isrörelse och material transport har varit från N 55 V.
Moränen innehåller en stor andel lokalt material.
Moränen är rikblockig med en sandig moig mellanmassa.
Jordmäktigheterna kan variera avsevärt efter den branita sluttningen
men överstiger sannolikt inte 10 meter någonstans.
Större delen av blocksvansen är belägen i en av glaciärvatten frispolad
morän.
Blocksvansen har en täthet av mineraliserade block på ca 160 st/ha.
De mineraliserade blocken tycks inte tendera att ligga i någon
tätare ansamling i någon speciell del av svansen. I den östra delen
av svansen dominerar granit i de mineraliserade blocken vilka genomsnittligen
också är större här (bil. 8). I den västra delen av
blocksvansen dominerar små vulkanitblock.
De mineraliserade blocken utgör omkring 10 %av det totala blockantalet.
övriga block domineras av områdets graniter och vulkaniter.
Rekommendationer
Hammarborrning från den centrala delen av blocksvansen och över
ca 100 m väster om de mest proximala blocken.
19

NJALLEJAURE-RAVENBERGET
Den lokala berggrunden består av granit med ställvis vulkanitrester.
Isrörelse och materialtransport har varit mellan N 45 - 55 V.
Moränmaterialet är inom stora delar av området långtransporterat.
Ytan kan i flera sådana områden vara extremt blockfattig. Det är
endast efter vissa djupt spolade stråk, branta bergssidor och låga
konkava terrängbrott som lokalt berggrundsmaterial slår igenom
tydligt (bil. 3). Blockigheten i sådana områden är oftast rik och
består i flera fall av stora kantiga block.
En dellångtransporterade moräner har utsatts för spolning utan
att erosionen har nått ner till lokalt material. Urtvättning av
mellanmassa och anrikning av långtransporterade block har istället
ägt rum.
Uppslagen Njallejaure och Ravenberget ligger i en sådan miljö.
Blockuppslagen vid Njallejaure sydost består aven mängd spridda
uranmineraliserade block, ofta med ett genomsnittligt avstånd av
åtskilliga tiotal meter mellan de enskilda blocken. De största
blocken har en längd betydligt under 1 m. Mestadels ligger Längderna
på ner under 0.5 m.
Blockuppslaget vid Ravenberget består aven mängd spridda uranmineraliserade
block med en täthet av ca 65 block/ha.
De största blocken har en längd på max 0.7 m.
Båda uppslagen har sitt ursprung från en serie mer eller mindre
sammanhängande uranmineraliseringar runt sjön Njallejaure och dess
närhet.
Rekommendationer
Vidare regional blockletning med koncentration på geofysiska anomalier
mellan Järntjärnsdalen och Njallejaure. Vid dessa "heta"
anomalier bör detaljblockletning utföras från anomalicentrum och
minst 500 m iistransportriktningen.
De VLF-mätningar som gjorts mellan Njallejaure och Ravenberget
bör förlängas.
21