Kan man lita på SCA - Norrskog

Kan man lita på SCA?
Ett modernt, välskött multinationellt företag med en tydlig förankring långt ut i den
svenska glesbygden. Ett företag som styrs efter stenhårda vinstmaximeringsprinciper för
att överleva i den globala konkurrensen.
Är det hos aktieägarna i SCA det svenska familjeskogsbruket ska lägga sina
förhoppningar om långsiktig lönsamhet och en skälig andel av de förädlingsvinster som
över tid uppstår i branschen?
Nej, självfallet inte. SCA är en drake som uppträder i många skepnader. Just nu visar
företaget upp ett välputsat, inbjudande ansikte i en annonskampanj riktad till
familjeskogsbrukets medlemmar. ”Vi är bäst, vi har de högsta priserna, vi har tagit täten”
är det budskap man vill trumma in.
Bakom denna fasad döljer sig en hotfull verklighet som det finns all anledning att tala
klarspråk om. Kampen om skogsråvaran är ingen tebjudning. Det är och kommer i än
högre grad att bli ett regelrätt krig. SCA är redan idag den store jätten som med varierande
framgång styr och ställer, bollar med mindre aktörer lite hur som helst, dikterar och
domderar – allt utifrån sin långsiktiga strategi att bli ensam herre på täppan. Ju mer
konkurrensen om råvaran ökar desto fler blir de mindre aktörer på marknaden (lokala
köpsågverk m m) som sprattlar i SCA:s garn. SCA-tjänstemännen på lokal nivå må tala sig
hur varma som helst för den fria konkurrensen – direktiven från avkastningsanalytikerna i
Stockholm talar ett helt annat språk:
- Ta kontroll över råvaruförsörjningen! Se till att eliminera så många störningar
i försörjningsledet som möjligt. Råvaruandelen i den totala kostnadsmassan är
för stor!
SCA har som marknadsaktör enorma resurser både materiellt i form av fabriker,
sågverk, avverkningsmaskiner m m och finansiellt i form av en mycket stark
balansräkning. Och naturligtvis en samlad kompetens på det personella planet som lätt
kan få detta krig om råvaran att likna Davids kamp mot Goliat.
Bakom SCA:s agerande i det lilla och stora finns naturligtvis en medveten, planerad ,
noggrant analyserad strategisk plan för hur man ska agera för att nå det övergripande
målet att
- Förse den egna industrin med så billig råvara som möjligt.
Och det är just därför vi inte kan lita på SCA. Och i synnerhet inte nu då det blir alltmer
uppenbart att SCA:s strategi när det gäller relationen till Norrskog alltmer liknar en
krigsförklaring. Det är mer eller mindre offentligt uttalat från SCA-ledningen att man
satsar stora resurser på att försöka marginalisera/eliminera Norrskog.

Det är därför man höjer virkespriser – inte för att man månar om den enskilde
skogsägarens ekonomi.
Utan Norrskogs prisutspel i början av april hade naturligtvis inte SCA höjt. Nu svor
man och var tvungen att hoppa på tåget.
Detta enskilda lilla exempel belyser i sin enkelhet den stora grundläggande skillnaden i
Norrskogs och SCA:s uppdrag.
Låt oss inte bli lurade. SCA agerar självfallet utifrån en analys av framtiden som pekar
ut ett antal hot och hinder för den egna råvaruförsörjningen. Norrskogs och
familjeskogsbruket sitter på en stor andel av råvaran. SCA:s egna skogar och import
räcker inte för att tillgodose en kapacitetsutbyggd massa- och sågverksindustri.
Norrskog är käppen i hjulet som måste bort.
Den galopperande utvecklingen på bioenergimarknaden är ytterligare ett hot mot SCA
i så motto att en rad nya, av varandra oberoende aktörer med god betalningsförmåga
dykt upp på scenen. SCA sitter fast i ett miljardinnehav i sin förädlingsindustri. En
situation där råvarubasen sviktar är naturligtvis en mardröm för företaget.
Därför har man utsett Norrskog till sin huvudfiende, därför dessa lockande annonser,
därför dessa försök att kopiera vårt koncept.
Norrskog har med sitt prisutspel visat att man tar ägaruppdraget på allvar. Nu är det
upp till varje privat skogsägare att ta ansvar för framtiden. Vi har den i våra egna
händer och det är ingen överdrift att hävda att varje kubikmeter som hamnar hos SCA
bidrar till familjeskogsbrukets tillbakagång.
Trots alla lockande annonser om rekordhöga priser måste var och en inse att det finns
ett kollektivt intresse som är överordnat den enskilda, individuella virkesaffären.
Tappar vi fokus på detta är det detsamma som att underteckna familjeskogsbrukets
dödsdom.
Petter Olsson
styrelseledamot Norrskog