Kick Off i förbundet! - Svenska Epilepsiförbundet

Patrik Troedsson talar kroppsspråk.
Skådespelaren, föreläsaren och
förhandlaren Patrik Troedsson
använde sig av både sitt eget och
deltagarnas kroppsspråk för att
illustrera det ordlösa språkets betydelse
för hur vi uppfattar varandra
och själva uppfattas.
Patrik lät några av oss pröva på
vardagliga saker, som att sitta,
resa sig upp och stå, komma
in genom en dörr för att på så sätt bli
medvetna om hur vi ständigt uttrycker
något med våra kroppar.
Med anekdoter, understrukna av
ett högst uttrycksfullt kroppsspråk,
visade Patrik också vilken nytta vi
kan ha av att lära oss att läsa andras
kroppsspråk.
- En stor del av skådespelarens
Från vänster: Christer & Susanne Johansson, Åsa Rundström-Karlsson, Mikael Moberg, Kent Bäckrud, Anna Jacobsson, Richard Åsenlund, Susanne Lund,
Gunilla Martinsson och Berit Magaard. Foto från Kick Off: Inga-Britt Börjesson, Susanne Lund, Irmeli Patricius, Ragnar Helin, Ingvor Aiha m fl.
Epilepsia 4 - 2008
Kroppsspråket -
språket som alla
använder
arbete är att studera hur människor
beter sig för att sedan kunna använda
det på scenen. Den träningen
i att läsa människor har jag haft stor
nytta av som förhandlare. Det gäller
att kunna se när motparten bluffar.
Genom att bli mer medvetna om vårt
kroppsspråk och hur vi kan styra det
kan vi också bli bättre talare.
Sunda förnuftet säger att när vi
pratar om något som är svårt, så bör
vi ta det lite lugnare. Istället gör vi
ofta tvärtom. Det beror på att kroppen
skenar iväg när vi känner oss
osäkra.
När man känner att det går för fort
eller helt enkelt tappar tråden gäller
det att häva kroppens reaktioner på
osäkerheten.
Att ta paus när man pratar eller
sitter vid ett möte är bra, att vara tyst
20
och iaktta gör den andre osäker och
denne talar ännu mer..för att fylla
tomrummet. Då har man automatiskt
ett visst övertag – i synnerhet
om man sitter i en förhandling. Men
det är ju inte alltid man gör det. Att
vara medveten om kroppens signaler
är utan tvekan ett bra sätt att lära
känna sig själv och andra, utan att
behöva tala.
Då har Patrik ett tips som han själv
brukar använda sig av.
- Förbered ett avbrott som du kan
använda dig av om du kommer av
dig. Genom att ägna några sekunder
åt att rita en gubbe på tavlan eller
dela ut broschyrer ger du dig själv
tid att hitta den tappade tråden.
- Man slutar att själv regissera
kroppen om man fokuserar på något
- man blir mer avspänd då, säger
Patrik Troedsson.
Kul på Kick Off
Förbundsstyrelsen hade i samarbete med ABF inbjudit såväl
ordföranden som vice ordföranden i epilepsiföreningarna
till en utbildningshelg i september med Kick Off-tema.
Under veckoslutet blandades både nytta och nöje i form av
intressepolitik, ordförandens roll, dans, kroppsspråk och
många andra kreativa inslag.
Förbundsordföranden Chatrine
Pålsson Ahlgren betonade i
inledningen vikten av att verksamheten
inte endast bör handla
om mötesverksamhet utan också att
man ska ha roligt tillsammans.
- Vi behöver dock använda alla
våra gemensamma resurser i arbetet
för att förbättra vardagssituationen
för alla som har epilepsi.
- Det är i vardagen som problemen
uppstår och det är därför viktigt att
vi är målinriktade också i föreningsarbetets
olika delar. Vi behöver ha
goda argument och vässa vår förmåga
att använda dem i epilepsiarbetet,
menade Chatrine Pålsson Ahlgren.
Förbundsordföranden var övertygad
om att Kick Offen kan förena
både skyldigheter och möjligheter.
Vårda
medlemmar
Varje medlem är
unik och viktig
oavsett skälet
för medlemskap.
En del är aktiva,
andra vill
vara passiva
och stödjer verksamheten på lite
avstånd. Alla medlemmar behöver
någon form av kontakt med
föreningen och det är då ordet
”vårda” kommer in i bilden.
Att vårda medlemmar anser
Ingvor Aiha, ordförande i
Jönköpingsföreningen, är viktigt
om man vill växa. Ingvor vet vad
hon talar om – föreningen hör till
de största och hon släpper ingen
medlem utan att först ha haft en
personlig kontakt.
Greta Hieta, Malin Axelsson, Stig Efraimsson, Evy Persson, Åsa Freij, Conny Hagelin, Carina Hagman, Ragnar Helin och Daniella Stolpe.
21
Chatrine Pålsson Ahlgren talar positivt om förbundets
framtid.
Ingvor Aiha är också väldigt
noga med att följa upp de nya
kontakter som etableras i samband
med informationsmöten eller via
det utmärkta samarbetet med
epilepsivården i Jönköping.
- Vi träffar epilepsiteamet några
gånger varje år. Efter tretton år fick
vi en epilepsikurator i Jönköping,
berättade Ingvor Aiha glatt.
- Det är viktigt att synas, höras och
reagera.
Att skriva insändare var ett bland
flera konkreta tips från Ingvor.
Bengt-Olof Davidsson, 1:e
vice ordförande, underströk att
landstingen sparar på dem som
inte säger ifrån och betonade att
det var angeläget att fler går med i
förbundet.
c
Epilepsia 4 - 2008